Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003 - Statens ...
Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003 - Statens ...
Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003 - Statens ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Kommunernas</strong> <strong>organisation</strong><br />
<strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> <strong>år</strong> <strong>2003</strong><br />
Anette Hamerslag<br />
statens folkhälsoinstitut<br />
www.fhi.se
<strong>Kommunernas</strong> <strong>organisation</strong><br />
<strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> <strong>år</strong> <strong>2003</strong><br />
Anette Hamerslag<br />
statens folkhälsoinstitut<br />
www.fhi.se
© statens folkhälsoinstitut r 2004:21<br />
issn: 1651-8624<br />
isbn: 91-7257-279-5<br />
<strong>för</strong>fattare: anette hamerslag<br />
karta: statens folkhälsoinstitut och metria umeå<br />
grafisk produktion: sandler mergel<br />
tryck: edita, västerås 2004
Innehåll<br />
Förord ______________________________________________________________________5<br />
Sammanfattning ______________________________________________________________7<br />
Summary ____________________________________________________________________8<br />
<strong>Kommunernas</strong> <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> <strong>år</strong> <strong>2003</strong> ______________________________9<br />
Bakgrund ____________________________________________________________________9<br />
Syfte ________________________________________________________________________9<br />
Metod ______________________________________________________________________9<br />
Resultat ____________________________________________________________________11<br />
Skriftlig, övergripande handlingsplan/policy ________________________________________11<br />
Åtgärdsprogram kopplade till handlingsplanen ____________________________________12<br />
Öronmärkta verksamhetspengar ________________________________________________13<br />
Folkhälsoråd__________________________________________________________________13<br />
Folkhälsosamordnare eller hälsoplanerare ________________________________________16<br />
Uppföljning av folkhälsoarbetet __________________________________________________18<br />
Stadsdelarnas resultat ________________________________________________________19<br />
Övriga kommentarer __________________________________________________________23<br />
Sammanfattande diskussion ____________________________________________________25<br />
Referenser __________________________________________________________________27<br />
Bilagor ______________________________________________________________________28<br />
Bilaga 1. Följebrev – kommun __________________________________________________28<br />
Bilaga 2. Pappersenkät – kommun ______________________________________________29<br />
Bilaga 3. Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets kommungruppsindelning ______________________35<br />
Bilaga 4. Åtgärdsprogram per målområde__________________________________________37
4 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong>
Förord<br />
<strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut har till huvuduppgift att <strong>för</strong>bättra folkhälsan. Detta ska åstadkommas<br />
genom att ansvara <strong>för</strong> sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet<br />
och att vara ett nationellt kunskapscentrum <strong>för</strong> metoder och strategier på området. Institutets<br />
uppdrag kräver god kännedom om och överblick av folkhälsoarbetet i Sverige. Institutet har redan<br />
tidigare (1995) gjort en kartläggning av kommunernas folkhälsoarbete. Då liksom nu utvecklades<br />
folkhälsoarbetet mycket snabbt. Den nu genom<strong>för</strong>da undersökningen (<strong>2003</strong>) gjordes i en tid när<br />
Sverige nyligen fått sitt <strong>för</strong>sta nationella folkhälsomål med elva målområden. <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut<br />
har <strong>för</strong> avsikt att upprepa den här typen av kartläggning med återkommande intervall.<br />
Svarsfrekvensen blev mycket hög, 97 procent <strong>för</strong> kommunerna och 90 procent <strong>för</strong> storstädernas<br />
stadsdelar.<br />
Varmt tack till alla som besvarat enkäten. Det är institutets mening att använda denna kunskap <strong>för</strong><br />
att på bästa sätt bemöta kommunernas behov av stöd. Kunskapen kommer även till användning i<br />
arbetet med att ta fram den folkhälsopolitiska rapporten. Resultaten redovisas också kommunvis i<br />
Kommunala basfakta (www.fhi.se).<br />
Rapporten är skriven av Anette Hamerslag, utredare på enheten Demokrati och hälsa.<br />
Avdelningschef Ylva Arnhof, enhetschef Marianne Granath samt utredarna Göran Berleen, Gunnel<br />
Boström, Mia Danielson, Ewa Ekdahl, Karin Melinder och Bengt Sundbaum har gett betydelsefulla<br />
synpunkter. Enkäten utarbetades av Marianne Granath, Ewa Ekdahl, Anette Hamerslag, utredare<br />
Jenny Lagerqvist och administratör Madelen Antonsson. Värdefulla synpunkter på både enkät och<br />
rapport gavs av utredare Karin Nykvist.<br />
gunnar ågren<br />
generaldirektör<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 5
6 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong>
Sammanfattning<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 7<br />
Syftet med undersökningen är att få större kunskap om hur det kommunala folkhälsoarbetet är<br />
organiserat. Kartläggningen genom<strong>för</strong>des med hjälp av en enkätundersökning sommaren <strong>2003</strong>.<br />
Resultaten <strong>för</strong> kommunerna och <strong>för</strong> stadsdelarna i de tre storstäderna redovisas. Dessutom redovisas<br />
resultaten utifrån Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets indelning i typkommuner. Vissa jäm<strong>för</strong>elser görs med<br />
Folkhälsoinstitutets undersökning 1995 och Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets och Landstings<strong>för</strong>bundets<br />
utvärdering av Folkhälsoprogrammet 2001. Svarsfrekvensen <strong>år</strong> <strong>2003</strong> blev 97 procent <strong>för</strong> kommunerna<br />
och 90 procent <strong>för</strong> stadsdelarna. Alla tre storstäderna svarade.<br />
Sammantaget kan konstateras att både kommuner och stadsdelar har en relativt bra <strong>organisation</strong><br />
<strong>för</strong> folkhälsoarbete och kommunernas <strong>organisation</strong> har stärkts sedan 1995. Främst är det andelen<br />
kommuner med övergripande handlingsplaner som har ökat och sådana finns i dag i 53 procent av<br />
kommunerna. Även andelen kommuner med folkhälsoråd har ökat och dessa finns i dag i 76 procent<br />
av kommunerna. Andelen kommuner med folkhälsosamordnare ligger relativt o<strong>för</strong>ändrat runt 70<br />
procent. 1995 hade 20 procent av kommunerna både hälsoråd, övergripande handlingsplan och hälsosamordnare.<br />
<strong>2003</strong> är motsvarande siffra 41 procent. I 23 procent av kommunerna finns såväl folkhälsoråd,<br />
folkhälsosamordnare, en övergripande, skriftlig handlingsplan med koppling till åtgärdsprogram<br />
som öronmärkta verksamhetspengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete samt även en systematisk uppföljning<br />
av folkhälsoarbetet. Vanligast är detta bland de medelstora städerna och övriga mindre kommuner.<br />
Minst vanligt är det bland glesbygdskommunerna, vilka genomgående f<strong>år</strong> lägst värden. Malmö uppfyller<br />
som enda storstad alla dessa kriterier.<br />
Stora skillnader finns mellan typkommunerna och vanligen, men inte alltid, är större och medelstora<br />
städer bäst. Landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner har störst andel folkhälsoråd<br />
med egen budget.<br />
Stockholms stad har genomgående lägre grad av <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete än de båda övriga<br />
storstäderna. I Stockholm finns varken handlingsplan, folkhälsoråd, folkhälsosamordnare, öronmärkta<br />
pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete och inte heller sker någon uppföljning av folkhälsoarbete på central<br />
nivå.<br />
Stadsdelarna i Malmö och Göteborg har generellt sett högre grad av <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete<br />
än kommunerna i övrigt, medan Stockholms stadsdelar genomgående ligger lägre.<br />
Folkhälsorådens roll är främst rådgivande, men allt fler f<strong>år</strong> beslutande mandat. Andelen folkhälsoråd<br />
med politiker har ökat och andelen råd med tjänstemän från landstinget har minskat. Antalet<br />
folkhälsoråd med egen budget har mer än dubblerats sedan 1995. I dag <strong>för</strong>fogar 57 procent av folkhälsoråden<br />
över en egen budget.<br />
Flest åtgärdsprogram fanns inom målområde 11 (tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel),<br />
målområde 3 (trygga och goda uppväxtvillkor) och målområde 5 (en trygg och säker miljö).<br />
Två tredjedelar av kommunerna följer upp folkhälsoarbetet på minst ett sätt.
8 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Summary<br />
The aim of this survey has been to find out more about how public health work is organised on the<br />
local level. It took the form of a questionnaire survey in the summer of <strong>2003</strong>.<br />
Results from Swedish municipalities and the city districts of the three major cities in Sweden<br />
(Stockholm, Göteborg and Malmö) are presented. Results are also presented based on the Swedish<br />
Association of Local Authorities’classification of so-called ‘type municipalities’. Some comparisons<br />
are drawn with the Institute of Public Health's survey in 1995 and the Swedish Association of Local<br />
Authority’s and the Swedish Federation of County Councils’ evaluation of the Swedish Public Health<br />
Programme in 2001. The response rate in <strong>2003</strong> was 97 per cent for the municipalities and 90 per cent<br />
for the city districts. All three of the major Swedish cities responded.<br />
In brief, we can establish that public health work is relatively well organised in both the municipalities<br />
and the city districts and <strong>organisation</strong> in the municipalities has been strengthened since 1995. In<br />
particular, the number of municipalities with comprehensive action plans has increased and 53 per<br />
cent now have such a plan. The number of municipalities with a public health council has also<br />
increased and has now reached 76 per cent. The proportion of municipalities with a public health<br />
coordinator remains relatively constant, however, at around 70 per cent. In 1995, about 20 per cent of<br />
the municipalities had a public health council, comprehensive action plan and health coordinator. In<br />
<strong>2003</strong>, the corresponding figure was 41 per cent. Twenty-three per cent of the municipalities have a<br />
public health advisory service, a public health coordinator, a comprehensive, written action plan<br />
linked to a programme of measures with earmarked funding for public health initiatives and some<br />
form of systematic follow-up. This is most common among medium-sized towns and other smaller<br />
municipalities and least common among sparsely populated municipalities, which consistently have<br />
the lowest values. Malmö is the only major city to fulfil all these criteria.<br />
There are major differences among the type municipalities and normally, but not always, the larger<br />
and medium-sized towns are the best. Rural and other smaller municipalities have the largest number<br />
of public health councils with their own budget.<br />
The extent to which public health work is organised in the City of Stockholm is consistently lower<br />
than the other two major cities. Stockholm has no action plan, public health council, public health<br />
coordinator or earmarked funding for public health initiatives and neither is there any sort of followup<br />
system.<br />
Public health work is generally better organised in the city districts of Malmö and Göteborg than in<br />
the municipalities otherwise, but consistently less well organised in Stockholm city districts.<br />
The role of the public health councils is primarily advisory, but an increasing number of them are<br />
being given decision-making powers. The percentage of public health councils with politicians on<br />
them has increased and those with county council civil servants has decreased. The number of public<br />
health councils with their own budgets has more than doubled since 1995. Today, 57 per cent of the<br />
councils are responsible for their own budgets.<br />
Most action programmes relate to Swedish public health objective domain 11 (tobacco, alcohol,<br />
illicit drugs, doping and gambling addiction), domain 3 (secure and favourable conditions during<br />
childhood and adolescence) and domain 5 (a safe and secure environment).<br />
Two-thirds of the municipalities follow up their public health initiatives in one way or another.
