Nummer 1, 2007 - SWEA International

swea.org

Nummer 1, 2007 - SWEA International

SWEAbladets

Redaktion

Ansvarig utgivare

Ordförande SWEA LA

Anna Jönsson Connell

anna.jc@sbcglobal.net

Redaktör

Anita Finkelstein

anitafink@vzavenue.net

Artiklar

Anna Jönsson Connell

anna.jc@sbcglobal.net

Annonser

Birgitta Kessler

gitak@ca.rr.com

Hemsidan

Anita Finkelstein

anitafink@vzavenue.net

SWEAs hemsida

www.swea.org/losangeles

Redaktörens Rader

I det här numret kan ni läsa om Eva Lund

som nu lever sitt livs dröm med hästar på

sin Moonshadow Ranch. Ni får också träffa

en av våra nya medlemmar Lina Brunkell.

Den här våren har det varit många intressanta

program och på Anslagstavlan har vi en hel

sida med nya medlemmar.

Vi har nu en ny hemsida. Jag har börjat att sätta in information och

det blir mer när jag lär mig mer. Information om våra program finns

där med en länk till inbjudan. Vi skall också sätta in Paypal så ni kan

betala för programmen via internet. Information om julbasarens nya

plats finns också där, och om ni gör ”copy and paste” av den sidan

kan ni skicka den till vänner och bekanta.

Detta är en början och vi hoppas att hemsidan kommer att bli ett

sätt för oss att hålla kontakt. Ni kan gå in på www.swea.org eller

www.swea.org/losangeles och titta. Kontakta gärna mig med förslag

om ytterligare information som vi kan sätta in på hemsidan.

Vi ses och hörs!

Anita Finkelstein

_____________ Innehåll

Annonspriser

Visitkort $30

1/4 sida $50

1/2 sida $80

Helsida $125

Helsida färg $325

Bilaga $200

Priserna gäller per tidning

10% rabatt ges vid

helårsannonsering

2 ...... Redaktörens Rader

3 ...... SWEA LA - Styrelsen 2007

4 ...... Ordförandens Ord

5 ...... SWEA International Ordförande

6 ...... SWEA LA Årsmöte

9 ...... Lina Brunkell

13 ..... SWEA Profilen - Eva Lund

17 ..... SWEA Filmstipendium

18 ..... Skandinavisk Filmfestival

19 ..... SWEA Filmtema - Shadow Hills

21 ..... Småtips av Solveig Kim

22 ..... Helenas Vinlåda

23 ..... SWEA Filmtema - ”Tjenare Kungen”

24 ..... SWEA Filmtema - Sony Studios

25 ..... Hos Rhoda Lurie

26 ..... Fashion Institute


Ordförande

Anna Jönsson Connell

anna.jc@sbcglobal.net

Vice Ordförande

Solveig Jacobson

solveigjac@aol.com

Sekreterare

Monica Sandbäck

m.sandback@verizon.net

Kassör

Helene Schultze

heleneschultze@aol.com

Medlemsansvarig

Kerstin Lenzie

kblenzie@lks-sys.com

SWEAbladet annonser

och Program

Birgitta Kessler

gitak@ca.rr.com

SWEA Los Angeles - Styrelsen 2007

Programansvarig

Anita Cooper

nitaswea@aol.com

Program

Mona Clements

hockeyclem@aol.com

Program

Agnes Nicole Winter

anw@globalstarfilms.com

Program

Alexandra Olander

alexandradesigns

@earthlink.net

Program

Rose-Marie Swid

swidfam@gmail.com

Program

Anna Carin Thomer

act.08@spray.se


Nu har våren kommit på allvar med rosor

i rabatterna och skira, äppelgröna blad på

buskar och träd.

Vi har ett fullt program fram till sommaruppehållet

och det är roligt att ha så mycket

omväxlande och intressant på gång. Jag

hoppas verkligen att ni har tid och lust att

delta i de olika träffarna.

Många nya medlemmar har lockats till

SWEA genom dessa satsningar och även

Beyond Blond har skapat nya, spännande

kontakter.

Ordförandens Ord

SWEA i korthet

SWEA, Swedish Women's Educational Association, Inc., är en global ideell förening för svenska och

svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands.

Genom att samla Sweor kring vårt gemensamma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir SWEA

både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar över hela världen som gör livet utomlands lättare och

ger stöd vid utflyttning och återkomst till Sverige.

SWEAs syfte

är att värna om det svenska språket, stödja och sprida kännedom om svensk kultur och svenska traditioner,

förmedla personliga och professionella kontakter, samt etablera ett nätverk Sweor emellan över hela världen.

SWEA stöder

utbildning genom stipendier samt olika projekt med svensk anknytning.

Jag ser nu fram emot världsmötet i

Amsterdam där det ska skvallras, minglas,

diskuteras, festas, shoppas och besökas

tillsammans med 320 glada medlemmar från

när o fjärran. Jag rapporterar i nästa nummer

av SWEAbladet.

Mycket goda nyheter angående julmarknaden:

Vi har bokat the Expo Hall på the Shrine

Auditorium.Vår julbasar går av stapeln

söndagen den 16 december, på så sätt krockar

det inte med första advent i kyrkan och alla

utställare kan jobba sig igenom allehanda

marknader innan denna grande finale! Gå

gärna in på www.shrinela.com och kolla in

den 54,000 kvadratfot stora salen och sprid

ryktet. --Vi får plats med hur många som

helst!

Anna

Idag har SWEA cirka 8 000 medlemmar i 77 lokalföreningar i 33 länder på fem kontinenter. Föreningen

startades av Agneta Nilsson i Los Angeles 1979.Prinsessan Christina, fru Magnuson, är föreningens

hedersordförande. Ordförande sedan 2005: Siv Svensson.


Den 1 januari 2007 tog Åsa-Lena Lööf

över som internationell ordförande för

SWEA International, Inc.

Det är med stor glädje och ödmjukhet jag nu i egenskap

av ordförande för SWEA International skickar

en hälsning med en önskan om ett Gott Nytt SWEAår

till er alla.

Först och främst vill jag naturligtvis framföra ett

varmt tack till Siv Svensson för hennes helhjärtade

engagemang och arbete under sin tid som ordförande.

Siv flyttar nu till Sverige och eftersom hon då börjar

arbeta avgår hon i förtid och som vice tar jag över

ordförandeskapet. SWEA är som vi vet i ständig

förändring. Vi möts, flyttar, ses igen men med i bagaget

har vi den världsvida vänskap som vi fått genom

SWEA. Vi uppskattar det arbete Siv har genomfört,

hennes positiva attityd och hennes vänskap. Med

en önskan om allt gott för framtiden säger jag: Tack

Siv!

Jag vill därefter tacka er alla varmt för det för-troende

ni givit mig och ni kan vara förvissade om att jag ska

göra mitt bästa för att försöka uppfylla era förväntningar.

Det är dock skönt att kunna säga att jag inte

står ensam. Tillsammans med mig står en mycket

kompetent styrelse som jag redan har haft förmånen

att få arbeta med. Vi kommer att göra vårt bästa för

att förvalta, men även föra SWEA vidare och framåt.

Kära Sweor i hela världen

I detta sammanhang känns det väldigt roligt att meddela

att vi i samband med ordförandeskiftet har fått

en ny vice ordförande och det känns tryggt och bra

att veta att Ninni Pettersson Wästberg, Stockholm,

axlat den posten. Ninni var

tidigare regionordförande i ÖEMA (Östra Europa,

Mellanöstern, Afrika) och många av er känner henne

kanske som tidigare redaktör för SWEA Forum.

Välkommen Ninni! Vi har därför också fått en ny regionordförande

i ÖEMA och det är med glädje jag

även hälsar Ann Hespe, Dubai, välkommen till

styrelsen.

