Ökad fysisk aktivitet - Statens folkhälsoinstitut

fhi.se

Ökad fysisk aktivitet - Statens folkhälsoinstitut

Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005

målområde 9

Ökad fysisk aktivitet

statens folkhälsoinstitut

www.fhi.se


Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2005

målområde 9

Ökad fysisk aktivitet

statens folkhälsoinstitut

www.fhi.se


© statens folkhälsoinstitut r 2005:58

issn: 1651-8624

isbn: 91-7257-412-7

grafisk produktion och illustrering: typoform


Innehåll

Förord________________________________________________________________ 5

Sammanfattning ______________________________________________________ 6

1. Inledning __________________________________________________________ 9

2. Fysisk aktivitet ______________________________________________________ 10

2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa ____________________________ 10

2.2 Utveckling av fysisk aktivitet i olika grupper______________________________ 11

2.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 17

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 19

2.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 30

Referenser __________________________________________________________ 33


Förord

År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att

skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”

och elva målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att

följa upp arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folkhälsopolitisk

rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober samma år. I rapporten

beskrivs vad som har hänt efter riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad?

Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillkoren

i stort och olika levnadsvanor? Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutvecklingen

i befolkningen och vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av

andra aktörer?

Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter

från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner.

Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden.

Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 9 Ökad

fysisk aktivitet.

Underlagsmaterialet har arbetats fram av Johan Faskunger och Liselotte Schäfer

Elinder vid Enheten för mat och fysisk aktivitet, Avdelningen för levnadsvanor. I arbetet

har samverkan skett med följande externa aktörer: Boverket, Myndigheten för skolutveckling,

Riksidrottsförbundet, SIKA, Skolverket och Vägverket.

Stockholm, december 2005

liselotte schäfer elinder

enhetschef

ökad fysisk aktivitet 5


6 målområde 9

Sammanfattning

Utvecklingen av bestämningsfaktorn

Drygt hälften av den vuxna befolkningen uppnår minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet

per dag och den fysiska aktiviteten minskar med stigande ålder. Detta är en sannolik slutsats

trots att data är något osäkra. Grupper med låg utbildning och inkomst samt personer

födda utanför Norden är generellt mer stillasittande än grupper med hög socioekonomisk

status och födda i Sverige. Även om andelen som anger att de motionerar regelbundet har

ökat, verkar den totala energiförbrukningen genom fysisk aktivitet ha minskat i befolkningen

jämfört med tidigare årtionden. Detta kan främst förklaras av stillasittande arbeten,

mer bilåkning och att människor använder mer dator och ser mer på tv och video på fritiden.

Insatser

Allmänheten har fått en ökad medvetenhet om betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan och

mer kunskaper om stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Detta är delvis en följd av kampanjen

Sätt Sverige i Rörelse som initierades år 2001 av Folkhälsoinstitutet på uppdrag av

regeringen. Arbetet med att utforma policy och handlingsplaner på området har tagit fart

inom kommuner och landsting och en nationell handlingsplan håller på att utarbetas. Det

återstår dock mycket arbete innan alla landsting och kommuner kan uppvisa konkreta och

mätbara mål för ökad fysisk aktivitet i sina folkhälsoplaner samt resultat. Även inom

hälso- och sjukvården har intresset för fysisk aktivitet ökat, mycket tack vare arbetet med

fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS. Alla landsting förskriver numera FaR, men det

råder stora regionala skillnader. I exempelvis Östergötlands landsting förskriver alla vårdcentraler

numera FaR.

Utvecklingsbehov

Det krävs medvetna satsningar från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för

ökad fysisk aktivitet i befolkningen och att uppmuntra de mest stillasittande att börja röra

sig mer. Statens folkhälsoinstitut föreslår att detta bör ske genom att

• bevara och utveckla grön- och naturområden för friluftsliv och rörelse

• främja breddidrott och öppna dörrarna för fler grupper inom idrottsrörelsen

• skapa en bebyggd miljö som underlättar och förbättrar möjligheterna till lek, aktiv

transport och framkomlighet

• hälso- och sjukvården och skola/förskola arbetar mer förebyggande och hälsofrämjande

• främja interventionsforskning och höja kompetensen om fysisk aktivitet hos relevanta

yrkesgrupper inom bl.a. vården och skolan

• utveckla metoder för att mäta individers totala fysiska aktivitet samt att skapa indikatorer

som möjliggör uppföljning av de bakomliggande bestämningsfaktorerna till fysisk

aktivitet såsom möjligheter till aktiv transport (Vägverket), barns möjligheter till fysisk


ökad fysisk aktivitet 7

aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling) och äldres möjligheter till

fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna).

• kommunala folkhälsoråd integrerar arbetet att öka fysisk aktivitet med annan ordinär

verksamhet som kommunen ansvarar för

• arbetet med fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS utvecklas, intensifieras och

genomförs mer systematiskt och att effekterna utvärderas på individnivå.


8 målområde 9

Målområde 9 - översikt

Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer

Fysisk aktivitet Andelen vuxna som är

fysiskt aktiva på minst

måttligt intensiv

nivå minst 30 minuter

varje dag (h)

Andelen vuxna med en

stillasittande fritid

Andelen elever med minst

betyget godkänt i ämnet

idrott och hälsa (i grundskolans

år nio och i slutbetyget

från gymnasieskolan)

(h)

Folkhälsopolitik

Arbetslivspolitik

Arbetsmarknadspolitik

Bostadspolitik

Hälso- och

sjukvårdspolitik

Idrottspolitik

Miljöpolitik

Transportpolitik

Utbildningspolitik

Statens folkhälsoinstitut

Arbetsmiljöverket

Arbetsmarknadsstyrelsen

Boverket

Riksidrottsförbundet

Naturvårdsverket

Vägverket

Skolverket

Myndigheten för

skolutveckling

Länsstyrelser

Landsting/regioner

Kommuner


1. Inledning

ökad fysisk aktivitet 9

En stillasittande livsstil är en viktig bidragande orsak till sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar,

cancer, diabetes och fetma. En ökning av den fysiska aktiviteten i befolkningen

skulle därför medföra en kraftig förbättring av folkhälsan och minskade kostnader för

samhället. Även den psykiska hälsan och livskvalitén skulle förbättras. Åtgärder som

syftar till att aktivera de mest stillasittande grupperna, som finns bland invandrare och

låginkomsttagare har potentialen att utjämna sociala skillnader i hälsa. För att åstadkomma

detta krävs i första hand förändringar i den bebyggda miljön.

Inom målområdet har bestämningsfaktorn fysisk aktivitet identifierats. Nio politikområden

står i fokus för målområde 9: folkhälsopolitik, arbetslivspolitik, arbetsmarknadspolitik,

bostadspolitik, idrottspolitik, miljöpolitik, transportpolitik, utbildningspolitik

samt hälso- och sjukvårdspolitik.


10 målområde 9

2. Fysisk aktivitet

2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) (1) är brist på fysisk aktivitet (stillasittande) en

av de tio ledande globala dödsorsakerna och beräknas årligen orsaka 1,9 miljoner dödsfall

i världen. Ca 60 procent av den vuxna befolkningen i världen anses inte vara tillräckligt

fysiskt aktiv för att upprätthålla en god hälsa. Rapporten visar att stillasittande orsakar 23

procent av alla hjärtinfarkter, 13 procent av hjärninfarkterna, 11 procent av bröstcancerfallen,

17 procent av tjocktarmscancerfallen och 15 procent av diabetesfallen i europaregionen.

Stillasittande medför höga kostnader för samhället och uppgår till ca 2,5 procent

av västländernas totala hälso- och sjukvårdsbudgetar förutom de direkta kostnaderna för

övervikt och fetma (2) och beräknas orsaka 6 till 7 procent av alla förtida dödsfall och 3 till

4 procent av den totala sjukdomsbördan (1).

