Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

Fysisk aktivitet, 

matvanor, övervikt 

och självkänsla 

bland ungdomar 

COMPASS – en studie i sydvästra Storstockholm 

Finn Rasmussen (red) 

Marit Eriksson 

Carin Bokedal 

Liselotte Schäfer Elinder 

Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut

Övervikt och fetma bland barn och ungdomar ökar i Sverige och 

många andra delar av världen. Epidemiologiska data om fysisk 

aktivitet, matvanor och övervikt på lokal, regional och nationell 

nivå behövs för att kunna rekommendera effektiva hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande åtgärder och följa upp dessa. 

År 2000 initierades studien COMPASS (Community-based 

study of physical activity, life style and self-esteem in Swedish 

school children), där 4 188 ungdomar i sydvästra Stockholm 

undersöktes. Av ungdomarna i studien var 11,2 procent av flickorna 

och 14,5 procent av pojkarna överviktiga och 3,3 procent 

respektive 3,7 procent feta.Var fjärde pojke och var tredje flicka 

uppnådde inte den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet. 

Resultaten visar starka samband mellan sociala faktorer, dåliga 

matvanor och stillasittande framför tv:n eller videon. Det finns 

också tydliga samband mellan dåliga matvanor, stillasittande och 

övervikt eller fetma. Låg självkänsla är kopplad till ohälsosamma 

levnadsvanor och övervikt eller fetma. 

I rapporten föreslås ett antal insatser från individ- till samhällsnivå 

som skulle kunna förbättra ungdomars levnadsvanor och 

minska problemet med deras ökande kroppsvikt. 

Epidemiologiska enheten

Fysisk aktivitet, 

matvanor, övervikt 

och självkänsla 

bland ungdomar 

Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut

Denna rapport refereras enligt följande: 

Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut. Rasmussen F, 

Eriksson M, Bokedal C och Schäfer Elinder L. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och 

självkänsla bland ungdomar. COMPASS – en studie i sydvästra Storstockholm. Rapport. 

Stockholm: Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut. 

(Rapport 2004:1.) 

Rapporten ingår i Epidemiologiska enhetens rapportserie, nr 2004:1, 

ISBN: 91-973246-8-X och kan beställas hos: 

Epidemiologiska enheten, Samhällsmedicin 

Norrbacka 

171 76 Stockholm 

Fax 08-517 765 29 

E-post inger.bellman@smd.sll.se 

Rapporten ingår i Statens folkhälsoinstituts rapportserie, R 2004:1, 

ISSN: 1651-8624 och kan beställas hos: 

Statens folkhälsoinstituts distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

© Samhällsmedicin, SLL/Statens folkhälsoinstitut 

Foton: Nina Karnehed 

Grafisk form och layout: AB Typoform 

Tryck: Bulls Tryckeriaktiebolag, Halmstad, 2004

Förord 

Barns och ungdomars hälsa och levnadsvanor är samhällsfrågor av stor betydelse 

för folkhälsan i vårt land framöver. Mycket talar för att fysisk aktivitet 

och matvanor har förändrats i ogynnsam riktning sedan ett par decennier 

tillbaka. Förekomsten av övervikt och fetma har ökat i alla åldrar, men de 

långsiktiga konsekvenserna är särskilt allvarliga för barn och ungdomar. 

Barns och ungdomars levnadsvanor och livsvillkor är långtifrån någon 

privat angelägenhet. Samhällsfaktorer som socioekonomisk ställning och 

utbildningsnivå bidrar till allt större skillnader i fysisk och psykisk hälsa. Förändrade 

levnadsvanor med minskad fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor, 

samt tillgänglighet till och stort utbud av snabbmat, läsk och godis, är 

samverkande faktorer i denna negativa utveckling. Det förebyggande arbetet 

på alla nivåer blir i ljuset av detta alltmer väsentligt. 

Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket har nyligen fått regeringens 

uppdrag att ta fram ett underlag för en nationell handlingsplan för goda 

matvanor och ökad fysisk aktivitet. Denna rapport om COMPASS-studien 

kommer alldeles rätt i tiden och bidrar på ett värdefullt sätt med fakta i frågan. 

Utan epidemiologiska data av god kvalitet kan aktörer inom kommuner, 

landsting och frivilligorganisationer inte planera eller vidta rätt åtgärder. 

Det är vuxenvärldens tydliga ansvar att ge barn och ungdomar goda 

förutsättningar för ett hälsosamt och friskt liv. 

Mia Birgersson Gunnar Ågren 

Landstingspolitiker Generaldirektör 

Ansvarig för kvinnor, barn och ungdomar Statens folkhälsoinstitut 

Stockholms läns landsting

Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar 

Innehåll 

Författarpresentationer 6 

Sammanfattning 8 

Summary in English 12 

Bakgrund 17 

Inledning 19 

Beskrivning av studieområdet 27 

Material och metoder 30 

Målgrupp, studiepopulation och bortfall 40 

Studiepopulationens kännetecken 43 

Resultat -beskrivande del 45 

Fysisk aktivitet 47 

Matvanor och rökvanor 58 

Kroppsstorlek, övervikt och upplevelse 

av kroppsstorleken 67 

Självkänsla 74 

Områdesvisa resultat om fysisk aktivitet, 

matvanor och självkänsla 80 

Betydelsen av faktorer i lokalsamhället för 

ungdomars matvanor och fysiska aktivitet – 

en kommunanalys 91

Innehåll 

Resultat -analytisk del inklusive validitetsstudie 101 

Rökvanor och matvanor i relation till fysisk 

aktivitet och övervikt 103 

Fysisk aktivitet i relation till BMI, övervikt 

och upplevd kroppsstorlek 111 

Självkänsla i relation till kroppsstorlek, 

matvanor och fysisk aktivitet 115 

Validitet och reliabilitet hos enkätmetoden 

för skattning av fysisk aktivitet 122 

Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare 133 

Diskussion 

Rekommendationer till politiker och 

135 

tjänstemän inom kommuner och landsting 158 

Referenser 160 

Appendix 170


6 

Författarpresentationer 

Carin Bokedal är magister i medicinsk vetenskap med huvudämnet folkhälsovetenskap 

vid Karolinska Institutet. Carin Bokedal är projektledare 

för frågor som rör barns och ungdomars hälsa inom Statens folkhälsoinstitut. 

Hon är universitetsadjunkt samt sjuksköterska med specialistutbildning 

inom pediatrik och barnoch ungdomspsykiatri. Hennes FoUintressen 

är barns och ungdomars självkänsla samt relationerna mellan 

självkänsla, levnadsvanor, kroppsstorlek, övervikt och sociala faktorer. 

Liselotte Schäfer Elinder är docent vid Karolinska Institutet och forskningsledare 

inom Statens folkhälsoinstitut, där hon arbetar med strukturella 

bestämningsfaktorer för folkhälsa, metoder för hälsokonsekvensbedömningar 

och kunskapsbaserat folkhälsoarbete. Hennes FoU-intressen rör 

speciellt området kost, fysisk aktivitet och övervikt. Liselotte Schäfer 

Elinder representerar svenska regeringen i EU-kommissionens nätverk 

för kost och fysisk aktivitet under folkhälsoprogrammet. 

Marit Eriksson är magister i idrottspedagogik och verksam vid Epidemiologiska 

enheten, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Hon har 

varit projektsamordnare för COMPASS. Hennes huvudintressen är 

fysisk aktivitet samt relationerna mellan fysisk aktivitet och matvanor, 

kroppsstorlek och sociala förhållanden. 

Finn Rasmussen är lektor och docent i socialmedicin, Institutionen för Folkhälsovetenskap 

och överläkare på Epidemiologiska enheten, Samhällsmedicin, 

Stockholms läns landsting. Hans FoU-intressen följer två huvudlinjer: 

betydelsen av tillväxt och utveckling under fostertiden och i barndomen 

för hälsa och kronisk sjuklighet i vuxenlivet, samt övervikt och fysisk 

aktivitet bland barn, ungdomar och yngre vuxna. Finn Rasmussen har 

varit projektledare för COMPASS.

Tack 

Författarpresentationer 

Projektet har finansierats av Stockholms läns landsting i samarbete med 

Samhällsmedicin och Statens folkhälsoinstitut.Vi vill här framföra vår stora 

uppskattning till alla som bidragit till att genomföra COMPASS-studien. 

Tack, Magnus Alderling,Tobias Nordqvist och Per Tynelius (Epidemiologiska 

enheten, Samhällsmedicin), Staffan Lindberg (Statens folkhälsoinstitut) 

samt Jan Kullberg (konsult) för ert arbete med databaserna och den statistiska 

analysen av materialet. 

Till alla er elever, lärare och personal inom skolhälsovård vill vi framföra 

vårt stora tack för ert positiva bemötande och er beredvillighet att delta 

i studien, liksom till all projektanställd personal som ihärdigt har arbetat 

med insamling och datorisering av materialet. Tack även till Nina Karnehed 

som har återfört resultaten till våra avnämare ute i kommunerna. 

Slutligen vill vi rikta ett varmt tack till Roland Engström (Beställarkontor 

Vård, Stockholms läns landsting) för ditt engagemang när du som projektansvarig 

följt arbetet med COMPASS-studien. 

7


8 

Sammanfattning 

Människors fysiska och psykiska hälsa grundläggs i barndomen.Trygga och 

goda uppväxtvillkor, goda matvanor och ökad fysisk aktivitet, är tre av de 

elva folkhälsomål som riksdagen antog under 2003 i den nya folkhälsopolitiken. 

Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ska uppmärksammas, 

liksom utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvanor. 

År 2000 initierades studien COMPASS (”Community-based study of 

physical activity, life style and self-esteem in Swedish school children”). Studien 

syftade till att kartlägga och analysera relationerna mellan ungdomars 

fysiska aktivitet och deras självkänsla, matvanor, kroppsstorlek, etnicitet och 

socioekonomiska förhållanden.Vidare undersöktes hur fysisk aktivitet och 

matvanor relaterade till familjeförhållanden, skolan, föreningslivet, geografiskt 

område och infrastruktur samt kommunalpolitiska beslut i relation till 

detta. 

Målgruppen för COMPASS-studien var alla pojkar och flickor som gick 

i årskurs 8 hösten 2000 eller årskurs 9 hösten 2001 i kommunala skolor i 

sydvästra Storstockholm. Datainsamlingen pågick från hösten 2000 till 

våren 2002. Följande kommuner och stadsdelar inom Stockholms stad ingår 

i studien: Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem och Södertälje samt 

Hägersten, Liljeholmen, Skärholmen och Älvsjö. 

Informationen till denna skolbaserade studie hämtades från register, elevenkäter, 

en enkät till skolpersonal och en enkät till tjänstemän med planeringsansvar 

inom kommuner och stadsdelar. Ungdomarna medverkade 

också i en hälsoundersökning där uppgifter om kroppsmått och mängden 

kroppsfett samlades in. 

I målgruppen ingick 4 188 ungdomar från samtliga 44 kommunala skolor 

i studieområdet. För 3 142 (75 %) av ungdomarna finns kompletta uppgifter 

om fysisk aktivitet och kroppsmasseindex (BMI) och dessa utgör studiepopulationen. 

För 2 604 av dessa finns kompletta uppgifter om totalskalan 

för självkänsla. Genomsnittsåldern var 15,2 år. Som ett mått på socioekonomisk 

ställning valdes moderns utbildningsnivå. Deltagandet i studien 

var något högre bland ungdomar med högutbildade mödrar än bland dem 

med lågutbildade mödrar. 

11,2 % av flickorna och 14,5 % av pojkarna var överviktiga. Fetma förekom 

hos 3,3 % av flickorna och 3,7 % av pojkarna. Fetma var mer än tre 

gånger så vanligt bland flickor med lågutbildade mödrar som bland flickor 

med högutbildade mödrar, medan det för pojkar var nästan dubbelt så vanligt 

bland dem med lågutbildade mödrar. Ungdomar med svensk bakgrund 

var i mindre utsträckning överviktiga och feta, jämfört med ungdomar med


utländsk respektive invandrarbakgrund. 14,6 % av ungdomarna med 

invandrarbakgrund och 14,6 % av dem med utländsk bakgrund var överviktiga, 

jämfört med 11,7 % av ungdomarna med svensk bakgrund. Fetma 

var också vanligare hos ungdomar med utländsk bakgrund (4,6 %) och med 

invandrarbakgrund (4,4 %) än bland ungdomar med svensk bakgrund 

(2,8 %). 

Flickor och pojkar var stillasittande i genomsnitt 4,6 timmar respektive 

4,9 timmar per dag på vardagarna efter skoltid. Både flickor och pojkar tittade 

i genomsnitt på tv/video 2,1 timmar per dag på vardagar. Ungdomar 

med lågutbildade mödrar och från trångbodda hem samt ungdomar med 

invandrarbakgrund ägnade mest tid åt stillasittande aktiviteter. Skillnaderna 

var markanta för tv-/videotittande som kan vara en betydelsefull orsak till 

låg energiförbrukning. 

För pojkar med lågutbildade mödrar respektive med invandrarbakgrund 

förklaras den högre kroppsvikten inte av mindre fysisk aktivitet. Pojkar från 

dessa grupper hade i genomsnitt högre energiförbrukning på måttlig och 

hård fysisk aktivitet än pojkar med högutbildade mödrar respektive pojkar 

med svensk bakgrund. Motsvarande socioekonomiska och etniska skillnader 

i fysisk aktivitet sågs inte för flickorna. 64 % av flickorna och 78 % av 

pojkarna klarade rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet på 

minst måttlig nivå per dag. Dessa siffror är dock något osäkra, eftersom det 

är svårt att mäta tiden för måttlig fysisk aktivitet med stor precision, vilket 

visades i valideringsstudien.Att vara aktiv i någon idrottsförening och fysiskt 

aktiv på egen hand var en bra markör på om man klarade rekommendationen 

för fysisk aktivitet. 

16,6 % av ungdomarna angav att de aldrig går eller cyklar till skolan och 

16,3 % att de aldrig cyklar eller går på fritiden. 4,7 % av ungdomarna angav 

att de aldrig går eller cyklar vare sig till skolan eller på fritiden.Transport till 

och från skolan kan ge ett viktigt tillskott till vardaglig fysisk aktivitet. Därför 

borde kommunerna formulera mål om att alla barn och ungdomar som 

kan gå eller cykla till skolan verkligen gör det. 

Pojkar var i genomsnitt betydligt mer fysiskt aktiva på idrottslektionerna 

än flickor. Skolorna bör därför fokusera mer på flickornas behov och önskemål 

i idrottsundervisningen och satsa mer på de lågaktiva eleverna. 

På skoldagar åt de flesta av ungdomarna i studien lunch i skolmatsalen 

(87,2 %), men fler av dem med högutbildade mödrar åt lunch i skolmatsalen 

än av dem med lågutbildade mödrar. Ungdomar med svensk bakgrund 

åt oftare i skolmatsalen än dem med utländsk eller invandrarbakgrund. Det 

fanns ett visst positivt samband mellan andelen ungdomar som gillade och 

åt skolmaten och användandet av Livsmedelsverkets riktlinjer för skollunchen. 

Skolorna bör följa riktlinjerna. 

Flickorna i studien hade mer oregelbundna måltidsvanor än pojkarna. 

Endast två tredjedelar av flickorna åt frukost 4–5 dagar under en skolvecka, 

jämfört med tre fjärdedelar av pojkarna. Ungdomar från hem med lågut- 

9


10 

bildade mödrar, lägre inkomster och mindre bostäder hade mer oregelbundna 

måltidsvanor än ungdomar från hem med bättre socioekonomiska 

förhållanden. Ungdomar med svensk bakgrund hade mer regelbundna måltidsvanor 

än ungdomar med utländsk eller invandrarbakgrund. Ungdomar 

med regelbundna frukostvanor åt färre onyttiga mellanmål än dem med 

oregelbundna frukostvanor och tittade också mindre på tv/video. Ungdomar 

som klarade rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet på 

minst måttlig nivå per dag hade också mer regelbundna frukostvanor än 

övriga. Överviktiga och feta ungdomar hade mer oregelbundna frukostvanor 

och överhuvudtaget mer oregelbundna måltidsvanor än de övriga. Skolorna 

bör överväga att erbjuda frukost till barn och ungdomar i behov av 

detta. 

Flickorna, speciellt de med högutbildade mödrar, hade nyttigare livsmedelsval 

än pojkarna och åt oftare frukt och grönsaker. 37,3 % av flickorna 

och 27,8 % av pojkarna åt frukt eller grönsaker varje dag. Av flickorna åt 

bara 11,4 % både frukt och grönsaker varje dag, och endast 7,9 % av pojkarna 

gjorde det. Detta innebär att högst 10 % av ungdomarna i studien 

hade möjlighet att nå rekommendationen att äta 500 gram frukt och grönsaker 

per dag, vilket är alarmerande lågt. Genom att erbjuda frukt i skolorna 

skulle ungdomarnas intag kunna öka betydligt. 

Ungdomarnas kostmönster analyserades, och tre komponenter identifierades: 

”onyttig mat”, ”nyttig mat” och ”traditionell mat”. Ungdomar med 

lågutbildade mödrar åt dubbelt så ofta ”onyttig mat”, som i huvudsak 

bestod av näringsfattiga och energitäta livsmedel, jämfört med dem med 

högutbildade mödrar. Flickor med högutbildade mödrar åt oftare ”nyttig 

mat” än övriga. När intag av ”onyttig mat” undersöktes bland ungdomar 

med olika etnisk bakgrund fann man att ett högt intag var vanligare bland 

dem med utländsk respektive invandrarbakgrund. Det finns anledning för 

kommuner och skolor att överväga hur tillgängligheten av onyttiga livsmedel 

kan begränsas i offentlig verksamhet för barn och ungdomar. 

Från tidigare studier vet man att självkänsla är relaterad till psykisk hälsa. 

I denna studie hade flickorna lägre självkänsla än pojkarna. Lägst värde hade 

ungdomarna på delskalan ”psykiskt välmående”. Ungdomar med låg självkänsla 

var mer stillasittande och mindre fysiskt aktiva än dem med hög självkänsla. 

Ungdomar med hög självkänsla åt oftare ”nyttig mat” och ungdomar 

med låg självkänsla hade mer oregelbundna måltidsvanor än övriga. 

Pojkar med låg självkänsla hade dessutom högre BMI och större midjeomfång 

än dem med hög självkänsla. Ungdomar med övervikt och fetma hade 

lägre självkänsla än övriga, och ungdomar som var nöjda med sin kroppsstorlek 

hade högre självkänsla än ungdomar som var missnöjda. 

Även om denna tvärsnittsstudie inte kan ge definitiva svar om orsakssamband 

finns fog för bedömningen att dåliga och oregelbundna matvanor 

i kombination med stillasittande framför tv:n eller videon är viktiga faktorer 

bakom de sociala och etniska skillnaderna i fetma. Låg fysisk aktivitet


bidrar mindre eller inte alls till dessa skillnader utan är ett problem i alla 

samhällsgrupper. Det är troligt att låg självkänsla orsakar dåliga levnadsvanor. 

I COMPASS-studien har ett antal faktorer identifierats som har samband 

med matvanor och fysisk aktivitet bland ungdomar. Även om studiens uppläggning 

inte tillåter långtgående slutsatser om orsakssamband, vet man från 

andra studier att påverkande faktorer finns på alla nivåer – från den individuella, 

till familjen och skolan och till lokalsamhällets fysiska miljö och 

policy. Åtgärder för att minska övervikt bland ungdomar bör därför bestå av 

integrerade insatser på flera olika nivåer. Rekommendationerna i denna 

rapport rör alla dessa nivåer och kan vara en bra grund för planeringen av 

framtida insatser för goda matvanor och fysisk aktivitet bland ungdomar. 

11


12 

Summary 

The foundations for people’s physical and mental health are laid in childhood. 

Secure and favourable conditions during childhood and adolescence, 

good eating habits and increased physical activity are three of the eleven 

public health objectives set by the Swedish Parliament in 2003 as part of a 

new public health policy. It was determined that special attention should be 

paid to the mental health of children and young people, and to their health 

behaviors. 

The investigation called the “Community-based study of physical activity, 

life style and self-esteem in Swedish school children” (COMPASS) was 

embarked upon in 2000. Its aim was to survey and analyze the relations 

among young people’s level of physical activity, their self-esteem, eating 

habits, body size, ethnicity, and socioeconomic circumstances. Further investigated 

were how body size, level of physical activity and eating habits related 

to circumstances in the family, the school, participation in organized and 

unorganized sports, geographic area and infrastructure, and also to policy 

and decisions made at the municipality level. 

The target group for COMPASS comprised all boys and girls in School 

Year 8, starting autumn 2000, and in School Year 9, starting autumn 2001, 

in municipal schools in south-west Greater Stockholm. Data collection proceeded 

from the autumn of 2000 through to the spring of 2002.The study 

covered the municipalities of Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem and 

Södertälje, and the sub-municipal administrations of Hägersten, Liljeholmen, 

Skärholmen and Älvsjö, all within Stockholm County. 

Data for this school-based study were gathered from registers, questionnaires 

administered to pupils, a questionnaire to school personnel, and a 

questionnaire to officers with responsibility for policy and planning of services 

within municipalities and sub-municipal administrations.The adolescents 

also participated in a health examination, from which information on 

body measurements and quantity of body fat was obtained. 

The target group consisted of 4,188 pupils from all 44 municipal schools 

in the study area. For 3,142 (75%) of these individuals there was full information 

concerning physical activity and body mass index (BMI).The study 

group comprised these 3,142 adolescents, for 2,604 of whom there was 

complete information on an overall scale measuring self-esteem.The mean 

age was 15.2 years. Educational level of the mother was used as a measure 

of socioeconomic position. The participation rate was somewhat greater 

among adolescents with a higher educated mother than among the offspring 

of a mother with lower education.

Summary 

11.2% of the girls and 14.5% of the boys were found to be overweight, 

and 3.3% of girls and 3.7% of boys were obese. Obesity was more than three 

times as common among girls with a lower educated mother than among 

those with a higher educated mother; for boys, it was almost twice as common 

for those with a lower educated mother.Adolescents of Swedish background 

were overweight or obese to a lesser extent than those with a foreign 

or immigrant background. 14.6% of young people with an immigrant 

background and 14.6% of those with a foreign background were overweight, 

which can be compared with a proportion of 11.7% among adolescents 

of Swedish origin. Obesity was also found to be more common 

among adolescents of foreign background (4.6%), and of immigrant background 

(4.4%), than among those of Swedish origin (2.8%). 

Girls and boys were sedentary for, on average, 4.6 hours and 4.9 hours 

respectively during weekdays after school. Both boys and girls watched TV 

or video for an average of 2.1 hours per day on weekdays.Young people with 

a lower educated mother, those in cramped accommodation, and those with 

immigrant background devoted the most time to sedentary activities.There 

were substantial inter-group differences in terms of TV/video watching, 

which may be a significant cause of low personal energy expenditure. 

For boys with a lower educated mother or with an immigrant background, 

higher body weight was not explained by less physical activity. On 

average, boys from these groups showed higher energy expenditure, measured 

in terms of undertaking moderate and vigorous physical activity, than 

boys with a higher educated mother or boys with a Swedish background. 

Similar socioeconomic and ethnic differences with regard to physical activity 

were not observed among girls. 64% of girls and 78% of boys achieved 

the recommended 60 minutes of at least moderate physical activity per day. 

These figures, however, are somewhat uncertain, since – as demonstrated in 

the validation study – it is difficult accurately to measure the time spent in 

moderate physical activity. Being involved in organized sports and being 

physically active in unorganized forms was a good indicator of reaching the 

recommended activity level. 

16.6% of the young people reported that they never walked or cycled to 

school, and 16.3% that they never walked or cycled during leisure time. 

4.7% stated that they never walked or cycled either to and from school or 

during leisure time.Transport to and from school may act as an important 

supplement to everyday physical activity. Accordingly, the municipality 

units responsible should formulate objectives to encourage all children and 

adolescents who are able to walk or cycle to school to actually do so, and 

to make efforts to identify and remove any obstacles. 

On average, boys were considerably more active during physical education 

classes than girls. The schools should therefore focus more on girls’ 

needs and wishes in physical education, and also make greater efforts in 

relation to pupils showing a low level of activity. 

13


14 

During school days most young people had lunch in the school canteen 

(87.2%), but the proportion was higher among children with a higher rather 

than a lower educated mother.Young people of Swedish origin more 

often ate in the school canteen than those with a foreign or immigrant 

background.A weak positive association was found between the proportion 

of pupils that liked and ate school meals and the application of the National 

Food Administration’s guidelines for school lunches. Accordingly, the 

schools should apply these guidelines. 

In the study, girls were found to have more irregular eating habits than 

boys. Only two-thirds of girls had breakfast 4 or 5 days a school week, compared 

with three-quarters of boys.Young people from homes with a lower 

educated mother, low incomes and smaller dwellings showed more irregular 

eating habits than those from homes with better socioeconomic conditions. 

Adolescents of Swedish origin had more regular eating habits than 

those with a foreign or immigrant background. Young people who had 

breakfast on a regular basis took fewer unhealthy snacks between main 

meals than those who did not, and also watched TV/video to a lesser 

extent. Also, those who achieved the recommended level of 60 minutes’ 

physical activity of at least a moderate intensity level per day had more 

regular breakfast habits than others. Overweight and obese youth showed 

more irregular breakfast habits, and also more irregular eating habits in 

general, than the others.The schools should consider offering breakfast to 

children and adolescents in need of it. 

Girls, especially those with a higher educated mother, made a healthier 

food selection than boys, and more often ate fruit and vegetables. 37.3% of 

girls and 27.8% of boys ate fruit or vegetables every day. Of the girls, only 

11.4% ate both fruit and vegetables every day, and for boys the proportion 

was as low as 7.9%.This means that only 10% of the young people covered 

by the study could have reached the recommended level of eating 500 

grams of fruit and vegetables per day, which is an alarmingly low proportion. 

Offering fruit at school might increase young people’s intake substantially. 

The dietary patterns of adolescents were analyzed, and three components 

were identified: “unhealthy food”, “healthy food”, and “traditional 

food”. Adolescents with a lower educated mother ate “unhealthy food”, 

consisting largely of food items low in nutrients with a high energy density, 

twice as often as those with a higher educated mother. Girls with a 

higher educated mother ate “healthy food” more often than the others. 

When intake of “unhealthy food” was examined among young people of 

various ethnicities, it was found that a high intake of food of this kind was 

more common among those with a foreign or an immigrant background. 

There are reasons for municipalities and schools to consider how the availability 

of unhealthy food can be restricted within publicly run services for 

children and adolescents.

Summary 

15 

It is known from previous studies that self-esteem is related to mental 

health. It was found in this study that girls had lower self-esteem than boys, 

and that the lowest score was on the “psychological well-being” subscale. 

Adolescents with low self-esteem were found to be more sedentary and less 

physically active than those with high self-esteem. Those with high selfesteem 

more often ate “healthy food”, whereas those with low self-esteem 

had more irregular eating habits than the others. 

Further, boys with low self-esteem had a higher mean BMI and a greater 

waist circumference than those with high self-esteem.Young people who 

were overweight or obese showed lower self-esteem than the others, and 

those who were content with their body size showed higher self-esteem 

than those who were discontent. 

Although this cross-sectional study cannot give definite answers about 

cauality, there are grounds for believing that poor and irregular eating habits 

in combination with a sedentary life style (in front of the TV or video) seem 

to be important factors contributing to the social and ethnic differences in 

obesity. A low level of physical activity contributes to such differences to 

only a small extent, or even not at all, but is a problem for all socioeconomic 

groups. It is likely that low self-esteem gives rise to poor health behaviors. 

The COMPASS study has identified a number of factors related to 

eating habits and physical activity among adolescents. Although the design 

of the study does not permit far-reaching conclusions to be drawn about 

causality, it is known from other studies that there are health determinants 

at all levels of society – ranging from the individual, through the family and 

school, to the local community’s environment and policies. Accordingly, 

prevention of overweight and obesity should follow an integrated approach 

across several different levels.The recommendations in this report are relevant 

at all these levels, and may provide a good foundation for the planning 

of future efforts designed to promote healthy eating habits and physical activity 

among the young.


16

Bakgrund

Hälsotillståndet hos Sveriges befolkning har i vissa avseenden förbättrats de 

senaste decennierna, medan det i andra har blivit sämre. Insjuknande och 

död i hjärtinfarkt har minskat under 1990-talet 1, och en mindre andel personer 

som röker dagligen har tveklöst bidragit till denna utveckling. Fysisk 

inaktivitet, övervikt och fetma ökar däremot i samhället, och dessa riskfaktorer 

kan till stor del omintetgöra hälsovinsterna av minskad rökning. Förekomsten 

av typ 2-diabetes ökar i Sverige och hela västvärlden. Överviktsepidemin 

är drivkraften bakom ökningen av typ 2-diabetes, som oftast inte 

kräver insulinbehandling. Hälso- och sjukvårdskostnaderna för fetma och 

typ 2-diabetes väntas öka kraftigt de kommande decennierna. 2 

Övervikt och fetma i Sverige och internationellt 

Bakgrund 

År 1998 var över 2,5 miljoner svenskar i åldrarna 16–74 år överviktiga, och 

av dessa var en halv miljon feta. 3 Övervikt förekommer hos vuxna vid 

kroppsmasseindex (BMI) på 25 kg/m 2 och fetma vid BMI på 30 kg/m 2. 

BMI är kroppsvikten i kilo delat med kroppslängden i meter i kvadrat. 

Eftersom BMI under barnoch ungdomstiden varierar kraftigt med kön 

och ålder definieras övervikt och fetma hos barn och unga utifrån könsoch 

åldersspecifika percentilkurvor. 

I Stockholms län ökade andelen överviktiga vuxna med en tredjedel 

mellan 1990 och 2002, och andelen feta fördubblades. 1 En stor svensk studie 

av 18-åriga män visade att andelen överviktiga ökade från 6 % 1971 till 

14 % 1998. Under samma period ökade andelen med fetma i samma grupp 

från 1 % till 4 %. 4;5 I dag liksom för 25 år sedan finns stora sociala skillnader. 

Övervikt och fetma är betydligt vanligare bland unga män från lågutbildade 

familjer. 1 Markanta sociala skillnader där övervikt och fetma oftare 

förekommer bland lågutbildade är ett genomgående fynd i litteraturen. 6–8 

19 

Inledning


20 

Utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och ungdomar i Sverige är 

jämförbar med den internationella utvecklingen. Under de senaste 25 åren 

har andelen med övervikt och fetma ökat 2–3 gånger i de flesta länder i 

Europa,Australien och i USA. 9–14 Resultat har nyligen rapporterats från en 

engelsk studie där man undersökte midjeomfång och BMI hos ungdomar i 

11–17 års ålder 1977, 1987 och 1997. 15 Midjeomfånget ökade betydligt 

mer än BMI mellan 1977 och 1997. Nedsatt insulinkänslighet och typ 

2-diabetes är mycket vanligare hos individer med stort midjeomfång (och 

mycket fettvävnad i bukhålan). Nedsatt insulinkänslighet, som innebär en 

nedsatt förmåga att transportera socker (glukos) in i muskelceller och andra 

celltyper, är ett tidigt stadium i en process som ofta leder till typ 2-diabetes 

senare i livet. Nedsatt insulinkänslighet och typ 2-diabetes bland barn och 

ungdomar är ett nytt fenomen som främst ses i USA och England. 16;17 

Några decennier efter att typ 2-diabetes debuterat följer resurskrävande 

komplikationer från hjärta, njurar och andra organsystem. 

Samhällsstruktur, levnadsvanor, övervikt och fetma 

Ökat energiintag via maten och minskad energiförbrukning på grund av 

låg fysisk aktivitet ökar risken för övervikt och fetma. Risken är störst för 

dem som har genetisk disposition för fetma, men den ökande förekomsten 

av övervikt och fetma kan inte enbart förklaras av ärftlighet. De faktorer 

som påverkar fysisk aktivitet, matvanor och kroppsstorlek finns hos individen, 

i familjen, i lokalsamhället som skolan och fritidssektorn, i övergripande 

samhälls- och miljöförhållanden som stadsplanering, transport och lagstiftning 

samt i utbud, marknadsföring och prissättning av livsmedel. 18–21 

Prentice och Jebb studerade sambanden mellan genomsnittligt energiintag, 

fysisk aktivitet och ökningen av övervikt och fetma i England under 

ett decennium. 22 Andelen personer med övervikt och fetma fördubblades, 

samtidigt som energiintaget till synes minskade. Man drog då slutsatsen att 

energiintaget via kosten inte hade minskat i samma takt som energiförbrukningen 

på grund av lägre fysisk aktivitet i samhället. Prentice och Jebb 

använde grova mått på energiintag och fysisk aktivitet, som försäljningsstatistik 

för livsmedel och antalet bilar per hushåll, vilket kan ha lett till att 

speciellt intaget av kaloririka och näringsfattiga livsmedel underskattats. 

Studien ger därför inte ett definitivt svar på frågan om vilken relativ betydelse 

för överviktsepidemin som energiintaget via kosten har kontra fysisk 

inaktivitet. När det kommer till förebyggande insatser mot fetma och andra 

stora folksjukdomar som typ 2-diabetes måste dessa inriktas mot att både 

förbättra matvanor och öka vardaglig fysisk aktivitet. 

I en översiktsartikel drog Prentice och Jebb slutsatsen att matens energitäthet 

har stor betydelse för energiintaget. 23 Hög energitäthet ökar risken 

att intaget blir större än energiförbrukningen. Människans aptitreglering är

anpassad för en kost med mycket lägre energitäthet än dagens snabbmat, vilket 

leder till ett för stort energiintag och successiv utveckling av övervikt 

och fetma. Konsumtionen av onyttiga livsmedel som glass, choklad- och 

konfektyrvaror samt läskedrycker har ökat i Sverige. 24 Studier från USA 

visar att ungdomars konsumtion av läskedrycker och socker har ökat kraftigt 

de senaste decennierna. 25 

Tv/video och datorspel har en dragningskraft som många ungdomar 

inte kan stå emot. Under 1990-talet har ungdomars tv-/videotittande och 

användning av persondatorer ökat 3, och flera studier har påvisat samband 

mellan tv-/videotittande och övervikt. 26–29 Barn och ungdomar som tittar 

mycket på tv/video äter mer godis och snabbmat samt mindre frukt och 

grönsaker än övriga. 30 Fler bilar per familj och ett högt tempo i samhället 

leder till att föräldrar skjutsar barn och ungdomar till skolan och fritidsaktiviteter 

i stället för att dessa går eller cyklar själva. 

Fysisk aktivitet och hälsa 

Bakgrund 

Fysisk aktivitet definieras som kroppsrörelser som ger energiförbrukning 

utöver den ämnesomsättning som upprätthåller kroppsfunktionerna. Fysisk 

aktivitet omfattar alla kroppsrörelser oberoende av syfte eller sammanhang, 

t.ex. lek, hobbyverksamheter, bollspel, cykling och idrottsaktiviteter. Den 

totala energiförbrukningen är summan av tre bidrag: basalmetabolismen 

som utgör cirka 60 % av den totala dagliga energiförbrukningen, den termiska 

effekten av matsmältningen som utgör cirka 10 % och fysisk aktivitet, 

som på en genomsnittlig aktivitetsnivå kan motsvara cirka 30 %. 

”Motion” är planerad eller strukturerad fysisk aktivitet som syftar till att 

förbättra eller upprätthålla en eller flera komponenter av fysisk kondition, 

nämligen syreupptagningsförmåga, muskelstyrka och muskeluthållighet. 

”Träning” innebär att det finns en målsättning att öka prestationsförmågan, 

framför allt inom idrotten. I huvudsak genomförs alla kroppsrörelser inom 

följande områden: fysisk aktivitet i vardagen (gå, bära, lyfta, m.m.), transport 

till och från arbetet/skolan (på cykel eller som promenad), fysisk aktivitet 

under skoldagen/arbetsdagen, fysisk aktivitet på fritiden (i hemmet eller 

som hobby), motion och träning inom t.ex. någon idrott. 

Det finns tydliga vetenskapliga bevis för samband mellan fysisk aktivitet 

och hälsa. I en amerikansk rapport, Physical Activity and Health från 1996, 

konstaterades att hälsovinsterna blir större med ökande aktivitet (figur 1). 31 

Alla former av fysisk aktivitet är förknippade med hälsovinster, och hälsoeffekten 

bestäms av den totala energiförbrukningen snarare än av graden av 

ansträngning. Detta har betydelse för möjligheterna att förebygga många 

kroniska sjukdomar, eftersom hälsoeffekterna av kortare perioder av mindre 

ansträngande aktiviteter kan summeras. 

21


22 

Fysisk aktivitet i ungdomsåren ökar insulinkänsligheten 32 och minskar 

risken för övervikt och typ 2-diabetes senare i livet. 33 Människor som är 

fysiskt aktiva i ungdomsåren löper mindre risk att få hjärt- och kärlsjukdomar 

34;35 och har lägre sjuklighet och dödlighet i dessa sjukdomar senare i 

livet. 33;36 Fysisk aktivitet i ungdomsåren och senare i livet minskar även risken 

för vissa cancertyper och benskörhet. 37;38 Det har på senare år blivit 

klart att det behövs mer fysisk aktivitet för att långsiktigt förebygga övervikt 

och fetma än det behövs för att förebygga högt blodtryck och hjärtinfarkt. 

39–40 

Hälsoeffekter 

Aktiv vardag 

Lätt till måttlig, 

daglig, tiotals 

minuter till 

flera timmar 

Lätt motion 

Måttlig, nästan 

daglig, minst 

30 minuter 

Fördelar 

Motion 

Måttlig till hård, 

3 gånger per 

vecka, minst 

20 minuter 

Träning 

Risker och skador 

Ansträngande, flera 

gånger i veckan, 

variabel 

Figur 1. Alla former av fysisk aktivitet är förknippade med hälsovinster, och hälsoeffekten 

bestäms av den totala energiförbrukningen. Vid hård fysisk aktivitet finns inte bara hälsovinster 

utan också risk för skador. 

Rekommendationer om fysisk aktivitet 

Typ och mängd 

av aktiviteter 

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar 30 minuter fysisk aktivitet 

per dag på minst måttlig nivå för vuxna, för bevarande av god hälsa. 41 

För barn och ungdomar rekommenderar WHO ytterligare 20 minuter hård 

fysisk aktivitet tre gånger per vecka.WHO anser även att vuxna människor 

behöver ytterligare fysisk aktivitet för att hålla en stabil kroppsvikt och 

rekommenderar 60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag i detta 

syfte. 41 Ett konsensusuttalande har nyligen publicerats av en arbetsgrupp 

inom International Association for the Study of Obesity. 39 Arbetsgruppen 

anser att vuxna behöver 45–60 minuter måttlig fysisk aktivitet per dag för 

att hålla en stabil kroppsvikt. I USA och Storbritannien rekommenderas 

30 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag för att bevara god 

hälsa. 42

Svenska myndigheter beslutade 2001 om en rekommendation om fysisk 

aktivitet för friska medelålders människor. I likhet med amerikanska och 

brittiska riktlinjer rekommenderas minst 30 minuter måttlig aktivitet per 

dag. 43 I Sverige används den brittiska rekommendationen om fysisk aktivitet 

för barn och ungdomar 42, som säger att dessa upp till puberteten ska vara 

fysiskt aktiva på minst måttlig nivå under minst 60 minuter per dag. 43 Ungdomarna 

i COMPASS-studien har kommit olika långt i puberteten och är 

inte vuxna. Därför har man huvudsakligen använt den brittiska rekommendationen 

i denna undersökning. 

Fysisk aktivitet och matvanor 

Bakgrund 

Andelen personer med stillasittande arbete och stillasittande fritid har ökat 

i Stockholms län mellan 1994 och 2002. 1 Enligt Undersökningen av levnadsförhållanden 

(ULF) har svenska folkets motionsvanor dock förbättrats något 

under 1980-talet och 1990-talet. De sociala klyftorna är stora, med sämre 

motionsvanor bland lågutbildade och arbetare. Endast 20 % av den vuxna 

befolkningen bedöms få motion som är tillräcklig för att bevara god hälsa. 3 

WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor visar en liknande bild av förändringar 

i fysisk aktivitet sedan mitten av 1980-talet bland svenska skolbarn i 

årskurserna 5, 7 och 9. 44;45 Det har skett en viss ökning av andelen barn som 

tränar, samtidigt som stillasittandet har ökat. Pojkar rör sig mer än flickor 

men tillbringar också mer tid framför tv:n och datorn. En större studie av 

svenska 15-åringar visade att sittande aktiviteter upptar en stor del av svenska 

ungdomars vardag. De omfattade cirka 8 timmar per dag och 27 % av 

den totala energiförbrukningen. 46 

Medan det finns starka samband mellan övervikt i ungdomsåren och 

övervikt senare i vuxen-livet 47;48, är sambandet inte lika tydligt för fysisk 

aktivitet. Minskning i fysisk aktivitet under ungdomsåren är ett mycket 

konsistent fynd i många studier. 49;50 Den största nedgången sker mellan 12 

och 18 års ålder, och den är starkare för flickor än för pojkar. Ungdomar 

som deltar i organiserade idrottsaktiviteter är mer fysiskt aktiva i yngre vuxenålder. 

51–53 I en amerikansk studie undersöktes faktorer som påverkar nedgången 

i fysisk aktivitet bland tonårsflickor. 54 Störst betydelse hade brist på 

tid samt att inte få stöd och uppmuntran från föräldrar, lärare och kamrater. 

Flera studier från Sverige och övriga nordiska länder har visat att ungdomar 

ofta hoppar över frukosten och att flickor gör detta oftare än pojkar. 

55 Ungdomar som hoppar över frukosten har mer ohälsosamma levnadsvanor 

än dem som äter frukost regelbundet. Detta framgår av en stor 

finsk studie av 16-åringar, vilken också visar att det finns tydliga sociala och 

psykologiska skillnader mellan flickor och pojkar som hoppar över frukosten. 

Låg socioekonomisk ställning har samband med att hoppa över frukosten 

bland pojkar men inte bland flickor. För dem tycks kroppsideal och mil- 

23


24 

jöfaktorer ha större betydelse. 56 Samtidigt har konsumtionen av sockerhaltiga 

läskedrycker, godis och andra typer av snacks under ungdomstiden 

ökat. 45;49 Frukostvanor har också undersökts i en amerikansk studie av ungdomar 

i 15–18 års ålder. 57 Resultaten visade att 75 % av pojkarna åt frukost 

1991, jämfört med 90 % 1965.Av flickorna åt 65 % frukost 1991 mot 84 % 

1965. Största förändringen i frukostmåltiden var att konsumtionen av mjölk 

med högre fetthalt minskade. 

Psykisk hälsa, självkänsla, fysisk aktivitet 

och övervikt 

Den psykiska ohälsan har ökat på senare år och är i dag ett stort folkhälsoproblem. 

I Stockholms län uppgav var tredje kvinna och var fjärde man att 

de hade nedsatt psykiskt välbefinnande 2002, jämfört med cirka 20 % av 

kvinnorna och cirka 16 % av männen 1990. Ökningen har framför allt skett 

de senaste åren, och den är störst bland yngre kvinnor. 1 När det gäller barn 

och ungdomar saknas representativa data om förändringar i deras psykiska 

hälsa. 58 Pojkar och flickor visar delvis olika symtommönster. I förskole- och 

grundskoleåldern ser man oftare beteendeproblem och inlärningssvårigheter 

hos pojkar. Flickors problem ter sig mer inåtvända och tar sig ofta 

uttryck i ängslan och depressivitet. 59 Även om tillförlitliga epidemiologiska 

data saknas vet man att psykisk ohälsa hos barn och ungdomar skapar ett 

avsevärt lidande. 

Många studier har visat att det finns samband mellan övervikt och självkänsla. 

60 En viktig fråga är om ungdomar med låg självkänsla oftare blir 

överviktiga än andra, eller om självkänslan påverkas negativt av övervikten. 

En longitudinell studie har visat att fetma före puberteten ökar risken för 

låg självkänsla i ungdomsåren. 61 En studie av tonåringar visade att mobbning 

kan mediera ett samband mellan övervikt och depression. 62 Övervikt 

kan leda till mobbning som skadar självkänslan, med ett förstärkt missnöje 

med den egna kroppen som följd. 62;63 Man har även funnit samband mellan 

att bli retad eller trakasserad för sin kroppsvikt och självmordstankar och 

självmordsförsök. 63 

Det är värt att notera att låg självkänsla ofta följs av andra symtom och 

problem hos ungdomar, som ensamhetskänslor, nedstämdhet, cigarettrökning 

och alkoholkonsumtion. 61 Relationerna mellan övervikt, fysisk aktivitet 

och depression är komplexa. Deprimerade individer är ofta fysiskt inaktiva, 

och fysisk inaktivitet ökar risken för viktökning. 64 Flera studier tyder 

på att det finns ett samband mellan hög självtillit och hälsosamma levnadsvanor. 

65

Nationella mål för folkhälsan 

Våren 2003 antog riksdagen en ny folkhälsopolitik med det övergripande 

målet: ”Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor 

för hela befolkningen.” 66 Folkhälsopolitiken fokuserar på elva målområden 

som täcker alla kända faktorer i samhället som påverkar folkhälsan 

och som ska följas upp och utvärderas i folkhälsoarbetet. Målområde 3 

handlar om trygga och goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar. Den 

psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ska uppmärksammas, liksom 

utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvanor. Målområde 9 och 10 

gäller ökad fysisk aktivitet respektive goda matvanor och säkra livsmedel. 

Inom dessa målområden föreslås olika hälsoindikatorer, t.ex. andelen som är 

fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag, andelen i befolkningen som följer 

de svenska näringsrekommendationerna, 67;68 samt andelen av befolkningen 

som är överviktiga eller feta. 69 I folkhälsopropositionen anges bl.a. att insatser 

ska genomföras som stimulerar till mer fysisk aktivitet i förskolan, i skolan 

och under fritiden. Efter att propositionen presenterats har utbildningsdepartementet 

tagit initiativ till att föra in ett tillägg i läroplanen om att skolan 

ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen 

för skoldagen, och att Myndigheten för skolutveckling ska följa hur detta 

efterlevs. 70 

Nationella mål och strategier för nutrition 1999–2004 71 är ett annat viktigt 

styrdokument när folkhälsoplaner utformas lokalt och regionalt. Nyligen har 

Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket fått i uppdrag av regeringen 

att ta fram underlag för en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk 

aktivitet, där överviktsproblematiken har fått en framskjuten plats. Särskild 

vikt ska i handlingsplanen läggas på barns och ungdomars levnadsvillkor. 72 

Målsättning och syfte 

Bakgrund 

Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut behöver tillgång till 

goda epidemiologiska data om fysisk aktivitet, matvanor och övervikt bland 

svenska ungdomar samt om deras bestämningsfaktorer, för att följa utvecklingen 

och kunna rekommendera effektiva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

åtgärder. År 2000 initierades därför denna studie i dåvarande 

Sydvästra sjukvårdsområdet i Stockholms län. Studieområdet karaktäriseras 

av stor variation i etniska och socioekonomiska förhållanden. 

