Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

fhi.se

Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

Fysisk aktivitet,

matvanor, övervikt

och självkänsla

bland ungdomar

COMPASS – en studie i sydvästra Storstockholm

Finn Rasmussen (red)

Marit Eriksson

Carin Bokedal

Liselotte Schäfer Elinder

Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut


Övervikt och fetma bland barn och ungdomar ökar i Sverige och

många andra delar av världen. Epidemiologiska data om fysisk

aktivitet, matvanor och övervikt på lokal, regional och nationell

nivå behövs för att kunna rekommendera effektiva hälsofrämjande

och sjukdomsförebyggande åtgärder och följa upp dessa.

År 2000 initierades studien COMPASS (Community-based

study of physical activity, life style and self-esteem in Swedish

school children), där 4 188 ungdomar i sydvästra Stockholm

undersöktes. Av ungdomarna i studien var 11,2 procent av flickorna

och 14,5 procent av pojkarna överviktiga och 3,3 procent

respektive 3,7 procent feta.Var fjärde pojke och var tredje flicka

uppnådde inte den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet.

Resultaten visar starka samband mellan sociala faktorer, dåliga

matvanor och stillasittande framför tv:n eller videon. Det finns

också tydliga samband mellan dåliga matvanor, stillasittande och

övervikt eller fetma. Låg självkänsla är kopplad till ohälsosamma

levnadsvanor och övervikt eller fetma.

I rapporten föreslås ett antal insatser från individ- till samhällsnivå

som skulle kunna förbättra ungdomars levnadsvanor och

minska problemet med deras ökande kroppsvikt.

Epidemiologiska enheten


Fysisk aktivitet,

matvanor, övervikt

och självkänsla

bland ungdomar

Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut


Denna rapport refereras enligt följande:

Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut. Rasmussen F,

Eriksson M, Bokedal C och Schäfer Elinder L. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och

självkänsla bland ungdomar. COMPASS – en studie i sydvästra Storstockholm. Rapport.

Stockholm: Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut.

(Rapport 2004:1.)

Rapporten ingår i Epidemiologiska enhetens rapportserie, nr 2004:1,

ISBN: 91-973246-8-X och kan beställas hos:

Epidemiologiska enheten, Samhällsmedicin

Norrbacka

171 76 Stockholm

Fax 08-517 765 29

E-post inger.bellman@smd.sll.se

Rapporten ingår i Statens folkhälsoinstituts rapportserie, R 2004:1,

ISSN: 1651-8624 och kan beställas hos:

Statens folkhälsoinstituts distributionstjänst

120 88 Stockholm

Fax 08-449 88 11

E-post fhi@strd.se

© Samhällsmedicin, SLL/Statens folkhälsoinstitut

Foton: Nina Karnehed

Grafisk form och layout: AB Typoform

Tryck: Bulls Tryckeriaktiebolag, Halmstad, 2004


Förord

Barns och ungdomars hälsa och levnadsvanor är samhällsfrågor av stor betydelse

för folkhälsan i vårt land framöver. Mycket talar för att fysisk aktivitet

och matvanor har förändrats i ogynnsam riktning sedan ett par decennier

tillbaka. Förekomsten av övervikt och fetma har ökat i alla åldrar, men de

långsiktiga konsekvenserna är särskilt allvarliga för barn och ungdomar.

Barns och ungdomars levnadsvanor och livsvillkor är långtifrån någon

privat angelägenhet. Samhällsfaktorer som socioekonomisk ställning och

utbildningsnivå bidrar till allt större skillnader i fysisk och psykisk hälsa. Förändrade

levnadsvanor med minskad fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor,

samt tillgänglighet till och stort utbud av snabbmat, läsk och godis, är

samverkande faktorer i denna negativa utveckling. Det förebyggande arbetet

på alla nivåer blir i ljuset av detta alltmer väsentligt.

Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket har nyligen fått regeringens

uppdrag att ta fram ett underlag för en nationell handlingsplan för goda

matvanor och ökad fysisk aktivitet. Denna rapport om COMPASS-studien

kommer alldeles rätt i tiden och bidrar på ett värdefullt sätt med fakta i frågan.

Utan epidemiologiska data av god kvalitet kan aktörer inom kommuner,

landsting och frivilligorganisationer inte planera eller vidta rätt åtgärder.

Det är vuxenvärldens tydliga ansvar att ge barn och ungdomar goda

förutsättningar för ett hälsosamt och friskt liv.

Mia Birgersson Gunnar Ågren

Landstingspolitiker Generaldirektör

Ansvarig för kvinnor, barn och ungdomar Statens folkhälsoinstitut

Stockholms läns landsting


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

Innehåll

Författarpresentationer 6

Sammanfattning 8

Summary in English 12

Bakgrund 17

Inledning 19

Beskrivning av studieområdet 27

Material och metoder 30

Målgrupp, studiepopulation och bortfall 40

Studiepopulationens kännetecken 43

Resultat -beskrivande del 45

Fysisk aktivitet 47

Matvanor och rökvanor 58

Kroppsstorlek, övervikt och upplevelse

av kroppsstorleken 67

Självkänsla 74

Områdesvisa resultat om fysisk aktivitet,

matvanor och självkänsla 80

Betydelsen av faktorer i lokalsamhället för

ungdomars matvanor och fysiska aktivitet

en kommunanalys 91


Innehåll

Resultat -analytisk del inklusive validitetsstudie 101

Rökvanor och matvanor i relation till fysisk

aktivitet och övervikt 103

Fysisk aktivitet i relation till BMI, övervikt

och upplevd kroppsstorlek 111

Självkänsla i relation till kroppsstorlek,

matvanor och fysisk aktivitet 115

Validitet och reliabilitet hos enkätmetoden

för skattning av fysisk aktivitet 122

Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare 133

Diskussion

Rekommendationer till politiker och

135

tjänstemän inom kommuner och landsting 158

Referenser 160

Appendix 170


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

6

Författarpresentationer

Carin Bokedal är magister i medicinsk vetenskap med huvudämnet folkhälsovetenskap

vid Karolinska Institutet. Carin Bokedal är projektledare

för frågor som rör barns och ungdomars hälsa inom Statens folkhälsoinstitut.

Hon är universitetsadjunkt samt sjuksköterska med specialistutbildning

inom pediatrik och barn- och ungdomspsykiatri. Hennes FoUintressen

är barns och ungdomars självkänsla samt relationerna mellan

självkänsla, levnadsvanor, kroppsstorlek, övervikt och sociala faktorer.

Liselotte Schäfer Elinder är docent vid Karolinska Institutet och forskningsledare

inom Statens folkhälsoinstitut, där hon arbetar med strukturella

bestämningsfaktorer för folkhälsa, metoder för hälsokonsekvensbedömningar

och kunskapsbaserat folkhälsoarbete. Hennes FoU-intressen rör

speciellt området kost, fysisk aktivitet och övervikt. Liselotte Schäfer

Elinder representerar svenska regeringen i EU-kommissionens nätverk

för kost och fysisk aktivitet under folkhälsoprogrammet.

Marit Eriksson är magister i idrottspedagogik och verksam vid Epidemiologiska

enheten, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Hon har

varit projektsamordnare för COMPASS. Hennes huvudintressen är

fysisk aktivitet samt relationerna mellan fysisk aktivitet och matvanor,

kroppsstorlek och sociala förhållanden.

Finn Rasmussen är lektor och docent i socialmedicin, Institutionen för Folkhälsovetenskap

och överläkare på Epidemiologiska enheten, Samhällsmedicin,

Stockholms läns landsting. Hans FoU-intressen följer två huvudlinjer:

betydelsen av tillväxt och utveckling under fostertiden och i barndomen

för hälsa och kronisk sjuklighet i vuxenlivet, samt övervikt och fysisk

aktivitet bland barn, ungdomar och yngre vuxna. Finn Rasmussen har

varit projektledare för COMPASS.


Tack

Författarpresentationer

Projektet har finansierats av Stockholms läns landsting i samarbete med

Samhällsmedicin och Statens folkhälsoinstitut.Vi vill här framföra vår stora

uppskattning till alla som bidragit till att genomföra COMPASS-studien.

Tack, Magnus Alderling,Tobias Nordqvist och Per Tynelius (Epidemiologiska

enheten, Samhällsmedicin), Staffan Lindberg (Statens folkhälsoinstitut)

samt Jan Kullberg (konsult) för ert arbete med databaserna och den statistiska

analysen av materialet.

Till alla er elever, lärare och personal inom skolhälsovård vill vi framföra

vårt stora tack för ert positiva bemötande och er beredvillighet att delta

i studien, liksom till all projektanställd personal som ihärdigt har arbetat

med insamling och datorisering av materialet. Tack även till Nina Karnehed

som har återfört resultaten till våra avnämare ute i kommunerna.

Slutligen vill vi rikta ett varmt tack till Roland Engström (Beställarkontor

Vård, Stockholms läns landsting) för ditt engagemang när du som projektansvarig

följt arbetet med COMPASS-studien.

7


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

8

Sammanfattning

Människors fysiska och psykiska hälsa grundläggs i barndomen.Trygga och

goda uppväxtvillkor, goda matvanor och ökad fysisk aktivitet, är tre av de

elva folkhälsomål som riksdagen antog under 2003 i den nya folkhälsopolitiken.

Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ska uppmärksammas,

liksom utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvanor.

År 2000 initierades studien COMPASS (”Community-based study of

physical activity, life style and self-esteem in Swedish school children”). Studien

syftade till att kartlägga och analysera relationerna mellan ungdomars

fysiska aktivitet och deras självkänsla, matvanor, kroppsstorlek, etnicitet och

socioekonomiska förhållanden.Vidare undersöktes hur fysisk aktivitet och

matvanor relaterade till familjeförhållanden, skolan, föreningslivet, geografiskt

område och infrastruktur samt kommunalpolitiska beslut i relation till

detta.

Målgruppen för COMPASS-studien var alla pojkar och flickor som gick

i årskurs 8 hösten 2000 eller årskurs 9 hösten 2001 i kommunala skolor i

sydvästra Storstockholm. Datainsamlingen pågick från hösten 2000 till

våren 2002. Följande kommuner och stadsdelar inom Stockholms stad ingår

i studien: Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem och Södertälje samt

Hägersten, Liljeholmen, Skärholmen och Älvsjö.

Informationen till denna skolbaserade studie hämtades från register, elevenkäter,

en enkät till skolpersonal och en enkät till tjänstemän med planeringsansvar

inom kommuner och stadsdelar. Ungdomarna medverkade

också i en hälsoundersökning där uppgifter om kroppsmått och mängden

kroppsfett samlades in.

I målgruppen ingick 4 188 ungdomar från samtliga 44 kommunala skolor

i studieområdet. För 3 142 (75 %) av ungdomarna finns kompletta uppgifter

om fysisk aktivitet och kroppsmasseindex (BMI) och dessa utgör studiepopulationen.

För 2 604 av dessa finns kompletta uppgifter om totalskalan

för självkänsla. Genomsnittsåldern var 15,2 år. Som ett mått på socioekonomisk

ställning valdes moderns utbildningsnivå. Deltagandet i studien

var något högre bland ungdomar med högutbildade mödrar än bland dem

med lågutbildade mödrar.

11,2 % av flickorna och 14,5 % av pojkarna var överviktiga. Fetma förekom

hos 3,3 % av flickorna och 3,7 % av pojkarna. Fetma var mer än tre

gånger så vanligt bland flickor med lågutbildade mödrar som bland flickor

med högutbildade mödrar, medan det för pojkar var nästan dubbelt så vanligt

bland dem med lågutbildade mödrar. Ungdomar med svensk bakgrund

var i mindre utsträckning överviktiga och feta, jämfört med ungdomar med


Sammanfattning

utländsk respektive invandrarbakgrund. 14,6 % av ungdomarna med

invandrarbakgrund och 14,6 % av dem med utländsk bakgrund var överviktiga,

jämfört med 11,7 % av ungdomarna med svensk bakgrund. Fetma

var också vanligare hos ungdomar med utländsk bakgrund (4,6 %) och med

invandrarbakgrund (4,4 %) än bland ungdomar med svensk bakgrund

(2,8 %).

Flickor och pojkar var stillasittande i genomsnitt 4,6 timmar respektive

4,9 timmar per dag på vardagarna efter skoltid. Både flickor och pojkar tittade

i genomsnitt på tv/video 2,1 timmar per dag på vardagar. Ungdomar

med lågutbildade mödrar och från trångbodda hem samt ungdomar med

invandrarbakgrund ägnade mest tid åt stillasittande aktiviteter. Skillnaderna

var markanta för tv-/videotittande som kan vara en betydelsefull orsak till

låg energiförbrukning.

För pojkar med lågutbildade mödrar respektive med invandrarbakgrund

förklaras den högre kroppsvikten inte av mindre fysisk aktivitet. Pojkar från

dessa grupper hade i genomsnitt högre energiförbrukning på måttlig och

hård fysisk aktivitet än pojkar med högutbildade mödrar respektive pojkar

med svensk bakgrund. Motsvarande socioekonomiska och etniska skillnader

i fysisk aktivitet sågs inte för flickorna. 64 % av flickorna och 78 % av

pojkarna klarade rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet

minst måttlig nivå per dag. Dessa siffror är dock något osäkra, eftersom det

är svårt att mäta tiden för måttlig fysisk aktivitet med stor precision, vilket

visades i valideringsstudien.Att vara aktiv i någon idrottsförening och fysiskt

aktiv på egen hand var en bra markör på om man klarade rekommendationen

för fysisk aktivitet.

16,6 % av ungdomarna angav att de aldrig går eller cyklar till skolan och

16,3 % att de aldrig cyklar eller går på fritiden. 4,7 % av ungdomarna angav

att de aldrig går eller cyklar vare sig till skolan eller på fritiden.Transport till

och från skolan kan ge ett viktigt tillskott till vardaglig fysisk aktivitet. Därför

borde kommunerna formulera mål om att alla barn och ungdomar som

kan gå eller cykla till skolan verkligen gör det.

Pojkar var i genomsnitt betydligt mer fysiskt aktiva på idrottslektionerna

än flickor. Skolorna bör därför fokusera mer på flickornas behov och önskemål

i idrottsundervisningen och satsa mer på de lågaktiva eleverna.

På skoldagar åt de flesta av ungdomarna i studien lunch i skolmatsalen

(87,2 %), men fler av dem med högutbildade mödrar åt lunch i skolmatsalen

än av dem med lågutbildade mödrar. Ungdomar med svensk bakgrund

åt oftare i skolmatsalen än dem med utländsk eller invandrarbakgrund. Det

fanns ett visst positivt samband mellan andelen ungdomar som gillade och

åt skolmaten och användandet av Livsmedelsverkets riktlinjer för skollunchen.

Skolorna bör följa riktlinjerna.

Flickorna i studien hade mer oregelbundna måltidsvanor än pojkarna.

Endast två tredjedelar av flickorna åt frukost 4–5 dagar under en skolvecka,

jämfört med tre fjärdedelar av pojkarna. Ungdomar från hem med lågut-

9


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

10

bildade mödrar, lägre inkomster och mindre bostäder hade mer oregelbundna

måltidsvanor än ungdomar från hem med bättre socioekonomiska

förhållanden. Ungdomar med svensk bakgrund hade mer regelbundna måltidsvanor

än ungdomar med utländsk eller invandrarbakgrund. Ungdomar

med regelbundna frukostvanor åt färre onyttiga mellanmål än dem med

oregelbundna frukostvanor och tittade också mindre på tv/video. Ungdomar

som klarade rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet

minst måttlig nivå per dag hade också mer regelbundna frukostvanor än

övriga. Överviktiga och feta ungdomar hade mer oregelbundna frukostvanor

och överhuvudtaget mer oregelbundna måltidsvanor än de övriga. Skolorna

bör överväga att erbjuda frukost till barn och ungdomar i behov av

detta.

Flickorna, speciellt de med högutbildade mödrar, hade nyttigare livsmedelsval

än pojkarna och åt oftare frukt och grönsaker. 37,3 % av flickorna

och 27,8 % av pojkarna åt frukt eller grönsaker varje dag. Av flickorna åt

bara 11,4 % både frukt och grönsaker varje dag, och endast 7,9 % av pojkarna

gjorde det. Detta innebär att högst 10 % av ungdomarna i studien

hade möjlighet att nå rekommendationen att äta 500 gram frukt och grönsaker

per dag, vilket är alarmerande lågt. Genom att erbjuda frukt i skolorna

skulle ungdomarnas intag kunna öka betydligt.

Ungdomarnas kostmönster analyserades, och tre komponenter identifierades:

”onyttig mat”, ”nyttig mat” och ”traditionell mat”. Ungdomar med

lågutbildade mödrar åt dubbelt så ofta ”onyttig mat”, som i huvudsak

bestod av näringsfattiga och energitäta livsmedel, jämfört med dem med

högutbildade mödrar. Flickor med högutbildade mödrar åt oftare ”nyttig

mat” än övriga. När intag av ”onyttig mat” undersöktes bland ungdomar

med olika etnisk bakgrund fann man att ett högt intag var vanligare bland

dem med utländsk respektive invandrarbakgrund. Det finns anledning för

kommuner och skolor att överväga hur tillgängligheten av onyttiga livsmedel

kan begränsas i offentlig verksamhet för barn och ungdomar.

Från tidigare studier vet man att självkänsla är relaterad till psykisk hälsa.

I denna studie hade flickorna lägre självkänsla än pojkarna. Lägst värde hade

ungdomarna på delskalan ”psykiskt välmående”. Ungdomar med låg självkänsla

var mer stillasittande och mindre fysiskt aktiva än dem med hög självkänsla.

Ungdomar med hög självkänsla åt oftare ”nyttig mat” och ungdomar

med låg självkänsla hade mer oregelbundna måltidsvanor än övriga.

Pojkar med låg självkänsla hade dessutom högre BMI och större midjeomfång

än dem med hög självkänsla. Ungdomar med övervikt och fetma hade

lägre självkänsla än övriga, och ungdomar som var nöjda med sin kroppsstorlek

hade högre självkänsla än ungdomar som var missnöjda.

Även om denna tvärsnittsstudie inte kan ge definitiva svar om orsakssamband

finns fog för bedömningen att dåliga och oregelbundna matvanor

i kombination med stillasittande framför tv:n eller videon är viktiga faktorer

bakom de sociala och etniska skillnaderna i fetma. Låg fysisk aktivitet


Sammanfattning

bidrar mindre eller inte alls till dessa skillnader utan är ett problem i alla

samhällsgrupper. Det är troligt att låg självkänsla orsakar dåliga levnadsvanor.

I COMPASS-studien har ett antal faktorer identifierats som har samband

med matvanor och fysisk aktivitet bland ungdomar. Även om studiens uppläggning

inte tillåter långtgående slutsatser om orsakssamband, vet man från

andra studier att påverkande faktorer finns på alla nivåer – från den individuella,

till familjen och skolan och till lokalsamhällets fysiska miljö och

policy. Åtgärder för att minska övervikt bland ungdomar bör därför bestå av

integrerade insatser på flera olika nivåer. Rekommendationerna i denna

rapport rör alla dessa nivåer och kan vara en bra grund för planeringen av

framtida insatser för goda matvanor och fysisk aktivitet bland ungdomar.

11


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

12

Summary

The foundations for people’s physical and mental health are laid in childhood.

Secure and favourable conditions during childhood and adolescence,

good eating habits and increased physical activity are three of the eleven

public health objectives set by the Swedish Parliament in 2003 as part of a

new public health policy. It was determined that special attention should be

paid to the mental health of children and young people, and to their health

behaviors.

The investigation called the “Community-based study of physical activity,

life style and self-esteem in Swedish school children” (COMPASS) was

embarked upon in 2000. Its aim was to survey and analyze the relations

among young people’s level of physical activity, their self-esteem, eating

habits, body size, ethnicity, and socioeconomic circumstances. Further investigated

were how body size, level of physical activity and eating habits related

to circumstances in the family, the school, participation in organized and

unorganized sports, geographic area and infrastructure, and also to policy

and decisions made at the municipality level.

The target group for COMPASS comprised all boys and girls in School

Year 8, starting autumn 2000, and in School Year 9, starting autumn 2001,

in municipal schools in south-west Greater Stockholm. Data collection proceeded

from the autumn of 2000 through to the spring of 2002.The study

covered the municipalities of Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem and

Södertälje, and the sub-municipal administrations of Hägersten, Liljeholmen,

Skärholmen and Älvsjö, all within Stockholm County.

Data for this school-based study were gathered from registers, questionnaires

administered to pupils, a questionnaire to school personnel, and a

questionnaire to officers with responsibility for policy and planning of services

within municipalities and sub-municipal administrations.The adolescents

also participated in a health examination, from which information on

body measurements and quantity of body fat was obtained.

The target group consisted of 4,188 pupils from all 44 municipal schools

in the study area. For 3,142 (75%) of these individuals there was full information

concerning physical activity and body mass index (BMI).The study

group comprised these 3,142 adolescents, for 2,604 of whom there was

complete information on an overall scale measuring self-esteem.The mean

age was 15.2 years. Educational level of the mother was used as a measure

of socioeconomic position. The participation rate was somewhat greater

among adolescents with a higher educated mother than among the offspring

of a mother with lower education.


Summary

11.2% of the girls and 14.5% of the boys were found to be overweight,

and 3.3% of girls and 3.7% of boys were obese. Obesity was more than three

times as common among girls with a lower educated mother than among

those with a higher educated mother; for boys, it was almost twice as common

for those with a lower educated mother.Adolescents of Swedish background

were overweight or obese to a lesser extent than those with a foreign

or immigrant background. 14.6% of young people with an immigrant

background and 14.6% of those with a foreign background were overweight,

which can be compared with a proportion of 11.7% among adolescents

of Swedish origin. Obesity was also found to be more common

among adolescents of foreign background (4.6%), and of immigrant background

(4.4%), than among those of Swedish origin (2.8%).

Girls and boys were sedentary for, on average, 4.6 hours and 4.9 hours

respectively during weekdays after school. Both boys and girls watched TV

or video for an average of 2.1 hours per day on weekdays.Young people with

a lower educated mother, those in cramped accommodation, and those with

immigrant background devoted the most time to sedentary activities.There

were substantial inter-group differences in terms of TV/video watching,

which may be a significant cause of low personal energy expenditure.

For boys with a lower educated mother or with an immigrant background,

higher body weight was not explained by less physical activity. On

average, boys from these groups showed higher energy expenditure, measured

in terms of undertaking moderate and vigorous physical activity, than

boys with a higher educated mother or boys with a Swedish background.

Similar socioeconomic and ethnic differences with regard to physical activity

were not observed among girls. 64% of girls and 78% of boys achieved

the recommended 60 minutes of at least moderate physical activity per day.

These figures, however, are somewhat uncertain, since – as demonstrated in

the validation study – it is difficult accurately to measure the time spent in

moderate physical activity. Being involved in organized sports and being

physically active in unorganized forms was a good indicator of reaching the

recommended activity level.

16.6% of the young people reported that they never walked or cycled to

school, and 16.3% that they never walked or cycled during leisure time.

4.7% stated that they never walked or cycled either to and from school or

during leisure time.Transport to and from school may act as an important

supplement to everyday physical activity. Accordingly, the municipality

units responsible should formulate objectives to encourage all children and

adolescents who are able to walk or cycle to school to actually do so, and

to make efforts to identify and remove any obstacles.

On average, boys were considerably more active during physical education

classes than girls. The schools should therefore focus more on girls’

needs and wishes in physical education, and also make greater efforts in

relation to pupils showing a low level of activity.

13


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

14

During school days most young people had lunch in the school canteen

(87.2%), but the proportion was higher among children with a higher rather

than a lower educated mother.Young people of Swedish origin more

often ate in the school canteen than those with a foreign or immigrant

background.A weak positive association was found between the proportion

of pupils that liked and ate school meals and the application of the National

Food Administration’s guidelines for school lunches. Accordingly, the

schools should apply these guidelines.

In the study, girls were found to have more irregular eating habits than

boys. Only two-thirds of girls had breakfast 4 or 5 days a school week, compared

with three-quarters of boys.Young people from homes with a lower

educated mother, low incomes and smaller dwellings showed more irregular

eating habits than those from homes with better socioeconomic conditions.

Adolescents of Swedish origin had more regular eating habits than

those with a foreign or immigrant background. Young people who had

breakfast on a regular basis took fewer unhealthy snacks between main

meals than those who did not, and also watched TV/video to a lesser

extent. Also, those who achieved the recommended level of 60 minutes’

physical activity of at least a moderate intensity level per day had more

regular breakfast habits than others. Overweight and obese youth showed

more irregular breakfast habits, and also more irregular eating habits in

general, than the others.The schools should consider offering breakfast to

children and adolescents in need of it.

Girls, especially those with a higher educated mother, made a healthier

food selection than boys, and more often ate fruit and vegetables. 37.3% of

girls and 27.8% of boys ate fruit or vegetables every day. Of the girls, only

11.4% ate both fruit and vegetables every day, and for boys the proportion

was as low as 7.9%.This means that only 10% of the young people covered

by the study could have reached the recommended level of eating 500

grams of fruit and vegetables per day, which is an alarmingly low proportion.

Offering fruit at school might increase young people’s intake substantially.

The dietary patterns of adolescents were analyzed, and three components

were identified: “unhealthy food”, “healthy food”, and “traditional

food”. Adolescents with a lower educated mother ate “unhealthy food”,

consisting largely of food items low in nutrients with a high energy density,

twice as often as those with a higher educated mother. Girls with a

higher educated mother ate “healthy food” more often than the others.

When intake of “unhealthy food” was examined among young people of

various ethnicities, it was found that a high intake of food of this kind was

more common among those with a foreign or an immigrant background.

There are reasons for municipalities and schools to consider how the availability

of unhealthy food can be restricted within publicly run services for

children and adolescents.


Summary

15

It is known from previous studies that self-esteem is related to mental

health. It was found in this study that girls had lower self-esteem than boys,

and that the lowest score was on the “psychological well-being” subscale.

Adolescents with low self-esteem were found to be more sedentary and less

physically active than those with high self-esteem. Those with high selfesteem

more often ate “healthy food”, whereas those with low self-esteem

had more irregular eating habits than the others.

Further, boys with low self-esteem had a higher mean BMI and a greater

waist circumference than those with high self-esteem.Young people who

were overweight or obese showed lower self-esteem than the others, and

those who were content with their body size showed higher self-esteem

than those who were discontent.

Although this cross-sectional study cannot give definite answers about

cauality, there are grounds for believing that poor and irregular eating habits

in combination with a sedentary life style (in front of the TV or video) seem

to be important factors contributing to the social and ethnic differences in

obesity. A low level of physical activity contributes to such differences to

only a small extent, or even not at all, but is a problem for all socioeconomic

groups. It is likely that low self-esteem gives rise to poor health behaviors.

The COMPASS study has identified a number of factors related to

eating habits and physical activity among adolescents. Although the design

of the study does not permit far-reaching conclusions to be drawn about

causality, it is known from other studies that there are health determinants

at all levels of society – ranging from the individual, through the family and

school, to the local community’s environment and policies. Accordingly,

prevention of overweight and obesity should follow an integrated approach

across several different levels.The recommendations in this report are relevant

at all these levels, and may provide a good foundation for the planning

of future efforts designed to promote healthy eating habits and physical activity

among the young.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

16


Bakgrund


Hälsotillståndet hos Sveriges befolkning har i vissa avseenden förbättrats de

senaste decennierna, medan det i andra har blivit sämre. Insjuknande och

död i hjärtinfarkt har minskat under 1990-talet 1, och en mindre andel personer

som röker dagligen har tveklöst bidragit till denna utveckling. Fysisk

inaktivitet, övervikt och fetma ökar däremot i samhället, och dessa riskfaktorer

kan till stor del omintetgöra hälsovinsterna av minskad rökning. Förekomsten

av typ 2-diabetes ökar i Sverige och hela västvärlden. Överviktsepidemin

är drivkraften bakom ökningen av typ 2-diabetes, som oftast inte

kräver insulinbehandling. Hälso- och sjukvårdskostnaderna för fetma och

typ 2-diabetes väntas öka kraftigt de kommande decennierna. 2

Övervikt och fetma i Sverige och internationellt

Bakgrund

År 1998 var över 2,5 miljoner svenskar i åldrarna 16–74 år överviktiga, och

av dessa var en halv miljon feta. 3 Övervikt förekommer hos vuxna vid

kroppsmasseindex (BMI) på 25 kg/m 2 och fetma vid BMI på 30 kg/m 2.

