Läs referat och se bilder här

swea.org

Läs referat och se bilder här

I ösregn samlades vi, ett tiotal Sweor, på Musée Rétif i

Vence för att guidas runt utställningen ”1960-2010, 50 ans

d’Ecole de Nice”. Tyvärr kommer detta museum, byggt för

knappt två år sedan, slå igen sina portar för alltid i

december pga dålig lönsamhet. Synd på ett sådant vackert

museum.

Ecole de Nice – The School of Nice - är inte en skola för

konstnärer, utan ett samlingsnamn för olika influenser där

ett antal franska konstnärer sedan 60-talet valt att göra upp

med den traditionella konsten. Påverkad av andra

världskrigets fasor startades denna rörelse av en grupp

konstnärsvänner i syfte att ifrågasätta det mesta.

Signifikativt för Ecole de Nice är att konstverken visar det

verkliga livet. Man jobbade med vardagliga ting som

kanvas, trä, järn, tyg – allt efter vad man kunde hitta runt

sig. Man opponerade sig mot konsumtionssamhället och

återanvände material i konsten. Man slog sönder och

återställde. Man var ironisk och samhällskritisk.

Ecole de Nice representeras av flera olika influenser:

1960-talets Nouveau Réalisme med företrädare som Yves

Klein, Arman, Martial Raysee och César. I takt med deras

framgångar anslöt sig nya konstnärer och man såg på

konsten med humor och självironi. Konstnären Ben

mottogs skeptiskt i Nice som rörelsen ansåg vara en

kulturellt död stad på 60-talet. Hans textade konstverk var

både humoristiska och utmanande. Efter Nouveau

Réalisme kom Fluxus-rörelsen, stöpt ur den amerikanska

popkonsten. Den präglas av happenings och att allt händer

oplanerat. Vad en människa än gör så är det konst.

Yoko Onos installationer är ett exempel på Fluxus.

Rörelsen ifrågasatte samhället, media och den kvinnliga

frigörelsen som förbryllade konstnärerna. Man förundrades

över hur kvinnor lät sig exponeras avklädda och stereotypa

i media, trots frigörelseprocessen. Därefter kom Groupe 70

med en ny generation konstnärer som ifrågasatte

målarduken och de traditionella materialen. Med sina

marxistiska åsikter valde man istället att arbeta med

billigare material som papper, tyg, trä och skrot. Man ville

visa att konst är enkelt att skapa.

Super Surface var rörelsen som refererar till händelser i

världen, t ex Vietnamkriget, med mycket symbolik i

konstverken. Även här var klippta och hopsydda

tygskynken vanliga.

Gemensamt för de olika influenserna inom Ecole de Nice

är att förstå och rekonstruera vardagliga objekt. Man hade

en plikt att ifrågasätta och finna nya teorier. Man tänker

symboliskt och i paradoxer. Att göra vackra saker är inte

viktigt. Vackert är objektivt och verkligheten uppfattas olika.

Ju mer man ifrågasätter, desto närmare kommer man

mångfald och det verkliga livet. I ett konstverk finns alltid

flera sanningar. Konsten måste vara demokratisk och det

är åskådaren som ska ifrågasätta och tolka verket.

Att de alla var individualister med ett stort ego är

uppenbart. Men utan ego kan en konstnär inte skapa.

*****

Sweorna avslutade med en trevlig lunch vid torget i Vence!

Text: Tesi Westrell Gedda, Bild och redigering: Eva Nordheim


Ett givande besök med kunnig guidning av muséet, där en

effektfull interiör och belysning framhäver verkens dynamik

Sacha Sosnos former återfinner vi igen i storslagen skala utanför hästkapplöpningsbanan i

Cagnes-sur-Mer, resp. som det fullskaliga Tete Carrée tillhörande biblioteket i Nice

More magazines by this user
Similar magazines