Ökad fysisk aktivitet

Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 9 

Ökad fysisk aktivitet 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 9 

Ökad fysisk aktivitet 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut r 2005:58 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-412-7 

grafisk produktion och illustrering: typoform

Innehåll 

Förord________________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ______________________________________________________ 6 

1. Inledning __________________________________________________________ 9 

2. Fysisk aktivitet ______________________________________________________ 10 

2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa ____________________________ 10 

2.2 Utveckling av fysisk aktivitet i olika grupper______________________________ 11 

2.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 17 

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 19 

2.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 30 

Referenser __________________________________________________________ 33

Förord 

År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att 

skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” 

och elva målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att 

följa upp arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folkhälsopolitisk 

rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober samma år. I rapporten 

beskrivs vad som har hänt efter riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad? 

Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillkoren 

i stort och olika levnadsvanor? Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutvecklingen 

i befolkningen och vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av 

andra aktörer? 

Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter 

från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner. 

Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden. 

Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 9 Ökad 

fysisk aktivitet. 

Underlagsmaterialet har arbetats fram av Johan Faskunger och Liselotte Schäfer 

Elinder vid Enheten för mat och fysisk aktivitet, Avdelningen för levnadsvanor. I arbetet 

har samverkan skett med följande externa aktörer: Boverket, Myndigheten för skolutveckling, 

Riksidrottsförbundet, SIKA, Skolverket och Vägverket. 

Stockholm, december 2005 

liselotte schäfer elinder 

enhetschef 

ökad fysisk aktivitet 5

6 målområde 9 

Sammanfattning 

Utvecklingen av bestämningsfaktorn 

Drygt hälften av den vuxna befolkningen uppnår minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet 

per dag och den fysiska aktiviteten minskar med stigande ålder. Detta är en sannolik slutsats 

trots att data är något osäkra. Grupper med låg utbildning och inkomst samt personer 

födda utanför Norden är generellt mer stillasittande än grupper med hög socioekonomisk 

status och födda i Sverige. Även om andelen som anger att de motionerar regelbundet har 

ökat, verkar den totala energiförbrukningen genom fysisk aktivitet ha minskat i befolkningen 

jämfört med tidigare årtionden. Detta kan främst förklaras av stillasittande arbeten, 

mer bilåkning och att människor använder mer dator och ser mer på tv och video på fritiden. 

Insatser 

Allmänheten har fått en ökad medvetenhet om betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan och 

mer kunskaper om stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Detta är delvis en följd av kampanjen 

Sätt Sverige i Rörelse som initierades år 2001 av Folkhälsoinstitutet på uppdrag av 

regeringen. Arbetet med att utforma policy och handlingsplaner på området har tagit fart 

inom kommuner och landsting och en nationell handlingsplan håller på att utarbetas. Det 

återstår dock mycket arbete innan alla landsting och kommuner kan uppvisa konkreta och 

mätbara mål för ökad fysisk aktivitet i sina folkhälsoplaner samt resultat. Även inom 

hälso- och sjukvården har intresset för fysisk aktivitet ökat, mycket tack vare arbetet med 

fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS. Alla landsting förskriver numera FaR, men det 

råder stora regionala skillnader. I exempelvis Östergötlands landsting förskriver alla vårdcentraler 

numera FaR. 

Utvecklingsbehov 

Det krävs medvetna satsningar från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för 

ökad fysisk aktivitet i befolkningen och att uppmuntra de mest stillasittande att börja röra 

sig mer. Statens folkhälsoinstitut föreslår att detta bör ske genom att 

• bevara och utveckla grön- och naturområden för friluftsliv och rörelse 

• främja breddidrott och öppna dörrarna för fler grupper inom idrottsrörelsen 

• skapa en bebyggd miljö som underlättar och förbättrar möjligheterna till lek, aktiv 

transport och framkomlighet 

• hälso- och sjukvården och skola/förskola arbetar mer förebyggande och hälsofrämjande 

• främja interventionsforskning och höja kompetensen om fysisk aktivitet hos relevanta 

yrkesgrupper inom bl.a. vården och skolan 

• utveckla metoder för att mäta individers totala fysiska aktivitet samt att skapa indikatorer 

som möjliggör uppföljning av de bakomliggande bestämningsfaktorerna till fysisk 

aktivitet såsom möjligheter till aktiv transport (Vägverket), barns möjligheter till fysisk

ökad fysisk aktivitet 7 

aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling) och äldres möjligheter till 

fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna). 

• kommunala folkhälsoråd integrerar arbetet att öka fysisk aktivitet med annan ordinär 

verksamhet som kommunen ansvarar för 

• arbetet med fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS utvecklas, intensifieras och 

genomförs mer systematiskt och att effekterna utvärderas på individnivå.


Målområde 9 - översikt 

Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer 

Fysisk aktivitet Andelen vuxna som är 

fysiskt aktiva på minst 

måttligt intensiv 

nivå minst 30 minuter 

varje dag (h) 

Andelen vuxna med en 

stillasittande fritid 

Andelen elever med minst 

betyget godkänt i ämnet 

idrott och hälsa (i grundskolans 

år nio och i slutbetyget 

från gymnasieskolan) 

(h) 

Folkhälsopolitik 

Arbetslivspolitik 

Arbetsmarknadspolitik 

Bostadspolitik 

Hälso- och 

sjukvårdspolitik 

Idrottspolitik 

Miljöpolitik 

Transportpolitik 

Utbildningspolitik 

Statens folkhälsoinstitut 

Arbetsmiljöverket 

Arbetsmarknadsstyrelsen 

Boverket 

Riksidrottsförbundet 

Naturvårdsverket 

Vägverket 

Skolverket 

Myndigheten för 

skolutveckling 

Länsstyrelser 

Landsting/regioner 

Kommuner

1. Inledning 


En stillasittande livsstil är en viktig bidragande orsak till sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, 

cancer, diabetes och fetma. En ökning av den fysiska aktiviteten i befolkningen 

skulle därför medföra en kraftig förbättring av folkhälsan och minskade kostnader för 

samhället. Även den psykiska hälsan och livskvalitén skulle förbättras. Åtgärder som 

syftar till att aktivera de mest stillasittande grupperna, som finns bland invandrare och 

låginkomsttagare har potentialen att utjämna sociala skillnader i hälsa. För att åstadkomma 

detta krävs i första hand förändringar i den bebyggda miljön. 

Inom målområdet har bestämningsfaktorn fysisk aktivitet identifierats. Nio politikområden 

står i fokus för målområde 9: folkhälsopolitik, arbetslivspolitik, arbetsmarknadspolitik, 

bostadspolitik, idrottspolitik, miljöpolitik, transportpolitik, utbildningspolitik 

samt hälso- och sjukvårdspolitik.


2. Fysisk aktivitet 

2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa 

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) (1) är brist på fysisk aktivitet (stillasittande) en 

av de tio ledande globala dödsorsakerna och beräknas årligen orsaka 1,9 miljoner dödsfall 

i världen. Ca 60 procent av den vuxna befolkningen i världen anses inte vara tillräckligt 

fysiskt aktiv för att upprätthålla en god hälsa. Rapporten visar att stillasittande orsakar 23 

procent av alla hjärtinfarkter, 13 procent av hjärninfarkterna, 11 procent av bröstcancerfallen, 

17 procent av tjocktarmscancerfallen och 15 procent av diabetesfallen i europaregionen. 

Stillasittande medför höga kostnader för samhället och uppgår till ca 2,5 procent 

av västländernas totala hälso- och sjukvårdsbudgetar förutom de direkta kostnaderna för 

övervikt och fetma (2) och beräknas orsaka 6 till 7 procent av alla förtida dödsfall och 3 till 

4 procent av den totala sjukdomsbördan (1). 