BMI är kroppsvikten i kilo delat med kroppslängden i meter i kvadrat.

Eftersom BMI under barn- och ungdomstiden varierar kraftigt med kön

och ålder definieras övervikt och fetma hos barn och unga utifrån könsoch

åldersspecifika percentilkurvor.

I Stockholms län ökade andelen överviktiga vuxna med en tredjedel

mellan 1990 och 2002, och andelen feta fördubblades. 1 En stor svensk studie

av 18-åriga män visade att andelen överviktiga ökade från 6 % 1971 till

14 % 1998. Under samma period ökade andelen med fetma i samma grupp

från 1 % till 4 %. 4;5 I dag liksom för 25 år sedan finns stora sociala skillnader.

Övervikt och fetma är betydligt vanligare bland unga män från lågutbildade

familjer. 1 Markanta sociala skillnader där övervikt och fetma oftare

förekommer bland lågutbildade är ett genomgående fynd i litteraturen. 6–8

19

Inledning


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

20

Utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och ungdomar i Sverige är

jämförbar med den internationella utvecklingen. Under de senaste 25 åren

har andelen med övervikt och fetma ökat 2–3 gånger i de flesta länder i

Europa,Australien och i USA. 9–14 Resultat har nyligen rapporterats från en

engelsk studie där man undersökte midjeomfång och BMI hos ungdomar i

11–17 års ålder 1977, 1987 och 1997. 15 Midjeomfånget ökade betydligt

mer än BMI mellan 1977 och 1997. Nedsatt insulinkänslighet och typ

2-diabetes är mycket vanligare hos individer med stort midjeomfång (och

mycket fettvävnad i bukhålan). Nedsatt insulinkänslighet, som innebär en

nedsatt förmåga att transportera socker (glukos) in i muskelceller och andra

celltyper, är ett tidigt stadium i en process som ofta leder till typ 2-diabetes

senare i livet. Nedsatt insulinkänslighet och typ 2-diabetes bland barn och

ungdomar är ett nytt fenomen som främst ses i USA och England. 16;17

Några decennier efter att typ 2-diabetes debuterat följer resurskrävande

komplikationer från hjärta, njurar och andra organsystem.

Samhällsstruktur, levnadsvanor, övervikt och fetma

Ökat energiintag via maten och minskad energiförbrukning på grund av

låg fysisk aktivitet ökar risken för övervikt och fetma. Risken är störst för

dem som har genetisk disposition för fetma, men den ökande förekomsten

av övervikt och fetma kan inte enbart förklaras av ärftlighet. De faktorer

som påverkar fysisk aktivitet, matvanor och kroppsstorlek finns hos individen,

i familjen, i lokalsamhället som skolan och fritidssektorn, i övergripande

samhälls- och miljöförhållanden som stadsplanering, transport och lagstiftning

samt i utbud, marknadsföring och prissättning av livsmedel. 18–21

Prentice och Jebb studerade sambanden mellan genomsnittligt energiintag,

fysisk aktivitet och ökningen av övervikt och fetma i England under

ett decennium. 22 Andelen personer med övervikt och fetma fördubblades,

samtidigt som energiintaget till synes minskade. Man drog då slutsatsen att

energiintaget via kosten inte hade minskat i samma takt som energiförbrukningen

på grund av lägre fysisk aktivitet i samhället. Prentice och Jebb

använde grova mått på energiintag och fysisk aktivitet, som försäljningsstatistik

för livsmedel och antalet bilar per hushåll, vilket kan ha lett till att

speciellt intaget av kaloririka och näringsfattiga livsmedel underskattats.

Studien ger därför inte ett definitivt svar på frågan om vilken relativ betydelse

för överviktsepidemin som energiintaget via kosten har kontra fysisk

inaktivitet. När det kommer till förebyggande insatser mot fetma och andra

stora folksjukdomar som typ 2-diabetes måste dessa inriktas mot att både

förbättra matvanor och öka vardaglig fysisk aktivitet.

I en översiktsartikel drog Prentice och Jebb slutsatsen att matens energitäthet

har stor betydelse för energiintaget. 23 Hög energitäthet ökar risken

att intaget blir större än energiförbrukningen. Människans aptitreglering är


anpassad för en kost med mycket lägre energitäthet än dagens snabbmat, vilket

leder till ett för stort energiintag och successiv utveckling av övervikt

och fetma. Konsumtionen av onyttiga livsmedel som glass, choklad- och

konfektyrvaror samt läskedrycker har ökat i Sverige. 24 Studier från USA

visar att ungdomars konsumtion av läskedrycker och socker har ökat kraftigt

de senaste decennierna. 25

Tv/video och datorspel har en dragningskraft som många ungdomar

inte kan stå emot. Under 1990-talet har ungdomars tv-/videotittande och

användning av persondatorer ökat 3, och flera studier har påvisat samband

mellan tv-/videotittande och övervikt. 26–29 Barn och ungdomar som tittar

mycket på tv/video äter mer godis och snabbmat samt mindre frukt och

grönsaker än övriga. 30 Fler bilar per familj och ett högt tempo i samhället

leder till att föräldrar skjutsar barn och ungdomar till skolan och fritidsaktiviteter

i stället för att dessa går eller cyklar själva.

Fysisk aktivitet och hälsa

Bakgrund

Fysisk aktivitet definieras som kroppsrörelser som ger energiförbrukning

utöver den ämnesomsättning som upprätthåller kroppsfunktionerna. Fysisk

aktivitet omfattar alla kroppsrörelser oberoende av syfte eller sammanhang,

t.ex. lek, hobbyverksamheter, bollspel, cykling och idrottsaktiviteter. Den

totala energiförbrukningen är summan av tre bidrag: basalmetabolismen

som utgör cirka 60 % av den totala dagliga energiförbrukningen, den termiska

effekten av matsmältningen som utgör cirka 10 % och fysisk aktivitet,

som på en genomsnittlig aktivitetsnivå kan motsvara cirka 30 %.

”Motion” är planerad eller strukturerad fysisk aktivitet som syftar till att

förbättra eller upprätthålla en eller flera komponenter av fysisk kondition,

nämligen syreupptagningsförmåga, muskelstyrka och muskeluthållighet.

”Träning” innebär att det finns en målsättning att öka prestationsförmågan,

framför allt inom idrotten. I huvudsak genomförs alla kroppsrörelser inom

följande områden: fysisk aktivitet i vardagen (gå, bära, lyfta, m.m.), transport

till och från arbetet/skolan (på cykel eller som promenad), fysisk aktivitet

under skoldagen/arbetsdagen, fysisk aktivitet på fritiden (i hemmet eller

som hobby), motion och träning inom t.ex. någon idrott.

Det finns tydliga vetenskapliga bevis för samband mellan fysisk aktivitet

och hälsa. I en amerikansk rapport, Physical Activity and Health från 1996,

konstaterades att hälsovinsterna blir större med ökande aktivitet (figur 1). 31

Alla former av fysisk aktivitet är förknippade med hälsovinster, och hälsoeffekten

bestäms av den totala energiförbrukningen snarare än av graden av

ansträngning. Detta har betydelse för möjligheterna att förebygga många

kroniska sjukdomar, eftersom hälsoeffekterna av kortare perioder av mindre

ansträngande aktiviteter kan summeras.

21


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

22

Fysisk aktivitet i ungdomsåren ökar insulinkänsligheten 32 och minskar

risken för övervikt och typ 2-diabetes senare i livet. 33 Människor som är

fysiskt aktiva i ungdomsåren löper mindre risk att få hjärt- och kärlsjukdomar

34;35 och har lägre sjuklighet och dödlighet i dessa sjukdomar senare i

livet. 33;36 Fysisk aktivitet i ungdomsåren och senare i livet minskar även risken

för vissa cancertyper och benskörhet. 37;38 Det har på senare år blivit

klart att det behövs mer fysisk aktivitet för att långsiktigt förebygga övervikt

och fetma än det behövs för att förebygga högt blodtryck och hjärtinfarkt.

39–40

Hälsoeffekter

Aktiv vardag

Lätt till måttlig,

daglig, tiotals

minuter till

flera timmar

Lätt motion

Måttlig, nästan

daglig, minst

30 minuter

Fördelar

Motion

Måttlig till hård,

3 gånger per

vecka, minst

20 minuter

Träning

Risker och skador

Ansträngande, flera

gånger i veckan,

variabel

Figur 1. Alla former av fysisk aktivitet är förknippade med hälsovinster, och hälsoeffekten

bestäms av den totala energiförbrukningen. Vid hård fysisk aktivitet finns inte bara hälsovinster

utan också risk för skador.

Rekommendationer om fysisk aktivitet

Typ och mängd

av aktiviteter

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar 30 minuter fysisk aktivitet

per dag på minst måttlig nivå för vuxna, för bevarande av god hälsa. 41

För barn och ungdomar rekommenderar WHO ytterligare 20 minuter hård

fysisk aktivitet tre gånger per vecka.WHO anser även att vuxna människor

behöver ytterligare fysisk aktivitet för att hålla en stabil kroppsvikt och

rekommenderar 60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag i detta

syfte. 41 Ett konsensusuttalande har nyligen publicerats av en arbetsgrupp

inom International Association for the Study of Obesity. 39 Arbetsgruppen

anser att vuxna behöver 45–60 minuter måttlig fysisk aktivitet per dag för

att hålla en stabil kroppsvikt. I USA och Storbritannien rekommenderas

30 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag för att bevara god

hälsa. 42


Svenska myndigheter beslutade 2001 om en rekommendation om fysisk

aktivitet för friska medelålders människor. I likhet med amerikanska och

brittiska riktlinjer rekommenderas minst 30 minuter måttlig aktivitet per

dag. 43 I Sverige används den brittiska rekommendationen om fysisk aktivitet

för barn och ungdomar 42, som säger att dessa upp till puberteten ska vara

fysiskt aktiva på minst måttlig nivå under minst 60 minuter per dag. 43 Ungdomarna

i COMPASS-studien har kommit olika långt i puberteten och är

inte vuxna. Därför har man huvudsakligen använt den brittiska rekommendationen

i denna undersökning.

Fysisk aktivitet och matvanor

Bakgrund

Andelen personer med stillasittande arbete och stillasittande fritid har ökat

i Stockholms län mellan 1994 och 2002. 1 Enligt Undersökningen av levnadsförhållanden

(ULF) har svenska folkets motionsvanor dock förbättrats något

under 1980-talet och 1990-talet. De sociala klyftorna är stora, med sämre

motionsvanor bland lågutbildade och arbetare. Endast 20 % av den vuxna

befolkningen bedöms få motion som är tillräcklig för att bevara god hälsa. 3

WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor visar en liknande bild av förändringar

i fysisk aktivitet sedan mitten av 1980-talet bland svenska skolbarn i

årskurserna 5, 7 och 9. 44;45 Det har skett en viss ökning av andelen barn som

tränar, samtidigt som stillasittandet har ökat. Pojkar rör sig mer än flickor

men tillbringar också mer tid framför tv:n och datorn. En större studie av

svenska 15-åringar visade att sittande aktiviteter upptar en stor del av svenska

ungdomars vardag. De omfattade cirka 8 timmar per dag och 27 % av

den totala energiförbrukningen. 46

Medan det finns starka samband mellan övervikt i ungdomsåren och

övervikt senare i vuxen-livet 47;48, är sambandet inte lika tydligt för fysisk

aktivitet. Minskning i fysisk aktivitet under ungdomsåren är ett mycket

konsistent fynd i många studier. 49;50 Den största nedgången sker mellan 12

och 18 års ålder, och den är starkare för flickor än för pojkar. Ungdomar

som deltar i organiserade idrottsaktiviteter är mer fysiskt aktiva i yngre vuxenålder.

51–53 I en amerikansk studie undersöktes faktorer som påverkar nedgången

i fysisk aktivitet bland tonårsflickor. 54 Störst betydelse hade brist på

tid samt att inte få stöd och uppmuntran från föräldrar, lärare och kamrater.

Flera studier från Sverige och övriga nordiska länder har visat att ungdomar

ofta hoppar över frukosten och att flickor gör detta oftare än pojkar.

55 Ungdomar som hoppar över frukosten har mer ohälsosamma levnadsvanor

än dem som äter frukost regelbundet. Detta framgår av en stor

finsk studie av 16-åringar, vilken också visar att det finns tydliga sociala och

psykologiska skillnader mellan flickor och pojkar som hoppar över frukosten.

Låg socioekonomisk ställning har samband med att hoppa över frukosten

bland pojkar men inte bland flickor. För dem tycks kroppsideal och mil-

23


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

24

jöfaktorer ha större betydelse. 56 Samtidigt har konsumtionen av sockerhaltiga

läskedrycker, godis och andra typer av snacks under ungdomstiden

ökat. 45;49 Frukostvanor har också undersökts i en amerikansk studie av ungdomar

i 15–18 års ålder. 57 Resultaten visade att 75 % av pojkarna åt frukost

1991, jämfört med 90 % 1965.Av flickorna åt 65 % frukost 1991 mot 84 %

1965. Största förändringen i frukostmåltiden var att konsumtionen av mjölk

med högre fetthalt minskade.

Psykisk hälsa, självkänsla, fysisk aktivitet

och övervikt

Den psykiska ohälsan har ökat på senare år och är i dag ett stort folkhälsoproblem.

I Stockholms län uppgav var tredje kvinna och var fjärde man att

de hade nedsatt psykiskt välbefinnande 2002, jämfört med cirka 20 % av

kvinnorna och cirka 16 % av männen 1990. Ökningen har framför allt skett

de senaste åren, och den är störst bland yngre kvinnor. 1 När det gäller barn

och ungdomar saknas representativa data om förändringar i deras psykiska

hälsa. 58 Pojkar och flickor visar delvis olika symtommönster. I förskole- och

grundskoleåldern ser man oftare beteendeproblem och inlärningssvårigheter

hos pojkar. Flickors problem ter sig mer inåtvända och tar sig ofta

uttryck i ängslan och depressivitet. 59 Även om tillförlitliga epidemiologiska

data saknas vet man att psykisk ohälsa hos barn och ungdomar skapar ett

avsevärt lidande.

Många studier har visat att det finns samband mellan övervikt och självkänsla.

60 En viktig fråga är om ungdomar med låg självkänsla oftare blir

överviktiga än andra, eller om självkänslan påverkas negativt av övervikten.

En longitudinell studie har visat att fetma före puberteten ökar risken för

låg självkänsla i ungdomsåren. 61 En studie av tonåringar visade att mobbning

kan mediera ett samband mellan övervikt och depression. 62 Övervikt

kan leda till mobbning som skadar självkänslan, med ett förstärkt missnöje

med den egna kroppen som följd. 62;63 Man har även funnit samband mellan

att bli retad eller trakasserad för sin kroppsvikt och självmordstankar och

självmordsförsök. 63

Det är värt att notera att låg självkänsla ofta följs av andra symtom och

problem hos ungdomar, som ensamhetskänslor, nedstämdhet, cigarettrökning

och alkoholkonsumtion. 61 Relationerna mellan övervikt, fysisk aktivitet

och depression är komplexa. Deprimerade individer är ofta fysiskt inaktiva,

och fysisk inaktivitet ökar risken för viktökning. 64 Flera studier tyder

på att det finns ett samband mellan hög självtillit och hälsosamma levnadsvanor.

65


Nationella mål för folkhälsan

Våren 2003 antog riksdagen en ny folkhälsopolitik med det övergripande

målet: ”Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor

för hela befolkningen.” 66 Folkhälsopolitiken fokuserar på elva målområden

som täcker alla kända faktorer i samhället som påverkar folkhälsan

och som ska följas upp och utvärderas i folkhälsoarbetet. Målområde 3

handlar om trygga och goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar. Den

psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ska uppmärksammas, liksom

utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvanor. Målområde 9 och 10

gäller ökad fysisk aktivitet respektive goda matvanor och säkra livsmedel.

Inom dessa målområden föreslås olika hälsoindikatorer, t.ex. andelen som är

fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag, andelen i befolkningen som följer

de svenska näringsrekommendationerna, 67;68 samt andelen av befolkningen

som är överviktiga eller feta. 69 I folkhälsopropositionen anges bl.a. att insatser

ska genomföras som stimulerar till mer fysisk aktivitet i förskolan, i skolan

och under fritiden. Efter att propositionen presenterats har utbildningsdepartementet

tagit initiativ till att föra in ett tillägg i läroplanen om att skolan

ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen

för skoldagen, och att Myndigheten för skolutveckling ska följa hur detta

efterlevs. 70

Nationella mål och strategier för nutrition 1999–2004 71 är ett annat viktigt

styrdokument när folkhälsoplaner utformas lokalt och regionalt. Nyligen har

Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket fått i uppdrag av regeringen

att ta fram underlag för en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk

aktivitet, där överviktsproblematiken har fått en framskjuten plats. Särskild

vikt ska i handlingsplanen läggas på barns och ungdomars levnadsvillkor. 72

Målsättning och syfte

Bakgrund

Stockholms läns landsting och Statens folkhälsoinstitut behöver tillgång till

goda epidemiologiska data om fysisk aktivitet, matvanor och övervikt bland

svenska ungdomar samt om deras bestämningsfaktorer, för att följa utvecklingen

och kunna rekommendera effektiva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

åtgärder. År 2000 initierades därför denna studie i dåvarande

Sydvästra sjukvårdsområdet i Stockholms län. Studieområdet karaktäriseras

av stor variation i etniska och socioekonomiska förhållanden.

Studien har syftat till att kartlägga och analysera 15-åringars fysiska aktivitet

i relation till deras självkänsla, matvanor och kroppsstorlek samt deras

bestämningsfaktorer. Dessa faktorer har att göra med individen, familjen,

skolan, föreningslivet, bostadsområdet, infrastrukturen och kommunalpolitiska

beslut. Utifrån nyvunna kunskaper rekommenderas här också åtgärder

som kan bidra till att förbättra den fysiska och psykiska hälsan bland barn

och ungdomar.

25


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

26


Bakgrund

27

Beskrivning

av studieområdet

Stockholms läns landsting var fram till utgången av 2002 indelat i sex sjukvårdsområden.

Studien genomfördes i Sydvästra sjukvårdsområdet som

bestod av kommunerna Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem, Södertälje

samt de fyra stadsdelarna Hägersten, Liljeholmen, Skärholmen och Älvsjö i

Stockholms stad.

Nykvarn

Södertälje

Salem

Hägersten

Skärholmen

Botkyrka

Liljeholmen

Älvsjö

Huddinge

Figur 2. Översiktskarta med kommungränser

och tätortsavgränsning.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

28

Tabell 1. Demografiska data från studieområdet vid utgången av 2001. 73

Barn under 18 år Antal kommunala Antal ungdomar

(procent av alla högstadieskolor per i studiens

Kommun/stadsdel Invånare invånare) kommun/stadsdel målgrupp

Botkyrka 74 151 18 723 (25,2) 9 890

Huddinge 85 700 21 624 (25,2) 9 931

Nykvarn 8 090 2 251 (27,8) 2 136

Salem 13 839 3 917 (28,3) 2 174

Södertälje 78 794 17 939 (22,8) 10 888

Hägerstena 30 086 5 393 (17,9) 2 200

Liljeholmena 29 887 4 584 (15,3) 3 240

Skärholmena 31 524 7 705 (24,4) 4 358

Älvsjöa 20 786 5 057 (24,3) 3 371

Hela studieområdet 372 857 87 193 (23,4) 44 4 188

a Stadsdelar inom Stockholms stad.

Tabell 1 visar antalet invånare i kommuner och stadsdelar inom studieområdet.

73 Folkmängden varierar starkt mellan delområdena, Nykvarns

kommun är minst och Huddinge kommun störst. Antalet skolor i studien

med elever på högstadiet varierar från två i Nykvarns och Salems kommuner

samt i stadsdelen Hägersten till tio i Södertälje kommun.

Tabell 2 visar att Botkyrka kommun och stadsdelen Skärholmen har den

största andelen invånare med utländsk bakgrund (personer födda i utlandet

samt personer födda i Sverige med båda föräldrarna födda i utlandet). Jämfört

med hela Sverige har Stockholms län en större andel barn med

utländsk bakgrund. I Sverige var 4 % av 0–17-åringarna födda utomlands år

2000. I Stockholms län var motsvarande andel 6 %. I länet hade Botkyrka

och Stockholm störst andel barn födda utomlands, 9 %. Nykvarn hade

minst andel, 2 %. 74

Det finns stora skillnader i socioekonomiska förhållanden mellan kommunerna

och stadsdelarna i studieområdet (tabell 2). 75 Medelinkomsten är

lägst i Skärholmen och högst i Älvsjö. Det finns även betydande skillnader

inom kommunerna. I Botkyrka är det stor skillnad i medelinkomst mellan

de olika kommundelarna (47 % skillnad mellan högsta och lägsta medelinkomst),

liksom i Södertälje (44 % skillnad), Huddinge (39 % skillnad) och

Salem (36 % skillnad). I de kommundelar som skiljer sig mest i medelinkomst

finns även de största skillnaderna i andelen personer som får ekonomiskt

bistånd eller är arbetslösa.

Tabell 3 visar att andelen barn från familjer med inkomster under socialbidragsnormen

är högst i Botkyrka och lägst i Nykvarns kommun. Den

disponibla inkomsten för barnfamiljer följer samma mönster, med de lägsta

inkomsterna i Botkyrka och de högsta i Nykvarn. 74


Tabell 2. Socioekonomiska förhållanden i studieområdet. 73; 75

Kommun/

stadsdel

Medelinkomst

2001,

20–64 år

(tkr)

Botkyrka 209 6 35 5 34 45

Huddinge 243 5 22 3 32 46

Nykvarn 250 2 12 2 21 51

Salem 257 2 14 2 24 48

Södertälje 217 7 26 4 24 46

Hägersten b 251 3 15 4 19 42

Liljeholmen b 233 5 17 4 22 39

Skärholmen b 196 10 39 6 32 42

Älvsjö b 275 3 14 3 19 41

a Födda i utlandet samt födda i Sverige med båda föräldrarna födda i utlandet.

b Stadsdelar inom Stockholms stad.

Ekonomiskt

bistånd

(procent

av alla

över 18 år)

Tabell 3. Barnfamiljernas förhållanden. 74

Personer

med

utländsk

bakgrund

2002 a

(procent)

Andel barn 0–17 Disponibel

år som lever med Andel barn 0–17 inkomst (kr) per

bägge sina år i familjer med konsumtionsbiologiska

föräldrar inkomster under enhet a i familjer

eller adoptiv- socialbidragsnormen med barn 0–17 år,

Kommuner föräldrar (procent) år 1999 (procent) år 1999 (median)

Botkyrka 71 26,0 84 312

Huddinge 73 12,9 102 149

Nykvarn 74 3,8 108 957

Salem 74 8,9 103 013

Södertälje 71 16,2 92 582

Stockholm 67 14,8 102 768

a Konsumtionsenhet: person viktad med tanke på ålder och familjestorlek.

Arbetslösa

eller i

åtgärder

2002 (procent

av alla

18–64 år)

Andel

med lägsta

betygsnivå

i årskurs 9

eller utan

betyg

(procent)

Bakgrund

29

Andel av

alla över

15 år med

gymnasial

eller högre

utbildning

2002

(procent)


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

30

Målgrupp

Målgruppen var alla pojkar och flickor som gick i årskurs 8 hösten 2000

eller årskurs 9 hösten 2001 i någon kommunal skola i dåvarande Sydvästra

sjukvårdsområdet i Stockholms län. Datainsamlingen ute på skolorna

påbörjades i oktober år 2000 och avslutades i april 2002.

Registerkällor

Material och metoder

Information från Register över totalbefolkningen

I augusti år 2000 gjordes ett utdrag ur folkbokföringen med uppgifter om

alla pojkar och flickor födda 1985, 1986 eller 1987 med aktuell bostadsadress

i någon av kommunerna Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem eller

Södertälje och i stadsdelarna Hägersten, Liljeholmen, Skärholmen och

Älvsjö i Stockholms stad. Utdraget innehöll grundläggande demografiska

uppgifter om ungdomarna och deras föräldrar. Information om föräldrarnas

och ungdomarnas födelseland inhämtades från samma källa. I augusti 2001

uppdaterades uppgifterna från folkbokföringen för de elever som undersöktes

under läsåret 2001/2002.

Information från kommunernas elevregister

Kommunerna har elevregister som innehåller information om alla elever i

kommunala skolor. Dessa register användes för att planera datainsamlingen

ute på skolorna. Elevregistren sammankopplades med uppgifterna från folkbokföringen.

På detta sätt fick man adresser till skolan och bostaden för

samtliga ungdomar, så att information om studien kunde skickas hem.

Information om elever i årskurs 8 inhämtades från elevregistren i september

år 2000 och information om elever i årskurs 9 inhämtades i september

år 2001.


Information från Utbildningsregistret

När datainsamlingen var avslutad på skolorna inhämtades uppgifter om föräldrarnas

utbildningsnivå genom en samkörning med Utbildningsregistret.

Detta register finns hos Statistiska centralbyrån och innehåller information

om högsta avslutade utbildning. Moderns utbildningsnivå har använts som

ett mått på socioekonomisk ställning, och nivåerna har indelats i kategorier

enligt beskrivningen senare i detta kapitel (se sidan 32).

Information från enkäter och fysisk undersökning

Bakgrund

Enkät som fylldes i av elever i klassrummet

Enkät 1 fylldes i under en lektion i klassrummet. Enkätfrågorna handlade

om fysisk aktivitet den senaste månaden under skoltiden och på fritiden,

skolmåltider, matvanor och självkänsla. Organiserade fysiska aktiviteter som

träning i olika idrottsföreningar (t.ex. sporter som basketboll, fotboll) särskiljdes

ifrån oorganiserade (spontana) aktiviteter.

Frågorna om fysisk aktivitet utgjorde ett sammanhållet instrument som

undersöktes med avseende på validitet, dvs. frågornas förmåga att mäta det

som de avser att mäta, och reliabilitet, dvs. frågornas förmåga att ge samma

resultat vid upprepade mätningar (se sidan 38). Enkäten innehöll också frågor

om inställning till och deltagande i idrottsundervisningen samt om

sociodemografiska och socioekonomiska förhållanden i familjerna.

Hälsoundersökning

Projektanställda sjuksköterskor genomförde en hälsoundersökning av ungdomarna.

Uppgifter insamlades om kroppslängd, kroppsvikt och omfång

kring midja och stuss. Fettmassa mättes med bioelektrisk impedansanalys

(BIA) 76, som är en enkel och snabb metod för att mäta kroppssammansättningen.

Längd, vikt, midjeomfång och stussomfång mättes två gånger, och i

analyserna har medelvärdet av dessa mätningar använts. Längden mättes till

närmaste 0,5 cm och vikten till närmaste 100 gram. Ungdomarna bar

endast underkläder i samband med hälsoundersökningen, som gjordes på

skolsköterskans expedition eller annan tillgänglig lokal en vecka efter första

mötet i klassrummet. Samtliga vågar och längdmätare på skolorna som

användes vid hälsoundersökningen granskades före studiestarten. För information

om hur denna granskning gick till hänvisas till Appendix.

Enkät som eleverna fyllde i vid hälsoundersökningen

Eleverna fick i enrum fylla i en andra enkät efter hälsoundersökningen

(enkät 2). Denna enkät innehöll samma frågor om fysisk aktivitet som enkät

1, men frågorna gällde aktivitet den senaste veckan. Under veckan mellan

enkäterna fyllde ett urval av ungdomarna i en aktivitetsdagbok och använde

en s.k. accelerometer (se beskrivning av validitetsstudien på sidan 38).

31


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

32

Personalenkät

Klasslärare, idrottslärare och skolsköterskor besvarade en kort enkät med frågor

om ungdomarnas fysiska aktivitet i skolmiljön, skolmåltider m.m. Enkäten

innehöll också frågor om lärarnas (och skolsköterskornas) attityder till

motion och idrott när det gäller betydelsen av prestationer, tävlan, tolerans,

gemenskap, hälsa m.m. Resultatet av dessa enkäter redovisas inte i denna

rapport men kommer att analyseras i fördjupade studier.

