Hälsa på lika villkor? - Statens folkhälsoinstitut

Hälsa 

på lika villkor? 

Hälsa och livsvillkor bland personer 

med funktionsnedsättning 

Gunnel Boström

Hälsa 

på lika villkor? 

Hälsa och livsvillkor bland personer 

med funktionsnedsättning 

Gunnel Boström

© statens folkhälsoinstitut, östersund r 2008:17 

issn: 1651-8624 

isbn: 978-91-7257-548-6 

författare: gunnel boström 

omslagsfoto: photos.com 

grafisk design: pangea design 

grafisk produktion: ab typoform 

tryck: edita, västerås 2008

Innehåll 

Förord ______________________________________________________________________ 6 

Sammanfattning ______________________________________________________________ 7 

Hälsan går att förbättra ______________________________________________________ 7 

Tio gånger vanligare med dålig hälsa ____________________________________________ 7 

Psykisk ohälsa nästan tre gånger så vanligt ________________________________________ 7 

Vårdkontakter ______________________________________________________________ 8 

Läkemedel ________________________________________________________________ 8 

Tandhälsan betydligt sämre ___________________________________________________ 8 

Fetma vanligast bland rörelsehindrade kvinnor _____________________________________ 8 

Snusning och alkohol var lika vanligt ____________________________________________ 9 

Större otrygghet ____________________________________________________________ 9 

Saknar praktiskt och emotionellt stöd ____________________________________________ 9 

Summary ____________________________________________________________________ 11 

Health can be improved ______________________________________________________ 11 

Poor health ten times more common ____________________________________________ 11 

Mental illness almost three times more common ___________________________________ 11 

Contacts with healthcare _____________________________________________________ 12 

Pharmaceuticals ____________________________________________________________ 12 

Dental health significantly worse _______________________________________________ 12 

Obesity most common among women with motor disabilities _________________________ 12 

Use of snus and alcohol equally common _________________________________________ 13 

Greater insecurity ___________________________________________________________ 13 

Lack practical and emotional support ____________________________________________ 13 

Inledning ____________________________________________________________________ 15 

Metod ____________________________________________________________________ 15 

Material __________________________________________________________________ 15 

Definitioner ________________________________________________________________ 15 

Beskrivning av materialet _______________________________________________________ 17 

Personer med funktionsnedsättning ______________________________________________ 17 

Definition av redovisade variabler _______________________________________________ 19 

Redovisningsgrupper _________________________________________________________ 20 

Resultat ____________________________________________________________________ 22 

Sammanfattning – fysisk hälsa _________________________________________________ 22 

Bra hälsa _________________________________________________________________ 22 

Dålig hälsa ________________________________________________________________ 23 

Sociala skillnader __________________________________________________________ 24 

Diabetes __________________________________________________________________ 25 

Astma ___________________________________________________________________ 26 

Högt blodtryck _____________________________________________________________ 27 

Svår värk i rörelseorganen ____________________________________________________ 28


Tinnitus __________________________________________________________________ 30 

Inkontinens ________________________________________________________________ 31 

Mag- och tarmbesvär ________________________________________________________ 32 

Sammanfattning – psykisk hälsa ________________________________________________ 34 

Besvär av huvudvärk _________________________________________________________ 34 

Svåra besvär av trötthet ______________________________________________________ 35 

Svåra sömnbesvär __________________________________________________________ 36 

Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest _________________________________________ 37 


Nedsatt psykiskt välbefinnande ________________________________________________ 39 


Stress ____________________________________________________________________ 41 

Självmordstankar __________________________________________________________ 42 

Självmordsförsök ____________________________________________________________ 43 

Sammanfattning – vårdkontakter _______________________________________________ 45 

Kontakt med sjukvården de senaste tre månaderna _________________________________ 45 

Kontakt med läkare på sjukhus _________________________________________________ 45 

Läkare på vårdcentral, privatläkare, företagsläkare och liknande ______________________ 46 

Distriktssköterska __________________________________________________________ 47 

Kurator __________________________________________________________________ 47 

Psykolog _________________________________________________________________ 48 

Sjukgymnast ______________________________________________________________ 49 

Naprapat ________________________________________________________________ 49 

Inlagd på sjukhus __________________________________________________________ 50 

Sammanfattning – läkemedel ___________________________________________________ 51 

Magsårs- eller magkatarrsmedicin ______________________________________________ 51 

Astma- eller allergimedicin ____________________________________________________ 51 

Diabetesmedicin ____________________________________________________________ 52 

Blodtryckssänkande medicin ___________________________________________________ 53 

Sömnmedel eller insomningsmedicin ____________________________________________ 53 

Antidepressiv medicin ________________________________________________________ 54 

Lugnande eller ångestdämpande medicin _________________________________________ 55 

Smärtstillande medicin på recept _______________________________________________ 55 

Smärtstillande medicin utan recept ____________________________________________ 56 

Blodfettssänkande medicin ____________________________________________________ 57 

Sammanfattning – tandhälsa __________________________________________________ 58 

Dålig tandhälsa ___________________________________________________________ 58 


Avstått från tandläkarbesök trots behov _________________________________________ 60 

Sammanfattning – levnadsvanor ________________________________________________ 62 

Fetma ___________________________________________________________________ 62 


Stillasittande fritid _________________________________________________________ 64

Fysiskt aktiv minst 30 minuter per dag __________________________________________ 65 

Äter mycket frukt och grönsaker _______________________________________________ 66 

Äter lite frukt och grönsaker __________________________________________________ 67 

Röker varje dag ____________________________________________________________ 68 


Snusar varje dag ___________________________________________________________ 70 

Utsatt för miljötobaksrök _____________________________________________________ 71 

Riskabla spelvanor __________________________________________________________ 72 

Riskabla alkoholvanor ________________________________________________________ 73 

Sammanfattning – trygghet _____________________________________________________ 75 

Avstått från att gå ut ensam ___________________________________________________ 75 

Utsatt för kränkande bemötande ______________________________________________ 76 

Utsatta för hot om våld ______________________________________________________ 81 

Utsatt för fysiskt våld _______________________________________________________ 82 

Sammanfattning – sociala relationer ____________________________________________ 83 

Saknar tillit till andra människor ______________________________________________ 83 


Saknar förtroende för samhällets institutioner ____________________________________ 85 

Saknar emotionellt stöd _____________________________________________________ 86 

Saknar praktiskt stöd _______________________________________________________ 87 

Lågt socialt deltagande ______________________________________________________ 88 


Hur stor del av ohälsan beror på funktionsnedsättningen? ___________________________ 90

6 halsa på lika villkor? 

Förord 

Enligt regleringsbrev ska Statens folkhälsoinstitut redovisa insatser som skett för att öka kunskapen 

om vad det finns för påverkbara hinder för att uppnå en god hälsa bland funktionshindrade. Det ska 

gälla flickor och kvinnor respektive pojkar och män. Arbetet ska resultera i en lägesrapport, där även 

hälsosituationen bland funktionshindrade beskrivs och förslag till åtgärder presenteras. Arbetet ska 

innefatta alla former av funktionshinder. Det ska finnas ett genusperspektiv och arbetet ska redovisas 

senast sista februari 2008. 

I den här rapporten beskrivs hälsosituationen bland personer med funktionsned sättning i åldern 

16–84 år som deltagit i Folkhälsoinstitutets nationella folkhälsoenkäter under åren 2005–2007. Den 

grupp med funktionsnedsättning som beskrivs här omfattar sannolikt inte alla former av funktionsnedsättning. 

Ett antal personer med funktions nedsättning ingår säkerligen i bortfallet, just för att 

funktionsnedsättningen hindrat dem från att delta i undersökningen. Några av dem som saknas är 

sannolikt dementa, personer med utvecklingsstörning, personer med psykisk sjukdom och synskadade. 

gunnar ågren 

generaldirektör

Sammanfattning 

halsa på lika villkor? 7 

Enligt Folkhälsoinstitutets folkhälsoenkäter 2005–2007 hade cirka 1,5 miljoner personer i åldern 

16–84 år en eller flera funktionsnedsättningar. I åldersgruppen 16–64 år fanns drygt 1 miljon och i 

åldern 65–84 år drygt 0,5 miljoner personer med funktions nedsättning. Funktionsnedsättningar ökar 

med åldern och personer med funktions nedsättning har oftare kort utbildning och sämre ekonomisk 

situation jämfört med övriga befolkningen. Det var också betydligt färre som yrkesarbetade bland 

dem med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. En stor del av den samlade ohälsan fanns 

bland personer med funktionsnedsättning. 

FHI jämförde personer som hade hörselnedsättning, synnedsättning eller var rörelsehindrade 

med varandra och med hela gruppen med funktionsnedsättning. Det visade sig då att ohälsan nästan 

genomgående var störst bland personer med rörelse hinder. I många fall har ohälsan ett direkt samband 

med funktionsnedsättningen, men en stor del av ohälsan har samband med kända bestämningsfaktorer 

som ekonomisk otrygghet, diskriminering och brist på tillgänglighet. 

Hälsan går att förbättra 

Frågan är om hälsan är sämre än den borde vara bland personer med funktions nedsättning. Går 

det att förbättra hälsan? Det verkar vara så, eftersom risken (odds kvoten) för dålig hälsa minskar 

med 37 procent för män och 29 procent för kvinnor efter kontroll för ålder, utbildningsnivå, saknar 

kontantmarginal, stillasittande fritid, daglig rökning, fetma, kränkande bemötande och socialt 

deltagande. Det innebär att det går att förbättra hälsan bland personer med funktionsnedsättning 

genom att bland annat förbättra de ekonomiska förutsättningarna, minska kränkande behandling 

eller be mötande (diskriminering), öka det sociala deltagandet och förändra vissa levnadsvanor. 

Tio gånger vanligare med dålig hälsa 

Det var mer än tio gånger vanligare att ha dålig hälsa bland personer med funktions nedsättning än i 

övriga befolkningen. Störst var andelen med dålig hälsa bland kvinnor och män med rörelsehinder, 

där 43 procent av männen och 32 procent av kvinnorna rapporterat ett dåligt allmänt hälsotillstånd. 

Diabetes, astma och högt blodtryck var vanligare bland personer med funktions nedsättning än i 

övriga befolkningen. Det var också betydligt vanligare med svår värk i rörelseorganen bland dem 

med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Svår värk var vanligast bland kvinnor och män 

med rörelsehinder. Tinnitus, inkontinens och mag-/tarmbesvär var också vanligare bland kvinnor 

och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Tinnitus var vanligast bland personer 

med hörselnedsättning. Inkontinens och mag-/tarmbesvär var vanligast bland personer med rörelsehinder. 

Psykisk ohälsa nästan tre gånger så vanligt 

Huvudvärk, svåra besvär av trötthet och svåra sömnbesvär var betydligt vanligare bland personer 

med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Vanligast var de här besvären bland personer 

med rörelsehinder. 

Andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest och nedsatt psykiskt väl befinnande var 

betydligt större bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Störst 

var andelen med de här besvären bland kvinnor och män med funktionsnedsättning som också saknade 

kontantmarginal.


Det var betydligt vanligare att ha känt sig mycket stressad bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Störst var andelen stressade bland kvinnor och män med 

rörelsehinder. 

Självmordstankar var vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga 

befolkningen. Självmordstankar var vanligast bland kvinnor och män med rörelsehinder. Det var 

betydligt vanligare att ha försökt ta sitt liv bland kvinnor och män i åldern 16–64 år med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Självmordsförsök var vanligast bland män med rörelsehinder. 

Vårdkontakter 

Kvinnor och män med funktionsnedsättning hade oftare haft kontakt med sjukvården jämfört med 

övriga befolkningen. Bland både yngre och äldre med funktionsnedsättning var det vanligare att 

ha besökt läkare på sjukhus, vårdcentral eller liknande, distriktssköterska, sjukgymnast och att ha 

varit inlagd på sjukhus än i övriga befolk ningen. Bland kvinnor och män i åldern 16–64 år var det 

betydligt vanligare att ha besökt kurator och psykolog bland dem med funktionsnedsättning än i 

övriga befolk ningen. 

Läkemedel 

En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade de senaste tre månaderna använt 

magsårs- eller magkatarrsmedicin, diabetesmedicin, blodtrycks sänkande medicin, sömnmedel eller 

insomningsmedicin, antidepressiv medicin, lugnande eller ångestdämpande medicin, smärtstillande 

medicin på recept och receptfri samt blodfettssänkande medicin, jämfört med dem i övriga befolkningen, 

såväl bland yngre som bland äldre. 

Tandhälsan betydligt sämre 

Dålig tandhälsa var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsätt ning än i övriga 

befolkningen. Den grupp där det var vanligast med dålig tandhälsa var personer med funktionsnedsättning 

som saknade kontantmarginal. I den gruppen hade 39 procent av männen och 31 procent av 

kvinnorna dålig tandhälsa, jämfört med 10 respektive 8 procent i övriga befolkningen. 

Det var också vanligare att ha avstått från tandläkarbesök bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Kvinnor och män med rörelsehinder hade i störst utsträckning 

avstått från tandläkarbesök trots behov. 

Fetma vanligast bland rörelsehindrade kvinnor 

Fetma var vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen, 

utom bland män i åldern 65–84 år. Fetma var vanligast bland rörelse hindrade kvinnor, där 32 procent 

hade fetma. Fetma var vanligare bland kvinnor med kort utbildning än bland dem med lång, 

både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Kvinnor och män som saknade 

kontantmarginal hade också fetma i större utsträckning än dem som hade kontantmarginal, 

både bland dem med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. 

Det var betydligt vanligare med stillasittande fritid bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Stillasittande var vanligast bland kvinnor och män med rörelsehinder.


Genomgående var en mindre andel av kvinnor och män med funktionsnedsättning fysiskt aktiva 

än i övriga befolkningen. Kvinnor och män med funktionsnedsättning åt mindre frukt och grönsaker 

jämfört med dem i övriga befolkningen. Män med rörelse hinder åt minst frukt och grönsaker. 

Snusning och alkohol var lika vanligt 

I åldersgruppen 16–64 år var det vanligare att röka varje dag bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Störst var andelen dagligrökare bland kvinnor med funktionsnedsättning 

som saknade kontantmarginal (30 procent). Det var vanligare att röka varje dag bland 

dem med kort utbildning än bland dem med lång och bland dem som saknade kontantmarginal än 

bland dem som hade kontantmarginal. Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning och i 

övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha varit utsatt för miljötobaksrök bland personer 

med funktions nedsättning än i övriga befolkningen, utom bland äldre män. 