<strong>Kommunernas</strong> <strong>organisation</strong> <strong>för</strong><br />
<strong>folkhälsofrågor</strong> <strong>år</strong> <strong>2003</strong><br />
Bakgrund<br />
1995 undersökte Folkhälsoinstitutet kommunernas folkhälsoarbete. Sedan dess har mycket hänt.<br />
1997 tillsattes en parlamentarisk utredning, Nationella Folkhälsokommittén, med ledamöter från<br />
samtliga riksdagspartier, ett flertal vetenskapligt sakkunniga och representanter från ett antal viktiga<br />
intresse<strong>organisation</strong>er. Uppgiften var att utarbeta nationella mål <strong>för</strong> det svenska folkhälsoarbetet.<br />
Fokus lades vid orsaker till hälsa, det vill säga hälsans bestämningsfaktorer, snarare än vid sjukdomar.<br />
Fördelen är att målen lättare kan påverkas av politiska beslut och olika samhällsinsatser.<br />
Sverige fick <strong>2003</strong> en nationell folkhälsopolitik med tillhörande 11 målområden och folkhälsoarbetet<br />
har därmed fått en starkare ställning.<br />
Folkhälsoinstitutet bildades 1992 med uppgiften att driva nationella hälsoprogram. Ombildningen<br />
till <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut (FHI) 2001 innebar en ny roll att fungera som ett nationellt<br />
kunskapscentrum när det gäller folkhälsa, följa upp den nationella folkhälsopolitiken och bedriva tillsyn<br />
inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Tidigare var allmänheten FHI:s målgrupp, i dag<br />
ska FHI utgöra ett stöd <strong>för</strong> kommuner och landsting i deras arbete med <strong>folkhälsofrågor</strong>.<br />
Sedan 1995 har naturligtvis mycket hänt även på lokal nivå, samtidigt som FHI:s uppdrag kräver<br />
god kännedom om och överblick över folkhälsoarbetet i Sverige.<br />
Syfte<br />
Syftet med undersökningen var att få större kunskap om hur det kommunala folkhälsoarbetet är<br />
organiserat. Kunskapen är värdefull <strong>för</strong> att institutet på bästa sätt ska kunna stödja och underlätta<br />
kommunernas folkhälsoarbete. Kunskapen är också betydelsefull in<strong>för</strong> den samlade uppföljningen<br />
av folkhälsomålet och stora delar av kartläggningen redovisas kommunvis i Kommunala basfakta <strong>för</strong><br />
folkhälsoplanering (KBF) som finns på institutets hemsida (www.fhi.se).<br />
Metod<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 9<br />
Kartläggningen gjordes med hjälp av en enkät sommaren <strong>2003</strong> (se bilaga 1–2). Olika versioner av<br />
enkäten skickades till samtliga kommunstyrelser samt till stadsdelsnämnder/motsvarande i storstadskommunerna<br />
Stockholm, Göteborg och Malmö.<br />
<strong>Kommunernas</strong> resultat redovisas övergripande samt utifrån Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets indelning<br />
i typkommuner. De olika typkommunerna är storstad, <strong>för</strong>ortskommun, större stad, medelstor<br />
stad, industrikommun, landsbygdskommun, glesbygdskommun, övrig större kommun och övrig mindre<br />
kommun (se bilaga 3). Resultaten <strong>för</strong> stadsdelarna i de tre storstäderna redovisas under ett eget<br />
kapitel.<br />
Jäm<strong>för</strong>elser görs med 1995 <strong>år</strong>s enkätundersökning (Danielson & Marklund, 1996), där så är<br />
möjligt. Den undersökningen fick en svarsfrekvens på 86 procent. Några jäm<strong>för</strong>elser görs även med<br />
Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets och Landstings<strong>för</strong>bundets uppföljning av Folkhälsoprogrammet 2001<br />
(Svenska Kommun<strong>för</strong>bundet & Landstings<strong>för</strong>bundet, 2002). Svarsfrekvensen låg där på 85 procent.<br />
Respondenterna uppmanades i följebrevet att besvara enkäten elektroniskt. Genom lösenord<br />
kunde de besvara den elektroniska versionen on-line via webben. På så sätt slapp de se frågor som<br />
inte berörde dem och FHI sparade stansningsarbete. Respondenterna hade möjlighet att besvara en<br />
bifogad pappersversion av enkäten och returnera via svarskuvert. Av kommunerna valde 48 procent
10 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
att svara via elektronisk enkät, av stadsdelarna 59 procent.<br />
Den elektroniska versionens frågeformuleringar avvek inte från pappersenkäten. Däremot<br />
behövde frågorna i den elektroniska versionen av tekniska skäl delas upp i fler delfrågor.<br />
Ytterligare en skillnad mellan de olika enkäterna var att respondenten i den elektroniska versionen<br />
automatiskt länkades vidare till korrekt följdfråga, medan pappersenkäten krävde att respondenten<br />
själv läste eventuella anvisningar vid respektive fråga <strong>för</strong> att veta vilken följdfråga som var aktuell.<br />
Pappersenkäten innehöll 19 frågor och den elektroniska enkäten 26 (till kommunerna) respektive<br />
24 (till stadsdelarna). Fasta svarsalternativ var vanligast i enkäten, men även öppna svarsalternativ<br />
<strong>för</strong>ekom. Frågorna formulerades med avsikten att kunna göra jäm<strong>för</strong>elser med tidigare undersökningar.<br />
Frågorna handlade bland annat om kommunens <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong>, det vill säga folkhälsoråd<br />
och folkhälsosamordnare. Även frågor kring handlingsplaner, åtgärdsprogram, ekonomi<br />
och uppföljning av folkhälsoarbetet fanns med.<br />
Efter 2 skriftliga påminnelser kom svar ifrån 279 av 287 kommuner (storstadskommunerna<br />
undantagna) och 44 av 49 stadsdelar. Det innebär en svarsfrekvens på 97 procent <strong>för</strong> kommunerna<br />
och 90 <strong>för</strong> stadsdelarna. Alla stadsdelar i Malmö svarade. Från Göteborg saknas svar från 2 stadsdelar<br />
och från Stockholm 3.<br />
Troligen utgörs bortfallet av kommuner som saknar <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong>. En utgångspunkt<br />
vid jäm<strong>för</strong>else med undersökningen 1995 är att bortfallet ser ungefär likadant ut avseende<br />
<strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete.<br />
Det finns små skillnader mellan vilka typkommuner som besvarat enkäten. Alla storstäder, större<br />
städer, industrikommuner och övriga större kommuner har svarat. Lägst andel svar finns bland övriga<br />
mindre kommuner, varav det saknas svar från 4 kommuner (dvs. en svarsfrekvens på 90 %). Från<br />
övriga typkommuner saknas svar från 1–2 kommuner.<br />
Internbortfallet på enskilda frågor är inte stort. Vanligen ligger det mellan 0 och 3 kommuner per<br />
fråga. När det gäller frågan om kommunen har öronmärkta pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete och vilken roll<br />
folkhälsorådet har är bortfallet 8 kommuner, vilket är det näst högsta internbortfallet. Det högsta<br />
internbortfallet finns på frågan om till vilken nämnd folkhälsorådet (med uppgiften att vara rådgivande)<br />
är rådgivande till. Det bortfallet kan troligen delvis <strong>för</strong>klaras av att det inte är en nämnd rådet<br />
är rådgivande till.<br />
Om inget annat framg<strong>år</strong> presenteras procentsiffror i relation till andelen som besvarat den aktuella<br />
frågan.
Resultat<br />
Skriftlig, övergripande handlingsplan/policy<br />
Allt fler kommuner har handlingsplan <strong>för</strong> folkhälsa<br />
Drygt hälften av kommunerna har en skriftlig, övergripande handlingsplan/policy <strong>för</strong> folkhälsoarbetet.<br />
Ökningen av andelen kommuner med övergripande handlingsplaner sedan <strong>år</strong> 1995 är kraftig.<br />
Jäm<strong>för</strong>else med siffrorna från <strong>år</strong>en 1995 och 2001 kräver dock hänsynstagande till att frågan formulerades<br />
annorlunda då. <strong>2003</strong> preciserades att det var skriftliga övergripande handlingsplaner som<br />
efterfrågades. Detta stärker dock bilden av en ökning av övergripande handlingsplaner sedan 1995<br />
och <strong>för</strong>klarar att det inte är en reell minskning sedan 2001.<br />
Av dem som i dag uppgav sig ha en handlingsplan var 12 procent antagna samma <strong>år</strong> (<strong>2003</strong>) och 18<br />
procent <strong>år</strong>et innan (2002). 12 procent uppgav spontant att handlingsplanen var under utveckling, revidering<br />
eller framtagning.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
26<br />
59<br />
1995 2001 <strong>2003</strong><br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 11<br />
53<br />
Figur 1. Andelen kommuner (i procent) som har övergripande handlingsplan <strong>för</strong> folkhälsoarbetet <strong>år</strong>en 1995 (n = 241),<br />
2001 (n = 235) och <strong>2003</strong> (n = 273). OBS! <strong>2003</strong> preciserades frågan till skriftliga handlingsplaner.<br />
Glesbygdskommunerna har lägst andel med övergripande handlingsplan <strong>för</strong> folkhälsa (9 av 27, dvs.<br />
33 %) medan medelstora kommuner och större städer har högst andel kommuner med handlingsplaner<br />
(24 av 38, dvs. 63 %, respektive 16 av 26, dvs. 62 %).<br />
Göteborg har på central nivå en skriftlig övergripande handlingsplan/policy <strong>för</strong> folkhälsoarbetet<br />
från 1998. Även Malmö har en sådan plan från 1995, men en översyn pågick vid tiden <strong>för</strong> undersökningen.<br />
Stockholm har ingen central plan, men stadens <strong>för</strong>valtningar har fått uppdraget att ta fram<br />
en sådan.<br />
Många kommuner har handlingsplanen gemensam med andra aktörer<br />
Av de kommuner som har en handlingsplan uppgav över hälften att den är gemensam med landstinget,<br />
en andel som har minskat jäm<strong>för</strong>t med <strong>år</strong>en 1995 och 2001. Antalet kommuner med handlingsplan<br />
gemensam med andra kommuner har däremot ökat sedan 1995. I nuvarande undersökning ställs<br />
även frågan om handlingsplanen är gemensam med någon annan myndighet/<strong>organisation</strong>, varvid 22<br />
procent uppgav att så är fallet. I <strong>för</strong>sta hand är den gemensam med <strong>för</strong>säkringskassan, arbets<strong>för</strong>medlingen,<br />
polisen eller primärv<strong>år</strong>den (i fallande ordning).
