Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer

Hälsa på lika villkor? 

Hälsa och livsvillkor bland hbt-personer 

Niklas Roth, Gunnel Boström och Karin Nykvist 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Hälsa på lika villkor? 

Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer 

Niklas Roth, Gunnel Boström och Karin Nykvist 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut 2006:08 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-453-4 

redaktör: gunnel boström 

omslagsfotografi: nordic photos; arnaldur halldorsson, 

palmi gudmundsson, sören colbring 

grafisk produktion: ab typoform 

tryck: elanders gotab ab, stockholm, 2006

Innehåll 

Förord ______________________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ______________________________________________________________ 6 

Summary ____________________________________________________________________ 9 

Inledning __________________________________________________________________ 12 

Metod ______________________________________________________________________ 12 

Enkätundersökningar __________________________________________________________ 12 

Nationella folkhälsoenkäten __________________________________________________ 12 

Webbenkät riktad till hbt-personer ______________________________________________ 13 

Representativitet __________________________________________________________ 13 

Definition av begrepp ________________________________________________________ 14 

Sexuell läggning ____________________________________________________________ 14 

Könsidentitet och könsuttryck ________________________________________________ 14 

Gruppindelningar __________________________________________________________ 16 

Material ____________________________________________________________________ 17 

Avgränsning av materialet ____________________________________________________ 17 

Beskrivning av material ______________________________________________________ 17 

Beskrivning av redovisningsgrupper ____________________________________________ 21 

Hälsa ______________________________________________________________________ 22 

Självskattad hälsa ____________________________________________________________ 22 

Sammanfattning __________________________________________________________ 22 

Självskattad hälsa __________________________________________________________ 22 

Psykisk hälsa ________________________________________________________________ 25 


Självskattat psykiskt välbefinnande (GHQ12) ____________________________________ 26 

Ängslan, oro eller ångest ____________________________________________________ 28 

Stress ____________________________________________________________________ 30 

Sömnsvårigheter __________________________________________________________ 31 

Självmordstankar/Självmordsförsök ____________________________________________ 33 

Fysisk hälsa ________________________________________________________________ 38 


Värk ____________________________________________________________________ 38 

Långvarig sjukdom __________________________________________________________ 42 

Övervikt, fetma ____________________________________________________________ 43 

Vårdkontakter ______________________________________________________________ 46 

Sammanfattning ____________________________________________________________ 46 

Vårdkontakt ________________________________________________________________ 46

Levnadsvanor ______________________________________________________________ 50 


Tobaksanvändning ____________________________________________________________ 51 

Rökning __________________________________________________________________ 51 

Snusning ________________________________________________________________ 54 

Alkohol ____________________________________________________________________ 56 

Narkotikaanvändning ________________________________________________________ 58 

Fysisk aktivitet ______________________________________________________________ 62 

Utsatthet __________________________________________________________________ 66 


Otrygghet och rädsla ________________________________________________________ 66 

Rädsla för överfall, rån eller annat ofredande______________________________________ 66 

Rädsla för våld eller trakasserier på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck __ 69 

Utsatthet för kränkande behandling/bemötande __________________________________ 70 

Utsatthet för hot, våld och trakasserier __________________________________________ 72 

Utsatthet för hot om våld ____________________________________________________ 72 

Utsatthet för våld __________________________________________________________ 72 

Utsatthet för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck __ 73 

Utsatthet för diskriminering ____________________________________________________ 77 

Social förankring ____________________________________________________________ 79 


Tillit ______________________________________________________________________ 80 

Emotionellt stöd ____________________________________________________________ 83 

Praktiskt stöd ______________________________________________________________ 86 

Deltagande ________________________________________________________________ 88 

Förtroende för det omgivande samhället ________________________________________ 90 

Öppenhet __________________________________________________________________ 94 


Öppenhet i uppväxtfamiljen, bland vänner, i skolan och arbetslivet ____________________ 94 

Öppenhet i uppväxtfamiljen/familjen __________________________________________ 96 

Öppenhet bland vänner ____________________________________________________ 98 

Öppenhet i skolan/arbetsliv __________________________________________________ 99

Förord 

Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick i november 2003 regeringens uppdrag att undersöka och analysera 

hälsosituationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer). Återrapporteringen 

av regeringsuppdraget bygger huvudsakligen på två undersökningar genomförda av FHI: den nationella 

folkhälsoenkäten och en Internetbaserad webbenkät. Resultaten från dessa undersökningar 

redovisades i bilaga 2 i återrapporteringen av regeringsuppdraget i december 2005. Föreliggande 

rapport är en utveckling av den då redovisade bilagan Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor 

bland hbt-personer. 

Stockholm, juni 2006 

gunnar ågren 

generaldirektör 

hälsa på lika villkor? 5

6 hälsa på lika villkor? 

Sammanfattning 

Sammanfattningsvis kan konstateras att en övervägande del av hbt-personerna hade en god hälsa. Det 

var dock en betydligt större andel med sämre hälsa bland hbt-personer än i den övriga befolkningen. 

Speciellt den psykiska hälsan var betydligt sämre. Skillnaderna i hälsa var också stor inom gruppen 

hbt-personer. Transpersoner hade nästan genomgående den sämsta hälsan, följt av bisexuella och 

homosexuella. 

Självskattad hälsa. Det var lika vanligt att rapportera ett bra hälsotillstånd bland homooch/eller 

bisexuella män som bland män i övriga befolkningen. Det fanns dock stora skillnaden bland kvinnor. 

Bra hälsa var betydligt vanligare bland kvinnor i övriga befolkningen (72 procent) än bland homooch/eller 

bisexuella kvinnor (60 procent). Framför allt rapporterade homooch/eller bisexuella 

kvinnor i åldrarna 45–64 år samt män i åldrarna 16–29 år i större utsträckning dålig hälsa än övriga 

befolkningen. Bisexuella och transpersoner hade sämre allmänt hälsotillstånd än homosexuella personer. 

Psykisk hälsa. En mycket större andel av homooch/eller bisexuella personer hade nedsatt psykiskt 

välbefinnande än i övriga befolkningen. Bisexuella och transpersoner hade sämre psykiskt välbefinnande 

än homosexuella (40, 40 respektive 31 procent), framför allt de yngre, 16–29 år. 

Ängslan, oro eller ångest var mycket vanligare bland homooch/eller bisexuella personer, framför 

allt bland kvinnor, än i övriga befolkningen. Svår ängslan, oro eller ångest var vanligare bland 

bisexuella och transpersoner än bland homosexuella (20, 26 respektive 13 procent). Största andelen 

med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest fanns bland unga transpersoner (44 procent). Homosexuella 

personer med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella personer med homosexuella 

inslag hade ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än bisexuella personer. 

Att känna sig stressad var mycket vanligare bland homooch/eller bisexuella personer i åldrarna 

16–29 år och 45–64 år än i övriga befolkningen. En större andel bland homooch/eller bisexuella 

personer, framför allt kvinnor, än i övriga befolkningen uppgav att de hade svåra sömnsvårigheter. 

Transpersoner hade svåra sömnsvårigheter i större utsträckning än homosexuella. 

Självmordstankar/självmordsförsök. Det var mycket vanligare att ha övervägt eller att ha försökt ta 

sitt liv bland homooch/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen, särskilt i åldrarna 16–29 

år. Det var nästan lika vanligt att ha övervägt eller försökt ta sitt liv bland homo-, bisexuella och transpersoner. 

Att överväga eller försöka ta sitt liv var vanligare bland homooch bisexuella personer med 

kort utbildning och bland dem som var födda i annat land än Sverige än i övriga befolkningen. 

Transpersoner med kort utbildning hade i större utsträckning försökt ta sina liv än dem med lång. 

Fysisk hälsa. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade svår värk i större utsträckning än kvinnor i 

övriga befolkningen. Det var vanligare bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år än bland homosexuella 

män att ha svår värk. Svår värk var vanligare bland homooch bisexuella män, kvinnor som hade kort 

utbildning samt bland homooch bisexuella personer som inte levde i storstad än bland dem med lång 

utbildning respektive dem som levde i storstad. Transpersoner med lång utbildning hade svår värk i 

mindre omfattning än dem med kort och mellanlång utbildning. 

Att lida av någon långvarig sjukdom var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer än i 

övriga befolkningen. Långvarig sjukdom var vanligare bland transpersoner än bland bisexuella. 

Homo- och/eller bisexuella personer var överviktiga eller hade fetma i mindre utsträckning än 

befolkningen i övrigt. Bland homooch/eller bisexuella personer var det mindre vanligt med övervikt 

och fetma bland dem med lång utbildning eller de som levde i mindre städer, på mindre orter eller 

landsbygd än bland dem med kort utbildning eller de som bodde i storstäder.

hälsa på lika villkor? 7 

Vårdutnyttjande. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella än i den övriga befolkningen att 

ha haft olika former av vårdkontakt. Bland homooch/eller bisexuella kvinnor var det vanligare att ha 

haft kontakt med psykolog, sjukgymnast eller varit inlagd på sjukhus än bland kvinnor i övriga 

befolkningen. Bland homooch/eller bisexuella män var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus 

än bland män i övriga befolkningen. Transpersoner hade träffat psykolog i större utsträckning än 

homooch bisexuella personer och det var vanligare bland transpersoner att ha träffat kurator än 

bland homosexuella personer. 

Tobaksvanor. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer att röka dagligen än i övriga 

befolkningen, framför allt bland män i åldrarna 30–44 år och kvinnor i åldrarna 45–64 år. Det var 

framför allt homooch bisexuella personer med kort utbildning och de som inte var föreningsaktiva 

som rökte dagligen. 

Det var mindre vanligt bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år att snusa dagligen 

än bland unga män i övriga befolkningen. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 30–64 år 

snusade däremot dagligen i större utsträckning än kvinnor i motsvarande åldrar i övriga befolkningen. 

Homosexuella kvinnor i åldrarna 16–44 år snusade dagligen i större utsträckning än bisexuella kvinnor 

samt homooch bisexuella män. Homo- och bisexuella personer med kort utbildning snusade 

dagligen i större utsträckning än dem med mellanlång eller lång utbildning. 

Alkoholvanor. Bland homooch/eller bisexuella personer fanns en större andel personer som inte 

nyttjade alkohol alls, samtidigt som det fanns en större andel än i övriga befolkningen som var riskkonsumenter. 

Bland yngre kvinnor, framför allt homooch/eller bisexuella, var riskkonsumtionen 

betydligt mer utbredd än bland övriga unga kvinnor. Riskkonsumtion var också vanligare bland 

bisexuella personer som levde i storstad och homosexuella personer som inte var föreningsaktiva än 

bland dem som inte levde i storstad eller var föreningsaktiva. 

Narkotika. Att använda cannabis var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer, framför 

allt yngre, än i övriga befolkningen. Bland yngre bisexuella personer var det mycket vanligare 

att använda cannabis än bland yngre homosexuella. Att använda annan narkotika än cannabis var vanligare 

bland homosexuella personer som levde i storstad och bland dem som inte var föreningsaktiva 

än bland dem som inte levde i storstad respektive var föreningsaktiva. Bland transpersoner var det 

vanligare att använda annan narkotika än cannabis bland dem som levde i storstad än bland dem som 

inte levde i storstad. 

Fysisk aktivitet. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 och 45–64 år samt homo- 

och /eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år hade mer stillasittande fritid än personer i övriga befolkningen. 

Det var vanligare att homooch bisexuella personer med kort utbildning hade stillasittande 

fritid än bland dem med lång utbildning. Transpersoner motionerade eller tränade regelbundet i 

mycket mindre utsträckning än homooch bisexuella personer. 

Utsatthet. Utsatthet för hot och våld var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer, framför 

allt unga män, än i den övriga befolkningen. Att ha varit utsatt för trakasserier eller våld på grund av 

sexuell läggning någon gång i livet var vanligare bland homosexuella än bland bisexuella personer, 

men det var ingen skillnad i utsatthet under det senaste året. Homosexuella personer med vissa heterosexuella 

inslag hade varit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning i större 

omfattning än bisexuella personer. Att ha blivit diskriminerad på grund av sin sexuella läggning eller 

könsuttryck/könsidentitet var lika vanligt bland homooch bisexuella samt transpersoner. 

Tillit. Brist på tillit till andra personer var vanligare bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 

30–44 år och kvinnor i åldrarna 16–29 samt 45–64 år än bland personer i den övriga befolkningen. 

Det var framför allt vanligare bland bisexuella än bland homosexuella och bland personer med kort 

utbildning än bland dem med lång att sakna tillit till andra. Brist på tillit var också vanligare bland 

homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige samt bland dem som inte var förenings


aktiva och bland bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd. Det 

var vanligare bland transpersoner att sakna tillit till andra människor än bland homosexuella personer. 

Emotionellt stöd. Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland homooch/eller bisexuella personer 

än i övriga befolkningen, framför allt bland bisexuella män. Det var vanligare bland homooch 

bisexuella med kort utbildning och bland bisexuella personer som inte levde i storstad och de som inte 

var föreningsaktiva att sakna emotionellt stöd än bland dem med lång utbildning respektive de som 

bodde i storstad eller var föreningsaktiva. Heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag 

saknade emotionellt stöd i större utsträckning än bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella 

inslag. Det var vanligare bland transpersoner att sakna emotionellt stöd än bland homosexuella 

personer. 

Praktiskt stöd. Bland homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år var det vanligare att 

sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i den övriga befolkningen. Det var vanligare bland bisexuella 

män än bland homosexuella att inte ha tillgång till praktiskt stöd. Det var också vanligare att sakna 

praktiskt stöd bland homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige och bland bisexuella 

personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem födda i Sverige 

respektive dem som levde i storstad. Transpersoner saknade praktiskt stöd i större omfattning än 

bisexuella personer. 

Deltagande. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha ett 

lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter eller evenemang) än bland kvinnor i övriga 

befolkningen. Lågt socialt deltagande var också vanligare bland homooch bisexuella personer som 

inte var föreningsaktiva eller hade kort utbildning än bland föreningsaktiva och dem med lång utbildning. 

Lågt socialt deltagande var också vanligare bland bisexuella som levde i mindre stad, på mindre 

ort eller landsbygd än bland dem som levde i storstad. 

Förtroende för det omgivande samhället. Homo- och/eller bisexuella personer hade mindre förtroende 

för försäkringskassan än övriga befolkningen. Homo- och/eller bisexuella män hade även 

mindre förtroende för arbetsförmedlingen än män i övriga befolkningen. Förtroendet för riksdagen 

var större bland homooch/eller bisexuella personer och bland kvinnor var förtroendet större för 

kommunpolitiker än i övriga befolkningen. En större andel bisexuella män än homosexuella kvinnor 

och män hade mindre förtroende för polis och socialtjänst. Förtroendet för samhällsinstitutioner var 

mindre bland dem med kort utbildning och bland dem som inte var föreningsaktiva än bland dem med 

lång utbildning och bland de föreningsaktiva. Det var vanligare bland heterosexuella personer med 

vissa homosexuella inslag att ha litet förtroende för polis, riksdagen, kommunpolitiker och fackföreningar 

än bland bisexuella personer. Det var vanligare bland transpersoner att ha litet förtroende för 

sjukvården, socialtjänsten, domstolar, riksdagen, landstingspolitiker och kommunpolitiker än bland 

homosexuella personer. Förtroendet för samhällsinstitutioner var mindre bland transpersoner som 

inte var föreningsaktiva eller var födda i annat land än Sverige än bland dem som var föreningsaktiva 

eller födda i Sverige. 

Öppenhet. Totalt var bisexuella män mindre öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer 

samt bisexuella kvinnor. Bisexuella män var mindre öppna i uppväxtfamiljen, bland vänner och 

i skolan eller arbetslivet och öppenheten minskade kraftigt med åldern. 

Transpersoner var i mindre utsträckning öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än homosexuella 

personer med sin sexuella läggning i familjen, bland vänner och i skolan/arbetsliv. Transpersoner 

som var födda på 1970-talet var även mindre öppna i familjen med sin könsidentitet/sitt 

könsuttryck än bisexuella personer i samma generation. Öppenhet med könsidentitet/könsuttryck var 

dessutom mindre utbrett bland transpersonerna i generationerna 50-, 60- och 70-talister än bland 

bisexuella personer i dessa generationer.

Summary 


In conclusion, we can ascertain that the vast majority of LGBT persons (lesbian, gay, bisexual and 

transgender persons) are in good health. A significantly larger proportion of LGBT persons were in 

poorer health than the rest of the population, however. Mental health in particular was significantly 

worse. The differences in health were also considerable among LGBT persons. Almost without 

exception, transsexuals had the worst health, followed by bisexuals and lesbian/gay persons. 

Self-rated health. Reports of good health were just as common among gay and/or bisexual men as 

among men in the rest of the population. There were substantial differences among women, however. 

Good health was significantly more common among women in the rest of the population (72 per cent) 

than among lesbian and/or bisexual women (60 per cent). More lesbian and/or bisexual women in the 

45–64 age group and gay/bisexual men in the 16–29 age group reported poor health than the rest of 

the population. Bisexuals and transsexuals had poorer general health than lesbian/gay persons. 

Mental health. A much greater proportion of lesbian/gay and/or bisexual persons had impaired mental 

well-being than in the rest of the population. Bisexuals and transsexuals had poorer mental well-being 

than lesbian/gay persons (40, 40 and 31 per cent respectively), especially in the 16–29 age group. 

Anxiety, worry and anguish were more common among lesbian/gay and/or bisexual persons, 

especially among women, than in the rest of the population. Severe anxiety, worry or anguish was 

more common among bisexuals and transsexuals than among lesbian/gay persons (20, 26 and 13 per 

cent respectively). The largest proportion with serious problems with anxiety, worry or anguish could 

be found among young transsexuals (44 per cent). Lesbian/gay persons with certain heterosexual 

tendencies and heterosexuals with certain lesbian/gay tendencies felt more anxiety, worry or anguish 

than bisexual persons. 

Stress was much more common among lesbian/gay and/or bisexual persons aged 16–29 years and 

45–64 years than in the rest of the population. A larger proportion of homosexual and/or bisexual 

persons, especially women, than in the rest of the population said that they had severe sleeping 

difficulties. More transsexuals than homosexuals had severe sleeping difficulties. 

Suicidal tendencies, attempted suicide. Suicidal tendencies and attempted suicide were much more 

common among lesbian/gay persons and/or bisexuals than in the rest of the population, especially in 

the 16–29 age group. Suicidal tendencies and attempted suicide were almost as common among lesbian/ 

gay, bisexual and transgender persons. Suicidal tendencies or attempted suicide were more common 

among low-educated lesbian/gay and bisexual persons and among those who were born in a country 

other than Sweden than in the rest of the population. More low-educated than highly educated transsexuals 

had attempted suicide. 

Physical health. Lesbian and/or bisexual women had more severe pain than women in the rest of the 

population. Having severe pain was more common among bisexual men aged 45–64 years than 

among gay men. Severe pain was more common among gay men and among low-educated bisexual 

men and women and among lesbian/gay and bisexual persons who did not live in big cities than 

among the highly educated and those who lived in big cities. Highly educated transsexuals had less 

severe pain than those with a short and moderately long education. 

Suffering long-term illness was more common among lesbian/gay and bisexual persons than in 

the rest of the population. Long-term illness was more common among transsexuals than among 

bisexuals. 

Fewer lesbian/gay and/or bisexual persons were overweight or obese than the rest of the population. 

Among lesbian/gay and/or bisexual persons, overweight and obesity were less common among 

the highly educated or those who lived in smaller cities, towns or in rural areas than among the loweducated 

or those who lived in big cities.


Healthcare consumption. Having various types of contact with the health service was more common 

among lesbian/gay persons and/or bisexuals than in the rest of the population. It was more common 

among lesbian and/or bisexual women to have contact with psychologists, physiotherapists or be 

admitted to hospital than among women in the rest of the population. It was more common among gay 

and/or bisexual men to visit a doctor at hospital than among men in the rest of the population. 

Transsexuals had met psychologists to a greater extent than lesbian/gay and bisexual persons had and 

it was more common for transsexuals than for lesbian/gay persons to meet a social worker. 

Tobacco habits. It was more common for lesbian/gay and/or bisexual persons to be daily smokers 

than in the rest of the population, especially among men aged 30–44 years and women aged 45–64 

years. It was especially low-educated lesbian/gay and bisexual persons and those who were not active 

in clubs and associations who smoked on a daily basis. 

It was less common for gay and/or bisexual men aged 16–29 years to use oral smokeless tobacco 

(OST) daily than for young men in the rest of the population. On the other hand, lesbian and/or bisexual 

women aged 30–64 years used OST daily to a greater extent than women of the same age in the rest of 

the population. Lesbian women aged 16–44 years used OST daily to a greater extent than bisexual 

women and gay and bisexual men. Low-educated lesbian/gay and bisexual persons used OST daily to 

a greater extent than those with a moderately long or long education. 

