Bibliotekarien och professionen - BADA - Högskolan i Borås

bada.hb.se

Bibliotekarien och professionen - BADA - Högskolan i Borås

MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP

VID BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN

2006:48

ISSN 1404-0891

Bibliotekarien och professionen

En komparativ studie av DIK-forum och Biblioteksbladet 1990-2000

ANDERS GULLIN

© Anders Gullin

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats

– helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.


Svensk titel Bibliotekarien och professionen: En komparativ studie av

DIK-forum och Biblioteksbladet 1990-2000.

Engelsk titel The librarian and the profession: A comparative study of

DIK-forum and Biblioteksbladet 1990-2000.

Författare Anders Gullin

Kollegium Kollegium 1

Färdigställt 2006

Handledare Torgil Persson

Abstract This master’s thesis concerns the professional knowledge of

the librarian. It is a comparative study where two major magazines

in library press, Biblioteksbladet and DIK-forum, is

compared between the years 1990-2000, in relation to the

theories of professionalization and the associations to the union.

The study focus on showing the differences and similarities

between the two magazines according to how they interact

from the subjects education, wages and status. The study

is conducted from two questions:

• Which are the central differences and similarities in the

description of the librarian profession in the two magazines,

from the perspectives of wage, status and education?

• In what way do the two magazines reflect the theories of

professionalization?

To give a wider perspective of the librarian profession, there

is also a historical chapter with an explanation to the making

of the librarian profession.

Nyckelord bibliotekarie, professionsteori, yrkesroll, lön, utbildning,

status, forskning


Innehåll

1. INLEDNING.............................................................................................................................................................1

1.1 BAKGRUND .........................................................................................................................................................1

1.2 BESKRIVNING AV UPPSAT SEN...........................................................................................................................1

1.3 SYFTE...................................................................................................................................................................2

1.4 FRÅGESTÄLLNINGAR.........................................................................................................................................2

1.5 AVGRÄNSNINGAR...............................................................................................................................................2

2. METOD.....................................................................................................................................................................3

2.1 INNEHÅLLSANALYS............................................................................................................................................3

2.2 URVAL .................................................................................................................................................................3

2.3 MATERIAL...........................................................................................................................................................4

2.4 TIDIGARE FORSKNING........................................................................................................................................5

3. HISTORISK TILLBAKABLICK........................................................................................................................7

3.1 1800-TALET.........................................................................................................................................................7

3.2 1900-TALET.........................................................................................................................................................7

4. PROFESSIONSTEORI .................................................................................................................................... 11

4.1 PROFESSIONALISERINGSBEGREPPETS GRUNDER..........................................................................................11

4.2 FACKLIGA PERSPEKTIV P Å PROFESSIONALISERING.....................................................................................13

4.2.1 Exempel på en facklig professionaliseringspolicy i kombination med

professionaliseringsprocessens åtta steg.................................................................................................... 13

4.3 BIBLIOTEKARIEYRKET OCH PROFESSIONALISERING...................................................................................15

5. PRESENTATION AV EMPIRIN.................................................................................................................... 18

5.1 UTBILDNING OCH FORSKNING........................................................................................................................18

5.1.1 Utbildningen........................................................................................................................................... 18

5.1.2 Forskningen............................................................................................................................................ 20

5.2 LÖNEFRÅGAN....................................................................................................................................................21

5.3 STATUS..............................................................................................................................................................23

5.3.1 År 1990-1994.......................................................................................................................................... 23

5.3.2 Folkbibliotekariernas statusbild år 1990-1994................................................................................ 24

5.3.3 År 1995-2000.......................................................................................................................................... 25

5.3.4 Folkbibliotekariernas statussökande år 1995-2000........................................................................ 27

5.4 KORT SAMMANFATTNING...............................................................................................................................28

6. ANALYS ................................................................................................................................................................ 30

6.1 UTBILDNING......................................................................................................................................................30

6.2 FORSKNING.......................................................................................................................................................31

6.3 LÖNEFRÅGAN....................................................................................................................................................32

6.4 STATUS..............................................................................................................................................................33

6.5 SLUTSATSER......................................................................................................................................................34

7. DISKUSSION ...................................................................................................................................................... 36

8. SAMMANFATTNING........................................................................................................................................ 38

KÄLLFÖRTECKNING........................................................................................................................................... 40

BILAGA...................................................................................................................................................................... 43

ARTIKLAR................................................................................................................................................................43


1. Inledning

1.1 Bakgrund

Biblioteksyrkets vara och verka är ständigt ett intressant ämne för diskussion. Tiden har

förändrat innehållet och utövandet av detta yrke avsevärt genom åren, och våra dagars

komna informationssamhälle har intensifierat ämnets diskussion ytterligare ett steg.

Bibliotekarieyrket innefattar många olika områden. I början av mitt formande av denna

uppsats hade jag tänkt att jag skulle inrikta mig uteslutande på folkbibliotekarieyrket

som profession. Jag fick dock med tiden klart för mig att den diskussion jag sökte, mest

gick att finna material till genom ett helhetsperspektiv på bibliotekarieyrket. Jag har

därför valt att fokusera på både bibliotekarien i allmänhet sett ur yrkesperspektiv, men i

viss mån även folkbibliotekarieyrket ur yrkesperspektiv, för att genom denna sammanslagning

kunna ge en mer bred bild och utförligare diskussion utifrån arbetsmaterialets

omfattning.

Efter att ha läst igenom delar av den forskning som bedrivits via magisteruppsatser på

Bibliotekshögskolan i Borås rörande folkbibliotekariens yrkesroll upptäckte jag att denna

forskning i mycket var fördelad i två läger. Dels fanns det uppsatser som följde utbildningen

genom tiderna fram till våra dagar genom olika slags litteraturjämförelser

och analyser hämtade från olika källor, och dels fanns det uppsatser som valt att tolka

bibliotekariens yrkesroll enligt tidsangivelse baserad på bibliotekspress, i huvudsak representerad

av bibliotekstidskrifter som DIK-forum och Biblioteksbladet. Vad man inte

hade gjort i större skala hittills var en studie centrerad på två bibliotekstidskrifter ur en

komparativ synvinkel, kopplad till en diskussion rörande bibliotekarieyrkets värde utifrån

både fackliga och teoretiska jämförelser. Ett sätt att göra dessa jämförelser skulle

vara att utifrån ett fackligt perspektiv studera bibliotekarieyrket som profession utifrån

hur det beskrivs under 1990-talet i dessa båda tidskrifter. Detta kände jag skulle kunna

vara en metod att nå frågor kring bibliotekarieyrkets kärna från ett nytt håll, och därmed

förhoppningsvis skapa en intresseväckande tolkningsvariant inom ämnesområdet för

Biblioteks- och Informationsvetenskap.

1.2 Beskrivning av uppsatsen

Min uppsats kommer att ta sin utgångspunkt i ett komparativt studium av två bibliotekstidskrifter,

Biblioteksbladet samt den fackliga tidskriften DIK-forum. Då Biblioteksbladet

är skapat utifrån en intresseorganisation till skillnad från DIK-forums mer fackligt

motiverade organisation anar jag en skillnad, men kanske även en samklang mellan de

båda tidskrifternas sätt att formulera bibliotekarieyrkets likheter och olikheter. Jag ska

genom det teoretiska studiet av ett yrkes värde i relation till andra yrken, det vill säga

det som brukar kallas professionsteori, försöka analysera bibliotekarieyrkets skillnader

och likheter utifrån faktorer som status, lön, utbildning och forskning. Jag gör detta för

att kunna ge en bild av hur och i vilken grad det professionsteoretiska läget berör dessa

båda tidskrifter.

1


1.3 Syfte

Syftet med uppsatsen är att via ett komparativt studium av två bibliotekstidskrifters perspektiv,

påvisa skillnader och likheter i synen på bibliotekarieyrket.

1.4 Frågeställningar

• Vilka är de centrala skillnaderna/likheterna vid beskrivningen av bibliotekarieyrket

i de två tidskrifterna, utifrån perspektiven lönefråga, status och utbildning?

• På vilket sätt speglar de två tidskrifternas artiklar professionalismens idéer?

1.5 Avgränsningar

Den yrkesmässiga begränsningen gäller i första hand bibliotekarieyrket sett ur ett helhetsperspektiv,

det vill säga där till exempel folkbibliotekarien berörs i samma grad som

de övriga yrkesmässiga varianterna av bibliotekarieyrket, som till exempel skolbibliotekarie,

forskningsbibliotekarie, sjukhusbibliotekarie etc. Jag har dock för avsikt att avvika

från helhetsperspektivet där det går, det vill säga där det finns relevant material att

hämta, och skriva mer utifrån folkbibliotekariens perspektiv.

I betydelsen folkbibliotekarie lägger jag endast bibliotekarier som jobbar på folkbibliotek,

men när jag i fortsättningen skriver bibliotekarieyrket menar jag samtliga inriktningar

inom bibliotekarieyrket sett ur ett vidare perspektiv, för att därigenom få ett helhetsperspektiv.

När det gäller tidsbegränsningar utifrån materialet har jag valt att analysera bibliotekstidskrifter

mellan åren 1990 t o m år 2000. Detta för att ge en bred bild av tidens inverkan

på olikheter/likheter i synen på bibliotekarieyrket, och dess kopplingar till professionsteori.

2


2. Metod

Jag har valt en kvalitativ undersökning som grundar sig på en innehållsanalys av artiklar

hämtade från DIK-forum och Biblioteksbladet, för att därigenom diskutera och fundera

över mitt material. Jag skulle också kunna ha gjort en kvantitativ undersökning utifrån

artiklarna där jag mäter en texts ordmängd eller en analys utifrån matematiska grunder,

där jag omvandlar företeelser till siffror. Dessa metoder kan vara effektiva, men har som

nackdel att de är sammankopplade med numeriska data. Mina frågeställningar och mitt

syfte grundar sig på mer abstrakta resonemang kring bibliotekarieyrket och kring teoretiska

metoder som hellre uttrycker sig i ord (Denscombe 2000, s.204).

2.1 Innehållsanalys

Jag har valt innehållsanalys som metod därför att jag därigenom anser mig finna en bra

metod att komparativt kunna bedriva en undersökning av materialet. Innehållsanalys har

som metod en utifrån mitt textmaterial viktig egenskap i det att den hjälper forskaren att

analysera innehållet i ett dokument. Det är en metod som kan tillämpas på vilken text

som helst (Denscombe 2000, s.199). Jag har valt innehållsanalys eftersom jag ville använda

en metod där jag efter att ha valt textavsnitt kan dela in min text utifrån vissa

nyckelord som är sammankopplade med mitt textmaterial. De nyckelord jag använt mig

av är utbildning, forskning, lön och status. Dessa nyckelord har jag funnit utifrån en

genomläsning av samtliga nummer av DIK-forum och BBL mellan åren 1990-2000. Jag

har läst igenom tidskrifterna för att leta efter artiklar med teman som sammanfaller med

mina nyckelord och sedan använt dessa för att försöka skaffa mig en helhetsbild av bibliotekarieyrkets

likheter och olikheter såsom de skildras i de ovannämnda tidskrifterna,

utifrån de frågeställningar jag konstruerat (Ibid.).

Innehållsanalysen kan enligt Denscombe även bilda en kodning av de nyckelord man

använt, och sedan följa upp med en datorstödd analys av de data man funnit. Detta kan

leda till en kvantitativ forskningsmodell, men jag har valt att inte koda mina nyckelord

utan att istället ha dem som utgångspunkt för min studie, och den kvalitativa analys som

följer på detta (Ibid, s.199-200).

2.2 Urval

Att jag använder just Biblioteksbladet och DIK-forum som utgångspunkt för min studie,

baseras på det faktum att båda dessa tidskrifter är centrala i den svenska biblioteksvärlden,

och för att DIK-forum dessutom har en facklig hållning till bibliotekarieyrket till

skillnad från Biblioteksbladet som är utgiven av en intresseförening.

Tidskriftsartiklarnas årtal har jag valt med bakgrund av att tiden mellan 1990-2000

spänner över ett decennium då mycket har skett som har förändrat bibliotekariens yrkesroll.

Framför allt gäller detta i samband med IT-samhällets framväxt och skapandet av

den nya informationsteknologin. Tidskriftsartiklarna är valda utifrån en genomläsning

av samtliga nummer av Biblioteksbladet och DIK-forum mellan åren 1990-2000.

3


Urvalet i de båda tidskrifterna är uppdelade mot bakgrund av de nyckelord jag presenterat

ovan. Det rör sig om artiklar baserade på diskussionen kring bibliotekariens lön, status

och utbildning. Diskussionen rörande utbildning inkluderar dessutom ett eget avskilt

avsnitt om forskningssituationen, då detta ofta diskuteras i samband med just utbildning

i de båda tidskrifterna. Denna uppdelning har jag valt i avsikt att därigenom få en så

heltäckande och lättöverskådlig bild av tidskrifterna som möjligt, utifrån mina frågeställningars

och mitt teorikapitels problematiserande och reflekterande kring bibliotekarieyrket.

2.3 Material

Tidskriftsartiklarna är hämtade utifrån innehållet i tidskrifternas båda ledarsidor, och i

övrigt utifrån andra artiklar som belyser relevanta kopplingar till bibliotekariens yrkessituation.

Antalet använda artiklar är ganska stort, men syftet med detta har varit att ge

en bred och nyanserad bild av bibliotekarieyrket under mitt valda decennium. Detta

ställningstagande bygger på det faktum att jag efter genomläsning av tidskrifterna via

denna uppdelning, har funnit kärnan utav vad jag upplever i för ämnet relevant material.

Till detta kommer jag att komplettera med material av ytterligare för ämnet relevanta

texter, där litteraturen baseras på mitt teoriavsnitt kring bibliotekarieprofessionens historia,

teori och dess koppling till professionsteori. Min förhoppning är att jag genom att

göra detta kan finna en reflekterande relation mellan teori och innehållsanalys, som kan

utmynna i en för ämnet formbar diskussion.

Följande tidskrifter och artiklar har jag läst och studerat, och det är detta material som

ligger till grund för min studie:

Titel, årgång, häfte

Biblioteksbladet

1990 nr 3

1991 nr 1, 2, 4, 5, 6,

8, 9, 10

1992 nr 2, 3, 4, 6, 9,

10

1993 nr 2, 3, 4, 6-7,

8

1994 nr 1, 2, 3, 4, 9,

10

1995 nr 2, 3, 4, 5, 6,

8, 9

1996 nr 1, 2, 5, 6-7,

8

1997 nr 1, 3, 4, 5, 6,

9, 10

1998 nr 2, 3, 4, 5, 6,

7, 10

1999 nr 1, 3, 4, 5, 6,

Tidskriftens karaktär,

omfång /

utgivningsfrekvens

Ca 30 sidor per

nr/10 nr per år.

Remissinstans.

Allmän bibliotekstidskrift.

Branschorienterad,

med en del längre

artiklar, mycket

annonser och bilder.

Få fasta avdelningar,

lösare struktur,

mycket förlags-

information.

4

Ansvarig utgivare

/ tendens

Sveriges Allmänna

Biblioteksförening.

Tydlig i sin biblioteksinriktning.

Målgrupp

De som arbetar

inom biblioteksvärlden

och allmänheten.


8, 10

2000 nr 1, 3, 7, 8, 9,

10

Titel, årgång, häfte Tidskriftens karaktär,

omfång / ut-

DIK-forum

1990 nr 2, 3, 4, 5, 6

1991 nr 6, 12, 13

1992 nr 4, 6, 13, 18,

19, 20

1993 nr 1, 6, 7, 8,

10, 11, 12, 17, 20

1994 nr 2, 4, 6, 9,

12, 13, 14, 17, 18,

19, 20

1995 nr 1, 2, 3, 5, 6,

8, 9, 11, 13, 14, 16,

17, 18

1996 nr 1, 4 ,5, 6,

10, 12, 15, 17

1997 nr 1, 2, 4, 5, 7,

8, 10, 12, 17, 18

1998 nr 5, 9, 12, 15

1999 nr 2, 4, 7, 13,

17

2000 nr 6, 7, 9

givningsfrekvens

Ca 30 sidor per

nr/20 nr per år. Remissinstans.Yrkesinriktad

facklig tidskrift.

Kortare artiklar.

Mycket bilder

och annonser.

Fasta avdelningar

och struktur.

Mycket facklig information.

5

Ansvarig utgivare /

tendens

DIK-förbundet.

Har en tydlig facklig

hållning.

En mer detaljerad förteckning över de använda artiklarna finns i bilagan.

2.4 Tidigare forskning

Målgrupp

Fackföreningsmedlemmar,yrkesverksamma

inom informationssektorn

och

kultursektorn, samt

allmänheten.

Exempel på forskning kring bibliotekspress i anknytning med bibliotekarieyrket har

tidigare gjorts i samband med Biblioteksbladet (Lindberg 1995), eller med Biblioteksbladet

i kombination med DIK:s tidskrift och övriga tidskrifter (Indrikson 1997; Andersson

& Svensson 2001).

Exempel på forskning med utgångspunkt från olika synsätt på bibliotekarieyrket har

tidigare gjorts av Mats Sjölin utifrån diskursanalys, där den är kopplad till texter där

bibliotekariens kunskap ges skiftande värderingar (Sjölin 2002).

Mats Sjölin vill i sin uppsats via en diskursteoretisk modell förmedla det komparativa

förhållandet mellan två texter. Detta sker genom närläsning, det vill säga en noggrann,

upprepad läsning av textmaterialet. Materialet diskuterar också olika teman i förhållande

till bibliotekarieyrket och visar den inverkan ett sådant resonerande för med sig vid

synen på yrkets kunskap. Dessa begrepp kopplas samman med synen på folkbibliotekarien

i jämförelsen med annan bibliotekarieverksamhet, och vad som kännetecknar beskrivningen

av den i textmaterialet (Ibid, s.23).


Sjölin har tillsammans med Lars Seldén publicerat en artikel som innehåller en vidare

och mera utförlig diskussion med utgångspunkt från Sjölins ovan nämnda uppsats.

Denna gång fördjupas dock diskussionen främst i samband med en längre förklaringsanalys

över bibliotekarieyrket i historisk kontext. Denna diskussion baseras mycket utifrån

yrkesproblematiken i Sjölins uppsats, men är satt mer i ett svenskt historiskt samband

(Seldén & Sjölin 2003).

Viktigt att tillägga är också att Seldén genom samarbete med Romulo Enmark har publicerat

en artikel kring svensk biblioteksutbildning genom tiderna. Detta som ett inslag i

en bok där man beskriver de nordiska ländernas förhållande till bibliotekarieutbildningen

först var för sig, och sedan avslutningsvis ger ett kapitel med en samlad analys över

likheter och olikheter mellan olika nordiska nationers biblioteksutbildning i förhållande

till biblioteksutbildning i den övriga världen. Detta ger en bred bild av bibliotekarieyrket

som profession både i Sverige och i den övriga världen och hur synen på yrkets vara

och verka kan variera länder emellan (Enmark & Seldén 1998). Frågan kring vad som

kännetecknar bibliotekarieprofessionen blir viktig då den förändras över tid, och förhållandena

i Sverige sett i relation till ett nordiskt perspektiv skapar en språngbräda både

till mitt resonerande om vad som kännetecknar bibliotekarieprofessionen samt till diskussionen

jag för i utbildningsanalysen.

6


3. Historisk tillbakablick

För att ge en tydligare bild av helheten kring bibliotekens och därmed också bibliotekarieyrkets

via folkbibliotekarieyrkets tillblivelse och funktion i Sverige, och för att skapa

en lättöverskådlig bakgrund, ska jag som komplement inledningsvis beskriva dess historia

i stora drag.

3.1 1800-talet

Tiden kring 1800-talets början var de flesta befintliga bibliotek drivna av privata sällskap.

Den centrala drivkraften för skapandet av folkbiblioteksverksamhet blev den så

kallade sockenbiblioteksrörelsen som tog sin början kring 1830 och som sedan spred sig

som en våg över landet. 1842 blev det år då den svenska riksdagen införde en första

formell skyldighet att uppföra sockenbiblioteken via folkskolestadgan i en skolform för:

… underhållande av de i skolan förvärvade kunskaperna och synnerligen för befrämjandet

av en sann kristelig bildning … (Ottervik & Möhlenbrock 1973, s.49).

Detta var dock det enda stöd från statsmakternas sida i form av driftbidrag, som sockenrörelsen

skulle få på lång tid, trots att saken diskuterades i riksdagen (Ibid.).

Trots detta blev sockenrörelsen en organisatorisk framgång, och under de bästa åren

kring 1860-talet uppgick antalet bibliotek i Sverige till ca 1500. Sockenbiblioteksrörelsens

verksamhet avtog dock under senare delen av 1800-talet, främst på grund av dålig

ekonomi, men också tack vare att mycket av bokbestånden bestod av praktisk, religiös

och moraliserande litteratur (Ibid, s.50).