12 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
71<br />
7<br />
67<br />
1995 2001 <strong>2003</strong> År<br />
57<br />
14<br />
Figur 2. Andel kommuner med handlingsplan (i procent) som har handlingsplanen gemensam med andra aktörer <strong>år</strong>en 1995<br />
(n = 62), 2001 (n = 139) och <strong>2003</strong> (n = 144). Frågan om andra myndigheter/<strong>organisation</strong>er ställdes varken 1995 eller 2001.<br />
År 2001 ställdes inte heller frågan om andra kommuner.<br />
Ingen storstad uppgav sig ha handlingsplanen gemensamt med någon annan av ovanstående <strong>organisation</strong>er.<br />
Däremot uppgav 35 procent av de stadsdelar som har handlingsplan att den är gemensam med<br />
den egna staden centralt.<br />
Åtgärdsprogram kopplade till handlingsplanen<br />
22<br />
Landstinget<br />
Andra kommuner<br />
Andra<br />
myndigheter/<strong>organisation</strong>er<br />
Av de 144 kommuner som har handlingsplaner har 62 procent även åtgärdsprogram med koppling till<br />
planen.<br />
De som uppgav sig ha åtgärdsprogram kopplade till den övergripande handlingsplanen fick<br />
besvara den öppna frågan: ”Inom vilka områden?” De öppna svaren har i efterhand kategoriserats och<br />
sorterats under de elva nationella målområdena <strong>för</strong> folkhälsa (se bilaga 4).<br />
Flest åtgärdsprogram fanns inom målområde 11, om man sl<strong>år</strong> ihop ”Minskat bruk av tobak och<br />
alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och doping och minskade skadeverkningar av överdrivet<br />
spelande”. Dock nämndes inte spel. Näst vanligast var åtgärdsprogram inom målområde 3 ”Trygga<br />
och goda uppväxtvillkor” och målområde 5 ”Sunda och säkra miljöer och produkter”, främst med<br />
inriktning mot allergi<strong>för</strong>ebyggande och skade<strong>för</strong>ebyggande arbete. Brotts<strong>för</strong>ebyggande arbete kan<br />
sorteras antingen under målområde 5 eller målområde 2 ”Ekonomisk och social trygghet”. I figur 3<br />
redovisas det <strong>för</strong> sig. Ingen kommun uppgav sig ha åtgärdsplan inom målområde 6 ”En mer hälsofrämjande<br />
hälso- och sjukv<strong>år</strong>d” eller målområde 7 ”Gott skydd mot smittspridning”. Dessa ämnen<br />
associeras oftare till landstingens verksamhet. Handlingsprogram <strong>för</strong> sexuellt över<strong>för</strong>bara sjukdomar<br />
finns i de flesta landsting (<strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut, 2001).<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
8<br />
3<br />
44<br />
15<br />
46<br />
0 0<br />
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11<br />
Figur 3. Andelen åtgärdsprogram (i procent) som kan sorteras under respektive målområde <strong>2003</strong>.<br />
6<br />
26<br />
13<br />
Jäm<strong>för</strong>else med 1995 <strong>år</strong>s undersökning <strong>för</strong>sv<strong>år</strong>as av att frågorna skiljer sig. 1995 efterfrågades handlingsplaner<br />
<strong>för</strong> några särskilda folkhälsoområden. <strong>2003</strong> efterfrågades åtgärdsplan med koppling till<br />
övergripande handlingsplan. Det kan konstateras att det <strong>för</strong> båda <strong>år</strong>en är inom samma tre målområden<br />
som det är vanligast att kommunerna har åtgärdsprogram: 3. ”Trygga och goda uppväxtvillkor”,<br />
5. ”Sunda och säkra miljöer och produkter” samt 11. ”Minskat bruk av tobak och alkohol, ett<br />
samhälle fritt från narkotika …”. Däremot kan inga jäm<strong>för</strong>elser av <strong>för</strong>ändringar över tid göras.<br />
54<br />
22<br />
Äldre<br />
12<br />
Brotts<strong>för</strong>ebyggande
Bland landsbygdskommuner och medelstora städer är det vanligast <strong>för</strong>ekommande med åtgärdsprogram<br />
kopplade till handlingsplanen (75 % av dem med handlingsplan, dvs. 9 av 12 landsbygdskommuner<br />
och 18 av 24 medelstora städer). Bland glesbygdskommunerna är det minst vanligt, 2<br />
av 9 (22 % av dem med handlingsplan) glesbygdskommuner har åtgärdsprogram med koppling till<br />
denna.<br />
Av storstäderna är det bara Malmö som har åtgärdsprogram kopplade till den övergripande handlingsplanen/policyn.<br />
Program finns både med inriktning mot tobak, alkohol, droger, sexuell hälsa,<br />
skador, kvinnofrid och brotts<strong>för</strong>ebyggande arbete.<br />
Öronmärkta verksamhetspengar<br />
150 av kommunerna (56 % av de svarande) uppgav sig ha öronmärkta verksamhetspengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete.<br />
Bland medelstora och övriga mindre kommuner är detta vanligast (25 av 38, dvs. 66 %, respektive<br />
24 av 36, dvs. 67 %). Minst vanligt är pengar öronmärkta <strong>för</strong> folkhälsoarbete bland glesbygdskommunerna<br />
(9 av 26, dvs. 35 %).<br />
Malmö och Göteborg hade öronmärkta pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete, medan det saknades i<br />
Stockholm.<br />
Folkhälsoråd<br />
Andelen kommuner med tvärsektoriellt organ, folkhälsoråd eller dylikt, som arbetar med <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
har ökat sedan 1995.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
60<br />
Figur 4. Andelen kommuner (i procent) med tvärsektoriellt organ, folkhälsoråd eller dylikt, som arbetar med <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
<strong>år</strong>en 1995 (n = 246) och <strong>2003</strong> (n = 275).<br />
I högst grad <strong>för</strong>ekommer folkhälsoråd i större städer (23 av 26, dvs. 88 %). Även bland övriga större<br />
kommuner och bland industrikommuner är folkhälsoråd vanligare (25 av 31, dvs. 81 %, respektive 44<br />
av 53, dvs. 83 %). Bland <strong>för</strong>orts- och glesbygdskommuner är det minst vanligt med folkhälsoråd (21<br />
av 34, dvs. 62 %, respektive 17 av 27, dvs. 63 %).<br />
Malmö och Göteborg har en motsvarighet till folkhälsoråd, men i Stockholm saknas detta. I<br />
Malmö är det folkhälso-, v<strong>år</strong>d- och omsorgsberedningen som har den rollen och i Göteborg finns en<br />
styrgrupp <strong>för</strong> Healthy Cities.<br />
Det heter numera folkhälsoråd<br />
76<br />
1995 <strong>2003</strong><br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 13<br />
Benämningarna på dessa tvärsektoriella organ varierar betydligt mindre än tidigare. Den dominerande<br />
benämningen är i dag folkhälsoråd (117) och den näst vanligaste utgör hälsoråd (22). 1995 var<br />
hälsoråd den vanligaste beteckningen.
14 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Folkhälsoråden är vanligast under kommunstyrelsen<br />
Folkhälsoråden i kommunerna är vanligen organisatoriskt kopplade till kommunstyrelsen. Även<br />
1995 var det vanligast att råden löd under kommunstyrelsen och ett 30-tal uppgav sig lyda under fler<br />
än en instans (Danielson & Marklund, 1996).<br />
1995 uppgavs en tredjedel av råden lyda under landstinget, medan detta <strong>2003</strong> rapporterades via<br />
öppna svar endast av något enstaka råd. Att detta skulle kunna vara en verklig utveckling, trots skillnaden<br />
på svarsalternativen, bekräftas av en kvalitativ studie och verkar ha skett redan <strong>för</strong>e 1998<br />
(Hellmark & Tykesson, 1999).<br />
När folkhälsoråden är kopplade till en kommunal nämnd uppgavs både 1995 och <strong>2003</strong> vanligen<br />
social-, fritid/kultur- respektive miljö/byggnadsnämnd. De öppna svaren indikerar att flera kommuners<br />
folkhälsoråd är kopplade till någon form av samverkansorgan. 1995 uppgavs 20 kommuners<br />
råd vara ”självständiga” eller rena ”samarbetsorgan”. Liknande <strong>för</strong>hållande <strong>för</strong>efaller gälla även i<br />
dag.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
51<br />
17<br />
32<br />
Figur 5. Andelen folkhälsoråd (i procent) som är organiserade under/lyder under kommunstyrelse, kommunal nämnd<br />
respektive annanstans <strong>år</strong>en 1995 (n = 148) och <strong>2003</strong> (n = 206). OBS! frågorna skiljer sig mellan de två <strong>år</strong>en och<br />
svarsalternativet ”lokal hälso- och sjukv<strong>år</strong>dsnämnd, landstinget” fanns inte <strong>2003</strong>. Flera svarsalternativ kunde anges 1995.<br />
Jäm<strong>för</strong>elser mellan <strong>år</strong>en 1995 och <strong>2003</strong> bör ske med viss reservation, eftersom frågornas formulering<br />
och svarsalternativ delvis skiljer sig åt. <strong>2003</strong> var frågan: ”Var i <strong>organisation</strong>en finns folkhälsorådet/motsvarande?”<br />
1995 formulerades frågan: ”Vilken ställning har folkhälsorådet/motsvarande i<br />
<strong>organisation</strong>en? Det lyder under …”. Svarsalternativet ”lokal hälso- och sjukv<strong>år</strong>dsnämnd, landstinget”<br />
fanns med 1995, men inte <strong>2003</strong>. År 1995 kunde flera svarsalternativ anges.<br />
I storstäderna Malmö och Göteborg är folkhälsoråden placerade under kommunstyrelsen.<br />
Folkhälsoråden – främst rådgivande<br />
63<br />
20 19 18<br />
1995 <strong>2003</strong> Årtal<br />
Kommunstyrelsen<br />
Kommunalnämnd<br />
Lokal hälso- och<br />
sjukv<strong>år</strong>dsnämnd, landstinget<br />
Annat<br />
Uppgiften <strong>för</strong> de flesta folkhälsoråden är att vara rådgivande till kommunstyrelsen. En tredjedel av<br />
folkhälsoråden fyllde dock fler än en funktion. 1995 hade drygt hälften av råden mer än en roll, vilket<br />
hade gått ned till en tredjedel <strong>2003</strong>. 16 folkhälsoråd (8 % av råden) uppgav att de hade både en beslutande,<br />
rådgivande och verkställande roll. 19 procent av råden uppgavs ha en annan roll och vanligast<br />
uppgavs ”samordnande roll”, men även andra roller beskrevs, exempelvis ”erfarenhetsspridare.”
