Elise lever för flickorna pá gatan Roséns pá plats i ... - Erikshjälpen

Recommendations

Info

– Jag besökte fler och fler läkare och presenterade olika historier. Värktabletterna blandade jag med brännvin. Det lindrade lite grand, säger Elise som redan som barn hade bitit sig själv i armen för att inte känna smärtan av övergreppen. Nu dövades den själsliga värken med piller och sprit. – Jag äcklades av mig själv. Ville skära bort både bröst och underliv. Jag dög inte till annat än att slå på och utnyttja. Efter ett antal års förnedring i äktenskapet rymde Elise hemifrån för andra gången. Då befann sig dottern utomlands. Skammen över att inte ha kunnat skona dottern från upplevelsen av en missbrukande mamma var enorm. – Under två år hade vi ingen kontakt alls. När hon sedan ringde och sade ”mamma, nu vet jag vad du utsattes för under alla år”, då var det en stor sten som föll från mitt hjärta. Missbruket höll dock ett starkt grepp om Elise. Flera gånger hittades hon livlös men hon dog aldrig. – Genom allt som hände ser jag idag att Gud skyddade mig. En del blir arga när jag säger det eftersom jag utsatts för så mycket. Men världen är ond och det som hänt mig är ondskan personifierad. Det ska inte Gud lastas för. Jag ser att han räddat mig många gånger och nu gett mig en helt ny start. Sedan tolv år tillbaka är Elise Lindqvist engagerad i S:ta Clara församling och föreningen Clara Vänner. Församlingen har, under kyrkoherde Carl Erik Sahlbergs ledning, fått en mycket tydlig inriktning på att hjälpa utslagna och hemlösa. – Vi arbetar utifrån Bibelns ord i Matteus 25 där det står att ”jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var naken och ni klädde mig…jag var husvill och ni gav mig härbärge.” Det sociala arbetet är stort. Varje lunch serverar man kaffe och smörgås till hemlösa nere på plattan. För många är det dagens första och kanske enda måltid. Ofta har teamet kläder med sig som delas ut. Praktisk hjälp varvas med själavård och förbön. – Bönen är jätteviktig. Den upprättar, ger mod och ny livskraft. Förutom att kyrkan varje dag är öppen för samtal och förbön serveras hemlösa två gånger i veckan lagad mat i Lillkyrkan, ett gravkapell som länge stod oanvänt. Maten kommer från två hotell som på detta sätt valt att göra en social insats. – Hit kommer de hemlösa. Sitt bohag har de i en kasse. Den ställer de under bordet och får varm, lagad mat på porslinstallrik. Även ett tjejcafé har dragits igång för hemlösa flickor och kvinnor. Många missbrukar. Många går också på gatan för att finansiera sitt beroende. – Vi bjuder in till afternoon tea. Vi dukar vackert. Plastmuggar är bannlysta. Vi dekorerar med blommor och levande ljus. Frukten lägger vi upp i rosenformationer. Vi bjuder på smörgåssnittar med god fyllning. Det finns så många trasiga tjejer. Vi vill visa dem vad de egentligen är värda, berättar Elise som idag kallas ”morsan” av många tjejer här. – Många tror att de kommit fel när de kommer första gången. De är inte vana vid att bli behandlade väl, att någon Stråket mellan Centralen och Sergels Torg går rakt över kyrkbacken vid S:ta Clara kyrka. Här får många människor idag hjälp till upprättelse och en ny start i livet. gör något fint för dem. Att ge tjejerna självkänsla ser jag som en del i läkeprocessen. Varje fredagsnatt befinner sig Elise Lindqvist hos sina tjejer på Malmskillnadsgatan. Ljuset tänds i den lilla lyktan med bokmärket som visar hur Jesus klappar på dörren. – Malmskillnadsgatan är djävulens gata. Men Gud älskar de här tjejerna och jag kan idag inte tänka mig en helg utan att få vara där. Vi ber tillsammans. Vi dricker lite kaffe. En del får jag följa till avgiftning och behandlingshem. Andra har jag fått följa till graven, berättar Elise som känner att hon har tjejernas förtroende. – De känner om man är ärlig eller inte. Vi talar samma språk. Vi vet hur missbruk fungerar och vi vet hur det är att bli förgripen på. Att få se förvandlingen hos en tjej som valt att lämna gatan och kämpa vidare, det är som en karamell att njuta länge av, säger Elise Lindqvist som många gånger fått tack från tjejerna för att hon läxat upp dem och varit både hård och kärleksfull. – Vi ska inte döma människor. Vi ska, som det står, öppna vår mun för den svage. Vi som är starka får vara redskap och verktyg. Vi behöver öppna våra hem för de hemlösa även om de kanske inte luktar parfym. Vi behöver också stå där när tjejerna och killarna släpps ur häktet. Vi är många som kan bli andliga mammor och pappor för dem som, likt mig, aldrig själv fått vara barn.