Sockenbibliotekens rörelse hade haft stor betydelse på landsbygden, där det behövdes

komplement till den övriga skolundervisningen. När industrialismens genombrott kom

och folkrörelserna uppkom uppstod dessutom ett starkt behov av att främja den allmänna

folkbildningen, och därigenom också allmänna bibliotek.

Vid sekelskiftet 1800-1900 kunde man till slut se att tyngdpunkten i de svenska folkbibliotekens

utveckling hade flyttats från landsbygden till städerna, där antalet bibliotek

ständigt ökade (Ibid.).

3.2 1900-talet

Det är på 1900-talet den egentliga folkbibliotekarien föds som profession i det att det

klassas som ett betalt yrke. Vägen dit gick via de bibliotek som knöts till folkbildningsorganisationerna.

Den första folkbildningsorganisationen var Godtemplarorden (IOGT),

som kom till Sverige 1879 då Olof Bergström bildade logen nr 1 Klippan (IOGT-NTO

2004-2005). Efter den kom Arbetarnas bildningsförbund (ABF) som startades 1912, där

man precis som i fallet med IOGT bedrev studier via studiecirkelns arbetsform. Cirkelmedlemmarna

i dessa organisationer var för sina studier hänvisade till de allmänna

folkbiblioteken, som vid den här tidpunkten inte alltid kunde svara mot, eller var villiga

7


att svara mot studiecirklarnas behov av deras speciella litteratur (Ottervik & Möhlenbrock

1973, s.50).

Folkbildningsorganisationerna fann att de av detta skäl var tvungna att organisera egna

bibliotek som täckte de aktuella litterära behoven. Lösningen blev de så kallade studiecirkelsbiblioteken

som växte fram med avsevärd fart, och som när de var som flest bestod

av ca 5000 bibliotek i landet.

Sekelskiftet innebar också starten för de så kallade arbetarbiblioteken. Dessa var i regel

ägda av arbetareföreningar, vilka vid ABF:s bildande 1912 uppgick till ett antal av ca 70

stycken i landet. Det största och förmodligen mest kända var Stockholms arbetarbibliotek

som startades redan 1882, och som sedan vid år 1927 blev en del av Stockholms

stadsbibliotek.

Ett samlande organ för de olika bibliotekssträvandena blev Sveriges allmänna biblioteksförening

som tillkom år 1915, och med den uppstod tidskriften Biblioteksbladet,

som i sitt ursprung hette Folkbiblioteksbladet och som utgavs åren 1903-1911 (Ibid.).

Efter att ha misslyckats i riksdagen med att genomdriva ett statligt anslag om statsbidrag

till folkbiblioteken år 1899, gjordes nya försök 1905 vilket lyckades, och därför ledde

till statligt anslag för dessa. I och med detta hade staten nu erkänt folkbiblioteken som

institutioner som förtjänade samhällets stöd för sin verksamhet. Därmed föddes också

folkbibliotekarien i sin första form som betald yrkesverksam företeelse.

Sedan gick utvecklingen raskt framåt. 1911 gjordes en utredning av bibliotekspionjären

Valfrid Palmgren, som influerad av amerikanskt folkbiblioteksväsen drev fram förslag

som ledde till ett beslut om en revision av den dåvarande biblioteksförfattningen. Från

Amerika förmedlade hon bilden av en:

…biblioteksvärld med öppna hyllor, användarvänliga kataloger, skicklig personal, goda

bokanslag, generöst öppethållande och särskilda barnavdelningar (Nilsson 1999, s.205).

Detta beslut ledde till ökade statliga ekonomiska anslag för folkbiblioteken. 1920 blev

via en statlig utredning folkbiblioteksväsendets framtida organisation satt i fokus.

Året 1926 upprättades det första stifts- och landsbiblioteket i Sverige, och bibliotekarieutbildningen

började ägnas större uppmärksamhet än tidigare, då det gavs mer tid för

återkommande kurser kring ämnet.

Stockholms stadsbibliotek invigdes 1927, och var ett viktigt steg på vägen mot det allmänna

folkbiblioteket, då de olika biblioteken och bibliotekens intressen samlades på en

plats. Det var Folkbildningsförbundets tre bibliotek, Stockholms arbetarebibliotek,

Barn- och ungdomsbiblioteket och Stockholms läsesalong. Församlingsbibliotek inordnades

dessutom under nya huvudbiblioteket som filialer. Detta blev en stor framgång

och på några år steg utlåningen från 400 000 per år till 1.3 miljoner utlån om året

(Ibid.).

1930 års biblioteksförfattning kom att lägga grunden för folkbibliotekens kraftiga expansion

på 1930- och 1940-talen. Liksom utredningen 1912 ledde denna utredning till

ökade statliga bidrag, men 1930 års författning innebar även kvalitetsmässiga förbättringar

för biblioteken.

8


Huvudpunkterna i biblioteksförfattningen var:

• biblioteket ska tillgodose alla slags studie- och läsintressen

• utbildad personal ska ansvara för skötseln

• böckerna ska finnas uppställda på öppna hyllor, där låntagarna själva får söka bland böckerna

• biblioteket ska anknyta till allt bildningsarbete, skolor osv. (Nilsson 1999, s.206)

Ett viktigt steg i den kvalitativa utvecklingen var nyheten med ett system med öppna

hyllor så att besökaren själv kunde nå litteraturen och bläddra i den, och därmed söka

böcker i lugn och ro på biblioteket. Detta var en avgörande skillnad mot tidigare då man

som besökare blev tvungen att via kataloger söka efter det man ville åt. En annan avgörande

kvalitetsförbättring var tillkomsten av nya biblioteksformer som sjömansbibliotek

och länsbibliotek (Ottervik & Möhlenbrock 1973, s.51).

1930-talet innebar förutom kraftig expansion också en bitvis svår tid för folkbiblioteken.

Krisåren som 1930-talet förde med sig in i det svenska samhället efter första

världskriget, ledde till statligt reducerade anslag samtidigt som man fick en stark ökad

besökarmängd. Denna procedur kom att upprepa sig vid tiden för andra världskriget

(Ibid.).

Folkbiblioteken utvecklades med underlag av 1930 års biblioteksförfattnings principer

snabbt under 1930 och 1940-talen. Städerna ledde utvecklingen, och den avgörande

politiska faktorn var att människorna bakom folkrörelserna och bildningsarbetet nu hade

politiskt inflytande i samhället. I huvudsak var det de kommunala initiativen som styrde

utvecklingen av folkbiblioteken vid den här tidpunkten. Ännu på 1940-talet var den

service som folkbiblioteken erbjöd besökare knapp. Nära hälften av biblioteken befanns

i en dåtida undersökning vara öppna högst två timmar i veckan! Bara en fjärdedel av

biblioteken hade öppettider på tre timmar i veckan. På landsbygden beskrevs situationen

vara ännu värre (Nilsson 1999, s.206).

I den modernisering inom folkbiblioteksväsendet som har utvecklats med tiden har det

funnits många dygder såsom framtidstro, rationalitet, enkelhet, ordning, disciplin, standardisering

och neutralitet. Biblioteken ska vara öppna för alla, och bibliotekarien är

den vägledare som leder besökaren mot framtiden och bildningen. I folkbibliotekssakkunnigas

betänkande från 1949 formulerade man sina åsikter på ett sätt som äger validitet

även idag:

Folkbiblioteken skall fylla sin uppgift genom att till medborgarnas förfogande kostnadsfritt

ställa böcker och annat material för förmedling av tankar och idéer: tidskrifter, tidningar,

kartor, bilder, film, grammofonskivor. Det skall välja detta material så, att det

bäst svarar mot medborgarnas behov, självfallet inom de gränser, som hänsynen till elementära

konstnärliga krav uppdrager. Det skall lämna vägledning vid samlingarnas utnyttjande

och aktivt verka för att största antal medborgare kommer i kontakt med de värden,

som biblioteket representerar. Det ska samverka med alla andra organisationer, som

har kulturell verksamhet på sitt program: skolor, universitet, museer, folkbildningsorganisationer,

föreningar osv. Det ska stå i centrum för bildningsarbetet. (Nilsson 1999,

s.207).

Detta utgör basfunktionerna. På 1960- och 1970-talen breddades verksamheten. Den

sociala biblioteksverksamheten växte och det gjorde även informationsuppgifterna. Den

allmänkulturella verksamheten blev till en naturlig del i biblioteket, och man började se

9


iblioteket som ett kulturcentrum. Barn- och ungdomsverksamheten expanderade, och

på flera håll hördes förslag om att behandla barn- och ungdomsverksamheten som den

högst prioriterade gruppen av biblioteksbesökande (Nilsson 1999, s.207).

All denna nyutvecklade yrkesetik ledde till att många bibliotek började forma breda,

kulturpolitiska mål och riktlinjer för verksamheten. Ett exempel på hur detta yttrade sig

är Stockholms biblioteksutredning från 1972, där 1970-talets bibliotekssyn gör sig gällande.

Man talar här om vidgade funktioner i biblioteksverksamheten. Ett bibliotek inriktat

på alla åldersgrupper är önskvärt, samtidigt som service till de individuella och

kollektiva intressena inom varje sådan grupp ska eftersträvas. Biblioteket ska vara ett

självklart centrum för de olika stadsområdenas kulturella liv. Det man eftersträvar är

sålunda ett kulturcentrum som förutom boklån leder till mångsidig kulturverksamhet,

och som ger utrymme till teater, filmer, utställningar etc. (Ibid, s.208).

Förutom detta anser man även att biblioteken bör fungera som resurscentra, där individens

behov av material och utrymme prioriteras, och där målinriktad studieverksamhet

såväl som estetisk upplevelse och förströelse ska finnas tillgänglig. Man talar också om

biblioteken som viktiga och inspirerande stadsdelscentra, dit människor i alla slags kategorier

kommer för att finna aktuell kultur- och samhällsdebatt, stimulerade av tillgången

på all slags informationsmedia i form av tidningar, tidskrifter, böcker etc, och

där föreningar och gruppbildningar av alla de slag ska tilldelas utrymme, material och

experthjälp för sina aktiviteter (Ibid.).

Biblioteken bör däremot, enligt Nilsson, sluta bedriva uppsökande verksamhet. Service

ska finnas tillgänglig till alla de som av olika anledningar inte kan besöka biblioteken.

Detta gäller sjukhus och övriga vårdanstalter; fängelser, nykterhetshem, fritidscentra för

pensionärer och handikappade och dessutom på pensionärshem och liknande anläggningar.

Till detta kan man också lägga bilden av förändring inom dagens svenska folkbiblioteksverksamhet.

Den nya informationstekniken och övergången till ett mer lärande

samhälle skiljer förstås. Den positiva utveckling som 1970-talet förde med sig i form av

utlåning, besök och inköp bröts på 1980-talet, med förminskade medieanslag, färre utlåningar

och nedlagda filialer som följd. 1990-talet och 2000-talet har inneburit en nyorientering

inom folkbiblioteken i och med det informationssamhälle som vi idag lever

i. CD-skivor har ersatt LP-skivor, och gett biblioteken ett ljudmedium som passar bättre

för hemlån. Videofilmer har blivit vanliga till utlån. Intresset för debatter, författarbesök,

bokmässor och andra biblioteksevenemang har återkommet efter en period av avtagande.

Biblioteken har också förstärkt sin ställning som kulturinstitution och står fortfarande

mitt i samhällsutvecklingen med sitt demokratiska engagemang i behåll (Ibid,

s.209-210).

10


4. Professionsteori

Teorier kring profession inrymmer många områden. De områden jag har valt att utveckla

är indelade i olika avsnitt för att lättare kunna hålla isär begreppen. Dessa områden är

professionaliseringsbegreppets grunder, fackliga perspektiv på professionalisering och

bibliotekarieyrket och professionalisering.

Det finns andra professionsteorier än de teorier jag har valt att presentera här nedan.

Anledningen till att jag har valt mitt material utifrån Uno Westerlund och Rolf Torstendahl

är att båda författarna är aktuella med teorier utifrån den tid som uppsatsen behandlar,

alltså tiden med start kring 1990. Att jag sedan valt att använda mig av Westerlunds

syn på professionsteori, både vad det gäller dess grunder, och när det handlar om det

fackliga perspektivet, finner sin grund i att hans text har diskuterats och bearbetats i

TCO:s nämnd för utbildningsfrågor, och därför reflekterar nämndens hållning till de

frågor som texten behandlar (Westerlund 1988, s.7). Viktigt att tillägga är att tidskriften

DIK-forum grundar sina ställningstaganden utifrån den fackliga organisationen SACO

och inte TCO. Diskussionen angående det fackligt teoretiska perspektivet Westerlund

beskriver måste således förstås utifrån det faktum att tidskriften DIK-forum i vissa fall

kan ha andra teoretiska utgångspunkter. Det professionsteoretiska material jag funnit

finner jag relevant för uppsatsen och för dess validitet, även om den ur vetenskapligt

perspektiv, inte nödvändigtvis utgår från en dagsaktuell professionsteoretisk mall. Jag

inleder med att förklara de grunder professionaliseringsteori huvudsakligen formats

kring.

4.1 Professionaliseringsbegreppets grunder

Ordet professionell har anknytning till engelskans ”profession” som står i motsatsställning

till ”occupation” och därigenom markerar skillnad mellan ”lärda” yrken, ”fria”

yrken och alla andra (Westerlund 1988, s.9). Utifrån termer som dessa ”lärda” yrken har

man skapat en teori som hävdar ett överlägset eller egentligt vetande för ett fåtal yrken;

professionalismen.

I definitionen professionalism spelar kunskap en viktig roll. Teorier gällande professionalismen

har på traditionell basis att göra med hur kunskapen används av de som har

den när det gäller kopplingen till den påverkan detta resulterar i vid sociala relationer.

Traditionellt utgör kärngruppen inom professionstänkande av yrkeskategorier som läkare

och advokater. Då läkare är specialiserade på kroppsliga problem och advokater på

sociala (i juridisk bemärkelse), skapas en social situation där andra människor behöver

deras professionella expertis för att diskutera sina problem och förhoppningsvis lösa

dem. Det behov den specifika kunskap som läkare och advokater skapar leder till att

man finner ständig kontakt med människor i behov av hjälp. Dessa blir så kallade klienter,

människor i behov av specifik kunskap som bara en specifik yrkesgrupp kan ge

dem. Därmed skapas enligt detta teoretiska tänkande en egentlig profession. Exempel på

oegentliga professioner enligt detta synsätt utgörs av yrken som exempelvis forskare,

eftersom de ”hittar på” egna problem (Torstendahl 1989, s.24).

Mot det strikt traditionella och mer använda synsättet ovan, kan man ställa senare års

teoretiserande och avvikande diskussioner om professionella grupper där Randall Col-

11


lins som tydligast fört fram ståndpunkten, menar att kunskapen kan tolkas som mer

symbolisk än verklig. Enligt detta synsätt handlar kunskapen om en av klienterna påhittad

rituell vördnad inför det synbarligen professionella, som dock inte står i någon klar

eller nödvändig relation till de professionellas egentliga problemlösningsförmåga. Det

handlar i rollen som till exempel läkare därför inte om en specifik kunskap skapad utifrån

den egna tankeförmågan, utan mer om ett rabblande av i förväg teoretiskt inlärda

repliker och åsikter. Den professionella expertisen kan därför i avsaknad av det egna

problematiserandet förklaras som en illusion (Torstendahl 1989, s.25).

Professionaliseringsprocessen – vägen till en profession i modern tid, det vill säga sedan

den tid när professionerna övergick från hushållen till lönearbete, följer traditionellt sett

i sin uppbyggnad ett tydligt mönster, som enligt Westerlund (s.10) teoretiskt kan delas

upp i åtta steg:

1. Ett arbetsområde uppkommer

2. En yrkesgrupp bildas. Den organiserar sig.

3. Yrkesgruppen får igenom krav på speciell utbildning. Den söker med hjälp av utbildningen (e xamens-,

behörighets-, legitimationskrav) avgränsa och hävda arbetsområdet.

4. Yrkesgruppen söker kontrollera utbildningens innehåll och dimensionering. Intressegemenskapen

mellan yrkesgruppen och företrädare för utbildningen stärks.

5. I anknytning till utbildningen utvecklas yrkesanknuten forskning. Yrkesgruppen utformar teorier

och etik kring verksamheten.

6. Kunskapsutvecklingen ger förutsättningar för yrkesgruppens anspråk på att företräda en expertkunskap

som ger auktoritet i förhållande till samhället.

7. Monopolsituation: yrkesgruppen monopoliserar ett visst arbetsområde, styr utbildningen och

förvaltar kunskapsutvecklingen inom området. Den accepteras som ensam sakkunnig på värderingen

av sina egna tjänster.

8. Sekundära ekonomiska strukturer utvecklas där yrkesgruppens intressen gentemot samhället tillvaratas.

Förutom uppdelningen i åtta steg kan en indelning i professionsteori även göras kring

vad som kännetecknas för att ett yrke kan förklaras vara en profession. De fyra traditionella

huvuddragen utifrån 60-talets utformning av professionaliseringsteori för professionella

är enligt Torstendahl (s.26):

1. De har en autonomi över sitt kunskapsområde. De och bara de har kunskaper nog att avgöra om

en professionell handlat rätt i en given situation.

2. För att kunna utöva denna professionella autonomi måste de ha makten över sitt arbete, dvs de

måste ha klienter, inte chefer.

3. Den professionella autonomin medför ett ansvar, som kräver en speciell professionell etik.

4. För att värna om autonomin har de professionella skapat professionella organis ationer.

Detta sätt att indela har visat sig bra så länge huvudmålet har varit att sortera fram typer

av beteende i samhället och att urskilja grupper i dessa ramar. Organisering av data till

helheter har under lång tid utgjort det centrala inom forskning kring professionalismen.

Torstendahl skriver att den har sina begränsningar och därför har man diskuterat att göra

den mer allmänt inriktad, till exempel genom att göra den till en professionssociologisk

teori, det vill säga en teori om kunskapsbaserade gruppers ställning och agerande i olika

samhälleliga sammanhang så att människors relation till varandra kan diskuteras mer

(s.31-36).

12


4.2 Fackliga perspektiv på professionalisering

Man kan historiskt se en facklig väg för bevakning av yrkesintresset, och en professionell,

där den fackliga karaktäriseras av att intressemotsättningar mellan anställda och

arbetsgivare erkänns, och där det finns en strävan att få till stånd förhandlingar mellan

de båda parterna.

Den fackliga vägen började väljas av arbetaryrkena ca 1900, och av tjänstemän under

mellankrigstiden medan de yrken som tillhörde akademikerna, till exempel läkare, valde

facklig verksamhet först i efterkrigstiden.

Anledningen till att akademikerna valde att vänta så länge tros ha varit deras starkt professionalistiska

syn, där det var rätten till en privilegierad ställning i arbetet som man

ville behålla både lönemässigt och arbetsmässigt (Westerlund 1988, s.16-20).

Detta skilde dem från arbetarnas och tjänstemännens organisationer, och de valde som

strategi att utveckla ett program, vilket blev det första och grundläggande inom professionsteori,

det så kallade professionaliseringsprogrammet. Det innehåller intentioner

som enligt Westerlund (s. 20) kan sammanfattas som en strävan:

• att höja yrkeskårens kunskaper och kompetens på vetenskaplig basis

• att tillförsäkra medlemmarna kunskaps- och yrkesmonopol

• att tillförsäkra medlemmarna högre lön

• att tillförsäkra kåren inflytande över de delar av samhällsutvecklingen, som ligger

inom kårens kompetensområde

• att tillförsäkra kåren autonomi

• att utveckla och bibehålla en kåranda bland medlemmarna

Idag har det fortsatt aktiva professionaliseringsprogrammet fått något minskad betydelse

i akademikerkåren medan facket med tiden har fått ett ökat intresse för professionalisering

och att se dess inneboende möjligheter att samarbeta med det fackliga, till skillnad

mot förr då de helt bildade motpoler. Detta började märkas under 1970-talet då facket

började arbeta aktivt för forskningspåbyggnad till bland annat socionomer, sjuksköterskor

och lärare. Den positiva hållningen till professionalisering har sedan hållit i sig och

omfattat aktioner inom i princip alla yrkesområden och därmed gett en kunskapsutveckling

som anknyter till hela arbetslivet (Westerlund 1988, s.20-25).

4.2.1 Exempel på en facklig professionaliseringspolicy i kombination med

professionaliseringsprocessens åtta steg

Här följer ett tänkbart scenario enligt Westerlund där facklig politik i form av TCO och

LO kan söka samverkan med den så kallade professionaliseringsprocessen (Ibid, s.43).