Alcohol habits. A greater proportion of lesbian/gay and/or bisexual persons did not use alcohol at all, 

although more of them were high-risk consumers than in the rest of the population. Among younger 

women, and especially among lesbians and/or bisexuals, high-risk consumption was considerably 

more widely spread than among other young women. High-risk consumption was also more common 

among bisexuals who lived in big cities and lesbian/gay persons who were not active in clubs and 

associations than among those who didn't live in big cities or were active in clubs and associations. 

Illicit drugs. Using cannabis was more common among lesbian/gay and/or bisexual persons, especially 

younger people, than in the rest of the population. The use of cannabis was much more common 

among younger bisexual persons than among younger lesbian/gay persons. The use of drugs other 

than cannabis was more common among lesbian/gay persons who lived in big cities and among those 

who were not active in clubs and associations than among those who did not live in big cities or were 

active in clubs and associations respectively. Among transsexuals, it was more common among those 

who lived in big cities to use drugs other than cannabis than among those who did not live in big cities. 

Physical activity. Lesbian and/or bisexual women aged 16–24 and 45–64 years and gay and/or bisexual 

men aged 30–44 years had a more sedentary leisure time than people in the rest of the population. It 

was more common for low-educated lesbian/gay and bisexual persons to have a more sedentary leisure 

time than for those who were highly educated. Transsexuals took regular exercise or trained regularly 

to a much less extent than lesbian/gay and bisexual persons. 

Vulnerability. Lesbian/gay and/or bisexual persons, especially young men, were more vulnerable to 

threatening behaviour and violence than the rest of the population. Being vulnerable to harassment or 

violence because of their sexual orientation at some point during their lives was more common 

among lesbian/gay persons than among bisexual persons, but there was no difference as regards being 

vulnerable to such harassment or violence during the last twelve months. Lesbian/gay persons with 

certain heterosexual tendencies had been more vulnerable to harassment or violence because of their 

sexual orientation than bisexual persons. Being discriminated due to sexual orientation or sexual 

expression/gender identity was as common among lesbian/gay, bisexual and transsexual persons. 

Trust. Lack of trust in other people was more common among gay and bisexual men aged 30–44 years 

and lesbian women aged 16–29 and 45–64 years than among people in the rest of the population. 

Lacking trust in others was above all more common among bisexuals than among lesbian/gay persons 

and among low-educated persons than among highly educated persons. A lack of trust was also more 

common among foreign-born lesbian/gay persons and among those who were not active in clubs and


associations and among bisexual persons living in smaller cities, towns or in rural areas. Lacking trust 

in other people was more common among transsexuals than among lesbian/gay persons. 

Emotional support. Lacking emotional support was more common among lesbian/gay and/or bisexual 

persons than in the rest of the population, especially among bisexual men. It was more common for 

low-educated lesbian/gay persons and bisexuals and for bisexuals not living in big cities and those 

who were not active in clubs and associations to lack emotional support than for the highly educated 

and those who lived in big cities and were active in clubs and associations respectively. Heterosexual 

persons with certain lesbian/gay tendencies lacked emotional support to a greater extent than bisexuals 

and lesbian/gay persons with certain heterosexual tendencies. It was more common for transsexuals 

than for lesbian/gay persons to lack emotional support. 

Practical support. It was more common for lesbian and/or bisexual women aged 45–64 years than for 

women in the rest of the population to lack practical support. It was more common for bisexual men 

than for gay men to not have access to practical support. It was also more common for foreign-born 

lesbian/gay persons and bisexual persons living in smaller cities, towns and rural areas to lack practical 

support than for those born in Sweden and those living in big cities respectively. Transsexuals lacked 

practical support to a greater degree than bisexual persons. 

Participation. It was more common for lesbian and/or bisexual women aged 45–64 years to have low 

social participation (lack of participation in social activities or events) than for women in the rest of 

the population. Low social participation was also more common among lesbian/gay and bisexual persons 

who were not active in clubs and associations or who were low-educated than among those who 

were active in clubs and associations and those who were highly educated. Low social participation 

was also more common among bisexuals living in smaller cities, towns or rural areas than among 

those living in big cities. 

Trust in the surrounding community. Lesbian/gay and/or bisexual persons had less trust in the social 

insurance office than the rest of the population. Gay and bisexual men also had less trust in public 

employment agencies than men in the rest of the population. Trust in the Riksdag (national parliament) 

was greater among lesbian/gay and/or bisexual persons and trust in local politicians was greater 

among women than in the rest of the population. A larger proportion of bisexual men than lesbian 

women and gay men had less trust in the police and social services. Trust in social institutions was 

less among the low-educated and among those who were not active in clubs and associations than 

among the highly educated and among those who were active in clubs and associations. It was more 

common for heterosexual persons with certain lesbian/gay tendencies to have little trust in the police, 

the Riksdag, local politicians and trade unions than for bisexual persons. It was more common for 

transsexuals to have little trust in the health service, social services, the justice system, the Riksdag, 

county council politicians and local politicians than for lesbian/gay persons. Trust in social institutions 

was less among transsexuals who were not active in clubs and associations or were born outside 

Sweden than among those who were active in clubs and associations or born in Sweden. 

Openness. In total, bisexual men were less open about their sexual orientation than lesbian/gay 

persons and bisexual women. Bisexual men were less open with the family in which they grew up, 

among friends and in school or working life and their openness diminished substantial with age. 

Transsexual persons were less open about their sexual identity/their sexual expression than lesbian/ 

gay persons about their sexual orientations with their families, among friends and in school/working 

life. Transsexuals born in the 1970s were even less open with the family about their sexual 

identity/sexual expression than bisexual persons of the same generation. Furthermore, openness 

about sexual identity/sexual expression was less widespread among transsexuals born in the 1950s, 

60s and 70s than among bisexuals of the same generation.


Inledning 

Enligt propositionen Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) är det övergripande målet att skapa samhälleliga 

förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Mot bakgrunden av att 

kunskapen om hälsosituationen bland homooch bisexuella samt transpersoner (hbt-personer) är 

begränsad i Sverige har regeringen gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att undersöka och analysera 

hälsosituationen hos dessa grupper samt föreslå åtgärder. 

För att undersöka och analysera hälsosituationen har Statens folkhälsoinstitut initierat och 

genomfört ett flertal kvalitativa och kvantitativa delstudier 1 . Föreliggande rapport är en utveckling av 

bilaga 2 i rapporteringen av hbt-uppdraget och syftar till att kvantitativt beskriva hälsosituationen för 

hbt-grupperna. 

Metod 

Enkätundersökningar 

En av svårigheterna med att undersöka hbt-personer är att få ett representativt urval. Vanligtvis nås 

personer i undersökningar med detta syfte via hbt-organisationer, vilket då inte blir representativt för 

hbt-populationen. Ett sätt att tillnärmelsevis få ett representativt urval är att kunna urskilja dessa 

grupper i befolkningsundersökningar som görs på slumpmässiga urval. 

Det krävs mycket stora urval för att få statistiskt jämförbara data för homooch bisexuella i relation 

till övriga befolkningen. Nationella folkhälsoenkäten gjorde det möjligt att få ett någorlunda stort 

underlag. Vi bedömde att den kunskap som en befolkningsundersökning kunde ge var unik och viktig 

men inte tillräcklig för hbt-uppdraget. Därför ansåg vi att en undersökning riktad till hbt-populationen 

också behövdes. Denna motiverades framför allt av att vi inte kunde få kunskap om transpersoners 

levnadsförhållanden genom befolkningsenkäten. 

Transpersoner är en population som är både svårdefinierad och svår att nå. Vi gjorde bedömningen 

att en webbenkät kunde vara en möjlig väg att nå dessa grupper. En webbenkät hade dessutom den 

fördelen att vi samtidigt kunde få med homooch bisexuella i samma undersökning som transpersoner. 

Ytterligare en fördel med den riktade undersökningen var att vi skulle få ett större antal homooch 

bisexuella som underlag för de statistiska analyserna. Detta kunde också möjliggöra fördjupade 

statistiska analyser av ungdomsgruppen, vilket var i enlighet med regeringsuppdraget. 

Undersökningen genomfördes således dels genom en fråga om sexuell läggning i den nationella 

folkhälsoenkäten, dels genom en webbenkät riktad till hbt-personer. 

nationella folkhälsoenkäten 

Nationella folkhälsoenkäten har genomförts åren 2004 och 2005 och kommer att göras regelbundet 

för att följa upp folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Undersökningen görs i samarbete med 

landsting/regioner och genomförs med hjälp av Statistiska centralbyrån. 

Den nationella folkhälsoenkäten innehåller ett 70-tal frågor om fysisk och psykisk hälsa, vårdkontakt 

och läkemedelsanvändning. Andra frågor gäller levnadsvanor – fysisk aktivitet, kost, rökning, 

1 Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation. Återrapportering av regeringsuppdrag att 

undersöka och analysera hälsosituationen bland hbt-personer. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005. 

Rapport A 2005:19.

snusning, alkohol och spel. Enkäten innehåller också frågor om ekonomiska förhållanden, om arbete 

och sysselsättning, hem och hushåll, trygghet samt sociala relationer. 

I undersökningen 2005 inkluderades för första gången en fråga om sexuell läggning, vilket gjorde 

det möjligt att jämföra homooch bisexuella kvinnors och mäns livsvillkor med övriga befolkningens. 

År 2005 skickades enkäten ut till sammanlagt 64 000 slumpvis utvalda personer i åldern 16–84 år. 

I undersökningen deltog region Västra Götaland, landstingen i Dalarna, Blekinge, Kalmar och 

Jönköping med tilläggsurval för sina regioner. Datainsamlingen genomfördes mellan april och i början 

av juni 2005. Svarsfrekvensen var 63 procent. Totalt svarade cirka 40 000 personer. 

Hur de svarande fördelade sig efter olika sexuella läggningar och representativiteten beskrivs 

under rubriken ”Beskrivning av material” på sidan 17. I den nationella folkhälsoenkäten kan dock 

inte transpersoner identifieras, utan dessa undersöks specifikt i webbenkäten riktad till hbt-personer. 

webbenkät riktad till hbt-personer 

Den Internetbaserade enkäten fanns under april och maj 2005 tillgänglig på webbplatser som besöks 

av målgrupperna. Syftet med webbenkäten var dels att nå transpersoner vars situation vi inte kunde 

beskriva genom den generella befolkningsenkäten, dels att få kunskap om områden som är specifika 

för just hbt-personer. I webbenkäten ställdes samma frågor om hälsa, levnadsvanor och sociala relation 

som i den generella befolkningsenkäten samt en mängd specifikt riktade frågor till homooch 

bisexuella respektive transpersoner, exempelvis frågor om trakasserier, diskriminering och öppenhet. 

Enkäten lades ut på webbplatser tillhörande QX, Corky, RFSL, RFSL Ungdom, HomO, NTG- 

Fritt Fram, FPE-S, Gaystudenterna, Club Golden Ladies och distribuerades dessutom via e-postlistor 

enligt ”snöbollsmetoden”. Urvalspopulationen var således alla de som besökte ovanstående webbsidor 

under april och maj månad, 2005. Enkätsvaren sammanställdes elektroniskt i webbverktyget 

”Easy research”. Totalt inkom 3 774 svar. Efter det att svarsfilen rensats från oseriösa svar, dubbletter 

och personer som endast svarat på en enda fråga i formuläret återstod 3 653 svar. 

representativitet 


Vi är väl medvetna om att det är mycket svårt att studera hbt-personers levnadsförhållanden och göra 

anspråk på att resultaten är representativa. Genom att kunna identifiera homooch bisexuella personer 

i en befolkningsundersökning har dock denna möjlighet förbättrats. Bortfallet är med stor sannolikhet 

större bland hbt-personer än i övriga befolkningen. Det interna bortfallet på frågan om sexuell 

läggning var också större än för övriga frågor. Det får nog ändå bedömas som ett framsteg att kunna 

beskriva homooch bisexuellas hälsa och livsvillkor i en undersökning som riktar sig till hela befolkningen. 

För att också inkludera transpersoner kompletterades befolkningsundersökningen med en webbenkät. 

De olika metoder som vi valde mellan bedömdes alla medföra problem med representativitet. 

I webbenkäten begränsades vårt urval till personer som besöker vissa webbplatser, vilket gjorde att 

urvalet begränsades till dem som hade tillgång till uppkopplade datorer. Denna begränsning av urvalet 

betyder att man, i webbenkäten, fångat upp fler yngre personer än äldre och att den socioekonomiska 

fördelningen inte speglar de faktiska förhållandena i hbt-populationerna. Andra nackdelar med 

webbenkät som läggs ut på vissa hemsidor är bland annat brist på kontroll över populationen, om svaren 

är seriösa och om samma person har svarat fler gånger. Det är viktigt att hela tiden vara medveten om 

dessa brister och inte övertolka de resultat som presenteras. 

I rapporten behandlades de två enkäterna separat. Orsaken till detta var att de två undersökningarna 

fångade upp olika delar av populationen. Den nationella folkhälsoundersökningen fångade upp större 

andel äldre än yngre personer och större andel personer med kort utbildning. I webbenkäten var förhållandet 

det omvända (se ”Beskrivning av material” på sidan 17).


Definition av begrepp 

sexuell läggning 

Begreppet sexuell läggning definieras utifrån att det tar sikte på en individs känslomässiga relationer, 

erotiska fantasier och fysiska sexuella aktivitet riktade mot det motsatta könet, samma kön eller båda 

könen 2 . I den så kallade SEDA-utredningen (SOU 1997:175) förordades att begreppet sexuell läggning 

ska användas som en lagteknisk, övergripande term för hetero-, homooch bisexualitet. Det 

finns en stor mängd andra sexuella inriktningar eller orienteringar bland såväl hetero-, homooch 

bisexuella som inte definieras i lagtexter eller är direkt olagliga, vilka inte behandlas i denna undersökning. 

Eftersom det ibland i artiklar och i vardagssamtal sätts likhetstecken mellan homosexuell 

och man eller bög, bör här förtydligas att begreppet homosexuell innefattar såväl homosexuella kvinnor 

som män, med andra ord både lesbiska/flator och bögar. Sexuell läggning har inte med könsidentitet 

eller könsuttryck att göra och transpersoner kan definiera sig såväl hetero-, bi-, som homosexuella. 

Analyserna som redovisas för homooch bisexuella utifrån webbenkäturvalet baseras på homooch 

bisexuella som inte är transpersoner och transpersonerna oavsett läggning redovisas särskilt. Ett skäl 

till detta är att homooch bisexuella kvinnor respektive män analyseras och redovisas separat så långt 

materialet tillåter och en sådan dikotom könsuppdelning blir missvisande för många transpersoner. 

I både webbenkäten och den nationella folkhälsoenkäten identifieras homooch bisexuella 

genom en fråga där svarspersonerna själva definierar sig som homo-, bi-, heterosexuell, homosexuell 

med vissa heterosexuella inslag (homo-hetero) eller heterosexuell med vissa homosexuella inslag 

(hetero-homo). 

könsidentitet och könsuttryck 

”Transperson” är ett paraplybegrepp som innefattar en mängd olika begrepp och definitioner. 

RFSL:s beskrivning av begreppet är att ”Transpersoner är individer vars könsidentitet och eller könsidentitetsuttryck 

tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid 

födseln”. Att vara transperson är inte i sig en typ av könsidentitet utan ett sätt att förhålla sig till könsidentiteter. 

3 Till detta följer också att definitionen som transperson inte behöver innebära en gruppidentitet 

utan det finns många olika sätt att vara transperson. Bland dem som definierar sig som transpersoner 

återfinns därför personer med mycket stora olikheter i livssituation och eventuell 

problematik som kan uppstå i samband med personens könsidentitet och/eller könsuttryck. 

I webbenkäten identifieras transpersoner genom en fråga där individerna själva definierar huruvida 

de beskriver sig som transpersoner. Bland dem som identifierade sig som transpersoner fanns dock 

en del som poängterade att de egentligen inte definierade sig inom ramen för transpersonsbegreppet, 

men ändå tyckte att frågorna på vissa sätt hade med dem att göra. Några av dessa personer definierade 

sig exempelvis som före detta transsexuella och inte som transperson utan som kvinna eller man. 

Andra ville egentligen inte definiera sig som transperson av mer politiska skäl eller var motståndare 

mot själva begreppet. 

Begrepp för transpersoner 

Frågan om respondenten beskrev sig som transperson åtföljdes av en öppen fråga om hur respondenten 

ville beskriva sig som transperson. De vanligaste begreppen som användes var transvestit (TV), 

transsexuell (TS), transgenderist/transgender (TG), crossdresser (CD), drag queen och drag king 

(DragQ/K) samt intergender (IG). Förkortningarna MtF respektive FtM betyder male-to-female 

respektive female-to-male och är ett vanligt sätt att klargöra vilket kön personen har/hade biologiskt 

och vilket kön som personen känner sig ha. Begreppen MtF och FtM användes dels som ett klargörande 

av sig själv som transsexuell, transvestit, transgenderist eller crossdresser, dels också enskilt 

som begrepp. 

2 SOU 2001:39, kap 8. Begreppet sexuell läggning. 

3 http://www.rfslungdom.se/?p=1235

Tabell 3.1. Begrepp som användes för att beskriva sig som transperson och antal personer som 

använt respektive begrepp. 

Begrepp Antal 

Transsexuell (TS) 35 

TS FtM 12 

TS MtF 9 

Före detta TS eller Post-op 7 

Transgenderist, transgender (TG) 28 

TG FtM 1 

TG MtF 2 

Intergender (IG) 10 

Transvestit, transa (TV) 83 

TV FtM 4 

TV MtF 10 

Mellan TV eller TG och TS 10 

FtM 14 

MtF 7 

Crossdresser (CD) 28 

CD MtF 2 

Drag queen 8 

Drag king 12 

Drag 1 

Transperson 4 

Androgyn 2 

Könsöverskridare 2 

She-male 2 

Transgenus 1 

Crisscross 2 

Boychick 1 

Både och eller ingetdera 3 

Vill ej etikettera sig 4 

Osäker, vet ej 11 

Annat (ospecifikt) 8 



Det var relativt vanligt att de svarande använde två eller flera av begreppen i sin beskrivning, exempelvis 

TG och TV, TS eller TG, TG och DragQ/K, TG och androgyn, transperson eller androgyn, CD 

och TV, CD och TG, IG och DragQ/K. I sammanställningen i tabell 3.1 redovisas inte alla olika varianter 

av begreppssammanslagningar, utan i de fall där personen använt flera begrepp redovisas det 

begrepp som personen skrivit först. 

Mängden av olika begrepp som används och mängden varianter av sammanslagningar av begrepp 

visar på en överlappning och att det inte riktigt finns några tydligt avgränsade gruppindelningar eller 

gruppidentiteter inom transpersonsbegreppet. Trots att gränserna mellan begreppen som används är 

flytande och överlappande, så återfinns tendenser av särskiljande drag i de olika begreppsgrupperna 

vad gäller könsbyte eller viljan att ändra det biologiska könet och könsidentiteten. 

Det var 57 personer som uppgav att de genomgått könsbyte. Av dessa var det 17 personer som inte 

identifierade sig som transpersoner. 114 personer uppgav att de skulle vilja göra könsbyte och av 

dessa var det 15 som inte identifierade sig som transpersoner. Detta innebar att 23 procent av dem 

som ville eller hade genomgått könsbyte föll utanför gruppen transpersoner. 

gruppindelningar 

Nationella folkhälsoenkäten. I det nationella urvalet beskrivs homooch bisexuella personer, de 

som definierat sig som inte enbart heterosexuella och övriga befolkningen. De som var osäkra på sin sexuella 

läggning ingår inte i analyserna på grund av att de inte går att definiera som någon specifik sexuell 

läggning. Över hälften av dessa tillhörde åldersgruppen över 65 år, vilket kan bero på osäkerhet 

om vad begreppen betyder eller innebär. 

Webbenkäten. I de fall då resultaten delas upp efter två eller fler bakgrundsfaktorer (exempelvis sexuell 

läggning, kön, ålder, utbildning) grupperas de som svarat att de är homosexuella i en homosexuell 

grupp och de som svarat att de är bisexuella, homosexuella med vissa heterosexuella inslag eller heterosexuella 

med vissa homosexuella inslag i en bisexuell grupp. Vid beskrivning av jämförelser mellan 

sexuell läggning och endast en bakgrundsfaktor beskrivs homosexuella som ovan, medan bisexuella, 

homosexuella med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag 

presenteras för sig. 

I samtliga av ovanstående grupper har transpersoner exkluderats och utgör en egen redovisningsgrupp.