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
26<br />
67<br />
31<br />
Figur 6. Andelen folkhälsoråd (i procent) som är beslutande, rådgivande, verkställande respektive har annan roll <strong>år</strong>en 1995<br />
(n = 148) och <strong>2003</strong> (n = 208). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges.<br />
Vid indelning i typkommuner skiljer sig landsbygdskommuner och medelstora städer från övriga<br />
genom att de har nästan lika många beslutande råd som rådgivande.<br />
Både i Göteborg och i Malmö är folkhälsorådet rådgivande till kommunstyrelsen. I Malmö finns<br />
dock ett folkhälso-, v<strong>år</strong>d- och omsorgsutskott som fattar vissa beslut.<br />
I allt fler folkhälsoråd finns politiker<br />
26<br />
Den grupp som oftast ing<strong>år</strong> i folkhälsoråden är tjänstemän från kommunal nämnd/<strong>för</strong>valtning och<br />
sedan politiker från kommunstyrelsen. Tjänstemännen kommer från en mängd olika nämnder och<br />
<strong>för</strong>valtningar, vanligast är social-, barn/ungdoms-, utbildnings-, kultur/fritids-, v<strong>år</strong>d/omsorgs- och<br />
miljö/byggnadsnämnd eller <strong>för</strong>valtning.<br />
I de flesta råden ing<strong>år</strong> dessutom representanter från primärv<strong>år</strong>den, tjänstemän från landstinget,<br />
politiker från landstinget, politiker från kommunal nämnd/<strong>för</strong>valtning och representanter från <strong>för</strong>säkringskassan<br />
(i fallande ordning).<br />
Andra grupper som också <strong>för</strong>ekommer i råden är representanter från skolan, arbets<strong>för</strong>medlingen<br />
och frivilliga <strong>organisation</strong>er (också i fallande ordning).<br />
Ett fåtal (7) uppgav att endast en av ovanstående kategorier ingick i rådet och då vanligast politiker<br />
från kommunstyrelsen (4). I sexton folkhälsoråd ingick alla ovanstående kategorier.<br />
Tabell 1. Andel folkhälsoråd (i procent) som har representanter från olika instanser <strong>år</strong>en 1995 och <strong>2003</strong>. OBS! flera<br />
svarsalternativ har kunnat anges<br />
1995 <strong>2003</strong><br />
(n = 148) (n = 208)<br />
Politiker<br />
Kommunstyrelsen 61 81<br />
Kommunal nämnd/<strong>för</strong>valtning 40 53<br />
Landstinget<br />
Tjänstemän<br />
34 56<br />
Kommunal nämnd/<strong>för</strong>valtning 89 86<br />
Landstinget<br />
Andra myndigheter/<strong>organisation</strong>er<br />
75 61<br />
Arbets<strong>för</strong>medlingen 38 33<br />
Frivilliga <strong>organisation</strong>er 20 22<br />
Försäkringskassan 60 50<br />
Primärv<strong>år</strong>den 70 63<br />
Skolan 46 42<br />
Annat 47 45<br />
32<br />
1995 <strong>2003</strong> Årtal<br />
62<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 15<br />
25<br />
19<br />
Beslutande<br />
Rådgivande<br />
Verkställande<br />
Andelen folkhälsoråd med politiker har ökat. Däremot är andelen folkhälsoråd med tjänstemän från<br />
nämnd/<strong>för</strong>valtning relativt o<strong>för</strong>ändrad och andelen råd med tjänstemän från landstinget har minskat.<br />
Andelen råd med representanter från <strong>för</strong>säkringskassan verkar också ha minskat. Bland andra rep-<br />
Annat
16 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
resentanter som uppgavs båda <strong>år</strong>en var polis, <strong>för</strong>etagshälsov<strong>år</strong>d friskv<strong>år</strong>d, näringsliv, kyrka och apotek<br />
de vanligaste. År <strong>2003</strong> nämndes även folkhälsoplanerare och tandläkare. Andelen folkhälsoråd med<br />
polisen representerad har ökat från 10 procent 1995 till 20 procent <strong>2003</strong>.<br />
Lägg märke till att antalet alltid är högre <strong>2003</strong> jäm<strong>för</strong>t med 1995, även när andelen folkhälsoråd<br />
med representation från en viss grupp har minskat. Förklaringen är att det totala antalet folkhälsoråd<br />
ökat.<br />
Både i Malmös och Göteborgs folkhälsoråd ing<strong>år</strong> politiker från kommunstyrelsen. I Malmös ing<strong>år</strong><br />
även politiker från stadsdelsfullmäktige och i Göteborg även politiker från miljönämnden.<br />
Allt fler folkhälsoråd har egen budget<br />
Av folkhälsoråden <strong>för</strong>fogar 116 (57 %) över en egen budget. Det betyder att 40 procent av landets<br />
kommuner har folkhälsoråd med egen budget. Antalet folkhälsoråd med egen budget har mer än dubblerats<br />
sedan 1995 då det fanns 54 folkhälsoråd med egen budget.<br />
Stora skillnader finns mellan typkommunerna. Landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner<br />
har störst andel råd med egen budget (17 av 20, dvs. 85 %, respektive 23 av 29, dvs. 79 %).<br />
Glesbygdskommuner har lägst andel råd med egen budget (3 av 17, dvs. 18 %).<br />
Göteborgs folkhälsoråd (styrgrupp <strong>för</strong> Healthy Cities) har en egen budget. Malmös råd (folkhälso-,<br />
v<strong>år</strong>d- och omsorgsberedningen) har inte det, men det finns ett särskilt anslag varifrån medel kan<br />
begäras <strong>för</strong> särskilda insatser.<br />
Folkhälsosamordnare<br />
Andelen kommuner med folkhälsosamordnare <strong>för</strong>efaller ligga relativt o<strong>för</strong>ändrat runt 70 procent.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
68<br />
0<br />
1995 2001 <strong>2003</strong> Årtal<br />
Figur 7. Andel kommuner (i procent) som har folkhälsosamordnare, hälsoplanerare eller annan tjänsteman, verksam i<br />
kommunen med speciell uppgift att stimulera folkhälsoarbetet. Jäm<strong>för</strong>else mellan <strong>år</strong>en 1995 (n = 241), 2001 (n = 244) och<br />
<strong>2003</strong> (n = 273).<br />
Bland glesbygdskommunerna finns lägst andel folkhälsosamordnare (13 av 27, dvs. 48 %). Högst<br />
andel kommuner med samordnare finns bland de större städerna (21 av 26, dvs. 81 %). Övriga kommungrupper<br />
varierar mellan 70 och 79 procent.<br />
Både Malmö och Göteborg har en folkhälsosamordnare, men inte Stockholm.<br />
Finansiering av folkhälsoplanerartjänsten<br />
74<br />
Vanligast bland kommunerna är att tjänsten som folkhälsosamordnare eller liknande finansieras av<br />
både kommunen och landstinget/regionen. 2001 <strong>år</strong>s undersökning visar att det redan då var vanligast<br />
och en svag ökning av detta finansieringssätt kan skönjas. Andelen folkhälsosamordnartjänster i<br />
kommunerna som finansieras enbart av landstingen <strong>för</strong>efaller minska, medan andelen finansierade av<br />
kommunen <strong>för</strong>efaller öka.<br />
71
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
28<br />
34<br />
38<br />
Figur 8. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) som finansieras av kommun eller landsting/region respektive<br />
kommun och landsting/region gemensamt <strong>år</strong>en 2001 (n = 180) och <strong>2003</strong> (n = 194).<br />
I större städer, övriga större kommuner samt glesbygd finansieras folkhälsosamordnartjänsten i<br />
högre grad av kommunen än av landsting och kommun gemensamt. Detta är ett intressant men sv<strong>år</strong>tolkat<br />
resultat med tanke på skillnaderna i <strong>för</strong>utsättningar <strong>för</strong> de olika kommungrupperna. Bland<br />
större städer finansieras ingen tjänst enbart av landstinget, kommunen är alltid antingen medfinansiär<br />
eller ensam finansiär. Bland industrikommunerna är det minst vanligt att tjänsten finansieras enbart<br />
av kommunen. Där är det till och med vanligare att landstinget finansierar tjänsten. I glesbygdskommunerna<br />
är det lika vanligt att tjänsten finansieras endast av kommunen som endast av landstinget.<br />
Tabell 2. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) inom olika typkommuner som finansieras av kommun eller<br />
landsting/region respektive kommun och landsting/region gemensamt <strong>år</strong> <strong>2003</strong><br />
Kommun Landsting/ Både kommun och<br />
region landsting/region<br />
Förortskommuner (n = 25) 36 16 48<br />
Glesbygdskommuner (n = 13) 38 38 23<br />
Industrikommuner (n = 38) 18 37 45<br />
Landsbygdskommuner (n = 22) 32 23 45<br />
Medelstora städer (n = 28) 43 11 46<br />
Större städer (n = 21) 52 0 48<br />
Övriga mindre kommuner (n = 26) 31 27 42<br />
Övriga stora kommuner (n = 21) 43 19 38<br />
Både i Malmö och Göteborg finansieras tjänsten av staden.<br />
1995 ställdes inte frågan om finansiering. Däremot frågade man om tjänsten betydde anställning<br />
hos kommunen eller hos landstinget. Det visade sig då att 78 procent av tjänsterna innebar anställning<br />
hos landstinget, 18 procent hos kommunen och 4 procent hos både kommun och landsting.<br />
Tjänstens omfattning<br />
35<br />
2001 <strong>2003</strong> Årtal<br />
22<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 17<br />
43<br />
Kommunen<br />
Landstinget/regionen<br />
Både kommun och<br />
landsting/region<br />
Hälften av folkhälsosamordnartjänsterna som rapporterats omfattar en heltid eller mer. Mer än en<br />
heltid bör tolkas som flera tjänster. Minst en heltid finns i 99 kommuner, det vill säga 34 procent av<br />
landets alla kommuner.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
13<br />
Mer än en<br />
heltid<br />
38<br />
En heltid Minst en<br />
halvtid<br />
Tjänstens omfattning<br />
24 24<br />
Mindre än en<br />
halvtid<br />
Figur 9. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) som omfattar mer än heltid, en heltid, minst en halvtid respektive<br />
mindre än en halvtid <strong>år</strong> <strong>2003</strong> (n = 193).
18 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Bland medelstora och större städers folkhälsosamordnare är det mest vanligt med tjänster på en heltid<br />
eller mer (20 av 28, dvs. 71 %, respektive 16 av 21, dvs. 76 %). Bland glesbygdskommunernas är det<br />
minst vanligt (3 av 13, dvs. 23 %).<br />
I Malmö är folkhälsoplanerartjänsten en heltid och i Göteborg mer än en heltid.<br />
Tjänstens placering<br />
Vanligaste placeringen av folkhälsoplanerartjänsten är i kommunledningen, men nästan lika vanligt<br />
är det i någon <strong>för</strong>valtning. De vanligaste <strong>för</strong>valtningarna är social- och kultur/fritids<strong>för</strong>valtningen. Av<br />
dem som uppgav att tjänsten är placerad någon annanstans uppgav de flesta landstinget.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
44<br />
I kommunledning I en <strong>för</strong>valtning<br />
Tjänstens placering<br />
Annanstans<br />
Figur 10. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) med placering i kommunledning, <strong>för</strong>valtning alternativt någon<br />
annanstans <strong>år</strong> <strong>2003</strong> (n = 194). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges.<br />
I större städer och övriga stora kommuner är det vanligast att ha folkhälsosamordnartjänsten placerad<br />
i kommunledningen (14 av 21, dvs. 67 %, respektive 13 av 21, dvs. 62 %). Minst vanligt är det i glesbygdskommuner<br />
och övriga mindre kommuner (4 av 13 respektive 8 av 26, dvs. 31 %).<br />
Både i Malmö och i Göteborg är tjänsten placerad i kommunledningen.<br />
Uppföljning av folkhälsoarbetet<br />
38<br />
24<br />
Drygt en tredjedel av kommunerna uppgav att folkhälsoarbetet inte följs upp systematiskt. 170 kommuner<br />
följer upp folkhälsoarbetet på minst ett sätt. Vanligast är att man följer upp arbetet på ett sätt,<br />
men 42 kommuner använder sig av minst två olika metoder.<br />
Vanligaste sättet att följa upp folkhälsoarbetet är via <strong>år</strong>sredovisningen. 12 procent av kommunerna<br />
följer upp arbetet via välfärdsbokslut och 26 procent följer upp på annat sätt, exempelvis genom verksamhetsberättelse,<br />
revidering av handlingsplanen, utvärdering av större projekt/program, varianter av<br />
välfärdsbokslut eller rapport från folkhälsoråd/program/projekt till kommunstyrelse/nämnd.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
41<br />
Ja, via <strong>år</strong>sredovisning Ja, via välfärdsbokslut Ja, på annat sätt<br />
12<br />
Metod <strong>för</strong> systematisk uppföljning<br />
Figur 11. Andelen kommuner (i procent) som systematiskt följer upp folkhälsoarbetet via <strong>år</strong>sredovisning, välfärdsbokslut eller<br />
annat sätt <strong>2003</strong> (n = 270). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges.<br />
Undersökningen 2001 utgjorde en uppföljning av Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets och Landstings<strong>för</strong>bundets<br />
”Folkhälsoprogram” och välfärdsbokslut studerades särskilt. Där<strong>för</strong> differentierades frågan<br />
26
om välfärdsbokslut. 29 kommuner hade fattat beslut om att ta fram välfärdsbokslut, 49 kommuner<br />
hade påbörjat en in<strong>för</strong>andeprocess, 10 kommuner hade tagit fram ett välfärdsbokslut och i 34 kommuner<br />
var välfärdsbokslut under utarbetande (Svenska Kommun<strong>för</strong>bundet & Landstings<strong>för</strong>bundet,<br />
2002). Totalt hade 76 kommuner svarat ja på någon av frågorna kring välfärdsbokslut.<br />
De kommuntyper som i lägst utsträckning följer upp sitt folkhälsoarbete är glesbygdskommuner.<br />
Där följs arbetet upp i 12 av 33 kommuner, det vill säga 46 procent. Vanligast är uppföljning i de<br />
större och medelstora städerna, där det sker i 21 av 26 (81 %) respektive 28 av 38 kommuner (74 %).<br />
Årsredovisning används särskilt i landsbygds- respektive industrikommuner (15 av 28, dvs. 54 %,<br />
respektive 25 av 53, dvs. 47 %). Välfärdsbokslut används särskilt i större städer och av landsbygdskommuner<br />
(7 av 26, dvs. 27 %, respektive 6 av 28, dvs. 21 %). Övriga kommuntyper använder välfärdsbokslut<br />
som uppföljning i lägre grad (upp till 10 %).<br />
Både Malmö och Göteborg följer systematiskt upp folkhälsoarbetet centralt inom staden. I<br />
Göteborg sker uppföljningen via välfärdsbokslut och i Malmö via både <strong>år</strong>s- och välfärdsredovisning.<br />
I Stockholm sker inte någon systematisk uppföljning på central nivå.<br />
Stadsdelarnas resultat<br />
I detta kapitel redovisas storstädernas stadsdelars resultat. Eftersom det är en totalundersökning som<br />
redovisas görs beräkningar i procent vilket möjliggör jäm<strong>för</strong>elser mellan stadsdelar och med kommuner.<br />
Skriftlig övergripande handlingsplan<br />
Skriftlig övergripande handlingsplan finns i alla utom en av Malmös stadsdelar och i flertalet av Göteborgs<br />
stadsdelar. I Stockholm fanns handlingsplan i en av stadsdelarna, Rinkeby.<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
84<br />
20<br />
0<br />
7<br />
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner<br />
<strong>2003</strong><br />
Figur 12. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 19), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 15) respektive kommuner<br />
(n = 273) som har skriftlig övergripande handlingsplan <strong>för</strong> folkhälsoarbetet <strong>2003</strong>.<br />
Drygt en tredjedel av stadsdelarna (35 %, dvs. 9 av 26) med övergripande handlingsplan uppgav att<br />
den är gemensam med den egna staden centralt. Lika många har handlingsplanen gemensamt med<br />
andra myndigheter/<strong>organisation</strong>er, exempelvis primärv<strong>år</strong>d, apotek och folktandv<strong>år</strong>d.<br />
Åtgärdsprogram<br />
90<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 19<br />
53<br />
Av de 26 stadsdelarna som har övergripande handlingsplan, har 19 (73 %) även åtgärdsprogram kopplade<br />
till planen. Den stadsdel i Stockholm som har handlingsprogram, det vill säga Rinkeby, har även<br />
åtgärdsprogram kopplat till detta.