1. Ett arbetsområde uppkommer – Om ett arbetsområde uppstår genom att oavlönat

arbete börjar bli lönarbete, då är den fackliga hållningen till detta självklart

positiv, eftersom lönearbetet utgör själva grunden för de fackliga organisationerna.

Det är logiskt att facket då försvarar det lönearbete som uppstått. Om arbetsområdet

uppstår genom att en process för produktion av varor eller tjänster

förändras, oftast på grund av ny teknik, så säger sig facket ha en positiv syn på

13


ny teknik om den kan kombineras med ökad personalutbildning. Facket vill göra

insatser för att införa och stödja en sådan personalutveckling (Westerlund 1988,

s.44-45).

2. En yrkesgrupp bildas. Den organiserar sig – Att organisera sig stärker identifikationen

av ett yrke. Steget till facklig organisering räknas idag som nära nog

självklar. Den fackliga hållningen till nya yrkesorganisationer riskerar bli sval

från fackligt håll, på grund av misslyckade erfarenheter vid mödosamma uppbyggnadsförsök

av yrkesorganisationer. Yrkesgrupper bör enligt fackligt tänkande

ägna yrkesfrågorna ett ökat intresse bland annat genom att stimulera till

skilda organisatoriska bildningar för att stärka yrkets status och identitet. (Ibid,

s.47-48).

3. Yrkesgruppen får igenom krav på speciell utbildning. Den söker med hjälp

av utbildningen avgränsa och hävda arbetsområdet – Den fälla som många

nya yrkesgrupper hamnar i är att avgränsningen av yrkesområdet blir alltför snäv

med brist på utvecklingsmöjligheter för den enskilde och en splittrad och mera

hierarkisk arbetsorganisation blir följden. Detta måste man se upp för. Att inrätta

en viss utbildning är ur samhällets synvinkel ett sätt att skapa villkor för en önskad

utveckling. Samhällsbehoven är också en av de huvudsakliga förutsättningarna

för det fackliga engagemanget i utbildningspolitiken. Behörighetskrav på

utbildningen ska endast uppställas om det är nödvändigt för att styra utvecklingen

i en viss riktning, och man ska vara öppen för att vid tid då personalbrist råder

sänka behörighetskraven. Man måste förbättra villkoren under utbildningen

så att tillräckligt många blir attraktiva på arbetsmarknaden. Eventuell legitimering

bör bedömas av samhällsinstitutionerna och får inte innebära att vissa individer

blir utestängda (Ibid, s.48-52).

4. Yrkesgruppen söker kontrollera utbildningens innehåll och dimensionering

– Från fackliga utgångspunkter är det inte försvarbart att driva exklusivitetslinjen,

eftersom man då riskerar att hamna i en polariserad arbetsmarknad. Mindre

exklusiva varianter av utbildning inom yrkesområdet motverkar polarisering och

lägger förutsättningar för en successiv kvalificering mot högre befattningar. Utbildningarnas

innehåll bestäms utifrån kraven i arbetslivet och dimensioneringen

för de olika utbildningarna måste utformas så att inte en stor restgrupp hamnar

på oattraktiva utbildningar. Det gäller att söka tillgodose efterfrågan hos de studerande,

och samtidigt sträva efter att stimulera till utbildning inom områden

som är angelägna i förhållande till den samhällsutveckling man önskar främja

(Ibid, s.53-54).

5. I anslutning till utbildningen utvecklas yrkesanknuten forskning. Yrkesgruppen

utformar teorier och etik kring verksamheten – Vad som var slutpunkten

i professionaliseringsprogrammet blir något av en fälla i en facklig professionaliseringspolitik.

Det viktigaste är därför inte att tillförsäkra innehavare

av vetenskaplig kunskap en gynnad ställning i arbetslivet och i det övriga samhället.

I stället borde den vetenskapliga vetskapen vara en resurs för alla yrken

och yrkesområden. Och omvänt borde alla yrken och yrkesområden vara en

resurs för vetenskapen. Detta kanske vi skulle kunna tolka som ”det nya professionaliseringsprogrammet”

(Ibid, s.54-58).

14


6. Kunskapsutvecklingen ger förutsättningar för yrkesgruppens anspråk på

att företräda en expertkunskap som ger auktoritet i förhållande till samhället

– Den främsta uppgiften för en facklig organisation är att understödja medlemmarnas

intressen som löntagare. Detta innebär dock inte att stödja en yrkesgrupps

ambitioner att ha en särställning i samhället. Det är inte så utifrån fackliga

professionstänkandet, att expertkunskap nervärderas, utan istället så att professioners

påståenden måste behandlas med samma kritiska omdöme som påståenden

från enskilda individer – experter och andra. Att verka för att vissa yrkesgrupper

ska få en auktoritet gentemot demokratiska institutioner av det slag som

konkurrerar med beslutsfattande i demokratiska former, blir därför detsamma

som att lämna den fackliga vägen. Det är däremot angeläget att skilda yrkesgruppers

uppfattning efterfrågas och att dessa sammankopplas med andra intressen

och uppfattningar (Westerlund 1988, s 58-59).

7. Monopolsituationen: yrkesgruppen monopoliserar ett visst arbetsområde,

styr utbildningen och förvaltar kunskapsutvecklingen inom området. Den

accepteras som ensamt sakkunnig på värderingen av sina egna tjänster –

Detta kännetecknas vanligtvis som en slutpunkt i professionaliseringsprocessen.

Det är yrken som når hit som kan kännetecknas som riktiga yrken. Det är vanligt

att man kopplar samman professionalisering och monopolisering. Detta är också

den största orsaken till att ämnet professionalisering fallit i vanrykte och ibland

framställts som en dålig metod. För att en bra professionsutveckling ska uppnås

krävs en situation där monopolsituationen kan motverkas. Detta kan ske genom

en blandad sammansättning inom de organ som fattar beslut kring arbetsområden,

utbildning och kunskapsutveckling. Det är konsumenterna som ska stå för

värderingen av olika yrkesgruppers tjänster, genom demokratiskt fungerande organ

(Ibid, s.59).

8. Sekundära ekonomiska strukturer utvecklas där yrkesgruppens intressen

gentemot samhället tillvaratas – Med sekundära ekonomiska strukturer menas

här till exempel att läkarna äger sjukförsäkringssystemet eller militärerna försvarsindustrin.

Detta verkar främmande för våra förhållanden men är en realitet i

vissa länder. En närmare analys skulle kanske visa att tendenser i denna riktning

även förekommer i vårt land. Låt oss nöja oss med att konstatera att sådana tendenser

ska motverkas som ett led i en facklig professionaliseringspolicy (Ibid,

s.59-60).

Dessa åtta steg är en utgångspunkt för mitt teoretiserande i mitt analysavsnitt, när jag

sammanför det fackliga professionstänkandet med det mer traditionella professionstänkandet.

4.3 Bibliotekarieyrket och professionalisering

Det har funnits, och finns, en återkommande diskussion rörande om bibliotekarieyrket

ska räknas till en egentlig profession eller inte. Kring denna diskussion finns många

teorier och åsikter som vill göra sig hörda.

Den negativa inställningen om bibliotekarieyrket som profession har knutit till sig

många anhängare under årens lopp. Detta gäller särskilt några decennier tillbaka. På

15


1970-talet kunde till exempel bibliotekarien White innerligt hävda att bibliotekarieyrket

”aldrig varit en egentlig profession och aldrig skulle bli det”. Detta resonemang speglar

vad som vid denna tid var en helt vanlig åsikt från bibliotekarien själv, som vanligen

enligt eget tankesätt inte kunde tänka sig delaktighet, i det privilegierade klassrankningssystem

som professionalismen innebar (Magdalenic 1996, s.30).

Men den negativa hållningen sträcker sig tillbaka till 1960-talets första hälft då diskussionen

tog sin början. Problemet för bibliotekariens väg mot profession var vid denna

tidpunkt, som alltid, att bibliotekarien hade uttalade problem med att definiera sin professionella

roll, det vill säga den abstrakta kunskap och problematik som var uteslutande

unik för bibliotekarien. Resultatet man kunde utläsa ur detta var uppenbart och klargjordes

tydligt av faktorer som exempelvis att klienten (biblioteksbesökaren), i hög grad

styrde över servicens utförande under vilken bibliotekariens vilja var underordnad

(Magdalenic 1996, s.31).

Värt att nämna är dock att detta traditionella synsätt på bibliotekarieyrket av somliga

forskare stundtals ifrågasatts. Detta på grund av den alternativa helhetssynen på professionsteorin

som uppstått med tiden. Det är numera ofta en positivare hållning av bibliotekarieyrket

som genom denna alternativa variant framställs. Jag förklarar här kort några

av dessa teorier, inte för att i detalj visa hur de fungerar utan för att visa att de har ett

skiftande teoretiskt angreppssätt.

Till den alternativa och ifrågasättande skolan hör teoretikern Winter, som förkastar den

gamla helhetssynen på bibliotekarieyrket. Han går ifrån tankar kring professionalismens

enkla termer för att bedöma ett yrke, och hävdar att ett allt för stort statustänkande styrt

den teoretiska bedömningen. Han har istället en slags professionalistisk syn som han

kallar bibliografisk föreställning, genom vilken professionsforskare kan se biblioteksyrket

som en mer positivt sammansatt fördelningsgrund av teorier än tidigare. Dessa tre

bärande teorier utgörs av teori kring kunskapsorganisation, teori kring användares informationsbehov,

samt fri intellektuell värderingsteori. Angreppssättet innebär därav att

yrket blir mer komplext och måste ses i en helhetssyn utifrån de tre teoretiska fälten för

att kunna förstås (Ibid, s.32-33).

Nytänkarna Roberts och Konn har i sin tur format en annan alternativ teoretisk mall för

professionsforskning. Enligt deras synsätt skapas tydliga tecken på en egentlig profession

som bibliotekarie av följande:

• visat intresse för klientens intressen

• arbetsnivå och ansvarsfullhet

• utbildning, kompetens och ett antagande för gällande regler inom yrket

Därmed inbegrips i detta angreppssätt faktorer som inte nödvändigtvis ligger enbart

inom bibliotekarieutbildningens mall, utan uppnås och används via en stegvis ökad grad

av naturlig fallenhet och arbetserfarenhet (Ibid, s.33).

Nytänkandet till trots är det den traditionella professionsteorin som idag är den härskande.

Detta är dåligt ur framtida statussynpunkt för bibliotekariens yrkesroll ur flera

aspekter. Det gäller problem bland annat genom att inte kunna hävda ett kunskaps- och

yrkesmonopol, att vägras en högre lön, samt att på vetenskaplig basis inte förmå höja

yrkets kunskap och kompetens, som vi också kan se i professionaliseringsprogrammet.

16


Det är ett faktum, vilket Roberts och Konn tydligt påpekar i sin studie, att bibliotekarieyrkets

status som helhet är låg inom den akademiska världen. Detta är ett gammalt problem

som är särskilt tydligt på universitetsbibliotek och andra platser där bibliotekarien

möter andra former av akademiker. Därför har det också visat sig att just bibliotekarier

med jobb inom den rent akademiska världen arbetar mest aktivt för en erkänd professionell

status (Ibid.).

Vägen till status enligt den grundläggande professionalismen kan enligt Roberts och

Konn förmodligen endast uppstå via en utökad utbildning på universitets- och högskolenivå,

eftersom det höjer den akademiska standarden då ny kunskap höjer särprägeln,

och därmed via den specifika kunskapen automatiskt röjer hinder ur vägen för att få det

traditionella erkännandet av en egentlig profession (Magdalenic 1996, s.33).

Hur man än ser på problemet kring professionsteori i förhållande till bibliotekarieyrkets

status, inser man snabbt att den teoretiska utgångspunkt man väljer att ha avgör frågan.

Och hur problemet gällande synen på biblioteksyrket gestaltar sig i en nära eller avlägsen

framtid avgörs av den teori som anses legitim. Det är alltjämt uppenbart att bibliotekarieyrket

idag inte kan klassas in i det traditionella och huvudsakligt använda professionsteoretiska

mönstret, såvida inte yrket utvecklar den särart som skapar en större

social efterfrågan kring den beröringspunkt som kräver mer uttalad specifik kunskap.

17


5. Presentation av empirin

Min empiridel har jag format kring tre centrala teman som tillsammans försöker ge en

mer samlad bild kring de lika, och olika beröringspunkter gällande bibliotekarieyrket i

DIK-forum (DIK) och Biblioteksbladet (BBL) som har kommit att diskuteras mellan

åren 1990-2000. Dessa teman utgörs först av de bägge avsnitten Utbildning och forskning

och Lönefrågan, där jag förutom själva respektive avsnittens innehåll kommer att

diskutera relationer till bibliotekarieyrket i stort, och inte fokusera så mycket på folkbiliotekariens

yrkesroll. Anledningen till detta kommer sig av det faktum att när det gäller

frågor kring utbildning, forskning och lön, och i viss mån även status, så har tidskrifterna

i första hand utgått ifrån en mer generell diskussion kring dessa ämnen. Det finns

dock även artiklar kring folkbibliotekarieyrket och jag känner därför att det inte går att

förbise betydelsen av dessa intressanta fakta i den sammanlagda diskussionen. Det tredje,

och sista avsnittet heter Status och tar upp frågor om biblioteksyrkets kunskap och

egenvärde, som banar väg för status och värderingar. Där kommer jag att gå in mer

kring en diskussion när det gäller folkbibliotekariens yrkesroll, och diskutera kring likheter

och skillnader i denna, baserad på det befintliga materialet i de båda tidskrifterna.

Med tanke på all den fakta jag har funnit till avsnittet Status så är dessa indelade utifrån

år 1990-1994 och år 1995-2000 i två block, som var för sig representerar skilda omständigheter

kring den aktuella tidsperioden.

5.1 Utbildning och forskning

5.1.1 Utbildningen

Både DIK och BBL debatterar bibliotekarieutbildningen huvudsakligen utifrån en entusiastisk

förhållningspunkt, nämligen den att man över tiden närmar sig en utbildning

som ger bättre grund för yrkets allt föränderligare krav. Det uppstår givetvis en del

mindre kritik kring utformandet av utbildningen, framförallt när det gäller den akademiska

strukturen men en optimistisk framtidsvision överväger, baserad på mer utvecklingsmöjligheter

än begränsningar. Redan i det tidiga 1990-talet finns också i bägge

tidskrifterna tendensen att ha en optimistisk syn på informationsteknikens växande inträde

i biblioteksvärlden, även om den till en början håller sig på en låg nivå.

Det tidiga 1990-talet visar i både DIK och BBL även prov på att vilja förnya biblioteksutbildningen

genom den process som följer i kölvattnet av det växande IT-samhället,

och det faktum att fler Bibliotekshögskolor än den i Borås formas, och därigenom får

rättigheter att omforma utbildningen efter egna principer.

Ett exempel på den första varianten av nytänkande inom utbildningsväsendet som uppstår

finner vi i DIK i den speciella vision Umeå universitets biblioteksskola bär med sig

från starten 1993. Här har man enligt eget konstaterande kommit långt inom IT och här

finns därför också ett brett register kompetenta lärare. Den informationsvänliga inriktningen

med öppningar mot IT-världen som Umeås biblioteksutbildning bär med sig,

kan till viss del också anas när man definierar synen på bibliotekarieyrkets grundläggande

funktioner. Man betonar bibliotekariens roll som en informationsspecialist

som ska tillvarata samhällets och den enskildes behov av informationsanalys; man ska

vara den som söker och tar reda på fakta snabbt och enkelt (Almegård 1993, s.9). Sam-

18


ma tankar som biblioteksutbildningen i Umeå 1993 ser som centrala visar sig allt mer

stilriktiga även på andra håll i landet, men detta visar sig fullt ut några år senare.

Efter Umeå kom Lund med sin bibliotekarieutbildning 1994, en utbildning som skulle

vara mer inriktad på en viss slags studenter, som var utåtriktade och kommunikativa,

och där problemlösning var central (Almerud 1993b, s.6-7). Därefter hade vi slutligen

fått en utbildning i Uppsala 1995, och den inriktade sig på tillgången till yrkespraktik

som sin specialitet.

Det uppstår under denna tid sålunda en stor vidd av biblioteksinriktningar för den som

vill studera biblioteksämnet och här gör både DIK och BBL speciella reportage i artikelform

där man diskuterar vad denna studieindelning innebär på gott och ont. Mest framhävs

dock det positiva och det är slående hur lite kritik som förs i tidskriftsartiklarna i

båda tidskrifterna kring utbildningarnas utformning, med tanke på de drastiska förändringar

detta för med sig kring bland annat olika synsätt på yrkesprofilen. Klagar man på

något i anslutning till utbildningarna är det i de flesta fall kopplat till vissa särskilda

ämnesval inom utbildningsfälten, i första hand centrerad kring bristen på utbildning

kring skönlitteratur.

Något dock, som i anslutning till de olika biblioteksutbildningarnas utformande dyker

upp i både DIK och BBL under 1990-talet, är en mindre diskussion kring utbildningens

utformning ifråga om den akademiska statusen. Med akademisk status och utformning

menas då en rent vetenskapligt baserad utbildning där den teoretiska ramen inom ämnet

biblioteks- och informationsvetenskap (B & I) är det mer centrala i själva utbildningen,

än den mer yrkesinriktade och yrkesförberedande utbildning som förut mer genomsyrat

den blivande bibliotekarien. Man märker här en skillnad mellan de bägge tidskrifternas

sätt att gestalta diskussionen. Den handlar i mångt och mycket om att BBL mer kritiskt i

några diskussioner granskar några negativa följder av just den akademiska utbildningsfrågan,

där DIK istället antyder vikten av fördelar med en mer renodlad akademisk utbildning.

Vid ett tillfälle i BBL uppstår just en sådan kritisk diskussion med utgångspunkt från i

första hand folkbibliotekariens nya plats i den skiftande utbildningsprofilen. Det är en

övergripande granskning av vad akademiseringen av bibliotekarieyrket för med sig när

det handlar om ett i grunden ganska praktiskt yrke. Debattören Tommy Olsson skriver

att bibliotekarieutbildningen i praktiken är avskaffad, eftersom utbildningens akademiska

profil gått från ämnen som yrkespraktik till att sätta forskning och teori som ledstjärna.

Detta kan enligt Olsson innebära att de som attraheras att söka och har genomgått en

sådan utbildning många gånger inte har något intresse av det mera praktiska yrke som

folkbibliotekarie ofta innebär (Olsson 1998, s.20).

Bibliotekshögskolan i Borås dåvarande prefekt Staffan Lööf tonar ner situationen genom

att i en kommentar besvara Olsson att denna akademiska utveckling är ett måste

för att kunna bredda och förnya biblioteksyrket, och därmed stärka dess kompetens på

arbetsmarknaden. Lööf antyder också att ett skäl till att folkbiblioteken kan anse sig få

svårt att finna personal, kan komma sig ur det faktum att man erbjuder för låga löner i

konkurrensen med andra arbetsgivare (Lööf 1998, s.20-21).

Som ett tydligt märkbart exempel på vad IT-tänkandet och utformningen av biblioteksutbildningen

kreativt har att förmedla för yrkesutövandet, uppstår den artikelsamling

19


som DIK presenterar 1999, där man med stor optimism visar upp den nya bibliotekarieutbildningen

i Borås, och den våg av informationsvetenskap den rider på. Här har den

utveckling som både DIK och BBL följt under ett drygt decennium kommit till ett slags

1990-talets klimax. Här sprider sig idéerna till att bygga upp en utbildning i flera fält

som är valbara för studenten, och därigenom skapa en mer individuell studieprofil. Det

framkommer även i artikeln att bibliotekarier i allt högre grad blir informationsspecialister

och rör sig inom den privata sektorn, och därigenom går ifrån den gängse bibliotekarierollen

och allt vad det innebär. Fortfarande finns dock möjligheten att bli en mer

klassiskt skolad bibliotekarie eftersom en del av den nya utbildningen även innehåller

sådana ämnesområden. Man har sålunda ett smörgåsbord att någorlunda fritt plocka från

till att skapa en egen profil. Den akademiska bredden ökas också med akademiska titlar,

forskning, doktorer och professorer (Almegård-Nørby 1998, s.12-14).

5.1.2 Forskningen

Under åren 1990-2000 skriver DIK förhållandevis lite om biblioteksforskning, i jämförelse

med BBL. Det man berör mest kring forskningsproblematiken i DIK är resonemang

rörande vissa situationer där biblioteksforskningen försöker etablera sig. Problemen

som uppstår i dessa resonemang är av ekonomisk natur. Löpande över 1990-talet

möts man av artiklar som berör skapandet och formandet av ämnet biblioteks- och informationsvetenskap.