Regelbunden fysisk aktivitet har gynnsamma effekter på den fysiska och psykiska hälsan

och livskvaliteten (3). Idag rekommenderas minst 30 minuter måttligt intensiv fysisk

aktivitet dagligen för allmän hälsa och välbefinnande (4), medan det krävs 45-90 minuter

dagligen för att uppnå energibalans (5). Regelbunden fysisk aktivitet påverkar hälsan bl.a.

genom att: (a) markant minska risken för kardiovaskulära sjukdomar och halvera risken

för hjärt-kärlsjukdom jämfört med fysiskt inaktiva personer; (b) förebygga eller försena

utvecklandet av högt blodtryck och sänka blodtrycket hos personer med högt blodtryck;

(c) underlätta energibalans och öka energiförbrukningen genom att öka muskelmassan och

minska andelen kroppsfett; (d) förebygga och underlätta kontroll av typ 2-diabetes; (e)

minska risken för fallolyckor genom att förbättra benhälsan och vidmakthålla styrka,

koordination, kognitiv förmåga och balans; (f) minska risken för vissa former av cancer;

(g) stärka immunförsvaret; (h) minska risken för depression, oro, ängslan och höja humör

och självkänsla; (i) förbättra kondition och muskelstyrka.


2.2 Utvecklingen av fysisk aktivitet i olika grupper

ökad fysisk aktivitet 11

För att följa utvecklingen inom målområde 9 används huvudindikatorerna ”Andelen

vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå minst 30 minuter varje dag”,

”Andelen vuxna med en stillasittande fritid”, ”Andelen elever med minst betyget godkänt

i ämnet idrott och hälsa i grundskolans åk 9” samt ”Andelen elever med minst betyget godkänt

i ämnet idrott och hälsa i slutbetyget från gymnasieskolan”. Nedan beskrivs utvecklingen

av dessa fyra indikatorer. Då det saknas historiska data för de två första presenteras

inledningsvis statistik från Socialstyrelsens folkhälsorapport.

Allmänt om utvecklingen av fysisk aktivitet

Det finns i dag mycket få svenska studier som visar hur befolkningens totala fysiska aktivitetsnivå

har förändrats över tid. De flesta studier har inriktat sig på motion och träning, men

inte undersökt den totala fysiska aktiviteten och energiförbrukningen. I en studie har dock

trenden i total fysisk aktivitet bland svenska män undersökts. Resultaten visade att fysisk

aktivitet minskade med ca 5 procent mellan 15 och 50-års ålder. Ett annat fynd var att det

har skett en minskning i total fysisk aktivitet över en 30-års period med 9 procent bland

15-åringar, 2 procent bland 30-åringar och 3 procent bland 50-åringar (6). Enligt Socialstyrelsens

”Folkhälsorapport 2005” (7) anger alltfler vuxna svenskar att de motionerar

regelbundet. År 2002/03 motionerade 58 procent av männen och 63 procent av kvinnorna

regelbundet, jämfört med 47 och 43 procent 1980/81. Andelen som rapporterar att de inte

motionerar alls har minskat från 14 procent för båda könen i början av 1980-talet till 12 procent

för män och 8 procent för kvinnor 2002/03 med tydliga sociala skillnader (figur 1).

Procent, män

20

15

10

5

0

1980/81 1988/89 1996/97 1998/99 2002/03

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm

Figur 1a. Andel män i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03.

Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens

folkhälsoinstitut.


12 målområde 9

Procent, kvinnor

20

15

10

5

0

1980/81 1988/89 1996/97 1998/99 2002/03

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm

Figur 1b. Andel kvinnor i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03.

Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens

folkhälsoinstitut.

Trenden är att fler anger att de motionerar på fritiden. Speciellt tydlig är denna trend för

kvinnor där andelen som anger att de motionerar regelbundet har fördubblats på drygt 20

år. Trenden för manliga arbetare är dock negativ på senare år medan andelen manliga lägre

tjänstemän som uppger ”inga inslag av motion på fritiden” har ökat något mellan 1980/81

och 2002/03.

Andelen vuxna som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag

Huvudindikatorn ”Andelen vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå

minst 30 minuter per dag” följs via statistik från den nationella folkhälsoenkäten ”Hälsa på

lika villkor” (8). Sammanlagt angav 58 procent av männen och 54 procent av kvinnorna att

de är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå 30 minuter per dag och skillnaderna var

här små mellan grupper med olika utbildningslängd (figur 2) och socioekonomisk bakgrund.

34 procent av männen och 27 procent av kvinnorna angav att de rör sig mer än 60

minuter per dag på en måttligt intensiv nivå.


Procent

70

60

50

40

30

20

10

0

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning

Män Kvinnor

ökad fysisk aktivitet 13

Figur 2. Andel fysiskt aktiva på minst måttlig nivå 30 minuter per dag efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.

Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden

Indikatorn Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden följs också via statistik från den

nationella folkhälsoenkäten (8). Enligt denna är 14 procent av båda könen stillasittande på

fritiden. En stillasittande livsstil är starkt kopplad till socioekonomi i stort och förekommer

mest bland vuxna med låg inkomst och låg utbildning (figur 3).

Procent

20

15

10

5

0

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning

Män Kvinnor

Figur 3. Andel med mest stillasittande fritid efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat. Källa: Nationella

folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.


14 målområde 9

En stillasittande fritid är två till tre gånger vanligare bland personer med utomnordiskt

ursprung (figur 4).

Procent

40

35

30

25

20

15

10

5

Sverige Övriga Norden Övriga Europa Övriga Världen

Män Kvinnor

Figur 4. Andel med stillasittande fritid uppdelade efter födelseland, 18-64 år, 2004. Åldersstandardiserat.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut.

Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa

Huvudindikatorerna Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa i

grundskolans årskurs nio respektive slutbetyget från gymnasieskolan syftar till att följa

utvecklingen och förutsättningarna för fysisk aktivitet och rörelse i grundskolan och på

gymnasiet. Indikatorerna följs upp genom den nationella betygsstatistiken från Skolverket.

Det finns ett visst samband mellan betyget i idrott och hälsa och motionsvanor

senare i livet enligt svensk forskning. Sannolikheten att förbli fysiskt aktiv och motionera

vid 41 års ålder var ungefär fyra gånger större bland dem som hade betyg 5 i ämnet idrott

och hälsa i årskurs åtta än bland dem som hade betyg 1 (9).


Procent

100

80

60

40

20

ökad fysisk aktivitet 15

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Flickor Pojkar

Figur 5a. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i grundskolan uppdelade efter kön och moderns utbildningsnivå.

Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.

Procent

100

80

60

40

20

1999 2000 2001 2002 2003 2004

Eftergymnasial utbildning Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning

Figur 5b. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i gymnasiet uppdelade efter kön och moderns utbildningsnivå.

Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.


16 målområde 9

Under åren 1997/98-2003/04 hade i genomsnitt 92,7 procent av pojkarna och drygt 91 procent

av flickorna godkänt i idrott och hälsa på grundskolan. På gymnasiet var motsvarande

andel 94,5 procent för kvinnor och 94,7 procent för män (figur 5). Könsskillnaderna var

således små. Statistiken visar vidare att 87,4 procent av grundskoleelever med utomnordiskt

ursprung uppnår minst godkänt i ämnet jämfört med 92,3 procent för elever med

nordiskt ursprung; dessa skillnader minskar på gymnasiet. Betygstrenden för grundskoleelever

med utomnordiskt ursprung är negativ. År 2003/04 uppnådde drygt 86 procent

målet för ämnet jämfört med drygt 92 procent 1998. Även moderns utbildningsnivå påverkar

betyget i idrott och hälsa (figur 5). Bland elever i grundskolan vars mor endast har en förgymnasial

utbildning uppnår i snitt 85 procent målet med ämnet, jämfört med 96,5 procent

och 91,5 procent av elever med mödrar med eftergymnasial utbildning respektive gymnasial

utbildning. Skillnaderna mellan grupperna minskar på gymnasiet, men är fortfarande

betydande.