Det var nästan lika vanligt att snusa varje dag bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

som i övriga befolkningen. Det var också nästan lika vanligt med riskabla alkoholvanor bland kvinnor 

och män med funktionsnedsättning som i övriga befolkningen. 

I åldersgruppen 16–64 år var det vanligare att ha riskabla spelvanor bland personer med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. 

Större otrygghet 

En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade avstått från att gå ut ensamma av 

rädsla för rån, överfall eller annat ofredande, jämfört med kvinnor och män i övriga befolkningen. 

Kvinnor och män med funktionsnedsättning hade i större utsträckning blivit utsatta för kränkande 

behandling eller bemötande jämfört med dem i övriga befolkningen. Bland dem som blivit utsatta 

för kränkande behandling fanns det en betydligt större andel kvinnor och män med dåligt allmänt 

hälsotillstånd och med psykisk ohälsa än bland dem som inte blivit utsatta, både bland dem med 

funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Det var också vanligare att ha blivit utsatt för hot om våld och fysiskt våld bland kvinnor och män 

i åldern 16–64 år med funktionsnedsättning än bland dem i övriga befolkningen. Både hot om våld 

och fysiskt våld var vanligast bland kvinnor med rörelsehinder. 

Saknar praktiskt och emotionellt stöd 

Bland kvinnor och män med funktionsnedsättning var det en större andel som saknade tillit till andra 

människor än i övriga befolkningen. Det var vanligare att sakna tillit till andra människor bland män 

med kort utbildning än bland dem med lång, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga 

befolkningen. Det var också vanligare att sakna tillit bland kvinnor och män som saknade kontantmarginal 

än bland dem med kontantmarginal, både bland personer med funktionsnedsättning och i 

övriga befolk ningen. 

Det var betydligt vanligare att sakna förtroende för samhällets institutioner bland personer med 

funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Störst var förtroendet för sjukvården, domstolar och 

polisen och minst var förtroendet för politiker i landstinget och kommunen. 

Kvinnor och män med funktionsnedsättning saknade i större utsträckning emotionellt stöd jämfört 

med dem i övriga befolkningen. Det var också en större andel kvinnor och män som saknade 

praktiskt stöd bland dem med funktionsnedsättning än i övriga befolk ningen, med undantag för män 

i åldern 65–84 år. Störst var andelen som saknade emotionellt och praktiskt stöd bland män som var 

rörelsehindrade (24 respektive 14 procent). 

Det var betydligt vanligare att ha lågt socialt deltagande bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Störst andel med lågt socialt deltagande fanns bland kvinnor


och män i åldern 65–84 år med funktionsnedsättning och särskilt bland dem med rörelsehinder. Det 

var vanligare med lågt socialt deltagande bland kvin nor och män med kort utbildning än bland dem 

med lång och bland dem som saknade kontantmarginal än bland dem med kontantmarginal. Det 

gällde både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen.

Summary 


According to the Swedish National Institute of Public Health’s public health surveys of 2005-2007, 

approximately 1.5 million people aged 16 to 84 years had one or more disabilities. In the 16 to 

64 age group, slightly more than one million and in the 65 to 84 age group years slightly more than 

0.5 million had one or more disabilities. Disability increases with age and persons with disabilities 

more often have little education and a worse financial situation than the rest of the population. There 

were also significantly fewer who worked professionally among those with a disability than in the 

rest of the population. A large part of the collective illness was among persons with a disability. 

When those with hearing impairments, visual impairments or motor disabilities were compared 

with each other and the entire group with disabilities, it turned out that illness almost consistently 

was largest among those with motor disabilities. In many cases, illness has a direct relationship 

with disability, but a large proportion of illness has a relationship with known determinants such as 

financial insecurity, discrimination and lack of access. 

Health can be improved 

The question is if health is worse than it should be among those with disabilities. Can health be 

improved? It appears to be so that the risk (odds ratio) of poor health decreases by 37 percent for 

men and 29 percent for women when age, level of education, lacking cash margins, sedentary leisure 

time, daily smoking, obesity, insulting personal treat ment and social participation are made control 

variables. This means that health can be improved among persons with disabilities by improving 

their financial conditions, reducing insulting treatment (discrimination), increasing social participation 

and changing certain habits. 

Poor health ten times more common 

Having poor health was ten times more common among those with disabilities than in the rest of 

the population. The proportion of those with poor health was largest among men and women with 

motor disabilities, with 43 percent of the men and 32 percent of the women reporting a poor general 

state of health. 

Diabetes, asthma and high blood pressure were more common among persons with disabilities 

than in the rest of the population. Severe pain in the motor organs was also significantly more common 

among those with disabilities than in the rest of the population. Severe pain was most common 

among men and women with motor dis abilities. Tinnitus, incontinence and stomach-intestinal 

ailments were also more common among men and women with disabilities than in the rest of the 

population. Tinnitus was most common among those with hearing impairments. Incontinence and 

stomach-intestinal ailments were most common among persons with motor disabilities. 

Mental illness almost three times more common 

Headaches, severe difficulties with fatigue and severe sleeping difficulties were signifi cantly more 

common among persons with disabilities than in the rest of the population. These ailments were 

most common among persons with motor disabilities. 

The proportion with severe difficulties of nervousness, worry or anxiety and diminished mental 

well-being were significantly greater among men and women with disabilities than in the rest of the 

population. The proportion with these ailments was largest among men and women with disabilities 

that also lacked cash margins.


It was significantly more common to have felt much stress among men and women with disabilities 

than in the rest of the population. The proportion of those under stress was largest among men 

and women with motor disabilities. 

Suicidal thoughts were more common among men and women with disabilities than in the rest 

of the population. Suicidal thoughts were most common among men and women with motor disabilities. 

It was significantly more common to have tried to commit suicide among men and women 

aged 16 to 64 years with disabilities than in the rest of the population. Suicide attempts were most 

common among men with motor disabilities. 

Contacts with healthcare 

Men and women with disabilities had contact with healthcare services more often than the rest of 

the population had. It was more common, both among younger and older persons with disabilities, 

to have visited a doctor in hospital, a local medical care centre, etc., a district nurse, physiotherapist 

and to have been in hospital on an inpatient basis than the rest of the population. Among women and 

men aged 16 to 64 years, it was significantly more common to have visited a counsellor or psychologist 

among those with disabilities than in the rest of the population. 

Pharmaceuticals 

A larger proportion of men and women with disabilities had in the past three months used medicine 

for gastric ulcers/gastritis, diabetes medicine, medicine to lower blood pressure, sleeping medicine/ 

sleep inducers, antidepressants, sedatives/ataractic medi cine, prescription and over the counter analgesics 

and medicine to lower cholesterol compared with those in the rest of the population, among 

both younger and older persons. 

Dental health significantly worse 

Poor dental health was significantly more common among men and women with disabilities than 

in the rest of the population. Poor dental health was most common among persons with disabilities 

who lacked cash margins. In this group, 39 percent of the men and 31 percent of the women had 

poor dental health compared with 10 percent of the men and 8 percent of the women in the rest of 

the population. 

It was also more common to have foregone visiting a dentist among men and women with disabilities 

than in the rest of the population. Men and women with motor disabilities had to the largest 

extent foregone dental checkups despite need. 

Obesity most common among women with motor disabilities 

Obesity was more common among men and women with disabilities than in the rest of the population, 

except among men aged 65 to 84 years. Obesity was most common among women with motor 

disabilities among which 32 percent suffered from obesity. Obesity was more common among women 

with little education than among those with more extensive education, as well as among those 

with disabilities than in the rest of the population. Men and women who lacked cash margins also 

suffered from obesity to a greater extent than those who had cash margins, as well as among those 

with disabilities than in the rest of the population. 

Sedentary leisure time was significantly more common among men and women with disabilities 

than in the rest of the population. Sedentary leisure time was most common among men and women 

with motor disabilities.


There was a consistently smaller proportion of physically active persons among men and women 

with disabilities than in the rest of the population. Men and women with disabilities ate less fruit and 

vegetables than those in the rest of the population. Men with motor disabilities ate the least fruits 

and vegetables. 

Use of snus and alcohol equally common 

In the 16 to 64 age group, smoking daily was more common among women and men with disabilities 

than in the rest of the population. The proportion of daily smokers was largest among women with 

disabilities who lacked cash margins (30 percent). Smoking daily was more common among those 

with little education than among those with more extensive education and among those who lacked 

cash margins than among those who had cash margins, as well as among those with disabilities than 

in the rest of the popu lation. Having been exposed to second-hand smoke was also more common 

among persons with disabilities than in the rest of the population, except among older men. 

Daily snus use was almost equally common among men and women with disabilities as in the rest 

of the population. Risky alcohol habits were also almost equally common among men and women 

with disabilities as in the rest of the population. 

In the 16 to 64 age group, risky gambling habits were more common among persons with disabilities 

than in the rest of the population. 

Greater insecurity 

A larger proportion of men and women with disabilities had refrained from going out alone for fear 

of robbery, attack or other molestation compared with men and women in the rest of the population. 

Men and women with disabilities had to a greater extent been exposed to insulting treatment than 

those in the rest of the population. There was a significantly larger pro portion of men and women 

with a poor general state of health and with mental illness among those who had been exposed to 

insulting treatment than among those who had not been exposed, as well as among those with disabilities 

than among the rest of the population. 

It was also more common to have been exposed to threats of violence and physical violence 

among men and women aged 16 to 64 years with disabilities than among those in the rest of the 

population. Both threats of violence and physical violence were most common among women with 

motor disabilities. 

Lack practical and emotional support 

A larger proportion lacked faith in other people among men and women with disabilities than in 

the rest of the population. Lacking faith in other people was more common among men with little 

education than among those with more extensive education as well as among those with disabilities 

than in the rest of the population. Lacking faith in other people was also more common among men 

and women who lacked cash margins than among those with cash margins, as well as among persons 

with disabilities than in the rest of the population. 

Lacking confidence for the institutions of society was significantly more common among persons 

with disabilities than in the rest of the population. Confidence was greatest for healthcare, the courts 

and the police and least for politicians in the county council and the municipality. 

Men and women with disabilities lacked support to a greater extent than those in the rest of the 

population. The proportion of men and women who lacked practical support was larger among those 

with disabilities, except for men aged 65 to 84 years, than in the rest of the population. The propor-


tion of those lacking emotional and practical support was largest among men with motor disabilities 

(24 and 14 percent, respectively). 

It was significantly more common to have low social participation among men and women with 

disabilities than the rest of the population. The largest proportion of low social participation was 

among men and women aged 65 to 84 years with disabilities, particularly among those with motor 

disabilities. Low social participation was more common among men and women with little education 

than among those with more extensive education and among those who lacked cash margins 

than among those who had cash margins, as well as among those with disabilities than in the rest of 

the population.

Inledning 


I den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor ställs ett antal frågor som innebär att det går 

att definiera funktionsnedsättning. Av naturliga skäl har ett antal personer med funktionsnedsättning 

fallit bort ur enkäten just för att funktionsnedsättningen hindrat dem att delta i undersökningen. 

Några av dem är sannolikt dementa, personer med utvecklingsstörning, personer med psykisk sjukdom 

och synskadade. Följande presentation bygger på det nationella urvalet av Nationella folkhälsoenkäten 

som hittills har genomförts åren 2004, 2005, 2006 och 2007 för att följa upp folkhälsan 

och vilka faktorer som avgör den. Undersökningen görs av Statens folkhälsoinstitut i samarbete med 

landsting och regioner och genomförs med hjälp av Statistiska centralbyrån. 

Metod 

Nationella folkhälsoenkäten innehåller ett 70-tal frågor om fysisk och psykisk hälsa, vårdkontakter 

och läkemedelsanvändning. Andra frågor gäller levnadsvanor – fysisk aktivitet, kost, rökning, snusning, 

alkohol och spel. Enkäten innehåller också frågor om ekonomiska förhållanden, om arbete och 

sysselsättning, hem och hushåll, trygghet samt sociala relationer. 

I undersökningarna från åren 2005, 2006 och 2007 finns det frågor som gör det möjligt att definiera 

en grupp som har funktionsnedsättning. Det innebär att det går att jämföra hälsa och livsvillkor 

bland personer med funktionsnedsättning med övriga befolkningens. Under åren 2005, 2006 och 

2007 skickades enkäten ut till sammanlagt 29 904 (9 965 år 2005, 9 968 år 2006 och 9 971 år 2007) 

slumpvis utvalda personer i åldern 16–84 år. Datainsamlingen genomfördes mellan april och juni 

varje år. Svars frekvensen var knappt 60 procent. 

Material 

Materialet i den här studien utgörs av de nationella urvalen i nationella folkhälsoenkäten som 

genomfördes åren 2005–2007. Totalt var nettourvalet under de här åren 29 904 slumpmässigt utvalda 

personer i åldern 16–84 år. Av dem var det 17 757 (8 018 män och 9 739 kvinnor) personer som 

svarade på enkäten. 

Definitioner 

Funktionsnedsättning har definierats utifrån fyra frågor: 

1. Har du någon långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, någon nedsatt funktion eller annat långvarigt 

hälsoproblem? De som svarat ja på den här frågan och också svarat Ja, i hög grad på 

följdfrågan: medför dessa besvär att din arbetsförmåga är nedsatt eller hindrar dig i dina andra 

dagliga sysselsättningar? 

2. Kan du utan svårigheter se och urskilja vanlig text i en dagstidning? De som svarat nej (inte ens 

med glasögon) på den här frågan 

3. Kan du utan svårighet höra vad som sägs i ett samtal mellan flera personer? De som svarat nej 

(inte ens med hörapparat) på den här frågan 

4. Personer med rörelsehinder. De som inte kan gå upp ett trappsteg utan besvär eller inte kan ta en 

kortare promenad (cirka 5 minuter) i någorlunda rask takt eller behöver hjälpmedel eller hjälp av 

någon annan person för att förflytta sig utomhus. 

De personer som tillhör en eller flera av de här fyra kategorierna definieras i den här rapporten som 

att de har funktionsnedsättning.


I gruppen med funktionsnedsättning går det att urskilja följande tre grupper: 

• Nedsatt hörsel har definierats utifrån frågan: Kan du utan svårighet höra vad som sägs i ett 

samtal mellan flera personer? De som svarat nej (inte ens med hörapparat) på den här frågan har 

definierats ha nedsatt hörsel. 