Regelbunden fysisk aktivitet har gynnsamma effekter på den fysiska och psykiska hälsan 

och livskvaliteten (3). Idag rekommenderas minst 30 minuter måttligt intensiv fysisk 

aktivitet dagligen för allmän hälsa och välbefinnande (4), medan det krävs 45-90 minuter 

dagligen för att uppnå energibalans (5). Regelbunden fysisk aktivitet påverkar hälsan bl.a. 

genom att: (a) markant minska risken för kardiovaskulära sjukdomar och halvera risken 

för hjärt-kärlsjukdom jämfört med fysiskt inaktiva personer; (b) förebygga eller försena 

utvecklandet av högt blodtryck och sänka blodtrycket hos personer med högt blodtryck; 

(c) underlätta energibalans och öka energiförbrukningen genom att öka muskelmassan och 

minska andelen kroppsfett; (d) förebygga och underlätta kontroll av typ 2-diabetes; (e) 

minska risken för fallolyckor genom att förbättra benhälsan och vidmakthålla styrka, 

koordination, kognitiv förmåga och balans; (f) minska risken för vissa former av cancer; 

(g) stärka immunförsvaret; (h) minska risken för depression, oro, ängslan och höja humör 

och självkänsla; (i) förbättra kondition och muskelstyrka.

2.2 Utvecklingen av fysisk aktivitet i olika grupper 


För att följa utvecklingen inom målområde 9 används huvudindikatorerna ”Andelen 

vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå minst 30 minuter varje dag”, 

”Andelen vuxna med en stillasittande fritid”, ”Andelen elever med minst betyget godkänt 

i ämnet idrott och hälsa i grundskolans åk 9” samt ”Andelen elever med minst betyget godkänt 

i ämnet idrott och hälsa i slutbetyget från gymnasieskolan”. Nedan beskrivs utvecklingen 

av dessa fyra indikatorer. Då det saknas historiska data för de två första presenteras 

inledningsvis statistik från Socialstyrelsens folkhälsorapport. 

Allmänt om utvecklingen av fysisk aktivitet 

Det finns i dag mycket få svenska studier som visar hur befolkningens totala fysiska aktivitetsnivå 

har förändrats över tid. De flesta studier har inriktat sig på motion och träning, men 

inte undersökt den totala fysiska aktiviteten och energiförbrukningen. I en studie har dock 

trenden i total fysisk aktivitet bland svenska män undersökts. Resultaten visade att fysisk 

aktivitet minskade med ca 5 procent mellan 15 och 50-års ålder. Ett annat fynd var att det 

har skett en minskning i total fysisk aktivitet över en 30-års period med 9 procent bland 

15-åringar, 2 procent bland 30-åringar och 3 procent bland 50-åringar (6). Enligt Socialstyrelsens 

”Folkhälsorapport 2005” (7) anger alltfler vuxna svenskar att de motionerar 

regelbundet. År 2002/03 motionerade 58 procent av männen och 63 procent av kvinnorna 

regelbundet, jämfört med 47 och 43 procent 1980/81. Andelen som rapporterar att de inte 

motionerar alls har minskat från 14 procent för båda könen i början av 1980-talet till 12 procent 

för män och 8 procent för kvinnor 2002/03 med tydliga sociala skillnader (figur 1). 

Procent, män 

20 

15 

10 

5 

0 

1980/81 1988/89 1996/97 1998/99 2002/03 

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm 

Figur 1a. Andel män i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03. 

Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens 

folkhälsoinstitut.


Procent, kvinnor 

20 

15 

10 

5 

0 

1980/81 1988/89 1996/97 1998/99 2002/03 

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm 

Figur 1b. Andel kvinnor i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03. 

Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens 

folkhälsoinstitut. 

Trenden är att fler anger att de motionerar på fritiden. Speciellt tydlig är denna trend för 

kvinnor där andelen som anger att de motionerar regelbundet har fördubblats på drygt 20 

år. Trenden för manliga arbetare är dock negativ på senare år medan andelen manliga lägre 

tjänstemän som uppger ”inga inslag av motion på fritiden” har ökat något mellan 1980/81 

och 2002/03. 

Andelen vuxna som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag 

Huvudindikatorn ”Andelen vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå 

minst 30 minuter per dag” följs via statistik från den nationella folkhälsoenkäten ”Hälsa på 

lika villkor” (8). Sammanlagt angav 58 procent av männen och 54 procent av kvinnorna att 

de är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå 30 minuter per dag och skillnaderna var 

här små mellan grupper med olika utbildningslängd (figur 2) och socioekonomisk bakgrund. 

34 procent av männen och 27 procent av kvinnorna angav att de rör sig mer än 60 

minuter per dag på en måttligt intensiv nivå.

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning 

Män Kvinnor 


Figur 2. Andel fysiskt aktiva på minst måttlig nivå 30 minuter per dag efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat. 

Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut. 

Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden 

Indikatorn Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden följs också via statistik från den 

nationella folkhälsoenkäten (8). Enligt denna är 14 procent av båda könen stillasittande på 

fritiden. En stillasittande livsstil är starkt kopplad till socioekonomi i stort och förekommer 

mest bland vuxna med låg inkomst och låg utbildning (figur 3). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

0 

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning 

Män Kvinnor 

Figur 3. Andel med mest stillasittande fritid efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat. Källa: Nationella 

folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.


En stillasittande fritid är två till tre gånger vanligare bland personer med utomnordiskt 

ursprung (figur 4). 

Procent 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

Sverige Övriga Norden Övriga Europa Övriga Världen 

Män Kvinnor 

Figur 4. Andel med stillasittande fritid uppdelade efter födelseland, 18-64 år, 2004. Åldersstandardiserat. 

Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut. 

Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa 

Huvudindikatorerna Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa i 

grundskolans årskurs nio respektive slutbetyget från gymnasieskolan syftar till att följa 

utvecklingen och förutsättningarna för fysisk aktivitet och rörelse i grundskolan och på 

gymnasiet. Indikatorerna följs upp genom den nationella betygsstatistiken från Skolverket. 

Det finns ett visst samband mellan betyget i idrott och hälsa och motionsvanor 

senare i livet enligt svensk forskning. Sannolikheten att förbli fysiskt aktiv och motionera 

vid 41 års ålder var ungefär fyra gånger större bland dem som hade betyg 5 i ämnet idrott 

och hälsa i årskurs åtta än bland dem som hade betyg 1 (9).

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 


1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Flickor Pojkar 

Figur 5a. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i grundskolan uppdelade efter kön och moderns utbildningsnivå. 

Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket. 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Eftergymnasial utbildning Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning 

Figur 5b. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i gymnasiet uppdelade efter kön och moderns utbildningsnivå. 

Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.


Under åren 1997/98-2003/04 hade i genomsnitt 92,7 procent av pojkarna och drygt 91 procent 

av flickorna godkänt i idrott och hälsa på grundskolan. På gymnasiet var motsvarande 

andel 94,5 procent för kvinnor och 94,7 procent för män (figur 5). Könsskillnaderna var 

således små. Statistiken visar vidare att 87,4 procent av grundskoleelever med utomnordiskt 

ursprung uppnår minst godkänt i ämnet jämfört med 92,3 procent för elever med 

nordiskt ursprung; dessa skillnader minskar på gymnasiet. Betygstrenden för grundskoleelever 

med utomnordiskt ursprung är negativ. År 2003/04 uppnådde drygt 86 procent 

målet för ämnet jämfört med drygt 92 procent 1998. Även moderns utbildningsnivå påverkar 

betyget i idrott och hälsa (figur 5). Bland elever i grundskolan vars mor endast har en förgymnasial 

utbildning uppnår i snitt 85 procent målet med ämnet, jämfört med 96,5 procent 

och 91,5 procent av elever med mödrar med eftergymnasial utbildning respektive gymnasial 

utbildning. Skillnaderna mellan grupperna minskar på gymnasiet, men är fortfarande 

betydande. 

De två indikatorerna har begränsad användbarhet när det gäller att undersöka skolbarns 

totala fysiska aktivitet och förutsättningarna till fysisk aktivitet. Bättre indikatorer behöver 

därför utvecklas på området (se utvecklingsbehov under rubriken Utbildningspolitik).