De två indikatorerna har begränsad användbarhet när det gäller att undersöka skolbarns

totala fysiska aktivitet och förutsättningarna till fysisk aktivitet. Bättre indikatorer behöver

därför utvecklas på området (se utvecklingsbehov under rubriken Utbildningspolitik).


2.3 Förklaringar till utvecklingen

ökad fysisk aktivitet 17

Den tekniska utvecklingen har medfört ett minskat behov av fysisk aktivitet för människor

i arbetslivet och i vardagen, vilket en del av befolkningen helt eller delvis kompenserar

genom fritidsaktiviteter med inslag av fysisk aktivitet. I dag gäller det en medveten handling

att röra på sig, exempelvis genom att ta trappan i stället för hissen eller att gå i stället

för att åka buss eller bil. Ett stort antal faktorer på individ-, grupp- och samhällsnivå påverkar

utvecklingen. En stödjande miljö för fysisk aktivitet är en stark bestämningsfaktor för

graden av fysisk aktivitet för både barn och vuxna (10, 11)}. Närhet och tillgänglighet till

lämpliga faciliteter för och utbud av fysisk aktivitet samt förekomst av jämlika och jämställda

förutsättningar för fysisk aktivitet är här viktiga aspekter (11).

Förändringar i stadsmiljön

Begreppet stödjande miljö definieras som en miljö som främjar hälsan oberoende av kunskap

om hälsa och dess bestämningsfaktorer. Begreppet har tre dimensioner: fysisk miljö,

t.ex. förekomst av cykelbanor; social miljö, t.ex. socialt stöd; och policymiljö, t.ex. lagar

och regler. Att man känner sig trygg i närmiljön, att det finns trafikseparerade gång- och

cykelbanor, tilltalande lokaler och estetiskt utformade grönytor påverkar människors grad

av fysisk aktivitet. Med ökad urbanisering och minskande grönytor, speciellt i storstäderna,

och kraftigt ökad biltrafik har förutsättningarna för vardaglig fysisk aktivitet försämrats.

Att utbud och faciliteter för fysisk aktivitet finns nära och tillgängliga är av avgörande

betydelse för fysisk aktivitet, utevistelse och friluftsliv (10). En generell trend i samhället

är att den fysiska miljön anpassats till bilen – köpcentra etableras utanför stadskärnan,

människor långpendlar till arbetet, storstäder utformas glest. Detta medför ofta sämre

förutsättningar för s.k. aktiv transport (fysiskt aktiv transport, t.ex.cykling). Förr i tiden

hade de flesta människor ett basutbud av service, affärer och arbetstillfällen inom gångeller

cykelavstånd från hemmet.

Transport

Aktiv transport är centralt för att minska stillasittandet i befolkningen. Infrastrukturen för

gång- och cykeltrafik är idag bristfällig med tanke på gåendes, cyklisters och funktionshindrades

behov, vilket leder till höga olycksrisker (12). En stor majoritet av motortrafiken

i tätorterna bryter mot gällande hastighetsbestämmelser, vilket leder till otrygga

bostadsområden och sämre förutsättningar för fysisk aktivitet, speciellt för barn, äldre och

funktionshindrade. Föräldrars oro för barns säkerhet har medfört att barn idag är mindre

utomhus än förr i tiden, speciellt i storstäderna. Samhällsutvecklingen har inneburit att

färre barn promenerar eller cyklar till skola och fritidsverksamheter och att de oftare skjutsas

med bil. Gång- och cykeltrafiken har legat på i stort sett oförändrad nivå under de senaste

20 åren samtidigt som biltrafiken har ökat med ca 50 procent (13). Vägverket bedömer att

gång- och cykeltrafiken kommer att minska med 4 procent till år 2010 medan biltrafiken

förväntas öka med ytterligare 29 procent under samma period (14).


18 målområde 9

Fritid och föreningsliv

Utvecklingen i samhället har bidragit till att fysisk aktivitet och motion har förskjutits från

arbetslivet till fritiden. Detta har medfört att en stor marknad med anläggningsbaserad träning

och motion etablerats som kräver närvaro på speciellt arrangerade platser och som

kostar pengar att delta i. Motion och träning framställs ofta i media som en positiv kulturyttring

och som ett viktigt steg mot självförverkligande och kroppskontroll.

Spontanidrotten har minskat och få barn utanför idrottsrörelsen förmår att på egen hand

ägna sig åt fysisk träning flera gånger i veckan (9). Olikheter i levnadsvillkor avspeglar sig

inom idrotts- och motionskulturen med klart iakttagbara klyftor mellan olika barn- och

ungdomsgrupper. Det är flickorna från fattiga storstadsförorter som motionerar minst. När

det gäller medlemskap i idrottsföreningar är en stor majoritet av barn och ungdomar i

Sverige föreningsaktiva. År 2003 var 76 procent av 7-14-åringarna med i en idrottsförening,

varav 72 procent var aktiva medlemmar (15). I åldern 15-19 år minskar dock andelen

föreningsaktiva betydligt. Ett bra mått på om man når rekommendationen för fysisk aktivitet

är att vara medlem i en idrottsförening (16)vilket bör uppmuntras. Det mesta tyder på

en polarisering hos barn och ungdomar; såväl andelen stillasittande som föreningsaktiva

har ökat (9).

Tv-tittande

Genom elektronisk kommunikation och ett ökande utbud av fysiskt passiv underhållning

på fritiden har mångas liv sannolikt blivit mindre fysiskt aktivt. Tv-tittandet och antalet tvapparater

i hushållen har ökat. De vanligaste stillasittande aktiviteterna bland barn och

ungdomar är att titta på tv, video och spela datorspel. Andelen barn som tittar på tv minst

två timmar per dag har ökat från 54 till 67 procent och andelen stortittare (minst fyra timmar

per dag) har ökat från 18 till 22 procent mellan åren 1990 och 1998 (17). Tv-tittandet

ökar med åldern och gruppen ”60 +” ser mycket mer på tv än de yngre.


2.4 Insatser på internationell och nationell nivå

Folkhälsopolitik

ökad fysisk aktivitet 19

Mål och inriktning

På basis av WHO:s globala strategi för kost, fysisk aktivitet och hälsa (18) deltar Statens

folkhälsoinstitut bl.a. i arbetet att utveckla nordiska och europeiska handlingsplaner för

ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och hälsa.

Målet är att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet

i hela befolkningen. Inom målområdet utvecklas för närvarande en handlingsplan för goda

matvanor och ökad fysisk aktivitet i syfte att vidta åtgärder som förbättrar förutsättningarna

för goda matvanor och fysisk aktivitet (19) och på så sätt bidra till det övergripande folkhälsomålet.

Statens folkhälsoinstitut verkar inom området. I underlaget till nämnda handlingsplan

(19) föreslås många statliga myndigheter och aktörer få en central roll i genomförandet,

exempelvis Vägverket, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen, Boverket, kommuner

och landsting samt Riksidrottsförbundet.

Statens folkhälsoinstitut

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Relevanta insatser från Statens folkhälsoinstitut är bl.a. regeringsuppdraget ”Sätt Sverige i

rörelse 2001” och efterföljaren ”Håll Sverige i rörelse” som syftade till att inleda ett långsiktigt

arbete med att öka medvetenheten i samhället om fysisk aktivitet och hälsa för att på

sikt uppnå beteendeförändringar i befolkningen. Andra relevanta insatser är arbetet med

fysisk aktivitet på recept (FaR), fysisk aktivitet vid sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling

(FYSS), samt utvecklandet av indikatorer för uppföljning av fysisk aktivitet

som en del i folkhälsopolitisk rapport och regeringsuppdraget att ta fram ett underlag till

ovan nämnda handlingsplan och de uppdrag som följer av denna.

Effekter av verksamheten

Sätt Sverige i rörelse medförde en ökad medvetenhet om fysisk aktivitet och stimulerade

många aktörer och myndigheter till att bygga nätverk och starta upp insatser på området.