Vidare finns alla ni i övriga befattningar,

kommittéer, lokalstyrelser, naturligtvis vårt kansli,

alla ni Sweor som arbetar i det tysta, ni som alltid

finns där med kloka ideer och goda råd, redo att

hjälpa till där det behövs. Det är detta engemang, arbete

och känsla av gemenskap som gör SWEA till

den unika förening som SWEA är.

Det sägs att ensam är stark. Betänk i stället vad

Benjamin Franklin sa när han 1776 skrev på

Declaration of Independence: Yes, we must, indeed,

all hang together or, most assuredly, we shall all hang

separately.

Jag uppskattar er alla kunniga och engagerade Sweor

och jag känner mig priviligierad att få den stora förmånen

att få arbeta tillsammans med er alla för oss

alla. Jag hoppas att vi ska lyckas utveckla vår kompetens

och vårda vår vänskap så att vi även i fortsättningen

får uppleva denna förmån och hur roligt det är att

vara Swea.

Slutligen vill jag uppmana er alla att ta till vara på de

tillfällen då ni kan möta vänner från hela världen och

verkligen känna vilken betydelsefull länk SWEA är

mellan svenska kvinnor från världens alla hörn.

Världsmötet i Amsterdam äger rum den 18-22 april i

år. Jag hoppas att ni känner hur välkomna ni är.

Med förhoppning om att få träffa er i SWEA-vimlet

sänder jag de allra käraste hälsningar.

Åsa-Lena Lööf


Text: Anna Jönsson Connell

Foton: Kerstin Alm

Riviera Cuntry Club i Pacific Palisades stod ännu en gång

värd för vårt årliga medlemsmöte, följt av middag och

underhållning, torsdagen den 25 januari.

Drygt ett 70-tal Sweor deltog i mötet, som tilldrog sig i det

nyligen renoverade ”Ballroom”, så nu blir det, till allas

lättnad, inte längre brokiga gardiner i bakgrunden på alla

foton! Vackra ljuskronor och lampetter spred ett behagligt

sken över församligen, och den nyinstallerade

luftkonditioneringen var minst sagt effektiv... Vi klarade av

mötet på rekordtid; under en timma till alla hungriga gästers

belåtenhet. Det var tack vare mötesordförande Kerstin Alms

effektivitet som vi hann med alla punkter på dagordningen

innan personalen bar in förrätten. Prick klockan åtta.

SWEA LA Årsmöte

Anna Jönsson Connell, (i mitten) tackar de

avgående styrelsemedlemmarna

Anna Björnsdotter, Ulla Nicolello, Sonia Ebert-Martin

och Karin Cropper

Nya styrelsemedlemmarna 2007

Helene Schultze, Anna Carin Thomer, Agnes Nicole Winter,

Solveig Jacobson och Monica Sandbäck

Menyn blev väldigt lyckad och omtyckt: krämig

sparrissoppa, grillad lax med perfekt tillagade grönsaker,

(tack vare Carole Philips som är ansvarig på stället,) följt av

kaffe och cappuccinoglass. Sara Vahabi underhöll oss med

en ABBA-kavalkad som uppmuntrade till allsång till

akustisk gitarr. Lotteriet blev lyckat med många trevliga

vinster, tack Ulla Nicole llo för allt jobb. Berit Stenhöj vann

resan till regionmötet i Arizona i oktober, grattis säger vi!!

Ett stort tack till er alla som hjälpt till med denna lyckade

kväll.

Sara Vahabi med gitarristen

och Anna Jönsson Connell

Gitarristen och Sara Vahabi

Anna Jönsson Connell

tackar Britt Kayaian


Kerstin Ortega med döttrarna Olivia och Teresa

Agnes Nicole Winter och Eva Lund

Brigitte Bergman och Sonia Ebert Martin

Maidie Karling och Anita Hedlund

Agneta Nilsson, Britta Åhlberg (Metas mamma)

och Meta Berger

Anna Björnsdotter, Eva-Marie Forsberg

och Rose-Marie Swid

Britt Kayaian, Solveig Kim och Gunilla Marlis

Ulla Fetzer, Christina Buffa och Anna Jönsson Connell


Birgitta Baker, Maj Britt Isak, Lillemor Safai

och Renee Roy

Yvonne Klintare och Lillemo Possecker

Inger Pearson, Anna Erneholm

och Janet Simonsson

Christina Sterling och Birgitta Andersson


Text: Anna Jönsson Connell

Foton: Linas album

Vi har fått en hel del nya medlemmar i

SWEA Los Angeles på sistone, många av

dem yngre. En av dessa tjejer är talang-

fulla Lina Brunkell från Stockholm.

Flera av er känner säkert till hennes

mamma, Marie Bergman, som var med i

bandet Family Four på tidigt sjuttiotal.

Lina är själv jazzsångerska och har just

tagit sin BA-examen i antropologi.

Lina, Jazzsångerska

och Antropolog i Mammas Fotspår

Som svensk är man ofta berest och van att ta vara på sig

själv i alla lägen, speciellt om man kan språket. ”Jag

trodde nog att att jag kunde mer än jag kunde, att jag

visste mer än jag visste”, minns Lina från första tiden i

L.A. ”I efterhand är det både sorgligt och roligt hur man

gjorde bort sig de första åren”. Just det här med språk kan

vara förrädiskt; man tror att man behärskar ett språk om

man förstår orden, vilket bara är ytan. Det kan liknas det vid

en lök, alla lagren i ett språkligt uttryck, alla nyanser av hur

det används i olika sammanhang, kan omöjligt förstås i

början. När man sen går in på skilda yrken, fulla av

specialtermer och fackord, har man ännu mer att lära.

Man kommer till USA, ett jätteland som vi svenskar känner

igen så väl från film, musik och böcker. Omedvetet

översätter vi till svenska och vårat sätt att förhålla oss. ”Jag

trodde att det skulle vara så likt hemma, det är ju inte som

att komma från Afrika”,

säger Lina. ”Vi har trots

allt lika kulturer, så man

inser inte hur annorlunda

det är här förrän man varit

här ett tag”. Hon mötte sin

blivande man efter två och

ett halvt år i Ame rika, och

hade då hunnit göra bort

sig i relationer med diverse

pojkvänner. Man går in i

ett förhållande totalt naiv

och tror att det ska funka

precis som det gör hemma,

med samma oskrivna

regler, vilket det aldrig gör,

konstaterar Lina med ett

skratt.

Lina och Alan på Djurgårdsfärjan

Lina hade varit här sommaren 1999 som turist, sen åkte

hon hem för att förbereda flytt till Kalifornien. Efter att ha

kommit in på Orange Coast College i Costa Mesa följande

januari pluggade hon musik i ett år. Hon lärde känna folk

genom skolan, men utanför den skyddade miljön kunde det

vara svårt att träffa människor, speciellt amerikanska tjejer.

Lina var sångelev med tyngdpunkt på jazz, tog olika kurser

och sen blev det USC med ett ”Advanced Study Certificate

for Vocal Jazz Performance” som slutmål. Hon ville

koncentrera sig på musiken och fortsätta studierna när

huvudämnet var avklarat efter 1,5 år. Lina hade visserligen

studielån hemifrån, dessutom väldigt snälla föräldrar som

sköt till och ett litet arv som hjälpte, men sen kröp dollarn

upp till hela 11 kr.

Det blev för dyrt och

komplicerat att fortsätta

studierna på USC och

Lina lyckades få ett års

arbetstillstånd istället,

s.k. ”optional practical

training”. Hon tog

ströjobb i inspelningsstudios,

arbetade som

servitris, spelade in

demos med olika band

och sjöng jazz på olika

klubbar i Orange

County. Folk spelar live

ute mycket mer här än

hemma i Sverige, man


Alan, dottern Greta och Lina på ridtur i Mammoth

sätter bara ihop band och börjar spela, berättar Lina. Hon

flyttade till Hollywood och lyckades samsas om en liten

studio med en amerikansk tjej i nästan två års tid. När det

blev för mycket träffade hon en kille som bodde i Laguna

Beach och flyttade dit. De gjorde slut och Lina kom så

småningom till Santa Monica. Under denna period gjorde

hon musikerjobb vilket oftast inte var speciellt välbetalt.

