Ökad fysisk aktivitet - Statens folkhälsoinstitut
Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005
målområde 9
Ökad fysisk aktivitet
statens folkhälsoinstitut
www.fhi.se
Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2005
målområde 9
Ökad fysisk aktivitet
statens folkhälsoinstitut
www.fhi.se
© statens folkhälsoinstitut r 2005:58
issn: 1651-8624
isbn: 91-7257-412-7
grafisk produktion och illustrering: typoform
Innehåll
Förord________________________________________________________________ 5
Sammanfattning ______________________________________________________ 6
1. Inledning __________________________________________________________ 9
2. Fysisk aktivitet ______________________________________________________ 10
2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa ____________________________ 10
2.2 Utveckling av fysisk aktivitet i olika grupper______________________________ 11
2.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 17
2.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 19
2.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 30
Referenser __________________________________________________________ 33
Förord
År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att
skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”
och elva målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att
följa upp arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folkhälsopolitisk
rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober samma år. I rapporten
beskrivs vad som har hänt efter riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad?
Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillkoren
i stort och olika levnadsvanor? Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutvecklingen
i befolkningen och vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av
andra aktörer?
Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter
från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner.
Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden.
Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 9 Ökad
fysisk aktivitet.
Underlagsmaterialet har arbetats fram av Johan Faskunger och Liselotte Schäfer
Elinder vid Enheten för mat och fysisk aktivitet, Avdelningen för levnadsvanor. I arbetet
har samverkan skett med följande externa aktörer: Boverket, Myndigheten för skolutveckling,
Riksidrottsförbundet, SIKA, Skolverket och Vägverket.
Stockholm, december 2005
liselotte schäfer elinder
enhetschef
ökad fysisk aktivitet 5
6 målområde 9
Sammanfattning
Utvecklingen av bestämningsfaktorn
Drygt hälften av den vuxna befolkningen uppnår minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet
per dag och den fysiska aktiviteten minskar med stigande ålder. Detta är en sannolik slutsats
trots att data är något osäkra. Grupper med låg utbildning och inkomst samt personer
födda utanför Norden är generellt mer stillasittande än grupper med hög socioekonomisk
status och födda i Sverige. Även om andelen som anger att de motionerar regelbundet har
ökat, verkar den totala energiförbrukningen genom fysisk aktivitet ha minskat i befolkningen
jämfört med tidigare årtionden. Detta kan främst förklaras av stillasittande arbeten,
mer bilåkning och att människor använder mer dator och ser mer på tv och video på fritiden.
Insatser
Allmänheten har fått en ökad medvetenhet om betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan och
mer kunskaper om stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Detta är delvis en följd av kampanjen
Sätt Sverige i Rörelse som initierades år 2001 av Folkhälsoinstitutet på uppdrag av
regeringen. Arbetet med att utforma policy och handlingsplaner på området har tagit fart
inom kommuner och landsting och en nationell handlingsplan håller på att utarbetas. Det
återstår dock mycket arbete innan alla landsting och kommuner kan uppvisa konkreta och
mätbara mål för ökad fysisk aktivitet i sina folkhälsoplaner samt resultat. Även inom
hälso- och sjukvården har intresset för fysisk aktivitet ökat, mycket tack vare arbetet med
fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS. Alla landsting förskriver numera FaR, men det
råder stora regionala skillnader. I exempelvis Östergötlands landsting förskriver alla vårdcentraler
numera FaR.
Utvecklingsbehov
Det krävs medvetna satsningar från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för
ökad fysisk aktivitet i befolkningen och att uppmuntra de mest stillasittande att börja röra
sig mer. Statens folkhälsoinstitut föreslår att detta bör ske genom att
• bevara och utveckla grön- och naturområden för friluftsliv och rörelse
• främja breddidrott och öppna dörrarna för fler grupper inom idrottsrörelsen
• skapa en bebyggd miljö som underlättar och förbättrar möjligheterna till lek, aktiv
transport och framkomlighet
• hälso- och sjukvården och skola/förskola arbetar mer förebyggande och hälsofrämjande
• främja interventionsforskning och höja kompetensen om fysisk aktivitet hos relevanta
yrkesgrupper inom bl.a. vården och skolan
• utveckla metoder för att mäta individers totala fysiska aktivitet samt att skapa indikatorer
som möjliggör uppföljning av de bakomliggande bestämningsfaktorerna till fysisk
aktivitet såsom möjligheter till aktiv transport (Vägverket), barns möjligheter till fysisk
ökad fysisk aktivitet 7
aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling) och äldres möjligheter till
fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna).
• kommunala folkhälsoråd integrerar arbetet att öka fysisk aktivitet med annan ordinär
verksamhet som kommunen ansvarar för
• arbetet med fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS utvecklas, intensifieras och
genomförs mer systematiskt och att effekterna utvärderas på individnivå.
8 målområde 9
Målområde 9 - översikt
Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer
Fysisk aktivitet Andelen vuxna som är
fysiskt aktiva på minst
måttligt intensiv
nivå minst 30 minuter
varje dag (h)
Andelen vuxna med en
stillasittande fritid
Andelen elever med minst
betyget godkänt i ämnet
idrott och hälsa (i grundskolans
år nio och i slutbetyget
från gymnasieskolan)
(h)
Folkhälsopolitik
Arbetslivspolitik
Arbetsmarknadspolitik
Bostadspolitik
Hälso- och
sjukvårdspolitik
Idrottspolitik
Miljöpolitik
Transportpolitik
Utbildningspolitik
Statens folkhälsoinstitut
Arbetsmiljöverket
Arbetsmarknadsstyrelsen
Boverket
Riksidrottsförbundet
Naturvårdsverket
Vägverket
Skolverket
Myndigheten för
skolutveckling
Länsstyrelser
Landsting/regioner
Kommuner
1. Inledning
ökad fysisk aktivitet 9
En stillasittande livsstil är en viktig bidragande orsak till sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar,
cancer, diabetes och fetma. En ökning av den fysiska aktiviteten i befolkningen
skulle därför medföra en kraftig förbättring av folkhälsan och minskade kostnader för
samhället. Även den psykiska hälsan och livskvalitén skulle förbättras. Åtgärder som
syftar till att aktivera de mest stillasittande grupperna, som finns bland invandrare och
låginkomsttagare har potentialen att utjämna sociala skillnader i hälsa. För att åstadkomma
detta krävs i första hand förändringar i den bebyggda miljön.
Inom målområdet har bestämningsfaktorn fysisk aktivitet identifierats. Nio politikområden
står i fokus för målområde 9: folkhälsopolitik, arbetslivspolitik, arbetsmarknadspolitik,
bostadspolitik, idrottspolitik, miljöpolitik, transportpolitik, utbildningspolitik
samt hälso- och sjukvårdspolitik.
10 målområde 9
2. Fysisk aktivitet
2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) (1) är brist på fysisk aktivitet (stillasittande) en
av de tio ledande globala dödsorsakerna och beräknas årligen orsaka 1,9 miljoner dödsfall
i världen. Ca 60 procent av den vuxna befolkningen i världen anses inte vara tillräckligt
fysiskt aktiv för att upprätthålla en god hälsa. Rapporten visar att stillasittande orsakar 23
procent av alla hjärtinfarkter, 13 procent av hjärninfarkterna, 11 procent av bröstcancerfallen,
17 procent av tjocktarmscancerfallen och 15 procent av diabetesfallen i europaregionen.
Stillasittande medför höga kostnader för samhället och uppgår till ca 2,5 procent
av västländernas totala hälso- och sjukvårdsbudgetar förutom de direkta kostnaderna för
övervikt och fetma (2) och beräknas orsaka 6 till 7 procent av alla förtida dödsfall och 3 till
4 procent av den totala sjukdomsbördan (1).
