Kriminalvården och Vårdvistelserna

Kriminalvården
och
Vårdvistelserna

KRIMINALVÅRDEN
OCH
VÅRDVISTELSERNA
En beskrivning och diskussion
om vilka faktorer som underlättar
respektive försvårar att
vårdvistelser fullföljs respektive
avbryts.
Jan Gustavsson

Layout: Tina Ehsleben, Kriminalvården, Utvecklingsenheten, 2007
Tryckning: Kriminalvården, Reprocentralen, 2007
Ytterligare exemplar kan beställas från:
Kriminalvårdens huvudkontor, Förlaget, 601 80 Norrköping. Fax nr: 011-496 35 17
Hemsida: www.kriminalvarden.se
Beställn.nr: 4947

Innehållsförteckning
BAKGRUND 4
SYFTE 6
TEORETISKA OCH FORMELLA UTGÅNGSPUNKTER 7
METOD 8
Bortfall 9
ANSTALTERNA OCH VÅRDINSTITUTIONERNA 10
Anstalterna 10
Vårdinstitutionerna 10
VILKA INTAGNA BLIR PLACERADE? 11
VILKET INNEHÅLL HAR VISTELSERNA? 13
FULLFÖLJDA/AVBRUTNA VISTELSER 14
PERSONALEN/ DE INTAGNA OCH VÅRDVISTELSERNA 15
SPECIELLA FRÅGOR TILL DE INTAGNA 17
VÅRDGIVARNA OCH VÅRDVISTELSERNA 18
KLIENTERNA OCH UTFALLET 24
RESUMÉ 27
Var placerades de 100 intagna? 27
Hur gick det? 27
Hur upplevde tjänstemännen och klienterna att vistelserna fungerade? 27
Finns erfarenheter hos vårdgivarna som kan förbättra vårdvistelserna? 28
Vilka framgångsfaktorer finns det? 29
Diskussion 30
Litteraturlista 32

BAKGRUND
Kriminalvården satsar årligen stora resurser för att intagna och klienter skall komma
tillrätta med sina missbruksproblem. Det sker inom ramen för fängelsernas och
frivårdens verksamhet men även genom s.k. externa vistelser där intagna vid fängelser
beviljas vårdvistelser (f.d. § 34-vistelser). Vid dessa tillfällen avtjänar de sina
straff eller delar av straffen vid vårdinstitutioner utanför kriminalvården, ofta vid
behandlingshem eller familjehem. Nedan redogörs kortfattat för institutet vårdvistelser
(f.d. § 34-vistelser).
Lagbestämmelserna enligt § 34 Lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) 1) innebär:
”Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda åtgärder
som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan medgivande
att för sådant ändamål vistas utanför anstalt lämnas honom under lämplig tid,
om särskilda skäl föreligger. Därvid skall särskilt beaktas om den intagne behöver
vård eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel.
För vistelsen skall ställas de villkor som kan anses erforderliga.”
From 1 januari 2007 har reglerna för § 34 vistelserna ändrats och kallas vårdvistelse
3) SFS 2006:432.
”Vårdvistelse innebär att en intagen som har behov av vård och behandling mot
missbruk av beroendeframkallande medel eller mot någon annat särskilt förhållande
som kan antas ha samband med hans eller hennes brottslighet (t.ex.
våldsbenägenhet, spelberoende eller sexualbrottsrelaterat beteende) får beviljas
vistelse i ett hem för vård och boende eller i familjehem.
Särskilda skäl skall inte krävas. Vårdtidens längd avgörs av den intagnes behandlingsbehov
vilket i vissa fall kan komma att innebära att hela vårdvistelsen
kommer att kunna genomföras före den villkorliga frigivningen. Någon
kvalifikationstid finns inte reglerad.”
Denna lagändring från § 34-vistelse till vårdvistelse påverkar inte syftet med denna
undersökning. Det grundläggande motivet för undersökningen är frågor om hur
framgångsrika externa vårdvistelser fungerar. Möjligheterna för kriminalvården att
påverka inriktningen av den externa behandlingen av missbrukare är begränsad
men förberedelser inför vistelserna, samverkan inför och under vistelserna samt
placerarnas och intagnas upplevelser av vistelserna har betydelse för vistelsernas
genomförande. Givetvis har även de intagnas bakgrund och erfarenheter samt
vårdgivarnas insatser betydelse för utfallet av vistelserna.
Kriminalvårdens använder sig av externa vårdgivare i hög utsträckning och de
externa vårdvistelserna är en betydande kostnad för kriminalvården. Under år 2006
påbörjades 709 § 34-vistelser. Siffrorna har hämtats från kriminalvårdens officiella
statistik 4).
I tidigare undersökningar 5) har inte närmare dokumenterats vilken roll som
de olika vårdgivarna eller placeringsalternativen spelar för kriminalvårdens vårdvistelser.
Inte heller har beskrivits eller diskuterats kring vilka placeringar som varit
framgångsrika och om det är möjligt att urskilja speciella faktorer som har bidragit
till att placeringarna har fungerat.
4

Kriminalvården har upphandlat extern vård genom ramavtal med regionala
vårdgivare t.o.m. 2006-06-30. Därefter har upphandlingen skett centralt men för
närvarande finns endast godkända centrala ramavtal med andra vårdgivare än behandlingshem
eftersom den centrala upphandlingen har överklagats vid flera tillfällen.
Bakgrunden är sammanfattningsvis att kriminalvårdens utgifter för den externa
vårdverksamheten är betydande och att det är intressant att undersöka om det
finns faktorer som underlättar för vistelserna att genomföras enligt uppgjorda planer,
mer ofta än idag.
5

SYFTE
Med utgångspunkt i bakgrunden är denna undersöknings syfte att undersöka framgångsfaktorer
vid externa vårdvistelser.
Undersökningens huvudsyfte kan delas upp på tre frågeställningar eller delsyften.
• Vilka intagna är det som blir placerade?
• Hur upplever tjänstemän och klienter att vistelserna fungerar
vad gäller förberedelser, samverkan, vårdinnehåll osv.?
• Finns erfarenheter/upplevelser vid vårdinstitutionerna som innebär
att vistelserna kan genomföras med större framgång än
tidigare?
6

TEORETISKA OCH FORMELLA UTGÅNGSPUNKTER
I en skrivelse från regionkansliet i Göteborg 6) framgår
”I kriminalvårdens nyhetsblad ”What Works” nr 1-2006 berättas om den
senaste ICTAB-konferensen i Santa Fe där världens mest kända forskare
inom missbruksområdet träffas med intervaller på 2,5 år. Bill Miller konstaterar
att det inte finns mycket stöd för specifika mekanismer i olika interventioner.
Teorin hävdar att alla terapier och interventioner är lika effektiva (den
s.k. Dodo-birdteorin) –hävdar att det enbart är allmänna och i alla terapier
gemensamma faktorer som svarar för effekter… det vore värdefullt att rikta
mer uppmärksamhet mot s.k. allmänna faktorer eftersom de står för en större
del av förklaringsvärdet än specifika interventioner.
Samarbete, allians, empati, respekt och professionalitet syns ha betydelse för om
en behandling ska lyckas och då måste våra mätinstrument utformas så att de
mäter det som är relevant.”
Miller fortsätter:
”För att uppnå de bästa behandlingsresultaten inom kriminalvården bör de
vårdgivare vi använder oss av omfattas av de faktorer som framhålls som framgångsrika
i den färskaste forskningen. De uppföljningsinstrument vi hittills använt
oss av bör kompletteras med ett utvärderingsinstrument som mäter kvaliten
på innehållet i vården. För att få en rättvis bedömning av hur vårdtiden har
förlöpt bör vi fråga klienten, samverkanspartners och de ansvariga som placerat
klienten hur de tycker att behandlingen har fungerat. Det är viktigt att veta
vilka vårdgivare som ger den kvalite kriminalvården eftersträvar.”
Ramavtalen är de övergripande generella avtalen som reglerar kriminalvårdens och
vårdgivarnas samarbete och avtalsvillkor. Varje placering skall föregås av ett placeringsavtal
som dels refereras till ramavtalet när det gäller formalia och dels anger det
specifika vårdinnehåll som den aktuella intagna skall ha.
7