2.3 Förklaringar till utvecklingen 


Den tekniska utvecklingen har medfört ett minskat behov av fysisk aktivitet för människor 

i arbetslivet och i vardagen, vilket en del av befolkningen helt eller delvis kompenserar 

genom fritidsaktiviteter med inslag av fysisk aktivitet. I dag gäller det en medveten handling 

att röra på sig, exempelvis genom att ta trappan i stället för hissen eller att gå i stället 

för att åka buss eller bil. Ett stort antal faktorer på individ-, grupp- och samhällsnivå påverkar 

utvecklingen. En stödjande miljö för fysisk aktivitet är en stark bestämningsfaktor för 

graden av fysisk aktivitet för både barn och vuxna (10, 11)}. Närhet och tillgänglighet till 

lämpliga faciliteter för och utbud av fysisk aktivitet samt förekomst av jämlika och jämställda 

förutsättningar för fysisk aktivitet är här viktiga aspekter (11). 

Förändringar i stadsmiljön 

Begreppet stödjande miljö definieras som en miljö som främjar hälsan oberoende av kunskap 

om hälsa och dess bestämningsfaktorer. Begreppet har tre dimensioner: fysisk miljö, 

t.ex. förekomst av cykelbanor; social miljö, t.ex. socialt stöd; och policymiljö, t.ex. lagar 

och regler. Att man känner sig trygg i närmiljön, att det finns trafikseparerade gång- och 

cykelbanor, tilltalande lokaler och estetiskt utformade grönytor påverkar människors grad 

av fysisk aktivitet. Med ökad urbanisering och minskande grönytor, speciellt i storstäderna, 

och kraftigt ökad biltrafik har förutsättningarna för vardaglig fysisk aktivitet försämrats. 

Att utbud och faciliteter för fysisk aktivitet finns nära och tillgängliga är av avgörande 

betydelse för fysisk aktivitet, utevistelse och friluftsliv (10). En generell trend i samhället 

är att den fysiska miljön anpassats till bilen – köpcentra etableras utanför stadskärnan, 

människor långpendlar till arbetet, storstäder utformas glest. Detta medför ofta sämre 

förutsättningar för s.k. aktiv transport (fysiskt aktiv transport, t.ex.cykling). Förr i tiden 

hade de flesta människor ett basutbud av service, affärer och arbetstillfällen inom gångeller 

cykelavstånd från hemmet. 

Transport 

Aktiv transport är centralt för att minska stillasittandet i befolkningen. Infrastrukturen för 

gång- och cykeltrafik är idag bristfällig med tanke på gåendes, cyklisters och funktionshindrades 

behov, vilket leder till höga olycksrisker (12). En stor majoritet av motortrafiken 

i tätorterna bryter mot gällande hastighetsbestämmelser, vilket leder till otrygga 

bostadsområden och sämre förutsättningar för fysisk aktivitet, speciellt för barn, äldre och 

funktionshindrade. Föräldrars oro för barns säkerhet har medfört att barn idag är mindre 

utomhus än förr i tiden, speciellt i storstäderna. Samhällsutvecklingen har inneburit att 

färre barn promenerar eller cyklar till skola och fritidsverksamheter och att de oftare skjutsas 

med bil. Gång- och cykeltrafiken har legat på i stort sett oförändrad nivå under de senaste 

20 åren samtidigt som biltrafiken har ökat med ca 50 procent (13). Vägverket bedömer att 

gång- och cykeltrafiken kommer att minska med 4 procent till år 2010 medan biltrafiken 

förväntas öka med ytterligare 29 procent under samma period (14).


Fritid och föreningsliv 

Utvecklingen i samhället har bidragit till att fysisk aktivitet och motion har förskjutits från 

arbetslivet till fritiden. Detta har medfört att en stor marknad med anläggningsbaserad träning 

och motion etablerats som kräver närvaro på speciellt arrangerade platser och som 

kostar pengar att delta i. Motion och träning framställs ofta i media som en positiv kulturyttring 

och som ett viktigt steg mot självförverkligande och kroppskontroll. 

Spontanidrotten har minskat och få barn utanför idrottsrörelsen förmår att på egen hand 

ägna sig åt fysisk träning flera gånger i veckan (9). Olikheter i levnadsvillkor avspeglar sig 

inom idrotts- och motionskulturen med klart iakttagbara klyftor mellan olika barn- och 

ungdomsgrupper. Det är flickorna från fattiga storstadsförorter som motionerar minst. När 

det gäller medlemskap i idrottsföreningar är en stor majoritet av barn och ungdomar i 

Sverige föreningsaktiva. År 2003 var 76 procent av 7-14-åringarna med i en idrottsförening, 

varav 72 procent var aktiva medlemmar (15). I åldern 15-19 år minskar dock andelen 

föreningsaktiva betydligt. Ett bra mått på om man når rekommendationen för fysisk aktivitet 

är att vara medlem i en idrottsförening (16)vilket bör uppmuntras. Det mesta tyder på 

en polarisering hos barn och ungdomar; såväl andelen stillasittande som föreningsaktiva 

har ökat (9). 

Tv-tittande 

Genom elektronisk kommunikation och ett ökande utbud av fysiskt passiv underhållning 

på fritiden har mångas liv sannolikt blivit mindre fysiskt aktivt. Tv-tittandet och antalet tvapparater 

i hushållen har ökat. De vanligaste stillasittande aktiviteterna bland barn och 

ungdomar är att titta på tv, video och spela datorspel. Andelen barn som tittar på tv minst 

två timmar per dag har ökat från 54 till 67 procent och andelen stortittare (minst fyra timmar 

per dag) har ökat från 18 till 22 procent mellan åren 1990 och 1998 (17). Tv-tittandet 

ökar med åldern och gruppen ”60 +” ser mycket mer på tv än de yngre.

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå 

Folkhälsopolitik 


Mål och inriktning 

På basis av WHO:s globala strategi för kost, fysisk aktivitet och hälsa (18) deltar Statens 

folkhälsoinstitut bl.a. i arbetet att utveckla nordiska och europeiska handlingsplaner för 

ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och hälsa. 

Målet är att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet 

i hela befolkningen. Inom målområdet utvecklas för närvarande en handlingsplan för goda 

matvanor och ökad fysisk aktivitet i syfte att vidta åtgärder som förbättrar förutsättningarna 

för goda matvanor och fysisk aktivitet (19) och på så sätt bidra till det övergripande folkhälsomålet. 

Statens folkhälsoinstitut verkar inom området. I underlaget till nämnda handlingsplan 

(19) föreslås många statliga myndigheter och aktörer få en central roll i genomförandet, 

exempelvis Vägverket, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen, Boverket, kommuner 

och landsting samt Riksidrottsförbundet. 


Insatser som påverkar bestämningsfaktorn 

Relevanta insatser från Statens folkhälsoinstitut är bl.a. regeringsuppdraget ”Sätt Sverige i 

rörelse 2001” och efterföljaren ”Håll Sverige i rörelse” som syftade till att inleda ett långsiktigt 

arbete med att öka medvetenheten i samhället om fysisk aktivitet och hälsa för att på 

sikt uppnå beteendeförändringar i befolkningen. Andra relevanta insatser är arbetet med 

fysisk aktivitet på recept (FaR), fysisk aktivitet vid sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling 

(FYSS), samt utvecklandet av indikatorer för uppföljning av fysisk aktivitet 

som en del i folkhälsopolitisk rapport och regeringsuppdraget att ta fram ett underlag till 

ovan nämnda handlingsplan och de uppdrag som följer av denna. 

Effekter av verksamheten 

Sätt Sverige i rörelse medförde en ökad medvetenhet om fysisk aktivitet och stimulerade 

många aktörer och myndigheter till att bygga nätverk och starta upp insatser på området. 