Regelbunden fysisk aktivitet har gynnsamma effekter på den fysiska och psykiska hälsan
och livskvaliteten (3). Idag rekommenderas minst 30 minuter måttligt intensiv fysisk
aktivitet dagligen för allmän hälsa och välbefinnande (4), medan det krävs 45-90 minuter
dagligen för att uppnå energibalans (5). Regelbunden fysisk aktivitet påverkar hälsan bl.a.
genom att: (a) markant minska risken för kardiovaskulära sjukdomar och halvera risken
för hjärt-kärlsjukdom jämfört med fysiskt inaktiva personer; (b) förebygga eller försena
utvecklandet av högt blodtryck och sänka blodtrycket hos personer med högt blodtryck;
(c) underlätta energibalans och öka energiförbrukningen genom att öka muskelmassan och
minska andelen kroppsfett; (d) förebygga och underlätta kontroll av typ 2-diabetes; (e)
minska risken för fallolyckor genom att förbättra benhälsan och vidmakthålla styrka,
koordination, kognitiv förmåga och balans; (f) minska risken för vissa former av cancer;
(g) stärka immunförsvaret; (h) minska risken för depression, oro, ängslan och höja humör
och självkänsla; (i) förbättra kondition och muskelstyrka.
2.2 Utvecklingen av fysisk aktivitet i olika grupper
ökad fysisk aktivitet 11
För att följa utvecklingen inom målområde 9 används huvudindikatorerna ”Andelen
vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå minst 30 minuter varje dag”,
”Andelen vuxna med en stillasittande fritid”, ”Andelen elever med minst betyget godkänt
i ämnet idrott och hälsa i grundskolans åk 9” samt ”Andelen elever med minst betyget godkänt
i ämnet idrott och hälsa i slutbetyget från gymnasieskolan”. Nedan beskrivs utvecklingen
av dessa fyra indikatorer. Då det saknas historiska data för de två första presenteras
inledningsvis statistik från Socialstyrelsens folkhälsorapport.
Allmänt om utvecklingen av fysisk aktivitet
Det finns i dag mycket få svenska studier som visar hur befolkningens totala fysiska aktivitetsnivå
har förändrats över tid. De flesta studier har inriktat sig på motion och träning, men
inte undersökt den totala fysiska aktiviteten och energiförbrukningen. I en studie har dock
trenden i total fysisk aktivitet bland svenska män undersökts. Resultaten visade att fysisk
aktivitet minskade med ca 5 procent mellan 15 och 50-års ålder. Ett annat fynd var att det
har skett en minskning i total fysisk aktivitet över en 30-års period med 9 procent bland
15-åringar, 2 procent bland 30-åringar och 3 procent bland 50-åringar (6). Enligt Socialstyrelsens
”Folkhälsorapport 2005” (7) anger alltfler vuxna svenskar att de motionerar
regelbundet. År 2002/03 motionerade 58 procent av männen och 63 procent av kvinnorna
regelbundet, jämfört med 47 och 43 procent 1980/81. Andelen som rapporterar att de inte
motionerar alls har minskat från 14 procent för båda könen i början av 1980-talet till 12 procent
för män och 8 procent för kvinnor 2002/03 med tydliga sociala skillnader (figur 1).
Procent, män
20
15
10
5
0
1980/81 1988/89 1996/97 1998/99 2002/03
Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm
Figur 1a. Andel män i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03.
Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens
folkhälsoinstitut.
12 målområde 9
Procent, kvinnor
20
15
10
5
0
1980/81 1988/89 1996/97 1998/99 2002/03
Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm
Figur 1b. Andel kvinnor i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03.
Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens
folkhälsoinstitut.
Trenden är att fler anger att de motionerar på fritiden. Speciellt tydlig är denna trend för
kvinnor där andelen som anger att de motionerar regelbundet har fördubblats på drygt 20
år. Trenden för manliga arbetare är dock negativ på senare år medan andelen manliga lägre
tjänstemän som uppger ”inga inslag av motion på fritiden” har ökat något mellan 1980/81
och 2002/03.
Andelen vuxna som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag
Huvudindikatorn ”Andelen vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå
minst 30 minuter per dag” följs via statistik från den nationella folkhälsoenkäten ”Hälsa på
lika villkor” (8). Sammanlagt angav 58 procent av männen och 54 procent av kvinnorna att
de är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå 30 minuter per dag och skillnaderna var
här små mellan grupper med olika utbildningslängd (figur 2) och socioekonomisk bakgrund.
34 procent av männen och 27 procent av kvinnorna angav att de rör sig mer än 60
minuter per dag på en måttligt intensiv nivå.
Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning
Män Kvinnor
ökad fysisk aktivitet 13
Figur 2. Andel fysiskt aktiva på minst måttlig nivå 30 minuter per dag efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.
Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden
Indikatorn Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden följs också via statistik från den
nationella folkhälsoenkäten (8). Enligt denna är 14 procent av båda könen stillasittande på
fritiden. En stillasittande livsstil är starkt kopplad till socioekonomi i stort och förekommer
mest bland vuxna med låg inkomst och låg utbildning (figur 3).
Procent
20
15
10
5
0
Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning
Män Kvinnor
Figur 3. Andel med mest stillasittande fritid efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat. Källa: Nationella
folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.
14 målområde 9
En stillasittande fritid är två till tre gånger vanligare bland personer med utomnordiskt
ursprung (figur 4).
Procent
40
35
30
25
20
15
10
5
Sverige Övriga Norden Övriga Europa Övriga Världen
Män Kvinnor
Figur 4. Andel med stillasittande fritid uppdelade efter födelseland, 18-64 år, 2004. Åldersstandardiserat.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut.
Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa
Huvudindikatorerna Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa i
grundskolans årskurs nio respektive slutbetyget från gymnasieskolan syftar till att följa
utvecklingen och förutsättningarna för fysisk aktivitet och rörelse i grundskolan och på
gymnasiet. Indikatorerna följs upp genom den nationella betygsstatistiken från Skolverket.
Det finns ett visst samband mellan betyget i idrott och hälsa och motionsvanor
senare i livet enligt svensk forskning. Sannolikheten att förbli fysiskt aktiv och motionera
vid 41 års ålder var ungefär fyra gånger större bland dem som hade betyg 5 i ämnet idrott
och hälsa i årskurs åtta än bland dem som hade betyg 1 (9).
Procent
100
80
60
40
20
ökad fysisk aktivitet 15
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Flickor Pojkar
Figur 5a. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i grundskolan uppdelade efter kön och moderns utbildningsnivå.
Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.
Procent
100
80
60
40
20
1999 2000 2001 2002 2003 2004
Eftergymnasial utbildning Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning
Figur 5b. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i gymnasiet uppdelade efter kön och moderns utbildningsnivå.
Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.
16 målområde 9
Under åren 1997/98-2003/04 hade i genomsnitt 92,7 procent av pojkarna och drygt 91 procent
av flickorna godkänt i idrott och hälsa på grundskolan. På gymnasiet var motsvarande
andel 94,5 procent för kvinnor och 94,7 procent för män (figur 5). Könsskillnaderna var
således små. Statistiken visar vidare att 87,4 procent av grundskoleelever med utomnordiskt
ursprung uppnår minst godkänt i ämnet jämfört med 92,3 procent för elever med
nordiskt ursprung; dessa skillnader minskar på gymnasiet. Betygstrenden för grundskoleelever
med utomnordiskt ursprung är negativ. År 2003/04 uppnådde drygt 86 procent
målet för ämnet jämfört med drygt 92 procent 1998. Även moderns utbildningsnivå påverkar
betyget i idrott och hälsa (figur 5). Bland elever i grundskolan vars mor endast har en förgymnasial
utbildning uppnår i snitt 85 procent målet med ämnet, jämfört med 96,5 procent
och 91,5 procent av elever med mödrar med eftergymnasial utbildning respektive gymnasial
utbildning. Skillnaderna mellan grupperna minskar på gymnasiet, men är fortfarande
betydande.
De två indikatorerna har begränsad användbarhet när det gäller att undersöka skolbarns
totala fysiska aktivitet och förutsättningarna till fysisk aktivitet. Bättre indikatorer behöver
därför utvecklas på området (se utvecklingsbehov under rubriken Utbildningspolitik).