– Jag blev änna mej frälst när jag läste om koprojektet Mona Lisa Adolfsson äger och driver sedan trettio år tillbaka butiken Mona Lisa Mode i Munkedal, ett samhälle tre mil utanför Uddevalla utmed E6:an, mitt emellan Göteborg och Oslo. Här säljer hon kläder för mogna kvinnor. Hon trivs bra i sin butik och det verkar kunderna också göra. I somras läste Mona Lisa ett reportage i lokaltidningen Bohusläningen. Det var en intervju med sångaren Roland Utbult, själv bosatt i Uddevalla, som ofta turnerar till förmån för Erikshjälpens arbete. Utbult hade besök av Samuel Issmer från den organisation i Indien som Erikshjälpen samarbetar med bland annat när det gäller koprojektet. Ett arbete som går ut på att förse fattiga och hårt utsatta familjer med en egen ko för att på så sätt skapa en början till självförsörjning. – Jag blev änna mej frälst när jag läste om koprojektet. Eftersom det är kvinnorna som hjälpen riktas till så förstår jag att barnen också får del av den. Vi kvinnor kan hushållsekonomi. Fick vi regera världen skulle mycket se annorlunda ut! Mona Lisa Adolfsson har under flera år sålt galgar som blir över i butiken. De flesta kläder anländer på galge men Mona Lisa, som vill ha det snyggt och enhetligt i butiken, galgar om kläderna och säljer de andra galgarna i buntar, fem och fem. – Jag tar tjugo kronor för fem galgar. Det har blivit lite pengar under åren. Ibland har de gått till olika projekt för att hjälpa djur. Jag är djurvän. När jag läste om koprojektet tänkte jag att det blir väldigt bra att köpa kor för pengarna, berättar Mona Lisa som redan betalt in pengar till en första ko. Ett gåvobevis har hon fått och det sitter nu, tillsammans med reportaget från Bohusläningen, uppe i butiken för att berätta för kunderna vart pengarna går. – Jag hade inte hört om Erikshjälpen tidigare men jag sökte rätt på organisationen och fick prata med generalsekreteraren. Jag sade till honom ”nåde dig om inte pengarna kommer fram!” Man har ju lärt sig att vara lite skeptisk. Mona Lisas galgförsäljning går strålande. En del tar två buntar och betalar femtio kronor utan att vilja ha växel tillbaka. Det ger mer till Mona Lisas insamling. – En dam gav hundra kronor utan att ta några galgar alls. Hon berättade att hennes mor och far alltid hade skänkt till Erikshjälpen. Det ville hon också göra, säger Mona Lisa som snart anordnar modevisning. – Jag har kopierat upp gåvobeviset och ska dela ut det till besökarna. Galgar delar jag då ut gratis. Vill besökarna göra en insats så får de gärna det. Det är alltid frivilligt, avslutar Mona Lisa som snart han sin andra ko i hamn.
Page 2 and 3: Louise ser fram emot nya utmaningar
Page 4 and 5: - Tjejerna på gatan kallar mig ”
Page 8 and 9: - Jag blev änna mej frälst när j
Page 10 and 11: En professionell och mänsklig utma
Page 12 and 13: Lägret är årets höjdpunkt! - De
Page 14 and 15: ”Vi vill hjälpa folket att
Page 16 and 17: - Vi kan aldrig komma in som expert
Page 18 and 19: Ebeneezer Academy är en skola mitt
Page 20 and 21: ”Här är jag som alla andra” -
Page 22 and 23: Hallå där - Jag tycker det ä
Page 24 and 25: Bok- och fi lmrecensioner
Page 26 and 27: Rekordförsäljning på invigningen
Page 28 and 29: Erikshjälpen på Göteborgs Kultur
Page 30 and 31: Mer än man ur huse på nyinvigning
Page 32: -Bli solfångare du också! Jön

Elise lever för flickorna pá gatan Roséns pá plats i ... - Erikshjälpen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?