Uppdraget bidrog bl.a. till att regeringen bildade Friluftsrådet under Naturvårdsverket,

Breddidrottsrådet inom Riksidrottsförbundet, Nationellt centrum för främjande av fysisk

aktivitet hos barn och ungdomar (NCFF) vid Örebro universitet och gav ekonomiska

resurser till ”Handslaget med idrotten”. FaR och FYSS har inneburit ett ökande intresse

för att främja fysisk aktivitet och jobba hälsofrämjande inom hälso- och sjukvården. Inom

utbildningspolitiken gjorde regeringen ett tillägg till läroplanen med uppgift till skolorna

att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Utvecklandet

av indikatorer för att följa upp målområdet och arbetet med en handlingsplan för goda mat


20 målområde 9

vanor och ökad fysisk aktivitet är pågående projekt som kan bidra till att förankra folkhälsoarbetet

kring fysisk aktivitet på nationell, regional och lokal nivå. På senare år har andelen

som anger att de motionerar regelbundet och promenerar ökat, vilket kan vara effekter av

den ökade medvetenheten om nyttan med fysisk aktivitet (20).

Utvecklingsbehov och förslag

Det krävs mer långsiktig interventionsforskning och ökade kunskaper om metoder för att

öka fysisk aktivitet, speciellt sådana där den fysiska miljön ingår. I underlaget till handlingsplan

för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) föreslås därför att ett konsortium

med representanter från olika forskningsråd tillsätts med målsättning att initiera ett

antal långsiktiga forskningsprojekt, huvudsakligen av interventionskaraktär om fysisk

aktivitet (insats 15). Dessutom behöver man utveckla mätmetoder och indikatorer för total

fysisk aktivitet och ett system för att följa upp bl.a. barns fysiska aktivitet, längd och vikt

(bl.a. insats 11 och 12).

Ett annat övergripande utvecklingsbehov är att utveckla indikatorer för de bakomliggande

bestämningsfaktorerna till fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut bör i samverkan

med relevanta myndigheter utveckla tillförlitliga miljöindikatorer exempelvis när det gäller

den bebyggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet (Boverket), aktiv transport (Vägverket),

barns möjligheter till fysisk aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling)

och äldres möjligheter till fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna).

Arbetslivspolitik

Mål, inriktningar och aktörer inom politikområdet

Mål för politikområdet

Politikens inriktning

Regeringen har föreslagit mer fysisk aktivitet i anslutning till arbetsplatsen som en prioriterad

insats enligt regeringens proposition Mål för folkhälsan (21).

Nationella aktörer

Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet verkar inom politikområdet. Nedan presenteras

Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljöverket

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Arbetsmiljöverket ska via tillsyn bevaka att landets arbetsgivare följer de regler som finns

för att trygga ett säkert arbetsliv och följer arbetsmiljölagen. Tillsynsverksamheten syftar

direkt eller indirekt till bättre folkhälsa. Att stimulera intressenterna på området att ta sitt

ansvar och delta aktivt i arbetsmiljöarbetet, och att samverka med andra aktörer och organisationer,

kan få stor betydelse för att öka fysisk aktivitet.


Effekter av verksamheten

Arbetsmiljöverkets verksamhet har potential att stimulera intressenterna att inkludera

fysisk aktivitet i arbetsmiljöarbetet.

Utvecklingsbehov och förslag

Det är viktigt att lyfta fram det hälsofrämjande/förebyggande arbetet inom arbetslivet, bl.a.

eftersom den arbetsrelaterade ohälsan och långtidssjukskrivningarna har ökat. Ett viktigt

steg i ett sådant arbete vore att tillsammans med Arbetslivsinstitutet skapa kriterier för certifiering

av hälsofrämjande arbetsplatser där kriterier för fysisk aktivitet ingår. Detta föreslås

i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 1) (19).

Arbetsmarknadspolitik

ökad fysisk aktivitet 21

Mål och inriktning

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är den nationella aktör som verkar inom området.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

En stor utmaning är att öka fysisk aktivitet hos arbetslösa och långtidssjukskrivna. De

arbetsmarknadspolitiska programmen under AMS kan bryta individens isolering, ge

struktur åt vardagen och öka de sociala kontakterna. AMS bedömer att det finns goda möjligheter

att integrera fysisk aktivitet inom dessa åtgärder. Framförallt har det inom ramen

för Aktivitetsgarantin anordnats friskvård och fysisk aktivitet. 1

Effekter av verksamheten

Arbetslösa och långtidssjukskrivna har den högsta andelen stillasittande individer. En

ökad satsning på fysisk aktivitet i dessa grupper kan få stor betydelse för folkhälsan.

Utvecklingsbehov och förslag

Det är angeläget att inkludera kunskaper om fysisk aktivitet som ett återkommande inslag

i de arbetsmarknadspolitiska programmen, för att arbetslösa och sjukskrivna ska få tillgång

till likvärdiga förmåner avseende friskvård som många arbetsplatser erbjuder idag.

Enligt AMS kan detta ske ganska omgående genom upphandling av sådan verksamhet.

Enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det

särskilt viktigt att utvärdera och bedöma effekternas kostnadseffektivitet (insats 2).

1 Arbetsmarknadsstyrelsen. Kommentarer till Folkhälsoinstitutets underlag om indikatorer, mått

och statistik inför fortsatt arbete. [PM 2004-08-17]. 2004. Dnr 04-1056-09.


22 målområde 9

Bostadspolitik

Mål och inriktning

Bostadspolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är bl.a. att fysisk planering ska bidra

till hållbar utveckling och god livsmiljö samt främja en god uppväxtmiljö för barn och

ungdomar.

Bostadspolitiken, där Boverket är ansvarig myndighet, är viktig för folkhälsan eftersom

bostads- och samhällsplaneringen kan skapa stödjande miljöer för fysisk aktivitet.

Goda möjligheter till rörelse i bebyggd miljö finns bl.a. i parker, lekplatser, större grönområden

och gator med lite trafik. Detta är speciellt viktigt för funktionshindrade, äldre personer,

personer med vårdbehov och barn och ungdomar eftersom rörlighet och oberoende

ökar om trygga och tilltalande miljöer finns väl tillgängliga för dessa grupper.

Boverket

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Boverkets uppdrag handlar om strukturellt miljöarbete främst gentemot kommunernas arbete

med den fysiska planeringen av grönytor och bostadsområden baserat på kraven i planoch

bygglagen. ”Landskapets upplevelsevärden” är ett samarbetsprojekt initierat och finansierat

av Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen

och Statens folkhälsoinstitut. Syftet är att ta fram indikatorer för uppföljning och utvärdering

av folkhälsomål och miljökvalitetsmål. Indikatorerna ska ge en bild av kvaliteter på

och tillgången till utemiljöer för fysisk aktivitet utifrån de preferenser vuxna har.

Effekter av verksamheten

Planeringen av grönytor och bostadsområden är idag en självklar del av de flesta kommuners

miljöarbete efter insatser vidtagna av bl.a. Boverket under 1990-talet. Effekterna av

kommunernas planering av grönytor och bostadsområden är dock inte utvärderade när det

gäller fysisk aktivitet.

Utvecklingsbehov och förslag

Det är viktigt att projektet Landskapets upplevelsevärden får fortsatt stöd och att indikatorerna

kompletteras med barns preferenser, enligt underlaget till en handlingsplan för goda

matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 3) (19). Vidare är ökad utomhusvistelse viktig,

men för att uppnå det krävs att omgivningen upplevs som trygg, säker och stimulerar till

rörelse. En trygg och säker miljö verkar här vara särskilt viktig för kvinnorna. Den nationella

folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar nämligen att 16,8 procent av kvinnorna

(jämfört med 5,6 procent av männen) känner sig ganska eller mycket otrygga när de promenerar

i sitt bostadsområde i mörker (8). Det är därför angeläget att ett tvärsektoriellt

utvecklingsarbete påbörjas om hur bl.a. bostadsmiljöer kan göras tryggare och säkrare

(insats 4) inte minst för kvinnor 2 . Boverket påpekar i sitt remissvar (dnr 20129-1384/2005)

2 Statens Folkhälsoinstitut, Redovisning av uppdraget att genomföra en analys av

folkhälsopolitikens bestämningsfaktorer ur ett jämställdhetsperspektiv, 2005-01-31.


att det under senare år har uppstått en svårighet att finansiera etableringen av större fritidsområden

eller parkmark i anslutning till ny bostadsbebyggelse. Tidigare bekostades

grönområden inom ramen för de statliga subventionerade bostadsprojektens exploateringskalkyler.