METOD
De intagna som påbörjat vårdvistelser under oktober/november 2006 utgör undersökningens
grundmaterial. Ett uttag från KLAS- och KVR systemen har gjorts och
följande uppgifter finns tillgängliga.
• den intagnes personnummer, ålder och kön,
• § 34-beviljande anstalt,
• missbruk,
• strafftid,
• huvudbrott,
• tidigare kriminalvårdserfarenhet.
Uppgifterna från datasystemen skall besvara frågan om de intagnas bakgrund och
vilka intagna som blir föremål för externa vårdvistelser.
För att besvara frågan om hur tjänstemän och klienter upplever vårdvistelserna
har en enkät skickats ut till de anstalter/frivårdsdistrikt som placerat de beviljade
intagna. Enkäten bestod av 2 delar och den första delen besvarades av den anstalt/frivårdspersonal
som beviljat vårdvistelsen. Anstaltspersonal/frivårdspersonal
besvarade följande frågor:
• typ av vårdvistelse,
• vårdvistelsens innehåll,
• manualbaserat program,
• drogtester,
• närvarofrekvens,
• utfall av vistelsen,
• misskötsamhet.
Vidare besvarade personalen rågor hur de upplevt att vistelserna har fungerat. Följande
områden är intressanta.
• om förberedelserna,
• om det sociala nätverket,
• om klientens behov,
• om innehållet i vårdplanen,
• om rätt vårdgivare,
• om samverkan,
• om utslussningen,
• om klientens motivation,
• om problem/glädjeämnen.
8

I den andra delen har de intagna själva besvarat nyssnämnda frågor men även ett
antal specifika frågor om sina egna upplevelser. Klientenkäten har överräckts av
tjänstemän på anstalt eller frivård till klienterna och de har därefter själva avgjort
om de velat besvara densamma. De intagnas svar var anonyma och handlade om
• relationer till vårdpersonalen,
• påverkan av vårdinnehållet,
• hjälp med att bearbeta kriser,
• vistelsen förhindrat missbruk,
• vistelsen förhindrat återfall i kriminalitet.
Personalen och den aktuella intagne skall alltså besvara några gemensamma frågor,
den intagnes behov, motivation osv. Andra frågor som relationer till vårdpersonalen
mm. skall enbart besvaras av klienten.
För att fördjupa beskrivningen av vårdvistelserna och placeringarna och diskutera
kring de intagnas bakgrund och vårdvistelserna har ett urval gjorts av placeringarna.
Representanter för vårdgivare med ett stort antal placeringar och erfarenhet
av kriminalvårdens intagna har intervjuats kring följande områden:
• förberedelserna,
• samarbetet,
• placeringsavtalen,
• vårdinnehåll,
• utslussningen,
• fullföljt/avbrutit,
• problem,
• glädjeämnen,
• förändringsbehov,
• framgångsfaktorer,
Bortfall
Uppgifterna från datasystemet har kunnat samlats in för samtliga 115 intagna.
Enkäten till personal vid anstalter och frivård som beviljat vårdvistelsen under
oktober/november 2006 har besvarats för 100 av de 115 intagna, dvs. 87 procent
har besvarat enkäten. Anledningen till att enkäten skickades till både anstalt
och frivård var att vissa vistelser var kortvariga samt att en del intagna var aktuella i
frivården efter avslutad anstaltsvistelse och därför kunde ges möjlighet att besvara
klientenkäten. Majoriteten av personalenkäterna har besvarats av anstaltspersonal.
Enkäten till de intagna som skickats ut samtidigt som personalenkäten har besvarats
av 64 klienter, dvs. 56 procent av klienterna. Att endast 56 procent av de
intagna besvarade enkäten innebär att uppgifterna i klientenkäten inte är lika tillförlitliga
som uppgifterna i personalenkäten.
9

ANSTALTERNA OCH VÅRDINSTITUTIONERNA
Anstalterna
Nedan redovisas från vilka anstalter de intagna påbörjat flest vårdvistelser under
oktober/november 2006.
Gävle 17
Mariestad 8
Karlskoga 8
Österåker 7
Norrtälje 6
Beateberg 5
Umeå 5
Storboda 4
Ystad 4
Det har, speciellt från anstalten Gävle, påbörjats ett stort antal placeringar. Även
anstalterna Mariestad och Karlskoga har påbörjat många placeringar under den aktuella
tidsperioden.
Förutom de angivna anstalterna i tabellen så har 6 anstalter haft 3 placeringar,
11 anstalter har haft 2 placeringar och 11 anstalter har haft en placering. Vid vilka
vårdinstitutioner har anstalterna placerat de 115 intagna?
Vårdinstitutionerna
Vid följande vårdinstitutioner har de 115 intagna påbörjat sina vistelser
Björka 9
Björnkullaringen 9
Hatten 8
Korpberget 7
Västkustfamiljer 4
Storvik 4
Dennicketorp 3
Lindalen 2
Visjön 2
Öjebyn 2
Hallstahammar 2
Skyddsvärnet, Göteborg 2
Lidingö 2
Några behandlingshem har tagit emot flera placeringar under tidsperioden men
många vårdinstitutioner har tagit emot enstaka intagna under perioden, t.ex. har 37
behandlingshem tagit emot en intagen. Dessutom har 22 intagna placerats i familjehem.
10

VILKA INTAGNA BLIR PLACERADE?
I kommande avsnitt beskrivs de intagna som påbörjat vårdvistelser under den aktuella
tidsperioden.
Ålder (2006-12-31)
Ålder Antal Procent
- 25 år 22 19
26-30 16 14
31-40 38 33
41-50 23 21
51 > 16 14
Summa 115 100
Drygt två tredjedelar (68%) av de intagna som beviljats § 34 är 31 år eller äldre. Av
de 115 intagna är 3 kvinnor.
Missbruk
Missbruk Antal Procent
Narkotika 60 53
Alkohol 8 7
Både och 35 30
Ej missbruk 10 8
Ej uppgift 2 2
Summa 115 100
Narkotikamissbruket är det dominerande missbruket. Drygt 80 procent har ett narkotikamissbruk,
varav 30 procent är blandmissbrukare.
Strafftid
Strafftid Antal Procent
2-6 mån 3 3
6 mån -1år 22 19
1-2 år 43 37
2-4 år 25 22
4 -10år 18 16
10 år> 3 3
Ej uppgift 1 1
Summa 115 100
Nästan hälften (41%) av de intagna har en strafftid som är 2 år eller längre. Endast
cirka en femtedel (22%) har en strafftid som är kortare än ett år.
11

Aktuell brottslighet
Aktuell brottslighet Antal Procent
Våldsbrott 40 34
Sexualbrott 1 1
Tillgreppsbrott 16 14
Rån, även grovt 12 10
Rattfylleri 1 1
Narkotikabrott 39 34
Övrigt 6 5
Ej uppgift 115 100
Våldsbrott och narkotikabrott är de dominerande (69%) huvudbrotten för de 115
intagna. Därefter följer tillgreppsbrott och rån.
Tidigare kriminalvårdspåföljder
Tidigare kriminalvårdspåföljd
Antal Procent
Ej aktuellt 22 20
Enbart skyddstillsyn 8 7
Enbart fängelse 10 9
Både och 73 63
Ej uppgift 2 2
Summa 115 100
Nästan två tredjedelar (63%) av de intagna har tidigare dömts till både skyddstillsyn
och fängelse. Något fler (72%) har tidigare dömts till fängelse.
Antal tidigare kriminalvårdspåföljder
Tidigare kriminalvårdspåföljder
Antal Procent
Ej aktuellt 22 20
1-4 32 28
5-10 25 22
11- 20 18 16
21 > 18 16
Summa 115 100
Majoriteten (54%) av de intagna har tidigare dömts till kriminalvårdspåföljd vid 5
eller fler tillfällen. Detta visar att det är fråga om en grupp intagna som har långvarig
kriminalvårdserfarenhet.
Tidigare fängelsestraff
Tidigare fängelsestraff Antal Procent
Ej aktuellt 32 28
1 -3 32 27
4 eller fler 51 44
Summa 115 100
Nästan hälften (44%) av de intagna har tidigare dömts till 4 eller fler fängelsestraff
och nästan tre fjärdedelar (71%) har tidigare fängelseerfarenhet. Detta bekräftar att
det är fråga om en mycket kriminellt belastad grupp intagna.
12