Enkät om kommunernas policy och serviceutbud

Inom ramen för projektet utvecklades en kommunenkät, där syftet var att

få kunskap om faktorer i lokalsamhället som har betydelse för barns och

ungdomars matvanor och fysiska aktivitet samt deras hälsa i stort. Den

besvarades av tjänstemän med ansvar för drift och planering av barn- och

ungdomsverksamhet, trafik, skola och föreningsverksamhet inom kommuner

och stadsdelar (se sidan 91).

Socioekonomiska faktorer och etnicitet

Moderns utbildningsnivå

Ett sätt att mäta socioekonomisk status är att titta på föräldrarnas utbildningsnivå.Tre

utbildningsnivåer definierades: 1. Låg utbildning: högst nioårig

grundskoleutbildning; 2. Medelhög utbildning: högst gymnasieutbildning;

3. Hög utbildning: någon form av eftergymnasial utbildning. I analyserna

har moderns utbildningsnivå använts som ett mått på socioekonomisk

ställning.

Hushållsinkomst

Ett annat mått på socioekonomisk status är hushållets inkomst. Ett villkor

för att kunna beräkna hushållsinkomsten är att man har information om

inkomsten för de vuxna som försörjer barnet. Därför måste man veta hur

barnets familjesituation ser ut. Med hjälp av inkomstuppgifter från SCB:s

longitudinella databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning77 och

enkätsvar om familjeförhållanden kan man beräkna hushållsinkomst i följande

fall: 1. Föräldrarna bor tillsammans; 2. Föräldrarna är skilda, ny sambo

finns inte och barnet bor enbart hos ena föräldern; 3. Föräldrarna är skilda,

ny sambo finns inte och barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna. Beräkningen

av den faktiska försörjningsbördan per hushåll innefattar omvandling

av hushållsinkomsten med konsumtionsvikter för det aktuella hushållet

och redovisas inte fullständigt här. Den korrigerade hushållsinkomsten har

klassindelats i tre lika stora grupper.


Bakgrund

Bostadens storlek i relation till antalet familjemedlemmar

Ungdomarna besvarade enkätfrågor som ”Hur många rum finns det i ditt

hem?” och ”Hur många personer bor i ditt hem?” Från dessa uppgifter

beräknades antalet rum per person i barnets hem. Denna variabel korrelerar

relativt väl (0,58) med ovan beskrivna hushållsinkomst. Materialet indelades

sedan i tre lika stora grupper: 1. Bor trångt: 0–0,9 rum per person i

hushållet; 2. Bor varken trångt eller rymligt: 1–1,4 rum per person; 3. Bor

rymligt: 1,5 eller fler rum per person i hushållet. Informationen om bostadens

storlek har använts som ytterligare ett mått på socioekonomisk ställning.

Svenskfödda och utrikesfödda föräldrar och barn (etnicitet)

För att studera skillnader mellan ungdomar med olika bakgrund har ungdomarna

delats in i tre grupper efter deras eget och deras föräldrars födelseland.

Tabell 4 visar hur indelningen har gjorts. Fortsättningsvis kallas

denna indelning för ”etnicitet”.

En alternativ indelning som baseras på moderns födelseland gav följande

sex grupper: Sverige, Finland, Europa (exklusive Sverige och Finland),

Mellanöstern och Nordafrika, Syd- och Centralamerika samt Övriga världen.

Levnadsvanor

Fysisk inaktivitet – stillasittande aktiviteter

Ungdomarna fick besvara frågor om hur mycket tid de på sin fritid på vardagarna

respektive helger använder till stillasittande aktiviteter som att titta

på tv/video, att spela spel och arbeta vid datorn samt till andra stillasittande

aktiviteter som att läsa och prata i telefon. För att närmare studera stillasittande

aktiviteter summerades tiden för dessa tre kategorier, dels på vardagar

och helger för sig och dels totalt.

Tabell 4. Indelning i etniska grupper.

Födelseland

Etnicitet Barn Föräldrar

Svensk bakgrund Sverige a Sverige

Utländsk bakgrund Sverige Utlandet b

Invandrarbakgrund Utlandet Utlandet b

a Inklusive adoptivbarn.

b En förälder eller båda föräldrarna.

33


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

34

Måttlig och hård fysisk aktivitet

Ungdomarna fick i enkät 1 besvara frågor om fysisk aktivitet på måttlig

respektive hård intensitetsnivå. Följande frågor ställdes om fysisk aktivitet

måttlig intensitetsnivå:

• Hur många dagar i veckan brukar du gå eller cykla till/från skolan?

Hur lång tid brukar det ta per gång?

• Brukar du delta i skolans idrottslektioner? (nej, aldrig / ja, ibland / ja, för det mesta

/ ja, alltid)

• Hur aktiv brukar du vara på idrottslektionerna? (jag springer och rör på mig nästan

hela tiden / jag springer och rör på mig en del av tiden / jag är med men är inte så

aktiv / jag brukar inte delta)

• Hur många dagar i veckan brukar du cykla eller gå raskt på din fritid?

Hur lång tid brukar det ta?

• Hur många gånger i veckan brukar du motionera måttligt på din fritid så att

du blir lätt andfådd (t.ex. spela pingis, dansa, simma, rida, åka bräda, inlines eller

skridskor)? Hur lång tid brukar du motionera per gång?

I enkät 1 ställdes följande fråga om fysisk aktivitet på hård intensitetsnivå:

• Hur många gånger i veckan brukar du träna/motionera hårt på din fritid så att du

blir andfådd och svettas (t.ex. träna aerobics, löpning, spela basket eller annan

bollidrott, åka längdskidor, träna kampsport, styrketräning eller friidrott)? Hur lång

tid brukar du träna per gång?

För samtliga frågor gällde att ungdomarna skulle svara på hur det hade varit

den senaste månaden.

För närmare studier av fysisk aktivitet delades ungdomarna in i tre lika

stora grupper (terciler), en högaktiv, en medelaktiv och en lågaktiv grupp.

Detta gjordes genom en rangordning av energiförbrukningen för måttlig

och hård fysisk aktivitet enligt svaren i enkät 1. Flickor och pojkar indelades

separat.Vid måttlig och hård aktivitet förbrukas olika mycket energi.

Man kan alltså syssla med hård aktivitet under en kortare tidsperiod eller

måttlig aktivitet under en längre period och ändå göra av med lika mycket

energi och därför hamna i samma aktivitetsgrupp.

För en undergrupp av studiepopulationen användes uppgifter från en

aktivitetsdagbok som ungdomarna fyllde i. Utifrån dagboken beräknades

energiförbrukningen per dygn för måttlig och hård fysisk aktivitet. 46

Information om beräkningsmetoden finns i Appendix.

Måltidsvanor och rökvanor

I enkät 1 ställdes nio frågor om matvanor. Några av dessa är hämtade ur

WHO-undersökningen Skolbarns hälsovanor78, med små modifikationer.


Bakgrund

I enkäten ställdes frågor om hur ofta ungdomarna brukar äta frukost,

lunch och middag under en skolvecka, dvs. på vardagarna. Det fanns sex

svarsalternativ, från 0 dagar per skolvecka till 5 dagar per skolvecka. En

indelning i regelbundna och oregelbundna matvanor gjordes utifrån svaren

på dessa frågor. I gruppen med regelbundna matvanor ingick de ungdomar

som åt 15 huvudmåltider per skolvecka, dvs. frukost, lunch och middag

varje dag. Oregelbundna matvanor hade de ungdomar som åt 0–12 huvudmåltider

per skolvecka. De som åt 13–14 huvudmåltider per vecka utgjorde

en mellangrupp.

Ytterligare en indelning av måltidsvanor användes då frukost-, lunchoch

middagsmålet studerades var för sig. Här delades ungdomarna in i följande

tre grupper: De som intar måltiden 0–1 dagar per skolvecka, 2–3

dagar per skolvecka och 4–5 dagar per skolvecka.

För att studera rökvanor bland ungdomarna ombads de i enkät 1 att

besvara frågan om de röker dagligen.

Kroppsstorlek, övervikt och upplevelse

av kroppsstorleken

Kroppsmasseindex (BMI) och gränser för övervikt

Kroppsmasseindex eller BMI (vikten i kg/längden i m2), är ett vanligt och

internationellt accepterat mått på övervikt och fetma. För vuxna individer

går gränsen för övervikt vid BMI på 25 kg/m2 och för fetma vid BMI på

30 kg/m2. 79 För barn och ungdomar varierar BMI kraftigt med ålder och

kön. Gränserna för övervikt och fetma är därför ålders- och könsspecifika.

Dessa gränser har angetts av Cole och medarbetare som utrett frågan för

WHO och ”The International Obesity Task Force”. 80

Enligt en alternativ definition, som dock inte accepterats internationellt,

utgörs gruppen överviktiga ungdomar av de 15 % i en population som har

de högsta BMI-värdena vid en viss ålder. Gruppen feta består analogt av de

5 % av ungdomarna som har de högsta BMI-värdena vid en angiven ålder.

Flera författare har använt dessa alternativa definitioner. 11; 81; 82

I denna studie har gränserna för övervikt och fetma beräknats halvårsvis80¸

och ungdomarna har delats in i icke överviktiga, överviktiga och feta.

Indelningen vid 13,5 års ålder baseras på uppgifterna om dem som var äldre

än 13,25 år men yngre än eller 13,75 år vid tidpunkten för mätningen. På

liknande sätt baseras indelningen vid 14,0 års ålder på dem som var äldre än

13,75 år men yngre än eller 14,25 år vid mättillfället.

Fettmassa och andel kroppsfett

Vid kroppsundersökningen gjordes en mätning med bioelektrisk impedans

(BIA) för att beräkna den totala fettmassan och fettmassan i procent av

kroppsvikten. BIA utfördes med en mätare av märket Quantum II. 83

35


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

36

Vid BIA mäts motståndet som uppkommer i olika vävnader när en svag

växelström passerar genom kroppen med en förutbestämd frekvens (50

kHz). Fettfri kroppsmassa (FFM, t.ex. skelett och muskulatur) är en god

elektrisk ledare, medan fettvävnad är en dålig ledare. Mätningen ger uppgifter

om impedansens två beståndsdelar: resistansen och reaktansen.

I studien skattades den fettfria kroppsmassan (FFM) utifrån uppgifter om

ålder, resistans, längd och vikt. FFM beräknades från en multipel linjär regressionsmodell

som utvecklats och validerats av Houtkooper och medarbetare.

76 Modellen har validerats i USA för barn och ungdomar av europeiskt

ursprung i åldrarna 10–19 år. Fettmassan beräknades genom att subtrahera

FFM-värdet från kroppsvikten.

Upplevelse av kroppens storlek

I enkäterna fanns bilder på nio siluetter (figur 3). 84 I enkät 1 skulle ungdomarna

välja vilken de tyckte stämde bäst med hur de själva såg ut och i

enkät 2 hur de önskar att de såg ut. För att man på ett överskådligt sätt skulle

kunna studera hur ungdomarna uppfattade sin egen kropp och kroppsstorlek

indelades deras svar i tre kategorier. Bilderna 1–3 utgör den minsta

kategorin, 4–6 en mellankategori och bilderna 7–9 utgör den största kategorin.

En indelning gjordes också efter om ungdomarna var nöjda med sin

kroppsstorlek eller inte. De som kryssade i exakt samma bild i båda enkäterna

ansågs vara ”nöjda” med sin kroppsstorlek. Övriga, som fyllt i olika

bilder, ansågs vilja vara större respektive mindre.

Figur 3. Dessa nio siluetter fick ungdomarna välja mellan, dels vilken bild de tyckte stämde

bäst med hur de såg ut (enkät 1) och dels hur de önskade att de skulle se ut (enkät 2).


Självkänsla

Bakgrund

Självskattningsmetoden ”Jag tycker jag är” konstruerades av Ouvinen-Birgerstam

för forskningsändamål efter att en rad redan befintliga instrument

för mätning av barns självvärdering hade prövats. 85 Frågorna i testet har

utformats för och prövats på svenska barn i åldrarna 7–16 år. 86 Konstruktören

var specifikt intresserad av om det fanns skillnader i självvärdering mellan

barn med föräldrar födda i Sverige och barn med föräldrar födda utomlands.

För barn och ungdomar i mellan- och högstadieåldrarna innehåller ”Jag

tycker jag är”-formuläret 72 påståenden om hur de upplever sig själva.

Påståendena är både positivt och negativt formulerade med fyra svarsalternativ,

från ”stämmer precis” till ”stämmer inte alls”. De som besvarar frågorna

får alltså ange i vilken utsträckning de tycker att olika beskrivningar

stämmer in på hur de själva är eller brukar vara.

Påståendena rör följande områden (delskalor):

Fysiska egenskaper, t.ex. ”Jag gillar mitt utseende.”

• Färdigheter, talanger, begåvning, t.ex. ”Jag har lätt att lära mig.”

• Psykiskt välmående, t.ex. ”För det mesta är jag nöjd med mig själv.” och

”Jag känner mig ofta ledsen.”

• Relationer till föräldrarna och familjen, t.ex. ”Mina föräldrar litar på mig.” och

”I min familj bråkar vi mycket.”

• Relationer till andra, t.ex. ”Jag gillar mina klasskamrater.” och ”Jag känner mig

olik alla andra.”

Svaren poängsätts med utgångspunkt från om personen har bejakat positivt

riktade påståenden och tagit avstånd från negativa påståenden. I denna studie

benämns den totala poängsumman för självvärdering som totalskala för

självkänsla”. Den antas återspegla den ungas allmänna självkänsla både

generellt och inom de olika delskalorna.

Råpoängen översätts till s.k. staninepoäng för totalskalan och delskalorna.

86 Gränserna är olika för olika årskurser, dvs. samma råpoäng kan ge olika

staninepoäng beroende på årskurs. I denna studie baserades beräkningen av

staninepoäng på den årskurs där ungdomarna skulle ha varit placerade

utifrån deras ålder då de besvarade enkät 1. Syftet med stanineskalan är att

överföra råpoängen till en skala med medelvärde 5 och standardavvikelsen

2 som är approximativt normalfördelad. Låg självkänsla definieras med

skalsteg 1, 2 och 3. Medelhög självkänsla definieras med skalsteg 4, 5 och 6

och hög självkänsla definieras med skalsteg 7, 8 och 9.

Instrumentets reliabilitet och validitet har testats av konstruktören. 86

Fyra olika psykometriska analyser av metodens reliabilitet visar att självvärderingen

är en stabil del av individens identitet och personlighet, och att

den kan studeras på ett tillförlitligt sätt. Resultaten från de fyra validitets-

37


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

38

studierna tyder på att ”Jag tycker jag är” mäter det som instrumentet är

avsett att mäta. Metoden har god förankring i empirisk forskning, som visat

att det finns ett samband mellan psykisk hälsa och självvärdering så som det

uttrycks i självskattningsformulär. Undersökning av metodens psykometriska

egenskaper visade att ”psykiskt välmående” var den delskala som hade

högst samband med resultat på hela skalan. Psykologiförlaget AB har gett sitt

tillstånd till användning av självskattningsmetoden ”Jag tycker jag är” i

denna studie.

Validitet och reliabilitet av enkätuppgifter

om fysisk aktivitet

I ett kostnadsperspektiv är enkätmetoden den enda realistiska metod att

använda i större befolkningsstudier. Överskattning och framförallt underskattning

är dock ett vanligt problem när fysisk aktivitet skattas med enkätmetodik.

Dessutom är det svårt att beräkna hur mycket energi som förbrukas

under en viss aktivitet. Enkätmetoden tar inte hänsyn till betydelsen av

individuella variationer i energiförbrukning i vila (BMR) eller olika yttre

förhållanden, vilket gör att precisionen på individnivå är sämre än på gruppnivå.Vid

jämförelser av fysisk aktivitetsnivå mellan grupper har metoden ett

betydande värde.

I studien validerades enkätmetoden mot en metod där dagbok fördes

över fysisk aktivitet 46 samt mot en elektronisk aktivitetsmätning.

46; 87–89

I aktivitetsdagboken fyllde ungdomarna i vilken av nio aktivitetsnivåer, från

sömn till maximal aktivitet, som gällde för dem under varje 15-minutersperiod

av dygnet. Till den elektroniska mätningen användes en vidareutvecklad

modell av Tritrac-R3D-accelerometern, som testats med avseende

på validitet i tidigare studier. 90 Denna accelerometer, RT3 Tri-axial Research

Tracker, mäter kroppsrörelserna i tre dimensioner (3D). 91

I valideringsstudien utnyttjades informationen från enkät 2 om måttlig

fysisk aktivitet, hård fysisk aktivitet och sömn. Frågorna om sömn löd: ”Hur

många timmar har du i genomsnitt sovit under en vardagsnatt (natt mot

måndag – fredag)?”, ”Hur många timmar har du i genomsnitt sovit under

nätterna mot lördag och söndag?”. Hur tidsåtgång och energiförbrukning

för fysisk aktivitet beräknades framgår av Appendix.

Reliabilitetsstudien omfattar en jämförelse mellan ungdomarnas svar på

frågorna om fysisk aktivitet i enkät 1, som de fick fylla i vid två olika tillfällen

med en månads mellanrum. Denna andra enkät 1 kallas i fortsättningen

för ”enkät 3”.


Statistiska metoder

I statistiska analyser har följande metoder använts: T-test, Spearman rangkorrelationskoefficient,

parad t-test, chi2-test för trend, Wilcoxon’s test,

Kruskal-Wallis’ test och principalkomponentanalys. Principalkomponentanalys,

som används i analysen av matvanor, syftar till att ur ett större antal

variabler, t.ex. frukt, grönsaker och lättmjölk, identifiera ett mindre antal

bakomliggande komponenter.Var och en av dessa komponenter representerar

en grupp av de ursprungliga variablerna som är inbördes korrelerade.

Gränsen för statistisk signifikans har genomgående satts till 5 %. I samtliga

tabeller står N för antalet individer, x – för medelvärde och s för standardavvikelsen,

vilket är ett spridningsmått.

Etiska aspekter

Bakgrund

Föräldrarna fick ett informationsbrev med de viktigaste faktauppgifterna

om studien och att deltagandet var frivilligt. Föräldrar med arabiska, turkiska

eller spanska som modersmål fick även en översatt version av brevet.

Med informationsbrevet bifogades en talong som föräldrarna kunde sända

tillbaka om de inte önskade att deras barn skulle delta i undersökningen.

Ungdomarna fick också ett eget informationsbrev och hade själva möjlighet

att tacka nej. De ungdomar vars föräldrar hade undertecknat och

skickat in talongen kontaktades inte i fortsättningen. Ungdomarna fick

ytterligare ett tillfälle att själva tacka nej till medverkan när en projektmedarbetare

besökte skolan för att samla in information.

Projektet har godkänts av Regionala forskningsetikkommittén vid Karolinska

Institutet.Analysarbetet genomfördes på avidentifierade databaser, där

ingen enskild individ kan identifieras.

39


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

40

Målgrupp, studiepopulation

och bortfall

Bortfall i olika informationskällor

Inför studien identifierades 4 188 ungdomar som gick i årskurs 8 hösten år

2000 eller i årskurs 9 hösten 2001 i kommunala skolor inom dåvarande

Sydvästra sjukvårdsområdet. Dessa 4 188 ungdomar var målgruppen. Alla 44

skolorna medverkade i projektet. 1 037 ungdomar födda 1986 och bosatta

i studieområdet gick i skolor utanför studieområdet eller i andra skolformer,

t.ex. privatskolor, och omfattas därför inte av studien.

Av samtliga 4 188 ungdomar deltog 3 548 (84,7 %) – 1 812 pojkar

(84,5 % av 2 144) och 1 736 flickor (84,9 % av 2 044) – i något moment.

Totalt 15,3 % deltog inte i någon del av projektet. 10,5 % tackade nej till

medverkan och 4,8 % deltog inte av andra orsaker, som frånvaro, svår kronisk

sjukdom eller handkapp, utflyttning från studieområdet eller stora

språksvårigheter.

För 3 142 av de 3 548 ungdomarna finns kompletta uppgifter om BMI

och fysisk aktivitet. Dessa 3 142 individer utgör 75 % av alla 4 188 ungdomarna

i målgruppen. Resultaten i denna rapport baseras i huvudsak på dessa

3 142 ungdomar, som i det följande kallas studiepopulationen. Av de 1 046

ungdomarna i bortfallsgruppen var det 640 som inte deltog i ett enda

moment. 406 deltog i något av momenten, men om dessa finns inte kompletta

uppgifter om BMI och fysisk aktivitet.

Det är ganska små skillnader i BMI-värden mellan ungdomarna i studiepopulationen

och de 235 ungdomar som det finns BMI-uppgifter om

men som inte uppfyller kriterierna för att ingå i studiepopulationen.

Medelvärdet bland flickorna som ingår är 21,1 kg/m 2 jämfört med

21,2 kg/m 2 bland dem som inte ingår. För pojkarna är motsvarande siffror

21,0 kg/m 2 för dem som ingår respektive 20,7 kg/m 2 för dem som inte

ingår i studiepopulationen.

Av de 3 142 ungdomarna som ingår i studiepopulationen har 2 604 ungdomar

ett värde på totalskalan för självkänsla. De övriga är bortfall, till största

delen för att något av de 72 påståendena inte besvarades. Detta innebär


Bakgrund

att antalet som har ett värde på någon av delskalorna är fler än dem som har

ett värde på totalskalan. För att se om några systematiska skillnader fanns

mellan bortfallsgruppen och studiegruppen analyserades medelvärden för

BMI, fettmassa och ett mått på fysisk aktivitet enligt energiförbrukningen.

Detta gjordes för hela gruppen (N = 3 142), självkänslegruppen (N = 2

604) och bortfallsgruppen (N = 538). Analysen ger ingen grund för att

bortfallsgruppen skulle skilja sig från de övriga.

Socioekonomiska faktorer och etnicitet

En något större andel av barnen till gifta/sammanboende mödrar finns med

i studiepopulationen än av ungdomarna med ensamstående mödrar.Av barnen

till ensamstående mödrar finns 72,3 % med i studiepopulationen jämfört

med 76,4 % av barnen till gifta/samboende mödrar.

Det finns vissa socioekonomiska skillnader mellan studiepopulationen

och bortfallsgruppen. Bland ungdomar vars mödrar har låg utbildning deltog

70,3 % i studien, jämfört med 74,6 % av de vars mödrar har medelhög

utbildning och 80,6 % av ungdomarna vars mödrar är högutbildade. När det

gäller föräldrarnas sysselsättning år 2000 var deltagandet något högre både

41


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

42

Tabell 5. Bortfall i respektive kommun/stadsdel, indelat efter kön (procent).

Flickor Pojkar

N Deltog Deltog ej N Deltog Deltog ej

Botkyrka 450 78,7 21,3 440 76,4 23,6

Huddinge 449 75,1 24,9 482 76,1 23,9

Hägersten 102 76,5 23,5 98 73,5 26,5

Liljeholmen 129 76,0 24,0 111 78,4 21,6

Nykvarn 69 91,3 8,7 67 82,1 17,9

Salem 76 77,6 22,4 98 74,5 25,5

Skärholmen 157 74,5 25,5 201 71,6 28,4

Södertälje 447 64,7 35,3 441 72,3 27,7

Älvsjö 165 83,0 17,0 206 76,2 23,8

Totalt 2 044 75,0 25,0 2 144 75,1 24,9

bland ungdomar med förvärvsarbetande mödrar (76,6 %) och förvärvsarbetande

fäder (77,2 %), jämfört med ungdomar med mödrar och fäder utan

förvärvsarbete (70,4 % respektive 73,2 %).

När det gäller etnicitet finns små skillnader i deltagande mellan de tre

grupperna. Av ungdomarna med svensk bakgrund deltog 76,2 %, jämfört

med 73,9 % av dem med utländsk bakgrund och 72,3 % av ungdomarna

med invandrarbakgrund. Utgår man från moderns födelseland ligger andelen

deltagande i studien mellan 71,4 % för ungdomar med mödrar födda i

Finland och 77,5 % i gruppen Övriga världen.

Kommuner och stadsdelar

Kommunerna och stadsdelarna skiljer sig en del åt när det gäller andelen

ungdomar som deltog i studien. Störst andel deltagande fanns i Nykvarns

kommun med 86,8 %, medan andelen var minst i Södertälje kommun,

68,5 %.

Bortfallsgruppen i Södertälje skiljer sig en del från de i kommunen som

deltog. En större andel av flickorna deltog inte där (tabell 5). Det var vidare

en större andel ungdomar med svensk bakgrund som inte deltog

(34,8 %), jämfört med ungdomar med utländsk (28,4 %) respektive invandrarbakgrund

(25,8 %). När det gäller utbildningsnivå ses inga skillnader i

deltagande mellan ungdomar i Södertälje med låg- respektive högutbildade

mödrar. Däremot deltog en mindre andel av de ungdomar vars mödrar har

medelhög utbildning. Det låga deltagandet i Södertälje kan härledas till

några få skolor. Detta gör att man bör vara försiktig med tolkningen av de

områdesspecifika analyserna för Södertälje.


Bakgrund

43

Studiepopulationens

kännetecken

Studiepopulationen utgörs av 3 142 ungdomar, 1 532 flickor (48,8 %) och

1 610 pojkar (51,2 %). Om dessa finns kompletta uppgifter om fysisk aktivitet

i enkät 1 och information om BMI från kroppsundersökningen eller

i ett fåtal fall från skolhälsovårdens rutinundersökning. Majoriteten av ungdomarna

är födda 1986 (91,1 %), men en del är födda 1985 (2,9 %) och

1987 (6,0 %). Genomsnittsåldern hos ungdomarna i studiepopulationen var

15,2 år då enkät 1 fylldes i.

Socioekonomiska faktorer och etnicitet

De flesta av ungdomarna i studiepopulationen bor på samma adress som sin

mor (95,2 %), medan något färre (82,4 %) bor på samma adress som sin far.

Fler fäder är gifta/sammanboende (81,1 %) jämfört med mödrarna (73,7 %).

Det är alltså en större andel av mödrarna som är ensamstående.

En tredjedel av ungdomarna har en högutbildad mor, drygt 20 % en lågutbildad

mor och nästan hälften (46,7 %) har en mor med medelhög utbildning.

Det är endast små skillnader mellan flickor och pojkar. För 1 980 (970

flickor och 1 010 pojkar) av de 3 142 ungdomarna i studiepopulationen

finns information om hushållsinkomst. Inte heller för inkomst ses några

skillnader mellan könen. När det gäller boendet är något fler flickor trångbodda

(26,7 %) jämfört med pojkarna (23,0 %). En något större andel av

pojkarna bor rymligt (34,1 %) jämfört med flickorna (31,9 %).

Tabell 6 visar fördelning av pojkar och flickor i studien efter svensk,

utländsk och invandrarbakgrund. 59,8 % av ungdomarna har svensk bakgrund,

29,3 % har utländsk bakgrund och 10,9 % har invandrarbakgrund.

En något större andel av flickorna har svensk bakgrund jämfört med pojkarna.

Det är en större andel av pojkarna som har utländsk bakgrund,

medan ungefär lika stor andel flickor och pojkar har invandrarbakgrund.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

44

Tabell 6. Ungdomarna i studiepopulationen, indelade efter kön och etnicitet.

Pojkar Flickor Totalt

Etnicitet N Procent N Procent N Procent

Svensk bakgrund 924 57,5 951 62,2 1 875 59,8

Utländsk bakgrund 505 31,4 412 27,0 917 29,3

Invandrarbakgrund 178 11,1 165 10,8 343 10,9

En granskning av mödrarnas födelseländer visar att 64,9 % av ungdomarna

har en svenskfödd mor. Näst största grupp är ungdomar med mödrar från

Mellanöstern och Nordafrika (14,9 %), följt av ungdomar med mödrar

födda i Finland (7,5 %). Det är små skillnader mellan könen i dessa och

övriga grupper.