Visumet gick ut och Lina ville inte flytta hem, så hon sökte

in på Sant Monica College för att slippa. Man kan alltid

fortsätta sin utbildning på andra skolor, men problemet var

att Lina inte visste vad hon ville läsa. Hon behövde nu bara

sin GE, (General Education) för att kunna få en BA i musik

och tog kurser i matte, historia m.m. Lättnaden över att

komma ifrån musikbranschen med alla regler om hur man

skulle bete sig och se ut var stor. Det var också en kick att

få fördjupa sig i något helt annat, att få prata med

människor med olika intressen. Sen blev det en kulturell

antropologikurs och först då kände Lina att hon verkligen

Alan, Lina, pappa Christer och sambon

Eva Lettström i Stavsnäs

hittat rätt; erfarenheterna föll på plats. Alla dessa situationer

som man helt missuppfattar, och inte inser det förrän flera

veckor senare, gicks igenom under kursens gång. Lina

trivdes och kollade därför med Centrala Studiestödsnämnden

hemma i Sverige hur mycket tid hon hade till

godo för att bli klar. Är man påstridig nog kan man få bra

support och hon lyckades få lite studiebidrag. Resten, ca 80

procent, fick hon i lån.

Lina blev klar med sin BA nu i mars efter 1,5 års

antropologi på California State University i LA, Monterey

Park. Som heltidsstudent har man inget arbetstållstånd, så

man gör det man måste för att täcka kostnaderna. Lånet från

Sverige räcker knappt till 12 poäng i taget och pengarna ska

räcka till allt annat också, även bostad. Vill man läsa mer

blir man tvungen att jobba svart då och då.--Det är tufft att

läsa 16-20 poäng per termin, men det går att klara av om

man är någorlunda smart. För Lina har detta inneburit en del

sångjobb för

leksakstillverkaren

Mattel, bl.a. en

reklamsnutt för en

American Idoldocka.

Den var

frusen i en stel pose

och blev ingen

vidare succé, men

det var bra betalt

berättar Lina. Hon

har även jobbat

extra för vänner

som gör catering

m.m. för att få det

att gå ihop.

Alan Pasqua,

Linas pojkvän, är

en berömd musiker

och de kände

Lina med mamma Marie på Sabrena,

som senare vann Grand Prix i hoppning

varann ett bra tag

innan de blev tillsammans. Efter diverse utmaningar som

kulturella motsättningar, åldersskillnaden och krävande f.d.

flickvänner och fruar, ska de nu äntligen gifta sig i juni.

”Största skälet till att vi är tillsammans är att han är äldre

och mogen nog att säga att han inte förstår varför jag gör

som jag gör, eller vad jag menar när jag säger ...” Alan är

italensk-amerikan och pratar nonstop, om allt mellan

himmel och jord. ”--Du säger aldrig någonting, det är som

om du är arg hela tiden!” härmar Lina med ett skratt, efter

att ha känt honom i fyra år. De planerar att gifta sig på en

strand med en domare som vigselförorättare, Lina är inte

religiös på det kyrkliga sättet, inte Alan heller och därför

har de bett en god vän som liknar Woody Allan att viga

dem. Det blir gourmet-meny och årgångsviner till

bröllopsmiddagen, god mat och bra viner är en gemensam

passion.


Alan är en klassiskt

tränad, men även

jazz-utbildad

pianist och har

spelat med många

stora artister som

Bob Dylan och

Santana. När han

kom till L.A.

spelade han i

studios i 10-15 års

tid och var med på

alla musikinspelningar

för

filmer och skivor

under det gyllene

80-talet. Tiderna

har totalt förändrats

och nu är denna

vinstgivande

industri nästan helt

död p.g.a. dataprogram.

--Man

spelar in vad som helst hemma i garaget, helt utan orkester.

Alan är lärare på USC och spelar jazz och turnerar

fortfarande, men har inte många uppträdanden här i stan.

”Han är en otrolig musiker, säkert en av de bästa pianisterna

vi har i det här landet”, säger Lina. (Det har jag även hört

från andra som kan musikvärlden.) Paret träffades redan på

USC, då Alan var Linas lärare och de stötte på varann igen

något år senare på en konsert, då Lina var tillsammans med

en annan kille. Alan bad henne att höra av sig när hon kom

till Santa Monica. Eftersom Lina var nyfiken och tyckte att

han var intressant så gjorde hon som han sa, och så gick det

som det gick... När Alan friade kom det som en

överraskning, det kändes

inte som det viktigaste i

förhållandet, men det

gjorde att Lina äntligen

kände att hon slagit sig ner

efter sju flyttar på sex år.

Det är svårt att få rötter då

man migrerar från plats

till plats som en annan

flyttfågel.

När jag intevjuade Lina

för en dryg månad sedan

hade hon inte slutat skolan

ännu, var ganska utmattad

av allt pluggande och

visste inte riktigt vad hon

skulle göra när hon blev

klar. Hon hade inte varit

heltids-anställd på

länge och visste

inte om hon

verkligen ville

jobba 9-5. Nu har

Lina just fått ett

deltidsjobb på

Svenka Konsulatet

på Wilshire Blvd.,

tala om att vara

kvalificerad!

Framöver vill hon

gärna jobba med

språk, hon älskar

att skriva och

översätta. Senare

kan hon tänka sig

att bli konsult

inom journalistik

och reklam och

koncentrera sig på

språknyanser och

kulturella

skillnader. Lina

har hjälpt sin far att översätta affärsbrev, och hon inser nu

hur viktigt det är att känna till de sociala reglerna och kunna

uttrycka sig rätt för att få respekt och inte göra bort sig inom

den internationella affärsvärlden. Hon skulle även kunna

tänka sig att jobba som rådgivare för svenska studenter som

kommer hit. Personliga och akademiska erfarenheter, och

att vara känslig för olikheter mellan kulturer--speciellt nu

med globalisering--är väldigt värdefullt. Det gäller bara att

hitta ett sätt att komma in, och för Linas del måste det vara

kreativt.

Marie och bandet på turné i Norge. Lina uttråkad, flera tusen tittar på!

Samtidigt skulle Lina kunna tänka sig att jobba

professionellt i en

musikstudio. Hon gör

även voiceovers vilket

hon verkligen gillar och

det är dessutom

välbetalt. Hon har

skrivit många sånger

och texter, till sig själv

och andra, och det vill

hon fortsätta med. Lina

vill däremot inte gå

tillbaks till artistlivet,

det har hon fått nog av.

Man måste ha en viss

personlighet för att

lyckas, man måste vara

pushy, och det känns

svårt för Lina. Att bli

nekad tio gånger innan

Linas band som 15-16-åring, Jimmy Wahlsteen på gitarr,

Johan Sjöberg på bas


du får ett jobb, det är

också tufft. Det finns

många andra sätt att

vara involverad i

musik-branschen utan

att stå i rampljuset.

”Jag är lika mycket

rädd som jag är

nyfiken”, säger Lina

om möjligheterna. När

man går i skolan är

man ganska skyddad

från omvärlden.

Drömmen är att få

jobba med något som

hon är passionerad av.

”Det bästa skulle vara

att kunna jobba

hemifrån, alltid; då

skulle jag kunna

turnera med Alan och det är jätteroligt!” säger Lina med ett

lyckligt leende.