2.3 Förklaringar till utvecklingen
ökad fysisk aktivitet 17
Den tekniska utvecklingen har medfört ett minskat behov av fysisk aktivitet för människor
i arbetslivet och i vardagen, vilket en del av befolkningen helt eller delvis kompenserar
genom fritidsaktiviteter med inslag av fysisk aktivitet. I dag gäller det en medveten handling
att röra på sig, exempelvis genom att ta trappan i stället för hissen eller att gå i stället
för att åka buss eller bil. Ett stort antal faktorer på individ-, grupp- och samhällsnivå påverkar
utvecklingen. En stödjande miljö för fysisk aktivitet är en stark bestämningsfaktor för
graden av fysisk aktivitet för både barn och vuxna (10, 11)}. Närhet och tillgänglighet till
lämpliga faciliteter för och utbud av fysisk aktivitet samt förekomst av jämlika och jämställda
förutsättningar för fysisk aktivitet är här viktiga aspekter (11).
Förändringar i stadsmiljön
Begreppet stödjande miljö definieras som en miljö som främjar hälsan oberoende av kunskap
om hälsa och dess bestämningsfaktorer. Begreppet har tre dimensioner: fysisk miljö,
t.ex. förekomst av cykelbanor; social miljö, t.ex. socialt stöd; och policymiljö, t.ex. lagar
och regler. Att man känner sig trygg i närmiljön, att det finns trafikseparerade gång- och
cykelbanor, tilltalande lokaler och estetiskt utformade grönytor påverkar människors grad
av fysisk aktivitet. Med ökad urbanisering och minskande grönytor, speciellt i storstäderna,
och kraftigt ökad biltrafik har förutsättningarna för vardaglig fysisk aktivitet försämrats.
Att utbud och faciliteter för fysisk aktivitet finns nära och tillgängliga är av avgörande
betydelse för fysisk aktivitet, utevistelse och friluftsliv (10). En generell trend i samhället
är att den fysiska miljön anpassats till bilen – köpcentra etableras utanför stadskärnan,
människor långpendlar till arbetet, storstäder utformas glest. Detta medför ofta sämre
förutsättningar för s.k. aktiv transport (fysiskt aktiv transport, t.ex.cykling). Förr i tiden
hade de flesta människor ett basutbud av service, affärer och arbetstillfällen inom gångeller
cykelavstånd från hemmet.
Transport
Aktiv transport är centralt för att minska stillasittandet i befolkningen. Infrastrukturen för
gång- och cykeltrafik är idag bristfällig med tanke på gåendes, cyklisters och funktionshindrades
behov, vilket leder till höga olycksrisker (12). En stor majoritet av motortrafiken
i tätorterna bryter mot gällande hastighetsbestämmelser, vilket leder till otrygga
bostadsområden och sämre förutsättningar för fysisk aktivitet, speciellt för barn, äldre och
funktionshindrade. Föräldrars oro för barns säkerhet har medfört att barn idag är mindre
utomhus än förr i tiden, speciellt i storstäderna. Samhällsutvecklingen har inneburit att
färre barn promenerar eller cyklar till skola och fritidsverksamheter och att de oftare skjutsas
med bil. Gång- och cykeltrafiken har legat på i stort sett oförändrad nivå under de senaste
20 åren samtidigt som biltrafiken har ökat med ca 50 procent (13). Vägverket bedömer att
gång- och cykeltrafiken kommer att minska med 4 procent till år 2010 medan biltrafiken
förväntas öka med ytterligare 29 procent under samma period (14).
18 målområde 9
Fritid och föreningsliv
Utvecklingen i samhället har bidragit till att fysisk aktivitet och motion har förskjutits från
arbetslivet till fritiden. Detta har medfört att en stor marknad med anläggningsbaserad träning
och motion etablerats som kräver närvaro på speciellt arrangerade platser och som
kostar pengar att delta i. Motion och träning framställs ofta i media som en positiv kulturyttring
och som ett viktigt steg mot självförverkligande och kroppskontroll.
Spontanidrotten har minskat och få barn utanför idrottsrörelsen förmår att på egen hand
ägna sig åt fysisk träning flera gånger i veckan (9). Olikheter i levnadsvillkor avspeglar sig
inom idrotts- och motionskulturen med klart iakttagbara klyftor mellan olika barn- och
ungdomsgrupper. Det är flickorna från fattiga storstadsförorter som motionerar minst. När
det gäller medlemskap i idrottsföreningar är en stor majoritet av barn och ungdomar i
Sverige föreningsaktiva. År 2003 var 76 procent av 7-14-åringarna med i en idrottsförening,
varav 72 procent var aktiva medlemmar (15). I åldern 15-19 år minskar dock andelen
föreningsaktiva betydligt. Ett bra mått på om man når rekommendationen för fysisk aktivitet
är att vara medlem i en idrottsförening (16)vilket bör uppmuntras. Det mesta tyder på
en polarisering hos barn och ungdomar; såväl andelen stillasittande som föreningsaktiva
har ökat (9).
Tv-tittande
Genom elektronisk kommunikation och ett ökande utbud av fysiskt passiv underhållning
på fritiden har mångas liv sannolikt blivit mindre fysiskt aktivt. Tv-tittandet och antalet tvapparater
i hushållen har ökat. De vanligaste stillasittande aktiviteterna bland barn och
ungdomar är att titta på tv, video och spela datorspel. Andelen barn som tittar på tv minst
två timmar per dag har ökat från 54 till 67 procent och andelen stortittare (minst fyra timmar
per dag) har ökat från 18 till 22 procent mellan åren 1990 och 1998 (17). Tv-tittandet
ökar med åldern och gruppen ”60 +” ser mycket mer på tv än de yngre.
2.4 Insatser på internationell och nationell nivå
Folkhälsopolitik
ökad fysisk aktivitet 19
Mål och inriktning
På basis av WHO:s globala strategi för kost, fysisk aktivitet och hälsa (18) deltar Statens
folkhälsoinstitut bl.a. i arbetet att utveckla nordiska och europeiska handlingsplaner för
ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och hälsa.
Målet är att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet
i hela befolkningen. Inom målområdet utvecklas för närvarande en handlingsplan för goda
matvanor och ökad fysisk aktivitet i syfte att vidta åtgärder som förbättrar förutsättningarna
för goda matvanor och fysisk aktivitet (19) och på så sätt bidra till det övergripande folkhälsomålet.
Statens folkhälsoinstitut verkar inom området. I underlaget till nämnda handlingsplan
(19) föreslås många statliga myndigheter och aktörer få en central roll i genomförandet,
exempelvis Vägverket, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen, Boverket, kommuner
och landsting samt Riksidrottsförbundet.
Statens folkhälsoinstitut
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Relevanta insatser från Statens folkhälsoinstitut är bl.a. regeringsuppdraget ”Sätt Sverige i
rörelse 2001” och efterföljaren ”Håll Sverige i rörelse” som syftade till att inleda ett långsiktigt
arbete med att öka medvetenheten i samhället om fysisk aktivitet och hälsa för att på
sikt uppnå beteendeförändringar i befolkningen. Andra relevanta insatser är arbetet med
fysisk aktivitet på recept (FaR), fysisk aktivitet vid sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling
(FYSS), samt utvecklandet av indikatorer för uppföljning av fysisk aktivitet
som en del i folkhälsopolitisk rapport och regeringsuppdraget att ta fram ett underlag till
ovan nämnda handlingsplan och de uppdrag som följer av denna.
Effekter av verksamheten
Sätt Sverige i rörelse medförde en ökad medvetenhet om fysisk aktivitet och stimulerade
många aktörer och myndigheter till att bygga nätverk och starta upp insatser på området.