Idag har kommunerna inte råd med större satsningar på bostadsnära rekreationsytor,

vilket får uppenbara konsekvenser för möjligheterna till fysisk aktivitet.

”Rörelseglada” skolgårdar stimulerar barn till att vistas utomhus. I ovan nämnda

underlag till handlingsplan (19) föreslås ett nationellt program för att kommunerna ska

rusta upp landets skolgårdar så att de lever upp till intentionerna i arbetsmiljölagen (insats

6). Boverket betonar samtidigt att metoder behöver utvecklas för att bedöma sociala konsekvenser

av kommunernas fysiska planering och följa förändringar över tid. 3 Tillgången

till rekreations- och grönområden bör finnas med i den bedömningen.

Idrottspolitik

ökad fysisk aktivitet 23

Mål och inriktning

Målet för idrottspolitiken är bl.a. att ge alla människor möjligheter att motionera och idrotta

för att främja en god folkhälsa. Idrottsrörelsen är även en del av folkrörelsepolitiken. Målet

med folkrörelsepolitiken är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och

delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Idrotts- och folkrörelsen har stor potential

att uppmuntra en fysiskt aktiv livsstil hos barn och vuxna tack vare sin närvaro i lokalsamhället

och det faktum att många fortsätter vara medlemmar i föreningar långt efter ”avslutad

karriär”.

Riksidrottsförbundet, Korpen Svenska Motionsförbundet och många andra aktörer

verkar inom idrotts- och folkrörelsepolitiken. Framförallt Riksidrottsförbundet (RF) presenteras

nedan.

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Idrotten är med sina ca tre miljoner medlemmar, inklusive 500 000 ideella ledare och tränare,

en viktig samhällsaktör och tillgång för folkhälsoarbetet. Många av Sveriges barn

och ungdomar är någon gång under sin uppväxt med i en idrottsförening. Riksdagen beslutade

2003 att under en fyraårsperiod tilldela idrottsrörelsen sammanlagt en miljard kronor

i det så kallade ”Handslaget med idrotten”. Syftet är att öppna dörrarna för fler grupper,

hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickors idrottande och delta i kampen mot droger

och samverka med skolan. För att understryka idrottsrörelsens roll i folkhälsoarbetet har

RF bildat Breddidrottsrådet med ansvar för barn- och ungdomsidrott samt bredd- och

motionsidrott. Under 2006 kommer RF att skriva ett dokument om sin syn på idrottens roll

i folkhälsoarbetet.

3 Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179-

3763/2003. Med bilagan Underlag till indikatorerna inom Boverkets ansvarsområde (odaterat).


24 målområde 9

Effekter av verksamheten

Svenska undersökningar visar att barn som idrottar är mer fysiskt aktiva än barn som står

utanför föreningslivet (9, 16). Handslagets betydelse för ökad fysisk aktivitet bland barn

och ungdomar är ännu inte utvärderat, men under 2004 har 35 procent av stödet gått till att

öppna dörrarna för fler, 27 procent till att intensifiera samverkan med skolan, 25 procent

till att satsa mer på flickors idrottande, samt 9 och 4 procent för att hålla tillbaka avgifterna

respektive delta i kampen mot droger. (22). Under 2005 har 5-6 miljoner kronor delats ut

till olika universitet för att utvärdera satsningen.

Utvecklingsbehov och förslag

Det finns ett uttalat behov att förbättra möjligheterna för vuxna och äldre att motionera och

vara fysiskt aktiva i idrottsrörelsens regi. Breddidrottsrådet har sannolikt bättre förutsättningar

än andra verksamheter inom RF att nå nya grupper i befolkningen och bör därför få

ökad prioritet, vilket föreslås i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad

fysisk aktivitet (insats 30) (19).

En jämn könsfördelning på beslutsposter och i styrelser inom idrottsrörelsen är viktig

för att påverka inriktningen av verksamheten mot större jämställdhet och att främja breddidrott

för stillasittande grupper i samhället. Idrottsrörelsen har traditionellt varit mansdominerad

och pojkars idrottande, bidrags- och anläggningsbehov har ofta gynnats på

bekostnad av flickors aktiviteter (23, 24). Även om jämställdhet har förts upp på

dagordningen på senare år (25) utövar färre kvinnor idrott och de är fortfarande underrepresenterade

i såväl styrelser och förbundsledningar. Kvinnorna representerar ungefär

38 procent av medlemmarna totalt, en tredjedel av tränar- och ledarkåren, 27 procent av

specialförbundens styrelser och 38 procent av Riksidrottsstyrelsen (15). Arbetet för en

jämn könsfördelning i idrottsrörelsens styrande organ bör därför intensifieras (insats 27).

Idrottsrörelsen kan även bidra till ett bra utbud av aktiviteter för deltagare i fysisk aktivitet

på recept (FaR) genom att i samarbete med landstingen utbilda ledare i FaR enligt den

metod som tagits fram av SISU Idrottsutbildarna och anordna lokala aktiviteter (insats 29).

Miljöpolitik

Mål och inriktningar

Att bevara goda förutsättningar för friluftsliv utgör en hörnsten inom naturvårdspolitiken

som ingår i miljöpolitiken där Naturvårdsverket är ansvarig myndighet.

Miljöpolitiken är en viktig del i regeringens politik för hållbar utveckling och omfattar

även frågor om naturvård, friluftsliv och fysisk aktivitet. Friluftsliv har stor potential att

skapa njutning och välbefinnande och har stor betydelse för den psykiska och fysiska hälsan

och sätter igång kreativa processer (26).


Naturvårdsverket

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Friluftsrådet bildades år 2003 i syfte att stärka och utveckla friluftslivet och samordna friluftsfrågor,

naturvård och hälsofrämjande insatser med andra friluftsorganisationer. Rådet

prioriterar projekt som har tydliga folkhälsoaspekter, riktar sig till barn och ungdomar,

personer med utländsk härkomst, eller utvecklar det tätortsnära friluftslivet. Även

Naturvårdsverkets arbete med att bevara och utveckla tätortsnära grönytor, fördela ekonomiska

resurser till länsstyrelserna för naturområden, och ge vägledning om friluftsliv för

funktionshindrade har stor relevans för fysisk aktivitet.

Effekter av verksamheten

Satsningen på friluftsliv och naturområden kan vara en möjlig förklaring till att alltfler

promenerar. SCB:s undersökning ”Fritid” (20) visar exempelvis att nöjespromenader och

att ströva i skog och mark ökar, speciellt hos äldre personer.

Utvecklingsbehov och förslag

Naturvårdsverket anser att stödet till friluftsliv är mycket begränsat, att det kommunala

ansvaret för friluftsfrågor behöver utvecklas samt att det finns ett stort behov av kompetensutveckling

av förvaltare och ansvariga i kommunerna. 4 Ett fortsatt och utökat stöd åt friluftslivet

betonas i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet

(insats 49 och 50) (19) för att förbättra möjligheterna för fler grupper att röra på sig

mera genom att vistas ute. Boverket, Statens folkhälsoinstitut, Sveriges kommuner och

landsting, och andra relevanta nationella/regionala/lokala aktörer bör inbegripas i vidare

utvecklingsarbete för att utveckla det tätortsnära friluftslivet och möjligheter till fysisk

aktivitet.

Transportpolitik

ökad fysisk aktivitet 25

Mål och inriktning

Transportpolitiska mål betonar att alla färdsätt ska vara tillgängliga och säkra för alla,

inklusive speciellt utsatta grupper i trafiken såsom barn, funktionshindrade och äldre.