Utan pengar hotas hela biblioteksforskningen enligt flera kritiska

rapporter i DIK. Exempelvis kan nämnas en ledarartikel om 1997 års budgetproposition

som hotar ödelägga hela disciplinen kring biblioteksforskning. Detta på grund av att

regeringen beslutat att pengar till doktorandtjänster finns enbart om man kan finansiera

det själv med egna medel, eller om man kan få utbildningsbidrag eller doktorandtjänst.

Problemet är vid denna tidpunkt att doktorandtjänster och utbildningsbidrag knappt existerar,

och de få platser som finns är extremt få. Budgetpropositionen måste alltså ändras

eller så hotas biblioteksämnet (Ledaren 1997, s.3).

Detta är nu inte något nytt problem. Kampen för ökade forskningsanslag går att finna i

DIK vid olika tillfällen under hela 1990-talet. Redan så tidigt som 1992 kan man i DIK

läsa om kampen för att få till stånd stöd för biblioteksforskningen under budgetåret

1993-1994. Vid denna tidpunkt är biblioteksämnet så nytt, att det enda sättet att förklara

vad ämnet består av ur forskningssammanhang, är att visa några enkla skisser (FRN

1992, s.13). Problemen DIK visar upp sträcker sig alltså över långa tider och betonar

etablerandet av biblioteksämnet som en kamp.

Romulo Enmark, före detta prefekt vid Högskolan i Borås, berättar i en artikel av Peter

Almerud om att biblioteksämnet måste etableras i en kommande framtid, och bli en

vetenskap för forskning. Annars riskeras att hela utbildningskvaliteten för bibliotekarieyrket

blir undermålig (1993a, s.8-9).

Det är alltså en i huvudsak mörk bild som DIK målar upp i merparten av sitt ringa antal

artiklar. Men BBL då, hur ser de på forskningen i biblioteksämnet? Man kan säga att

BBL har en mer samlad diskussion kring biblioteksforskningen. Här fokuserar man på

artiklar som berör framgångar inom biblioteksforskningen.

Dels har man uppslag där man presenterar de pengar man fått som forskningsanslag av

SAB (Sveriges Allmänna Biblioteksförening), och det rör sig i huvudsak om miljonbelopp.

SAB återkommer sedan i många av BBL:s artiklar som en räddare av finansiering

20


vid biblioteksforskning. Sedan har man mer personliga inslag där man presenterar de

olika nykomna forskarna med start kring 1994. Här skrivs det om den nya djärvhet som

ska leda biblioteksforskningen framåt mot nya mål. De nya forskarna är unga och bär

inom sig nya impulser och idéer vilket innebär en frisk fläkt inför framtiden (Nyström

1994, s.82).

BBL gör även andra personliga möten med viktiga personer inom biblioteksforskningen.

Den första, och vid denna tiden den enda professorn i biblioteks- och informationsvetenskap,

professor Lars Höglund intervjuas om sin yrkeskarriär och sin pågående

forskning, där han beskriver biblioteksforskningens många möjliga framtidsprojekt, och

vikten av att utöka och därmed också berika forskningen genom utökade möjligheter till

doktorandtjänster, som sedan etablerar biblioteksforskningen (Giselsson 1994, s.83).

Vid tiden kring 2000 har forskningsämnet hunnit etablera sig till den grad att man i

BBL under den i olika nummer återkommande rubriken ”Fönster mot forskarvärlden”,

ger utrymme till forskning, där i första hand doktor Joakim Hansson fritt spekulerar

kring olika teman inom biblioteks- och informationsvetenskapen, på ett lättillgängligt

och inspirerande sätt (Hansson 2000, s.24). Forskningen har med andra ord gått in ett

slags etablerat skede där man vidgar sina vyer. En avgörande skillnad blir således att

BBL visar sammantaget upp mer av solskenssidan kring forskningsprocessen under

1990-talet, där DIK istället valt att skriva till övervägande del ur ett oroligt förhållningssätt.

5.2 Lönefrågan

Det uppstår en splittring mellan DIK och BBL när det gäller bibliotekarielönerna, om

man tittar på antalet sidor som omfattar den typen av artiklar. Detta kan dock ha sina

naturliga förklaringar. Eftersom DIK är en facklig tidskrift ser man naturligtvis till sina

medlemmars bästa, och vill därför vara med och påverka lönen i en positiv riktning för

sina medlemmar.

DIK har en framtoning i sitt skrivande under 1990-talet som går enligt vissa strukturer.

Exempelvis har man ledarsidan i början av varje tidskrift där man ofta inleder tidskriftsnumret

med diskussion kring just lönefrågan. Man uppmanar i dessa diskussioner på ett

emotionellt plan att få medlemmarna att inse att man nu har nått en gräns för vad som är

rimligt, och därför bör vidta åtgärder. Åtgärderna i dessa fall kan innebära strejk, om

inte de fackliga representanterna för DIK får gehör i kommun och stat.

Man ger därför läsaren bilden av att bibliotekarien har en grund här, där personerna som

skriver i tidskriften är involverade på det ena eller andra sättet, med att stärka den fackligt

anslutna medlemmen i hans kamp mot orättvisor.

Detta betyder givetvis att tidskriften får ett centralt värde för den fackligt anslutna medlemmen,

vilket bygger upp en verklighetsanknuten länk som är svår att överträffa när

det gäller intresse för tidskriften. DIK:s intentioner att beröra lönens kopplingar till yrket

stannar dock inte där. DIK visar också upp en varierande form av artikelserier som

skapar kontrast till lönefrågorna.

21


Debattsidorna är skrivna utifrån ett empatiskt förhållningssätt. Här fokuseras det skrivna

ordet uteslutande till en verksam arbetsmedlem, i detta fall bibliotekarien, med att denne

i ofta emotionellt laddad ton beskriver sina yrkesmässiga våndor, som i många fall

handlar om lönen. Det ligger ofta en känsla av desperation i luften när man läser dessa

texter, och de har därför ofta en gripande verkan på läsaren. Debattsidorna och ledarsidorna

har således mycket med det emotionella uttrycket att göra gällande bland annat

löner i DIK.

Sedan har vi förstås de mer allmänt diskuterande och resonerande artiklarna, som inte

saknar emotionell glöd, men bär en mer lugn diskussion i många av biblioteksyrkets

sakfrågor i förhållande till lönen. Här kan man möta bibliotekarier intervjuade på arbetsplatsen

där de ger sin allmänna syn på yrket i relation till lönen.

Ett sådant möte gäller den nyutexaminerade bibliotekarien Elisabeth Månson, som i en

intervju berättar om sin kärlek till biblioteksverksamhet, och den inspiration denna för

med sig. Samtidigt visar intervjun ett annat perspektiv, arbetets låga ekonomiska ersättning

som förklaras som ett skambud, med tanke på att det är en utbildad akademiker

detta berör (Almegård 1994, s.8-9).

Ett annat exempel går att finna i ett mer fackligt perspektiv, där vi möter den fackligt

aktiva bibliotekarien Jan Nilsson som tagit lönefrågan i egna händer, och med kämpande

vilja aktivt arbetar för att höja bibliotekarieyrkets långsamma löneutveckling (Almerud

1994a, s.12).

Att det fackliga speglar sig i de diskussioner tidskriften berör, som hos Jan Nilsson i

exemplet ovan är inte ovanligt, och heller inte förvånansvärt, då tidskriften bitvis lever

på att sprida ut de fackliga intentionerna.

Hur ser då bilden ut när det gäller BBL och deras syn på lönefrågan och bibliotekarien?

Underligt nog finns mycket lite att finna om bibliotekariernas relation till sin egen lön,

åtminstone om man ser saken utifrån rubrik och innehåll, med utstakade och genomgående

diskussioner utifrån bibliotekariernas lön. Finner man det någonsin så kan det hastigt

dyka upp i någon ledare eller debatt, men detta tillhör ovanligheterna under 1990talet.

Vad man istället finner är att diskussionen kring bibliotekariens löneutveckling

dyker upp ett flertal gånger som delfrågor i artiklar.

En delfråga rör sig om bibliotekarien som pådrivare i kulturlivet. Enligt artikeln är

grundläggande egenskaper och tendenser i bibliotekarierollen skälet till att mycket inom

biblioteksverksamhetens möten med omvärlden, resulterar i misslyckanden.

Det kan gälla saker som att misslyckas driva en fungerande budget för att driva ett bibliotek,

eller oförmågan att släppa kärleken till böcker, vilket resulterar i att man glömmer

andra bitar som behöver ses om i biblioteket. Eller också kan det, som i fallet låga

löner, helt enkelt handla om att bibliotekarierna betraktas vara för fega för att våga förhandla

om högre löner, och därför istället får sämre och sämre arbetsvillkor (Ekberg

1992, s.112).

Vid ett annat tillfälle kommer vi in mer specifikt på folkbibliotekariernas löneutvecklingsnivå

där lönen ses som en delfråga inom bibliotekarieprofessionen. Artikeln syftar

till att visa att om folkbibliotekarierna vill ha en rimlig lön måste man bevaka och befäs-

22


ta sitt kunskapsmonopol det vill säga sin kompetens, genom åtgärder som att bilda bibliotekslag

och legitimation. Utan dessa åtgärder riskerar folkbibliotekarieyrket att gå

under, eftersom kommunala besparingar kan leda till resonemang som ”Bibliotek kan

väl vilken bokintresserad som helst sköta t. o. m. utan betalning.” (Atlestam 1993,

s.123).

En tredje diskussion som delvis kan sammanföra de bägge ovan kring lönen som delfråga,

utgår ifrån att kompetensen är specifik hos bibliotekariens profession. Problemet är

dock att intervjuundersökningar har visat att bibliotekarien rent allmänt betraktas av

omvärlden som blyg och vänlig, utan hög lön och med kortare utbildning. Rådet blir

därför att hänga med i utvecklingen, vara mer utåtriktad, effektiv och aktivera användarna.

Att visa professionalitet utåt och få omgivningen att inse den unika kompetensen

hela biblioteksyrket bygger på (Tovoté 1993, s.240).

5.3 Status

5.3.1 År 1990-1994

Bibliotekarieyrkets status behandlas under denna tid huvudsakligen via två fält, både i

DIK och BBL. Man kan dels se en oro över yrkesutvecklingen, men också skönja att

bibliotekariens närhet till den kommande informationstekniken via informationssamhället

har en positiv inverkan på visioner kring yrkets legitimitet. Till den negativa bilden

har vi i 1990-talets början en diskussion som rör sig kring bilden av den låga statusen.

Den kan baseras på lite olika tolkningar.

I DIK finner vi en diskussion som ser lönen som en avgörande faktor till att bibliotekarier

av allmänheten kan betraktas som dumma i sitt yrkesval, vilket därmed sänker statusen.

Att studieskulderna lägger sig på en hög nivå talar också för att man inte har varit

alltför smart i sitt yrkesval, med tanke på att lönen man sedan tjänar, inte går att betala

tillbaka studieskulderna med. Slutbilden blir att den som blivit bibliotekarie trots löneläget

kommer att betraktas av allmänheten som en mindre intelligent person (Norén

1990, s.4-5).

I BBL finner vi vid samma tid en artikel som också visar på brister i synen på yrkesfältet.

Gunnel Hessler, högskolelektor på Bibliotekshögskolan i Borås, ställer frågan vad

en bibliotekarie egentligen ska göra. Hon skriver att bibliotekarien kan betraktas som en

informationsspecialist, men att utbildningen inte får genomslag i själva biblioteksarbetet,

eftersom andra arbetsgrupper vid denna tidpunkt tagit till sig det mesta av den

kommande informationstekniken via produktion av databaser och informationssystem.

Hon vill höja statusen på yrket genom att bibliotekarierna blir specialiserade mer inom

olika områden, där man blir ytterligare expert. Detta ökar efterfrågan och lönen, och

således också statusen (Hessler 1990, s.67).

Förutom den dåliga statusutveckling som antyds vid denna tid, i början på 1990-talet,

råder en stor arbetslöshet bland bibliotekarier. Ett stort antal bibliotek läggs dessutom

ned på grund av lågkonjunkturen i Sverige. Detta kan givetvis bidra till den negativa

självbilden inom bibliotekssektorn.

23


Det finns trots negativa spekulationer en stark tro på bibliotekariens kunskap och den

visar sig alltmer under 1990-talet. Både DIK och BBL lyfter biblioteksyrket till nya

utmaningar.

I BBL märker man positivt resonerande bland annat utifrån en artikel av Staffan Lööf

där han diskuterar den framtida bibliotekariens unika kompetens i informationssamhället.

Lööf menar att bibliotekarien alltmer kommer att stå för en expert i att uppsöka och

tillhandahålla information i form av relevanta källor i databaser och informationssystem.

Det handlar om att upptäcka, skapa, odla, skörda, lagra, skydda och sprida information.

Den elektroniska tekniken måste prioriteras, som ett sätt att utveckla bibliotekarieyrket.

Genom ett sådant förfarande kan bibliotekarien växa i kompetens och framtidsbilden

ter sig ljus (Lööf 1993, s.38-39).

DIK har en liknande artikel som Lööfs, där man diskuterar informationssamhällets positiva

utveckling för bibliotekarierna. Här berättas om att bibliotekarierna idag bär på stort

datakunnande. Till detta kommer också i allt större grad undervisning i och med Bibliotekshögskolan

i Borås (BHS) satsning på framtiden, där statusen höjs ytterligare i och

med undervisningen i databaser, nätverk och dokumenthanteringssystem (Seidel 1994,

s.13).

5.3.2 Folkbibliotekariernas statusbild år 1990-1994

DIK och BBL är mycket flitiga på att argumentera för folkbibliotekarierna under denna

tid. I grund och botten handlar artiklarna nästan uteslutande om nödvändigheten av

folkbibliotekariens kunskap som en del i den totala biblioteksverksamheten. En anknytande

diskussion om folkbibliotekariens nya roll inom IT-samhället börjar också växa

fram under de här åren.

Ändå finns en oro över folkbibliotekens statusvärde som kan vara värd att belysa. I en

artikel från DIK talas om några av folkbibliotekariens problem när det gäller statusvärde.

Problemen som här dyker upp är att folkbibliotekarierna ofta känner sig väldigt

stressade och har många bollar i luften samtidigt. Då kan man få ett intryck som besökare

att det är svårt att få hjälp. Folkbibliotekarien är ofta heller inte lika specialiserad som

till exempel forskningsbibliotekarien, och kan därför få svårt att kunna ge mer specifika

svar kring ett område som man i grunden inte behärskar. Folkbibliotekarien blir lite mer

av en som kan lite om mycket, vilket kan hindra yrket statusmässigt att synas för allmänheten

och bilden av en lägre kompetens kan bli effekten (Almerud 1994b, s.12).

Men i grunden präglas folkbibliotekarien både i DIK och BBL till att ses som en yrkesroll

med ett egenvärde, en egen status.

Det första exemplet på ett sådant konstaterande blir från DIK, där man förklarar folkbibliotekens

centrala roll som utbildningsväsende, från förskola till högre utbildning. De

har en också central roll för litteratur- och informationsförsörjningen. Folkbibliotekarien

har en kompetens när det gäller informationssökning och förmedling av kvalificerad

litteratur, som är avgörande för att inte utbildningsväsendet ute i skolorna ska försvåras,

eller i värsta fall omöjliggöras (Häggström 1994, s.4).

En annan artikel från DIK pekar på att det akuta behovet av informationsfrihet och kunskapsförmedling

till alla på var och ens villkor, är den folkbibliotekarieuppgift som ökar

mest. Just det ökande behovet av informationsfrihet och kunskapsförmedling som sker

24


vid denna artikels tidpunkt anses mycket oroande för samhällets förmåga att växa för

framtiden, som då står och faller med folkbibliotekariens kompetens (Nilsson 1994b,

s.13).

I en artikel från BBL får vi ytterligare en variant på folkbibliotekariens unika kompetens.

Den beskrivs här som förmågan att söka i referensverk, faktasamlingar, tidskriftsindex,

bibliografier samt numera också databaser. Utan folkbiblioteken, och därmed

också folkbibliotekarien, kommer enligt denna artikel kunskapsklyftorna i samhället att

öka (Wikström 1991, s.165).

När det gäller folkbibliotekariens nya roll som växer fram i IT-samhället är det DIK

som till skillnad från BBL, ger sig konkret in i beskrivningen av folkbibliotekariens

yrkesförändring. 1994 är det år då det diskuteras i flera artiklar i DIK, vad den nya teknologin

för med sig.

En diskussion utgår ifrån nödvändigheten att integrera folkbiblioteken, och därmed också

folkbibliotekarien i de internationella nätverken. Med detta menas då Internet som

vid denna tidpunkt knappt funnits tillgängligt alls på några folkbibliotek. Högskolebiblioteken

och universitetsbiblioteken däremot, har nu hunnit koppla upp sig på nätet.

Detta skulle fungera som ett nytt verktyg för svensk folkbildning, och underlätta för

folkbibliotekarien i sin strävan att sprida kunskap till allmänheten (Eliasson 1994, s.13).

En liknande synpunkt som uppstår är att datatekniken och Internet måste ses som ett

maktinstrument för den nya tiden. Att stå utanför denna utveckling innebär slutet för

folkbiblioteken. Men om dessa bibliotek med folkbibliotekarier i spetsen följer med

utvecklingen inom IT, så uppfyller detta ett centralt behov för den tredjedel av individer

som vid denna tid inte anses kunna ta del av den information de behöver. Därigenom

skapas en rättvisare värld där alla kan ta del av kunskap, och ingå i folkbibliotekens

behov av folkbildning som ett tecken på en fungerande verksamhet (Nilsson 1994a, s.6-

7).

5.3.3 År 1995-2000

Den tid som kommer efter 1994 har en fortsatt ökad groende optimism med sig ifråga

om bibliotekarieyrket, och relationen till informationsteknologin. Detta märks dock i

högre grad endast i DIK, medan BBL mer kritiskt börjar granska utvecklingen, och bibliotekariens

plats i informationssamhället.

DIK ser möjligheterna i att möta framtidens bibliotekarievisioner. Kompetens tenderar

där bitvis att framstå som något flyktigt som rider på en IT-våg. Visionerna om den

framtida situationen för bibliotekarien som profession tar nya, vågade grepp.

DIK öppnar nu dessutom upp för en allt tydligare diskussion kring professionen bibliotekarie,

och dess väg mot att vilja bli ett yrke med högre status i samband med ITvågen.

Tidskriften ger en splittrad bild av vad tekniken kan bära med sig.

Vi har som exempel först bibliotekariens egen diskussion om vad som händer med yrket.

I en artikel från 1995 får vi reda på den tankegång som kommer igen i många artiklar

och kännetecknar synen angående bibliotekarien och IT-vågen vid denna tidpunkt.

25


Bibliotekarien innehar enligt detta förhållningssätt en viktig position i sitt yrke genom

informationsflödet. Det som i huvudsak skiljer från det gamla yrket enligt artikelförfattaren

är att bibliotekarien har blivit omgiven av maskiner. Bibliotekarien kommer därför

att fungera som en slags pedagogisk hanterare av dessa maskiner. De människor som

besöker ett bibliotek ska därför kunna träffa någon som bemästrar tekniken som behövs

för att tillgodogöra sig det material de önskar. Dock ska bibliotekarien sålla bort otjänligt

material som ter sig opassande ur professionell synvinkel. Bibliotekarien kan även

lära ut olika sätt att ta fram aktuell information på, sätt som förändras med tiden men

som bibliotekarien lär sig behärska. Genom att kunna erbjuda pedagogisk kvalitet i en

demokrati på allas lika villkor, gör kombinationen pedagogik till allmänheten och teknik

bibliotekarien tämligen unik (Stöby-Ingvars 1995, s.21).

Mot detta av bibliotekarier skapade tema ser vi i nästa artikel ur DIK ett exempel på hur

omvärlden ställer sig till bibliotekarien som en profession. Det är en artikel där man

intervjuar Staffan Selander som är expert på professionsforskning, och hör hur han ställer

sig till bibliotekarien i anknytning till professionalismens teorier.

Selander ser två vägar till att ett yrke professionaliseras. Den ena vägen är den professionella.

Den innebär att få kontroll över utbildningen, samt arbetets innehåll och utveckling.

Hit hör läkare och advokater, vilka har en enhetlig utbildning med klara etiska

koder. De har dessutom framgångsrikt lyckats stänga sina yrken för dem som saknar

behörighet (Andersson 1996, s.10).

Sedan finns den fackliga vägen som växt fram under de senaste 30 åren. Den går ut på

att yrkesgruppen blir stark gentemot arbetsgivaren, för att klara avtal om arbetstider och

löner. Den innehas traditionellt av yrken som lärare och syokonsulenter (Ibid.).