Resultat – beskrivande del


Resultat – beskrivande del

47

Fysisk aktivitet

I detta kapitel beskrivs ungdomarnas stillasittande aktiviteter och deras fysiska

aktivitet. Hur många som uppfyller rekommendationen om åtminstone

60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag presenteras. Dessutom

redovisas hur många som klarar WHO:s rekommendation om minst

30 minuter fysisk aktivitet på måttlig nivå per dag plus hård fysisk aktivitet

i 20 minuter minst tre gånger per vecka.

En tredje indelning som gjorts är i tre lika stora grupper (terciler) efter

energiförbrukning på måttlig och hård intensitetsnivå. För detaljerad information

om dessa indelningar, se metodavsnittet på sidan 34 och Appendix.

Årstidsvariationer

I undersökningar av fysisk aktivitet bör hänsyn tas till årstidsvariationer, speciellt

i ett land med varierande klimat som Sverige. Datainsamlingen pågick

under höst, vinter och vår, då eleverna var i skolan.Totalt besvarade 37,8 %

av ungdomarna enkät 1 på hösten, 30,1 % på vintern och 31,9 % på våren.

Det finns endast små skillnader i fysisk aktivitet mellan ungdomarna som

svarade under respektive årstid (tabell 7). De som besvarade enkäten under

vintermånaderna hade något mer stillasittande aktivitet. I övrigt tycks inte

årstiden då enkäten besvarades ha någon större betydelse för den fysiska

aktiviteten i denna studie.

Stillasittande aktiviteter

Ungdomarna fick frågan hur många timmar i veckan de på fritiden ägnar

sig åt aktiviteter som tv-/videotittande, datoranvändning och andra stillasittande

aktiviteter som att läsa och prata i telefon. Pojkarna ägnade sig åt stillasittande

aktiviteter i större utsträckning än flickorna. Både flickorna och

pojkarna ägnade mer tid åt stillasittande aktiviteter på helgerna än på var-


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

48

Tabell 7. Antal timmar stillasittande aktivitet samt fysisk aktivitet på måttlig och hård intensitetsnivå

per dag, efter årstid och kön.

Stillasittande Måttlig fysisk Hård fysisk

aktivitet aktivitet aktivitet

Årstid N x –

s x –

s x –

s

Flickor Höst 588 4,6 1,9 1,2 0,9 0,4 0,5

Vinter 458 5,0 2,1 1,1 0,8 0,3 0,5

Vår 484 4,8 2,1 1,1 0,9 0,4 0,5

Pojkar Höst 600 5,2 2,2 1,4 1,1 0,7 0,7

Vinter 488 5,6 2,3 1,3 1,1 0,7 0,7

Vår 519 5,2 2,2 1,3 1,1 0,8 0,7

Tabell 8. Antal timmar stillasittande aktiviteter per dag vid olika percentiler,

indelat efter kön.

Antal timmar per dag

P10 P25 Median P75 P90 x –

Flickor Vardagar 2,0 3,0 4,5 6,0 7,5 4,6 2,1

N=1 532 Helger 2,0 3,0 5,0 7,0 9,0 5,3 2,7

Pojkar Vardagar 2,0 3,5 4,5 6,0 8,0 4,9 2,2

N=1 610 Helger 2,5 4,0 6,0 8,5 11,0 6,3 3,1

dagarna (tabell 8). I tabellen står P10 för tionde percentilen, som anger att

10 % av flickorna var stillasittande 2,0 timmar eller kortare tid på vardagarna.

Det bör understrykas att den stillasittande aktiviteten på vardagarna avser

fritiden, dvs. den tid som ungdomarna satt utöver skoltid.

Både pojkar och flickor angav att de tittade på tv/video i genomsnitt 2,1

timmar per dag på vardagar. På helgerna ökade tittandet till 2,6 timmar för

flickorna och 2,8 timmar för pojkarna. Det skiljer betydligt mer mellan

könen när det gäller datoranvändning och andra stillasittande aktiviteter.

Pojkarna satt mer framför datorn, 1,8 timmar per dag på vardagarna och 2,5

timmar per dag på helgerna. Motsvarande siffror är 1,0 respektive 1,2 timmar

för flickorna. Flickorna ägnade däremot mer tid åt andra stillasittande

aktiviteter än vad pojkarna gjorde, 1,4 timmar per dag på vardagarna och

1,5 timmar per dag på helgerna, jämfört med 0,9 respektive 1,0 timmar för

pojkarna.

Utbildningsnivå och etnicitet

Betydande skillnader ses mellan grupperna när stillasittande aktiviteter studeras

efter moderns utbildningsnivå (tabell 9). Ungdomar med lågutbildade

mödrar ägnade mest tid åt stillasittande aktiviteter både på vardagar och hel-

s


Tabell 9. Antal timmar stillasittande aktiviteter, indelat efter kön och

moderns utbildningsnivå.

Vardagar Helger

Utbildningsnivå N x –

s x –

Flickor Låg 324 5,1 2,4 5,5 3,0

Medelhög 662 4,6 2,0 5,3 2,6

Hög 476 4,2 1,9 5,1 2,4

Pojkar Låg 298 5,2 2,4 6,5 3,4

Medelhög 738 4,9 2,2 6,4 3,0

Hög 498 4,7 2,1 6,2 3,0

Resultat – beskrivande del

ger, följt av ungdomar vars mödrar har medelhög utbildning. Ungdomar

med högutbildade mödrar ägnade minst tid åt stillasittande aktiviteter.

Samma mönster ses bland flickor och pojkar. Mönstret kvarstår för stillasittande

aktiviteter på vardagarna, även om man tar hänsyn till etnicitet.Antal

timmar stillasittande på helgerna blir däremot jämnare fördelat.

Studerar man tv-/videotittande, datoranvändande och andra stillasittande

aktiviteter separat i relation till moderns utbildningsnivå, ser man att det

finns skillnader mellan grupperna när det gäller tv-/videotittande. Ungdomar

med lågutbildade mödrar tillbringade mer tid framför tv:n/videon än

dem vars mödrar har medelhög och hög utbildning. Ungdomar med lågutbildade

mödrar satt i genomsnitt 2,4 timmar framför tv:n/videon på vardagar,

jämfört med 2,2 och 1,8 timmar för dem vars mödrar har medelhög

och hög utbildning. På helger är motsvarande antal timmar 2,9; 2,8 och 2,5

för ungdomar vars mödrar har låg, medelhög respektive hög utbildningsnivå.

Skillnaderna finns både bland flickorna och pojkarna. Däremot finns

inga skillnader mellan grupperna i datoranvändning eller andra stillasittande

aktiviteter.

Även vid indelning efter etnicitet ses betydande skillnader mellan grupperna

(tabell 10). Ungdomar med svensk bakgrund ägnade sig minst åt stillasittande

aktiviteter, följt av ungdomar med utländsk bakgrund och därefter

ungdomar med invandrarbakgrund. Det gäller både på vardagar och helger

samt för både flickor och pojkar. Detta mönster kvarstår även om man

tar hänsyn till moderns utbildningsnivå, förutom när det gäller pojkarnas

stillasittande aktiviteter på helgerna. Pojkar med svensk bakgrund ägnade sig

då något mer åt dessa aktiviteter (6,4 timmar) än pojkar med utländsk bakgrund

(6,3 timmar).

Boende

Tittar man närmare på hur mycket stillasittande aktiviteter ungdomarna

ägnar sig åt utifrån om de bor trångt eller rymligt, ses att trångbodda ungdomar

sitter i något högre utsträckning, 5,2 timmar för flickorna och 5,5

s

49


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

50

Tabell 10. Antal timmar stillasittande aktiviteter, indelat efter kön

och etnicitet.

Vardagar Helger

Etnicitet N x –

s x –

Flickor Svensk bakgrund 951 4,4 1,9 5,0 2,5

Utländsk bakgrund 412 4,9 2,3 5,6 2,8

Invandrarbakgrund 165 5,2 2,3 6,3 3,0

Pojkar Svensk bakgrund 924 4,7 2,2 6,2 3,1

Utländsk bakgrund 505 5,1 2,2 6,4 3,1

Invandrarbakgrund 178 5,3 2,4 6,6 3,1

timmar för pojkarna, jämfört med dem som bor rymligt, där flickorna sitter

4,5 timmar och pojkarna 5,1 timmar. Det är tv-/videotittandet som står

för nästan hela skillnaden mellan grupperna. I stort sett inga skillnader finns

mellan grupperna vad gäller användning av datorer och andra stillasittande

aktiviteter.

Variationer i fysisk aktivitet

I tabell 11 presenteras variationer i ungdomarnas fysiska aktivitet på måttlig

och hård intensitetsnivå. Fördelningarna skiljer sig avsevärt mellan flickor

och pojkar. Pojkarna var betydligt mer fysiskt aktiva än flickorna. Hälften

av pojkarna var fysiskt aktiva på hård intensitetsnivå 0,6 timmar per dag

(medianen) eller mer, medan hälften var aktiva kortare tid på hård nivå.

Bland flickorna är medianen på hård fysisk aktivitet endast 0,1 timmar per

dag.

Tabell 11. Antal timmar måttlig och hård fysisk aktivitet per dag vid olika percentiler, indelat

efter kön.

Antal timmar per dag

Aktivitetsnivå P10 P25 Median P75 P90 x –

Flickor Måttlig fysisk aktivitet 0,4 0,6 0,9 1,4 2,2 1,1 0,9

N=1 532 Hård fysisk aktivitet 0 0 0,1 0,5 1,0 0,4 0,5

Måttlig och hård fysisk aktivitet 0,5 0,8 1,2 1,9 2,8 1,5 1,0

Pojkar Måttlig fysisk aktivitet 0,4 0,6 1,0 1,6 2,6 1,3 1,1

N=1 610 Hård fysisk aktivitet 0 0,2 0,6 1,1 1,7 0,7 0,7

Måttlig och hård fysisk aktivitet 0,7 1,1 1,7 2,6 4,0 2,0 1,5

s

s


Promenader och cykling

Resultat – beskrivande del

I den totala dagliga fysiska aktiviteten ingår transport mellan olika ställen

och aktiviteter. Ungdomarna fick i enkät 1 besvara en fråga om hur många

dagar per skolvecka de cyklar eller går till/från skolan. 73,6 % angav att de

cyklar eller går till/från skolan varje dag, medan 16,6 % aldrig gör det. Det

finns inga skillnader mellan könen i detta avseende. Vissa skillnader finns

dock mellan de olika geografiska områdena, vilket redovisas i kapitlet Områdesvisa

resultat om fysisk aktivitet, matvanor och självkänsla på sidan 81.

Även när det gäller cykling och promenader på fritiden ses variationer

inom områdena. Det finns en liten grupp ungdomar (4,7 %) som uppgav att

de aldrig går eller cyklar, varken till skolan eller på fritiden (tabell 12).

Tabell 12. Antal ungdomar som cyklar och promenerar, procent av det totala antalet

inom parentes.

Cyklar eller går på fritiden

Aldrig Minst en gång Totalt

per vecka

Cyklar eller går Aldrig 147 (4,7) 375 (11,9) 522 (16,6)

till/från skolan Minst en gång per vecka 366 (11,6) 2 254 (71,8) 2 620 (83,4)

Totalt 513 (16,3) 2 629 (83,7) 3 142 (100,0)

Fysisk aktivitet på idrottslektionerna

När det gäller fysisk aktivitet på idrottslektionerna i skolan svarade 90,1 %

av flickorna och 96,0 % av pojkarna att de alltid eller för det mesta deltar.

Det är inga större skillnader mellan de olika kommunerna och stadsdelarna

i studieområdet. Det finns heller inga skillnader mellan ungdomar med

olika etnisk bakgrund. Endast 42 elever angav att de aldrig brukar delta.

Av pojkarna svarade 80,8 % att de brukar röra sig hela tiden under

idrottslektionerna, medan 58,7 % av flickorna angav samma sak. Högaktiva

ungdomar enligt indelning efter energiförbrukning (se metodavsnittet,

sidan 34) rör sig i större utsträckning hela tiden under idrottslektionerna

(81,6 %), jämfört med medelaktiva (72,2 %) och lågaktiva (56,3 %) ungdomar.

Det gäller både flickor och pojkar.

Organiserad idrott och oorganiserade

aktiviteter på fritiden

För att närmare studera ungdomarnas fysiska aktivitet på fritiden ställdes

frågor om deltagande i organiserade idrottsaktiviteter och fysisk aktivitet i

oorganiserad form (tabell 13). En större andel av pojkarna (60,9 %) var

51


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

52

Tabell 13. Antal ungdomar som är aktiva i någon

idrottsförening och/eller aktiva på egen hand,

procent inom parentes.

Aktiva på Aktiva i idrottsförening

egen hand ja nej

Flickor ja 423 (28,0) 484 (32,0)

nej 265 (17,5) 340 (22,5)

Pojkar ja 775 (48,7) 450 (28,2)

nej 194 (12,2) 172 (10,9)

fysiskt aktiva i någon idrottsförening eller sportklubb, jämfört med flickorna

(45,5 %). Pojkarna var även i större utsträckning aktiva på egen hand –

76,9 % av pojkarna var fysiskt aktiva i oorganiserade aktiviteter. Motsvarande

siffra bland flickorna är 60,0 %. Det är alltså ganska stora skillnader mellan

könen i detta avseende. Det är även avsevärda skillnader mellan de olika

geografiska områdena. Dessa redovisas i kapitlet Områdesvisa resultat om fysisk

aktivitet, matvanor och självkänsla på sidan 84.

Av pojkarna som varken var aktiva i idrottsförening eller på egen hand

(nej/nej) svarade 47 % att de skulle vilja vara mera aktiva (för områdesvisa

resultat, se sidan 85). Även bland de pojkar som var aktiva både i förening

och på egen hand skulle 42 % vilja vara mera aktiva. Bland flickorna svarade

hela 70 % av dem som inte var aktiva i förening eller på egen hand att

de skulle vilja vara mer aktiva.Av de redan aktiva (ja/ja) ville 67 % vara ännu

mera aktiva.

Sextio minuter fysisk aktivitet

på minst måttlig nivå per dag

Bland ungdomarna i studien var det 71,2 % som klarade rekommendationen

om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag (tabell 14).

En betydligt större andel av pojkarna kom upp i tillräckligt många minuter.

Skillnaden mellan könen är stor, och drygt var tredje flicka klarade inte

rekommendationen.

67 % av pojkarna som varken var aktiva i förening eller på egen hand

klarade inte rekommendationen om 60 minuter per dag, medan 7 % av pojkarna

som var aktiva både i förening och på egen hand inte gjorde det. För

flickorna är motsvarande siffror 69 % av dem som inte var aktiva och 13 %

av dem som var aktiva i förening och på egen hand.

Utbildningsnivå, etnicitet m.m.

Det finns inga skillnader i andel flickor som klarade rekommendationen om

60 minuter fysisk aktivitet per dag mellan dem som har mödrar med låg,


Tabell 14. Andel ungdomar som klarade respektive inte

klarade den rekommenderade nivån på 60 minuter fysisk

aktivitet på minst måttlig nivå per dag, indelade efter kön

(procent).

Klarade Klarade ej

N rekommendationen rekommendationen

Flickor 1 532 64,2 35,8

Pojkar 1 610 77,8 22,2

Totalt 3 142 71,2 28,8

Resultat – beskrivande del

Tabell 15. Andel ungdomar som klarade respektive inte klarade den rekommenderade

nivån på 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag, indelade efter kön och

etnicitet (procent).

Klarade Klarade ej

Etnicitet N rekommendationen rekommendationen

Flickor Svensk bakgrund 951 65,1 34,9

Utländsk bakgrund 412 62,6 37,4

Invandrarbakgrund 165 61,8 38,2

Pojkar Svensk bakgrund 924 75,5 24,5

Utländsk bakgrund 505 80,2 19,8

Invandrarbakgrund 178 83,7 16,3

medelhög respektive hög utbildning. För pojkarna är bilden annorlunda. En

större andel av pojkarna med högutbildade mödrar klarade inte rekommendationen

(25,3 %), jämfört med pojkar till mödrar med medelhög

(21,0 %) respektive låg utbildning (19,8 %). När ungdomarna delas in efter

boende eller efter hushållsinkomst ses inga skillnader i andelen som klarade

rekommendationen.

Efter indelning i etniska grupper ser man skillnader mellan ungdomar

med svensk, utländsk och invandrarbakgrund (tabell 15). Skillnaderna är

olika för pojkar och flickor. Bland flickorna var det störst andel av dem med

invandrarbakgrund som inte klarade rekommendationen, medan det var

flest pojkar med svensk bakgrund som inte var fysiskt aktiva på minst måttlig

nivå 60 minuter per dag.

Fysisk aktivitet enligt WHO:s rekommendation

WHO antog 2003 en rekommendation om att barn och ungdomar bör

vara fysiskt aktiva på måttlig nivå minst 30 minuter per dag samt fysiskt aktiva

på hård intensitetsnivå i 20 minuter minst tre gånger per vecka. 41 Skill-

53


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

54

Tabell 16. Andel ungdomar som klarade respektive inte

klarade WHO:s rekommendation om fysisk aktivitet,

indelade efter kön (procent).

Klarade Klarade ej

N rekommendationen rekommendationen

Flickor 1 532 49,9 50,1

Pojkar 1 610 67,8 32,2

naden mellan denna rekommendation och rekommendationen på 60 minuter

fysisk aktivitet per dag är att WHO:s rekommendation kräver hård

motion som tillägg till den måttliga.

Även enligt WHO:s rekommendation visar studien stora skillnader mellan

könen (tabell 16) när det gäller hur många som klarade den. Jämfört

med rekommendationen på 60 minuter fysisk aktivitet per dag var det färre

ungdomar som klarade WHO:s rekommendation. Endast hälften av flickorna

kom upp i rekommenderade antal minuter.

Utbildningsnivå och etnicitet

En något större andel av flickorna vars mödrar är högutbildade (52,9 %)

klarade WHO:s rekommendation, jämfört med flickor vilkas mödrar har

medelhög (48,8 %) och låg utbildning (47,5 %). Bland pojkarna klarade de

med mödrar med låg utbildning rekommendationen i störst utsträckning

(70,1 %). Motsvarande andelar bland pojkar till mödrar med medelhög

respektive hög utbildning är 67,5 % och 66,7 %.

Vid indelning efter etnicitet ser förhållandet mellan de tre grupperna

likadant ut som för rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet per

dag. Flickorna med svensk bakgrund (51,7 %) respektive pojkarna med

invandrarbakgrund (73,6 %) klarade i störst utsträckning WHO:s rekommendation.

Fysisk aktivitet enligt energiförbrukning

För närmare studier av fysisk aktivitet används en indelning i tre lika stora

grupper (lågaktiva, medelaktiva och högaktiva) efter hur mycket energi man

förbrukar vid fysisk aktivitet på minst måttlig nivå. Denna indelning i terciler

har gjorts separat för pojkar och flickor, eftersom de flesta jämförelser

syftar till att utröna hur högaktiva individer skiljer sig från medelaktiva och

lågaktiva av samma kön. För att bestämma dessa grupper har ungdomarnas

skattade energiförbrukning på måttlig och hård fysisk aktivitet beräknats (se

metodavsnittet och Appendix).

I figur 4 och figur 5 presenteras de kumulativa frekvenserna för flickornas

och pojkarnas energiförbrukning i megajoule (MJ) på måttlig respekti-


%

100

50

Flickor

Pojkar

0

0 2 4 6 8

10

Resultat – beskrivande del

Måttlig energi

(MJ/dag)

enligt enkät 1

Figur 4. Kumulativ frekvensfördelning som visar ungdomarnas energiförbrukning

(MJ/dag) på måttlig intensitetsnivå per dag, uppdelad på kön.

%

100

50

Flickor

Pojkar

0 0 5 10 15

Hård energi

(MJ/dag)

enligt enkät 1

Figur 5. Kumulativ frekvensfördelning som visar ungdomarnas energiförbrukning

(MJ/dag) på hård intensitetsnivå per dag, uppdelad på kön.

ve hård fysisk intensitetsnivå. När det gäller måttlig aktivitet var pojkarna

mer aktiva än flickorna. För hård fysisk aktivitet ses betydligt större skillnader

mellan könen. Det var t.ex. en mycket större andel av flickorna som inte

ägnade sig åt någon hård fysisk aktivitet (37,5 %) än av pojkarna (18,1 %).

Vid indelning i terciler med flickor och pojkar var för sig, får man nedanstående

antal timmar som ungdomarna var fysiskt aktiva på respektive

aktivitetsnivå (tabell 17). Man ser att de lågaktiva flickorna var fysiskt aktiva

på måttlig eller hård nivå i genomsnitt 0,6 timmar per dag. Motsvarande

siffra för pojkarna är 0,9 timmar per dag.

55


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

56

Tabell 17. Antal timmar per dag som ungdomarna

var fysiskt aktiva på måttlig och hård nivå, indelat efter

energiförbrukning.

Antal timmar per dag

Aktivitetsnivåa N Median x –

s

Flickor Lågaktiva 510 0,6 0,6 0,3

Medelaktiva 511 1,3 1,3 0,4

Högaktiva 511 2,3 2,6 1,2

Pojkar Lågaktiva 536 0,9 0,9 0,4

Medelaktiva 537 1,7 1,8 0,5

Högaktiva 537 3,0 3,5 1,5

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.

Utbildningsnivå, etnicitet m.m.

Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses inga tydliga skillnader i

fysisk aktivitet, enligt energiförbrukning, mellan flickorna i de olika nivåerna.

Bland pojkarna hade de med högutbildade mödrar lägre energiförbrukning

på måttlig och hård intensitetsnivå än pojkarna vars mödrar har låg och

medelhög utbildning (tabell 18).

Vid indelning efter boende ses inga skillnader mellan grupperna vare sig

bland flickorna eller pojkarna.Tittar man närmare på hushållsinkomsten ser

man inga skillnader för flickorna, medan pojkarna från hushåll med låg

inkomst har något högre energiförbrukning på måttlig och hård fysisk aktivitet

(4,8 MJ/dag) jämfört med pojkar från hushåll med medelhög

(4,2 MJ/dag) och hög inkomst (4,4 MJ/dag).

Tabell 18. Energiförbrukning (MJ/dag) för fysisk aktivitet

på måttlig och hård nivå, indelad efter kön och moderns

utbildningsnivå.

Energiförbrukning (MJ/dag)

Utbildningsnivå N Median x –

s

Flickor Låg 324 1,7 2,3 2,0

Medelhög 662 1,8 2,3 2,0

Hög 476 1,8 2,3 1,8

Pojkar Låg 298 4,0 4,7 3,5

Medelhög 738 4,1 4,7 3,5

Hög 498 3,3 3,8 2,7


Tabell 19. Energiförbrukning (MJ/dag) för fysisk aktivitet

på måttlig och hård nivå, indelad efter kön och etnicitet.

Energiförbrukning (MJ/dag)

Etnicitet N Median x –

s

Flickor Svensk bakgrund 951 1,7 2,3 1,9

Utländsk bakgrund 412 1,8 2,3 2,0

Invandrarbakgrund 165 1,6 2,2 1,9

Pojkar Svensk bakgrund 924 3,5 4,1 3,2

Utländsk bakgrund 505 4,3 4,9 3,6

Invandrarbakgrund 178 4,0 4,7 3,2

Resultat – beskrivande del

57

Vid indelning efter etnicitet ses inga väsentliga skillnader bland flickorna.

Bland pojkar ses dock att de med svensk bakgrund har lägre energiförbrukning

på måttlig och hård fysisk aktivitet, jämfört med pojkar med

utländsk bakgrund respektive invandrarbakgrund (tabell 19).


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

58

Matvanor och rökvanor

I detta kapitel redovisas ungdomarnas matvanor och rökvanor enligt

enkätsvaren.

Måltidsordning

Flickorna och pojkarna i studien skiljer sig en del åt när det gäller måltidsvanor

(tabell 20). Endast två tredjedelar av flickorna åt frukost 4–5 dagar

under en skolvecka, jämfört med tre fjärdedelar av pojkarna. 16,7 % av flickorna

och 11,7 % av pojkarna åt frukost högst en dag per skolvecka. Motsvarande

tendens ses för lunchen och middagsmålet på vardagarna. Pojkarna åt

i större utsträckning även dessa måltider. Middag åt dock de allra flesta.

Utbildningsnivå och etnicitet

Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses tydliga skillnader i frukostvanor

mellan de tre grupperna (tabell 21). Betydligt färre av ungdomarna

med lågutbildade mödrar åt frukost 4–5 dagar under en skolvecka, jämfört

Tabell 20. Andel ungdomar som åt frukost, lunch och middag högst

en dag/skolvecka, 2-3 dagar/skolvecka respektive 4-5 dagar/skolvecka,

indelat efter kön (procent).

Ingen eller 2–3 4–5

Måltid Kön N 1 dag/vecka dagar/vecka dagar/vecka

Frukost Flickor 1 521 16,7 15,2 68,1

Pojkar 1 601 11,7 13,2 75,1

Lunch Flickor 1 525 4,2 16,1 79,7

Pojkar 1 596 2,3 12,2 85,5

Middag Flickor 1 530 0,8 5,3 93,9

Pojkar 1 603 1,2 2,9 95,9


Tabell 21. Andel ungdomar som åt frukost, lunch och middag högst

en dag/skolvecka, 2-3 dagar/skolvecka respektive 4-5 dagar/skolvecka,

indelat efter moderns utbildningsnivå (procent).

Ingen eller 2–3 4–5

Måltid Utbildningsnivå N 1 dag/vecka dagar/vecka dagar/vecka

Frukost Låg 616 22,1 19,8 58,1

Medelhög 1 390 13,8 13,8 72,4

Hög 971 7,8 10,5 81,7

Lunch Låg 614 3,8 14,1 82,1

Medelhög 1 393 3,3 15,4 81,3

Hög 970 2,9 12,4 84,7

Middag Låg 619 1,5 6,7 91,8

Medelhög 1 396 0,9 3,5 95,6

Hög 973 0,5 2,3 97,2

Resultat – beskrivande del

med ungdomarna vars mödrar har medelhög respektive hög utbildning. Det

var också en större andel av ungdomarna med lågutbildade mödrar som åt

frukost högst en dag per skolvecka.

När det gäller lunchmåltiden ses små skillnader mellan grupperna. Däremot

ses tendensen att ungdomar med högutbildade mödrar i något större

utsträckning åt middag, jämfört med ungdomar vars mor har låg utbildning.

När man studerar måltidsvanor i relation till etnicitet framgår att ungdomar

med svensk bakgrund i större utsträckning än ungdomar med

utländsk och invandrarbakgrund åt frukost 4–5 dagar per skolvecka, 78,5 %

jämfört med 66,3 % och 48,8 %. Denna skillnad kvarstår när man tar hänsyn

till moderns utbildningsnivå. När det gäller lunchen är det små skillnader

mellan grupperna, och den skillnad som finns är omvänd – dvs. ungdomar

med invandrarbakgrund åt något oftare lunch än dem med utländsk

och svensk bakgrund. För middagsmålet är ordningen densamma som vid

frukosten.

Ser man närmare på matvanorna i förhållande till moderns födelseland

finns endast marginella skillnader i lunch- och middagsvanor. När det gäller

att äta frukost eller inte ser det dock annorlunda ut.Av ungdomarna vars

mor kommer från Mellanöstern eller Nordafrika åt 26,4 % aldrig frukost

eller endast en dag varje skolvecka, och detta gäller också för 29,4 % i gruppen

Övriga världen. Av ungdomarna vars mor har Sverige som ursprungsland

åt 10,1 % frukost lika sällan, medan 78,4 % av dem angav att de åt frukost

4–5 dagar varje skolvecka. Endast hälften av ungdomarna i gruppen

från Mellanöstern och Nordafrika åt frukost 4–5 dagar per skolvecka.

59


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

60

Lunchvanor

Granskar man lunchmåltiden och undersöker var ungdomarna brukade äta

lunch och vad de åt, framgår att de allra flesta i studien brukade äta lunch i

skolmatsalen (87,2 %). Det är endast små skillnader mellan könen i detta

avseende. Däremot finns olikheter mellan ungdomarna till låg- respektive

högutbildade mödrar. Fler av barnen till högutbildade angav att de åt lunch

i skolmatsalen (91,6 %), jämfört med barn till lågutbildade mödrar (83,8 %).