20 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
69<br />
Figur 13. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 16), Malmö (n = 9) och Stockholm (n = 1) respektive kommuner<br />
(n = 273) med skriftlig övergripande handlingsplan <strong>för</strong> folkhälsoarbetet som även har åtgärdsprogram kopplade därtill <strong>2003</strong>.<br />
Öronmärkta pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete<br />
Nästan lika stor andel av stadsdelarna i Göteborg och Malmö som i kommunerna har öronmärkta<br />
pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete. I Stockholm har en stadsdel öronmärkta pengar, Östermalm.<br />
%<br />
100<br />
90<br />
80<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
Figur 14. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 21), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 18) respektive kommuner<br />
(n = 268) som har öronmärkta pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete <strong>2003</strong>.<br />
Folkhälsoråd<br />
78<br />
100<br />
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner<br />
<strong>2003</strong><br />
52 50<br />
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner<br />
<strong>2003</strong><br />
6<br />
Folkhälsoråd eller motsvarande finns i 27 (61 %) av 44 svarande stadsdelar. I Göteborg har alla stadsdelar<br />
som svarade folkhälsoråd och i Malmö finns det i 6 av 10 stadsdelar. I Stockholm har 2 av 18<br />
stadsdelar folkhälsoråd, varav ett är vilande.<br />
%<br />
100<br />
100<br />
90<br />
80<br />
76<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
60<br />
20<br />
10<br />
0<br />
11<br />
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner<br />
<strong>2003</strong><br />
Figur 15. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 19), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 18) respektive kommuner<br />
(n = 275) som har folkhälsoråd <strong>2003</strong>.<br />
I stadsdelarna skiljer sig benämningarna mer än i kommunerna, men även här är den mest använda<br />
benämningen folkhälsoråd. Brotts<strong>för</strong>ebyggande råd utgör den näst vanligaste benämningen, men<br />
används ofta i kombination med ordet folkhälsa.<br />
62<br />
56
Bland storstädernas stadsdelars folkhälsoråd, liksom bland kommunernas, är den vanligaste uppgiften<br />
att vara rådgivande. Likheterna mellan folkhälsorådens funktioner i storstädernas stadsdelar<br />
och kommunerna är stora. Möjligen kan det vara så att stadsdelarnas folkhälsoråd i lägre grad än<br />
kommunernas är beslutande.<br />
Tabell 3. En jäm<strong>för</strong>else mellan andelen folkhälsoråd (i procent) i storstädernas stadsdelar (n=27) respektive övriga kommuner<br />
(n=208) som är beslutande, rådgivande, verkställande<br />
Storstädernas stadsdelar Kommuner<br />
Beslutande 22 32<br />
Rådgivande 63 62<br />
Verkställande 22 25<br />
Annan roll 22 19<br />
Total 129 138<br />
Den grupp som oftast ing<strong>år</strong> i stadsdelarnas folkhälsoråd är tjänstemän från stadsdelsnämnd/<strong>för</strong>valtning.<br />
Politiker från stadsdelsnämnden finns i nästan hälften av råden. I enkäten ställdes inte frågan om<br />
politiker från kommunstyrelsen fanns med i rådet och ingen uppgav heller bland de öppna svaren att<br />
så skulle vara fallet. Landsting/regioner finns i mycket lägre grad representerade i stadsdelarnas råd<br />
jäm<strong>för</strong>t med kommunernas, både gällande tjänstemän och politiker. Även arbets<strong>för</strong>medlingen finns<br />
representerad i lägre utsträckning bland stadsdelarnas råd. Däremot är det vanligare att frivilliga<br />
<strong>organisation</strong>er ing<strong>år</strong> i dessa råd.<br />
Tabell 4. En jäm<strong>för</strong>else (i procent) mellan andelen folkhälsoråd i storstädernas stadsdelar respektive övriga kommuner som<br />
har representanter från olika instanser <strong>år</strong> <strong>2003</strong>. OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges<br />
Storstädernas Övriga<br />
stadsdelar kommuner<br />
(n = 27) (n = 208)<br />
Politiker<br />
Stadsdelsnämnd/<strong>för</strong>valtning 48 -<br />
Landsting/region<br />
Tjänstemän<br />
4 53<br />
Stadsdelsnämnd/<strong>för</strong>valtning 93 -<br />
Landsting/region<br />
Andra myndigheter/<br />
<strong>organisation</strong>er<br />
19 61<br />
Arbets<strong>för</strong>medlingen 11 33<br />
Frivilliga <strong>organisation</strong>er 48 22<br />
Försäkringskassan 48 50<br />
Primärv<strong>år</strong>den 67 63<br />
Skolan 44 42<br />
Annat 56 45<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 21<br />
Egen budget är mindre vanligt hos stadsdelarnas folkhälsoråd jäm<strong>för</strong>t med kommunernas. Endast 7<br />
av 27 (26 %) folkhälsoråd i stadsdelarna har egen budget. Inget av råden i Stockholms stadsdelar har<br />
egen budget, men 3 av 6 råd i Malmös stadsdelar och 4 av 19 råd i Göteborgs stadsdelar har sådana.
22 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Folkhälsosamordnare<br />
Stadsdelarna i Malmö och Göteborg har folkhälsosamordnare i högre utsträckning än landets kommuner.<br />
Alla 10 stadsdelar i Malmö har folkhälsosamordnare och åtminstone 19 av Göteborgs 21<br />
stadsdelar har folkhälsosamordnare. I Stockholm finns folkhälsosamordnare i 2 av 15 svarande stadsdelar<br />
– Kungsholmen och Östermalm. Stadsdelarna finansierar själva den egna folkhälsoplanerartjänsten,<br />
<strong>för</strong>utom i en stadsdel i Stockholm där tjänsten finansieras via både kommunen och landstinget/regionen.<br />
%<br />
100<br />
90<br />
80<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
95<br />
Figur 16. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 20), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 15) respektive landets övriga<br />
kommuner (n = 273) som har folkhälsosamordnare eller dylikt <strong>2003</strong>.<br />
Till skillnad från i kommunerna finns i stadsdelarna ingen folkhälsosamordnartjänst som omfattar<br />
mer än en heltid. Nästan hälften av tjänsterna (48 %) omfattar mindre än en halvtid. I Göteborgs<br />
stadsdelar är folkhälsoplanerarnas tjänster mest omfattande, 4 stadsdelar har en heltid och 8 stadsdelar<br />
har minst en halvtid.<br />
Tabell 5. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) som omfattar mer än heltid, en heltid, minst en halvtid respektive<br />
mindre än en halvtid <strong>år</strong> <strong>2003</strong>. Jäm<strong>för</strong>else mellan placering i stadsdel (n=29) respektive kommun (n=193)<br />
Storstädernas stadsdelar Kommuner<br />
Mer än en heltid 0 13<br />
En heltid 21 38<br />
Minst en halvtid 31 24<br />
Mindre än en halvtid 48 24<br />
Total 100 99<br />
Folkhälsosamordnartjänsten är placerad i stadsdels<strong>för</strong>valtningen/motsvarande, <strong>för</strong>utom i två fall<br />
(landstinget resp. personalavdelningen).<br />
Uppföljning av folkhälsoarbetet<br />
100<br />
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner<br />
<strong>2003</strong><br />
I snitt följer 75 procent (33 av 44 svarande) av stadsdelarna upp folkhälsoarbetet systematiskt.<br />
Jäm<strong>för</strong>t med kommunerna använder stadsdelarna välfärdsbokslut i betydligt högre grad och även<br />
<strong>år</strong>sredovisning är en vanligare uppföljningsmetod.<br />
13<br />
71
Tabell 6. Andelen stadsdelar (i procent) (n=44) som systematiskt följer upp folkhälsoarbetet via <strong>år</strong>sredovisning,<br />
välfärdsbokslut eller annat sätt <strong>2003</strong>. Jäm<strong>för</strong>else med kommunerna (n=270). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges<br />
Storstädernas stadsdelar Kommuner<br />
Ja, via <strong>år</strong>sredovisning 61 41<br />
Ja, via välfärdsbokslut 55 12<br />
Ja, på annat sätt 11 26<br />
Nej 25 37<br />
Total 152 116<br />
Alla stadsdelar i Malmö och alla som svarat från Göteborg (19 av 21) uppger att de följer upp folkhälsoarbetet<br />
på något sätt. I Stockholm uppger 4 av 16 svarande (totalt 18 stadsdelar) att systematisk uppföljning<br />
genom<strong>för</strong>s. I Göteborg används genomgående <strong>år</strong>sredovisning som metod och flertalet stadsdelar<br />
(13 av 19) använder även välfärdsbokslut. I Malmö används tvärtom välfärdsbokslut av alla<br />
stadsdelarna och hälften av stadsdelarna använder även <strong>år</strong>sredovisningen som metod <strong>för</strong> uppföljning.<br />
Övriga kommentarer<br />
Önskat stöd från <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 23<br />
53 kommuner besvarade den öppna frågan där de uppmanades att ge synpunkter på hur <strong>Statens</strong><br />
folkhälsoinstitut kan underlätta kommunernas folkhälsoarbete. Både beröm och <strong>för</strong>bättrings<strong>för</strong>slag<br />
fram<strong>för</strong>des. Kommunala basfakta lyftes fram som en bra service, men behöver marknads<strong>för</strong>as mer<br />
eftersom den fortfarande är relativt okänd. Folkhälsostämman ansågs vara värdefull samtidigt som<br />
fler regionala konferenser efterfrågades och även bättre samordning av större konferenser. Tillgång<br />
till <strong>för</strong>eläsare med pedagogisk <strong>för</strong>måga efterfrågades, generaldirektörens OH-bilder fick beröm samtidigt<br />
som fler OH-bilder och annat användbart material, till exempel lättillgängligt utbildningsmaterial<br />
efterfrågades. Angående hemsidan efterfrågades blänkare <strong>för</strong> nyheter. Institutets <strong>för</strong>medling av<br />
kunskaper, forskning och utvärdering av folkhälsostrategiskt arbete uppskattades och omvandlingen<br />
till den nya rollen lyftes fram positivt. Önskemål om information om var man söker medel till projekt<br />
samt uppmaning att bidra med medel fram<strong>för</strong>des också.<br />
Utöver ovanstående efterfrågades av enstaka:<br />
• bättre samverkan med andra myndigheter och uppmaning till närliggande myndigheter att ta en<br />
mer aktiv roll i folkhälsoarbetet,<br />
• nätverkssida <strong>för</strong> samordnare att ställa direkta frågor och dela med sig av tips,<br />
• uppmuntran och stöd till folkhälsorådets arbete,<br />
• profilering av <strong>folkhälsofrågor</strong> och att ledande politiker uppmärksammas på <strong>folkhälsofrågor</strong>na,<br />
• utveckling av konkreta planerings- och uppföljningsverktyg och <strong>för</strong>medling av bra metoder <strong>för</strong><br />
kommunalt arbete,<br />
• nätverksträffar mellan olika professioner,<br />
• viktigt att institutet lyssnar in vad som sker underifrån,<br />
• goda exempel från kommuner,<br />
• lagstiftning av folkhälsoarbete.