Uppdraget bidrog bl.a. till att regeringen bildade Friluftsrådet under Naturvårdsverket, 

Breddidrottsrådet inom Riksidrottsförbundet, Nationellt centrum för främjande av fysisk 

aktivitet hos barn och ungdomar (NCFF) vid Örebro universitet och gav ekonomiska 

resurser till ”Handslaget med idrotten”. FaR och FYSS har inneburit ett ökande intresse 

för att främja fysisk aktivitet och jobba hälsofrämjande inom hälso- och sjukvården. Inom 

utbildningspolitiken gjorde regeringen ett tillägg till läroplanen med uppgift till skolorna 

att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Utvecklandet 

av indikatorer för att följa upp målområdet och arbetet med en handlingsplan för goda mat


vanor och ökad fysisk aktivitet är pågående projekt som kan bidra till att förankra folkhälsoarbetet 

kring fysisk aktivitet på nationell, regional och lokal nivå. På senare år har andelen 

som anger att de motionerar regelbundet och promenerar ökat, vilket kan vara effekter av 

den ökade medvetenheten om nyttan med fysisk aktivitet (20). 

Utvecklingsbehov och förslag 

Det krävs mer långsiktig interventionsforskning och ökade kunskaper om metoder för att 

öka fysisk aktivitet, speciellt sådana där den fysiska miljön ingår. I underlaget till handlingsplan 

för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) föreslås därför att ett konsortium 

med representanter från olika forskningsråd tillsätts med målsättning att initiera ett 

antal långsiktiga forskningsprojekt, huvudsakligen av interventionskaraktär om fysisk 

aktivitet (insats 15). Dessutom behöver man utveckla mätmetoder och indikatorer för total 

fysisk aktivitet och ett system för att följa upp bl.a. barns fysiska aktivitet, längd och vikt 

(bl.a. insats 11 och 12). 

Ett annat övergripande utvecklingsbehov är att utveckla indikatorer för de bakomliggande 

bestämningsfaktorerna till fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut bör i samverkan 

med relevanta myndigheter utveckla tillförlitliga miljöindikatorer exempelvis när det gäller 

den bebyggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet (Boverket), aktiv transport (Vägverket), 

barns möjligheter till fysisk aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling) 

och äldres möjligheter till fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna). 

Arbetslivspolitik 

Mål, inriktningar och aktörer inom politikområdet 

Mål för politikområdet 

Politikens inriktning 

Regeringen har föreslagit mer fysisk aktivitet i anslutning till arbetsplatsen som en prioriterad 

insats enligt regeringens proposition Mål för folkhälsan (21). 

Nationella aktörer 

Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet verkar inom politikområdet. Nedan presenteras 

Arbetsmiljöverket. 

Arbetsmiljöverket 


Arbetsmiljöverket ska via tillsyn bevaka att landets arbetsgivare följer de regler som finns 

för att trygga ett säkert arbetsliv och följer arbetsmiljölagen. Tillsynsverksamheten syftar 

direkt eller indirekt till bättre folkhälsa. Att stimulera intressenterna på området att ta sitt 

ansvar och delta aktivt i arbetsmiljöarbetet, och att samverka med andra aktörer och organisationer, 

kan få stor betydelse för att öka fysisk aktivitet.


Arbetsmiljöverkets verksamhet har potential att stimulera intressenterna att inkludera 

fysisk aktivitet i arbetsmiljöarbetet. 


Det är viktigt att lyfta fram det hälsofrämjande/förebyggande arbetet inom arbetslivet, bl.a. 

eftersom den arbetsrelaterade ohälsan och långtidssjukskrivningarna har ökat. Ett viktigt 

steg i ett sådant arbete vore att tillsammans med Arbetslivsinstitutet skapa kriterier för certifiering 

av hälsofrämjande arbetsplatser där kriterier för fysisk aktivitet ingår. Detta föreslås 

i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 1) (19). 

Arbetsmarknadspolitik 



Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är den nationella aktör som verkar inom området. 

Arbetsmarknadsstyrelsen 


En stor utmaning är att öka fysisk aktivitet hos arbetslösa och långtidssjukskrivna. De 

arbetsmarknadspolitiska programmen under AMS kan bryta individens isolering, ge 

struktur åt vardagen och öka de sociala kontakterna. AMS bedömer att det finns goda möjligheter 

att integrera fysisk aktivitet inom dessa åtgärder. Framförallt har det inom ramen 

för Aktivitetsgarantin anordnats friskvård och fysisk aktivitet. 1 


Arbetslösa och långtidssjukskrivna har den högsta andelen stillasittande individer. En 

ökad satsning på fysisk aktivitet i dessa grupper kan få stor betydelse för folkhälsan. 


Det är angeläget att inkludera kunskaper om fysisk aktivitet som ett återkommande inslag 

i de arbetsmarknadspolitiska programmen, för att arbetslösa och sjukskrivna ska få tillgång 

till likvärdiga förmåner avseende friskvård som många arbetsplatser erbjuder idag. 

Enligt AMS kan detta ske ganska omgående genom upphandling av sådan verksamhet. 

Enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det 

särskilt viktigt att utvärdera och bedöma effekternas kostnadseffektivitet (insats 2). 

1 Arbetsmarknadsstyrelsen. Kommentarer till Folkhälsoinstitutets underlag om indikatorer, mått 

och statistik inför fortsatt arbete. [PM 2004-08-17]. 2004. Dnr 04-1056-09.


Bostadspolitik 


Bostadspolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är bl.a. att fysisk planering ska bidra 

till hållbar utveckling och god livsmiljö samt främja en god uppväxtmiljö för barn och 

ungdomar. 

Bostadspolitiken, där Boverket är ansvarig myndighet, är viktig för folkhälsan eftersom 

bostads- och samhällsplaneringen kan skapa stödjande miljöer för fysisk aktivitet. 

Goda möjligheter till rörelse i bebyggd miljö finns bl.a. i parker, lekplatser, större grönområden 

och gator med lite trafik. Detta är speciellt viktigt för funktionshindrade, äldre personer, 

personer med vårdbehov och barn och ungdomar eftersom rörlighet och oberoende 

ökar om trygga och tilltalande miljöer finns väl tillgängliga för dessa grupper. 

Boverket 


Boverkets uppdrag handlar om strukturellt miljöarbete främst gentemot kommunernas arbete 

med den fysiska planeringen av grönytor och bostadsområden baserat på kraven i planoch 

bygglagen. ”Landskapets upplevelsevärden” är ett samarbetsprojekt initierat och finansierat 

av Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen 

och Statens folkhälsoinstitut. Syftet är att ta fram indikatorer för uppföljning och utvärdering 

av folkhälsomål och miljökvalitetsmål. Indikatorerna ska ge en bild av kvaliteter på 

och tillgången till utemiljöer för fysisk aktivitet utifrån de preferenser vuxna har. 


Planeringen av grönytor och bostadsområden är idag en självklar del av de flesta kommuners 

miljöarbete efter insatser vidtagna av bl.a. Boverket under 1990-talet. Effekterna av 

kommunernas planering av grönytor och bostadsområden är dock inte utvärderade när det 

gäller fysisk aktivitet. 


Det är viktigt att projektet Landskapets upplevelsevärden får fortsatt stöd och att indikatorerna 

kompletteras med barns preferenser, enligt underlaget till en handlingsplan för goda 

matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 3) (19). Vidare är ökad utomhusvistelse viktig, 

men för att uppnå det krävs att omgivningen upplevs som trygg, säker och stimulerar till 

rörelse. En trygg och säker miljö verkar här vara särskilt viktig för kvinnorna. Den nationella 

folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar nämligen att 16,8 procent av kvinnorna 

(jämfört med 5,6 procent av männen) känner sig ganska eller mycket otrygga när de promenerar 

i sitt bostadsområde i mörker (8). Det är därför angeläget att ett tvärsektoriellt 

utvecklingsarbete påbörjas om hur bl.a. bostadsmiljöer kan göras tryggare och säkrare 

(insats 4) inte minst för kvinnor 2 . Boverket påpekar i sitt remissvar (dnr 20129-1384/2005) 

2 Statens Folkhälsoinstitut, Redovisning av uppdraget att genomföra en analys av 

folkhälsopolitikens bestämningsfaktorer ur ett jämställdhetsperspektiv, 2005-01-31.

att det under senare år har uppstått en svårighet att finansiera etableringen av större fritidsområden 

eller parkmark i anslutning till ny bostadsbebyggelse. Tidigare bekostades 

grönområden inom ramen för de statliga subventionerade bostadsprojektens exploateringskalkyler. 