Studien har syftat till att kartlägga och analysera 15-åringars fysiska aktivitet 

i relation till deras självkänsla, matvanor och kroppsstorlek samt deras 

bestämningsfaktorer. Dessa faktorer har att göra med individen, familjen, 

skolan, föreningslivet, bostadsområdet, infrastrukturen och kommunalpolitiska 

beslut. Utifrån nyvunna kunskaper rekommenderas här också åtgärder 

som kan bidra till att förbättra den fysiska och psykiska hälsan bland barn 

och ungdomar. 

25


26

Bakgrund 

27 

Beskrivning 

av studieområdet 

Stockholms läns landsting var fram till utgången av 2002 indelat i sex sjukvårdsområden. 

Studien genomfördes i Sydvästra sjukvårdsområdet som 

bestod av kommunerna Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem, Södertälje 

samt de fyra stadsdelarna Hägersten, Liljeholmen, Skärholmen och Älvsjö i 

Stockholms stad. 

Nykvarn 

Södertälje 

Salem 

Hägersten 

Skärholmen 

Botkyrka 

Liljeholmen 

Älvsjö 

Huddinge 

Figur 2. Översiktskarta med kommungränser 

och tätortsavgränsning.


28 

Tabell 1. Demografiska data från studieområdet vid utgången av 2001. 73 

Barn under 18 år Antal kommunala Antal ungdomar 

(procent av alla högstadieskolor per i studiens 

Kommun/stadsdel Invånare invånare) kommun/stadsdel målgrupp 

Botkyrka 74 151 18 723 (25,2) 9 890 

Huddinge 85 700 21 624 (25,2) 9 931 

Nykvarn 8 090 2 251 (27,8) 2 136 

Salem 13 839 3 917 (28,3) 2 174 

Södertälje 78 794 17 939 (22,8) 10 888 

Hägerstena 30 086 5 393 (17,9) 2 200 

Liljeholmena 29 887 4 584 (15,3) 3 240 

Skärholmena 31 524 7 705 (24,4) 4 358 

Älvsjöa 20 786 5 057 (24,3) 3 371 

Hela studieområdet 372 857 87 193 (23,4) 44 4 188 

a Stadsdelar inom Stockholms stad. 

Tabell 1 visar antalet invånare i kommuner och stadsdelar inom studieområdet. 

73 Folkmängden varierar starkt mellan delområdena, Nykvarns 

kommun är minst och Huddinge kommun störst. Antalet skolor i studien 

med elever på högstadiet varierar från två i Nykvarns och Salems kommuner 

samt i stadsdelen Hägersten till tio i Södertälje kommun. 

Tabell 2 visar att Botkyrka kommun och stadsdelen Skärholmen har den 

största andelen invånare med utländsk bakgrund (personer födda i utlandet 

samt personer födda i Sverige med båda föräldrarna födda i utlandet). Jämfört 

med hela Sverige har Stockholms län en större andel barn med 

utländsk bakgrund. I Sverige var 4 % av 0–17-åringarna födda utomlands år 

2000. I Stockholms län var motsvarande andel 6 %. I länet hade Botkyrka 

och Stockholm störst andel barn födda utomlands, 9 %. Nykvarn hade 

minst andel, 2 %. 74 

Det finns stora skillnader i socioekonomiska förhållanden mellan kommunerna 

och stadsdelarna i studieområdet (tabell 2). 75 Medelinkomsten är 

lägst i Skärholmen och högst i Älvsjö. Det finns även betydande skillnader 

inom kommunerna. I Botkyrka är det stor skillnad i medelinkomst mellan 

de olika kommundelarna (47 % skillnad mellan högsta och lägsta medelinkomst), 

liksom i Södertälje (44 % skillnad), Huddinge (39 % skillnad) och 

Salem (36 % skillnad). I de kommundelar som skiljer sig mest i medelinkomst 

finns även de största skillnaderna i andelen personer som får ekonomiskt 

bistånd eller är arbetslösa. 

Tabell 3 visar att andelen barn från familjer med inkomster under socialbidragsnormen 

är högst i Botkyrka och lägst i Nykvarns kommun. Den 

disponibla inkomsten för barnfamiljer följer samma mönster, med de lägsta 

inkomsterna i Botkyrka och de högsta i Nykvarn. 74

Tabell 2. Socioekonomiska förhållanden i studieområdet. 73; 75 

Kommun/ 

stadsdel 

Medelinkomst 

2001, 

20–64 år 

(tkr) 

Botkyrka 209 6 35 5 34 45 

Huddinge 243 5 22 3 32 46 

Nykvarn 250 2 12 2 21 51 

Salem 257 2 14 2 24 48 

Södertälje 217 7 26 4 24 46 

Hägersten b 251 3 15 4 19 42 

Liljeholmen b 233 5 17 4 22 39 

Skärholmen b 196 10 39 6 32 42 

Älvsjö b 275 3 14 3 19 41 

a Födda i utlandet samt födda i Sverige med båda föräldrarna födda i utlandet. 

b Stadsdelar inom Stockholms stad. 

Ekonomiskt 

bistånd 

(procent 

av alla 

över 18 år) 

Tabell 3. Barnfamiljernas förhållanden. 74 

Personer 

med 

utländsk 

bakgrund 

2002 a 

(procent) 

Andel barn 0–17 Disponibel 

år som lever med Andel barn 0–17 inkomst (kr) per 

bägge sina år i familjer med konsumtionsbiologiska 

föräldrar inkomster under enhet a i familjer 

eller adoptiv- socialbidragsnormen med barn 0–17 år, 

Kommuner föräldrar (procent) år 1999 (procent) år 1999 (median) 

Botkyrka 71 26,0 84 312 

Huddinge 73 12,9 102 149 

Nykvarn 74 3,8 108 957 

Salem 74 8,9 103 013 

Södertälje 71 16,2 92 582 

Stockholm 67 14,8 102 768 

a Konsumtionsenhet: person viktad med tanke på ålder och familjestorlek. 

Arbetslösa 

eller i 

åtgärder 

2002 (procent 

av alla 

18–64 år) 

Andel 

med lägsta 

betygsnivå 

i årskurs 9 

eller utan 

betyg 

(procent) 

Bakgrund 

29 

Andel av 

alla över 

15 år med 

gymnasial 

eller högre 

utbildning 

2002 

(procent)


30 

Målgrupp 

Målgruppen var alla pojkar och flickor som gick i årskurs 8 hösten 2000 

eller årskurs 9 hösten 2001 i någon kommunal skola i dåvarande Sydvästra 

sjukvårdsområdet i Stockholms län. Datainsamlingen ute på skolorna 

påbörjades i oktober år 2000 och avslutades i april 2002. 

Registerkällor 

Material och metoder 

Information från Register över totalbefolkningen 

I augusti år 2000 gjordes ett utdrag ur folkbokföringen med uppgifter om 

alla pojkar och flickor födda 1985, 1986 eller 1987 med aktuell bostadsadress 

i någon av kommunerna Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem eller 

Södertälje och i stadsdelarna Hägersten, Liljeholmen, Skärholmen och 

Älvsjö i Stockholms stad. Utdraget innehöll grundläggande demografiska 

uppgifter om ungdomarna och deras föräldrar. Information om föräldrarnas 

och ungdomarnas födelseland inhämtades från samma källa. I augusti 2001 

uppdaterades uppgifterna från folkbokföringen för de elever som undersöktes 

under läsåret 2001/2002. 

Information från kommunernas elevregister 

Kommunerna har elevregister som innehåller information om alla elever i 

kommunala skolor. Dessa register användes för att planera datainsamlingen 

ute på skolorna. Elevregistren sammankopplades med uppgifterna från folkbokföringen. 

På detta sätt fick man adresser till skolan och bostaden för 

samtliga ungdomar, så att information om studien kunde skickas hem. 

Information om elever i årskurs 8 inhämtades från elevregistren i september 

år 2000 och information om elever i årskurs 9 inhämtades i september 

år 2001.

Information från Utbildningsregistret 

När datainsamlingen var avslutad på skolorna inhämtades uppgifter om föräldrarnas 

utbildningsnivå genom en samkörning med Utbildningsregistret. 

Detta register finns hos Statistiska centralbyrån och innehåller information 

om högsta avslutade utbildning. Moderns utbildningsnivå har använts som 

ett mått på socioekonomisk ställning, och nivåerna har indelats i kategorier 

enligt beskrivningen senare i detta kapitel (se sidan 32). 

Information från enkäter och fysisk undersökning 

Bakgrund 

Enkät som fylldes i av elever i klassrummet 

Enkät 1 fylldes i under en lektion i klassrummet. Enkätfrågorna handlade 

om fysisk aktivitet den senaste månaden under skoltiden och på fritiden, 

skolmåltider, matvanor och självkänsla. Organiserade fysiska aktiviteter som 

träning i olika idrottsföreningar (t.ex. sporter som basketboll, fotboll) särskiljdes 

ifrån oorganiserade (spontana) aktiviteter. 

Frågorna om fysisk aktivitet utgjorde ett sammanhållet instrument som 

undersöktes med avseende på validitet, dvs. frågornas förmåga att mäta det 

som de avser att mäta, och reliabilitet, dvs. frågornas förmåga att ge samma 

resultat vid upprepade mätningar (se sidan 38). Enkäten innehöll också frågor 

om inställning till och deltagande i idrottsundervisningen samt om 

sociodemografiska och socioekonomiska förhållanden i familjerna. 

Hälsoundersökning 

Projektanställda sjuksköterskor genomförde en hälsoundersökning av ungdomarna. 

Uppgifter insamlades om kroppslängd, kroppsvikt och omfång 

kring midja och stuss. Fettmassa mättes med bioelektrisk impedansanalys 

(BIA) 76, som är en enkel och snabb metod för att mäta kroppssammansättningen. 

Längd, vikt, midjeomfång och stussomfång mättes två gånger, och i 

analyserna har medelvärdet av dessa mätningar använts. Längden mättes till 

närmaste 0,5 cm och vikten till närmaste 100 gram. Ungdomarna bar 

endast underkläder i samband med hälsoundersökningen, som gjordes på 

skolsköterskans expedition eller annan tillgänglig lokal en vecka efter första 

mötet i klassrummet. Samtliga vågar och längdmätare på skolorna som 

användes vid hälsoundersökningen granskades före studiestarten. För information 

om hur denna granskning gick till hänvisas till Appendix. 

Enkät som eleverna fyllde i vid hälsoundersökningen 

Eleverna fick i enrum fylla i en andra enkät efter hälsoundersökningen 

(enkät 2). Denna enkät innehöll samma frågor om fysisk aktivitet som enkät 

1, men frågorna gällde aktivitet den senaste veckan. Under veckan mellan 

enkäterna fyllde ett urval av ungdomarna i en aktivitetsdagbok och använde 

en s.k. accelerometer (se beskrivning av validitetsstudien på sidan 38). 

31


32 

Personalenkät 

Klasslärare, idrottslärare och skolsköterskor besvarade en kort enkät med frågor 

om ungdomarnas fysiska aktivitet i skolmiljön, skolmåltider m.m. Enkäten 

innehöll också frågor om lärarnas (och skolsköterskornas) attityder till 

motion och idrott när det gäller betydelsen av prestationer, tävlan, tolerans, 

gemenskap, hälsa m.m. Resultatet av dessa enkäter redovisas inte i denna 

rapport men kommer att analyseras i fördjupade studier. 

Enkät om kommunernas policy och serviceutbud 

Inom ramen för projektet utvecklades en kommunenkät, där syftet var att 

få kunskap om faktorer i lokalsamhället som har betydelse för barns och 

ungdomars matvanor och fysiska aktivitet samt deras hälsa i stort. Den 

besvarades av tjänstemän med ansvar för drift och planering av barnoch 

ungdomsverksamhet, trafik, skola och föreningsverksamhet inom kommuner 

och stadsdelar (se sidan 91). 

Socioekonomiska faktorer och etnicitet 

Moderns utbildningsnivå 

Ett sätt att mäta socioekonomisk status är att titta på föräldrarnas utbildningsnivå.Tre 

utbildningsnivåer definierades: 1. Låg utbildning: högst nioårig 

grundskoleutbildning; 2. Medelhög utbildning: högst gymnasieutbildning; 

3. Hög utbildning: någon form av eftergymnasial utbildning. I analyserna 

har moderns utbildningsnivå använts som ett mått på socioekonomisk 

ställning. 

Hushållsinkomst 

Ett annat mått på socioekonomisk status är hushållets inkomst. Ett villkor 

för att kunna beräkna hushållsinkomsten är att man har information om 

inkomsten för de vuxna som försörjer barnet. Därför måste man veta hur 

barnets familjesituation ser ut. Med hjälp av inkomstuppgifter från SCB:s 

longitudinella databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning77 och 

enkätsvar om familjeförhållanden kan man beräkna hushållsinkomst i följande 

fall: 1. Föräldrarna bor tillsammans; 2. Föräldrarna är skilda, ny sambo 

finns inte och barnet bor enbart hos ena föräldern; 3. Föräldrarna är skilda, 

ny sambo finns inte och barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna. Beräkningen 

av den faktiska försörjningsbördan per hushåll innefattar omvandling 

av hushållsinkomsten med konsumtionsvikter för det aktuella hushållet 

och redovisas inte fullständigt här. Den korrigerade hushållsinkomsten har 

klassindelats i tre lika stora grupper.

Bakgrund 

Bostadens storlek i relation till antalet familjemedlemmar 

Ungdomarna besvarade enkätfrågor som ”Hur många rum finns det i ditt 

hem?” och ”Hur många personer bor i ditt hem?” Från dessa uppgifter 

beräknades antalet rum per person i barnets hem. Denna variabel korrelerar 

relativt väl (0,58) med ovan beskrivna hushållsinkomst. Materialet indelades 

sedan i tre lika stora grupper: 1. Bor trångt: 0–0,9 rum per person i 

hushållet; 2. Bor varken trångt eller rymligt: 1–1,4 rum per person; 3. Bor 

rymligt: 1,5 eller fler rum per person i hushållet. Informationen om bostadens 

storlek har använts som ytterligare ett mått på socioekonomisk ställning. 

Svenskfödda och utrikesfödda föräldrar och barn (etnicitet) 

För att studera skillnader mellan ungdomar med olika bakgrund har ungdomarna 

delats in i tre grupper efter deras eget och deras föräldrars födelseland. 

Tabell 4 visar hur indelningen har gjorts. Fortsättningsvis kallas 

denna indelning för ”etnicitet”. 

En alternativ indelning som baseras på moderns födelseland gav följande 

sex grupper: Sverige, Finland, Europa (exklusive Sverige och Finland), 

Mellanöstern och Nordafrika, Syd- och Centralamerika samt Övriga världen. 

Levnadsvanor 

Fysisk inaktivitet – stillasittande aktiviteter 

Ungdomarna fick besvara frågor om hur mycket tid de på sin fritid på vardagarna 

respektive helger använder till stillasittande aktiviteter som att titta 

på tv/video, att spela spel och arbeta vid datorn samt till andra stillasittande 

aktiviteter som att läsa och prata i telefon. För att närmare studera stillasittande 

aktiviteter summerades tiden för dessa tre kategorier, dels på vardagar 

och helger för sig och dels totalt. 

Tabell 4. Indelning i etniska grupper. 

Födelseland 

Etnicitet Barn Föräldrar 

Svensk bakgrund Sverige a Sverige 

Utländsk bakgrund Sverige Utlandet b 

Invandrarbakgrund Utlandet Utlandet b 

a Inklusive adoptivbarn. 

b En förälder eller båda föräldrarna. 

33


34 

Måttlig och hård fysisk aktivitet 

Ungdomarna fick i enkät 1 besvara frågor om fysisk aktivitet på måttlig 

respektive hård intensitetsnivå. Följande frågor ställdes om fysisk aktivitet på 

måttlig intensitetsnivå: 

• Hur många dagar i veckan brukar du gå eller cykla till/från skolan? 

Hur lång tid brukar det ta per gång? 

• Brukar du delta i skolans idrottslektioner? (nej, aldrig / ja, ibland / ja, för det mesta 

/ ja, alltid) 

• Hur aktiv brukar du vara på idrottslektionerna? (jag springer och rör på mig nästan 

hela tiden / jag springer och rör på mig en del av tiden / jag är med men är inte så 

aktiv / jag brukar inte delta) 

• Hur många dagar i veckan brukar du cykla eller gå raskt på din fritid? 

Hur lång tid brukar det ta? 

• Hur många gånger i veckan brukar du motionera måttligt på din fritid så att 

du blir lätt andfådd (t.ex. spela pingis, dansa, simma, rida, åka bräda, inlines eller 

skridskor)? Hur lång tid brukar du motionera per gång? 

I enkät 1 ställdes följande fråga om fysisk aktivitet på hård intensitetsnivå: 

• Hur många gånger i veckan brukar du träna/motionera hårt på din fritid så att du 

blir andfådd och svettas (t.ex. träna aerobics, löpning, spela basket eller annan 

bollidrott, åka längdskidor, träna kampsport, styrketräning eller friidrott)? Hur lång 

tid brukar du träna per gång? 

För samtliga frågor gällde att ungdomarna skulle svara på hur det hade varit 

den senaste månaden. 

För närmare studier av fysisk aktivitet delades ungdomarna in i tre lika 

stora grupper (terciler), en högaktiv, en medelaktiv och en lågaktiv grupp. 

Detta gjordes genom en rangordning av energiförbrukningen för måttlig 

och hård fysisk aktivitet enligt svaren i enkät 1. Flickor och pojkar indelades 

separat.Vid måttlig och hård aktivitet förbrukas olika mycket energi. 

Man kan alltså syssla med hård aktivitet under en kortare tidsperiod eller 

måttlig aktivitet under en längre period och ändå göra av med lika mycket 

energi och därför hamna i samma aktivitetsgrupp. 

För en undergrupp av studiepopulationen användes uppgifter från en 

aktivitetsdagbok som ungdomarna fyllde i. Utifrån dagboken beräknades 

energiförbrukningen per dygn för måttlig och hård fysisk aktivitet. 46 

Information om beräkningsmetoden finns i Appendix. 

Måltidsvanor och rökvanor 

I enkät 1 ställdes nio frågor om matvanor. Några av dessa är hämtade ur 

WHO-undersökningen Skolbarns hälsovanor78, med små modifikationer.

Bakgrund 

I enkäten ställdes frågor om hur ofta ungdomarna brukar äta frukost, 

lunch och middag under en skolvecka, dvs. på vardagarna. Det fanns sex 

svarsalternativ, från 0 dagar per skolvecka till 5 dagar per skolvecka. En 

indelning i regelbundna och oregelbundna matvanor gjordes utifrån svaren 

på dessa frågor. I gruppen med regelbundna matvanor ingick de ungdomar 

som åt 15 huvudmåltider per skolvecka, dvs. frukost, lunch och middag 

varje dag. Oregelbundna matvanor hade de ungdomar som åt 0–12 huvudmåltider 

per skolvecka. De som åt 13–14 huvudmåltider per vecka utgjorde 

en mellangrupp. 

Ytterligare en indelning av måltidsvanor användes då frukost-, lunchoch 

middagsmålet studerades var för sig. Här delades ungdomarna in i följande 

tre grupper: De som intar måltiden 0–1 dagar per skolvecka, 2–3 

dagar per skolvecka och 4–5 dagar per skolvecka. 

För att studera rökvanor bland ungdomarna ombads de i enkät 1 att 

besvara frågan om de röker dagligen. 

Kroppsstorlek, övervikt och upplevelse 

av kroppsstorleken 

Kroppsmasseindex (BMI) och gränser för övervikt 

Kroppsmasseindex eller BMI (vikten i kg/längden i m2), är ett vanligt och 

internationellt accepterat mått på övervikt och fetma. För vuxna individer 

går gränsen för övervikt vid BMI på 25 kg/m2 och för fetma vid BMI på 

30 kg/m2. 79 För barn och ungdomar varierar BMI kraftigt med ålder och 

kön. Gränserna för övervikt och fetma är därför ålders- och könsspecifika. 

Dessa gränser har angetts av Cole och medarbetare som utrett frågan för 

WHO och ”The International Obesity Task Force”. 80 

Enligt en alternativ definition, som dock inte accepterats internationellt, 

utgörs gruppen överviktiga ungdomar av de 15 % i en population som har 

de högsta BMI-värdena vid en viss ålder. Gruppen feta består analogt av de 

5 % av ungdomarna som har de högsta BMI-värdena vid en angiven ålder. 

Flera författare har använt dessa alternativa definitioner. 11; 81; 82 

I denna studie har gränserna för övervikt och fetma beräknats halvårsvis80¸ 

och ungdomarna har delats in i icke överviktiga, överviktiga och feta. 

Indelningen vid 13,5 års ålder baseras på uppgifterna om dem som var äldre 

än 13,25 år men yngre än eller 13,75 år vid tidpunkten för mätningen. På 

liknande sätt baseras indelningen vid 14,0 års ålder på dem som var äldre än 

13,75 år men yngre än eller 14,25 år vid mättillfället. 

Fettmassa och andel kroppsfett 

Vid kroppsundersökningen gjordes en mätning med bioelektrisk impedans 

(BIA) för att beräkna den totala fettmassan och fettmassan i procent av 

kroppsvikten. BIA utfördes med en mätare av märket Quantum II. 83 

35


36 

Vid BIA mäts motståndet som uppkommer i olika vävnader när en svag 

växelström passerar genom kroppen med en förutbestämd frekvens (50 

kHz). Fettfri kroppsmassa (FFM, t.ex. skelett och muskulatur) är en god 

elektrisk ledare, medan fettvävnad är en dålig ledare. Mätningen ger uppgifter 

om impedansens två beståndsdelar: resistansen och reaktansen. 

I studien skattades den fettfria kroppsmassan (FFM) utifrån uppgifter om 

ålder, resistans, längd och vikt. FFM beräknades från en multipel linjär regressionsmodell 

som utvecklats och validerats av Houtkooper och medarbetare. 

76 Modellen har validerats i USA för barn och ungdomar av europeiskt 

ursprung i åldrarna 10–19 år. Fettmassan beräknades genom att subtrahera 

FFM-värdet från kroppsvikten. 

Upplevelse av kroppens storlek 

I enkäterna fanns bilder på nio siluetter (figur 3). 84 I enkät 1 skulle ungdomarna 

välja vilken de tyckte stämde bäst med hur de själva såg ut och i 

enkät 2 hur de önskar att de såg ut. För att man på ett överskådligt sätt skulle 

kunna studera hur ungdomarna uppfattade sin egen kropp och kroppsstorlek 

indelades deras svar i tre kategorier. Bilderna 1–3 utgör den minsta 

kategorin, 4–6 en mellankategori och bilderna 7–9 utgör den största kategorin. 

En indelning gjordes också efter om ungdomarna var nöjda med sin 

kroppsstorlek eller inte. De som kryssade i exakt samma bild i båda enkäterna 

ansågs vara ”nöjda” med sin kroppsstorlek. Övriga, som fyllt i olika 

bilder, ansågs vilja vara större respektive mindre. 

Figur 3. Dessa nio siluetter fick ungdomarna välja mellan, dels vilken bild de tyckte stämde 

bäst med hur de såg ut (enkät 1) och dels hur de önskade att de skulle se ut (enkät 2).

Självkänsla 

Bakgrund 

Självskattningsmetoden ”Jag tycker jag är” konstruerades av Ouvinen-Birgerstam 

för forskningsändamål efter att en rad redan befintliga instrument 

för mätning av barns självvärdering hade prövats. 85 Frågorna i testet har 

utformats för och prövats på svenska barn i åldrarna 7–16 år. 86 Konstruktören 

var specifikt intresserad av om det fanns skillnader i självvärdering mellan 

barn med föräldrar födda i Sverige och barn med föräldrar födda utomlands. 

För barn och ungdomar i mellan- och högstadieåldrarna innehåller ”Jag 

tycker jag är”-formuläret 72 påståenden om hur de upplever sig själva. 

Påståendena är både positivt och negativt formulerade med fyra svarsalternativ, 

från ”stämmer precis” till ”stämmer inte alls”. De som besvarar frågorna 

får alltså ange i vilken utsträckning de tycker att olika beskrivningar 

stämmer in på hur de själva är eller brukar vara. 

Påståendena rör följande områden (delskalor): 

• Fysiska egenskaper, t.ex. ”Jag gillar mitt utseende.” 

• Färdigheter, talanger, begåvning, t.ex. ”Jag har lätt att lära mig.” 

• Psykiskt välmående, t.ex. ”För det mesta är jag nöjd med mig själv.” och 

”Jag känner mig ofta ledsen.” 

• Relationer till föräldrarna och familjen, t.ex. ”Mina föräldrar litar på mig.” och 

”I min familj bråkar vi mycket.” 

• Relationer till andra, t.ex. ”Jag gillar mina klasskamrater.” och ”Jag känner mig 

olik alla andra.” 

Svaren poängsätts med utgångspunkt från om personen har bejakat positivt 

riktade påståenden och tagit avstånd från negativa påståenden. I denna studie 

benämns den totala poängsumman för självvärdering som totalskala för 

”självkänsla”. Den antas återspegla den ungas allmänna självkänsla både 

generellt och inom de olika delskalorna. 

Råpoängen översätts till s.k. staninepoäng för totalskalan och delskalorna. 

86 Gränserna är olika för olika årskurser, dvs. samma råpoäng kan ge olika 

staninepoäng beroende på årskurs. I denna studie baserades beräkningen av 

staninepoäng på den årskurs där ungdomarna skulle ha varit placerade 

utifrån deras ålder då de besvarade enkät 1. Syftet med stanineskalan är att 

överföra råpoängen till en skala med medelvärde 5 och standardavvikelsen 

2 som är approximativt normalfördelad. Låg självkänsla definieras med 

skalsteg 1, 2 och 3. Medelhög självkänsla definieras med skalsteg 4, 5 och 6 

och hög självkänsla definieras med skalsteg 7, 8 och 9. 

Instrumentets reliabilitet och validitet har testats av konstruktören. 86 

Fyra olika psykometriska analyser av metodens reliabilitet visar att självvärderingen 

är en stabil del av individens identitet och personlighet, och att 

den kan studeras på ett tillförlitligt sätt. Resultaten från de fyra validitets- 

37


38 

studierna tyder på att ”Jag tycker jag är” mäter det som instrumentet är 

avsett att mäta. Metoden har god förankring i empirisk forskning, som visat 

att det finns ett samband mellan psykisk hälsa och självvärdering så som det 

uttrycks i självskattningsformulär. Undersökning av metodens psykometriska 

egenskaper visade att ”psykiskt välmående” var den delskala som hade 

högst samband med resultat på hela skalan. Psykologiförlaget AB har gett sitt 

tillstånd till användning av självskattningsmetoden ”Jag tycker jag är” i 

denna studie. 

Validitet och reliabilitet av enkätuppgifter 

om fysisk aktivitet 

I ett kostnadsperspektiv är enkätmetoden den enda realistiska metod att 

använda i större befolkningsstudier. Överskattning och framförallt underskattning 

är dock ett vanligt problem när fysisk aktivitet skattas med enkätmetodik. 

Dessutom är det svårt att beräkna hur mycket energi som förbrukas 

under en viss aktivitet. Enkätmetoden tar inte hänsyn till betydelsen av 

individuella variationer i energiförbrukning i vila (BMR) eller olika yttre 

förhållanden, vilket gör att precisionen på individnivå är sämre än på gruppnivå.Vid 

jämförelser av fysisk aktivitetsnivå mellan grupper har metoden ett 

betydande värde. 

I studien validerades enkätmetoden mot en metod där dagbok fördes 

över fysisk aktivitet 46 samt mot en elektronisk aktivitetsmätning. 

46; 87–89 

I aktivitetsdagboken fyllde ungdomarna i vilken av nio aktivitetsnivåer, från 

sömn till maximal aktivitet, som gällde för dem under varje 15-minutersperiod 

av dygnet. Till den elektroniska mätningen användes en vidareutvecklad 

modell av Tritrac-R3D-accelerometern, som testats med avseende 

på validitet i tidigare studier. 90 Denna accelerometer, RT3 Tri-axial Research 

Tracker, mäter kroppsrörelserna i tre dimensioner (3D). 91 

I valideringsstudien utnyttjades informationen från enkät 2 om måttlig 

fysisk aktivitet, hård fysisk aktivitet och sömn. Frågorna om sömn löd: ”Hur 

många timmar har du i genomsnitt sovit under en vardagsnatt (natt mot 

måndag – fredag)?”, ”Hur många timmar har du i genomsnitt sovit under 

nätterna mot lördag och söndag?”. Hur tidsåtgång och energiförbrukning 

för fysisk aktivitet beräknades framgår av Appendix. 

Reliabilitetsstudien omfattar en jämförelse mellan ungdomarnas svar på 

frågorna om fysisk aktivitet i enkät 1, som de fick fylla i vid två olika tillfällen 

med en månads mellanrum. Denna andra enkät 1 kallas i fortsättningen 

för ”enkät 3”.

Statistiska metoder 

I statistiska analyser har följande metoder använts: T-test, Spearman rangkorrelationskoefficient, 

parad t-test, chi2-test för trend, Wilcoxon’s test, 

Kruskal-Wallis’ test och principalkomponentanalys. Principalkomponentanalys, 

som används i analysen av matvanor, syftar till att ur ett större antal 

variabler, t.ex. frukt, grönsaker och lättmjölk, identifiera ett mindre antal 

bakomliggande komponenter.Var och en av dessa komponenter representerar 

en grupp av de ursprungliga variablerna som är inbördes korrelerade. 

Gränsen för statistisk signifikans har genomgående satts till 5 %. I samtliga 

tabeller står N för antalet individer, x – för medelvärde och s för standardavvikelsen, 

vilket är ett spridningsmått. 

Etiska aspekter 

Bakgrund 

Föräldrarna fick ett informationsbrev med de viktigaste faktauppgifterna 

om studien och att deltagandet var frivilligt. Föräldrar med arabiska, turkiska 

eller spanska som modersmål fick även en översatt version av brevet. 

Med informationsbrevet bifogades en talong som föräldrarna kunde sända 

tillbaka om de inte önskade att deras barn skulle delta i undersökningen. 

Ungdomarna fick också ett eget informationsbrev och hade själva möjlighet 

att tacka nej. De ungdomar vars föräldrar hade undertecknat och 

skickat in talongen kontaktades inte i fortsättningen. Ungdomarna fick 

ytterligare ett tillfälle att själva tacka nej till medverkan när en projektmedarbetare 

besökte skolan för att samla in information. 

Projektet har godkänts av Regionala forskningsetikkommittén vid Karolinska 

Institutet.Analysarbetet genomfördes på avidentifierade databaser, där 

ingen enskild individ kan identifieras. 

39


40 

Målgrupp, studiepopulation 

och bortfall 

Bortfall i olika informationskällor 

Inför studien identifierades 4 188 ungdomar som gick i årskurs 8 hösten år 

2000 eller i årskurs 9 hösten 2001 i kommunala skolor inom dåvarande 

Sydvästra sjukvårdsområdet. Dessa 4 188 ungdomar var målgruppen. Alla 44 

skolorna medverkade i projektet. 1 037 ungdomar födda 1986 och bosatta 

i studieområdet gick i skolor utanför studieområdet eller i andra skolformer, 

t.ex. privatskolor, och omfattas därför inte av studien. 

Av samtliga 4 188 ungdomar deltog 3 548 (84,7 %) – 1 812 pojkar 

(84,5 % av 2 144) och 1 736 flickor (84,9 % av 2 044) – i något moment. 

Totalt 15,3 % deltog inte i någon del av projektet. 10,5 % tackade nej till 

medverkan och 4,8 % deltog inte av andra orsaker, som frånvaro, svår kronisk 

sjukdom eller handkapp, utflyttning från studieområdet eller stora 

språksvårigheter. 

För 3 142 av de 3 548 ungdomarna finns kompletta uppgifter om BMI 

och fysisk aktivitet. Dessa 3 142 individer utgör 75 % av alla 4 188 ungdomarna 

i målgruppen. Resultaten i denna rapport baseras i huvudsak på dessa 

3 142 ungdomar, som i det följande kallas studiepopulationen. Av de 1 046 

ungdomarna i bortfallsgruppen var det 640 som inte deltog i ett enda 

moment. 406 deltog i något av momenten, men om dessa finns inte kompletta 

uppgifter om BMI och fysisk aktivitet. 

Det är ganska små skillnader i BMI-värden mellan ungdomarna i studiepopulationen 

och de 235 ungdomar som det finns BMI-uppgifter om 

men som inte uppfyller kriterierna för att ingå i studiepopulationen. 

Medelvärdet bland flickorna som ingår är 21,1 kg/m 2 jämfört med 

21,2 kg/m 2 bland dem som inte ingår. För pojkarna är motsvarande siffror 

21,0 kg/m 2 för dem som ingår respektive 20,7 kg/m 2 för dem som inte 

ingår i studiepopulationen. 

Av de 3 142 ungdomarna som ingår i studiepopulationen har 2 604 ungdomar 

ett värde på totalskalan för självkänsla. De övriga är bortfall, till största 

delen för att något av de 72 påståendena inte besvarades. Detta innebär

Bakgrund 

att antalet som har ett värde på någon av delskalorna är fler än dem som har 

ett värde på totalskalan. För att se om några systematiska skillnader fanns 

mellan bortfallsgruppen och studiegruppen analyserades medelvärden för 

BMI, fettmassa och ett mått på fysisk aktivitet enligt energiförbrukningen. 

Detta gjordes för hela gruppen (N = 3 142), självkänslegruppen (N = 2 

604) och bortfallsgruppen (N = 538). Analysen ger ingen grund för att 

bortfallsgruppen skulle skilja sig från de övriga. 


En något större andel av barnen till gifta/sammanboende mödrar finns med 

i studiepopulationen än av ungdomarna med ensamstående mödrar.Av barnen 

till ensamstående mödrar finns 72,3 % med i studiepopulationen jämfört 

med 76,4 % av barnen till gifta/samboende mödrar. 

Det finns vissa socioekonomiska skillnader mellan studiepopulationen 

och bortfallsgruppen. Bland ungdomar vars mödrar har låg utbildning deltog 

70,3 % i studien, jämfört med 74,6 % av de vars mödrar har medelhög 

utbildning och 80,6 % av ungdomarna vars mödrar är högutbildade. När det 

gäller föräldrarnas sysselsättning år 2000 var deltagandet något högre både 

41


42 

Tabell 5. Bortfall i respektive kommun/stadsdel, indelat efter kön (procent). 

Flickor Pojkar 

N Deltog Deltog ej N Deltog Deltog ej 

Botkyrka 450 78,7 21,3 440 76,4 23,6 

Huddinge 449 75,1 24,9 482 76,1 23,9 

Hägersten 102 76,5 23,5 98 73,5 26,5 

Liljeholmen 129 76,0 24,0 111 78,4 21,6 

Nykvarn 69 91,3 8,7 67 82,1 17,9 

Salem 76 77,6 22,4 98 74,5 25,5 

Skärholmen 157 74,5 25,5 201 71,6 28,4 

Södertälje 447 64,7 35,3 441 72,3 27,7 

Älvsjö 165 83,0 17,0 206 76,2 23,8 

Totalt 2 044 75,0 25,0 2 144 75,1 24,9 

bland ungdomar med förvärvsarbetande mödrar (76,6 %) och förvärvsarbetande 

fäder (77,2 %), jämfört med ungdomar med mödrar och fäder utan 

förvärvsarbete (70,4 % respektive 73,2 %). 

När det gäller etnicitet finns små skillnader i deltagande mellan de tre 

grupperna. Av ungdomarna med svensk bakgrund deltog 76,2 %, jämfört 

med 73,9 % av dem med utländsk bakgrund och 72,3 % av ungdomarna 

med invandrarbakgrund. Utgår man från moderns födelseland ligger andelen 

deltagande i studien mellan 71,4 % för ungdomar med mödrar födda i 

Finland och 77,5 % i gruppen Övriga världen. 

Kommuner och stadsdelar 

Kommunerna och stadsdelarna skiljer sig en del åt när det gäller andelen 

ungdomar som deltog i studien. Störst andel deltagande fanns i Nykvarns 

kommun med 86,8 %, medan andelen var minst i Södertälje kommun, 

68,5 %. 

Bortfallsgruppen i Södertälje skiljer sig en del från de i kommunen som 

deltog. En större andel av flickorna deltog inte där (tabell 5). Det var vidare 

en större andel ungdomar med svensk bakgrund som inte deltog 

(34,8 %), jämfört med ungdomar med utländsk (28,4 %) respektive invandrarbakgrund 

(25,8 %). När det gäller utbildningsnivå ses inga skillnader i 

deltagande mellan ungdomar i Södertälje med låg- respektive högutbildade 

mödrar. Däremot deltog en mindre andel av de ungdomar vars mödrar har 

medelhög utbildning. Det låga deltagandet i Södertälje kan härledas till 

några få skolor. Detta gör att man bör vara försiktig med tolkningen av de 

områdesspecifika analyserna för Södertälje.

Bakgrund 

43 

Studiepopulationens 

kännetecken 

Studiepopulationen utgörs av 3 142 ungdomar, 1 532 flickor (48,8 %) och 

1 610 pojkar (51,2 %). Om dessa finns kompletta uppgifter om fysisk aktivitet 

i enkät 1 och information om BMI från kroppsundersökningen eller 

i ett fåtal fall från skolhälsovårdens rutinundersökning. Majoriteten av ungdomarna 

är födda 1986 (91,1 %), men en del är födda 1985 (2,9 %) och 

1987 (6,0 %). Genomsnittsåldern hos ungdomarna i studiepopulationen var 

15,2 år då enkät 1 fylldes i. 


De flesta av ungdomarna i studiepopulationen bor på samma adress som sin 

mor (95,2 %), medan något färre (82,4 %) bor på samma adress som sin far. 

Fler fäder är gifta/sammanboende (81,1 %) jämfört med mödrarna (73,7 %). 

Det är alltså en större andel av mödrarna som är ensamstående. 

En tredjedel av ungdomarna har en högutbildad mor, drygt 20 % en lågutbildad 

mor och nästan hälften (46,7 %) har en mor med medelhög utbildning. 

Det är endast små skillnader mellan flickor och pojkar. För 1 980 (970 

flickor och 1 010 pojkar) av de 3 142 ungdomarna i studiepopulationen 

finns information om hushållsinkomst. Inte heller för inkomst ses några 

skillnader mellan könen. När det gäller boendet är något fler flickor trångbodda 

(26,7 %) jämfört med pojkarna (23,0 %). En något större andel av 

pojkarna bor rymligt (34,1 %) jämfört med flickorna (31,9 %). 

Tabell 6 visar fördelning av pojkar och flickor i studien efter svensk, 

utländsk och invandrarbakgrund. 59,8 % av ungdomarna har svensk bakgrund, 

29,3 % har utländsk bakgrund och 10,9 % har invandrarbakgrund. 

En något större andel av flickorna har svensk bakgrund jämfört med pojkarna. 

Det är en större andel av pojkarna som har utländsk bakgrund, 

medan ungefär lika stor andel flickor och pojkar har invandrarbakgrund.


44 

Tabell 6. Ungdomarna i studiepopulationen, indelade efter kön och etnicitet. 

Pojkar Flickor Totalt 

Etnicitet N Procent N Procent N Procent 

Svensk bakgrund 924 57,5 951 62,2 1 875 59,8 

Utländsk bakgrund 505 31,4 412 27,0 917 29,3 

Invandrarbakgrund 178 11,1 165 10,8 343 10,9 

En granskning av mödrarnas födelseländer visar att 64,9 % av ungdomarna 

har en svenskfödd mor. Näst största grupp är ungdomar med mödrar från 

Mellanöstern och Nordafrika (14,9 %), följt av ungdomar med mödrar 

födda i Finland (7,5 %). Det är små skillnader mellan könen i dessa och 

övriga grupper.

Resultat – beskrivande del

Resultat – beskrivande del 

47 

Fysisk aktivitet 

I detta kapitel beskrivs ungdomarnas stillasittande aktiviteter och deras fysiska 

aktivitet. Hur många som uppfyller rekommendationen om åtminstone 

60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag presenteras. Dessutom 

redovisas hur många som klarar WHO:s rekommendation om minst 

30 minuter fysisk aktivitet på måttlig nivå per dag plus hård fysisk aktivitet 

i 20 minuter minst tre gånger per vecka. 

En tredje indelning som gjorts är i tre lika stora grupper (terciler) efter 

energiförbrukning på måttlig och hård intensitetsnivå. För detaljerad information 

om dessa indelningar, se metodavsnittet på sidan 34 och Appendix. 

Årstidsvariationer 

I undersökningar av fysisk aktivitet bör hänsyn tas till årstidsvariationer, speciellt 

i ett land med varierande klimat som Sverige. Datainsamlingen pågick 

under höst, vinter och vår, då eleverna var i skolan.Totalt besvarade 37,8 % 

av ungdomarna enkät 1 på hösten, 30,1 % på vintern och 31,9 % på våren. 

Det finns endast små skillnader i fysisk aktivitet mellan ungdomarna som 

svarade under respektive årstid (tabell 7). De som besvarade enkäten under 

vintermånaderna hade något mer stillasittande aktivitet. I övrigt tycks inte 

årstiden då enkäten besvarades ha någon större betydelse för den fysiska 

aktiviteten i denna studie. 

Stillasittande aktiviteter 

Ungdomarna fick frågan hur många timmar i veckan de på fritiden ägnar 

sig åt aktiviteter som tv-/videotittande, datoranvändning och andra stillasittande 

aktiviteter som att läsa och prata i telefon. Pojkarna ägnade sig åt stillasittande 

aktiviteter i större utsträckning än flickorna. Både flickorna och 

pojkarna ägnade mer tid åt stillasittande aktiviteter på helgerna än på var-


48 

Tabell 7. Antal timmar stillasittande aktivitet samt fysisk aktivitet på måttlig och hård intensitetsnivå 

per dag, efter årstid och kön. 

Stillasittande Måttlig fysisk Hård fysisk 

aktivitet aktivitet aktivitet 

Årstid N x – 

s x – 

s x – 

s 

Flickor Höst 588 4,6 1,9 1,2 0,9 0,4 0,5 

Vinter 458 5,0 2,1 1,1 0,8 0,3 0,5 

Vår 484 4,8 2,1 1,1 0,9 0,4 0,5 

Pojkar Höst 600 5,2 2,2 1,4 1,1 0,7 0,7 

Vinter 488 5,6 2,3 1,3 1,1 0,7 0,7 

Vår 519 5,2 2,2 1,3 1,1 0,8 0,7 

Tabell 8. Antal timmar stillasittande aktiviteter per dag vid olika percentiler, 

indelat efter kön. 

Antal timmar per dag 

P10 P25 Median P75 P90 x – 

Flickor Vardagar 2,0 3,0 4,5 6,0 7,5 4,6 2,1 

N=1 532 Helger 2,0 3,0 5,0 7,0 9,0 5,3 2,7 

Pojkar Vardagar 2,0 3,5 4,5 6,0 8,0 4,9 2,2 

N=1 610 Helger 2,5 4,0 6,0 8,5 11,0 6,3 3,1 

dagarna (tabell 8). I tabellen står P10 för tionde percentilen, som anger att 

10 % av flickorna var stillasittande 2,0 timmar eller kortare tid på vardagarna. 

Det bör understrykas att den stillasittande aktiviteten på vardagarna avser 

fritiden, dvs. den tid som ungdomarna satt utöver skoltid. 

Både pojkar och flickor angav att de tittade på tv/video i genomsnitt 2,1 

timmar per dag på vardagar. På helgerna ökade tittandet till 2,6 timmar för 

flickorna och 2,8 timmar för pojkarna. Det skiljer betydligt mer mellan 

könen när det gäller datoranvändning och andra stillasittande aktiviteter. 

Pojkarna satt mer framför datorn, 1,8 timmar per dag på vardagarna och 2,5 

timmar per dag på helgerna. Motsvarande siffror är 1,0 respektive 1,2 timmar 

för flickorna. Flickorna ägnade däremot mer tid åt andra stillasittande 

aktiviteter än vad pojkarna gjorde, 1,4 timmar per dag på vardagarna och 

1,5 timmar per dag på helgerna, jämfört med 0,9 respektive 1,0 timmar för 

pojkarna. 

Utbildningsnivå och etnicitet 

Betydande skillnader ses mellan grupperna när stillasittande aktiviteter studeras 

efter moderns utbildningsnivå (tabell 9). Ungdomar med lågutbildade 

mödrar ägnade mest tid åt stillasittande aktiviteter både på vardagar och hel- 

s

Tabell 9. Antal timmar stillasittande aktiviteter, indelat efter kön och 

moderns utbildningsnivå. 

Vardagar Helger 

Utbildningsnivå N x – 

s x – 

Flickor Låg 324 5,1 2,4 5,5 3,0 

Medelhög 662 4,6 2,0 5,3 2,6 

Hög 476 4,2 1,9 5,1 2,4 

Pojkar Låg 298 5,2 2,4 6,5 3,4 

Medelhög 738 4,9 2,2 6,4 3,0 

Hög 498 4,7 2,1 6,2 3,0 


ger, följt av ungdomar vars mödrar har medelhög utbildning. Ungdomar 

med högutbildade mödrar ägnade minst tid åt stillasittande aktiviteter. 

Samma mönster ses bland flickor och pojkar. Mönstret kvarstår för stillasittande 

aktiviteter på vardagarna, även om man tar hänsyn till etnicitet.Antal 

timmar stillasittande på helgerna blir däremot jämnare fördelat. 

Studerar man tv-/videotittande, datoranvändande och andra stillasittande 

aktiviteter separat i relation till moderns utbildningsnivå, ser man att det 

finns skillnader mellan grupperna när det gäller tv-/videotittande. Ungdomar 

med lågutbildade mödrar tillbringade mer tid framför tv:n/videon än 

dem vars mödrar har medelhög och hög utbildning. Ungdomar med lågutbildade 

mödrar satt i genomsnitt 2,4 timmar framför tv:n/videon på vardagar, 

jämfört med 2,2 och 1,8 timmar för dem vars mödrar har medelhög 

och hög utbildning. På helger är motsvarande antal timmar 2,9; 2,8 och 2,5 

för ungdomar vars mödrar har låg, medelhög respektive hög utbildningsnivå. 

Skillnaderna finns både bland flickorna och pojkarna. Däremot finns 

inga skillnader mellan grupperna i datoranvändning eller andra stillasittande 

aktiviteter. 

Även vid indelning efter etnicitet ses betydande skillnader mellan grupperna 

(tabell 10). Ungdomar med svensk bakgrund ägnade sig minst åt stillasittande 

aktiviteter, följt av ungdomar med utländsk bakgrund och därefter 

ungdomar med invandrarbakgrund. Det gäller både på vardagar och helger 

samt för både flickor och pojkar. Detta mönster kvarstår även om man 

tar hänsyn till moderns utbildningsnivå, förutom när det gäller pojkarnas 

stillasittande aktiviteter på helgerna. Pojkar med svensk bakgrund ägnade sig 

då något mer åt dessa aktiviteter (6,4 timmar) än pojkar med utländsk bakgrund 

(6,3 timmar). 