Material 

avgränsning av materialet 

Urvalet i den nationella folkhälsoenkäten omfattade åldrarna 16–84 år. Det visade sig att endast 

58 personer som var 65 år och äldre hade svarat att de hade homoeller bisexuell läggning. Även i 

webbenkäten var det ett fåtal, 31 personer i dessa åldrar, vilket antagligen berodde på metoden. Vi har 

därför valt att enbart analysera och presentera resultat gällande personer 16–64 år. 

beskrivning av material 

Nationella folkhälsoenkäten och webbenkäten 

Enligt nationella folkhälsoenkäten hade 29 190 personer i åldern 16–64 år besvarat enkätfrågan om 

sexuell läggning. Det interna bortfallet på frågan om sexuell läggning omfattade 1 028 personer och 

dessutom togs de som svarat osäker (230 personer) också bort. Totalt var det 648 personer (drygt 

2 procent) som inte definierade sig som enbart heterosexuella. Den största gruppen bland dem som 

inte var enbart heterosexuella var hetero-homo (304 personer) sedan följde bisexuella (221 personer), 

homosexuella (99 personer) samt homo-hetero (24 personer). 

Enligt webbenkäten hade 3 014 personer besvarat frågan om sexuell läggning. Dessutom hade 374 

personer uppgivit att de var transpersoner. Totalt bestod materialet av 3 388 personer, 37 procent 

kvinnor och 63 procent män. Det var 19 personer som inte hade uppgivit biologiskt kön (varav 8 var 

transpersoner). Den största gruppen bland dem som inte var transpersoner var homosexuella (1 821 

personer), sedan följde bisexuella (620 personer), homo-hetero (331 personer) samt hetero-homo 

(122 personer). 

Kön. Här jämförs kvinnor och män som deltagit i nationella folkhälsoenkäten med dem som svarat 

på webbenkäten och inte uppgivit att de är transpersoner (tabell 3.2). 

Tabell 3.2. Andel (procent) kvinnor och män med olika sexuell läggning, 16–64 år enligt nationella folkhälsoenkäten 

(n = 29 190 personer) respektive webbenkäten (n = 3 014 personer). 

Kön Homosexuell Bisexuell Homo- Hetero- Hetero- Totalt 

hetero homo sexuell antal 

Nationella folkhälsoenkäten 

Män 75 40 19 30 51 13 406 

Kvinnor 25 60 81 70 49 15 784 

Totalt 100 100 100 100 100 29 190 

Webbenkäten 


Män 74 40 57 58 39 1 893 

Kvinnor 26 60 43 42 61 1 110 

Totalt 100 100 100 100 100 3 003 

Det var färre män (46 procent) än kvinnor (54 procent) som svarade på nationella folkhälsoenkäten. 

Av dessa uppgav 0,7 procent att de var homosexuella, 0,8 procent bisexuella, 0,1 procent homosexuella 

med vissa heterosexuella inslag, 1,4 procent heterosexuella med vissa homosexuella inslag samt 

97 procent heterosexuella. Fördelningen mellan kvinnor och män bland homooch bisexuella personer 

var lika i nationella enkäten och webbenkäten. För grupperna homo-hetero och hetero-homo skilde sig 

fördelningen mellan kvinnor och män betydligt mellan de två undersökningarna (tabell 3.2).


Det var fler män (63 procent) än kvinnor (37 procent) som svarat på webbenkäten. Av dem som 

inte uppgivit att de var transpersoner angav 61 procent att de var homosexuella, 21 procent bisexuella, 

11 procent homosexuella med vissa heterosexuella inslag, 4 procent heterosexuella med vissa homosexuella 

inslag samt 4 procent heterosexuella. 

Ålder. I den nationella enkäten var 25 procent av kvinnorna och 26 procent av männen i åldern 16–29 

år, 33 procent av kvinnorna och männen 30–44 år och 42 respektive 41 procent i åldern 45–64 år 

(tabell 3.3). 

Tabell 3.3. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter ålder, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten 

(n = 29 190 personer). 


hetero homo sexuell 

Män 

16–29 år 35 56 51 49 25 26 

30–44 år 17 10 14 26 34 33 

45–64 år 48 34 35 25 41 41 

Totalt 100 100 100 100 100 100 

Kvinnor 

16–29 år 17 45 5 67 24 25 

30–44 år 46 38 93 24 33 33 

45–64 år 38 17 3 9 43 42 

Totalt 101 100 101 100 100 100 

I webbenkäten återfanns bland dem som inte identifierades som transpersoner 66 procent av kvinnorna 

och 43 procent av männen i åldersintervallet 16–29 år, 27 procent av kvinnorna och 40 procent av 

männen i åldern 30–44 år och 7 respektive 17 procent i åldern 45–64 år (tabell 3.4). Skillnaden i 

åldersfördelning mellan de svarande i nationella enkäten och i webbenkäten beror troligen till viss del 

på att unga personer är mer vana vid Internetanvändning. 

Tabell 3.4. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter ålder, 16–64 år, enligt webbenkäten (n = 3 003 personer). 


hetero homo sexuell 

Män 

16–29 år 41 50 44 41 52 43 

30–44 år 43 31 35 47 31 40 

45–64 år 16 19 21 13 17 17 

Totalt 100 100 100 100 100 100 

Kvinnor 

16–29 år 56 76 66 78 79 66 

30–44 år 34 20 28 16 13 27 

45–64 år 10 4 6 6 8 7 

Totalt 100 100 100 100 100 100


Utbildning. Andelen personer med lång utbildning var betydligt större bland dem som deltog i webbenkäten 

än bland deltagarna i nationella folkhälsoenkäten (tabell 3.5). 

Tabell 3.5. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter utbildningens längd, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten 


Kön Homosexuell Bisexuell Homo- Hetero- Hetero- Totalt Totalt 



Kort utbildning 26 51 33 43 47 47 14 083 

Mellanlång utbildning 52 43 17 38 35 36 10 241 

Lång utbildning 22 6 50 19 18 17 4 585 

Totalt 100 100 100 100 100 100 28 909 

Webbenkäten 

Kort utbildning 14 14 11 24 35 15 369 

Mellanlång utbildning 41 49 45 44 46 43 1 087 

Lång utbildning 45 37 43 32 20 42 1 053 

Totalt 100 100 99 100 101 100 2 509 

De personer som uppgivit att de är homoeller bisexuella, homosexuella med heterosexuella inslag 

eller heterosexuella med homosexuella inslag har i betydligt större utsträckning kort utbildning i 

nationella folkhälsoenkäten jämfört med i webbenkäten. 

Sysselsättning. Det var en större andel personer som yrkesarbetade och en mindre andel som studerade 

bland de svarande i folkhälsoenkäten än bland dem i webbenkäten (tabell 3.6). 

Tabell 3.6. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter sysselsättning, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten 



hetero homo sexuell antalNationella 


Yrkesarbetar 72 53 69 42 69 69 19 932 

Arbetslös 5 12 5 10 7 7 1 818 

Sjukskriven (> 3 mån) 9 2 0,2 3 5 5 1 689 

Förtidspensionerad 3 0,5 22 2 3 3 718 

Studerar 12 32 3 43 15 16 3 522 

Webbenkäten 

Yrkesarbetar 65 49 56 56 50 58 1 709 

Arbetslös 7 9 8 11 8 8 228 

Sjukskriven (> 3 mån) 4 3 1 1 5 3 90 

Förtidspensionerad 2 3 5 2 4 3 82 

Studerar 23 37 31 31 33 28 821


Födelseland. Det var ungefär lika vanligt att vara född i Sverige, i övriga Norden, i övriga Europa 

eller utanför Europa enligt båda undersökningarna (tabell 3.7). 

Tabell 3.7. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter födelseland, 16–64 år, enligt nationella folkhälsoenkäten 





Sverige 86 80 72 88 97 88 26 395 

Övriga Norden 3 1 1 7 3 3 806 

Övriga Europa 10 13 0 3 5 5 1 125 

Utanför Europa 1 6 27 2 5 5 864 

Webbenkäten 

Sverige 88 91 87 94 94 89 2 315 

Övriga Norden 5 3 3 1 2 4 103 

Övriga Europa 4 1 3 2 1 3 83 

Utanför Europa 3 5 7 3 2 4 104 

Bland homo-, bisexuella, homosexuella med heterosexuella inslag eller heterosexuella med homosexuella 

inslag var det vanligare att vara född i Sverige bland dem som besvarat webbenkäten än 

bland dem som besvarat folkhälsoenkäten. 

Webbenkäten 

Resultaten från webbenkäten presenteras för några grupper som inte finns tillgängliga i folkhälsoenkäten 

och dessa gruppers fördelning redovisas i tabellerna nedan. 

Boendeort. Över hälften av dem som svarat på webbenkäten bodde i storstadsområdena Stockholm, 

Göteborg eller Malmö och en femtedel bodde i större städer (tabell 3.8). 

Tabell 3.8. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter födelseland, 16–64 år, enligt webbenkäten (n = 3 014 personer). 



Webbenkäten 

Storstad 62 47 60 48 39 57 1 496 

Större stad 21 26 21 24 24 22 571 

Medelstor stad 8 12 8 11 14 9 238 

Liten stad 5 8 6 10 16 6 167 

Glesbygd 4 7 5 7 7 5 133

Föreningsmedlemskap. Knappt en fjärdedel av dem som besvarat webbenkäten var medlemmar i 

RFSL/RFSL Ungdom (tabell 3.9). 

Tabell 3.9. Andel kvinnor och män med olika sexuell läggning efter föreningsmedlemskap, 16–64 år, enligt webbenkäten 

(n = 3 014 personer). 



Webbenkäten 

RFSL/RFSL Ungdom 28 17 22 2 0 23 599 

Gaystudenterna 5 6 5 0 0 5 117 

Annan förening 4 

4 3 5 2 4 4 106 

Ingen förening 63 74 68 96 96 68 1 746 

Två tredjedelar av dem som svarat på webbenkäten var inte med i någon förening. Mest föreningsaktiva 

var homosexuella personer. 

Beskrivning av redovisningsgrupper 


Utbildning. Bakgrundsfaktorn utbildning delades upp i kategorierna kort, mellanlång och lång 

utbildning. Grundskola eller folkskola, realskola eller flickskola samt 2-årigt gymnasium eller 

yrkesskola kategoriserades som kort utbildning. Gymnasium (3- och 4-årigt) samt universitet eller 

högskola upp till 2,5 år (mindre än 120 poäng) kategoriserades som mellanlång utbildning och universitet 

eller högskola som var 3 år eller längre (120 poäng eller mer) kategoriserades som lång 

utbildning. 

Boendeort. Boendeort delades upp i två kategorier – de som levde i storstad och de som levde på 

annan ort. Som storstad klassades de som uppgav att de levde i Stockholm, Göteborg eller Malmö 

(inklusive närförorter). De som levde i annan storstad (fler än 50 000 invånare), mellanstor stad 

(20 000–50 000 invånare), liten stad/tätort (5 000–20 000 invånare) eller glesbygd/mindre ort (färre 

än 5 000 invånare) definierades som boende i annan ort än storstad. 

Födelseland. Födelseland delades upp i två kategorier, född i Sverige och född i annat land än 

Sverige. 

Medlemskap i hbt-relaterade föreningar. Medlemskap i hbt-relaterade föreningar delades upp i två 

kategorier, medlem respektive inte medlem. De som svarade att de var medlemmar i RFSL eller 

RFSL Ungdom, FPE-S, Gaystudenterna, TX, RFTS eller annan förening definierades som föreningsaktiva 

5 . 

Eftersom det är åldersskillnader i de båda undersökningarna och ålder har ett mycket starkt samband 

med hälsa så har samtliga resultat, som inte redovisas för åldersgrupper, åldersstandardiserats. 

4 Andra föreningar som nämndes var exempelvis föreningar med politisk anknytning, yrkesrelaterade 

föreningar, föreningar med religiös anknytning som EKHO, Prideorganisationen samt andra intresseföreningar 

som exempelvis SLM och Viking bears. 

5 RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande), FPE-S (Full Personality Expression – Sweden), 

TX (En privat, föreningsobunden webplats ägnad åt skandinaviska transvestiter och deras vänner. Se vidare 

beskrivning www.transa.nu ), RFTS (Riksförbundet För TransSexuella)


Hälsa 

Självskattad hälsa 

Variabeln självskattad hälsa bygger på frågan: Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? De svarande 

gavs möjligheten att välja mellan följande svarsalternativ: Mycket bra, Bra, Någorlunda, Dåligt 

samt Mycket dåligt. De som svarade att de hade mycket bra eller bra allmänt hälsotillstånd bedömdes 

i analysen ha ett bra allmänt hälsotillstånd och de som svarade att de hade dåligt eller mycket dåligt 

allmänt hälsotillstånd bedömdes i analysen ha ett dåligt allmänt hälsotillstånd. 

sammanfattning 

Det var lika vanligt att ha ett bra hälsotillstånd bland homooch/eller bisexuella män som bland män i 

övriga befolkningen. Det fanns dock stora skillnaden bland kvinnor. Bra hälsa var betydligt vanligare 

bland kvinnor i övriga befolkningen (72 procent) än bland homooch/eller bisexuella kvinnor 

(60 procent). Framför allt homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år och män i åldrarna 

16–29 år hade sämre självskattad hälsa än övriga befolkningen. 

Bisexuella och transpersoner hade sämre hälsa än homosexuella personer. Bisexuella med mellanlång 

utbildning, som inte levde i storstad, som var födda i Sverige eller inte var aktiva i föreningar 

hade sämre allmänt hälsotillstånd än bisexuella personer med lång utbildning, som levde i storstad, 

som var födda utomlands respektive de som var föreningsaktiva. 

självskattad hälsa 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att bra hälsa var vanligare i övriga befolkningen (73 procent) 

än bland homooch/eller bisexuella personer (homosexuella, bisexuella, homosexuella med 

vissa heterosexuella inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag; 64 procent). Det var 

lika vanligt att ha bra hälsa bland homooch/eller bisexuella män som bland män i övriga befolkningen. 

Den stora skillnaden återfanns bland kvinnor. Bra hälsa var betydligt vanligare bland kvinnor i övriga 

befolkningen (72 procent) än bland homooch/eller bisexuella kvinnor (60 procent). 

Framför allt homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år och män i åldrarna 16–29 år 

uppgav att de hade dålig hälsa i större utsträckning än övriga befolkningen (figur 4.1). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

3 

6 

6 

5 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Övriga befolkningen Homo-bisexuella 

8 

8 

6 

Män 

7 

Procent 

Figur 4.1. Andel personer som rapporterade dåligt allmänt hälsotillstånd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 829). 

Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut. 

40 

30 

20 

10 

2 

4 

5 

5 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

9 

31 

6 

Kvinnor 

17


Totalt i webbenkäten hade bisexuella (10 procent) dålig hälsa i större utsträckning än homosexuella 

(6 procent). Dålig hälsa var vanligare bland bisexuella personer i åldersgruppen 45–64 år än bland 

homosexuella (detta resultat var dock inte statistiskt säkerställt) (figur 4.2). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

5 

8 8 

4 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Homosexuella Bisexuella 

14 

10 

Procent 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.2. Andel personer som rapporterat dåligt allmänt hälsotillstånd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 669). 

Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut. 

Webbenkäten visade också att det var vanligare med dålig hälsa bland bisexuella personer som hade 

mellanlång utbildning än bland dem med lång utbildning. Dålig hälsa var även vanligare bland dem 

som inte levde i storstad än bland dem som levde i storstadsregionerna. Det var också vanligare bland 

bisexuella personer som var födda i Sverige och bland bisexuella personer som inte var föreningsaktiva 

att rapportera dålig hälsa än bland dem som var födda i annat land eller föreningsaktiva (figur 4.3). 

Kort utbildning 

Mellanlång utbildning 

Lång utbildning 

Bor inte i storstad 

Bor i storstad 

Född utomlands 

Född i Sverige 

Ej föreningsaktiv 

Föreningsaktiv 

7 

4 

5 

7 

8 

5 

0 5 10 15 20 

Procent 

10 

12 

Figur 4.3. Bisexuella personer som rapporterat dåligt allmänt hälsotillstånd, fördelat efter utbildningens längd (n = 862), boendeort 

(n = 899), födelseland (n = 900) och föreningsaktivitet (n = 883). Åldersstandardiserade värden. 


13 

40 

30 

20 

10 

15 

6 

16 

9 

7 

6 

7 

15 

Kvinnor 

8 

8


Könsuttryck och/eller könsidentitet.Totalt i webbenkäten uppgav 67 procent av transpersonerna att 

de hade bra hälsa och 12 procent uppgav att de hade dålig hälsa. Transpersoner hade sämre hälsa än 

homosexuella personer (12 respektive 6 procent). Bland transpersoner i åldersgruppen 16–29 år var 

andelen med dålig hälsa fyra gånger så stor som bland transpersoner i åldersgruppen 45–64 år (figur 4.4). 

Yngre transpersoner hade dessutom mycket sämre hälsa än yngre bisexuella personer (23 respektive 

8 procent). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

23 

11 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.4. Andel transpersoner med dålig hälsa, fördelat efter ålder (n = 298). 


6 

12 

Webbenkäten visade att det inte fanns skillnader i dålig hälsa bland transpersoner som bodde i 

storstad eller småstad, hade svensk eller annan härkomst, hade lång eller kort utbildning eller var 

föreningsaktiva eller inte.

Psykisk hälsa 



Nedsatt psykiskt välbefinnande. Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande var dubbelt så stor 

bland homooch/eller bisexuella personer som i övriga befolkningen. Skillnaden var stor oavsett kön 

och ålder med undantag för kvinnor i åldrarna 30–44 år där inga skillnader förelåg. Av webbenkäten 

framgick att bisexuella män samt bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år och 45–64 år hade sämre 

psykiskt välbefinnande än homosexuella personer. Bisexuella personer med mellanlång utbildning 

hade sämre psykiskt välbefinnande än bisexuella med lång utbildning, och homosexuella personer 

som var födda i annat land än Sverige hade sämre psykiskt välbefinnande än de som var födda i 

Sverige. Transpersoner hade sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella personer och en betydligt 

större andel transpersoner i åldersgruppen 16–29 år hade dåligt psykiskt välbefinnande än dem i 

åldersgruppen 45–64 år. Transpersoner som levde i storstad tenderade att ha sämre psykiskt välbefinnande 

än transpersoner som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd. 

Ängslan, oro eller ångest. En större andel bland homooch/eller bisexuella personer än i den övriga 

befolkningen hade besvär av svår ängslan, oro eller ångest. Det var framför allt homooch/eller 

bisexuella kvinnor som i mycket stor omfattning upplevde detta. 

Homo- och bisexuella kvinnor i åldersgruppen 16–29 år hade i stor utsträckning svåra besvär av 

ängslan, oro eller ångest. Bisexuella personer i åldersgruppen 45–64 år hade svår ängslan, oro eller 

ångest i större omfattning än homosexuella. Homosexuella personer med kort eller mellanlång 

utbildning hade svår ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än homosexuella med lång utbildning. 

Homosexuella med vissa heterosexuella inslag samt heterosexuella med vissa homosexuella 

inslag hade svår ängslan, oro eller ångest i större utsträckning än bisexuella personer. Det var dubbelt 

så stor andel som uppgav att de hade svår ängslan, oro eller ångest bland transpersoner än bland 

homosexuella och det var framför allt transpersoner i åldrarna 16–44 år som hade svår oro, ängslan 

eller ångest. 

Stress. Det var betydligt vanligare bland homooch/eller bisexuella personer att vara mycket stressade 

än i övriga befolkningen. Framför allt homooch/eller bisexuella män och kvinnor i åldrarna 16–29 

år och homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år upplevde att de var mycket stressade. 

Sömnbesvär. I folkhälsoenkäten uppgav en större andel bland homooch/eller bisexuella personer, 

framför allt kvinnor, än i den övriga befolkningen att de hade svåra sömnbesvär. Homosexuella 

personer med kort utbildning hade svåra sömnbesvär i större utsträckning än homosexuella med mellanlång 

eller lång utbildning. Transpersoner hade svåra sömnbesvär i större utsträckning än homosexuella 

personer. 

Självmordstankar/självmordsförsök. Att någon gång övervägt att ta sitt liv var betydligt vanligare 

bland homooch/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen. Det var framför allt vanligt att 

någon gång ha övervägt att ta sitt liv bland homooch/eller bisexuella personer i åldrarna 16–29 år. 

Homosexuella personer med kort utbildning hade övervägt att ta sitt liv i större utsträckning än 

homosexuella med mellanlång eller lång utbildning. Hälften av transpersonerna hade någon gång 

övervägt att ta sitt liv. 

Andelen som någon gång försökt ta sitt liv var dubbelt så stor bland homooch/eller bisexuella 

personer som i övriga befolkningen och självmordsförsök var framför allt vanligt bland homooch/eller 

bisexuella i åldrarna 16–29 år och 45–64 år. Självmordsförsök var vanligare bland homooch 

bisexuella personer med kort utbildning än bland dem med lång och bland dem som var födda i 

annat land än Sverige. Transpersoner tenderade att i större utsträckning någon gång försökt ta sitt liv 

än homooch bisexuella personer och transpersoner med kort utbildning hade försökt ta sitt liv i större 

omfattning än transpersoner med lång utbildning.


självskattat psykiskt välbefinnande (ghq12) 

Självskattat psykiskt välbefinnande GHQ12 (General Health Questionnaire) är ett frågeinstrument 

som utgörs av 12 frågor som mäter psykiska reaktioner på påfrestningar snarare än psykisk ohälsa. 