• Nedsatt syn har definierats utifrån frågan: Kan du utan svårigheter se och urskilja vanlig text i 

en dagstidning? De som svarat nej (inte ens med glasögon) på den här frågan har definierats ha 

nedsatt syn. 

• Rörelsehinder har de personer som inte kan gå upp ett trappsteg utan besvär eller inte kan ta en 

kortare promenad (cirka 5 min) i någorlunda rask takt eller behöver hjälpmedel eller hjälp av 


Det bör påpekas att grupperna med hörselproblem, synnedsättning och rörelsehinder ingår i gruppen 

med funktionsnedsättning, men de här grupperna redovisas även separat. Vissa personer i de här 

grupperna kan också ha andra funktionsnedsättningar och kan alltså ingå i flera av grupperna. 

Det var 2 972 personer som hade långvarig sjukdom med starkt nedsatt arbets- eller funktionsförmåga. 

När man lägger till nedsatt hörsel eller syn och rörelsehinder för att skapa gruppen med 

funktionsnedsättning ökar antalet till 6 448 eller med 3 476 personer. Knappt 600 personer har fler 

än en av funktionsnedsättningarna; nedsatt syn eller hörsel eller rörelsehinder. 

I den här rapporten används genomgående termen funktionsnedsättning för den ovan definierade 

gruppen, trots att definitionen delvis innehåller funktionshinder i dess klassiska bemärkelse. 

Exempelvis de som inte ens med hörapparat kan höra samtal mellan fler personer och som här 

benämns hörselnedsättning. Vidare ingår också i gruppen med funktionsnedsättning de som benämns 

ha rörelsehinder som innebär att personerna inte kan gå upp ett trappsteg utan besvär eller att de 

behöver hjälpmedel eller hjälp av annan person för att förflytta sig utomhus. 

Samtliga kommentarer i rapporten är statistiskt säkerställda.

Beskrivning av materialet 

Personer med funktionsnedsättning 


Enligt ovanstående definition var det 23 procent i befolkningen 16–84 år som hade någon funktionsnedsättning. 

Det motsvarar cirka 1,5 miljoner personer. Nedsatt hörsel hade 10 procent av befolkningen 

16–84 år, vilket motsvarar drygt 650 000 personer. Andelen personer med synnedsättning var 

4 procent, vilket motsvarar drygt 250 000 personer. Rörelsehindrade var 8 procent av befolkningen 

16–84 år. Det motsvarar drygt 500 000 personer. Drygt 3 procent av befolkningen 16–84 år hade fler 

än en av funk tionsnedsättningarna nedsatt syn eller hörsel eller rörelsehinder. Det motsvarar drygt 

200 000 personer. Av Tabell 1 framgår hur samtliga redovisningsgrupper fördelar sig. 

Tabell 1. Andel personer med nedsatt hörsel, syn, rörelsehinder och funktionsnedsättning efter ålder och kön, 2005–2007, i procent. 

Hörsel Syn Rörelse- 

hinder 

Funktions- 

nedsättning 

Totalt 

antal 

16–64 år 

Män 9 4 3 18 6 088 

Kvinnor 8 4 5 20 7 608 

Totalt 

65–84 år 

9 4 4 19 13 696 

Män 20 5 18 39 1 930 

Kvinnor 14 5 27 41 2 131 

Totalt 17 5 23 40 4 061 

16–84 år 10 4 8 23 17 757 

Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2005–2007, Statens folkhälsoinstitut 

Fördelningen av funktionsnedsättning efter ålder och kön framgår av figur 1. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 1. Andel personer med funktionsnedsättning efter ålder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 

Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.


Andelen med funktionsnedsättning ökar med stigande ålder. Bland de yngsta, 16–29 år, hade cirka 

10 procent funktionsnedsättning. I den äldsta åldersgruppen var motsvarande andel cirka 40 procent. 

Fördelningen av funktionsnedsättning efter sysselsättning, utbildningsnivå och eko nomisk situation 

jämfört med övriga befolkningen framgår av figurerna 2–4. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 2. Sysselsättning (SA + Lsjskr = Sjuk-/aktivitetsersättning + långtidssjukskrivna) bland personer med respektive utan funktionsnedsättning, 

16–64 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserade värden. 

Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut. 

Det var en betydligt mindre andel som yrkesarbetade och en betydligt större andel som hade sjuk- 

eller aktivitetsersättning eller var långtidssjukskrivna bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

jämfört med övriga befolkningen. Andelen arbetslösa var också större bland kvinnor med 

funktionsnedsättning än bland kvinnor i övriga befolk ningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3. Utbildningsnivå bland personer med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 

Åldersstandardiserade värden. 


Det var vanligare att ha en kort utbildning och mindre vanligt med mellanlång och lång utbildning 

bland dem med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen.


 

 

 

Figur 4. Inkomst och ekonomisk trygghet bland personer med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, 

i procent. Åldersstandardiserade värden. 


Det var betydligt vanligare bland personer med funktionsnedsättning att sakna kontant marginal och 

att ha varit i ekonomisk kris 1 än i övriga befolkningen. Det var också vanligare att vara låginkomsttagare 

2 och mindre vanligt att vara höginkomsttagare 3 bland dem med funktionsnedsättning än i 

övriga befolkningen. 

Definition av redovisade variabler 

• God hälsa har de som svarat att deras allmänna hälsotillstånd är bra eller mycket bra. 

• Dålig hälsa har de som svarat att deras allmänna hälsotillstånd är dåligt eller mycket dåligt. 

• Psykiskt välbefinnande GHQ12 (General Health Questionnaire) är ett frågeinstrument som 

utgörs av 12 frågor som mäter psykiska reaktioner på påfrest ningar snarare än psykisk ohälsa. 

Instrumentet är fokuserat på avbrott i den ”normala” funktionen snarare än ett livslångt karakteristikum. 

GHQ12 är utformat för att mäta två huvudsakliga problem: oförmåga att klara av sina 

”normala” funk tioner och uppkomsten av nya fenomen av ”oroande” karaktär. På var och en 

av de 12 frågorna ges 0 poäng för bra psykiskt välbefinnande eller 1 poäng för dåligt psykiskt 

välbefinnande. Som mest kan den svarande få 12 poäng och som minst 0 poäng. Vi har här valt 

brytpunkten för psykiskt välbefinnande vid summan 3 poäng, vilket betyder att de som hade 

0–2 poäng hade bra psykiskt välbefinnande och de som hade 3–12 poäng hade dåligt psykiskt 

välbefinnande. 

• Självmordstankar respektive självmordsförsök bygger på frågorna: Har du någon gång kommit 

i den situationen att du allvarligt övervägt att ta ditt liv? respektive Har du någon gång försökt ta 

ditt liv? Svarsalternativen var: Nej, Ja, en gång samt Ja, flera gånger. De som svarade att de övervägt 

eller försökt att ta sina liv en eller flera gånger bedömdes i analysen ha haft självmordstankar 

respektive försökt ta sina liv. 

• Dålig tandhälsa har de som svarat ganska eller mycket dålig på frågan: Hur tycker du att din 

tandhälsa är? 

• Till gruppen som inte sökt tandläkare, trots behov räknas de som svarat ja på frågan: Har du 

under de senaste tre månaderna ansett dig vara i behov av tandläkar vård men ändå avstått från 

att söka vård? 

1. Personer som under de senaste 12 månaderna haft svårigheter att klara de löpande utgifterna för mat, hyra, 

räkningar m.m. 

2. Låg inkomst hade de med en årlig hushållsinkomst år 2006 som understeg 159 756 kronor (20:e percentilen). 

3. Hög inkomst hade de med en årlig hushållsinkomst år 2006 som översteg 429 948 kronor (80:e percentilen).


• Fetma har de med ett BMI-värde som är 30 eller större. BMI (body mass index) räkas ut genom 

att ta vikten i kilo genom längden (i meter) i kvadrat, det vill säga vikt/längd2 . 

• Stillasittande är de som på frågan: Hur mycket har du rört och ansträngt dig kroppsligt på fritiden 

under de senaste 12 månaderna? svarat Stillasittande fritid det vill säga ägnat sig mest åt läsning, 

TV, bio eller annan stillasittande sysselsättning på fritiden. Promenerat, cyklat eller rört sig på 

annat sätt mindre än 2 timmar i veckan. 

• Lite frukt och grönt äter de som äter frukt eller grönsaker 1,3 gånger per dag eller mer sällan. 

• Miljötobaksrök har de utsatts för som varje dag eller någon/några gånger per vecka vistats inomhus 

i lokaler (i hemmet, på arbetet, på café, bar eller restaurang eller på annan plats inomhus, till 

exempel hos vänner eller i bilen) där andra personer röker eller nyss har rökt. 

• Riskabla spelvanor har definierats utifrån tre enkätfrågor som handlar om förhållningssättet till 

sitt spelande. Utifrån de tre frågorna har sedan ett summaindex beräknats4 • Riskabla alkoholvanor beräknas utifrån tre AUDIT-frågor som ger ett index: hur ofta och hur 

mycket vid ett vanligt tillfälle samt hur ofta som en större mängd druckits vid ett och samma 

tillfälle. Indexet kan anta värdet 0–12 och män som har 8–12 poäng och kvinnor som har 6–12 

poäng klassas som riskkonsumenter. Dess utom ingår även de som varit berusade två till tre gånger 

i månaden eller oftare i gruppen med riskkonsumtion. 

• Otrygga är de som har svarat ibland eller ofta på frågan: Händer det att du avstår från att gå ut 

ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad? 

• Kränkande bemötande har de utsatts för som har svarat ja, någon gång eller flera gånger på 

frågan: Har du under de senaste tre månaderna blivit behandlad/bemött på ett sätt så att du känt 

dig kränkt? 

• Hot om våld har de utsatts för som svarat ja på frågan: Har du under de senaste 12 månaderna 

utsatts för hot eller hotelser om våld så att du blev rädd? 

• Utsatt för fysiskt våld har de blivit som svarat ja på frågan: Har du under de senaste 12 månaderna 

blivit utsatt för fysiskt våld? 

• Saknar tillit gör de som svarat nej på frågan: Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta 

människor? 

• Saknar emotionellt stöd gör de som svarat nej på frågan: Har du någon du kan dela dina innersta 

känslor med och anförtro dig åt? 

• Saknar praktiskt stöd gör de som svarat nej, för det mesta inte eller aldrig på frågan: Kan du få 

hjälp av någon/några personer om du har praktiska problem eller är sjuk? Till exempel få råd, 

låna saker, hjälp med matinköp, reparationer etc. 

• Lågt socialt deltagande har de som på frågan: Har du deltagit i någon av följande aktiviteter under 

de senaste 12 månaderna? svarat att de inte deltar i någon eller endast en av 13 aktiviteter5 . 

Redovisningsgrupper 

Funktionsnedsättning, se sidorna 15–16 under definitioner. 

• Nedsatt hörsel har definierats utifrån frågan: Kan du utan svårighet höra vad som sägs i ett 

samtal mellan flera personer? De som svarat nej (inte ens med hörapparat) på den här frågan har 

definierats ha nedsatt hörsel. 

• Nedsatt syn har definierats utifrån frågan: Kan du utan svårigheter se och urskilja vanlig text i 

en dagstidning? De som svarat nej (inte ens med glasögon) på den här frågan har definierats ha 

nedsatt syn. 

4. Nykvist K, Boström G. Syfte och bakgrund till enkätfrågorna i den nationella folkhälsoenkäten 2004. Statens 

folkhälsoinstitut, 2004 (s. 29–30). (Finns tillgänglig på www.fhi.se.) 

5. Aktiviteterna var: Studiekurs/kurs på din arbetsplats; Studiecirkel/kurs på din fritid; Fackföreningsmöte; 

Annat föreningsmöte; Teater/bio; Konstutställning; Religiös sammankomst; Sporttillställning; Skrivit insändare 

i tidning/tidskrift; Demonstration av något slag; Offentlig tillställning, till exempel nattklubb, danstillställning 

eller liknande; Större släktsammankomst; Privat fest hos någon.


• Rörelsehinder har de personer som inte kan gå upp ett trappsteg utan besvär eller inte kan ta en 

kortare promenad (cirka 5 min) i någorlunda rask takt eller behöver hjälpmedel eller hjälp av 


Det bör påpekas att grupperna med hörselproblem, synnedsättning och rörelse hinder ingår i gruppen 

med funktionsnedsättning men de här grupperna redovisas även separat. 

• Övrig befolkning är den del av befolkningen som inte har funktionsnedsättning. 

• Hela befolkningen utgörs av de med funktionsnedsättning plus övrig befolkning. 

• Kort utbildning har de med grundskola eller folkskola, realskola eller flickskola samt 2-årigt 

gymnasium eller yrkesskola. 

• Mellanlång utbildning har de med gymnasium (3- och 4-årigt) samt universitet eller högskola 

upp till 2,5 år (mindre än 120 poäng). 

• Lång utbildning har de med universitet eller högskola 3 år eller längre (120 poäng eller mer). 

• Saknar kontantmarginal gör de som svarat nej på följande fråga: Om du plötsligt skulle hamna 

i en oförutsedd situation, där du på en vecka måste skaffa fram 15 000 kronor, skulle du klara 

det? 

• Har kontantmarginal har de som svarat ja på frågan ovan.


Resultat 

Sammanfattning – fysisk hälsa 

Det var drygt tio gånger vanligare att ha dålig hälsa bland personer med funktions nedsättning än i 

övriga befolkningen. Störst var andelen med dålig hälsa bland kvinnor och män med rörelsehinder, 

där 43 procent av männen och 32 procent av kvinnorna rapporterat ett dåligt allmänt hälsotillstånd. 

Diabetes, astma och högt blodtryck var vanligare bland personer med funktions nedsättning än i 


Det var betydligt vanligare med svår värk i rörelseorganen bland personer med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Svår värk var vanligast bland kvinnor och män med 

rörelsehinder (68 respektive 53 procent). Över hälften av kvinnorna med funktionsnedsättning som 

hade kort utbildning eller saknade kontantmarginal hade svår värk i rörelseorganen. Bland män med 

funktionsnedsättning som saknade kontant marginal eller hade låg inkomst var det drygt 40 procent 

som hade motsvarande problem. 

Tinnitus, inkontinens och mag-/tarmbesvär var också vanligare bland kvinnor och män med 

funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Tinnitus var vanligast bland personer med hörselnedsättning. 

Inkontinens och mag-/tarmbesvär var vanligast bland personer med rörelsehinder. 