Boende 

Tittar man närmare på hur mycket stillasittande aktiviteter ungdomarna 

ägnar sig åt utifrån om de bor trångt eller rymligt, ses att trångbodda ungdomar 

sitter i något högre utsträckning, 5,2 timmar för flickorna och 5,5 

s 

49


50 

Tabell 10. Antal timmar stillasittande aktiviteter, indelat efter kön 

och etnicitet. 

Vardagar Helger 

Etnicitet N x – 

s x – 

Flickor Svensk bakgrund 951 4,4 1,9 5,0 2,5 

Utländsk bakgrund 412 4,9 2,3 5,6 2,8 

Invandrarbakgrund 165 5,2 2,3 6,3 3,0 

Pojkar Svensk bakgrund 924 4,7 2,2 6,2 3,1 

Utländsk bakgrund 505 5,1 2,2 6,4 3,1 

Invandrarbakgrund 178 5,3 2,4 6,6 3,1 

timmar för pojkarna, jämfört med dem som bor rymligt, där flickorna sitter 

4,5 timmar och pojkarna 5,1 timmar. Det är tv-/videotittandet som står 

för nästan hela skillnaden mellan grupperna. I stort sett inga skillnader finns 

mellan grupperna vad gäller användning av datorer och andra stillasittande 

aktiviteter. 

Variationer i fysisk aktivitet 

I tabell 11 presenteras variationer i ungdomarnas fysiska aktivitet på måttlig 

och hård intensitetsnivå. Fördelningarna skiljer sig avsevärt mellan flickor 

och pojkar. Pojkarna var betydligt mer fysiskt aktiva än flickorna. Hälften 

av pojkarna var fysiskt aktiva på hård intensitetsnivå 0,6 timmar per dag 

(medianen) eller mer, medan hälften var aktiva kortare tid på hård nivå. 

Bland flickorna är medianen på hård fysisk aktivitet endast 0,1 timmar per 

dag. 

Tabell 11. Antal timmar måttlig och hård fysisk aktivitet per dag vid olika percentiler, indelat 

efter kön. 


Aktivitetsnivå P10 P25 Median P75 P90 x – 

Flickor Måttlig fysisk aktivitet 0,4 0,6 0,9 1,4 2,2 1,1 0,9 

N=1 532 Hård fysisk aktivitet 0 0 0,1 0,5 1,0 0,4 0,5 

Måttlig och hård fysisk aktivitet 0,5 0,8 1,2 1,9 2,8 1,5 1,0 

Pojkar Måttlig fysisk aktivitet 0,4 0,6 1,0 1,6 2,6 1,3 1,1 

N=1 610 Hård fysisk aktivitet 0 0,2 0,6 1,1 1,7 0,7 0,7 

Måttlig och hård fysisk aktivitet 0,7 1,1 1,7 2,6 4,0 2,0 1,5 

s 

s

Promenader och cykling 


I den totala dagliga fysiska aktiviteten ingår transport mellan olika ställen 

och aktiviteter. Ungdomarna fick i enkät 1 besvara en fråga om hur många 

dagar per skolvecka de cyklar eller går till/från skolan. 73,6 % angav att de 

cyklar eller går till/från skolan varje dag, medan 16,6 % aldrig gör det. Det 

finns inga skillnader mellan könen i detta avseende. Vissa skillnader finns 

dock mellan de olika geografiska områdena, vilket redovisas i kapitlet Områdesvisa 

resultat om fysisk aktivitet, matvanor och självkänsla på sidan 81. 

Även när det gäller cykling och promenader på fritiden ses variationer 

inom områdena. Det finns en liten grupp ungdomar (4,7 %) som uppgav att 

de aldrig går eller cyklar, varken till skolan eller på fritiden (tabell 12). 

Tabell 12. Antal ungdomar som cyklar och promenerar, procent av det totala antalet 

inom parentes. 

Cyklar eller går på fritiden 

Aldrig Minst en gång Totalt 

per vecka 

Cyklar eller går Aldrig 147 (4,7) 375 (11,9) 522 (16,6) 

till/från skolan Minst en gång per vecka 366 (11,6) 2 254 (71,8) 2 620 (83,4) 

Totalt 513 (16,3) 2 629 (83,7) 3 142 (100,0) 

Fysisk aktivitet på idrottslektionerna 

När det gäller fysisk aktivitet på idrottslektionerna i skolan svarade 90,1 % 

av flickorna och 96,0 % av pojkarna att de alltid eller för det mesta deltar. 

Det är inga större skillnader mellan de olika kommunerna och stadsdelarna 

i studieområdet. Det finns heller inga skillnader mellan ungdomar med 

olika etnisk bakgrund. Endast 42 elever angav att de aldrig brukar delta. 

Av pojkarna svarade 80,8 % att de brukar röra sig hela tiden under 

idrottslektionerna, medan 58,7 % av flickorna angav samma sak. Högaktiva 

ungdomar enligt indelning efter energiförbrukning (se metodavsnittet, 

sidan 34) rör sig i större utsträckning hela tiden under idrottslektionerna 

(81,6 %), jämfört med medelaktiva (72,2 %) och lågaktiva (56,3 %) ungdomar. 

Det gäller både flickor och pojkar. 

Organiserad idrott och oorganiserade 

aktiviteter på fritiden 

För att närmare studera ungdomarnas fysiska aktivitet på fritiden ställdes 

frågor om deltagande i organiserade idrottsaktiviteter och fysisk aktivitet i 

oorganiserad form (tabell 13). En större andel av pojkarna (60,9 %) var 

51


52 

Tabell 13. Antal ungdomar som är aktiva i någon 

idrottsförening och/eller aktiva på egen hand, 

procent inom parentes. 

Aktiva på Aktiva i idrottsförening 

egen hand ja nej 

Flickor ja 423 (28,0) 484 (32,0) 

nej 265 (17,5) 340 (22,5) 

Pojkar ja 775 (48,7) 450 (28,2) 

nej 194 (12,2) 172 (10,9) 

fysiskt aktiva i någon idrottsförening eller sportklubb, jämfört med flickorna 

(45,5 %). Pojkarna var även i större utsträckning aktiva på egen hand – 

76,9 % av pojkarna var fysiskt aktiva i oorganiserade aktiviteter. Motsvarande 

siffra bland flickorna är 60,0 %. Det är alltså ganska stora skillnader mellan 

könen i detta avseende. Det är även avsevärda skillnader mellan de olika 

geografiska områdena. Dessa redovisas i kapitlet Områdesvisa resultat om fysisk 

aktivitet, matvanor och självkänsla på sidan 84. 

Av pojkarna som varken var aktiva i idrottsförening eller på egen hand 

(nej/nej) svarade 47 % att de skulle vilja vara mera aktiva (för områdesvisa 

resultat, se sidan 85). Även bland de pojkar som var aktiva både i förening 

och på egen hand skulle 42 % vilja vara mera aktiva. Bland flickorna svarade 

hela 70 % av dem som inte var aktiva i förening eller på egen hand att 

de skulle vilja vara mer aktiva.Av de redan aktiva (ja/ja) ville 67 % vara ännu 

mera aktiva. 

Sextio minuter fysisk aktivitet 

på minst måttlig nivå per dag 

Bland ungdomarna i studien var det 71,2 % som klarade rekommendationen 

om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag (tabell 14). 

En betydligt större andel av pojkarna kom upp i tillräckligt många minuter. 

Skillnaden mellan könen är stor, och drygt var tredje flicka klarade inte 

rekommendationen. 

67 % av pojkarna som varken var aktiva i förening eller på egen hand 

klarade inte rekommendationen om 60 minuter per dag, medan 7 % av pojkarna 

som var aktiva både i förening och på egen hand inte gjorde det. För 

flickorna är motsvarande siffror 69 % av dem som inte var aktiva och 13 % 

av dem som var aktiva i förening och på egen hand. 

Utbildningsnivå, etnicitet m.m. 

Det finns inga skillnader i andel flickor som klarade rekommendationen om 

60 minuter fysisk aktivitet per dag mellan dem som har mödrar med låg,

Tabell 14. Andel ungdomar som klarade respektive inte 

klarade den rekommenderade nivån på 60 minuter fysisk 

aktivitet på minst måttlig nivå per dag, indelade efter kön 

(procent). 

Klarade Klarade ej 

N rekommendationen rekommendationen 

Flickor 1 532 64,2 35,8 

Pojkar 1 610 77,8 22,2 

Totalt 3 142 71,2 28,8 


Tabell 15. Andel ungdomar som klarade respektive inte klarade den rekommenderade 

nivån på 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag, indelade efter kön och 

etnicitet (procent). 


Etnicitet N rekommendationen rekommendationen 

Flickor Svensk bakgrund 951 65,1 34,9 

Utländsk bakgrund 412 62,6 37,4 

Invandrarbakgrund 165 61,8 38,2 

Pojkar Svensk bakgrund 924 75,5 24,5 

Utländsk bakgrund 505 80,2 19,8 

Invandrarbakgrund 178 83,7 16,3 

medelhög respektive hög utbildning. För pojkarna är bilden annorlunda. En 

större andel av pojkarna med högutbildade mödrar klarade inte rekommendationen 

(25,3 %), jämfört med pojkar till mödrar med medelhög 

(21,0 %) respektive låg utbildning (19,8 %). När ungdomarna delas in efter 

boende eller efter hushållsinkomst ses inga skillnader i andelen som klarade 

rekommendationen. 

Efter indelning i etniska grupper ser man skillnader mellan ungdomar 

med svensk, utländsk och invandrarbakgrund (tabell 15). Skillnaderna är 

olika för pojkar och flickor. Bland flickorna var det störst andel av dem med 

invandrarbakgrund som inte klarade rekommendationen, medan det var 

flest pojkar med svensk bakgrund som inte var fysiskt aktiva på minst måttlig 

nivå 60 minuter per dag. 

Fysisk aktivitet enligt WHO:s rekommendation 

WHO antog 2003 en rekommendation om att barn och ungdomar bör 

vara fysiskt aktiva på måttlig nivå minst 30 minuter per dag samt fysiskt aktiva 

på hård intensitetsnivå i 20 minuter minst tre gånger per vecka. 41 Skill- 

53


54 

Tabell 16. Andel ungdomar som klarade respektive inte 

klarade WHO:s rekommendation om fysisk aktivitet, 

indelade efter kön (procent). 


N rekommendationen rekommendationen 

Flickor 1 532 49,9 50,1 

Pojkar 1 610 67,8 32,2 

naden mellan denna rekommendation och rekommendationen på 60 minuter 

fysisk aktivitet per dag är att WHO:s rekommendation kräver hård 

motion som tillägg till den måttliga. 

Även enligt WHO:s rekommendation visar studien stora skillnader mellan 

könen (tabell 16) när det gäller hur många som klarade den. Jämfört 

med rekommendationen på 60 minuter fysisk aktivitet per dag var det färre 

ungdomar som klarade WHO:s rekommendation. Endast hälften av flickorna 

kom upp i rekommenderade antal minuter. 


En något större andel av flickorna vars mödrar är högutbildade (52,9 %) 

klarade WHO:s rekommendation, jämfört med flickor vilkas mödrar har 

medelhög (48,8 %) och låg utbildning (47,5 %). Bland pojkarna klarade de 

med mödrar med låg utbildning rekommendationen i störst utsträckning 

(70,1 %). Motsvarande andelar bland pojkar till mödrar med medelhög 

respektive hög utbildning är 67,5 % och 66,7 %. 

Vid indelning efter etnicitet ser förhållandet mellan de tre grupperna 

likadant ut som för rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet per 

dag. Flickorna med svensk bakgrund (51,7 %) respektive pojkarna med 

invandrarbakgrund (73,6 %) klarade i störst utsträckning WHO:s rekommendation. 

Fysisk aktivitet enligt energiförbrukning 

För närmare studier av fysisk aktivitet används en indelning i tre lika stora 

grupper (lågaktiva, medelaktiva och högaktiva) efter hur mycket energi man 

förbrukar vid fysisk aktivitet på minst måttlig nivå. Denna indelning i terciler 

har gjorts separat för pojkar och flickor, eftersom de flesta jämförelser 

syftar till att utröna hur högaktiva individer skiljer sig från medelaktiva och 

lågaktiva av samma kön. För att bestämma dessa grupper har ungdomarnas 

skattade energiförbrukning på måttlig och hård fysisk aktivitet beräknats (se 

metodavsnittet och Appendix). 

I figur 4 och figur 5 presenteras de kumulativa frekvenserna för flickornas 

och pojkarnas energiförbrukning i megajoule (MJ) på måttlig respekti-

% 

100 

50 

Flickor 

Pojkar 

0 

0 2 4 6 8 

10 


Måttlig energi 

(MJ/dag) 

enligt enkät 1 

Figur 4. Kumulativ frekvensfördelning som visar ungdomarnas energiförbrukning 

(MJ/dag) på måttlig intensitetsnivå per dag, uppdelad på kön. 

% 

100 

50 

Flickor 

Pojkar 

0 0 5 10 15 

Hård energi 

(MJ/dag) 

enligt enkät 1 

Figur 5. Kumulativ frekvensfördelning som visar ungdomarnas energiförbrukning 

(MJ/dag) på hård intensitetsnivå per dag, uppdelad på kön. 

ve hård fysisk intensitetsnivå. När det gäller måttlig aktivitet var pojkarna 

mer aktiva än flickorna. För hård fysisk aktivitet ses betydligt större skillnader 

mellan könen. Det var t.ex. en mycket större andel av flickorna som inte 

ägnade sig åt någon hård fysisk aktivitet (37,5 %) än av pojkarna (18,1 %). 

Vid indelning i terciler med flickor och pojkar var för sig, får man nedanstående 

antal timmar som ungdomarna var fysiskt aktiva på respektive 

aktivitetsnivå (tabell 17). Man ser att de lågaktiva flickorna var fysiskt aktiva 

på måttlig eller hård nivå i genomsnitt 0,6 timmar per dag. Motsvarande 

siffra för pojkarna är 0,9 timmar per dag. 

55


56 

Tabell 17. Antal timmar per dag som ungdomarna 

var fysiskt aktiva på måttlig och hård nivå, indelat efter 

energiförbrukning. 


Aktivitetsnivåa N Median x – 

s 

Flickor Lågaktiva 510 0,6 0,6 0,3 

Medelaktiva 511 1,3 1,3 0,4 

Högaktiva 511 2,3 2,6 1,2 

Pojkar Lågaktiva 536 0,9 0,9 0,4 

Medelaktiva 537 1,7 1,8 0,5 

Högaktiva 537 3,0 3,5 1,5 

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning. 


Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses inga tydliga skillnader i 

fysisk aktivitet, enligt energiförbrukning, mellan flickorna i de olika nivåerna. 

Bland pojkarna hade de med högutbildade mödrar lägre energiförbrukning 

på måttlig och hård intensitetsnivå än pojkarna vars mödrar har låg och 

medelhög utbildning (tabell 18). 

Vid indelning efter boende ses inga skillnader mellan grupperna vare sig 

bland flickorna eller pojkarna.Tittar man närmare på hushållsinkomsten ser 

man inga skillnader för flickorna, medan pojkarna från hushåll med låg 

inkomst har något högre energiförbrukning på måttlig och hård fysisk aktivitet 

(4,8 MJ/dag) jämfört med pojkar från hushåll med medelhög 

(4,2 MJ/dag) och hög inkomst (4,4 MJ/dag). 

Tabell 18. Energiförbrukning (MJ/dag) för fysisk aktivitet 

på måttlig och hård nivå, indelad efter kön och moderns 

utbildningsnivå. 

Energiförbrukning (MJ/dag) 

Utbildningsnivå N Median x – 

s 

Flickor Låg 324 1,7 2,3 2,0 

Medelhög 662 1,8 2,3 2,0 

Hög 476 1,8 2,3 1,8 

Pojkar Låg 298 4,0 4,7 3,5 

Medelhög 738 4,1 4,7 3,5 

Hög 498 3,3 3,8 2,7

Tabell 19. Energiförbrukning (MJ/dag) för fysisk aktivitet 

på måttlig och hård nivå, indelad efter kön och etnicitet. 

Energiförbrukning (MJ/dag) 

Etnicitet N Median x – 

s 

Flickor Svensk bakgrund 951 1,7 2,3 1,9 

Utländsk bakgrund 412 1,8 2,3 2,0 

Invandrarbakgrund 165 1,6 2,2 1,9 

Pojkar Svensk bakgrund 924 3,5 4,1 3,2 




57 

Vid indelning efter etnicitet ses inga väsentliga skillnader bland flickorna. 

Bland pojkar ses dock att de med svensk bakgrund har lägre energiförbrukning 

på måttlig och hård fysisk aktivitet, jämfört med pojkar med 

utländsk bakgrund respektive invandrarbakgrund (tabell 19).


58 

Matvanor och rökvanor 

I detta kapitel redovisas ungdomarnas matvanor och rökvanor enligt 

enkätsvaren. 

Måltidsordning 

Flickorna och pojkarna i studien skiljer sig en del åt när det gäller måltidsvanor 

(tabell 20). Endast två tredjedelar av flickorna åt frukost 4–5 dagar 

under en skolvecka, jämfört med tre fjärdedelar av pojkarna. 16,7 % av flickorna 

och 11,7 % av pojkarna åt frukost högst en dag per skolvecka. Motsvarande 

tendens ses för lunchen och middagsmålet på vardagarna. Pojkarna åt 

i större utsträckning även dessa måltider. Middag åt dock de allra flesta. 


Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses tydliga skillnader i frukostvanor 

mellan de tre grupperna (tabell 21). Betydligt färre av ungdomarna 

med lågutbildade mödrar åt frukost 4–5 dagar under en skolvecka, jämfört 

Tabell 20. Andel ungdomar som åt frukost, lunch och middag högst 

en dag/skolvecka, 2-3 dagar/skolvecka respektive 4-5 dagar/skolvecka, 

indelat efter kön (procent). 

Ingen eller 2–3 4–5 

Måltid Kön N 1 dag/vecka dagar/vecka dagar/vecka 

Frukost Flickor 1 521 16,7 15,2 68,1 

Pojkar 1 601 11,7 13,2 75,1 

Lunch Flickor 1 525 4,2 16,1 79,7 

Pojkar 1 596 2,3 12,2 85,5 

Middag Flickor 1 530 0,8 5,3 93,9 

Pojkar 1 603 1,2 2,9 95,9

Tabell 21. Andel ungdomar som åt frukost, lunch och middag högst 

en dag/skolvecka, 2-3 dagar/skolvecka respektive 4-5 dagar/skolvecka, 

indelat efter moderns utbildningsnivå (procent). 

Ingen eller 2–3 4–5 

Måltid Utbildningsnivå N 1 dag/vecka dagar/vecka dagar/vecka 

Frukost Låg 616 22,1 19,8 58,1 

Medelhög 1 390 13,8 13,8 72,4 

Hög 971 7,8 10,5 81,7 

Lunch Låg 614 3,8 14,1 82,1 

Medelhög 1 393 3,3 15,4 81,3 

Hög 970 2,9 12,4 84,7 

Middag Låg 619 1,5 6,7 91,8 

Medelhög 1 396 0,9 3,5 95,6 

Hög 973 0,5 2,3 97,2 


med ungdomarna vars mödrar har medelhög respektive hög utbildning. Det 

var också en större andel av ungdomarna med lågutbildade mödrar som åt 

frukost högst en dag per skolvecka. 

När det gäller lunchmåltiden ses små skillnader mellan grupperna. Däremot 

ses tendensen att ungdomar med högutbildade mödrar i något större 

utsträckning åt middag, jämfört med ungdomar vars mor har låg utbildning. 

När man studerar måltidsvanor i relation till etnicitet framgår att ungdomar 

med svensk bakgrund i större utsträckning än ungdomar med 

utländsk och invandrarbakgrund åt frukost 4–5 dagar per skolvecka, 78,5 % 

jämfört med 66,3 % och 48,8 %. Denna skillnad kvarstår när man tar hänsyn 

till moderns utbildningsnivå. När det gäller lunchen är det små skillnader 

mellan grupperna, och den skillnad som finns är omvänd – dvs. ungdomar 

med invandrarbakgrund åt något oftare lunch än dem med utländsk 

och svensk bakgrund. För middagsmålet är ordningen densamma som vid 

frukosten. 

Ser man närmare på matvanorna i förhållande till moderns födelseland 

finns endast marginella skillnader i lunchoch middagsvanor. När det gäller 

att äta frukost eller inte ser det dock annorlunda ut.Av ungdomarna vars 

mor kommer från Mellanöstern eller Nordafrika åt 26,4 % aldrig frukost 

eller endast en dag varje skolvecka, och detta gäller också för 29,4 % i gruppen 

Övriga världen. Av ungdomarna vars mor har Sverige som ursprungsland 

åt 10,1 % frukost lika sällan, medan 78,4 % av dem angav att de åt frukost 

4–5 dagar varje skolvecka. Endast hälften av ungdomarna i gruppen 

från Mellanöstern och Nordafrika åt frukost 4–5 dagar per skolvecka. 

59


60 

Lunchvanor 

Granskar man lunchmåltiden och undersöker var ungdomarna brukade äta 

lunch och vad de åt, framgår att de allra flesta i studien brukade äta lunch i 

skolmatsalen (87,2 %). Det är endast små skillnader mellan könen i detta 

avseende. Däremot finns olikheter mellan ungdomarna till låg- respektive 

högutbildade mödrar. Fler av barnen till högutbildade angav att de åt lunch 

i skolmatsalen (91,6 %), jämfört med barn till lågutbildade mödrar (83,8 %). 

De senare åt i större utsträckning lunch hemma eller hos en kompis. 

När det gäller lunchvanor i relation till etnicitet så åt ungdomar med 

svensk bakgrund oftare lunch i skolmatsalen än ungdomar med utländsk 

respektive invandrarbakgrund, vilka oftare åt lunch hemma eller hos en 

kompis. 

De flesta av ungdomarna svarade att de oftast äter lagad mat till lunch 

(83,2 %). Knappt 6 % angav att de oftast äter fil, flingor, smörgås eller frukt 

och 5,2 % att de oftast äter hamburgare, pizza, kebab, korv eller sallad. 4,6 % 

angav att de oftast äter godis, kakor, bullar eller annat, medan 1,5 % svarade 

att de oftast inte äter lunch. 

Mellanmål 

Ungdomarna fick även besvara frågor om sina vanor när det gäller mellanmål. 

Frågor ställdes om både nyttiga mellanmål (t.ex. yoghurt, frukt, smörgås 

eller ett glas mjölk) och onyttiga mellanmål (t.ex. godis, kakor och bullar, 

chips eller läsk). Totalt sett åt pojkarna både fler nyttiga och onyttiga 

mellanmål per dag än flickorna (tabell 22). 

Man ser en skillnad mellan de ungdomar som åt frukost 4–5 dagar per 

skolvecka och övriga. De som hade mer regelbundna frukostvanor åt färre 

onyttiga mellanmål per dag. Bland flickorna var antalet onyttiga mellanmål 

1,2 per dag bland dem med mer regelbundna frukostvanor, jämfört med 1,6 

för övriga. Hos pojkarna är motsvarande siffror är 1,3 respektive 1,7 onyttiga 

mellanmål per dag. När det gäller nyttiga mellanmål är förhållandet det 

omvända, men det finns endast små skillnader. De ungdomar som åt frukost 

4–5 dagar per skolvecka åt flest nyttiga mellanmål per dag. Detta gäller både 

flickor och pojkar. 

Tabell 22. Antal nyttiga och onyttiga mellanmål per dag, 

indelat efter kön. 

Nyttiga mellanmål Onyttiga mellanmål 

N x – 

s N x – 

s 

Flickor 1 483 1,7 0,9 1 483 1,3 1,1 

Pojkar 1 550 2,0 1,0 1 544 1,4 1,1

Middagsvanor 

På en fråga om middagsmålet svarade över hälften av ungdomarna att de 

äter middag tillsammans med någon av sina föräldrar 6–7 dagar per vecka. 

Andelen pojkar är något större än andelen flickor, 57,9 % jämfört med 

50,5 %. Drygt en tiondel av ungdomarna angav att de högst två dagar per 

vecka äter middag tillsammans med någon av sina föräldrar. 

Oregelbundna och regelbundna måltider 

För att ytterligare fördjupa studierna av matvanor indelades måltidsvanorna 

i oregelbundna matvanor, regelbundna matvanor och en mellangrupp, som 

beskrivs i metodavsnittet på sidan 35. Enligt denna indelning hade en större 

andel av flickorna oregelbundna matvanor, 36,8 %, jämfört med 25,9 % 

av pojkarna. Bland flickorna hade 36,4 % regelbundna matvanor, medan 

motsvarande siffra för pojkarna är 48,2 %. 

Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses skillnader mellan grupperna. 

Ungdomar med lågutbildade mödrar hade i högre utsträckning oregelbundna 

matvanor (42,7 %), jämfört med ungdomar vars mödrar har 

medelhög (31,7 %) och hög utbildning (21,1 %). Skillnaderna finns både 

bland flickorna och pojkarna. 

Studeras oregelbundna/regelbundna matvanor efter hushållsinkomst ses 

att färre ungdomar från hem med låg inkomst hade regelbundna måltidsvanor 

(38,4 %) än ungdomar från hushåll med medelhög (47,8 %) och hög 

inkomst (49,5 %). Samma tendens ses vid indelning efter boende. En mindre 

andel av ungdomarna som bodde trångt hade regelbundna matvanor 

(34,9 %), jämfört med dem som bodde ”medeltrångt” (43,7 %) respektive 

rymligt (46,3 %). 

Även vid indelning efter etnicitet finns skillnader. Ungdomar med 

invandrarbakgrund hade i störst utsträckning oregelbundna matvanor 

(49,4 %), jämfört med ungdomar med utländsk (35,5 %) och svensk bakgrund 

(25,9 %). Skillnaderna finns bland båda könen och kvarstår även om 

hänsyn tas till moderns utbildningsnivå. 

Konsumtion av olika livsmedel 


I enkät 1 ingick frågor om olika livsmedel. I tabell 23 redovisas hur många 

dagar per vecka som ungdomarna åt några av dessa livsmedel. Flickorna åt 

frukt och grönsaker oftare än pojkarna.Tittar man på frukt och grönsaker 

sammantaget framgår att 37,3 % av flickorna och 27,8 % av pojkarna åt 

frukt och/eller grönsaker varje dag. Av flickorna åt 11,4 % både frukt och 

grönsaker varje dag medan 7,9 % av pojkarna gjorde det. 

61


62 

Tabell 23. Ungdomarnas konsumtion av utvalda livsmedel, efter kön (procent). 

Antal dagar per vecka 

Livsmedel Kön N Aldrig 1–2 dagar/vecka 3–6 dagar/vecka Varje dag 

Frukt Flickor 1 532 4,8 29,8 46,1 19,3 

Pojkar 1 601 7,0 35,5 40,9 16,6 

Grönsaker Flickor 1 528 3,0 19,4 48,1 29,5 

Pojkar 1 597 5,4 27,5 47,8 19,3 

Lätt-/mellanmjölk Flickor 1 523 26,6 11,3 24,3 37,8 

Pojkar 1 600 26,0 11,0 21,3 41,7 

Godis/choklad Flickor 1 523 4,1 47,3 41,3 7,3 

Pojkar 1 599 4,4 50,0 38,5 7,1 

Vanlig läsk Flickor 1 521 13,3 51,3 28,4 7,0 

Pojkar 1 601 4,9 37,5 43,9 13,7 

7 % av ungdomarna åt godis/choklad dagligen och 45-50 % åt 

godis/choklad tre dagar eller mer per vecka. 7 % av flickorna och 14 % av 

pojkarna drack vanlig läsk dagligen. 20 % av pojkarna och 12 % av flickorna 

drack någon form av läskedryck (sötad och lightläsk) dagligen. 


Moderns utbildningsnivå har betydelse för flickors konsumtion av frukt och 

grönsaker samt pojkars konsumtion av grönsaker. Bland flickorna med högutbildade 

mödrar är andelen som åt frukt högst två dagar per vecka 27,9 %, 

jämfört med 36,4 % bland flickor med lågutbildade mödrar och 38,4 % av 

dem vilkas mödrar har medelhög utbildning. Motsvarande ses för konsumtion 

av grönsaker, både bland pojkarna och flickorna. Ungdomar med högutbildade 

mödrar åt alltså frukt och grönsaker i större utsträckning än övriga. 

Även när det gäller konsumtion av godis/choklad och vanlig läsk ses 

skillnader mellan ungdomar vilkas mödrar har olika utbildningsnivå. Fler 

ungdomar med lågutbildade mödrar åt godis/choklad varje dag (11,8 %) än 

ungdomar till mödrar med medelhög (6,3 %) och hög utbildning (4,8 %). 

Det gäller för både pojkar och flickor. Motsvarande mönster ses för konsumtion 

av vanlig läsk. Ungdomar med lågutbildade mödrar drack i större 

utsträckning vanlig läsk varje dag (17,1 %) jämfört med ungdomar vars 

mödrar har medelhög (9,6 %) och hög utbildning (5,8 %). 

När det gäller etnicitet och konsumtion av frukt och grönsaker finns 

inga skillnader mellan grupperna av flickor. Däremot skiljer sig pojkar med 

olika bakgrund åt i detta avseende (figur 6). En större andel av pojkarna 

med svensk bakgrund åt frukt och grönsaker högst två dagar per vecka,

% 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Grönsaker 

N=920 

Svensk 

bakgrund 

jämfört med pojkarna med utländsk och invandrarbakgrund. Pojkar med 

invandrarbakgrund åt alltså oftare frukt och grönsaker än övriga. 

För konsumtion av godis/choklad i relation till etnicitet ses att ungdomar 

med svensk bakgrund åt godis/choklad i mindre utsträckning än ungdomar 

med utländsk och invandrarbakgrund. Framför allt var det färre som 

åt godis/choklad varje dag bland ungdomar med svensk bakgrund, 4,6 % 

jämfört med 10,6 % och 12,1 % bland ungdomarna med utländsk respektive 

invandrarbakgrund. Det gäller både för flickor och pojkar. När det gäller 

vanlig läsk ser mönstret liknande ut med tillägget att pojkarna med 

invandrarbakgrund i störst utsträckning drack vanlig läsk. 

Kostmönster 

Grönsaker 

N=500 

Utländsk 

bakgrund 

Grönsaker 

N=174 

Invandrarbakgrund 

Frukt 

N=922 

Svensk 

bakgrund 

Frukt 

N=501 

Utländsk 

bakgrund 


0-2 dagar 3-4 dagar 5-7 dagar 

Frukt 

N=175 

Invandrarbakgrund 

Figur 6. Andel pojkar som åt frukt respektive grönsaker 0–2 dagar per vecka, 3–4 dagar 

per vecka samt 5–7 dagar per vecka, indelade efter etnicitet. 

Som nämns i metodkapitlet har principalkomponentanalys använts för att 

analysera ungdomarnas kostmönster, dvs. man har identifierat ett antal komponenter 

som bäst sammanfattar informationen i svaren om livsmedelskonsumtion.Tre 

komponenter identifierades med denna statistiska metod och 

benämns ”nyttig mat”, ”onyttig mat” och ”traditionell mat”. Livsmedlen 

fördelades så att ”nyttig mat” innefattar frukt, grönsaker, ost, vissa mjölkprodukter, 

mörkt och hårt bröd. ”Onyttig mat” innefattar godis/choklad, 

chips, kakor/bullar, vanlig läsk, hamburgare/kebab/pizza och pommes fri- 

63


64 

Tabell 24. Ungdomarnas konsumtion av ”onyttig mat”, 

indelad efter kön (procent). 

N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag 

Flickor 1 473 43,0 28,5 28,5 

Pojkar 1 554 27,0 33,7 39,3 

Tabell 25. Ungdomarnas konsumtion av ”nyttig mat”, 

indelad efter kön (procent). 

N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag 

Flickor 1 485 30,2 33,9 35,9 

Pojkar 1 551 36,7 33,5 29,8 

tes. ”Traditionell mat” inkluderar lätt- och mellanmjölk, pasta/ris, kokt 

potatis samt fisk, kött eller korv till varmrätt. Sex livsmedelgrupper ingår 

alltså i var och en av de tre komponenterna. 

Värden på de tre komponenterna beräknas genom summering av det 

antal dagar per vecka då ungdomarna brukade äta något av de sex livsmedlen 

i komponenten. Det maximala värdet för en komponent under en vecka 

är 42.Varje individ fick således ett värde för var och en av de tre komponenterna, 

och värdena rangordnades efter storlek. Individerna indelades 

därefter i tre lika stora grupper för varje komponent: lågt intag, medelhögt 

intag och högt intag. 

Skillnader finns mellan flickor och pojkar när det gäller konsumtion av 

”onyttig mat” (tabell 24). En större andel av pojkarna har ett högt intag 

jämfört med flickorna. 

Även när det gäller konsumtion av ”nyttig mat” finns en skillnad mellan 

könen (tabell 25). En större andel av flickorna har ett högt intag jämfört 

med pojkarna. 

Ser man på den tredje komponenten, ”traditionell mat”, finns däremot 

inga skillnader mellan könen. 


Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses betydande skillnader mellan 

grupperna, framför allt när det gäller ”onyttig mat” (tabell 26). Här har 

indelning i högt, medelhögt och lågt intag gjorts separat för flickor och pojkar. 

Det är en betydligt större andel av ungdomarna med lågutbildade mödrar 

som har högt intag av ”onyttig mat”. Detta gäller både flickor och pojkar. 

En större andel av ungdomarna med högutbildade mödrar har ett lågt 

intag av ”onyttig mat”, jämfört med övriga.

Tabell 26. Ungdomarnas konsumtion av ”onyttig mat”, indelad efter kön 

och moderns utbildningsnivå (procent). 

Utbildningsnivå N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag 

Flickor Låg 315 25,4 28,6 46,0 

Medelhög 636 30,4 38,8 30,8 

Hög 455 40,2 36,3 23,5 

Pojkar Låg 291 21,7 26,7 51,6 

Medelhög 717 32,4 35,7 31,9 

Hög 476 39,5 34,9 25,6 


Undersöker man konsumtion av ”nyttig mat” är det flickorna, framför 

allt de med högutbildade mödrar, som utmärker sig i förhållande till övriga. 

38,5 % av dem har ett högt intag av ”nyttig mat”, jämfört med 30,2 % 

och 31,3 % av flickorna vilkas mödrar har medelhög respektive låg utbildning. 

Bland flickorna med högutbildade mödrar är andelen med lågt intag 

av ”nyttig mat” också den minsta (25,1 %), följt av flickor med mödrar med 

medelhög (33,8 %) och hög utbildning (40,0 %). För pojkarna ses samma 

mönster som för flickorna, men skillnaderna mellan utbildningsnivåerna är 

mindre. 

När det gäller ”traditionell mat” finns inga större skillnader mellan de 

olika utbildningsnivåerna. Ungdomar med lågutbildade mödrar har i större 

utsträckning ett lågt intag av ”traditionell mat”. Det gäller både bland flickor 

och pojkar. 

När man studerar konsumtion av olika livsmedel bland grupper med 

olika etnisk bakgrund ses vissa skillnader. För ”onyttig mat” finns ett tydligt 

mönster som visar att färre flickor med svensk bakgrund har ett högt intag, 

jämfört med flickor med utländsk respektive invandrarbakgrund (tabell 27). 

Bland pojkarna ses en tydlig trend, där de med invandrarbakgrund har den 

största andelen med högt intag av ”onyttig mat”. 

Tabell 27. Ungdomarnas konsumtion av ”onyttig mat”, indelad efter etnicitet (procent). 

Etnicitet N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag 

Flickor Svensk bakgrund 916 35,2 38,8 26,0 



Pojkar Svensk bakgrund 888 36,7 37,6 25,7 



65


66 

För ”nyttig mat” ser det annorlunda ut. Den största andelen med högt 

intag av ”nyttig mat” finner man bland ungdomarna med utländsk bakgrund. 

Det gäller både bland flickorna och bland pojkarna. När det gäller 

”traditionell mat” ses inga skillnader mellan de tre grupperna av pojkar. 

Däremot har en mindre andel av flickorna med svensk bakgrund ett lågt 

intag (29,9 %) jämfört med flickor med utländsk (42,4 %) och invandrarbakgrund 

(44,4 %). 

Mellanmål och intag av ”nyttig” och ”onyttig mat” 

Vid en närmare granskning av antalet mellanmål i förhållande till intag av 

”nyttig” och ”onyttig mat” framgår att ungdomar med högt intag av ”nyttig 

mat” äter fler nyttiga mellanmål per dag (1,9 mellanmål bland flickorna 

och 2,4 bland pojkarna), jämfört med ungdomar med lågt intag av ”nyttig 

mat” (1,4 mellanmål bland flickorna och 1,6 bland pojkarna). 

Motsvarande ses för ”onyttig mat”. Flickor med högt intag äter 2,2 onyttiga 

mellanmål per dag och flickor med lågt intag 0,7. Bland pojkarna är 

motsvarande siffror 2,3 onyttiga mellanmål för dem med högt intag av 

”onyttig mat” och 0,6 för dem med lågt intag. 

Rökvanor 

Av flickorna var det 9,5 % och av pojkarna 5,8 % som angav att de röker 

varje dag. Bland flickorna med högutbildade mödrar rökte en mindre andel 

(5,9 %) varje dag, jämfört med dem vilkas mödrar har låg (10,2 %) och 

medelhög utbildning (11,8 %). Bland pojkarna ser förhållandet liknande ut, 

men skillnaderna är betydligt mindre. 

Vid indelning efter etnicitet finns också skillnader mellan flickor och 

pojkar. Störst andel av flickorna med svensk bakgrund angav att de rökte 

(10,9 %), följt av flickorna med utländsk bakgrund (8,8 %). Betydligt färre 

flickor med invandrarbakgrund svarade att de rökte varje dag (3,6 %). Bland 

pojkarna angav däremot de med invandrarbakgrund i störst utsträckning att 

de rökte – 9,0 % jämfört med 5,6 % av pojkarna med utländsk bakgrund 

och 5,3 % av pojkarna med svensk bakgrund.


Kroppsstorlek, övervikt 

och upplevelse av kroppsstorleken 

Ungdomarna i studien genomgick en hälsoundersökning med mätning av 

längd, vikt, midjeomfång, fettmassa m.m. I detta kapitel beskrivs hur 

kroppsmåtten varierade bland ungdomarna i studien, skillnader mellan 

socioekonomiska och etniska grupper samt hur ungdomarna upplevde sin 

kroppsstorlek. 

Variationerna i kroppsstorlek 

I tabell 28 beskrivs variationerna i ungdomarnas kroppsstorlek och fettmassa. 

Noteras kan att BMI-fördelningen ser förhållandevis lika ut för flickorna 

och pojkarna, medan övriga mått skiljer sig åt. Medelvikten är 63,4 kg 

för pojkarna och 56,8 kg för flickorna. 5 % av flickorna hade en kroppsvikt 

lägre än 43,8 kg och BMI lägre än 17,0 kg/m 2. Av flickorna vägde 5 % mer 

än 76,0 kg och hade ett BMI-värde över 27,6 kg/m 2. Dessa resultat tyder på 

att det inte enbart är höga värden som är problem bland svenska ungdomar. 

Det finns även grupper av ungdomar och då främst flickor som är magra. 

Kroppslängden varierar mycket bland ungdomar i 15-årsåldern, inte 

minst bland pojkar. Man ser att standardavvikelsen är större bland pojkar 

(7,6 cm) än bland flickor (6,2 cm), vilket till en del kan bero på större spridning 

i pubertetsutvecklingen bland pojkarna. Man ser också att procentuell 

andel fettvävnad i kroppen skiljer mycket mellan könen. Medianen är 

27,0 % för flickor och 16,3 % för pojkar. Som förväntat finns också könsskillnader 

i midjeomfång.Tabell 28 och figur 7 visar att hälften av pojkarna 

och flickorna hade midjemått större än 72,7 cm respektive 68,3 cm. 


Om man jämför kroppsstorlek mellan grupper indelade efter moderns 

utbildningsnivå finner man vissa skillnader (tabell 29). Noteras kan att 

medelvärdena i BMI är högst bland ungdomar med lågutbildade mödrar 

och lägst bland ungdomar med högutbildade mödrar. Det gäller för både 

67


68 

Tabell 28. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön. 

Percentil 

N P5 P10 P25 Median P75 P90 P95 x – 

Flickor Längd (cm) 1 532 154,0 156,0 160,2 164,0 168,1 172,0 174,5 164,0 6,2 

Vikt (kg) 1 532 43,8 46,0 50,0 55,2 61,4 69,7 76,0 56,8 10,1 

BMI (kg/m2) 1 532 17,0 17,6 18,8 20,5 22,6 25,3 27,6 21,1 3,4 

Midjemått (cm) 1 519 61,0 62,3 64,8 68,3 73,0 79,4 85,5 69,9 7,6 

Fettmassa (kg) 1 500 8,8 9,8 11,9 14,8 18,4 23,2 27,5 15,9 5,9 

Fettmassa (%) 1 503 18,5 20,1 23,4 27,0 30,9 34,8 37,6 27,3 5,8 

Pojkar Längd (cm) 1 610 161,0 164,1 168,8 173,7 178,7 183,0 186,0 173,6 7,6 

Vikt (kg) 1 610 47,0 50,4 55,7 61,8 69,2 77,9 84,6 63,4 11,9 

BMI (kg/m2) 1 610 16,9 17,5 18,7 20,3 22,5 25,2 27,5 21,0 3,4 

Midjemått (cm) 1 602 64,5 66,4 69,1 72,7 78,0 85,0 91,4 74,5 8,5 

Fettmassa (kg) 1 599 4,2 5,7 7,1 9,9 14,2 19,9 24,0 11,4 6,5 

Fettmassa (%) 1 600 7,5 9,3 12,4 16,3 21,4 27,0 30,5 17,3 7,0 

flickor och pojkar. Samma mönster, men tydligare, ses för fettmassan som 

andel av den totala kroppsmassan. 

Undersöker man närmare hur ungdomarna bodde framgår att de trångbodda 

har något högre BMI än övriga grupper. Bland flickorna är medelvärdet 

för BMI 21,4 kg/m 2 bland dem som bodde trångt, att jämföra med 

21,1 kg/m 2 och 20,8 kg/m 2 bland dem som bodde ”medeltrångt” respektive 

rymligt. Bland pojkarna är motsvarande siffror 21,3 kg/m 2, 21,0 kg/m 2 

och 20,8 kg/m 2. När det gäller övriga mått på kroppsstorleken finns inga 

skillnader mellan dessa grupper. 

% 

100 

50 

Flickor 

Pojkar 

0 Midjemått cm 

50 60 70 80 90 100 110 120 130 

Figur 7. Kumulativt midjemått (cm) för flickor och pojkar. 

s


Tabell 29. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön och moderns 


Låg utbildning Medelhög utbildning Hög utbildning 

N Median x – 

s N Median x – 


Flickor 

BMI (kg/m2) Midjeomfång 

324 20,4 21,5 3,9 662 20,7 21,2 3,4 476 20,3 20,7 3,0 

(cm) 

Fettmassa 

324 68,2 70,3 8,3 658 68,7 70,3 7,7 467 67,8 69,2 6,9 

(procent) 

Pojkar 

317 27,6 27,9 5,8 651 27,1 27,4 5,9 465 26,4 26,5 5,8 


298 20,5 21,2 3,6 738 20,4 21,0 3,3 498 20,1 20,7 3,2 

(cm) 

Fettmassa 

296 73,0 74,7 8,8 732 73,0 74,9 8,5 498 72,2 73,8 8,0 

(procent) 295 17,3 18,2 7,0 732 16,2 17,1 6,9 497 15,6 16,7 7,1 

Vid indelning efter etnicitet visar det sig att medelvärdena för BMI är 

högre bland flickorna med invandrarbakgrund än bland flickorna med 

svensk respektive utländsk bakgrund. Bland pojkarna har gruppen med 

svensk bakgrund något lägre medelvärde för BMI som dem med utländsk 

respektive invandrarbakgrund (tabell 30). 

När det gäller kroppsfett i procent bland flickorna har gruppen med 

svensk bakgrund minst andel kroppsfett och flickor med invandrarbakgrund 

Tabell 30. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön och etnicitet. 

Svensk bakgrund Utländsk bakgrund Invandrarbakgrund 




Flickor 


951 20,4 20,9 3,2 412 20,5 21,3 3,7 165 21,1 21,6 3,5 

(cm) 

Fettmassa 

944 68,3 69,8 7,3 406 68,6 70,3 8,3 165 68,0 69,6 7,8 

(procent) 

Pojkar 

936 26,5 26,6 5,7 403 27,6 28,0 5,9 160 28,5 29,1 5,9 


924 20,1 20,7 3,3 505 20,6 21,4 3,5 178 20,6 21,3 3,4 

(cm) 

Fettmassa 

919 72,6 74,3 8,3 502 73,2 75,2 9,0 178 72,4 74,1 8,3 

(procent) 916 15,7 16,7 6,8 503 17,3 18,1 7,5 178 17,4 18,1 6,6 

s 

s 

69


70 

störst andel. Även bland pojkarna har gruppen med svensk bakgrund minst 

andel kroppsfett, medan de övriga grupperna har i stort sett lika stor andel 

(tabell 30). 

Övervikt och fetma 

Som framgår av metodkapitlet finns olika sätt att definiera övervikt och 

fetma bland barn och ungdomar. I tabell 31 presenteras andelen överviktiga 

och feta ungdomar enligt de tre olika gränssättningar som används i den 

internationella litteraturen. 

Enligt samtliga tre sätt att mäta är en större andel av pojkarna än flickorna 

överviktiga eller feta. Enligt Cole och medarbetare är 11,2 % av flickorna 

och 14,5 % av pojkarna överviktiga, och 3,3 % respektive 3,7 % är feta. 

Fortsättningsvis kommer gränserna enligt Cole och medarbetare att användas, 

då de har visat sig mest lämpliga för internationella jämförelser. 80 


Det ses inga signifikanta trender i förekomst av övervikt när de tre utbildningsnivåerna 

jämförs, varken för pojkar eller för flickor (tabell 32). När det 

gäller fetma ses däremot en trend med lägre förekomst bland såväl pojkar 

som flickor med högutbildade mödrar, jämfört med dem som har lågutbildade 

mödrar. För flickorna är denna skillnad signifikant. 

Tabell 31. Andel underviktiga, överviktiga och feta 

flickor och pojkar enligt Centers for Disease Control 

and Prevention (CDC) respektive International 

Obesity Task Force (IOTF) (procent). 

Percentil Flickor Pojkar 

eller centil N=1 532 N=1 610 

Undervikt CDCa 5 1,8 4,2 

CDCb 5 2,4 3,8 

Övervikt CDCa 85 9,0 12,1 

CDCb 85 9,6 11,0 

IOTFc C-25d 11,2 14,5 

Fetma CDCa 95 3,9 4,3 

CDCb 95 4,4 6,0 

IOTFc C-30e 3,3 3,7 

a Must och medarbetare 1991. 81 

b Kuczmarski och medarbetare 2000 . 82 

c Cole och medarbetare 2000. 80 

d Centil som motsvarar BMI = 25,0 kg/m2 vid 18 års ålder 

e Centil som motsvarar BMI = 30,0 kg/m2 vid 18 års ålder

Tabell 32. Förekomst av övervikt och fetma, 

indelat efter kön och moderns utbildningsnivå 

(procent). 