Lina är uppvuxen på Lidingö, där hon gick i skolan. Hon

bodde med sin mamma under veckorna och hos pappa i

Stockholm på helgerna. Det blev många somrar i

turnébussen runt om i Skandinavien under hela 80-talet och

början av 90-talet tillsammans med mamma Marie,

styvpappa Lasse Englund och styvbror Fredrik, det var

enorm roligt minns Lina. Mamma är nog mer känd i Norge

och Danmark än hon är i Sverige eftersom hon uppträtt mer

där tror Lina. Både Marie och Lasse turnerar emellanåt

fortfarande. Lasse är producent och gitarrist och har egen

studio på Lidingö. Fredrik, Lasses son, växte upp med Lina

sen tre-fyra årsåldern och är som en bror. Han jobbar med

grafis k design och webb-sidor.

Pappa Christer Brunkell är reklamare och copywriter. Han

hade tidigare egen firma som hette Brunkell & Strömberg

och jobbar fortfarande freelance och som konsult, mest via

Internet. Lina älskar att åka skidor och när hon var liten

tillbringade hon och Christer mycket tid i skidbacken.

Pappa köpte en lägenhet i Åre och när Lina var 13 började

hon åka dit på egen hand. Sista året innan USA-resan

lyckades hon pricka in 50-60 skiddagar! Lina tog många

privatlektioner genom åren tillsammans med pappa, som nu

är 65 och har mer tid att finslipa skidåkningen. Han har helt

plötsligt utbildat sig till skidinstruktör i Österrike och jobbar

just nu som skidlärare; även tidiga morgnar för småbarn i

den arktiska kylan i Åre, och han trivs med livet.

Mamma Marie jobbar fortfarande som musiker, trots att hon

varje år säger hon att hon ska sluta åka runt så mycket.

Under 80-talet gick hon en psyko-dramautbildning, för då

ville hon lägga av med musiken. Hon har sen aldrig jobbat

Lasse Englund, Louise Hoffsten och Lina på SXSW festivalen

(South by South West, Astin, Texas)

som terapeut, men

använder sina

kunskaper när hon

arbetar med sångundervisning.

Ett tag

var hon gästprofessor

vid Aarhus universitet

i Danmark. Nu har

hon elever på

Kungliga Musikkonservatoriet

i

Stockholm, där hon

jobbar som timlärare.

Marie håller också

seminarier för företag

om hur man ska rätt

använda sin röst.

”Rösten är så

personlig, det är det

mest personliga du

har. Folk är så rädda för sin egen röst”, säger Lina. Mamma

är även Qi gong-instruktör och lär ut rörelser och

andningsövningar; ett utmärkt hjälpmedel för rösten, som

samtidigt skapar balans och ger förnyad energi. ”Hon är en

eldsjäl: hon är artist, hon är musiker--om hon går in i ett

rum är all fokus naturligt på henne”, säger Lina med

beundran. Marie är intesserad av att komma över till USA

för kurser, hon blandar Qi gong och psyko-drama. SWEA

LA kanske skulle vilja ha ett höstprogram rent av? Om ni

är nyfikna besök Maries fina webb-sida: www.

mariebergman.com.

Lina gick på ett par julmarknader på Hollywood Palladium

under de första åren i L.A. och fick alltid medlems -

broschyrer med sig hem. Men tiden gick och hon visste inte

hur länge hon skulle vara kvar i stan. Nu i somras, när Lina

började gräva i SWEAs historia inför avslutningsuppsatsen,

kände hon att hon inte bara kunde ta emot längre: ”Jag

måste stödja och ge igen--speciellt om jag vill göra en

massa intervjuer”, säger Lina. ”--Så jag gick med i höstas,

det känns jättekul”. Välkommen till gänget säger vi andra

Sweor i väntan på att en vacker dag få höra Linas röst på

nån jazzklubb längs Sunset Boulevard.


SWEA Profilen —————————————————————————————————————————————

Text: Anna Jönsson Connell

Som liten flicka hemma i Sverige sa Eva Lund

vid ett tillfälle till sin mamma: ”Då jag blir stor

ska jag gifta mig med en häst”. Efter många år

med diverse turer är nu Evas stora kärlek

appendixpållen Nickel; hälften quarter-horse,

hälften engelskt fullblod--en smart typ på 16

händer i mankhöjd. De vann både tredje- och

femtepris i dressyr på första tävlingen i Santa

Clarita härom helgen. Eva lyser av stolthet och

Nickel verkar nöjd han med.

Det hela började när Eva fortfarande bodde i lilla

nästet i Echo Park, efter att maken Lawrence helt

plötsligt dött på nyårsafton -98 i London. Första

tanken var att flytta till Spanien. Eva ville inte

flytta hem till Sverige för vädrets skull och

gillade visserligen Frankrike, men tyckte att fransmännen

var för snobbiga. Italienarna var för dramatiska, fastän

landet lockade. Efter tre månaders kringflackande i Europa

insåg hon att hon trots allt ville bo kvar i Kalifornien, och så

fort hon kom tillbaka sökte hon amerikanskt medborgarskap.

Lawrences affärspartner Paul föreslog att hon skulle ta

över i byggfirman och blev på så sätt delägare. Det gick bra,

men det var inte vad Eva ville

göra egentligen; hon ville hellre

vara på egen hand.

Väninnan Maria ringde en dag

och berättade att ranchen

mittemot hennes egen uppe i La

Tuna Canyon var till salu--detta

var 2004--fem år efter Lawrence

dog. Reaktionen blev först: ”Ni

är ju inte kloka, det kan jag

aldrig klara av”, men efter lite

dividerande kom Eva fram till

att det nog skulle kunna gå ihop

trots allt. Hon la ett bud och åkte

sen bort över Thanksgiving, på

så sätt missade hon chansen att

köpa stället. Mäklaren föreslog

en annan hästgård, som ännu

inte hunnit få upp försäljningsskylten,

på grannorten Shadow

Hills. Eva åkte förbi och blev

förälskad på en gång, detta trots

att stället var riktigt nergånget.

Förutsättningarna till en

Från Ridskolan i Farsta till

Ranch i Shadow Hills

fungerande ranch fanns definitivt där, speciellt för en

påhittig byggmästare. Det fanns redan åtta riktiga stall, ett

minne från tiden med uppfödning av quarter-hästar. Ägorna

var helt inhängnade och det fanns en stor fin paddock. Inget

av detta kan man ens ana från gatan, vilket Eva gillar. Tre

månader efter att hon lagt ett bud var Eva den stolta ägaren

till en liten ranch i nordöstra hörnet av San Fernando

Valley, ett kuperat, vildvuxet

område känt för sina hästfarmar

och ridstigar upp mot

bergen.

Den kvällen Lawrence dog

var det den mest

spektakulära fullmåne Eva

någonsin sett. (Detta var

efter att ha vakat i fem dygn

och hela tiden varit övertygad

om maken skulle klara

sig.) Eva började sen hålla

räkningen på varje fullmåne,

då hon tyst kommunicerade

med sin man. Upp till hela

60 månar, i fem års tid, hade

hon koll på varenda fullmåne.

Älsklingshunden Billy

dog på vårdagjämningen,

den 21 mars 2005--precis

innan Eva skulle flytta in på

ranchen. Det var i samband

med en otroligt stark

fullmåne, då var ju Billy


SWEA Profilen —————————————————————————————————————————————

tillsammans med

Lawrence så klart,

säger Eva. Hon

flyttade in en

månad senare, hade

inga gardiner ännu

och vaknade tre på

natten, övertygad

om att någon glömt

att släcka ljuset.

Det var istället

världens fullmåne,

därav namnet

Moonshadow

Ranch. ”Jag är en

månmänniska”,

säger Eva. Snart har

hon bott på ranchen

i två års tid och det

har gått upp och

ner, men mest upp hittills. Det är fullt i stallarna, hela 22

hästar. Först var det bara tre hästar inhyrda och Pat,

tränaren, var på plats redan innan Eva hunnit flytta in. Hon

kunde då inte mer om hästar än vad hon lärt sig på ridskolan

hemma i Farsta och hade aldrig haft egen häst. Hon var

visserligen hästgalen upp i tonåren då dans och killar tog

över. Alla tillbyggen och renoveringar på ranchen är nu

snart klara, då är det bara detaljer och växtlighet kvar att

fixa. Det måste bli grönt runt husen, för det blir lätt väldigt

dammigt--speciellt på somrarna som är långa, heta och

torra.