Bra hälsa 

I hela befolkningen 16–84 år var det 69 procent som hade bra hälsa, 72 procent av männen och 67 

procent av kvinnorna. Av dem med funktionsnedsättning var det 42 procent som hade bra hälsa. 

Motsvarande andel i övriga befolkningen var 78 procent. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 5. Andel personer med bra eller mycket bra hälsa bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 

2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


 

 

 

Det var betydligt vanligare att ha bra hälsa bland kvinnor och män som inte hade funktionsnedsättning 

än bland dem med funktionsnedsättning. Män uppgav att de hade bra hälsa i större utsträckning 

än kvinnor. Skillnaden mellan män och kvinnor var dock inte statistiskt säkerställd bland dem i 

åldern 65–84 år.


Figur 6. Andel personer med bra eller mycket bra hälsa bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 

med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Bland dem med rörelsehinder var det en mindre andel kvinnor och män som hade bra hälsa än bland 

dem med nedsatt hörsel eller syn och bland hela gruppen med funktions nedsättning. 

Dålig hälsa 

I hela befolkningen 16–84 år var det 7 procent som hade dålig hälsa, 6 procent bland män och 8 

procent bland kvinnor. Mer än tre fjärdedelar av de personer som hade dålig hälsa hade också en 

funktionsnedsättning. 

Andelen med dålig hälsa bland personer med funktionsnedsättning var 22 procent jämfört med 2 

procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 7. Andel personer med dålig eller mycket dålig hälsa bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



Det var drygt tio gånger vanligare att ha dålig hälsa bland kvinnor och män med funk tionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Kvinnor uppgav att de hade dålig hälsa i större utsträckning än män i åldrarna 

16–64 år, men i åldersgruppen 65–84 år fanns det ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan 

könen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 8. Andel personer med dålig eller mycket dålig hälsa bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt 

dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel kvinnor och män hade dålig hälsa bland dem med rörelsehinder än bland dem med 

nedsatt hörsel eller syn och bland hela gruppen med funktionsnedsättning. 

Sociala skillnader 

Det var också stora sociala skillnader i hälsa, både i gruppen med funktionsnedsättning och i övriga 

befolkningen (figurerna 9 och 10). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 9. Andel personer med dålig eller mycket dålig hälsa bland dem med funktions nedsättning och dem utan funktionsnedsätt- 

ning efter utbildning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Bland personer med funktionsnedsättning var det betydligt vanligare att de med kort utbildning hade 

dålig hälsa än att de med lång utbildning hade det. I övriga befolkningen återfanns motsvarande 

förhållande, med det var bara för kvinnor som den här skillnaden var statistiskt säkerställd.


Figur 10. Andel personer med dålig eller mycket dålig hälsa bland dem med funktions nedsättning och dem utan funktionsned- 

sättning efter ekonomisk situation, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Det var betydligt vanligare att ha dålig hälsa bland de som saknade kontantmarginal än bland de 

som hade kontantmarginal. Det gällde både för personer med funktionshinder och i övriga befolkningen. 

Diabetes 

I hela befolkningen 16–84 år var det 5 procent som hade diabetes, 7 procent av männen och 4 procent 

av kvinnorna. Av de personer som hade diabetes var det 46 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Andelen med diabetes bland personer med funktionsnedsättning var 8 procent jäm fört med 4 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 11. Andel personer med diabetes bland dem med respektive utan funktions nedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 

Åldersstandardiserat. 


Diabetes var vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. 

Det var också vanligare med diabetes bland män än bland kvinnor både bland yngre och äldre.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 12. Andel personer med diabetes bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 

16–84 år, 2005–2007, i procent. Ålders standardiserat. 


Diabetes var vanligare bland män med rörelsehinder än bland män med nedsatt hörsel eller syn och 

bland hela gruppen män med funktionsnedsättning. 

Astma 

I hela befolkningen 16–84 år var det 10 procent som hade astma, 9 procent av männen och 11 procent 

av kvinnorna. Av de personer som hade astma var det 33 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Det var 14 procent som hade astma bland personer med funktionsnedsättning jämfört med 8 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 13. Andel personer med astma bland dem med respektive utan funktions nedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 



Jämfört med övriga befolkningen var det en större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning 

som hade astma. Astma var vanligare bland kvinnor än bland män, utom bland män i övriga befolkningen 

i åldersgruppen 65–84 år.


Figur 14. Andel personer med astma bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 



Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i andelen med astma mellan personer med olika 

funktionsnedsättningar. 

Högt blodtryck 

I hela befolkningen 16–84 år var det 18 procent som hade högt blodtryck, 18 procent av männen 

och 17 procent av kvinnorna. Det var 23 procent av dem med funktions nedsättning som hade högt 

blodtryck, jämfört med 16 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 15. Andel personer med högt blodtryck bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 



Högt blodtryck var vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. 

Det gällde bland både yngre och äldre.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 16. Andel personer med högt blodtryck bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 

16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i andelen med högt blodtryck mellan personer med 

olika funktionsnedsättningar. 

Svår värk i rörelseorganen 

I hela befolkningen 16–84 år var det 16 procent som hade svår värk i rörelseorganen, 13 procent av 

männen och 19 procent av kvinnorna. Av de personer som hade svår värk i rörelseorganen var det 

61 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Det var 39 procent bland personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år som hade svår 

värk i rörelseorganen, jämfört med 9 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 17. Andel personer med svår värk i rörelseorganen bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



 

 

 

Det var en betydligt större andel kvinnor och män som hade svår värk i rörelseorganen bland dem 

med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen, bland både yngre och äldre. Det var genomgående 

vanligare med svår värk i rörelseorganen bland kvinnor än bland män.


Figur 18. Andel personer med svår värk i rörelseorganen bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 



Bland dem med rörelsehinder fanns det en betydligt större andel kvinnor och män med svår värk i 

rörelseorganen än bland dem med nedsatt hörsel eller syn och bland hela gruppen med funktionsnedsättning. 


Det fanns också stora sociala skillnader i andelen med värk i rörelseorganen, både i gruppen med 

funktionsnedsättning och i övriga befolkningen (figurerna 19 och 20). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 19. Andel personer med svår värk i rörelseorganen bland dem med respektive utan funktionsnedsättning efter utbildning, 



Det var betydligt vanligare med svår värk i rörelseorganen bland kvinnor och män med kort utbildning 

än bland dem med lång, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 20. Andel personer med svår värk i rörelseorganen bland dem med respektive utan funktionsnedsättning efter ekonomisk 

situation, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Svår värk i rörelseorganen var också betydligt vanligare bland kvinnor och män som saknade kontantmarginal 

än bland de som hade kontantmarginal, både bland personer med funktionsnedsättning 

och i övriga befolkningen. 

Tinnitus 

I hela befolkningen 16–84 år var det 18 procent som hade tinnitus, 22 procent av männen och 15 

procent av kvinnorna. Bland alla som hade tinnitus var det 38 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Bland personer med funktionsnedsättning var det 27 procent i åldern 16–84 år som hade tinnitus 

jämfört med 15 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 21. Andel personer med tinnitus bland dem med respektive utan funktions nedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 



Bland kvinnor och män med funktionsnedsättning var det en större andel som hade tinnitus än i 

övriga befolkningen. Tinnitus var genomgående vanligare bland män än bland kvinnor. Det var 

också vanligare med tinnitus bland kvinnor och män i åldern 65–84 år än i åldern 16–64 år.


Figur 22. Andel personer med tinnitus bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 



Tinnitus var vanligast bland kvinnor och män med hörselnedsättning. 

Inkontinens 

I hela befolkningen 16–84 år var det 12 procent som var inkontinenta, 7 procent av männen och 17 

procent av kvinnorna. Bland alla med inkontinens var det 43 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Det var 17 procent av dem med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år som var inkontinenta, 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 23. Andel personer med inkontinens bland dem med respektive utan funktions nedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 



Det var vanligare med inkontinens bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga 

befolkningen. Det gällde bland både yngre och äldre. Inkontinens var vanligare bland kvinnor än 

bland män, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 24. Andel personer med inkontinens bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 



Det var en betydligt större andel kvinnor och män med inkontinens bland dem med rörelsehinder än 

bland dem med nedsatt hörsel eller syn och bland hela gruppen med funktionsnedsättning. 

Mag- och tarmbesvär 

I hela befolkningen 16–84 år var det 27 procent som hade mag- och tarmbesvär, 21 procent av männen 

och 31 procent av kvinnorna. Bland alla som hade mag- och tarm besvär var det 35 procent som 

också hade funktionsnedsättning. 

Bland personer med funktionsnedsättning hade 38 procent i åldern 16–84 år mag- och tarmbesvär 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 25. Andel personer med mag- och tarmbesvär bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 

procent. Åldersstandardiserat. 


Det var en betydligt större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning som hade mag- och 

tarmbesvär jämfört med övriga befolkningen. Mag- och tarmbesvär var genomgående vanligare 

bland kvinnor än bland män.


Figur 26. Andel personer med mag- och tarmbesvär bland dem med funktionsnedsätt ning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med 

rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Det var en större andel kvinnor och män med mag- och tarmbesvär bland dem med rörelsehinder än 

bland kvinnor och män med nedsatt hörsel och bland hela gruppen med funktionsnedsättning samt 

bland kvinnor med synnedsättning.


Sammanfattning – psykisk hälsa 

Huvudvärk, svåra besvär av trötthet och svåra sömnbesvär var betydligt vanligare bland personer 

med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Vanligast var den här typen av besvär bland 

personer med rörelsehinder. 

Andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest var betydligt större bland kvinnor och 

män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Störst var andelen med den här typen av 

besvär bland kvinnor och män med funktionsnedsättning som också saknade kontantmarginal. Det 

var också en större andel med de här besvären bland kvinnor och män med kort utbildning än bland 

dem med lång och bland dem som saknade kontantmarginal än bland de som hade kontantmarginal. 

Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande var betydligt större bland kvinnor och män med 

funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Det fanns en större andel med de här besvären bland 

kvinnor och män som saknade kontantmarginal än bland dem som hade kontantmarginal. Det gällde 

både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 


än i övriga befolkningen. Störst var andelen stressade bland kvinnor och män med 

rörelsehinder. 

Självmordstankar var vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga 

befolkningen. Självmordstankar var vanligast bland kvinnor och män med rörelsehinder. Det var 

betydligt vanligare att ha försökt ta sitt liv bland kvinnor och män i åldern 16–64 år med funktionsnedsättning 

än i öviga befolkningen. Självmordsförsök var vanligast bland män med rörelsehinder. 

Besvär av huvudvärk 

I hela befolkningen 16–84 år var det 28 procent som hade besvär av huvudvärk, 20 procent av 

männen och 36 procent av kvinnorna. Bland alla som hade huvudvärk var det 31 procent som hade 


Bland personer med funktionsnedsättning var det 40 procent som hade lätta eller svåra besvär av 

huvudvärk, jämfört med 25 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 27. Andel personer med lätta eller svåra besvär av huvudvärk bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 

år, 2005–2007, i procent. Ålders standardiserat. 


Bland personer med funktionsnedsättning fanns det en betydligt större andel med besvär av huvudvärk 

än i övriga befolkningen. Besvär av huvudvärk var vanligare bland yngre än bland äldre och


bland kvinnor jämfört med män både bland dem med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 28. Andel personer med lätta eller svåra besvär av huvudvärk bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn 

samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel kvinnor med rörelsehinder hade besvär av huvudvärk jämfört med kvinnor med 

hörselnedsättning. Några andra statistiskt säkerställda skillnader mellan grupper med olika funktionsnedsättningar 

fanns inte. 

Svåra besvär av trötthet 

I hela befolkningen 16–84 år var det 8 procent som hade svåra besvär av trötthet, 6 procent av männen 

och 10 procent av kvinnorna. Bland alla som hade svåra besvär av trötthet var det 59 procent 

som hade funktionsnedsättning. 

Det var 21 procent bland dem med funktionsnedsättning som hade svåra besvär av trötthet jämfört 

med 4 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 29. Andel personer med svåra besvär av trötthet bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 

2005–2007, i procent. Ålders standardiserat. 



Det var betydligt vanligare med svåra besvär av trötthet bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Det var också vanligare med svåra besvär av trötthet bland 

kvinnor än bland män och bland yngre än bland äldre. Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning 

och i övriga befolkningen. Det fanns dock ingen statistiskt säkerställd könsskillnad bland 

äldre i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 30. Andel personer med svåra besvär av trötthet bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 



Svåra besvär av trötthet var vanligare bland kvinnor med rörelsehinder jämfört med kvinnor med 

nedsatt hörsel eller syn och hela gruppen kvinnor med funktionsnedsätt ning. Bland män med rörelsehinder 

var det en större andel som hade besvär av trötthet än bland män med hörselnedsättning. 

Svåra sömnbesvär 

I hela befolkningen 16–84 år var det 6 procent som hade svåra sömnbesvär, 5 procent av männen 

och 8 procent av kvinnorna. Bland dem som hade svåra sömnbesvär hade 55 procent också funktionsnedsättning. 

Bland personer med funktionsnedsättning hade 15 procent svåra sömnbesvär jämfört med 4 procent 

i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 31. Andel personer med svåra sömnbesvär bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 




Det var betydligt vanligare med svåra sömnbesvär bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Svåra sömnbesvär var också vanligare bland kvinnor än bland män 

och bland yngre än bland äldre. Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga 

befolkningen. Det fanns dock ingen skillnad bland äldre och yngre när det gällde kvinnor i övriga 

befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 32. Andel personer med svåra sömnbesvär bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med 



Svåra sömnbesvär var vanligare bland kvinnor och män med rörelsehinder jämfört med dem med 

nedsatt hörsel eller syn och hela gruppen med funktionsnedsättning. 

Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest 

I hela befolkningen 16–84 år var det 5 procent som hade svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, 

4 procent av männen och 6 procent av kvinnorna. Bland alla som hade svåra besvär av ängslan, oro 

eller ångest var det 54 procent som också hade funktions nedsättning. 

Bland personer med funktionsnedsättning var det 14 procent som hade svåra besvär av ängslan, 

oro eller ångest jämfört med 3 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 33. Andel personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 

16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardi serat. 



Andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest var betydligt större bland kvinnor och män 

med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest var 

vanligare bland yngre än bland äldre och bland kvinnor än bland män, både bland dem med funktionsnedsättning 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 34. Andel personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller 

syn samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest var vanligare bland män med rörelsehinder jämfört med 

män med nedsatt hörsel eller syn och hela gruppen män med funktions nedsättning. Bland kvinnor 

med rörelsehinder var det en större andel som hade de här besvären än bland kvinnor med hörselnedsättning. 