Uppdraget bidrog bl.a. till att regeringen bildade Friluftsrådet under Naturvårdsverket,
Breddidrottsrådet inom Riksidrottsförbundet, Nationellt centrum för främjande av fysisk
aktivitet hos barn och ungdomar (NCFF) vid Örebro universitet och gav ekonomiska
resurser till ”Handslaget med idrotten”. FaR och FYSS har inneburit ett ökande intresse
för att främja fysisk aktivitet och jobba hälsofrämjande inom hälso- och sjukvården. Inom
utbildningspolitiken gjorde regeringen ett tillägg till läroplanen med uppgift till skolorna
att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Utvecklandet
av indikatorer för att följa upp målområdet och arbetet med en handlingsplan för goda mat
20 målområde 9
vanor och ökad fysisk aktivitet är pågående projekt som kan bidra till att förankra folkhälsoarbetet
kring fysisk aktivitet på nationell, regional och lokal nivå. På senare år har andelen
som anger att de motionerar regelbundet och promenerar ökat, vilket kan vara effekter av
den ökade medvetenheten om nyttan med fysisk aktivitet (20).
Utvecklingsbehov och förslag
Det krävs mer långsiktig interventionsforskning och ökade kunskaper om metoder för att
öka fysisk aktivitet, speciellt sådana där den fysiska miljön ingår. I underlaget till handlingsplan
för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) föreslås därför att ett konsortium
med representanter från olika forskningsråd tillsätts med målsättning att initiera ett
antal långsiktiga forskningsprojekt, huvudsakligen av interventionskaraktär om fysisk
aktivitet (insats 15). Dessutom behöver man utveckla mätmetoder och indikatorer för total
fysisk aktivitet och ett system för att följa upp bl.a. barns fysiska aktivitet, längd och vikt
(bl.a. insats 11 och 12).
Ett annat övergripande utvecklingsbehov är att utveckla indikatorer för de bakomliggande
bestämningsfaktorerna till fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut bör i samverkan
med relevanta myndigheter utveckla tillförlitliga miljöindikatorer exempelvis när det gäller
den bebyggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet (Boverket), aktiv transport (Vägverket),
barns möjligheter till fysisk aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling)
och äldres möjligheter till fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna).
Arbetslivspolitik
Mål, inriktningar och aktörer inom politikområdet
Mål för politikområdet
Politikens inriktning
Regeringen har föreslagit mer fysisk aktivitet i anslutning till arbetsplatsen som en prioriterad
insats enligt regeringens proposition Mål för folkhälsan (21).
Nationella aktörer
Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet verkar inom politikområdet. Nedan presenteras
Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Arbetsmiljöverket ska via tillsyn bevaka att landets arbetsgivare följer de regler som finns
för att trygga ett säkert arbetsliv och följer arbetsmiljölagen. Tillsynsverksamheten syftar
direkt eller indirekt till bättre folkhälsa. Att stimulera intressenterna på området att ta sitt
ansvar och delta aktivt i arbetsmiljöarbetet, och att samverka med andra aktörer och organisationer,
kan få stor betydelse för att öka fysisk aktivitet.
Effekter av verksamheten
Arbetsmiljöverkets verksamhet har potential att stimulera intressenterna att inkludera
fysisk aktivitet i arbetsmiljöarbetet.
Utvecklingsbehov och förslag
Det är viktigt att lyfta fram det hälsofrämjande/förebyggande arbetet inom arbetslivet, bl.a.
eftersom den arbetsrelaterade ohälsan och långtidssjukskrivningarna har ökat. Ett viktigt
steg i ett sådant arbete vore att tillsammans med Arbetslivsinstitutet skapa kriterier för certifiering
av hälsofrämjande arbetsplatser där kriterier för fysisk aktivitet ingår. Detta föreslås
i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 1) (19).
Arbetsmarknadspolitik
ökad fysisk aktivitet 21
Mål och inriktning
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är den nationella aktör som verkar inom området.
Arbetsmarknadsstyrelsen
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
En stor utmaning är att öka fysisk aktivitet hos arbetslösa och långtidssjukskrivna. De
arbetsmarknadspolitiska programmen under AMS kan bryta individens isolering, ge
struktur åt vardagen och öka de sociala kontakterna. AMS bedömer att det finns goda möjligheter
att integrera fysisk aktivitet inom dessa åtgärder. Framförallt har det inom ramen
för Aktivitetsgarantin anordnats friskvård och fysisk aktivitet. 1
Effekter av verksamheten
Arbetslösa och långtidssjukskrivna har den högsta andelen stillasittande individer. En
ökad satsning på fysisk aktivitet i dessa grupper kan få stor betydelse för folkhälsan.
Utvecklingsbehov och förslag
Det är angeläget att inkludera kunskaper om fysisk aktivitet som ett återkommande inslag
i de arbetsmarknadspolitiska programmen, för att arbetslösa och sjukskrivna ska få tillgång
till likvärdiga förmåner avseende friskvård som många arbetsplatser erbjuder idag.
Enligt AMS kan detta ske ganska omgående genom upphandling av sådan verksamhet.
Enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det
särskilt viktigt att utvärdera och bedöma effekternas kostnadseffektivitet (insats 2).
1 Arbetsmarknadsstyrelsen. Kommentarer till Folkhälsoinstitutets underlag om indikatorer, mått
och statistik inför fortsatt arbete. [PM 2004-08-17]. 2004. Dnr 04-1056-09.
22 målområde 9
Bostadspolitik
Mål och inriktning
Bostadspolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är bl.a. att fysisk planering ska bidra
till hållbar utveckling och god livsmiljö samt främja en god uppväxtmiljö för barn och
ungdomar.
Bostadspolitiken, där Boverket är ansvarig myndighet, är viktig för folkhälsan eftersom
bostads- och samhällsplaneringen kan skapa stödjande miljöer för fysisk aktivitet.
Goda möjligheter till rörelse i bebyggd miljö finns bl.a. i parker, lekplatser, större grönområden
och gator med lite trafik. Detta är speciellt viktigt för funktionshindrade, äldre personer,
personer med vårdbehov och barn och ungdomar eftersom rörlighet och oberoende
ökar om trygga och tilltalande miljöer finns väl tillgängliga för dessa grupper.
Boverket
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Boverkets uppdrag handlar om strukturellt miljöarbete främst gentemot kommunernas arbete
med den fysiska planeringen av grönytor och bostadsområden baserat på kraven i planoch
bygglagen. ”Landskapets upplevelsevärden” är ett samarbetsprojekt initierat och finansierat
av Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen
och Statens folkhälsoinstitut. Syftet är att ta fram indikatorer för uppföljning och utvärdering
av folkhälsomål och miljökvalitetsmål. Indikatorerna ska ge en bild av kvaliteter på
och tillgången till utemiljöer för fysisk aktivitet utifrån de preferenser vuxna har.
Effekter av verksamheten
Planeringen av grönytor och bostadsområden är idag en självklar del av de flesta kommuners
miljöarbete efter insatser vidtagna av bl.a. Boverket under 1990-talet. Effekterna av
kommunernas planering av grönytor och bostadsområden är dock inte utvärderade när det
gäller fysisk aktivitet.
Utvecklingsbehov och förslag
Det är viktigt att projektet Landskapets upplevelsevärden får fortsatt stöd och att indikatorerna
kompletteras med barns preferenser, enligt underlaget till en handlingsplan för goda
matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 3) (19). Vidare är ökad utomhusvistelse viktig,
men för att uppnå det krävs att omgivningen upplevs som trygg, säker och stimulerar till
rörelse. En trygg och säker miljö verkar här vara särskilt viktig för kvinnorna. Den nationella
folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar nämligen att 16,8 procent av kvinnorna
(jämfört med 5,6 procent av männen) känner sig ganska eller mycket otrygga när de promenerar
i sitt bostadsområde i mörker (8). Det är därför angeläget att ett tvärsektoriellt
utvecklingsarbete påbörjas om hur bl.a. bostadsmiljöer kan göras tryggare och säkrare
(insats 4) inte minst för kvinnor 2 . Boverket påpekar i sitt remissvar (dnr 20129-1384/2005)
2 Statens Folkhälsoinstitut, Redovisning av uppdraget att genomföra en analys av
folkhälsopolitikens bestämningsfaktorer ur ett jämställdhetsperspektiv, 2005-01-31.
att det under senare år har uppstått en svårighet att finansiera etableringen av större fritidsområden
eller parkmark i anslutning till ny bostadsbebyggelse. Tidigare bekostades
grönområden inom ramen för de statliga subventionerade bostadsprojektens exploateringskalkyler.