För Eva känns det som om livet gått i en cirkel; man vet inte

varför man gör saker, men om man bara låter det hända så

finns det en mening med allt. ”Det finns nån konstig röd

tråd i nästan allt man gör i det här djäkla livet”, säger Eva.

När hon tog över hade Paul och Lawrence etablerat sig som

proffs på byggnad av inspelningsstudios, post-produktionskontor

och allt som har med ljud att göra, men snart började

klimatet förändras. Folk kunde nu spela in vad som helst

hemma i badrummet med rätta utrustningen och hade inte

längre behov av ljudisolerade specialstudios. Då började de

bygga hus istället. När Eva köpte ranchen fick hon säga upp

sitt partnerskap med Paul, för han ville bygga på marken

istället för att ha hästar. Det är ju inte lika lukrativt med

hästfarm, men Eva är mer än nöjd med sitt beslut.--Det är ju

en hel livsstil det handlar om.

Eva tog sin egen byggmästarexamen efter sexs års

erfarenhet i branschen. Femtimmarstesten gick galant. Hon

vill nu helst jobba lite mer ekologiskt inriktat och försöker

att bevara åtminstone delar av byggnader i renoveringsprocessen.

”Man ska inte bara riva, något av det gamla

måste få leva vidare, även i ett hus”, säger hon. Eva startade

Gaia Builders på egen hand och första uppdraget vara en

workshop-studio för en musiker och hans fru som är

costume designer och bor runt hörnet i Shadow Hills.

Nisse Landgren, Beatrice Järås, Eva och Nick Sample

Huset var redan

”grönt” byggt med

tjocka väggar och

ventilation på

vinden, så det

aldrig blir för hett

helt utan luftkonditionering

i

120 grader

Farenheit, tack

vare fläktar och

cementgolv m.m.

De ska också

installera torrtoa,

vilket Eva har

ensamrätt på här i

landet. Dessutom

filtreras och återanvändsavloppsvattnet

för

bevattning. Eva gör även mindre jobb som o mbyggnader

av kök och badrum. Hon drömmer om att göra om höladan

hemma till ett showcase för ekologiskt byggande.

Det var dansen som först tog Eva till USA. Hon är född

och uppvuxen i Huddinge utanför Stockholm, men när hon

var 14-15 flyttade familjen till Jönköping där hon gick i

gymnasiet. Hon trivdes aldrig och kom sen in på

balettakademien i Stockholm där hon utbildades till

danspedagog. Första jobbet var på Maxim-teatern med en

revy som Kardemummas son skrivit, med Carl-Gustaf

Lindstedt, Anna Sundqvist och Stig Grybe i huvudrollerna.-

-Då fick man blodad tand, säger Eva. Hon jobbade även på

riksteatern som bakgrundsdansös. Eva tog vid ett tillfälle en

paus och åkte till Santa Barbara i januari 1975 för att hälsa

på Kenneth Johansson, en svensk inredningsfotograf som

fortfarande finns i stan. Han gick också på balettakademien,

samma årgång som Eva. När hon tog jazzdanslektioner i

Jönköping under gymnasieåren var det med Kenneths

moster Siv som lärare.

Eva kom till USA med pojkvännen Björn Wikström. Han

hade just jobbat med Lasse Lönndahl som är mycket god

vän med Karin von Unge. Det enda telefonnumret de hade i

LA var just Karins! Hon var jättehjälpsam, med både

boende och tillhörande husgeråd och sängkläder, minns

Eva. Hon förde också Eva samman med gänget som bestod

av Eva Gittin, Inger Kiss, Siv Åberg m.fl. Eva tränade dans

ett tag och återvände sen till Sverige och fortsatte jobba.

Under sommaren -78 kom hon hit igen och bestämde sig för

att stanna. En skola i Hollywood erbjöd plats och Eva fick

studielån och visum från Sverige för att träna musikal strax

efter den sista Kardemummarevyn. Hon var kaxig efter att

ha dansat på scen i Sverige i tio års tid och kunde inte fatta

varför hon skulle behöva stå i långa köer vid utprovningar,

precis som alla andra.--Hon stod inte heller i nån kö den

gången hon ville komma med i en Olivia Newton John-


SWEA Profilen —————————————————————————————————————————————

Eva och Louis Gossett Jr.

Best Supporting Actor 1982

inspelning. Istället langade hon fram resumén och väntar

fortfarande på att någon ska ringa...Efter ett års studier och

jobb på restaurant, då hon samtidigt gick på dansauditions

som i bästa fall ledde till småjobb, hade hon ändå inga

pengar, bara ”good exposure”. Det går inte att leva på i

längden.

Sen tog Eva en kurs i TV-och filmproduktion på Los

Angeles City College i tre års tid. Man gjorde allt från

filmning till egna script och klippning. Det var 1982, i

begynnelsen av MTV och filmvideos, och Eva blev

produktionsassistent, egentligen ett glorifierat slavjobb.

Eva gifte sig tillfälligt för att få visum och arbetstillstånd

under denna period. Hon jobbade på Old World Restaurant

på Sunset Strip, under morgonskiftet, så hon hade alla

utfestande rock-and-rollstjärnor som stod i kö för en Bloody

Mary och eggs-over-easy. Hon jobbade lite för MTV, men

sökte fortfarande meningen med livet i LA. Hon hade träffat

Lawrence vid det här laget, -83, -84 och hängde med honom

och andra engelska polare på Cat and Fiddle, som först låg i

Laurel Canyon och senare på Sunset Boulevard.

En tidig morgon 1984 vaknar Eva av att en karl står och

håller henne i tårna, en okänd man som sen sätter en kniv

till strupen på henne. Omtumlad av sömn hoppar hon ur

sängen och börjar jaga honom längs gatan i bara t-shirt och

trosor. Polisen berättade efter ett par veckor att en annan tjej

hade blivit våldtagen och knivskuren av samma galning. Då

flyttade Eva till Santa Monica med sin väninna Åsa Kristina

som jobbade för American Airlines som flygvärdinna och

bara var hemma två dagar i veckan, perfekt tyckte Eva. Åsa

hjälpte Eva med att klä sig attraktivt när hon skulle gå ut

och Eva delade med sig av sina datakunskaper.

Eva hade då kommit i kontakt med Vinnie från Orange

County som byggde limousiner av alla märken och

storlekar. Han tyckte att Eva borde köra limousin och gav

henne numret till en limoservice som hon ringde och ljög

duktigt för. Dagen innan nyårsafton ringde en person och

behövde Eva inför nyårsrushen. Eva lyckades lura till sig

bilen några timmar innan hon skulle hämta kunden genom

att skylla på helgtrafiken.--I själva verket var hon ute och

övade att ta svängar med jätteekipaget. Adressen tog Eva

ända upp till countygränsen i norra Malibu. Hon knackade

på dörren och det visade sig att Evas allra första kund var

Miles Davis, hennes livs största idol. (Hon var inne på jazz

redan under danstiden i Stockholm då hon ofta satt på

Victoria och pimplade vin.) Eva körde sen Miles och hans

fru i flera månaders tid. Efter att hon plockat upp honom

från studion på Sunset en dag sa han med sin raspiga

jazzröst: ”Hey Eva, what do you think of this track?”--Tänk

att få kommentera nya sången från en platta som just var

under inspelning... Eva körde alltid i kort svart läderkjol,

högklackade skor och vit skjorta, röd fluga och snitsad

jacka, ibland även en liten hatt. Hon tog Hughie Lewis till

the American Music Awards under Back to the futureperioden

och var även på Grammy’s och Oscar’s och fick

alltid komma in backstage. Vid det laget körde hon Vinnies

40-fotslimousiner med plats för 16 personer i baksätet.