De senare åt i större utsträckning lunch hemma eller hos en kompis.

När det gäller lunchvanor i relation till etnicitet så åt ungdomar med

svensk bakgrund oftare lunch i skolmatsalen än ungdomar med utländsk

respektive invandrarbakgrund, vilka oftare åt lunch hemma eller hos en

kompis.

De flesta av ungdomarna svarade att de oftast äter lagad mat till lunch

(83,2 %). Knappt 6 % angav att de oftast äter fil, flingor, smörgås eller frukt

och 5,2 % att de oftast äter hamburgare, pizza, kebab, korv eller sallad. 4,6 %

angav att de oftast äter godis, kakor, bullar eller annat, medan 1,5 % svarade

att de oftast inte äter lunch.

Mellanmål

Ungdomarna fick även besvara frågor om sina vanor när det gäller mellanmål.

Frågor ställdes om både nyttiga mellanmål (t.ex. yoghurt, frukt, smörgås

eller ett glas mjölk) och onyttiga mellanmål (t.ex. godis, kakor och bullar,

chips eller läsk). Totalt sett åt pojkarna både fler nyttiga och onyttiga

mellanmål per dag än flickorna (tabell 22).

Man ser en skillnad mellan de ungdomar som åt frukost 4–5 dagar per

skolvecka och övriga. De som hade mer regelbundna frukostvanor åt färre

onyttiga mellanmål per dag. Bland flickorna var antalet onyttiga mellanmål

1,2 per dag bland dem med mer regelbundna frukostvanor, jämfört med 1,6

för övriga. Hos pojkarna är motsvarande siffror är 1,3 respektive 1,7 onyttiga

mellanmål per dag. När det gäller nyttiga mellanmål är förhållandet det

omvända, men det finns endast små skillnader. De ungdomar som åt frukost

4–5 dagar per skolvecka åt flest nyttiga mellanmål per dag. Detta gäller både

flickor och pojkar.

Tabell 22. Antal nyttiga och onyttiga mellanmål per dag,

indelat efter kön.

Nyttiga mellanmål Onyttiga mellanmål

N x –

s N x –

s

Flickor 1 483 1,7 0,9 1 483 1,3 1,1

Pojkar 1 550 2,0 1,0 1 544 1,4 1,1


Middagsvanor

På en fråga om middagsmålet svarade över hälften av ungdomarna att de

äter middag tillsammans med någon av sina föräldrar 6–7 dagar per vecka.

Andelen pojkar är något större än andelen flickor, 57,9 % jämfört med

50,5 %. Drygt en tiondel av ungdomarna angav att de högst två dagar per

vecka äter middag tillsammans med någon av sina föräldrar.

Oregelbundna och regelbundna måltider

För att ytterligare fördjupa studierna av matvanor indelades måltidsvanorna

i oregelbundna matvanor, regelbundna matvanor och en mellangrupp, som

beskrivs i metodavsnittet på sidan 35. Enligt denna indelning hade en större

andel av flickorna oregelbundna matvanor, 36,8 %, jämfört med 25,9 %

av pojkarna. Bland flickorna hade 36,4 % regelbundna matvanor, medan

motsvarande siffra för pojkarna är 48,2 %.

Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses skillnader mellan grupperna.

Ungdomar med lågutbildade mödrar hade i högre utsträckning oregelbundna

matvanor (42,7 %), jämfört med ungdomar vars mödrar har

medelhög (31,7 %) och hög utbildning (21,1 %). Skillnaderna finns både

bland flickorna och pojkarna.

Studeras oregelbundna/regelbundna matvanor efter hushållsinkomst ses

att färre ungdomar från hem med låg inkomst hade regelbundna måltidsvanor

(38,4 %) än ungdomar från hushåll med medelhög (47,8 %) och hög

inkomst (49,5 %). Samma tendens ses vid indelning efter boende. En mindre

andel av ungdomarna som bodde trångt hade regelbundna matvanor

(34,9 %), jämfört med dem som bodde ”medeltrångt” (43,7 %) respektive

rymligt (46,3 %).

Även vid indelning efter etnicitet finns skillnader. Ungdomar med

invandrarbakgrund hade i störst utsträckning oregelbundna matvanor

(49,4 %), jämfört med ungdomar med utländsk (35,5 %) och svensk bakgrund

(25,9 %). Skillnaderna finns bland båda könen och kvarstår även om

hänsyn tas till moderns utbildningsnivå.

Konsumtion av olika livsmedel

Resultat – beskrivande del

I enkät 1 ingick frågor om olika livsmedel. I tabell 23 redovisas hur många

dagar per vecka som ungdomarna åt några av dessa livsmedel. Flickorna åt

frukt och grönsaker oftare än pojkarna.Tittar man på frukt och grönsaker

sammantaget framgår att 37,3 % av flickorna och 27,8 % av pojkarna åt

frukt och/eller grönsaker varje dag. Av flickorna åt 11,4 % både frukt och

grönsaker varje dag medan 7,9 % av pojkarna gjorde det.

61


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

62

Tabell 23. Ungdomarnas konsumtion av utvalda livsmedel, efter kön (procent).

Antal dagar per vecka

Livsmedel Kön N Aldrig 1–2 dagar/vecka 3–6 dagar/vecka Varje dag

Frukt Flickor 1 532 4,8 29,8 46,1 19,3

Pojkar 1 601 7,0 35,5 40,9 16,6

Grönsaker Flickor 1 528 3,0 19,4 48,1 29,5

Pojkar 1 597 5,4 27,5 47,8 19,3

Lätt-/mellanmjölk Flickor 1 523 26,6 11,3 24,3 37,8

Pojkar 1 600 26,0 11,0 21,3 41,7

Godis/choklad Flickor 1 523 4,1 47,3 41,3 7,3

Pojkar 1 599 4,4 50,0 38,5 7,1

Vanlig läsk Flickor 1 521 13,3 51,3 28,4 7,0

Pojkar 1 601 4,9 37,5 43,9 13,7

7 % av ungdomarna åt godis/choklad dagligen och 45-50 % åt

godis/choklad tre dagar eller mer per vecka. 7 % av flickorna och 14 % av

pojkarna drack vanlig läsk dagligen. 20 % av pojkarna och 12 % av flickorna

drack någon form av läskedryck (sötad och lightläsk) dagligen.

Utbildningsnivå och etnicitet

Moderns utbildningsnivå har betydelse för flickors konsumtion av frukt och

grönsaker samt pojkars konsumtion av grönsaker. Bland flickorna med högutbildade

mödrar är andelen som åt frukt högst två dagar per vecka 27,9 %,

jämfört med 36,4 % bland flickor med lågutbildade mödrar och 38,4 % av

dem vilkas mödrar har medelhög utbildning. Motsvarande ses för konsumtion

av grönsaker, både bland pojkarna och flickorna. Ungdomar med högutbildade

mödrar åt alltså frukt och grönsaker i större utsträckning än övriga.

Även när det gäller konsumtion av godis/choklad och vanlig läsk ses

skillnader mellan ungdomar vilkas mödrar har olika utbildningsnivå. Fler

ungdomar med lågutbildade mödrar åt godis/choklad varje dag (11,8 %) än

ungdomar till mödrar med medelhög (6,3 %) och hög utbildning (4,8 %).

Det gäller för både pojkar och flickor. Motsvarande mönster ses för konsumtion

av vanlig läsk. Ungdomar med lågutbildade mödrar drack i större

utsträckning vanlig läsk varje dag (17,1 %) jämfört med ungdomar vars

mödrar har medelhög (9,6 %) och hög utbildning (5,8 %).

När det gäller etnicitet och konsumtion av frukt och grönsaker finns

inga skillnader mellan grupperna av flickor. Däremot skiljer sig pojkar med

olika bakgrund åt i detta avseende (figur 6). En större andel av pojkarna

med svensk bakgrund åt frukt och grönsaker högst två dagar per vecka,


%

100

80

60

40

20

0

Grönsaker

N=920

Svensk

bakgrund

jämfört med pojkarna med utländsk och invandrarbakgrund. Pojkar med

invandrarbakgrund åt alltså oftare frukt och grönsaker än övriga.

För konsumtion av godis/choklad i relation till etnicitet ses att ungdomar

med svensk bakgrund åt godis/choklad i mindre utsträckning än ungdomar

med utländsk och invandrarbakgrund. Framför allt var det färre som

åt godis/choklad varje dag bland ungdomar med svensk bakgrund, 4,6 %

jämfört med 10,6 % och 12,1 % bland ungdomarna med utländsk respektive

invandrarbakgrund. Det gäller både för flickor och pojkar. När det gäller

vanlig läsk ser mönstret liknande ut med tillägget att pojkarna med

invandrarbakgrund i störst utsträckning drack vanlig läsk.

Kostmönster

Grönsaker

N=500

Utländsk

bakgrund

Grönsaker

N=174

Invandrarbakgrund

Frukt

N=922

Svensk

bakgrund

Frukt

N=501

Utländsk

bakgrund

Resultat – beskrivande del

0-2 dagar 3-4 dagar 5-7 dagar

Frukt

N=175

Invandrarbakgrund

Figur 6. Andel pojkar som åt frukt respektive grönsaker 0–2 dagar per vecka, 3–4 dagar

per vecka samt 5–7 dagar per vecka, indelade efter etnicitet.

Som nämns i metodkapitlet har principalkomponentanalys använts för att

analysera ungdomarnas kostmönster, dvs. man har identifierat ett antal komponenter

som bäst sammanfattar informationen i svaren om livsmedelskonsumtion.Tre

komponenter identifierades med denna statistiska metod och

benämns ”nyttig mat”, ”onyttig mat” och ”traditionell mat”. Livsmedlen

fördelades så att ”nyttig mat” innefattar frukt, grönsaker, ost, vissa mjölkprodukter,

mörkt och hårt bröd. ”Onyttig mat” innefattar godis/choklad,

chips, kakor/bullar, vanlig läsk, hamburgare/kebab/pizza och pommes fri-

63


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

64

Tabell 24. Ungdomarnas konsumtion av ”onyttig mat”,

indelad efter kön (procent).

N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag

Flickor 1 473 43,0 28,5 28,5

Pojkar 1 554 27,0 33,7 39,3

Tabell 25. Ungdomarnas konsumtion av ”nyttig mat”,

indelad efter kön (procent).

N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag

Flickor 1 485 30,2 33,9 35,9

Pojkar 1 551 36,7 33,5 29,8

tes. ”Traditionell mat” inkluderar lätt- och mellanmjölk, pasta/ris, kokt

potatis samt fisk, kött eller korv till varmrätt. Sex livsmedelgrupper ingår

alltså i var och en av de tre komponenterna.

Värden på de tre komponenterna beräknas genom summering av det

antal dagar per vecka då ungdomarna brukade äta något av de sex livsmedlen

i komponenten. Det maximala värdet för en komponent under en vecka

är 42.Varje individ fick således ett värde för var och en av de tre komponenterna,

och värdena rangordnades efter storlek. Individerna indelades

därefter i tre lika stora grupper för varje komponent: lågt intag, medelhögt

intag och högt intag.

Skillnader finns mellan flickor och pojkar när det gäller konsumtion av

”onyttig mat” (tabell 24). En större andel av pojkarna har ett högt intag

jämfört med flickorna.

Även när det gäller konsumtion av ”nyttig mat” finns en skillnad mellan

könen (tabell 25). En större andel av flickorna har ett högt intag jämfört

med pojkarna.

Ser man på den tredje komponenten, ”traditionell mat”, finns däremot

inga skillnader mellan könen.

Utbildningsnivå och etnicitet

Vid indelning efter moderns utbildningsnivå ses betydande skillnader mellan

grupperna, framför allt när det gäller ”onyttig mat” (tabell 26). Här har

indelning i högt, medelhögt och lågt intag gjorts separat för flickor och pojkar.

Det är en betydligt större andel av ungdomarna med lågutbildade mödrar

som har högt intag av ”onyttig mat”. Detta gäller både flickor och pojkar.

En större andel av ungdomarna med högutbildade mödrar har ett lågt

intag av ”onyttig mat”, jämfört med övriga.


Tabell 26. Ungdomarnas konsumtion av ”onyttig mat”, indelad efter kön

och moderns utbildningsnivå (procent).

Utbildningsnivå N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag

Flickor Låg 315 25,4 28,6 46,0

Medelhög 636 30,4 38,8 30,8

Hög 455 40,2 36,3 23,5

Pojkar Låg 291 21,7 26,7 51,6

Medelhög 717 32,4 35,7 31,9

Hög 476 39,5 34,9 25,6

Resultat – beskrivande del

Undersöker man konsumtion av ”nyttig mat” är det flickorna, framför

allt de med högutbildade mödrar, som utmärker sig i förhållande till övriga.

38,5 % av dem har ett högt intag av ”nyttig mat”, jämfört med 30,2 %

och 31,3 % av flickorna vilkas mödrar har medelhög respektive låg utbildning.

Bland flickorna med högutbildade mödrar är andelen med lågt intag

av ”nyttig mat” också den minsta (25,1 %), följt av flickor med mödrar med

medelhög (33,8 %) och hög utbildning (40,0 %). För pojkarna ses samma

mönster som för flickorna, men skillnaderna mellan utbildningsnivåerna är

mindre.

När det gäller ”traditionell mat” finns inga större skillnader mellan de

olika utbildningsnivåerna. Ungdomar med lågutbildade mödrar har i större

utsträckning ett lågt intag av ”traditionell mat”. Det gäller både bland flickor

och pojkar.

När man studerar konsumtion av olika livsmedel bland grupper med

olika etnisk bakgrund ses vissa skillnader. För ”onyttig mat” finns ett tydligt

mönster som visar att färre flickor med svensk bakgrund har ett högt intag,

jämfört med flickor med utländsk respektive invandrarbakgrund (tabell 27).

Bland pojkarna ses en tydlig trend, där de med invandrarbakgrund har den

största andelen med högt intag av ”onyttig mat”.

Tabell 27. Ungdomarnas konsumtion av ”onyttig mat”, indelad efter etnicitet (procent).

Etnicitet N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag

Flickor Svensk bakgrund 916 35,2 38,8 26,0

Utländsk bakgrund 394 26,7 30,9 42,4

Invandrarbakgrund 159 23,9 29,6 46,5

Pojkar Svensk bakgrund 888 36,7 37,6 25,7

Utländsk bakgrund 490 28,6 27,9 43,5

Invandrarbakgrund 173 17,9 26,0 56,1

65


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

66

För ”nyttig mat” ser det annorlunda ut. Den största andelen med högt

intag av ”nyttig mat” finner man bland ungdomarna med utländsk bakgrund.

Det gäller både bland flickorna och bland pojkarna. När det gäller

”traditionell mat” ses inga skillnader mellan de tre grupperna av pojkar.

Däremot har en mindre andel av flickorna med svensk bakgrund ett lågt

intag (29,9 %) jämfört med flickor med utländsk (42,4 %) och invandrarbakgrund

(44,4 %).

Mellanmål och intag av ”nyttig” och ”onyttig mat”

Vid en närmare granskning av antalet mellanmål i förhållande till intag av

”nyttig” och ”onyttig mat” framgår att ungdomar med högt intag av ”nyttig

mat” äter fler nyttiga mellanmål per dag (1,9 mellanmål bland flickorna

och 2,4 bland pojkarna), jämfört med ungdomar med lågt intag av ”nyttig

mat” (1,4 mellanmål bland flickorna och 1,6 bland pojkarna).

Motsvarande ses för ”onyttig mat”. Flickor med högt intag äter 2,2 onyttiga

mellanmål per dag och flickor med lågt intag 0,7. Bland pojkarna är

motsvarande siffror 2,3 onyttiga mellanmål för dem med högt intag av

”onyttig mat” och 0,6 för dem med lågt intag.

Rökvanor

Av flickorna var det 9,5 % och av pojkarna 5,8 % som angav att de röker

varje dag. Bland flickorna med högutbildade mödrar rökte en mindre andel

(5,9 %) varje dag, jämfört med dem vilkas mödrar har låg (10,2 %) och

medelhög utbildning (11,8 %). Bland pojkarna ser förhållandet liknande ut,

men skillnaderna är betydligt mindre.

Vid indelning efter etnicitet finns också skillnader mellan flickor och

pojkar. Störst andel av flickorna med svensk bakgrund angav att de rökte

(10,9 %), följt av flickorna med utländsk bakgrund (8,8 %). Betydligt färre

flickor med invandrarbakgrund svarade att de rökte varje dag (3,6 %). Bland

pojkarna angav däremot de med invandrarbakgrund i störst utsträckning att

de rökte – 9,0 % jämfört med 5,6 % av pojkarna med utländsk bakgrund

och 5,3 % av pojkarna med svensk bakgrund.


Resultat – beskrivande del

Kroppsstorlek, övervikt

och upplevelse av kroppsstorleken

Ungdomarna i studien genomgick en hälsoundersökning med mätning av

längd, vikt, midjeomfång, fettmassa m.m. I detta kapitel beskrivs hur

kroppsmåtten varierade bland ungdomarna i studien, skillnader mellan

socioekonomiska och etniska grupper samt hur ungdomarna upplevde sin

kroppsstorlek.

Variationerna i kroppsstorlek

I tabell 28 beskrivs variationerna i ungdomarnas kroppsstorlek och fettmassa.

Noteras kan att BMI-fördelningen ser förhållandevis lika ut för flickorna

och pojkarna, medan övriga mått skiljer sig åt. Medelvikten är 63,4 kg

för pojkarna och 56,8 kg för flickorna. 5 % av flickorna hade en kroppsvikt

lägre än 43,8 kg och BMI lägre än 17,0 kg/m 2. Av flickorna vägde 5 % mer

än 76,0 kg och hade ett BMI-värde över 27,6 kg/m 2. Dessa resultat tyder på

att det inte enbart är höga värden som är problem bland svenska ungdomar.

Det finns även grupper av ungdomar och då främst flickor som är magra.

Kroppslängden varierar mycket bland ungdomar i 15-årsåldern, inte

minst bland pojkar. Man ser att standardavvikelsen är större bland pojkar

(7,6 cm) än bland flickor (6,2 cm), vilket till en del kan bero på större spridning

i pubertetsutvecklingen bland pojkarna. Man ser också att procentuell

andel fettvävnad i kroppen skiljer mycket mellan könen. Medianen är

27,0 % för flickor och 16,3 % för pojkar. Som förväntat finns också könsskillnader

i midjeomfång.Tabell 28 och figur 7 visar att hälften av pojkarna

och flickorna hade midjemått större än 72,7 cm respektive 68,3 cm.

Utbildningsnivå, etnicitet m.m.

Om man jämför kroppsstorlek mellan grupper indelade efter moderns

utbildningsnivå finner man vissa skillnader (tabell 29). Noteras kan att

medelvärdena i BMI är högst bland ungdomar med lågutbildade mödrar

och lägst bland ungdomar med högutbildade mödrar. Det gäller för både

67


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

68

Tabell 28. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön.

Percentil

N P5 P10 P25 Median P75 P90 P95 x –

Flickor Längd (cm) 1 532 154,0 156,0 160,2 164,0 168,1 172,0 174,5 164,0 6,2

Vikt (kg) 1 532 43,8 46,0 50,0 55,2 61,4 69,7 76,0 56,8 10,1

BMI (kg/m2) 1 532 17,0 17,6 18,8 20,5 22,6 25,3 27,6 21,1 3,4

Midjemått (cm) 1 519 61,0 62,3 64,8 68,3 73,0 79,4 85,5 69,9 7,6

Fettmassa (kg) 1 500 8,8 9,8 11,9 14,8 18,4 23,2 27,5 15,9 5,9

Fettmassa (%) 1 503 18,5 20,1 23,4 27,0 30,9 34,8 37,6 27,3 5,8

Pojkar Längd (cm) 1 610 161,0 164,1 168,8 173,7 178,7 183,0 186,0 173,6 7,6

Vikt (kg) 1 610 47,0 50,4 55,7 61,8 69,2 77,9 84,6 63,4 11,9

BMI (kg/m2) 1 610 16,9 17,5 18,7 20,3 22,5 25,2 27,5 21,0 3,4

Midjemått (cm) 1 602 64,5 66,4 69,1 72,7 78,0 85,0 91,4 74,5 8,5

Fettmassa (kg) 1 599 4,2 5,7 7,1 9,9 14,2 19,9 24,0 11,4 6,5

Fettmassa (%) 1 600 7,5 9,3 12,4 16,3 21,4 27,0 30,5 17,3 7,0

flickor och pojkar. Samma mönster, men tydligare, ses för fettmassan som

andel av den totala kroppsmassan.

Undersöker man närmare hur ungdomarna bodde framgår att de trångbodda

har något högre BMI än övriga grupper. Bland flickorna är medelvärdet

för BMI 21,4 kg/m 2 bland dem som bodde trångt, att jämföra med

21,1 kg/m 2 och 20,8 kg/m 2 bland dem som bodde ”medeltrångt” respektive

rymligt. Bland pojkarna är motsvarande siffror 21,3 kg/m 2, 21,0 kg/m 2

och 20,8 kg/m 2. När det gäller övriga mått på kroppsstorleken finns inga

skillnader mellan dessa grupper.

%

100

50

Flickor

Pojkar

0 Midjemått cm

50 60 70 80 90 100 110 120 130

Figur 7. Kumulativt midjemått (cm) för flickor och pojkar.

s


Resultat – beskrivande del

Tabell 29. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön och moderns

utbildningsnivå.

Låg utbildning Medelhög utbildning Hög utbildning

N Median x –

s N Median x –

s N Median x –

Flickor

BMI (kg/m2) Midjeomfång

324 20,4 21,5 3,9 662 20,7 21,2 3,4 476 20,3 20,7 3,0

(cm)

Fettmassa

324 68,2 70,3 8,3 658 68,7 70,3 7,7 467 67,8 69,2 6,9

(procent)

Pojkar

317 27,6 27,9 5,8 651 27,1 27,4 5,9 465 26,4 26,5 5,8

BMI (kg/m2) Midjeomfång

298 20,5 21,2 3,6 738 20,4 21,0 3,3 498 20,1 20,7 3,2

(cm)

Fettmassa

296 73,0 74,7 8,8 732 73,0 74,9 8,5 498 72,2 73,8 8,0

(procent) 295 17,3 18,2 7,0 732 16,2 17,1 6,9 497 15,6 16,7 7,1

Vid indelning efter etnicitet visar det sig att medelvärdena för BMI är

högre bland flickorna med invandrarbakgrund än bland flickorna med

svensk respektive utländsk bakgrund. Bland pojkarna har gruppen med

svensk bakgrund något lägre medelvärde för BMI som dem med utländsk

respektive invandrarbakgrund (tabell 30).

När det gäller kroppsfett i procent bland flickorna har gruppen med

svensk bakgrund minst andel kroppsfett och flickor med invandrarbakgrund

Tabell 30. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön och etnicitet.

Svensk bakgrund Utländsk bakgrund Invandrarbakgrund

N Median x –

s N Median x –

s N Median x –

Flickor

BMI (kg/m2) Midjeomfång

951 20,4 20,9 3,2 412 20,5 21,3 3,7 165 21,1 21,6 3,5

(cm)

Fettmassa

944 68,3 69,8 7,3 406 68,6 70,3 8,3 165 68,0 69,6 7,8

(procent)

Pojkar

936 26,5 26,6 5,7 403 27,6 28,0 5,9 160 28,5 29,1 5,9

BMI (kg/m2) Midjeomfång

924 20,1 20,7 3,3 505 20,6 21,4 3,5 178 20,6 21,3 3,4

(cm)

Fettmassa

919 72,6 74,3 8,3 502 73,2 75,2 9,0 178 72,4 74,1 8,3

(procent) 916 15,7 16,7 6,8 503 17,3 18,1 7,5 178 17,4 18,1 6,6

s

s

69


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

70

störst andel. Även bland pojkarna har gruppen med svensk bakgrund minst

andel kroppsfett, medan de övriga grupperna har i stort sett lika stor andel

(tabell 30).

Övervikt och fetma

Som framgår av metodkapitlet finns olika sätt att definiera övervikt och

fetma bland barn och ungdomar. I tabell 31 presenteras andelen överviktiga

och feta ungdomar enligt de tre olika gränssättningar som används i den

internationella litteraturen.

Enligt samtliga tre sätt att mäta är en större andel av pojkarna än flickorna

överviktiga eller feta. Enligt Cole och medarbetare är 11,2 % av flickorna

och 14,5 % av pojkarna överviktiga, och 3,3 % respektive 3,7 % är feta.

Fortsättningsvis kommer gränserna enligt Cole och medarbetare att användas,

då de har visat sig mest lämpliga för internationella jämförelser. 80

Utbildningsnivå och etnicitet

Det ses inga signifikanta trender i förekomst av övervikt när de tre utbildningsnivåerna

jämförs, varken för pojkar eller för flickor (tabell 32). När det

gäller fetma ses däremot en trend med lägre förekomst bland såväl pojkar

som flickor med högutbildade mödrar, jämfört med dem som har lågutbildade

mödrar. För flickorna är denna skillnad signifikant.

Tabell 31. Andel underviktiga, överviktiga och feta

flickor och pojkar enligt Centers for Disease Control

and Prevention (CDC) respektive International

Obesity Task Force (IOTF) (procent).

Percentil Flickor Pojkar

eller centil N=1 532 N=1 610

Undervikt CDCa 5 1,8 4,2

CDCb 5 2,4 3,8

Övervikt CDCa 85 9,0 12,1

CDCb 85 9,6 11,0

IOTFc C-25d 11,2 14,5

Fetma CDCa 95 3,9 4,3

CDCb 95 4,4 6,0

IOTFc C-30e 3,3 3,7

a Must och medarbetare 1991. 81

b Kuczmarski och medarbetare 2000 . 82

c Cole och medarbetare 2000. 80

d Centil som motsvarar BMI = 25,0 kg/m2 vid 18 års ålder

e Centil som motsvarar BMI = 30,0 kg/m2 vid 18 års ålder


Tabell 32. Förekomst av övervikt och fetma,

indelat efter kön och moderns utbildningsnivå

(procent).

Utbildningsnivå

Låg Medelhög Hög

N=324 N=662 N=476

Flickor Ej övervikt 83,3 84,1 89,0

Övervikta 11,4 12,4 9,5

Fetmaa 5,3 3,5 1,5

N=298 N=738 N=498

Pojkar Ej övervikt 78,9 83,1 82,5

Övervikta 17,1 13,1 15,1

Fetmaa 4,0 3,8 2,4

a Enligt Cole och medarbetare 2000. 80

Resultat – beskrivande del

Ungdomar med svensk bakgrund är i mindre utsträckning överviktiga

och feta jämfört med ungdomar med utländsk respektive invandrarbakgrund.

Totalt är 14,6 % både av ungdomarna med invandrarbakgrund och

med utländsk bakgrund överviktiga. Motsvarande andel bland ungdomar

med svensk bakgrund är 11,7 %. När det gäller förekomst av fetma är det

även här en högre andel av ungdomarna med utländsk (4,6 %) och invandrarbakgrund

(4,4 %) som är feta, jämfört med ungdomarna med svensk bakgrund

(2,8 %). Skillnaderna kvarstår efter uppdelning på kön och hänsyn

tagen till moderns utbildningsnivå.

Upplevelse av kroppens storlek

Som tidigare nämnts fick ungdomarna ange vilken av nio siluetter som de

tyckte stämde bäst överens med hur de såg ut respektive skulle vilja se ut.

Svaren indelades i tre kategorier. De tre smalaste siluetterna utgör den minsta

kategorin, de tre i mitten en mellankategori och de tre kraftigaste den

största kategorin.Av flickorna placerade 45,1 % sig själva i den minsta kategorin,

53,6 % i den mellersta och 1,3 % i den största kategorin. Motsvarande

andelar bland pojkarna var 41,6 %, 58,0 % respektive 0,4 %.

En närmare granskning av hur ungdomarna angav att de skulle vilja se

ut visar att det finns stora könsskillnader. Drygt 70 % av pojkarna önskade

att de såg ut som någon av siluetterna i den mittersta kategorin, medan

35,7 % bland flickorna önskade detsamma. 63,9 % av flickorna önskade att

de såg ut som siluetterna i den minsta kategorin, medan motsvarande andel

för pojkarna är 28,3 %. En liten andel av ungdomarna svarade att de ville se

ut som siluetterna i den största kategorin – 0,3 % av flickorna och 0,2 % av

pojkarna.