Det fanns stora sociala skillnader i andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, både i 

gruppen med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen (figurerna 35 och 36). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 35. Andel personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest bland dem med och utan funktionsnedsättning efter 

utbildning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Ålders standardiserat. 



Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest var vanligare bland kvinnor och män med kort utbildning 

än bland dem med lång, både bland personer med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 36. Andel personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest bland dem med och utan funktionsnedsättning efter 

ekonomisk situation, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Den största andelen personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest fanns bland personer med 

funktionsnedsättning som saknade kontantmarginal. Det var betydligt vanligare med svåra besvär av 

ängslan, oro eller ångest bland dem som saknade kontant marginal än bland dem som hade kontantmarginal. 

Det gällde både bland personer med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Nedsatt psykiskt välbefinnande 

I hela befolkningen 16–84 år var det 18 procent som hade nedsatt psykiskt väl befinnande, 15 procent 

av männen och 21 procent av kvinnorna. Bland alla som hade nedsatt psykiskt välbefinnande var det 

37 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Det var 31 procent som hade nedsatt psykiskt välbefinnande bland personer med funktionsnedsättning, 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 37. Andel personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem med funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 




Det var betydligt vanligare med nedsatt psykiskt välbefinnande bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Det var också vanligare med nedsatt psykiskt välbefinnande 

bland kvinnor än bland män och bland yngre än bland äldre. Det gällde både bland dem med 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 38. Andel personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt 



Nedsatt psykiskt välbefinnande var vanligare bland kvinnor och män med rörelsehinder jämfört med 

kvinnor och män med nedsatt hörsel eller syn och hela gruppen med funk tionsnedsättning. 


Det fanns stora skillnader bland dem som varit ekonomiskt utsatta och dem som inte varit utsatta i 

andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande, både i gruppen med funk tionsnedsättning och i övriga 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 39. Andel personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem med och utan funktionsnedsättning efter utbildning, 

16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardi serat. 


Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan dem med kort utbildning och dem med lång, 

varken för personer med funktionsnedsättning eller i övriga befolk ningen.


Figur 40. Andel personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem med och utan funktionsnedsättning efter ekonomisk 

situation, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Ålders standardiserat. 


Nedsatt psykiskt välbefinnande var vanligare bland kvinnor och män som saknade kontantmarginal 

än bland dem som hade kontantmarginal, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga 

befolkningen. 

Stress 

I hela befolkningen 16–84 år var det 3 procent som kände sig mycket stressade, 2 pro cent av männen 

och 4 procent av kvinnorna. Bland alla som kände sig mycket stressade var det 48 procent som 

också hade funktionsnedsättning. 

Andelen personer som känt sig mycket stressade var 8 procent bland personer med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år jämfört med 2 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 41. Andel personer som känt sig mycket stressade bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



 

 

 


än i övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha känt sig mycket stressad bland 

kvinnor i åldern 16–64 år än bland män i motsvarande ålders intervall och bland yngre än bland 

äldre. Det gällde både bland dem med funktions nedsättning och i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 42. Andel personer som känt sig mycket stressade bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 



Stress var vanligare bland kvinnor och män med rörelsehinder än bland kvinnor och män med nedsatt 

hörsel eller syn och bland hela gruppen med funktionsnedsättning. 

Självmordstankar 

I hela befolkningen 16–84 år hade 13 procent haft självmordstankar, 11 procent av männen och 

15 procent av kvinnorna. Bland alla som haft självmordstankar var det 33 procent som också hade 


Andelen personer som en eller flera gånger haft självmordstankar i åldergruppen 16–84 år var 21 

procent bland dem med funktionsnedsättning jämfört med 11 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 43. Andel personer som en eller flera gånger haft självmordstankar bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



Det var betydligt vanligare att ha haft självmordstankar bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Självmordstankar var också vanligare bland kvinnor i åldern 

16–64 år än bland män i motsvarande åldersintervall och bland yngre än bland äldre. Det gällde både 

bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen.


Figur 44. Andel personer som en eller flera gånger haft självmordstankar bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel 

eller syn samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Självmordstankar var vanligare bland kvinnor och män med rörelsehinder än bland kvinnor och män 

med nedsatt hörsel eller syn och bland hela gruppen kvinnor med funktionsnedsättning. 

Självmordsförsök 

I hela befolkningen 16–84 år hade 4 procent försökt ta sitt liv, 3 procent av männen och 5 procent 

av kvinnorna. Bland dem som försökt ta sitt liv var det 41 procent som också hade funktionsnedsättning. 

Bland dem med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 9 procent som hade försökt ta sitt 

liv, jämfört med 3 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 45. Andel personer som en eller flera gånger försökt ta sitt liv bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 

år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardi serat. 


Det var betydligt vanligare att ha försökt ta sitt liv bland kvinnor och män i åldern 16–64 år med 

funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Det var vanligare att ha försökt ta sitt liv bland kvinnor 

i åldern 16–64 år än bland män i motsvarande åldersintervall och bland yngre än bland äldre. Det 

gällde både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 46. Andel personer som en eller flera gånger försökt ta sitt liv bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn 



Självmordsförsök var vanligare bland män med rörelsehinder än bland män med nedsatt hörsel eller 

syn och bland hela gruppen män med funktionsnedsättning.

Sammanfattning – vårdkontakter 


Kontakter med sjukvården var vanligare förekommande bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Både bland yngre och bland äldre med funktionsnedsättning var 

det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus, vårdcentral m.m., distriktssköterska, sjukgymnast och 

att ha varit inlagd på sjukhus än i övriga befolk ningen. 

Bland kvinnor och män i åldern 16–64 år var det betydligt vanligare att ha besökt kurator och 

psykolog bland dem med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Kvinnor i åldern 16–84 år 

med funktionsnedsättning hade i större utsträckning besökt naprapat jämfört med kvinnor i övriga 

befolkningen. 

Kontakt med sjukvården de senaste tre månaderna 

I hela befolkningen 16–84 år hade 49 procent haft kontakt med sjukvården de senaste tre månaderna, 

42 procent av männen och 54 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning i åldern 

16–84 år var det 66 procent som hade haft kontakt med sjukvården de senaste tre månaderna, jämfört 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 47. Andel personer som under de senaste tre månaderna haft kontakt med sjuk vården bland dem med respektive utan 

funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Kontakter med sjukvården var vanligare bland kvinnor och män med funktions nedsättning än i övriga 

befolkningen. Det var vanligare att ha haft kontakt med sjuk vården bland äldre än bland yngre, 

både bland kvinnor och män med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. I åldersgruppen 

16–64 år var det också vanligare med vårdkontakter bland kvinnor än bland män, både bland dem 

med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. 

Kontakt med läkare på sjukhus 

I hela befolkningen 16–84 år var det 22 procent som hade besökt läkare på sjukhus de senaste tre 

månaderna, 21 procent av männen och 22 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 36 procent som hade haft kontakt med läkare på sjukhus, jämfört med 

17 procent i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 48. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt läkare på sjukhus bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



Det var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning att ha besökt läkare 

på sjukhus än i övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha besökt läkare på sjukhus bland 

äldre än bland yngre. Det gällde alla grupper utom bland kvinnor med funktionsnedsättning, där det 

förhållandet inte var statistiskt säkerställt. 

Läkare på vårdcentral, privatläkare, företagsläkare och liknande 

I hela befolkningen 16–84 år hade 36 procent haft kontakt med läkare på vårdcentral, privatläkare, 

företagsläkare eller liknande de senaste tre månaderna, 31 procent av männen och 40 procent av 

kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 50 procent som hade 

besökt läkare på vårdcentral, jämfört med 31 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 49. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt läkare på vård central, privatläkare, företagsläkare och 

liknande bland dem med respektive utan funk tionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 



Besök på vårdcentral, hos privatläkare, företagsläkare eller liknande var vanligare bland kvinnor 

och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Det var vanligare att ha besökt läkare 

på vårdcentral m.m. bland äldre än bland yngre, både bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

och i övriga befolkningen. I åldersgruppen 16–64 år var det också vanligare med besök 

på vårdcentral m.m. bland kvinnor än bland män, både bland dem med funktionsnedsättning och i 


Distriktssköterska 

I hela befolkningen 16–84 år var det 13 procent som hade besökt en distriktssköterska de senaste tre 


i åldern 16–84 år var det 21 procent som hade haft kontakt med distriktssköterska, jämfört med 

11 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 50. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt distriktssköterska bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade haft kontakt med distriktssköterska 

jämfört med övriga befolkningen. Kontakt med distriktssköterska var vanligare bland äldre än bland 

yngre, både bland kvinnor och män med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. 

Kurator 

I hela befolkningen 16–84 år hade 3 procent besökt kurator de senaste tre månaderna, 2 procent av 

männen och 4 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 

6 procent som hade haft kontakt med kurator, jämfört med 2 procent i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 51. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt kurator bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



Det var betydligt vanligare bland kvinnor och män i åldern 16–64 år med funktions nedsättning att ha 

besökt kurator de senaste tre månaderna än i övriga befolkningen. Kontakt med kurator var vanligare 

bland yngre än bland äldre bland kvinnor med funktionsnedsättning och bland kvinnor och män i 

övriga befolkningen. Med undantag för övriga befolkningen i åldern 65–84 år var det genomgående 

vanligare bland kvinnor än bland män att ha besökt kurator. 

Psykolog 

I hela befolkningen 16–84 år hade 3 procent besökt psykolog de senaste tre månaderna, 2 procent av 


8 procent som hade haft kontakt med psykolog, jämfört med 2 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 52. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt psykolog bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 




Det var betydligt vanligare bland kvinnor och män i åldern 16–64 år och bland män i åldern 65–84 

år med funktionsnedsättning att ha besökt psykolog senaste tre månaderna än i övriga befolkningen. 

Kontakt med psykolog var vanligare bland yngre än bland äldre, både bland kvinnor och män med 

funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Det var också vanligare bland kvinnor än bland 

män i åldern 16–64 år att ha besökt psykolog. 

Sjukgymnast 

I hela befolkningen 16–84 år hade 9 procent besökt sjukgymnast de senaste tre måna derna, 7 procent 

av männen och 11 procent av kvinnorna. Bland dem med funktions nedsättning i åldern 16–84 år 

var det 19 procent som hade haft kontakt med sjuk gymnast, jämfört med 7 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 53. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt sjukgymnast bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



Det var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning att ha besökt sjukgymnast 

de senaste tre månaderna, jämfört med övriga befolkningen. Besök hos sjukgymnast var 

vanligare bland kvinnor än bland män i åldern 16–64 år i övriga befolkningen. I åldern 65–84 år var 

sjukgymnastbesök vanligare bland kvinnor än bland män i gruppen med funktionsnedsättning. 

Naprapat 

I hela befolkningen 16–84 år hade 8 procent besökt naprapat de senaste tre månaderna, 7 procent av 


10 procent som hade haft kontakt med naprapat, jämfört med 7 procent i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 54. Andel personer som under de senaste tre månaderna besökt naprapat bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



Det var bara bland kvinnor i åldersgruppen 16–84 år med funktionsnedsättning som det var vanligare 

att ha besökt naprapat än bland kvinnor i övriga befolkningen. Kontakt med naprapat var 

vanligare bland yngre än bland äldre, både bland kvinnor och män med funktionsnedsättning och i 

övriga befolkningen. Skillnaderna mellan dem med funktionsnedsättning och övriga befolkningen 

var i övrigt inte statistiskt säkerställda. 

Inlagd på sjukhus 

I hela befolkningen 16–84 år hade 5 procent varit inlagda på sjukhus de senaste tre månaderna, 4 procent 

av männen och 5 procent av kvinnorna. Bland dem med funk tions nedsättning i åldern 16–84 år 

var det 9 procent som hade varit inlagda på sjukhus, jämfört med 3 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 55. Andel personer som under de senaste tre månaderna varit inlagda på sjukhus bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



Det var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning att ha varit inlagd på 

sjukhus de senaste tre månaderna än i övriga befolkningen. Det var vanligare att ha varit inlagd på 

sjukhus bland äldre än bland yngre, både bland kvinnor och män med funktionsnedsättning och i 

övriga befolkningen. Det fanns inga könsskillnader som var statistiskt säkerställda.

Sammanfattning – läkemedel 


En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade de senaste tre måna derna använt 

magsårs- eller magkatarrsmedicin, diabetesmedicin, blodtryckssänkande medicin, sömnmedel eller 

insomningsmedicin, antidepressiv medicin, lugnande eller ångestdämpande medicin, smärtstillande 

medicin och blodfettssänkande medicin jämfört med dem i övriga befolkningen. 

En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning, undantaget män i åldern 16–64 år, 

hade använt astma- eller allergimedicin de senaste tre månaderna jämfört med dem i övriga befolkningen. 

Magsårs- eller magkatarrsmedicin 

I hela befolkningen 16–84 år hade 13 procent använt magsårs- eller magkatarrsmedicin de senaste 

tre månaderna, 10 procent av männen och 15 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 20 procent som hade använt magsårs- eller magkatarrsmedicin 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 56. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt magsårs- eller magkatarrsmedicin bland dem med respektive 

utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade använt magsårs- eller magkatarrsmedicin 

de senaste tre månaderna jämfört med dem i övriga befolkningen. Det var genomgående 

vanligare bland kvinnor än bland män med funktionsnedsättning att ha använt magsårs- eller magkatarrsmedicin. 

I övriga befolkningen fanns mot svarande könsskillnader endast bland dem i åldern 

16–64 år. 

Astma- eller allergimedicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 14 procent som använt astma- eller allergimedicin de senaste 


i åldern 16–84 år var det 18 procent som hade använt astma- eller allergimedicin, jämfört 

med 13 procent i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 57. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt astma- eller allergimedicin bland dem med respektive utan 



En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade använt astma- eller allergimedicin 

de senaste tre månaderna jämfört med dem i övriga befolkningen. Skillnaden var dock inte statistiskt 

säkerställd bland män i åldern 16–64 år. I övriga befolkningen var det vanligare bland kvinnor och 

män i åldern 16–64 år att ha använt astma- eller allergimedicin än bland dem i åldern 65–84 år. Det 

var genomgående van ligare att ha använt astma- eller allergimedicin bland kvinnor än bland män 

med funktionsnedsättning. I övriga befolkningen fanns motsvarande könsskillnader endast bland 

dem i åldern 16–64 år. 

Diabetesmedicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 4 procent som använt diabetesmedicin de senaste tre månaderna, 

6 procent av männen och 3 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning i 

åldern 16–84 år var det 6 procent som hade använt diabetes medicin, jämfört med 3 procent i övriga 

befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 58. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt diabetesmedicin bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 




En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade använt diabetesmedicin de senaste 

tre månaderna jämfört med dem i övriga befolkningen. Det var vanligare att ha använt diabetesmedicin 

bland äldre än bland yngre, både bland kvinnor och män med funktionsnedsättning och 

i övriga befolkningen. I övriga befolkningen var det vanligare bland män än bland kvinnor att ha 

använt diabetesmedicin. Motsvarande könsskillnad var inte statistiskt säkerställd bland personer 

med funktionsnedsättning. 

Blodtryckssänkande medicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 16 procent som använt blodtryckssänkande medicin de senaste 


i åldern 16–84 år var det 22 procent som hade använt blodtryckssänkande medicin, jämfört 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 59. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt blodtrycks sänkande medicin bland dem med respektive 



En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade använt blodtrycks sänkande medicin 

de senaste tre månaderna jämfört med dem i övriga befolkningen. Det var vanligare att ha 

använt blodtryckssänkande medicin bland äldre än bland yngre, både bland kvinnor och män med 

funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Könsskillnaderna var här små och bara i övriga 

befolkningen i åldern 16–64 år var det vanligare bland män än bland kvinnor att ha använt blodtryckssänkande 

medicin. 

Sömnmedel eller insomningsmedicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 11 procent som använt sömnmedel eller in somningsmedicin 

de senaste tre månaderna, 8 procent av männen och 14 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 20 procent som hade använt sömnmedel eller insomningsmedicin, 

jämfört med 9 procent i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 60. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt sömnmedel eller insomningsmedicin bland dem med 

respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Det var genomgående vanligare att ha använt sömnmedel eller insomningsmedicin bland kvinnor 

och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Det var vanligare att ha använt sömnmedel 

eller insomningsmedicin bland äldre än bland yngre, både bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

och i övriga befolkningen. Det var en större andel av kvinnorna än av männen som 

hade använt sömnmedel eller insomnings medicin. Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning 

och i övriga befolk ningen. 

Antidepressiv medicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 7 procent som använt antidepressiv medicin de senaste tre 


i åldern 16–84 år var det 15 procent som hade använt anti depressiv medicin, jämfört med 5 procent 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 61. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt antidepressiv medicin bland dem med respektive utan 




Det var genomgående vanligare att ha använt antidepressiv medicin de senaste tre månaderna bland 

kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Kvinnor hade i större utsträckning 

än män använt antidepressiv medicin. Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning 


Lugnande eller ångestdämpande medicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 6 procent som använt lugnande eller ångest dämpande medicin 

de senaste tre månaderna, 5 procent av männen och 8 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 15 procent som hade använt lugnande eller ångestdämpande 

medicin, jämfört med 4 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 62. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt lugnande eller ångestdämpande medicin bland dem med 



Det var genomgående vanligare att ha använt lugnande eller ångestdämpande medicin de senaste tre 

månaderna bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Det var bara 

bland dem med funktionsnedsättning i åldern 16–64 år som det inte var statistiskt säkerställt att det 

var vanligare att ha använt lugnande eller ångestdämpande medicin bland kvinnor än bland män. 

Smärtstillande medicin på recept 

I hela befolkningen 16–84 år var det 17 procent som använt smärtstillande medicin på recept de 

senaste tre månaderna, 14 procent av männen och 20 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 34 procent som hade använt smärtstillande medicin på 

recept, jämfört med 12 procent i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 63. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt smärtstillande medicin på recept bland dem med respektive 



Det var genomgående betydligt vanligare att ha använt smärtstillande medicin på recept de senaste 

tre månaderna bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Det var 

vanligare att ha använt smärtstillande medicin på recept bland äldre än bland yngre, både bland 

kvinnor och män med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Det var bara bland dem i 

övriga befolkningen i åldern 65–84 år som det inte var statistiskt säkerställt att det var vanligare att 

ha använt smärtstillande medicin på recept bland kvinnor än bland män. 

Smärtstillande medicin utan recept 

I hela befolkningen 16–84 år var det 48 procent som använt smärtstillande medicin utan recept de 

senaste tre månaderna, 38 procent av männen och 56 procent av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 51 procent som använt smärtstillande medicin utan recept, 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 64. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt smärtstillande medicin utan recept bland dem med 




Det var vanligare att ha använt receptfri smärtstillande medicin de senaste tre månaderna bland män 

med funktionsnedsättning än bland män i övriga befolkningen. En större andel kvinnor och män i 

åldern 16–64 år använde receptfri smärtstillande medicin jämfört med dem i åldern 65–84 år. Det 

var vanligare att ha använt receptfri smärt stillande medicin bland kvinnor än bland män. 

Blodfettssänkande medicin 

I hela befolkningen 16–84 år var det 9 procent som använt blodfettssänkande medicin de senaste tre 


i åldern 16–84 år var det 13 procent som hade använt blod fettssänkande medicin, jämfört med 

7 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 65. Andel personer som under de senaste tre månaderna använt blodfetts sänkande medicin bland dem med respektive 



En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade använt blodfetts sänkande medicin 

de senaste tre månaderna jämfört med dem i övriga befolkningen. En större andel bland kvinnor och 

män i åldern 65–84 år använde blodfettssänkande medicin än bland dem i åldern 16–64 år. Det var 

vanligare bland män än bland kvinnor att ha använt blodfettssänkande medicin.


Sammanfattning – tandhälsa 

Dålig tandhälsa var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktions nedsättning än i övriga 

befolkningen. Sämst tandhälsa hade personer med funktions nedsättning som också saknade kontantmarginal. 

I den gruppen hade 39 procent av männen och 31 procent av kvinnorna dålig tandhälsa, 

jämfört med 10 respektive 8 procent i övriga befolkningen. Kvinnor och män som saknade 

kontantmarginal hade betydligt sämre tandhälsa än dem som hade kontantmarginal, både bland dem 

med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Det var vanligare att ha avstått från tandläkarbesök bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Kvinnor och män med rörelsehinder hade i störst utsträckning avstått 

från tandläkarbesök trots behov. 

Dålig tandhälsa 

I hela befolkningen 16–84 år hade 12 procent dålig tandhälsa, 12 procent av männen och 11 procent 

av kvinnorna. Bland dem med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 20 procent som hade 

dålig tandhälsa, jämfört med 9 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 66. Andel personer med dålig eller mycket dålig tandhälsa bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



Dålig tandhälsa var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsätt ning än i övriga 

befolkningen. Det var något vanligare med dålig tandhälsa bland yngre än bland äldre kvinnor i 

övriga befolkningen.


Figur 67. Andel personer med dålig eller mycket dålig tandhälsa bland dem med funk tionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn 



Dålig tandhälsa var vanligare bland män med rörelsehinder än bland män med nedsatt hörsel eller 

syn och bland hela gruppen män med funktionsnedsättning. Bland kvinnor med rörelsehinder var 

det vanligare med dålig tandhälsa än bland kvinnor med nedsatt syn och bland hela gruppen kvinnor 

med funktionsnedsättning. 


Det fanns stora sociala skillnader i tandhälsa, både inom gruppen med funktionsnedsätt ning och i 

övriga befolkningen (figurerna 68 och 69). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 68. Andel personer med dålig tandhälsa bland dem med och utan funktions nedsättning efter utbildning, 16–84 år, 



Inga skillnader mellan dem med kort och lång utbildning var statistiskt säkerställda utom för kvinnor 

i övriga befolkningen. Bland kvinnor i övriga befolkningen var det vanligare med dålig tandhälsa 

bland dem med kort utbildning än bland dem med lång.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 69. Andel personer med dålig tandhälsa bland dem med och utan funktions nedsättning efter ekonomisk situation, 16–84 

år, 2005–2007, i procent. Ålders standardiserat. 


Kvinnor och män som saknade kontantmarginal hade sämre tandhälsa än dem som hade kontantmarginal, 

både bland personer med funktionsnedsättning och i övriga befolk ningen. Den grupp där 

det var vanligast med dålig tandhälsa var de personer som både saknade kontantmarginal och hade 

funktionsnedsättning. Bland dem hade 39 procent av männen och 31 procent av kvinnorna dålig 

tandhälsa. 

Avstått från tandläkarbesök trots behov 

I hela befolkningen 16–84 år hade 19 procent avstått från tandläkarbesök trots behov, och andelen 

var lika stor bland kvinnor och män. Bland dem med funktionsnedsättning i åldersgruppen 16–84 år 

var det 27 procent som hade avstått från att besöka tandläkare trots behov, jämfört med 17 procent 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 70. Andel personer som avstått från att söka tandläkare trots behov bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 




Det var vanligare att ha avstått från tandläkarbesök bland kvinnor och män med funk tionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha avstått från att besöka tandläkare trots behov 

bland kvinnor och män i åldern 16–64 år jämfört med dem i åldern 65–84 år, både bland dem med 

funktionsnedsättning och i övriga befolk ningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 71. Andel personer som avstått från att söka tandläkare trots behov bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel 



En större andel kvinnor med rörelsehinder hade avstått från att söka tandläkare trots behov jämfört 

med kvinnor med nedsatt syn och hela gruppen kvinnor med funktions nedsättning.


Sammanfattning – levnadsvanor 


utom bland män i åldern 65–84 år. Fetma var vanligast bland rörelse hindrade kvinnor, där hela 32 

procent hade fetma. Fetma var vanligare bland kvinnor med kort utbildning än bland dem med lång 

utbildning, både bland dem med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. Kvinnor och män 

som saknade kontantmarginal hade fetma i större utsträckning än dem som hade kontantmarginal, 

både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Stillasittande fritid var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktions nedsättning än i 

övriga befolkningen. Stillasittande var vanligast bland kvinnor och män med rörelsehinder. 

Det var genomgående en mindre andel som var fysiskt aktiva bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Kvinnor och män med funktions nedsättning åt mindre 

frukt och grönsaker jämfört med övriga befolkningen. Män med rörelsehinder åt minst frukt och 

grönsaker. 


än i övriga befolkningen. Störst var andelen dagligrökare bland kvinnor med 

funktionsnedsättning som saknade kontantmarginal. Av dem var det 30 procent som rökte. Det var 

vanligare att röka varje dag bland personer som hade kort utbildning än bland dem med lång, både 

bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Det var också vanligare att röka 

varje dag bland personer som saknade kontantmarginal än bland dem som hade kontantmarginal, 

både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha 

varit utsatt för miljötobaksrök bland personer med funktionsnedsättning än i övriga befolk ningen, 

utom bland äldre män. 

Det var nästan lika vanligt att snusa varje dag bland kvinnor och män med funktions nedsättning 

som i övriga befolkningen. Det var också nästan lika vanligt med riskabla alkoholvanor bland kvinnor 

och män med funktionsnedsättning som i övriga befolk ningen. 

I åldersgruppen 16–64 år var det vanligare att ha riskabla spelvanor bland personer med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. 

Fetma 

I hela befolkningen 16–84 år hade 12 procent fetma, 11 procent av männen och 12 procent av kvinnorna. 

Bland personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 18 procent med fetma, 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 72. Andel personer med fetma bland dem med respektive utan funktions nedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 





utom bland män i åldern 65–84 år. Det var också vanligare med fetma bland kvinnor än bland män 

i gruppen med funktionsnedsättning. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 73. Andel personer med fetma bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 



Det var vanligare med fetma bland kvinnor med rörelsehinder än bland kvinnor med nedsatt hörsel 

eller syn och bland hela gruppen kvinnor med funktionsnedsättning. Det var också vanligare med 

fetma bland män med rörelsehinder än bland män med hörsel nedsättning och bland hela gruppen 

män med funktionsnedsättning. 


Det fanns stora sociala skillnader i fetma, både inom gruppen med funktionsnedsättning och i övriga 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 74. Andel personer med fetma bland dem med funktionsnedsättning efter utbildning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 




Fetma var vanligare bland kvinnor med kort utbildning än bland kvinnor med lång ut bildning, både 

bland kvinnor med funktionsnedsättning och bland kvinnor i övriga befolkningen. Bland män med 

funktionsnedsättning var det däremot vanligare med fetma bland dem med lång utbildning än bland 

dem med kort, men den här skillnaden var inte statistiskt säkerställd. Det beror på att gruppen män 

med lång utbildning och funktionsnedsättning är liten. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 75. Andel personer med fetma bland dem med funktionsnedsättning efter ekonomisk situation, 16–84 år, 2005–2007, i 



Kvinnor och män som saknade kontantmarginal hade fetma i större utsträckning än dem som hade 

kontantmarginal, både bland personer med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Stillasittande fritid 

I hela befolkningen 16–84 år var 14 procent mest stillasittande på fritiden, 15 procent av männen och 

13 procent av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning var det 23 procent som hade en 

mest stillasittande fritid, jämfört med 10 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 76. Andel personer med mest stillasittande fritid bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 




Stillasittande fritid var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsätt ning än i 

övriga befolkningen. Det var något vanligare bland män än bland kvinnor i övriga befolkningen i 

åldern 16–64 år att ha stillasittande fritid. Bland både kvinnor och män med funktions nedsättning 

var det vanligare bland äldre än bland yngre att ha en stillasittande fritid, men så var det inte i övriga 

befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 77. Andel personer med mest stillasittande fritid bland dem med funktionsnedsätt ning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 



Det var betydligt vanligare med stillasittande fritid bland kvinnor och män med rörelsehinder än 

bland dem med hörsel- eller synnedsättning och i hela gruppen med funktionsnedsättning. 

Fysiskt aktiv minst 30 minuter per dag 

I hela befolkningen 16–84 år var 64 procent fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag, 66 procent av 

männen och 63 procent av kvinnorna. Bland personer med funktions nedsättning i åldern 16–84 år 

var det 55 procent som var fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag, jämfört med 68 procent i övriga 

befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 78. Andel personer som var fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 




Det var genomgående en mindre andel fysiskt aktiva bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Bland kvinnor och män med funktions nedsättning och bland kvinnor 

i övriga befolkningen var en större andel fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag bland dem i åldern 

16–64 år än bland dem i åldern 65–84 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 79. Andel personer som var fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel 



Det var en mindre andel fysiskt aktiva bland kvinnor och män med rörelsehinder än bland dem med 

hörsel- eller synnedsättning och i hela gruppen med funktions nedsättning. 

