Skogen hade blivit så tyst. Borta var musiken från ... - Dagens Arbete

da.se

Skogen hade blivit så tyst. Borta var musiken från ... - Dagens Arbete

KULTUR

Som 17-åring slutade han spela fi ol för att hålla sig borta från brännvinet. Det dröjde 55 år

innan Ljuder Anders (på skrindan) kom att spela igen, övertalad av vitklädde Anders Zorn.

50 dagens arbete nr 6 juni 2006

Tut i luren fixa

I

det bleka kvällsljuset gick de och la sig. De två männen hade

fi skat under dagen och ätit och druckit gott innan de sagt

god natt till varandra. Morgonen därpå skulle de upp igen

och fortsätta sitt fi ske.

Snart hördes blott tystnaden.

Plötsligt kastade sig den ene mannen ur sin säng, drog på

sig byxorna utan att knäppa hängslena, körde ner fötterna i

skorna utan strumpor och brådstörtat lämnade han skogvaktarstugan

och rusade genom granskogen som stod salladsgrön av årsskotten.

Kippskodd skyndade han mot det håll varifrån han hört ljudet,

ljudet av vallhorn. Han kom till Nybodarnas fäbod.

En kvinna satt och blåste i ett kohorn.

Ljudet från hornet fyllde försommarnatten. Tonerna var ämnade

för de andra kullorna som var ute i skogen för att ta hem korna. Men

korna hade redan kommit tillbaka till fäboden för mjölkning, därför

blåste kvinnan låten som meddelade att kyner a kem att, leit int mer,

korna har kommit hem, leta inte mer.

Hon mönstrade den drygt fyrtioårige mannen som storögt tittade

på henne. Troligen kände hon igen honom. Han var Morakarl och

världsberömd: konstnären Anders Zorn. En utomäktenskaplig son

till en enkel Morakvinna och bayersk bryggmästare och som kom att

bli en av sin tids stora målare, det skede då varje lands nationsbyggande

storborgerlighet sökte sin nations mytologi.

”Spela mer”, bad han kvinnan snart hon slutat.

”Du får komma tillbaka när jag mjölkat färdigt och lagat mat åt

Skogen hade blivit tyst. Borta var

musiken från fäbodarna.

Därför anordnade Anders Zorn den

första spelmansstämman. I år är det

hundra år sedan.

TEXT: HARALD GATU

Vem är kvinnan på höskrindan? Bullermor från Gagnef, Påvals Kerstin

Andersson? Struthättan gjorde henne anonym, måhända generad att


spela inför publik och den långa kön av hornblåserskor.

Många ville vara med. Foto: ZORNSAMLINGARNA, MORA

karlarna. Då ska jag spela allt vad jag kan för dig”, svarade hon.

Kvinnan hette Lavas Margit och kom från Sollerön. Av Zorn fi ck

hon senare höra att han tänkt samla ihop många spelmän och

hornblåsare som möjligt till en tävlan, en stämma.

”Vill du vara med?”, undrade han.

Jo, och hon skulle ta med sig sin dotter Anna ock för hon var duktig

med hornet. Hon tipsade ock Zorn om var de kunde vara, vid Måstäppan

på Gesunda, berget som skjuter upp bakom Sollerön och som

skänker utsikt över hela Siljan. Där brukar ungdomen träffas, sa hon.

Sommaren 1906, för hundra år sedan, hölls den första spelmansstämman

i Sverige på just Gesundaberget.

Vad var det som drev Anders Zorn egentligen? Troligen nostalgi.

För när han vistades i skogen saknade han ljudet av horn han som

barn hade hört om somrarna.

4 juni: Siggebohyttan

4 juni: Linghed

6 juni: Ringarum

9-11 juni: Ransäter

10 juni: Nybro

10 juni: Bredsand

11 juni: Södra Finnfall

16-18 juni: Degeberga

Då och då förde han hornet mot munnen, ivrig i väntan på sin tur. Mannen på stenen, Nörstmo Halvar Halvarsson

från Idbäck, ska snart spela. Än är det inte hans tur, scenen tillhör Sollerö-spelmannen Amus Olof Jönsson.

de folkfesten

16-18 juni: Luleå

17 juni: Grundsund

17 juni: Falköping-Floby

18 juni: Svartrå

Skogen var full av liv om somrarna då boskapen fl yttades ut för

sommarbetet. I fäbodarna bodde vallpigorna, dessa fäbodkullor som

passade och mjölkade kreaturen. De vidsträckta skogarna krävde att

man kunde kommunicera med varandra. Med luren, gjord av näver

eller trä, eller hornet från en ko, oxe eller bock, hade kullorna

möjlighet att meddela varandra. De kunde locka till sig kreaturen,

skrämma bort björnen, vargen – och inte minst alla gåtfulla skogsväsen

som vittror, jättar och troll. Musiken var nödvändig.