VILKET INNEHÅLL HAR VISTELSERNA?
Vistelserna har oftast beviljats till olika slags behandlingshem. Vid behandlingshemmen
finns olika slags programinnehåll. Ett andra alternativ är att vistelserna
genomförs vid ett familjehem. Dessa båda alternativ dominerar i vår undersökningsgrupp.
I kommande avsnitt redovisas svaren från personalenkäten och för de
100 intagna där personalen besvarat enkäten.
Vårdalternativen
Antal
klienter
Behandlingshem * ) 81
Familjehem 17
Behandlingshem och poliklinisk vård 1
Familjehem och poliklinisk vård 1
Summa 100
*) varav stödboende och utredningshem ingår i behandlingshem
Majoriteten av de intagna har genomfört sina vårdvistelser vid behandlingshem.
Ett mindre antal har vistats i familjehem och ännu färre har haft en kombination
av sluten/öppenvård som i högre grad än i nedanstående tabell varit uttalad vid
vårdvistelsens början.
Typ av program vid vårdalternativet
Antal
klienter
12 stegsprogram vid institution 54
Annan institutionsvård 21
Familjevård 17
Kombination av sluten/öppenvård 8
Summa 100
12-stegs behandlingen utgör en majoritet av innehållet vid vårdalternativen. Orsaken
till att 8 kategoriserats som att de deltagit i en kombination av sluten/öppenvård
är att de bott på stödboende/utredningshem men att inslaget av öppenvård
varit betydande.
Kombinationerna av institutions- och öppenvård har handlat om kortare tid
på institution och sedan en längre tid i öppenvård. Det har t.ex. handlat om individuell
psykoterapi, utredningshem och stödboende.
Programmen vid vårdalternativen var något oftare manualbaserade än icke
manualbaserade (37 respektive 25) men för 38 intagna saknas uppgift.
Däremot förekom systematiska drogtester ofta vid vårdalternativen. Endast
för 7 intagna uppgavs att det inte förekom och dessa intagna var ofta placerade vid
familjehem. Detsamma gäller för närvarofrekvensen där endast 2 intagna som deltog
i öppenvård inte hade krav på dygnetrunt närvaro.
13

FULLFÖLJDA/AVBRUTNA VISTELSER
Antal
klienter
Fullföljt enligt plan 44
Avbrutit vistelsen 45
varav före frigivningen 36
varav i samband med frigivning 4
varav efter frigivning 5
Pågående vistelse 11
Summa 100
En fullföljd vistelse innebär att den intagna fullföljt den planering som överenskommits,
liksom de avbrutna vistelserna inte fullföljts enligt den överenskomna
planeringen. Med pågående vistelserna menas att de intagna fortfarande den 1 maj
2007 finns kvar vid behandlingshemmet eller vid familjehemmet. När vistelserna
avbryts så sker det oftast före frigivningen., endast enstaka intagna avbryter sina
vistelser i samband med frigivningen eller efter densamma.
Nedanstående tabell visar att avbrotten oftast består av att den intagne missbrukar
eller avviker från vårdvistelsen men för många saknas uppgifter.
Misskötsamhet
Antal
klienter
Ej aktuellt 23
Tilldelats varning (ej avbrott) 1
Brott mot regler (avbrott) 2
Missbruk (avbrott) 9
Avvikit (avbrott) 11
Egen begäran (avbrott) 6
Ny dom 1
Ej uppgift 47
Summa 100
14

PERSONALEN/ DE INTAGNA OCH VÅRD-
VISTELSERNA
Med hänvisning till de teoretiska utgångspunkterna där Bill Miller hävdar att det
enbart är allmänna och i alla terapier gemensamma faktorer som svarar för effekter
vore det värdefullt att rikta mer uppmärksamhet mot s.k. allmänna faktorer eftersom
de står för en större del av förklaringsvärdet än specifika interventioner.
”Samarbete, allians, empati, respekt och professionalitet syns ha betydelse för
om en behandling ska lyckas och då måste våra mätinstrument utformas så att
de mäter det som är relevant.”
Av dessa skäl har ett antal frågor utformats som handlar om samarbete, empati, respekt
osv. och vissa av frågorna har besvarats av både personal och de intagna. I
nästa avsnitt redovisas för frågor som enbart besvarats av de intagna.
Den första frågan handlade om ifall personalen/de intagna tyckte att förberedelserna
inför vistelsen hade fungerat bra. En stor majoritet av personalen ansåg
att förberedelserna fungerat bra medan bland de intagna tyckte hälften att den fungerat
bra. Nästan alla intagna hade besökt vårdvistelsen innan beslutet.
Den andra frågan berörde frågan om de intagna hade ett positivt socialt nätverk
utanför anstalten. Här var skillnaderna inte lika stora. Trots att majoriteten av
både personalen och de intagna ansåg att klienten hade ett positivt socialt nätverk
utanför anstalten är det tveksamt vad både personal och intagna menat med ett positivt
socialt nätverk och att personalen oftare var tveksamma till att klienten hade
ett positivt socialt nätverk.
Den tredje frågan, om vårdgivaren sett klientens speciella behov, besvarades
mer positivt av personalen än av de intagna.
Frågan om valet av vårdgivare var båda parter överens om att det oftast hade
varit ett bra val för den intagne. När det gällde samverkan med socialtjänsten så var
personalen mer positiv än de intagna och detsamma gällde samverkan med vårdgivaren.
I det sista fallet var de intagna mer positiva jämfört med samverkan med socialtjänsten.
De mest negativa omdömena avgavs på frågan om utskrivningen var välplanerad.
Både personalen och de intagna var oftare negativa än positiva inför utslussningsförhållandena.
En reservation i sammanhanget är att det för flera inte var
aktuellt med utskrivning från vårdvistelsen, men det var ändå uppseendeväckande
många som ansåg att utslussningen inte fungerade.
De avslutande frågorna, som besvarades av både personal och intagna, var
frågorna om de intagnas motivation när vårdvistelsen inleddes och när den avslutades.
Både personalen och de intagna ansåg oftast att de intagna hade hög motivation
när vården inleddes och detsamma gällde när vårdvistelsen avslutades.
Trots denna generellt positiva erfarenhet så anser både personal och intagna
att ett mindre antal intagna blivit mindre positiva till vårdvistelser jämfört med deras
inställning när vårdvistelsen inleddes.
Den sista frågan i enkäten till personalen var om de ville framhålla några generella
problem och glädjeämnen vid arbetet med vårdvistelser. Nedan följer en
sammanfattning av personalens åsikter.
15

Det helt dominerande svaret var att personalen upplevde arbetet med vårdvistelser
som mycket positivt.
”Det är mycket positivt att arbeta med förberedandet av § 34 placeringar. Intagna
blir mera positiva i sitt tänkande. Man blir väl mottagen på behandlingshemmen
och informationen fungerar mycket bra. Framför allt så får de intagna
en bättre utslussning och motivation. Lyckas det inte första gången så
kanske det lyckas andra eller tredje gången.”
”En mycket bra utslussningsmöjlighet för personer med missbruksproblem eller
en oordnad social situation.”
”Det är spännande att få klienterna att börja fundera på vad de behöver och
vad de behöver arbeta på med sig själva. Enormt kul att hitta rätt matchning
mellan klient och behandlingshem och att följa med i uppföljningen. Tycker
dock att informationen om behandlingshemmen är bristfällig och borde finnas
en sida på Krimnet, där informationen vore bättre än den som finns i ramavtalet.”
Andra mera enstaka åsikter som framfördes var:
• att vårdvistelserna borde påbörjas tidigare,
• att samarbetet mellan anstalt och frivård kunde fungera bättre,
• att samarbetet med socialtjänsten fungerat dåligt,
• att sexualbrottsdömda, kvinnor och invandrare kan vara svårplacerade,
• att även avbrutna vistelser kan ge positiva resultat,
• att det behövs ett brett utbud av behandlingshem,
• att det är svårt att bedöma intagnas motivation.
16