Idag har kommunerna inte råd med större satsningar på bostadsnära rekreationsytor, 

vilket får uppenbara konsekvenser för möjligheterna till fysisk aktivitet. 

”Rörelseglada” skolgårdar stimulerar barn till att vistas utomhus. I ovan nämnda 

underlag till handlingsplan (19) föreslås ett nationellt program för att kommunerna ska 

rusta upp landets skolgårdar så att de lever upp till intentionerna i arbetsmiljölagen (insats 

6). Boverket betonar samtidigt att metoder behöver utvecklas för att bedöma sociala konsekvenser 

av kommunernas fysiska planering och följa förändringar över tid. 3 Tillgången 

till rekreations- och grönområden bör finnas med i den bedömningen. 

Idrottspolitik 



Målet för idrottspolitiken är bl.a. att ge alla människor möjligheter att motionera och idrotta 

för att främja en god folkhälsa. Idrottsrörelsen är även en del av folkrörelsepolitiken. Målet 

med folkrörelsepolitiken är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och 

delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Idrotts- och folkrörelsen har stor potential 

att uppmuntra en fysiskt aktiv livsstil hos barn och vuxna tack vare sin närvaro i lokalsamhället 

och det faktum att många fortsätter vara medlemmar i föreningar långt efter ”avslutad 

karriär”. 

Riksidrottsförbundet, Korpen Svenska Motionsförbundet och många andra aktörer 

verkar inom idrotts- och folkrörelsepolitiken. Framförallt Riksidrottsförbundet (RF) presenteras 

nedan. 


Idrotten är med sina ca tre miljoner medlemmar, inklusive 500 000 ideella ledare och tränare, 

en viktig samhällsaktör och tillgång för folkhälsoarbetet. Många av Sveriges barn 

och ungdomar är någon gång under sin uppväxt med i en idrottsförening. Riksdagen beslutade 

2003 att under en fyraårsperiod tilldela idrottsrörelsen sammanlagt en miljard kronor 

i det så kallade ”Handslaget med idrotten”. Syftet är att öppna dörrarna för fler grupper, 

hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickors idrottande och delta i kampen mot droger 

och samverka med skolan. För att understryka idrottsrörelsens roll i folkhälsoarbetet har 

RF bildat Breddidrottsrådet med ansvar för barn- och ungdomsidrott samt bredd- och 

motionsidrott. Under 2006 kommer RF att skriva ett dokument om sin syn på idrottens roll 

i folkhälsoarbetet. 

3 Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179- 

3763/2003. Med bilagan Underlag till indikatorerna inom Boverkets ansvarsområde (odaterat).



Svenska undersökningar visar att barn som idrottar är mer fysiskt aktiva än barn som står 

utanför föreningslivet (9, 16). Handslagets betydelse för ökad fysisk aktivitet bland barn 

och ungdomar är ännu inte utvärderat, men under 2004 har 35 procent av stödet gått till att 

öppna dörrarna för fler, 27 procent till att intensifiera samverkan med skolan, 25 procent 

till att satsa mer på flickors idrottande, samt 9 och 4 procent för att hålla tillbaka avgifterna 

respektive delta i kampen mot droger. (22). Under 2005 har 5-6 miljoner kronor delats ut 

till olika universitet för att utvärdera satsningen. 


Det finns ett uttalat behov att förbättra möjligheterna för vuxna och äldre att motionera och 

vara fysiskt aktiva i idrottsrörelsens regi. Breddidrottsrådet har sannolikt bättre förutsättningar 

än andra verksamheter inom RF att nå nya grupper i befolkningen och bör därför få 

ökad prioritet, vilket föreslås i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad 

fysisk aktivitet (insats 30) (19). 

En jämn könsfördelning på beslutsposter och i styrelser inom idrottsrörelsen är viktig 

för att påverka inriktningen av verksamheten mot större jämställdhet och att främja breddidrott 

för stillasittande grupper i samhället. Idrottsrörelsen har traditionellt varit mansdominerad 

och pojkars idrottande, bidrags- och anläggningsbehov har ofta gynnats på 

bekostnad av flickors aktiviteter (23, 24). Även om jämställdhet har förts upp på 

dagordningen på senare år (25) utövar färre kvinnor idrott och de är fortfarande underrepresenterade 

i såväl styrelser och förbundsledningar. Kvinnorna representerar ungefär 

38 procent av medlemmarna totalt, en tredjedel av tränar- och ledarkåren, 27 procent av 

specialförbundens styrelser och 38 procent av Riksidrottsstyrelsen (15). Arbetet för en 

jämn könsfördelning i idrottsrörelsens styrande organ bör därför intensifieras (insats 27). 

Idrottsrörelsen kan även bidra till ett bra utbud av aktiviteter för deltagare i fysisk aktivitet 

på recept (FaR) genom att i samarbete med landstingen utbilda ledare i FaR enligt den 

metod som tagits fram av SISU Idrottsutbildarna och anordna lokala aktiviteter (insats 29). 

Miljöpolitik 

Mål och inriktningar 

Att bevara goda förutsättningar för friluftsliv utgör en hörnsten inom naturvårdspolitiken 

som ingår i miljöpolitiken där Naturvårdsverket är ansvarig myndighet. 

Miljöpolitiken är en viktig del i regeringens politik för hållbar utveckling och omfattar 

även frågor om naturvård, friluftsliv och fysisk aktivitet. Friluftsliv har stor potential att 

skapa njutning och välbefinnande och har stor betydelse för den psykiska och fysiska hälsan 

och sätter igång kreativa processer (26).

Naturvårdsverket 


Friluftsrådet bildades år 2003 i syfte att stärka och utveckla friluftslivet och samordna friluftsfrågor, 

naturvård och hälsofrämjande insatser med andra friluftsorganisationer. Rådet 

prioriterar projekt som har tydliga folkhälsoaspekter, riktar sig till barn och ungdomar, 

personer med utländsk härkomst, eller utvecklar det tätortsnära friluftslivet. Även 

Naturvårdsverkets arbete med att bevara och utveckla tätortsnära grönytor, fördela ekonomiska 

resurser till länsstyrelserna för naturområden, och ge vägledning om friluftsliv för 

funktionshindrade har stor relevans för fysisk aktivitet. 


Satsningen på friluftsliv och naturområden kan vara en möjlig förklaring till att alltfler 

promenerar. SCB:s undersökning ”Fritid” (20) visar exempelvis att nöjespromenader och 

att ströva i skog och mark ökar, speciellt hos äldre personer. 


Naturvårdsverket anser att stödet till friluftsliv är mycket begränsat, att det kommunala 

ansvaret för friluftsfrågor behöver utvecklas samt att det finns ett stort behov av kompetensutveckling 

av förvaltare och ansvariga i kommunerna. 4 Ett fortsatt och utökat stöd åt friluftslivet 

betonas i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet 

(insats 49 och 50) (19) för att förbättra möjligheterna för fler grupper att röra på sig 

mera genom att vistas ute. Boverket, Statens folkhälsoinstitut, Sveriges kommuner och 

landsting, och andra relevanta nationella/regionala/lokala aktörer bör inbegripas i vidare 

utvecklingsarbete för att utveckla det tätortsnära friluftslivet och möjligheter till fysisk 

aktivitet. 

Transportpolitik 



Transportpolitiska mål betonar att alla färdsätt ska vara tillgängliga och säkra för alla, 

inklusive speciellt utsatta grupper i trafiken såsom barn, funktionshindrade och äldre. 

