Klicka här för att ladda ned lärarhandledningen - Bonnier Carlsen

Fakta runt Spetshäxan och 1700-talet
Många människor som levde på 1700-talet hade det svårt, speciellt fattiga och föräldralösa
barn. I Stockholm fanns inrättningen Stora barnhuset och den öppnade redan år 1633 på
Drottninggatan. Från början var kravet att barnen måste vara minst sex år och föräldralösa för
att tas in. Med tiden tog man även in barn vars föräldrar inte kunde försörja dem eller satt i
fängelse. Man tog också emot så kallade oäkta barn, barn som fötts utanför äktenskapet. Och
de barnen var inte få – vid mitten av 1700-talet var drygt vart tionde barn som föddes i
Stockholm ”oäkta”.
Att föda barn utanför äktenskapet ansågs oerhört skamligt och det fanns mödrar som i
desperation tog livet av sina nyfödda. Detta ville Gustav III ändra på. Han införde år 1778 en
förordning som sa att kvinnor skulle få föda anonymt, de skulle varken behöva uppge sitt eller
faderns namn. Förordningen kallades Gustav III:s Barnamordsplakat. I stället började många
ogifta och fattiga mödrar att lämna bort sina barn, till exempel till Stora barnhuset och till
kvinnor som senare kom att kallas för änglamakerskor. Det var oftast fattiga kvinnor som mot
en engångsbetalning tog emot barn för att sedan mer eller mindre medvetet vanvårda dem till
döds. Men hur vanligt detta var vet man inte.
På Stora barnhuset skulle barnen lära sig att frukta Gud, lyda överheten och att vara
arbetsamma. De fick både gå i skola och arbeta. Det hände att pojkar började sitt första
arbetspass redan klockan tre på morgonen. Pojkarna spann, några fick gå i lära hos en
skomakare eller en skräddare. Flickorna kardade ull, sydde, stickade, tvättade och strök.
Syftet med Stora barnhuset var delvis gott, man höll tiggarbarnen borta från gatan och fick
samtidigt billig arbetskraft. En del barn räddades till livet på detta sätt men alltför många dog i
sjukdomar och undernäring. De saknade även ömhet och kärlek i sina liv. Lärarna och andra
som arbetade på Barnhuset kunde vara elaka och egoistiska, barnen lärde sig att inte lita på
vuxna. Kökspersonalen lurades, för att tjäna extra pengar sålde de mat som var ämnad för
barnen. Flera år dog vart tredje barn som hade tagits in på Stora Barnhuset.
Supandet var utbrett och drabbade unga särskilt hårt. Familjer blev utblottade. Tre
Kronor, Kryp-In, Stiernan, Holländska Dyn och Draken hette några av de över 700 krogarna i
Stockholm. I huvudstaden dog tre av tio barn innan de fyllt ett år. Det var lika höga
dödlighetstal som i miljonstäderna London och Paris.
Missväxt och hungersnöd
Hungersnöd rådde i landet till följd av missväxt i
början av 1770-talet. Hjälpen som ordnades från de
styrande kom inte fram i tid till alla. Men trots att
livsvillkoren var hårda fanns i samhället en tro på
utveckling och framsteg. Sverige hade flera
framstående vetenskapsmän, till exempel Carl von
Linné, Anders Celsius och Christopher Polhem. Nya
upptäckter gjordes som skulle leda till att folk så
småningom fick det bättre. Vaccinering mot
smittkoppor som tagit åtskilliga barns liv infördes till
exempel i början av 1800-talet.