SPECIELLA FRÅGOR TILL DE INTAGNA
Förutom att både personal och intagna besvarat vissa allmänna frågor, se föregående
avsnitt, har ett antal mer specifika frågor riktats till de intagna. Nedan följer
en redovisning av de intagnas svar.
Den första frågan var om deras relation till personalen under vårdvistelsen
hade varit bra. En stor majoritet ansåg att det hade fungerat bra med personalen
och endast cirka en fjärdedel var missnöjd. Ungefär lika många tyckte att de fått
hjälp av personalen att bearbeta eventuella kriser under behandlingstiden.
Liknande svar erhölls på frågorna om vårdvistelsen varit en hjälp i att förebygga
återfall i missbruk och kriminalitet. En majoritet ansåg att vistelsen varit en
hjälp, medan en minoritet inte ansåg detta. Troligen är det samma intagna som varit
negativa vid alla tillfällena.
17

VÅRDGIVARNA OCH VÅRDVISTELSERNA
Björka
För att fördjupa beskrivningen kring vårdvistelserna och vårdinstitutionerna har ett
urval gjorts bland de vårdinstitutioner som haft många placeringar under oktober/november
2007. Urvalet har även gjorts utifrån att de representerar olika slags
behandlingsinstitutioner som används av kriminalvården. Följande institutioner har
valts.
Björka 9 placeringar
Hatten 8 placeringar
Västkustfamiljer 4 placeringar
Dennicketorp 3 placeringar
Nedan beskrivs kortfattat de intagna som under den aktuella perioden påbörjat
vårdvistelse vid institutionen och själva vårdvistelsen. Därefter intervjuas en representant
för den aktuella institutionen.
Under oktober/november 2006 påbörjade 9 män vårdvistelse vid behandlingshemmet
Björka. De var i åldern 23 till 53 år och 7 av 9 hade en strafftid som var
längre än 1 år. Alla var narkotikamissbrukare och 4 var dessutom blandmissbrukare.
Lika många hade dömts för narkotikabrott som tillgreppsbrott (3) och 2 hade
dömts för våldsbrott och en för grovt rån. Åtminstone 5 hade en långvarig kriminalvårdskarriär
bakom sig med minst 9 eller fler tidigare domar bakom sig. En intagen
hade dömts vid 42 tidigare tillfällen. De flesta hade avbrutit sina vistelser.
Björka arbetar med 12-stegsbehandling inklusive kriminalitetsveckor och
koncentrerar sig kring missbruk och livsstil. Vid ankomsten till Björka tas omedelbart
urinprov och gruppverksamheten påbörjas omedelbart. De flesta klienterna
kommer från kriminalvården och behandlingen omfattar 3 månader plus utslussning.
Utslussningen är individuell men ingen får lämna behandlingshemmet utan
att ha någon slags ordnad social situation. Även tiden på behandlingshemmet är
individuell och ibland kan det bli 6 månader och ibland ännu längre. Klienterna
skall alltid ha en ansvarsförbindelse från socialtjänsten. I utslussningsarbetet försöker
man samla alla inblandade och tillsammans med klienten göra upp en planering.
Eftervården pågår i ett år efter avslutad behandling och klienterna kommer till
Björka en gång/vecka.
Idealiskt är om den intagne själv tar kontakt med kontaktmannen på anstalt
om att han är intresserad av en vårdvistelse. Därefter tar kontaktmannen kontakt
med Björka och de kommer överens om ett studiebesök. Därefter diskuteras lämpligheten
inom Björka och om den intagne anses passa så kommer man överens om
preliminärt datum för inskrivning.
Samverkan fungerar oftast bra med anstalter/frivård och socialtjänst. Placeringsavtalen
är ofta schabloner eller självklarheter och överensstämmer väl med
Björkas egna regler.
Vårdinnehållet följer ett givet behandlingsupplägg med de första 6 veckorna,
den s.k. primärbehandlingen. Därefter följer en fördjupning i grupp och en veckas
kriminalitetsvecka. Det viktiga i behandlingen är ”igenkännandet”, att man inte är
ensam med sina problem utan kan känna samhörighet och ”ta rygg på vinnarna”.
Det är viktigt att klienterna fullföljer sina behandlingar. Därför är det viktigt
med en öppen dialog när de kommer till Björka så att de känner till reglerna och
18

Hatten
förutsättningarna. Vistelserna har fungerat bra för många mycket belastade klienter.
Själva behandlingen går ofta i cykler, dvs. ibland fungerar det och ibland fungerar
det mindre bra. Det beror mycket på vilka klienter som kommer till Björka.
Vissa klienter vill egentligen inte bli fria från missbruket och även om viljan finns
så är alternativet missbruk och kriminalitet alltid närliggande. Björkas arbete är att
locka fram motivationen och bearbeta denna. Varje gång klienterna berättar om sitt
tidigare liv så blir det inte lika ”häftigt” längre. Egna värderingar kan vara ett problem
eftersom klienterna försvarar kriminella handlingar och det kan vara svårt att
acceptera detta.
Glädjeämnena är när eftervårdsgruppen träffas och går på sina möten. De
kämpar med sina arbeten/utbildningar och relationer ute i samhället och många
har utvecklats efter hand.
Inför framtiden finns viss risk att vårdvistelserna inte kommer att vara behandling
utan mera miljöterapi. 12-stegsprogrammen har prövats i 100 år och visat
sig fungera, speciellt vad gäller missbruksproblem. Den grupp som passar sämst
för 12-stegsprogrammen är ungdomar som ännu inte utvecklat ett beroende. De
passar bättre inom andra program. Men, samtidigt är det svårt att förutsäga på
gruppnivå, eftersom de skötsammaste ibland fungerar sämst och gamla kåkfarare
gör framsteg även om det går sakta.
En framgångsfaktor skulle vara en öppnare attityd vid återfall. Det skulle inte
alltid behöva betyda att vistelsen skulle behöva avbrytas, eftersom många behandlingshem
har resurser att ”ta hand om” återfall. Givetvis skulle det inte gälla för all
misskötsamhet. Andra faktorer är att personal på anstalt borde utbildas bättre om
vad vårdvistelser egentligen innebär. Förutom att arbetsfördelningen kunde vara
mera klar och enkel. Längre vårdvistelser vore att föredra eftersom den korta varianten
av 12-stegsmodellen kommer från USA och gällde främst etablerade klienter.
Kriminalvårdens klienter är mycket trasigare och behöver längre vårdtider. Det
förutsätter också mer halvvägshus och liknande.
”Den äkta motivationen hos de intagna växer ofta fram under behandlingen.
Det är skillnad på ”jag kan inte”, ”jag vill inte” och ”jag behöver inte”. Det
sista steget ”jag behöver inte” innebär att den intagne äger problemet, ta ansvar
är målet och att han har ett bredare synfält och ett val.”
(Intervju med behandlingsansvarig)
Under oktober/november 2006 påbörjade 8 män vårdvistelse vid behandlingshemmet
Hatten. Hälften av dem var över 55 år och andra hälften var under 40 år
varav 2 var 22 och 20 år. Alla utom en hade dömts till strafftider över 1 år och
samtliga var narkotikamissbrukare, varav 4 även var blandmissbrukare. De hade
lika ofta dömts för våldsbrott som narkotikabrott (3). De övriga 2 hade dömts för
grovt rån och en kombination av brott. Endast en var tidigare ostraffad medan 4
hade 24 eller flera tidigare kriminalvårdsdomar bakom sig. Lika många hade fullföljt
som avbrutit vårdvistelserna.
Även vid Hatten är 12-stegsprogrammet det huvudsakliga vårdinnehållet.
Under de första 5 veckorna gäller s.k. primärbehandling, då man inte får gå ut själv,
inte titta på TV osv. AA möten äger rum 4 gånger/vecka. Därefter fortsätter det
med den förlängda behandlingen som innebär mycket social träning och individuell
behandling. Under denna period skall man gå på AA-möten och 3 fasta program
om anhöriga, kriminalitet och sorgearbete. Under utslussningsfasen skall man börja
arbeta och under eftervårdsperioden skall man gå på möten tisdag och torsdagkväll
varje vecka under 2 år.
Det viktiga vid förberedelserna är att man träffas och att klienten vet vad vistelsen
kommer att innebära. Klienterna skall helst ha kontakt med arbetsförmedlingen
och vara utrustade med kläder. Nolltolerans gäller för droger och även anti-
19