Instrumentet är fokuserat på avbrott i den ”normala” funktionen snarare än ett livslångt karakteristikum. 

GHQ12 är utformat för att mäta två huvudsakliga problem: oförmåga att klara av sina ”normala” 

funktioner och uppkomsten av nya fenomen av ”distressing” karaktär. På var och en av de 12 frågorna 

ges 0 poäng för bra psykiskt välbefinnande eller 1 för dåligt psykiskt välbefinnande. Som mest kan 

den svarande få 12 poäng och som minst 0 poäng. Vi har här valt brytpunkten för psykiskt välbefinnande 

vid summan 3 poäng, vilket betyder att de som hade 0–2 poäng hade bra psykiskt välbefinnande 

och de som hade 3–12 poäng hade dåligt psykiskt välbefinnande. 

Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten var det en mycket större andel bland personer med homooch/eller 

bisexuell läggning (homosexuella, bisexuella, homosexuella med vissa heterosexuella 

inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag) som uppgav att de hade ett nedsatt 

psykiskt välbefinnande än i övriga befolkningen (38 respektive 19 procent). Skillnaden var mycket 

stor oavsett kön och ålder, undantaget kvinnor i åldrarna 30–44 år där ingen skillnad förelåg (figur 4.5). 

Procent Procent 

60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

17 

40 

18 

32 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


12 

30 

17 

34 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.5. Andel personer som rapporterat nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), fördelat efter sexuell läggning och ålder 

(n = 29 116). 


Kvinnor 

Webbenkäten visade att bisexuella hade sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella (40 respektive 

31 procent). Det var framför allt bisexuella män i åldrarna 16–44 år och bisexuella kvinnor i åldrarna 

16–29 år och 45–64 år som hade nedsatt psykiskt välbefinnande (figur 4.6). 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

29 

42 

23 

23 

16 

55 

22 

41


60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.6. Andel personer som rapporterat nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), fördelat efter sexuell läggning och ålder 

(n = 2 832). 


Bland bisexuella personer med mellanlång utbildning fanns en större andel med nedsatt psykiskt välbefinnande 

än bland dem med lång utbildning (46 respektive 34 procent). Det fanns en större andel 

personer med nedsatt psykiskt välbefinnande bland homosexuella personer som var födda i annat 

land än Sverige än bland dem som var födda i Sverige (39 respektive 29 procent). 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. I webbenkäten uppgav 40 procent av transpersonerna att de 

hade nedsatt psykiskt välbefinnande, vilket var vanligare än bland homosexuella. Däremot var det 

inga skillnader i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan transpersoner och bisexuella personer. Bland 

yngre transpersoner, 16–29 år, var det däremot mycket vanligare med nedsatt psykiskt välbefinnande 

än i åldrarna 45–64 år (figur 4.7). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

35 

43 43 

30 

25 


54 

46 

28 

31 

29 

Figur 4.7. Andel transpersoner med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), fördelat efter ålder (n = 296). 


38 

40 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Kvinnor 

Transpersoner som bodde i storstad tenderade att ha ett sämre psykiskt välbefinnande än transpersoner 

som bodde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (46 respektive 32 procent). 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

44 

55 

38 

40 41 42 

37 

30


ängslan, oro eller ångest 

De som på frågan: Har du ängslan, oro eller ångest? svarat Ja, svåra besvär redovisas här. 

Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten var det tre gånger så stor andel homooch/eller bisexuella som i 

den övriga befolkningen som uppgav att de hade svåra besvär av ängslan, oro eller ångest (15 respektive 

5 procent). Framför allt gällde detta homooch/eller bisexuella kvinnor (figur 4.8). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

4 

Män 

7 7 7 7 

5 

3 

4 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Procent 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.8. Andel män och kvinnor med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 917). 


Webbenkäten visade att en större andel bland bisexuella personer hade svår ängslan, oro eller ångest 

än bland homosexuella (20 respektive 13 procent). Den största andelen fanns framför allt bland 

homooch bisexuella kvinnor i åldersgruppen 16–29 år (figur 4.9). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

14 

20 

13 

17 

0 0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


9 

19 

12 

Män 

18 

Figur 4.9. Andel män och kvinnor med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 832). 


30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Procent 

40 

30 

20 

10 

8 

25 

19 

28 

7 

15 

12 

17 

5 

18 

20 

6 

Kvinnor 

20 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

9 

16 

22

Webbenkäten visade att det var vanligare med svår ängslan, oro eller ångest bland homosexuella 

personer med kort eller mellanlång utbildning än bland dem med lång utbildning. Bland bisexuella 

personer återfanns inga skillnader kopplat till utbildningslängd (figur 4.10). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Figur 4.10. Andel personer med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter utbildning (n = 2 511). Åldersstandardiserade värden. 


Webbenkäten visade inga statistiskt säkerställda skillnader i svår ängslan, oro eller ångest mellan 

homooch bisexuella som levde i storstad eller mindre städer, på mindre orter och landsbygd, hade 

svensk eller annan härkomst samt var föreningsaktiva eller inte. 

Homosexuella med vissa heterosexuella inslag och heterosexuella med vissa homosexuella inslag 

led av svår ängslan, oro eller ångest i högre utsträckning än bisexuella personer (figur 4.11). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

19 

23 

Kort 

utbildning 

16 

Mellanlång 

utbildning 


16 

25 

Bisexuell Homo-heterosexuell 

17 17 

8 

Lång 

utbildning 

Figur 4.11. Andel med svår ängslan, oro eller ångest, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning (n = 2 657). 

Åldersstandardiserade värden. 


27 

Hetero-homosexuell 



Könsuttryck och/eller könsidentitet. I webbenkäten uppgav 26 procent av transpersonerna att de led 

av svår ängslan, oro eller ångest, vilket var dubbelt så stor andel som bland homosexuella. Det var 

framför allt transpersoner i åldrarna 16–44 år som kände svår ängslan, oro eller ångest (figur 4.12). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Figur 4.12. Andel transpersoner med svår ängslan, oro eller ångest, fördelat efter ålder (n = 298). 


stress 

44 

33 

10 

26 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

De som på frågan: Känner du dig för närvarande stressad? Med stress menas ett tillstånd då man 

känner sig spänd, rastlös, nervös, orolig eller okoncentrerad, svarat Ganska mycket eller Väldigt 

mycket, redovisas här. 

Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det nästan fyra gånger vanligare att homooch/eller 

bisexuella personer kände sig mycket stressade än i övriga befolkningen (11 respektive 3 procent). 

Detta gällde framför allt homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år och 45–64 år samt 

unga homooch/eller bisexuella män, 16–29 år (figur 4.13). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

2 

7 

3 

2 

2 2 

1 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


3 

Procent 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.13. Andel män och kvinnor som kände sig mycket stressade, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 096). 


30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

6 

17 

4 

1 

3 

23 

4 

Kvinnor 

16

I webbenkäten återfanns inga skillnader i upplevd stress mellan homooch bisexuella personer 

(7 respektive 8 procent). En större andel unga bisexuella personer tenderar dock att uppleva stress i 

högre omfattning än unga homosexuella personer (figur 4.14). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

6 

10 

0 0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.14. Andel män och kvinnor som kände sig mycket stressade, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 640). 


Det fanns heller inte några skillnader när det gällde mycket stress mellan dem som hade kort, mellanlång 

eller lång utbildning, som levde i storstad eller mindre städer, orter och landsbygd, hade svensk 

eller annan härkomst samt var föreningsaktiva eller inte. 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att 11 procent av transpersonerna kände 

sig mycket stressade. Det förelåg inga skillnader mellan åldersgrupper eller mellan transpersoner 

som hade kort, mellanlång eller lång utbildning, levde i storstad eller mindre städer, på mindre orter 

och landsbygd, hade svensk eller annan härkomst samt var föreningsaktiva eller inte. 

sömnsvårigheter 

8 


7 

7 

5 

6 

Män 

7 

Procent 


16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Variabeln sömnsvårigheter bygger på en fråga där respondenterna får svara på om de haft besvär av 

sömnsvårigheter. Svarsalternativen var Nej, Ja, lätta besvär samt Ja, svåra besvär. De som svarade 

att de hade svåra besvär bedömdes i analysen ha svåra besvär av sömnsvårigheter. 

Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten hade homooch/eller bisexuella personer svåra sömnsvårigheter 

i dubbelt så stor utsträckning som den övriga befolkningen (12 respektive 6 procent). Det var framför 

allt homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år, som i mycket stor utsträckning rapporterade 

att de upplevde svåra sömnsvårigheter (figur 4.15). 

20 

15 

10 

5 

12 

17 

9 9 9 

7 

10 

Kvinnor 

10


Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Figur 4.15. Andel män och kvinnor med sömnsvårigheter, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 988). 


I webbenkäten återfanns inte någon skillnad mellan homooch bisexuella personer när det gällde 

svåra sömnsvårigheter (10 respektive 13 procent). Bisexuella personer tenderade dock att ha svåra 

sömnsvårigheter i något större utsträckning än homosexuella personer (figur 4.16). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

5 5 

4 4 

9 

15 

13 

6 

8 

Figur 4.16. Andel män och kvinnor med sömnsvårigheter, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 591). 


Män 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

6 

5 5 5 

5 

Män 

12 12 12 

0 0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


9 

10 

0 

Procent 

20 

15 

10 

5 

4 

6 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

13 

16 

13 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

9 

10 10 

21 

12 

6 

11 

15 

Kvinnor 

15

Homosexuella personer med kort utbildning led däremot av svåra sömnsvårigheter i större utsträckning 

än homosexuella personer med mellanlång eller lång utbildning (figur 4.17). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

0 

16 

Figur 4.17. Andel med sömnsvårigheter, fördelat efter utbildning (n = 2 404). Åldersstandardiserade värden. 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att 17 procent av transpersonerna hade 

svåra sömnsvårigheter. Sömnsvårigheter var vanligare bland transpersoner än bland homosexuella 

(figur 4.18). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

17 

Kort 

utbildning 

9 

Figur 4.18. Andel med sömnsvårigheter bland transpersoner, fördelat efter ålder (n = 296). 


självmordstankar/självmordsförsök 

13 

Mellanlång 

utbildning 


24 

21 

7 

12 

Lång 

utbildning 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

10 

17 


Variablerna självmordstankar respektive självmordsförsök bygger på frågorna: Har du någon gång 

kommit i den situationen att du allvarligt övervägt att ta ditt liv? respektive Har du någon gång försökt 

ta ditt liv? Svarsalternativen var: Nej, Ja, en gång samt Ja, flera gånger. De som svarade att de 

övervägt eller försökt att ta sina liv en eller flera gånger bedömdes i analysen ha haft självmordstankar 

respektive försökt ta sina liv.


Självmordstankar 

Sexuell läggning. I folkhälsoenkäten var det dubbelt så stor andel bland homooch/eller bisexuella 

personer som uppgav att de en eller flera gånger övervägt att ta sitt liv än i övriga befolkningen 

(29 respektive 14 procent). Självmordstankar var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer 

oavsett kön och ungefär hälften av homooch/eller bisexuella personer i åldersgruppen 16–29 år 

hade någon gång övervägt att ta sina liv (figur 4.19). 


60 

60 

Män 

50 47 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

14 

12 

30 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


9 

21 

12 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.19. Andel män och kvinnor som rapporterat att de någon gång haft självmordstankar, fördelat efter 

sexuell läggning och ålder (n = 29 039). 


Webbenkäten visade att det inte förelåg några skillnader mellan homooch bisexuella personer 

(45 respektive 45 procent). I åldersgruppen 45–64 år tenderade dock homosexuella kvinnor ha övervägt 

att ta sitt liv i större utsträckning än bisexuella kvinnor (figur 4.20). 


70 

70 

Män 

60 

60 56 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

45 

47 

41 

44 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


44 43 

40 

Figur 4.20. Andel män och kvinnor som rapporterat att de någon gång haft självmordstankar, fördelat efter 



33 

44 

40 

30 

20 

10 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

0 

21 

53 

59 

17 

14 13 

52 

47 

46 

25 

16 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

30 

27 

Kvinnor 

49 

44

Homosexuella personer med kort utbildning hade i större utsträckning övervägt att ta sitt liv än 

homosexuella med mellanlång eller lång utbildning (figur 4.21). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Kort 

utbildning 

Mellanlång 

utbildning 


Lång 

utbildning 

Figur 4.21. Andel personer som någon gång övervägt att ta sitt liv, fördelat efter utbildning (n = 2 463). 



Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att hälften av transpersonerna någon gång 

hade övervägt att ta sitt liv. Andelen transpersoner som någon gång övervägt att ta sitt liv minskade 

med åldern och det var vanligast i åldern 16–29 år (figur 4.22). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

56 

65 

52 

56 

43 

47 

38 

41 

Figur 4.22. Andel transpersoner som någon gång övervägt att ta sitt liv, fördelat efter ålder (n = 292). 


50 

40 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 



Självmordsförsök 

Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det drygt dubbelt så stor andel homooch/eller bisexuella 

personer som uppgav att de försökt ta sitt liv en eller flera gånger jämfört med övriga befolkningen 

(12 respektive 5 procent). Det var framför allt homooch/eller bisexuella kvinnor och män i åldrarna 

16–29 år och 45–64 år som i mycket större utsträckning rapporterade att de någon gång försökt ta sina 

liv (figur 4.23). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

4 

11 

3 3 3 

16 

4 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

11 

Figur 4.23. Andel män och kvinnor som någon gång försökt ta sitt liv, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 058). 


I webbenkäten var det ingen skillnad mellan andelen homosexuella personer och bisexuella personer 

som någon gång försökt att ta sitt liv (16 respektive 18 procent). Bland bisexuella tenderade självmordsförsök 

att vara vanligast i åldrarna 16–44 år samtidigt som självmordsförsök bland homosexuella 

personer fördelade sig mer jämnt över åldrarna (figur 4.24). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 


16 

21 21 

12 

16 


16 

15 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

18 

Procent 

Figur 4.24. Andel män och kvinnor som någon gång försökt ta sitt liv, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 777). 


30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

8 

21 

8 

5 5 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

18 

25 

20 

23 

21 

11 

8 

6 

18 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

12 

Kvinnor 

16


Både bland homosexuella och bisexuella personer minskade andelen som någon gång försökt ta sitt 

liv med utbildningens längd (figur 4.25). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

29 

27 

Kort 

utbildning 

19 

17 

Mellanlång 

utbildning 


Lång 

utbildning 

Figur 4.25. Andel personer som någon gång hade försökt ta sina liv, fördelat efter utbildning (n = 2 463). 



Homosexuella personer som var födda i annat land än Sverige hade i nästan dubbelt så stor utsträckning 

försökt ta sina liv jämfört med motsvarande personer födda i Sverige (26 respektive 14 procent). 

Bland bisexuella personer förelåg däremot inte någon sådan skillnad. 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Av transpersonerna uppgav 21 procent att de någon gång försökt 

att ta sina liv. Andelen transpersoner som någon gång försökt ta sitt liv tenderade att vara större 

än bland homooch bisexuella personer. Självmordsförsök var vanligast bland transpersoner i åldrarna 

16–44 år (figur 4.26). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

27 

28 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

12 

Figur 4.26. Andel transpersoner som någon gång försökt att ta sitt liv, fördelat efter ålder (n = 292). 


9 

21 

14 

Självmordsförsök var vanligare bland transpersoner som hade kort utbildning än bland dem med lång 

(35 respektive 13 procent).


Fysisk hälsa 


Värk. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade svår värk i större utsträckning än både homooch/eller 

bisexuella män och befolkningen i övrigt. I webbenkäten var det framför allt bisexuella män 

i åldrarna 45–64 år som uppgav att de hade svår värk. Bland homosexuella män och bisexuella personer 

uppgav en större andel med kort utbildning att de hade svår värk än bland dem med längre 

utbildning. Andelen homooch bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter och 

landsbygd hade svår värk i större omfattning än dem som levde i storstad. Transpersoner med lång 

utbildning hade svår värk i mindre omfattning än dem med kort och mellanlång utbildning. 

Långvarig sjukdom. Långvarig sjukdom var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer än i 

övriga befolkningen. Det var framför allt homooch/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år samt 

homooch/eller bisexuella kvinnor som i större omfattning än den övriga befolkningen uppgav att de 

hade någon långvarig sjukdom. 

En mycket större andel bland transpersonerna uppgav att de led av någon långvarig sjukdom än 

bland bisexuella personer. 

Övervikt, fetma. Homo- och/eller bisexuella personer var överviktiga eller hade fetma i mindre 

utsträckning än befolkningen i övrigt och det var framför allt bland homooch/eller bisexuella män i 

åldrarna 30–64 år och bland homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år som övervikt 

eller fetma var mindre vanligt. Homo- och bisexuella personer med lång utbildning samt de som 

levde i mindre städer, orter eller landsbygd hade övervikt eller fetma i mindre utsträckning än dem 

med kort utbildning samt dem som levde i storstad. Transpersoner hade inte övervikt eller fetma i 

större utsträckning än homooch bisexuella personer. 

värk 

Variabeln värk är konstruerad utifrån de tre frågorna: 

• Har du besvär av värk i skuldror, nacke eller axlar? 

• Har du ryggsmärtor, ryggvärk, höftsmärtor eller ischias? 

• Har du värk eller smärtor i händer, armbågar, ben eller knän? 

Svarsalternativen var Nej, Ja, lätta besvär samt Ja, svåra besvär. De som svarade att de hade svåra 

besvär på minst en av dessa frågor bedömdes i analysen ha svåra besvär av värk. 

Sexuell läggning. Nationella folkhälsoenkäten visade att homooch/eller bisexuella kvinnor hade 

svår värk i större utsträckning än homooch/eller bisexuella män samt personer i övriga befolkningen 

(figur 4.27).

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

4 

5 

9 

8 

17 

Figur 4.27. Andel män och kvinnor med svår värk, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 096). 


Webbenkäten visade en större andel med svår värk bland bisexuella personer än bland homosexuella 

(18 respektive 12 procent). Värk var framför allt vanligare bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år 

än bland homosexuella män (figur 4.28). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.28. Andel med svår värk, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 618). 


16 


7 

8 

11 

13 

12 


21 

11 

10 

Män 

10 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

16 

Procent 

40 

30 

20 

10 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

7 

15 

12 

8 


16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

16 

20 

19 

18 

23 

22 

30 

15 

20 

Kvinnor 

22 

Kvinnor 

16 16 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år


Homosexuella personer med kort utbildning hade svår värk i större utsträckning än homosexuella 

med mellanlång eller lång utbildning. Bisexuella personer med kort och mellanlång utbildning hade 

svår värk i större utsträckning än bisexuella personer med lång utbildning (figur 4.29). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

20 

31 

Kort 

utbildning 

12 

20 

Mellanlång 

utbildning 


9 

Figur 4.29. Andel personer som hade svår värk, fördelat efter sexuell läggning och utbildningslängd (n = 2 384). 



Homo- och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter och landsbygd hade svår 

värk i större omfattning än dem som levde i storstad (figur 4.30). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

16 

23 

10 

Figur 4.30. Andel personer som hade svår värk, fördelat efter sexuell läggning och boendeort (n = 2 384). 



12 

Lång 

utbildning 

Storstad Annan ort 


13


Bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag hade svår värk i större utsträckning än 

heterosexuella med vissa homosexuella inslag (figur 4.31). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

17 

19 

Figur 4.31. Andel personer med svår värk, fördelat efter sexuell läggning (n = 2 694). 



Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersonerna hade 18 procent svår värk. Det var vanligare 

att transpersoner i åldrarna 30–64 år led av svår värk än transpersoner i åldrarna 16–29 år 

(figur 4.32). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Bisexuell Homoheterosexuell 

13 

22 

Figur 4.32. Andel transpersoner som led av svår värk, fördelat efter ålder (n = 293). 


9 

Heterohomosexuell 

18 18 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

Transpersoner hade inte svår värk i större utsträckning än homooch bisexuella personer. Transpersoner 

med lång utbildning led av svår värk i mindre omfattning än dem med mellanlång utbildning 

(10 respektive 25 procent).


långvarig sjukdom 

Långvarig sjukdom mättes genom frågan: Har du någon långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, 

någon nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem? 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homooch/eller bisexuella personer hade besvär av 

långvarig sjukdom i större utsträckning än övriga befolkningen (45 respektive 33 procent). Det var 

framför allt homooch/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år och homooch/eller bisexuella kvinnor 

i åldrarna 30–64 år som i stor utsträckning uppgav att de hade långvarig sjukdom (figur 4.33). 