Andelen gående, cyklister och bussresenärer ska fortlöpande öka jämfört med det totala

antalet resor som utförs. Mål för arbetet med barn i trafiken är bl.a. att skola och fritidsanläggningar

ska bli mer tillgängliga för barn, att buller och avgaser i barns närmiljö ska

reduceras och att barn ska bli mer delaktiga och få mer inflytande i trafik-, miljö- och samhällsplanering.

Transportpolitiken är ett mycket viktigt område för fysisk aktivitet där Vägverket har

uppgiften att öka säker aktiv transport.

4 Naturvårdsverket. Redovisning av insatser som Naturvårdsverket vidtagit inom sitt

ansvarsområde som bidrar till att nå folkhälsomålet. 2004-08-26. Dnr 804-4653-04-Me.


26 målområde 9

Vägverket

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Vägverkets arbete med att göra skolbarns färdväg säkrare och stimulera byggandet av

gång- och cykelbanor är exempel på viktiga insatser. Vägverket initierade år 2000 en nationell

cykelstrategi som ett led i att främja aktiv transport, öka cyklingen och göra den säkrare

(27). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats i vissa kommuner.

Effekter av verksamheten

Resor till fots och med cykel uppgår till ca en tredjedel av det totala antalet resor som

utförs (persontransporter). Andelen resor till fots har ökat från 17 till 20 procent, medan

cykelresorna har minskat från 13 till 10 procent mellan åren 1995 och 2001. Antalet färdade

personkilometer visar på en liknande trend. Vägverkets senaste statistik (28) visar att

cyklingen mellan 1999 och 2004 har minskat från ca 2 till 1,7 miljarder personkilometer,

promenader har ökat från ca 2,5 till ca 3,2 miljarder personkilometer, medan bilåkandet

har ökat från ca 81 till 90 miljarder personkilometer.

Utvecklingsbehov och förslag

En uppföljning av den nationella cykelstrategin 2003 (29) visade att denna inte har genomförts

till fullo. Att genomföra cykelstrategin och ta till sig föreslagna åtgärder från uppföljningen

är mycket angeläget för att förbättra möjligheterna till aktiv transport enligt underlaget

till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 57) (19).

Vägverket anger att barns intressen i trafiken ofta står i ett motsatsförhållande till intressen

hos mäktiga grupper och föreslår därför att barn och ungas medverkan i problemformulering,

resurstilldelning och beslut om konkreta åtgärder bör beaktas som en del i den ordinarie

planeringsprocessen. 5 Vägverkets arbete med att öka barns och ungdomars möjligheter

till aktiv transport, rörlighet och framkomlighet inom transportområdet bör intensifieras

enligt ovan nämnda underlag till handlingsplan (insats 61) (19).

Underlaget till handlingsplan tar upp ett antal insatser som kan förbättra infrastrukturen

för aktiv transport (19), t.ex. att åtgärder för ökad gång- och cykeltrafik får en större

andel av de statliga, regionala och kommunala investeringsmedlen. En nyligen publicerad

rapport om cyklingens och cykelinvesteringars hälso- och samhällsnytta visar att satsningar

på området kan ge stora samhällsekonomiska fördelar samt bättre bekvämlighet

och trygghet, speciellt om man beaktar att kostnaden är måttlig i förhållande till andra

infrastrukturåtgärder. För att stimulera kommunerna till att snabbare bygga ut gång- och

cykelbanor bör ett statligt program för samfinansiering inrättas och Vägverket bör utveckla

en handbok för att stärka bedömningen av den samhällsekonomiska nyttan av investeringar

i cykelinfrastruktur på lokal nivå (insats 59). Satsningen på infrastruktur bör även ses

från jämställdhetssynpunkt eftersom kvinnor promenerar, cyklar och använder kollektivtrafik

mer till vardags än män. Kvinnor är mer positiva till 30 km/tim på vägar där bilar och

5

Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, vidtagna

åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90A 2004:15878.


oskyddade trafikanter blandas och fler kvinnor än män uppger att de alltid eller nästan alltid

använder bilbälte. Enligt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i

Stockholms län (30) är kvinnor klart underrepresenterade i de nämnder som på kommunnivå

beslutar i trafikfrågor – endast tre av tio ledamöter är kvinnor. Även en rapport

beställd av SIKA om representation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn

(31) visar en mycket tydlig manlig dominans. En jämnare könsfördelning i trafiknämnderna

skulle, enligt NTF, sannolikt förändra klimatet, kulturen och värderingarna

till gagn får gående och cyklister. Den ojämna könsfördelningen skulle även kunna förklara

varför aktiv transport inte lyckas öka så mycket som den borde ur folkhälso- och miljöperspektiv.

En majoritet av den motoriserade trafiken i Sverige överträder gällande hastighetsbestämmelser

(28), vilket ofta innebär ett hinder till aktiv transport och lek och rörelse för

barn. Det är enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet

(19) angeläget att kommuner vidtar hastighetsreducerande åtgärder, speciellt i bostadsområden,

för att uppmuntra fysisk aktivitet och minska riskerna med aktiv transport (insats

60). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats på vissa håll i landet, och

det är viktigt att detta arbete sprids på ett systematiskt sätt till alla regioner och kommuner.

Det är också viktigt att utveckla metoder och indikatorer för att uppfölja upp andelen av

befolkningen som regelbundet förflyttar sig genom aktiv transport.

Utbildningspolitik

ökad fysisk aktivitet 27

Mål och inriktning

Utbildningspolitiken, där Skolverket och Myndigheten för skolutveckling är ansvariga

myndigheter, har en särskilt viktig uppgift då barn och ungdomar är en högprioriterad

grupp för ökad fysisk aktivitet.

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet

(Lpo 94) anger att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom

ramen för hela skoldagen. För de frivilliga formerna anger läroplanen att skolan ska uppmärksamma

hälso- och livsstilsfrågor. Skolan ska även sträva efter att ge gymnasieeleverna

förutsättningar att regelbundet bedriva fysiska aktiviteter (32). Det finns evidens för att

breda skolbaserade åtgärder, som inbegriper föräldramedverkan och involverar miljön

inom och utanför skolan, kan minska utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och

ungdomar (33).

Skolverket

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Skolverket har ansvar för regelbundna uppföljningar och utvärderingar av ämnet idrott och

hälsa.


28 målområde 9

Utvecklingsbehov och förslag

En utvärdering av skolämnet idrott och hälsa (34) visade att en betydande andel elever

upplever att de inte är delaktiga och aktiva på lektionerna samt att de inte får samma möjlighet

som mer aktiva elever att visa sin förmåga. Ämnet verkar även bättre möta pojkars

behov och intressen. I underlaget till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk

aktivitet (19) föreslås att skolämnet idrott och hälsa utvecklas och kvalitetssäkras så att

lågaktiva barns önskemål och behov beaktas i högre grad, liksom att genusperspektivet i

undervisningen stärks (insats 67). Särskilt viktigt är att uppmärksamma den ökande frånvaron

från lektionerna i idrott och hälsa. Kvalitetsindikatorer för undervisningen om

fysisk aktivitet och hälsa bör utvecklas (insats 68). Det är även angeläget att fortsätta

utveckla metoder för att mäta fysisk aktivitet i skolan.

Det behövs också en kompetenshöjning om fysisk aktivitet hos olika yrkesgrupper. En

förutsättning för att personal inom t.ex. skola/förskola ska kunna arbeta hälsofrämjande

och öka olika gruppers fysiska aktivitet är att grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning

är en del av den normala kompetensutvecklingen, enligt underlaget till handlingsplan

för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 74) (19).

Myndigheten för skolutveckling

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Myndigheten för skolutveckling har ett regeringsuppdrag att stödja och följa skolornas

arbete med att genomföra ändringarna i Lpo 94 samt Lpf 94 år 2003 om att skolan ska sträva

efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Myndigheten ska stödja kommuner

och skolor samt arbetar i nära samverkan med Nationellt centrum för fysisk aktivitet hos

barn och ungdomar (NCFF) i Örebro, Idrottshögskolan i Stockholm, RF (”Handslaget”)

och Statens folkhälsoinstitut.