De bägge vägarna leder till skilda resultat. Erfarenhetsmässigt leder den professionella

vägen till mer inflytande över yrkesrollen, då denna blir mer tydlig och det blir lättare

att hävda sin kompetens och status. Den fackliga kan i värsta fall leda till att man fastnar

i diskussioner om lön och arbetstidsreglering. Detta på bekostnad av risken att kunskapsutvecklingen

inom yrket stagnerar eller övertas av någon annan. Det verkar också

som om de professionella, som lagt kraft på att utveckla yrkets innehåll och sin exklusiva

kompetens, har vunnit fackligt på detta. Både läkare och advokater har ju bibehållit

en god löneutveckling och ett relativt högt anseende (Ibid.).

Problemet med bibliotekarieyrket, hävdar Selander, är dess bredd som gör det svårförståeligt

för många och därför kan leda till att människor skapar negativa föreställningar

om det. Lösningen ser Selander i en utbildning med gemensam grund, en så kallad basnivå

där bibliotekarierna går ut i arbetslivet med samma baskunskaper. Dessa kunde

sedan byggas på, vid behov för specialisering. Detta för med sig den fördelen att bibliotekarien

får en tydlig, mer identifierbar expertroll, eftersom all specialisering är en vidareutbildning

och förlängning av yrkets gemensamma bas (Ibid.).

Ett annat problem med bibliotekarieyrket är dess brist på egen kunskapsproduktion.

Detta märks bland annat i IT-sammanhang, där datateknikerna påverkar IT-användarna,

och således bibliotekarierna. Det blir för mycket fokusering på tekniken, och mindre

fokusering på hur den ska användas av bibliotekarierna i olika konkreta situationer. Vägen

till professionalisering för bibliotekarierna går via förtydligad egen kunskapsbas,

det vill säga att uttrycka och hävda den unika kompetensen. Däri ingår också förmågan

26


att skilja ut vad man är bra på och våga erkänna de gränser där man inte behärskar kunskapen.

Detta leder till en ökad yrkesidentitet, avslutar Selander (Andersson 1996, s.11).

Där DIK tar strid för bibliotekarieyrket och dess profilering i IT-samhället, ställer sig

BBL mer frågande till vad detta innebär både nu och på sikt för professionen. Den

självklarhet som DIK har med i flertalet av sina artiklar lyser med sin frånvaro i BBL,

både ifråga om biblioteksyrkets status vid tiden för artikeln, men även den negativa

känsla som infinner sig gällande framtidens allt mer utvecklade informationssamhälle

En resonerande artikel i BBL visar oss exempel på nya funderingar att föra med oss in i

informationssamhället. Artikeln tar sin utgångspunkt i oro och att nu ligger ett ödesval

för biblioteken. Det gäller att komma in i den nya tekniken, och få kommuner och

landsting att satsa på datorer på biblioteken. Annars finns möjligheten att biblioteken

går från aktiva samhällsinstitutioner till att sluta som museer. Visionen om det framtida

biblioteket kommer att skaka om begreppen. Ca 70 % av besökarna kommer troligtvis

inte låna böcker. Det gäller nu att släppa bibliotekariens bindning till det tryckta ordet,

och fånga in den nya tekniken istället. Positivismen i artikeln ligger i förhoppningen

gällande bibliotekariens nu kommande arbetsfält, som innefattar både rollen som bokväktare

och IT-strukturerad kunskapsnavigatör. Men utgången av vad som ska ske är

osäker, och förvirringen skapar därför oroliga stämningar i artikeln (Lundgren-Nelson

1995, s.108).

En mer negativ och otäck vision gällande bibliotek och framtid målar nästa artikel i

BBL upp. Det har nu gått några år sedan föregående artikel och året är 1997. Här inleds

en intervju med en bokälskare och dataanvändare, som ställer sig positiv till datautvecklingen

på biblioteken. Han besöker biblioteken ofta, är 26 år och säger sig tillhöra en

generation som tycker att bibliotek är tråkiga. Datorerna kan förändra den synen, berättar

han. Men på lång sikt överges biblioteken. Böcker och tidskrifter kommer att finnas

lagrade i var mans dator inom 15 år. Vi människor sitter hemma och surfar i vårt eget

digitala bibliotek istället för att utnyttja den fysiska versionen av biblioteket. Möjligtvis,

avslutar han, finns det en nisch hos biblioteken att låna ut romaner. Det kommer ju ändå

alltid att behöva finnas skönlitteratur i vanlig bokform (Markusson 1997, s.13).

5.3.4 Folkbibliotekariernas statussökande år 1995-2000

Den IT-våg som har fortsatt utveckla och förändra informationssamhället blir ju längre

tiden går alltmer en naturlig del i det nya folkbibliotekarieyrket, menar både DIK och

BBL i sina artiklar. Men meningarna kring vad utvecklingen leder till på sikt för folkbibliotekarien,

går isär mellan DIK och BBL den tid som nu följer. BBL ser en mer uttalad

hotbild mot folkbibliotekariens automatiska existens än vad DIK gör sken av i sina

artiklar. Precis som när det gäller den övriga bibliotekarieverksamheten under denna tid,

tenderar BBL att skriva mer utförligt om den oro som tekniken för med sig, och vad

detta kan leda till.

I en artikel från 1996 kan vi se ett exempel på hur IT-frågan aktualiseras. Här diskuteras

om folkbiblioteken har en framtid. Allt hänger på hur vi i Sverige angriper teknikfrågan.

Som skrämmande exempel på den negativa hotbilden ser vi det övriga Europa vid samma

tid, där folkbiblioteken i huvudsak saknar datoriserade samlingar och övriga ITtjänster

medan Sverige ståtar med Internetuppkopplingar och databaser online etc. Detta

kan förändras till det bättre via satsningar i EU, om man kan få toppolitiker och tjäns-

27


temän att inse folkbibliotekens betydelse som kunskapskälla. Man måste dessutom öka

kunskapen kring IT hos bibliotekspersonalen och bryta det motstånd som finns mot den

nya tekniken. Lyckas vi med detta kommer folkbiblioteken även i framtiden att ha sin

naturliga plats som en informationskälla i samhället. Misslyckas vi kommer tekniken att

äta upp folkbiblioteken, och folkbiblioteken kommer därmed att slås ut och ersättas av

andra aktörer som behärskar den nya tekniken. (Eliasson 1996, s.190-191)

Diskussionen fortsätter vilket vi kan se exempel på 1998, nu bland annat som en del i ett

forskningsprojekt vid Göteborgs Universitet. Via frågeformulär och intervjuer har man

studerat bibliotekarier för att se hur IT-vågen som väller in över landet förändrar yrkesrollen.

Resultaten är deprimerande och visar att bibliotekarierna i allt högre grad känner

att yrkesrollen ändras med den nya tekniken. Omorganisation och budgetnedskärningar

har lett till ekonomiskt försämrade situationer. På fem till tio år har medieinköpen dragits

in och personalstyrkor minskat. Minskade resurser till vissa målgrupper har gjort att

dessa har kommit i kläm som ett resultat av den nya tekniken (Thórsteinsdóttir 1998,

s.18-19).

Bibliotekarierollen och dess framtid diskuteras även i DIK vid samma tid, men utan den

oro som kännetecknar BBL. Istället kan man se att tekniken för med sig nya grepp men

ändå ger uttryck för att bevara den gängse yrkesrollen.

Den nya tekniken diskuteras i DIK redan 1995. I en artikel möter vi bibliotekarien som

tagit steget in i den datoriserade informationsutvecklingen. Här handlar det om hjälp till

kommunens förvaltningar i olika frågor som hämtas in via datanätverk. Idén är ny men

inte främmande för den intervjuade bibliotekarien. Istället öppnar intervjun upp för

framtida visioner där nätverkssökningar blir en vardaglighet. Bibliotekarien är dock

noga med att tillägga att den nya tekniska utvecklingen ska vara tillgänglig för alla som

en del i en demokratisk utveckling. Bibliotekarien hjälper besökaren att själv hantera

och behärska tekniken och fungerar därigenom som en pedagogisk hand för den som

vill, och ger därför en möjlighet att hindra tekniken från att fly bort från medborgarna

(Höynä 1995, s.14-15).

Ytterligare en artikel som ger uttryck för bibliotekarien som en naturlig del i ITsamhället

finner vi exempel på några år senare, 1998. Det handlar om ett projekt som

undersöker hur folkbiblioteken förändras över tiden. Resultaten i denna undersökning

ger sitt klara besked. Trots att tekniken förändrar samhället på många plan så är folkbiblioteken

sig lika när det gäller centrala värderingar. Anpassningen och formningen kring

biblioteksverksamheten har genomgått olika förändringar men grunden består. Böcker

är fortfarande en central del av verksamheten. Ideologin och de grundläggande värdena

har varit mycket stabila över tid (Smedeby 1998, s.14-15).

5.4 Kort sammanfattning

Både DIK och BBL debatterar bibliotekarieutbildningen under 1990-talet utifrån att

utbildningen nu mer och mer närmar sig de föränderliga krav som bibliotekarieyrket har

att tampas med. Båda tidskrifterna har också en i huvudsak positiv syn på den snabba

informationsutveckling som yrket har att anpassa sig till, i kölvattnet av den nya informationsteknologi

som växer fram redan från tidigt 1990-tal. En annan sak de båda tidskrifterna

är överens om handlar om det positiva förhållningssättet man visar upp i an-

28


slutning till den nya och föränderliga bibliotekarieutbildning som denna utveckling för

med sig. Resultaten av denna utveckling ser vi också i formandet av nya bibliotekarieutbildningar

både i Umeå med start 1993, och i Lund med start 1994. Något man dock

ser skillnad på mellan DIK och BBL är synen på den akademiska statusen, som under

1990-talet innebär en utbildning med ökad inriktning på teori, och med mindre praktiska

yrkesförberedande moment.

Ser vi sedan till forskningen så debatteras den i förhållandevis liten skala i DIK jämfört

med BBL när det gäller antalet skrivna artiklar. Det DIK tar fasta på i sina artiklar och

ständigt återkommer till är etablerandet av biblioteksämnet inom forskningen. Det är en

förhållandevis mörk bild som DIK ger av forskningssituationen under 1990-talet, där

man är bekymrad över bristen på pengar till forskningen, som i längden också kan

komma att hota utbildningssituationen. BBL skriver sina artiklar ur ett positivare perspektiv

och fokuserar på den ökade utveckling som forskningen inom B & I ändå genomgår

under 1990-talet fram till år 2000, då forskningsämnet är mer etablerat än tidigare.

Lönen diskuteras ur skilda perspektiv i DIK och BBL, där DIK är mer direkt angelägen

om att förbättra lönevillkor och kämpa för högre lön än BBL. Detta kan ha sin förklaring

i att DIK är en fackligt ansluten tidskrift och därför vill se till sina medlemmars bästa.

BBL diskuterar istället lönen främst som delfråga i andra artiklar som behandlar ämnen

som bibliotekariens anknytning till kulturlivet och till yrkets kompetens.

När det gäller de båda tidskrifternas relation till statusen så varierar den. Mellan åren

1990-1994 framkommer det både i DIK och i BBL en stark tro på bibliotekariens kunskap

i det nya informationssamhälle som växer fram under 1990-talet. Trots detta finns

också ett antal artiklar som fokuserar på rädslan av att förlora yrkets status. Detta i en

tid då många bibliotek läggs ned, och då arbetslösheten hos utbildade bibliotekarier är

hög. Folkbibliotekarien beskrivs både i DIK och i BBL som bärare av en unik kunskap

som är nödvändig i det nya informationssamhället. Men det betonas också som viktigt

att folkbiblioteken engagerar sig i den nya tekniken som följer med Internetanvändandet,

om inte folkbiblioteken ska riskera att suddas ut och försvinna.

Ser vi sedan till åren 1995-2000 märker man här att DIK öppnar upp en allt tydligare

diskussion kring professionen bibliotekarie, och dess väg mot att vilja bli ett yrke med

allt högre status i samband med IT-vågen. Till det positiva i diskussionen hör artiklar

som presenterar bibliotekarien som en viktig profession när det gäller att kunna hantera

och sortera den information IT-samhället bär med sig. Till den negativa hör bilden av

bibliotekarien som ett yrke med för stor bredd i kunskapshanterandet för att kunna räknas

som ett riktigt yrke enligt professionalismens teorier. Sedan tillkommer också problemet

med ett allt för tydligt fokus hos bibliotekarien på att vilja bemästra den teknik

IT-samhället för med sig. Bristen på skapandet av egen kunskapsproduktion riskerar

därför att ge bibliotekarieyrket låg status. Där DIK tar strid för bibliotekarieyrkets roll i

IT-samhället ställer sig BBL mer frågande till vad detta innebär både nu och på sikt för

professionen, och man saknar mycket av den optimism man finner i DIK vid denna tid.

Också folkbibliotekariernas framtid ses från en ganska dyster sida i BBL jämfört med i

DIK. Precis som när det gäller den övriga bibliotekarieverksamheten under denna tid,

tenderar BBL att skriva mer om den oro som tekniken för med sig, och vad detta i förlängningen

kommer att leda till.

29


6. Analys

Här kommer jag att analysera de skillnader och likheter DIK-forum och BBL förmedlar,

utifrån det material jag har redovisat i min empiridel. Denna analys kommer att ha sin

anknytning i de olika områden inom professionsteori som jag har redogjort för i teoriavsnittet.

Jag väljer att bearbeta varje moment i analysen enligt strukturen i empiridelen,

så att den blir så lättöverskådlig som möjligt.

6.1 Utbildning

När det gäller utbildningen är både BBL och DIK-forum överens om att utvecklingen

mellan 1990-2000 har varit en språngbräda till en bättre kunskapsnivå, där kunskapen

inom biblioteks- och informationsvetenskap går i jämn takt med den förändring som

framför allt genom informationstekniken ändrar synen och kraven på biblioteksutbildningen.

Synen på den förändrade akademiska statusen inom utbildningen ger dock inte samma

intryck av gemensamt samförstånd mellan de båda tidskrifterna. Att det är DIK och inte

BBL som gärna tar språnget mot en mer akademisk värld är kanske inte så besynnerligt,

eftersom man förmodligen känner till att man, via det ständiga bemötandet och jämförandet

med andra yrkens löneutveckling och status, får en högre professionell profil vid

införandet av akademiska principer i form av titlar och högre kunskapsnivå.

Detta kan också förklaras utifrån ett professionsteoretiskt tankesätt. Man kan till exempel

se att en av professionaliseringsprocessens grundförutsättningar för att kunna bevaka

och stärka sin yrkesidentitet, är att försöka få kontroll över yrkets kunskap via avgränsning

och specialisering av yrket. Detta står att läsa som det tredje steget av professionaliseringsprocessens

åtta steg. Som fortsättningen på detta ser vi utifrån steg fyra i

professionaliseringsprocessen, att tendensen finns att därefter försöka kontrollera utbildningen

och sedan även forskningen. Den fackliga variant av professionaliseringsprocessens

tredje och fjärde punkt som Westerlund bejakar i sin beskrivning av den

fackliga vägen för bevakning av yrkesintresset motsätter sig emellertid faktorer som

specialisering och kontroll över utbildning och forskning. Detta borde i grunden tala

emot ett medvetet professionellt statustänkande hos den fackliga tidskriften DIK-forum,

om man ska kunna urskilja den fackligt politiska väg som Westerlund vill utgöra som

exempel.

Man kan professionsteoretiskt även ana att ett yrke som blir mer akademiskt gärna bidrar

till att förstärka sin avgränsning och specialisering. Detta mycket i och med att

forskningen, och det obligatoriska uppsatsskrivandet, lägger en grund för biblioteksyrket

som vetenskap, och därmed inte enbart innefattar sådant som människor utanför

yrket kan betrakta och bedöma, utan istället sträcker sig bortom det allmänna vetandets

gränser. Att förstå bibliotekarieyrket är då i förlängningen att förstå biblioteks- och informationsvetenskapen,

och därigenom skapar man både en avgränsning och en specialisering.

Staffan Lööf förklarar i sin kommentar angående bibliotekarieutbildningens utveckling,

att man tagit till sig den utökade akademiska profilen inom bibliotekarieyrket för att

30


kunna bredda och förnya det, varvid man stärker yrkets kompetens. Att bredda ett yrkesområde

tolkar jag i denna artikel utifrån att man utvecklar biblioteksämnet genom att

forskningsmässigt göra det större via ett bredare vetande. Detta breda vetande gör ämnets

tankemässiga omfång större, men innebär även att det specialiserar och avgränsar

sig gentemot andra yrken, genom att det som profession får ett större djup och ett mer

komplext innehåll. Värt att tillägga är dock att om bredden blir för uttalad riskerar ämnet

i sin helhet att bli svårare att beskriva som en vetenskap, vilket professionsteoretiskt

skulle innebära ett steg i fel riktning, från den avgränsning som leder till en specifik

kunskap, vilket är målet för att skapa en egentlig profession. Ett undantag i frågan utgörs

dock av den fackliga professionsteori som Westerlund beskriver i den tredje punkten

inom den fackliga varianten av professionaliseringsprocessen, där ökad bredd i utbildningen

kan vara att föredra för att öka utvecklingsmöjligheter inom yrket, och göra

att fler bibliotekarier skulle kunna bli attraktiva på arbetsmarknaden.

6.2 Forskning

DIK och BBL skriver om forskningssituationen mellan 1990-2000 utifrån skilda perspektiv.

DIK tonar fram en relativt mörk bild av forskningsutvecklingen inom biblioteks-

och informationsvetenskapen som under hela 1990-talet kämpar för att bli ett etablerat

ämne i forskningsvärlden. Man försöker inom DIK att vädja utåt via artiklar och

ledare om att biblioteksämnet måste bli en vetenskap för forskning så att inte hela utbildningskvaliteten

ska bli lidande. Denna debatt saknas helt i BBL. Varför?

Jo, här ser vi ett samband med föregående kapitel om utbildningen där DIK var mån om

att höja den akademiska statusen. Eftersom den akademiska statusen i högsta grad inbegriper

forskningens utveckling, så är det helt logiskt att DIK så gott det går försöker att

pådriva forskningsprocessen. BBL däremot har ett lugnt förhållningssätt till det som

sker och ger sig inte in i någon häftig debatt. Istället ser man med mindre oro på hur det

hela utvecklar sig från år till år och följer upp det som sker, utan att ta ställning till hur

pass forskningssituationen i bibliotekarievärlden är hotad eller inte. Någon relation till

bibliotekarieyrket ur ett traditionellt professionsteoretiskt synsätt anas därmed inte i

BBL, eftersom man inte tar ställning för yrket ur ett perspektiv där man successivt ringar

in bibliotekariens kunskap och stegvis försöker hävda den gentemot det övriga. Man

saknar med andra ord mycket av den stegvisa ordning som leder vidare mot att en specialisering

av yrkesutvecklingen infinner sig.

En paradox i det hela är att även om den akademiska kunskapen efterfrågas som ett led i

att stärka den egna yrkesrollen, så tjänar forskaren i sig inget syfte i sin yrkesroll eftersom

han/hon på traditionell professionalistisk grund inte tillhör ett egentligt yrke. Forskare

saknar den sociala situation som ger klienter, det vill säga människor i tvunget behov

av en specifik efterfrågad kunskap. Dessutom innebär forskningen i sig att man

själv skapar problemställningar till sitt arbetsområde och formar sin kunskap, som utifrån

yrkesgruppen, det vill säga forskargruppen, som helhet aldrig kan bli specifik.

Själva strävan efter en akademisk kunskap känns därför som ett mål att utifrån ett allmänt

tyckande stödja den kunskap som främjar ett yrkes värde. Men inte genom att finna

kunskapen i sig, utan istället genom att överföra den till sin egen profession där man

omvandlar kunskapen till en egentlig kunskap. Detta sker genom att låta biblioteksforskningen

bli omformulerad till allmän vedertagen yrkeskunskap inom bibliotekarieprofessionen.

31


6.3 Lönefrågan

DIK har en naturlig fallenhet till att vilja diskutera löneutvecklingen, då det ligger i en

facklig tidskrifts strävanden att diskutera lönefrågor. Detta ger naturligtvis en avgörande

skillnad i intensiteten av att bearbeta kraven på högre lön mellan de båda tidskrifterna.

Detta blir mycket märkbart som jag redogjort för i empiridelen. Den något desperata

tonen kring utvecklingsskedet som man funnit i DIK både i forskningsdelen och utbildningsdelen,

har ett centrum även när det gäller lönefrågan, och även här märks den akademiska

tankegången, nu med ett krav på en högre lön. Detta är centralt också i professionsteoretiskt

tänkande eftersom lön utgjort en viktig faktor i strävandet mot ett särskiljande

av yrken. Detta går också att läsa av som en av de grundläggande punkterna i det

så kallade professionaliseringsprogrammet, som blev ett medel genom vilket man sedan

utformade grunderna för det som skulle komma att utgöra våra dagars professionsteoretiska

tankegrund.