Idag har kommunerna inte råd med större satsningar på bostadsnära rekreationsytor,
vilket får uppenbara konsekvenser för möjligheterna till fysisk aktivitet.
”Rörelseglada” skolgårdar stimulerar barn till att vistas utomhus. I ovan nämnda
underlag till handlingsplan (19) föreslås ett nationellt program för att kommunerna ska
rusta upp landets skolgårdar så att de lever upp till intentionerna i arbetsmiljölagen (insats
6). Boverket betonar samtidigt att metoder behöver utvecklas för att bedöma sociala konsekvenser
av kommunernas fysiska planering och följa förändringar över tid. 3 Tillgången
till rekreations- och grönområden bör finnas med i den bedömningen.
Idrottspolitik
ökad fysisk aktivitet 23
Mål och inriktning
Målet för idrottspolitiken är bl.a. att ge alla människor möjligheter att motionera och idrotta
för att främja en god folkhälsa. Idrottsrörelsen är även en del av folkrörelsepolitiken. Målet
med folkrörelsepolitiken är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och
delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Idrotts- och folkrörelsen har stor potential
att uppmuntra en fysiskt aktiv livsstil hos barn och vuxna tack vare sin närvaro i lokalsamhället
och det faktum att många fortsätter vara medlemmar i föreningar långt efter ”avslutad
karriär”.
Riksidrottsförbundet, Korpen Svenska Motionsförbundet och många andra aktörer
verkar inom idrotts- och folkrörelsepolitiken. Framförallt Riksidrottsförbundet (RF) presenteras
nedan.
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Idrotten är med sina ca tre miljoner medlemmar, inklusive 500 000 ideella ledare och tränare,
en viktig samhällsaktör och tillgång för folkhälsoarbetet. Många av Sveriges barn
och ungdomar är någon gång under sin uppväxt med i en idrottsförening. Riksdagen beslutade
2003 att under en fyraårsperiod tilldela idrottsrörelsen sammanlagt en miljard kronor
i det så kallade ”Handslaget med idrotten”. Syftet är att öppna dörrarna för fler grupper,
hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickors idrottande och delta i kampen mot droger
och samverka med skolan. För att understryka idrottsrörelsens roll i folkhälsoarbetet har
RF bildat Breddidrottsrådet med ansvar för barn- och ungdomsidrott samt bredd- och
motionsidrott. Under 2006 kommer RF att skriva ett dokument om sin syn på idrottens roll
i folkhälsoarbetet.
3 Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179-
3763/2003. Med bilagan Underlag till indikatorerna inom Boverkets ansvarsområde (odaterat).
24 målområde 9
Effekter av verksamheten
Svenska undersökningar visar att barn som idrottar är mer fysiskt aktiva än barn som står
utanför föreningslivet (9, 16). Handslagets betydelse för ökad fysisk aktivitet bland barn
och ungdomar är ännu inte utvärderat, men under 2004 har 35 procent av stödet gått till att
öppna dörrarna för fler, 27 procent till att intensifiera samverkan med skolan, 25 procent
till att satsa mer på flickors idrottande, samt 9 och 4 procent för att hålla tillbaka avgifterna
respektive delta i kampen mot droger. (22). Under 2005 har 5-6 miljoner kronor delats ut
till olika universitet för att utvärdera satsningen.
Utvecklingsbehov och förslag
Det finns ett uttalat behov att förbättra möjligheterna för vuxna och äldre att motionera och
vara fysiskt aktiva i idrottsrörelsens regi. Breddidrottsrådet har sannolikt bättre förutsättningar
än andra verksamheter inom RF att nå nya grupper i befolkningen och bör därför få
ökad prioritet, vilket föreslås i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad
fysisk aktivitet (insats 30) (19).
En jämn könsfördelning på beslutsposter och i styrelser inom idrottsrörelsen är viktig
för att påverka inriktningen av verksamheten mot större jämställdhet och att främja breddidrott
för stillasittande grupper i samhället. Idrottsrörelsen har traditionellt varit mansdominerad
och pojkars idrottande, bidrags- och anläggningsbehov har ofta gynnats på
bekostnad av flickors aktiviteter (23, 24). Även om jämställdhet har förts upp på
dagordningen på senare år (25) utövar färre kvinnor idrott och de är fortfarande underrepresenterade
i såväl styrelser och förbundsledningar. Kvinnorna representerar ungefär
38 procent av medlemmarna totalt, en tredjedel av tränar- och ledarkåren, 27 procent av
specialförbundens styrelser och 38 procent av Riksidrottsstyrelsen (15). Arbetet för en
jämn könsfördelning i idrottsrörelsens styrande organ bör därför intensifieras (insats 27).
Idrottsrörelsen kan även bidra till ett bra utbud av aktiviteter för deltagare i fysisk aktivitet
på recept (FaR) genom att i samarbete med landstingen utbilda ledare i FaR enligt den
metod som tagits fram av SISU Idrottsutbildarna och anordna lokala aktiviteter (insats 29).
Miljöpolitik
Mål och inriktningar
Att bevara goda förutsättningar för friluftsliv utgör en hörnsten inom naturvårdspolitiken
som ingår i miljöpolitiken där Naturvårdsverket är ansvarig myndighet.
Miljöpolitiken är en viktig del i regeringens politik för hållbar utveckling och omfattar
även frågor om naturvård, friluftsliv och fysisk aktivitet. Friluftsliv har stor potential att
skapa njutning och välbefinnande och har stor betydelse för den psykiska och fysiska hälsan
och sätter igång kreativa processer (26).
Naturvårdsverket
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Friluftsrådet bildades år 2003 i syfte att stärka och utveckla friluftslivet och samordna friluftsfrågor,
naturvård och hälsofrämjande insatser med andra friluftsorganisationer. Rådet
prioriterar projekt som har tydliga folkhälsoaspekter, riktar sig till barn och ungdomar,
personer med utländsk härkomst, eller utvecklar det tätortsnära friluftslivet. Även
Naturvårdsverkets arbete med att bevara och utveckla tätortsnära grönytor, fördela ekonomiska
resurser till länsstyrelserna för naturområden, och ge vägledning om friluftsliv för
funktionshindrade har stor relevans för fysisk aktivitet.
Effekter av verksamheten
Satsningen på friluftsliv och naturområden kan vara en möjlig förklaring till att alltfler
promenerar. SCB:s undersökning ”Fritid” (20) visar exempelvis att nöjespromenader och
att ströva i skog och mark ökar, speciellt hos äldre personer.
Utvecklingsbehov och förslag
Naturvårdsverket anser att stödet till friluftsliv är mycket begränsat, att det kommunala
ansvaret för friluftsfrågor behöver utvecklas samt att det finns ett stort behov av kompetensutveckling
av förvaltare och ansvariga i kommunerna. 4 Ett fortsatt och utökat stöd åt friluftslivet
betonas i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet
(insats 49 och 50) (19) för att förbättra möjligheterna för fler grupper att röra på sig
mera genom att vistas ute. Boverket, Statens folkhälsoinstitut, Sveriges kommuner och
landsting, och andra relevanta nationella/regionala/lokala aktörer bör inbegripas i vidare
utvecklingsarbete för att utveckla det tätortsnära friluftslivet och möjligheter till fysisk
aktivitet.
Transportpolitik
ökad fysisk aktivitet 25
Mål och inriktning
Transportpolitiska mål betonar att alla färdsätt ska vara tillgängliga och säkra för alla,
inklusive speciellt utsatta grupper i trafiken såsom barn, funktionshindrade och äldre.