depressiva medel. Klienterna skall helst vistas i 6 månader vid Hatten för att kunna
gå igenom behandlingen och även börja arbeta. Ju längre vistelse, desto bättre.
När det gäller samarbetet med kriminalvård/socialtjänst så fungerar det väldigt
olika. Det gäller att samla alla berörda och prata igenom så gott det går. Alla
”kort” skall läggas på bordet och det kan vara svårt att samla folk men i stort sett
fungerar det bra. Att ramavtalen inte är aktuella idag har ingen direkt betydelse
men placeringsavtalen fungerar även om det är mycket ”papper”.
När det gäller själva behandlingen är det viktigt ”att få kontakt med sin inre
smärta”. Behandlingen är uppbyggd på tillit och att ta konsekvenserna av sina
handlingar. Att belägga klienterna med skuld behövs inte, eftersom de är väl medvetna
om sina tillkortakommanden. Positiv feedback och själva behandlingen är en
blandning av psykodynamisk och kognitiv teori. Ofta har klienterna mycket bitterhet
men de gör om samma misstag med sina egna barn. Igenkännande, att man
känner igen sina egna problem i andra och mycket skuldkänslor är vanligt och därför
är det viktigt att prata med andra.
I eftervårdsgruppen bedrivs gruppterapi med legitimerade psykologer. Desto
längre vistelser, ju större chans har klienterna att ordna upp sina liv. Klienterna
med långvarigt amfetaminmissbruk fungerar ofta bra i behandlingen. Även förberedelserna
på anstalt har betydelse, t.ex. anstalten i Gävle har bra förberedelser inför
vårdvistelserna. De svåraste klienterna är ungdomar som var inlåsta sedan 12
års åldern. En annan svår kategori är ”storlangarna” som har hög status. ”Vad har
de att vinna på att tillfriskna?”
En öppen dialog med klienterna är nödvändig för att de ”inte skall stirra sig
blinda på muckdatum”. När vistelserna pågår längre tid blir det sällan några problem.
Glädjeämnen är givetvis när klienterna tillfrisknar. Deras anhöriga och barn
gläds också och alla blir nöjda. De ”lyckade fallen” har ofta fullföljt den 2 åriga
eftervården och 6 månaders behandling, dvs. totalt 2,5 års behandling. De klienter
som har pension kan vara ett problem eftersom de kan få sysselsättningsproblem.
Ett alternativ för dem är att engagera sig i KRIS eller något liknande. Även misslyckade
placeringar kan på sikt ha ett värde om de återkommer i behandling eller
ändras av andra orsaker.
”Jag tror på alla och på ingen. Det gäller att behålla sin ödmjukhet. Det borde
vara hårdare konsekvenser när det gäller kontraktsvård. De som blir utskrivna
från behandlingshem borde bli häktade, eftersom det annars kan bli en
långdragen process där klienten får vistas i frihet.”
(Intervju med behandlingsansvarig)
Västkustfamiljer
Under oktober/november 2006 påbörjade 4 män vårdvistelse vid Västkustfamiljer.
De var mellan 24 och 33 år och alla var narkotikamissbrukare varav 2 var blandmissbrukare.
De flesta (3) hade en strafftid över 1 år och 2 var dömda för våldsbrott,
en för tillgreppsbrott och en för narkotikabrott. En var tidigare ostraffad, två
hade dömts vid enstaka tillfällen medan en dömts vid 10 tidigare tillfällen. För hälften
pågick vistelserna fortfarande och en avbröt före frigivningen.
Västkustfamiljer var från början ett dykcenter och familjehem som tog emot
ungdomar med problem. När familjehemmet såg att ungdomarna förändrades när
de sysslade med dykning ombildades familjehemmet till ett behandlingshem 1994.
Därefter har verksamheten vuxit och 1998 startades ett behandlingshem i Lindesberg,
år 2000 ett behandlingshem i Rävlanda, år 2003 ett behandlingshem i Västervik
och samma år ett utslussningshem i Grimmared.
Behandlingen är indelad i fyra steg. Det första steget omfattar 6 månader, det
andra 3 månader, det tredje 3 månader och en eftervårdsperiod på 6 månader.
20

Verksamheten leds av s.k. jourteam som vardera har hand om cirka 8 klienter och
innehållet är både styrande och stödjande.
Den styrande verksamheten är särskilt påtaglig i början med disciplin, fysiskt
aktivitet osv. Många klienter kommer från ”kaos” och därför anses det viktigt att
ge fasta rutiner och tankarna har delvis hämtats från Mazlovs behovstrappa. Många
av klienter har neuropsykiatriska handikapp och därför gäller det att plocka fram
deras speciella problematik. Speciellt under första steget använder man sig också av
ett s.k. förmånssystem. Annars är fysisk träning en dominerande sysselsättning men
det förekommer även arbete med lokalerna, skola, psykologsamtal osv. Vid missskötsamhet
går man miste om fördelar och får börja om från början. Även om behandlingen
är indelad i olika steg är den också mycket individuell och klienterna
vistas olika länge vid de olika stegen.
Dykningen är en grundbult i behandlingen. Det är ett sätt att frigöra sig från
ett alltför egoistisk tankesätt och man måste samarbeta annars går det illa. Under
dykningen är man fokuserad på här och nu vilket innebär lugn och harmoni. Disciplinen
är också viktig för att överleva.
De ultimata förberedelserna inför vårdvistelserna är när Västkustfamiljers
personal träffar den intagne och kontaktmannen på anstalten och beskriver sin
verksamhet. Därefter görs studiebesök av den intagne och kontaktmannen, eventuellt
tillsammans med socialtjänsten. Därefter provbor klienten under en tid för
att han själv och ingen annan skall kunna ta beslut om han vill påbörja en vårdvistelse
vid Västkustfamiljer.
Samarbetet med anstalterna fungerar väldigt olika. Vissa anstalter besöker aldrig
Västkustfamiljer och frivården är sällsynta besökare. Socialtjänsten förekommer
oftare som besökare. Arbetet med placeringsavtalen är oftast inte något problem.
Det enda är frågan om ansvarsförbindelse som ibland inte fungerar.
Vårdvistelserna borde påbörjas i god tid före frigivningen och om klienterna
vistats under relativt lång period så blir inte frigivningsdagen lika viktig. Att vistelserna
skall avbrytas direkt vid t.ex. återfall eller regelbrott är ibland negativt. Det är
viktigt att diskutera igenom med klienten och andra berörda vad som hänt och att
det får konsekvenser. När klienten tar in droger blir han självklart utskriven och
det finns även andra tillfällen när det är positivt att vistelserna avbryts.
Staten borde ha betalningsansvar för pågående missbruksvård. Varje kommun
har egna ramavtal och hänvisar ofta till sin öppenvård. Kontakten med kontaktpersonerna
på anstalt kan ibland vara tidsödande vid t.ex. beslut om permission,
eftersom kontaktpersonerna arbetar skiftgång och är svåra att få kontakt med.
I framtiden vore det önskvärt med placeringar i god tid före frigivningen,
ökat samarbete med anstalt/frivård och socialtjänst, intervjuer på anstalt, studiebesök,
provboende och att anstaltspersonalen får mer kunskap. När personalen gjort
studiebesök har de oftare blivit mer positiva och insatta.
Många av klienterna är vilsna pojkar som växt upp utan pappa. De är ofta
aggressiva eftersom de inte fått sina behov tillgodosedda.
Många väljer att inte flytta tillbaka till hemorten eftersom de tycker att de inte
har något att flytta hem till och de försöker hitta ett nytt liv. Några hittar en ny
kvinna, någon kan träffa arbetskamrat som de trivs med eller har en meningsfull
fritid. Men, det är svårt för vuxna att hitta nya vänner i 40 årsåldern, därför betonar
Västkustfamiljer inte bara arbete utan även vikten av meningsfull fritid. Många har
förmågor som de inte ens själv trott att de haft och därför är det viktigt att prova
olika alternativ. Vid själva vårdvistelsen är det viktigt att klienterna själva tar initiativ
och att de inte genomför en sådan vistelse för någon annans skull.
21