24 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong>
Sammanfattande diskussion<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 25<br />
Några av de mest centrala aspekterna av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete har valts ut<br />
till denna undersökning. Resultaten bidrar till att öka kunskapen om lokal <strong>organisation</strong> på området,<br />
men mäter inte vilket arbete som faktiskt bedrivs. Exempelvis syftar frågan om öronmärkta pengar<br />
inom kommunen till att belysa viljan att satsa på folkhälsoarbete. Samtidigt <strong>för</strong>ekommer naturligtvis<br />
även folkhälsoarbete som finansieras inom budget <strong>för</strong> andra ordinarie verksamheter i kommunen.<br />
Enkäten skulle med <strong>för</strong>del kunna utvecklas till att nästa gång ställa direkta frågor kring inom vilka<br />
målområden det finns åtgärdsplaner och verksamhet bedrivs.<br />
Det påg<strong>år</strong> en uppbyggnad av organisatoriska <strong>för</strong>utsättningar <strong>för</strong> folkhälsoarbete i kommunerna.<br />
Med de nya nationella målområdena <strong>för</strong> folkhälsa breddas dock begreppen och allt fler aktörer<br />
involveras i folkhälsoarbetet. Detta är en utveckling som tidigare skett inom andra områden, exempelvis<br />
miljö- och arbetsmiljöarbetet. Där har utvecklingen gått mot att integrera arbetet inom övrig<br />
<strong>organisation</strong> <strong>för</strong> att undvika ”sidovagnssyndromet”. När motsvarande utveckling framöver sker inom<br />
folkhälsoområdet blir det sv<strong>år</strong>are att göra adekvata mätningar genom enkla frågor om <strong>organisation</strong>.<br />
Då kommer en framgångsfaktor snarare utgöras av ökad integration av folkhälsofrågan i alla<br />
verksamhetsområden och kanske avveckling av till exempel särskilda folkhälsoråd. Därmed är det av<br />
avgörande betydelse att utvecklingen följs och kunskapen om kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong><br />
folkhälsoarbete kontinuerligt uppdateras.<br />
Generellt kan konstateras att fler kommuner har en mer omfattande <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete<br />
i dag jäm<strong>för</strong>t med 1995. Främst är det andelen kommuner med övergripande handlingsplaner<br />
som har ökat. Frågorna skiljer sig något mellan undersökningarna, genom att <strong>2003</strong> <strong>år</strong>s undersökning<br />
preciserar att man avser skriftlig plan. Detta bör dock snarare minska skillnaderna mellan siffrorna.<br />
Ökningen av folkhälsoråd är också verklig, medan ökningen av andelen kommuner med folkhälsosamordnare<br />
inte är säkerställd. Siffrorna i tabell 7 har värderats utifrån ett ”worst case”-scenario. Det<br />
betyder att även om hela bortfallet <strong>år</strong> 1995 bestod av kommuner med handlingsplan, folkhälsoråd och<br />
samordnare och <strong>år</strong> <strong>2003</strong> helt utan, så har andelen kommuner med plan och råd ändå ökat.<br />
Tabell 7. Andel av kommunerna (i procent) som har övergripande handlingsplan, folkhälsoråd respektive<br />
folkhälsosamordnare <strong>år</strong> 1995 respektive <strong>år</strong> <strong>2003</strong><br />
1995 <strong>2003</strong><br />
Övergripande handlingsplan (n = 241, 273) 26 53 (skriftlig)<br />
Folkhälsoråd (n = 246, 275) 60 76<br />
Folkhälsosamordnare (n = 241, 273) 68 71<br />
Flera tecken finns på att <strong>organisation</strong>en <strong>för</strong> folkhälsoarbete på lokal nivå stärks. Folkhälsorådens nära<br />
koppling, organisatoriskt och personalmässigt, till kommunstyrelsen är positiv och borgar <strong>för</strong> handlingskraft.<br />
Även ökningen av folkhälsoråd med egen budget är betydelsefull <strong>för</strong> ett starkt folkhälsoarbete.<br />
1995 hade 20 procent (48) av kommunerna både hälsoråd, övergripande handlingsplan och hälsosamordnare,<br />
medan motsvarande siffra <strong>för</strong> <strong>2003</strong> är 41 procent (114). 1995 konstaterades att hälsoråd<br />
<strong>för</strong>efaller utgöra en viktig <strong>för</strong>utsättning <strong>för</strong> att en handlingsplan ska komma till stånd. Till <strong>år</strong> <strong>2003</strong><br />
ökade dock andelen kommuner med övergripande handlingsplan mer än andelen kommuner med<br />
folkhälsoråd.<br />
23 procent (63) av alla kommuner har både folkhälsoråd, folkhälsosamordnare, en övergripande,<br />
skriftlig handlingsplan med koppling till åtgärdsprogram, öronmärkta verksamhetspengar <strong>för</strong><br />
folkhälsoarbete och bedriver även systematisk uppföljning av folkhälsoarbetet. Vanligast är detta<br />
bland de medelstora städerna (12 av 39, dvs. 31 %) och övriga mindre kommuner (11 av 38, dvs.<br />
29 %). Minst vanligt är det bland glesbygdskommunerna, varav bara en kommun uppfyller alla<br />
ovanstående kriterier (Strömsund). Malmö uppfyller som enda storstad alla dessa kriterier.<br />
Indelningen i typkommuner visar att större städer samt medelstora städer och industrikommuner<br />
har mest etablerad <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsa. Glesbygdskommunerna har genomgående lägst vär
26 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
den. Samtidigt konstateras i en rapport från <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut att glesbygdskommunerna även<br />
har sämst värden då det gäller olika mått på hälsa och faktorer som kan tänkas påverka hälsan<br />
(Melinder, <strong>2003</strong>). Det är därmed av central betydelse med <strong>för</strong>djupad <strong>för</strong>ståelse <strong>för</strong> orsaker till skillnader<br />
mellan typkommuner och vilka möjliga utvecklingsvägar som kan finnas.<br />
Tabell 8. Förekomst (i procent) av övergripande handlingsplan, öronmärkta pengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete, folkhälsoråd,<br />
folkhälsosamordnare respektive systematisk uppföljning av folkhälsoarbete uppdelat på typkommun <strong>år</strong> <strong>2003</strong>. Observera att<br />
storstäderna bara är tre i antalet och värdena därmed är mer instabila över tid<br />
Övergripande Öronmärkta Folkhälso- Folkhälso- Systematisk<br />
skriftlig hand- pengar <strong>för</strong> råd samordnare uppföljning av<br />
lingsplan folkhälsoarbete folkhälsoarb.<br />
Storstäder 66 33 66 66 66<br />
Förortskommuner 53 56 62 74 64<br />
Större städer 62 60 88 81 81<br />
Medelstora städer 63 66 74 74 74<br />
Industrikommuner 58 55 83 73 60<br />
Landsbygdskommuner 44 52 71 79 61<br />
Glesbygdskommuner 33 35 63 48 46<br />
Övriga större kommuner 48 52 81 71 53<br />
Övriga mindre kommuner 51 67 78 70 64<br />
Landet i genomsnitt 53 56 76 71 59<br />
Genomgående har Stockholms stad lägre grad av <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete än de båda övriga<br />
storstäderna. Där finns varken handlingsplan, folkhälsoråd, folkhälsosamordnare, öronmärkta pengar<br />
<strong>för</strong> folkhälsoarbete och inte heller sker uppföljning av folkhälsoarbete på central nivå. Man hänvisar<br />
till att folkhälsoarbetet ing<strong>år</strong> i uppdraget till stadens <strong>för</strong>valtningar. Samtidigt visar enkäten till stadsdelarna<br />
att <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> folkhälsoarbete saknas nästan genomgående just bland Stockholms stadsdelar.<br />
<strong>Kommunernas</strong> samverkan med landstingen/regionerna <strong>för</strong>efaller i vissa avseenden ha minskat<br />
sedan 1995. En lägre andel av kommunerna med övergripande handlingsplan <strong>för</strong> folkhälsoarbete har<br />
planen gemensam med landstinget (även om så fortfarande är fallet i drygt hälften av kommunerna).<br />
Allt fler folkhälsoråd lyder under kommunen i stället <strong>för</strong> under landstinget. Dock ökar politiska representanter<br />
från landstinget i råden och landstingen är med och finansierar folkhälsosamordnartjänsten.<br />
Samordning och samverkan är av central betydelse <strong>för</strong> ett lyckat folkhälsoarbete och där<strong>för</strong> är det<br />
viktigt att närmare studera olika samverkansformer samt <strong>för</strong>utsättningar och hinder <strong>för</strong> samverkan.<br />
Landstingens och länsstyrelsernas folkhälsoarbete skulle där<strong>för</strong> vara intressant att kartlägga.<br />
Sammantaget kan konstateras att både kommuner och stadsdelar har en relativt bra <strong>organisation</strong><br />
<strong>för</strong> folkhälsoarbete och att kommunernas <strong>organisation</strong> har stärkts sedan 1995. De utmaningar som de<br />
nationella folkhälsomålen utgör torde där<strong>för</strong> ha goda <strong>för</strong>utsättningar att lyckas. Detta kräver dock<br />
samverkan från nationell, regional och lokal nivå mellan allt fler aktörer.