Att DIK månar om ekonomin inom sin egen yrkesverksamhet går helt ihop med den

fackliga professionaliseringspolicy Westerlund beskriver där han sätter lönen som den

mest angelägna och grundläggande beröringspunkten för en facklig organisation i professionaliseringsprocessen.

Detta är det enda egentliga tillfälle i detta experiment av

samverkan när det fackliga helt agerar i samförstånd med det professionalistiska målet. I

övrigt verkar kampen mot ett yrkes specifika och inringade verksamhet som ett hot mot

den fackliga verksamheten. Den uttrycker istället en demokratisk ståndpunkt, där ett

samhälle inte ska sluta sig i skilda grupper som arbetar för sin egen vinning. Istället vill

den fackliga principen peka mot ett samarbete mellan yrkesgrupper och demokratiska

organ, där yrkets tjänster värderas mer utifrån konsumenternas bedömning, som därmed

styr över professionen.

Det lönetänkande som genomsyrat DIK mellan åren 1990-2000 har i BBL lite andra

proportioner. Löneutvecklingen diskuteras inte i hela artiklar utan förekommer som

delartiklar i ett antal nummer av DIK och BBL. Detta ger ett intryck av att beröringspunkten

kring löneutvecklingsfrågan inte är lika centralt som tema i BBL som i DIK.

Det säger sig självt till viss del i och med DIK-forums fackliga intentioner, men det

borde ändå intressera mer än det ger sken av, eftersom hela yrkesverksamheten i stora

drag baseras på och drivs med lönen.

Det diskussionerna i artiklarna och delartiklarna i de bägge tidskrifterna verkar ha

gemensamt är att de besitter samma oro över yrkesutvecklingen. Det lugn som BBL

visat upp när det gäller utvecklings- och forskningsdiskussionen är här förändrat. Man

skulle i och för sig kunna hävda att ett lugn ändå finns i och med det faktum att man inte

har några hela artiklar som belyser lönefrågan. Men det man ändå visar upp är i båda

tidskrifterna negativa visioner.

I BBL anser jag att man ser den låga lönesituationen mer som bibliotekariens oförmåga

att kunna förhandla om löner. Det gäller för bibliotekarierna att bevaka sitt yrke om man

vill få ekonomisk utdelning, bland annat genom att arbeta mot en bibliotekslag, en legitimation

och så vidare. Det är en uppgiven stämning man möter.

32


DIK-forum har istället mer engagemang i viljan att förändra situationen. Med fackliga

eller andra metoder måste man kämpa för att så sker. Man betonar även att man är akademiker

som en orsak till lönelyft.

Den positivare tonen kan visserligen verka spelad i DIK och liknas som ett sätt att stärka

medlemmarnas initiativförmåga. Men den kan även bero på den ökade medvetenheten

om betydelsen av att vara akademiker, som jag anknyter till den professionsteoretiska

tendens jag tycker mig finna hos DIK-forum. Det verkar som det fackliga angreppssättet

på löneutvecklingen är effektivt då det via Westerlunds variant på professionsprocessen

inledningsvis arbetar för en högre löneutveckling för medlemmarna. Det är identiskt

med det traditionellt professionalistiska tänkandet i och med att det skyddar tanken

på att bevara själva arbetsområdet. Att sedan yrkesutövandet hävdar sin legitimitet med

hjälp av akademiska meriter borde vara att betrakta som avgränsning av yrket gentemot

andra yrken. Detta är enligt Westerlunds fackliga professionstänkande inte försvarbart

med fackliga metoder, vilket ger en splittrad bild av DIK som en fackligt korrekt tidskrift.

6.4 Status

Mellan åren 1990-1994 kan man notera en splittrad statusbild av bibliotekarieyrket i

både DIK-forum och Biblioteksbladet. Denna splittring är ingen nyhet för bibliotekarieyrket,

sedd ur traditionellt professionalistiskt teoretiserande.

Splittringen har teoretiskt sett sitt ursprung i definitionen av yrkesrollen. Kraven för att

ett yrke ska betraktas som en egentlig profession baseras på en särskild och efterfrågad

kunskap, som bara den yrkesverksamme innehar. En traditionellt egentlig profession har

sin grundläggande funktion i att besitta det speciella och suveräna, som leder till formandet

av klienter. På samma sätt blir bibliotekariens klienter biblioteksbesökaren.

Men bibliotekarieyrket har visat sig ha en komplicerad struktur som försvårar kopplingen

till det professionalistiska tankesättet.

Ett avgörande dilemma utgörs av kopplingen till biblioteksbesökaren. Eftersom relationen

mellan bibliotekarien och biblioteksbesökaren inte nödvändigtvis styrs utifrån bibliotekariens

kunskap utan istället i huvudsak av biblioteksbesökarens egna behov, blir

det svårt för bibliotekarien att hävda ett eget vetande som styr över servicens utförande.

Det är klienten, det vill säga biblioteksbesökaren och dess vilja som står i centrum. Detta

leder till att kunskapen föds i mötet mellan bibliotekarien och användaren där bibliotekarien

ska ha kunskap, men ändå anpassa den efter användarens pekpinne. Yrkesrollen

blir därigenom splittrad. Bristen av att inte identifiera en tydlig yrkesidentitet skulle

också kunna förklara den sjunkande statusen som man oroar sig för både i DIK och

BBL under denna tid i form av låga löner, och svårigheter att våga definiera bibliotekarien

som informationsexpert såsom Gunnel Hessler antyder i sin artikel.

Den starka tro på bibliotekariens kunskap som ändå finns under denna tid finner mycket

av sitt grepp utifrån informationstekniken som en central faktor för att kunna utöka bibliotekariens

kompetens. Det handlar vid denna tid om att säkra sin plats i informationssamhället.

Professionalistiskt sett faller detta resonerande tillbaka på behovet av att

kunna identifiera en tydlig yrkesidentitet för att stärka sin status, vilket man kan urskilja

i teorin som ett centralt tema för professionaliseringsprogrammet i sin helhet. En yr-

33


kesmässig kontroll över informationstekniken kan man se som en väg till ett egentligt

vetande, vilket formar den efterfrågade kunskap som skulle kunna vara en väg att nå en

mer professionell status för bibliotekarieyrket. Den service bibliotekarien ger gentemot

biblioteksbesökaren blir mer svårgripbar för besökaren eftersom den avancerade tekniken

kräver mer specifik kunskap. Den kontroll som bibliotekarien besitter över den tekniska

utvecklingen blir en metod som gör besökaren mer beroende av den kunskap bibliotekarien

förfogar över och därmed skapas nästan automatiskt en situation där statusvärdet

stiger.

6.5 Slutsatser

Syftet med denna uppsats har varit att via ett komparativt studium av två bibliotekstidskrifters

perspektiv, påvisa likheter och skillnader i synen på bibliotekarieyrket. För att

undersöka detta ställde jag upp följande två frågeställningar:

• Vilka är de centrala skillnaderna/likheterna vid beskrivningen av bibliotekarieyrket

i de två tidskrifterna, utifrån perspektiven lönefråga, status och utbildning?

• På vilket sätt speglar artiklarna professionalismens idéer?

Om vi först ser till skillnaderna och likheterna vid beskrivningen av bibliotekarieyrket

utifrån perspektiven lönefråga, status och utbildning, så märker vi att de olika perspektiven

skiljer sig åt i ganska hög utsträckning genom hur de beskrivs i de båda tidskrifterna.

När det gäller lönefrågan har DIK en mera sammanhållen diskussion kring hur ämnet

utvecklar sig. De fackliga intentionerna verkar till synes förlösande på lönesituationen

på flera sätt. Man kan dels se en tydlig bild av lönefrågan i det att det finns flertalet artiklar

som är baserade kring att diskutera frågan. Sedan har vi naturligtvis debattsidorna

och ledarsidorna där lönefrågan kan diskuteras ur ännu ett perspektiv jämfört med i

BBL, vilket också hjälper till att fördjupa frågan kring löneutvecklingen ytterligare.

Debattsidorna och ledarsidorna tjänar också till att göra ämnet mer levande i det att alla

får komma till tals, både de som jobbar som bibliotekarier, eller inom biblioteksverksamheten

i övrigt tillsammans med tidskriftsledningen och övriga på tidskriftsredaktionen.

BBL är mer lågmälda och angriper bara lönefrågan som inslag i vissa delartiklar,

men har för den skull inte helt mist lönedebatten, utan framhåller för tiden centrala frågor

kring löneutvecklingen. Likheten med DIK utgörs av att det i artiklarna förs fram en

yrkesdiskussion som vill förändra och påverka lönesituationen. Dock saknas en sammanhållen

och fortlöpande diskussion i ämnet, vilket ger ett mer splittrat intryck med

slumpvis påträffade lönefrågor som därför inte känns lika självklara och fortsatt utvecklande,

som fallet ändå blir när det gäller DIK.

Om vi sedan ser till statusen, så upptäcker vi genast i både DIK och BBL en avgörande

skillnad mellan tidigt och sent 1990-tal. Det tidiga 1990-talet präglas av liknande artiklar

i både DIK och BBL, med fokus på dålig statusutveckling, och en oro över vad den i

förlängningen ska leda till. Framför allt DIK beskriver dessutom nödvändigheten av att

folkbibliotekarien lyckas växa in i den nya rollen som det innebär att vara bibliotekarie i

det nyss uppkomna IT-samhället. Den andra halvan av 1990-talet skiljer sig de båda

tidskrifternas statusbild åt, och en ökad skepsis mot IT-samhället och bibliotekarieyrkets

34


nya roll beskrivs i BBL, medan DIK har en i huvudsak positivare syn på bibliotekariens

plats i IT-samhället.

När det gäller utbildningen har både DIK och BBL en positiv hållning till bibliotekarieutbildningen

och dess utformande. Båda tidskrifterna vill dessutom förmedla tanken av

att förnya biblioteksutbildningen i takt med att IT-samhället växer. Synen på forskningen

skiljer sig dock mellan de bägge tidskrifterna, då det är framför allt BBL som diskuterar

och driver frågor kring biblioteksforskningen och dess utvecklingsmöjligheter.

Den diskussion man finner i DIK ger dessutom en betydligt mörkare bild av forskningssituationen,

där man ställer sig frågande till om ett framtida forskningsförfarande över

huvud taget är möjligt under då rådande omständigheter.

Den andra frågeställningen frågar sig på vilket sätt artiklarna speglar professionalismens

idéer.

När det gäller olikheterna de båda tidskrifterna beskriver angående lönefrågan, kan man

ana att de fackliga intentionerna utgör grunden till att vilja förstärka bibliotekariens position

och kunskap, och att detta leder till ett mer aktivt strävande efter att förtydliga

bibliotekarieyrket som en profession med en egen identitet, en egen kunskap och en

stark vilja att befästa denna kunskap. Eftersom lön utgör en grundläggande faktor för

skapandet och utvecklandet av hela den professionalistiska tanken, så är detta förklarligt

utifrån de professionalistiska teorierna.

Ser vi till statusen ser man en tendens i DIK, mer än i BBL, av att vilja utveckla bibliotekarieyrket

som profession genom att ta till sig, och att behärska informationsteknologin

under 1990-talet, då IT-samhället är föremål för en snabb utvecklingsprocess. Detta,

att utan tvekan ta till sig ny kunskap för att förstå och behärska den och i bästa fall ha

monopol på den, speglar också klart professionalismens kärna och grundtanke att äga en

speciell kunskap och därigenom utveckla en suveränitet gentemot andra yrken.

Ser vi sedan till utbildningen och dess process finner vi att det professionalistiska tankesättet

om etablering av kunskap finns även här. Detta syns i förhållningssättet till hela

utbildningsproblematiken där de bägge tidskrifterna vill påverka och stärka bibliotekariens

yrkesroll genom att på olika sätt vidareutveckla bibliotekarieutbildningen för att

passa framtidens krav. Detta blir också tydligt då en diskussion om det nya ITsamhällets

biblioteksroll växer fram under 1990-talet, där intentionen till att påverka

och utveckla yrkesutbildningen är högst påtaglig.

Sist har vi också som en del i utbildningen, forskningen inom biblioteks- och informationsvetenskap,

som på samma sätt som utbildningen genomgår en förändringsprocess

under 1990-talet, och som både DIK och BBL vill utveckla och göra mer gällande.

Kampen efter en etablering av specifik kunskap, som uppstår i att behärska de olika

delar som utgör bibliotekarieprofessionen, leder till en utveckling där forskningen stärker

och legitimerar professionen, tänjer gränser men också breddar kunskapen, för att ge

definitionen av bibliotekarieyrket ökade möjligheter och ett större vetande. Därigenom

utformas ramen, genom vilket man sedan urskiljer kunskapen.

35


7. Diskussion

Bibliotekarieyrket är ett yrke i förändring. Vare sig man talar om lönefrågan, status eller

utbildning så är tekniken och informationen ständigt på väg att ta sig nya uttryck, och

det är bland annat dessa som utgör den kunskap med vilken bibliotekarieprofessionen

måste samverka för att yrkets legitimitet ska bestå, och helst utvecklas.

Jag har följt yrkesutvecklingen såsom den beskrivs i två olika tidskrifter under tio år.

Detta decennium har varit en väldigt omvälvande tid för bibliotekariens yrkesutveckling

på många sätt. Teknikens utveckling har under denna tid haft en stor inverkan på informationsutvecklingen

i Sverige. Internet ger varje uppkopplad användare tillgång till en

oändlig ström information i så gott som varje ämne. Själva behärskandet av att sortera

och hantera informationsflöden har kanske aldrig varit mer svårhanterligt och eftersökt

än nu. Och trots det faktum att detta behärskande av kunskap är centralt i bibliotekariens

profession, är den specifika kunskapen svår att fånga. Vem behöver då bibliotekarien?

Vad kan bibliotekarien? Går bibliotekariens kunskap att rama in? Jag skulle vilja påstå

att den kan vara svår att rama in, av flera skäl.

För det första är inte bibliotekarien en specifik kunskapshanterare som automatiskt kan

särskiljas från alla andra yrken. Det finns många yrken där man hanterar informationsflöden

i någon form. Till detta kommer också det faktum att det finns många olika varianter

av bibliotekarieyrket såsom skolbibliotekarie, barnbibliotekarie, högskolebibliotekarie

och så vidare. Dessa olika representanter för bibliotekarieyrket i stort har en bred

kunskapsbas som till en del skiljer varandra åt, men man titulerar sig likväl bibliotekarie

som profession.

Sedan har vi problemet som jag har återkommit till i min uppsats, och som gäller vad en

så kallad klient, det vill säga en biblioteksbesökare, specifikt vill bibliotekarien. Eftersom

informationshantering innebär så mycket hantering av böcker och data gör detta att

det i yrket kan uppstå svårigheter att bemästra en specifik kunskap över ett visst område.

Biblioteksbesökaren kan vanligtvis behöva ha hjälp med många olika slags problem

inom vitt skilda områden. Den kunskap som efterfrågas riskerar att skapa bredd men

inte djup, vilket är professionsteoretiskt förödande.

Här skulle man dock med fog kunna påstå att det finns viss specifik kunskap i bibliotekarieyrket

som utgör yrkets grundfunktioner. Katalogisering, indexering, och klassificering

är exempel på sådan kunskap som direkt går att finna som viktiga inslag i de flesta

bibliotekariers yrkesutövande, och jag är därför av uppfattningen att det borde vara av

högsta intresse att denna kunskap når ut till allmänheten på ett mer klargörande sätt än

vad som sker idag, för att därigenom kunna stärka yrkets status både professionsteoretiskt

och i förhållande till andra yrkens kunskap.

Ett stort problem är att kunskaper såsom just katalogisering, indexering och klassificering

inte är något som biblioteksbesökaren vanligtvis efterfrågar hos bibliotekarien. Detta

som ett led i att man inte så ofta vet om dess betydelse och användningsområde. Samtidigt

förväntar sig en biblioteksbesökare omedvetet att kunna hitta böcker och information

som bara är lättillgänglig tack vare att den är katalogiserad, indexerad, och/eller

klassificerad. Besökaren vet alltså inte om hur beroende den är av bibliotekariens existens,

och därav sjunker yrkesstatusen, trots att denna status egentligen redan finns.

36


För att få fram en centralisering kring kunskapsområdet inom bibliotekarieyrket tror jag

att en gemensam grund behöver förtydligas inom bibliotekarieutbildningen. En gemensam

grund skulle kunna forma en solid kärna av kunskap inom ämnet för biblioteks-

och informationsvetenskap. Särskilt de ämnesområden som särskiljer yrkesområdet från

ett annat skulle kunna utgöra en bas att bygga vidare viktig kunskap på. I bibliotekariens

fall skulle alltså ämnen som katalogisering och klassificering bli bärande för utvecklingen

av hela yrkesprofilens kärna. Detta istället för att som idag inom utbildningen för

biblioteks- och informationsvetenskap i Borås utgöra ett valbart alternativ bland flera

andra.

När man sedan kan urskilja olikheter genom att jämföra med andra yrkesgrupper blir det

också lättare att urskilja den egna kunskapen både för den utbildade själv men också för

andra. Fokuseringen på den specifika kunskapen sätts sedan i relation till yrkesutövandet

i sig och skapar likt ringar på vattnet en växande, spridande process. Detta skulle i

förlängningen kunna leda till en situation där biblioteksbesökaren kommer till biblioteket

inte bara i förvissningen om att finna information, utan också med vetskapen att

denna information blir tillgängliggjord på en yrkesprofessionell basis som kräver specifik

kunskap, och med vetskapen att denna kunskap är av vikt för biblioteksbesökaren,

och därför också blir eftersökt av denne.

Tack vare den tekniska utvecklingens framfart och datoriserande av fakta och informationssökning

behövs ändå bibliotekarieyrket i sig som ett viktigt redskap för att finna

och sprida kunskap och information. Och kanske ännu mer än tidigare för att organisera

kunskap i den informationsdjungel som har uppstått i kölvattnet av det framväxande ITsamhället.

Detta syns också tydligt både i BBL och i DIK under den tioårsperiod jag

jämfört materialet i de bägge tidskrifterna. Viljan att organisera fakta, och att utveckla

metoder till att göra detta på bästa sätt, löper som en röd tråd genom det samlade materialet.

Viljan att förändra och att utveckla professionen så att den anpassar sig till nya

tider, och nya krav finns där också. Det är hur man vill göra detta som diskussionen i

huvudsak gäller. Och även om åsikter och tankar stundtals skiljer sig åt gällande forskning,

utbildning, lön och status, så går den nya tekniken och utvecklingen inom yrket

framåt genom en ständigt pågående process.

Den gemensamma, och närmast osynliga faktor inom biblioteksprofessionen som man

kan urskilja över tiden handlar mycket om intresset för att organisera fakta och för informationshanteringen

i sig, och detta intresse är så djupt förankrat i själva yrkets idé att

själva yrkesutövandet blir en naturlig förlängning av det.

37


8. Sammanfattning

Författaren börjar i inledningen med att förklara uppsatsen som ett komparativt studium

mellan två bibliotekstidskrifter, Biblioteksbladet och DIK-forum. Uppsatsens syfte utgår

ifrån jämförelsen av deras respektive perspektiv på bibliotekarieyrket som profession.

Utifrån detta syfte formas sedan två frågeställningar. Dessa består av:

• Vilka är de centrala skillnaderna/likheterna vid beskrivningen av bibliotekarieyrket

i de två tidskrifterna, utifrån perspektiven lönefråga, status och utbildning?

• På vilket sätt speglar artiklarna professionalismens idéer?

I metodkapitlet följer sedan motiv till mitt val av innehållsanalys som metod, samt en

uppdelning av i studien använda tidskriftsartiklar, baserade utifrån diskussionen kring

bibliotekariens lönefråga, status och utbildning. Artiklarna i de bägge tidskrifterna är

hämtade med ett tidsintervall på tio år, åren 1990-2000. Artiklarna presenteras i en tabell

som ger en översikt över tidskrifternas årgång och nummer. Slutligen ges en kort

översikt med exempel på tidigare forskning.

I kapitel 3 Historisk tillbakablick vill författaren forma en överblick kring bibliotekens,

och därmed också bibliotekarieyrkets tillblivelse och funktion i Sverige, från början av

1800-talet och fram till idag. Detta sker med utgångspunkt från folkbibliotekens och

folkbibliotekariens utveckling, med start från tiden då sockenbiblioteksrörelsen gör sin

entré, och följer den modernisering som sedan uppkommit fram till våra dagars tankar

om folkbibliotek som en del av kulturpolitiska mål och yrkesetik.