Dennicketorp
Under oktober/november 2006 påbörjade 3 män vårdvistelser vid Dennicketorp.
De var alla över 40 år och den äldste var 51 år. Alla var narkotikamissbrukare varav
2 var blandmissbrukare. Strafftiderna var ofta korta, två hade dömts till straff som
var kortare än 1 år. Två hade dömts för våldsbrott och en för narkotikabrott. En
var tidigare ostraffad medan en annan dömts vid 23 olika tillfällen och två hade
dömts till fyra eller fler tidigare fängelsestraff. Alla 3 har fullföljt sina vistelser.
Behandlingen på Dennicketorp omfattar 10 dagar på motivationsenhet plus
30 dagar i s.k. primärbehandling som innebär traditionellt 12-stegsprogram. Därefter
kan klienten återgå till hemorten eller fortsätta behandlingen i s.k. halvvägshus.
Vistelsen i halvvägshuset innebär arbetsträning och gruppsamtal. Behandlingen
är alltså individuell och eftervården pågår i ett år efter att vistelsen avslutats. Eftervården
innebär att klienten återkommer 3 dagar/månad under ett år. Vid Dennicketorp
finns även en avgiftningsavdelning.
Personal från Dennicketorp besöker ofta anstalter och informerar om sin
verksamhet. Intresserade intagna får sedan besöka behandlingshemmet. Man anser
att det är en bra form av förberedelser då de intagna får klart för sig vilka regler
och ledigheter som gäller. Samarbetet har fungerat bättre med anstalterna än med
frivården, möjligen beroende på de mer strikta reglerna på anstalt. Avsaknaden av
ramavtal har inte förändrat någonting utan situationen är likadan i dag som tidigare,
dvs. de skriver samma placeringsavtal idag som tidigare.
Utslussningen eller eftervården är ett problem. Det fordras ett positivt socialt
nätverk vilket många av kriminalvårdens klienter saknar. Vissa kommuner hjälper
inte heller till med någonting. Klienterna kan vara högmotiverade men har inte bostad
och liknande på hemorten och det försvårar utslussningen. De flesta fullföljer
sina vistelser på behandlingshemmet men en del återfaller i missbruk/kriminalitet
efter vistelsen. En förklaring är att de är slitna, har många år på anstalt och de har
svårt att hitta motivationen att vara drogfria hemma. Vissa har tagit droger för att
förlänga vårdvistelsen och andra är rädda för att lämna vårdvistelsen eftersom de
inte har någonting hemma. Andra förklaringar är påverkan utifrån. De har t.ex.
stora skulder och nya brott kan reducera skulderna, de är rädda för repressalier eller
att de helt enkelt är rädda för att prova något nytt. Missbrukarlivet är välkänt
och innebär trots allt en viss trygghet.
Formaliteterna kring själva vistelserna är oftast inga speciella problem även
om det finns mer eller mindre engagerad personal vid anstalterna, men det fungerar
oftast bra. De intagna avbryter sällan i samband med frigivningsdagen utan oftast
före frigivningen. Referenten tror att det beror på att många av de intagna är
väldigt belastade och att de ofta upplever vistelsen som ”sista halmstrået” och att
det oftare är svårt att få dem att lämna behandlingshemmet. Idag finns t.ex. 2 klienter
som varit där i 6 månader och idag inte är betalande men de får vara kvar tills
deras sociala situation förbättras.
Glädjen i arbetet är när klienterna kommer på återvändardagarna och deras situation
har förbättrats på olika sätt. När vinsterna börjar komma i form av förbättrade
sociala villkor och relationer är det värt mödan. Speciellt det här med relationer
eller positivt nätverk är svårt eftersom ”det är bättre med dåliga kompisar än
inga kompisar alls”. Förutsättningar för att situationen skall förbättras är ofta:
• att klienten slutar med droger/kriminalitet,
• att han/hon hittar en ny gemenskap som t.ex. AA, Länkarna,
LP-stiftelsen,
• att han/hon deltar i denna gemenskap för att hitta nya vänner,
bryta isolering, gemenskap osv.
22

Ett önskemål inför framtiden är att kriminalvården kan skicka fler till behandlingshem
utan socialtjänstens godkännande. Längre vårdtider skulle också vara en stor
fördel för att kunna ordna det praktiska, t.ex. bostad. Om inte socialtjänsten deltar
blir det också viktigare med längre vårdtider.
Behandlingshemmet förändras hela tiden., från den strikta Minnessotamodellen
till att anlita mer extern hjälp. Idag är t.ex. kyrkan engagerad i vården. Det beror
på att intagna oftast inte har en socialt välordnad situation. Vissa tider har många
intagna psykiska problem och det blir allt vanligare. Psykiatrin är också den institution
som det är svårast att samarbeta med. Särskilt bland de unga är de psykiska
problemen särskilt märkbara. Den sämsta tänkbara sammansättning av klienter på
behandlingshemmet är enbart unga.
En förbättring av vården skulle vara om socialtjänsten/psykiatrin kom med
tidigt i planeringen. ”Vad skall hända när han/hon kommer hem?” Det kanske inte
alltid är så lätt att genomföra, men stora fördelar om berörda parter kunde besöka
vårdvistelsen tidigt och starta en diskussion. Att alla parter träffas och gör en planering.
När det förekommer så fungerar det bra. Socialtjänsten visar ofta dåligt intresse.
Men, ”när han kommer hem är det för sent”. Nätverket måste utvecklas i
ett tidigt skede och tiden skall inte vara det största hindret. Ett alternativ är att betalningen
fortsätter tills den sociala situationen är ordnad och det inte finns en absolut
tidsgräns.
23

KLIENTERNA OCH UTFALLET
När det gäller de intagnas ålder och utfall, dvs. om de fullföljer eller avbryter sina
vårdvistelser så visar det sig att:
Ålder Fullföljt Avbrutit Pågående
-25 år 6 12 3
26- 30 år 5 6 2
31 -40 år 17 14 3
41- 50 år 8 7 3
51 år > 8 6 -
Summa 44 45 11
De yngre avbryter oftare sina vårdvistelser. I de 18 fall där klienten varit 25 år eller
yngre har 12 avbrutit sina vistelser. När klienterna blir äldre är proportionerna mellan
fullföljda och avbrutna vistelser mer jämna.
Har de intagnas missbrukssituation betydelse för utfallet?
Missbruk Fullföljt Avbrutit Pågående
Narkotika 24 25 4
Alkohol 1 2 3
Narkotika och
15 14 2
alkohol
Ej missbruk 4 3 2
Ej uppgift - - 2
Summa 44 45 11
Cirka hälften av narkotika-, alkohol- eller blandmissbrukarna har fullföljt respektive
avbrutit sina vistelser.
Vilken roll spelar strafftidens längd för utfallet?
Strafftid Fullföljt Avbrutit Pågående
- 1 år 9 10 2
1 – 2år 13 22 3
2 - 4 år 11 10 2
4 år > 11 3 4
Summa 44 45 11
Intagna med längre strafftider (2 år eller mer) fullföljer oftare sina vistelser än intagna
med kortare strafftider.
Speciellt intagna med strafftider mellan 1 och 2 år avbryter ofta sina vistelser.
De långtidsdömda (4 år eller mer) fullföljer ofta sina vistelser. Vid en jämförelse
mellan typ av vårdvistelse och utfallet visar det sig att:
Typ av vårdvistelse Fullföljt Avbrutit Pågående
Behandlingshem 31 43 7
Familjehem 11 2 4
Behandlingshem/öppenvård 1 - -
Familjehem/öppenvård 1 - -
Summa 44 45 11
24