--Man kör bara rakt fram, inget backande eller fickparkerande,

man dubbelparkerar alltid, säger Eva. På

Oscar’s parkeringsplats blev hon väldigt uppmärksammad,

trots alla andra flotta bilar, för hennes ekipage var längst

och hon var en tjej dessutom!

Det var ett häftigt år, förutom all skit som också pågick i

baksätet på bilen, med alla droger m.m. som flöt fritt under

mitten av 80-talet. Vid sådana tillfällen rullade Eva upp

glasrutan för att slippa se och höra. Hon brukade köra en

Rolls Royce-limousine som hon lånade när den var ledig

och skjutsade ofta pojkvännen Lawrence och hans partner

till flotta inspelningsstudios som de höll på att bygga. Ett av

de bästa uppdragen var resan till Las Vegas som böjade på

Mamma Monica, Arnold och Eva


SWEA Profilen —————————————————————————————————————————————

Burbank Airport en fredagsförmiddag,

sen själva

vistelsen i Vegas. Det blev

nästan $2,000 i dricks på tre

dagar, förutom den generösa

lönen. Detta var 1986 och en

annan intressant kund var

senator Paul Simon från

Illinois. Han hade blivit en

suverän president säger Eva,

men han hade tyvärr ingen

karisma. Han satt helst i

framsätet med Eva och

diskuterade, ofta svensk

politik. Eva var med inne på

alla restauranter och

middagar och fick träffa både

oljemiljonärer och andra

potentiella välgörare inför

valkamp anjen.

Efter det året började Eva

jobba med datorer på allvar

1987. Hon trodde att hon fick anställning som bokförare på

nya innerestället DC3 Restaurant på Sant Monica Airport år

1988 (där Lee Iacocca hade sin svensexa bl.a.). Det visade

sig att det krävdes en massa detaljerade tester inför

anställningen, bl.a. drogtester, lögndetektor och anlagsprov,

och det verkade underligt att behöva gå genom allt detta.

När Eva sen började jobba insåg hon att hon var deras

revisor... All bokföring skulle gå via Eva. Hon visste inte

ens skillnaden mellan equity och liability, men hon kunde

data. Eva behövde alltid gå på toaletten då det kom upp nya

frågor där hon hade gömt en bok som hon lärde sig allt från.

I tre månaders tid jobbade hon 20 timmar om dagen. Efter

första balansräkningen berättade Eva äntligen för

uppdragsgivaren att hon inte hade någon aning om vad hon

gjorde och på något sätt hade lyckats lura dem. ”Det är sånt

som vi svenskar kan göra. Vi är ju inte födda i farstun”,

konstaterar hon. De hade väl också förstått att det var lite

luckor här och där... Eva flyttade sen med August, som var

manager på DC3, till Arnold Schwarzeneggers restaurant

Schatzie och tog över deras bokföring. Trafiken blev för

mycket sen Eva flyttat till Echo Park med Lawrence och

hon hade istället sin egen lilla bokföringsfirma ett tag.

Hon böjade på House of Blues -94 och jobbade där i fyra

år och var med om att öppna filial nummer tre på Sunset i

Hollywood. De fanns då redan i Camebridge och New

Orleans, nu finns det nog en åtta-tio stycken runt om i

landet. Sen blev det ett år med Disney och de hade en

avdelning som hette Disney Regional Entertain ment som

ägde 80 procent av ESPN. De öppnade en temarestaurant,

ESPN Zone, den första låg i Baltimore och hade ett

screeningrum med minst 200 skärmar, med alla sporter man

kan tänka sig från hela världen. Bekväma fåtöljer med

individuella högtalare hörde till. Ofta ringde oroade fruar

och undrade om

personalen kunde vara

snäll och titta runt i salen

efter borttappade män. På

övervåningen fanns det ett

hav av virtual games i alla

sporter, allt byggt av

Disney Engineering.--Jag

har aldrig sett så mycket

pengar i hela mitt liv, säger

Eva. Nu finns det

restauranter i New York,

Denver, Chicago, nere i

Anaheim, nog en 10-15

stycken vid det här laget .

Efter Disney hade Eva just

fått ett konsultjobb på

Universal, för att uppdatera

alla deras dataprogram

för de 10-20

matserveringar som ligger

på Universal Citywalk.

”Jag tjänade skitmycket

pengar och gjorde ingenting”. Sen kom Lawrences bortgång

och irrandet runt Europa. Jobberbjudandet i Tarragona,

Spanien för Universal Studios gällde för ett år senare. Först

skulle Eva behöva förbättra sin spanska, men sen blev det ju

Kalifornien igen trots allt.

Dansstudio i New York

Eva märkte redan som dansare att hon tänker mer praktiskt

och logiskt på korreografi än vad många korreografer själva

gör. Hon vill analysera allt och har antagligen en bra balans

mellan högra och vänstra hjärnhalvan. Nu vill Eva vill bli

keramikkonstnär, svetsare och glasblåsare. (Eva tog en

svetsningskurs som terapi strax efter Lawrence dog och har

flera stabila matsalsstolar som bevis.) Hon har fått en stor

brännugn för keramik som bara står och väntar bland

apelsinträden. Det har redan kommit soltak och ett plank på

plats, f.d. keramikläraren har kontaktats och lera har

beställts. Ulla Parivar, som också skapar i lera och bor bara

fem minuter bort, ska bli del av Moomshadow-teamet,

vilket jag själv också hoppas bli. Målet är att få igång en

liten konststudio ute i fruktträdgården.--När saker och ting

går bra för en ska man alltid ge tillbaka och Eva planerar

eftermiddagsprogram för mindre barn och kurser för

ungdomar, som annars bara dräller runt på gatorna. Barn i

kombination med hästar skulle blir för mycket säkerhetsrisk,

keramikkurser blir lättare.

Både kreativt och analytiskt tänkande och skapande

intesserar mångsysslaren Eva Lund i Shadow Hills, vi får

se vad det blir härnäst!

Ni är förresten alla hjärtligt välkomna till midsommarfirande

bland hästar, påfåglar, höns, stolta tuppar och alla

sorters hundar på Moonshadow Ranch.


Text: Anna Jönsson Connell

Foton: Kerstin Alm

SWEA LA Film Stipendium

Palm Springs International Filmfestival

Måndagen den 8 januari träffades ett 30-tal Sweor -med

Agneta Nilsson i täten -tillsammans med allt som allt

hundratalet gäster, i pressrummet för Palm Springs

internationella filmfestival på hotell Zoso, med anledning

av utdelningen av SWEA Los Angeles första filmstipendium.

Gustav Oldén, f.d. student på Dramatiska Institutets

producentlinje; en mycket talangfull och intelligent

värmlänning från Arvika, fick mottaga en summa på $7,000

från Maud Adams, som höll i certifikatet, och ordförande

Maud Adams, Gustav Oldén

och Anna Jönsson Connell

Anna Jönsson Connell, som höll i pengarna och en

uppförstorad check för effekt. Gustav får dessutom resan

betald av SWEA, som också sponsrade denna speciella

kväll i samarbete med Svenska Konsulatet i Los Angeles.

Generalkonsul Tomas Rosander var på plats och höll ett

litet tal som Gustav kontrade med väl valda, ytterst

passande spontana ord: Han började med ”I hate L.A...” och

fick sen till det så hela publiken tog honom till sina hjärtan.

Tillställningen visades senare på kvällen på TVs nyheter

och ledningen i Palm Springs, med Laura Garner i täten, var

mycket imponerade och bjöd in oss till nästa år igen.