Christopher Polhem - oljemålning av
J.H. Scheffel.
Allt var inte elände och misär. I städerna gick människor som hade råd på konserter, teater
och opera. Man läste romaner och poesi. På Bollhuset i Stockholm uppträdde sångerskan
Elisabeth Olin (född 1740), en av våra första kvinnliga proffs inom skådespeleri och opera. På
landsbygden turnerade varietésällskap och teatertrupper.
Personer som nämns eller uppträder i boken:
Gustav III (1746 – 1792)
Gustav den III har kallats för teaterkungen och han
gjorde väldigt mycket för kulturlivet: konsten,
arkitekturen, teatern, musiken och akademierna.
Svenska Akademien instiftades 1786 efter fransk
förebild. Vid hovet på Stockholms slott, på
Drottningholm eller på Gripsholm var det ett
sjudande liv av teater- och operaföreställningar, ofta
med kungen själv i huvudrollen. Gustav skrev tolv
pjäser, bl aGustav Wasa som blev en succé.
Då och då kunde man se kungen röra sig ute på
Stockholms gator. Det sägs att han ofta var vänlig
mot handelsbetjänterna. Gustavs liv ändades på en
maskeradbal på Operan. Han blev utsatt för en
konspiration och sköts i ryggen av J. J. Anckarström.
Under Gustav III infördes mildare straff och tortyr
förbjöds. Religionsfrihet infördes för utlänningar –
inte för svenskar. Judar fick lov att slå sig ner i
Stockholm, Göteborg och Norrköping.
Kung Gustav III

Carl von Linné (1707-1778)
Den berömde naturvetaren var miljömedveten och
tänkte ekologiskt långt innan begreppet fanns.
Nässlor, fyrfota djur och människor; allt hängde
samman i den fantastiska Skapelsen. ”Naturens
ekonomi” var ett av Linnés favorituttryck. I Uppsala
hade han hussyrsor, de sjöng honom till sömns om
kvällarna. När de blev för många tog han in
trädkrypare för att de skulle hålla efter syrsorna – en
sorts biologisk bekämpning.
Linné gjorde många expeditioner runtom i Sverige
och skrev reseskildringar som blev berömda, bl
a Lappländska resan. Hans storverk är Systema
naturae med ca 15 000 beskrivna växter och djur
enligt tvånamnsprincipen, ett släktnamn och ett
artnamn på latin. Luktviol, Viola odorata, talar om att
blomman doftar gott.
Under hela sitt liv var Carl von Linné en hängiven
samlare av växter, mineraler och djur. Han var den
förste som såg valen som ett däggdjur och inte som
en fisk. Han hade flera apor och en talande papegoja
som kunde säga Snyt dig Löfberg. Löfberg var Linnés
trädgårdsmästare. Älsklingen var tvättbjörnen Sjupp,
en gåva från kungen.
Eva Ekeblad (född De la Gardie) (1724-1786)
Eva var den första kvinnan i Vetenskapsakademien.
Hon propagerade för att man av potatis kunde göra
brännvin, stärkelse och puder.
Märta Helena Reenstierna (1753-1841)
Carl von Linné porträtterad av A.
Roslin 1775.
Eva Ekeblad
Märta Helena kallades för Årstafrun och skrev dagbok om allt som hände i hennes liv som
slottsfru på gården Årsta, söder om Stockholm. Hon skrev om livet på gården, om mat och
dryck, högtider, väderlek, sällskapslivet, offentliga avrättningar och mycket mer. Årstafrun
besökte ibland familjen Bellman och skrev att hemmet var välskött och att hon blivit bjuden
på bra mat.