60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

25 

44 

28 

28 

44 

40 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


33 

Figur 4.33. Andel män och kvinnor som hade någon långvarig sjukdom, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 035). 


I webbenkäten fanns ingen skillnad mellan homosexuella och bisexuella när det gällde långvarig 

sjukdom (33 respektive 30 procent). Tendensen var dock att andelen med långvarig sjukdom ökar 

med åldern (figur 4.34). 


60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

20 

22 

27 

26 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


41 

33 

32 

Figur 4.34. Andel som hade någon långvarig sjukdom, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 643). 


38 

27 

Homosexuella personer med mellanlång utbildning hade långvarig sjukdom i större utsträckning än 

homosexuella personer med lång utbildning (37 respektive 29 procent). 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

20 

31 

29 

52 

45 

55 

33 

Kvinnor 

49 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

26 

34 

36 

35 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

42 

37 

36 

Kvinnor 

29

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Enligt webbenkäten uppgav 41 procent av transpersonerna att 

de hade någon långvarig sjukdom (figur 4.35). Andelen transpersoner med långvarig sjukdom var 

större än bland bisexuella personer. 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

42 

39 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 4.35. Andel transpersoner som hade någon långvarig sjukdom, fördelat efter ålder (n = 296). 


Transpersoner med mellanlång utbildning hade långvarig sjukdom i större omfattning än transpersoner 

med lång utbildning (61 respektive 30 procent). 

övervikt, fetma 

43 

41 


Variabeln övervikt eller fetma mäts genom Body Mass Index (BMI). BMI är ett mått konstruerat 

utifrån vikt och längd enligt följande formel: BMI = vikt i kg/(längd i meter) 2. De som hade ett BMIvärde 

som var högre eller lika med 25 hade övervikt eller fetma. 

Sexuell läggning. Av folkhälsoenkäten framgick att andelen homooch/eller bisexuella personer som 

hade övervikt eller fetma var mindre än i befolkningen i övrigt (22 respektive 31 procent). Andelen 

homooch/eller bisexuella män med övervikt eller fetma var nästan dubbelt så stor som bland homooch/eller 

bisexuella kvinnor. Homo- och/eller bisexuella män i åldersgruppen 30–44 år hade övervikt 

eller fetma i betydligt mindre utsträckning än män i övriga befolkningen (figur 4.36). 


80 

80 

Män 

70 

66 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

28 

27 

56 

30 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


53 

41 

31 

Figur 4.36. Andel män och kvinnor som hade övervikt eller fetma, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 805). 


60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

17 

23 

32 

31 

44 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

29 

23 

Kvinnor 

16


Webbenkäten visade att det inte förelåg någon skillnad i övervikt eller fetma mellan homosexuella 

och bisexuella (39 respektive 42 procent). Skillnaden mellan män och kvinnor var liten (figur 4.37). 

Procent 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

18 

23 

35 

52 

49 49 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


38 

Figur 4.37. Andel män och kvinnor med övervikt eller fetma, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 643). 


Homosexuella och bisexuella med lång utbildning hade övervikt eller fetma i mindre utsträckning än 

homosexuella och bisexuella personer med kort utbildning (figur 4.38). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

55 

44 43 

Kort 

utbildning 

44 

Mellanlång 

utbildning 


33 

Figur 4.38. Andel personer med övervikt eller fetma, fördelat efter sexuell läggning och utbildning (n = 2 384). 



Män 

43 

36 

Lång 

utbildning 

Procent 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

27 

25 

42 

44 

49 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

41 

38 

38

Homo- och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter och landsbygd hade övervikt 

eller fetma i mindre omfattning än motsvarande personer som levde i storstad (figur 4.39). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Figur 4.39. Andel personer med övervikt eller fetma, fördelat efter sexuell läggning och boendeort (n = 2 384). 



Det fanns en större andel personer med övervikt bland heterosexuella med vissa homosexuella inslag 

än bland homosexuella med vissa heterosexuella inslag. 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Totalt i webbenkäten hade 41 procent av transpersonerna övervikt 

eller fetma (figur 4.40). Transpersoner hade inte övervikt eller fetma i större utsträckning än 

homooch bisexuella personer. 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

45 

53 

35 

Storstad Annan ort 


32 

40 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

43 

Figur 4.40. Andel transpersoner som hade övervikt eller fetma, fördelat efter ålder (n = 297). 


31 

41 



Vårdkontakter 


Homo- och/eller bisexuella hade oftare haft kontakt med sjukvården under de senaste tre månaderna 

än övriga befolkningen och det var vanligare bland homooch/eller bisexuella kvinnor att ha haft 

kontakt med psykolog och sjukgymnast eller att ha varit inlagd på sjukhus än bland kvinnor i den 

övriga befolkningen. Bland männen var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus. Ungdomsmottagningar 

besöktes i större omfattning av kvinnor i övriga befolkningen än av homooch/eller 

bisexuella kvinnor. Att uppsöka vård var vanligare bland homooch bisexuella med kort utbildning 

än bland dem med lång. Att ha varit i kontakt med psykolog var vanligare bland transpersoner än 

bland homooch bisexuella personer. Det var även vanligare bland transpersoner att ha träffat kurator 

än vad det var bland homosexuella personer. 

Vårdkontakt 

För att mäta hur frekvent personer uppsökt olika typer av vårdgivare ställdes en fråga där den svarande 

fick uppge om denne under de senaste tre månaderna besökt eller besökts av följande vårdgivare: 

läkare på sjukhus, läkare på vårdcentral samt privat- eller företagsläkare, distriktssköterska, ungdomsmottagning, 

kurator, psykolog, sjukgymnast, naprapat, kiropraktor eller homeopat och om de 

varit inlagda på sjukhus. Det gavs tre svarsalternativ: Nej, Ja, en gång samt Ja, flera gånger. De som 

svarade att de besökt/besökts en eller flera gånger redovisas här. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homooch/eller bisexuella personer oftare haft kontakt 

med sjukvården under de tre senaste månaderna än övriga befolkningen (54 respektive 45 

procent). Det var framför allt vanligt bland män i åldersgruppen 16–29 år och 45–64 år samt bland 

kvinnor i åldrarna 16–44 år. I åldersgruppen 30–44 år var det dock vanligare med vårdkontakt bland 

män i den övriga befolkningen än bland homooch/eller bisexuella män (figur 5.1). 


80 

70 

72 

Män 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

34 

43 

36 

18 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

47 

40 


49 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 5.1. Andel personer som sökt vård under de senaste tre månaderna, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 478). 


60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

58 57 

46 46 

54 

55 

49 

Kvinnor 

57


Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella kvinnor att ha haft kontakt med psykolog och 

sjukgymnast samt varit inlagda på sjukhus än bland kvinnor i övriga befolkningen. Bland homooch/eller 

bisexuella män var det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus än bland män i övriga 

befolkningen. En större andel unga kvinnor i övriga befolkningen hade besökt ungdomsmottagningar 

än bland homooch bisexuella kvinnor (tabell 5.1). 

Tabell 5.1. Andel (procent) personer, 16–64 år, som under de senaste tre månaderna hade haft vårdkontakt, fördelat efter sexuell 

läggning och kön. 

Homo-/bisexuella Övrig befolkning n 

Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män 

Läkare, sjukhus 21 20 24* 18 18 17* 28 129 

Läkare, vårdcentral 36 41 29 32 35 28 28 461 

Distriktssköterska 7 7 6 9 10 8 27 923 

Ungdomsmottagning 10 11 7 11 18* 2 5 109 

Kurator 4 6 1 3 4 2 27 814 

Psykolog 14* 20* 5 4 5 3 27 810 

Sjukgymnast 12* 16* 5 9 10 7 27 812 

Naprapat 17 9 8 11 5 7 27 787 

Inlagd på sjukhus 5 7* 2 3 3 3 27 825 

* = signifikant skillnad (95 procent) mellan homooch/eller bisexuella och övrig befolkning. 


Det var vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella män att ha haft kontakt med 

sjukgymnast (tabell 5.2). 

Tabell 5.2. Andel (procent) personer, 16–64 år, som under de senaste tre månaderna hade haft vårdkontakt, fördelat efter sexuell 

läggning och kön. 

Homosexuella Bisexuella n 


Läkare, sjukhus 27 24 27 23 19 24 2 529 

Läkare, vårdcentral 37 42 36 41 51 37 2 544 

Distriktssköterska 12 14 8 9 10 11 2 498 

Ungdomsmottagning 2 2 3 3 4 3 941 

Kurator 6 8 6 10 8 9 2495 

Psykolog 10 15 8 13 19 11 2 507 

Sjukgymnast 7 13 6 11* 11 11* 2 493 

Naprapat 10 11 9 11 11 9 2 495 

Inlagd på sjukhus 5 4 4 4 2 5 2 498 

* = signifikant skillnad (95 procent) mellan homooch bisexuella. 

Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut.


Det var vanligare bland homosexuella personer med kort utbildning än bland dem med lång att ha 

varit i kontakt med läkare på sjukhus, kurator, psykolog eller varit inlagd på sjukhus. Det var också 

vanligare att bisexuella personer med kort utbildning hade varit inlagda på sjukhus än bisexuella med 

lång utbildning. Det var också vanligare att bisexuella personer med mellanlång utbildning hade 

besökt läkare på sjukhus och kurator än bisexuella med lång utbildning. 

Bland bisexuella personer som inte levde i storstad var det vanligare att ha haft kontakt med sjukgymnast 

och distriktssköterska än bland dem som levde i storstad. Bland bisexuella personer som 

levde i storstad var det vanligare att ha haft kontakt med psykolog än bland dem som levde i mindre 

städer, på mindre orter eller landsbygd. 

Det var vanligare bland bisexuella personer som var födda i Sverige att ha haft kontakt med sjukgymnast 

än bland dem som var födda i annat land och bland dem som var föreningsaktiva var det vanligare 

att ha haft kontakt med naprapat än bland dem som inte var föreningsaktiva. 

Kontakt med läkare på sjukhus under de senaste tre månaderna var vanligare bland homosexuella 

med vissa heterosexuella inslag än bland heterosexuella med vissa homosexuella inslag. En större 

andel bland bisexuella personer hade besökt naprapat under de senaste tre månaderna än bland heterosexuella 

med vissa homosexuella inslag och en större andel bisexuella personer hade varit inlagda på 

sjukhus under de senaste tre månaderna än bland homosexuella med vissa heterosexuella inslag (figur 

5.2). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

23 

13 

6 

26 

10 

Bisexuell Homo-heterosexuell 

2 

13 

4 

Figur 5.2. Andel som rapporterat att de under de tre senaste månaderna hade besökt läkare på sjukhus (n = 908), 

naprapat (n = 896) eller varit inlagd på sjukhus (n = 892). Åldersstandardiserade värden. 


3 

Hetero-homosexuell 

Läkare, sjukhus Naprapat Inlagd på sjukhus 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att andelen som under de senaste tre månaderna 

varit i kontakt med psykolog var större bland transpersoner (24 procent) än bland homooch 

bisexuella (10 respektive 13 procent). En större andel transpersoner (12 procent) än homosexuella 

personer (6 procent) hade varit i kontakt med kurator (tabell 5.3).

Tabell 5.3. Andel (procent) transpersoner, 16–64 år, som under de senaste tre månaderna hade haft vårdkontakt. 

Transpersoner n 

Läkare på sjukhus 27 284 

Läkare på vårdcentral 43 283 

Distriktssköterska 13 278 

Ungdomsmottagning 3 98 

Kurator 12 278 

Psykolog 24 283 

Sjukgymnast 10 278 

Naprapat 8 276 

Inlagd på sjukhus 7 277 



Det fanns inga skillnader mellan transpersoner med kort, mellanlång eller lång utbildning, som levde 

i storstad eller annan ort, var född i Sverige eller annat land samt var föreningsaktiva eller inte.


Levnadsvanor 


Rökning. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer att röka dagligen än i övriga 

befolkningen, framför allt bland män i åldrarna 30–44 år och bland kvinnor i åldrarna 45–64 år. Det 

var vanligare bland homooch bisexuella män än bland kvinnor att röka dagligen. I åldersgruppen 

45–64 år rökte homosexuella män dagligen i större utsträckning än bisexuella män. Homo- och 

bisexuella personer med kort utbildning rökte dagligen i större utsträckning än dem med lång utbildning 

och de som inte var föreningsaktiva rökte i större utsträckning än de föreningsaktiva. 

Snusning. Att snusa dagligen var vanligare bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år 

och kvinnor i åldrarna 30–64 år än i den övriga befolkningen. Homosexuella kvinnor i åldrarna 

16–44 år snusade i större utsträckning än bisexuella kvinnor och homooch bisexuella män. Homooch 

bisexuella personer som hade lång utbildning snusade i mindre utsträckning än dem med kort 

utbildning. 

Alkohol. Både att inte nyttja alkohol alls och att vara riskkonsument av alkohol var vanligare bland 

homooch/eller bisexuella personer än i övriga befolkningen. Bland homooch/eller bisexuella 

kvinnor i åldrarna 16–29 år var andelen riskkonsumenter av alkohol betydligt större än bland kvinnor 

i den övriga befolkningen. Homosexuella män var oftare riskkonsumenter av alkohol än bisexuella 

män och bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år var i större utsträckning riskkonsumenter av alkohol 

än homosexuella kvinnor. Bisexuella personer som levde i storstad och homosexuella personer som 

inte var föreningsaktiva var riskkonsumenter av alkohol i större utsträckning än motsvarande pesoner 

som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd eller var föreningsaktiva. Det var inte lika 

vanligt att vara riskkonsument av alkohol bland transpersoner som bland homooch bisexuella personer. 

Narkotika. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer att använda cannabis än i den 

övriga befolkningen och då framför allt i åldrarna 16–29 år. Bland homooch bisexuella personer var 

det lika vanligt att använda cannabis, men i åldrarna 16–29 år var det betydligt vanligare bland bisexuella 

än bland homosexuella kvinnor. Användandet av cannabis var även vanligare bland bisexuella 

personer som var födda i annat land än Sverige än bland dem som var födda i Sverige. 

Homosexuella personer som levde i storstad och som inte var föreningsaktiva använde annan 

narkotika än cannabis i större utsträckning än dem som levde i mindre städer, på mindre orter eller 

landsbygd eller var föreningsaktiva. Det var vanligare att någon gång i livet ha använt någon form av 

narkotika bland heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag än bland homooch bisexuella 

personer. Transpersoner använde cannabis i samma utsträckning som homooch bisexuella personer. 

Användning av narkotika var vanligare bland transpersoner som levde i storstad än bland dem som 

levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd. 

Fysisk aktivitet. Homo- och/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år och 45–64 år och män i 

åldrarna 30–44 år var mer stillasittande på fritiden än personer i den övriga befolkningen. Det var 

vanligare att homooch bisexuella personer med kort utbildning hade stillasittande fritid än dem med 

lång utbildning. Det var lika vanligt att vara stillasittande på fritiden bland transpersoner som bland 

homooch bisexuella personer. Däremot motionerade eller tränade transpersoner regelbundet i 

mycket mindre utsträckning än homooch bisexuella personer.

Tobaksanvändning 

rökning 

Variabeln rökning bygger på de två frågorna: Röker du dagligen? och Händer det att du röker någon 

gång då och då? Svarsalternativen var Ja eller Nej på dessa frågor. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var betydligt vanligare att homooch/eller bisexuella 

personer rökte dagligen eller ibland än i övriga befolkningen (figur 6.1). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

15 

28 

Röker dagligen Röker ibland 


12 

Figur 6.1. Andel som rökte dagligen respektive ibland, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning (n = 29 059). 



Den största andelen dagligrökare fanns bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år och 

bland homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år (figur 6.2). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

24 

9 9 

36 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


17 

21 

Figur 6.2. Andel som rökte dagligen, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 059). 


12 

21 

Män 

26 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16 16 15 

21 


Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

22 

45 

18 

29


Totalt i webbenkäten var det 24 procent bland homosexuella och 18 procent bland bisexuella personer 

som uppgav att de rökte varje dag. Det var vanligare att röka dagligen bland homooch bisexuella 

män än bland homooch bisexuella kvinnor. I åldrarna 45–64 år var homosexuella män dagligrökare 

i betydligt större omfattning än bisexuella män (figur 6.3). 


60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 6.3. Andel som rökte dagligen, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 558). 


Homo- och bisexuella personer med kort eller mellanlång utbildning rökte oftare dagligen än dem 

med lång utbildning (figur 6.4). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

22 

21 

26 


39 

36 

Kort 

utbildning 

27 

30 

30 

21 

Mellanlång 

utbildning 


17 

15 

Figur 6.4. Andel som rökte dagligen, fördelat efter sexuell läggning och utbildningslängd (n = 2 412). 



26 

21 

10 

Lång 

utbildning 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

13 

15 

9 

13 

26 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

21 

16 

14

Homosexuella personer som inte var föreningsaktiva var oftare dagligrökare än dem som inte var 

föreningsaktiva (figur 6.5). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

19 

21 


Figur 6.5. Andel som rökte dagligen fördelat efter sexuell läggning och föreningsaktivitet (n = 2 468). Åldersstandardiserade värden. 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner var det 19 procent som rökte dagligen. Det 

var inte vanligare att röka dagligen bland transpersoner än bland homoeller bisexuella personer. 

Webbenkäten visade att den största andelen dagligrökare fanns bland transpersoner i åldrarna 45–64 

år (inte statistiskt säkerställt) (figur 6.6). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Figur 6.6. Andel transpersoner som rökte dagligen, fördelat efter ålder (n = 291). 


28 

Föreningsaktiva Ej föreningsaktiva 

17 

18 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

25 

18 

19 


Daglig rökning var vanligast bland transpersoner med kort utbildning och bland transpersoner som 

levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (inte statistiskt säkerställt) (figur 6.7).


Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

29 

Kort 

utbildning 

Figur 6.7. Andel transpersoner som rökte dagligen, 16–64 år, uppdelat på utbildningslängd (n = 289) och bostadsort (n = 273). 


snusning 

20 

Mellanlång 

utbildning 

13 

Lång 

utbildning 

15 

Variabeln snusning bygger på frågan: Snusar du dagligen? Svarsalternativen var Ja eller Nej på denna 

fråga. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det fanns en betydligt mindre andel dagligsnusare 

bland homooch/eller bisexuella män i åldersgruppen 16–29 år än i övriga befolkningen. Bland kvinnor 

var det vanligare att snusa dagligen bland homooch/eller bisexuella i åldrarna 30–64 år än i övriga 

befolkningen (figur 6.8). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

22 

7 

29 

28 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


23 

22 

25 

Figur 6.8. Andel som snusade dagligen, män respektive kvinnor, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 28 858). 


24 

Storstad Övriga 

landet 

Män 

18 

Procent 

40 

30 

20 

10 

4 

6 

5 

13 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

3 

14 

4 

15

Enligt webbenkäten var det vanligare att snusa dagligen bland homosexuella kvinnor i åldrarna 16–44 

år än bland män och bisexuella kvinnor. Bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år snusade dagligen 

betydligt oftare än män och homosexuella kvinnor (figur 6.9). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 6.9. Andel som snusade dagligen, män respektive kvinnor, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 541). 


Webbenkäten visade också att det var vanligare att snusa dagligen bland homosexuella personer med 

kort utbildning än bland dem med lång utbildning och att det bland bisexuella personer med mellanlång 

utbildning var vanligare att snusa dagligen än bland dem med lång utbildning. 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Totalt i webbenkäten var det 12 procent av transpersonerna som 

snusade dagligen. Att snusa dagligen var inte vanligare bland transpersoner än bland homooch/eller 

bisexuella. Bland transpersoner var det vanligast att snusa dagligen i åldrarna 30–44 år (inte statistiskt 

säkerställt) (figur 6.10). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

10 


9 

14 

11 

19 

13 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Procent 

10 10 

10 

Figur 6.10. Andel transpersoner som snusade dagligen, 16–64 år (n = 293). 


12 

11 

16 

12 

14 

40 

30 

20 

21 

28 

18 


Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

14 

30 

17 

17


Bland transpersoner var det vanligast att snusa dagligen bland dem med kort utbildning, som levde 

i storstad och bland föreningsaktiva (inte statistiskt säkerställt) (figur 6.11). 

Ej föreningsaktiva 

Föreningsaktiva 

Figur 6.11. Andel transpersoner som snusade dagligen, 16–64 år, fördelat efter utbildningslängd (n = 274), bostadsort (n = 291) 

och föreningsaktivitet (n = 296). 


Alkohol 

Övriga landet 

Storstad 



6 

8 

10 

10 

Riskkonsumtion av alkohol beräknas utifrån tre AUDIT-frågor som ger ett index: hur ofta och hur 

mycket vid ett vanligt tillfälle samt hur ofta som en större mängd druckits vid ett och samma tillfälle. 