Utbildningsnivå 

Låg Medelhög Hög 

N=324 N=662 N=476 

Flickor Ej övervikt 83,3 84,1 89,0 

Övervikta 11,4 12,4 9,5 

Fetmaa 5,3 3,5 1,5 

N=298 N=738 N=498 

Pojkar Ej övervikt 78,9 83,1 82,5 

Övervikta 17,1 13,1 15,1 

Fetmaa 4,0 3,8 2,4 

a Enligt Cole och medarbetare 2000. 80 


Ungdomar med svensk bakgrund är i mindre utsträckning överviktiga 

och feta jämfört med ungdomar med utländsk respektive invandrarbakgrund. 

Totalt är 14,6 % både av ungdomarna med invandrarbakgrund och 

med utländsk bakgrund överviktiga. Motsvarande andel bland ungdomar 

med svensk bakgrund är 11,7 %. När det gäller förekomst av fetma är det 

även här en högre andel av ungdomarna med utländsk (4,6 %) och invandrarbakgrund 

(4,4 %) som är feta, jämfört med ungdomarna med svensk bakgrund 

(2,8 %). Skillnaderna kvarstår efter uppdelning på kön och hänsyn 

tagen till moderns utbildningsnivå. 

Upplevelse av kroppens storlek 

Som tidigare nämnts fick ungdomarna ange vilken av nio siluetter som de 

tyckte stämde bäst överens med hur de såg ut respektive skulle vilja se ut. 

Svaren indelades i tre kategorier. De tre smalaste siluetterna utgör den minsta 

kategorin, de tre i mitten en mellankategori och de tre kraftigaste den 

största kategorin.Av flickorna placerade 45,1 % sig själva i den minsta kategorin, 

53,6 % i den mellersta och 1,3 % i den största kategorin. Motsvarande 

andelar bland pojkarna var 41,6 %, 58,0 % respektive 0,4 %. 

En närmare granskning av hur ungdomarna angav att de skulle vilja se 

ut visar att det finns stora könsskillnader. Drygt 70 % av pojkarna önskade 

att de såg ut som någon av siluetterna i den mittersta kategorin, medan 

35,7 % bland flickorna önskade detsamma. 63,9 % av flickorna önskade att 

de såg ut som siluetterna i den minsta kategorin, medan motsvarande andel 

för pojkarna är 28,3 %. En liten andel av ungdomarna svarade att de ville se 

ut som siluetterna i den största kategorin – 0,3 % av flickorna och 0,2 % av 

pojkarna. 

71


72 

Det finns också stora skillnader mellan flickorna och pojkarna när det 

gäller önskan att vara större eller mindre, eller om de var nöjda med sin 

kroppsstorlek – dvs. skillnaden mellan hur de tyckte och önskade att de såg 

ut. En större andel av pojkarna (55,8 %) var nöjda med sin kroppsstorlek 

jämfört med flickorna (44,3 %). Betydligt fler flickor önskade att de vore 

mindre. Hela 40,0 % av flickorna angav det, jämfört med 18,4 % av pojkarna. 

Inte överraskande önskade fler pojkar, 25,8 %, att de vore större än vad 

de är, jämfört med 15,7 % av flickorna. 

Hälften av flickorna som upplevde att de såg ut som någon av siluetterna 

i mellankategorin önskade att de såg ut som dem i den minsta kategorin. 

Motsvarande andel bland pojkarna var 12,1 %. Bland dem som placerade 

sig själva i den minsta kategorin önskade 48,4 % av pojkarna men bara 

18,8 % av flickorna att de såg ut som siluetterna i mellankategorin. 


Av flickorna som ansåg sig se ut som bilderna i den mellersta kategorin, 

önskade något fler av dem med högutbildade mödrar (57,1 %) att de såg ut 

som bilderna i den minsta kategorin jämfört med flickorna vars mödrar har 

medelhög (51,0 %) och låg utbildning (44,5 %). 

Kroppsmasseindex, BMI 

Som förväntat finns skillnader i BMI mellan de ungdomar som uppfattade 

sig själva som små, medelstora respektive stora. De som uppfattade sig själva 

som små hade lägst BMI, och de som uppfattade sig själva som stora hade 

högst BMI (tabell 33). Det tycks således som om majoriteten av ungdomarna 

hade en verklighetsnära uppfattning om sin kroppsstorlek. 

Skillnader finns också i BMI, vikt, midjeomfång och fettmassa mellan de 

ungdomar som önskade att de var mindre, större respektive var nöjda med 

hur de såg ut. Detta gäller för samtliga kroppsmått och både för flickor och 

pojkar. De som ville vara större var minst och de som ville vara mindre var 

störst (tabell 34). 

Tabell 33. BMI-medelvärde för flickor respektive pojkar, 

indelade efter upplevd kroppsstorlek enligt siluetterna. 

Kroppsstorlek N 

BMI 

x – 

Flickor Liten 682 19,1 1,8 

Medel 810 22,6 3,2 

Stor 19 29,6 5,9 

Pojkar Liten 656 18,9 1,8 

Medel 916 22,4 3,3 

Stor 7 32,0 5,9 

s


Tabell 34. Kroppsstorlek och kroppssammansättning efter hur nöjda ungdomarna var med 

sin kroppsstorlek, och kön. 

Vill vara större Nöjd Vill vara mindre 




Flickor 


233 18,2 18,6 2,2 657 20,1 20,6 2,8 594 21,9 22,7 3,6 

(cm) 

Fettmassa 

232 64,3 65,3 4,8 654 67,7 68,7 6,3 589 71,5 73,1 8,4 

(procent) 

Pojkar 

231 23,5 23,8 4,8 647 26,6 26,6 5,2 581 29,3 29,4 6,0 


400 18,9 19,3 2,5 867 20,5 20,9 2,7 286 23,1 23,7 4,3 

(cm) 

Fettmassa 

400 70,0 71,0 6,4 863 73,0 74,1 7,1 283 79,2 81,1 11,1 

(procent) 400 14,8 14,9 5,7 860 16,1 16,7 6,4 284 22,5 22,5 7,9 

s 

73


74 

Självkänsla 

I självskattningsskalan ”Jag tycker jag är” fick ungdomarna ta ställning till 

hur påståenden om den egna personen stämde överens med hur de upplevde 

sig själva. I studien benämns den totala poängsumman för självvärdering 

som totalskala för ”självkänsla” och antas alltså återspegla personens 

självkänsla både generellt och inom de olika delskalorna. Påståendena rör 

följande områden (delskalor): ”Fysiska egenskaper”, ”Färdigheter, talanger, 

begåvning”, ”Psykiskt välmående”, ”Relationer till föräldrarna och familjen”, 

”Relationer till andra”. 

Svaren poängsätts med utgångspunkt från om personen har bejakat positivt 

riktade påståenden och tagit avstånd från negativa påståenden. Poängen 

överförs sedan till den s.k. stanineskalan som har nio skalsteg.Testet är normerat 

till att ge medelvärdet 5 och standardavvikelse 2. 86 I figur 8 visas fördelningen 

av svaren enligt stanineskalan för pojkar och flickor. Man ser att 

fördelningen för pojkarna ligger förskjuten till höger, dvs. i riktning mot 

300 

200 

100 

0 

Pojkar 

Flickor 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 

Figur 8. Fördelning av självkänsla enligt totalskalan, efter kön. Svaren har 

överförts till staninepoäng. 

Stanineskalan


högre staninepoäng, jämfört med fördelningen för flickorna. Låg självkänsla 

definieras med skalsteg 1, 2 och 3. Medelhög självkänsla definieras med 

skalsteg 4, 5 och 6 och hög självkänsla definieras med skalsteg 7, 8 och 9. 

I tabell 35 visas medelvärden (x – ) och standardavvikelse (s) för skattning 

av självkänsla (totalskalan) och självkänsla inom de olika delskalorna. Flickor 

har ett säkerställt lägre medelvärde än pojkarna när det gäller självkänsla 

(totalskalan). Flickorna har även signifikant lägre medelvärden på samtliga 

delskalor. Ungdomarnas svar visar att delskalan ”psykiskt välmående” har 

det lägsta medelvärdet för både pojkar (x – = 4,7) och flickor (x – = 4,3). Delskalan 

”färdigheter, talanger begåvning” har det högsta medelvärdet både 

för pojkar (x – = 5,7) och för flickor (x – = 5,5). 

Bland flickorna finns en signifikant större andel med låg självkänsla än 

bland pojkarna (figur 9). Jämfört med flickorna har en större andel av pojkarna 

hög självkänsla, och även här är skillnaden mellan pojkars och flickors 

andelar signifikant. 

Tabell 35. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter kön. 

Totalskala och delskalor N x – 

Pojkar Flickor 

s N x – 

Självkänsla 1 321 5,1 1,9 1 283 4,7 1,9 

% 

50 

0 

Fysiska egenskaper 1 485 4,9 1,7 1 435 4,7 1,9 

Färdigheter, talanger, begåvning 1 482 5,7 1,9 1 429 5,5 1,9 

Psykiskt välmående 1 484 4,7 2,0 1 416 4,3 1,9 

Relationer till föräldrarna och familjen 1 494 4,9 1,9 1 442 4,5 1,8 

Relationer till andra 1 466 5,1 2,0 1 428 4,7 1,9 

26,9 

54,0 

19,1 

Låg självkänsla 

Medelhög självkänsla 

Hög självkänsla 

21,7 

54,9 

23,4 

N = 345 N = 693 N = 245 N = 287 N = 725 N = 309 


Figur 9. Andel flickor och pojkar med låg, medelhög och hög självkänsla. 

s 

75


76 


I tabell 36 visas skillnader för självkänsla (totalskalan) och olika dimensioner 

av självkänsla (delskalorna) utifrån moderns utbildningsnivå. Det finns 

inget klart samband mellan den totalt skattade självkänslan och moderns 

utbildningsnivå. När det gäller delskalan ”färdigheter, talanger, begåvning” 

har ungdomarna med högutbildade mödrar högre medelvärde. Av delskalorna 

ser man ett negativt samband mellan ”relationer till föräldrarna och 

familjen”, ”relationer till andra” och moderns utbildningsnivå. Barn till 

högutbildade har lägre självkänsla på dessa två delskalor än barn till lågutbildade. 

När man studerar utbildningsnivån i förhållande till låg, medelhög och 

hög självkänsla enligt resultaten för delskalan ”relationer till föräldrarna och 

familjen”, är det 28,3 % av ungdomarna med mödrar med hög utbildningsnivå 

som har låg självkänsla och 16,0 % hög självkänsla. Bland ungdomar 

vars mödrar har låg utbildningsnivå har 24,5 % låg självkänsla och 23,4 % 

hög självkänsla. 

Resultatet för delskalan ”relationer till andra” visar att ungdomar med 

låg självkänsla har en högre andel mödrar med hög utbildningsnivå, jämfört 

med gruppen med hög självkänsla. Bland de ungdomar vars mödrar har hög 

utbildningsnivå har 28,3 % låg självkänsla och 19,0 % hög självkänsla. Bland 

ungdomar vars mödrar har låg utbildningsnivå har 21,4 % låg självkänsla 

och 23,7 % hög självkänsla. 

Resultaten visar också att ungdomar med utländsk bakgrund har något 

högre självkänsla än de med svensk eller invandrarbakgrund (tabell 37). 

Skillnaderna i medelvärden är dock ganska små, både för totalskalan och för 

delskalorna. Om hänsyn tas till mödrarnas utbildning kvarstår skillnaderna 

mellan etniska grupper endast hos ungdomar vars mor har låg utbildningsnivå. 

Bland dessa har ungdomar med utländsk bakgrund genomgående 

högst självkänsla, medan ungdomar med svensk bakgrund har lägst på totalskalan 

och på alla delskalor utom ”relationer till föräldrarna och familjen”. 

Tabell 36. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter moderns utbildningsnivå. 



Låg Medelhög Hög 

s N x – 

s N x – 

Självkänsla 502 5,0 2,0 1 169 4,9 1,9 827 4,9 1,9 

Fysiska egenskaper 565 4,9 1,8 1 304 4,8 1,8 923 4,9 1,8 

Färdigheter, talanger, begåvning 569 5,6 1,9 1 309 5,4 2,0 910 6,0 1,8 

Psykiskt välmående 567 4,5 2,0 1 306 4,5 1,9 902 4,5 2,0 

Relationer till föräldrarna och familjen 572 4,9 2,0 1 317 4,8 1,9 921 4,6 1,8 

Relationer till andra 562 5,1 2,0 1 298 5,0 2,0 909 4,8 1,9 

s

Tabell 37. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter etnicitet. 


Svensk Utländsk Invandrarbakgrund 

bakgrund bakgrund 


s N x – 

s N x – 

s 

Självkänsla 1 583 4,8 1,9 761 5,1 2,0 257 4,9 2,0 

Fysiska egenskaper 1 772 4,8 1,8 852 5,0 1,8 292 4,8 1,8 

Färdigheter, talanger, begåvning 1 765 5,5 1,9 851 5,8 1,9 292 5,8 1,8 

Psykiskt välmående 1 758 4,4 2,0 848 4,6 2,0 290 4,4 2,0 

Relationer till föräldrar och familj 1 777 4,7 1,8 864 4,9 2,0 291 4,6 1,9 

Relationer till andra 1 751 4,9 1,9 841 5,0 2,0 298 4,8 2,0 

Pojkarna med utländsk bakgrund har högre medelvärden för självkänsla 

än dem med svensk bakgrund. Detta gäller för totalskalan och för delskalorna 

”fysiska egenskaper” och ”färdigheter, talanger, begåvning”. Flickorna 

med utländsk bakgrund har högre medelvärden för självkänsla än dem med 

svensk bakgrund när man tittar på delskalorna ”färdigheter, talanger, begåvning” 

och ”psykiskt välmående”. Samtliga dessa skillnader är signifikanta. 

I tabell 38 visas medelvärden och standardavvikelse för självkänsla mätt med 

totalskala och delskalor, med ungdomarna indelade efter moderns födelseland. 

Resultaten visar genomgående på lika eller högre medelvärden för 

ungdomar vars mödrar är födda i Mellanöstern eller Nordafrika (tabell 38). 

Tabell 38. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter moderns födelseland. 

Moderns födelseland 

Europa (exkl. 

Sverige/Finland) Sverige Finland 


s N x – 

s N x – 

Självkänsla 157 5,2 2,0 1 680 4,8 1,9 193 4,6 2,0 

Fysiska egenskaper 

Färdigheter, talanger, 

181 5,0 1,8 1 875 4,8 1,8 212 4,8 1,9 

begåvning 178 6,1 1,9 1 867 5,6 1,9 216 5,4 2,0 

Psykiskt välmående 

Relationer till föräldrarna 

186 4,8 1,9 1 863 4,4 2,0 212 4,5 1,9 

och familjen 185 4,9 1,9 1 881 4,7 1,8 218 4,4 2,0 

Relationer till andra 176 5,0 2,0 1 852 4,9 1,9 215 4,6 2,0 

77 

s


78 

Tabell 38. Forts. 

Familjetyp och inkomst 

Moderns födelseland 

Mellanöstern/ Syd/Central- Övriga 

Nordafrika amerika världen 


s N x – 

s N x – 

Självkänsla 372 5,4 2,0 64 4,8 1,7 85 4,5 1,9 

Fysiska egenskaper 

Färdigheter, talanger, 

417 5,2 1,8 71 4,9 1,7 97 4,6 1,8 

begåvning 419 6,1 1,8 72 5,2 1,9 95 5,6 2,0 

Psykiskt välmående 

Relationer till föräldrarna 

408 4,8 2,1 71 4,2 1,8 96 4,3 1,9 

och familjen 417 5,2 2,0 73 4,6 1,9 97 4,2 1,9 

Relationer till andra 416 5,3 2,0 71 4,9 1,9 99 4,6 1,9 

Analyser av självkänsla har också gjorts utifrån uppgifter om hur familjen 

ser ut: om ungdomarna bor tillsammans med båda sina föräldrar, bor hos 

bara en förälder utan ny sambo eller bor lika mycket hos båda föräldrarna 

efter skilsmässa. Flickorna som bor hos samboende föräldrar har högst självkänsla 

enligt totalskalan (tabell 39). Lägst självkänsla har de flickor som bor 

med en förälder. Skillnaden i självkänsla mellan flickorna som bor hos samboende 

föräldrar och flickorna som bor hos den ena föräldern är starkt signifikant. 

Pojkarna som bor hos samboende föräldrar har högst självkänsla enligt 

totalskalan. Lägst självkänsla har de som bor mest hos en förälder (tabell 39). 

Det finns en tydlig skillnad i självkänsla mellan pojkar som bor hos sina båda 

föräldrar och pojkar som bor mest respektive endast hos den ena föräldern 

efter skilsmässa. 

För att se hur inkomst samvarierar med självkänsla valdes ett mått på 

hushållsinkomst som tar hänsyn till den faktiska försörjningsbördan i familjen. 

Som nämnts i metodkapitlet är informationen om hushållsinkomst inte 

tillförlitlig när föräldrarna är skilda och den förälder som barnet bor hos har 

ny sambo (se sidan 32). För ungdomar där uppgifterna är tillförlitliga har 

hushållsinkomsten indelats i låg, medel och hög som redovisats på sidan 32. 

För flickor finns inga skillnader mellan inkomstgrupperna låg, medel och 

hög. För pojkarna finns skillnader mellan inkomstgrupperna endast på delskalan 

”relationer till föräldrarna och familjen”. Pojkar som lever i familjer 

med låg hushållsinkomst har klart högre självkänsla än pojkar i övriga 

inkomstgrupper. Detta resultat är samstämmigt med resultat avseende 


s


Tabell 39. Självkänsla enligt totalskalan och föräldrars civilstånd samt ungdomens boende, 

efter kön. 

Självkänsla 

Föräldrarnas civilstånd, ungdomarnas boende N x – 

Pojkar Ej skilda eller separerade, bor tillsammans 914 5,2 1,9 

Skilda, bor lika mycket hos mamman och pappan 67 5,1 2,0 

Skilda, bor mest hos den ena föräldern 164 4,6 1,9 

Skilda, bor enbart hos den ena föräldern 166 4,8 2,1 

Flickor Ej skilda eller separerade, bor tillsammans 859 4,9 1,9 

Skilda, bor lika mycket hos mamman och pappan 65 4,7 1,6 

Skilda, bor mest hos den ena föräldern 133 4,4 1,9 

Skilda, bor enbart hos den ena föräldern 206 4,0 1,8 

s 

79


80 

Som nämnts i kapitlet Beskrivning av studieområdet är kommunerna och 

stadsdelarna olika stora. Av ungdomarna i studiepopulationen bor störst 

andel i Huddinge (22,4 %) följt av Botkyrka (22,0 %) och Södertälje 

(19,4 %). Minst andel av ungdomarna bor i Nykvarn (3,8 %), följt av Salem 

(4,2 %). Som nämndes på sidan 42 skiljer sig kommunerna och stadsdelarna 

också åt när det gäller andelen ungdomar som deltog. Störst andel deltagande 

hade Nykvarns kommun med 86,8 %, medan den minsta andelen 

finns i Södertälje kommun, 68,5 %. Som redovisats tidigare finns vissa skillnader 

i kön och etnicitet mellan ungdomar som deltog och inte deltog 

i Södertälje. 


Områdesvisa resultat 

om fysisk aktivitet, 

matvanor och självkänsla 


Som tidigare nämnts ägnar pojkarna mer tid åt stillasittande aktiviteter på 

fritiden än flickorna.Antal timmar som ungdomarna ägnar sig åt dessa aktiviteter 

varierar mellan kommunerna och stadsdelarna. 

På vardagarna ägnar sig flickorna i Nykvarn minst antal timmar åt stillasittande 

aktiviteter efter skoltid (4,3 tim/dag), medan flickorna i Botkyrka 

sitter mest (4,9 tim/dag). Även bland pojkarna sitter de i Nykvarn minst 

antal timmar på vardagarna (4,5 tim/dag), och pojkarna i Liljeholmen sitter 

flest antal timmar (5,4 tim/dag). 

Också på helgerna är det flickorna i Botkyrka som sitter mest 

(5,8 tim/dag), medan flickorna i Salem ägnar minst tid åt sittande aktiviteter 

(4,9 tim/dag). Bland pojkarna sitter man även på helgerna minst stilla 

i Nykvarn (6,0 tim/dag), medan pojkarna i Salem ägnar mest tid åt stillasittande 

aktiviteter (6,9 tim/dag). 

Studerar man tv-/videotittandet separat framgår att flickorna i Botkyrka 

ägnar mest tid åt tv-/videotittande både på vardagar (2,4 tim/dag) och helger 

(3,0 tim/dag). Även bland pojkarna ligger Botkyrka i topp både på var-


dagar (2,3 tim/dag) och helger (3,0 tim/dag), tillsammans med Skärholmen 

och Södertälje. Minst antal timmar framför tv:n/videon tillbringar ungdomarna 

i Hägersten och på helgerna även flickorna i Salem och Älvsjö. 

Cykling och promenader 

I genomsnitt cyklar eller går 73,6 % av alla ungdomarna till skolan varje dag. 

Det finns dock stora skillnader mellan områdena (tabell 40). Huddinge, 

Södertälje och Botkyrka kommuner har den största andelen ungdomar som 

aldrig går eller cyklar till skolan, men även i Nykvarn är det en femtedel av 

pojkarna som aldrig cyklar eller går till skolan. I Nykvarn ses även den största 

skillnaden mellan könen. 

Även när det gäller cykling och promenader på fritiden ser man variationer 

mellan områdena (tabell 41). Som tidigare nämnts, finns en liten 

grupp ungdomar (4,7 %) som säger att de aldrig går eller cyklar, varken till 

skolan eller på fritiden. 

81


82 

Tabell 40. Andel ungdomar som aldrig, ibland respektive alltid cyklar eller går 

till/från skolan (procent). 


N Aldrig Ibland Alltid N Aldrig Ibland Alltid 

Botkyrka 354 16,4 6,2 77,4 336 18,5 9,5 72,0 

Huddinge 337 28,2 12,7 59,1 367 22,6 10,6 66,8 

Hägersten 78 7,7 3,8 88,5 72 4,2 8,3 87,5 

Liljeholmen 98 10,2 7,1 82,7 87 9,2 3,4 87,4 

Nykvarn 63 7,9 3,2 88,9 55 20,0 18,2 61,8 

Salem 59 6,8 16,9 76,3 73 11,0 9,5 79,5 

Skärholmen 117 11,1 5,1 83,8 144 11,8 2,1 86,1 

Södertälje 289 17,0 12,1 70,9 319 17,6 12,2 70,2 

Älvsjö 137 10,9 11,7 77,4 157 12,1 15,3 72,6 

Totalt 1 532 16,6 9,5 73,9 1 610 16,6 10,1 73,3 

Tabell 41. Andel ungdomar som aldrig cyklar 

eller promenerar i rask takt på fritiden (procent). 


N Procent N Procent 

Botkyrka 354 15,3 336 17,3 

Huddinge 337 17,2 367 17,4 

Hägersten 78 10,3 72 11,1 

Liljeholmen 98 16,3 87 12,6 

Nykvarn 63 12,7 55 23,6 

Salem 59 18,6 73 13,7 

Skärholmen 117 16,2 144 15,3 

Södertälje 289 14,5 319 20,7 

Älvsjö 137 11,7 157 18,5 

Totalt 1 532 15,1 1 610 17,5 

Sextio minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag 

I figur 10 presenteras områdesvis hur många av ungdomarna som klarade 

rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig intensitetsnivå 

per dag. Bland flickorna är andelen som klarade rekommendationen 

störst i Nykvarn och Salem, och bland pojkarna är den störst i Liljeholmen 

och Botkyrka. En större andel av flickorna i Nykvarn klarade 

rekommendationen jämfört med pojkarna i samma kommun. Minsta andelen 

pojkar som uppfyllde rekommendationen finns i Hägersten och minsta 

andelen flickor finns i Huddinge. Störst könsskillnad med hänsyn till hur

% 

50 

0 

Pojkar över 60 min 

Flickor över 60 min 


79,6 81,6 

74,9 

77,8 79,0 80,1 79,4 

75,3 76,4 

70,8 

65,8 

68,6 68,9 71,2 

57,6 59,0 60,9 61,2 

Hägersten Liljeholmen Södertälje 

Huddinge Skärholmen 

Älvsjö 

Botkyrka Nykvarn 

Salem 

Figur 10. Andel ungdomar per område som klarade rekommendationen om 

60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag (procent). 

många som uppfyllde rekommendationen ses i Liljeholmen med 20,4 procentenheter, 

följt av Södertälje (18,7 procentenheter) och Huddinge (17,3 

procentenheter). 


I figur 11 redovisas ungdomarnas energiförbrukning på måttlig och hård 

intensitetsnivå i respektive område. Pojkarna förbrukade mer än dubbelt så 

mycket energi på måttlig och hård fysisk aktivitet som flickorna, vilket delvis 

beror på att de i högre grad än flickorna ägnar sig åt hård fysisk aktivitet. 

Energiförbrukningen varierar också mellan områdena. Bland pojkarna 

ligger medianvärdet mellan 3,0 MJ/dag och 4,6 MJ/dag. För flickorna är 

motsvarande siffror 1,4 MJ/dag och 2,6 MJ/dag. 

Mega Joule per dag 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

1,4 

Pojkar 

3,0 

Flickor 

3,6 

3,5 

1,6 1,6 1,6 

3,8 

1,7 1,7 

Figur 11. Energiförbrukning i MJ/dag (medianvärden) för måttlig plus hård 

fysisk aktivitet för flickor och pojkar, områdesvis. 

4,0 

3,9 

Hägersten Liljeholmen Södertälje 

Huddinge Skärholmen Älvsjö 

1,8 

4,1 

2,0 

3,2 

2,6 

4,6 

Botkyrka Nykvarn 

Salem 

83


84 

Organiserad idrott och oorganiserade aktiviteter på fritiden 

Det finns stora skillnader mellan områdena när det gäller andelen ungdomar 

som var fysiskt aktiva i organiserad idrott (tabell 42). Störst andel flickor 

som var aktiva i någon idrottsförening finns i Salem (62,7 %), medan 

Södertälje har den minsta andelen (38,5 %). De mest aktiva pojkarna finns 

i Nykvarn, där 74,6 % var aktiva i organiserad idrott, och minst andel aktiva 

pojkar finns i Hägersten (50,0 %). 

Även när det gäller oorganiserade former av fysisk aktivitet finns stora 

skillnader mellan områdena. Störst andel aktiva flickor finns i detta avseende 

i Hägersten (70,1 %) och Salem (67,3 %), medan flest aktiva pojkar finns 

i Skärholmen (81,8 %) och Liljeholmen (80,2 %). Liljeholmen och Skärholmen 

har dock även de minsta andelarna flickor som är aktiva på egen hand, 

54,2 % respektive 55,2 %. Minst andel aktiva pojkar finns i Älvsjö (74,4 %) 

och Salem (74,7 %). 

Önskemål om fysisk aktivitet 

Omkring 70 % av flickorna och 47 % av pojkarna skulle vilja delta i någon 

fysisk aktivitet som de inte deltog i när enkäten fylldes i, med vissa variationer 

inom områdena (tabell 43). 

Mellan 65 % och 78 % av flickorna respektive 39–61 % av pojkarna 

uttryckte att de skulle vilja vara mer fysiskt aktiva. Värt att notera är att 

Södertälje har den minsta andelen flickor som skulle vilja vara mer aktiva, 

trots att Södertälje är bland de kommuner i denna studie som har minst 

andel flickor som uppfyller rekommendationen. Det största glappet mellan 

könen finns i Salem, där önskemål om ytterligare aktivitet är vanligast bland 

flickorna och motsvarande andel minst bland pojkarna. Salems flickor är 

redan ganska aktiva, men de önskar alltså ännu mer aktivitet. 

Tabell 42. Andel ungdomar i respektive område 

som var aktiva i en idrottsförening eller sportklubb. 



Botkyrka 352 39,8 335 63,6 

Huddinge 336 43,5 366 64,5 

Hägersten 78 51,3 72 50,0 

Liljeholmen 98 50,0 85 55,3 

Nykvarn 63 58,7 55 74,6 

Salem 59 62,7 73 57,5 

Skärholmen 117 45,3 144 54,2 

Södertälje 288 38,5 319 58,3 

Älvsjö 137 59,9 157 61,2 

Totalt 1 528 45,5 1 606 60,7

Tabell 43. Andel ungdomar i respektive område 

som skulle vilja delta i någon fysisk aktivitet men 

som inte gjorde det vid enkättillfället. 



Botkyrka 339 66,7 332 47,9 

Huddinge 334 72,8 364 45,6 

Hägersten 77 75,3 72 61,1 

Liljeholmen 96 70,8 83 50,6 

Nykvarn 62 71,0 55 45,5 

Salem 59 78,0 72 38,9 

Skärholmen 114 68,4 141 52,5 

Södertälje 285 65,3 316 42,4 

Älvsjö 137 71,5 157 45,9 

Totalt 1 503 69,7 1 592 46,7 


Tabell 44. Aktiviteter i fallande ordning som flickorna önskade ägna sig åt i respektive 

kommun/stadsdel, som de inte gjorde vid enkättillfället. 

Aktiviteter 

Botkyrka Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, raska 

promenader, cykling, styrketräning, fotboll 

Huddinge Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, fotboll, 

simning, cykling, raska promenader 

Hägersten Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, raska 

promenader, simning, styrketräning, fotboll 

Liljeholmen Dans, löpning/orientering, gymnastik/aerobics, raska 

promenader, fotboll, styrketräning, simning 

Nykvarn Gymnastik/aerobics, löpning/orientering, raska promenader, 

dans, styrketräning, cykling, bandy 

Salem Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, raska 

promenader, fotboll, basket, styrketräning 

Skärholmen Löpning/orientering, dans, basket, simning, fotboll, 

gymnastik/aerobics, kampsport 

Södertälje Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, fotboll, 

cykling, raska promenader, basket 

Älvsjö Löpning/orientering, gymnastik/aerobics, dans, raska 

promenader, fotboll, cykling, styrketräning 

De mest efterfrågade Löpning/orientering, dans, gymnastik/ aerobics, raska 

aktiviteterna bland alla flickor promenader, fotboll, cykling, styrketräning, simning 

85


86 

Tabell 45. Aktiviteter i fallande ordning som pojkarna önskade ägna sig åt i respektive 

kommun/stadsdel, som de inte gjorde vid enkättillfället. 

Aktiviteter 

Botkyrka Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, cykling, 

skridskor/inlines/skateboard, bandy, basket 

Huddinge Fotboll, löpning/orientering, cykling, styrketräning, bandy, 

skridskor/inlines/skateboard, gymnastik/aerobics 

Hägersten Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, 

skridskor/inlines/skateboard, bandy, cykling, kampsport 

Liljeholmen Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, cykling, basket, 

bordtennis, bandy 

Nykvarn Löpning/orientering, skridskor/inlines/skateboard, bandy, 

ishockey, bordtennis, fotboll, styrketräning 

Salem Fotboll, löpning/orientering, bandy, styrketräning, 

skridskor/inlines/skateboard, cykling, boxning 

Skärholmen Fotboll, löpning/orientering, skridskor/inlines/skateboard, 

styrketräning, basket, bandy, simning 

Södertälje Fotboll, löpning/orientering, bandy, cykling, styrketräning, 

skridskor/inlines/skateboard, basket 

Älvsjö Löpning/orientering, fotboll, styrketräning, gymnastik/aerobics, 

cykling, kampsport, skridskor/inlines/skateboard 

De mest efterfrågade Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, cykling, 

aktiviteterna bland alla pojkar skridskor/inlines/skateboard, bandy, basket, kampsport 

När det gäller att aktivera fysiskt passiva ungdomar är det av största betydelse 

att utgå från deras önskemål och behov. Därför ställdes frågor till ungdomarna 

i studien om vad de skulle vilja göra för att bli mer fysiskt aktiva. 

De som ville vara mer aktiva i någon organiserad form uttryckte de önskemål 

som framgår av tabell 44 och tabell 45. 

Matvanor 

Det finns skillnader i ungdomarnas matvanor mellan de olika kommunerna 

och stadsdelarna i studieområdet. När det gäller frukostvanorna var det 

ungdomarna i Botkyrka och Skärholmen som mest sällan åt frukost 4–5 

dagar per skolvecka, 67,8 % respektive 68,2 %. Den största andelen ungdomar 

som åt frukost 4–5 dagar per skolvecka har Salem (80,2 %) och Hägersten 

(79,9 %). 

För lunchen ligger däremot Botkyrka högst, där 88,8 % av ungdomarna 

åt lunch 4–5 dagar per skolvecka. Den minsta andelen som åt lunch lika ofta 

har Älvsjö (74,7 %). För middagsmålet finns inga större skillnader mellan de 

olika områdena.


Skolmatsalen 

På frågan om vad ungdomarna tycker om skolmaten svarade 46,4 % att de 

tyckte att den oftast eller alltid är bra (tabell 46). Flickorna var något mer 

positiva än pojkarna. Mest positiva var ungdomarna i Botkyrka och Liljeholmen, 

och minst positiva var ungdomarna i Nykvarn och Hägersten. 

På en attitydfråga om stämningen i skolmatsalen angav 69 % att termen 

”trevlig” stämmer ungefär eller precis. Samtidigt höll 54,9 % delvis eller helt 

med om att det är stressigt i matsalen vid lunch. Hela 84 % tyckte att påståendet 

”hög ljudnivå” stämmer ungefär eller precis. 

Tabell 46. Vad ungdomarna tycker om skolmaten, 

indelat efter kommuner och stadsdelar (procent). 

Sällan eller Alltid eller 

N aldrig bra oftast bra 

Botkyrka 678 42,0 58,0 

Huddinge 697 53,9 46,1 

Hägersten 148 66,9 33,1 

Liljeholmen 183 42,1 57,9 

Nykvarn 117 70,9 29,1 

Salem 130 51,5 48,5 

Skärholmen 260 54,6 45,4 

Södertälje 601 60,7 39,3 

Älvsjö 293 58,0 42,0 

Totalt 3 107 53,6 46,4 

87


88 

Kroppsstorlek, övervikt och fetma 

I tabell 47 presenteras ungdomarnas medelvärde när det gäller BMI, midjeomfång 

och fettmassa i procent (även median). Medelvärdet för BMI skiljer 

sig ganska mycket mellan de olika kommunerna och stadsdelarna som 

ingår i studien. Lägst BMI-medelvärde har flickorna i Hägersten (20,0 

kg/m 2), medan flickorna i Nykvarn har högst BMI (21,6 kg/m 2). Även 

bland pojkarna ligger Hägersten tillsammans med Liljeholmen lägst (båda 

20,2 kg/m 2), medan Botkyrka (21,3 kg/m 2) ligger högst. Man kan notera 

att det är samma kommuner/stadsdelar som ligger högst respektive lägst när 

det gäller medelvärden för midjeomfång. 

För fettmassan i procent av den totala kroppsmassan finner man mindre 

skillnader mellan de nio områdena. Lägst medianvärde för fettmassa finner 

man bland flickorna i Älvsjö, 26,0 % kroppsfett. Störst andel kroppsfett har 

flickorna i Botkyrka (27,7 %). Pojkarna i Salem har den minsta andelen 

Tabell 47. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön och 

kommuner/stadsdelar samt totalt inom studieområdet. 

BMI (kg/m2 ) Midjeomfång (cm) Fettmassa (procent) 

N x – 

s N x – 

s N x – 

s median 

Flickor Botkyrka 354 21,4 3,5 353 70,8 8,2 351 28,2 5,7 27,7 

Huddinge 337 21,0 3,3 335 70,0 7,5 332 27,0 6,2 27,1 

Hägersten 78 20,0 2,5 77 66,6 5,1 77 26,1 4,9 26,4 

Liljeholmen 98 20,9 3,5 94 68,8 7,5 92 27,7 5,4 27,4 

Nykvarn 63 21,6 3,7 63 72,1 8,6 62 26,6 6,0 26,4 

Salem 59 21,0 4,0 59 69,0 8,6 58 26,1 5,3 26,8 

Skärholmen 117 20,9 3,0 117 68,9 6,2 115 26,9 6,3 26,5 

Södertälje 289 21,3 3,5 285 70,2 7,5 281 27,5 5,6 27,2 

Älvsjö 137 20,9 3,2 136 69,5 7,5 135 26,2 5,8 26,0 

Totalt 1 532 21,1 3,4 1 519 69,9 7,6 1 503 27,3 5,8 27,0 

Pojkar Botkyrka 336 21,3 3,7 332 75,3 9,3 333 18,0 7,3 16,9 

Huddinge 367 21,1 3,3 367 75,5 8,8 366 17,9 6,9 17,4 

Hägersten 72 20,2 3,2 71 71,4 7,3 71 16,1 6,1 15,4 

Liljeholmen 87 20,2 2,9 87 72,1 7,0 87 16,1 6,4 15,3 

Nykvarn 55 20,9 3,1 55 74,7 7,1 55 15,5 6,9 15,4 

Salem 73 20,5 3,1 73 73,3 8,2 72 15,3 6,8 14,4 

Skärholmen 144 20,8 3,1 144 74,4 7,9 144 17,4 7,3 16,0 

Södertälje 319 21,2 3,5 318 74,9 8,8 318 17,3 7,1 16,1 

Älvsjö 157 20,8 3,2 155 73,4 7,2 154 17,1 6,7 16,4 

Totalt 1 610 21,0 3,4 1 602 74,5 8,5 1 600 17,3 7,0 16,3


kroppsfett (14,4 %), medan den största andelen bland pojkar ses i Huddinge 

(17,4 %). 

Vid indelning efter kommuner och stadsdelar ser man vissa skillnader i 

andel överviktiga och feta ungdomar (tabell 48). Då antalet överviktiga eller 

feta är förhållandevis litet i varje område har dessa två grupper slagits samman 

till en. Minst andel överviktiga eller feta flickor finns i Hägersten, följt 

av Älvsjö, medan störst andel överviktiga eller feta flickor finns i Nykvarn 

och Liljeholmen. Bland pojkarna finns den minsta andelen överviktiga eller 

feta i Liljeholmen, följt av Hägersten, och den största andelen i Botkyrka 

och Södertälje. Man kan notera att dessa resultat stämmer ganska väl överens 

med vilka kommuner/stadsdelar som uppvisade höga respektive låga 

medelvärden för BMI i tabell 47. När man läser tabell 48 bör man dock ha 

i åtanke att flera högaktiva ungdomar, troligtvis med stor andel muskelmassa, 

har klassats som överviktiga (se kapitlet Fysisk aktivitet i relation till BMI, 

övervikt och upplevd kroppsstorlek, sidan 111). 

Tabell 48. Andel överviktiga/feta i respektive 

område, indelat efter kön (procent). 

Ej Övervikt 

N övervikt eller fetma 

Flickor Botkyrka 354 84,5 15,5 

Huddinge 337 87,2 12,8 

Hägersten 78 93,6 6,4 


Nykvarn 63 79,4 20,6 

Salem 59 86,4 13,6 



Älvsjö 137 88,3 11,7 

Totalt 1 532 85,4 14,6 

Pojkar Botkyrka 336 78,3 21,7 

Huddinge 367 81,5 18,5 

Hägersten 72 87,5 12,5 


Nykvarn 55 81,8 18,2 

Salem 73 83,6 16,4 



Älvsjö 157 87,3 12,7 

Totalt 1 610 81,8 18,2 

89


90 

Självkänsla 

Tabell 49 visar fördelningen av ungdomarnas självkänsla i kommunerna och 

stadsdelarna, uppdelat på kön. Bland pojkarna är det 21,7 % som har låg 

självkänsla och 23,4 % som har hög självkänsla. Mellan områdena varierar 

andelen pojkar med låg självkänsla från 15,4 % till 31,7 % och andelen pojkar 

med hög självkänsla från 8,3 % till 27,1 %. 

Bland flickorna är det 26,9 % som har låg självkänsla och 19,1 % som har 

hög självkänsla. Mellan områdena varierar andelen flickor med låg självkänsla 

från 15,7 % till 31,7 % och andelen flickor med hög självkänsla från 

8,9 % till 27,5 %. 

Tabell 49. Andel flickor och pojkar med låg, medelhög 

och hög självkänsla enligt totalskalan, inom kommuner och 

stadsdelar samt totalt inom studieområdet (procent). 

Självkänsla 

N Låg Medelhög Hög 

Flickor Botkyrka 283 23,7 53,3 23,0 

Huddinge 284 30,6 49,3 20,1 

Hägersten 69 30,4 53,7 15,9 

Liljeholmen 85 28,2 55,3 16,5 

Nykvarn 51 15,7 56,8 27,5 

Salem 50 30,0 58,0 12,0 

Skärholmen 101 31,7 59,4 8,9 

Södertälje 241 25,7 53,5 20,8 

Älvsjö 119 24,4 59,6 16,0 

Totalt 1 283 26,9 54,0 19,1 

Pojkar Botkyrka 261 19,2 54,0 26,8 

Huddinge 304 23,4 53,2 23,4 

Hägersten 60 31,7 60,0 8,3 

Liljeholmen 71 26,8 57,7 15,5 

Nykvarn 48 22,9 50,0 27,1 

Salem 63 27,0 55,5 17,5 

Skärholmen 117 15,4 59,8 24,8 

Södertälje 262 20,2 54,6 25,2 

Älvsjö 135 21,5 54,1 24,4 

Totalt 1 321 21,7 54,9 23,4


Betydelsen av faktorer 

i lokalsamhället för ungdomars 

matvanor och fysiska aktivitet – 

en kommunanalys 

Utöver individfaktorer och familjefaktorer påverkas matvanor och fysisk 

aktivitet av olika samhällsfaktorer som är gemensamma för alla människor i 

ett geografiskt område. Detta gäller speciellt för barn och ungdomar vilkas 

matvanor och fysiska aktivitet är beroende av skolan och närområdet, samt 

av politiska och administrativa beslut på kommunal och nationell nivå. Faktorerna 

kan delas in i två grupper: den materiella infrastrukturen, som tillgången 

till goda skolmåltider och utbudet av fritidsaktiviteter, samt den 

sociokulturella, som normer och värderingar i omgivningen. 21 

Många sådana s.k. kontextuella faktorer som inverkar på ungdomars 

matvanor och fysiska aktivitet är påverkbara och föremål för kommunalt 

beslutsfattande. Hur kommunen förvaltas har därför stor betydelse för ungdomars 

levnadsvanor och hälsa. 92 Macintyre och medarbetare har beskrivit 

fem särdrag som karakteriserar ett lokalområde av betydelse för hälsan hos 

befolkningen: Fysiska särdrag i miljön, tillgänglighet till stödjande miljöer, 

serviceutbud, sociokulturella särdrag samt områdets anseende. De första tre 

faktorerna är i hög grad beroende av kommunalt beslutsfattande och är 

möjliga att beskriva med lämpliga indikatorer. De två sista särdragen – 

sociokulturella faktorer och områdets anseende – är svårare att beskriva och 

ingår därför inte i kommunanalysen här. Etnicitet har dock till viss del analyserats 

i föregående kapitel. 

För att få kunskap om de kontextuella faktorernas betydelse för ungdomars 

matvanor och fysiska aktivitet konstruerades en enkät i samarbete med 

kommun- och stadsdelsrepresentanter som utsetts av respektive direktör. 

Enkäten skulle besvaras av ansvariga tjänstemän inom respektive förvaltning 

i samråd med berörda medarbetare. Enkäten bestod av fyra delar: 1. Policyåtgärder 

för bättre folkhälsa; 2. Frågor om serviceutbudet av friskvårdsmöjligheter 

och friluftsliv; 3. Planer och insatser från kommunens/stadsdelens 

sida för att förbättra möjligheter till fysisk aktivitet; 4. Förhållanden som rör 

skolorna. 

91


92 

Kommun- och stadsdelsrepresentanterna utsågs till enkätansvariga i sina 

respektive kommuner/stadsdelar. Oftast var det en chef eller tjänsteman 

inom respektive förvaltning som besvarade den. Enkätsvaren samlades in 

under våren och hösten 2002. Ett svar inkom dock hösten 2003 (från Botkyrka). 

För att få svar på vissa frågor som stadsdelarna inte ansåg sig kunna 

besvara skickades även en enkät till tre centrala förvaltningar i Stockholms 

stad: utbildningsförvaltningen, gatu- och fastighetskontoret och idrottsförvaltningen. 

Svar kom från utbildningsförvaltningen och från gatu- och 

fastighetskontoret. Vissa uppgifter inhämtades från idrottsförvaltningens 

hemsida. Kompletterande data insamlades genom telefonkontakt med 

idrottsförvaltningen. 

Policyåtgärder för bättre folkhälsa 

Frågorna i detta enkätavsnitt syftade till att klargöra om det finns en medvetenhet 

och vilja att arbeta aktivt med folkhälsofrågor i kommunen/stadsdelen. 

Frågorna var riktade så att ett högt poängtal skulle visa på en hög 

medvetenhet och ambitionsnivå. 

Södertälje och Botkyrka utmärker sig med 8 poäng (tabell 50). Södertälje 

har en folkhälsoplan, Hälsa på lika villkor, vilket visar att kommunen


Tabell 50. Policy, planer och åtgärder i kommuner och stadsdelar när det gäller folkhälsa, 

speciellt för barn och ungdomar, 0=nej, 1=ja. 

Nykvarn Salem Hägersten Skärholmen 

Huddinge Södertälje Botkyrka Liljeholmen Älvsjö 

Finns folkhälsosamordnare 

eller folkhälsogrupp? 

Gör kommunen 

hälsokonsekvensbedömningar 

1 1 1 1 1 0 0 0 0 

av politiska beslut? 0 0 0 0 0a Arbetar kommunen med 

välfärdsbokslut eller 

0 0 0 0 

folkhälsobokslut? 0 0 1 0 0a Har kommunen/ 

stadsdelsnämnden mål 

0 0 0 0 

för barns och ungdomars hälsa? 0 1 1 0 1 0b0b 0b 0b Görs specifika insatser för 

barns och ungdomars hälsa? 0 0 1 1 1 1 c 1 c 1 c 1 c 

Finns mål för att minska 

ojämlikhet i hälsa? 

Görs insatser mot ojämlikhet 

0 0 1 0 1 0 0 0 0 

i hälsa? 

Har särskilda områden för 

friluftsliv reserverats 

0 1 1 1 1 0 0 0 0 

i kommunens översiktsplan? 

Har kommunen ett 

1 1 1 1 1 1 1 1 1 

grönstrukturprogram? 

Har kommunen en 

1 0 0 0 1 1 1 1 1 

cykelstrategi? 1 0 1 1 1 1 1 1 1 

Summa ja-svar 4 4 8 5 8 4 4 4 4 

a Kunskap om hälsokonsekvensbedömningar och välfärdsbokslut finns, och välfärdsbokslut kommer att användas framöver. 

b Stockholms stad har ett idrottspolitiskt program (se nedan). 

c Genom Stockholms stad (ökad satsning på skolhälsovården). 

arbetar aktivt med folkhälsofrågor. I Botkyrka har man en strategi för folkhälsoarbete 

som också följs upp regelbundet. Enbart Nykvarn, Södertälje 

och Botkyrka har mål för barns och ungdomars hälsa som antagits av kommunledningen. 