71


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

72

Det finns också stora skillnader mellan flickorna och pojkarna när det

gäller önskan att vara större eller mindre, eller om de var nöjda med sin

kroppsstorlek – dvs. skillnaden mellan hur de tyckte och önskade att de såg

ut. En större andel av pojkarna (55,8 %) var nöjda med sin kroppsstorlek

jämfört med flickorna (44,3 %). Betydligt fler flickor önskade att de vore

mindre. Hela 40,0 % av flickorna angav det, jämfört med 18,4 % av pojkarna.

Inte överraskande önskade fler pojkar, 25,8 %, att de vore större än vad

de är, jämfört med 15,7 % av flickorna.

Hälften av flickorna som upplevde att de såg ut som någon av siluetterna

i mellankategorin önskade att de såg ut som dem i den minsta kategorin.

Motsvarande andel bland pojkarna var 12,1 %. Bland dem som placerade

sig själva i den minsta kategorin önskade 48,4 % av pojkarna men bara

18,8 % av flickorna att de såg ut som siluetterna i mellankategorin.

Utbildningsnivå

Av flickorna som ansåg sig se ut som bilderna i den mellersta kategorin,

önskade något fler av dem med högutbildade mödrar (57,1 %) att de såg ut

som bilderna i den minsta kategorin jämfört med flickorna vars mödrar har

medelhög (51,0 %) och låg utbildning (44,5 %).

Kroppsmasseindex, BMI

Som förväntat finns skillnader i BMI mellan de ungdomar som uppfattade

sig själva som små, medelstora respektive stora. De som uppfattade sig själva

som små hade lägst BMI, och de som uppfattade sig själva som stora hade

högst BMI (tabell 33). Det tycks således som om majoriteten av ungdomarna

hade en verklighetsnära uppfattning om sin kroppsstorlek.

Skillnader finns också i BMI, vikt, midjeomfång och fettmassa mellan de

ungdomar som önskade att de var mindre, större respektive var nöjda med

hur de såg ut. Detta gäller för samtliga kroppsmått och både för flickor och

pojkar. De som ville vara större var minst och de som ville vara mindre var

störst (tabell 34).

Tabell 33. BMI-medelvärde för flickor respektive pojkar,

indelade efter upplevd kroppsstorlek enligt siluetterna.

Kroppsstorlek N

BMI

x –

Flickor Liten 682 19,1 1,8

Medel 810 22,6 3,2

Stor 19 29,6 5,9

Pojkar Liten 656 18,9 1,8

Medel 916 22,4 3,3

Stor 7 32,0 5,9

s


Resultat – beskrivande del

Tabell 34. Kroppsstorlek och kroppssammansättning efter hur nöjda ungdomarna var med

sin kroppsstorlek, och kön.

Vill vara större Nöjd Vill vara mindre

N Median x –

s N Median x –

s N Median x –

Flickor

BMI (kg/m2) Midjeomfång

233 18,2 18,6 2,2 657 20,1 20,6 2,8 594 21,9 22,7 3,6

(cm)

Fettmassa

232 64,3 65,3 4,8 654 67,7 68,7 6,3 589 71,5 73,1 8,4

(procent)

Pojkar

231 23,5 23,8 4,8 647 26,6 26,6 5,2 581 29,3 29,4 6,0

BMI (kg/m2) Midjeomfång

400 18,9 19,3 2,5 867 20,5 20,9 2,7 286 23,1 23,7 4,3

(cm)

Fettmassa

400 70,0 71,0 6,4 863 73,0 74,1 7,1 283 79,2 81,1 11,1

(procent) 400 14,8 14,9 5,7 860 16,1 16,7 6,4 284 22,5 22,5 7,9

s

73


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

74

Självkänsla

I självskattningsskalan ”Jag tycker jag är” fick ungdomarna ta ställning till

hur påståenden om den egna personen stämde överens med hur de upplevde

sig själva. I studien benämns den totala poängsumman för självvärdering

som totalskala för ”självkänslaoch antas alltså återspegla personens

självkänsla både generellt och inom de olika delskalorna. Påståendena rör

följande områden (delskalor): ”Fysiska egenskaper”, ”Färdigheter, talanger,

begåvning”, ”Psykiskt välmående”, ”Relationer till föräldrarna och familjen”,

”Relationer till andra”.

Svaren poängsätts med utgångspunkt från om personen har bejakat positivt

riktade påståenden och tagit avstånd från negativa påståenden. Poängen

överförs sedan till den s.k. stanineskalan som har nio skalsteg.Testet är normerat

till att ge medelvärdet 5 och standardavvikelse 2. 86 I figur 8 visas fördelningen

av svaren enligt stanineskalan för pojkar och flickor. Man ser att

fördelningen för pojkarna ligger förskjuten till höger, dvs. i riktning mot

300

200

100

0

Pojkar

Flickor

1 2 3 4 5 6 7 8 9

Figur 8. Fördelning av självkänsla enligt totalskalan, efter kön. Svaren har

överförts till staninepoäng.

Stanineskalan


Resultat – beskrivande del

högre staninepoäng, jämfört med fördelningen för flickorna. Låg självkänsla

definieras med skalsteg 1, 2 och 3. Medelhög självkänsla definieras med

skalsteg 4, 5 och 6 och hög självkänsla definieras med skalsteg 7, 8 och 9.

I tabell 35 visas medelvärden (x – ) och standardavvikelse (s) för skattning

av självkänsla (totalskalan) och självkänsla inom de olika delskalorna. Flickor

har ett säkerställt lägre medelvärde än pojkarna när det gäller självkänsla

(totalskalan). Flickorna har även signifikant lägre medelvärden på samtliga

delskalor. Ungdomarnas svar visar att delskalan ”psykiskt välmående” har

det lägsta medelvärdet för både pojkar (x – = 4,7) och flickor (x – = 4,3). Delskalan

”färdigheter, talanger begåvning” har det högsta medelvärdet både

för pojkar (x – = 5,7) och för flickor (x – = 5,5).

Bland flickorna finns en signifikant större andel med låg självkänsla än

bland pojkarna (figur 9). Jämfört med flickorna har en större andel av pojkarna

hög självkänsla, och även här är skillnaden mellan pojkars och flickors

andelar signifikant.

Tabell 35. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter kön.

Totalskala och delskalor N x –

Pojkar Flickor

s N x –

Självkänsla 1 321 5,1 1,9 1 283 4,7 1,9

%

50

0

Fysiska egenskaper 1 485 4,9 1,7 1 435 4,7 1,9

Färdigheter, talanger, begåvning 1 482 5,7 1,9 1 429 5,5 1,9

Psykiskt välmående 1 484 4,7 2,0 1 416 4,3 1,9

Relationer till föräldrarna och familjen 1 494 4,9 1,9 1 442 4,5 1,8

Relationer till andra 1 466 5,1 2,0 1 428 4,7 1,9

26,9

54,0

19,1

Låg självkänsla

Medelhög självkänsla

Hög självkänsla

21,7

54,9

23,4

N = 345 N = 693 N = 245 N = 287 N = 725 N = 309

Flickor Pojkar

Figur 9. Andel flickor och pojkar med låg, medelhög och hög självkänsla.

s

75


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

76

Utbildningsnivå och etnicitet

I tabell 36 visas skillnader för självkänsla (totalskalan) och olika dimensioner

av självkänsla (delskalorna) utifrån moderns utbildningsnivå. Det finns

inget klart samband mellan den totalt skattade självkänslan och moderns

utbildningsnivå. När det gäller delskalan ”färdigheter, talanger, begåvning”

har ungdomarna med högutbildade mödrar högre medelvärde. Av delskalorna

ser man ett negativt samband mellan ”relationer till föräldrarna och

familjen”, ”relationer till andra” och moderns utbildningsnivå. Barn till

högutbildade har lägre självkänsla på dessa två delskalor än barn till lågutbildade.

När man studerar utbildningsnivån i förhållande till låg, medelhög och

hög självkänsla enligt resultaten för delskalan ”relationer till föräldrarna och

familjen”, är det 28,3 % av ungdomarna med mödrar med hög utbildningsnivå

som har låg självkänsla och 16,0 % hög självkänsla. Bland ungdomar

vars mödrar har låg utbildningsnivå har 24,5 % låg självkänsla och 23,4 %

hög självkänsla.

Resultatet för delskalan ”relationer till andra” visar att ungdomar med

låg självkänsla har en högre andel mödrar med hög utbildningsnivå, jämfört

med gruppen med hög självkänsla. Bland de ungdomar vars mödrar har hög

utbildningsnivå har 28,3 % låg självkänsla och 19,0 % hög självkänsla. Bland

ungdomar vars mödrar har låg utbildningsnivå har 21,4 % låg självkänsla

och 23,7 % hög självkänsla.

Resultaten visar också att ungdomar med utländsk bakgrund har något

högre självkänsla än de med svensk eller invandrarbakgrund (tabell 37).

Skillnaderna i medelvärden är dock ganska små, både för totalskalan och för

delskalorna. Om hänsyn tas till mödrarnas utbildning kvarstår skillnaderna

mellan etniska grupper endast hos ungdomar vars mor har låg utbildningsnivå.

Bland dessa har ungdomar med utländsk bakgrund genomgående

högst självkänsla, medan ungdomar med svensk bakgrund har lägst på totalskalan

och på alla delskalor utom ”relationer till föräldrarna och familjen”.

Tabell 36. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter moderns utbildningsnivå.

Totalskala och delskalor N x –

Utbildningsnivå

Låg Medelhög Hög

s N x –

s N x –

Självkänsla 502 5,0 2,0 1 169 4,9 1,9 827 4,9 1,9

Fysiska egenskaper 565 4,9 1,8 1 304 4,8 1,8 923 4,9 1,8

Färdigheter, talanger, begåvning 569 5,6 1,9 1 309 5,4 2,0 910 6,0 1,8

Psykiskt välmående 567 4,5 2,0 1 306 4,5 1,9 902 4,5 2,0

Relationer till föräldrarna och familjen 572 4,9 2,0 1 317 4,8 1,9 921 4,6 1,8

Relationer till andra 562 5,1 2,0 1 298 5,0 2,0 909 4,8 1,9

s


Tabell 37. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter etnicitet.

Resultat – beskrivande del

Svensk Utländsk Invandrarbakgrund

bakgrund bakgrund

Totalskala och delskalor N x –

s N x –

s N x –

s

Självkänsla 1 583 4,8 1,9 761 5,1 2,0 257 4,9 2,0

Fysiska egenskaper 1 772 4,8 1,8 852 5,0 1,8 292 4,8 1,8

Färdigheter, talanger, begåvning 1 765 5,5 1,9 851 5,8 1,9 292 5,8 1,8

Psykiskt välmående 1 758 4,4 2,0 848 4,6 2,0 290 4,4 2,0

Relationer till föräldrar och familj 1 777 4,7 1,8 864 4,9 2,0 291 4,6 1,9

Relationer till andra 1 751 4,9 1,9 841 5,0 2,0 298 4,8 2,0

Pojkarna med utländsk bakgrund har högre medelvärden för självkänsla

än dem med svensk bakgrund. Detta gäller för totalskalan och för delskalorna

”fysiska egenskaper” och ”färdigheter, talanger, begåvning”. Flickorna

med utländsk bakgrund har högre medelvärden för självkänsla än dem med

svensk bakgrund när man tittar på delskalorna ”färdigheter, talanger, begåvning”

och ”psykiskt välmående”. Samtliga dessa skillnader är signifikanta.

I tabell 38 visas medelvärden och standardavvikelse för självkänsla mätt med

totalskala och delskalor, med ungdomarna indelade efter moderns födelseland.

Resultaten visar genomgående på lika eller högre medelvärden för

ungdomar vars mödrar är födda i Mellanöstern eller Nordafrika (tabell 38).

Tabell 38. Självkänsla enligt totalskala och delskalor, efter moderns födelseland.

Moderns födelseland

Europa (exkl.

Sverige/Finland) Sverige Finland

Totalskala och delskalor N x –

s N x –

s N x –

Självkänsla 157 5,2 2,0 1 680 4,8 1,9 193 4,6 2,0

Fysiska egenskaper

Färdigheter, talanger,

181 5,0 1,8 1 875 4,8 1,8 212 4,8 1,9

begåvning 178 6,1 1,9 1 867 5,6 1,9 216 5,4 2,0

Psykiskt välmående

Relationer till föräldrarna

186 4,8 1,9 1 863 4,4 2,0 212 4,5 1,9

och familjen 185 4,9 1,9 1 881 4,7 1,8 218 4,4 2,0

Relationer till andra 176 5,0 2,0 1 852 4,9 1,9 215 4,6 2,0

77

s


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

78

Tabell 38. Forts.

Familjetyp och inkomst

Moderns födelseland

Mellanöstern/ Syd/Central- Övriga

Nordafrika amerika världen

Totalskala och delskalor N x –

s N x –

s N x –

Självkänsla 372 5,4 2,0 64 4,8 1,7 85 4,5 1,9

Fysiska egenskaper

Färdigheter, talanger,

417 5,2 1,8 71 4,9 1,7 97 4,6 1,8

begåvning 419 6,1 1,8 72 5,2 1,9 95 5,6 2,0

Psykiskt välmående

Relationer till föräldrarna

408 4,8 2,1 71 4,2 1,8 96 4,3 1,9

och familjen 417 5,2 2,0 73 4,6 1,9 97 4,2 1,9

Relationer till andra 416 5,3 2,0 71 4,9 1,9 99 4,6 1,9

Analyser av självkänsla har också gjorts utifrån uppgifter om hur familjen

ser ut: om ungdomarna bor tillsammans med båda sina föräldrar, bor hos

bara en förälder utan ny sambo eller bor lika mycket hos båda föräldrarna

efter skilsmässa. Flickorna som bor hos samboende föräldrar har högst självkänsla

enligt totalskalan (tabell 39). Lägst självkänsla har de flickor som bor

med en förälder. Skillnaden i självkänsla mellan flickorna som bor hos samboende

föräldrar och flickorna som bor hos den ena föräldern är starkt signifikant.

Pojkarna som bor hos samboende föräldrar har högst självkänsla enligt

totalskalan. Lägst självkänsla har de som bor mest hos en förälder (tabell 39).

Det finns en tydlig skillnad i självkänsla mellan pojkar som bor hos sina båda

föräldrar och pojkar som bor mest respektive endast hos den ena föräldern

efter skilsmässa.

För att se hur inkomst samvarierar med självkänsla valdes ett mått på

hushållsinkomst som tar hänsyn till den faktiska försörjningsbördan i familjen.

Som nämnts i metodkapitlet är informationen om hushållsinkomst inte

tillförlitlig när föräldrarna är skilda och den förälder som barnet bor hos har

ny sambo (se sidan 32). För ungdomar där uppgifterna är tillförlitliga har

hushållsinkomsten indelats i låg, medel och hög som redovisats på sidan 32.

För flickor finns inga skillnader mellan inkomstgrupperna låg, medel och

hög. För pojkarna finns skillnader mellan inkomstgrupperna endast på delskalan

”relationer till föräldrarna och familjen”. Pojkar som lever i familjer

med låg hushållsinkomst har klart högre självkänsla än pojkar i övriga

inkomstgrupper. Detta resultat är samstämmigt med resultat avseende

utbildningsnivå.

s


Resultat – beskrivande del

Tabell 39. Självkänsla enligt totalskalan och föräldrars civilstånd samt ungdomens boende,

efter kön.

Självkänsla

Föräldrarnas civilstånd, ungdomarnas boende N x –

Pojkar Ej skilda eller separerade, bor tillsammans 914 5,2 1,9

Skilda, bor lika mycket hos mamman och pappan 67 5,1 2,0

Skilda, bor mest hos den ena föräldern 164 4,6 1,9

Skilda, bor enbart hos den ena föräldern 166 4,8 2,1

Flickor Ej skilda eller separerade, bor tillsammans 859 4,9 1,9

Skilda, bor lika mycket hos mamman och pappan 65 4,7 1,6

Skilda, bor mest hos den ena föräldern 133 4,4 1,9

Skilda, bor enbart hos den ena föräldern 206 4,0 1,8

s

79


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

80

Som nämnts i kapitlet Beskrivning av studieområdet är kommunerna och

stadsdelarna olika stora. Av ungdomarna i studiepopulationen bor störst

andel i Huddinge (22,4 %) följt av Botkyrka (22,0 %) och Södertälje

(19,4 %). Minst andel av ungdomarna bor i Nykvarn (3,8 %), följt av Salem

(4,2 %). Som nämndes på sidan 42 skiljer sig kommunerna och stadsdelarna

också åt när det gäller andelen ungdomar som deltog. Störst andel deltagande

hade Nykvarns kommun med 86,8 %, medan den minsta andelen

finns i Södertälje kommun, 68,5 %. Som redovisats tidigare finns vissa skillnader

i kön och etnicitet mellan ungdomar som deltog och inte deltog

i Södertälje.

Fysisk aktivitet

Områdesvisa resultat

om fysisk aktivitet,

matvanor och självkänsla

Stillasittande aktiviteter

Som tidigare nämnts ägnar pojkarna mer tid åt stillasittande aktiviteter på

fritiden än flickorna.Antal timmar som ungdomarna ägnar sig åt dessa aktiviteter

varierar mellan kommunerna och stadsdelarna.

På vardagarna ägnar sig flickorna i Nykvarn minst antal timmar åt stillasittande

aktiviteter efter skoltid (4,3 tim/dag), medan flickorna i Botkyrka

sitter mest (4,9 tim/dag). Även bland pojkarna sitter de i Nykvarn minst

antal timmar på vardagarna (4,5 tim/dag), och pojkarna i Liljeholmen sitter

flest antal timmar (5,4 tim/dag).

Också på helgerna är det flickorna i Botkyrka som sitter mest

(5,8 tim/dag), medan flickorna i Salem ägnar minst tid åt sittande aktiviteter

(4,9 tim/dag). Bland pojkarna sitter man även på helgerna minst stilla

i Nykvarn (6,0 tim/dag), medan pojkarna i Salem ägnar mest tid åt stillasittande

aktiviteter (6,9 tim/dag).

Studerar man tv-/videotittandet separat framgår att flickorna i Botkyrka

ägnar mest tid åt tv-/videotittande både på vardagar (2,4 tim/dag) och helger

(3,0 tim/dag). Även bland pojkarna ligger Botkyrka i topp både på var-


Resultat – beskrivande del

dagar (2,3 tim/dag) och helger (3,0 tim/dag), tillsammans med Skärholmen

och Södertälje. Minst antal timmar framför tv:n/videon tillbringar ungdomarna

i Hägersten och på helgerna även flickorna i Salem och Älvsjö.

Cykling och promenader

I genomsnitt cyklar eller går 73,6 % av alla ungdomarna till skolan varje dag.

Det finns dock stora skillnader mellan områdena (tabell 40). Huddinge,

Södertälje och Botkyrka kommuner har den största andelen ungdomar som

aldrig går eller cyklar till skolan, men även i Nykvarn är det en femtedel av

pojkarna som aldrig cyklar eller går till skolan. I Nykvarn ses även den största

skillnaden mellan könen.

Även när det gäller cykling och promenader på fritiden ser man variationer

mellan områdena (tabell 41). Som tidigare nämnts, finns en liten

grupp ungdomar (4,7 %) som säger att de aldrig går eller cyklar, varken till

skolan eller på fritiden.

81


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

82

Tabell 40. Andel ungdomar som aldrig, ibland respektive alltid cyklar eller går

till/från skolan (procent).

Flickor Pojkar

N Aldrig Ibland Alltid N Aldrig Ibland Alltid

Botkyrka 354 16,4 6,2 77,4 336 18,5 9,5 72,0

Huddinge 337 28,2 12,7 59,1 367 22,6 10,6 66,8

Hägersten 78 7,7 3,8 88,5 72 4,2 8,3 87,5

Liljeholmen 98 10,2 7,1 82,7 87 9,2 3,4 87,4

Nykvarn 63 7,9 3,2 88,9 55 20,0 18,2 61,8

Salem 59 6,8 16,9 76,3 73 11,0 9,5 79,5

Skärholmen 117 11,1 5,1 83,8 144 11,8 2,1 86,1

Södertälje 289 17,0 12,1 70,9 319 17,6 12,2 70,2

Älvsjö 137 10,9 11,7 77,4 157 12,1 15,3 72,6

Totalt 1 532 16,6 9,5 73,9 1 610 16,6 10,1 73,3

Tabell 41. Andel ungdomar som aldrig cyklar

eller promenerar i rask takt på fritiden (procent).

Flickor Pojkar

N Procent N Procent

Botkyrka 354 15,3 336 17,3

Huddinge 337 17,2 367 17,4

Hägersten 78 10,3 72 11,1

Liljeholmen 98 16,3 87 12,6

Nykvarn 63 12,7 55 23,6

Salem 59 18,6 73 13,7

Skärholmen 117 16,2 144 15,3

Södertälje 289 14,5 319 20,7

Älvsjö 137 11,7 157 18,5

Totalt 1 532 15,1 1 610 17,5

Sextio minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag

I figur 10 presenteras områdesvis hur många av ungdomarna som klarade

rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig intensitetsnivå

per dag. Bland flickorna är andelen som klarade rekommendationen

störst i Nykvarn och Salem, och bland pojkarna är den störst i Liljeholmen

och Botkyrka. En större andel av flickorna i Nykvarn klarade

rekommendationen jämfört med pojkarna i samma kommun. Minsta andelen

pojkar som uppfyllde rekommendationen finns i Hägersten och minsta

andelen flickor finns i Huddinge. Störst könsskillnad med hänsyn till hur


%

50

0

Pojkar över 60 min

Flickor över 60 min

Resultat – beskrivande del

79,6 81,6

74,9

77,8 79,0 80,1 79,4

75,3 76,4

70,8

65,8

68,6 68,9 71,2

57,6 59,0 60,9 61,2

Hägersten Liljeholmen Södertälje

Huddinge Skärholmen

Älvsjö

Botkyrka Nykvarn

Salem

Figur 10. Andel ungdomar per område som klarade rekommendationen om

60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag (procent).

många som uppfyllde rekommendationen ses i Liljeholmen med 20,4 procentenheter,

följt av Södertälje (18,7 procentenheter) och Huddinge (17,3

procentenheter).

Fysisk aktivitet enligt energiförbrukning

I figur 11 redovisas ungdomarnas energiförbrukning på måttlig och hård

intensitetsnivå i respektive område. Pojkarna förbrukade mer än dubbelt så

mycket energi på måttlig och hård fysisk aktivitet som flickorna, vilket delvis

beror på att de i högre grad än flickorna ägnar sig åt hård fysisk aktivitet.

Energiförbrukningen varierar också mellan områdena. Bland pojkarna

ligger medianvärdet mellan 3,0 MJ/dag och 4,6 MJ/dag. För flickorna är

motsvarande siffror 1,4 MJ/dag och 2,6 MJ/dag.

Mega Joule per dag

5

4

3

2

1

0

1,4

Pojkar

3,0

Flickor

3,6

3,5

1,6 1,6 1,6

3,8

1,7 1,7

Figur 11. Energiförbrukning i MJ/dag (medianvärden) för måttlig plus hård

fysisk aktivitet för flickor och pojkar, områdesvis.

4,0

3,9

Hägersten Liljeholmen Södertälje

Huddinge Skärholmen Älvsjö

1,8

4,1

2,0

3,2

2,6

4,6

Botkyrka Nykvarn

Salem

83


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

84

Organiserad idrott och oorganiserade aktiviteter på fritiden

Det finns stora skillnader mellan områdena när det gäller andelen ungdomar

som var fysiskt aktiva i organiserad idrott (tabell 42). Störst andel flickor

som var aktiva i någon idrottsförening finns i Salem (62,7 %), medan

Södertälje har den minsta andelen (38,5 %). De mest aktiva pojkarna finns

i Nykvarn, där 74,6 % var aktiva i organiserad idrott, och minst andel aktiva

pojkar finns i Hägersten (50,0 %).

Även när det gäller oorganiserade former av fysisk aktivitet finns stora

skillnader mellan områdena. Störst andel aktiva flickor finns i detta avseende

i Hägersten (70,1 %) och Salem (67,3 %), medan flest aktiva pojkar finns

i Skärholmen (81,8 %) och Liljeholmen (80,2 %). Liljeholmen och Skärholmen

har dock även de minsta andelarna flickor som är aktiva på egen hand,

54,2 % respektive 55,2 %. Minst andel aktiva pojkar finns i Älvsjö (74,4 %)

och Salem (74,7 %).

Önskemål om fysisk aktivitet

Omkring 70 % av flickorna och 47 % av pojkarna skulle vilja delta i någon

fysisk aktivitet som de inte deltog i när enkäten fylldes i, med vissa variationer

inom områdena (tabell 43).

Mellan 65 % och 78 % av flickorna respektive 39–61 % av pojkarna

uttryckte att de skulle vilja vara mer fysiskt aktiva. Värt att notera är att

Södertälje har den minsta andelen flickor som skulle vilja vara mer aktiva,

trots att Södertälje är bland de kommuner i denna studie som har minst

andel flickor som uppfyller rekommendationen. Det största glappet mellan

könen finns i Salem, där önskemål om ytterligare aktivitet är vanligast bland

flickorna och motsvarande andel minst bland pojkarna. Salems flickor är

redan ganska aktiva, men de önskar alltså ännu mer aktivitet.

Tabell 42. Andel ungdomar i respektive område

som var aktiva i en idrottsförening eller sportklubb.

Flickor Pojkar

N Procent N Procent

Botkyrka 352 39,8 335 63,6

Huddinge 336 43,5 366 64,5

Hägersten 78 51,3 72 50,0

Liljeholmen 98 50,0 85 55,3

Nykvarn 63 58,7 55 74,6

Salem 59 62,7 73 57,5

Skärholmen 117 45,3 144 54,2

Södertälje 288 38,5 319 58,3

Älvsjö 137 59,9 157 61,2

Totalt 1 528 45,5 1 606 60,7


Tabell 43. Andel ungdomar i respektive område

som skulle vilja delta i någon fysisk aktivitet men

som inte gjorde det vid enkättillfället.

Flickor Pojkar

N Procent N Procent

Botkyrka 339 66,7 332 47,9

Huddinge 334 72,8 364 45,6

Hägersten 77 75,3 72 61,1

Liljeholmen 96 70,8 83 50,6

Nykvarn 62 71,0 55 45,5

Salem 59 78,0 72 38,9

Skärholmen 114 68,4 141 52,5

Södertälje 285 65,3 316 42,4

Älvsjö 137 71,5 157 45,9

Totalt 1 503 69,7 1 592 46,7

Resultat – beskrivande del

Tabell 44. Aktiviteter i fallande ordning som flickorna önskade ägna sig åt i respektive

kommun/stadsdel, som de inte gjorde vid enkättillfället.

Aktiviteter

Botkyrka Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, raska

promenader, cykling, styrketräning, fotboll

Huddinge Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, fotboll,

simning, cykling, raska promenader

Hägersten Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, raska

promenader, simning, styrketräning, fotboll

Liljeholmen Dans, löpning/orientering, gymnastik/aerobics, raska

promenader, fotboll, styrketräning, simning

Nykvarn Gymnastik/aerobics, löpning/orientering, raska promenader,

dans, styrketräning, cykling, bandy

Salem Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, raska

promenader, fotboll, basket, styrketräning

Skärholmen Löpning/orientering, dans, basket, simning, fotboll,

gymnastik/aerobics, kampsport

Södertälje Löpning/orientering, dans, gymnastik/aerobics, fotboll,

cykling, raska promenader, basket

Älvsjö Löpning/orientering, gymnastik/aerobics, dans, raska

promenader, fotboll, cykling, styrketräning

De mest efterfrågade Löpning/orientering, dans, gymnastik/ aerobics, raska

aktiviteterna bland alla flickor promenader, fotboll, cykling, styrketräning, simning

85


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

86

Tabell 45. Aktiviteter i fallande ordning som pojkarna önskade ägna sig åt i respektive

kommun/stadsdel, som de inte gjorde vid enkättillfället.