Kapitel 4 beskriver ämnet professionsteori från grunden och diskuterar även dess olika

varianter och förgreningar. Ett fackligt perspektiv på professionalisering beskrivs, där

ämnet utgår från delvis andra värderingsgrunder, vilket utvidgar diskussionen gällande

motsättningar mellan anställda och arbetsgivare. Slutligen ges en förklaringsgrund till

hur ämnet professionsteori är specifikt kopplat till bibliotekarieyrket.

Nästa kapitel är empiridelen. Här beskriver författaren de fakta som framkommit i de

bägge tidskrifternas tidskriftsartiklar utifrån det material som redovisats. Empiridelen är

uppdelad i avsnitt baserade på tre centrala teman. Dessa består av Utbildning och forskning,

Lönefrågan, och Status. Till avsnittet Status följer även en redovisning av folkbibliotekariernas

yrkesroll i sammanhanget. Empiridelen avslutas med en kortare sammanfattning

av kapitlet.

Kapitel 6 består av analysdelen. Här diskuterar författaren de skillnader och likheter

BBL och DIK-forum förmedlar, utifrån de teman som redovisats i empiridelen. Den

teoretiska kopplingen till ämnet professionsteori diskuteras, både utifrån allmänna termer

inom professionsteorin, men också mer specifikt utifrån yrkesmässiga och fackliga

principer. Författaren finner här stöd för att det i texten finns en tydlig teoretisk koppling

till professionalismens idéer.

Kapitel 6.5 är avsnittet Slutsatser. Här sammankopplas som ett led i analysdelen, frågeställningarna

mer utförligt med empiridelen. Varje frågeställning besvaras för sig. Det

går att utläsa tydliga skillnader och likheter mellan tidskrifterna, och författaren finner

stöd för att dessa i flera fall grundas som ett naturligt resultat utifrån de professionalistiska

idéerna.

38


I kapitel 7 har vi så kommit till den avslutande delen som är diskussionsavsnittet. Här

utvidgas uppsatsen med en avslutande reflektion angående de slutsatser författaren funnit

i samband med analysdelen, och vad detta tyder på. Här framkommer att bibliotekarieyrket

som profession förblir svårindelat enligt den gamla grundprincipen. Slutsatsen

blir att detta ändå inte borde vara ett hinder för att samla in den specifika kunskap som

finns inom yrket, för att på så vis stegvis försöka höja yrkets professionsteoretiska status.

Intresset för och utvecklandet av informationsförmedlandet är och förblir kanske

den tydligaste definitionen på bibliotekarieprofessionen.

39


Källförteckning

Almegård, Karin (1993). Ny utbildning i Umeå: Bibliotekarien som informationsanalytiker.

DIK-forum, nr 17, s. 8-9.

Almegård, Karin (1994). Bibliotekarie och akademikerpraktikant: Roligt och utvecklande

jobb – usel lön. DIK-forum, nr 6, s. 8-9.

Almegård-Nørby, Karin (1998). Utbildning i utveckling. DIK-forum, nr 9, s. 12-14.

Almerud, Peter (1993a). Romulo Enmark: Biblioteksämnet måste etableras. DIK-forum,

nr 7, s. 8-9.

Almerud, Peter (1993b). Det här kommer att bli landets bästa bibliotekarieutbildning.

DIK-forum, nr 11, s. 6-7.

Almerud, Peter (1994a). Låga lönerna det stora problemet. DIK-forum, nr 14, s. 12.

Almerud, Peter (1994b). Luddighet i yrkesrollen. DIK-forum, nr 20, s. 12.

Andersson, Johanna (1996). Egen kunskapsproduktion kännetecknar en profession.

DIK-forum, nr 6, s. 10-11.

Andersson, Sara & Svensson, Gunnel (2001). Bibliotekarieutbildning i förändring: BHS

1972-1999. (BHS-magisteruppsats 2001: 65). Borås: Högskolan i Borås.

Atlestam, Ingrid (1993). Mellan grabbarna i Bryssel och fyrtio miljoner fattiga. Biblioteksbladet,

nr 4, s. 122-124.

Denscombe, Martyn (2000). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt

inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Ekberg, Anders (1992). Mesiga bibliotekarier, devota bokförvarare! Biblioteksbladet, nr

4, s. 112-113.

Enmark, Romulo & Seldén, Lars (1998). ”The education of library and information professionals

in Sweden.” In Education for librarianship in the Nordic countries, s.121-

161. London: Mansell.

Eliasson, Roland (1994). Full rulle i cyberspace: Integrera folkbiblioteken i de internationella

nätverken! DIK-forum, nr18, s. 13.

Eliasson, Roland (1996). Do it or die. Biblioteksbladet, nr 6-7, s.190-191.

FRN – stöd till biblioteksforskning (1992). DIK-forum, nr 19, s.13.

Giselsson, Adina (1994). Lars Höglund, Sveriges förste professor i biblioteks- och informationskunskap.

Biblioteksbladet, nr 3, s 83.

Hansson, Joakim (2000). Fönster mot forskarvärlden. Biblioteksbladet, nr 7, s. 24.

40


Hessler, Gunnel (1990). Vad skall en bibliotekarie göra? Biblioteksbladet, nr 3, s.67.

Häggström, Britt Marie (1994). Biblioteket – oundgängligt i kunskapssamhället. DIKforum,

nr 18, s.4.

Höynä, Ulla-Karin (1995). Ny roll för kommunbiblioteket: ”Alla ska ha tillgång till

information genom den nya tekniken”. DIK-forum, nr 3, s.14-15.

Indrikson, Tiina & Vladimir (1997). Bibliotek i informationssamhället: Bibliotekens och

bibliotekariens roll i informationssamhället såsom den framträder i svensk bibliotekspress

åren 1984-1996. (BHS-Magisteruppsats 1997:79). Borås: Högskolan i Borås.

IOGT-NTO (2004-2005). IOGT-NTO:s historia.

URL: http://www.iogt.se/templates/SimplePage____120.aspx [Referens kontrollerad

2006-04-04].

Ledaren (1997). Förslaget om en reformerad forskarutbildning ett dråpslag! DIK-forum,

nr 17, s.3.

Lindberg, Anita (1995). Formeringen av bibliotekarieyrket i början av 1900-talet: En

studie av biblioteksbladet 1916-1929. (Magisteruppsats 1995). Umeå: Umeå Universitet.

Lundgren-Nelson, Elisabeth (1995). IT-framtid eller kosmetika för biblioteken? Biblioteksbladet,

nr 4, s.108-109.

Lööf, Staffan (1993). Journalistik år 2000 eller bibliotekarier måste frigöra sig från institutionsbojan

& marknadsföra sin kompetens inom nya fält. Biblioteksbladet, nr 2,

s.38-39.

Magdalenic, Sanja (1996). From librarian to information professional?: A historicalsociological

study of librarians in Sweden. Stockholm. Stockholms universitet.

Markusson, Bo (1997). Låna ut romaner – blir det bibliotekens framtida nisch?: Det tror

surfaren och bokläsaren Anders Strandberg i Timrå. Biblioteksbladet, nr 4, s.13.

Nilsson, Sven (1999). Kulturens vägar. Malmö: Polyvalent.

Nilsson, Uno (1994a). Elektroniska medier ställer nya krav. DIK-forum, nr 4, s.6-7.

Nilsson, Uno (1994b). Framtid för folkbiblioteken är framtid för Sverige. DIK-forum, nr

14, s.13.

Norén, Catharina (1990). Bibliotekarieyrket: låg lön och låg status. DIK-forum, nr 5,

s.4-5.

Nyström, Ann-Christine (1994). Nya djärva grepp på BHS. Biblioteksbladet, nr 3, s.82.

41


Olsson, Tommy (1998). Bibliotekarieutbildningen i praktiken avskaffad? Biblioteksbladet,

nr 7, s.20.

Ottervik, Gösta & Möhlenbrock, Sigurd (1973). Svenska bibliotek: historia, organisation,

funktion: en översikt. (Sveriges allmänna biblioteksförenings handböcker. 15).

Lund: Bibliotekstjänst.

Seidel, Stefan (1994). ”Vi bär på en stor datakunskap”. DIK-forum, nr 12, s.13.

Seldén, Lars & Sjölin, Mats (2003). Kunskap, kompetens och utbildning – ett bibliotekariedilemma

under 100 år. Svensk biblioteksforskning, vol 14:4, s.19-62.

Sjölin, Mats (2002). Bibliotekariens kunskap: en diskursanalys. (BHS-Magisteruppsats

2002:35). Borås: Högskolan i Borås.

Smedeby, Kristina (1998). Hur förändras folkbiblioteken? DIK-forum, nr 12, s.14-15.

Stöby-Ingvars, Liselotte (1995). ”Bibliotekarien behövs mer än någonsin!” DIK-forum,

nr 9, s.21.

Torstendahl, Rolf (1989). Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Förutsättningar

för en teoribildning. Ingår i Selander, Staffan red. Kampen om yrkesutövning,

status och kunskap: professionaliseringens sociala grund. Lund: Studentlitteratur.

Thórsteinsdóttir, Gudrún (1998). Folkbibliotek i förändring? Biblioteksbladet, nr 4,

s.18-19.

Tovoté, Christina (1993). Blyg, vänlig och oavlönad. Biblioteksbladet, nr 8, s.240.

Westerlund, Uno (1988). Kunskapstriangeln. Stockholm: Carlssons.

Wikström, Jan-Erik (1991). Folkbiblioteken centrum för den fria debatten. Biblioteksbladet,

nr 6, s.165.

42


Bilaga

Artiklar

Följande artiklar ligger till grund för min studie:

Akinder, Peter (1993). Biblioteken i allmänhetens tjänst? Biblioteksbladet, nr 8, s.227.

Albrektson, Bengt Olov (1999). SAB:s ordförande: ”I informations- och kunskapssamhället

kan man inte klara sig utan bibliotek”. DIK-forum, nr 2, s.8-9.

Almegård, Karin (1993). Ny utbildning i Umeå: Bibliotekarien som informationsanalytiker.

DIK-forum, nr 17, s. 8-9.

Almegård, Karin (1994). Bibliotekarie och akademikerpraktikant: Roligt och utvecklande

jobb – usel lön. DIK-forum, nr 6, s. 8-9.

Almegård, Karin (1994). IT ger vinster i effektivitet och kvalitet: ”Bibliotekarierna måste

vara drivkrafter för utvecklingen”. DIK-forum, nr 20, s.10.

Almegård, Karin (1995). Exemplet Nacka kommun eller: Hur man genom envist, målmedvetet

och långsiktigt agerande höjer bibliotekariers löner. DIK-forum, nr 5, s.6-7.

Almegård-Nørby, Karin (1996). DIK-dagen: Bildade kvinnor med dubbla herrar. DIKforum,

nr 1, s.4-5.

Almegård-Nørby, Karin (1996). Om IT och förändrade yrkesroller. DIK-forum, nr 4,

s.7.

Almegård-Nørby, Karin (1996). En bibliotekarie är en bibliotekarie. Eller? DIK-forum,

nr 5, s.12-13.

Almegård-Nørby, Karin (1996). Forskaren Peter Enström kommer till kommunala

chefsgruppens årsmöte: Bibliotek i förändring. DIK-forum, nr 15, s.9.

Almegård-Nørby, Karin (1996). Arkiv, bibliotek och museer har gemensamt kunskapsfält.

DIK-forum, nr 17, s.16.

Almegård-Nørby, Karin (1997). Årets bibliotek: ”Ett riktigt folkbibliotek förankrat i sitt

lokalsamhälle”. DIK-forum, nr 1, s.10-12.

Almegård-Nørby, Karin (1998). Utbildning i utveckling. DIK-forum, nr 9, s.12-14.

Almegård-Nørby, Karin (1998). ”Vi kan Informationsteknik”. DIK-forum, nr 9, s.15.

Almegård-Nørby, Karin (1999). ”Ett yrke att vara stolt över”. DIK-forum, nr 4, s.8-9.

Almegård-Nørby, Karin (1999). Skärpning av bibliotekslagen! DIK-forum, nr 7, s.15.

43


Almerud, Peter (1992). Oron gnager – var tredje får gå. DIK-forum, nr 6, s.4-5.

Almerud, Peter (1992). Utbildad till arbetslöshet: Skapa projektanställningar. DIKforum,

nr 13, s.12-13.

Almerud, Peter (1992). Bibliotekarieutbildningen: ”Det räcker med kandidatexamen”.

DIK-forum, nr 20, s.6-7.

Almerud, Peter (1993). Elisabeth Lundgren-Nelson, regional ombudsman: Att engagera

sig fackligt låg nära till hands. DIK-forum, nr 6, s.16-17.

Almerud, Peter (1993). Romulo Enmark: Biblioteksämnet måste etableras. DIK-forum,

nr 7, s.8-9.

Almerud, Peter (1993). Bibliotekarieutbildningen expanderar. DIK-forum, nr 10, s.8-9.

Almerud, Peter (1993). Det här kommer att bli landets bästa bibliotekarieutbildning.

DIK-forum, nr 11, s. 6-7.

Almerud, Peter (1994). Låga lönerna det stora problemet. DIK-forum, nr 14, s.12.

Almerud, Peter (1994). ”Biblioteket är en fantastisk plats”. DIK-forum, nr 18, s.5.

Almerud, Peter (1994). Information och inspiration. DIK-forum, nr 19, s.14.

Almerud, Peter (1994). Luddighet i yrkesrollen. DIK-forum, nr 20, s. 12.

Almerud, Peter (1995). För få utnyttjar kompetensen. DIK-forum, nr 1, s.16-17.

Almerud, Peter (1995). Idéernas bibliotek. DIK-forum, nr 2, s.12, 17.

Almerud, Peter (1995). Biblioteken gör informationsteknologin tillgänglig. DIK-forum,

nr 6, s.12.

Almerud, Peter (1995). Biblioteken ska ligga i spetsen. DIK-forum, nr 8, s.18.

Almerud, Peter (1997). Modellbiblioteket i Ljusdal: Folkbiblioteksmanifestets idéer

möter vardagen. DIK-forum, nr 12, s.4-5.

Almerud, Peter (1997). Bokutredningen fokuserar litteraturens tillgänglighet. DIKforum,

nr 18, s.14-15.

Anderman, Leila (1990). Årets löneförhandlingar. DIK-forum, nr 2, s.12.

Andersson, Johanna (1996). Egen kunskapsproduktion kännetecknar en profession.

DIK-forum, nr 6, s. 10-11.

Atlestam, Gunnel (1992). ”Kulturell amputation”. Biblioteksbladet, nr 9, s.266.

44


Atlestam, Ingrid (1991). ”Allt fler slåss om allt färre böcker”. Biblioteksbladet, nr 1,

s.20-21.

Atlestam, Ingrid (1993). Mellan grabbarna i Bryssel och fyrtio miljoner fattiga. Biblioteksbladet,

nr 4, s. 122-124.

Atlestam, Ingrid (1998). Politisk oenighet i biblioteksfrågor. Biblioteksbladet, nr 3, s.4-

5.

Backlund, Jan-Erik & Sahlin, Gunnar (1995). Premiär för bibliotekarieutbildningen i

Uppsala. Biblioteksbladet, nr 4, s.122.

Belfrage, Joneta (2000). Fyra professorer och ett bibliotek! Biblioteksbladet, nr 3, s.27.

Berthelsen, Lise & Hedner, Lena (1994). Blyga, vänliga och lågavlönade? Biblioteksbladet,

nr 1, s.25.

Bibliotekarieprofessionen (1993). DIK-forum, nr 20, s.8-9.

Björklund, Ulla (1996). Medborgarkontoren, biblioteken och samhällsinformationen.

DIK-forum, nr 5, s.16-18.

Björkstrand, Ulf (1990). Lönedebatten. DIK-forum, nr 4, s.15.

Blomberg, Barbro (1992). Biblioteken stängs – vem tänker på mig? Biblioteksbladet, nr

3, s.84-85.

Blomberg, Barbro (1993). I huv’et på en bibliotekarie. Biblioteksbladet, nr 2, s.42-43.

Blomberg, Barbro (1994). Här utbildas framtidens bibliotekarier. Biblioteksbladet, nr 2,

s.40-41.

Blomberg, Barbro (1995). Kultur mot våld och rasism. Biblioteksbladet, nr 9, s.274.

Blomberg, Barbro (1995). Comedia har utvärderat det svenska biblioteksväsendet: stelbent

och konservativt. Biblioteksbladet, nr 9, s.295.

Blomberg, Barbro (1996). Vad väljer studenterna? Biblioteksbladet, nr 5, s.134.

Boberg, Eva (1992). Behöver bibliotekarier etik? DIK-forum, nr 4, s.16.

Borgmästars, Anita (1994). Jag utbildar mig till bibliotekarie – men vad blir jag då?

DIK-forum, nr 20, s.12-13.

Bringzén, Sara (1995). Hur stor blir din studieskuld? Hur är det med studiemedlen

egentligen? DIK-forum, nr 13, s.10-11.

Bruce, Olga (1996). Därför är det svårt! Biblioteksbladet, nr 8, s.234.

Brundin, Margareta (1992). ”Förändringar är möjliga”. DIK-forum, nr 20, s.10-11.

45


Brümmer, Anna & Åstrand, Lotta (1996). Biblioteken på Internet – en undersökning av

elektroniska biblioteks hemsidors form, innehåll, struktur och användarstöd. DIKforum,

nr 6, s.14-15.

Celsing, Anna (1995). Upphovsrätten, Biblioteken och Informationsförmedlingen. DIKforum,

nr 11, s.16-17.

Daniel, Barbro (1997). 25 år – en lång tid. DIK-forum, nr 5, s.8-9.

De Haan, Paula & Slot, Michael (1996). Utländsk biblioteksstudent i Sverige. Biblioteksbladet,

nr 5, s.135.

Eide-Jensen, Inger (1995). Vem hinner leva i nuet? Biblioteksbladet, nr 3, s.67-68 + 70.

Ekberg, Anders (1992). Mesiga bibliotekarier, devota bokförvarare! Biblioteksbladet, nr

4, s. 112-113.

Ekeroth, Cecilia (1994). Bilden av bibliotekarien påverkar hela biblioteksverksamheten.

DIK-forum, nr 4, s.23.

Eliasson, Roland (1994). Full rulle i cyberspace: Integrera folkbiblioteken i de internationella

nätverken! DIK-forum, nr 18, s.13.

Eliasson, Roland (1995). SABs årsmöte 1995. Biblioteksbladet, nr 9, s.298.

Eliasson, Roland (1995). Erövra världen! PubliCA – Concerted Action for Public Libraries

– skall befästa folkbibliotekens ställning i EU. Biblioteksbladet, nr 9, s.300.

Eliasson, Roland (1996). Do it or die. Biblioteksbladet, nr 6-7, s.190-191.

Engström, Claes (1999). Skrotas folkbiblioteken? Biblioteksbladet, nr 6, s.30.

Engström, Lena (1991). Framtid för folkbibliotek. Biblioteksbladet, nr 4, s.111.

Enmark, Romulo (1994). BHS på gång! DIK -forum, nr 4 s.24-26.

Fredén, Nils (1990). Kan bibliotekarieutbildningen decentraliseras. DIK-forum, nr 6,

s.15.

Fremer, Eddie (1990). Löna att leva på! DIK-forum, nr 4, s.15.

Folkbiblioteken lyfter kunskapslyftet (1999). DIK-forum, nr 13, s.7.

FRN – stöd till biblioteksforskning (1992). DIK-forum, nr 19, s.13.

Ginman, Mariam (1994). Från fragment till holism: paradigm och trender inom biblioteks-

& informationsvetenskap. Biblioteksbladet, nr 10, s.299-303.

46


Giselsson, Adina (1994). Lars Höglund, Sveriges förste professor i biblioteks- och informationsvetenskap.

Biblioteksbladet, nr 3, s.83.

Giselsson, Adina (1996). Från ansökan till anställningsintervju: arbetsgivarnas jobbsökartips.

Biblioteksbladet, nr 5, s.138-139, 157.

Giselsson, Adina (1996). Biblioteksstudenter söker nya vägar: Mia och Mimmi på Internetvågen.

DIK-forum, nr 6, s.16-17.

Giselsson, Adina (1996). Bibliotek skräckens hus för dyslektiker. DIK-forum, nr 17, s.6-

7.

Giselsson, Adina (1999). Pedagogik för bibliotekarier. Biblioteksbladet, nr 10, s.23.

Gisslén, Axel (1991). Varför skall vi satsa på bibliotek? Biblioteksbladet, nr 6, s.166-

167.

Granberg, Mats (1997). Åter till frågan om biblioteken. Biblioteksbladet, nr 10, s.24.