Intagna som placerats i familjehem har oftare fullföljt sina vistelser än placerade i
behandlingshem. Av de placerade i behandlingshem så har placerade vid institutioner
med 12-stegsbehandling oftare fullföljt sina vistelser än placerade vid andra institutioner,
se nedan.
Vårdinnehåll Fullföljt Avbrutit Pågående
12 stegsprogram 24 27 3
Annan institutionsvård 6 11 4
Familjevård 11 2 4
Kombinationer sluten/öppenvård 3 5 -
Summa 44 45 11
Placerad vid institutioner med 12-stegsprogram avbryter inte så ofta sina vistelser
jämfört med placerade vid institutioner med annat programinnehåll.
Vilken betydelse har den aktuella brottsligheten? Nedan redovisas huvudbrotten
och utfallet av vistelserna.
Huvudbrott Fullföljt Avbrutit Pågående
Våldsbrott 15 17 5
Sexualbrott - - 1
Tillgreppsbrott 7 6 -
Rån 6 4 -
Rattfylleri 1 - -
Narkotika 14 15 4
Övrigt 1 3 1
Summa 44 45 11
Inga stora skillnader framkommer mellan dömda för våldsbrott och narkotikabrott
som är de dominerande huvudbrotten, när det gäller om de intagna fullföljer eller
avbryter sina vistelser. Ungefär hälften i båda grupperna avbryter respektive fullföljer
sina vistelser.
Har tidigare brottslighet betydelse för utfallet av vistelserna?
Tidigare kriminalvårdserfarenhet
Fullföljt Avbrutit Pågående
Ej aktuellt 6 8 5
Enbart skyddstillsyn 4 - 4
Enbart fängelse 4 2 4
Både och 30 31 2
Summa 44 45 11
Tidigare kriminalvårdserfarenhet har inte någon avgörande betydelse för om vistelserna
fullföljs eller avbryts. De tidigare ostraffade avbryter sina vistelser lika ofta eller
oftare än de som har lång kriminalvårdserfarenhet. Dessa erfarenheter bekräftas
i nedanstående tabell.
Vilken betydelse har tidigare fängelsestraff i perspektivet att intagna fullföljer
eller avbryter sina vårdvistelser?
Tidigare fängelsestraff
Fullföljt Avbrutit Pågående
Ej aktuellt 10 12 5
1-3 10 11 6
4 > 24 22 -
Summa: 44 45 11
25

Ingen större skillnad finns mellan intagna med eller utan tidigare fängelseerfarenhet.
De fullföljer/avbryter sina vistelser ungefär lika ofta, men intagna utan tidigare
fängelseerfarenhet avbryter sina vistelser något oftare.
26

RESUMÉ
Under oktober/november 2006 påbörjade 115 intagna vårdvistelser från landets
samtliga anstalter. De placerade intagna var ofta 31 år eller äldre män, narkotikamissbrukare
och med strafftider som var längre än 1 år. De var oftast dömda för
våldsbrott eller narkotikabrott och hade tidigare omfattande kriminalvårdserfarenhet.
Nästan tre fjärdedelar hade tidigare dömts till fängelsestraff och nästan hälften
hade tidigare dömts vid 4 eller fler gånger. För att besvara frågor kring själva vårdvistelsen
har kriminalvårdspersonal (100 av 115) och intagna (64 av 115) besvarat
en enkät.
Var placerades de 100 intagna?
En majoritet placerades vid behandlingshem, en mindre majoritet vid behandlingshem
med s.k. 12-stegs inriktning. Ungefär lika många placerades vid behandlingshem
med annan inriktning än 12-stegsbehandling som vid familjehem. En ännu
mindre andel har varit föremål för en kombination av sluten och öppenvård.
Hur gick det?
Cirka hälften fullföljde vistelserna enligt uppgjord planering För en mindre del pågick
vistelserna fortfarande den 1 maj 2007. Avbrotten skedde nästan alltid före
frigivningen och de som avbröt i samband med frigivningen eller efter frigivningen
var bara enstaka intagna. De vanligaste orsakerna till avbrotten var missbruk och
att den intagne avvek från vårdinstitutionen.
Hur upplevde tjänstemännen och klienterna att vistelserna fungerade?
Nästan alla intagna hade besökt vårdalternativet innan beslutet om vårdvistelse och
personalen tyckte generellt att förberedelserna hade fungerat bra. De intagna var
inte riktigt lika nöjda med förberedelserna men cirka hälften tyckte att det hade
fungerat bra.
Andra frågor som valet av vårdgivare, om vårdgivare sett den intagnes speciella
behov, de intagnas motivation före och efter vårdvistelsen, samverkan med socialtjänsten
besvarades oftast positivt, och både personal och klienter hade en
genomgående positiv inställning till vårdvistelser överhuvudtaget. De enda återkommande
negativa synpunkterna var utslussningsförhållandena.
Trots att många behandlingshem har olika former av utslussning och eftervård
var både personal och intagna ofta negativa inför utslussningsförhållandena
och ansåg att det inte fungerade tillfredsställande och att samverkan mellan olika
parter skulle kunna förbättras.
Annars förekom en genomgående positiv attityd till vårdvistelser hos både
den tillfrågade kriminalvårdspersonalen och de intagna. Vårdvistelser ansågs vara
ett mycket positivt inslag i kriminalvården och ”en mycket bra utslussningsmöjlighet
för intagna med missbruk och en oordnad social situation”.
27

Finns erfarenheter hos vårdgivarna som kan förbättra vårdvistelserna?
Ett mindre antal vårdgivare har intervjuats och de har framfört:
• att det är idealisk om den intagne själv tar initiativet till vårdvistelsen,
• att studiebesök och information före vistelsen är grundläggande,
• att vårdgivarens uppgift är att komma ”nära” och få den intagne
att inse att han inte är ensam om sina problem,
• att vistelsen fullföljs är viktigt och att den pågår relativt lång tid,
eftersom missbruk och kriminalitet alltid är ett närliggande
alternativ för de intagna,
• att ungdomar och storlangarna är en riskgrupp,
• att ökad kontakt med anstaltspersonal vore önskvärd,
• att alla inblandade parter borde samlas och diskutera igenom
situationen,
• att intagna får kontakt med sitt känsloliv och ”inre smärta” under
behandlingen är viktigt,
• att förberedelserna på anstalterna kan innebära mycket positivt,
• att inte bara arbete/utbildning utan även fritiden och att locka
fram dolda talanger är väsentlig uppgift för behandlingshemmen,
• att eftervården är ett problem eftersom många intagna saknar
ett positivt socialt nätverk. Vissa kommuner är inte alls intresserade
och många intagna sköter behandlingen bra men återfaller
efteråt eftersom de har ”inget hemma”, svårt med motivationen
och missbrukarlivet är välkänt och ändå en viss trygghet.
De kan också bli utsatta för påverkan utifrån, de kan ha stora
skulder osv.,
• att för en del mycket belastade kriminella kan vårdvistelsen vara
ett sista halmstrå och därför sköter de sig,
• att det sämsta är när de finns enbart unga vid vårdvistelsen.
Många av dem har psykiska problem och socialtjänten/psykiatrin
borde delta i behandlingen i ett tidigare skede än idag. Nätverket
måste utvecklas och det får inte bli så att brist på tid blir
största problemet.
Vid en analys av klienterna och utfallet framkommer:
• att de yngre oftare avbryter vistelserna än de äldre,
• att narkotikamissbrukare lika ofta avbryter som fullföljer sina
vistelser,
• att intagna med längre strafftider oftare fullföljer sina vistelser,
• att placerade vid familjehem oftare fullföljer sina vistelser,
• att intagna som placerats vid behandlingshem med 12-stegs inriktning
oftare fullföljer än placerade vid behandlingshem med
annan inriktning,
28