Referenser<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 27<br />
Danielson M, Marklund U. Kartläggning av kommunernas folkhälsoarbete. Stockholm: Folkhälsoinstitutet;<br />
1996:88.<br />
Hellmark E, Tykesson PM. Det lokala folkhälsoarbetet. Sundsvall: Mitthögskolan; 1999.<br />
Melinder K. Kommunala basfakta <strong>för</strong> folkhälsoplanering. Hälsan och dess bestämningsfaktorer i<br />
olika typer av kommuner. Stockholm: <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut; <strong>2003</strong>:49.<br />
<strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut. Insatser mot STD/HIV: Projektkatalog 2001. Stockholm: <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut<br />
2001:31.<br />
<strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut. Förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet. Redovisning av<br />
regeringsuppdrag att utveckla ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem <strong>för</strong> det samlade<br />
folkhälsoarbetet. Dnr 02-0368. Stockholm: <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut; <strong>2003</strong>.<br />
Svenska Kommun<strong>för</strong>bundet, Landstings<strong>för</strong>bundet. Folkhälsoprogrammet – en framsynt satsning<br />
som fått fotfäste. En uppföljning hösten 2001. Rapportutkast 2002-01-28.
28 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Bilaga 1. Följebrev – kommun<br />
MISSIV<br />
www.fhi.se <strong>2003</strong>-06-03 Dnr 39-03-434<br />
Enkät om kommunens <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Till<br />
Kommunstyrelsen <strong>för</strong> vidarebefordran till<br />
ansvariga nämnder/<strong>för</strong>valtningar<br />
Under april i <strong>år</strong> antog riksdagen <strong>för</strong>slaget om ett övergripande nationellt mål <strong>för</strong> folkhälsan<br />
och ställde sig bakom <strong>för</strong>slaget om elva målområden (se gärna under ”Mål <strong>för</strong> folkhälsan” på<br />
<strong>Statens</strong> folkhälsoinstituts webbsida www.fhi.se) .<br />
Det övergripande nationella målet <strong>för</strong> folkhälsoarbetet ska vara att skapa samhälleliga<br />
<strong>för</strong>utsättningar <strong>för</strong> en god hälsa på lika villkor <strong>för</strong> hela befolkningen. Många faktorer i<br />
samhället påverkar folkhälsan. Det politiska ansvaret är <strong>för</strong>delat mellan olika delar och nivåer<br />
i samhället. Ett samlat folkhälsoarbete kräver där<strong>för</strong> insatser av flera samhällsaktörer och<br />
inom flera politikområden. Målområdena visar hur kommuner, landsting, frivillig<strong>organisation</strong>er<br />
och andra aktörer själva kan arbeta <strong>för</strong> att nå det övergripande folkhälsomålet. <strong>Statens</strong><br />
folkhälsoinstitut ansvarar bland annat <strong>för</strong> den samlade uppföljningen av det övergripande<br />
folkhälsomålet.<br />
Syftet med den bifogade enkäten är att få större kunskap om hur det kommunala<br />
folkhälsoarbetet är organiserat. Kunskapen är värdefull <strong>för</strong> att FHI på bästa sätt ska kunna<br />
stödja och underlätta kommunernas folkhälsoarbete. Kunskapen är också värdefull in<strong>för</strong> den<br />
samlade uppföljningen av folkhälsomålet och kommer att redovisas kommunvis i<br />
Kommunala basfakta <strong>för</strong> folkhälsoplanering KBF som finns utlagd på FHI:s webbplats.<br />
Resultaten sammanställs i en rapport som kommer att sändas ut till de som besvarat enkäten.<br />
Samråd med Svenska kommun<strong>för</strong>bundet har skett.<br />
För att underlätta bearbetning av enkäten ber vi Dig besvara den via Internet. Du finner<br />
blanketten under webbadressen: http://www.easyresearch.se/survey.asp<br />
Användarnamn: 4961 Lösen: tvpy377f<br />
Enkäten kan också besvaras genom att fylla i och sända in den bifogade pappersenkäten i<br />
svarskuvertet.<br />
Vi är tacksamma om ni besvarar enkäten och vi behöver ert svar senast 1 juli <strong>2003</strong>.<br />
Eventuella frågor besvaras av Ewa Ekdahl, tel. 08-566 135 31, e-post ewa.ekdahl@fhi.se<br />
eller Anette Hamerslag, tel. 08-566 136 20, e-post anette.hamerslag@fhi.se .<br />
Med vänlig hälsning<br />
Gunnar Ågren<br />
För kännedom till:<br />
Kommun<strong>för</strong>bundets läns<strong>för</strong>bund<br />
Landstingens/regionernas samhällsmedicinska enheter/motsvarande
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 29<br />
Bilaga 2. Pappersenkät – kommun<br />
Kommunens <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
1. Kommunens namn: ________________________________________________________<br />
2. Finns det en skriftlig, övergripande handlingsplan/policy <strong>för</strong> folkhälsoarbetet i<br />
kommunen?<br />
Ja, den antogs ________ (<strong>år</strong>tal)<br />
Nej<br />
Om ”ja” på fråga 2 ber vi er även besvara fråga 3-4. Om ”nej” fortsätter ni till fråga 5.<br />
3. Är handlingsplanen/policyn gemensam med<br />
Landstinget<br />
Andra kommuner<br />
Andra myndigheter/<strong>organisation</strong>er Vilka?____________________________________<br />
4. Finns det åtgärdsprogram med koppling till den övergripande<br />
handlingsplanen/policyn?<br />
Ja Inom vilka områden? ________________________________________________<br />
Nej<br />
5. Finns det öronmärkta verksamhetspengar <strong>för</strong> folkhälsoarbete inom kommunen?<br />
Ja<br />
Nej
30 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
6. Har kommunen något tvärsektoriellt organ, folkhälsoråd el. dyl., som arbetar med<br />
<strong>folkhälsofrågor</strong>?<br />
Ja Ange dess benämning: _________________________________________________<br />
Nej Finns det planer på att starta ett folkhälsoråd/motsvarande <strong>2003</strong>-2004?<br />
Ja<br />
Nej<br />
Om ”ja” på fråga 6 ber vi er också att besvara fråga 7-10. Om ”nej” fortsätter ni till fråga<br />
11.<br />
7. Var i <strong>organisation</strong>en finns folkhälsorådet/motsvarande?<br />
Kommunstyrelsen<br />
Kommunal nämnd Vilken? ________________________________________________<br />
Annat Vad? ____________________________________________________________<br />
8. Vilken roll har folkhälsorådet/motsvarande?<br />
Beslutande<br />
Rådgivande Till vilken nämnd/motsvarande? ________________________________<br />
Verkställande<br />
Annat Vad?____________________________________________________________
9. Vilka ing<strong>år</strong> i folkhälsorådet/motsvarande?<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 31<br />
Politiker från kommunstyrelsen<br />
Tjänstemän från kommunal nämnd/<strong>för</strong>valtning Vilken/vilka nämnd/er resp.<br />
<strong>för</strong>valtning/ar? __________________________________________________________<br />
Politiker från kommunal nämnd/<strong>för</strong>valtning Vilken/vilka nämnd/er resp.<br />
<strong>för</strong>valtning/ar? __________________________________________________________<br />
Tjänstemän från landstinget<br />
Politiker från landstinget<br />
Representant/er <strong>för</strong>:<br />
Arbets<strong>för</strong>medlingen<br />
Frivilliga <strong>organisation</strong>er Vilken/vilka? _______________________________________<br />
Försäkringskassan<br />
Primärv<strong>år</strong>den<br />
Skolan<br />
Annat Vad? _____________________________________________________________<br />
10. Har folkhälsorådet/motsvarande egen budget?<br />
Ja<br />
Nej<br />
11. Finns folkhälsosamordnare, hälsoplanerare el. annan tjänsteman, verksam i<br />
kommunen med speciell uppgift att stimulera folkhälsoarbetet?<br />
Ja<br />
Nej<br />
Om ”ja” på fråga 11 ber vi er också att besvara fråga 12-14. Om ”nej” fortsätter ni till<br />
fråga 15.
32 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
12. Tjänsten/tjänsterna finansieras av<br />
Kommunen<br />
Landstinget/regionen<br />
Både kommunen och landsting/region<br />
13. Tjänstens/tjänsternas sammanlagda omfattning<br />
Mer än en heltid<br />
En heltid<br />
Minst en halvtid<br />
Mindre än en halvtid<br />
14. Var i <strong>organisation</strong>en är tjänsten/tjänsterna placerad/e?<br />
I kommunledning<br />
I en <strong>för</strong>valtning Vilken? __________________________________________________<br />
Annanstans Var?________________________________________________________<br />
15. Följs folkhälsoarbetet upp systematiskt?<br />
Ja Via <strong>år</strong>sredovisning<br />
Via välfärdsbokslut<br />
På annat sätt Hur?_________________________________________<br />
Nej
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 33<br />
16. För att underlätta kontakten mellan <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut och kommunerna vill vi<br />
gärna upprätta en adresslista med kontaktpersoner i kommunerna.<br />
Uppgifter om min kommuns kontaktperson i <strong>folkhälsofrågor</strong>:<br />
Namn:_______________________________________________________________________<br />
Befattning:____________________________________________________________________<br />
E-postadress:__________________________________________________________________<br />
17. Kontaktpersonen godkänner att hans/hennes namn läggs ut på <strong>Statens</strong><br />
folkhälsoinstituts hemsida (www.fhi.se) i ovanstående sammanhang.<br />
Ja<br />
Nej<br />
18. Vi vill gärna veta vem som besvarat denna enkät ifall vi behöver ta kontakt <strong>för</strong><br />
ytterligare upplysningar om enkäten.<br />
Namn: _______________________________________________________________________<br />
Befattning: ___________________________________________________________________<br />
Adress: ______________________________________________________________________<br />
Kommun: ____________________________________________________________________<br />
Telefon: _____________________________________________________________________<br />
E-post: ______________________________________________________________________
34 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
19. Övriga kommentarer:<br />
Ge gärna synpunkter på hur <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut kan underlätta kommunernas<br />
folkhälsoarbete.<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
___________________________________________________________________________<br />
Skicka gärna era folkhälsoplaner till: <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut<br />
Att. Madelen Antonsson<br />
103 52 Stockholm<br />
(e-post: madelen.antonsson@fhi.se)<br />
Varmt tack <strong>för</strong> att ni tagit er tid att besvara enkäten!<br />
Eventuella frågor besvaras av Ewa Ekdahl, tel. 08-5661 35 31, e-post<br />
ewa.ekdahl@fhi.se eller Anette Hamerslag, tel. 08-5661 36 20, e-post<br />
anette.hamerslag@fhi.se .<br />
Var vänlig skicka in besvarad enkät i bifogat kuvert till <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut<br />
<strong>för</strong>e 1 juli <strong>2003</strong>.