Indexet kan anta värdet 0–12 och män som har 8–12 poäng och kvinnor som har 6–12 poäng klassas 

som riskkonsumenter. Dessutom ingår även de som varit berusade två till tre gånger i månaden eller 

oftare i gruppen med riskkonsumtion. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare bland homooch/eller bisexuella personer 

än i övriga befolkningen att inte nyttja alkohol alls. Samtidigt var det vanligare bland homooch/eller 

bisexuella att ha riskkonsumtion av alkohol än i övriga befolkningen (figur 6.12). 

Procent 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 


10 

14 

Ingen alkoholkonsumtion 

Figur 6.12. Andel som inte dricker alkohol, inte är riskkonsumenter respektive är riskkonsumenter av alkohol, 16–64 år, fördelat 

efter sexuell läggning (n = 29 124). 


14 

0 5 10 15 20 25 30 

Procent 

74 

64 

Ingen 

riskkonsumtion 

15 

22 

Riskkonsumtion 


15 

22


Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella män och kvinnor att vara riskkonsumenter av 

alkohol än i övriga befolkningen. Andelen riskkonsumenter bland homooch/eller bisexuella kvinnor 

i åldrarna 16–29 år var betydligt större än bland kvinnor i övriga befolkningen (figur 6.13). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

34 

38 

18 

23 

11 

16 

20 

Figur 6.13. Andel riskkonsumenter av alkohol, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning, kön och ålder (n = 29 123). 


26 

Webbenkäten visade att riskabla alkoholvanor var vanligare bland homosexuella män än bland bisexuella 

män. Det var även vanligare bland bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 år än bland homosexuella 

kvinnor (figur 6.14). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


42 

34 

32 

24 

27 


18 

32 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

23 

Procent 

50 

Figur 6.14. Andel riskkonsumenter av alkohol, män respektive kvinnor, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 566). 


Det var vanligare med riskabla alkoholvanor bland bisexuella personer som levde i storstad än bland 

dem som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (27 respektive 17 procent). Riskkonsumtion 

av alkohol var också vanligare bland homosexuella personer som inte var föreningsaktiva än 

bland dem som var föreningsaktiva (31 respektive 24 procent). 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Enligt webbenkäten var det inte lika vanligt med riskkonsumtion 

av alkohol bland transpersoner (16 procent) som bland homosexuella personer (28 procent). 

Andelen transpersoner som hade riskabla alkoholvanor var också mindre än bland bisexuella (22 procent) 

(inte statistiskt säkerställt). Det var framför allt transpersoner i åldrarna 16–29 år som hade 

riskabla alkoholvanor (figur 6.15). 

40 

30 

20 

10 

0 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

26 

43 

8 

17 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

24 

38 

21 

23 

9 

5 

4 

15 

Kvinnor 

12 

17 

20 

Kvinnor 

20 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år


Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Figur 6.15. Ande transpersoner med riskkonsumtion av alkohol, 16–64 år (n = 289). 


Narkotikaanvändning 

Narkotikaanvändning mättes genom två frågor, en fråga om respondenten någon gång använt hasch 

eller marijuana och en fråga om respondenten använt andra narkotiska preparat än hasch eller marijuana, 

såsom amfetamin, kokain, heroin, opium, ecstasy, LSD, GHB. På de två frågorna gavs respondenten 

möjlighet att välja mellan fyra svarsalternativ. Nej, Ja, för mer än ett år sedan, Ja, det senaste året 

samt Ja, den senaste månaden. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homooch/eller bisexuella personer använde cannabis 

i större omfattning än övriga befolkningen. Det var framför allt homooch/eller bisexuella personer 

i åldrarna 16–29 år som använde cannabis i mycket stor utsträckning (figur 6.16 och 6.17). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

3 

31 

11,2 

11 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

2,1 

0,6 0,3 

0 

1,1 

Män 

4,5 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


14 

16 

Procent 

Figur 6.16. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 30 dagarna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön 

(n = 28 889). 


30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

5,7 

0,7 0,5 0,2 0 0 0,3 

Kvinnor 

1,3 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Procent 


Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 6.17. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 12 månaderna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och 

kön (n = 28 889). Källa: Nationella folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut. 

Webbenkäten visade att cannabisanvändning var vanligast bland bisexuella personer i åldrarna 16–44 år. 

Det var betydligt vanligare bland bisexuella kvinnor än bland homosexuella kvinnor (figur 6.18 och 6.19). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

7,6 

26,3 

1,9 

4,4 

0,5 

0 

2,8 

10,4 

Figur 6.18. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 30 dagarna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön 

(n = 2 546). Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut. 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

3,3 

5,3 

2 

3,4 

3,6 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


12,3 

14,8 

4,9 

7,4 

5,7 

2,4 

2,7 

3,1 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


2,4 

7 

Män 

6,8 

Figur 6.19. Andel som använt cannabis någon gång under de senaste 12 månaderna, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och 

kön (n = 2 546). Källa: Webbenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut. 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

2,5 

16,2 

5 

0,7 

0,2 0 0,2 

0,9 

0,4 0,9 

0 0 0 0,1 

1,3 

Kvinnor 

1,7 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

6,5 

14,1 

1,3 

2,8 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

0 

0 

2,5 

5,3


Cannabisanvändning under de senaste 12 månaderna var vanligare bland bisexuella personer som var 

födda i annat land än Sverige än bisexuella personer som var födda i Sverige (14 respektive 5 procent). 

Webbenkäten visade att mindre än 1 procent homoeller bisexuella personer hade använt annan 

narkotika än cannabis (till exempel amfetamin, kokain, heroin, opium, ecstasy, LSD eller GHB) 

under de senaste 30 dagarna och drygt 2 procent under de senaste 12 månaderna. Användning av 

annan narkotika än cannabis under de senaste 12 månaderna var vanligare bland homosexuella som 

levde i någon av storstäderna Stockholm, Göteborg eller Malmö än bland dem som levde i mindre 

städer, på mindre orter eller landsbygd. Även bland homosexuella som inte var föreningsaktiva var 

användning av annan narkotika mer utbredd än bland dem som var föreningsaktiva. 

Det var vanligare att någon gång ha använt cannabis eller annan narkotika bland män som var heterosexuella 

med vissa homosexuella inslag än bland homosexuella och bisexuella män (figur 6.20). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Figur 6.20. Andel som använt cannabis eller annan narkotika någon gång, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 2 703). 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner använt cannabis i samma 

utsträckning som homooch bisexuella personer. Det var framför allt transpersoner i åldrarna 30–44 

år som uppgav att de använt cannabis under den senaste månaden och transpersoner i åldrarna 16–44 

år som använt cannabis under det senaste året (figur 6.21). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

24 

43 

Bisexuell 

Män Kvinnor 

2,5 

36 

41 

Homoheterosexuell 

5,5 

1,2 

61 

Figur 6.21. Andel transpersoner som använt cannabis någon gång under de senaste 30 dagarna (n = 288) 

respektive 12 månaderna (n = 288), fördelat efter ålder. 


12 

Heterohomosexuell 

Senaste 30 dagarna 

2,3 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

9,9 9,9 

Senaste 12 månaderna 

2,5 

6,1 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år

En fjärdedel av transpersonerna rapporterade att de någon gång använt någon form av narkotika och 

i åldersgruppen 16–29 år var det 32 procent som uppgav att de använt narkotika någon gång (figur 

6.22). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

32,2 

25,3 

23,5 

25,2 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Figur 6.22. Andel transpersoner som använt cannabis och/eller annan narkotika någon gång i livet, fördelat efter ålder (n = 288). 


Det var vanligare att transpersoner som levde i storstad använt cannabis eller annan narkotika under 

de senaste 12 månaderna samt någon typ av narkotika någon gång än transpersoner som levde i 

mindre städer, på mindre orter eller landsbygd (figur 6.23). 

Cannabis/annan narkotika 

någon gång i livet 

Annan narkotika än 

cannabis 

Cannabis 

0,8 

2,6 

6,3 

10,4 

Figur 6.23. Andel transpersoner som använt cannabis och/eller annan narkotika någon gång i livet (n = 286), använt annan narkotika 

än cannabis under det senaste året (n = 286) och använt cannabis under det senaste året (n = 284), fördelat efter boendeort. 


17,1 

0 10 20 30 40 

Procent 

Storstad Övriga landet 

35,1


Fysisk aktivitet 

Fysisk aktivitet mättes genom de två variablerna stillasittande fritid samt variabeln regelbunden 

motion och träning. Om respondenten svarade att fritiden mest ägnades åt läsning, TV, bio eller annan 

stillasittande sysselsättning definierades personen som stillasittande. Om respondenten svarade att 

fritiden ägnades åt löpning, simning, tennis, badminton, motionsgymnastik eller liknande vid i 

genomsnitt minst tre tillfällen per vecka och att varje tillfälle varade minst 30 minuter definierades 

personen som regelbundet motionerande eller i träning. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 

och 45–64 år samt homooch/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år hade mer stillasittande fritid än 

befolkningen i övrigt (figur 6.24). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

14 

4 

12 

37 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

15 

8 

14 14 

14 

10 10 

Figur 6.24. Andel som hade en stillasittande fritid, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 28 879). 


Enligt webbenkäten var det inte någon skillnad mellan homooch bisexuella personer när det gällde 

stillasittande fritid, men en större andel bisexuella kvinnor i åldrarna 16–44 år tenderade att ha stillasittande 

fritid än homosexuella kvinnor (figur 6.25). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 


17 

15 

16 

21 

Figur 6.25. Andel som hade en stillasittande fritid, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 2 560). 


Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

19 


18 

18 

Män 

19 

Procent 

40 

30 

20 

10 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

4 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

8 

13 

11 

15 

12 

35 

11 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

16 

7 

14 

23 

Kvinnor 

14


Både homooch/eller bisexuella män och kvinnor motionerade eller tränade regelbundet i mindre 

utsträckning än befolkningen i övrigt oavsett kön eller ålder (figur 6.26). 


70 66 

70 

Män 

60 

52 

60 

55 

50 

47 

47 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

17 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

36 


32 

34 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 6.26. Andel som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 28 879). 


I webbenkäten var det inte någon skillnad mellan homooch bisexuella personer när det gällde 

motion eller regelbunden träning (figur 6.27). 


60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

46 

44 

47 

45 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Figur 6.27. Andel som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 2 560). 


40 

30 

20 

10 

0 

50 

44 45 46 

43 43 

44 43 43 

40 

30 

20 

10 

0 

41 

43 

36 

39 

32 

48 

44 

41 41 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

34 

Kvinnor 

42


I webbenkäten var det vanligare att homooch bisexuella personer med kort eller mellanlång utbildning 

hade en stillasittande fritid än bland dem med lång utbildning (figur 6.28). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Kort 

utbildning 

Mellanlång 

utbildning 


Lång 

utbildning 

Figur 6.28. Andel som hade stillasittande fritid, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och utbildningens längd (n = 1 552). 



Det fanns inga skillnader mellan homooch bisexuella personer när det gällde andelen som motionerade 

eller tränade regelbundet. Däremot ökade andelen som motionerade eller tränade regelbundet med 

utbildningens längd (figur 6.29). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

25 

28 

27 

23 

Kort 

utbildning 

18 

39 

21 

39 

Mellanlång 

utbildning 


11 

54 

8 

52 

Lång 

utbildning 

Figur 6.29. Andel som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år, fördelat efter sexuell läggning och utbildningens längd 

(n = 1 552). Åldersstandardiserade värden. 


Bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag motionerade eller tränade regelbundet 

i högre utsträckning än heterosexuella med vissa homosexuella inslag.

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Transpersoner var inte mer stillasittande på fritiden (18 procent) 

än homooch bisexuella personer. Det förelåg inte heller någon skillnad mellan åldersgrupperna 

(figur 6.30). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

Figur 6.30. Andel transpersoner som hade en stillasittande fritid, 16–64 år (n = 293). Åldersstandardiserade värden. 


Transpersoner motionerade eller tränade regelbundet i mycket mindre utsträckning (29 procent) än 

homooch bisexuella personer (45 respektive 43 procent). Motion eller regelbunden träning var vanligast 

i åldersgruppen 16–29 år (figur 6.31). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

38 

19 19 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

15 

28 27 

Figur 6.31. Andel (procent) transpersoner som motionerade eller tränade regelbundet, 16–64 år (n = 293). 



18 

29 



Utsatthet 


Det var vanligare att ha blivit utsatt för hot om våld under de senaste 12 månaderna bland homooch/ 

eller bisexuella personer än i den övriga befolkningen. Utsatthet för våld var vanligare bland homooch/eller 

bisexuella personer än i övriga befolkningen och då framför allt bland män i åldrarna 16–29 

år. Att ha varit utsatt för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång i livet var 

vanligare bland homosexuella än bland bisexuella personer, men det var ingen skillnad i utsatthet 

under det senaste året. Homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag hade varit utsatta för 

trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning i större omfattning än bisexuella personer. Att ha 

blivit diskriminerad på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet/sitt könsuttryck var lika 

vanligt bland homooch bisexuella samt transpersoner. 

Otrygghet och rädsla 

rädsla för överfall, rån eller annat ofredande 

Rädsla mättes genom frågan: Händer det att du avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, 

rånad eller ofredad på annat sätt? De som svarade att de ibland eller ofta avstått att gå ut på 

grund av denna anledning definierades som rädda. 

Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det mycket vanligare bland homooch/eller bisexuella 

personer (40 procent) att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller 

ofredad på annat sätt än i övriga befolkningen (24 procent). Det var betydligt vanligare bland kvinnor 

än bland män. Det var framför allt vanligare bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 16–44 år 

och bland kvinnor i åldrarna 30–64 år än i övriga befolkningen (figur 7.1). 


70 

70 

Män 

60 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

18 

9 8 

24 

12 

10 9 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


17 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 7.1. Andel kvinnor och män som avstått från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, fördelat efter 


Källa: Folkhälsoenkäten, 2005. Statens folkhälsoinstitut. 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

46 

40 

34 

43 

36 

66 

38 

53


Webbenkäten visade att det var vanligare bland bisexuella (28 procent) än bland homosexuella 

(21 procent) att avstå från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande. Det var 

framför allt bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år och kvinnor i åldrarna 16–44 år som detta var 

vanligt (figur 7.2). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Män 

Procent 

70 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 7.2. Andel kvinnor och män som avstått från att ha gått ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, fördelat 

efter sexuell läggning och ålder (n = 2 546). 


Att avstå från att gå ut av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad var vanligare 

bland homosexuella personer med kort eller mellanlång utbildning än bland dem med lång utbildning 

(figur 7.3). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

21 22 

20 

31 

Kort 

utbildning 

14 

26 

16 

Mellanlång 

utbildning 

24 

18 

14 

22 

Lång 

utbildning 

Figur 7.3. Andel homosexuella som avstått från att ha gått ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, fördelat efter 

utbildning (n = 1 551). 


60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

35 

45 

25 

34 

32 

22 

30 

32


Att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande var vanligare bland 

bisexuella personer än bland homosexuella med vissa heterosexuella inslag och bland heterosexuella 

med vissa homosexuella inslag (figur 7.4). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

34 

Bisexuella Homo-heterosexuella 

22 22 

Hetero-homosexuella 

Figur 7.4. Andel personer som har avstått från att gå ut ensam av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande, 

fördelat efter sexuell läggning (n = 1 069). 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Det var vanligare bland transpersoner (29 procent) än bland 

homosexuella personer (21 procent) att ha avstått från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, 

rånad eller på annat sätt ofredad (figur 7.5). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

31 

32 

25 

Figur 7.5. Andel transpersoner som avstått från att ha gått ut ensam av rädsla för överfall, rån 

eller annat ofredande, fördelat efter ålder (n = 293). 


29 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år

ädsla för våld eller trakasserier på grund av 

sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck 

Variabeln rädsla för att bli utsatt för våld eller trakasserier på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck 

mättes genom frågan: Är du rädd för att bli utsatt för våld eller trakasserier på 

grund av din sexuella läggning eller könsidentitet/könsuttryck? De som svarade att de var rädda 

Nästan alltid eller Ibland redovisas här. 

Sexuell läggning. Hälften av homosexuella kvinnor och 45 procent av homosexuella män var rädda 

för att bli utsatta för våld eller trakasserier. Denna rädsla var vanligare bland homosexuella kvinnor än 

bland bisexuella, framför allt i åldrarna 45–64 år (figur 7.6). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Män 

Procent 

70 

Figur 7.6. Andel kvinnor och män som var rädda för att bli utsatta för trakasserier eller våld, fördelat efter sexuell 

läggning och ålder (n = 2 668). 



16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Det var vanligare bland transpersoner (59 procent) att vara rädd 

för att utsättas för våld och trakasserier på grund av sin transsexualism, transvestism, transgenderism 

etcetera, än det var bland homooch bisexuella personer (45 respektive 39 procent) att vara rädd för 

detta på grund av sin sexuella läggning (figur 7.7). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

56 

50 

44 

50 

63 

37 

36 

45 

40 40 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

61 

59 

Figur 7.7. Andel transpersoner som var rädda för att bli utsatta för våld och trakasserier på grund av sin transsexualism, 

transvestism, transgenderism etcetera, fördelat efter ålder (n = 315). 


60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

53 

56 

43 43 

43 

17 

Kvinnor 

50 

37


Utsatthet för kränkande behandling/bemötande 

Utsatthet för kränkande behandling eller bemötande mättes genom frågan: Har du under de senaste 

tre månaderna blivit behandlad/bemött på ett sätt så att du känt dig kränkt? De som svarade att de 

någon gång eller flera gånger upplevt detta definierades som kränkta. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det bland homooch/eller bisexuella personer (43 procent) 

var mycket vanligare att under de senaste tre månaderna ha utsatts för kränkande behandling eller bemötande 

än i övriga befolkningen (27 procent). Det var endast bland män i åldersgruppen 45–64 år som det 

inte förelåg någon skillnad mellan homooch/eller bisexuella och den övriga befolkningen (figur 7.8). 


70 

70 

Män 

60 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

49 

24 24 

45 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

19 

20 

22 


31 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 7.8. Andel kvinnor och män som under de tre senaste månaderna hade blivit behandlade/bemötta så att de känt 

sig kränkta, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 034). 


Kvinnor 

Det var även vanligare bland homooch/eller bisexuella personer (12 procent) att under de senaste tre 

månaderna ha upplevt kränkande behandling/bemötande flera gånger än bland den övriga befolkningen 

(5 procent). 

Webbenkäten visade att upplevd kränkning var vanligare bland bisexuella personer (39 procent) 

än bland homosexuella (30 procent). Det var framför allt bisexuella män i åldrarna 45–64 år och 

kvinnor i åldrarna 16–44 år som hade upplevt kränkning en eller flera gånger under de senaste tre 

månaderna (figur 7.9). 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

38 

65 

31 

44 

25 

40 

37 

47

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Män 

Procent 

70 

Figur 7.9. Andel kvinnor och män som under de tre senaste månaderna flera gånger hade blivit behandlade/bemötta 

så att de känt sig kränkta, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 526). 


Det förelåg inte någon skillnad mellan homosexuella personer (6 procent) och bisexuella personer 

(8 procent) när det gällde upprepade kränkningar under de senaste tre månaderna. 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Det var mycket vanligare bland transpersoner (41 procent) än 

bland homosexuella (30 procent) att ha upplevt kränkande behandling/bemötande en eller flera gånger 

under de senaste tre månaderna. Utsatthet för kränkning var framför allt vanligt bland transpersoner i 

åldrarna 16–29 år (figur 7.10). 

Procent 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

36 

72 

40 

31 

44 

31 31 

20 

20 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

27 

41 

Figur 7.10. Andel transpersoner som under de senaste tre månaderna en eller flera gånger hade blivit behandlade/ 

bemötta på ett sätt så att de känt sig kränkta, fördelat efter ålder (n = 287). 


33 


Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Det var vanligare bland transpersoner (12 procent) att ha blivit utsatta för upprepade kränkningar 

än bland homosexuella personer (6 procent). 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

59 

47 46 

55 

28 

26 

38 

44


Utsatthet för hot, våld och trakasserier 

utsatthet för hot om våld 

Utsatthet för hot om våld mättes i folkhälsoenkäten genom frågan: Har du under de senaste 12 månaderna 

blivit utsatt för hot eller hotelser om våld så att du blev rädd? De som svarade ja på frågan redovisas 

här. 

Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det mycket vanligare bland homooch/eller bisexuella 

personer (14 procent) än övriga befolkningen (5 procent) att ha utsatts för hot om våld under de senaste 

12 månaderna. Det var framför allt vanligt bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 16–44 år 

(figur 7.11). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

23 

5 5 

31 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Figur 7.11. Andel kvinnor och män som hade blivit utsatta för hot om våld under de senaste 12 månaderna, fördelat 



utsatthet för våld 

2 

1 

4 

Män 

16 

Procent 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Utsatthet för fysiskt våld mättes genom frågan: Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt 

för fysiskt våld? De som svarade Ja på frågan redovisas här. 