Andelen gående, cyklister och bussresenärer ska fortlöpande öka jämfört med det totala
antalet resor som utförs. Mål för arbetet med barn i trafiken är bl.a. att skola och fritidsanläggningar
ska bli mer tillgängliga för barn, att buller och avgaser i barns närmiljö ska
reduceras och att barn ska bli mer delaktiga och få mer inflytande i trafik-, miljö- och samhällsplanering.
Transportpolitiken är ett mycket viktigt område för fysisk aktivitet där Vägverket har
uppgiften att öka säker aktiv transport.
4 Naturvårdsverket. Redovisning av insatser som Naturvårdsverket vidtagit inom sitt
ansvarsområde som bidrar till att nå folkhälsomålet. 2004-08-26. Dnr 804-4653-04-Me.
26 målområde 9
Vägverket
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Vägverkets arbete med att göra skolbarns färdväg säkrare och stimulera byggandet av
gång- och cykelbanor är exempel på viktiga insatser. Vägverket initierade år 2000 en nationell
cykelstrategi som ett led i att främja aktiv transport, öka cyklingen och göra den säkrare
(27). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats i vissa kommuner.
Effekter av verksamheten
Resor till fots och med cykel uppgår till ca en tredjedel av det totala antalet resor som
utförs (persontransporter). Andelen resor till fots har ökat från 17 till 20 procent, medan
cykelresorna har minskat från 13 till 10 procent mellan åren 1995 och 2001. Antalet färdade
personkilometer visar på en liknande trend. Vägverkets senaste statistik (28) visar att
cyklingen mellan 1999 och 2004 har minskat från ca 2 till 1,7 miljarder personkilometer,
promenader har ökat från ca 2,5 till ca 3,2 miljarder personkilometer, medan bilåkandet
har ökat från ca 81 till 90 miljarder personkilometer.
Utvecklingsbehov och förslag
En uppföljning av den nationella cykelstrategin 2003 (29) visade att denna inte har genomförts
till fullo. Att genomföra cykelstrategin och ta till sig föreslagna åtgärder från uppföljningen
är mycket angeläget för att förbättra möjligheterna till aktiv transport enligt underlaget
till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 57) (19).
Vägverket anger att barns intressen i trafiken ofta står i ett motsatsförhållande till intressen
hos mäktiga grupper och föreslår därför att barn och ungas medverkan i problemformulering,
resurstilldelning och beslut om konkreta åtgärder bör beaktas som en del i den ordinarie
planeringsprocessen. 5 Vägverkets arbete med att öka barns och ungdomars möjligheter
till aktiv transport, rörlighet och framkomlighet inom transportområdet bör intensifieras
enligt ovan nämnda underlag till handlingsplan (insats 61) (19).
Underlaget till handlingsplan tar upp ett antal insatser som kan förbättra infrastrukturen
för aktiv transport (19), t.ex. att åtgärder för ökad gång- och cykeltrafik får en större
andel av de statliga, regionala och kommunala investeringsmedlen. En nyligen publicerad
rapport om cyklingens och cykelinvesteringars hälso- och samhällsnytta visar att satsningar
på området kan ge stora samhällsekonomiska fördelar samt bättre bekvämlighet
och trygghet, speciellt om man beaktar att kostnaden är måttlig i förhållande till andra
infrastrukturåtgärder. För att stimulera kommunerna till att snabbare bygga ut gång- och
cykelbanor bör ett statligt program för samfinansiering inrättas och Vägverket bör utveckla
en handbok för att stärka bedömningen av den samhällsekonomiska nyttan av investeringar
i cykelinfrastruktur på lokal nivå (insats 59). Satsningen på infrastruktur bör även ses
från jämställdhetssynpunkt eftersom kvinnor promenerar, cyklar och använder kollektivtrafik
mer till vardags än män. Kvinnor är mer positiva till 30 km/tim på vägar där bilar och
5
Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, vidtagna
åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90A 2004:15878.
oskyddade trafikanter blandas och fler kvinnor än män uppger att de alltid eller nästan alltid
använder bilbälte. Enligt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i
Stockholms län (30) är kvinnor klart underrepresenterade i de nämnder som på kommunnivå
beslutar i trafikfrågor – endast tre av tio ledamöter är kvinnor. Även en rapport
beställd av SIKA om representation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn
(31) visar en mycket tydlig manlig dominans. En jämnare könsfördelning i trafiknämnderna
skulle, enligt NTF, sannolikt förändra klimatet, kulturen och värderingarna
till gagn får gående och cyklister. Den ojämna könsfördelningen skulle även kunna förklara
varför aktiv transport inte lyckas öka så mycket som den borde ur folkhälso- och miljöperspektiv.
En majoritet av den motoriserade trafiken i Sverige överträder gällande hastighetsbestämmelser
(28), vilket ofta innebär ett hinder till aktiv transport och lek och rörelse för
barn. Det är enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet
(19) angeläget att kommuner vidtar hastighetsreducerande åtgärder, speciellt i bostadsområden,
för att uppmuntra fysisk aktivitet och minska riskerna med aktiv transport (insats
60). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats på vissa håll i landet, och
det är viktigt att detta arbete sprids på ett systematiskt sätt till alla regioner och kommuner.
Det är också viktigt att utveckla metoder och indikatorer för att uppfölja upp andelen av
befolkningen som regelbundet förflyttar sig genom aktiv transport.
Utbildningspolitik
ökad fysisk aktivitet 27
Mål och inriktning
Utbildningspolitiken, där Skolverket och Myndigheten för skolutveckling är ansvariga
myndigheter, har en särskilt viktig uppgift då barn och ungdomar är en högprioriterad
grupp för ökad fysisk aktivitet.
Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet
(Lpo 94) anger att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom
ramen för hela skoldagen. För de frivilliga formerna anger läroplanen att skolan ska uppmärksamma
hälso- och livsstilsfrågor. Skolan ska även sträva efter att ge gymnasieeleverna
förutsättningar att regelbundet bedriva fysiska aktiviteter (32). Det finns evidens för att
breda skolbaserade åtgärder, som inbegriper föräldramedverkan och involverar miljön
inom och utanför skolan, kan minska utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och
ungdomar (33).
Skolverket
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Skolverket har ansvar för regelbundna uppföljningar och utvärderingar av ämnet idrott och
hälsa.
28 målområde 9
Utvecklingsbehov och förslag
En utvärdering av skolämnet idrott och hälsa (34) visade att en betydande andel elever
upplever att de inte är delaktiga och aktiva på lektionerna samt att de inte får samma möjlighet
som mer aktiva elever att visa sin förmåga. Ämnet verkar även bättre möta pojkars
behov och intressen. I underlaget till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk
aktivitet (19) föreslås att skolämnet idrott och hälsa utvecklas och kvalitetssäkras så att
lågaktiva barns önskemål och behov beaktas i högre grad, liksom att genusperspektivet i
undervisningen stärks (insats 67). Särskilt viktigt är att uppmärksamma den ökande frånvaron
från lektionerna i idrott och hälsa. Kvalitetsindikatorer för undervisningen om
fysisk aktivitet och hälsa bör utvecklas (insats 68). Det är även angeläget att fortsätta
utveckla metoder för att mäta fysisk aktivitet i skolan.
Det behövs också en kompetenshöjning om fysisk aktivitet hos olika yrkesgrupper. En
förutsättning för att personal inom t.ex. skola/förskola ska kunna arbeta hälsofrämjande
och öka olika gruppers fysiska aktivitet är att grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning
är en del av den normala kompetensutvecklingen, enligt underlaget till handlingsplan
för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 74) (19).
Myndigheten för skolutveckling
Insatser som påverkar bestämningsfaktorn
Myndigheten för skolutveckling har ett regeringsuppdrag att stödja och följa skolornas
arbete med att genomföra ändringarna i Lpo 94 samt Lpf 94 år 2003 om att skolan ska sträva
efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Myndigheten ska stödja kommuner
och skolor samt arbetar i nära samverkan med Nationellt centrum för fysisk aktivitet hos
barn och ungdomar (NCFF) i Örebro, Idrottshögskolan i Stockholm, RF (”Handslaget”)
och Statens folkhälsoinstitut.