Arbetet med sådana mål pågår i Huddinge kommun. 

Ingen av kommunerna/stadsdelarna gör i nuläget hälsokonsekvensbedömningar 

eller välfärdsbokslut bortsett från Södertälje, där ett bokslut för 

barn är under utveckling och Botkyrka där ett bokslut är under införande. 

Dessa metoder har vuxit fram de senaste åren, och hälsokonsekvensbedömningar 

görs i dag i ett tiotal landsting. Bland dessa är Stockholms läns landsting, 

som har utvärderat användningen inom f.d. Sydvästra sjukvårdsområ- 

93


94 

det. Syftet är att utvärdera hur politiska beslut inom och utanför hälso- och 

sjukvårdssektorn påverkar folkhälsan. 

Nykvarn, Södertälje och Botkyrka hade våren 2002 mål för barns och 

ungdomars hälsa. I Stockholm jobbar man efter ett kvalitetsprogram för 

skolhälsovården, och kommunen har avsatt större resurser för skolhälsovård, 

bl.a. skolpsykiater och elevvård, jämfört med kranskommunerna. Nykvarns 

kommun betonar bl.a. vikten av kost och motion. Flera kommuner/stadsdelar 

gör punktinsatser för barns och ungdomars hälsa. Enbart Södertälje 

har mål för att minska ojämlikhet i hälsa i sitt folkhälsoprogram, medan man 

i Botkyrka betonar sambandet mellan en god folkhälsa och social stabilitet. 

Alla kommuner/stadsdelar inom f.d. Sydvästra sjukvårdsområdet, förutom 

Nykvarn, har en cykelstrategi. 

Stockholms stads idrottsnämnd har sedan april 2001 ett fastställt idrottspolitiskt 

program som betonar betydelsen av fysisk aktivitet för hälsa och 

välbefinnande. Andra positiva aspekter som nämns är rekreation, social 

gemenskap, fostran och överbryggande av olikheter. Idrottsnämnden har 

som mål att skapa förutsättningar för ett rikt och varierat idrottsliv och lika 

möjligheter till idrottande för alla stockholmare.Vidare vill idrottsnämnden 

skapa förutsättningar för stora idrottsevenemang samt tillhandahålla anläggningar 

för dem och ge ekonomiska bidrag. I programmet slås också fast att 

idrottsnämnden ska stödja spontant och individuellt idrottande utanför 

idrottsrörelsen. Idrottsnämnden uttalar sig negativt om ”elitisering”, dvs. att 

talanger söks i allt yngre åldrar. Idrottsnämnden anser också att det saknas 

verksamheter som lockar tonåringar som vill idrotta på lägre ambitionsnivå. 

Stadens mål för barnoch ungdomsverksamheten är följande:1. Barnidrott 

inriktad på lek ska stödjas; 2. Ungdomsidrott på både bredd- och elitnivå 

ska stödjas; 3. Det ska vara möjligt att idrotta i närmiljön; 4. Fysiskt passiva 

ska uppmuntras att idrotta; 5. Idrotten i skolan är viktig; 6. Attraktiva 

tider i idrottsanläggningarna ska gå till barn och ungdomar; 7. Barns och 

ungdomars preferenser ska styra. 

Idrottsnämnden strävar efter jämställdhet mellan könen och uttalar därför 

att satsningar på idrotter som flickor och kvinnor föredrar ska prioriteras. 

Ridning nämns särskilt, då det är den största sporten bland flickor. Även 

idrottens möjligheter till integration lyfts fram, och idrottsnämnden vill speciellt 

prioritera aktiviteter som attraherar flickor och kvinnor med invandrarbakgrund. 

Nämnden uttrycker inte hur programmet ska följas upp. 

Cykling och promenader 

Alla kommuner/stadsdelar i studien visar en hög medvetenhet om betydelsen 

av säkra cykel- och promenadvägar. Förvaltningarna är dock medvetna 

om att det finns farliga ställen kvar att åtgärda. Salem rustar upp för att skydda 

”mjuka” trafikanter. Huddinge kommun arbetar aktivt för att säkra skolvägarna. 

Alla åtgärdar sina cykelbanor vintertid, och Södertälje prioriterar


Tabell 51. Idrottsanläggningar i kommuner och stadsdelar samt tilldelning av tid till barnoch 

ungdomsverksamhet. 

gång- och cykelvägar.Alla kommuner bygger ut det befintliga cykelnätet av 

framkomlighets- och säkerhetsskäl. Södertälje kommun uppger att även 

folkhälsoskäl, dvs. möjlighet till ökad fysisk aktivitet, ligger bakom dessa 

satsningar. I alla kommuner och stadsdelar finns anlagda promenadslingor. 

Serviceutbudet 

Nykvarn Salem Hägersten Skärholmen 

Huddinge Södertälje Botkyrka Liljeholmen Älvsjö 

Antal 

utomhusanläggningara för bruk vår, sommar 

och höst. 

Antal utomhusanläggningar 

48 23 36 14 57 * * * * 

a 

för bruk vintertid. 20 6 14 6 4 * * * * 

Antal inomhushallarb. 45 4 26 12 43 * * * * 

Totalt antal anläggningar. 

Antal anläggningar per 

113 33 76 32 104 

1 000 invånare. 

Tid, vuxnas aktiviteter 

1,32 4,08 0,96 2,31 1,40 

inomhus (procent). 

Tid, aktiviteter inomhus 

för ungdomar yngre än 

10 10 15 20 30 20 20 20 20 

20 år (procent). 90 90 85 80 70 80 80 80 80 

a Bollplaner, tennisbanor, isbanor, skidbackar, ridanläggningar, bad, friidrottsanläggningar, golfbanor, friluftsgårdar. 

b Hallar för bollspel, tennis, badminton, is, ridning, bad, friidrott, gymnastik och fitnesscentra. 

* Idrottsförvaltningen i hela Stockholms stad svarar för drift och skötsel av 27 idrottsplatser, 43 isbanor, 25 motionsspår, 8 

ishallar, 27 idrottshallar, 23 simhallar och 31 sommarbad. Utöver detta fördelar idrottsförvaltningen tider i skolornas gymnastiksalar 

efter skoltid. 

Tabell 51 visar serviceutbudet i form av idrottsanläggningar i kommunerna. 

Nykvarn har störst antal anläggningar per invånare, fyra gånger fler än 

Södertälje som har minst. Nykvarns kommun angav att man saknar simhall, 

bollhall och ishall. Salems kommun saknar ridanläggning och utomhusisbana. 

Stadsdelen Älvsjö saknar idrottshallar, och Södertälje kommun angav 

också att de saknar vissa typer av idrottsanläggningar. I Stockholms stad är 

det mindre relevant att ange antalet anläggningar per stadsdel och invånare, 

då avstånden är små och det därför inte är något problem att använda 

anläggningar i andra delar av staden, vilket många gör. Idrottsförvaltningen 

i Stockholm angav att det snarare är brist på ledare inom idrotten än brist 

på anläggningar inom området som är ett problem. 

95


96 

Som framgår av tabellen går 80–90 % av den tillgängliga tiden i anläggningarna 

till ungdomsaktiviteter och 10–20 % till vuxnas aktiviteter. Barn 

och ungdomar prioriteras alltså högt i verksamheten. Alla områden tillämpar 

gratis lokalhyra (0-taxa) för barnoch ungdomsverksamhet till och med 

20 års ålder. 

Förvaltningens syn på möjligheter till spontanidrott 

och tillgång till grönområden 

Alla förvaltningar anser att det finns goda möjligheter till spontanidrott, föreningsidrott 

och övrig organiserad fritidsverksamhet i deras områden. 

Undantag är Salem och Huddinge som noterar mindre goda förutsättningar 

för organiserad fritidsverksamhet i stort och Botkyrka som noterar mindre 

goda förutsättningar för spontanidrott.Andelen av befolkningen som har 

tillgång till grönområden 5–10 minuters väg från bostaden bedöms som 

minst 75 % i alla områden, förutom Älvsjö som angav att enbart 50 % av 

befolkningen har det. 

De flesta förvaltningar uppmuntrar barn och ungdomar till fysisk aktivitet 

antingen via skolan, på fritidsgårdar eller genom föreningar. I Botkyrka 

har förvaltningen initierat skolmästerskap i friidrott för årskurs 6. Stadsdelen 

Liljeholmen satsar speciellt på att aktivera invandrarungdomar genom 

medel från Stockholms stads integrationsförvaltning, dock inte speciellt riktat 

till inaktiva ungdomar. Stadsdelen Älvsjö ger speciellt stöd till elever i 

förberedelseklass (flyktingbarn som ska inskolas) för att hitta aktiviteter. 

Enbart Huddinge och Botkyrka kommuner och stadsdelen Skärholmen 

riktar motiverande insatser till inaktiva barn och då genom skolans idrottsundervisning 

och/eller skolhälsovården. I Skärholmen genomför fritidsgårdarna 

idrottsturneringar med målgruppen ”de som inte idrottar organiserat”. Särskilda 

insatser för inaktiva barn och ungdomar i Skärholmen är ”idrottsskolor” 

och ”skolan i rörelse”. Alla områden utom Huddinge och Salem samlar 

in data om barns och ungdomars fysiska aktivitet via s.k. hälsoprofiler som 

utförs av skolhälsovården, som regel i årskurserna 4 och 8. 

Kommunala insatser och stöd för frilufts- och 

idrottsliv 

Tabell 52 visar antalet idrotts- och friluftsföreningar med kommunalt stöd. 

Föreningarna varierar mycket i antal medlemmar, vilket betyder att antalet 

föreningar per 1 000 invånare är mindre relevant. Här finns det ändå med 

för jämförelsens skull. 

Nykvarn angav jämställdhet och samhällsnytta som mål för stödet. 

Södertälje nämnde jämställdhet, social uppgift och samhällsnytta som sina 

mål. Botkyrka angav bl.a. folkhälsa, jämställdhet, social stabilitet, att motverka 

missbruk och att öka delaktigheten i samhället.

Tabell 52. Antalet idrotts- och friluftsföreningar med kommunalt stöd. 

Antal idrotts- och 

friluftsföreningar Villkor för tilldelning av stöd och 

med kommunalt stöd typer av stöd till barnoch 

Kommun/stadsdel (per 1 000 invånare) ungdomsverksamhet 


Botkyrka 150 (2,02) Minst 50 % ska bo i kommunen, föreningen ska 

tillhöra en riksorganisation, demokratisk organisation; 

Hyres-, kontant- och arrangemangstöd. 

Huddinge 49 (0,57) För barn och ungdomar 5–18 år, startbidrag och 

hyresbidrag, minst 50 % av medlemmarna ska bo i 

kommunen, föreningen ska tillhöra en riksorganisation. 

Nykvarn 13 (1,60) För barn och ungdomar 5–20 år, minst 80 % av 

medlemmarna ska bo i kommunen, föreningen ska 

tillhöra riksorganisation (möjlighet till undantag); 

Aktivitets-, lokaloch driftstöd. 

Salem 17 (1,23) För barn och ungdomar 5–20 år, föreningen ska 

tillhöra riksorganisation, minst 50 % av medlemmarna 

ska bo i Salems kommun. 

Södertälje 89 (1,13) För barn och ungdomar 5–25 år; minst 80 % av 

medlemmarna ska bo i kommunen, föreningen 

ska tillhöra riksorganisation; Aktivitets-, lokaloch 

hyresbidrag. 

Stockholms stad För barn och ungdomar 7–20 år, föreningen ska 

tillhöra riksorganisation, aktivitets-, start-, lokaloch 

ledarutbildningsbidrag, minst 50 % av medlemmarna 

ska bo i Stockholms stad. 

Hägersten 35a (1,16) Som Stockholms stad. 

Liljeholmen 9a (0,30) Som Stockholms stad. 

Skärholmen 46a (1,46) Som Stockholms stad. 

Älvsjö 17a (0,82) Som Stockholms stad. 

a Enligt uppgift på Stockholms stads hemsida www.stockholm.se (idrottsförvaltningen). 

Skolornas betydelse för fysisk aktivitet och hälsosamma 

matvanor 

Skolan har en viktig roll i barns och ungas utveckling. Det är den samhällsverksamhet 

som har de största förutsättningarna att utjämna socialt betingad 

ohälsa. 93 Skolan anses därför som en viktig arena för folkhälsoarbete 

bland ungdomar. Tabell 53 visar vilka insatser som har initierats från förvaltningarna 

inom respektive kommun/stadsdel. 

Botkyrka, Huddinge och Liljeholmen utmärker sig genom att uppmärksamma 

möjligheterna att skapa en stödjande miljö för fysisk aktivitet och 

hälsosamma skolmåltider. I Nykvarn utnyttjas skolans möjligheter troligen 

97


98 

Tabell 53. Kommunala insatser som syftar till att främja fysisk aktivitet och hälsosamma 

skolmåltider, 0=nej, 1=ja. 

Nykvarn Salem Älvsjö Skärholmen 

Huddinge Södertälje Botkyrka Liljeholmen Hägersten 

Förvaltningen har 

uppmuntrat skolorna till 

ökad fysisk aktivitet. 

Förvaltningen har uppmanat 

skolor till ökad satsning på 

1 0 1 1 1 0 0 1 1 

ämnet ”idrott och hälsa”. 

Medel är avsatta till förbättring 

1 0 0 1 1 0 1 0 0 

av skolgårdar. 1 0 1 1 1 1a1a 1a 1a Skolornas idrottsanläggningar 

används även efter skoltid. 1 1 1 1 1 1 1 1 1 

Riktlinjer för skolmåltider finns. 1 0 1 0 1 0 1 0 0 

Sakkunnig i kostfrågor finns. 

Regelbunden insamling av 

synpunkter från elever på 

1 0 1 0 1 0 0 0 0 

skolmaten görs. 1 1 0 0 1 1 1 1 1 

Total poäng 7 2 5 4 7 3 5 4 4 

a Skolgårdar upprustas via Storstadssatsningen. 

inte optimalt, trots att detta betonas i deras mål- och styrinstrument för skolan. 

I Södertälje har man utvecklat kriterier för ”miljö- och hälsoskolor” 

som uppmuntrar till fysisk aktivitet. I Botkyrka försöker man att skapa 

”pedagogiska skolgårdar”. Salems kommun har gett stegräknare till all personal 

i kommunen med syftet att öka den fysiska aktiviteten. Hägersten har 

uppmuntrat all skolpersonal till fysisk aktivitet genom att erbjuda rabatterat 

årskort på sim- och idrottshallar. Skärholmen har samarbete med skolorna 

om nyttjande av inomhusarena för friidrott, samt har olika friskvårdserbjudanden 

till skolpersonalen. Alla skolornas idrottssalar utnyttjas efter skoltid 

av föreningar, och alla har 0-taxa för barnoch ungdomsaktiviteter. 

Enbart fyra områden använder riktlinjerna för skolmåltider, trots att Livsmedelsverket 

gav ut sådana år 2001. 94 Huddinge, Botkyrka och Södertälje 

angav att de har en kommunal sakkunnig i kostfrågor. Alla områden utom 

Salem och Södertälje gör undersökningar av elevernas åsikter om skolmaten. 

Södertälje planerar att börja med sådana undersökningar. 

I Skärholmens verksamhetsplan för 2003 står att ”skolorna arbetar ständigt 

för att förbättra den psykiska och fysiska miljön.Arbetet med trivseln i 

skolan och på skolgården pågår kontinuerligt i samverkan mellan elever, 

personal och föräldrar. Alla skolor i Skärholmen lagar sin mat själva, vilket 

medför ökad trivsel”. I verksamhetsplanen står det vidare att ”målet för skolorna 

är att stimulera barn och ungdomar till ett positivt förhållningssätt till


fysisk aktivitet. Planer finns på att bilda en skolidrottsförening med vuxenstöd 

i samverkan med lokala idrottsföreningar liksom utökat samarbete mellan 

skolorna”. 

Fördelning av skolpengen 

Skolpengens storlek har förmodligen betydelse för hur mycket resurser skolorna 

kan disponera för sådant som inte direkt har med undervisningen att 

göra. 

Skolpengen varierar mellan områdena, och de lägsta har Botkyrka och 

Salems kommuner.Alla kommuner/stadsdelar utom Nykvarn ger också tilllägg 

som baseras på barnens eller områdets behov av extra stöd. Detta gör 

det svårt att jämföra områdena och bedöma om det blir ett ”överskott” som 

skulle kunna läggas på att förbättra skolan som stödjande miljö för hälsa. 

Skolpengens storlek står inte i relation till insatserna för att skapa en bättre 

skolmiljö och är troligen inte ett lämpligt mått på sådana insatser. Stadsdelen 

Liljeholmen har den största skolpengen beroende på att hyra och administration 

betalas av den, vilket inte är fallet för de andra områdena. 

Tabell 54. Skolpengen i alla områden år 2002. 

Skolpeng per elev 

för årskurserna 6–9, 

årsbelopp, grund- 

Kommun/stadsdel peng i kronor Tillägg 

Botkyrka 36 275 Behovsstyrda tillägg som varierar mellan de fem 

skolområdena (lägst 6 768kr, högst 15 257 kr). 

Huddinge 42 992 Tillägg för svenska 2 och modersmålsundervisning 

(10 998 kr) och lokalpeng (varierar mellan kommundelarna). 

Nykvarn 44 763 Inga. 

Salem 38 697 Tillägg för barn i behov av särskilt stöd. 

Södertälje 40 669 Tillägg enligt socialt index. 

Invandrarbakgrundstillägg (utan modersmålsundervisning) 

2 000 kr. Invandrarbakgrundstillägg 

(med tillägg för modersmålsundervisning) 

7 000 kr. 

Hägersten 46 490 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning 

9 400 kr. 

Liljeholmen 66 370 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning 

9 400 kr. 

Skärholmen 46 490 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning 

9 400 kr. 

Älvsjö 46 490 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning 

9 400 kr. 

99


100

Resultat – 

analytisk del inklusive validitetsstudie

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie 

103 

Rökvanor och matvanor 

i relation till fysisk aktivitet 

och övervikt 

I detta kapitel redovisas ungdomarnas rökvanor respektive matvanor i förhållande 

till deras fysiska aktivitet. 

Rökning och fysisk aktivitet 

I resultaten ses skillnader i fysisk aktivitet mellan ungdomar som röker varje 

dag och dem som inte gör det. Det är betydligt färre av dem som röker som 

klarar rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag – 60,9 % 

jämfört med 71,9 % av dem som inte röker. Skillnaden finns bland både 

flickorna och pojkarna. 

Vid indelning av fysisk aktivitet efter energiförbrukning framgår att en 

större andel av de ungdomar som röker är lågaktiva jämfört med dem som 

inte röker (tabell 55). Detta gäller båda könen. 

Rökning och måltidsvanor 

En betydligt större andel av de ungdomar som röker varje dag äter frukost 

högst en dag per skolvecka, jämfört med dem som inte röker. Det gäller 

Tabell 55. Andel låg-, medel- och högaktiva ungdomar enligt indelning 

efter energiförbrukning, efter kön och rökning (procent). 

Aktivitetsnivå a 

Röker varje dag N Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva 

Flickor Nej 1 384 32,2 34,0 33,8 

Ja 145 44,8 26,2 29,0 

Pojkar Nej 1 510 32,3 33,4 34,3 

Ja 93 51,6 29,0 19,4 

a 

Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.


104 

Tabell 56. Frukostvanor bland flickor och pojkar, indelade efter rökning (procent). 

Antal frukostmåltider 

Ingen eller 2–3 dagar/ 4–5 dagar/ 

Röker varje dag N 1 dag/vecka vecka vecka 

Flickor Nej 1 374 14,5 14,4 71,1 

Ja 144 38,2 23,6 38,2 

Pojkar Nej 1 505 10,6 13,0 76,4 

Ja 92 29,3 17,4 53,3 

båda könen. Av flickorna som röker varje dag är det en mycket mindre 

andel som äter frukost 4–5 dagar per skolvecka, jämfört med flickorna som 

inte röker (tabell 56). 

Även när det gäller lunchoch middagsvanor hoppar rökande ungdomar 

oftare över dessa måltider, även om skillnaderna inte är lika uttalade som för 

frukosten. 

Mellanmål 

Flickor som röker varje dag äter färre nyttiga mellanmål per dag (1,5), jämfört 

med dem som inte röker (1,7 nyttiga mellanmål per dag). Bland pojkarna 

finns inga skillnader i antal nyttiga mellanmål mellan grupperna. 

Däremot ses bland både flickorna och pojkarna att de som röker dagligen 

äter fler onyttiga mellanmål per dag. Bland pojkarna äter de som röker varje 

dag 1,9 onyttiga mellanmål per dag, medan antalet för pojkar som inte röker 

är 1,4. Motsvarande siffror bland flickorna är 1,3 bland icke-rökarna och 1,9 

bland dem som röker varje dag. 

Fysisk aktivitet och måltidsvanor 

Frukostvanor 

Som beskrivits i tidigare kapitel är det 16,7 % av flickorna och 11,7 % av 

pojkarna som äter frukost högst en gång per skolvecka.Vid indelning av 

fysisk aktivitet i terciler efter skattad energiförbrukning kan inga tydliga 

trender urskiljas för de olika aktivitetsnivåerna bland flickorna. Studerar 

man däremot frukostvanorna i förhållande till rekommendationen om 60 

minuter fysisk aktivitet per dag, finns en skillnad. En större andel av flickorna 

som inte klarar rekommendationen (19,6 %) äter frukost högst en gång 

per skolvecka, jämfört med 15,1 % av dem som klarar rekommendationen. 

Om man delar in pojkarna efter deras fysiska aktivitet enligt energiförbrukning 

ser man ett mönster. Andelen av de högaktiva pojkarna som äter 

frukost 4–5 dagar per skolvecka är 78,7 %, jämfört med 76,3 % av de medel-


Tabell 57. Antal timmar ungdomarna tittar på tv/video på vardagar respektive helger, 

indelat efter frukostvanor på vardagarna. 

Vardag Helg 

Frukostvanor N x – 

s N x – 

Flickor 0–1 dagar/vecka 254 2,5 1,6 254 2,8 2,1 

2–3 dagar/vecka 232 2,3 1,3 232 2,7 1,9 

4–5 dagar/vecka 1 035 2,0 1,3 1035 2,5 1,6 

Pojkar 0–1 dagar/vecka 188 2,6 1,6 188 3,1 2,1 

2–3 dagar/vecka 211 2,5 1,4 211 3,1 1,8 

4–5 dagar/vecka 1 202 2,0 1,3 1202 2,7 1,7 

aktiva och 70,3 % av de lågaktiva pojkarna. Det är också en något större 

andel av de lågaktiva pojkarna som äter frukost högst en dag per skolvecka, 

13,1 % – jämfört med 11,3 % av de medelaktiva och 10,9 % av de högaktiva 

pojkarna. 

Det finns skillnader i antal timmar som ungdomarna tillbringar framför 

tv:n/videon när de delas in efter frukostvanor (tabell 57). Ungdomar som 

äter frukost 4–5 dagar/skolvecka tittar i mindre utsträckning på tv/video, 

jämfört med ungdomar som har mindre regelbundna frukostvanor. 

Lunch- och middagsvanor 

När det gäller lunchvanorna ses endast små skillnader mellan aktivitetsnivåerna, 

oavsett vilken indelning av fysisk aktivitet man använder. Detta gäller 

för både flickorna och pojkarna. Inte heller för middagsvanorna ses några 

skillnader mellan aktivitetsnivåerna. Över 90 % i samtliga grupper, bland 

både flickorna och pojkarna, äter middag 4–5 dagar varje skolvecka. 

Mellanmål 

Det redovisades tidigare att pojkarna äter fler både onyttiga och nyttiga 

mellanmål än flickorna. För pojkarna ses ett tydligt samband mellan antal 

mellanmål och fysisk aktivitet. De högaktiva pojkarna äter flest nyttiga mellanmål 

per dag, följt av dem som är aktiva på mellannivå och de lågaktiva, 

som äter minst antal nyttiga mellanmål per dag (tabell 58). För onyttiga 

mellanmål ses inga tydliga samband med fysisk aktivitet. 

De pojkar som klarar rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet 

på minst måttlig nivå per dag äter 2,1 nyttiga och 1,5 onyttiga mellanmål 

per dag. Motsvarande siffror bland pojkarna som inte klarar rekommendationen 

är 1,6 nyttiga och 1,3 onyttiga mellanmål. Bland flickorna ses 

inte samma mönster som bland pojkarna, oavsett vilken indelning i fysisk 

aktivitet man studerar. 

105 

s


106 

Tabell 58. Antal nyttiga och onyttiga mellanmål per dag i relation till fysisk aktivitet enligt 

energiförbrukning, efter kön. 


Aktivitetsnivåa N x – 

s N x – 

Flickor Lågaktiva 491 1,6 0,9 495 1,4 1,1 

Medelaktiva 500 1,7 0,9 497 1,3 1,0 

Högaktiva 492 1,7 0,9 491 1,3 1,1 

Pojkar Lågaktiva 521 1,7 1,1 515 1,3 1,1 

Medelaktiva 512 1,9 1,1 520 1,4 1,1 

Högaktiva 517 2,4 1,2 509 1,5 1,2 


Oregelbundna och regelbundna måltider 

Granskar man fysisk aktivitet enligt energiförbrukning i relation till oregelbundna 

och regelbundna matvanor ser man skillnader mellan aktivitetsgrupperna 

bland pojkarna. De högaktiva pojkarna har i högre utsträckning 

regelbundna matvanor (55,1 %) än medelaktiva (48,7 %) och lågaktiva pojkar 

(40,9 %). Bland flickorna ses inga skillnader mellan aktivitetsgrupperna. 

Fysisk aktivitet och konsumtion av olika livsmedelsgrupper 

Som beskrivits tidigare har olika livsmedel indelats i ”nyttig mat”, ”onyttig 

mat” och ”traditionell mat” med hjälp av en principalkomponentanalys (se 

sidan 63). Oavsett vilken indelning av fysisk aktivitet man använder har en 

större andel av de högaktiva ungdomarna ett högt intag av ”nyttig mat” 

jämfört med låg- och medelaktiva. Detta gäller för både flickor och pojkar 

(tabell 59). 

En större andel av de högaktiva pojkarna intar mer av alla tre kategorierna 

av mat än de låg- respektive medelaktiva pojkarna. När frågan studeras 

i förhållande till rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per 

dag, har en större andel av pojkarna som klarar rekommendationen ett högt 

Tabell 59. Intag av ”nyttig mat” i relation till fysisk aktivitet, efter kön (procent). 

Aktivitetsnivå a N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag 

Flickor Lågaktiva 492 36,8 36,2 27,0 

Medelaktiva 497 29,6 35,6 34,8 

Högaktiva 496 30,7 32,5 36,8 

Pojkar Lågaktiva 520 43,0 33,1 23,9 

Medelaktiva 519 32,4 36,2 31,4 

Högaktiva 512 25,6 29,7 44,7 


s


intag av ”nyttig” och ”traditionell mat”. Däremot skiljer de sig inte från 

pojkarna som inte klarar rekommendationen när det gäller intag av ”onyttig 

mat”. 

Bland flickorna ser konsumtionen av ”nyttig mat” ut som för pojkarna 

vid indelning efter energiförbrukning (tabell 59), men skillnaderna i intag 

mellan aktivitetsgrupperna är mindre. När det gäller ”traditionell mat” har 

en mindre andel av de lågaktiva flickorna ett högt intag jämfört med de 

medelaktiva och högaktiva flickorna. En större andel av de lågaktiva flickorna 

har också ett högt intag av ”onyttig mat”, jämfört med de medelaktiva 

och högaktiva flickorna. En större andel av flickorna som klarar rekommendationen 

om 60 minuter fysisk aktivitet per dag har ett högt intag 

av ”nyttig mat”, 35,4 %, jämfört med 28,5 % av dem som inte klarar den. 

När det gäller intag av ”onyttig” och ”traditionell mat” ses inga större skillnader 

mellan flickorna som klarar rekommendationen och dem som inte 

gör det. 

Rökning i relation till BMI och övervikt 

De ungdomar som röker varje dag har något lägre BMI än dem som inte 

röker. Det gäller för både flickor och pojkar. Medelvärdet för flickorna är 

20,8 kg/m 2 bland dem som röker och 21,1 kg/m 2 bland dem som inte 

röker. Motsvarande siffror bland pojkarna är 20,6 kg/m 2 respektive 

21,0 kg/m 2. Det är också en något större andel av de ungdomar som röker 

varje dag som inte är överviktiga (89,1 %), jämfört med dem som inte röker 

(83,2 %). 

Måltidsvanor i relation till BMI och övervikt 

Skillnader finns i kroppsstorlek mellan ungdomar med olika måltidsvanor. 

I figur 12 ses en tydlig trend för BMI-medelvärden vid indelning efter frukostvanor. 

Ungdomar som äter frukost 4–5 dagar per skolvecka har det läg- 

BMI kg/m 2 

22,0 

21,0 

22,0 

21,8 

21,5 

BMI flickor N=1521 

BMI pojkar N=1601 

20,2 

Ingen eller 1 dag/skolvecka 2-3 dagar/skolvecka 4-5 dagar/skolvecka 

Figur 12. BMI-medelvärden efter ungdomarnas frukostvanor. 

21,1 

20,8 

20,8 

107


108 

Tabell 60. Frukostmåltider hos icke överviktiga, överviktiga och feta ungdomar, efter kön 

(procent). 

Antal frukostmåltider 

Ingen eller 2–3 dagar/ 4–5 dagar/ 

N 1 dag/skolvecka skolvecka skolvecka 

Flickor Ej övervikt 1 298 15,6 15,1 69,3 

Övervikt 172 20,9 15,7 63,4 

Fetma 51 29,4 19,6 51,0 

Pojkar Ej övervikt 1 311 10,8 12,4 76,8 

Övervikt 231 15,6 17,8 66,6 

Fetma 59 18,6 13,6 67,8 

sta BMI-medelvärdet, och de som äter frukost högst en dag per skolvecka 

har det högsta. Det gäller både pojkarna och flickorna. Motsvarande trend 

ses även för lunchoch middagsmålet hos pojkarna och för middagsmålet 

hos flickorna. 

Det finns också klara skillnader i måltidsvanor mellan icke överviktiga, 

överviktiga och feta ungdomar. De feta ungdomarna äter i störst utsträckning 

frukost högst en dag per skolvecka, medan ungdomarna som inte är 

överviktiga i minst utsträckning äter frukost så sällan. En större andel av de 

icke överviktiga äter frukost 4–5 dagar per vecka. Detta gäller för både 

flickor och pojkar (tabell 60). För lunchoch middagsmåltiderna ses inte 

samma tydliga samband. 

Granskar man antalet mellanmål finns en tydlig trend bland både pojkar 

och flickor. De icke överviktiga ungdomarna äter flest mellanmål per dag. 

Det gäller för både flickor och pojkar, och det är tydligast för de onyttiga 

mellanmålen (tabell 61). 

I figur 13 presenteras andelen icke överviktiga, överviktiga respektive 

feta flickor som har oregelbundna matvanor, regelbundna matvanor och de 

som hamnar i mellangruppen. En betydligt större andel av de feta flickorna 

har oregelbundna matvanor. 

Tabell 61. Antal nyttiga och onyttiga mellanmål per dag hos icke överviktiga, överviktiga 

och feta ungdomar, efter kön. 


N x – 

s N x – 

s 

Flickor Ej övervikt 1 267 1,7 0,9 1 271 1,4 1,1 

Övervikt 167 1,5 0,8 167 1,1 1,0 

Fetma 49 1,5 1,0 45 0,9 0,9 

Pojkar Ej övervikt 1 267 2,0 1,2 1 266 1,5 1,1 

Övervikt 225 1,9 1,3 223 1,2 1,0 

Fetma 58 1,6 1,1 55 1,1 1,1

% 

100 

50 

0 

37,1 34,9 23,5 

27,6 23,8 

35,3 41,3 


15.7 

60,8 

Ej övervikt N = 1297 Övervikt N = 172 Fetma N = 51 

Figur 13. Andelen flickor som har oregelbundna respektive regelbundna 

matvanor, indelat i icke överviktiga, överviktiga och feta (procent). 

Regelbundna 

Mellangrupp 

Oregelbundna 

Även bland pojkarna är det en större andel av de feta som har oregelbundna 

matvanor (39,0 %), jämfört med överviktiga (34,1 %) och icke 

överviktiga (23,9 %). Skillnaderna är dock mindre än bland flickorna. 

Konsumtion av olika livsmedelsgrupper 

i relation till övervikt och fettmassa 

Bland flickorna ses vissa skillnader i intag av ”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell 

mat” mellan de tre viktgrupperna. En större andel av de icke överviktiga 

flickorna angav att de hade ett högt intag av ”onyttig mat” (35,0 %), 

jämfört med de överviktiga (20,7 %) och de feta (14,6 %). När det gäller 

”nyttig mat” har en något större andel av de feta flickorna ett lågt intag 

(39,6 %), jämfört med överviktiga (32,3 %) och icke överviktiga flickor 

(32,1 %). För ”traditionell mat” är förhållandet det motsatta mellan de tre 

grupperna. Störst andel av de icke överviktiga flickorna har ett lågt intag av 

”traditionell mat”, följt av de överviktiga och feta flickorna. 

Även bland pojkarna angav fler av de icke överviktiga att de hade ett 

högt intag av ”onyttig mat” (36,8 %) än vad de överviktiga (26,0 %) och feta 

pojkarna (24,1 %) gjorde. En något mindre andel av de feta pojkarna angav, 

till skillnad från flickorna, ett högt intag av ”nyttig mat” (29,3 %), jämfört 

med de icke överviktiga (33,4 %) och överviktiga pojkarna (36,8 %). När 

det gäller ”traditionell mat” angav en större andel av de feta pojkarna ett 

högt intag, jämfört med de båda andra grupperna. 

109


110 

Studerar man ungdomarnas fettmassa i procent i relation till intag av 

”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell mat”, ser man endast små skillnader. 

Värt att nämnas är att fettmassan är högre för ungdomar som har lågt intag 

av ”onyttig mat”, jämfört med dem som har medelhögt respektive högt 

intag. Det gäller för både flickor och pojkar. Flickornas medianvärden för 

fettmassa ligger mellan 27,9 % för dem med lågt intag av ”onyttig mat” och 

26,9 % respektive 26,5 % för flickor med medelhögt och högt intag. Bland 

pojkarna är motsvarande siffror 17,4 %, 16,1 % och 15,8 %. Det kan möjligen 

tyda på en högre kostmedvetenhet eller underrapportering hos överviktiga 

och feta ungdomar.

Fysisk aktivitet i relation till 

BMI, övervikt och upplevd 

kroppsstorlek 

Tabell 62. Medelvärde på BMI (kg/m 2 ), indelat efter kön och fysisk aktivitet 

enligt energiförbrukning. 



s N x – 

Lågaktiva 510 20,6 3,4 536 20,4 3,5 

Medelaktiva 511 20,8 3,0 537 21,0 3,4 

Högaktiva 511 21,9 3,6 537 21,5 3,1 



Fysisk aktivitet i relation till BMI, fettmassa 

och midjeomfång 

Kroppsmasseindex, BMI, är det rekommenderade mått som används för att 

mäta kroppsstorlek och förekomsten av övervikt i epidemiologiska studier. 

Trots detta har måttet vissa begränsningar. Fysisk aktivitet kan påverka 

kroppsvikten genom att fettmassan minskar och/eller att muskelmassan 

ökar.Vilken av dessa effekter som dominerar beror till viss del på typen av 

fysisk aktivitet. Aktiviteter som ökar syreupptagningsförmågan reducerar 

fettmassan, vilket minskar vikten och därmed BMI-värdet. Muskeluppbyggande 

aktiviteter däremot ökar muskelmassan i högre grad, vilket höjer 

vikten och därmed BMI-värdet. 95 Nedan presenteras medelvärden för BMI 

i relation till fysisk aktivitet enligt de metoder som beskrivits i tidigare kapitel. 

Resultaten i tabell 62 visar att medelvärdena för BMI är högre bland 

högaktiva ungdomar än bland lågaktiva. Detta gäller för både flickor och 

pojkar. Bland flickorna är BMI-medelvärdet 21,2 kg/m 2 bland dem som 

klarar rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag och 

21,0 kg/m 2 bland dem som inte klarar den. Motsvarande siffror för pojkarna 

är 21,0 kg/m 2 respektive 20,9 kg/m 2. 

s 

111


112 

Fettmassa 

När det gäller relationen mellan fettmassan i procent och fysisk aktivitet ses 

inga tydliga samband. Bland pojkarna kan endast små skillnader urskiljas vid 

indelning enligt energiförbrukning, och bland flickorna finns inga skillnader 

mellan de olika aktivitetsnivåerna. Indelas ungdomarna efter om de klarar 

rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag eller inte 

skiljer sig grupperna mer åt bland pojkarna. Medianvärdet för fettmassan 

bland de flickor som klarar rekommendationen är 26,8 %, jämfört med 

27,1 % bland dem som inte klarar den. Bland pojkarna är motsvarande siffror 

16,1 % respektive 17,3 %. 

Midjeomfång 

Midjeomfång är ett mått som får allt större betydelse för skattning av övervikt. 

För vuxna finns gränser för s.k. bukfetma, men för barn och ungdomar 

finns ännu inga internationellt accepterade gränser. 15 När ungdomarna 

i studien delas in i aktivitetsgrupper efter energiförbrukning har de högaktiva 

flickorna och pojkarna det högsta medelvärdet för midjeomfång. 

Medelvärdet är 69,0 cm för de lågaktiva flickorna, 69,1 cm för de medelaktiva 

och 71,6 cm för de högaktiva flickorna. Bland pojkarna är motsvarande 

siffror 73,5 cm, 74,8 cm respektive 75,4 cm. 

Skillnaden i midjeomfång mellan de ungdomar som klarar rekommendationen 

om 60 minuter fysisk aktivitet per dag och de som inte gör det är 

mindre än vid indelning efter energiförbrukning. Medelvärdet för flickorna 

som klarar rekommendationen är 70,0 cm, jämfört med 69,8 cm bland 

flickorna som inte gör det. Motsvarande siffror för pojkarna är 74,5 cm mot 

74,6 cm. Enligt denna indelning har ungdomarna alltså i stort sett samma 

medelvärde. 

Fysisk aktivitet i relation till övervikt och fetma 


Skillnader finns mellan icke överviktiga, överviktiga och feta ungdomar när 

det gäller antal timmar som de tillbringar framför tv:n eller videon. Feta 

flickor tittar i genomsnitt på tv/video 2,5 timmar på vardagarna. 

Motsvarande antal timmar är 2,3 för överviktiga och 2,1 för icke överviktiga 

flickor. På helgerna är siffrorna 3,0 timmar för feta flickor, 2,8 för överviktiga 

och 2,6 timmar för icke överviktiga flickor. De överviktiga och feta 

pojkarna tillbringar 2,3 timmar framför tv:n/videon på vardagar, jämfört 

med de icke överviktiga som tittar på tv/video 2,1 timmar på vardagarna. 

På helgerna ökar tittandet till 3,2 timmar för feta pojkar, 3,1 timmar för 

överviktiga och 2,8 timmar för icke överviktiga pojkar. Motsvarande skillnader 

finns inte när det gäller datoranvändning eller andra stillasittande aktiviteter.


Tabell 63. Andel överviktiga och feta ungdomar, indelade efter kön och fysisk aktivitet 

enligt energiförbrukning (procent). 


Aktivitetsnivå a N Ej övervikt Övervikt Fetma N Ej övervikt Övervikt Fetma 

Lågaktiva 510 88,6 7,9 3,5 536 84,1 12,2 3,7 

Medelaktiva 511 88,9 9,4 1,8 537 80,8 15,5 3,7 

Högaktiva 511 78,9 16,4 4,7 537 80,5 16,0 3,5 

a Fysisk aktivitet i terciler. 

Tabell 64. Andel överviktiga ungdomar indelade efter om de klarar rekommendationen om 

60 minuter fysisk aktivitet per dag, efter kön (procent). 


Aktivitetsnivå N Ej övervikt Övervikt Fetma N Ej övervikt Övervikt Fetma 

Klarar 

rekommendationen 

Klarar ej 

983 84,8 12,2 3,0 1 253 82,5 14,3 3,2 

rekommendationen 549 86,5 9,5 4,0 357 79,3 15,4 5,3 


När fysisk aktivitet indelas i terciler efter energiförbrukning framgår att 

andelen överviktiga ungdomar ökar med högre aktivitetsnivå (tabell 63). 

Studerar man andelen ungdomar med fetma ser man inte samma tendens. 

Något fler feta flickor är högaktiva, medan färre feta pojkar är det, jämfört 

med icke överviktiga av samma kön. En större andel av flickorna som klarar 

rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag är överviktiga 

– men färre är feta – än bland dem som inte klarar den (tabell 64). En 

större andel av pojkarna som inte klarar rekommendationen är feta och 

överviktiga, jämfört med de pojkar som kommer upp i 60 minuter måttlig 

eller hård fysisk aktivitet per dag. 

Fysisk aktivitet och upplevd kroppsstorlek 

Vid jämförelse av fysisk aktivitetsnivå och upplevd kroppsstorlek enligt siluetterna 

som beskrivs i metodkapitlet på sidan 36, finns skillnader mellan 

grupperna med olika fysisk aktivitet. Som tidigare beskrivits indelades siluetterna 

i tre kategorier. Då endast ett fåtal ungdomar ansåg sig likna någon 

av bilderna i den största kategorin redovisas de inte här. 

Bland flickorna minskar andelen som ansåg att de såg ut som någon av 

bilderna i den minsta kategorin med ökad aktivitetsnivå (efter energiför- 

113


114 

Tabell 65. BMI-medelvärde (kg/m 2 ) efter fysisk aktivitet enligt energiförbrukning och 

kroppsuppfattning. 

Aktivitetsnivå a 

Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva 

Kroppsstorlek N x – 

s N x – 

s N x – 

Flickor Liten 240 18,7 1,5 231 18,9 1,8 211 19,6 1,8 

Medel 256 22,0 3,3 273 22,3 2,8 281 23,4 3,4 

Pojkar Liten 254 18,5 1,8 214 18,9 1,8 188 19,6 1,8 

Medel 270 22,1 3,6 308 22,5 3,3 338 22,5 3,2 


brukning). En lite större andel av de lågaktiva flickorna (47,8 %) ansåg sig 

alltså vara magra jämfört med de medelaktiva (45,7 %) och de högaktiva 

(42,0 %). Bland pojkarna är resultaten tydligare vid indelning efter energiförbrukning, 

där 48,2 % av de lågaktiva pojkarna ansåg sig vara små medan 

40,8 % av de medelaktiva och 35,7 % av de högaktiva placerade sig själva i 

denna minsta kategori. 

Upplevd kroppsstorlek och BMI 

Tabell 65 visar samband mellan BMI och fysisk aktivitet för ungdomar som 

upplever den egna kroppsstorleken som liten respektive medelstor. För både 

pojkar och flickor finns inom bägge storleksklasserna ett positivt samband 

mellan BMI och fysisk aktivitet. 

Önskningar om kroppsstorlek 

Som beskrivits i tidigare kapitel är skillnaden stor mellan pojkar och flickor 

när det gäller hur de skulle vilja se ut. Flickorna önskade i betydligt större 

utsträckning att de vore smala eller magra. När man undersöker relationen 

mellan hur ungdomarna ville se ut och fysisk aktivitet enligt energiförbrukning 

ses inga skillnader mellan de olika aktivitetsnivåerna bland 

flickorna. Bland pojkarna finns däremot vissa skillnader.Av de lågaktiva pojkarna 

angav 69,3 % att de ville se ut som någon av bilderna i den mittersta 

kategorin, medan motsvarande siffra är 70,5 % för de medelaktiva och 

74,7 % för de högaktiva pojkarna. 

Belåtenhet med kroppsstorleken 

När det gäller hur nöjda ungdomarna var med sin kroppsstorlek finns tendenser 

till att fler av flickorna i den högaktiva gruppen ville vara smala än i 

de övriga grupperna. Bland pojkarna finns inga samband mellan missnöje 

med kroppsstorlek och fysisk aktivitet. 

s

Självkänsla i relation till 

kroppsstorlek, matvanor 

och fysisk aktivitet 

I detta kapitel analyseras självkänsla (totalskalan) i relation till kroppsstorlek 

och levnadsvanor. 

BMI, midjeomfång och fettmassa 


Tabell 66 visar medelvärden för BMI, midjeomfång och fettmassa bland 

ungdomar med låg, medelhög och hög självkänsla. Pojkar med låg självkänsla 

har högre BMI-värde än dem med medelhög och hög självkänsla. 

Bland flickor finns inga säkra skillnader mellan grupperna indelade efter 

nivåer av självkänsla. Pojkar med låg självkänsla har klart större midjeomfång 

än dem som har hög självkänsla. Bland flickor ses endast små skillnader 

i midjeomfång mellan dem med låg, medelhög och hög självkänsla. 

Pojkar med låg självkänsla har klart större andel fettmassa än dem med hög 

självkänsla. Flickor med låg självkänsla har större andel fettmassa än övriga 

flickor. 

Tabell 66. BMI, midjeomfång och fettmassa bland ungdomar med låg, medelhög och hög 

självkänsla, efter kön. 

BMI Midjeomfång Fettmassa 

(kg/m2 ) (cm) (procent) 

Självkänsla N x – 

s N x – 

s N x – 

s median 

Pojkar Låg 287 21,6 4,1 286 75,8 10,3 286 18,1 7,5 16,4 

Medelhög 725 20,9 3,2 722 74,6 8,1 721 17,4 6,8 16,6 

Hög 309 20,6 2,8 308 73,8 7,1 308 16,1 6,8 15,6 

Flickor Låg 345 21,4 3,5 341 70,5 7,6 334 28,1 5,6 27,8 

Medelhög 693 21,0 3,3 690 69,6 7,3 687 27,0 5,7 26,9 

Hög 245 20,9 2,9 244 69,4 7,1 241 26,8 5,6 26,6 

115


116 

% Låg självkänsla 

50 

23,3 

54,8 



21,9 

Övervikt och fetma 

27,0 

52,4 52,3 

0 

n=509 n=1199 n=478 n=89 n=173 n=68 n=34 n=46 n=8 

Ej övervikt Övervikt Fetma 

Figur 14. Andel ungdomar med låg, medelhög och hög självkänsla indelade 

efter BMI-kategorier. 

Övervikt och fetma är relaterad till självkänsla, som framgår av figur 14. 

Bland ungdomar med övervikt och fetma finns en större andel med låg 

självkänsla än bland de övriga. Detta samband är starkt signifikant. 