Aktiviteter

Botkyrka Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, cykling,

skridskor/inlines/skateboard, bandy, basket

Huddinge Fotboll, löpning/orientering, cykling, styrketräning, bandy,

skridskor/inlines/skateboard, gymnastik/aerobics

Hägersten Fotboll, löpning/orientering, styrketräning,

skridskor/inlines/skateboard, bandy, cykling, kampsport

Liljeholmen Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, cykling, basket,

bordtennis, bandy

Nykvarn Löpning/orientering, skridskor/inlines/skateboard, bandy,

ishockey, bordtennis, fotboll, styrketräning

Salem Fotboll, löpning/orientering, bandy, styrketräning,

skridskor/inlines/skateboard, cykling, boxning

Skärholmen Fotboll, löpning/orientering, skridskor/inlines/skateboard,

styrketräning, basket, bandy, simning

Södertälje Fotboll, löpning/orientering, bandy, cykling, styrketräning,

skridskor/inlines/skateboard, basket

Älvsjö Löpning/orientering, fotboll, styrketräning, gymnastik/aerobics,

cykling, kampsport, skridskor/inlines/skateboard

De mest efterfrågade Fotboll, löpning/orientering, styrketräning, cykling,

aktiviteterna bland alla pojkar skridskor/inlines/skateboard, bandy, basket, kampsport

När det gäller att aktivera fysiskt passiva ungdomar är det av största betydelse

att utgå från deras önskemål och behov. Därför ställdes frågor till ungdomarna

i studien om vad de skulle vilja göra för att bli mer fysiskt aktiva.

De som ville vara mer aktiva i någon organiserad form uttryckte de önskemål

som framgår av tabell 44 och tabell 45.

Matvanor

Det finns skillnader i ungdomarnas matvanor mellan de olika kommunerna

och stadsdelarna i studieområdet. När det gäller frukostvanorna var det

ungdomarna i Botkyrka och Skärholmen som mest sällan åt frukost 4–5

dagar per skolvecka, 67,8 % respektive 68,2 %. Den största andelen ungdomar

som åt frukost 4–5 dagar per skolvecka har Salem (80,2 %) och Hägersten

(79,9 %).

För lunchen ligger däremot Botkyrka högst, där 88,8 % av ungdomarna

åt lunch 4–5 dagar per skolvecka. Den minsta andelen som åt lunch lika ofta

har Älvsjö (74,7 %). För middagsmålet finns inga större skillnader mellan de

olika områdena.


Resultat – beskrivande del

Skolmatsalen

På frågan om vad ungdomarna tycker om skolmaten svarade 46,4 % att de

tyckte att den oftast eller alltid är bra (tabell 46). Flickorna var något mer

positiva än pojkarna. Mest positiva var ungdomarna i Botkyrka och Liljeholmen,

och minst positiva var ungdomarna i Nykvarn och Hägersten.

På en attitydfråga om stämningen i skolmatsalen angav 69 % att termen

”trevlig” stämmer ungefär eller precis. Samtidigt höll 54,9 % delvis eller helt

med om att det är stressigt i matsalen vid lunch. Hela 84 % tyckte att påståendet

”hög ljudnivå” stämmer ungefär eller precis.

Tabell 46. Vad ungdomarna tycker om skolmaten,

indelat efter kommuner och stadsdelar (procent).

Sällan eller Alltid eller

N aldrig bra oftast bra

Botkyrka 678 42,0 58,0

Huddinge 697 53,9 46,1

Hägersten 148 66,9 33,1

Liljeholmen 183 42,1 57,9

Nykvarn 117 70,9 29,1

Salem 130 51,5 48,5

Skärholmen 260 54,6 45,4

Södertälje 601 60,7 39,3

Älvsjö 293 58,0 42,0

Totalt 3 107 53,6 46,4

87


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

88

Kroppsstorlek, övervikt och fetma

I tabell 47 presenteras ungdomarnas medelvärde när det gäller BMI, midjeomfång

och fettmassa i procent (även median). Medelvärdet för BMI skiljer

sig ganska mycket mellan de olika kommunerna och stadsdelarna som

ingår i studien. Lägst BMI-medelvärde har flickorna i Hägersten (20,0

kg/m 2), medan flickorna i Nykvarn har högst BMI (21,6 kg/m 2). Även

bland pojkarna ligger Hägersten tillsammans med Liljeholmen lägst (båda

20,2 kg/m 2), medan Botkyrka (21,3 kg/m 2) ligger högst. Man kan notera

att det är samma kommuner/stadsdelar som ligger högst respektive lägst när

det gäller medelvärden för midjeomfång.

För fettmassan i procent av den totala kroppsmassan finner man mindre

skillnader mellan de nio områdena. Lägst medianvärde för fettmassa finner

man bland flickorna i Älvsjö, 26,0 % kroppsfett. Störst andel kroppsfett har

flickorna i Botkyrka (27,7 %). Pojkarna i Salem har den minsta andelen

Tabell 47. Kroppsstorlek och kroppssammansättning, indelat efter kön och

kommuner/stadsdelar samt totalt inom studieområdet.

BMI (kg/m2 ) Midjeomfång (cm) Fettmassa (procent)

N x –

s N x –

s N x –

s median

Flickor Botkyrka 354 21,4 3,5 353 70,8 8,2 351 28,2 5,7 27,7

Huddinge 337 21,0 3,3 335 70,0 7,5 332 27,0 6,2 27,1

Hägersten 78 20,0 2,5 77 66,6 5,1 77 26,1 4,9 26,4

Liljeholmen 98 20,9 3,5 94 68,8 7,5 92 27,7 5,4 27,4

Nykvarn 63 21,6 3,7 63 72,1 8,6 62 26,6 6,0 26,4

Salem 59 21,0 4,0 59 69,0 8,6 58 26,1 5,3 26,8

Skärholmen 117 20,9 3,0 117 68,9 6,2 115 26,9 6,3 26,5

Södertälje 289 21,3 3,5 285 70,2 7,5 281 27,5 5,6 27,2

Älvsjö 137 20,9 3,2 136 69,5 7,5 135 26,2 5,8 26,0

Totalt 1 532 21,1 3,4 1 519 69,9 7,6 1 503 27,3 5,8 27,0

Pojkar Botkyrka 336 21,3 3,7 332 75,3 9,3 333 18,0 7,3 16,9

Huddinge 367 21,1 3,3 367 75,5 8,8 366 17,9 6,9 17,4

Hägersten 72 20,2 3,2 71 71,4 7,3 71 16,1 6,1 15,4

Liljeholmen 87 20,2 2,9 87 72,1 7,0 87 16,1 6,4 15,3

Nykvarn 55 20,9 3,1 55 74,7 7,1 55 15,5 6,9 15,4

Salem 73 20,5 3,1 73 73,3 8,2 72 15,3 6,8 14,4

Skärholmen 144 20,8 3,1 144 74,4 7,9 144 17,4 7,3 16,0

Södertälje 319 21,2 3,5 318 74,9 8,8 318 17,3 7,1 16,1

Älvsjö 157 20,8 3,2 155 73,4 7,2 154 17,1 6,7 16,4

Totalt 1 610 21,0 3,4 1 602 74,5 8,5 1 600 17,3 7,0 16,3


Resultat – beskrivande del

kroppsfett (14,4 %), medan den största andelen bland pojkar ses i Huddinge

(17,4 %).

Vid indelning efter kommuner och stadsdelar ser man vissa skillnader i

andel överviktiga och feta ungdomar (tabell 48). Då antalet överviktiga eller

feta är förhållandevis litet i varje område har dessa två grupper slagits samman

till en. Minst andel överviktiga eller feta flickor finns i Hägersten, följt

av Älvsjö, medan störst andel överviktiga eller feta flickor finns i Nykvarn

och Liljeholmen. Bland pojkarna finns den minsta andelen överviktiga eller

feta i Liljeholmen, följt av Hägersten, och den största andelen i Botkyrka

och Södertälje. Man kan notera att dessa resultat stämmer ganska väl överens

med vilka kommuner/stadsdelar som uppvisade höga respektive låga

medelvärden för BMI i tabell 47. När man läser tabell 48 bör man dock ha

i åtanke att flera högaktiva ungdomar, troligtvis med stor andel muskelmassa,

har klassats som överviktiga (se kapitlet Fysisk aktivitet i relation till BMI,

övervikt och upplevd kroppsstorlek, sidan 111).

Tabell 48. Andel överviktiga/feta i respektive

område, indelat efter kön (procent).

Ej Övervikt

N övervikt eller fetma

Flickor Botkyrka 354 84,5 15,5

Huddinge 337 87,2 12,8

Hägersten 78 93,6 6,4

Liljeholmen 98 81,6 18,4

Nykvarn 63 79,4 20,6

Salem 59 86,4 13,6

Skärholmen 117 85,5 14,5

Södertälje 289 83,4 16,6

Älvsjö 137 88,3 11,7

Totalt 1 532 85,4 14,6

Pojkar Botkyrka 336 78,3 21,7

Huddinge 367 81,5 18,5

Hägersten 72 87,5 12,5

Liljeholmen 87 88,5 11,5

Nykvarn 55 81,8 18,2

Salem 73 83,6 16,4

Skärholmen 144 81,3 18,7

Södertälje 319 79,9 20,1

Älvsjö 157 87,3 12,7

Totalt 1 610 81,8 18,2

89


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

90

Självkänsla

Tabell 49 visar fördelningen av ungdomarnas självkänsla i kommunerna och

stadsdelarna, uppdelat på kön. Bland pojkarna är det 21,7 % som har låg

självkänsla och 23,4 % som har hög självkänsla. Mellan områdena varierar

andelen pojkar med låg självkänsla från 15,4 % till 31,7 % och andelen pojkar

med hög självkänsla från 8,3 % till 27,1 %.

Bland flickorna är det 26,9 % som har låg självkänsla och 19,1 % som har

hög självkänsla. Mellan områdena varierar andelen flickor med låg självkänsla

från 15,7 % till 31,7 % och andelen flickor med hög självkänsla från

8,9 % till 27,5 %.

Tabell 49. Andel flickor och pojkar med låg, medelhög

och hög självkänsla enligt totalskalan, inom kommuner och

stadsdelar samt totalt inom studieområdet (procent).

Självkänsla

N Låg Medelhög Hög

Flickor Botkyrka 283 23,7 53,3 23,0

Huddinge 284 30,6 49,3 20,1

Hägersten 69 30,4 53,7 15,9

Liljeholmen 85 28,2 55,3 16,5

Nykvarn 51 15,7 56,8 27,5

Salem 50 30,0 58,0 12,0

Skärholmen 101 31,7 59,4 8,9

Södertälje 241 25,7 53,5 20,8

Älvsjö 119 24,4 59,6 16,0

Totalt 1 283 26,9 54,0 19,1

Pojkar Botkyrka 261 19,2 54,0 26,8

Huddinge 304 23,4 53,2 23,4

Hägersten 60 31,7 60,0 8,3

Liljeholmen 71 26,8 57,7 15,5

Nykvarn 48 22,9 50,0 27,1

Salem 63 27,0 55,5 17,5

Skärholmen 117 15,4 59,8 24,8

Södertälje 262 20,2 54,6 25,2

Älvsjö 135 21,5 54,1 24,4

Totalt 1 321 21,7 54,9 23,4


Resultat – beskrivande del

Betydelsen av faktorer

i lokalsamhället för ungdomars

matvanor och fysiska aktivitet

en kommunanalys

Utöver individfaktorer och familjefaktorer påverkas matvanor och fysisk

aktivitet av olika samhällsfaktorer som är gemensamma för alla människor i

ett geografiskt område. Detta gäller speciellt för barn och ungdomar vilkas

matvanor och fysiska aktivitet är beroende av skolan och närområdet, samt

av politiska och administrativa beslut på kommunal och nationell nivå. Faktorerna

kan delas in i två grupper: den materiella infrastrukturen, som tillgången

till goda skolmåltider och utbudet av fritidsaktiviteter, samt den

sociokulturella, som normer och värderingar i omgivningen. 21

Många sådana s.k. kontextuella faktorer som inverkar på ungdomars

matvanor och fysiska aktivitet är påverkbara och föremål för kommunalt

beslutsfattande. Hur kommunen förvaltas har därför stor betydelse för ungdomars

levnadsvanor och hälsa. 92 Macintyre och medarbetare har beskrivit

fem särdrag som karakteriserar ett lokalområde av betydelse för hälsan hos

befolkningen: Fysiska särdrag i miljön, tillgänglighet till stödjande miljöer,

serviceutbud, sociokulturella särdrag samt områdets anseende. De första tre

faktorerna är i hög grad beroende av kommunalt beslutsfattande och är

möjliga att beskriva med lämpliga indikatorer. De två sista särdragen –

sociokulturella faktorer och områdets anseende – är svårare att beskriva och

ingår därför inte i kommunanalysen här. Etnicitet har dock till viss del analyserats

i föregående kapitel.

För att få kunskap om de kontextuella faktorernas betydelse för ungdomars

matvanor och fysiska aktivitet konstruerades en enkät i samarbete med

kommun- och stadsdelsrepresentanter som utsetts av respektive direktör.

Enkäten skulle besvaras av ansvariga tjänstemän inom respektive förvaltning

i samråd med berörda medarbetare. Enkäten bestod av fyra delar: 1. Policyåtgärder

för bättre folkhälsa; 2. Frågor om serviceutbudet av friskvårdsmöjligheter

och friluftsliv; 3. Planer och insatser från kommunens/stadsdelens

sida för att förbättra möjligheter till fysisk aktivitet; 4. Förhållanden som rör

skolorna.

91


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

92

Kommun- och stadsdelsrepresentanterna utsågs till enkätansvariga i sina

respektive kommuner/stadsdelar. Oftast var det en chef eller tjänsteman

inom respektive förvaltning som besvarade den. Enkätsvaren samlades in

under våren och hösten 2002. Ett svar inkom dock hösten 2003 (från Botkyrka).

För att få svar på vissa frågor som stadsdelarna inte ansåg sig kunna

besvara skickades även en enkät till tre centrala förvaltningar i Stockholms

stad: utbildningsförvaltningen, gatu- och fastighetskontoret och idrottsförvaltningen.

Svar kom från utbildningsförvaltningen och från gatu- och

fastighetskontoret. Vissa uppgifter inhämtades från idrottsförvaltningens

hemsida. Kompletterande data insamlades genom telefonkontakt med

idrottsförvaltningen.

Policyåtgärder för bättre folkhälsa

Frågorna i detta enkätavsnitt syftade till att klargöra om det finns en medvetenhet

och vilja att arbeta aktivt med folkhälsofrågor i kommunen/stadsdelen.

Frågorna var riktade så att ett högt poängtal skulle visa på en hög

medvetenhet och ambitionsnivå.

Södertälje och Botkyrka utmärker sig med 8 poäng (tabell 50). Södertälje

har en folkhälsoplan, Hälsa på lika villkor, vilket visar att kommunen


Resultat – beskrivande del

Tabell 50. Policy, planer och åtgärder i kommuner och stadsdelar när det gäller folkhälsa,

speciellt för barn och ungdomar, 0=nej, 1=ja.

Nykvarn Salem Hägersten Skärholmen

Huddinge Södertälje Botkyrka Liljeholmen Älvsjö

Finns folkhälsosamordnare

eller folkhälsogrupp?

Gör kommunen

hälsokonsekvensbedömningar

1 1 1 1 1 0 0 0 0

av politiska beslut? 0 0 0 0 0a Arbetar kommunen med

välfärdsbokslut eller

0 0 0 0

folkhälsobokslut? 0 0 1 0 0a Har kommunen/

stadsdelsnämnden mål

0 0 0 0

för barns och ungdomars hälsa? 0 1 1 0 1 0b0b 0b 0b Görs specifika insatser för

barns och ungdomars hälsa? 0 0 1 1 1 1 c 1 c 1 c 1 c

Finns mål för att minska

ojämlikhet i hälsa?

Görs insatser mot ojämlikhet

0 0 1 0 1 0 0 0 0

i hälsa?

Har särskilda områden för

friluftsliv reserverats

0 1 1 1 1 0 0 0 0

i kommunens översiktsplan?

Har kommunen ett

1 1 1 1 1 1 1 1 1

grönstrukturprogram?

Har kommunen en

1 0 0 0 1 1 1 1 1

cykelstrategi? 1 0 1 1 1 1 1 1 1

Summa ja-svar 4 4 8 5 8 4 4 4 4

a Kunskap om hälsokonsekvensbedömningar och välfärdsbokslut finns, och välfärdsbokslut kommer att användas framöver.

b Stockholms stad har ett idrottspolitiskt program (se nedan).

c Genom Stockholms stad (ökad satsning på skolhälsovården).

arbetar aktivt med folkhälsofrågor. I Botkyrka har man en strategi för folkhälsoarbete

som också följs upp regelbundet. Enbart Nykvarn, Södertälje

och Botkyrka har mål för barns och ungdomars hälsa som antagits av kommunledningen.

Arbetet med sådana mål pågår i Huddinge kommun.

Ingen av kommunerna/stadsdelarna gör i nuläget hälsokonsekvensbedömningar

eller välfärdsbokslut bortsett från Södertälje, där ett bokslut för

barn är under utveckling och Botkyrka där ett bokslut är under införande.

Dessa metoder har vuxit fram de senaste åren, och hälsokonsekvensbedömningar

görs i dag i ett tiotal landsting. Bland dessa är Stockholms läns landsting,

som har utvärderat användningen inom f.d. Sydvästra sjukvårdsområ-

93


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

94

det. Syftet är att utvärdera hur politiska beslut inom och utanför hälso- och

sjukvårdssektorn påverkar folkhälsan.

Nykvarn, Södertälje och Botkyrka hade våren 2002 mål för barns och

ungdomars hälsa. I Stockholm jobbar man efter ett kvalitetsprogram för

skolhälsovården, och kommunen har avsatt större resurser för skolhälsovård,

bl.a. skolpsykiater och elevvård, jämfört med kranskommunerna. Nykvarns

kommun betonar bl.a. vikten av kost och motion. Flera kommuner/stadsdelar

gör punktinsatser för barns och ungdomars hälsa. Enbart Södertälje

har mål för att minska ojämlikhet i hälsa i sitt folkhälsoprogram, medan man

i Botkyrka betonar sambandet mellan en god folkhälsa och social stabilitet.

Alla kommuner/stadsdelar inom f.d. Sydvästra sjukvårdsområdet, förutom

Nykvarn, har en cykelstrategi.

Stockholms stads idrottsnämnd har sedan april 2001 ett fastställt idrottspolitiskt

program som betonar betydelsen av fysisk aktivitet för hälsa och

välbefinnande. Andra positiva aspekter som nämns är rekreation, social

gemenskap, fostran och överbryggande av olikheter. Idrottsnämnden har

som mål att skapa förutsättningar för ett rikt och varierat idrottsliv och lika

möjligheter till idrottande för alla stockholmare.Vidare vill idrottsnämnden

skapa förutsättningar för stora idrottsevenemang samt tillhandahålla anläggningar

för dem och ge ekonomiska bidrag. I programmet slås också fast att

idrottsnämnden ska stödja spontant och individuellt idrottande utanför

idrottsrörelsen. Idrottsnämnden uttalar sig negativt om ”elitisering”, dvs. att

talanger söks i allt yngre åldrar. Idrottsnämnden anser också att det saknas

verksamheter som lockar tonåringar som vill idrotta på lägre ambitionsnivå.

Stadens mål för barn- och ungdomsverksamheten är följande:1. Barnidrott

inriktad på lek ska stödjas; 2. Ungdomsidrott på både bredd- och elitnivå

ska stödjas; 3. Det ska vara möjligt att idrotta i närmiljön; 4. Fysiskt passiva

ska uppmuntras att idrotta; 5. Idrotten i skolan är viktig; 6. Attraktiva

tider i idrottsanläggningarna ska gå till barn och ungdomar; 7. Barns och

ungdomars preferenser ska styra.

Idrottsnämnden strävar efter jämställdhet mellan könen och uttalar därför

att satsningar på idrotter som flickor och kvinnor föredrar ska prioriteras.

Ridning nämns särskilt, då det är den största sporten bland flickor. Även

idrottens möjligheter till integration lyfts fram, och idrottsnämnden vill speciellt

prioritera aktiviteter som attraherar flickor och kvinnor med invandrarbakgrund.

Nämnden uttrycker inte hur programmet ska följas upp.

Cykling och promenader

Alla kommuner/stadsdelar i studien visar en hög medvetenhet om betydelsen

av säkra cykel- och promenadvägar. Förvaltningarna är dock medvetna

om att det finns farliga ställen kvar att åtgärda. Salem rustar upp för att skydda

”mjuka” trafikanter. Huddinge kommun arbetar aktivt för att säkra skolvägarna.

Alla åtgärdar sina cykelbanor vintertid, och Södertälje prioriterar


Resultat – beskrivande del

Tabell 51. Idrottsanläggningar i kommuner och stadsdelar samt tilldelning av tid till barnoch

ungdomsverksamhet.

gång- och cykelvägar.Alla kommuner bygger ut det befintliga cykelnätet av

framkomlighets- och säkerhetsskäl. Södertälje kommun uppger att även

folkhälsoskäl, dvs. möjlighet till ökad fysisk aktivitet, ligger bakom dessa

satsningar. I alla kommuner och stadsdelar finns anlagda promenadslingor.

Serviceutbudet

Nykvarn Salem Hägersten Skärholmen

Huddinge Södertälje Botkyrka Liljeholmen Älvsjö

Antal

utomhusanläggningara för bruk vår, sommar

och höst.

Antal utomhusanläggningar

48 23 36 14 57 * * * *

a

för bruk vintertid. 20 6 14 6 4 * * * *

Antal inomhushallarb. 45 4 26 12 43 * * * *

Totalt antal anläggningar.

Antal anläggningar per

113 33 76 32 104

1 000 invånare.

Tid, vuxnas aktiviteter

1,32 4,08 0,96 2,31 1,40

inomhus (procent).

Tid, aktiviteter inomhus

för ungdomar yngre än

10 10 15 20 30 20 20 20 20

20 år (procent). 90 90 85 80 70 80 80 80 80

a Bollplaner, tennisbanor, isbanor, skidbackar, ridanläggningar, bad, friidrottsanläggningar, golfbanor, friluftsgårdar.

b Hallar för bollspel, tennis, badminton, is, ridning, bad, friidrott, gymnastik och fitnesscentra.

* Idrottsförvaltningen i hela Stockholms stad svarar för drift och skötsel av 27 idrottsplatser, 43 isbanor, 25 motionsspår, 8

ishallar, 27 idrottshallar, 23 simhallar och 31 sommarbad. Utöver detta fördelar idrottsförvaltningen tider i skolornas gymnastiksalar

efter skoltid.

Tabell 51 visar serviceutbudet i form av idrottsanläggningar i kommunerna.

Nykvarn har störst antal anläggningar per invånare, fyra gånger fler än

Södertälje som har minst. Nykvarns kommun angav att man saknar simhall,

bollhall och ishall. Salems kommun saknar ridanläggning och utomhusisbana.

Stadsdelen Älvsjö saknar idrottshallar, och Södertälje kommun angav

också att de saknar vissa typer av idrottsanläggningar. I Stockholms stad är

det mindre relevant att ange antalet anläggningar per stadsdel och invånare,

då avstånden är små och det därför inte är något problem att använda

anläggningar i andra delar av staden, vilket många gör. Idrottsförvaltningen

i Stockholm angav att det snarare är brist på ledare inom idrotten än brist

på anläggningar inom området som är ett problem.

95


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

96

Som framgår av tabellen går 80–90 % av den tillgängliga tiden i anläggningarna

till ungdomsaktiviteter och 10–20 % till vuxnas aktiviteter. Barn

och ungdomar prioriteras alltså högt i verksamheten. Alla områden tillämpar

gratis lokalhyra (0-taxa) för barn- och ungdomsverksamhet till och med

20 års ålder.

Förvaltningens syn på möjligheter till spontanidrott

och tillgång till grönområden

Alla förvaltningar anser att det finns goda möjligheter till spontanidrott, föreningsidrott

och övrig organiserad fritidsverksamhet i deras områden.

Undantag är Salem och Huddinge som noterar mindre goda förutsättningar

för organiserad fritidsverksamhet i stort och Botkyrka som noterar mindre

goda förutsättningar för spontanidrott.Andelen av befolkningen som har

tillgång till grönområden 5–10 minuters väg från bostaden bedöms som

minst 75 % i alla områden, förutom Älvsjö som angav att enbart 50 % av

befolkningen har det.

De flesta förvaltningar uppmuntrar barn och ungdomar till fysisk aktivitet

antingen via skolan, på fritidsgårdar eller genom föreningar. I Botkyrka

har förvaltningen initierat skolmästerskap i friidrott för årskurs 6. Stadsdelen

Liljeholmen satsar speciellt på att aktivera invandrarungdomar genom

medel från Stockholms stads integrationsförvaltning, dock inte speciellt riktat

till inaktiva ungdomar. Stadsdelen Älvsjö ger speciellt stöd till elever i

förberedelseklass (flyktingbarn som ska inskolas) för att hitta aktiviteter.

Enbart Huddinge och Botkyrka kommuner och stadsdelen Skärholmen

riktar motiverande insatser till inaktiva barn och då genom skolans idrottsundervisning

och/eller skolhälsovården. I Skärholmen genomför fritidsgårdarna

idrottsturneringar med målgruppen ”de som inte idrottar organiserat”. Särskilda

insatser för inaktiva barn och ungdomar i Skärholmen är ”idrottsskolor”

och ”skolan i rörelse”. Alla områden utom Huddinge och Salem samlar

in data om barns och ungdomars fysiska aktivitet via s.k. hälsoprofiler som

utförs av skolhälsovården, som regel i årskurserna 4 och 8.

Kommunala insatser och stöd för frilufts- och

idrottsliv

Tabell 52 visar antalet idrotts- och friluftsföreningar med kommunalt stöd.

Föreningarna varierar mycket i antal medlemmar, vilket betyder att antalet

föreningar per 1 000 invånare är mindre relevant. Här finns det ändå med

för jämförelsens skull.

Nykvarn angav jämställdhet och samhällsnytta som mål för stödet.

Södertälje nämnde jämställdhet, social uppgift och samhällsnytta som sina

mål. Botkyrka angav bl.a. folkhälsa, jämställdhet, social stabilitet, att motverka

missbruk och att öka delaktigheten i samhället.


Tabell 52. Antalet idrotts- och friluftsföreningar med kommunalt stöd.

Antal idrotts- och

friluftsföreningar Villkor för tilldelning av stöd och

med kommunalt stöd typer av stöd till barn- och

Kommun/stadsdel (per 1 000 invånare) ungdomsverksamhet

Resultat – beskrivande del

Botkyrka 150 (2,02) Minst 50 % ska bo i kommunen, föreningen ska

tillhöra en riksorganisation, demokratisk organisation;

Hyres-, kontant- och arrangemangstöd.

Huddinge 49 (0,57) För barn och ungdomar 5–18 år, startbidrag och

hyresbidrag, minst 50 % av medlemmarna ska bo i

kommunen, föreningen ska tillhöra en riksorganisation.

Nykvarn 13 (1,60) För barn och ungdomar 5–20 år, minst 80 % av

medlemmarna ska bo i kommunen, föreningen ska

tillhöra riksorganisation (möjlighet till undantag);

Aktivitets-, lokal- och driftstöd.

Salem 17 (1,23) För barn och ungdomar 5–20 år, föreningen ska

tillhöra riksorganisation, minst 50 % av medlemmarna

ska bo i Salems kommun.

Södertälje 89 (1,13) För barn och ungdomar 5–25 år; minst 80 % av

medlemmarna ska bo i kommunen, föreningen

ska tillhöra riksorganisation; Aktivitets-, lokal- och

hyresbidrag.

Stockholms stad För barn och ungdomar 7–20 år, föreningen ska

tillhöra riksorganisation, aktivitets-, start-, lokaloch

ledarutbildningsbidrag, minst 50 % av medlemmarna

ska bo i Stockholms stad.

Hägersten 35a (1,16) Som Stockholms stad.

Liljeholmen 9a (0,30) Som Stockholms stad.