• att långvarig kriminalvårdserfarenhet inte verkar ha negativ betydelse
för utfallet.
Vilka framgångsfaktorer finns det?
Nästan alla intagna besökte vårdvistelsen innan beslutet om vårdvistelse fattats och
många i undersökningen har betonat vikten av studiebesök och information om
vad en vårdvistelse innebär. Vad som sker på anstalt före vårdvistelsen, dvs. att den
intagne förbereds på olika sätt och att anstaltspersonalen är välinformerad och engagerad
har också poängterats. Andra positiva faktorer som nämnts är om den intagne
själv tar initiativet till vistelsen och att det förekommer en öppen dialog om
vad en vårdvistelse innebär, så att eventuella missförstånd undviks och att den intagne
är väl medveten om vad vistelsen innebär.
Många har betonat vikten av att samla och samverka med berörda inblandade
så tidigt som möjligt för att underlätta planeringen och undvika missförstånd.
Flera har varnat för att skicka unga intagna till vårdvistelser eftersom de kanske
har långvariga institutionsvistelser bakom sig, men inte ett utvecklat missbruk
och att deras motivation därför inte är lika påtaglig. Andra kategorier som nämnts
har varit ”storlangare” som inte har så mycket att ”vinna” på att sluta missbruka.
Att intagna har långvarig kriminalvårdserfarenhet bakom sig verkar inte innebära
att de oftare avbryter sina vårdvistelser. Detsamma gäller för intagna med långa
strafftider som oftare fullföljer sina vårdvistelser.
Begreppet fullföljt/avbrutit har definierats som första avbrott, dvs. om någon,
vilket hänt vid flera tillfällen, har avbrutit sin vistelse men sedan fortsatt densamma
efter en period, så har vistelsen ändå bedömts vara avbruten.
Placeringarna vid familjehem fullföljs ofta. Vårdvistelserna vid behandlingshem
avbryts oftare, vilket kanske delvis kan förklaras av vilka intagna som skickas
till de olika vårdinstitutionerna. Även intagna som varit föremål för en kombination
av sluten och öppenvård avbryter oftare sina vistelser än placerade vid familjehem.
När det gäller placerade vid behandlingshem så har placerade vid hem med
s.k. 12-stegsprogram oftare fullföljt sina vistelser än hem med annat innehåll. Cirka
hälften av de placerade vid behandlingshem med 12-stegs inriktning har fullföljt
sina vistelser.
När det gäller själva vårdvistelsens innehåll så betonar flera olika vårdgivare
att det viktiga är ”att komma nära den intagna och att visa honom att han inte är
ensam om sina problem” eller att den ”intagne får kontakt med sin inre smärta.”
Det påpekas också vikten av att behandlingen pågår under relativt lång tid så att
förtroende och tillit uppstår och att problemen hinner bearbetas.
Den kriminalvårdspersonal och de intagna som varit inblandade i de nu aktuella
vårdvistelserna är generellt mycket positiva till vistelserna och anser att det är
en positiv och meningsfull verksamhet.
Ett större problem, än själva vårdvistelserna, verkar utslussningen tillbaka till
samhället vara. Både personal, intagna och vårdinstitutionerna har uppgett svårigheter
med detta. Dessa svårigheter har dels gällt problem med samverkan med sociala
myndigheter, frivård, anstalt, psykiatrin och vårdinstitutioner men framför allt
problem med arbete, bostad och inte minst fritiden och det sociala umgänget för
de f.d. vårdvistelseplacerade. Att medverka eller hjälpa till att skaffa nya positiva
sociala kontaktnät är ingen enkel uppgift. Missbrukarlivet är välkänt och erbjuder
trots allt en viss trygghet och därför är missbruk och kriminalitet alltid närliggande.
Kriminalvårdens rapport ”Psykosociala interventionsmetoder vid kriminalitet
och drogmissbruk 7) bekräftar dessa problem och betonar att effekter kan förbättras
om behandlingen följs upp efter frigivningen. ”Frågan om kontinuitet i en behandlingsprocess
som börjar med terapeutiskt samhälle och fortsätter i frivård har
blivit allt viktigare, dels eftersom återfallen hör ihop med frigivningen och dels där-
29

för att effekter kan förbättras om behandlingen följs upp under övervakningstiden.
Behandling under lång tid ger vanligen bättre effekt än kortare behandling med
undantag för effekter av MI för narkotikamissbrukare.” I rapporten betonas även
behandlarnas individuella skicklighet för att behandlingen skall ge goda effekter.
Diskussion
Syftet med denna undersökning var att undersöka framgångsfaktorer vid externa
vårdvistelser och en sammanfattning av kriminalvårdspersonalens, de intagnas och
vårdgivarnas synpunkter på framgångsfaktorer är att förbättra vistelsernas inslussning
och utslussning. En annan framgångsfaktor skulle givetvis vara att rätt intagen
kommer till rätt vårdplats men både personal och intagna uttalar sig oftast väldigt
positivt om placeringarna.
Anstalternas verksamhet (förberedelser) och engagemanget hos anstaltspersonalen
har angetts som viktig för hur vårdvistelserna senare kommer att utvecklas.
När det gäller själva inslussningen eller hur vistelserna skall förberedas har
flera ansett att det är en stor fördel att de intagna själva tar initiativet och vill
genomföra en vistelse för sin egen skull och inte för någon annans skull.
Efter att den intagne visat eget intresse skall han och kontaktmannen besöka
vårdalternativet och bli välinformerade om villkoren för vistelsen. Därefter kan
den intagne gärna provbo någon vecka för att känna till villkoren ännu bättre.
När behandlingen har påbörjats skall berörda parter; socialtjänst, frivården,
anstalten, övervakare och främst den intagne själv tidigt börja planera inför utslussningen,
vem som skall göra vad och vad som skall hända.
Vad gäller själva vårdvistelsen så måste givetvis en bedömning göras om den
intagna passar vid ett behandlingshem med 12-stegs inriktning, ett behandlingshem
med kristen inriktning eller vid ett familjehem. I Socialstyrelsens riktlinjer 8) kan vi
läsa:
”Efter den inledande identifieringen och bedömningen av problemets svårighetsgrad
behövs instrument för att avgöra val av insats, behandlingsplanering och
uppföljning av den enskildes situation och behov. De instrument som uppfyller
kraven på bl.a. tillförlitlighet är ASI och DOK.”
Den svåraste delen återstår, nämligen utslussningen i samhället för den intagne.
Givetvis har de intagna olika förutsättningar men många, enligt de intervjuade
vårdgivarna, har komplicerade sociala och psykiska problem. Det bekräftas även av
att många har långvariga kriminalvårdskarriärer bakom sig, vilket erfarenhetsmässigt
ofta innebär sociala och psykiska problem. Ett tidigt samarbete med psykiatri
och socialtjänst kan förbättra situationen och även kontakter med andra myndigheter
som t.ex. Arbetsmarknadsverket kan vara något positivt. Ett problem är de intagnas
fritid, inte minst intagna som har någon slags pension, där hela dagarna är
lediga, och där missbrukarlivet kanske blir ett närliggande alternativ. Behandlingshem
med AA-inriktning där tidigare klienter regelbundet besöker AA-möten efter
själva behandlingen kan vara en stor fördel, liksom vissa kristna behandlingshem
där församlingsmedlemmarna regelbundet träffas. Engagemang i Kriminellas Revansch
i Samhället och liknande föreningar kan också vara ett alternativ.
30

Av Socialstyrelsens riktlinjer 8) framgår
”Behandling av narkotikamissbruk och –beroende är på många sätt ett kontroversiellt
område där det finns olika vårdideologiska uppfattningar och där
forskningsläget till vissa delar är oklart. Några av de centrala frågorna handlar
om huruvida behandlingen har effekt och om det är möjligt att i dag ange
vilka tekniker eller metoder som kan anse ha effekt och i så fall under vilka
förutsättningar. En annan tvistefråga är nyttjandet av läkemedel för att t.ex.
behandla opiatmissbrukare. Narkotika är inget enhetligt fenomen vilket försvårar
forskningen kring olika preparat. Av erfarenhet vet vi att specifik behandling
endast är en liten del av en komplex verklighet som den enskilde befinner
sig i och påverkas av.
Om man granskar betydande förändringar i personernas liv och försöker isolera
eller identifiera faktorer som kan anses ha ett inflytande över dessa förändringar,
framstår medvetna interventioner riktade mot missbruk eller beroende som
relativt marginella. En bedömning är att mellan 15 och 20 procent av dessa
förändringar kan tillskrivas behandling. Andra faktorer i nära anslutning till
behandlingsmetoden som brukar lyftas fram är t.ex. terapeutens förmåga, behandlingsklimatet
och behandlingsstrukturen.
Förändringar som leder till ”tillfrisknande” är således långt mer komplexa än
vad man i allmänhet föreställer sig. Sannolikt är förändringarna resultatet av
många olika, ibland samverkande faktorer. Det utesluter dock inte att interventioner
av olika slag kan få avgörande betydelse i en situation där även andra
förhållanden spelar in.”
31

Litteraturlista
1) Lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL)
2) Propositionen 1986/87:106
3) Svensk Författningssamling 2006:432
4) Kriminalvården. (2006) Kriminalvård och Statistik (opublicerat material)
5) Kriminalvårdsstyrelsen (1991) Kriminalvård och behandling. Jan Gustavsson
Rapport 1991:3
5) Kriminalvårdsstyrelsen (2003) Vistelse utom anstalt. Jan Gustavsson
6) Skrivelse (2006) Kriminalvården, Region Väst, frivården Göteborg, U Larsson
7) Kriminalvårdens rapport nr 18 (2006) Psykosociala interventionsmetoder vid
kriminalitet och drogmissbruk.
8) Socialstyrelsen (2007) Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård.
Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet för personer
med missbruks- och beroendeproblem.
32

www.kriminalvarden.se
601 80 Norrköping
Telefon 077-20 80 800
Fax 011-496 35 17