Det fanns hornlåtar som berättade om saknade kor och bortsprungna

getter och de som berättade att djuren återfunnits.

Med fäbodbruket trängdes rovdjuren bort. Björnen och vargen

skrämdes av ljuden vida de inte redan fallit offer för de moderna

eldvapen skogens människor utrustat sig med. Från mitten av 1800talet

och framåt började björn och varg försvinna ur skogarna. Och

allt färre fäbodkullor fann sig tvungna att lära sig blåsa horn.

Här kan du gå på spelmansstämma i sommar

18 juni: Arboga

16-18 juni: Österbybruk

25 juni: Bergsjö

28 juni: Hallabro

30 juni-1 juli: Smygehuk

1 juli: Grangärde

1 juli: Burs

1 juli: Norrbo

dagens arbete nr 6 juni 2006 51

ª

ª


ª

Foto: ZORNSAMLINGARNA, MORA

Just tystnaden, frånvaron av lurar och horn, hade Zorn lagt märke

till. Skogen lät inte som förr.

Klockan halv ett på dagen, en sommarlördag 1906, angjorde

ångfartyget Engelbreckt bryggan vid Gesunda. Båten var fylld av

människor som lockats av annonsen i Mora Tidning om ”Täfl an i

gamla låtar vid Gesunda”. Zorn själv gled fram i kyrkbåt med kullor

och spelmän och två förväntansfulla män som skulle vara domare

tillsammans med Zorn.

En av de bägge männen, Nils Andersson, var en folkmusikfanati-

ª 3 juli: Delsbo

5 juli: Bingsjö

6 juli: Östbjörka

7 juli: Boda

7 juli: Offerdal

7-8 juli: Hälleker

52 dagens arbete nr 6 juni 2006

I den stund hon satte hornet mot munnen och blåste meddelades de andra kullorna att korna redan kommit tillbaka

till fäboden. Hornet från Lavas Margit hade Anders Zorn hört en försommarkväll från Nybodarna på Sollerön. Inte

långt därefter stod hon modell för den kände konstnären. Hon blev förevigad som ”Hornblåserskan”.

8 juli: Löa

8 juli: Mora

8-9 juli: Stöde

9 juli: Gesunda

16 juli: Bjuråker

22 juli: Fröderyd

25 juli: Västerås

30 juli: Lysekil

5 aug: Tjällmo

5 aug: Odenker

5 aug: Laholm

6 aug: Sala

ker från Lund, som gärna lämnade sin syssla som stadsnotarie för att

i stället bege sig ut på landsbygden och teckna ner allmogens gamla

låtar. Andersson hade svårt att dölja sin förtjusning när han steg i

land vid Gesunda. En halvtimme senare var tävlingen igång. En höskrinda

hade körts fram och fi ck bli scen.

”Spänningen hos väl de tävlande och prisdomare som den församlade

menigheten var nära bristningspunkten”, skrev han senare.

”För egen del kan jag försäkra, att jag aldrig varken förr eller senare

upplevat stunder av en intensivt spänd förväntan. Och nu skulle

man på en gång få stå ansikte mot ansikte med ett trettiotal repre-

12 aug: Malung

13 aug: Nyköpingshus

18 aug: Regna

19 aug: Unnaryd

26-27 aug: Borås

8 sep: Idre

Utställningen ”Zorn och

musiken” visas 1 juli-14

september på Zornmuseet

i Mora.


sentanter för ett helt landskaps gamla folkmusik – och framför allt

man skulle få ett ypperligt tillfälle att höra det underbaraste,

det ursprungligaste av all folkmusik, själva kärnan i det hela: vallåten,

det mest eftersträvansvärda, men på samma gång svåråtkomligaste

av all vad låtar heter.”