Bilaga 3. Svenska Kommun<strong>för</strong>bundets<br />
kommungruppsindelning<br />
Storstäder (3)<br />
Göteborg<br />
Malmö<br />
Stockholm<br />
Förortskommuner (36)<br />
Ale<br />
Bollebygd<br />
Botkyrka<br />
Burlöv<br />
Danderyd<br />
Ekerö<br />
Haninge<br />
Huddinge<br />
Håbo<br />
Härryda<br />
Järfälla<br />
Kungsbacka<br />
Kungälv<br />
Lerum<br />
Lidingö<br />
Lomma<br />
Mölndal<br />
Nacka<br />
Partille<br />
Salem<br />
Skurup<br />
Sollentuna<br />
Solna<br />
Staffanstorp<br />
Sundbyberg<br />
Svedala<br />
Tyresö<br />
Täby<br />
Upplands-Bro<br />
Upplands Väsby<br />
Vallentuna<br />
Vaxholm<br />
Vellinge<br />
Värmdö<br />
Öckerö<br />
Österåker<br />
Större städer (26)<br />
Borås<br />
Eskilstuna<br />
Falun<br />
Gävle<br />
Halmstad<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 35<br />
Helsingborg<br />
Jönköping<br />
Kalmar<br />
Karlskrona<br />
Karlstad<br />
Kristianstad<br />
Linköping<br />
Luleå<br />
Lund<br />
Norrköping<br />
Skellefteå<br />
Sundsvall<br />
Södertälje<br />
Umeå<br />
Uppsala<br />
Varberg<br />
Västerås<br />
Växjö<br />
Örebro<br />
Örnsköldsvik<br />
Östersund<br />
Medelstora städer (40)<br />
Alingsås<br />
Avesta<br />
Boden<br />
Borlänge<br />
Eslöv<br />
Falkenberg<br />
Falköping<br />
Gällivare<br />
Hudiksvall<br />
Härnösand<br />
Hässleholm<br />
Höganäs<br />
Karlshamn<br />
Katrineholm<br />
Kiruna<br />
Kristinehamn<br />
Köping<br />
Landskrona<br />
Lidköping<br />
Lindesberg<br />
Ludvika<br />
Mariestad<br />
Mjölby<br />
Mora<br />
Motala<br />
Nyköping<br />
Nynäshamn<br />
Nässjö<br />
Piteå<br />
Ronneby<br />
Sigtuna<br />
Skövde<br />
Strängnäs<br />
Söderhamn<br />
Trelleborg<br />
Uddevalla<br />
Vänersborg<br />
Västervik<br />
Ystad<br />
Ängelholm<br />
Industrikommuner (53)<br />
Arboga<br />
Bengtsfors<br />
Bjuv<br />
Boxholm<br />
Bromölla<br />
Degerfors<br />
Emmaboda<br />
Fagersta<br />
Filipstad<br />
Finspång<br />
Gislaved<br />
Gnosjö<br />
Grums<br />
Gullspång<br />
Götene<br />
Herrljunga<br />
Hofors<br />
Hultsfred<br />
Hylte<br />
Hällefors<br />
Karlskoga<br />
Kumla<br />
Kungsör<br />
Laxå<br />
Lessebo<br />
Lilla Edet<br />
Ljungby<br />
Markaryd<br />
Munkfors<br />
Mönsterås<br />
Norberg<br />
Nybro<br />
Olofström
36 kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong><br />
Osby<br />
Oskarshamn<br />
Oxelösund<br />
Perstorp<br />
Sandviken<br />
Skinnskatteberg<br />
Smedjebacken<br />
Storfors<br />
Surahammar<br />
Tibro<br />
Tidaholm<br />
Tranemo<br />
Trollhättan<br />
Uppvidinge<br />
Vaggeryd<br />
Vetlanda<br />
Värnamo<br />
Åstorp<br />
Örkelljunga<br />
Östra Göinge<br />
Landsbygdskommuner (30)<br />
Aneby<br />
Borgholm<br />
Båstad<br />
Essunga<br />
Färgelanda<br />
Gotland<br />
Grästorp<br />
Heby<br />
Högsby<br />
Hörby<br />
Kinda<br />
Laholm<br />
Lekeberg<br />
Ljusdal<br />
Mellerud<br />
Mörbylånga<br />
Ockelbo<br />
Ovanåker<br />
Robertsfors<br />
Sjöbo<br />
Svalöv<br />
Tanum<br />
Tierp<br />
Tomelilla<br />
Torsås<br />
Töreboda<br />
Valdemarsvik<br />
Vara<br />
Ydre<br />
Ödeshög<br />
Glesbygdskommuner (29)<br />
Arjeplog<br />
Arvidsjaur<br />
Berg<br />
Bjurholm<br />
Bräcke<br />
Dorotea<br />
Härjedalen<br />
Jokkmokk<br />
Krokom<br />
Lycksele<br />
Malung<br />
Malå<br />
Norsjö<br />
Orsa<br />
Pajala<br />
Ragunda<br />
Sorsele<br />
Storuman<br />
Strömsund<br />
Torsby<br />
Vansbro<br />
Vilhelmina<br />
Vindeln<br />
Ånge<br />
Åre<br />
Åsele<br />
Älvdalen<br />
Överkalix<br />
Övertorneå<br />
Övriga större kommuner (31)<br />
Alvesta<br />
Arvika<br />
Bollnäs<br />
Eksjö<br />
Enköping<br />
Flen<br />
Hallsberg<br />
Hallstahammar<br />
Hedemora<br />
Kalix<br />
Klippan<br />
Kramfors<br />
Kävlinge<br />
Leksand<br />
Lysekil<br />
Mark<br />
Norrtälje<br />
Orust<br />
Sala<br />
Simrishamn<br />
Skara<br />
Sollefteå<br />
Stenungsund<br />
Säffle<br />
Sölvesborg<br />
Timrå<br />
Tranås<br />
Ulricehamn<br />
Vimmerby<br />
Älmhult<br />
Östhammar<br />
Övriga mindre kommuner<br />
(42)<br />
Askersund<br />
Dals-Ed<br />
Eda<br />
Forshaga<br />
Gagnef<br />
Gnesta<br />
Habo<br />
Hagfors<br />
Hammarö<br />
Haparanda<br />
Hjo<br />
Höör<br />
Karlsborg<br />
Kil<br />
Knivsta<br />
Ljusnarsberg<br />
Mullsjö<br />
Munkedal<br />
Nora<br />
Nordanstig<br />
Nordmaling<br />
Nykvarn<br />
Rättvik<br />
Sotenäs<br />
Strömstad<br />
Sunne<br />
Svenljunga<br />
Säter<br />
Sävsjö<br />
Söderköping<br />
Tingsryd<br />
Tjörn<br />
Trosa<br />
Vadstena<br />
Vingåker<br />
V<strong>år</strong>g<strong>år</strong>da<br />
Vännäs<br />
Åmål<br />
Årjäng<br />
Åtvidaberg<br />
Älvkarleby<br />
Älvsbyn
Bilaga 4. Åtgärdsprogram per målområde<br />
kartläggning av kommunernas <strong>organisation</strong> <strong>för</strong> <strong>folkhälsofrågor</strong> 37<br />
De som uppgav sig ha åtgärdsprogram kopplade till den övergripande handlingsplanen fick besvara<br />
den öppna frågan ”Inom vilka områden?”. De öppna svaren har i efterhand kategoriserats och sorterats<br />
under de elva nationella målområdena <strong>för</strong> folkhälsa.<br />
Målområde<br />
Antal kommuner<br />
med åtgärdsprogram Folkhälsoområdet<br />
1. Delaktighet och 3 Demokrati/delaktighet<br />
inflytande i samhället 1 Främlingsfientlighet/rasism<br />
1 Gemenskap/delaktighet<br />
1 Stöd till <strong>för</strong>eningslivet<br />
1 Ungdomsdemokratiarbete<br />
2. Ekonomisk och social trygghet 2 Sjukskrivna/arbetssökande<br />
1 Ökad kompetens och sysselsättning<br />
3. Trygga och goda uppväxtvillkor 30 Barn och ungdom/goda uppväxtvillkor<br />
5 Skola – hälsofrämjande<br />
2 Psykisk hälsa bland barn och ungdom<br />
2 Överviktiga barn<br />
4. Ökad hälsa i arbetslivet 12 Arbetsplatser – hälsofrämjande/god hälsa i arbetslivet<br />
1 Sysselsättning och god arbetsmiljö<br />
5. Sunda och säkra miljöer 14 Allergi<br />
och produkter 9 Trygg och säker<br />
8 Skade<strong>för</strong>ebyggande<br />
4 Agenda 21/miljö<br />
2 Sund och säker livsmiljö<br />
2 Trafiksäkerhet<br />
1 Buller<br />
1 Inom- och utomhusmiljö<br />
8. Trygg och säker sexualitet och 2 Sex och samlevnad<br />
en god reproduktiv hälsa 2 Sex och samlevnad bland unga<br />
1 HIV/STD<br />
9. Ökad fysisk aktivitet 23 Fysisk aktivitet<br />
10. Goda matvanor och säkra livsmedel 12 Kost<br />
11. Minskat bruk av tobak och alkohol,<br />
ett samhälle fritt från narkotika och<br />
dopning samt minskade skadeverk-<br />
35 Alkohol/narkotika<br />
ningar av överdrivet spelande 13 Tobak<br />
Äldre 20 Äldres hälsa<br />
Brotts<strong>för</strong>ebyggande 9 Brotts<strong>för</strong>ebyggande<br />
2 Trygghet/ordning och säkerhet<br />
Övrigt 12 Folkhälsa generellt/God och jämlik hälsa<br />
6 Vuxna/mitt i livet-hälsa<br />
5 Kultur och fritid<br />
4 Levnadsvanor/livsstil<br />
4 Utbildning<br />
3 Välfärdsbokslut<br />
3 Kvinnors hälsa<br />
3 Prioriteras om <strong>år</strong>ligen<br />
3 Samverkan<br />
1 Friskv<strong>år</strong>d<br />
1 HKB<br />
1 Kommunen som hälsofrämjande arbetsplats<br />
1 Program kopplade till geografiskt indelade områden<br />
1 Mobbning<br />
1 Psykisk hälsa<br />
1 Rehabilitering<br />
1 Vuxen/<strong>för</strong>äldraroll<br />
8 Övrigt
<strong>Statens</strong> folkhälsoinstituts huvuduppgift är att <strong>för</strong>bättra folkhälsan. För detta krävs en<br />
överblick av folkhälsoarbetet i landet.<br />
Redan 1995 genom<strong>för</strong>de Folkhälsoinstitutet en kartläggning av kommunernas arbete<br />
på området. Denna kartläggning upprepades <strong>2003</strong> och då med utgångspunkt i det nationella<br />
folkhälsomålet. Syftet var att få större kunskap om hur det kommunala folkhälsoarbetet<br />
är organiserat samt vilken utveckling som skett sedan det <strong>för</strong>sta kartläggningstillfället.<br />
Sammanfattningsvis kan konstateras att folkhälsoarbetet utvecklas mycket snabbt<br />
och att kommunernas <strong>organisation</strong> på området har stärkts sedan 1995. Främst är det<br />
andelen med övergripande handlingsplaner som ökat och sådana finns i dag i 53 procent<br />
av kommunerna.<br />
Kunskaperna från kartläggningen är värdefulla <strong>för</strong> kommunernas planering av folkhälsoarbetet<br />
och <strong>för</strong> att <strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut på bästa sätt ska kunna stödja och underlätta<br />
kommunernas folkhälsoarbete i framtiden.<br />
<strong>Statens</strong> folkhälsoinstitut<br />
Distributionstjänst<br />
120 88 Stockholm<br />
Fax 08-449 88 11<br />
E-post fhi@strd.se<br />
Internet www.fhi.se<br />
Rapport R 2004:21<br />
ISSN 1651-8624<br />
ISBN 91-7257-279-5