Äter mycket frukt och grönsaker 

I hela befolkningen 16–84 år var det 9 procent som åt frukt och grönsaker minst 5 gånger per dag, 5 

procent av männen och 13 procent av kvinnorna. Det var 9 procent i åldern 16–84 år som åt mycket 

frukt och grönsaker (minst 5 gånger per dag) bland personer med funktionsnedsättning och 9 procent 

även i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 80. Andel personer som äter mycket frukt och grönsaker (minst 5 gånger per dag) bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 




Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan personer med funktions nedsättning och 

övriga befolkningen i andelen som äter mycket frukt och grönsaker. Det var genomgående betydligt 

vanligare att kvinnor åt mycket frukt och grönsaker jämfört med män. En större andel bland kvinnor 

i åldern 16–64 år i övriga befolkningen åt mycket frukt och grönsaker jämfört med kvinnor i åldern 

65–84 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 81. Andel personer som äter mycket frukt och grönsaker (minst 5 gånger per dag) bland dem med funktionsnedsättning, 

nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan olika grupper med funktions nedsättning i 

andelen som äter mycket frukt och grönsaker. 

Äter lite frukt och grönsaker 

I hela befolkningen 16–84 år var det 25 procent som åt frukt och grönsaker 1,3 gånger per dag eller 

mer sällan, 36 procent av männen och 17 procent av kvinnorna. Det var 31 procent i åldern 16–84 år 

som åt lite frukt och grönsaker (1,3 gånger per dag eller mer sällan) bland personer med funktionsnedsättning 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 82. Andel personer som äter lite frukt och grönsaker (1,3 gånger per dag eller mer sällan) bland dem med respektive utan 




Det var genomgående en större andel som åt frukt och grönsaker 1,3 gånger per dag eller mer sällan 

bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än i övriga befolk ningen. Det var genomgående 

betydligt vanligare bland män än bland kvinnor att äta lite frukt och grönsaker. Kvinnor och män 

med funktionsnedsättning och i övriga befolk ningen i åldern 16–64 år åt mindre frukt och grönsaker 

än dem i åldern 65–84 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 83. Andel personer som äter lite frukt och grönsaker (1,3 gånger per dag eller mer sällan) bland dem med funktionsnedsättning, 

nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


Det var en större andel män med rörelsehinder som åt frukt och grönsaker 1,3 gånger per dag eller 

mer sällan jämfört med män med nedsatt syn. 

Röker varje dag 

I hela befolkningen 16–84 år rökte 15 procent varje dag, 12 procent av männen och 16 procent av 

kvinnorna. Det var 20 procent i åldern 16–84 år som rökte varje dag bland personer med funktionsnedsättning 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 84. Andel personer som röker varje dag bland dem med respektive utan funktions nedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 





än i övriga befolkningen. I åldersgruppen 16–64 år var det en större andel kvinnor än 

män som rökte varje dag. Det var vanligare bland yngre kvinnor och män med funktionsnedsättning 

och bland yngre kvinnor i övriga befolkningen att röka varje dag än bland dem som var äldre. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 85. Andel personer som röker varje dag bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 



Män med rörelsehinder rökte varje dag i större utsträckning än män med nedsatt syn eller hörsel och 

än hela gruppen män med funktionsnedsättning. 


Det fanns stora sociala skillnader i andel som rökte varje dag, både i gruppen med funktionsnedsättning 

och i övriga befolkningen (figur 86 och 87). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 86. Andel personer som röker varje dag bland dem med funktionsnedsättning efter utbildning, 16–84 år, 2005–2007, i 



Det var vanligare att röka varje dag bland personer med kort utbildning än bland dem med lång, både 

bland personer med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 87. Andel personer som röker varje dag bland dem med funktionsnedsättning efter ekonomisk situation, 16–84 år, 



Det var betydligt vanligare att röka varje dag bland personer som saknade kontant marginal än bland 

dem som hade kontantmarginal, både bland personer med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. 

Snusar varje dag 

I hela befolkningen 16–84 år var det 11 procent som snusade varje dag, 20 procent av männen och 4 

procent av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 12 procent 

som snusade varje dag, jämfört med 11 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 88. Andel personer som snusar dagligen bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 



Det gick inte att se några statistiskt säkerställda skillnader i snusning mellan personer med funktionsnedsättning 

och övriga befolkningen. Det var genomgående betydligt vanligare att snusa bland 

män än bland kvinnor. Det var också vanligare att snusa bland kvinnor och män i åldern 16–64 år 

än bland dem i åldern 65–84 år.


Figur 89. Andel personer som snusar varje dag bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med 



Det var en mindre andel män med rörelsehinder som snusade varje dag jämfört med män med nedsatt 

hörsel och med hela gruppen män med funktionsnedsättning. 

Utsatt för miljötobaksrök 

I hela befolkningen 16–84 år var det 20 procent som hade varit utsatta för miljötobaks-rök, 23 procent 

av männen och 18 procent av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning i åldern 

16–84 år var det 25 procent som hade varit utsatta för miljötobaksrök, jämfört med 19 procent i 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 90. Andel personer som varit utsatta för miljötobaksrök bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



Det var vanligare att ha varit utsatt för miljötobaksrök bland personer med funktionsnedsättning än 

i övriga befolkningen, utom bland äldre män. Det var också vanligare att ha blivit utsatt för miljötobaksrök 

bland män än bland kvinnor, utom bland dem med funktionsnedsättning i åldern 65–84 år. 

Det var vanligare att har blivit utsatt för miljötobaksrök bland yngre än bland äldre.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 91. Andel personer som varit utsatta för miljötobaksrök bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt 




andelen som varit utsatt för miljötobaksrök. 

Riskabla spelvanor 

I hela befolkningen 16–84 år hade 4 procent riskabla spelvanor, 6 procent av männen och 2 procent 

av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 6 procent som 

hade riskabla spelvanor, jämfört med 3 procent i övriga befolk ningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 92. Andel personer med riskabla spelvanor bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 



Riskabla spelvanor var vanligare bland personer med funktionsnedsättning i ålders gruppen 16–64 

år än i övriga befolkningen. I den här åldersgruppen var det också vanligare bland män än bland 

kvinnor att ha riskabla spelvanor.


Figur 93. Andel personer med riskabla spelvanor bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med 




andelen som hade riskabla spelvanor. 

Riskabla alkoholvanor 

I hela befolkningen 16–84 år hade 13 procent riskabla alkoholvanor, 17 procent av männen och 10 


som hade riskabla alkoholvanor, jämfört med 13 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 94. Andel personer med riskabla alkoholvanor bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, 

i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel män än kvinnor hade riskabla alkoholvanor. Riskabla alkoholvanor var också vanligare 

bland yngre än bland äldre. Det fanns inga statistiskt säkerställda skill nader mellan personer 

med funktionsnedsättning och övriga befolkningen.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 95. Andel personer med riskabla alkoholvanor bland dem med funktionsnedsätt ning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 




andelen som hade riskabla alkoholvanor.

Sammanfattning – trygghet 


En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade avstått från att gå ut ensamma av 

rädsla för rån, överfall eller annat ofredande, jämfört med kvinnor och män i övriga befolkningen. 

En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade blivit utsatta för kränkande 

behandling eller bemötande jämfört med övriga befolkningen. Det fanns en betydligt större andel 

kvinnor och män med dåligt allmänt hälsotillstånd och med psykisk ohälsa bland dem som blivit 

utsatta för kränkande behandling än bland dem som inte blivit utsatta, både bland personer med 


Det var också vanligare att ha blivit utsatt för hot om våld och fysiskt våld bland kvinnor och män 

med funktionsnedsättning i åldern 16–64 år än bland dem i övriga befolkningen i samma åldersgrupp. 

Både hot om våld och fysiskt våld var vanligast bland kvinnor med rörelsehinder. 

Avstått från att gå ut ensam 

I hela befolkningen 16–84 år var det 26 procent som hade avstått från att gå ut ensamma av rädsla 

för överfall, rån eller annat ofredande, 10 procent av männen och 40 procent av kvinnorna. Bland 

personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 31 procent som hade avstått från att 

gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, jämfört med 25 procent i övriga 

befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 96. Andel personer som avstått från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande bland dem med 



En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade avstått från att gå ut ensamma jämfört 

med kvinnor och män i övriga befolkningen. Det var också betydligt vanligare bland kvinnor än 

bland män att avstå från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande. Rädsla för 

att gå ut ensam var också vanligare bland män med funktionsnedsättning i åldern 65–84 år än bland 

dem i åldern 16–64 år. I övriga befolkningen var det vanligare med sådan rädsla bland både kvinnor 

och män i åldern 65–84 år än bland dem i åldern 16–64 år.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 97. Andel personer som avstått från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande bland dem med 

funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel män med rörelsehinder hade avstått från att gå ut ensamma jämfört med män med 

hörselnedsättning. I övrigt fanns inga statistiskt säkerställda skillnader. 

Utsatt för kränkande bemötande 

I hela befolkningen 16–84 år hade 22 procent blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande, 

18 procent av männen och 25 procent av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning 

i åldern 16–84 år var det 30 procent som hade blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande, 

jämfört med 20 procent i övriga befolk ningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 98. Andel personer utsatta för kränkande behandling eller bemötande bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 



En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning hade blivit utsatta för krän kande behandling 

jämfört med dem i övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha blivit utsatt för kränkande 

behandling bland kvinnor och män i åldern 16–64 år än bland dem i åldern 65–84 år.


Figur 99. Andel personer utsatta för kränkande behandling eller bemötande bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt 

hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel kvinnor med rörelsehinder hade blivit utsatta för kränkande behandling jämfört med 

kvinnor med hörselnedsättning. I övrigt fanns inga statistiskt säkerställda skillnader. 

Kränkande bemötande och dålig hälsa 

Bland de personer som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande var det en betydligt 

större andel som hade dålig hälsa än bland dem som inte blivit utsatta. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 100. Andel personer med dålig hälsa bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande respektive 

dem som inte blivit utsatta för det, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En större andel kvinnor och män hade dålig hälsa bland dem som blivit utsatta för kränkande 

behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland personer med funktionsnedsättning 

och i övriga befolkningen.


Kränkande bemötande och psykisk hälsa 

Bland de personer som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande var det en betydligt 

större andel som hade dålig psykisk hälsa än bland dem som inte blivit utsatta. 

Svåra besvär av ängslan, oro eller ångest 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 101. Andel personer med svår ängslan, oro eller ångest bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande 

respektive dem som inte blivit utsatta för det, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En betydligt större andel kvinnor och män hade svåra besvär av ängslan, oro eller ångest bland dem 

som blivit utsatta för kränkande behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland personer 

med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Nedsatt psykiskt välbefinnande 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 102. Andel personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller 

bemötande respektive dem som inte blivit utsatta för det, 16–84 år, 2005–2007, i procent. Åldersstandardiserat. 


En betydligt större andel kvinnor och män hade nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem som blivit 

utsatta för kränkande behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland dem med funktionsnedsättning 


Mycket stressade 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 103. Andel personer som var mycket stressade bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande 



En betydligt större andel kvinnor och män var mycket stressade bland dem som blivit utsatta för 

kränkande behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland dem med funktionsnedsättning 


Svåra sömnbesvär 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 104. Andel personer med svåra sömnbesvär bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande respektive 



En betydligt större andel kvinnor och män hade svåra sömnbesvär bland dem som blivit utsatta för 

kränkande behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland personer med funktionsnedsättning 



Självmordstankar 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 105. Andel personer som haft självmordtankar bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande 



Självmordstankar var betydligt vanligare bland kvinnor och män som blivit utsatta för kränkande 

behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland personer med funktionsnedsättning och 


Självmordsförsök 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 106. Andel personer som försökt ta sitt liv bland dem som blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande respektive 



En betydligt större andel kvinnor och män hade försökt ta sitt liv bland dem som blivit utsatta för 

kränkande behandling än bland dem som inte blivit kränkta, både bland personer med funktionsnedsättning 


Utsatta för hot om våld 


I hela befolkningen 16–84 år var det 4 procent som blivit utsatta för hot om våld, 4 procent av männen 

och 5 procent av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsätt ning i åldern 16–84 år var det 

7 procent som hade blivit utsatta för hot om våld, jämfört med 4 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 107. Andel personer utsatta för hot om våld bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 



Det var vanligare att ha blivit utsatt för hot om våld bland kvinnor och män i åldern 16–64 år med 

funktionsnedsättning än bland dem i övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha blivit utsatt 

för hot om våld bland kvinnor och män i åldern 16–64 år än bland dem i åldern 65–84 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 108. Andel personer utsatta för hot om våld bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med 



Kvinnor med rörelsehinder hade i större utsträckning blivit utsatta för hot om våld jämfört med kvinnor 

med nedsatt hörsel eller syn och med hela gruppen kvinnor med funktionsnedsättning. I övrigt 

fanns inga statistiskt säkerställda skillnader.


Utsatt för fysiskt våld 

I hela befolkningen 16–84 år hade 3 procent blivit utsatta för fysiskt våld, 4 procent av männen och 3 


som hade blivit utsatta för fysiskt våld, jämfört med 3 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 109. Andel personer utsatta för fysiskt våld bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 



Det var vanligare att ha blivit utsatt för fysiskt våld bland kvinnor och män i åldern 16–64 år med 

funktionsnedsättning än bland dem i övriga befolkningen. En större andel kvinnor och män i åldern 

16–64 år hade blivit utsatta för fysiskt våld än bland dem i åldern 65–84 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 110. Andel personer utsatta för fysiskt våld bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med 



En större andel kvinnor med rörelsehinder hade blivit utsatta för fysiskt våld jämfört med kvinnor 

med nedsatt hörsel eller syn och med hela gruppen kvinnor med funktions nedsättning. I övrigt fanns 

inga statistiskt säkerställda skillnader.

Sammanfattning – sociala relationer 


En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning saknade tillit till andra människor jämfört 

med dem i övriga befolkningen. Det var vanligare att sakna tillit till andra människor bland 

män med kort utbildning än bland dem med lång, både bland dem med funktionsnedsättning och 

i övriga befolkningen. Det var också vanligare att kvinnor och män som saknade kontantmarginal 

också saknade tillit jämfört med dem som hade kontantmarginal. Det gällde både bland dem med 


Det var betydligt vanligare att sakna förtroende för samhällets institutioner bland personer med 

funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Störst var förtroendet för sjukvården, domstolar och 

polisen och minst var förtroendet för politiker i landstinget och kommunen. 