Ansiktena han g tillhörde Klas Karin från Rättvik, ”en

ståtlig gumma” enligt Mora Tidningens reporter, ”som lockade

till skratt för sin talförhet”. Stina Pettersson från Gagnef, ”en

pigg gammal gumma som aldrig ville sluta sin hornblåsning”.

Gädd Lars, försenad och svettig i sin sockendräkt. Lassas Britta

från Siljansnäs som blygt fl ackade med blicken. Den betänksamme

Nörstmo Halvar från Idbäck som nervöst fi ngrade på sitt bockhorn.

Där fanns ock fi olspelmän som Ljuder Anders från Gopshus i sin

röda kalott som även han hade svårt att dölja sin ängslan. Sjungar

Lars från Lima, en temperamentsfull spjuver med bara fyra fi ngrar,

den femte hade han skjutit bort under en björnjakt. Han lekte med

felan som om den vore en käresta och då, sades det, ”lyste skalken

ur hans ögon”. Tång Gudmund från Rättvik gs stämma fi olen vars

strängar han själv tillverkat av svintarmar.

Denne Tång Gudmund, vilken stil han hade. Hur höll han egentligen

fi olen? Inte mot halsen som de andra, utan mot bröstet. En

annan rättvikare, den nervige och lite inbundne Höök Olle vankade

av och an och strök sin mustasch. En respekterad spelman men som

spelade ålderdomligt att folk ang att hans spel var för svårdansat

till bröllopsfesten.

Men kungen bland fi olspelmännen denna eftermiddag var ändå

Timas Hans. En rastlös liten knubbig skomakare, gverksarbetare

och sjubarnsfar från Ore som lärt sig spela i sin ensamhet om kvällarna

när han som ung högg milor i skogen. Han var länken tillbaka

till 1700-talets låtar, men hade samtidigt hämtat intryck från andra

CONTACTOR

Vad hopplöst att vi

inte har råd att ta in någon

som kan förstärka vår

ekonomi avdelning?

… suck

Drömläge att anställa!

Nu finns ett antal vassa åtgärder som riktar sig till dig som behöver

nyanställa men inte riktigt vågar. Du kan till exempel ta in en akademiker

utan att ta fullt arbetsgivaransvar eller prova en praktikant för

att efter en tid bestämma om du vill anställa. På Arbets förmedlingen

finns många unga och välutbildade människor utan jobb som inte vill

något annat än att arbeta. Har du råd att missa den här chansen?

Timas Hans Hansson (bilden) från Ore belönades med

50 kronor för segern i första spelmansstämman.

Vinnaren bland hornblåsarna, Nörstmo

Halvar Halvarsson, fi ck lika mycket.

håll i landet under sina arbetsresor till norrlandskustens

gverk. Hans polskor tyngdes

av sorgmod, hans valser var muskulösa.

Varje spelman har sina egenheter. Den

som tittade på Timas Hans i Gesunda upptäckte

hur han innan han började spela förde stråken i

en båge fram och tillbaka över fi olen utan att röra

strängarna. Sedan, sedan satte han igång. Och hur han

spelade. Kraftfullt, ålderdomligt och han tvekade inte att utnyttja

hela stråken i dess fulla längd. Stråken han greppade i Gesunda var

något helt annat än den sälgkvist med tagel han slitit ur hästens

svans då han själv en gång i tonåren tillverkat sin första fi ol.

Några timmar senare åkte Timas Hans, Nörstmo Halvar, Zorn och

alla andra tillbaka till bryggplatsen i lövade hästskrindor. Den första

spelmansstämman var över.

Kanske gick hon omkring bland alla andra, Lavas Margit och

lyssnade till locktoner hon själv kände igen från somrarna på vallen.

Lavas Margit, fäbodkullan som Anders Zorn i skymningen en

försommarkväll kippskodd hade hört spela att kyner a kem att, leit

int mer. Korna har kommit hem, leta inte mer.

Zorn tackade Lavas Margit med att låta henne stå modell. Två gånger

gick hon till Zorns hem i Gopshus för att låta sig avbildas.

Hon är förevigad som ”Hornblåserskan”.

Och spelmansstämman lever vidare. ‡

Varför fi nns det

inget ekonomijobb

för mig? … suck

Ring Arbetsförmedlingen Kundtjänst redan idag 0771-416 416 eller

kontakta din närmaste arbetsförmedling. Mer information hittar du

ock på www.ams.se

dagens arbete nr 6 juni 2006 53

More magazines by this user
Similar magazines