Sexuell läggning. Utsatthet för fysiskt våld var också mycket vanligare bland homooch/eller bisexuella 

personer (13 procent) än i övriga befolkningen (4 procent). Homo- och/eller bisexuella män i åldrarna 

16–29 år var mycket utsatta, men även män i åldrarna 45–64 år och kvinnor i åldrarna 16–64 år var 

överrepresenterade i jämförelse med övriga befolkningen (figur 7.12). 

40 

30 

20 

10 

8 

18 

5 

10 

4 

17 

5 

Kvinnor 

13

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

10 

46 

4 

1 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


2 

9 

Figur 7.12. Andel kvinnor och män som hade blivit utsatta för våld under de senaste 12 månaderna, fördelat efter sexuell läggning 

och ålder (n = 29 062). 


utsatthet för trakasserier eller våld på grund av 

sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck 

5 

Män 

20 

Procent 

50 


Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Utsatthet för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning eller könsidentitet/könsuttryck mättes 

genom två frågor. Den första frågan som ställdes var: Har du någon gång blivit utsatt för trakasserier 

eller våld på grund av din sexuella läggning? (Frågan som ställdes till transpersoner hänvisade inte 

till sexuell läggning utan till könsidentitet/könsuttryck.) De som svarade att de hade blivit utsatta en 

eller flera gånger definierades som utsatta. Den andra frågan som ställdes var: Har du under de senaste 

12 månaderna blivit utsatt för trakasserier eller våld på grund av din sexuella läggning? (Även 

denna fråga ställdes till transpersoner men hänvisade då till könsidentitet/könsuttryck.) På denna 

fråga ombads de svarande att kryssa för alternativ som beskrev vilken typ av handling de utsatts för. 

Sexuell läggning. Webbenkäten visade att det bland homosexuella personer (48 procent) var mycket 

vanligare att ha blivit utsatt för trakasserier eller våld på grund av sin sexuella läggning någon gång i 

livet än bland bisexuella personer (32 procent) (figur 7.13). 


60 

60 

Män 

50 46 47 

49 48 

50 

45 

40 

30 

20 

10 

0 

33 33 32 31 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Figur 7.13. Andel kvinnor och män som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång i livet, 

fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 667). 


40 

30 

20 

10 

0 

40 

30 

20 

10 

0 

5 

12 

33 

11 

7 

3 2 3 

48 

40 

29 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

55 

9 

Kvinnor 

49 

35


Enligt webbenkäten hade homooch bisexuella personer utsatts nästan lika mycket för trakasserier 

eller våld på grund av sexuell läggning under de senaste 12 månaderna. Homosexuella kvinnor tenderade 

vara mer utsatta än bisexuella kvinnor (inte statistiskt säkerställt) (figur 7.14). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

29 

27 

22 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 7.14. Andel som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning de senaste 12 månaderna, fördelat 



Muntliga trakasserier var vanligast förekommande och det var vanligare bland homosexuella än 

bland bisexuella kvinnor att ha utsatts för skriftliga hot/trakasserier och skadegörelse (tabell 7.1). 

Tabell 7.1. Andel (procent) personer, 16–64 år, som under de senaste 12 månaderna hade blivit utsatta för någon form av trakasserier 

eller våld, fördelat efter sexuell läggning och kön (n = 658). 



Muntliga trakasserier 85 87 84 91 95 89 

Skriftliga hot/trakasserier 9 15* 7 7 5* 10 

Sexuella trakasserier 8 10 6 6 10 1 

Sexuellt våld 0 0 0 0 0 0 

Skadegörelse 9 24* 8 3 0* 5 

Bestulen/rånad 4 3 5 3 0 4 

Utsatt för hot om våld 12 4 15 11 5 13 

Utsatt för våld 11 6 13 12 2 17 

* = signifikant skillnad ( 95 procent) mellan homooch bisexuella. 


19 

14 


16 

20 

Män 

18 

Procent 

40 

30 

20 

10 

35 

26 

30 

25 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

17 

8 

25 

20

Homosexuella med vissa heterosexuella inslag hade varit mer utsatta för våld eller trakasserier på 

grund av sexuell läggning någon gång under livet än bisexuella (figur 7.15). 

Figur 7.15. Andel personer som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av sexuell läggning någon gång 

i livet (n = 1 035) samt under de senaste 12 månaderna (n = 1 029), fördelat efter sexuell läggning. 


Det var muntliga trakasserier som de homosexuella med vissa heterosexuella inslag utsattes för i 

mycket stor utsträckning. Bisexuella personer var i större utsträckning utsatta för sexuella trakasserier 

och stöld/rån (tabell 7.2). 

Tabell 7.2. Andel (procent) bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag som hade blivit utsatta för någon form av 

trakasserier eller våld under de senaste 12 månaderna, 16–64 år, fördelat efter handlingens innehåll (n = 210). 


Muntliga trakasserier 70 94* 

Skriftliga hot/trakasserier 8 8 

Sexuella trakasserier 8 3 

Sexuellt våld 0 0 

Skadegörelse 5 0,5 

Bestulen/rånad 6* 0 

Utsatt för hot om våld 9 12 

Utsatt för våld 13 12 

* = signifikant skillnad (95 procent) mellan bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag. 




70 

70 

Någon gång i livet Senaste 12 månaderna 

60 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

27 

40 


50 

40 

30 

20 

10 

0 

15 

22 

Bisexuella Homo-heterosexuella


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Under de senaste 12 månaderna hade 27 procent av transpersonerna 

varit utsatta för våld eller trakasserier på grund av sitt könsuttryck/sin könsidentitet. Av transpersonerna 

rapporterade 34 procent att de någon gång i livet utsatts för våld eller trakasserier (figur 7.16). 


70 

70 


60 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

33 

37 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

Figur 7.16. Andel transpersoner som hade blivit utsatta för trakasserier eller våld på grund av könsuttryck eller könsidentitet någon 

gång i livet (n = 315) respektive under de senaste 12 månaderna (n = 313), fördelat efter ålder. 


Det var framför allt vanligt med muntliga trakasserier men även sexuella trakasserier och hot om våld 

var vanligt (tabell 7.3). 

Tabell 7.3. Andel (procent) transpersoner, 16–64 år, som under de senaste 12 månaderna hade varit utsatta för någon form av 

trakasserier eller våld, fördelat efter handlingens innehåll (n = 92). 

Transpersoner 

Muntliga trakasserier 82 

Skriftliga hot/trakasserier 8 

Sexuella trakasserier 17 

Sexuellt våld 0 

Skadegörelse 9 

Bestulen/rånad 4 

Utsatt för hot om våld 20 

Utsatt för våld 12 


33 

34 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

34 

30 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

22 

27

Utsatthet för diskriminering 


Diskriminering mättes genom frågan: Har du någon gång blivit diskriminerad på grund av din sexuella 

läggning? (frågan som ställdes till transpersoner hänvisade inte till sexuell läggning utan till könsidentitet/könsuttryck). 

Här redovisas de som svarade att de upplevt sig diskriminerade en eller flera 

gånger. 

Sexuell läggning. Mellan homooch bisexuella personer var det, i webbenkäten, ingen skillnad i 

andelar som hade utsatts för diskriminering på grund av sexuell läggning någon gång under livet (21 

respektive 19 procent). Av dessa rapporterade 33 procent homosexuella personer och 37 procent 

bisexuella personer att de blivit utsatta för diskriminering under de senaste 12 månaderna (figur 7.17). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

20 

15 

23 

17 

20 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


21 

21 

17 

Procent 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 7.17. Andel män och kvinnor som hade blivit utsatta för diskriminering någon gång i livet (n = 2 660), fördelat efter sexuell 

läggning och ålder. 


Att ha blivit utsatt för diskriminering någon gång i livet på grund av sin sexuella läggning var vanligare 

(inte statistiskt säkerställt) bland kvinnor som var homosexuella med vissa heterosexuella inslag (39 

procent) än bland bisexuella kvinnor (29 procent). Dock var utsatthet under de senaste 12 månaderna 

vanligare bland bisexuella personer (inte statistiskt säkerställt) (figur 7.18). 

Figur 7.18. Andel män och kvinnor som hade blivit utsatta för diskriminering någon gång i livet (n = 903), samt under de senaste 

12 månaderna (n = 152), fördelat efter sexuell läggning. 


40 

30 

20 

10 

22 

15 

25 

25 

26 

29 

Kvinnor 


70 

70 


60 

60 

52 

50 

50 

40 

39 

40 

42 

30 

20 

10 

0 

14 

29 

20 


Män Kvinnor 

30 

20 

10 

0 

24 

24 

20 


31


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner hade 20 procent upplevt sig diskriminerade 

på grund av könsuttryck/könsidentitet någon gång under livet. Av dessa hade 55 procent upplevt 

diskriminering under de senaste 12 månaderna (figur 7.19). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

24 

20 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

17 

Figur 7.19. Andel transpersoner som upplevt sig diskriminerade på grund av könsuttryck/könsidentitet 

någon gång i livet, fördelat efter ålder (n = 316). 


20

Social förankring 



Tillit. Brist på tillit till andra personer var vanligare bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 

30–44 år och kvinnor i åldrarna 16–29 samt 45–64 år än bland personer i den övriga befolkningen. 

Det var vanligare bland bisexuella personer att inte lita på andra människor än bland homosexuella. 

Homo- och bisexuella personer med lång utbildning hade mer tillit till andra personer än dem med 

kort utbildning och bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd 

hade mindre tillit än bisexuella som levde i storstad. Homosexuella personer som var födda i annat 

land än Sverige och de som inte var föreningsaktiva hade sämre tillit till andra människor än homosexuella 

personer som var födda i Sverige eller var föreningsaktiva. Det var vanligare bland transpersoner 

att sakna tillit till andra människor än bland homosexuella personer. 

Emotionellt stöd. Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland homooch/eller bisexuella personer 

än i övriga befolkningen och bland bisexuella män var det vanligare än bland homosexuella 

män. Det var även vanligare bland homooch bisexuella personer som hade kort utbildning att sakna 

emotionellt stöd än bland dem med längre utbildning. Bisexuella personer som levde i mindre städer, 

på mindre orter eller landsbygd och de som inte var föreningsaktiva saknade emotionellt stöd i större 

utsträckning än bisexuella som levde i storstad eller var föreningsaktiva. Heterosexuella personer 

med vissa homosexuella inslag saknade emotionellt stöd i större utsträckning än bisexuella och 

homosexuella personer med vissa heterosexuella inslag. Det var vanligare bland transpersoner att 

sakna emotionellt stöd än bland homosexuella. Det var även vanligare att transpersoner som inte var 

föreningsaktiva saknade emotionellt stöd än transpersoner som var föreningsaktiva. 

Praktiskt stöd. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att 

sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i övriga befolkningen. Avsaknad av praktiskt stöd var också 

vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella män. Homosexuella personer som var födda i 

annat land än Sverige saknade praktiskt stöd i större omfattning än homosexuella som var födda i 

Sverige. Bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd saknade 

praktiskt stöd i större omfattning än bisexuella som levde i storstäder. Det var vanligare bland transpersoner 

än bland bisexuella att sakna praktiskt stöd. 

Deltagande. Det var vanligare bland homooch/eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha ett 

lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter eller evenemang) än bland kvinnor i övriga 

befolkningen. Bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd hade 

lågt socialt deltagande i större utsträckning än bisexuella som levde i storstad. Bland homooch 

bisexuella personer som inte var föreningsaktiva och hade kort utbildning var det vanligare att ha ett 

lågt socialt deltagande än bland dem som var föreningsaktiva eller hade lång utbildning. 

Förtroende för det omgivande samhället. Homo- och/eller bisexuella män hade mindre förtroende 

för arbetsförmedlingen och försäkringskassan men större förtroende för riksdagen än befolkningen i 

övrigt. Homo- och/eller bisexuella kvinnor hade mindre förtroende för försäkringskassan men större 

förtroende för kommunpolitiker och riksdagen än befolkningen i övrigt. 

Bisexuella män hade mindre förtroende för polis och socialtjänst än homosexuella män och bisexuella 

kvinnor hade mindre förtroende för arbetsförmedlingen än homosexuella kvinnor. Bisexuella 

personer med kort utbildning hade mindre förtroende för samhällsinstitutioner än dem med lång 

utbildning. Homosexuella personer med kort utbildning hade mindre förtroende för polis, domstol 

och riksdag än dem med lång. Bisexuella personer som inte var föreningsaktiva hade mindre förtroende 

för socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassan, kommunpolitiker och fackföreningar än 

bisexuella som var föreningsaktiva. Homosexuella personer som inte var föreningsaktiva hade 

mindre förtroende för socialtjänst och fackföreningar än homosexuella som var föreningsaktiva. Det


var vanligare bland transpersoner att ha lågt förtroende för sjukvården, socialtjänsten, domstolar, riksdagen, 

landstingspolitiker, och kommunpolitiker än bland homosexuella personer. Det var vanligare 

bland transpersoner att ha lågt förtroende för riksdagen än bland bisexuella personer. Transpersoner 

som inte var föreningsaktiva hade mindre förtroende för riksdagen, landstings- och kommunpolitiker 

samt fackföreningar än transpersoner som var föreningsaktiva. 

Tillit 

Tillit till andra människor mättes genom frågan: Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta 

människor? De som svarade Ja redovisas här. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att känslan av att inte kunna lita på de flesta människor var 

vanligare bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år samt bland kvinnor i åldrarna 

16–29 och 45–64 år än i övriga befolkningen (figur 8.1). 


60 

60 

51 

Män 

50 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

36 

31 

27 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


23 

26 

28 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 8.1. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter 



35 

40 

30 

20 

10 

0 

36 

54 

24 

21 

21 

35 

26 

Kvinnor 

32


Webbenkäten visade att det var vanligare bland bisexuella (37 procent) att sakna tillit till de flesta 

människor än bland homosexuella (28 procent). Det var framför allt vanligare i de yngre åldersgrupperna 

och bland bisexuella män än bland homosexuella män (figur 8.2). 


60 

60 

Män 

50 

40 

30 

20 

10 

Figur 8.2. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter 



Att sakna tillit till andra människor var vanligare bland homosexuella personer med kort utbildning 

än bland dem med lång. Bland bisexuella personer var det vanligare att sakna tillit hos dem med kort 

utbildning än med mellanlång eller lång (figur 8.3). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

0 

33 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

38 

45 

57 

29 

36 

32 

22 


36 

Kort utbildning Mellanlång 

utbildning 


33 

Figur 8.3. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, 

fördelat efter sexuell läggning och utbildningslängd (n = 2 408). 


22 

27 

37 

27 


50 

40 

30 

20 

10 

0 

42 

49 

33 

41 

26 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

21 

31 

33


Bland bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd var det vanligare 

att sakna tillit till de flesta andra människor än bland dem som levde i storstad. Bland homosexuella 

personer som var födda i annat land än Sverige och bland homosexuella som inte var aktiva i föreningar 

var det vanligare att sakna tillit till andra människor än bland dem som var födda i Sverige och 

bland föreningsaktiva (figur 8.4). 


Figur 8.4. Andel personer som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter föreningsaktivitet, 

födelseland och boendeort. 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner rapporterade 37 procent att de saknade 

tillit till de flesta andra människor. Transpersoner saknade oftare tillit än homosexuella. Det var också 

vanligare att sakna tillit i åldersgruppen 16–29 år än i gruppen 45–64 år (figur 8.5). 

Procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 


Ej född i Sverige 

0 

Född i Sverige 

Annan ort 

Storstad 

52 

38 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

26 

23 

0 10 20 30 40 50 

Procent 


37 

27 

28 

28 

Figur 8.5. Andel transpersoner som rapporterade att de inte kände tillit till de flesta människor, fördelat efter ålder (n = 292). 


31 

32 

33 

37 

37 

39 

42 

44

Emotionellt stöd 


Emotionellt stöd mättes genom frågan: Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och 

anförtro dig åt? De som svarade Ja på frågan redovisas här sakna emotionellt stöd. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland 

homooch/eller bisexuella (19 procent) än i den övriga befolkningen (11 procent). Det var vanligare 

bland homooch/eller bisexuella män i åldrarna 30–44 år och bland kvinnor i åldrarna 16–29 år än 

i övriga befolkningen. Det syntes även vara vanligare bland homooch/eller bisexuella kvinnor i 

åldrarna 45–64 år (inte statistiskt säkerställt) (figur 8.6). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 8.6. Andel personer som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt, 



Enligt webbenkäten var det vanligare bland bisexuella män (36 procent) än bland homosexuella 

(20 procent) att sakna emotionellt stöd (figur 8.7). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16 

22 

14 

24 

10 


34 

19 19 

32 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

13 

22 


18 

Procent 




40 

30 

20 

14 14 

Män 

36 36 

20 

10 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

7 7 

18 

18 

8 

8 

11 

29 

8 

Kvinnor 

20 

Kvinnor 

16 

14 15 

13 

14 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år


En större andel homosexuella personer med kort eller mellanlång utbildning saknade emotionellt 

stöd än bland dem med lång utbildning. Bisexuella personer med kort utbildning saknade emotionellt 

stöd i större utsträckning än bisexuella med mellanlång eller lång utbildning (figur 8.8). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

27 

40 

25 

25 

Kort utbildning Mellanlång 

utbildning 


13 

22 



fördelat efter utbildningslängd (n = 2 543). 


Bisexuella personer som levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd och de som inte var 

föreningsaktiva saknade oftare emotionellt stöd än dem som levde i storstad eller var föreningsaktiva 

(figur 8.9). 



Annan ort 

Storstad 

16 

17 

0 10 20 30 40 


Procent 

21 

21 

21 


fördelat efter föreningsaktivitet (n = 2 467) och bostadsort (n = 2 503). 


22 

30 

34

En större andel heterosexuella personer med vissa homosexuella inslag saknade emotionellt stöd än 

bland bisexuella och homosexuella med vissa heterosexuella inslag (figur 8.10). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 



fördelat efter sexuell läggning (n = 915). 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. I webbenkäten var det vanligare bland transpersoner (32 procent) 

än bland homosexuella (19 procent) att sakna emotionellt stöd. Det var framför allt transpersoner i 

åldrarna 30–64 år som saknade någon att dela sina innersta känslor med eller anförtro sig åt (inte 

statistiskt säkerställt) (figur 8.11). 

Procent 

40 

30 

20 

10 

0 

26 25 

Bisexuella 

25 

Homoheterosexuella 

35 35 

59 

Heterohomosexuella 

32 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 8.11. Andel transpersoner som rapporterade att de inte hade någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt, 

fördelat efter ålder (n = 286). 


Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland transpersoner som inte var föreningsaktiva (47 procent) 

än bland dem som var föreningsaktiva (22 procent).


Praktiskt stöd 

Praktiskt stöd mättes genom frågan: Kan du få hjälp av någon/några personer om du har praktiska 

problem eller är sjuk? (till exempel få råd, låna saker, hjälp med matinköp, reparationer etcetera). De 

som svarade Nej, för det mesta inte eller Nej, aldrig, redovisas här sakna praktiskt stöd. 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare bland homooch/eller bisexuella 

kvinnor i åldrarna 45–64 år att sakna praktiskt stöd än bland kvinnor i övriga befolkningen (figur 

8.12). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Procent 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 8.12. Andel personer som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 29 131). 


I webbenkäten var det vanligare bland bisexuella (13 procent) än bland homosexuella personer 

(9 procent) att sakna praktiskt stöd. Avsaknad av praktiskt stöd var framför allt vanligt bland bisexuella 

män (figur 8.13). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

2 

7 

4 

13 

5 

10 

13 

14 

0 0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

6 

12 


2 

18 

4 

10 

6 

Män 

17 

Figur 8.13. Andel personer som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 534). 


30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Procent 

20 

15 

10 

5 

2 

5 

1 

5 

7 

7 7 

4 

24 

4 4 

5 5 

4 

Kvinnor 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

15 

Kvinnor 

5

Avsaknad av praktiskt stöd var vanligare bland homosexuella personer som var födda i annat land än 

Sverige än bland dem som var födda i Sverige. Det var också vanligare bland bisexuella personer som 

levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem som levde i storstad (figur 8.14). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

0 

Figur 8.14. Andel personer som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter sexuell läggning, födelseland och 

boendeort (n = 2 534). 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Bland transpersoner uppgav 15 procent att de saknade praktiskt 

stöd, vilket var vanligare än bland homosexuella personer (9 procent). Det var framför allt transpersoner 

i åldrarna 29–44 år som saknade praktiskt stöd (inte statistiskt säkerställt) (figur 8.15). 

Procent 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

7 

12 

Född i 

Sverige 

18 

17 


13 

8 

9 

11 

Figur 8.15. Andel transpersoner som rapporterade att de saknade praktiskt stöd, fördelat efter ålder (n = 286). 