Andelen gående, cyklister och bussresenärer ska fortlöpande öka jämfört med det totala 

antalet resor som utförs. Mål för arbetet med barn i trafiken är bl.a. att skola och fritidsanläggningar 

ska bli mer tillgängliga för barn, att buller och avgaser i barns närmiljö ska 

reduceras och att barn ska bli mer delaktiga och få mer inflytande i trafik-, miljö- och samhällsplanering. 

Transportpolitiken är ett mycket viktigt område för fysisk aktivitet där Vägverket har 

uppgiften att öka säker aktiv transport. 

4 Naturvårdsverket. Redovisning av insatser som Naturvårdsverket vidtagit inom sitt 

ansvarsområde som bidrar till att nå folkhälsomålet. 2004-08-26. Dnr 804-4653-04-Me.


Vägverket 


Vägverkets arbete med att göra skolbarns färdväg säkrare och stimulera byggandet av 

gång- och cykelbanor är exempel på viktiga insatser. Vägverket initierade år 2000 en nationell 

cykelstrategi som ett led i att främja aktiv transport, öka cyklingen och göra den säkrare 

(27). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats i vissa kommuner. 


Resor till fots och med cykel uppgår till ca en tredjedel av det totala antalet resor som 

utförs (persontransporter). Andelen resor till fots har ökat från 17 till 20 procent, medan 

cykelresorna har minskat från 13 till 10 procent mellan åren 1995 och 2001. Antalet färdade 

personkilometer visar på en liknande trend. Vägverkets senaste statistik (28) visar att 

cyklingen mellan 1999 och 2004 har minskat från ca 2 till 1,7 miljarder personkilometer, 

promenader har ökat från ca 2,5 till ca 3,2 miljarder personkilometer, medan bilåkandet 

har ökat från ca 81 till 90 miljarder personkilometer. 


En uppföljning av den nationella cykelstrategin 2003 (29) visade att denna inte har genomförts 

till fullo. Att genomföra cykelstrategin och ta till sig föreslagna åtgärder från uppföljningen 

är mycket angeläget för att förbättra möjligheterna till aktiv transport enligt underlaget 

till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 57) (19). 

Vägverket anger att barns intressen i trafiken ofta står i ett motsatsförhållande till intressen 

hos mäktiga grupper och föreslår därför att barn och ungas medverkan i problemformulering, 

resurstilldelning och beslut om konkreta åtgärder bör beaktas som en del i den ordinarie 

planeringsprocessen. 5 Vägverkets arbete med att öka barns och ungdomars möjligheter 

till aktiv transport, rörlighet och framkomlighet inom transportområdet bör intensifieras 

enligt ovan nämnda underlag till handlingsplan (insats 61) (19). 

Underlaget till handlingsplan tar upp ett antal insatser som kan förbättra infrastrukturen 

för aktiv transport (19), t.ex. att åtgärder för ökad gång- och cykeltrafik får en större 

andel av de statliga, regionala och kommunala investeringsmedlen. En nyligen publicerad 

rapport om cyklingens och cykelinvesteringars hälso- och samhällsnytta visar att satsningar 

på området kan ge stora samhällsekonomiska fördelar samt bättre bekvämlighet 

och trygghet, speciellt om man beaktar att kostnaden är måttlig i förhållande till andra 

infrastrukturåtgärder. För att stimulera kommunerna till att snabbare bygga ut gång- och 

cykelbanor bör ett statligt program för samfinansiering inrättas och Vägverket bör utveckla 

en handbok för att stärka bedömningen av den samhällsekonomiska nyttan av investeringar 

i cykelinfrastruktur på lokal nivå (insats 59). Satsningen på infrastruktur bör även ses 

från jämställdhetssynpunkt eftersom kvinnor promenerar, cyklar och använder kollektivtrafik 

mer till vardags än män. Kvinnor är mer positiva till 30 km/tim på vägar där bilar och 

5 

Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, vidtagna 

åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90A 2004:15878.

oskyddade trafikanter blandas och fler kvinnor än män uppger att de alltid eller nästan alltid 

använder bilbälte. Enligt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i 

Stockholms län (30) är kvinnor klart underrepresenterade i de nämnder som på kommunnivå 

beslutar i trafikfrågor – endast tre av tio ledamöter är kvinnor. Även en rapport 

beställd av SIKA om representation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn 

(31) visar en mycket tydlig manlig dominans. En jämnare könsfördelning i trafiknämnderna 

skulle, enligt NTF, sannolikt förändra klimatet, kulturen och värderingarna 

till gagn får gående och cyklister. Den ojämna könsfördelningen skulle även kunna förklara 

varför aktiv transport inte lyckas öka så mycket som den borde ur folkhälso- och miljöperspektiv. 

En majoritet av den motoriserade trafiken i Sverige överträder gällande hastighetsbestämmelser 

(28), vilket ofta innebär ett hinder till aktiv transport och lek och rörelse för 

barn. Det är enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet 

(19) angeläget att kommuner vidtar hastighetsreducerande åtgärder, speciellt i bostadsområden, 

för att uppmuntra fysisk aktivitet och minska riskerna med aktiv transport (insats 

60). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats på vissa håll i landet, och 

det är viktigt att detta arbete sprids på ett systematiskt sätt till alla regioner och kommuner. 

Det är också viktigt att utveckla metoder och indikatorer för att uppfölja upp andelen av 

befolkningen som regelbundet förflyttar sig genom aktiv transport. 

Utbildningspolitik 



Utbildningspolitiken, där Skolverket och Myndigheten för skolutveckling är ansvariga 

myndigheter, har en särskilt viktig uppgift då barn och ungdomar är en högprioriterad 

grupp för ökad fysisk aktivitet. 

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 

(Lpo 94) anger att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom 

ramen för hela skoldagen. För de frivilliga formerna anger läroplanen att skolan ska uppmärksamma 

hälso- och livsstilsfrågor. Skolan ska även sträva efter att ge gymnasieeleverna 

förutsättningar att regelbundet bedriva fysiska aktiviteter (32). Det finns evidens för att 

breda skolbaserade åtgärder, som inbegriper föräldramedverkan och involverar miljön 

inom och utanför skolan, kan minska utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och 

ungdomar (33). 

Skolverket 


Skolverket har ansvar för regelbundna uppföljningar och utvärderingar av ämnet idrott och 

hälsa.



En utvärdering av skolämnet idrott och hälsa (34) visade att en betydande andel elever 

upplever att de inte är delaktiga och aktiva på lektionerna samt att de inte får samma möjlighet 

som mer aktiva elever att visa sin förmåga. Ämnet verkar även bättre möta pojkars 

behov och intressen. I underlaget till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk 

aktivitet (19) föreslås att skolämnet idrott och hälsa utvecklas och kvalitetssäkras så att 

lågaktiva barns önskemål och behov beaktas i högre grad, liksom att genusperspektivet i 

undervisningen stärks (insats 67). Särskilt viktigt är att uppmärksamma den ökande frånvaron 

från lektionerna i idrott och hälsa. Kvalitetsindikatorer för undervisningen om 

fysisk aktivitet och hälsa bör utvecklas (insats 68). Det är även angeläget att fortsätta 

utveckla metoder för att mäta fysisk aktivitet i skolan. 

Det behövs också en kompetenshöjning om fysisk aktivitet hos olika yrkesgrupper. En 

förutsättning för att personal inom t.ex. skola/förskola ska kunna arbeta hälsofrämjande 

och öka olika gruppers fysiska aktivitet är att grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning 

är en del av den normala kompetensutvecklingen, enligt underlaget till handlingsplan 

för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 74) (19). 

Myndigheten för skolutveckling 


Myndigheten för skolutveckling har ett regeringsuppdrag att stödja och följa skolornas 

arbete med att genomföra ändringarna i Lpo 94 samt Lpf 94 år 2003 om att skolan ska sträva 

efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Myndigheten ska stödja kommuner 

och skolor samt arbetar i nära samverkan med Nationellt centrum för fysisk aktivitet hos 

barn och ungdomar (NCFF) i Örebro, Idrottshögskolan i Stockholm, RF (”Handslaget”) 

och Statens folkhälsoinstitut. 