Feta ungdomar hade lägre medelvärde för självkänsla (4,1) än överviktiga 

(4,8) och icke överviktiga (5,0). Skillnaden mellan feta ungdomar och 

övriga kategorier är starkt signifikant. Om man delar in ungdomarna efter 

kön finner man att feta flickor har lägre självkänsla (4,3) än överviktiga (4,7) 

och icke överviktiga (4,7), men skillnaden mellan feta och övriga kategorier 

är inte signifikant. Bland pojkarna är motsvarande värden för feta 3,9, för 

överviktiga 4,9 och för icke överviktiga 5,2. Skillnaden mellan pojkarna 

med fetma och övriga kategorier är starkt signifikant. Resultaten visar alltså 

att sambandet mellan självkänsla och BMI-kategorier är starkare för pojkar 

än för flickor. 

Belåtenhet med kroppsstorleken 

Som beskrivits i metodkapitlet skulle ungdomarna ta ställning till nio siluetter 

och välja vilken han eller hon tyckte stämde bäst med hur de själva såg 

ut respektive hur de önskade att de såg ut. De som kryssade i exakt samma 

bild i båda fallen ansågs vara ”nöjda” med sin kroppsstorlek. Övriga, som 

fyllt i olika bilder, ansågs vilja vara större respektive mindre. Resultaten 

enligt figur 15 visar att pojkar och flickor som var ”nöjda” med sin kroppsstorlek 

har högre självkänsla än ungdomar som uppgav att de ”vill vara större”. 

Lägst självkänsla har både pojkar och flickor som ”vill vara mindre”. 

20,6 

38,6 

9,1

Vill vara mindre 

Nöjd 

Vill vara större 

Kroppsutveckling 

En av frågorna i delskalan ”fysiska egenskaper” gäller påståendet ”min 

kropp är lagom utvecklad”. I tabell 67 visas att de som tycker att deras kropp 

är lagom utvecklad har högre självkänsla än de som inte tycker det. 

Matvanor 


5,0 

4,7 

Pojkar 

Flickor 

Som nämns i metodkapitlet användes principalkomponentanalys för att 

identifiera ungdomarnas kostmönster genom ett fåtal komponenter som 

sammanfattar informationen om livsmedelsintag. Dessa komponenter är 

”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell” mat. 

Tabell 68 visar medelvärdet för konsumtionen av respektive komponent 

där maxvärdet är 42 (se sidan 64). Ju högre medelvärdet är, desto oftare konsumeras 

livsmedel inom respektive komponent.Tabellen visar att ungdomar 

med hög självkänsla oftare äter ”nyttig mat” än dem med medelhög och låg 

självkänsla. För ”onyttig mat” ses inga klara skillnader mellan de olika nivåerna 

av självkänsla. Flickor med hög självkänsla äter oftare ”traditionell 

mat” än de med medelhög och låg självkänsla. Inga tydliga skillnader finns 

i dessa avseenden för pojkarna. 

4,4 

4,6 

5,0 

0 5 

5,3 

Stanineskalan 

Figur 15. Medelvärden för självkänsla efter hur nöjd man är med sin kroppsstorlek. 

Tabell 67. Självkänsla i relation till påståendet ”min kropp är lagom 

utvecklad”, efter kön. 

Självkänsla 

”Min kropp är lagom utvecklad” N x – 

Pojkar ”Så här är jag” 1 162 5,3 1,9 

”Inte som jag” 159 3,9 1,8 

Flickor ”Så här är jag” 1 049 5,0 1,8 

”Inte som jag” 234 3,5 1,6 

s 

117


118 

Tabell 68. Konsumtion av ”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell mat” indelad efter kön och 

självkänsla. 

”Nyttig mat” ”Onyttig mat” ”Traditionell mat” 


s N x – 

s N x – 

s 

Pojkar Låg 283 15,3 6,8 285 12,7 7,4 281 15,4 5,8 

Medelhög 711 17,7 7,5 713 12,4 6,6 710 16,4 5,7 

Hög 297 20,9 8,1 300 12,5 7,3 306 16,3 6,2 

Flickor Låg 340 16,7 6,8 334 10,7 6,0 341 14,9 5,6 

Medelhög 678 19,1 7,0 681 10,1 6,2 684 15,8 5,5 

Hög 240 20,9 7,4 238 10,0 6,1 241 16,1 5,5 

Huvudmåltider 

När det gäller huvudmåltider visar resultaten att pojkar med låg, medelhög 

och hög självkänsla åt 12,6; 13,5 respektive 13,8 huvudmåltider per skolvecka. 

Flickor med låg, medelhög och hög självkänsla åt 12,0; 12,9 och 13,5 

huvudmåltider per skolvecka. Det finns alltså ett tydligt positivt samband 

mellan antal huvudmåltider och självkänsla för både pojkar och flickor. 

Regelbundna och oregelbundna huvudmåltider 

Som redovisats i metodkapitlet har ungdomarnas matvanor indelats i regelbundna, 

oregelbundna och en mellangrupp. Måltidsvanorna är regelbundna 

om 15 huvudmåltider intas per skolvecka och oregelbundna om antalet 

huvudmåltider är mindre än 13. I figur 16 ser man att en större andel av 

ungdomarna med oregelbundna matvanor hade låg självkänsla än av dem 

% 

50 

0 

35,5 

Låg självkänsla 



50,3 

14,2 

24,1 

58,0 

17,9 

16,3 

55,2 

Oregelbundna Mellangrupp Regelbundna 

Huvudmåltider 

Figur 16. Andel ungdomar med låg, medelhög och hög självkänsla, indelat 

efter regelbundna och oregelbundna huvudmåltider. 

28,5


med regelbundna matvanor. Sambandet mellan antalet huvudmåltider och 

självkänsla finns bland både pojkar och flickor. 

Bland flickorna som äter regelbundet är det 27,4 % som har hög självkänsla, 

jämfört med 12,2 % bland dem som äter oregelbundet. Bland pojkarna 

som äter regelbundet är det 29,3 % som har hög självkänsla, mot 

17,1 % av dem som äter oregelbundet. 

Rökning 

Av pojkarna röker 5,8 % varje dag, medan motsvarande siffra för flickorna 

är 9,5 %. Bland pojkarna som röker dagligen är medelvärdet för självkänsla 

4,3 jämfört med 5,1 bland dem som inte röker dagligen. Bland flickorna 

som röker varje dag är medelvärdet för självkänsla 3,5 jämfört med 4,8 

bland dem som inte röker dagligen. De som röker varje dag har alltså lägre 

självkänsla än de som inte gör det. 

119


120 


Tabell 69 visar att högaktiva pojkar och flickor har högre självkänsla än 

medelaktiva och lågaktiva. 

Tabell 70 visar att ungdomar som idrottar både i organiserad form och i 

oorganiserad form har högre självkänsla än de som varken är aktiva organiserat 

eller oorganiserat. 

Tabell 69. Medelvärde för självkänsla efter fysisk 

aktivitet, indelat i terciler efter energiförbrukning 

för måttlig eller hård aktivitet. 

Självkänsla 


Pojkar Lågaktiva 446 4,6 1,9 

Medelaktiva 439 5,2 1,9 

Högaktiva 436 5,5 2,0 

Flickor Lågaktiva 424 4,5 1,9 

Medelaktiva 436 4,7 1,8 

Högaktiva 423 5,0 1,9 


Tabell 70. Medelvärden för självkänsla i relation till organiserade och 

oorganiserade fysiska aktiviteter, efter kön. 

Självkänsla 

Fysisk aktivitet N x – 

Flickor Inte aktiv i organiserad idrott och inte aktiv 

på egen hand eller med kamrater. 

Inte aktiv i organiserad idrott men aktiv 

292 4,3 1,9 


Aktiv i organiserad idrott men inte aktiv 

400 4,7 1,9 


Aktiv i organiserad idrott och aktiv 

218 4,7 1,8 

på egen hand eller med kamrater. 359 5,0 1,9 

Pojkar Inte aktiv i organiserad idrott och inte aktiv 


Inte aktiv i organiserad idrott men aktiv 

141 4,3 1,9 


Aktiv i organiserad idrott men inte aktiv 

375 4,8 1,9 


Aktiv i organiserad idrott och aktiv 

158 5,1 1,9 

på egen hand eller med kamrater. 637 5,4 1,9 

s 

s

Tabell 71. Arbete och spel på datorn, efter kön och självkänsla. 



I tabell 71 ser man att datoranvändning för arbete och spel ligger omkring 

1 timme per vardag för flickor och något högre under helgerna. Här ses 

inga större skillnader mellan flickor på de olika nivåerna av självkänsla. 

Pojkarnas genomsnittliga tid framför datorn är betydligt längre än flickornas, 

och det finns stora skillnader mellan nivåerna av självkänsla. Pojkar med 

låg självkänsla sitter 2,2 timmar framför datorn en vardag och 2,8 timmar 

per dag under helgen, medan pojkar med hög självkänsla sitter 1,5 timmar 

under vardagen och 2,1 timmar per dag under helgen. Ungdomarna tittar 

på tv/video strax över 2 timmar på vardagar och nästan 3 timmar per dag 

under helger.Tv-/videotittande fördelar sig lika mellan könen och nivåerna 

av självkänsla. 

Antal timmar 

Vardag Helg 


s x – 

Flickor Låg 345 1,1 1,0 1,3 1,2 

Medelhög 693 1,1 1,0 1,2 1,2 

Hög 245 0,9 0,7 1,0 0,9 

Pojkar Låg 287 2,2 1,7 2,8 2,4 

Medelhög 725 1,8 1,4 2,5 2,1 

Hög 309 1,5 1,2 2,1 1,8 

s 

121


122 

Validitet och reliabilitet hos 

enkätmetoden för skattning av 

fysisk aktivitet 

Att mäta ungdomars fysiska aktivitet i vardagen är svårt ur metodologisk 

synvinkel och förknippat med ganska stor osäkerhet. I epidemiologiska studier 

som omfattar flera tusen individer är enkäter som besvaras av varje 

individ den mest använda metoden, eftersom den kräver mindre personella 

resurser och mindre insatser av de medverkande jämfört med andra 

metoder. 96 I denna studie valdes en enkätmetod, och för att bedöma metodens 

tillförlitlighet genomfördes den metodstudie som redovisas nedan. Då 

rekommendationerna om fysisk aktivitet oftast anger tid för måttlig och 

hård aktivitet konstruerades enkäten primärt för att uppskatta tidsåtgången 

för dessa aktivitetsnivåer. 

Som nämnts i metodkapitlet (se sidan 38) testades enkätfrågorna mot en 

validerad aktivitetsdagboksmetod som i sin tur jämfördes med mätningar 

med en 3D-accelerometer på samma grupp. 46 Metoderna jämfördes när det 

gäller tidsåtgång för rapporterade aktiviteter samt energiförbrukning. Hur 

energiförbrukning för måttlig och hård fysisk aktivitet har beräknats redovisas 

i Appendix. 

Till validitetsstudien utvaldes slumpmässigt 402 ungdomar som skulle 

bära en accelerometer under en vecka mellan enkät 1 och enkät 2 och 

under samma period fylla i aktivitetsdagboken.Accelerometern och dagboken 

lämnades ut till ungdomarna vid första besöket i klassen och lämnades 

åter en vecka senare i samband med hälsoundersökningen. Enkät 2 besvarades 

i direkt anslutning till att dagboken lämnades tillbaka till projektanställda 

sjuksköterskor. Fysisk aktivitet enligt enkätsvaren validerades sedan 

genom jämförelse med fysisk aktivitet enligt dagboken och accelerometern. 

Skillnaden mellan enkät 1 och enkät 2 var att mätperioden för frågorna om 

fysisk aktivitet var ”senaste veckan” i enkät 2 men ”senaste månaden” i 

enkät 1. Av de 402 ungdomarna lämnade 144 (36 %) fullständiga data för 

dagbok och enkät 2. 

Reliabiliteten testades genom att enkät 1 upprepades i ett urval av studiegruppen 

efter cirka en månad (”enkät 3”). Till denna reliabilitetsstudie


utvaldes slumpmässigt 402 ungdomar som ingår i huvudstudien men inte 

i validitetsstudien. Av dessa deltog 285 ungdomar (69 %). 

Valideringen bestod i att: 

1. Bedöma hur stor andel av ungdomarna som uppfyllde rekommendationen om 

60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag enligt enkätmetoden och 

aktivitetsdagboken, samt överensstämmelse mellan metoderna. 

2. Bedöma överensstämmelsen mellan metoderna när det gällde tidsåtgången för 

måttlig och hård aktivitet på fem olika aktivitetsnivåer. 

3. Bedöma överensstämmelsen mellan metoderna när det gällde energiförbrukningen 

vid måttlig och hård aktivitet samt indelning i terciler. 

4. Undersöka aktivitetsdagbokens tillförlitlighet med hjälp av en accelerometer. 

5. Bedöma enkätmetodens reliabilitet genom att upprepa samma frågor efter cirka en 

månad. 

Antalet och andelen som uppfyllde rekommendationen 

för fysisk aktivitet enligt enkät och aktivitetsdagbok 

Hur stor del av ungdomarna i studien som enligt enkät 1, enkät 2 och aktivitetsdagboken 

uppfyllde rekommendationen om fysisk aktivitet framgår av 

tabell 72. 

Denna jämförelse visar på relativt stora avvikelser mellan metoderna. 

Som framgår nedan skiljer sig metoderna mest åt när det gäller fysisk aktivitet 

på måttlig nivå. Det är sannolikt att dagboken ger en överskattning av 

måttlig aktivitet, därför att den typen av aktivitet ofta pågår kortare tid än 

de 15-minutersintervaller som anges i dagboken. Har man gått snabbt till 

bussen i 10 minuter fyller man i en kvart, vilket innebär att summan kan bli 

större än den reella tiden för måttlig aktivitet. Det är också sannolikt att 

ungdomarna vid ifyllande av enkät 1 och 2 i högre grad än vid ifyllande av 

Tabell 72. Antal och andel (procent) av ungdomarna som uppfyllde rekommendationen 

om minst 60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag enligt enkät 1, enkät 2 och 

aktivitetsdagboken. 


123 

Mät- Klarar Klarar 

instrument N rekommendationen N rekommendationen 

Hela 

studiepopulationen Enkät 1 1 610 1 253 (77,8) 1 532 983 (64,2) 

Ungdomarna i Enkät 1 64 53 (82,8) 80 43 (53,8) 

validitetsstudien Enkät 2 64 40 (62,5) 80 39 (48,8) 

Dagbok 64 62 (96,9) 80 75 (93,8)


124 

Tabell 73. Antal ungdomar som uppfyllde rekommendationen om 

60 minuter måttlig plus hård aktivitet per dag, överensstämmelse mellan 

enkät 2 och aktivitetsdagboken. 

Enligt aktivitetsdagboken 

Klarar ej Klarar 

Enligt enkät 2 rekommendationen rekommendationen Totalt 

Klarar ej 

rekommendationen 

Klarar 

6 59 65 

rekommendationen 1 78 79 

Totalt 7 137 144 

dagboken glömde att räkna in kortare perioder av måttlig aktivitet. Som 

framgår av tabell 72 ligger värdena från enkät 1 som representerar den 

senaste månadens aktiviteter mellan dem från dagboken och enkät 2. Frågan 

om fysisk aktivitet ”senaste veckan” (enkät 2) ger tydligen svar med lägre 

värden än frågan om hur fysiskt aktiv man brukar vara (enkät 1). Det är därför 

sannolikt att överensstämmelsen mellan enkät 1 som alla beräkningar av 

fysisk aktivitet är baserade på, och dagboken är bättre än vad valideringsstudien 

visar. 

Tabell 73 visar hur svaren i enkät 2 och aktivitetsdagboken stämmer 

överens när det gäller att indela ungdomarna i dem som uppfyllde rekommendationen 

om minst 60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag 

och dem som inte uppfyllde den. Lägger man ihop antalet ungdomar som 

uppfyllde kriteriet enligt båda metoderna (78) med antalet ungdomar som 

inte uppfyllde kriteriet enligt någon av metoderna (6) och dividerar med 

totala antalet ungdomar (144), ser man att metoderna stämmer överens i 

58,3 % av fallen. 

Överensstämmelsen mellan metoderna när 

det gäller tidsåtgång på de olika aktivitetsnivåerna 

Tabell 74 visar tidsåtgången på alla nivåer enligt enkät 2 och aktivitetsdagboken. 

Enkäten var inte primärt avsedd att mäta total tid för sittande och lätt 

aktivitet. Detta förklarar den stora skillnaden mellan metoderna på dessa 

nivåer, som därför inte kommer redovisas närmare. 

Tabell 75 visar medelvärden för individuella skillnader mellan enkät 2 

och dagbok för pojkar och flickor när det gäller sömn, måttlig och hård 

aktivitet. I enkäten underskattar ungdomarna rejält hur lång tid de sover, 

om man jämför med dagboken. Den genomsnittliga skillnaden är 60 minuter 

per dag för pojkar och 80 minuter per dag för flickor.


Tabell 74. Medelvärden för tidsåtgång (timmar per dag) på olika aktivitetsnivåer enligt 

enkät 2 och aktivitetsdagbok. 


N=64 N=80 

x – ± s x – ± s 

Tidsåtgång enligt Sömn 9,33 ± 1,68 9,58 ± 1,62 

aktivitetsdagboken Sittande aktivitet 9,26 ± 2,09 9,27 ± 2,02 

Lätt aktivitet 2,62 ± 1,40 2,88 ± 1,54 

Måttlig aktivitet 2,23 ± 1,45 2,08 ± 0,97 

Hård aktivitet 0,60 ± 0,69 0,24 ± 0,51 

Måttlig och hård aktivitet 2,83 ± 1,47 2,32 ± 1,07 

Alla aktivitetsnivåer 24,04 ± 0,02 24,04 ± 0,02 

Tidsåtgång enligt Sömn 8,33 ± 1,08 8,24 ± 0,90 

enkätmetoden Sittande aktivitet 5,62 ± 2,29 5,21 ± 2,26 





Alla aktivitetsnivåer 15,68 ± 2,64 15,06 ± 2,82 

Skillnaden i tid mellan dagbok och enkät för måttlig plus hård aktivitet 

är också betydande, cirka 83 minuter per dag för pojkar och 68 minuter per 

dag för flickor. Detta beror främst på att tiden för fysisk aktivitet på måttlig 

nivå har underskattats i enkätsvaren, vilket tyder på att det är den typen av 

aktivitet som mest ”glömts bort” där. Däremot finns nästan ingen skillnad 

för hård fysisk aktivitet mellan metoderna (se även tabell 75). I tabell 72 

visades att andelen som klarade rekommendationen enligt enkät 2 är betydligt 

lägre än dem som gjorde det enligt aktivitetsdagboken. Resultatet i 

tabell 75 visar att hela skillnaden mellan metoderna förklaras av att enkäten 

ger en betydligt lägre uppskattning av tiden för måttlig fysisk aktivitet. 

Validitetsstudien visar hur svårt det är att bedöma tiden för måttlig fysisk 

aktivitet med hjälp av enkäter. Detta betyder att siffrorna för hur många som 

klarar rekommendationen måste tolkas med försiktighet. 

Tabell 75. Skillnad i angiven tidsåtgång (timmar per dag) för sömn och för måttlig och 

hård aktivitet mellan aktivitetsdagbok (AD) och enkät 2, samt 95 % konfidensintervall för 

differensen. 

Medelvärde för Medelvärde för Medelvärde för 

Aktivitetsnivå pojkar N=64 flickor N=80 alla N=144 

Sömn 1,00 (0,59;1,41) 1,34 (0,99;1,69) 1,19 (0,92;1,45) 

Måttlig aktivitet 1,45 (1,12;1,78) 1,15 (0,92;1,38) 1,28 (1,09;1,48) 

Hård aktivitet –0,06 (–0,25;0,12) –0,02 (–0,12;0,09) –0,04 (–0,14;0,06) 

Måttlig och hård aktivitet 1,39 (1,02;1,76) 1,13 (0,89;1,37) 1,25 (1,03;1,46) 

125


126 

Överensstämmelsen mellan metoderna när 

det gäller energiförbrukning vid måttlig och hård 

aktivitet, samt indelning i terciler 

Utifrån tidsåtgången för de fem aktivitetsnivåerna beräknades energiförbrukningen 

(se metodavsnittet sidan 34 och Appendix). Tabell 76 visar en 

jämförelse mellan enkät 2 och dagboken av energiförbrukningen på de fem 

aktivitetsnivåerna. 

Resultaten för total energiförbrukning (TDEE) enligt aktivitetsdagboken 

ligger mellan dem rapporterade av Bratteby (13,98 ± 2,70 för pojkar 

och 11,04 ± 1,13 för flickor) och Ekelund (12,57 ± 1,93 för pojkar och 

9,95 ± 1,17 för flickor). 46; 97 Båda författarna validerade aktivitetsdagboken 

mot ”the golden standard” för att mäta energiförbrukning, nämligen dubbelmärkt 

vatten metoden. Då energiberäkningen är baserad på tidsåtgången 

på de olika aktivitetsnivåerna ses även här en stor skillnad i den beräknade 

energiförbrukningen för måttlig aktivitet i enkäten jämfört med dagboken, 

medan energiförbrukningen för hård aktivitet stämmer väl överens 

mellan metoderna. 

Tabell 76. Medelvärden för energiförbrukning (MJ/dag) på de fem nivåerna enligt aktivitetsdagboken 

(AD) och enkät 2. 


N=64 N=80 

x – ± s x – ± s 

BMR a 7,41 ± 0,80 6,15 ± 0,66 

TDEE b (AD) 13,80 ± 2,95 10,34 ± 1,78 

PALc (TDEE/BMR) 1,86 ± 0,31 1,68 ± 0,22 

Aktivitetsdagboken Sömn 2,75 ± 0,60 2,34 ± 0,51 

Sittande 4,28 ± 1,03 3,56 ± 0,82 





TDEEb 13,80 ± 2,95 10,34 ± 1,78 

Enkät 2 Sömn 2,45 ± 0,43 2,01 ± 0,31 

Sittande 2,61 ± 1,12 2,01 ± 0,94 





Summa energiförbrukning 8,70 ± 2,97 6,04 ± 2,04 

a BMR= basalmetabolismen beräknad enligt Bratteby 1997. 46 

Pojkar: BMR=0.074 x vikt (kg) + 2,754 (MJ/dag) 

Flickor: BMR=0.056 x vikt (kg) + 2,898 (MJ/dag). 

b TDEE =total energiförbrukning per dag, summan av alla nivåerna av fysisk aktivitet. 

c PAL=Fysisk aktivitetsnivå, multipler av basalmetabolismen.


Tabell 77. Korrelationer a mellan tidsåtgång på olika nivåer och energiförbrukning i enkät 2 

och aktivitetsdagboken (AD), samt 95 % konfidensintervall. 

Korrelation tidsåtgång Korrelation 

mellan enkät 2 och energiförbrukning mellan 

Aktivitetsnivå AD (N=144) enkät 2 och AD (N=144) 

Sömn 0,27 (0,11 ; 0,41) 0,66 (0,55 ; 0,74) 

Sittande 0,22 (0,06 ; 0,37) 0,34 (0,19 ; 0,48) 

Lätt aktivitet 0,09 (–0,08 ; 0,25) 0,10 (–0,07 ; 0,26) 

Måttlig aktivitet 0,39 (0,25 ; 0,52) 0,44 (0,30 ; 0,56) 

Hård aktivitet 0,58 (0,46 ; 0,68) 0,60 (0,48 ; 0,70) 

Måttlig och hård aktivitet 0,50 (0,36 ; 0,61) 0,65 (0,55 ; 0,74) 

All aktivitet –0,18 (–0,34 ; –0,02) 0,67 (0,57 ; 0,75) 

a Spearman korrelationskoefficient 

I tabell 77 ses korrelationskoefficienter mellan de två metoderna för både 

tidsåtgång och energiförbrukning. 

Korrelationskoefficienterna för energiförbrukning mellan enkät och 

aktivitetsdagbok är genomgående högre än när tidsåtgången jämförs mellan 

enkät och aktivitetsdagbok. 

Även med måttlig plus hård aktivitet mätt i energiförbrukning är värdena 

enligt dagboken högre än enligt enkäten, med en skillnad på cirka 

1,1 MJ/dag (tabell 78). Detta förklaras av att ungdomarna i enkätsvaren 

underskattat tiden för aktiviteter med måttlig energiförbrukning. 

I Appendix visas grafiskt medelvärdet av de två metoderna på x-axeln 

mot differensen mellan metoderna på y-axeln (Bland-Altman plots). Man 

ser att skillnaden i måttlig aktivitet mellan de två metoderna ökar ju större 

medelvärdet är. Ju mer tid som går åt för en aktivitet med måttlig intensitet, 

desto större blir avvikelsen mellan dagboken och enkäten. Detta visar 

enkätmetodens osäkerhet när det gäller skattning av fysisk aktivitet med 

måttlig intensitet. För hård fysisk aktivitet ses däremot ingen ökad skillnad 

mellan metoderna när medelvärdet ökar. 

Tabell 78. Skillnaden mellan energiförbrukning 

(MJ/dag) i aktivitetsdagboken (AD) och enkät 2, 

N=144, samt 95 % konfidensintervall för differensen. 

Aktivitetsnivå Differens AD – enkät 2 

Sömn 0,32 (0,25 ; 0,39) 

Måttlig aktivitet 1,33 (0,11 ; 1,55) 

Hård aktivitet –0,22 (–0,57 ; 0,13) 

Måttlig och hård aktivitet 1,11 (0,72 ; 1,51) 

127


128 

Tabell 79. Indelning i terciler efter energiförbrukning för måttlig 

plus hård aktivitet, jämförelse mellan enkät 2 och aktivitetsdagbok, 

N=144. 

Enkät 2 

Aktivitetsdagbok Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva Totalt 

Lågaktiva 31 14 3 48 

Medelaktiva 15 21 12 48 

Högaktiva 2 13 33 48 

Totalt 48 48 48 144 

Indelning av fysisk aktivitet i terciler 

Skattning av energiförbrukning gav en bättre överensstämmelse mellan 

dagbok och enkät än skattning av tidsåtgången. Därför valdes en indelning 

i tre lika stora grupper (terciler) högaktiva, medelaktiva och lågaktiva, på 

basis av energiförbrukningen för måttlig plus hård fysisk aktivitet. 

Indelningen gjordes för pojkar och flickor var för sig. Tabell 79 visar hur 

enkät 2 och dagboken stämmer överens när man delar in i dessa tre grupper. 

Tabellen visar att 31 ungdomar enligt båda metoderna klassades som 

lågaktiva, 21 som medelaktiva och 33 som högaktiva. Klassificeringen i 

nivåer stämde överens i 59,0 % av fallen. De två metoderna ger alltså en 

ganska god överensstämmelse vid gruppering i aktivitetsnivåer. 

Validering av aktivitetsdagboken och enkät 2 med 

hjälp av accelerometer 

Användning av en bärbar accelerometer är ett objektivt sätt att mäta fysisk 

aktivitet. I studien användes accelerometern främst för att undersöka hur 

tillförlitlig metoden med aktivitetsdagbok var. 

Jämförelse av resultat från aktivitetsdagbok och accelerometer 

När man ska jämföra uppgifterna från aktivitetsdagboken med resultaten 

från accelerometern, som mäter rörelse som en vektorresultant (”counts”), 

bör man jämföra enbart den del av energin som kommer från fysisk aktivitet 

enligt dagboken med accelerometerns totala antal ”counts” per dag. 

Därför har energiförbrukningen för fysisk aktivitet från dagboken, 

EEfys.akt =TDEE-BMR, beräknats på basis av individuella data redovisade 

i tabell 76. Dessutom förutsätts att sambandet mellan ”counts” och energiförbrukning 

är lineärt. Individuell energiförbrukning under sömn samt 

under maximal fysisk aktivitet enligt dagboken drogs bort, då det framkommit 

att accelerometern ofta inte bars på kroppen under dessa perioder

TDEE (MJ/dag) 

15 

10 

5 


0 Counts/dag 

0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 

Figur 17. Relationen mellan total energiförbrukning per dag (TDEE) enligt aktivitetsdagboken 

och totala antalet “counts” per dag på accelerometern, med vissa korrektioner 

(se texten), r=0,38, N=100. 

av praktiska skäl. Dessutom drogs alla 15-minutersperioder bort där 

”counts” var lika med noll, när man i dagboken hade angett att man befann 

sig på aktivitetsnivåerna 4 till 8. 

Relationen mellan ”counts” från accelerometer och energiförbrukning 

för fysisk aktivitet beräknad från dagboken visas i figur 17. 

Överensstämmelsen mellan dagbok och accelerometer är acceptabel 

men långt ifrån perfekt. Brattebys studier från 1997 visade dock god överensstämmelse 

mellan dagboksmetoden och dubbelmärkt vatten metoden. 46 

Den sistnämnda är den mest tillförlitliga metoden för mätning av energiförbrukning, 

men också den mest kostsamma. Mot bakgrund av resultaten 

från denna validitetsstudie och tidigare forskning fäster man större vikt vid 

dagboksmetoden än vid accelerometermetoden. 

Enkät 2 jämfört med resultaten från accelerometern 

För att undersöka enkätens förmåga att klassificera ungdomarna i de tre 

aktivitetsgrupperna efter energiförbrukning beräknades medelvärdet i antalet 

”counts” per dag för accelerometern, med samma korrektioner som 

ovan. 

Anledningen till att antalet ”counts” per dag för högaktiva är relativt litet 

är att perioder med maximal aktivitet (enligt dagboken) drogs bort från det 

totala antalet ”counts” av nämnda skäl (figur 18). Dessa perioder ingick 

dock i energiberäkningen enligt enkäten.Trenden ger stöd för att enkäten 

på ett tillfredsställande sätt kan användas för att dela in ungdomarna i grupperna 

lågaktiva, medelaktiva och högaktiva. 

129


130 

Counts/dag 

28 000 

25 000 

22 000 

24 285 

27 081 

27 592 

Låg aktivitet Medelhög aktivitet Hög aktivitet 

Figur 18. Accelerometerutslag (”counts” per dag) i de tre aktivitetsgrupperna 

efter energiförbrukning enligt enkät 2. 

Reliabilitetstest mellan enkät 1 och enkät 3 

Cirka en månad efter enkät 1 besvarade slumpmässigt utvalda ungdomar ur 

studiepopulationen samma frågor om fysisk aktivitet igen, i enkät 3. I tabell 

80 visas tidsåtgången för aktiviteter på de olika nivåerna. Tidsskillnaderna 

mellan enkät 1 och enkät 3 är små för alla aktivitetsnivåer. Dock är den 

totala rapporterade tiden 0,46 timmar (28 minuter) kortare i enkät 3 än i 

enkät 1. 

Tabell 80. Tidsåtgången (timmar per dag) på de fem nivåerna enligt enkät 1 och 3 samt 

differensen med 95 % konfidensintervall, N=285. 

Enkät 1 Enkät 3 

Timmar per dag Timmar per dag Skillnaden mellan 

x± s x± s enkät 1 och enkät 3 

Sömn 8,26 ± 1,03 8,21 ± 1,02 0,05 (–0,04 ; 0,14) 

Sittande 5,11 ± 2,21 4,92 ± 2,26 0,19 (–0,04 ; 0,41) 

Lätt aktivitet 0,49 ± 0,66 0,44 ± 0,65 0,06 (–0,01 ; 0,12) 

Måttlig aktivitet 1,16 ± 0,93 1,05 ± 0,78 0,11 (0,00 ; 0,21) 

Hård aktivitet 0,55 ± 0,62 0,49 ± 0,64 0,06 (–0,01 ; 0,12) 

Måttlig + hård aktivitet 1,71 ± 1,17 1,54 ± 1,08 0,16 (0,03 ; 0,29) 

Total tid 15,58 ± 2,90 15,12 ± 2,79 0,46 (0,18 ; 0,73)


Tabell 81. Korrelationer a mellan enkät 1 och enkät 3 för fem aktivitetsnivåer 

utifrån tid och energiförbrukning, samt 95 % konfidensintervall. 

Korrelation tidsåtgång Korrelation 

mellan enkät 1 och 3 energiförbrukning mellan 

(N=285) enkät 1 och 3 (N=278) 

Sömn 0,73 (0,67 ; 0,78) 0,87 (0,84 ; 0,89) 

Sittande 0,65 (0,58 ; 0,72) 0,72 (0,66 ; 0,77) 

Lätt aktivitet 0,72 (0,66 ; 0,77) 0,71 (0,65 ; 0,77) 

Måttlig aktivitet 0,58 (0,50 ; 0,65) 0,57 (0,48 ; 0,64) 

Hård aktivitet 0,72 (0,66 ; 0,77) 0,73 (0,66 ; 0,78) 

Måttlig och hård aktivitet 

Total tid respektive 

0,60 (0,52 ; 0,67) 0,68 (0,61 ; 0,74) 

energiförbrukning 0,59 (0,52 ; 0,67) 0,72 (0,66 ; 0,77) 

a Spearman korrelationskoefficient 

Korrelationerna mellan tidsåtgång och energiförbrukning (tabell 81) är 

dock starka och visar att skattning av fysisk aktivitet med enkätmetoden ger 

reproducerbara resultat. Här ses tydligt att ungdomarna har problem med att 

komma ihåg aktiviteter på måttlig nivå, som även här visar den lägsta korrelationen. 

I tabell 82 har ungdomarna i reliabilitetsstudien indelats i lågaktiva, 

medelaktiva och högaktiva enligt terciler i energiförbrukning för måttlig 

plus hård fysisk aktivitet. Här ses att 23,0 % av ungdomarna har enligt både 

enkäterna klassats som lågaktiva, 16,9 % som medelaktiva och 20,9 % som 

högaktiva. Överensstämmelse i klassificeringen av ungdomarna som lågaktiva, 

medelaktiva respektive högaktiva vid två tillfällen med fyra veckors 

intervall var således 60,8 %. 

Tabell 82. Reliabilitet i indelning i terciler efter energiförbrukning vid 

måttlig plus hård aktivitet, enligt enkät 1 och enkät 3. 

Enkät 3 

Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva Totalt 

Enkät 1 Lågaktiva 64 19 9 92 

Medelaktiva 20 47 26 93 

Högaktiva 8 27 58 93 

Totalt 92 93 93 278 

131


132

Diskussion 

och rekommendationer till beslutsfattare

Bortfall och metodaspekter 

Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare 

135 

Diskussion 

Alla ungdomar som gick i årskurs 8 hösten 2000 eller i årskurs 9 hösten 

2001 i kommunala skolor i dåvarande Sydvästra sjukvårdsområdet var studiens 

målgrupp.Totalt finns för 75 % av dessa ungdomar kompletta uppgifter 

om BMI och fysisk aktivitet, och de utgör därmed studiepopulationen, 

vilket är en relativt stor deltagarandel. Deltagandet var något större bland 

ungdomar med högutbildade mödrar (81 %) än bland dem med lågutbildade 

mödrar (70 %), vilket kan ha påverkat resultaten i mindre utsträckning. 

Bortfallet kan ha resulterat i en viss underskattning av förekomsten av övervikt 

och fetma, då dessa problem är vanligare bland ungdomar med lågutbildade 

mödrar. Deltagarfrekvensen i Södertälje var lägre än i de andra 

kommunerna/stadsdelarna. Bland deltagarna från Södertälje var dessutom 

flickor och ungdomar med svensk bakgrund något underrepresenterade. 

Detta innebär att de områdesspecifika resultaten för Södertälje måste tolkas 

med viss försiktighet. 

En styrka med studien är att informationen har samlats in från flera olika 

källor: register, elevenkäter, enkät till skolpersonal, enkät till tjänstemän 

inom kommunerna samt en hälsoundersökning. Man behöver t.ex. inte förlita 

sig på elevernas egna rapporterade uppgifter om längd och vikt. 

Mätning av fysisk aktivitet med enkät och aktivitetsdagbok 

Den enkätmetod som användes för att skatta ungdomarnas energiförbrukning 

för fysisk aktivitet på måttlig och hård intensitetsnivå validerades mot 

en dagboksmetod. 46 Dagboksmetoden har tidigare validerats mot energiförbrukning 

mätt med dubbelmärkt vatten, som är en tillförlitlig men dyr 

metod som av det skälet inte går att använda i större befolkningsstudier. 98 

Resultaten visade god överensstämmelse och endast små systematiska skillnader 

mellan metoderna. 46 I COMPASS-studien var överensstämmelsen 

mellan enkätmetoden och dagboksmetoden 59 % i grupperingen av ungdomarna 

som högaktiva, medelaktiva och lågaktiva. Detta resultat är jäm-


136 

förbart med andra studier som gjorts i Sverige 97 och med ett internationellt 

projekt med svensk medverkan. 99 Den sistnämnda studien (IPAQ) baserades 

på jämförelser mellan enkäter och mätning av kroppsrörelser med accelerometer, 

vilket gav korrelationer mellan metoderna på 0,30–0,33 beroende 

på typ av enkät och referensperiod. 

I COMPASS-studien var validiteten och reliabiliteten god i mätningen 

av hård fysisk aktivitet som aerobics, löpning, bollidrott, styrketräning och 

friidrott. Däremot visar validitetsstudien att ungdomarna hade svårt att 

komma ihåg måttlig fysisk aktivitet när de besvarade enkäten. Kunskapen 

om validitet och reliabilitet när ungdomar själva rapporterar sina levnadsvanor 

har nyligen sammanställts av Brener och medarbetare. 100 Sammantaget 

finner man en måttlig till hög grad av reliabilitet i självrapporterade data om 

fysisk aktivitet. När det gäller validiteten av självrapporterade data, mätt 

genom jämförelse med data från accelerometrar eller i energiförbrukning 

med hjälp av dubbelmärkt vatten, konstateras att överensstämmelsen är 

ganska liten för lättare fysisk aktivitet men ganska god för hård fysisk aktivitet. 

Detta stämmer överens med resultaten från COMPASS-studien. Det 

innebär att uppskattningen av hur många som når rekommendationen om 

60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå enligt enkätmetoden är 

ganska osäker och sannolikt för låg. Resultaten illustrerar svårigheten i att 

använda en rekommendation som baseras på tid och som inkluderar måttlig 

fysisk aktivitet, t.ex. raska promenader, cykling, eller dans. 

För kommunerna vore det enklare att använda en rekommendation av 

typen ”alla ungdomar bör bedriva organiserad eller oorganiserad idrottseller 

friluftsaktivitet minst tre gånger i veckan”. COMPASS-studien visade 

att 23 % av flickorna och 11 % av pojkarna inte var fysiskt aktiva, vare sig i 

förening eller på egen hand, och att de flesta av dessa inte klarade rekommendationen 

om 60 minuter fysisk aktivitet per dag. I gruppen som var 

aktiva både i förening och på egen hand var det bara 7 % av pojkarna och 

13 % av flickorna som inte nådde 60 minuter måttlig eller hård aktivitet per 

dag. Användningen av en rekommendation som den ovan skulle göra det 

relativt enkelt för kommunerna att utvärdera sina insatser för att aktivera 

ungdomarna fysiskt, samtidigt som de kunde vara någorlunda säkra på att 

ungdomarna rör sig tillräckligt. 

WHO:s rekommendation från 2003 om att barn och ungdomar bör vara 

fysiskt aktiva på måttlig nivå minst 30 minuter per dag, samt på hård intensitetsnivå 

i 20 minuter minst 3 gånger per vecka 41, är ännu svårare att utvärdera 

än den om 60 minuter måttlig eller hård aktivitet per dag. Att utvärdera 

hur stor andel av ungdomarna som uppfyller WHO:s rekommendation 

skulle enligt vår bedömning kräva användning av aktivitetsdagbok för att ge 

en tillräcklig detaljeringsgrad.Vi bedömer det dock svårt att använda aktivitetsdagbok 

i stora grupper av ungdomar, då metoden är mycket resurskrävande 

och lätt leder till stora bortfall. Endast 36 % av ungdomarna som 

ombads fylla i aktivitetsdagboken gjorde det i COMPASS-studien, trots att


137 

betydande insatser gjordes att få in dessa uppgifter. WHO:s rekommendation 

för barn och ungdomar är därför i praktiken oanvändbar i större epidemiologiska 

studier. 

Mätning av fysisk aktivitet med accelerometer 

Användning av accelerometer i studier av ungdomar kan framstå som ett 

attraktivt sätt att få objektiv information om fysisk aktivitet. 90 I COMPASS 

jämförde vi resultaten från accelerometern med dem från aktivitetsdagboken. 

Denna validering visade någorlunda acceptabel överensstämmelse på 

gruppnivå, men bara om man räknade bort perioder med mycket hård 

fysisk aktivitet. Trots utförliga instruktioner hade ungdomarna i stor 

utsträckning tagit av sig accelerometern under perioder med mycket hård 

fysisk aktivitet. Som nämnts ovan har tidigare studier visat att det med hjälp 

av aktivitetsdagbok finns goda möjligheter att uppskatta ungdomars fysiska 

aktivitet. 46 Vi anser därför att dagbokmetoden har god validitet och ifrågasätter 

metoden med accelerometer för större epidemiologiska studier. 

En tidigare studie fann dålig överensstämmelse mellan accelerometermetoden 

och metoden med dubbelmärkt vatten. 89 I ovan nämnda kunskapsöversikt100 

drogs slutsatsen att accelerometerdata ger en relativt låg 

överensstämmelse med andra metoder, vilket bl.a. anses bero på att detta 

instrument har brister när det gäller att mäta en rad aktiviteter, t.ex. cykling 

och simning.Våra erfarenheter är att användning av accelerometer i stora 

grupper av ungdomar kräver betydande resurser i form av personer som ger 

instruktion och övervakar, om resultaten ska kunna användas som en objektiv 

metod för mätning av fysisk aktivitet. Accelerometermetoden rekommenderas 

därför inte för validering av data som ungdomar själva rapporterar 

om sin fysiska aktivitet. 

Enkätfrågor om matvanor 

Utgångspunkt för formuleringen av enkätfrågorna om mat i COMPASSundersökningen 

var WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor, som initierades 

1982. 45 Dessa frågor har testats i olika omgångar inom WHO-studien 

– dels för användarvänlighet, dels för reliabilitet och validitet – med rimligt 

resultat.Vi ansåg därför inte att en ytterligare validering behövdes, även om 

en del frågor har ändrats i mindre omfattning. 

Enkätfrågorna i COMPASS-studien är frekvensfrågor, dvs. man frågar 

hur ofta ungdomarna äter en måltid eller enstaka livsmedel rika på framför 

allt fett, fibrer och socker. I kunskapsöversikten av Brenner med medarbetare 

dras slutsatsen att frågor om livsmedelsfrekvenser är bra för att rangordna 

personer efter intag, medan de ofta ger en underskattning av det 

verkliga intaget. Detta analyserades genom att personer intervjuades inom 

24 timmar efter en måltid. 100 Med tanke på att vi i COMPASS har använt 

kostdata till största delen för att rangordna ungdomars matvanor anser vi att 

den använda metoden ger tillförlitliga resultat.


138 

Kostmönsteranalys 

På senare år har det blivit tydligt att det är svårt och ibland irrelevant att 

analysera samband mellan intag av enstaka näringsämnen och hälsa. 

Människor äter hela måltider som består av en komplex blandning av 

många olika näringsämnen. Kostintaget kan grupperas i ett antal mönster, 

där olika typer av livsmedel ingår i varje mönster. Ofta finns det starka samband 

mellan intag av olika näringsämnen, vilket gör det svårt att studera den 

isolerade effekten av enstaka näringsämnen. Kostmönsteranalys är ett alternativt 

och kompletterande sätt att studera samband mellan kost och hälsa. 101 

I ett folkhälsoperspektiv fyller kostmönsteranalysen ett behov eftersom den 

är inriktad på livsmedel och livsmedelsgrupper istället för enstaka näringsämnen. 

I COMPASS-studien identifierades med principalkomponentanalys 

tre komponenter som kallades ”onyttig mat”, ”nyttig mat” och ”traditionell 

mat”. Resultaten visar tydliga samband mellan kostmönster, fysisk aktivitet 

och självkänsla, vilket torde öka intresset för denna metod i det framtida 

folkhälsoarbetet. 

BMI-måttets relevans hos unga 

I denna rapport har vi nästan uteslutande använt BMI-gränser för övervikt 

och fetma enligt rekommendationen från International Obesity Task Force 

(IOTF). 80 Man kan fråga sig om BMI är ett lämpligt mått och om BMIgränserna 

är adekvata för barn och ungdomar. Det har visats att BMI-gränser 

för fetma har en högre sensitivitet och specificitet än BMI-gränserna för 

övervikt. 102 Härmed menas att BMI-gränserna för fetma har bättre förmåga 

att korrekt identifiera vilka som verkligen är feta (enligt en annan metod 

med hög validitet) samt att ”frikänna” dem som inte är feta. En engelsk studie 

visade att optimala värden för sensitivitet och specificitet inte uppnåddes 

med BMI-gränserna enligt IOTF. 103 

En annan begränsning med IOTF:s rekommendation är att den inte tar 

hänsyn till pubertetsutvecklingen. Materialet i COMPASS tillåter förfinade 

analyser, där man utifrån uppgifter om pubertetsutvecklingen kan skilja 

mellan ungdomar som är någorlunda färdigväxta och dem som inte är det. 

I fördjupade studier kommer man att kunna undersöka frågan om BMI är 

ett mera tillförlitligt mått som bättre förutsäger ogynnsamma hälsokonsekvenser 

hos dem som i stort sett har nått sin fulla kroppsstorlek vid 15 års 

ålder.Att BMI-gränser för fetma visar klart högre sensitivitet och specificitet 

talar för att fetma enligt IOTF80 är ett mer tillförlitligt mått än övervikt 

i större epidemiologiska studier. 

Fysisk aktivitet och BMI hos unga 

Högaktiva ungdomar i COMPASS-studien hade högre BMI-medelvärden 

än medelaktiva och lågaktiva ungdomar. Andelen överviktiga var också 

större bland fysiskt högaktiva ungdomar, speciellt bland flickorna. Däremot 

fanns inga tydliga samband mellan aktivitetsnivå och förekomsten av fetma.


Det finns åtminstone tre möjliga förklaringar till dessa fynd. I COMPASS 

har flickorna och pojkarna indelats i tredjedelar (terciler) efter energiförbrukning 

för måttlig eller hård fysisk aktivitet. Indelningen har gjorts separat 

för pojkar och flickor. Ett falskt samband mellan fysisk aktivitet och BMI 

kan uppkomma om överviktiga ungdomar överrapporterar sin fysiska aktivitet. 

En förklaring kan också vara att en del ungdomar har uppmärksammat 

sin övervikt och försöker göra något åt den genom ökad fysisk aktivitet. 

Fyndet kan också vara en indikation på BMI-måttets begränsningar. 

Både fettmassan och den fettfria kroppsmassan (skelett och muskler) ingår i 

beräkningen av BMI. Hos vissa högaktiva ungdomar kan ett högt BMIvärde 

troligen förklaras av intensiva och muskeluppbyggande idrottsaktiviteter. 

Detta kan ha bidragit till det positiva sambandet mellan fysisk aktivitet 

och BMI. I COMPASS-resultaten finns dock inga tydliga samband mellan 

den fysiska aktivitetsnivån och fettmassan eller den fettfria massan (uppmätt 

med bioelektrisk impedans).Vi tror att samtliga tre ovannämnda förklaringar 

har bidragit till det positiva sambandet mellan BMI och fysisk 

aktivitet på måttlig eller hård nivå. 