Kvinnor och män med funktionsnedsättning saknade i större utsträckning emotionellt stöd jämfört 

med dem i övriga befolkningen. En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning 

saknade också praktiskt stöd jämfört med dem i övriga befolk ningen, med undantag för män i åldern 

65–84 år. Vanligast var det att sakna emotionellt och praktiskt stöd bland män med rörelsehinder 

(24 respektive 14 procent). 

Lågt socialt deltagande var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funk tionsnedsättning 

än i övriga befolkningen. Störst var andelen med lågt socialt deltagande bland kvinnor och män 

i åldern 65–84 år med funktionsnedsättning och bland rörelse hindrade kvinnor och män. Det var 

vanligare med lågt socialt deltagande bland kvinnor och män med kort utbildning än bland dem med 

lång, både bland dem med funktions nedsättning och i övriga befolkningen. Lågt socialt deltagande 

var också vanligare bland kvinnor och män som saknade kontantmarginal än bland dem som hade 

kontant marginal, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Saknar tillit till andra människor 

I hela befolkningen 16–84 år var det 27 procent som saknar tillit, det vill säga litar i allmänhet inte 

på de flesta människor, 27 procent av männen och 27 procent av kvinnorna. Bland personer med 

funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 37 procent som saknade tillit, jämfört med 24 procent 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 111. Andel personer som saknar tillit bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 



En större andel saknade tillit bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än bland dem i 

övriga befolkningen. Det var också vanligare att sakna tillit bland yngre än bland äldre.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 112. Andel personer som saknar tillit bland dem med funktionsnedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem med rörelsehinder, 



En större andel bland kvinnor med rörelsehinder saknade tillit jämfört med kvinnor med nedsatt hörsel 

eller syn och med hela gruppen kvinnor med funktionsnedsättning. I övrigt fanns inga statistiskt 

säkerställda skillnader. 


Det var stora sociala skillnader i andelen personer som inte litade på andra människor, både i gruppen 

med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen (figur 113 och 114). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 113. Andel personer som saknar tillit bland dem med funktionsnedsättning efter utbildning, 16–84 år, 2005–2007, i procent. 



I gruppen män var det vanligare att sakna tillit till andra människor bland dem med kort utbildning 

än bland dem med lång. Det gällde både bland dem med funktionsnedsättning och bland män i 

övriga befolkningen. Samma skillnad gick att se bland kvinnor i övriga befolkningen med kort 

respektive lång utbildning. För kvinnor med funktionsnedsätt ning var motsvarande skillnad inte 

statistiskt säkerställd.


Figur 114. Andel personer som saknar tillit bland dem med funktionsnedsättning efter ekonomisk situation, 16–84 år, 2005–2007, 

i procent. Åldersstandardiserat. 


Det var också vanligare att sakna tillit bland kvinnor och män som saknade kontant-marginal än 

bland dem med kontantmarginal, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Saknar förtroende för samhällets institutioner 

Det var betydligt vanligare att sakna förtroende för samhällets institutioner bland per soner med 

funktionsnedsättning än i övriga befolkningen (Tabell 2). 

Tabell 2. Andel som inte har särskilt stort förtroende eller saknar förtroende för samhällets institutioner bland personer med 

funktionsnedsättning och övriga befolkningen, i procent. Åldersstandardiserat. 

Funktionsnedsättning Övrig befolkning 

Män Kvinnor Män Kvinnor 

Sjukvården 32 * 34 * 25 24 

Skolan 41 34 * 38 29 

Polis 40 * 28 * 36 23 

Socialtjänsten 45 39 43 36 

Arbetsförmedlingen 57 50 57 51 

Försäkringskassan 46 * 39 * 40 35 

Domstolar 33 * 23 * 28 19 

Riksdagen 58 * 48 * 53 44 

Politiker i ditt landsting 61 53 61 52 

Politiker i din kommun 59 54 58 51 


* Statistiskt säkerställd skillnad gentemot övriga befolkningen. 

En större andel kvinnor och män med funktionsnedsättning saknade förtroende för sjukvården, 

polis, försäkringskassan, domstolar och riksdagen jämfört med i övriga befolkningen. En större 

andel kvinnor med funktionsnedsättning saknade förtroende för skolan jämfört med kvinnor i övriga 

befolkningen.


Män hade störst förtroende för sjukvården, domstolar, polisen och skolan, både bland män med 

funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. Minst var förtroendet bland såväl kvinnor och män 

med funktionsnedsättning som bland dem i övriga befolkningen för politiker i landstinget, kommunen 

och riksdagen samt arbetsförmedlingen. Kvinnor hade störst förtroende för domstolar, polisen, 

sjukvården och skolan, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

Saknar emotionellt stöd 

I hela befolkningen 16–84 år var det 12 procent som saknade emotionellt stöd, det vill säga inte hade 

någon att dela sina innersta tankar med, 14 procent av männen och 10 procent av kvinnorna. Bland 

personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 16 procent som saknade emotionellt 

stöd jämfört med 10 procent i övriga befolk ningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 115. Andel personer som saknar emotionellt stöd bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



 

 

 

Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland kvinnor och män med funktions nedsättning än 

bland dem i övriga befolkningen. Det fanns även en större andel som saknade emotionellt stöd bland 

män 16–64 år än bland kvinnor i samma åldersintervall. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 116. Andel personer som saknar emotionellt stöd bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 




Kvinnor och män med rörelsehinder saknade i större utsträckning emotionellt stöd jäm fört med dem 

som hade nedsatt hörsel och med hela gruppen med funktionsnedsättning. 

Saknar praktiskt stöd 

I hela befolkningen 16–84 år var det 5 procent som saknade praktiskt stöd, det vill säga hade svårigheter 

att få hjälp om de hade praktiska problem eller var sjuka, 6 procent av männen och 5 procent 

av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 år var det 9 procent som 

saknade praktiskt stöd, jämfört med 4 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 117. Andel personer som saknar praktiskt stöd bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 2005–2007, i 



En större andel kvinnor och män saknade praktiskt stöd bland dem med funktions nedsättning än i 

övriga befolkningen. Skillnaden var dock inte statistiskt säkerställd för män i åldern 65–84 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 118. Andel personer som saknar praktiskt stöd bland dem med funktionsnedsätt ning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 



En större andel bland kvinnor och män med rörelsehinder saknade praktiskt stöd jämfört med hela 

gruppen kvinnor och män med funktionsnedsättning och med kvinnor med nedsatt hörsel.


Lågt socialt deltagande 

I hela befolkningen 16–84 år var det 19 procent som hade lågt socialt deltagande, det vill säga inte 

hade deltagit i någon eller endast en av 13 aktiviteter 6 under de senaste 12 månaderna, 20 procent 

av männen och 18 procent av kvinnorna. Bland personer med funktionsnedsättning i åldern 16–84 

år var det 29 procent som hade ett lågt socialt deltagande, jämfört med 15 procent i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 119. Andel personer med lågt socialt deltagande bland dem med respektive utan funktionsnedsättning, 16–84 år, 



 

 

 

Det var betydligt vanligare med lågt socialt deltagande bland kvinnor och män med funktionsnedsättning 

än bland dem i övriga befolkningen. En större andel äldre kvinnor och män hade lågt socialt 

deltagande jämfört med dem i åldern 16–64 år. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 120. Andel personer med lågt socialt deltagande bland dem med funktions nedsättning, nedsatt hörsel eller syn samt dem 



6 Aktiviteterna var: Studiekurs/kurs på din arbetsplats; Studiecirkel/kurs på din fritid; Fackföreningsmöte; 

Annat föreningsmöte; Teater/bio; Konstutställning; Religiös sammankomst; Sporttillställning; Skrivit insändare 

i tidning/tidskrift; Demonstration av något slag; Offentlig tillställning, till exempel nattklubb, danstillställning 

eller liknande; Större släktsammankomst; Privat fest hos någon.


En större andel kvinnor och män hade lågt socialt deltagande bland rörelsehindrade än bland dem 

med nedsatt hörsel och hela gruppen med funktionsnedsättning. 


Det fanns stora sociala skillnader i socialt deltagande, både i gruppen med funktions nedsättning och 

i övriga befolkningen (figur 121 och 122). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 121. Andel personer med lågt socialt deltagande bland dem med funktions nedsättning efter utbildning, 16–84 år, 



Det var vanligare med lågt socialt deltagande bland kvinnor och män med kort utbild ning än bland 

dem med lång, både bland dem med funktionsnedsättning och i övriga befolkningen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 122. Andel personer med lågt socialt deltagande bland dem med funktions nedsättning efter ekonomisk situation, 16–84 år, 



Det var också vanligare med lågt socialt deltagande bland kvinnor och män som saknade kontantmarginal 

än bland dem som hade kontantmarginal, både bland dem med funk tionsnedsättning och i 

övriga befolkningen.


Hur stor del av ohälsan beror på 

funktionsnedsättningen? 

Det är inte oväntat att hälsan är sämre bland personer med funktionsnedsättning, efter som funktionsnedsättningen 

i många fall beror på sjukdom eller skada. Tyvärr har vi inga uppgifter om funktionsnedsättningen 

är medfödd eller om den har förvärvats senare i livet, vilket säkerligen har betydelse 

för den självupplevda hälsan. Men hur stor del av ohälsan beror direkt på funktionsnedsättningen? 

Vad är det förutom själva funktions nedsättningen som påverkar hälsan? I Tabell 3 visas resultaten 

av en logistisk regres sionsanalys. 

Tabell 3. Logistisk regression med oddskvoter (95 % KI2 ) för dålig hälsa under åren 2005–2007, 16–84 år (n=6 832 män och 8 243 

kvinnor). 

Funktionsnedsättning 

Ej funktionsnedsättning 

Funktionsnedsättning 

Utbildning 

Lång 

Mellanlång 

Kort 

Kontantmarginal 

Har kontantmarginal 

Saknar kontantmarginal 

Fetma 

Ej fetma 

Fetma 

Rökning 

Inte dagligrökare 

Dagligrökare 

Fysisk aktivitet 

Fysiskt aktiva 

Stillasittande 

Kränkande bemötande 

Inte kränkta 

Kränkta 

Socialt deltagande 

Socialt deltagande 

Ej socialt deltagande 

Ojusterad modell MÄN 

Oddskvot (95% KI) 1 

1,0 3 

13,3 (10,7–16,5) 

1,0 3 

8,4 (6,5–10,9) 

1,0 3 

1,3 (0,9–2,0) 

1,3 (0,9–2,0) 

1,0 3 

1,9 (1,5–2,5) 

1,0 3 

1,4 (1,0–1,8) 

1,0 3 

1,2 (0,9–1,6) 

1,0 3 

2,3 (1,8–3,0) 

1,0 3 

2,4 (1,8–3,1) 

1,0 3 

1,7 (1,3–2,2) 

Ojusterad modell KVINNOR 

Oddskvot (95 % KI) 1 

1,0 3 

18,2 (15,0–22,1) 

1,0 3 

12,9 (10,3–16,1) 

1,0 3 

1,1 (0,8–1,5) 

1,0 (0,7–1,3) 

1,0 3 

1,7 (1,3–2,1) 

1,0 3 

1,4 (1,1–1,7) 

1,0 3 

1,0 (0,8–1,3) 

1,0 3 

2,3 (1,8–2,9) 

1,0 3 

2,0 (1,6–2,5) 

1,0 3 

1,8 (1,4–2,2) 

1 Modellen kontrollerades för ålder, utbildning, kontantmarginal, fetma, daglig rökning, stilla sittande fritid, kränkande bemötande 

och socialt deltagande. 

2 KI= konfidensintervall. 

3 Referensgrupp. 

När modellen justerats för ålder, utbildning, kontantmarginal, fetma, rökning, fysisk aktivitet, kränkande 

bemötande och socialt deltagande minskade oddskvoten för dålig hälsa bland personer med 

funktionsnedsättning i relation till övriga befolkningen från 13,3 till 8,4 för män och från 18,2 till 

12,9 för kvinnor. Det innebär en minskning med 37 procent för män och 29 procent för kvinnor. 

Risken (oddset) för dålig hälsa var alltså 8,4 gånger större för män och 12,9 gånger större för kvinnor 

med funktionsnedsättning jämfört med dem i övriga befolkningen, när man tagit hänsyn till ålder,


utbildningsnivå, kontantmarginal, fetma, rökning, stillasittande, kränkande bemötande och socialt 

del tagande. 

Utöver ålder fanns följande riskfaktorer för dålig hälsa: stillasittande fritid, krän kande bemötande, 

bristande socialt deltagande, avsaknad av kontantmarginal och fetma. Utbildning och rökning 

var inte statistiskt säkerställda. De här riskfaktorerna kan till viss del säkerligen påverkas av 

funktionsnedsättningen, som kan medföra sämre eko nomi, mindre möjligheter till fysisk aktivitet 

och socialt deltagande och större risk för kränkande behandling eller bemötande. De här faktorerna 

går dock att påverka. Om de här faktorerna påverkades i en riktning som är mer gynnsam för hälsan 

skulle förmodligen hälsan bland personer med funktionsnedsättning kunna förbättras avsevärt.

I den här rapporten redovisas resultat från den nationella folkhälsoenkäten, 

där hälsosituationen bland personer med funktionsnedsättning 

sätts i relation till övriga befolkningens hälsa. Här redovisas resultat om 

fysiskt och psykiskt välbefinnande samt levnadsvanor, som fysisk aktivitet, 

rökning och alkoholkonsumtion. 

Vidare tar rapporten upp frågor om utsatthet, som otrygghet och rädsla, 

kränkande bemötande och behandling samt hot och våld. Rapporten tar 

även upp frågor om sociala relationer, som tillit, förtroende för samhällets 

institutioner, emotionellt och praktiskt stöd och socialt deltagande. 

Statens folkhälsoinstitut redovisade i februari år 2008 en lägesrapport till 

regeringen om hälsosituationen för personer med funktionsnedsättning: 

Onödig ohälsa. Hälsoläget för personer med funktionsnedsättning (Rapport 

R 2008:13). Denna rapport är en utveckling av den då redovisade bilagan 

Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland personer med funktionsnedsättning. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

fhi@strd.se 

www.fhi.se 

Rapport R 2008:17 

ISSN 1651-8624 

ISBN 978-91-7257-548-6

Hälsa på lika villkor? - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?