Många skolor har startat upp verksamhet för att öka fysisk aktivitet under skoldagen och 

medvetenheten om tillägget i läroplanen har ökat hos kommuner och skolor. 


Korta raster upplevs ofta som stressmoment. och Myndigheten för skolutveckling betonar 

att raster på minst en halvtimme skulle underlätta fysisk aktivitet hos skolbarn. 6 

Skolgårdarna behöver också utformas så att de inbjuder till lek och aktivitet. Myndigheten 

anser även att en bidragande orsak till att vissa skolor har kommit igång med insatser för 

att öka den vardagliga fysiska aktiviteten hos barn är att kommuner i sina styrdokument 

gett skolorna i uppdrag att arbeta med detta. Det bör därför finnas kvalitetsindikatorer för 

hur miljön främjar fysisk aktivitet och även goda matvanor i kommunernas kvalitetsredo- 

6 Myndigheten för skolutveckling. Yttrande. Steg två i de bilaterala överläggningarna mellan 

Statens folkhälsoinstitut och myndigheter. Reviderat underlag till indikatorer, mått och statistik. 

2004-08-31; 2004.


visningar av förskolornas och skolornas arbete. Detta betonas i underlaget till handlingsplan 

för goda matvanor och fysisk aktivitet (insats 68)(19). Här föreslås också att NCFF 

bör få fortsatt stöd och utökat mandat för att verka för en integration av goda matvanor och 

ökad fysisk aktivitet (insats 66).


2.5 Insatser på regional och lokal nivå 

På regional och lokal nivå presenteras länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas 

arbete. 

Länsstyrelser 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna 

Länsstyrelsernas arbete med den fysiska planeringen (t.ex. grönområden och infrastruktur) 

och samordnande roll gentemot kommunerna i vissa folkhälsofrågor är relevant för 

fysisk aktivitet. Länsstyrelserna har exempelvis ett övergripande ansvar för det regionala 

natur- och kulturmiljövårdsarbetet och för den regionala transportplanen. 


Underlaget till handlingsplanen för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) anger att 

länsstyrelserna har goda möjligheter att stimulera friluftslivet i kommunerna, t.ex. genom 

att satsa på naturvägledning (insats 51). Ett förslag är att länsstyrelserna bör främja aktiv 

transport genom att inkludera åtgärder för gång- och cykeltrafik i länstransportplanerna 

och utföra sociala konsekvensbedömningar av sådana investeringar. Dessa insatser kan 

minska regionala/lokala skillnader i arbetet med gång- och cykeltrafik enligt underlaget 

till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 58) (19). 

Landsting/regioner 


Primärvården och den specialiserade vården har en viktig roll i att stödja individer och 

grupper att öka sin fysiska aktivitet t.ex. genom råd vid vårdbesök och strukturerade program 

med fysisk aktivitet på recept (FaR). Nästan alla landsting/regioner har idag övergripande 

handlingsplaner för folkhälsoarbete, men alla tillämpar inte FaR eller andra metoder 

för att öka fysisk aktivitet i organiserad form, enligt Statens folkhälsoinstituts intervju med 

19 av 21 landsting/regioner. 7 Trots stort intresse för FaR är det stor skillnad i hur väl integrerad 

metoden är i olika regioner och landsting. Enkäten visar även att 69 procent av vårdcentralerna 

har utsett speciell personal med ansvar för att rutiner/program för fysisk aktivitet 

efterlevs, utvärderas och uppdateras och att 71 procent har remissrutiner på området. 

När det gäller så kallade motiverande samtal eller liknande verkar landstingen framförallt 

fokusera på tobaksprevention och rökstopp, men några anger även att metoden används för 

att främja fysisk aktivitet. En granskning av landstingens styrdokument och en enkät till 

landets vårdcentraler som nyligen genomförts av Socialstyrelsen 8 visar att 48 procent har 

rutiner/program för hur personalen ska ta upp fysisk aktivitet med patienterna. 

7 

Statens Folkhälsoinstitut. Intervjuer med företrädare för landsting och regioner. Opublicerat 

arbetsmaterial; 2005. 

8 

Socialstyrelsen. Manus till folkhälsopolitisk rapport. Kerstin Nordstrand (Inget datum. Ankom 

2005-04-07).



Ett ökande antal vårdcentraler i Sverige förskriver FaR, men det finns stora regionala skillnader. 

I Östergötland förskriver numera alla vårdcentraler FaR medan arbetet nyligen 

påbörjats i vissa andra landsting/regioner. Utvärderingar av FaR är under publicering; 

resultaten är mycket positiva bl.a. när det gäller deltagarnas följsamhet och att vårdcentralerna 

ger alltfler recept på fysisk aktivitet. 


För att lyckas med FaR behövs ett bra utbud av aktiviteter, aktörer och organisationer som 

kan ta emot deltagare och en god samverkan mellan parterna. För att åtgärder som FaR 

överhuvudtaget ska etableras på ett systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården krävs att 

åtgärden finns med i avtal eller uppdragsbeskrivningar. Enligt underlaget till handlingsplan 

för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det angeläget att landstingen 

utvecklar och genomför förebyggande program för livsstilsrelaterade sjukdomar i allmänhet 

och för fysisk aktivitet i synnerhet, där även utbildning/fortbildning i motiverande 

samtalsmetodik genomförs för relevant vårdpersonal (insats 16, 20-21). 

Kommuner 


Kommunerna har en mycket viktig roll i folkhälsoarbetet. De förfogar bl.a. över ett mycket 

stort antal idrottsplatser och motionsanläggningar och har därmed stora möjligheter att 

skapa goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Även kommunernas folkhälsoplaner är viktiga 

för att skapa ett systematiskt policyarbete för ökad fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut 

undersökte nyligen kommunernas folkhälsoarbete. Av dem som särskilt prioriterade 

vissa målområden – 139 av 228 svarande – hade 77 procent valt ökad fysisk 

aktivitet, vilket därmed var det högst prioriterade målområdet av alla. 9 


En viktig slutsats från bl.a. utvärderingen av ”Nationella mål och strategier för nutrition 

1999-2004” (35) är att folkhälsoarbetet i kommuner måste institutionaliseras på lokal och 

regional nivå för att lyckas. Det är vidare angeläget att säkerställa att tillräckliga resurser 

fördelas till utvecklings-, förankrings- och genomförandearbete. Många kommuner har 

mål, policy och strategier för folkhälsoarbetet, men hur detta arbete är organiserat och prioriterat 

varierar mycket. Trots att alltfler kommuner har övergripande folkhälsoplaner 

(36), hade år 2003 endast 26 kommuner åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. Enligt underlaget 

till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) uppmuntras varje 

kommun att organisera ett folkhälsoråd som integrerar frågor om matvanor och fysisk 

aktivitet med annat hälsofrämjande arbete samt utveckla åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. 

Planeringsarbetet bör bedrivas tvärsektoriellt och långsiktigt samt integreras i de olika 

verksamheterna för att undvika att hamna vid sidan om andra verksamheter, enligt ovan 

9 Statens Folkhälsoinstitut, Enkät till Sveriges kommuner. 2005, opublicerat arbetsmaterial.


nämnda underlag till handlingsplan (insats 8) (19). Kommunerna uppmuntras även att i 

sina översiktsplaner utveckla naturvårdsprogram för att bevara och utveckla friluftslivet 

och möjligheten till fysisk aktivitet. Hälsokonsekvensbedömningar bör utföras parallellt 

med eller som en del av miljökonsekvensbeskrivningar av planerade projekt (insats 53). 