Maud Adams, Anna Jönsson Connell, Gustav Oldén,

Agneta Nilsson och Tomas Rosander


Text: Anna Jönsson Connell

Foton: Kerstin Alm

”The Scandinavian Film Festival”, under eldsjälen James

Koenigs ledning, gick av stapeln den 6, 12 och 13 januari

på eleganta Writer’s Guild Theater nära Wilshire, för

åttonde året i rad. (Tur att man kan parkera i byggnaden,

annars är det inte det lättaste i de kvarteren.)

Runt 15 filmer från Norge, Finland, Sverige, Danmark och

Island visades under de tre dagar och kvällar som festivalen

pågick. En av dem, After The Wedding, en utmärkt dansk

film, är nu Oscarsnominerad.

Agneta Nilsson, Gustav Oldén, Tomas Rosander

och Anna Jönsson Connell

Skandinavisk Filmfestival

i Beverly Hills

Den sista filmen som visades på lördagskvällen var SWEAs

filmstipendiat, Gustav Oldens korta skräckfilm Virus och

Gustav satt med i publiken kvällen till ära. SWEA L.A. har

även bidragit till festivalen med en donation och många av

Sweor deltog också i filmvisningarna och

cocktailreceptionen efteråt.

Kerstin Ortega, Ellen Snortland och Sonia Ebert Martin


Text: Anna Jönsson Connell

Foton: Kerstin Alm

Det första i raden av ett antal evenemang relaterade till film

gick av stapeln fredagen den 2 mars hemma hos Swean

Ulla Parivar, som bor bland kullarna i nordöstra hörnet av

San Fernando Valley. Utsikten är svindlande, inte undra på

att den för tanken till E.T. som spelades in i området en

gång i tiden. Många av deltagarna kom långa vägar i

fredagskvällens rusningstrafik, men fick verkligen lön för

mödan i form av en fantastisk kväll.

Set decorator Ann Shea talde om sitt hektiska, men

stimulerande kreativa liv i samband med inspelningar av

TV-serien Two and a half men och andra projekt. Hon gav

även tips om var man hittar allt mellan himmel och jord i

Los Angeles-området. Ulla’s dotter Roya Parivar, som

också är set decorator, lät oss ta del av hennes arbete och

utmaningar under diverse filminspelningar. För tillfället

jobbar hon på en ny film: What just happened med Robert

De Nero och Sean Penn i huvudrollerna.

Agneta Nilsson, Cecilia De Rico och

värdinnan Ulla Parivar

SWEAs Filmtema-serie

En kväll i Shadow Hills

Den unga och talangfulla bedårande buktalaren och

sångerskan Cecilia Andren från Stockholm, alias Zillah,

och hennes trogna följeslagare den blyga apan Totte,

underhöll sen med skämt och sång. Duon passade även på

att besöka både Svenska skolan i Santa Monica och den

nystartade skolan i South Bay under vistelsen och det blev

stor succee bland alla barn.

Efter uppträdandet bjöd värdinnan på en dignande buffe

med delikatesser som tagit hela veckan att tillaga.--Och inte

nog med det: efteråt frestades vi med minst sju sorters

kakor och tårtor. Favoriten var utan tvekan Ullas mammas

special som jag tog av flera gånger. Vi till slut sen ner för

backarna, nöjda och belåtna efter en underbar kväll med

många både nya och gamla ansikten i SWEA -land.

Roya Parivar

Monica Sandbäck, Anna Jönsson Connell

och Ulla Fetzer

Ann Shea


Jenny Harler, Madeleine Falk, Mona Clements, Leila Kairys, Anna Jönsson Connell, Caroline Risberg,

Louise Tornehave, Eva Lund och Allen De Rico

Madeleine Falk, Roya Parivar

och Caroline Risberg

Allen De Rico och

Gustav Oldén, SWEAs filmstipendiat

Agneta Nilsson, Louise Tornehave

och Cecilia De Rico

Eva Lund och Herr Parivar


Fettsnålt

Vill du göra såsen lite smalare? Kyl ner skyn som steken

lagats i, och ställ den i frysen en stund. Fettet stelnar och går

sen lätt att lyfta bort.

Spröd sallad

Har salladshuvudet blivit mjukt kan man lägga det i en skål

med vatten tillsammans med ett par skivor rå potatis, som

avger ämnen som gör salladen spröd och fin igen.

Koka pastan i kött– eller grönsaksbuljong i stället för vatten

så får du en godare och fylligare smak.

Lättskalat

Ska du skala färska persikor till tårtan eller efterrätten så lägg

dem i ett durkslag och slå kokande vatten över, spola sedan

med kallt vatten. Skalet lossnar utan problem.

Saftigaste kakan

När jag bakar äppelkaka skär jag äpplen i tunna skivor. Jag

häller först lite av kaksmeten i botten på formen, lägger på

ett lager äppelskivor och häller över resten av smeten.

Kakan blir fantastiskt saftig.

Toscaknep

Det är svårt att få toscasmeten jämnt fördelad. Gör som jag,

koka smeten utan mandel och bre den över kakan. Strö

därefter på mandeln.

Slipp trista ränder

Glasvaser får förr eller senare fula kalkränder och

avlagringar som är svåra att få bort. Men droppa lite

matolja i blomvattnet så slipper du problemet.

Målartips

Sätt målarburken i en liten hink så har du ett handtag att

hålla i när du ska förflytta dig.

Vackra veck

Snygga väck får gardinerna om du sätter klädnypor nertill

när du hänger upp dem. När klämmorna suttit ett dygn

hänger gardinerna rakt och fint.

Fin rulltårta

Vill papperet som du gräddat rulltårtan på inte släppa kan

du pensla det med kallt vatten och sedan dra av det.

Sätt ner morteln i en plastpåse när du ska stöta kardemumma

eller pepparkorn så sprätter inte kärnorna på golvet.

Småtips av Solveig Kim

Lagom varmt

När det lilla barnet börjat äta själv från egen tallrik kan

man förvara både den och skeden i kylen mellan måltiderna.

Då får maten snabbt lagom temperatur och

minstingen behöver inte sitta och vänta på att maten ska

svalna.

I klistret

Ett bra sätt att rengöra målarpenslar är att gnugga dem i

överblivet tapetklister och skölja av efter en stund.

Mumsiga mar änger

Tillsätt lite rivet apelsinskal i marängsmeten så får

marängerna extra fin smak.

Perfekta formar

När jag gör efterrättsparfaiter använder jag tomma

créme fraiche-burkar med lock som jag ställer i frysen.

Det blir lagom portioner och innehållet går lätt att

stjälpa upp.

Kontakta Solveig om ni har

några tips att dela med er

solveigkim@cox.net


Hejsan!

Helenas

Vinlåda

Hoppas ni ser fram emot den ljusare delan av året, och det

är på vårsidan som många vingårdar släpper sina nya årgångar.

I tidigare SWEABlad har vi avverkat Chardonnay,

Sauvignon Blanc, Riesling och Pinot Noir och det är dags

för vad som i vinkretsar kallas för ‘Druvornas konung’,

dvs Cabernet Sauvignon. Genetiskt sett så är Cabernet

Sauvignon (hädanefter Cab) avkomman till Cabernet

Franc och Sauvignon Blanc, därefter det kombinerade

namnet.

Cab druvan är grunden för några av de mest komplexa

viner som finns och ordet ‘big’ är ofta nämnt i samma

andetag med Cab. I den ‘gamla världen’ dvs Europa,

speciellt i Bordeaux, blendar man ofta Cab vinerna med

andra druvor såsom Merlot och Cabernet Franc, medan de

lika välrenommerade Napa Cabernet är oftare ‘rena’ Cabs,

ibland kommer druvorna i Napa vinerna från ‘single vineyards’

dvs från samma lilla jordplätt. Oavsätt var de

kommer ifrån så lagras de med fördel, och vare sej du l

agrar dina viner i garderoben eller har en stor vinkällare så

är Cabs en nödvändig del av ekvationen. Vad gäller

prissättning är de utan motstycke. Kult Cabs från Napa kan

kosta 150-200 dollar flaskan utan att någon höjer ett ögonbryn.