Den internationella litteraturen visar växlande resultat när det gäller relationen 

mellan fysisk aktivitet och olika mått på fetma. 104 Använda metoder 

för mätning av kroppsvikt och typen av fysisk aktivitet som uppmätts har 

avgörande betydelse. Slutsatser om orsakssamband kan bara dras utifrån longitudinella 

studier. Det är i sammanhanget intressant att notera att man i 

interventionsstudier har funnit att minskat tv-tittande gav en signifikant 

minskning i andelen feta ungdomar. Däremot gav inte den tid som användes 

till måttlig eller hård fysisk aktivitet samma signifikanta förändring. 105 

Våra resultat från COMPASS tyder på att stillasittande kan vara en underskattad 

riskfaktor för övervikt och fetma bland ungdomar. 

Skillnader mellan pojkar och flickor av 

betydelse för hälsan 

139 

Fysisk aktivitet och matvanor 

Det finns betydande skillnader mellan könen när det gäller fysisk aktivitet. 

Pojkarna använder omkring dubbelt så mycket energi till fysisk aktivitet 

som flickorna.Tre fjärdedelar av pojkarna klarar rekommendationen om 60 

minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag, medan två tredjedelar 

av flickorna gör det. Det är framför allt fysisk aktivitet på hård intensitetsnivå 

som skiljer sig mellan könen. Hela 38 % av flickorna ägnade sig inte 

alls åt aktivitet på hård nivå. Detta är allvarligt med tanke på betydelsen av 

fysisk aktivitet som belastar skelettet under ungdomsåren för uppbyggnaden 

av benstommen. 33;37;38 Att flickor är mindre fysiskt aktiva än pojkar stämmer 

överens med tidigare studier. 106; 107 Även om andelen ungdomar som 

enligt våra resultat klarade rekommendationen kan vara något underskattad, 

är det allvarligt att en så stor andel av ungdomarna inte klarade den – en


140 

rekommendation som av vissa experter anses vara för låg. 39 Även om pojkarna 

främjar sin hälsa med hjälp av en högre fysisk aktivitet i ungdomsåren, 

visar COMPASS-studien att de är sämre än flickorna på att följa 

näringsrekommendationerna. 67; 68 Pojkarna hade dock mer regelbundna 

måltidsvanor och åt oftare frukost och fler mellanmål än flickorna. 68 % av 

flickorna och 75 % av pojkarna angav att de åt frukost 4–5 dagar under 

skolveckan. 

Detta stämmer väl med resultat från WHO-studien Svenska Skolbarns hälsovanor 

2001/2002, där 70 % av flickorna och 80 % av pojkarna uppgav att 

de åt frukost 4–5 dagar under skolveckan. I en studie av 15-åringar från 

Göteborgs kommun och Älvsborgs län fann Höglund och medarbetare 108 

att 32 % av flickorna och 20 % av pojkarna inte åt frukost varje dag. 

Ungdomar som äter frukost 4–5 dagar per skolvecka äter färre onyttiga 

mellanmål än övriga, vilket tyder på att regelbundna frukostvanor är tecken 

på allmänt goda matvanor. Detta är i sin tur kopplat till ett högt intag av 

såväl mikronutrienter (vitaminer och mineraler) som makronutrienter (fett, 

kolhydrater och proteiner). 109 

COMPASS-studien och tidigare studier visar samstämmigt att ungdomar 

med oregelbundna frukostvanor är mer stillasittande och oftare röker 

än ungdomar med regelbundna frukostvanor. 56 Studien av Keski- 

Rahkonen visade också ett tydligt samband mellan mödrars utbildningsnivå 

och oregelbundna frukostvanor som var starkare för pojkar än för flickor. 

Hos flickor i tonåren verkar kroppsuppfattning och andra psykologiska 

faktorer ha större betydelse för frukostvanorna än socioekonomiska faktorer. 

I den finska studien såväl som i COMPASS var det ungdomarna med 

lågutbildade mödrar som hade mest oregelbundna frukostvanor. 

En svensk studie har visat att frukostvanorna är stabila mellan 15 och 21 

års ålder. 110 Det är därför viktigt att skaffa sig regelbundna frukostvanor 

tidigt i livet. En amerikansk studie har visat att normalviktiga barn med oregelbundna 

frukostvanor ökar mer i vikt under ungdomsåren än barn med 

regelbundna frukostvanor. 111 

Frukosten är också viktig för ungdomarnas skolprestation. Försök tyder 

på att frukostservering i skolan skapar lugnare miljö och bättre fysisk och 

psykisk prestationsförmåga. 112 Vi rekommenderar därför att skolorna erbjuder 

näringsriktig frukost till ungdomar som behöver det. Ett sådant erbjudande skulle 

få en utjämnande effekt på sociala skillnader i matvanor, förbättra förutsättningarna 

för inlärning för många elever och bidra till att förbättra 

näringsintaget i stort. En förutsättning är att skolorna samtidigt begränsar 

tillgången till onyttiga livsmedel. 

En indikator på goda matvanor är intaget av frukt och grönsaker (exklusive 

potatis), som enligt de svenska näringsrekommendationerna bör vara 

minst 500 gram per dag för vuxna. 68 I COMPASS-studien valde flickorna, 

speciellt de med högutbildade mödrar, nyttigare livsmedel än pojkarna och 

åt oftare frukt och grönsaker. 37 % av flickorna och 28 % av pojkarna åt


141 

frukt eller grönsaker varje dag. Av flickorna åt bara 11 % både frukt och 

grönsaker varje dag, och endast 8 % av pojkarna gjorde det. Detta innebär 

att högst 10 % av ungdomarna i studien har en chans att uppnå rekommendationen 

att äta 500 gram frukt och grönsaker per dag, vilket är alarmerande 

lågt. Jämför man med vuxna uppnår enbart 20 % av kvinnorna 

och 15 % av männen rekommendationen om 500 gram frukt och grönsaker 

per dag. 113 

I en svensk studie av 15-åringar från 1996 fann man att 40 % åt grönsaker 

och 40 % åt frukt eller bär varje dag .55; 114 En annan svensk studie av 

14–15-åringar från Göteborgs kommun och Älvsborgs län visade att cirka 

30 % av pojkarna och cirka 40 % av flickorna åt grönsaker dagligen. 108 

Enligt data om 15-åringar från WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor 

2001/2002 åt 32 % av flickorna grönsaker dagligen och 22 % frukt, medan 

motsvarande siffror för pojkarna var 28 % och 21 %. 45 Ett alltför lågt intag 

av frukt och grönsaker bland unga har således konstaterats i flera studier, och 

skillnader mellan könen – med ett lägre intag av frukt och grönsaker bland 

pojkar – syns redan i tonåren. I likhet med COMPASS fann man i en finsk 

studie att familjens utbildningsnivå är en viktig bestämningsfaktor för intaget 

av grönsaker. Förutom detta visade den finska studien att elevens egen 

skolprestation var positivt relaterad till ett högre intag. 115 

Enligt WHO kan ett intag av mindre än 600 gram frukt och grönsaker 

per dag förklara 4 % av den totala sjukdomsbördan hos män och 3 % hos 

kvinnor, främst genom att dessa livsmedel minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar 

och vissa cancerformer. 2 Det finns mycket att vinna för folkhälsan 

genom att öka befolkningens frukt- och grönsaksintag. Sannolikt underlättar 

ett högt intag även upprätthållandet av viktbalans, eftersom energirikare 

livsmedel då undviks i större utsträckning. Vi rekommenderar att skolorna 

erbjuder frukt under skoldagen, vilket speciellt skulle gynna elever där frukttillgången 

i hemmet är begränsad. Grönsaksintaget skulle kunna ökas genom att mer 

attraktiva salladsbord skapas i samband med skollunchen samt genom ökad 

satsning på vegetariska rätter. 

Både finska och amerikanska studier pekar på att föräldrarnas uppmuntran 

till hälsosamma matvanor och deras närvaro under måltider – vilket i 

dessa studier var vanligare bland högutbildade – är en viktig bestämningsfaktor 

för ungdomars frukostvanor. 56 Detsamma gäller för intag av frukt, 

grönsaker och mjölkprodukter. 116; 117 Föräldrastöd är en viktig förutsättning 

inte bara för goda matvanor utan även för andra hälsobeteenden hos ungdomar. 

65 Intressant nog fann man att föräldrastöd ledde till ökad självtillit 

(”self-efficacy”) till att vara kapabel att ändra sina matvanor. 

Psykisk hälsa, självkänsla och levnadsvanor 

Av folkhälsorapporten för Stockholms län1 framgår att det psykiska välbefinnandet 

har minskat bland yngre vuxna i Stockholm, särskilt bland kvinnor. 

Dubbelt så stor andel av unga kvinnor jämfört med unga män visar


142 

tecken på psykosocial ohälsa, som är särskilt vanlig bland ekonomiskt och 

socialt utsatta grupper. De unga är den grupp som ökat mest i antal inom 

öppenvårdspsykiatrin under den senaste femårsperioden, och självmordsförsöken 

har blivit fler bland unga i Stockholms län. 

Man kan fråga sig om den ökande psykiska ohälsan bland yngre vuxna 

är relaterad till ungdomars självkänsla under tonårsperioden. Man kan visserligen 

inte dra slutsatser om orsakssamband genom att jämföra studier som 

gjorts på olika åldersgrupper, men tidigare forskning har visat att det finns 

samband mellan psykisk ohälsa och självkänsla. 118 En stor longitudinell studie 

av amerikanska skolungdomar som följdes från 12 till 14 års ålder visade 

att upplevt stöd från lärarna hade betydelse både för förändringar i självkänsla 

och för depressiva symtom. Bland ungdomar som upplevde att de 

fick stöd av sin lärare minskade förekomsten av depressiva symtom, och 

självkänslan ökade. 119 I COMPASS-resultaten hade flickorna lägre självkänsla 

än pojkarna. Lägst värde hade ungdomarna på delskalan ”psykiskt 

välmående”. 

Självkänsla är också kopplad till levnadsvanor och kroppsstorlek. 

Ungdomar med låg självkänsla åt mer sällan ”nyttig mat” och hade mer oregelbundna 

måltidsvanor än övriga. Pojkar med låg självkänsla hade dessutom 

högre BMI och större midjeomfång än dem med hög självkänsla. 

Ungdomar med övervikt och fetma hade lägre självkänsla än övriga. Vår 

kultur och massmedia betonar kroppen och utseendet. Tonårstiden är en 

period med stora kroppsliga förändringar, då de unga tenderar att värdera 

sig själva utifrån sitt utseende. 120 Bland flickor sammanfaller pubertetsutveckling 

och missnöje med kroppsstorleken med en ökad förekomst av 

depressiv sinnesstämning. 121 De ungdomar i COMPASS-studien som var 

nöjda med sin kroppsstorlek hade högre självkänsla än dem som var missnöjda 

med sin kroppsstorlek. Pojkarna var mer nöjda än flickorna, vilka i 

större utsträckning ville vara magra. Detta stämmer med en tidigare studie 

som gjorts på amerikanska studenter. 84 Den visade att många av de kvinnliga 

studenterna ville vara smalare och de manliga ville vara större, trots att 

deras kroppsstorlek låg – enligt deras egen bedömning – inom socialt 

acceptabla gränser. 

Tidigare studier har visat att massmedia påverkar ungdomars kroppsuppfattning 

122; 123 och att socialt tryck att man ska vara mager kan öka missnöjet 

med den egna kroppen. 124 Å andra sidan visade en finsk studie en klar 

tendens att andelen ungdomar som anser sig vara överviktiga minskar med 

tiden, både bland överviktiga och bland normalviktiga. 125 Detta kan tolkas 

som en pågående normförändring. I takt med att ungdomar blir allt tjockare 

är de mindre bekymrade över att vara överviktiga då fler av deras kamrater 

utvecklas på samma sätt. 

Fysisk aktivitet tycks vara en viktig komponent i utvecklingen av ungdomars 

självkänsla. Fysiskt aktiva ungdomar hade högre självkänsla än inaktiva. 

Ungdomar med låg självkänsla var mer stillasittande och mindre fysiskt


143 

aktiva på måttlig och hård nivå än dem med hög självkänsla. Ungdomar 

som idrottade organiserat hade högre självkänsla än dem som inte gjorde 

det. Samstämmigt med COMPASS fann Strauss att tonåringar med låg 

självkänsla oftare är rökare än dem med hög självkänsla. 61


144 

Social och etnisk ojämlikhet i levnadsvanor 

och kroppsstorlek 

Ett viktigt fynd i COMPASS-studien är att fetma hos ungdomarna som 

deltog varierar i relation till moderns utbildningsnivå. Bland flickor var 

fetma mer än tre gånger så vanligt om modern var lågutbildad, medan det 

hos pojkar var nästan dubbelt så vanligt bland dem med lågutbildade mödrar. 

Dessa fynd stämmer väl överens med studier från andra europeiska länder, 

som också visar en klart större andel överviktiga bland barn till lågutbildade 

föräldrar än till högutbildade föräldrar. 7;8 

I COMPASS-resultaten är andelen med fetma större bland ungdomar 

med utländsk och invandrarbakgrund än bland ungdomar med svensk bakgrund.Tolkningen 

av sambandet mellan etnicitet och fetma försvåras av att 

ungdomarna och/eller deras föräldrar kommer från ett stort antal olika länder, 

där levnadsvanor och genetisk risk för fetma skiljer sig från svenska förhållanden. 

I en tidigare svensk studie av unga män med utländsk bakgrund 

fann man en högre risk för övervikt bland dem vilkas mödrar hade invandrat 

från Finland och forna Östeuropa. 126 Dessa resultat stämmer väl överens 

med en befolkningsstudie från Malmö, som visade på en ökad risk för övervikt 

bland vuxna invandrare från Finland och länder i forna Östeuropa. 127 

I COMPASS-studien var det inte meningsfullt att dela in ungdomarna med 

fetma efter moderns födelseland, eftersom antalet individer skulle bli lågt i 

de enskilda grupperna. 

Matvanor och fetma 

Ungdomar med invandrarbakgrund åt dubbelt så ofta ”onyttig mat” – som 

i denna studie var godis, choklad, chips, kakor, bullar, sockerhaltig läskedryck, 

hamburgare, kebab, pizza och pommes frites – jämfört med ungdomar 

med svensk bakgrund. Samma skillnad i intag av ”onyttig mat” fanns 

när ungdomar med låg- respektive högutbildad hemmiljö jämfördes. 

Ungdomar med lågutbildade mödrar hade mer oregelbundna måltidsvanor, 

i synnerhet frukostvanor, och de åt mer ”onyttig mat” och mindre frukt och 

grönsaker. Dessutom var ungdomar med lågutbildade mödrar och med 

invandrarbakgrund mer stillasittande än andra. Resultaten från COMPASSstudien 

tyder på att stillasittandet i kombination med ett högt intag av energitäta 

livsmedel är en viktig faktor bakom de sociala och etniska skillnaderna 

i förekomsten av fetma bland dessa ungdomar. Överviktiga ungdomar 

rapporterade ett lägre intag av ”onyttig mat” och mellanmål. Detta kan förklaras 

av en större medvetenhet om hälsosamma matvanor som följd av 

övervikten och/eller underrapportering. 

Även andra undersökningar ger en tydlig bild som visar att intaget av 

frukt och grönsaker är starkt relaterat till social ställning. 128; 129 Bland ungdomar 

är tillgången till frukt och grönsaker en viktig bestämningsfaktor för


intaget. 117 Detta i sin tur är beroende av familjens socioekonomiska ställning 

och föräldrarnas uppmuntran till goda matvanor. Mycket tyder därför 

på att en bättre tillgänglighet till nyttig mat och begränsad tillgång till onyttig 

mat är av största betydelse för att förbättra ungdomars matvanor. 

Skolmiljön, hemmiljön och även ungdomars fritidsmiljö bör vara frizoner 

för ohälsosamma livsmedel. 

Det pågår en intensiv debatt om vilken betydelse sötade läskedrycker har 

för ökningen av övervikt och fetma i västvärlden. En hög konsumtion av 

läskedryck har i flera studier visat sig vara förknippat med övervikt. 

145 

33; 130 

Detta kan delvis förklaras av att socker i flytande form inte ger samma mättnadskänsla 

som kolhydrater i fast form. Konsumtion av socker via läskedryck 

leder alltså inte till minskat energiintag vid senare måltider. 131 

Prentice och Jebb drog i en översiktsartikel slutsatsen att snabbmat med hög 

energitäthet sätter människans aptitreglering ur spel, eftersom detta biologiska 

system under evolutionens gång har anpassats till en kost med mycket 

lägre energitäthet. 23 

Enligt de svenska näringsrekommendationerna bör andelen raffinerat 

socker i kosten inte överstiga 10 energiprocent.För flickor och pojkar i 15–18 

års ålder bör sockerintaget inte överstiga 55 gram respektive 70 gram per 

dag. 68 Av ungdomarna i COMPASS-studien åt 7 % godis/choklad dagligen, 

och 45–50 % konsumerade godis/choklad tre dagar eller mer per vecka. 7 % 

av flickorna och 14 % av pojkarna drack ”vanlig läsk” dagligen. I studien från 

Göteborgs kommun och Älvsborgs län konsumerade 32 % av pojkarna och 

20 % av flickorna någon form av läskedryck varje dag. 108 Motsvarande siffror 

i COMPASS är 20 % för pojkarna och 12 % för flickorna. Enligt Livsmedelsverkets 

Livsmedelsdatabas innehåller en ”vanlig läsk” med 330 ml cirka 

30 gram socker. Eftersom tillsatt socker finns i många livsmedel är det mycket 

troligt att en stor del av ungdomarna i COMPASS-studien hade ett sockerintag 

som överstiger rekommendationen. 

Man vet att tillgången på onyttiga livsmedel i skolmiljön och hemmet 

spelar en avgörande roll för skolungdomars konsumtion. 132 I USA är automater 

med läskedrycker och godis på skolor och läroanstalter ett stort 

bekymmer. En liknande utveckling måste förhindras i Sverige. Vi rekommenderar 

att onyttiga livsmedel inte bör finnas i skolan eller i annan kommunal 

verksamhet för barn och ungdomar. 

Fysisk aktivitet och fetma 

Ungdomar med lågutbildade mödrar var mer stillasittande än dem med 

högutbildade mödrar, främst på grund av ett mer omfattande tv-/videotittande. 

Tidigare studier har visat på samband mellan tv-/videotittande och 

fetma. 27; 133; 134 COMPASS visade däremot inga samband mellan användning 

av persondatorer och fetma, vilket också stämmer med tidigare studier. 

26; 135; 136 När förebyggande insatser mot inaktivitet och stillasittande


146 

planeras tycks det därför vara viktigt att fokusera på att minska tv-/videotittandet. 

Detta skulle dessutom minska exponeringen för reklam för ohälsosamma 

livsmedel. 

Ungdomar med utländsk bakgrund eller invandrarbakgrund var, som 

tidigare nämnts, i större utsträckning överviktiga och feta än ungdomar 

med svensk bakgrund.Vad som inte stämmer med mönstret är att pojkarna 

i COMPASS med lågutbildade mödrar och de med utländsk eller invandrarbakgrund 

förbrukade mer energi på måttlig och hård fysisk aktivitet än 

pojkarna med högutbildade mödrar och dem med svensk bakgrund. Motsvarande 

skillnader fanns inte för flickorna. Detta skulle till en del kunna 

förklara iakttagelsen att de sociala skillnaderna i fetma är mindre uttalade 

hos pojkar än flickor. Det är troligt att den ökade fysiska aktiviteten bland 

ungdomar med lågutbildade mödrar och dem med icke-svensk bakgrund är 

för låg för att kompensera deras frekventa intag av energitäta och onyttiga 

livsmedel. 

Social ställning, strukturella samhällsfaktorer och fetma 

Flera svenska studier av vuxna individer i ett brett åldersintervall har visat 

att andelen med övervikt och fetma är betydligt större bland lågutbildade 

än bland högutbildade. 1; 4–6 Det är viktigt att förstå varför låg social ställning 

leder till sämre matvanor och övervikt. Har lågutbildade föräldrar och deras 

barn svårare att få vardagen att gå ihop med regelbundna måltider? Har de 

svårare att motstå de kommersiella krafter som påverkar människor att äta 

ohälsosamma livsmedel? Förhållanden som främjar konsumtionen av energitäta 

och onyttiga livsmedel, begränsar fysisk aktivitet och främjar stillasittande 

kan vara svåra att bemästra, inte minst av de resurssvaga grupperna i 

samhället. 137 

Utbildningsnivå, inkomst och yrke är de viktigaste sociala bestämningsfaktorerna 

för kroppsvikt, levnadsvanor och hälsa. Enligt en jämförande studie 

av socioekonomiska skillnader i hälsoindikatorer i Europa138 förklaras 

effekten av utbildning med att välutbildade har högre självkänsla, mer kunskaper 

om sambandet mellan beteende och hälsa och därför bättre levnadsvanor.Välutbildade 

utnyttjar hälso- och sjukvården på ett bättre sätt genom 

att de kommunicerar mer och är mer lyhörda. Matreklam i tv visade sig i 

en studie ha större påverkan på matinköpen i familjer med låg socioekonomisk 

status än i familjer med hög socioekonomisk status. 139 

Överviktsepidemin kan inte bromsas enbart genom individinriktade 

insatser. Ofta är bortfallet i individinriktade förebyggande program större 

bland lågutbildade, och högutbildade har lättare att ta till sig hälsobudskap 

och skilja på saklig och osaklig information. Reklamen i massmedia tar 

ingen hänsyn till om resurssvaga grupper uppfattar att man kan uppnå ett 

njutningsfullt och trivsamt liv genom att konsumera vissa onyttiga livs- eller 

njutningsmedel. 

Som en motkraft behövs samhälleliga hälsoinformationsinsatser. 140 Det


147 

är dock viktigt att tänka på att information är ett relativt svagt instrument, 

om det inte kombineras med andra metoder. Informationskampanjer kan 

öka medvetenheten om ett visst hälsoproblem men sällan åstadkomma långsiktiga 

förändringar i människors beteenden. 

Förebyggande strategier mot övervikt och fetma måste i högre grad 

fokusera på s.k. stödjande miljöer kring individen, familjen och konsumenten. 

Stödjande miljöer är sådana som underlättar för människor att göra hälsosamma 

val och bör finnas i skolan, på arbetsplatsen, i hälso- och sjukvården, 

inom fritidssektorn och i närområdet, och de kan därför involvera 

lokala, regionala och nationella beslutsfattare. 18–20; 66 Det krävs hälsoinformation 

anpassad för målgruppen och framför allt kraftfulla strukturella 

insatser i syfte att skapa stödjande miljöer för hälsosamma levnadsvanor, om 

det ska vara möjligt att vända utvecklingen.Ytterst är det en politisk fråga 

om samhället är berett att vidta restriktioner i marknadsföring och åtgärder 

för att erbjuda attraktiva fritidsaktiviteter även för dem som inte lockas av 

dagens föreningsliv. 

Social ställning och fetma i ett levnadsförlopp 

En studie från Storbritannien har tidigare visat att låg social ställning i barndomen 

har stor betydelse för levnadsvanor och risken för övervikt och 

fetma vid 33 års ålder. 141 Här var skillnaderna i BMI mellan barnen från 

lägre och högre socialgrupper inte så tydliga i förskoleåldern, men de blev 

desto mer markanta i vuxen ålder då även levnadsvanorna skilde sig mycket 

mellan socialgrupperna. Män och kvinnor med ursprung i lägre sociala 

grupper hade mer ohälsosamma levnadsvanor och högre BMI än dem från 

högre socialgrupper. Låg socialgrupp i barndomen hade alltså stor betydelse 

för levnadsvanor och risken för fetma senare i livet. 

En studie från Danmark visade att sociala faktorer i barndomen, inte 

minst uppväxt i områden med dåliga bostäder, har stor betydelse för risken 

för övervikt i yngre vuxenålder. 142 Eftersom fetma i ungdomsåren är en 

viktig bestämningsfaktor för fetma senare i livet48, är våra resultat från 

COMPASS relevanta i tolkningen av orsakerna till social ojämlikhet i hälsa 

bland vuxna. Barn och ungdomar från hem med låg social ställning är en 

högriskgrupp för övervikt och fetma senare i livet, och med detta följer 

ökad risk för insjuknande och förtidig död i högt blodtryck, typ 2-diabetes 

och hjärtinfarkt. De starka sambanden mellan social ställning, levnadsvanor 

och fetma aktualiserar en övergripande fråga om hur social ojämlikhet i 

hälsa ska kunna minskas i framtiden. 138; 143 Frågor man ställer sig är:Vilka 

orsaker till social ojämlikhet i hälsa är möjliga att undvika och kan därmed 

åtgärdas? Vilka metoder är effektiva i detta arbete? Antar man att resurssvaga 

grupper inte har en ökad genetisk disposition för att bli feta – vilket 

knappast är troligt – kommer man till slutsatsen att social ojämlikhet i fetma 

och i sjukdomar relaterade till fetma till stor del kan undvikas genom förbättrade 

levnadsvanor.


148 

Socioekonomiska konsekvenser av övervikt och fetma 

Sobal har utarbetat en begreppsram för sambanden mellan övervikt och 

socioekonomisk ställning. 144 Processer som leder från socioekonomiska förhållanden 

till utveckling av övervikt senare i livet är inte likadana som de 

processer som startar med övervikt och får socioekonomiska konsekvenser. 

I en spansk studie, där utvecklingen av kroppsvikten mättes över tid, noterade 

man att socioekonomiska skillnader i förekomsten av övervikt ökade 

med åldern för kvinnor och minskade för män. 145 Det är troligt att fetma 

är mer socialt stigmatiserande för kvinnor än för män, vilket studier från 

USA också tyder på. 146; 147 I dessa studier fann man att övervikt eller fetma 

i ungdomsåren får stora konsekvenser senare i livet när det gäller utbildning, 

inkomstutveckling, partnerval och äktenskap. Överviktiga och feta kvinnor 

hade mycket sämre framtidsutsikter än normalviktiga kvinnor och överviktiga 

eller feta män. 146; 147 

Det är möjligt att kvinnor från högre socioekonomiska grupper har starkare 

press på sig att leva upp till dagens skönhetsideal, och att de därför i 

högre utsträckning försöker att hålla sig slanka. Kroppsuppfattningen varierar 

mellan socialgrupper, och detta fenomen är starkare hos kvinnor än hos 

män. Kvinnor från högre socialgrupper tycker i större utsträckning att de är 

överviktiga än kvinnor från lägre socialgrupper. 145 Även i COMPASS-studien 

sågs tendenser till att flickor med högutbildade mödrar i större 

utsträckning ville vara smala än övriga flickor. 

Rökvanor, levnadsvanor och kroppsstorlek 

Levnadsvanor grundläggs ofta under barndomen eller i ungdomsåren och 

har betydelse för hälsan på lång sikt genom sin varaktighet. 149 Detta gäller 

inte minst för rökning. Resultaten från COMPASS visar att cirka 10 % av 

flickorna och cirka 6 % av pojkarna rökte dagligen. Detta är något lägre siffror 

än i WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor 2001/2002, där 19 % av 

flickorna och 11 % av pojkarna vid 15 års ålder angav att de rökte dagligen. 

45 Att en större andel av flickorna än pojkarna är rökare stämmer med 

andra studier. 44; 108; 150; 151 COMPASS visar att ungdomar med lågutbildade 

mödrar oftare var rökare än ungdomar med högutbildade mödrar, samt att 

rökare hade lägre BMI än icke-rökare. Rökningen bidrar på så sätt till en 

minskning av den sociala gradienten för övervikt och fetma. 

En tydlig skillnad mellan rökare och icke-rökare finns när det gäller matvanorna 

och då speciellt frukostvanorna. Som tidigare nämnts åt rökande 

ungdomar fler onyttiga mellanmål och mindre ofta frukost jämfört med 

icke-rökande ungdomar, vilket även överensstämmer med finska studier. 56 

Vidare var rökande ungdomar oftare lågaktiva jämfört med icke-rökande. 

Rökning är alltså förknippat med ett spektrum av ohälsosamma levnadsvanor 

och är en stark riskfaktor för bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, vilket 

understryker vikten av tidiga förebyggande insatser. Insatser på samhälls-


nivå, som rökförbud på många ställen och tobaksskatt, har troligen bidragit 

till att minska andelen rökare. 152 Detta visar att strukturella insatser kan ha 

stor betydelse om de accepteras av allmänheten. 

Områdesfaktorers betydelse för levnadsvanor 

och kroppsvikt 

149 

Närområdet där ungdomar bor och går i skolan påverkar deras levnadsvanor 

och hälsa. Studier från Skottland tyder på att faktorer som är specifika 

för lokalsamhället har betydelse för befolkningens kroppsstorlek och förekomsten 

av övervikt, när hänsyn tagits till relevanta individfaktorer. 153 

Studien visade att utbudet av hälsofrämjande aktiviteter varierade mellan 

närområden som indelats efter olika socioekonomiska förhållanden. 

Utbudet var minst i fattiga områden, och där var befolkningens BMI högst. 

I rika områden var utbudet av aktiviteter störst och BMI lägst. Även svenska 

studier visar att individer från resurssvaga områden i större utsträckning 

röker, är fysiskt inaktiva och överviktiga, när hänsyn tagits till befolkningens 

socioekonomiska ställning. 154 

Kommunala resurser har betydelse för den materiella infrastrukturen, 

som utbudet av fritidsaktiviteter, skolmåltider och skolidrott, gång- och 

cykelvägar m.m. Sociala relationer, social organisation och närområdets 

sociokulturella särdrag har också stor betydelse för ungdomars livsstil och 

levnadsvanor. 21; 155 Social organisation och sociokulturella förhållanden 

påverkar bl.a. ungdomars umgänge med vuxna i området och deras deltagande 

i föreningslivet. 

I COMPASS har vi studerat kommunernas policy och planer för bättre 

folkhälsa, utbudet av idrottsaktiviteter och idrottsanläggningar, möjligheter 

till friluftsliv, kommunalt stöd till idrott och friluftsliv samt skolans roll som 

en stödjande miljö för hälsa. 

I Nykvarn, Salem och Botkyrka, som har högst antal idrottsanläggningar 

per 1 000 invånare, hade flickorna högst energiförbrukning för måttlig 

och hård fysisk aktivitet. Dessa tre kommuner har också den största andelen 

flickor som klarade rekommendationen. Å andra sidan ligger Huddinge 

nära Botkyrka i antal idrottsanläggningar per 1 000 invånare men har den 

minsta andelen ungdomar som klarade rekommendationen. Huddinge har 

minsta antalet föreningar per invånare, men det faktum att föreningarna 

varierar mycket i storlek försvårar tolkningen. Även om resultaten inte är 

helt entydiga tyder de dock på att närområdets förutsättningar för fysisk 

aktivitet har viss betydelse för hur många som uppnår rekommendationen 

för fysisk aktivitet. 

Det är anmärkningsvärt att en större andel av flickorna klarade rekommendationen 

och hade högre energiförbrukning i områden där idrottsanläggningarna 

är fler i relation till folkmängden. Kan det vara så att flickor-


150 

na får bättre ”utrymme” om utbudet är stort? Kommunerna bör inventera behoven 

av idrotts- och fritidsanläggningar och undvika nedläggningar. 

Policy och mål för ungdomars hälsa inom kommunerna 

samt uppföljning 

Kommunanalysen i COMPASS visade att Botkyrka och Södertälje, de två 

områden som hade de största skillnaderna i inkomst och störst andel lågutbildade, 

hade den mest uttalade folkhälsostrategin av alla områden i det 

dåvarande Sydvästra sjukvårdsområdet.Att ha mål för barns och ungdomars 

hälsa var ganska ovanligt i studieområdet. Utöver Botkyrka och Södertälje 

var det bara Nykvarn som hade sådana mål, trots att ungdomars psykiska 

hälsa har försämrats samtidigt som förekomsten av övervikt och fetma har 

ökat. 1;5 För att komma till rätta med problemen behöver folkhälsoarbetet bli 

mer målinriktat. Det är inte ovanligt att man antar mål och program utan 

att besluta hur målen ska följas upp. Stockholms stad antog år 2001 ett 

ambitiöst idrottspolitiskt program, bl.a. med målsättningen att nå inaktiva 

ungdomar och utgå från barns och ungas preferenser. Genom fokusgruppsintervjuer 

samlas kunskaper in om ungdomarnas behov och önskemål. Av 

resursskäl är uppföljningen begränsad till kundenkäter, dvs. enkäter till personer 

som faktiskt besöker anläggningarna. 156 Om man vill lyckas nå inaktiva 

ungdomar måste uppsökande verksamhet bedrivas, förslagsvis i samarbete 

med skolan. Sedan måste även mer resurser läggas på uppföljning för 

att bedöma om målen nås och hur insatserna kan förbättras. 

COMPASS-studiens resultat visar inga enkla samband mellan kommunens 

policy och planer och ungdomarnas levnadsvanor och hälsa. Det är 

inte heller att förvänta, eftersom utgångsläget är så olika i de olika områden 

som studerats. Det finns dock god grund för att anta att ett aktivt folkhälsoarbete 

är en förutsättning för att befolkningens villkor för en god folkhälsa 

ska bli bättre. Vi föreslår därför att kommuner och landsting formulerar mål 

och åtgärder för ungdomars levnadsvanor och hälsa samt följer upp dem med lämpliga 

indikatorer. 

Betydelsen av cykling och promenader 

Promenader och cykling för transport och nöje är en viktig del av människors 

vardagliga fysiska aktivitet. Forskare i Australien har undersökt vilka 

faktorer som har betydelse för människors benägenhet att gå och cykla157, och dessa skulle kunna värderas i ett svenskt perspektiv. De faktorer som 

tycks ha betydelse är vägarnas beskaffenhet och därefter trafiktäthet, upplevd 

risk för trafikolyckor och den personliga säkerheten, luftföroreningar, 

närhet till grönområden samt lämpliga mål för cykelturen eller promenaden, 

t.ex. parker och affärer. 

I Storbritannien har myndigheter och frivilligorganisationer samverkat i 

ett systematiskt arbete för att skapa ett nätverk av cykelvägar. 158 Man drar 

slutsatsen att dessa cykelvägar kan få effekter på folkhälsan om de utnyttjas


i tillräcklig omfattning. Man ger också förslag på hur utnyttjandet av nätverket 

av cykelvägar kan utvärderas. 

I ett internationellt perspektiv är möjligheterna till promenader och cykling 

goda i sydvästra Storstockholm. Kommunanalysen i COMPASS visade 

en hög medvetenhet om betydelsen av säkra cykel- och gångvägar i alla 

områden. Även om alla kommuner och stadsdelar angav att invånarna har 

god tillgång till grönområden och aktivt arbetar med att förbättra förutsättningarna 

för gående och cyklande trafikanter, visar vår studie att en del 

återstår att göra. Cirka 15 % av flickorna och 18 % av pojkarna cyklar eller 

promenerar aldrig på fritiden, och 17 % av ungdomarna cyklar eller promenerar 

aldrig till skolan. 5 % av ungdomarna cyklar eller promenerar aldrig, 

vare sig till skolan eller på fritiden. 

Andelen som aldrig cyklar eller går till skolan varierar stort mellan kommunerna/stadsdelarna. 

Salem har minst andel flickor som aldrig cyklar eller 

går till skolan, och Huddinge har störst andel. Bland pojkarna är motsvarande 

andel minst i Hägersten och störst i Huddinge. Med tanke på hur 

många ungdomar som inte når den rekommenderade mängden fysisk aktivitet, 

borde det vara ett självklart mål för kommunerna att alla ungdomar 

som själva kan ta sig till och från skolan ska göra det. Kanske skulle det även 

medföra att ungdomarna cyklar och går mer på fritiden. Föräldrar och lärare 

bör aktivt uppmuntra till detta, och skolvägarna bör vara i ett sådant skick 

att föräldrar vågar släppa iväg sina barn. Vi föreslår att kommunerna formulerar 

mål om att alla barn och ungdomar som kan gå eller cykla till och från skolan ska 

göra det samt skapar nödvändiga förutsättningar. Informationsarbete bör bedrivas för 

att öka barns och föräldrars motivation för detta. 

Deltagande i organiserad och oorganiserad idrott 

Ungefär 78 % av pojkarna och 64 % av flickorna klarade rekommendationen 

om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag. 

Variationerna mellan kommunerna/stadsdelarna i andelen ungdomar som 

uppfyllde rekommendationen var större för flickorna än för pojkarna. Det 

fanns stora skillnader mellan områdena när det gäller andelen ungdomar 

som var medlemmar i en idrottsförening. Bland flickorna varierade andelen 

med en faktor 1,6 och bland pojkarna med en faktor 1,5 mellan de olika 

områdena. 

År 1990 genomfördes en enkätstudie i stadsdelen Farsta i Stockholm av 

högstadie- och gymnasieelevers deltagande i och attityder till idrott och 

motion. 159 Bland 240 högstadieelever var 57 % av pojkarna och 49 % av 

flickorna medlemmar i någon idrottsförening. I COMPASS var motsvarande 

siffror 61 % för pojkar och 46 % för flickor, alltså ganska lika. Detta betyder 

att aktiviteter för flickor är eftersatta, och att idrottsföreningar i större 

utsträckning borde erbjuda aktiviteter som flickor vill delta i. Farstastudien 

visade att den främsta skillnaden mellan pojkar som var med i idrottsföreningar 

och icke-medlemmar var att medlemmarna strävade mer efter 

151


152 

framgång i hälsa och fysisk status. Bland flickorna var det medlemmarnas 

positiva syn på idrottens sociala värde som främst skilde dem från icke-medlemmar. 

Flickorna i Farstastudien som inte var medlemmar i en idrottsförening 

hade en mer negativ syn på sin egen kropp. 

COMPASS-resultaten visar att var tionde pojke och var femte flicka inte 

var fysiskt aktiv, varken i förening eller på egen hand. Två tredjedelar av 

flickorna och hälften av pojkarna skulle vilja öka sin fysiska aktivitet. Detta 

är ett uttryck för en ändringsbenägenhet som kommunerna bör ta fasta på. 

Rätt typ av motivation och insatser skulle kunna få en större andel att bli 

fysiskt aktiva.Troligen saknas det aktiviteter som lockar tonåringar som vill 

idrotta på lägre ambitionsnivå, vilket också framhållits av idrottsnämnden i 

Stockholms stad. 156 Vi rekommenderar därför att kommunerna bör formulera tydliga 

mål och kriterier för det ekonomiska stödet till föreningarna. Resurserna bör prioriteras 

så att utbudet av aktiviteter i högre grad tilltalar flickor och lågaktiva barn och 

ungdomar. 

När det gäller att aktivera passiva ungdomar är det viktigt att utgå från 

deras önskemål och behov. Vi har kartlagt vilka aktiviteter ungdomarna 

skulle vilja delta i men som de inte utövar i dag. Oberoende av aktiviteternas 

art och natur bör de ske på ett lustfyllt sätt.Tidigare studier har visat att 

påtvingade aktiviteter i ungdomsåren eller deltagande efter övertalning 

leder till ett motstånd mot fysisk aktivitet senare i livet. 160 Som påpekats av 

idrottsförvaltningen i Stockholms stad finns i dag en brist på ledare inom 

idrotten. 156 Dagens ledare är ofta unga eller föräldrar som har svårt att hinna 

med ett åtagande utöver vardagens krav. Frågan är därför om en ökad 

offentlig satsning på betalda idrotts- och fritidsledare och ett rikt utbud av 

aktiviteter bör bli en lika självklar investering för kommunerna som t.ex. 

biblioteksverksamheten. Vi rekommenderar att kommunerna regelmässigt undersöker 

vilka aktiviteter med inslag av fysisk aktivitet som ungdomar vill delta i. 

Särskild hänsyn bör tas till lågaktiva ungdomars önskemål. Kommunerna bör stimulera 

till samarbete mellan skolan och idrotts- och friluftsorganisationer. 

Skolan som stödjande miljö för fysisk aktivitet och goda matvanor 

Kommunanalysen visade att det finns en hög medvetenhet om skolans möjligheter 

att vara en stödjande miljö för hälsa. Huddinge och Botkyrka kommuner 

jobbar aktivt med detta. I Botkyrka är ungdomarna mest nöjda med 

skolmaten (58 %), och även Huddinge ligger på en hög nivå (46 %). 

Däremot verkar det behövas ökad uppmärksamhet på frågan i Nykvarn, där 

bara 29 % anser att skolmaten oftast eller alltid är bra. Nykvarns ungdomar 

är relativt aktiva inom den organiserade idrotten, och då finns det kanske 

mindre motivation för skolorna att ha en tydlig hälsofrämjande inriktning. 

Familjerna i Nykvarn är också bland de mest välutbildade och resursstarka, 

vilket sannolikt betyder att en stor del av ungdomarnas hälsofostran sker i 

hemmet. 

Bland ungdomarna i COMPASS-studien var det 87 % som oftast åt


153 

lunch i skolmatsalen. En studie av samma åldersgrupp i Göteborg kommun 

och Älvsborgs län från 1996 visade att bara 50 % av pojkarna och 30 % av 

flickorna 108 åt sin lunch i skolmatsalen, vilket är en anmärkningsvärt mycket 

mindre andel än i COMPASS. Frågan är om skillnaden beror på att skolluncher 

har fått mycket uppmärksamhet och förbättrats under senare år, 

eller om det finns regionala skillnader. Även när det gäller skolmåltider finns 

en del kvar att göra i f.d. Sydvästra sjukvårdsområdet. Skolmåltidsverksamheten 

bör följa Livsmedelsverkets riktlinjer för skolluncher. 

Enligt Skolverket är syftet med ämnet Idrott och hälsa bl.a. att ”Eleven 

ska förstå sambandet mellan mat, motion och hälsa”. 161 För den tiondel av 

alla pojkar och den femtedel av alla flickor som i COMPASS angav att de 

inte var fysiskt aktiva, vare sig i förening eller på egen hand, är skolidrotten 

extra viktig. I praktiken är denna den enda formen av hård fysisk aktivitet 

i deras vardagsliv. Över 90 % av ungdomarna angav att de brukar delta i 

idrottsundervisningen i skolan. 81 % av pojkarna och 59 % av flickorna 

angav att de rörde sig hela tiden under idrottslektionerna. Skolverket har 

nyligen slutfört en utvärdering av ämnet Idrott och hälsa, som samstämmigt 

med COMPASS visar att pojkars intressen i stor utsträckning styr ämnets 

innehåll. 162 

Skolverket noterar också i sin utvärdering att elever som är inaktiva på 

fritiden i större utsträckning känner sig dåliga och klumpiga i allmänhet. 

Detta tyder på att fysiskt inaktiva har låg självkänsla, som vi också har noterat 

i COMPASS. I en avhandling från Malmö Högskola 163 visades att daglig 

motorikträning i årskurs 1 till 3 kan förbättra barns motoriska färdigheter 

väsentligt, speciellt hos barn som har problem med motoriken.Tidig 

identifikation och träning av barn skulle på så sätt eventuellt kunna minska 

andelen ungdomar som känner sig klumpiga, har låg självkänsla och som 

blir fysiskt inaktiva av det skälet i tonåren.Avslutningsvis konstateras i Skolverkets 

rapport att det behövs en diskussion om innehållet i ämnet Idrott 

och hälsa och en vidareutveckling av ämnets teori och praktik för att kunna 

möta barns och ungdomars behov och intressen. Detta måste göras både 

nationellt och på kommunal nivå. I skolans arbetsplaner för ämnet Idrott och 

hälsa bör flickornas och de mindre aktiva elevernas behov och önskemål uppmärksammas 

och tillgodoses i högre grad än tidigare.Vi rekommenderar vidare att läroplanens 

nya tillägg om att skolan ska sträva efter att alla elever ska vara fysiskt aktiva 

varje skoldag följs. Tillgång till utrustning och redskap i skolan som stimulerar 

till fysisk aktivitet kan vara ett led i detta. 

Sammanfattningsvis visar COMPASS-resultaten att det finns en del kvar 

att göra för skolorna i det tidigare Sydvästra sjukvårdsområdet. Det behövs 

en ännu större medvetenhet i skolorna om matvanornas och den fysiska 

aktivitetens betydelse för hälsan. Mycket av skolans hälsoundervisning har 

koncentrerats på frågor om alkohol, narkotika och tobak. Matlagning och 

matens betydelse för hälsan samt konsumentkunskap ingår i ämnet Hemoch 

konsumentkunskap, som har ett ganska begränsat utrymme i grundsko-


154 

lans timplan. 164 Frågan är om skolans undervisning i hemoch konsumentkunskap 

har utvecklats i samma takt som snabba samhällsförändringar kräver. 

Skolan har en stor uppgift i att vara en motkraft till kommersiella krafter 

som styr ungdomar mot en ökad konsumtion av ohälsosamma livsmedel. 

I en genomgång av internationella erfarenheter kring arbetet med kostoch 

hälsofrågor i skolan understryks att denna inte bara ska utveckla kunskaper 

och färdigheter. Skolan ska även belysa sociala och kulturella aspekter 

kring mat, öka självtilliten samt ge eleverna en positiv kroppsuppfattning 

och gedigen konsumentkunskap. 165 Det behövs också en ökad medvetenhet 

hos skolans personal om riskerna för övervikt och fetma bland barn och 

ungdomar. Förebyggande insatser under skoldagen ska inte ses åtskilda från 

insatser på fritiden. 

Stadsdelen Skärholmen betonar i sin verksamhetsplan för 2003 betydelsen 

av samverkan mellan skola och föreningsliv med målsättningen att skapa 

förutsättningar för ökad fysisk aktivitet bland ungdomar. Skolan har en enastående 

möjlighet att identifiera elever som behöver extra stöd för att 

komma tillrätta med psykiska och fysiska problem samt osunda levnadsvanor. 

I en systematisk litteraturöversikt konstaterade man att det i stor 

utsträckning saknas studier som visar att förebyggande program kan minska 

förekomsten av fetma i samhället. 166 Det är därför angeläget att nya primärpreventiva 

strategier utformas och utvärderas i väl genomförda studier. 

Primärprevention är enda möjliga lösningen till det folkhälsoproblem som 

fetma utgör i vårt samhälle. 

En modell för förståelse av hur övervikt och fetma 

utvecklas i en befolkning 

För att förstå hur övervikt utvecklas krävs en grundläggande förståelse av 

hälsobeteenden som leder till obalans mellan energiintag och energiförbrukning. 

Olika teorier har utvecklats inom beteendevetenskapen för att 

identifiera faktorer som styr mänskligt beteende.Teorier hjälper oss att identifiera 

mål för åtgärder och metoder för att lyckas med förändringsarbetet, 

samt vilka utfallsmått som är relevanta för uppföljning och utvärdering. 

Strategier för att påverka hälsobeteenden kan utöver hälsoupplysning innefatta 

strukturella förändringar inom organisationer, policy, miljöåtgärder, 

lagstiftning m.m. Insatserna kan vara integrerade, dvs. spänna från individnivån 

till policynivån. 167 

Medan de tidiga teorierna framför allt rörde psykologiska processer av 

betydelse för människors beteende, har utvecklingen gått mot att i allt högre 

grad inkludera miljön som en viktig bestämningsfaktor. När det gäller matvanor 

och fysisk aktivitet är det uppenbart att miljön har stor betydelse.Två 

teorier eller modeller – social kognitiv teori och social-ekologiska modeller 

– har med framgång använts för förståelse av vilka faktorer som bestämmer 

matvanor och fysisk aktivitet och för vägledning om lämpliga insatser.