Gustafsson, Ola (2000). Ny världsbild för biblioteken efterlyses. Biblioteksbladet, nr 10,

s.16-17.

Gymnasiebibliotekarierna i Halland genom Birgitta Ringstad (2000). Angående rapporten:

”Utbildning lönar sig – men bara ibland”. DIK-forum, nr 7, s.6.

Hallengren, Bo (1995). Jag vill vara med i utvecklingen! Biblioteksbladet, nr 6, s.167.

Hansson, Joacim (2000). Fönster mot forskarvärlden. Biblioteksbladet, nr 7, s.24.

Hansson, Joacim (2000). Fönster mot forskarvärlden. Biblioteksbladet, nr 8, s.18.

Harnesk, Jacob (1991). Ny bibliotekarieutbildning livslångt lärande. Biblioteksbladet, nr

9, s.289.

Harnesk, Jacob (1993). Bibliotekarieutbildningens big bang. Biblioteksbladet, nr 2,

s.40-41.

Harnesk, Jacob (1993). … kräver mentalitetsförändringar. Biblioteksbladet, nr 2, s. 41.

Harnesk, Jacob (1996). Dagens bibliotekarieutbildning – en rundresa. Biblioteksbladet,

nr 5, s.131-132, 156.

Hessler, Gunnel (1990). Vad skall en bibliotekarie göra? Biblioteksbladet, nr 3, s.67.

Hessler, Gunnel (1991). Bibliotekarie eller dokumentalist? Biblioteksbladet, nr 5, s.144.

Heuergren, Paul (1990). Lönedebatten: Naiv uppfattning om förhandlingsarbetet. DIKforum,

nr 3, s.6.

Håkansson, Gabriella (2000). Gästkrönikör. Biblioteksbladet, nr 9, s. 30.

47


Häggström, Britt Marie (1994). Bilden av bibliotekarien påverkar lönen. DIK-forum, nr

2, s.11.

Häggström, Britt Marie (1994). Biblioteket – oundgängligt i kunskapssamhället. DIKforum,

nr 18, s.4.

Häggström, Britt Marie (1995). Vad händer på biblioteken efter folkomröstningen?

DIK-forum, nr 17, s.10-11.

Häggström, Britt Marie (1996). Tre modellbibliotek testar UNESCO-manifestets teser:

Biblioteksverksamhet måste anpassas till omgivande samhälle. DIK-forum, nr 15, s.14-

15.

Häggström, Britt Marie (2000). Svar!! DIK-forum, nr 7, s.6.

Höynä, Ulla-Karin (1995). Ny roll för kommunbiblioteket: ”Alla ska ha tillgång till

information genom den nya tekniken”. DIK-forum, nr 3, s.14-15.

Janlert, Gunilla (1994). Räta på ryggen bibliotekarier! Svar på Weste Westesons debattinlägg

i DIK-forum nr 19. DIK-forum, nr 20, s.20.

Janlert, Gunilla & Larsson, Christer (1997). Nya tider – nya behov: Bibliotekariefacket

inför 2000-talet. DIK-forum, nr 2, s.6.

Johansson, Eva (1998). Skönlitteratur: en smal sak. Biblioteksbladet, nr 2, s.6-7.

Jonasson, Bodil (1996). Arbetslös … en fråga om att överleva. Biblioteksbladet, nr 5,

s.136-137.

Jonsby, Eva (1997). Bland agenter, spindlar och robotar – ett läromedel på nätet. DIKforum,

nr 7, s.13.

Jonsson, Bosse (1992). Biblioteket behövs i kunskapssamhället. Biblioteksbladet, nr 10,

s.318.

Jonsson, Bosse (1996). Är bibliotekarier inte särskilt litterata? Biblioteksbladet, nr 2,

s.47-48.

Karlsson, Mattias (1996). Uppsalautbildningen mer än hantverksmässig: svar till Jakob

Harnesk. Biblioteksbladet, nr 8, s.236.

Kettner, Helena (1994). Jag är bibliotekarie och det är jag jävligt stolt över! DIK-forum,

nr 12, s.40.

Kettner, Helena (1995). Bibliotekarien måste lyfta blicken. DIK-forum, nr 16, s.17.

Kettner, Helena (1997). Måste informationskompetensen fångas i flykten? DIK-forum,

nr 4, s.18-19.

48


Kettner, Helena (1997). Den tekniska utvecklingen på bibliotek under 25 år: Svindlande

fort men samtidigt långsamt. DIK-forum, nr 10, s.16-17.

Lagerkvist, Cajsa (2000). Hur når man den svårnåbara? Om vikten av personlig kontakt.

DIK-forum, nr 6, s.10-11.

Lallo, Chagan (1991). Bibliotekarieutbildningen: Allt mer internationell. DIK-forum, nr

13, s.6-7.

Larsson, Ingemar (1996). ”Krossa biblioteket innan någon annan gör det”: kapprustning

för den nya kunskapsindustrin. Biblioteksbladet, nr 6-7, s. 184-185.

Larsson, Ingemar (1997). Snart på biblioteken? Biblioteksbladet, nr 1, s.28-29.

Larsson, Ingemar (1997). Din läsning kan bli privat när biblioteket skaffar bokomat!

Biblioteksbladet, nr 3, s.12-13.

Larsson, Ingemar (1997). Tredje vågens folkbildning: Bibliotekarier lär sig hantera distansutbildning.

Biblioteksbladet, nr 6, s.36-37.

Larsson, Ingemar (1999). Vad gör bibliotekarien när bibliotekarien inte längre vill vara

bibliotekarie? Biblioteksbladet, nr 1, s.12.

Larsson, Ingemar (2000). Informationsarkitekt: Nytt yrke för bibliotekarier. Biblioteksbladet,

nr 1, s.18.

Larsson, Ingemar (2000). Nyexaminerade bibliotekarier får bra jobb. Biblioteksbladet,

nr 1, s.19.

Larsson, Jeanin (1998). Bibliotekariernas förnyade yrkesetiska riktlinjer. DIK-forum, nr

15, s.7.

Ledaren (1990). Högre lön!!! DIK-forum, nr 2, s.2.

Ledaren (1990). Fackets roll. DIK-forum, nr 2, s.3.

Ledaren (1992). Utbildad till arbetslöshet. DIK-forum, nr 13, s.3.

Ledaren (1992). Devalvera inte bibliotekarieutbildningen! DIK-forum, nr 18, s.3.

Ledaren (1992). Satsa på forskningen! DIK-forum, nr 20, s.3.

Ledaren (1993). Kunskapens krona. DIK-forum, nr 12, s.3.

Ledaren (1994). Biblioteket – oundgängligt i kunskapssamhället. DIK-forum, nr 9, s.3.

Ledaren (1994). Biblioteken – nav i utbildningen. DIK-forum, nr 17, s.3.

Ledaren (1994). Biblioteket – oundgängligt i kunskapssamhället. DIK-forum, nr 18, s.4.

49


Ledaren (1995). Lagen – ett steg närmare. DIK-forum, nr 3, s.3.

Ledaren (1995). Prioritera bibliotekarier. DIK-forum, nr 3, s.3.

Ledaren (1995). Avtal 95: DIK kräver mer pengar, ett fungerande lönesystem och avskaffandet

av den strukturella kvinnolönediskrimineringen. DIK-forum, nr 14, s.3.

Ledaren (1995). Glömde Kulturutredningen bibliotekspolitiken? DIK-forum, nr 18, s.3.

Ledaren (1996). Statliga arbetsgivare – upp till bevis i lokala förhandlingar. DIK-forum,

nr 1, s.3.

Ledaren (1996). Nya a-kassereglerna: Riksdagen lägger krokben för sig själv. DIKforum,

nr 12, s.3.

Ledaren (1997). Bibliotekarieförbundet har en nyckelroll. DIK-förbundet, nr 8, s.3.

Ledaren (1997). Förslaget om en reformerad forskarutbildning ett dråpslag! DIK-forum,

nr 17, s.3.

Ledaren (1998). Vårt behov av kunskap. DIK-forum, nr 5, s.3.

Ledaren (1999). IT förändrar yrkesroller – hänger utbildningarna med? DIK-forum, nr

17, s.3.

Lidman, Tomas (1999). Bibliotekens användaranpassning. Biblioteksbladet, nr 8, s.5.

Lindh, Maria (1997). Bredare arbetsmarknad väntar nyutbildad bibliotekarie. DIKforum,

nr 18, s.12-13.

Lundbergh, Gunilla (1990). Kulturarbete värderas inte: Därför måste bibliotekarier få

högre lön! DIK-forum, nr 2, s.11.

Lundgren-Nelson, Elisabeth (1995). IT-framtid eller kosmetika för biblioteken? Biblioteksbladet,

nr 4, s.108-109.

Lönn, Tottie (2000). Tio års utlåning vid landets folkbibliotek – en sammanställning.

Biblioteksbladet, nr 1, s.17.

Lööf, Staffan (1993). Journalistik år 2000 eller bibliotekarier måste frigöra sig från institutionsbojan

& marknadsföra sin kompetens inom nya fält. Biblioteksbladet, nr 2,

s.38-39.

Lööf, Staffan (1994). Praktiken i den nya bibliotekarieutbildningen. Biblioteksbladet, nr

2, s.41.

Lööf, Staffan (1998). ”Vi sticker inte under stol med att vi strävar efter att utveckla utbildningen

i riktning mot en djupare akademisering, därför att det på sikt gynnar de

svenska biblioteken”. Biblioteksbladet, nr 7, s.20-22.

50


Mannerheim, Ylva (1992). Jag betalar! Jag betalar! Biblioteksbladet, nr 2, s.98.

Mannerheim, Ylva (1992). Det är ditt fel – jävla mesiga bibliotekarie! Biblioteksbladet,

nr 3, s.66.

Mannerheim, Ylva (1992). Bibliotekarierna, lärarnas lärare. Biblioteksbladet, nr 6,

s.158.

Mannerheim, Ylva (1993). Tillbaka till 1871! Biblioteksbladet, nr 2, s.34.

Mannerheim, Ylva (1993). Bibliotek & bibliotekarie i Europa – nu sprängs gränserna.

Biblioteksbladet, nr 3, s.66.

Mannerheim, Ylva (1994). Bibliotek för kvalitet. Biblioteksbladet, nr 9, s.286-287.

Mannerheim, Ylva (1995). Tina Lindemalm: ”BTJ utvecklad år rätt håll genom nära

kontakt med biblioteken!” Biblioteksbladet, nr 5, s.140, 142.

Mannerheim, Ylva (1995). BTJs nye ordförande saknar inte politiken: Bengt Westerberg

gäst hos SAB. Biblioteksbladet, nr 5, s.141, 143.

Mannerheim, Ylva (1995). Man kan inte ersätta den reella bibliotekarien. Biblioteksbladet,

nr 8, s.242.

Mannerheim, Ylva (1996). Biblioteket – demokratins tredje pelare. Biblioteksbladet, nr

1, s.2.

Mannerheim, Ylva (1996). Giv en pralin åt bibliotekarien även! Biblioteksbladet, nr 2,

s.34.

Mannerheim, Ylva (1996). TLS årsmöte: IT – bibliotekens straff? Biblioteksbladet, nr 5,

s.149.

Mannerheim, Ylva (1996). Upp till debatt! Behövs bibliotekarien? Biblioteksbladet, nr

6-7, s.183.

Mannerheim, Ylva (1996). Det är undersköterskornas fel att vi inte köper Walter Benjamin!

Biblioteksbladet, nr 8, s.214.

Mannerheim, Ylva (1997). Gärna distansutbildning via bibliotek – men först ett vettigt

utbildningssystem! Biblioteksbladet, nr 6, s.2.

Mannerheim, Ylva (1997). SABs 11 forskningsmiljoner gynnar bibliotek, kvinnor och

humaniora. Biblioteksbladet, nr 9, s.2.

Mannerheim, Ylva (1997). SABs årsmöte 1997. Biblioteksbladet, nr 9, s.3.

Mannerheim, Ylva (1997). SAB ger 11 miljoner till biblioteksforskning. Biblioteksbladet,

nr 9, s.5.

51


Mannerheim, Ylva (1997). SABs julklapp till BHS: 2 miljoner till SAB-professur. Biblioteksbladet,

nr 10, s.2.

Mannerheim, Ylva, övers (1995). Unescos manifest för folkbibliotek … Biblioteksbladet,

nr 2, s.35-36.

Markusson, Bo (1994). Humanisten som blev vän med datorerna. DIK-forum, nr 13,

s.20-21.

Markusson, Bo (1997). Låna ut romaner – blir det bibliotekens framtida nisch?: Det tror

surfaren och bokläsaren Anders Strandberg i Timrå. Biblioteksbladet, nr 4, s.13.

Myrstener, Mats (1991). Bibliotekarien som smakdomare 2: 80 år av kamp mot den

litterära ”smutsen”. Biblioteksbladet, nr 2, s.50-51.

Nilsson, Göran (1991). ”En akademisk profession”. DIK-forum, nr 6, s.5-6.

Nilsson, Lena & Böwes, Matilda (1996). Vi vill inte bli bortsorterade därför att vi pluggar

i Borås! Felaktig bil i BBL 1996:5. Biblioteksbladet, nr 6-7, s.179.

Nilsson, Sven (1995). Vi drunknar i informations och törstar efter kunskap – ett ITprojekt

för folkbiblioteken i Skåne. Biblioteksbladet, nr 4, s. 100-102.

Nilsson, Ulf-Göran (1997). Webbplatsen ”IT i biblioteket”: Föredömligt distansutbildningspaket.

Biblioteksbladet, nr 5, s.19-20.

Nilsson, Uno (1994). Elektroniska medier ställer nya krav. DIK-forum, nr 4, s.6-7.

Nilsson, Uno (1994). Framtid för folkbiblioteken är framtid för Sverige. DIK-forum, nr

14, s.13.

Nilsson, Uno (1995). SFF, professionskriterier och etiska regler. DIK-forum, nr 1, s.14.

Nilsson, Uno (1997). Hurra för det nya bibliotekarieförbundet. DIK-forum, nr 8, s.9.

Nordstrand, Jon Erik (1993). Biblioteken i forskningspropositionen. Biblioteksbladet, nr

3, s.91.

Norén, Catharina (1990). Bibliotekarieyrket: låg lön och låg status. DIK-forum, nr 5,

s.4-5.

Nyström, Ann-Christine (1994). Britt Marie Häggström i debatt om distansutbildning

för bibliotekarier: ”Kvaliteten är avgörande”. DIK-forum, nr 2, s.10.

Nyström, Ann-Christine (1994). Nya djärva grepp på BHS. Biblioteksbladet, nr 3, s.82.

Ohlsson, Richard (1998). Kvalitet i sanningens ögonblick. Biblioteksbladet, nr 5, s.26-

27.

Ohlsson, Richard (2000). Bibliotekarieetik och etiska koder. DIK-forum, nr 6, s .12.

52


Olander, Birgitta (1998). ”Teoribaserad utbildning på en akademisk nivå krävs för att

driva framtidens bibliotek”. Biblioteksbladet, nr 7, s 22.

Olsson, Tommy (1995). … och svenska FSLs manifest. Biblioteksbladet, nr 2, s. 36-37.

Olsson, Tommy (1998). Bibliotekarieutbildningen i praktiken avskaffad? Biblioteksbladet,

nr 7, s.20.

Olsson, Tommy (1998). Bibliotekarieutbildningen än en gång. Biblioteksbladet, nr 10,

s. 23.

Ristarp, Jan (1999). Intellektuell frihet grundläggande för biblioteken. Biblioteksbladet,

nr 5, s.10-11.

Rutqvist, Anna Christina (1991). Rolig och provocerande. DIK-forum, nr 12, s.11.

Rutqvist, Anna Christina (1995). Tanter i Värmland binder elektroniska nätverk. Biblioteksbladet,

nr 4, s.102-103, 105, 111.

SAB nytt: Fem nya SAB-doktorander! (1998). Biblioteksbladet, nr 7, s.16.

SAB nytt: Joneta Belfrage valberedningens kandidat till SAB-ordförande (1998). Biblioteksbladet,

nr 7, s.17.

SAB nytt: Förslag till verksamhetsinriktning för SAB för 1999 (1998). Biblioteksbladet,

nr 7, s.18.

SAB nytt: Biblioteken och demokratin (1999). Biblioteksbladet, nr 5, s.26-27.

Schmidt, Anders (1991). Läser leende. DIK-forum, nr 12, s.11.

Seidel, Stefan (1994). ”Vi bär på en stor datakunskap”. DIK-forum, nr 12, s.13.

Seidel, Stefan (1994). ”En helt ny livsstil”. DIK-forum, nr 14, s.16.

Silenstam, Erik (1993). 10 argument för folkbibliotek. Biblioteksbladet, nr 6-7, s. 195.

Smedeby, Kristina (1998). Hur förändras folkbiblioteken? DIK-forum, nr 12, s.14-15.

Stankovski, Marianne (1991). Övergång till andra generationens datasystem för folkbibliotek.

Biblioteksbladet, nr 10, s.299.

Steinsaphir, Marianne (1992). Människor på bibliotek. Biblioteksbladet, nr 3, s.67-68.

Steinsaphir, Marianne (1998). SAB tillgodoser uppdämt forskningsbehov. Biblioteksbladet,

nr 3, s.3.

Steinsaphir, Marianne (1998). Universalsnillet har blivit generalist. Biblioteksbladet, nr

5, s.12-13.

53


Steinsaphir, Marianne (1998). Ny rapport visar på bristande politisk kunskap om folkbiblioteken.

Biblioteksbladet, nr 6, s.20-21.

Steinsaphir, Marianne (1999). ”Finner biblioteket svaret?” Biblioteksbladet, nr 3, s.25.

Steinsaphir, Marianne (1999). Folkbildningsförbundet inför framtiden. Biblioteksbladet,

nr 4, s.20-21.

Steinsaphir, Marianne (1999). ”Staten ska ge fan i biblioteken”. Biblioteksbladet, nr 8,

s.18.

Steinsaphir, Marianne (2000). ”Äntligen urholkas tråkighetsstämpeln”. Biblioteksbladet,

nr 7, s.7-9.

Steinsaphir, Marianne (2000). Förord. Biblioteksbladet, nr 9, s.2.

Steinsaphir, Marianne (2000). Förord. Biblioteksbladet, nr 10, s.2.

Stöby-Ingvars, Liselotte (1995). ”Bibliotekarien behövs mer än någonsin!” DIK-forum,

nr 9, s.21.

Sverker, Jakob (1996). Dags att diskutera kontkreta användningsområden för den nya

tekniken. DIK-forum, nr 10, s.12-13.

Thomson-Roos, Eva (1993). Bibliotekarie & tjuv, profession eller semiprofession? Biblioteksbladet,

nr 6-7, s.187.

Thórsteinsdóttir, Gudrún (1998). Folkbibliotek i förändring. Biblioteksbladet, nr 4, s.18-

19.

Thulin, Kjerstin (1995). Från librarian till cybrarian. Biblioteksbladet, nr 8, s.251.

Torstendahl, Rolf et al. (1994). Svar på ledarartikel i DIK-forum 1994:2: Ett stort kliv

framåt. DIK-forum, nr 14, s.18-19.

Tovoté, Christina (1993). Blyg, vänlig och oavlönad. Biblioteksbladet, nr 8, s.240.

Vad är jag värd? (2000). DIK-forum, nr 9, s.16-17.

Viirman, Ants (1991). Biblioteket och kulturens roll i lokalsamhället. Biblioteksbladet,

nr 8, s.239.

Wall, Kent (1995). Internet – bibliotekens nya verktyg? Biblioteksbladet, nr 4, s.110-

111.

Westeson, Weste (1994). ”Utbildningens längd uselt argument för höjda löner”. DIKforum,

nr 19, s.23.

54


Westeson, Weste (1999). Finns det folkbildande folkbiblioteket? Biblioteksbladet, nr 5,

s.24.

Widgren, Lillemor (1996). Frågor som plågor. Biblioteksbladet, nr 6-7, s.180-182.

Wikström, Jan-Erik (1991). Folkbiblioteken centrum för den fria debatten. Biblioteksbladet,

nr 6, s.165.

Yrkesetiska riktlinjer för bibliotekarier (1993). DIK-forum, nr 1, s.15.

Åslund, Henrik (1994). Biblioteket som kreativt arbetsrum. Biblioteksbladet, nr 4,

s.110-111.

Öppna biblioteken, satsa på kompetensen! (1994). DIK-forum, nr 9, s.15.

Östlin, Anita (1991). Räta på ryggen. DIK-forum, nr 12, s.11.

Ørom, Anders (1993). Bibliotekarieidentiteter, förmedlingsarbete och arbetsorganisation.

Biblioteksbladet, nr 8, s.228-231.

55

More magazines by this user
Similar magazines