Effekter av verksamheten

Många skolor har startat upp verksamhet för att öka fysisk aktivitet under skoldagen och

medvetenheten om tillägget i läroplanen har ökat hos kommuner och skolor.

Utvecklingsbehov och förslag

Korta raster upplevs ofta som stressmoment. och Myndigheten för skolutveckling betonar

att raster på minst en halvtimme skulle underlätta fysisk aktivitet hos skolbarn. 6

Skolgårdarna behöver också utformas så att de inbjuder till lek och aktivitet. Myndigheten

anser även att en bidragande orsak till att vissa skolor har kommit igång med insatser för

att öka den vardagliga fysiska aktiviteten hos barn är att kommuner i sina styrdokument

gett skolorna i uppdrag att arbeta med detta. Det bör därför finnas kvalitetsindikatorer för

hur miljön främjar fysisk aktivitet och även goda matvanor i kommunernas kvalitetsredo-

6 Myndigheten för skolutveckling. Yttrande. Steg två i de bilaterala överläggningarna mellan

Statens folkhälsoinstitut och myndigheter. Reviderat underlag till indikatorer, mått och statistik.

2004-08-31; 2004.


ökad fysisk aktivitet 29

visningar av förskolornas och skolornas arbete. Detta betonas i underlaget till handlingsplan

för goda matvanor och fysisk aktivitet (insats 68)(19). Här föreslås också att NCFF

bör få fortsatt stöd och utökat mandat för att verka för en integration av goda matvanor och

ökad fysisk aktivitet (insats 66).


30 målområde 9

2.5 Insatser på regional och lokal nivå

På regional och lokal nivå presenteras länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas

arbete.

Länsstyrelser

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna

Länsstyrelsernas arbete med den fysiska planeringen (t.ex. grönområden och infrastruktur)

och samordnande roll gentemot kommunerna i vissa folkhälsofrågor är relevant för

fysisk aktivitet. Länsstyrelserna har exempelvis ett övergripande ansvar för det regionala

natur- och kulturmiljövårdsarbetet och för den regionala transportplanen.

Utvecklingsbehov och förslag

Underlaget till handlingsplanen för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) anger att

länsstyrelserna har goda möjligheter att stimulera friluftslivet i kommunerna, t.ex. genom

att satsa på naturvägledning (insats 51). Ett förslag är att länsstyrelserna bör främja aktiv

transport genom att inkludera åtgärder för gång- och cykeltrafik i länstransportplanerna

och utföra sociala konsekvensbedömningar av sådana investeringar. Dessa insatser kan

minska regionala/lokala skillnader i arbetet med gång- och cykeltrafik enligt underlaget

till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 58) (19).

Landsting/regioner

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna

Primärvården och den specialiserade vården har en viktig roll i att stödja individer och

grupper att öka sin fysiska aktivitet t.ex. genom råd vid vårdbesök och strukturerade program

med fysisk aktivitet på recept (FaR). Nästan alla landsting/regioner har idag övergripande

handlingsplaner för folkhälsoarbete, men alla tillämpar inte FaR eller andra metoder

för att öka fysisk aktivitet i organiserad form, enligt Statens folkhälsoinstituts intervju med

19 av 21 landsting/regioner. 7 Trots stort intresse för FaR är det stor skillnad i hur väl integrerad

metoden är i olika regioner och landsting. Enkäten visar även att 69 procent av vårdcentralerna

har utsett speciell personal med ansvar för att rutiner/program för fysisk aktivitet

efterlevs, utvärderas och uppdateras och att 71 procent har remissrutiner på området.

När det gäller så kallade motiverande samtal eller liknande verkar landstingen framförallt

fokusera på tobaksprevention och rökstopp, men några anger även att metoden används för

att främja fysisk aktivitet. En granskning av landstingens styrdokument och en enkät till

landets vårdcentraler som nyligen genomförts av Socialstyrelsen 8 visar att 48 procent har

rutiner/program för hur personalen ska ta upp fysisk aktivitet med patienterna.

7

Statens Folkhälsoinstitut. Intervjuer med företrädare för landsting och regioner. Opublicerat

arbetsmaterial; 2005.

8

Socialstyrelsen. Manus till folkhälsopolitisk rapport. Kerstin Nordstrand (Inget datum. Ankom

2005-04-07).


ökad fysisk aktivitet 31

Effekter av verksamheten

Ett ökande antal vårdcentraler i Sverige förskriver FaR, men det finns stora regionala skillnader.

I Östergötland förskriver numera alla vårdcentraler FaR medan arbetet nyligen

påbörjats i vissa andra landsting/regioner. Utvärderingar av FaR är under publicering;

resultaten är mycket positiva bl.a. när det gäller deltagarnas följsamhet och att vårdcentralerna

ger alltfler recept på fysisk aktivitet.

Utvecklingsbehov och förslag

För att lyckas med FaR behövs ett bra utbud av aktiviteter, aktörer och organisationer som

kan ta emot deltagare och en god samverkan mellan parterna. För att åtgärder som FaR

överhuvudtaget ska etableras på ett systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården krävs att

åtgärden finns med i avtal eller uppdragsbeskrivningar. Enligt underlaget till handlingsplan

för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det angeläget att landstingen

utvecklar och genomför förebyggande program för livsstilsrelaterade sjukdomar i allmänhet

och för fysisk aktivitet i synnerhet, där även utbildning/fortbildning i motiverande

samtalsmetodik genomförs för relevant vårdpersonal (insats 16, 20-21).

Kommuner

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna

Kommunerna har en mycket viktig roll i folkhälsoarbetet. De förfogar bl.a. över ett mycket

stort antal idrottsplatser och motionsanläggningar och har därmed stora möjligheter att

skapa goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Även kommunernas folkhälsoplaner är viktiga

för att skapa ett systematiskt policyarbete för ökad fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut

undersökte nyligen kommunernas folkhälsoarbete. Av dem som särskilt prioriterade

vissa målområden – 139 av 228 svarande – hade 77 procent valt ökad fysisk

aktivitet, vilket därmed var det högst prioriterade målområdet av alla. 9

Utvecklingsbehov och förslag

En viktig slutsats från bl.a. utvärderingen av ”Nationella mål och strategier för nutrition

1999-2004” (35) är att folkhälsoarbetet i kommuner måste institutionaliseras på lokal och

regional nivå för att lyckas. Det är vidare angeläget att säkerställa att tillräckliga resurser

fördelas till utvecklings-, förankrings- och genomförandearbete. Många kommuner har

mål, policy och strategier för folkhälsoarbetet, men hur detta arbete är organiserat och prioriterat

varierar mycket. Trots att alltfler kommuner har övergripande folkhälsoplaner

(36), hade år 2003 endast 26 kommuner åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. Enligt underlaget

till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) uppmuntras varje

kommun att organisera ett folkhälsoråd som integrerar frågor om matvanor och fysisk

aktivitet med annat hälsofrämjande arbete samt utveckla åtgärdsprogram för fysisk aktivitet.

Planeringsarbetet bör bedrivas tvärsektoriellt och långsiktigt samt integreras i de olika

verksamheterna för att undvika att hamna vid sidan om andra verksamheter, enligt ovan

9 Statens Folkhälsoinstitut, Enkät till Sveriges kommuner. 2005, opublicerat arbetsmaterial.


32 målområde 9

nämnda underlag till handlingsplan (insats 8) (19). Kommunerna uppmuntras även att i

sina översiktsplaner utveckla naturvårdsprogram för att bevara och utveckla friluftslivet

och möjligheten till fysisk aktivitet. Hälsokonsekvensbedömningar bör utföras parallellt

med eller som en del av miljökonsekvensbeskrivningar av planerade projekt (insats 53).