Social kognitiv teori 

Enligt denna teori påverkas mänskligt beteende av både personliga faktorer 

och miljön. 167 Påverkan är dynamisk och reciprok, alltså ömsesidig – därför 

dubbelriktade pilar på bilden (figur 19). Miljön representerar allt som ligger 

utanför individen. Dåliga matvanor och fysisk inaktivitet är beteendefaktorer 

som ligger till grund för utveckling av övervikt och fetma. Det dagliga 

energiöverskottet kan vara mycket lågt men ändå leda till övervikt eller 

fetma efter månader eller snarare år. 

Miljö 

Personliga faktorer 


Beteende 

Figur 19. En modell för mänskligt beteende enligt social kognitiv teori. 167 

Personliga faktorer som har betydelse för utveckling av övervikt är bl.a. 

gener, självkänsla, kunskaper, färdigheter, attityder och smak som styr matvanor 

och fysisk aktivitet. Miljöfaktorerna finns i lokalsamhället och i familjen 

och beskrivs i avsnittet nedan. Miljöfaktorer på övergripande samhällsnivå 

finns inom olika politikområden, t.ex. folkhälsopolitik, livsmedelspolitik 

och miljöpolitik. Det kan vara lagstiftning som påverkar stadsplanering, 

bostadsbyggande, transport, prissättning samt marknadsföring av livsmedel. 

Ett centralt begrepp inom teorin är ”self-efficacy” (självtillit), som i det 

sammanhanget står för den tillit en person känner till att han eller hon klarar 

av en viss aktivitet, t.ex. att vara fysikt aktiv, och att kunna övervinna 

hinder för bli det. Självtillit som har stora begreppsmässiga beröringspunkter 

med självkänsla, har i ett antal studier visats vara en viktig bestämningsfaktor 

för hälsosamma matvanor bland skolbarn och vuxna samt för att sluta 

röka. 167 Detta är intressant med tanke på våra fynd i COMPASS, där såväl 

bra matvanor, hög fysisk aktivitet, rökfrihet som lågt BMI var kopplade till 

en hög självkänsla. Detta tyder i sin tur på att om man vill lyckas med beteendeförändringar 

bland barn och ungdomar kan det vara viktigt att aktivt 

jobba med att höja deras självkänsla. För hemmet och skolan kan detta vara 

en signal om att hitta varje barns starka sidor och inte enbart fokusera på 

kunskaper och färdigheter som krävs enligt läroplanen. 

155


156 

Social-ekologiska modeller 

En vidareutveckling av miljödimensionen har skett under senare år, då man 

inom beteendevetenskapen har vidgat perspektivet ännu mera mot den 

fysiska och sociala miljön som bestämningsfaktor för hälsa. Det håller på att 

växa fram en konsensus om att insatser på flera nivåer baserade på s.k. ekologiska 

modeller är ett lovande sätt att förändra människors beteende i hälsofrämjande 

syfte. Än så länge saknas dock tillförlitliga indikatorer för att 

utvärdera flernivåinterventioner på ett tillfredsställande sätt. 168 I COMPASS 

har ett antal sådana indikatorer testats, bl.a. hur många idrottsanläggningar 

det finns i ett område och om kommunerna formulerat mål för barns och 

ungdomars hälsa. 

Ekologiska modeller kan hjälpa oss att fokusera uppmärksamheten på 

miljön som bestämningsfaktor för beteendet och att planera lämpliga åtgärder 

riktade mot miljöfaktorer. Ekologiska modeller baseras på antagandet 

att beteendet påverkas av faktorer på flera nivåer samtidigt. Dessa är: 1. individuella 

faktorer, 2. interpersonella faktorer, t.ex. inom familjen, 3. institutionella 

eller organisatoriska faktorer, t.ex. skolan eller arbetsplatsen, 4. faktorer 

i lokalsamhället och 5. offentlig politik. 169 Utvecklingen går i dag 

emot att integrera insatser på flera nivåer, vilket har visat sig vara effektivt 

när det gäller åtgärder mot rökning och i projekt riktade mot hjärt- och 

kärlsjukdomar. 168 

Swinburn med medarbetare har utvecklat en ekologisk modell för förståelse 

av övervikt och fetma i ett samhällsperspektiv, där ett antal bestämningsfaktorer 

som är relevanta för överviktsproblematiken har identifierats 

(tabell 83). 19;20 I den modellen delas miljön in i en matris, med familjen, 

skolan och lokalsamhället respektive fysisk miljö, ekonomiska förhållanden, 

policy och sociokulturella förhållanden. Modellen ska kunna användas som 

ett instrument för att analysera behov och identifiera problem när det gäller 

åtgärder riktade mot övervikt. 

Tabell 83 visar hur de studerade faktorerna kan inordnas i Swinburns 

och Eggers modell. Att strukturera upp miljöfaktorer på detta sätt kan vara 

ett bra hjälpmedel när insatser ska planeras och utvärderas.


Tabell 83. Möjliga bestämningsfaktorer i miljön av betydelse för utvecklingen av övervikt i 

COMPASS-studien, efter modell av Swinburn och Egger. 20 

Miljöfaktorer Fysisk miljö Ekonomiska Policy Sociokulturella 

förhållanden förhållanden 

Familjen Boendeform och Inkomst. Normer, Moderns 

trångboddhet, regler. utbildningsnivå, 

tillgänglighet till etnicitet, 

nyttig respektive familjetyp, 

onyttig mat stöd från 

tv/video. föräldrar. 

Skolan Skolgård, Skolpeng. Läroplaner, Psykosocialidrottsutrymmen, 

riktlinjer för miljö. 

skolmatsal, skolmåltider, 

kaféer. skolhälsovårdens 

funktion. 

Lokal- Idrotts- och frilufts Stöd till Mål för barn och Föreningslivets 

samhället anläggningar, föreningslivet. ungdomars hälsa, värderingar, 

promenad- och idrottspolitiska kommunala, 

cykelvägar, program, regler för insatser för 

grönområden. föreningsbidrag, barn och 

grönstruktur- ungdomar, 

program, sociokulturella 

cykelstrategi. särdrag. 

157


158 

Rekommendationer till politiker 

och tjänstemän inom kommuner 

och landsting 

• Kommuner och landsting bör formulera mål och åtgärder för ungdomars levnadsvanor 

och hälsa samt följa upp dem med lämpliga indikatorer. 

• Kommunerna bör inventera behoven av idrotts- och fritidsanläggningar och undvika 

nedläggningar. 

• Kommunerna bör formulera tydliga mål och kriterier för det ekonomiska stödet till 

föreningarna. Resurserna bör prioriteras så att utbudet av aktiviteter i högre grad 

tilltalar flickor och lågaktiva barn och ungdomar. 

• Kommunerna bör regelmässigt undersöka vilka aktiviteter med inslag av fysisk aktivitet 

som ungdomar vill delta i. Särskild hänsyn bör tas till lågaktiva ungdomars 

önskemål. Kommunerna bör stimulera till samarbete mellan skolan och idrotts- och 

friluftsorganisationer. 

• Kommunen bör formulera mål om att alla barn och ungdomar som kan gå eller 

cykla till och från skolan ska göra det, samt skapa nödvändiga förutsättningar. 

Informationsarbete bör bedrivas för att öka barns och föräldrars motivation för 

detta. 

• Skolmåltidsverksamheten bör följa Livsmedelsverkets riktlinjer för skolluncher. 

• Skolorna bör erbjuda näringsriktig frukost till ungdomar som behöver det. 

• Skolorna bör erbjuda frukt under skoldagen. 

• Onyttiga livsmedel bör inte finnas i skolan eller i annan kommunal verksamhet för 

barn och ungdomar. 

• I skolans arbetsplaner för ämnet Idrott och hälsa bör flickornas och de mindre aktiva 

elevernas behov och önskemål uppmärksammas och tillgodoses i högre grad än 

tidigare. 

• Läroplanens tillägg om att skolan ska sträva efter att alla elever ska vara fysiskt aktiva 

varje skoldag bör följas.


159


160 

Referenser 

1. SAMHÄLLSMEDICIN STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Folkhälsorapport. Folkhälsan i 

Stockholms län. 2003:1. Stockholm: Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting, 2003. 

2. WORLD HEALTH ORGANIZATION. World health report 2002. Reducing risks, promoting 

healthy life. Geneve:World Health Organization, 2002. 

3. SOCIALSTYRELSEN. Folkhälsorapport. Stockholm: Allmänna förlaget, 2001. 

4. RASMUSSEN F, JOHANSSON M, AND HANSEN HO. Trends in overweight and obesity 

among 18-year-old males in Sweden between 1971 and 1995. Acta Paediatr 

1999;88(4):431-437. 

5. RASMUSSEN F AND JOHANSSON M. Increase in the prevalence of overweight and obesity 

from 1995 to 1998 among 18-year-old males in Sweden. Acta Paediatr 2000;89(7):888- 

889. 

6. LISSNER L, JOHANSSON S, QVIST J, RÖSSNER S, AND WOLK A. Social mapping of the obesity 

epidemic in Sweden. Int J Obes Relat Metab Disord 2000;24:801-805. 

7. LANGNASE K, MAST M, AND MULLER MJ. Social class differences in overweight of prepubertal 

children in northwest Germany. Int J Obes Relat Metab Disord 2002;26(4):566-572. 

8. GNAVI R, SPAGNOLI TD, GALOTTO C, PUGLIESE E, CARTA A, AND CESARI L. 

Socioeconomic status, overweight and obesity in prepuberal children: a study in an area 

of Northern Italy. Eur J Epidemiol 2000;16(9):797-803. 

9. EBBELING CB, PAWLAK DB, AND LUDWIG DS. Childhood obesity: public-health crisis, 

common sense cure. Lancet 2002;360(9331):473-482. 

10. BOOTH ML, CHEY T, WAKE M, NORTON K, HESKETH K, DOLLMAN J, AND ROBERTSON I. 

Change in the prevalence of overweight and obesity among young Australians, 1969- 

1997. Am J Clin Nutr 2003;77(1):29-36. 

11. ROLLAND-CACHERA MF, CASTETBON K, ARNAULT N, BELLISLE F, ROMANO MC, 

LEHINGUE Y, FRELUT ML, AND HERCBERG S. Body mass index in 7-9-y-old French 

children: frequency of obesity, overweight and thinness. Int J Obes Relat Metab Disord 

2002;26(12):1610-1616. 

12. OGDEN CL, FLEGAL KM, CARROLL MD, AND JOHNSON CL. Prevalence and trends in 

overweight among US children and adolescents, 1999-2000. JAMA 2002;288(14):1728- 

1732. 

13. PETERSEN S, BRULIN C, AND BERGSTRÖM E. Increasing prevalence of overweight in 

young schoolchildren in Umea, Sweden, from 1986 to 2001. Acta Paediatr 

2003;92(7):848-853. 

14. BERG IM, SIMONSSON B, BRANTEFOR B, AND RINGQVIST I. Prevalence of overweight 

and obesity in children and adolescents in a county in Sweden. Acta Paediatr 

2001;90(6):671-676.

Referenser 

161 

15. MCCARTHY HD, ELLIS SM, AND COLE TJ. Central overweight and obesity in British 

youth aged 11-16 years: cross sectional surveys of waist circumference. BMJ 

2003;326(7390):624. 

16. SINHA R, FISCH G,TEAGUE B,TAMBORLANE WV, BANYAS B, ALLEN K, SAVOYE M, 

RIEGER V, TAKSALI S, BARBETTA G, SHERWIN RS, AND CAPRIO S. Prevalence of impaired 

glucose tolerance among children and adolescents with marked obesity. N Engl J Med 

2002;346(11):802-810. 

17. EHTISHAM S, KIRK J, MCEVILLY A, SHAW N, JONES S, ROSE S, MATYKA K, LEE T, 

BRITTON SB, AND BARRETT T. Prevalence of type 2 diabetes in children in Birmingham. 

BMJ 2001;322(7299):1428. 

18. KUMANYIKA S, JEFFERY RW, M ORABIA A, RITENBAUGH C, AND ANTIPATIS VJ. Obesity 

prevention: the case for action. Int J Obes Relat Metab Disord 2002;26(3):425-436. 

19. SWINBURN B, EGGER G, AND RAZA F. Dissecting obesogenic environments: the development 

and application of a framework for identifying and prioritizing environmental 

interventions for obesity. Prev Med 1999;29(6 Pt 1):563-570. 

20. SWINBURN B AND EGGER G. Preventive strategies against weight gain and obesity. Obes 

Rev 2002;3(4):289-301. 

21. MACINTYRE S, ELLAWAY A, AND CUMMINS S. Place effects on health: how can we conceptualise, 

operationalise and measure them? Soc Sci Med 2002;55(1):125-139. 

22. PRENTICE AM AND JEBB SA. Obesity in Britain: gluttony or sloth? BMJ 

1995;311(7002):437-439. 

23. PRENTICE AM AND JEBB SA. Fast foods, energy density and obesity: a possible mechanistic 

link. Obes Rev 2003;4(4):187-194. 

24. JORDBRUKSVERKET. Konsumtionen av livsmedel och dess näringsinnehåll. Rapport 

2003:6. Jönköping: Jordbruksverket, 2003. 

25. CAVADINI C, SIEGA-RIZ AM, AND POPKIN BM. US adolescent food intake trends from 

1965 to 1996. Arch Dis Child 2000;83:18–24. 

26. GRUND A, KRAUSE H, SIEWERS M, RIECKERT H, AND MULLER MJ. Is TV viewing an 

index of physical activity and fitness in overweight and normal weight children? 

Public Health Nutr 2001;4(6):1245-1251. 

27. HU FB, LI TY, COLDITZ GA,WILLETT WC, AND MANSON JE. Television watching and 

other sedentary behaviors in relation to risk of obesity and type 2 diabetes mellitus in 

women. JAMA 2003;289(14):1785-1791. 

28. GORTMAKER SL, MUST A, SOBOL AM, PETERSON K, COLDITZ GA, AND DIETZ WH. 

Television viewing as a cause of increasing obesity among children in the United States, 

1986-1990. Arch Pediatr Adolesc Med 1996;150(4):356-362. 

29. DIETZ WH. The obesity epidemic in young children. Reduce television viewing and 

promote playing. BMJ 2001;322(7282):313-314. 

30. COON KA AND TUCKER KL. Television and children's consumption patterns. A review of 

the literature. Minerva Pediatr 2002;54(5):423-436. 

31. US DEPARTMENT OF HEALTH AND HUMAN SERVICES. Physical Activity and Health: A 

report of the Surgeon General. Atlanta, Georgia: US Department of Health and Human 

Services, 1996. 

32. SCHMITZ KH, JACOBS DR, JR., HONG CP, STEINBERGER J, MORAN A, AND SINAIKO AR. 

Association of physical activity with insulin sensitivity in children. Int J Obes Relat Metab 

Disord 2002;26(10):1310-1316. 

33. WORLD HEALTH ORGANIZATION/FOOD AND AGRICULTURE ORGANIZATION. Diet, 

nutrition and the prevention of chronic diseases. Report of a Joint WHO/FAO Expert 

Consultation.WHO Technical Report Series 916. Geneva:World Health Organization, 

2003.


162 

34. HARSHA DW.The benefits of physical activity in childhood. Am J Med Sci 1995;310 

Suppl 1:S109-S113. 

35. KATZMARZYK PT, MALINA RM, AND BOUCHARD C. Physical activity, physical fitness and 

coronary heart disease risk factors in youth:The Québec family study. Prev Med 

1999;29:555-562. 

36. KESANIEMI YK, DANFORTH E JR,JENSEN MD, KOPELMAN PG, LEFEBVRE P, AND REEDER 

BA. Dose-response issues concerning physical activity and health: an evidence-based 

symposium. Med Sci Sports Exerc 2001;33(6 Suppl):S351-S358. 

37. PIEHL-AULIN K OCH BRAHM H. Benskörhet förebyggs med fysisk aktivitet, kalcium och 

hormoner. Läkartidningen 1999;96:210-214. 

38. BRANCA F. Physical activity, diet and skeletal health. Public Health Nutr 1999;2(3A):391- 

396. 

39. SARIS WH, BLAIR SN,VAN BAAK MA, EATON SB, DAVIES PS, DI PIETRO L, FOGELHOLM 

M, RISSANEN A, SCHOELLER D, SWINBURN B,TREMBLAY A,WESTERTERP KR, AND 

WYATT H. How much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? 

Outcome of the IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obes Rev 

2003;4(2):101-114. 

40. ERLICHMAN J, KERBEY AL, AND JAMES WP. Physical activity and its impact on health 

outcomes. Paper 2: Prevention of unhealthy weight gain and obesity by physical activity: 

an analysis of the evidence. Obes Rev 2002;3(4):273-287. 

41. WORLD HEALTH ORGANIZATION. How much physical activity needed to improve and 

maintain health. www.who.int/hpr/physactiv/pa.how.much.html Geneva: 2003. 

42. CAVILL N, BIDDLE S, AND SALLIS JF. Health-enhancing physical activity for young people: 

Statement of the United Kingdom Expert Consensus Conference. Pediatric Exercise Science 

2001;13:12-25. 

43. STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT. Nationella rekommendationer för fysisk aktivitet. 

www.fhi.se/omfhi/verksamhet_fys.asp Stockholm: 2003. 

44. DANIELSSON M OCH MARKLUND U. Svenska skolbarns hälsovanor 1997/98.Tabellrapport. 

Health Behavior in School-Aged Children. A WHO Collaborative Study. 

Rapport nr 2000:5. Stockholm: Folkhälsoinstitutet, 2000. 

45. DANIELSSON M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Grundrapport. Health Behaviour 

in School-Aged Children A WHO Collaborative Study. Rapport nr 2003:50. Stockholm: 

Statens folkhälsoinstitut, 2003. 

46. BRATTEBY LE, SANDHAGEN B, FAN H, AND SAMUELSON G. A 7-day activity diary for 

assessment of daily energy expenditure validated by the doubly labelled water method in 

adolescents. Eur J Clin Nutr 1997;51(9):585-591. 

47. WHITAKER RC,WRIGHT JA, PEPE MS, SEIDEL KD, AND DIETZ WH. Predicting obesity 

in young adulthood from childhood and parental obesity. N Engl J Med 

1997;337(13):869-873. 

48. GUO SS,WU W, CHUMLEA WC, AND ROCHE AF. Predicting overweight and obesity in 

adulthood from body mass index values in childhood and adolescence. Am J Clin Nutr 

2002;76(3):653-658. 

49. WORLD HEALTH ORGANIZATION. Health and health behavior among young people. 

Health policy for Children and Adolescents (HEPCA) 1. Geneva: World Health 

Organization, 2000. 

50. EPSTEIN LH, PALUCH RA, KALAKANIS LE, GOLDFIELD GS, CERNY FJ, AND ROEMMICH 

JN. How much activity do youth get? A quantitative review of heart-rate measured activity. 

Pediatrics 2001;108(3):E44.

Referenser 

163 

51. KLASSON-HEGGEBO L AND ANDERSSEN SA. Gender and age differences in relation to the 

recommendations of physical activity among Norwegian children and youth. Scand J Med 

Sci Sports 2003;13(5):293-298. 

52. AARNIO M,WINTER T, PELTONEN J, KUJALA UM, AND KAPRIO J. Stability of leisure-time 

physical activity during adolescence-a longitudinal study among 16-, 17- and 18-yearold 

Finnish youth. Scand J Med Sci Sports 2002;12(3):179-185. 

53. WESTERSTÅHL M, BARNEKOW-BERGKVIST M, HEDBERG G, AND JANSSON E. Secular 

trends in sports: participation and attitudes among adolescents in Sweden from 1974 to 

1995. Acta Paediatr 2003;92(5):602-609. 

54. NEUMARK-SZTAINER D, STORY M, HANNAN PJ,THARP T, AND REX J. Factors associated 

with changes in physical activity: a cohort study of inactive adolescent girls. Arch Pediatr 

Adolesc Med 2003;157(8):803-810. 

55. SAMUELSON G. Dietary habits and nutritional status in adolescents over Europe. An overview 

of current studies in the Nordic countries. Eur J Clin Nutr 2000;54 Suppl 1:S21- 

S28. 

56. KESKI-RAHKONEN A, KAPRIO J, RISSANEN A,VIRKKUNEN M, AND ROSE RJ. Breakfast 

skipping and health-compromising behaviors in adolescents and adults. Eur J Clin Nutr 

2003;57(7):842-853. 

57. SIEGA-RIZ AM, POPKIN BM, AND CARSON T.Trends in breakfast consumption for children 

in the United States from 1965-1991. Am J Clin Nutr 1998;67(4):748S-756S. 

58. BARNPSYKIATRIKOMMITÉN SLUTBETÄNKANDE. SOU 1998:31. Stockholm: Statens offentliga 

utredningar, 1998. 

59. LAGERBERG D OCH SUNDELIN C. Risk och prognos i socialt arbete med barn. 

Forskningsmetoder och resultat. Gothia, Centrum för utvärdering av socialt arbete, 2000. 

60. FRENCH SA, STORY M, AND PERRY CL. Self-esteem and obesity in children and adolescents: 

a literature review. Obes Res 1995;3(5):479-490. 

61. STRAUSS RS. Childhood obesity and self-esteem. Pediatrics 2000;105(1):e15. 

62. THOMPSON JK, COOVERT MD, RICHARDS KJ, JOHNSON S, AND CATTARIN J. 

Development of body image, eating disturbance, and general psychological functioning 

in female adolescents: covariance structure modeling and longitudinal investigations. 

Int J Eat Disord 1995;18(3):221-236. 

63. EISENBERG ME, NEUMARK-SZTAINER D, AND STORY M. Associations of weight-based 

teasing and emotional well-being among adolescents. Arch Pediatr Adolesc Med 

2003;157(8):733-738. 

64. STUNKARD AJ, FAITH MS, AND ALLISON KC. Depression and obesity. Biol Psychiatry 

2003;54(3):330-337. 

65. IEVERS-LANDIS CE, BURANT C, DROTAR D, MORGAN L,TRAPL ES, AND KWOH CK. 

Social support, knowledge, and self-efficacy as correlates of osteoporosis preventive behaviors 

among preadolescent females. J Pediatr Psychol 2003;28(5):335-345. 

66. REGERINGEN. Proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. www.regeringen.se Stockholm: 

2002. 

67. LIVSMEDELSVERKET. Svenska näringsrekommendationer 1997. Rekommendationer för 

fett, protein och kolhydrater - för vuxna och barn över tre år. www.slv.se Uppsala: 1997. 

68. ENGHARDT BARBIERI H OCH LINDVALL C. De svenska näringsrekommendationerna 

översatta till livsmedel - Underlag till generella råd på livsmedels- och måltidsnivå för 

friska vuxna. Rapport 2003:1. Uppsala: Livsmedelsverket, 2003. 

69. STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT. Förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet. 

www.fhi.se/pdf/reg_indikatorhuvud.pdf Stockholm: 2003. 

70. STATENS SKOLVERKS FÖRFATTNINGSSAMLING. Förordning om ändring i förordningen 

(SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och 

fritidshemmet. SKOLFS. 2003:17. Stockholm: Elanders Gotab, 2003.


164 

71. FOLKHÄLSOINSTITUTET OCH STATENS LIVSMEDELSVERK. Nationella mål och strategier för 

nutrition 1999-2004. Rapport 1999:19. Stockholm, Uppsala: Folkhälsoinstitutet, Statens 

livsmedelsverk, 1999. 

72. REGERINGEN. Uppdrag att ta fram ett underlag till en handlingsplan för goda matvanor 

och ökad fysisk aktivitet i befolkningen. www.regeringen.se Stockholm: 2004. 

73. REGIONPLANE- OCH TRAFIKKONTORET STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Årsstatistik för 

Stockholms län 2003. www.rtk.sll/stat/index.htm Stockholm: 2003. 

74. REGIONPLANE- OCH TRAFIKKONTORET STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Barn och deras 

familjer i Stockholms län år 2000. Rapport 1:2002. Stockholm: Regionplane- och trafikkontoret, 

Stockholms läns landsting, 2002. 

75. REGIONPLANE- OCH TRAFIKKONTORET STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Kommunstatistik, 

Områdesdata. www.rtk.sll.se/publikationer/index.htm Stockholm: 2003. 

76. HOUTKOOPER LB, GOING SB, LOHMAN TG, ROCHE AF, AND VAN LOAN M. Bioelectrical 

impedance estimation of fat-free body mass in children and youth: a cross-validation 

study. J Appl Physiol 1992;72(1):366-373. 

77. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. Bakgrundsfakta till Arbetsmarknads- och Utbildningsstatistiken. 

En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning 1990- 

1999. LOUISE. Rapport 2002:2. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Avdelningen för 

Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik, 2002. 

78. STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING,LANDSTINGETS HÄLSOVÅRD OCH FOLKHÄLSOINSTITUTET. 

Hälsovanor hos skolbarn i Stockholms län 1993.Teknisk rapport.WHO Collaborative 

study. Grön Rapport T 240. Stockholm: Stockholms läns Landsting, Landstingets hälsovård 

och Folkhälsoinstitutet, 1993. 

79. WORLD HEALTH ORGANIZATION. Preventing and managing the global epidemic. Report 

of a WHO Consultation on obesity. Geneva:World Health Organization, 1998. 

80. COLE TJ, BELLIZZI MC, FLEGAL KM, AND DIETZ WH. Establishing a standard definition 

for child overweight and obesity worldwide: international survey. BMJ 2000;320(7244): 

1240-1243. 

81. MUST A, DALLAL GE, AND DIETZ WH. Reference data for obesity: 85th and 95th percentiles 

of body mass index (wt/ht2) and triceps skinfold thickness. Am J Clin Nutr 

1991;53(4):839-846. 

82. KUCZMARSKI RJ AND FLEGAL KM. Criteria for definition of overweight in transition: 

background and recommendations for the United States. Am J Clin Nutr 2000;72(5): 

1074-1081. 

83. RJL SYSTEMS. www.rjlsystems.com Clinton Township, Michigan, USA: 2003. 

84. RAND CS, RESNICK JL, AND SELDMAN RS. Assessment of socially acceptable body sizes 

by university students. Obes Res 1997;5(5):425-429. 

85. OUVINEN-BIRGERSTAM P. Identitetsutveckling hos barn – En jämförelse mellan finska, 

jugoslaviska och svenska barn. Doktorsavhandling. Lund: Studentlitteratur, 1984. 

86. OUVINEN-BIRGERSTAM P. Jag tycker jag är. Manual. Stockholm: Psykologiförlaget AB, 

1999. 

87. WESTERTERP KR. Assessment of physical activity level in relation to obesity: current evidence 

and research issues. Med Sci Sports Exerc 1999;31(11 Suppl):S522-S525. 

88. BOUTEN CV,VERBOEKET-VAN DE VENNE WP,WESTERTERP KR,VERDUIN M, AND 

JANSSEN JD. Daily physical activity assessment: comparison between movement registration 

and doubly labeled water. J Appl Physiol 1996;81(2):1019-1026. 

89. JOHNSON RK, RUSS J, AND GORAN MI. Physical activity related energy expenditure in 

children by doubly labeled water as compared with the Caltrac accelerometer. Int J Obes 

Relat Metab Disord 1998;22(11):1046-1052.

Referenser 

165 

90. WELK GJ AND CORBIN CB. The validity of the Tritrac-R3D Activity Monitor for the 

assessment of physical activity in children. Res Q Exerc Sport 1995;66(3):202-209. 

91. STAYHEALTHY INC. www.stayhealthy.com Monrovia, California, USA: 2003. 

92. LAMMING P OCH TRANQUIST J. Sätt Sverige i rörelse, fritiden. Rapport 2002:15. 

Folkhälsoinstitutet, 2002. 

93. REGERINGEN. Proposition 2001/02:14. Hälsa lärande och trygghet. www.regeringen.se 

Stockholm: 2001. 

94. LIVSMEDELSVERKET. Riktlinjer för skolluncher. Uppsala: Livsmedelsverket, 2001. 

95. KYLE UG, GREMION G, GENTON L, SLOSMAN DO, GOLAY A, AND PICHARD C. Physical 

activity and fat-free and fat mass by bioelectrical impedance in 3853 adults. Med Sci 

Sports Exerc 2001;33(4):576-584. 

96. LAMONTE MJ AND AINSWORTH BE. Quantifying energy expenditure and physical activity 

in the context of dose response. Med Sci Sports Exerc 2001;33(6 Suppl):S370-S378. 

97. EKELUND U, YNGVE A, AND SJÖSTRÖM M. Total daily energy expenditure and patterns of 

physical activity in adolescents assessed by two different methods. Scand J Med Sci Sports 

1999;9(5):257-264. 

98. BRATTEBY LE, SANDHAGEN B, LÖTBORN M, AND SAMUELSON G. Daily energy expenditure 

and physical activity assessed by an activity diary in 374 randomly selected 15-yearold 

adolescents. Eur J Clin Nutr 1997;51(9):592-600. 

99. CRAIG CL, MARSHALL AL, SJÖSTRÖM M, BAUMAN AE, BOOTH ML, AINSWORTH BE, 

PRATT M, EKELUND U, YNGVE A, SALLIS JF, AND OJA P. International physical activity 

questionnaire: 12-country reliability and validity. Med Sci Sports Exerc 2003;35(8):1381- 

1395. 

100. BRENER ND, BILLY JO, AND GRADY WR. Assessment of factors affecting the validity of 

self-reported health-risk behavior among adolescents: evidence from the scientific literature. 

J Adolesc Health 2003;33(6):436-457. 

101. HU FB. Dietary pattern analysis: a new direction in nutritional epidemiology. Curr Opin 

Lipidol 2002;13(1):3-9. 

102. MAST M, LANGNASE K, LABITZKE K, BRUSE U, PREUSS U, AND MULLER MJ. Use of BMI 

as a measure of overweight and obesity in a field study on 5-7 year old children. Eur J 

Nutr 2002;41(2):61-67. 

103. REILLY JJ, DOROSTY AR, AND EMMETT PM. Identification of the obese child: adequacy 

of the body mass index for clinical practice and epidemiology. Int J Obes Relat Metab 

Disord 2000;24(12):1623-1627. 

104. ROWLANDS AV, INGLEDEW DK, AND ESTON RG. The effect of type of physical activity 

measure on the relationship between body fatness and habitual physical activity in children: 

a meta-analysis. Ann Hum Biol 2000;27(5):479-497. 

105. GORTMAKER SL, PETERSON K,WIECHA J, SOBOL AM, DIXIT S, FOX MK, AND LAIRD N. 

Reducing obesity via a school-based interdisciplinary intervention among youth: Planet 

Health. Arch Pediatr Adolesc Med 1999;153(4):409-418. 

106. PRATT M, MACERA CA, AND BLANTON C. Levels of physical activity and inactivity in 

children and adults in the United States: current evidence and research issues. Med Sci 

Sports Exerc 1999;31(11 Suppl):S526-S533. 

107. EISENMANN JC, BARTEE RT, AND WANG MQ. Physical activity,TV viewing, and weight 

in U.S. youth: 1999 Youth Risk Behavior Survey. Obes Res 2002;10(5):379-385. 

108. HÖGLUND D, SAMUELSON G, AND MARK A. Food habits in Swedish adolescents in relation 

to socioeconomic conditions. Eur J Clin Nutr 1998;52(11):784-789. 

109. RUXTON CH AND KIRK TR. Breakfast: a review of associations with measures of dietary 

intake, physiology and biochemistry. Br J Nutr 1997;78(2):199-213.


166 

110. POST-SKAGEGÅRD M, SAMUELSON G, KARLSTRÖM B, MOHSEN R, BERGLUND L, AND 

BRATTEBY LE. Changes in food habits in healthy Swedish adolescents during the transition 

from adolescence to adulthood. Eur J Clin Nutr 2002;56(6):532-538. 

111. BERKEY CS, ROCKETT HR, GILLMAN MW, FIELD AE, AND COLDITZ GA. Longitudinal 

study of skipping breakfast and weight change in adolescents. Int J Obes Relat Metab 

Disord 2003;27(10):1258-1266. 

112. POLLITT E AND MATHEWS R. Breakfast and cognition: an integrative summary. Am J Clin 

Nutr 1998;67(4):804S-813S. 

113. LIVSMEDELSVERKET. Riksmaten 1997-98. Kostvanor och näringsintag i Sverige. Uppsala: 

Livsmedelsverket, 2002. 

114. SAMUELSON G, BRATTEBY LE, ENGHARDT H, AND HEDGREN M. Food habits and energy 

and nutrient intake in Swedish adolescents approaching the year 2000. Acta Paediatr Suppl 

1996;415:1-19. 

115. ROOS EB, HIRVONEN T, MIKKILA V, KARVONEN S, AND RIMPELA M. Household educational 

level as a determinant of consumption of raw vegetables among male and female 

adolescents. Prev Med 2001;33(4):282-291. 

116. VIDEON TM AND MANNING CK. Influences on adolescent eating patterns: the importance 

of family meals. J Adolesc Health 2003;32(5):365-373. 

117. NEUMARK-SZTAINER D, WALL M, PERRY C, AND STORY M. Correlates of fruit and vegetable 

intake among adolescents. Findings from Project EAT. Prev Med 2003;37(3):198- 

208. 

118. GUILLON MS, CROCQ MA, AND BAILEY PE. The relationship between self-esteem and 

psychiatric disorders in adolescents. Eur Psychiatry 2003;18(2):59-62. 

119. REDDY R, RHODES JE, AND MULHALL P.The influence of teacher support on student 

adjustment in the middle school years: a latent growth curve study. Dev Psychopathol 

2003;15(1):119-138. 

120. HWANG P OCH NILSSON B. Utvecklingspsykologi. Från foster till vuxen. Stockholm: 

Natur och Kultur, 1995. 

121. WICHSTRÖM L. Self-concept development during adolescence. Do American truths hold 

for Norweigians? In: Aspaas, Skoe, von der Lippe, eds. Personality development in adolescence. 

A cross national and life span perspective., pp 99-122. London: Routledge, 1998. 

122. UTTER J, NEUMARK-SZTAINER D, WALL M, AND STORY M. Reading magazine articles 

about dieting and associated weight control behaviors among adolescents. J Adolesc Health 

2003;32(1):78-82. 

123. GROESZ LM, LEVINE MP, AND MURNEN SK. The effect of experimental presentation of 

thin media images on body satisfaction: a meta-analytic review. Int J Eat Disord 

2002;31(1):1-16. 

124. STICE E, MAXFIELD J, AND WELLS T. Adverse effects of social pressure to be thin on 

young women: an experimental investigation of the effects of "fat talk". Int J Eat Disord 

2003;34(1):108-117. 

125. KALTIALA-HEINO R, KAUTIAINEN S,VIRTANEN SM, RIMPELA A, AND RIMPELA M. 

Has the adolescents' weight concern increased over 20 years? Eur J Public Health 

2003;13(1):4-10. 

126. OLDENBURG CEM, COTTEN-OLDENBURG NU, AND RASMUSSEN F. Ethnic differences in 

being overweight and obesity among male military conscripts born in Sweden between 

1973 and 1975. Eur J Public Health 1999;9:146-148. 

127. LAHMANN PH, LISSNER L, GULLBERG B, AND BERGLUND G. Differences in body fat and 

central adiposity between Swedes and European immigrants: the Malmo Diet and 

Cancer Study. Obes Res 2000;8(9):620-631.

Referenser 

167 

128. GROTH MV, FAGT S, AND BRONDSTED L. Social determinants of dietary habits in 

Denmark. Eur J Clin Nutr 2001;55(11):959-966. 

129. LINDSTRÖM M, HANSON BS,WIRFÄLT E, AND ÖSTERGREN PO. Socioeconomic differences 

in the consumption of vegetables, fruit and fruit juices.The influence of psychosocial 

factors. Eur J Public Health 2001;11(1):51-59. 

130. LUDWIG DS, PETERSON KE, AND GORTMAKER SL. Relation between consumption of 

sugar-sweetened drinks and childhood obesity: a prospective, observational analysis. 

Lancet 2001;357(9255):505-508. 

131. HARNACK L, STANG J, AND STORY M. Soft drink consumption among US children and 

adolescents: nutritional consequences. J Am Diet Assoc 1999;99(4):436-441. 

132. KUBIK MY, LYTLE LA, HANNAN PJ, PERRY CL, AND STORY M. The association of the 

school food environment with dietary behaviors of young adolescents. 

Am J Public Health 2003;93(7):1168-1173. 

133. VIOQUE J,TORRES A, AND QUILES J. Time spent watching television, sleep duration and 

obesity in adults living in Valencia, Spain. Int J Obes Relat Metab Disord 2000;24(12):1683- 

1688. 

134. LOWRY R,WECHSLER H, GALUSKA DA, FULTON JE, AND KANN L. Television viewing 

and its associations with overweight, sedentary lifestyle, and insufficient consumption of 

fruits and vegetables among US high school students: differences by race, ethnicity, and 

gender. J Sch Health 2002;72(10):413-421. 

135. PROCTOR MH, MOORE LL, GAO D, CUPPLES LA, BRADLEE ML, HOOD MY, AND 

ELLISON RC. Television viewing and change in body fat from preschool to early adolescence:The 

Framingham Children's Study. Int J Obes Relat Metab Disord 2003;27(7):827- 

833. 

136. UTTER J, NEUMARK-SZTAINER D, JEFFERY R, AND STORY M. Couch potatoes or french 

fries: are sedentary behaviors associated with body mass index, physical activity, and dietary 

behaviors among adolescents? J Am Diet Assoc 2003;103(10):1298-1305. 

137. EDITORIAL. Promoting healthy weight - the new environmental frontier. Health Promotion 

International 2003;18:1-3. 

138. LANDESINSTITUT FÜR DEN ÖFFENTLICHEN GESUNDHEITSDIENST NRW. Health inequalities 

in Europe and the situation on disadvantaged groups. Report no 16. 2003. 

139. SCHMITZ K AND JEFFERY R. Prevention of Obesity. In:Wadden TA, Stunkard AJ, eds. 

Handbook of obesity Treatment, New York: The Guilford Press, 2002. 

140. STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT. Regeringsuppdrag om hälsoinformation / hälsokommunikation. 

Delrapport. www.fhi.se Stockholm: 2003. 

141. POWER C AND MATTHEWS S. Origins of health inequalities in a national population 

sample. Lancet 1997;350(9091):1584-1589. 

142. LISSAU-LUND-SORENSEN I AND SORENSEN TI. Prospective study of the influence of social 

factors in childhood on risk of overweight in young adulthood. Int J Obes Relat Metab 

Disord 1992;16(3):169-175. 

143. MACKENBACH JP AND BAKKER MJ. Tackling socioeconomic inequalities in health: analysis 

of European experiences. Lancet 2003;362(9393):1409-1414. 

144. SOBAL J. Obesity and socioeconomic status: a framework for examining relationships between 

physical and social variables. Med Anthropol 1991;13(3):231-247. 

145. GUTIERREZ-FISAC JL, REGIDOR E, BANEGAS BJR, AND RODRIGUEZ AF.The size of obesity 

differences associated with educational level in Spain, 1987 and 1995/97. J Epidemiol 

Community Health 2002;56(6):457-460.


168 

146. GORTMAKER SL, MUST A, PERRIN JM, SOBOL AM, AND DIETZ WH. Social and economic 

consequences of overweight in adolescence and young adulthood. N Engl J Med 

1993;329(14):1008-1012. 

147. AVERETT S AND KORENMAN S. Black-white differences in social and economic consequences 

of obesity. Int J Obes Relat Metab Disord 1999;23(2):166-173. 

148. PAERATAKUL S,WHITE MA,WILLIAMSON DA, RYAN DH, AND BRAY GA. Sex, race/ethnicity, 

socioeconomic status, and BMI in relation to self-perception of overweight. Obes 

Res 2002;10(5):345-350. 

149. SOCIALDEPARTEMENTET. Barns och ungdomars välfärd. Antologi från kommittén 

Välfärdsbokslut. SOU 2001:55. Stockholm: Socialdepartementet, 2001. 

150. ROSENDAHL KI, GALANTI MR, GILLJAM H, AND AHLBOM A. Smoking mothers and snuffing 

fathers: behavioural influences on youth tobacco use in a Swedish cohort. Tob 

Control 2003;12(1):74-78. 

151. BJARNASON T, DAVIDAVICIENE AG, MILLER P, NOCIAR A, PAVLAKIS A, AND STERGAR E. 

Family structure and adolescent cigarette smoking in eleven European countries. 

Addiction 2003;98(6):815-824. 

152. HEDIN A OCH KÄLLESTÅL C. Kunskapsbaserat folkhälsoarbete, del 1. Rapport 2002:22. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut, 2002. 

153. ELLAWAY A, ANDERSON A, AND MACINTYRE S. Does area of residence affect body size 

and shape? Int J Obes Relat Metab Disord 1997;21(4):304-308. 

154. SUNDQUIST J, MALMSTRÖM M, AND JOHANSSON SE. Cardiovascular risk factors and the 

neighbourhood environment: a multilevel analysis. Int J Epidemiol 1999;28(5):841-845. 

155. LEVENTHAL T AND BROOKS-GUNN J. The neighborhoods they live in: the effects of 

neighborhood residence on child and adolescent outcomes. Psychol Bull 2000;126(2): 

309-337. 

156. STOCKHOLMS STAD,IDROTTSFÖRVALTNINGEN. www.stockholm.se/idrott Stockholm: 2003. 

157. PIKORA T, GILES-CORTI B, BULL F, JAMROZIK K, AND DONOVAN R. Developing a framework 

for assessment of the environmental determinants of walking and cycling. Soc Sci 

Med 2003;56(8):1693-1703. 

158. LAWLOR DA, NESS AR, COPE AM, DAVIS A, INSALL P, AND RIDDOCH C. The challenges 

of evaluating environmental interventions to increase population levels of physical activity: 

the case of the UK National Cycle Network. J Epidemiol Community Health 2003; 

57(2):96-101. 

159. ELOFSSON S. Varför är ungdomar med i idrottsförening? : En studie av ungdomar i Farsta. 

Stockholm: Socialhögskolan, Stockholms Universitet, 1994. 

160. TAYLOR WC, BLAIR SN, CUMMINGS SS,WUN CC, AND MALINA RM. Childhood and 

adolescent physical activity patterns and adult physical activity. 

Med Sci Sports Exerc 1999;31(1):118-123. 

161. SKOLVERKET. Kursplaner och betygskriterier för ämnet Idrott och hälsa. www.skolverket.se 

Stockholm: 2003. 

162. SKOLVERKET. Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor - en utvärdering av läget hösten 

2002. www.skolverket.se Stockholm: 2003. 

163. ERICSSON I. Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. Malmö studies in 

educational sciences, Doktorsavhandling No.6, Malmö Högskola, 2003. 

164. SKOLVERKET. Kursplaner och betygskriterier för ämnet Hem- och konsumentkunskap. 

www.skolverket.se Stockholm: 2003. 

165. PEREZ-RODRIGO C AND ARANCETA J. Nutrition education in schools: experiences and 

challenges. Eur J Clin Nutr 2003;57 Suppl 1:S82-S85.

Referenser 

169 

166. STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK UTVÄRDERING. Fetma - problem och åtgärder. 

SBU-rapport 160. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2002. 

167. BARANOWSKI T, PERRY CL, PARCEL GS. How individuals, environment, and health behavior 

interact. Social cognitive theory. In: Glantz K, Rimer BK, Lewis FM, eds. Health 

behavior and health education, San Fransisco: Jossey-Bass Publishers, 2002. 

168. SALLIS JF, OWEN N. Ecological models of health behavior. In: Glantz K, Rimer BK, 

Lewis FM, eds. Health behavior and health education, San Fransisco: Jossey-Bass Publishers, 

2002. 

169. STOKOLS D.Translating social ecological theory into guidelines for community health 

promotion. Am J Health Promot 1996;10(4):282-298. 

170. SCHOFIELD WN. Predicting basal metabolic rate, new standards and review of previous 

work. Hum Nutr Clin Nutr 1985;39 Suppl 1:5-41.


170 

Granskning av vågar och längdmätare 

Appendix 

Samtliga vågar och längdmätare som användes på skolorna granskades före 

studiestarten. Granskningen gick till så att sex skolbarn på varje skola, tre 

flickor och tre pojkar, mättes och vägdes med både skolans och projektets 

instrument. Projektets egna vågar var elektroniska av märket BWB-800r, 

och projektets egna längdmätare var av märket ”Personmått” från Hyssna 

Limfog AB. Om granskningen visade större systematiska viktavvikelser än 

0,2 kg användes projektets egna vågar under hälsoundersökningen.Vid systematiska 

längdavvikelser större än 0,5 cm användes projektets egna längdmätare. 


Kroppens basala energiomsättning (BMR) skattades enligt följande formler 170: 

BMR = 0,074 × Vikt (kg) + 2,754 (MJ/dag) för pojkar 

BMR = 0,056 × Vikt (kg) + 2,898 (MJ/dag) för flickor 

Därefter beräknades den dagliga energiförbrukningen med hjälp av olika 

PAR-värden (Physical Activity Ratio = energiförbrukning för fysisk aktivitet/BMR) 

för olika aktivitetsnivåer i aktivitetsdagboken respektive enkätsvaren 

enligt Bratteby 1997. 46 

Aktivitetsdagbok: 

Aktivitetsnivå enligt dagboken PAR-värde 

1. Sömn 0,95 

2. Sittande 1,5 

3. Stående 2,0 

4. Gående inomhus 2,8 

5. Gående utomhus 3,3 

6. Lätt aktivitet 4,4 

7. Måttlig aktivitet 6,5 

8. Hård aktivitet 10,0 

9. Maximal aktivitet 15,0

Enkätsvar: 

PAR-värde 

Aktivitetsnivå enligt enkäten Motsvarande aktivitetsnivå enligt dagboken 

1. Sömn 1 0,95 

2. Sittande 2 1,50 

3. Lätt fysisk aktivitet 3 och 4 2,43 

4. Måttlig fysisk aktivitet 5, 6 och 7 4,13 

5. Hård fysisk aktivitet 8 och 9 11,95 

De olika PAR-värdena för enkäten är viktade med hänsyn till fördelningen 

i tid mellan aktivitetsdagbokens nio aktivitetsnivåer. 

Energivärdena beräknas genom att man multiplicerar PAR med BMR. 

Bland-Altman plot (måttlig fysisk aktivitet) 

Differens i energiförbrukning mellan dagbok och enkät 2 för måttlig fysisk aktivitet 

10 

5 

0 

-3 

0 1 2 3 4 5 6 

Medelvärde i energiförbrukning av dagbok och enkät 2 för måttlig fysisisk aktivitet 

Appendix 

171


172 

Bland-Altman plot (hård fysisk aktivitet) 

Differens i energiförbrukning mellan dagbok och enkät 2 för hård fysisk aktivitet 

20 

10 

0 

-10 

0 2 4 6 8 10 

Medelvärde i energiförbrukning av dagbok och enkät 2 för hård fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?