Effekter av verksamheten
Många skolor har startat upp verksamhet för att öka fysisk aktivitet under skoldagen och
medvetenheten om tillägget i läroplanen har ökat hos kommuner och skolor.
Utvecklingsbehov och förslag
Korta raster upplevs ofta som stressmoment. och Myndigheten för skolutveckling betonar
att raster på minst en halvtimme skulle underlätta fysisk aktivitet hos skolbarn. 6
Skolgårdarna behöver också utformas så att de inbjuder till lek och aktivitet. Myndigheten
anser även att en bidragande orsak till att vissa skolor har kommit igång med insatser för
att öka den vardagliga fysiska aktiviteten hos barn är att kommuner i sina styrdokument
gett skolorna i uppdrag att arbeta med detta. Det bör därför finnas kvalitetsindikatorer för
hur miljön främjar fysisk aktivitet och även goda matvanor i kommunernas kvalitetsredo-
6 Myndigheten för skolutveckling. Yttrande. Steg två i de bilaterala överläggningarna mellan
Statens folkhälsoinstitut och myndigheter. Reviderat underlag till indikatorer, mått och statistik.
2004-08-31; 2004.
ökad fysisk aktivitet 29
visningar av förskolornas och skolornas arbete. Detta betonas i underlaget till handlingsplan
för goda matvanor och fysisk aktivitet (insats 68)(19). Här föreslås också att NCFF
bör få fortsatt stöd och utökat mandat för att verka för en integration av goda matvanor och
ökad fysisk aktivitet (insats 66).
30 målområde 9
2.5 Insatser på regional och lokal nivå
På regional och lokal nivå presenteras länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas
arbete.
Länsstyrelser
Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna
Länsstyrelsernas arbete med den fysiska planeringen (t.ex. grönområden och infrastruktur)
och samordnande roll gentemot kommunerna i vissa folkhälsofrågor är relevant för
fysisk aktivitet. Länsstyrelserna har exempelvis ett övergripande ansvar för det regionala
natur- och kulturmiljövårdsarbetet och för den regionala transportplanen.
Utvecklingsbehov och förslag
Underlaget till handlingsplanen för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) anger att
länsstyrelserna har goda möjligheter att stimulera friluftslivet i kommunerna, t.ex. genom
att satsa på naturvägledning (insats 51). Ett förslag är att länsstyrelserna bör främja aktiv
transport genom att inkludera åtgärder för gång- och cykeltrafik i länstransportplanerna
och utföra sociala konsekvensbedömningar av sådana investeringar. Dessa insatser kan
minska regionala/lokala skillnader i arbetet med gång- och cykeltrafik enligt underlaget
till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 58) (19).
Landsting/regioner
Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna
Primärvården och den specialiserade vården har en viktig roll i att stödja individer och
grupper att öka sin fysiska aktivitet t.ex. genom råd vid vårdbesök och strukturerade program
med fysisk aktivitet på recept (FaR). Nästan alla landsting/regioner har idag övergripande
handlingsplaner för folkhälsoarbete, men alla tillämpar inte FaR eller andra metoder
för att öka fysisk aktivitet i organiserad form, enligt Statens folkhälsoinstituts intervju med
19 av 21 landsting/regioner. 7 Trots stort intresse för FaR är det stor skillnad i hur väl integrerad
metoden är i olika regioner och landsting. Enkäten visar även att 69 procent av vårdcentralerna
har utsett speciell personal med ansvar för att rutiner/program för fysisk aktivitet
efterlevs, utvärderas och uppdateras och att 71 procent har remissrutiner på området.
När det gäller så kallade motiverande samtal eller liknande verkar landstingen framförallt
fokusera på tobaksprevention och rökstopp, men några anger även att metoden används för
att främja fysisk aktivitet. En granskning av landstingens styrdokument och en enkät till
landets vårdcentraler som nyligen genomförts av Socialstyrelsen 8 visar att 48 procent har
rutiner/program för hur personalen ska ta upp fysisk aktivitet med patienterna.
7
Statens Folkhälsoinstitut. Intervjuer med företrädare för landsting och regioner. Opublicerat
arbetsmaterial; 2005.
8
Socialstyrelsen. Manus till folkhälsopolitisk rapport. Kerstin Nordstrand (Inget datum. Ankom
2005-04-07).
ökad fysisk aktivitet 31
Effekter av verksamheten
Ett ökande antal vårdcentraler i Sverige förskriver FaR, men det finns stora regionala skillnader.
I Östergötland förskriver numera alla vårdcentraler FaR medan arbetet nyligen
påbörjats i vissa andra landsting/regioner. Utvärderingar av FaR är under publicering;
resultaten är mycket positiva bl.a. när det gäller deltagarnas följsamhet och att vårdcentralerna
ger alltfler recept på fysisk aktivitet.
Utvecklingsbehov och förslag
För att lyckas med FaR behövs ett bra utbud av aktiviteter, aktörer och organisationer som
kan ta emot deltagare och en god samverkan mellan parterna. För att åtgärder som FaR
överhuvudtaget ska etableras på ett systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården krävs att
åtgärden finns med i avtal eller uppdragsbeskrivningar. Enligt underlaget till handlingsplan
för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det angeläget att landstingen
utvecklar och genomför förebyggande program för livsstilsrelaterade sjukdomar i allmänhet
och för fysisk aktivitet i synnerhet, där även utbildning/fortbildning i motiverande
samtalsmetodik genomförs för relevant vårdpersonal (insats 16, 20-21).
Kommuner
Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna
Kommunerna har en mycket viktig roll i folkhälsoarbetet. De förfogar bl.a. över ett mycket
stort antal idrottsplatser och motionsanläggningar och har därmed stora möjligheter att
skapa goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Även kommunernas folkhälsoplaner är viktiga
för att skapa ett systematiskt policyarbete för ökad fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut
undersökte nyligen kommunernas folkhälsoarbete. Av dem som särskilt prioriterade
vissa målområden – 139 av 228 svarande – hade 77 procent valt ökad fysisk
aktivitet, vilket därmed var det högst prioriterade målområdet av alla. 9
Utvecklingsbehov och förslag
En viktig slutsats från bl.a. utvärderingen av ”Nationella mål och strategier för nutrition
1999-2004” (35) är att folkhälsoarbetet i kommuner måste institutionaliseras på lokal och
regional nivå för att lyckas. Det är vidare angeläget att säkerställa att tillräckliga resurser
fördelas till utvecklings-, förankrings- och genomförandearbete. Många kommuner har
mål, policy och strategier för folkhälsoarbetet, men hur detta arbete är organiserat och prioriterat
varierar mycket. Trots att alltfler kommuner har övergripande folkhälsoplaner
(36), hade år 2003 endast 26 kommuner åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. Enligt underlaget
till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) uppmuntras varje
kommun att organisera ett folkhälsoråd som integrerar frågor om matvanor och fysisk
aktivitet med annat hälsofrämjande arbete samt utveckla åtgärdsprogram för fysisk aktivitet.
Planeringsarbetet bör bedrivas tvärsektoriellt och långsiktigt samt integreras i de olika
verksamheterna för att undvika att hamna vid sidan om andra verksamheter, enligt ovan
9 Statens Folkhälsoinstitut, Enkät till Sveriges kommuner. 2005, opublicerat arbetsmaterial.
32 målområde 9
nämnda underlag till handlingsplan (insats 8) (19). Kommunerna uppmuntras även att i
sina översiktsplaner utveckla naturvårdsprogram för att bevara och utveckla friluftslivet
och möjligheten till fysisk aktivitet. Hälsokonsekvensbedömningar bör utföras parallellt
med eller som en del av miljökonsekvensbeskrivningar av planerade projekt (insats 53).