Definitivt fylliga i smaken och ofta mörkt röda, här är ord

som ofta används att beskriva Cabernet Sauvignon.

ANISE CASSIS PLOMMON

SVARTA KÖRSBÄR ÖRTER KRYDDOR

SVARTA VINBÄR MYNTA TOBAK

LÄDER LAKRITS

och mitt eget uttryck, spec. med franska Cabs

LADUGÅRD

Bra Cabernet Sauvignon till hyfsade priser

Conchay Toro, Puente Alto, (2004) Chile $18.00

Chile producerar mycket bra Cabs

Boekenhoutskloof, Porcupine Ridge Sydafrika (2005),

$12.00

Sydafrika är en av de nya up-and-coming vinländerna, men

försök uttala det namnet !!!!

Bodega Catena Zapata, Mendoza Alamos, Argentina

(2005) $10.00

Ytterligare en bra producent av Cabs.

Trots att Kalifornien är känt för sin Cabernet Sauvignons

så finns det få riktigt bra kvalitets Cabs som är prisvärda,

så satsa på de nämnda vin- områdena för bra varje-dag

Cab.

Jag kommer starta en vinskola inom kort,

kontakta mej för mer info

Helena@grandcrus.net

ENJOY!


Text: Anna J önsson Connell

Foton: Kerstin Alm

Söndagen den 18 mars bjöds det på film på Steve Allen

Theater i Hollywood. Det var tack vare Diana Ljungaeus,

som också såg till att filmen Tjenare Kungen rullade igång,

att vi fick vara i denna bekväma miljö.

Agneta Nilsson och Cecilia De Rico var perfekta värdinnor

och vi svenskor levde upp till vårt rykte; vi njöt av vin, ost

och frukt på blanka eftermiddagen!

Agneta Nilsson och Cecilia De Rico

Gustav Oldén, SWEAs filmstipendiat ,

och Cecilia De Rico

SWEAs Filmtema-serie

“Tjenare Kungen”

Filmen, som handlade om några senpunk-tjejer och deras

kamp att lyckas bli accepterade som professionella musiker

i en inskränkt småstadsmiljö, är både charmerande och

upplysande.--Även lilla ”trygga” Sverige bjuder motstånd,

men skam den som ger sig!

Diana Ljungaeus

Lillemor Safai och Britt Marie Potter

Erick Calder och Ingrid Lundgren


Text: Anna Jönsson Connell

Foton: Kerstin Alm

Filmtema -serien fortsatte den 28 mars med besök på Sony

Studios i Culver City, även hem för Columbia Pictures

arkiv. Denna anrika mark härskade mäktiga föregångaren

MGM över från filmens början på tidigt 1900-tal till ett

tjugotal år sedan. Vid det laget var de stora

inspelningsbyggnaderna ordentligt slitna och förfallna.

Det är svårt att tro nu när man flanerar längs Main Street

och beundrar alla prydliga fasader i art decostil och har de

imponerande entregrindarna i ryggen.

SWEAs Filmtema-serie

Sony Studios

Carlos och Kerstin Ortega Britt Olofsson, Britt-Marie Potter, Monica

Sandbäck och Marianne Talbot

Ett drygt 30-tal filmintresserade svenskor fick först se en

kort film om bolagets historia och sen en privat guidning

runt området, bl.a. permanentsetet för Jeopardy! besöktes.

Vi fick en skymt av Robert De Niro som tog en paus i sin

Porsce Cayenne under inspelningen av What just happened.

Besöket avslutades med lunch på The Studio Grill, en diner

i fe mtiotalsstil på området.

Lilian Gyllbrink, Mona Clements

och Birgitta Kessler


Around the World in 80 Minutes med Rhoda

Text och foton: Anna Jönsson Connell

Längs en av Santa Monicas lugnare, lummiga

gator bor sydafrikanska Rhoda Lurie i en oväntad

drömvärld på fyra våningar. Februariprogrammet

tilldrog sig en lördags-eftermiddag i denna

exotiska miljö. Sweorna satt i en cirkel och

lyssnade till alla minnen från Rhodas resor och

eskapader runt om i världen. Vardagsrummet i två

våningar var perfekt som föredragslokal; dyrgripar

och rariteter smyckade varenda kvadratcentimeter

av väggar, bord, hyllor och även stora delar av

golvet.

De flesta av Rhodas skatter är till salu och de

håller genomgående museiekvalitet. Många av

världens museebutiker har också varit Rhodas

kräsna kunder genom åren. Hemmet ser verkligen

ut som ett museum, för Rhoda frestas att behålla

allt som hon inte kan skiljas från, och det är inte

lite det: ett helt vitrinskåp med indianslöjd från

månaderna på ett reservat för länge sedan, en

jätteskulptur i trä från Indonesien som är minst

fyra meter hög, drivor av otroligt stora och

gedigna kinesiska penslar med jadehandtag,

otaliga metallhalsband från Kina etc.

Birgitta Kessler, Mona Clements, Anita

Finkelstein och Monica Sandbäck

Jag själv fastnade för en vacker sidenscarf från

Vietnam när jag banade min väg genom gyttret på

bottenvåningen, som är en skattkista utan dess

like.

Rhoda lärde oss också hur man packar lätt, med

endast handbagage och en liten handväska som

innehåller allt man behöver. Hon berättade hur

trevliga och tillmötesgående invånarna på olika

platser oftast är, bara man följer sociala regler och

visar respekt. Rhoda reser fortfarande till världens

ände ensam, med massor av dollars i bagaget för

att fynda så fort tillfället ges. Hon är inte rädd för

någonting, bara nyfiken och posit iv.

Vi bjöds på the och kakor i pausen då vi passade

på att jämföra våra fynd. För er som missade detta

tillfälle av ”shop ‘til you drop” kontakta gärna

Rhoda för ett besök:

(310) 828-8851,

rhodesigns@verizon.net

www.rhodesigns.com


Text: Birgitta Kessler

Foto: Kerstin Alm

Bakom kulisserna med SWEA LA

--Vad är då egentligen Costume Design?

Sjutton SWEA-medlemmar var nyfikna nog

att finna ut lördagen den 24 mars.

En guidad tur tog dem genom den femtonde årliga “Art

of Motion Picture Costume Design Exhibition” på the

Fashion Institute of Design & Merchandising Museum

& Galleries (FIDM). De fick uppleva en detaljerad och

personlig vinkel av hur de mest upfinningsrika och

modemedvetna kostymerna från de största filmerna

som kom ut förra året skapats, direkt från filmduken.

Det är intressant att se hur modetrender är

inspirerade av filmindustrin och hur den även påverkar

vårt samhälle i allmänhet. Man fick lära

sig hur kostymdesigners skapar utseendet på varje

klädesdräkt och hur de tolkar regissörens visioner.

Bland alla dessa underbara mästerverk fick man

beundra dräkter från succefilmer som The Queen,

Marie Antoinette, Dream Girls, så väl som vinnaren av

bästa costume designeutmärkelsen vid

Oscars-utdelningen år 2005: Memoirs of a Geisha.

Guiderna bjöd på roligt skvaller och insidehistorier om

skådespelarna och hur viktiga klädesdräkterna

verkligen är när det gäller att skildra karaktärer och

handling i de olika filmerna.

Efter denna intressanta och underhållande visning njöt

besökarna av en god lunch på Pete’s Café & Bar, som

vunnit ett antal utmärkelser för sitt ”American late-nite

café”, centralt placerat i The Old Bank District.

Utflykten avslutades med en visit hos “Stelladottir,” en

trendig isländsk designer som skapar kläder i vintage-

och gotisk stil.

More magazines by this user
Similar magazines