Minskade anslag till idrott och fritid i kommunerna riskerar att allvarligt försvåra en 

fysiskt aktiv livsstil och deltagande i motionsaktiviteter. En undersökning av landets 290 

kommuner (37) visade att 58 procent av kommunerna har minskat eller planerar att minska 

sitt idrotts- eller anläggningsstöd. Det finns en uppenbar risk att idrotts- och motionsanläggningar 

drabbas eller att anläggningar med medlems- eller inträdesavgifter måste 

höja avgifterna. I båda fallen är risken stor att det i första hand drabbar inkomstsvaga grupper. 

Kommunerna bör därför inventera sitt anläggningsutbud och utreda hur de kan skapa bättre 

förutsättningar till anläggningsbaserad motion till överkomliga priser, samt sträva efter 

att det ska vara möjligt och tryggt att ta sig dit med hjälp av aktiv transport eller kollektivtrafik 

enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet 

(insats28) (19). 

Underlaget poängterar även att kommunerna har en viktig roll i att främja fysisk aktivitet 

hos äldre. Äldrepolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är att äldre ska kunna 

leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Många äldre personer 

har ett stort behov utav aktiviteter som minskar isolering och stillasittande och som ökar 

daglig utevistelse. Aktivitetsprogram anpassade för de äldres behov och förutsättningar 

bör därför utvecklas. Det är även viktigt att äldre får bättre tillgång till mötesplatser i 

närområdet som främjar fysisk aktivitet. Kvalitetsindikatorer för fysisk aktivitet bör utarbetas 

inom äldreomsorgen (insatser 77-79).

Referenser 


1. WHO. The World Health Report. Reducing risks, promoting healthy life. Geneva: 

World Health Organisation (WHO); 2002. 

2. Katzmarzyk PT, Gledhill N, Shephard RJ. The economic burden of physical inactivity 

in Canada. Can Med Assoc J 2000;163:1435-40. 

3. UK Department of Health. At least five a week: Evidence on the impact of physical 

activity and its relationship to health. A report from the Chief Medical Officer: 

Department of Health; 2004. 

4. Svenska Läkaresällskapet. Fysisk aktivitet och hälsa – att ordinera träning på recept. 

[Pressmeddelande]. 2001 2001-11-01. 

5. Saris WHM, Blair SN, van Baak MA, Eaton SB, Davies PSW, Di Pietro L, et al. How 

much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? Outcome of the 

IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obesity Reviews 2003;4(2): 

101-14. 

6. Norman A, Bellocco R, Vaida F, Wolk A. Age and temporal trends of total physical 

activity in Swedish men. Med Sci Sports Exerc 2003;35(4):617-22. 

7. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. I: Sjöstedt L, red. Stockholm: Epidemiologiskt 

Centrum, Socialstyrelsen; 2001. 

8. Statens Folkhälsoinstitut. Levnadsvanor och hälsa – de första resultaten från den 

nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. I: Broström G, Nykvist K, red. 

Rapport 2004:48. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004. 

9. Engström LM. Idrott som social markör. Stockholm: HSL Förlag; 1999. 

10. Kahn EB, Ramsey LT, Brownson RC, Heath GW, Howze EH, Powell KE, et al. 

The effectiveness of interventions to increase physical activity. A systematic review. 

Am J Prev Med 2002;22(4 Suppl):73-107. 

11. Trost SGN, Owen N, Bauman AE, Sallis JF, Brown W. Correlates of adults’ participation 

in physical activity: review and update. Med Sci Sports Exerc 2002;34(12):1996- 

2001. 

12. SIKA. Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. SIKA rapport 

2004:3. Stockholm: Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA); 2004. 

13. SAMPLAN. Strategisk analys: Slutrapportering av regeringsuppdrag om inriktningen 

av infrastrukturplaneringen för perioden 2002-2011. Rapport 1999:2. Stockholm: 

SAMPLAN; 1999. 

14. Vägverket. Förslag till nationell plan för vägtransportsystemet. No. 2004-2015: 

Vägverket; 2004. 

15. RF. Svenskarnas idrottsvanor: En studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor 

2003. FoU-rapport 2004:5. Stockholm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004. 

16. Rasmussen F, Eriksson M, Bokedal C, Schäfer Elinder L. COMPASS – en studie i 

sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland 

ungdomar. R2004:1. Stockholm: Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut; 2004.


17. Danielson M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Rapport 2003:50. Stockholm: 

Statens Folkhälsoinstitut; 2003. 

18. WHO. Global strategy on diet, physical activity and health. WHA57 17, 22. Geneva: 

World Health Organization (WHO); 2004. 

19. Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut. Underlag till handlingsplan för goda 

matvanor och ökad fysisk aktivitet. Uppsala/Stockholm: Livsmedelsverket, Statens 

Folkhälsoinstitut; 2005. 

20. SCB. Fritid 1976-2002. Levnadsförhållanden Rapport 2004:103. Stockholm: Statistiska 

centralbyrån (SCB); 2004. 

21. Regeringens Proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, december 2002. 

22. Riksidrottsförbundet. Handslagets första år. Stockholm: RF & SISU idrottsutbildarna; 

2005. 

23. JÄMO 2003:2003:118 Yttrande över betänkandet Allmänna samlingslokaler – demokrati, 

kultur, utveckling. SOU. 

24. Dorfinger K, Moström K. Tiden kommer att hjälpa till, men det räcker inte! En kartläggning 

av jämställdhetsarbetet inom idrotten. Stockholm: JUAB Jämställdhetsutveckling 

AB; 1995. 

25. RF. På lika villkor: Om könsordning och jämställdhetsarbete inom idrotten. Stockholm: 

Riksidrottsförbundet (RF); 2004. 

26. Ottosson J, Grahn P. Utemiljöns betydelse för äldre med stort vårdbehov. “Med ögon 

känsliga för grönt”. Stad & Land 155:1998. Alnarp; 1998. 

27. Vägverket. Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik. 2000:8. Borlänge: 

Vägverket; 2000. 

28. Vägverket. Fickfakta 2004 – Vägverket, vägar och trafik. Publikation 2004:30. 

Borlänge: Vägverket; 2004. 

29. Spolander K, Dellensten B. Mer cykeltrafik på säkrare vägar: Uppföljning av 

Vägverkets nationella strategi, avsiktsförklaring och handlingsplan. Slutrapport. 

Borlänge: Vägverket; 2003. 

30. Hallenberg L. Jämställdhet i trafiknämnder: Kartläggning av antal kvinnor och män 

i de nämnder som i Stockholms läns kommuner är ansvariga för trafiksäkerhet och 

trafikplanering. Stockholm: Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 

(NTF), Stockholms län; 2004. 

31. Markör AB. Represenation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn. 

En kartläggning på uppdrag av SIKA. Örebro; 2004. 

32. SKOLFS 2003:17 Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läroplan 

för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 2003-02- 

27. 

33. SBU. Förebyggande åtgärder mot fetma: En systematisk litteraturöversikt. 

Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004. 

34. Eriksson C, Gustavsson K, Johansson T, Mustell J, Quennerstedt M, Rudsberg K, et al. 

Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor : en utvärdering av läget hösten 2002. 

Örebro: Institutionen för idrott och hälsa, Örebro Universitet; 2003.


35. Haglind P, Ljung M. Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004 – utvärdering. 

18. Uppsala: Livsmedelsverket; 2004. 

36. Hammerslag A. Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003. Rapport 

2004:21. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004. 

37. RF. Förändringar av det kommunala stödet till idrotten: En marknadsanalys av 

Centrum för Marknadsanalys. Stockholm: Riksidrottsförbundet; 2004.

36 målområde 9

Den här rapporten innehåller underlagsmaterial till ett av de elva 

målområden som redovisas i Folkhälsopolitisk rapport 2005. 

Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten. 

I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut 

det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämningsfaktorerna 

för hälsan och de insatser som har gjorts av olika 

aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas 

också vad som behöver göras. 

Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag 

och ska följas av en rapport vart fjärde år. 


Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

Rapport R 2005:58 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-412-7

Ökad fysisk aktivitet - Statens folkhälsoinstitut

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Ökad fysisk aktivitet - Statens folkhälsoinstitut

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?