17 

Annat land Storstad Annan ort 

21 

16-29 år 30-44 år 45-64 år 16-64 år 

16 

15 



Deltagande 

Deltagande i sociala aktiviteter eller evenemang mättes genom frågan: Har du deltagit i någon av 

följande aktiviteter under de senaste 12 månaderna? De som klassificerades som lågt socialt deltagande 

hade rapporterat att de deltagit i en eller ingen av 13 uppräknade aktiviteter. 6 

Sexuell läggning. Folkhälsoenkäten visade att det var vanligare bland homooch/eller bisexuella 

kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter) än i den övriga 

befolkningen (figur 8.16). 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Män 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


Procent 

50 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Figur 8.16. Andel personer som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter sexuell läggning och ålder 

(n = 29 042). 


Kvinnor 

I webbenkäten var andelen bland homooch bisexuella personer som hade lågt socialt deltagande 

mycket mindre än i folkhälsoenkäten, med undantag för de bisexuella männen där andelen var densamma 

mellan de två enkäterna (5 respektive 7 procent). Enligt webbenkäten var det framför allt 

bisexuella män i åldrarna 30–64 år och homosexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år som hade lågt socialt 

deltagande (figur 8.17). 

Procent 

20 

15 

10 

5 

11 10 

8 8 

5 

3 

4 

13 

19 

0 0 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 


13 

10 

14 

5 5 

10 

Män 

9 

Figur 8.17. Andel personer som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter sexuell läggning och ålder (n = 2 523). 


40 

30 

20 

10 

0 

Procent 

20 

15 

10 

5 

9 

7 

10 

12 

15 

40 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

6 Aktiviteterna var: Studiekurs/kurs på din arbetsplats; Studiecirkel/kurs på din fritid; Fackföreningsmöte; 

Annat föreningsmöte; Teater/bio; Konstutställning; Religiös sammankomst; Sporttillställning; Skrivit 

insändare i tidning/tidskrift; Demonstration av något slag; Offentlig tillställning, till exempel nattklubb, 

danstillställning eller liknande; Större släktsammankomst; Privat fest hos någon. 

5 

3 

3 

2 

12 

4 

12 

7 

26 

Kvinnor 

3

Däremot var det vanligare att ha ett lågt socialt deltagande bland bisexuella personer (10 procent) som 

levde i mindre städer, på mindre orter eller landsbygd än bland dem som levde i storstad (5 procent). 

Bland homooch bisexuella personer som inte var föreningsaktiva och hade kort utbildning var det 

också vanligare att ha lågt socialt deltagande än bland dem som var föreningsaktiva eller hade lång 

utbildning (figur 8.18). 





1 

2 

3 

3 

5 

6 

7 

8 

Figur 8.18. Andel personer som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter sexuell läggning, 

föreningsaktivitet och utbildningslängd (n = 2 409). 



Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner inte skilde sig från homoeller 

bisexuella personer när det gällde socialt deltagande (figur 8.19). 

Procent 

15 

10 

5 

0 


10 

Figur 8.19. Andel transpersoner som rapporterade att de hade lågt socialt deltagande, fördelat efter ålder (n = 288). 


12 

0 5 10 15 20 25 30 

Procent 


9 9 9 

16–29 år 30–44 år 45–64 år 16–64 år 

Det var vanligare att transpersoner med kort utbildning hade lågt socialt deltagande än transpersoner 

med lång utbildning (27 respektive 5 procent). 

28


Förtroende för det omgivande samhället 

Förtroende för det omgivande samhället mättes genom frågan: Vilket förtroende har du för följande 

institutioner/politiker i samhället? Följande institutioner/politiker uppgavs: Sjukvården, skola, polisen, 

socialtjänsten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, domstolar, riksdagen, landstingspolitiker, 

kommunpolitiker, fackföreningar. De som svarade att de hade Inte särskilt stort, Inget alls eller Har 

ingen åsikt, redovisas här ha litet förtroende för institutioner/politiker. 

Sexuell läggning. Enligt folkhälsoenkäten var det vanligare bland homooch/eller bisexuella män att 

ha lågt förtroende för arbetsförmedlingen än bland män i den övriga befolkningen. Det var även vanligare 

bland både homooch/eller bisexuella män och kvinnor att ha lågt förtroende för försäkringskassan 

än bland män och kvinnor i övriga befolkningen. Motsatt förhållande förelåg när det gällde 

lågt förtroende för riksdagen, vilket var vanligare bland män och kvinnor i den övriga befolkningen 

än bland homooch/eller bisexuella. Förtroendet för kommunalpolitiker var även lägre bland kvinnor 

i den övriga befolkningen än bland homooch/eller bisexuella kvinnor (tabell 8.1). 

Tabell 8.1. Andel (procent), 16–64 år, med lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat efter sexuell läggning och kön 

(n = 28 995). 

Homo- och/eller bisexuella Övriga befolkningen 


Sjukvården 27 29 23 28 27 28 

Skolan 37 36 37 36 32 40 

Polis 34 28 43 32 25 40 

Socialtjänsten 44 38 53 42 38 46 

Arbetsförmedlingen 61 57 68* 57 54 61 

Försäkringskassan 47* 44* 54* 41 38 44 

Domstolar 23 21 26 24 20 29 

Riksdagen 43 39 51 55* 50* 61* 

Landstingspolitiker 58 53 67 61 57 65 

Kommunpolitiker 55 49 65 60* 57* 64 

Fackföreningar 51 46 60 54 50 59 

* = signifikant skillnad (95 procent) mellan homooch/eller bisexuella och övriga befolkningen. 


I webbenkäten var det en större andel bisexuella män som hade lågt förtroende för polis och socialtjänst 

och en större andel bisexuella kvinnor som hade lågt förtroende för arbetsförmedlingen än 

bland homosexuella (tabell 8.2). Det var också en större andel bland bisexuella kvinnor och män som 

hade lågt förtroende för domstolar än bland homosexuella.

Tabell 8.2. Andel (procent), 16–64 år, med lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat efter sexuell läggning och kön 

(n = 2 511). 



Sjukvården 24 27 23 27 23 26 

Skolan 43 44 43 48 40 51 

Polis 40 52 38 45 42 46* 

Socialtjänsten 49 46 49 58* 53 60* 

Arbetsförmedlingen 68 67 69 72 75* 70 

Försäkringskassan 53 55 52 55 56 55 

Domstolar 30 40 27 38* 42 35 

Riksdagen 50 51 49 54 54 55 

Landstingspolitiker 62 61 62 65 67 64 

Kommunpolitiker 60 60 59 62 61 64 

Fackföreningar 54 43 58 52 47 57 

* = signifikant skillnad mellan homooch bisexuella 95 procent. 



Bland bisexuella var det vanligare att ha lågt förtroende för olika institutioner i samhället hos personer 

med kort utbildning än bland dem med lång utbildning (figur 8.20). 

Sjukvården 

Domstol 

Polis 

Skola 

Fackföreningar 

Socialtjänst 

Riksdagen 

Kommunpolitiker 

Landstingspolitiker 

21 

35 

36 

39 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

Kort utbildning Lång utbildning 

Figur 8.20. Ande bisexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället, 

fördelat efter utbildningslängd (n = 738). 


42 

45 

45 

53 

57 

61 

62 

62 

61 

66 

75 

80 

80 

81


Bland homosexuella personer var förtroendet för polis, domstol och riksdagen lägre bland dem med 

kort utbildning än bland dem med lång. I övrigt var det inga större skillnader mellan personer med 

olika lång utbildning (figur 8.21). 

Riksdagen 

Domstol 

Försäkringskassan 

Polis 

26 

34 

35 

36 

43 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning 

Figur 8.21. Andel homosexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället, 

fördelat efter utbildningens längd (n = 1 550). 


46 

46 

48 

Det var vanligare bland bisexuella personer som inte var föreningsaktiva än bland dem som var föreningsaktiva 

att ha lågt förtroende för socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa, kommunpolitiker 

och fackföreningar (figur 8.22). 


Försäkringskassan 

Socialtjänst 

Kommunpolitiker 

Arbetsförmedlingen 

37 

43 

44 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

Inte föreningsaktiva Föreningsaktiva 

Figur 8.22. Andel bisexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat efter 

föreningsaktivitet (n,=,879). 


Bland homosexuella som inte var föreningsaktiva var det vanligare att ha lågt förtroende för socialtjänst 

och fackföreningar än bland dem som var föreningsaktiva (figur 8.23). 

49 

53 

55 

55 

58 

55 

59 

61 

63 

65 

73


Socialtjänst 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

Inte föreningsaktiva Föreningsaktiva 

Figur 8.23. Andel homosexuella personer som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället, fördelat 

efter föreningsaktivitet (n = 1 585). 


Det var vanligare bland bisexuella personer än bland heterosexuella personer med vissa homosexuella 

inslag att ha lågt förtroende för sjukvården. När det gällde förtroende för polis, riksdag, kommunpolitiker 

och fackföreningar var förtroendet dock mindre bland heterosexuella personer med vissa 

homosexuella inslag. 

Könsuttryck och/eller könsidentitet.Webbenkäten visade att det var vanligare bland transpersoner än 

bland homosexuella att ha lågt förtroende för sjukvården, socialtjänst, domstolar, riksdag, landstingspolitiker 

och kommunpolitiker. Transpersoner hade även mindre förtroende än bisexuella personer 

för riksdagen (tabell 8.3). 

Tabell 8.3. Andel transpersoner, 16–64 år, som rapporterade att de hade lågt förtroende för olika institutioner i samhället (n = 284). 

Transpersoner 

Sjukvården 34* 

Skolan 50 

Polis 47 

Socialtjänsten 60* 

Arbetsförmedlingen 71 

Försäkringskassan 53 

Domstolar 43* 

Riksdagen 65** 

Landstingspolitiker 70* 

Kommunpolitiker 70* 

Fackföreningar 54 

* = signifikant skillnad (95 procent) mellan transpersoner och homosexuella personer. 

** = signifikant skillnad (95 procent) mellan transpersoner och bisexuella personer. 


44 

50 

53 


Det var vanligare bland transpersoner som inte var föreningsaktiva att ha lågt förtroende för riksdagen, 

landstings- och kommunpolitiker samt fackföreningar än bland dem som var föreningsaktiva. 

Transpersoner som var födda i Sverige hade mindre förtroende för skola, landstings- och kommunpolitiker 

än personer som var födda i annat land än Sverige. 

58


Öppenhet 


Totalt var bisexuella män mindre öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer samt 

bisexuella kvinnor. Bisexuella män var mindre öppna i uppväxtfamiljen, bland vänner och i skolan/ 

arbetsliv och öppenheten minskade kraftigt med personens ålder på alla tre arenorna. 

Transpersoner var i mindre utsträckning öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än homosexuella 

personer i familjen, bland vänner och i skolan/arbetsliv. Transpersoner som var födda på 

1970-talet var även mindre öppna i familjen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck än bisexuella personer 

i samma generation. Öppenhet med könsidentitet/könsuttryck var dessutom mindre utbrett 

bland transpersonerna i generationerna 50-, 60- och 70-talister än bland bisexuella personer i dessa 

generationer. 

Öppenhet i uppväxtfamiljen, bland vänner, i skolan och arbetslivet 

För att mäta öppenhet i uppväxtfamiljen bland homooch bisexuella personer i denna studie ställdes 

frågan: Vet din uppväxtfamilj om att du är homo-/bisexuell? Frågan var uppdelad i de fyra kategorierna: 

Mamma?, Pappa?, Syskon? och Dina barn? Respondenter som svarade Ja på minst en av dessa kategorier 

definierades som öppna i uppväxtfamiljen. De som svarade Nej eller Vet inte, definierades som 

icke öppna. 

För att mäta öppenhet i familjen bland transpersonerna ställdes frågan: Vet din familj om din transvestism, 

transsexualism, transgenderism, trans …? Frågorna var uppdelade i fem underfrågor: 

Partner/make/maka?, Mamma?, Pappa?, Syskon?, Dina barn? Respondenter som svarade Ja på 

minst en av dessa kategorier definierades som öppna i uppväxtfamiljen. De som svarade Nej alternativt 

Vet inte, definierades som icke öppna. 

För att mäta öppenhet bland vänner och i skolan/arbetsliv bland homooch bisexuella personer i 

denna studie ställdes frågan: Vet personer i din omgivning om att du är homo-/bisexuell? Frågan var 

uppdelad i de fyra kategorierna: Heterosexuella vänner?, Arbets-/skolkamrater?, Arbetsgivare/ 

lärare? och Personer du träffar genom ditt arbete? (exempelvis kunder, patienter, elever). Respondenter 

som svarade Alla, De flesta eller Några definierades som öppna i kategorin. De som svarade 

Ingen eller Vet inte definierades som icke öppna. 

För att mäta öppenhet bland vänner och i skolan/arbetsliv bland transpersoner ställdes frågan: Vet 

personer i din omgivning om din transvestism, transsexualism, transgenderism, trans …? Frågan var 

uppdelad i de fyra underfrågorna: Vänner?, Arbets-/skolkamrater?, Arbetsgivare/lärare? och Personer 

du träffar genom ditt arbete? (exempelvis kunder, patienter, elever). Respondenter som svarade Alla, 

De flesta eller Några definierades som öppna i kategorin. De som svarade Ingen eller Vet inte, definierades 

som icke öppna.


Sexuell läggning. Sammantaget i webbenkäten var homosexuella personer som var födda på 1940-, 

50-, 60- och 70-talen mer öppna med sin sexuella läggning än bisexuella personer på minst en av de 

tre arenorna: uppväxtfamiljen, bland vänner och i skolan/arbetsliv (figur 9.1). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Figur 9.1. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen och/eller bland vänner 

och/eller i skolan/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning, kön och generationstillhörighet (n = 2 729). 


Webbenkäten visade att öppenhet inte var lika vanlig bland bisexuella män som bland bisexuella kvinnor 

samt homosexuella män och kvinnor. 7 Öppenheten minskade dessutom med åldern på generationerna 

(figur 9.2). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

96 98 98 

93 92 

80talister 

96 98 97 

89 

81 

80talister 

70talister 

70talister 

80 

60talister 


60talister 


94 

77 

50talister 

Män Procent 

Kvinnor 

93 94 

100 

97 95 

99 99 100 

97 97 95 

100 100 

71 70 

50talister 

40talister 

40talister 

80talister 

70talister 

Figur 9.2. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen och/eller bland vänner 

och/eller i skolan/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning, kön och generationstillhörighet (n = 2 729). 


95 

58 

52 

80 

60 

40 

20 

0 

60talister 

50talister 

40talister 

7 Resultaten bland homooch bisexuella kvinnor födda på 1940-talet bör tolkas med stor försiktighet 

eftersom grupperna endast består av 10 respektive 4 personer. Stor risk föreligger dessutom att dessa inte är 

representativa för hela gruppen.


Könsuttryck och/eller könsidentitet. När det gällde transpersoners öppenhet med sitt könsuttryck/ 

sin könsidentitet på en eller flera av de tre arenorna familjen, bland vänner och i skola/arbetsliv, visade 

webbenkäten att transpersoner som var födda på 1950-, 60- och 70-talen i mindre utsträckning var 

öppna med sin sexuella läggning än homosexuella personer. Transpersoner som var födda på 1970 

talet var även mindre öppna med sitt könsuttryck/könsidentitet än bisexuella personer i samma generation 

(figur 9.3). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

82 81 80 

80talister 

70talister 

60talister 

Figur 9.3. Andel) transpersoner som var öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i familjen och/eller bland vänner och/eller i 

skola/arbetsliv, fördelat efter generationstillhörighet (n = 322). 


öppenhet i uppväxtfamiljen/familjen 

54 

50talister 

Sexuell läggning. Av webbenkäten framgick att öppenhet med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen 

var betydligt mindre vanligt bland bisexuella personer än bland homosexuella personer i samtliga 

fem generationer (figur 9.4). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

83 

68 

80talister 

94 

76 

70talister 

87 87 

58 

60talister 


61 

50talister 

Figur 9.4. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen, fördelat efter sexuell läggning 

och generationstillhörighet (n = 2 732). 


60 

40talister 

82 

36 

40talister

Det var framför allt vanligare bland bisexuella män än bland homosexuella män i alla fem generationerna 

att inte vara öppen med sin sexuella läggning med någon i uppväxtfamiljen. Bland kvinnor 

var dessa skillnader betydligt mindre 8 (figur 9.5). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Figur 9.5. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i uppväxtfamiljen, fördelat efter sexuell läggning, kön och 

generationstillhörighet (n = 2 723). 


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner, i alla generationer, i 

mindre utsträckning var öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i familjen än vad homosexuella 

var med sin sexuella läggning. Transpersoner som var födda på 1970-talet var även mindre öppna med 

sin könsidentitet/sitt könsuttryck än vad bisexuella personer var med sin sexuella läggning (figur 9.6). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

82 

80talister 


65 

65 

80talister 

92 

70talister 

50 

59 

70talister 

85 85 

60talister 

67 

50 

60talister 

50talister 

37 36 

50talister 

40talister 

40talister 

80talister 

70talister 

Figur 9.6. Andel transpersoner som var öppen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i familjen, 

fördelat efter generationstillhörighet (n = 310). 


46 

25 

40 

20 

0 


Män Procent 

Kvinnor 

100 

98 99 

95 

100 100 

80 

80 85 

87 

80 

69 

71 

60 

60talister 

50talister 

40talister 





öppenhet bland vänner 

Sexuell läggning. I webbenkäten framgick det att öppenhet med sin sexuella läggning i vänkretsen 

var betydligt mindre vanligt bland bisexuella personer än bland homosexuella som var födda på 1940-, 

50-, 60- och 70-talen. Skillnaden mellan homooch bisexuella personer ökade dessutom med åldern 

(figur 9.7). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

65 

80talister 

50 

70talister 

67 

60talister 

37 36 

50talister 

40talister 

Figur 9.7. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i vänkretsen, fördelat efter sexuell läggning, 

kön och generationstillhörighet (n = 2 733). 


I webbenkäten framgick att skillnaden i öppenhet med sin sexuella läggning mellan homooch bisexuella 

personer enbart återfanns bland män. Bisexuella män var i betydligt mindre utsträckning öppna 

med sin sexuella läggning i vänkretsen än homosexuella män (figur 9.8). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

92 

87 

80talister 

97 96 

79 

70talister 

60talister 


Män Procent 

Kvinnor 

92 94 

100 

95 94 

99 97 99 

92 

97 95 

100 

100 

69 67 

50talister 

40talister 

80talister 

70talister 

Figur 9.8. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i vänkretsen, fördelat efter sexuell läggning, 



44 

80 

60 

40 

20 

0 

60talister 

50talister 

40talister


Könsuttryck och/eller könsidentitet. Transpersoner, i samtliga generationer, var i mindre utsträckning 

än homosexuella personer öppna i vänkretsen (figur 9.9). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Figur 9.9. Andel transpersoner som var öppen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i vänkretsen, fördelat efter 

generationstillhörighet (n = 322). 


öppenhet i skolan/arbetsliv 

Sexuell läggning. Det var vanligare, i samtliga fem generationer, bland homosexuella personer att 

vara öppna med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv än bland bisexuella personer (figur 9.10). 

Öppenheten minskade med ålder i de olika generationerna. 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

94 

82 82 80 

80talister 

80talister 

70talister 

74 74 

91 89 89 89 

70talister 

60talister 

65 

60talister 


52 

50talister 

61 

50talister 

40talister 

40talister 

Figur 9.10. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning, 



55 

42


Skillnaden i öppenhet visade sig även här återfinnas mellan homooch bisexuella män. Bisexuella 

män var i mycket mindre utsträckning öppna med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv än homosexuella 

män 9 (figur 9.11). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

85 

63 

80talister 

90 

70talister 

60talister 


87 88 88 

60 60 

50 

50talister 

40talister 

Män Procent 

Kvinnor 

100 

94 96 94 

90 90 

100 

80 83 

80 

83 

71 

80talister 

70talister 

60talister 

Figur 9.11. Andel som var öppen med sin sexuella läggning i skola/arbetsliv, fördelat efter sexuell läggning, 



50talister 

Könsuttryck och/eller könsidentitet. Webbenkäten visade att transpersoner, i samtliga fem generationer, 

i mindre utsträckning var öppna med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i skola/arbetsliv än vad 

homosexuella var med sin sexuella läggning. I generationerna 50-, 60- och 70-talister var transpersoner 

dessutom mindre öppna i skola/arbetsliv än bisexuella personer (figur 9.12). 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

60 

80talister 

55 

70talister 

41 

60talister 

34 

50talister 

Figur 9.12. Andel transpersoner som var öppen med sin könsidentitet/sitt könsuttryck i skola/arbetsliv, fördelat efter 

generationstillhörighet (n = 290). 


33 

40 

40talister 

40 

20 

0 

40talister

Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer - Statens folkhälsoinstitut

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer - Statens folkhälsoinstitut

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?