Minskade anslag till idrott och fritid i kommunerna riskerar att allvarligt försvåra en
fysiskt aktiv livsstil och deltagande i motionsaktiviteter. En undersökning av landets 290
kommuner (37) visade att 58 procent av kommunerna har minskat eller planerar att minska
sitt idrotts- eller anläggningsstöd. Det finns en uppenbar risk att idrotts- och motionsanläggningar
drabbas eller att anläggningar med medlems- eller inträdesavgifter måste
höja avgifterna. I båda fallen är risken stor att det i första hand drabbar inkomstsvaga grupper.
Kommunerna bör därför inventera sitt anläggningsutbud och utreda hur de kan skapa bättre
förutsättningar till anläggningsbaserad motion till överkomliga priser, samt sträva efter
att det ska vara möjligt och tryggt att ta sig dit med hjälp av aktiv transport eller kollektivtrafik
enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet
(insats28) (19).
Underlaget poängterar även att kommunerna har en viktig roll i att främja fysisk aktivitet
hos äldre. Äldrepolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är att äldre ska kunna
leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Många äldre personer
har ett stort behov utav aktiviteter som minskar isolering och stillasittande och som ökar
daglig utevistelse. Aktivitetsprogram anpassade för de äldres behov och förutsättningar
bör därför utvecklas. Det är även viktigt att äldre får bättre tillgång till mötesplatser i
närområdet som främjar fysisk aktivitet. Kvalitetsindikatorer för fysisk aktivitet bör utarbetas
inom äldreomsorgen (insatser 77-79).
Referenser
ökad fysisk aktivitet 33
1. WHO. The World Health Report. Reducing risks, promoting healthy life. Geneva:
World Health Organisation (WHO); 2002.
2. Katzmarzyk PT, Gledhill N, Shephard RJ. The economic burden of physical inactivity
in Canada. Can Med Assoc J 2000;163:1435-40.
3. UK Department of Health. At least five a week: Evidence on the impact of physical
activity and its relationship to health. A report from the Chief Medical Officer:
Department of Health; 2004.
4. Svenska Läkaresällskapet. Fysisk aktivitet och hälsa – att ordinera träning på recept.
[Pressmeddelande]. 2001 2001-11-01.
5. Saris WHM, Blair SN, van Baak MA, Eaton SB, Davies PSW, Di Pietro L, et al. How
much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? Outcome of the
IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obesity Reviews 2003;4(2):
101-14.
6. Norman A, Bellocco R, Vaida F, Wolk A. Age and temporal trends of total physical
activity in Swedish men. Med Sci Sports Exerc 2003;35(4):617-22.
7. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. I: Sjöstedt L, red. Stockholm: Epidemiologiskt
Centrum, Socialstyrelsen; 2001.
8. Statens Folkhälsoinstitut. Levnadsvanor och hälsa – de första resultaten från den
nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. I: Broström G, Nykvist K, red.
Rapport 2004:48. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.
9. Engström LM. Idrott som social markör. Stockholm: HSL Förlag; 1999.
10. Kahn EB, Ramsey LT, Brownson RC, Heath GW, Howze EH, Powell KE, et al.
The effectiveness of interventions to increase physical activity. A systematic review.
Am J Prev Med 2002;22(4 Suppl):73-107.
11. Trost SGN, Owen N, Bauman AE, Sallis JF, Brown W. Correlates of adults’ participation
in physical activity: review and update. Med Sci Sports Exerc 2002;34(12):1996-
2001.
12. SIKA. Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. SIKA rapport
2004:3. Stockholm: Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA); 2004.
13. SAMPLAN. Strategisk analys: Slutrapportering av regeringsuppdrag om inriktningen
av infrastrukturplaneringen för perioden 2002-2011. Rapport 1999:2. Stockholm:
SAMPLAN; 1999.
14. Vägverket. Förslag till nationell plan för vägtransportsystemet. No. 2004-2015:
Vägverket; 2004.
15. RF. Svenskarnas idrottsvanor: En studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor
2003. FoU-rapport 2004:5. Stockholm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004.
16. Rasmussen F, Eriksson M, Bokedal C, Schäfer Elinder L. COMPASS – en studie i
sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland
ungdomar. R2004:1. Stockholm: Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut; 2004.
34 målområde 9
17. Danielson M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Rapport 2003:50. Stockholm:
Statens Folkhälsoinstitut; 2003.
18. WHO. Global strategy on diet, physical activity and health. WHA57 17, 22. Geneva:
World Health Organization (WHO); 2004.
19. Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut. Underlag till handlingsplan för goda
matvanor och ökad fysisk aktivitet. Uppsala/Stockholm: Livsmedelsverket, Statens
Folkhälsoinstitut; 2005.
20. SCB. Fritid 1976-2002. Levnadsförhållanden Rapport 2004:103. Stockholm: Statistiska
centralbyrån (SCB); 2004.
21. Regeringens Proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, december 2002.
22. Riksidrottsförbundet. Handslagets första år. Stockholm: RF & SISU idrottsutbildarna;
2005.
23. JÄMO 2003:2003:118 Yttrande över betänkandet Allmänna samlingslokaler – demokrati,
kultur, utveckling. SOU.
24. Dorfinger K, Moström K. Tiden kommer att hjälpa till, men det räcker inte! En kartläggning
av jämställdhetsarbetet inom idrotten. Stockholm: JUAB Jämställdhetsutveckling
AB; 1995.
25. RF. På lika villkor: Om könsordning och jämställdhetsarbete inom idrotten. Stockholm:
Riksidrottsförbundet (RF); 2004.
26. Ottosson J, Grahn P. Utemiljöns betydelse för äldre med stort vårdbehov. “Med ögon
känsliga för grönt”. Stad & Land 155:1998. Alnarp; 1998.
27. Vägverket. Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik. 2000:8. Borlänge:
Vägverket; 2000.
28. Vägverket. Fickfakta 2004 – Vägverket, vägar och trafik. Publikation 2004:30.
Borlänge: Vägverket; 2004.
29. Spolander K, Dellensten B. Mer cykeltrafik på säkrare vägar: Uppföljning av
Vägverkets nationella strategi, avsiktsförklaring och handlingsplan. Slutrapport.
Borlänge: Vägverket; 2003.
30. Hallenberg L. Jämställdhet i trafiknämnder: Kartläggning av antal kvinnor och män
i de nämnder som i Stockholms läns kommuner är ansvariga för trafiksäkerhet och
trafikplanering. Stockholm: Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF), Stockholms län; 2004.
31. Markör AB. Represenation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn.
En kartläggning på uppdrag av SIKA. Örebro; 2004.
32. SKOLFS 2003:17 Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läroplan
för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 2003-02-
27.
33. SBU. Förebyggande åtgärder mot fetma: En systematisk litteraturöversikt.
Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004.
34. Eriksson C, Gustavsson K, Johansson T, Mustell J, Quennerstedt M, Rudsberg K, et al.
Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor : en utvärdering av läget hösten 2002.
Örebro: Institutionen för idrott och hälsa, Örebro Universitet; 2003.
ökad fysisk aktivitet 35
35. Haglind P, Ljung M. Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004 – utvärdering.
18. Uppsala: Livsmedelsverket; 2004.
36. Hammerslag A. Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003. Rapport
2004:21. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.
37. RF. Förändringar av det kommunala stödet till idrotten: En marknadsanalys av
Centrum för Marknadsanalys. Stockholm: Riksidrottsförbundet; 2004.
36 målområde 9
Den här rapporten innehåller underlagsmaterial till ett av de elva
målområden som redovisas i Folkhälsopolitisk rapport 2005.
Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten.
I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut
det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämningsfaktorerna
för hälsan och de insatser som har gjorts av olika
aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas
också vad som behöver göras.
Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag
och ska följas av en rapport vart fjärde år.
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
Fax 08-449 88 11
E-post fhi@strd.se
Internet www.fhi.se
Rapport R 2005:58
ISSN 1651-8624
ISBN 91-7257-412-7
Change language