Minskade anslag till idrott och fritid i kommunerna riskerar att allvarligt försvåra en

fysiskt aktiv livsstil och deltagande i motionsaktiviteter. En undersökning av landets 290

kommuner (37) visade att 58 procent av kommunerna har minskat eller planerar att minska

sitt idrotts- eller anläggningsstöd. Det finns en uppenbar risk att idrotts- och motionsanläggningar

drabbas eller att anläggningar med medlems- eller inträdesavgifter måste

höja avgifterna. I båda fallen är risken stor att det i första hand drabbar inkomstsvaga grupper.

Kommunerna bör därför inventera sitt anläggningsutbud och utreda hur de kan skapa bättre

förutsättningar till anläggningsbaserad motion till överkomliga priser, samt sträva efter

att det ska vara möjligt och tryggt att ta sig dit med hjälp av aktiv transport eller kollektivtrafik

enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet

(insats28) (19).

Underlaget poängterar även att kommunerna har en viktig roll i att främja fysisk aktivitet

hos äldre. Äldrepolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är att äldre ska kunna

leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Många äldre personer

har ett stort behov utav aktiviteter som minskar isolering och stillasittande och som ökar

daglig utevistelse. Aktivitetsprogram anpassade för de äldres behov och förutsättningar

bör därför utvecklas. Det är även viktigt att äldre får bättre tillgång till mötesplatser i

närområdet som främjar fysisk aktivitet. Kvalitetsindikatorer för fysisk aktivitet bör utarbetas

inom äldreomsorgen (insatser 77-79).


Referenser

ökad fysisk aktivitet 33

1. WHO. The World Health Report. Reducing risks, promoting healthy life. Geneva:

World Health Organisation (WHO); 2002.

2. Katzmarzyk PT, Gledhill N, Shephard RJ. The economic burden of physical inactivity

in Canada. Can Med Assoc J 2000;163:1435-40.

3. UK Department of Health. At least five a week: Evidence on the impact of physical

activity and its relationship to health. A report from the Chief Medical Officer:

Department of Health; 2004.

4. Svenska Läkaresällskapet. Fysisk aktivitet och hälsa – att ordinera träning på recept.

[Pressmeddelande]. 2001 2001-11-01.

5. Saris WHM, Blair SN, van Baak MA, Eaton SB, Davies PSW, Di Pietro L, et al. How

much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? Outcome of the

IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obesity Reviews 2003;4(2):

101-14.

6. Norman A, Bellocco R, Vaida F, Wolk A. Age and temporal trends of total physical

activity in Swedish men. Med Sci Sports Exerc 2003;35(4):617-22.

7. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. I: Sjöstedt L, red. Stockholm: Epidemiologiskt

Centrum, Socialstyrelsen; 2001.

8. Statens Folkhälsoinstitut. Levnadsvanor och hälsa – de första resultaten från den

nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. I: Broström G, Nykvist K, red.

Rapport 2004:48. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.

9. Engström LM. Idrott som social markör. Stockholm: HSL Förlag; 1999.

10. Kahn EB, Ramsey LT, Brownson RC, Heath GW, Howze EH, Powell KE, et al.

The effectiveness of interventions to increase physical activity. A systematic review.

Am J Prev Med 2002;22(4 Suppl):73-107.

11. Trost SGN, Owen N, Bauman AE, Sallis JF, Brown W. Correlates of adults’ participation

in physical activity: review and update. Med Sci Sports Exerc 2002;34(12):1996-

2001.

12. SIKA. Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. SIKA rapport

2004:3. Stockholm: Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA); 2004.

13. SAMPLAN. Strategisk analys: Slutrapportering av regeringsuppdrag om inriktningen

av infrastrukturplaneringen för perioden 2002-2011. Rapport 1999:2. Stockholm:

SAMPLAN; 1999.

14. Vägverket. Förslag till nationell plan för vägtransportsystemet. No. 2004-2015:

Vägverket; 2004.

15. RF. Svenskarnas idrottsvanor: En studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor

2003. FoU-rapport 2004:5. Stockholm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004.

16. Rasmussen F, Eriksson M, Bokedal C, Schäfer Elinder L. COMPASS – en studie i

sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland

ungdomar. R2004:1. Stockholm: Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut; 2004.


34 målområde 9

17. Danielson M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Rapport 2003:50. Stockholm:

Statens Folkhälsoinstitut; 2003.

18. WHO. Global strategy on diet, physical activity and health. WHA57 17, 22. Geneva:

World Health Organization (WHO); 2004.

19. Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut. Underlag till handlingsplan för goda

matvanor och ökad fysisk aktivitet. Uppsala/Stockholm: Livsmedelsverket, Statens

Folkhälsoinstitut; 2005.

20. SCB. Fritid 1976-2002. Levnadsförhållanden Rapport 2004:103. Stockholm: Statistiska

centralbyrån (SCB); 2004.

21. Regeringens Proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, december 2002.

22. Riksidrottsförbundet. Handslagets första år. Stockholm: RF & SISU idrottsutbildarna;

2005.

23. JÄMO 2003:2003:118 Yttrande över betänkandet Allmänna samlingslokaler – demokrati,

kultur, utveckling. SOU.

24. Dorfinger K, Moström K. Tiden kommer att hjälpa till, men det räcker inte! En kartläggning

av jämställdhetsarbetet inom idrotten. Stockholm: JUAB Jämställdhetsutveckling

AB; 1995.

25. RF. På lika villkor: Om könsordning och jämställdhetsarbete inom idrotten. Stockholm:

Riksidrottsförbundet (RF); 2004.

26. Ottosson J, Grahn P. Utemiljöns betydelse för äldre med stort vårdbehov. “Med ögon

känsliga för grönt”. Stad & Land 155:1998. Alnarp; 1998.

27. Vägverket. Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik. 2000:8. Borlänge:

Vägverket; 2000.

28. Vägverket. Fickfakta 2004 – Vägverket, vägar och trafik. Publikation 2004:30.

Borlänge: Vägverket; 2004.

29. Spolander K, Dellensten B. Mer cykeltrafik på säkrare vägar: Uppföljning av

Vägverkets nationella strategi, avsiktsförklaring och handlingsplan. Slutrapport.

Borlänge: Vägverket; 2003.

30. Hallenberg L. Jämställdhet i trafiknämnder: Kartläggning av antal kvinnor och män

i de nämnder som i Stockholms läns kommuner är ansvariga för trafiksäkerhet och

trafikplanering. Stockholm: Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Stockholms län; 2004.

31. Markör AB. Represenation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn.

En kartläggning på uppdrag av SIKA. Örebro; 2004.

32. SKOLFS 2003:17 Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läroplan

för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 2003-02-

27.

33. SBU. Förebyggande åtgärder mot fetma: En systematisk litteraturöversikt.

Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004.

34. Eriksson C, Gustavsson K, Johansson T, Mustell J, Quennerstedt M, Rudsberg K, et al.

Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor : en utvärdering av läget hösten 2002.

Örebro: Institutionen för idrott och hälsa, Örebro Universitet; 2003.


ökad fysisk aktivitet 35

35. Haglind P, Ljung M. Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004 – utvärdering.

18. Uppsala: Livsmedelsverket; 2004.

36. Hammerslag A. Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003. Rapport

2004:21. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.

37. RF. Förändringar av det kommunala stödet till idrotten: En marknadsanalys av

Centrum för Marknadsanalys. Stockholm: Riksidrottsförbundet; 2004.


36 målområde 9


Den här rapporten innehåller underlagsmaterial till ett av de elva

målområden som redovisas i Folkhälsopolitisk rapport 2005.

Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten.

I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut

det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämningsfaktorerna

för hälsan och de insatser som har gjorts av olika

aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas

också vad som behöver göras.

Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag

och ska följas av en rapport vart fjärde år.

Statens folkhälsoinstitut

Distributionstjänst

120 88 Stockholm

Fax 08-449 88 11

E-post fhi@strd.se

Internet www.fhi.se

Rapport R 2005:58

ISSN 1651-8624

ISBN 91-7257-412-7

More magazines by this user
Similar magazines