Carl Michael Bellman (1740-1795)
omnämns i boken som ”diktaren som bodde på
vinden”.
Bellman skapade en ny sorts visor som blev mycket
populära. Vardagslivets elände och misär blandas
med glädje och livsberusning. Gudar och gudinnor tar
gestalt i utslagna människor. Han förvandlade
silkesarbeterskan Maja Stina Kiellström till
Venusprästinnan Ulla Winblad och den försupne före
detta hovurmakaren blev Fredman, vinets förkunnare.
Bellman var själv en skicklig artist som härmade
olika ljud och han uppträdde oftast utan instrument
Roligt att veta:
Porträtt av Per Krafft d.ä. 1779
Foto: Nationalmuseum
Dubbelnamn var populära, t ex Anna Christina, Hedvig Ulrika, Lovisa Fredrika, Carl Henric,
Carl August, Johan Gabriel.
Vid mitten av 1700-talet hade större svenska städer fått kaffehus där man drack kaffe och
diskuterade politik. Kaffehusen blev de nya inneställena där folk visade upp sig. Men under
olika perioder på 1700-talet var faktiskt kaffe förbjudet enligt de s k överflödsförordningarna.
År 1756 stoppades införsel av kaffe, kakao, sydfrukter och vin.
Franska blev ett modespråk som talades av kungen, hovet och adelsklassen. Ord som paraply,
promenad, kompakt, kompott, korsett, toalett, proper, kusin, piruett, charmant, komplimang,
kokett är exempel på ord som lånades in i svenskan.
Det blev modernt för överklassen att skaffa sig en fransk kock! Man samlade på recept och
komponerade måltider. Hur maten tillreddes var viktigt och bordet skulle vara vackert dukat.
Modemöbeln nummer ett under 1700-talet var den bukiga, fanerklädda byrån. Andra populära
möbler blev sekretären och det lilla tebordet med fajansbricka.
Vid slutet av seklet serverades te med kakor på de gotländska bondkalasen och bröllopen.
Damerna blandade socker, kanel och grädde i den ovana drycken, herrarna punsch eller rom.
Det tog närmare ett halvt år att segla från Sverige till Kina beroende på väder och vind.
Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731 och fick sitt säte i Göteborg. Eftertraktade varor
från Kina var porslin, te, siden, kryddor, lackarbeten (t ex möbler) och pärlemor.
Både män och kvinnor använde hårpuder och smink. Att bära peruk var vanligt och det fanns
olika sorter. Kvinnor tvättade inte håret särskilt ofta, istället oljades det och kammades.
Så här lagade man till kakaodryck på 1700-talet:
Först rostades kakaobönorna och stöttes i en mortel varefter de värmdes upp och blandades
med socker, vanilj, ambra (sekret från kaskelottvalen) och kanel. Av detta blev en deg som
fick torka i några veckor. När man ville dricka choklad löstes degen upp i mjölk eller varmt
vatten.
Nummerlotteriet på Slottsbacken:
Den första dragningen i det statliga Nummerlotteriet skedde år 1773. Gustav III hade fått iden
från Genua i Italien. Vid dragningarna var tredje onsdag skulle fem giftasvuxna bondflickor få
hundra daler silvermynt var som en sorts hemgift. Alla unga kvinnor mellan femton och

tjugofyra år fick ansöka och det var landshövdingarna som gjorde urvalet. En pojke valdes ut
från Frimurarebarnhuset (i Spetshäxan Stora Barnhuset) att förrätta själva dragningen.
Pengarna som satsades i lotteriet gav staten extra klirr i kassan. Man kunde satsa på olika sätt.
Om man t ex gissade rätt på ett av numren kunde man vinna femton gånger insatsen osv.
Lotteriet blev populärt och spelfebern rasade. Många lockades att satsa hela sin månadslön.
År 1776 blev Carl Michael Bellman kunglig sekreterare i Nummerlotteriet.
Mode på 1700-talet
För henne:
Rosmönstrade kjolar och sidenschalar
Salopper (ärmlös kappa för sommarbruk)
Manschetter med spetsar
Skinnhandskar och sidenmuffar
För honom:
Kråsförsedda skjortor och svarta byxor
Broderade sidenvästar
Randiga silkestrumpor
Fina halsdukar och skor med silverspännen
Färger på tyg, exempel:
Eldröd, rosa, köttfärg (skär), buteljgrön, havsgrön, kungsblå, chokladfärg och gåslort (grå)!
Litteratur om svenskt 1700-tal:
Bellmans värld av Ingmar Simonsson
Eller Marit och Blomsterkungen av Tomas Blom, Gudrun Wessnert och Sara Lundberg
Gustaf III:s Stockholm. Glimtar ur 1700-talets stadsliv av Christopher O´Regan
Lovisa Bellman född Grönlund. En bok om Carl Michael Bellmans hustru
av Marianne Nyström
På Bellmans tid av Marita Jonsson
Vävarnas barn av Per Anders Fogelström
Årstadagboken 1793-1839, utgiven av Sigurd Erixon
***