Skärholmen 46a (1,46) Som Stockholms stad.

Älvsjö 17a (0,82) Som Stockholms stad.

a Enligt uppgift på Stockholms stads hemsida www.stockholm.se (idrottsförvaltningen).

Skolornas betydelse för fysisk aktivitet och hälsosamma

matvanor

Skolan har en viktig roll i barns och ungas utveckling. Det är den samhällsverksamhet

som har de största förutsättningarna att utjämna socialt betingad

ohälsa. 93 Skolan anses därför som en viktig arena för folkhälsoarbete

bland ungdomar. Tabell 53 visar vilka insatser som har initierats från förvaltningarna

inom respektive kommun/stadsdel.

Botkyrka, Huddinge och Liljeholmen utmärker sig genom att uppmärksamma

möjligheterna att skapa en stödjande miljö för fysisk aktivitet och

hälsosamma skolmåltider. I Nykvarn utnyttjas skolans möjligheter troligen

97


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

98

Tabell 53. Kommunala insatser som syftar till att främja fysisk aktivitet och hälsosamma

skolmåltider, 0=nej, 1=ja.

Nykvarn Salem Älvsjö Skärholmen

Huddinge Södertälje Botkyrka Liljeholmen Hägersten

Förvaltningen har

uppmuntrat skolorna till

ökad fysisk aktivitet.

Förvaltningen har uppmanat

skolor till ökad satsning på

1 0 1 1 1 0 0 1 1

ämnet ”idrott och hälsa”.

Medel är avsatta till förbättring

1 0 0 1 1 0 1 0 0

av skolgårdar. 1 0 1 1 1 1a1a 1a 1a Skolornas idrottsanläggningar

används även efter skoltid. 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Riktlinjer för skolmåltider finns. 1 0 1 0 1 0 1 0 0

Sakkunnig i kostfrågor finns.

Regelbunden insamling av

synpunkter från elever på

1 0 1 0 1 0 0 0 0

skolmaten görs. 1 1 0 0 1 1 1 1 1

Total poäng 7 2 5 4 7 3 5 4 4

a Skolgårdar upprustas via Storstadssatsningen.

inte optimalt, trots att detta betonas i deras mål- och styrinstrument för skolan.

I Södertälje har man utvecklat kriterier för ”miljö- och hälsoskolor”

som uppmuntrar till fysisk aktivitet. I Botkyrka försöker man att skapa

”pedagogiska skolgårdar”. Salems kommun har gett stegräknare till all personal

i kommunen med syftet att öka den fysiska aktiviteten. Hägersten har

uppmuntrat all skolpersonal till fysisk aktivitet genom att erbjuda rabatterat

årskort på sim- och idrottshallar. Skärholmen har samarbete med skolorna

om nyttjande av inomhusarena för friidrott, samt har olika friskvårdserbjudanden

till skolpersonalen. Alla skolornas idrottssalar utnyttjas efter skoltid

av föreningar, och alla har 0-taxa för barn- och ungdomsaktiviteter.

Enbart fyra områden använder riktlinjerna för skolmåltider, trots att Livsmedelsverket

gav ut sådana år 2001. 94 Huddinge, Botkyrka och Södertälje

angav att de har en kommunal sakkunnig i kostfrågor. Alla områden utom

Salem och Södertälje gör undersökningar av elevernas åsikter om skolmaten.

Södertälje planerar att börja med sådana undersökningar.

I Skärholmens verksamhetsplan för 2003 står att ”skolorna arbetar ständigt

för att förbättra den psykiska och fysiska miljön.Arbetet med trivseln i

skolan och på skolgården pågår kontinuerligt i samverkan mellan elever,

personal och föräldrar. Alla skolor i Skärholmen lagar sin mat själva, vilket

medför ökad trivsel”. I verksamhetsplanen står det vidare att ”målet för skolorna

är att stimulera barn och ungdomar till ett positivt förhållningssätt till


Resultat – beskrivande del

fysisk aktivitet. Planer finns på att bilda en skolidrottsförening med vuxenstöd

i samverkan med lokala idrottsföreningar liksom utökat samarbete mellan

skolorna”.

Fördelning av skolpengen

Skolpengens storlek har förmodligen betydelse för hur mycket resurser skolorna

kan disponera för sådant som inte direkt har med undervisningen att

göra.

Skolpengen varierar mellan områdena, och de lägsta har Botkyrka och

Salems kommuner.Alla kommuner/stadsdelar utom Nykvarn ger också tilllägg

som baseras på barnens eller områdets behov av extra stöd. Detta gör

det svårt att jämföra områdena och bedöma om det blir ett ”överskott” som

skulle kunna läggas på att förbättra skolan som stödjande miljö för hälsa.

Skolpengens storlek står inte i relation till insatserna för att skapa en bättre

skolmiljö och är troligen inte ett lämpligt mått på sådana insatser. Stadsdelen

Liljeholmen har den största skolpengen beroende på att hyra och administration

betalas av den, vilket inte är fallet för de andra områdena.

Tabell 54. Skolpengen i alla områden år 2002.

Skolpeng per elev

för årskurserna 6–9,

årsbelopp, grund-

Kommun/stadsdel peng i kronor Tillägg

Botkyrka 36 275 Behovsstyrda tillägg som varierar mellan de fem

skolområdena (lägst 6 768kr, högst 15 257 kr).

Huddinge 42 992 Tillägg för svenska 2 och modersmålsundervisning

(10 998 kr) och lokalpeng (varierar mellan kommundelarna).

Nykvarn 44 763 Inga.

Salem 38 697 Tillägg för barn i behov av särskilt stöd.

Södertälje 40 669 Tillägg enligt socialt index.

Invandrarbakgrundstillägg (utan modersmålsundervisning)

2 000 kr. Invandrarbakgrundstillägg

(med tillägg för modersmålsundervisning)

7 000 kr.

Hägersten 46 490 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning

9 400 kr.

Liljeholmen 66 370 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning

9 400 kr.

Skärholmen 46 490 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning

9 400 kr.

Älvsjö 46 490 Tillägg för svenska 2 15 600 kr och modersmålsundervisning

9 400 kr.

99


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

100


Resultat –

analytisk del inklusive validitetsstudie


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

103

Rökvanor och matvanor

i relation till fysisk aktivitet

och övervikt

I detta kapitel redovisas ungdomarnas rökvanor respektive matvanor i förhållande

till deras fysiska aktivitet.

Rökning och fysisk aktivitet

I resultaten ses skillnader i fysisk aktivitet mellan ungdomar som röker varje

dag och dem som inte gör det. Det är betydligt färre av dem som röker som

klarar rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag – 60,9 %

jämfört med 71,9 % av dem som inte röker. Skillnaden finns bland både

flickorna och pojkarna.

Vid indelning av fysisk aktivitet efter energiförbrukning framgår att en

större andel av de ungdomar som röker är lågaktiva jämfört med dem som

inte röker (tabell 55). Detta gäller båda könen.

Rökning och måltidsvanor

En betydligt större andel av de ungdomar som röker varje dag äter frukost

högst en dag per skolvecka, jämfört med dem som inte röker. Det gäller

Tabell 55. Andel låg-, medel- och högaktiva ungdomar enligt indelning

efter energiförbrukning, efter kön och rökning (procent).

Aktivitetsnivå a

Röker varje dag N Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva

Flickor Nej 1 384 32,2 34,0 33,8

Ja 145 44,8 26,2 29,0

Pojkar Nej 1 510 32,3 33,4 34,3

Ja 93 51,6 29,0 19,4

a

Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

104

Tabell 56. Frukostvanor bland flickor och pojkar, indelade efter rökning (procent).

Antal frukostmåltider

Ingen eller 2–3 dagar/ 4–5 dagar/

Röker varje dag N 1 dag/vecka vecka vecka

Flickor Nej 1 374 14,5 14,4 71,1

Ja 144 38,2 23,6 38,2

Pojkar Nej 1 505 10,6 13,0 76,4

Ja 92 29,3 17,4 53,3

båda könen. Av flickorna som röker varje dag är det en mycket mindre

andel som äter frukost 4–5 dagar per skolvecka, jämfört med flickorna som

inte röker (tabell 56).

Även när det gäller lunch- och middagsvanor hoppar rökande ungdomar

oftare över dessa måltider, även om skillnaderna inte är lika uttalade som för

frukosten.

Mellanmål

Flickor som röker varje dag äter färre nyttiga mellanmål per dag (1,5), jämfört

med dem som inte röker (1,7 nyttiga mellanmål per dag). Bland pojkarna

finns inga skillnader i antal nyttiga mellanmål mellan grupperna.

Däremot ses bland både flickorna och pojkarna att de som röker dagligen

äter fler onyttiga mellanmål per dag. Bland pojkarna äter de som röker varje

dag 1,9 onyttiga mellanmål per dag, medan antalet för pojkar som inte röker

är 1,4. Motsvarande siffror bland flickorna är 1,3 bland icke-rökarna och 1,9

bland dem som röker varje dag.

Fysisk aktivitet och måltidsvanor

Frukostvanor

Som beskrivits i tidigare kapitel är det 16,7 % av flickorna och 11,7 % av

pojkarna som äter frukost högst en gång per skolvecka.Vid indelning av

fysisk aktivitet i terciler efter skattad energiförbrukning kan inga tydliga

trender urskiljas för de olika aktivitetsnivåerna bland flickorna. Studerar

man däremot frukostvanorna i förhållande till rekommendationen om 60

minuter fysisk aktivitet per dag, finns en skillnad. En större andel av flickorna

som inte klarar rekommendationen (19,6 %) äter frukost högst en gång

per skolvecka, jämfört med 15,1 % av dem som klarar rekommendationen.

Om man delar in pojkarna efter deras fysiska aktivitet enligt energiförbrukning

ser man ett mönster. Andelen av de högaktiva pojkarna som äter

frukost 4–5 dagar per skolvecka är 78,7 %, jämfört med 76,3 % av de medel-


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Tabell 57. Antal timmar ungdomarna tittar på tv/video på vardagar respektive helger,

indelat efter frukostvanor på vardagarna.

Vardag Helg

Frukostvanor N x –

s N x –

Flickor 0–1 dagar/vecka 254 2,5 1,6 254 2,8 2,1

2–3 dagar/vecka 232 2,3 1,3 232 2,7 1,9

4–5 dagar/vecka 1 035 2,0 1,3 1035 2,5 1,6

Pojkar 0–1 dagar/vecka 188 2,6 1,6 188 3,1 2,1

2–3 dagar/vecka 211 2,5 1,4 211 3,1 1,8

4–5 dagar/vecka 1 202 2,0 1,3 1202 2,7 1,7

aktiva och 70,3 % av de lågaktiva pojkarna. Det är också en något större

andel av de lågaktiva pojkarna som äter frukost högst en dag per skolvecka,

13,1 % – jämfört med 11,3 % av de medelaktiva och 10,9 % av de högaktiva

pojkarna.

Det finns skillnader i antal timmar som ungdomarna tillbringar framför

tv:n/videon när de delas in efter frukostvanor (tabell 57). Ungdomar som

äter frukost 4–5 dagar/skolvecka tittar i mindre utsträckning på tv/video,

jämfört med ungdomar som har mindre regelbundna frukostvanor.

Lunch- och middagsvanor

När det gäller lunchvanorna ses endast små skillnader mellan aktivitetsnivåerna,

oavsett vilken indelning av fysisk aktivitet man använder. Detta gäller

för både flickorna och pojkarna. Inte heller för middagsvanorna ses några

skillnader mellan aktivitetsnivåerna. Över 90 % i samtliga grupper, bland

både flickorna och pojkarna, äter middag 4–5 dagar varje skolvecka.

Mellanmål

Det redovisades tidigare att pojkarna äter fler både onyttiga och nyttiga

mellanmål än flickorna. För pojkarna ses ett tydligt samband mellan antal

mellanmål och fysisk aktivitet. De högaktiva pojkarna äter flest nyttiga mellanmål

per dag, följt av dem som är aktiva på mellannivå och de lågaktiva,

som äter minst antal nyttiga mellanmål per dag (tabell 58). För onyttiga

mellanmål ses inga tydliga samband med fysisk aktivitet.

De pojkar som klarar rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet

på minst måttlig nivå per dag äter 2,1 nyttiga och 1,5 onyttiga mellanmål

per dag. Motsvarande siffror bland pojkarna som inte klarar rekommendationen

är 1,6 nyttiga och 1,3 onyttiga mellanmål. Bland flickorna ses

inte samma mönster som bland pojkarna, oavsett vilken indelning i fysisk

aktivitet man studerar.

105

s


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

106

Tabell 58. Antal nyttiga och onyttiga mellanmål per dag i relation till fysisk aktivitet enligt

energiförbrukning, efter kön.

Nyttiga mellanmål Onyttiga mellanmål

Aktivitetsnivåa N x –

s N x –

Flickor Lågaktiva 491 1,6 0,9 495 1,4 1,1

Medelaktiva 500 1,7 0,9 497 1,3 1,0

Högaktiva 492 1,7 0,9 491 1,3 1,1

Pojkar Lågaktiva 521 1,7 1,1 515 1,3 1,1

Medelaktiva 512 1,9 1,1 520 1,4 1,1

Högaktiva 517 2,4 1,2 509 1,5 1,2

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.

Oregelbundna och regelbundna måltider

Granskar man fysisk aktivitet enligt energiförbrukning i relation till oregelbundna

och regelbundna matvanor ser man skillnader mellan aktivitetsgrupperna

bland pojkarna. De högaktiva pojkarna har i högre utsträckning

regelbundna matvanor (55,1 %) än medelaktiva (48,7 %) och lågaktiva pojkar

(40,9 %). Bland flickorna ses inga skillnader mellan aktivitetsgrupperna.

Fysisk aktivitet och konsumtion av olika livsmedelsgrupper

Som beskrivits tidigare har olika livsmedel indelats i ”nyttig mat”, ”onyttig

mat” och ”traditionell mat” med hjälp av en principalkomponentanalys (se

sidan 63). Oavsett vilken indelning av fysisk aktivitet man använder har en

större andel av de högaktiva ungdomarna ett högt intag av ”nyttig mat”

jämfört med låg- och medelaktiva. Detta gäller för både flickor och pojkar

(tabell 59).

En större andel av de högaktiva pojkarna intar mer av alla tre kategorierna

av mat än de låg- respektive medelaktiva pojkarna. När frågan studeras

i förhållande till rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per

dag, har en större andel av pojkarna som klarar rekommendationen ett högt

Tabell 59. Intag av ”nyttig mat” i relation till fysisk aktivitet, efter kön (procent).

Aktivitetsnivå a N Lågt intag Medelhögt intag Högt intag

Flickor Lågaktiva 492 36,8 36,2 27,0

Medelaktiva 497 29,6 35,6 34,8

Högaktiva 496 30,7 32,5 36,8

Pojkar Lågaktiva 520 43,0 33,1 23,9

Medelaktiva 519 32,4 36,2 31,4

Högaktiva 512 25,6 29,7 44,7

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.

s


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

intag av ”nyttig” och ”traditionell mat”. Däremot skiljer de sig inte från

pojkarna som inte klarar rekommendationen när det gäller intag av ”onyttig

mat”.

Bland flickorna ser konsumtionen av ”nyttig mat” ut som för pojkarna

vid indelning efter energiförbrukning (tabell 59), men skillnaderna i intag

mellan aktivitetsgrupperna är mindre. När det gäller ”traditionell mat” har

en mindre andel av de lågaktiva flickorna ett högt intag jämfört med de

medelaktiva och högaktiva flickorna. En större andel av de lågaktiva flickorna

har också ett högt intag av ”onyttig mat”, jämfört med de medelaktiva

och högaktiva flickorna. En större andel av flickorna som klarar rekommendationen

om 60 minuter fysisk aktivitet per dag har ett högt intag

av ”nyttig mat”, 35,4 %, jämfört med 28,5 % av dem som inte klarar den.

När det gäller intag av ”onyttig” och ”traditionell mat” ses inga större skillnader

mellan flickorna som klarar rekommendationen och dem som inte

gör det.

Rökning i relation till BMI och övervikt

De ungdomar som röker varje dag har något lägre BMI än dem som inte

röker. Det gäller för både flickor och pojkar. Medelvärdet för flickorna är

20,8 kg/m 2 bland dem som röker och 21,1 kg/m 2 bland dem som inte

röker. Motsvarande siffror bland pojkarna är 20,6 kg/m 2 respektive

21,0 kg/m 2. Det är också en något större andel av de ungdomar som röker

varje dag som inte är överviktiga (89,1 %), jämfört med dem som inte röker

(83,2 %).

Måltidsvanor i relation till BMI och övervikt

Skillnader finns i kroppsstorlek mellan ungdomar med olika måltidsvanor.

I figur 12 ses en tydlig trend för BMI-medelvärden vid indelning efter frukostvanor.

Ungdomar som äter frukost 4–5 dagar per skolvecka har det läg-

BMI kg/m 2

22,0

21,0

22,0

21,8

21,5

BMI flickor N=1521

BMI pojkar N=1601

20,2

Ingen eller 1 dag/skolvecka 2-3 dagar/skolvecka 4-5 dagar/skolvecka

Figur 12. BMI-medelvärden efter ungdomarnas frukostvanor.

21,1

20,8

20,8

107


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

108

Tabell 60. Frukostmåltider hos icke överviktiga, överviktiga och feta ungdomar, efter kön

(procent).

Antal frukostmåltider

Ingen eller 2–3 dagar/ 4–5 dagar/

N 1 dag/skolvecka skolvecka skolvecka

Flickor Ej övervikt 1 298 15,6 15,1 69,3

Övervikt 172 20,9 15,7 63,4

Fetma 51 29,4 19,6 51,0

Pojkar Ej övervikt 1 311 10,8 12,4 76,8

Övervikt 231 15,6 17,8 66,6

Fetma 59 18,6 13,6 67,8

sta BMI-medelvärdet, och de som äter frukost högst en dag per skolvecka

har det högsta. Det gäller både pojkarna och flickorna. Motsvarande trend

ses även för lunch- och middagsmålet hos pojkarna och för middagsmålet

hos flickorna.

Det finns också klara skillnader i måltidsvanor mellan icke överviktiga,

överviktiga och feta ungdomar. De feta ungdomarna äter i störst utsträckning

frukost högst en dag per skolvecka, medan ungdomarna som inte är

överviktiga i minst utsträckning äter frukost så sällan. En större andel av de

icke överviktiga äter frukost 4–5 dagar per vecka. Detta gäller för både

flickor och pojkar (tabell 60). För lunch- och middagsmåltiderna ses inte

samma tydliga samband.

Granskar man antalet mellanmål finns en tydlig trend bland både pojkar

och flickor. De icke överviktiga ungdomarna äter flest mellanmål per dag.

Det gäller för både flickor och pojkar, och det är tydligast för de onyttiga

mellanmålen (tabell 61).

I figur 13 presenteras andelen icke överviktiga, överviktiga respektive

feta flickor som har oregelbundna matvanor, regelbundna matvanor och de

som hamnar i mellangruppen. En betydligt större andel av de feta flickorna

har oregelbundna matvanor.

Tabell 61. Antal nyttiga och onyttiga mellanmål per dag hos icke överviktiga, överviktiga

och feta ungdomar, efter kön.

Nyttiga mellanmål Onyttiga mellanmål

N x –

s N x –

s

Flickor Ej övervikt 1 267 1,7 0,9 1 271 1,4 1,1

Övervikt 167 1,5 0,8 167 1,1 1,0

Fetma 49 1,5 1,0 45 0,9 0,9

Pojkar Ej övervikt 1 267 2,0 1,2 1 266 1,5 1,1

Övervikt 225 1,9 1,3 223 1,2 1,0

Fetma 58 1,6 1,1 55 1,1 1,1


%

100

50

0

37,1 34,9 23,5

27,6 23,8

35,3 41,3

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

15.7

60,8

Ej övervikt N = 1297 Övervikt N = 172 Fetma N = 51

Figur 13. Andelen flickor som har oregelbundna respektive regelbundna

matvanor, indelat i icke överviktiga, överviktiga och feta (procent).

Regelbundna

Mellangrupp

Oregelbundna

Även bland pojkarna är det en större andel av de feta som har oregelbundna

matvanor (39,0 %), jämfört med överviktiga (34,1 %) och icke

överviktiga (23,9 %). Skillnaderna är dock mindre än bland flickorna.

Konsumtion av olika livsmedelsgrupper

i relation till övervikt och fettmassa

Bland flickorna ses vissa skillnader i intag av ”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell

mat” mellan de tre viktgrupperna. En större andel av de icke överviktiga

flickorna angav att de hade ett högt intag av ”onyttig mat” (35,0 %),

jämfört med de överviktiga (20,7 %) och de feta (14,6 %). När det gäller

”nyttig mat” har en något större andel av de feta flickorna ett lågt intag

(39,6 %), jämfört med överviktiga (32,3 %) och icke överviktiga flickor

(32,1 %). För ”traditionell mat” är förhållandet det motsatta mellan de tre

grupperna. Störst andel av de icke överviktiga flickorna har ett lågt intag av

”traditionell mat”, följt av de överviktiga och feta flickorna.

Även bland pojkarna angav fler av de icke överviktiga att de hade ett

högt intag av ”onyttig mat” (36,8 %) än vad de överviktiga (26,0 %) och feta

pojkarna (24,1 %) gjorde. En något mindre andel av de feta pojkarna angav,

till skillnad från flickorna, ett högt intag av ”nyttig mat” (29,3 %), jämfört

med de icke överviktiga (33,4 %) och överviktiga pojkarna (36,8 %). När

det gäller ”traditionell mat” angav en större andel av de feta pojkarna ett

högt intag, jämfört med de båda andra grupperna.

109


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

110

Studerar man ungdomarnas fettmassa i procent i relation till intag av

”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell mat”, ser man endast små skillnader.

Värt att nämnas är att fettmassan är högre för ungdomar som har lågt intag

av ”onyttig mat”, jämfört med dem som har medelhögt respektive högt

intag. Det gäller för både flickor och pojkar. Flickornas medianvärden för

fettmassa ligger mellan 27,9 % för dem med lågt intag av ”onyttig mat” och

26,9 % respektive 26,5 % för flickor med medelhögt och högt intag. Bland

pojkarna är motsvarande siffror 17,4 %, 16,1 % och 15,8 %. Det kan möjligen

tyda på en högre kostmedvetenhet eller underrapportering hos överviktiga

och feta ungdomar.


Fysisk aktivitet i relation till

BMI, övervikt och upplevd

kroppsstorlek

Tabell 62. Medelvärde på BMI (kg/m 2 ), indelat efter kön och fysisk aktivitet

enligt energiförbrukning.

Flickor Pojkar

Aktivitetsnivåa N x –

s N x –

Lågaktiva 510 20,6 3,4 536 20,4 3,5

Medelaktiva 511 20,8 3,0 537 21,0 3,4

Högaktiva 511 21,9 3,6 537 21,5 3,1

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Fysisk aktivitet i relation till BMI, fettmassa

och midjeomfång

Kroppsmasseindex, BMI, är det rekommenderade mått som används för att

mäta kroppsstorlek och förekomsten av övervikt i epidemiologiska studier.

Trots detta har måttet vissa begränsningar. Fysisk aktivitet kan påverka

kroppsvikten genom att fettmassan minskar och/eller att muskelmassan

ökar.Vilken av dessa effekter som dominerar beror till viss del på typen av

fysisk aktivitet. Aktiviteter som ökar syreupptagningsförmågan reducerar

fettmassan, vilket minskar vikten och därmed BMI-värdet. Muskeluppbyggande

aktiviteter däremot ökar muskelmassan i högre grad, vilket höjer

vikten och därmed BMI-värdet. 95 Nedan presenteras medelvärden för BMI

i relation till fysisk aktivitet enligt de metoder som beskrivits i tidigare kapitel.

Resultaten i tabell 62 visar att medelvärdena för BMI är högre bland

högaktiva ungdomar än bland lågaktiva. Detta gäller för både flickor och

pojkar. Bland flickorna är BMI-medelvärdet 21,2 kg/m 2 bland dem som

klarar rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag och

21,0 kg/m 2 bland dem som inte klarar den. Motsvarande siffror för pojkarna

är 21,0 kg/m 2 respektive 20,9 kg/m 2.

s

111


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

112

Fettmassa

När det gäller relationen mellan fettmassan i procent och fysisk aktivitet ses

inga tydliga samband. Bland pojkarna kan endast små skillnader urskiljas vid

indelning enligt energiförbrukning, och bland flickorna finns inga skillnader

mellan de olika aktivitetsnivåerna. Indelas ungdomarna efter om de klarar

rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag eller inte

skiljer sig grupperna mer åt bland pojkarna. Medianvärdet för fettmassan

bland de flickor som klarar rekommendationen är 26,8 %, jämfört med

27,1 % bland dem som inte klarar den. Bland pojkarna är motsvarande siffror

16,1 % respektive 17,3 %.

Midjeomfång

Midjeomfång är ett mått som får allt större betydelse för skattning av övervikt.

För vuxna finns gränser för s.k. bukfetma, men för barn och ungdomar

finns ännu inga internationellt accepterade gränser. 15 När ungdomarna

i studien delas in i aktivitetsgrupper efter energiförbrukning har de högaktiva

flickorna och pojkarna det högsta medelvärdet för midjeomfång.

Medelvärdet är 69,0 cm för de lågaktiva flickorna, 69,1 cm för de medelaktiva

och 71,6 cm för de högaktiva flickorna. Bland pojkarna är motsvarande

siffror 73,5 cm, 74,8 cm respektive 75,4 cm.

Skillnaden i midjeomfång mellan de ungdomar som klarar rekommendationen

om 60 minuter fysisk aktivitet per dag och de som inte gör det är

mindre än vid indelning efter energiförbrukning. Medelvärdet för flickorna

som klarar rekommendationen är 70,0 cm, jämfört med 69,8 cm bland

flickorna som inte gör det. Motsvarande siffror för pojkarna är 74,5 cm mot

74,6 cm. Enligt denna indelning har ungdomarna alltså i stort sett samma

medelvärde.

Fysisk aktivitet i relation till övervikt och fetma

Stillasittande aktiviteter

Skillnader finns mellan icke överviktiga, överviktiga och feta ungdomar när

det gäller antal timmar som de tillbringar framför tv:n eller videon. Feta

flickor tittar i genomsnitt på tv/video 2,5 timmar på vardagarna.

Motsvarande antal timmar är 2,3 för överviktiga och 2,1 för icke överviktiga

flickor. På helgerna är siffrorna 3,0 timmar för feta flickor, 2,8 för överviktiga

och 2,6 timmar för icke överviktiga flickor. De överviktiga och feta

pojkarna tillbringar 2,3 timmar framför tv:n/videon på vardagar, jämfört

med de icke överviktiga som tittar på tv/video 2,1 timmar på vardagarna.

På helgerna ökar tittandet till 3,2 timmar för feta pojkar, 3,1 timmar för

överviktiga och 2,8 timmar för icke överviktiga pojkar. Motsvarande skillnader

finns inte när det gäller datoranvändning eller andra stillasittande aktiviteter.


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Tabell 63. Andel överviktiga och feta ungdomar, indelade efter kön och fysisk aktivitet

enligt energiförbrukning (procent).

Flickor Pojkar

Aktivitetsnivå a N Ej övervikt Övervikt Fetma N Ej övervikt Övervikt Fetma

Lågaktiva 510 88,6 7,9 3,5 536 84,1 12,2 3,7

Medelaktiva 511 88,9 9,4 1,8 537 80,8 15,5 3,7

Högaktiva 511 78,9 16,4 4,7 537 80,5 16,0 3,5

a Fysisk aktivitet i terciler.

Tabell 64. Andel överviktiga ungdomar indelade efter om de klarar rekommendationen om

60 minuter fysisk aktivitet per dag, efter kön (procent).

Flickor Pojkar

Aktivitetsnivå N Ej övervikt Övervikt Fetma N Ej övervikt Övervikt Fetma

Klarar

rekommendationen

Klarar ej

983 84,8 12,2 3,0 1 253 82,5 14,3 3,2

rekommendationen 549 86,5 9,5 4,0 357 79,3 15,4 5,3

Fysisk aktivitet

När fysisk aktivitet indelas i terciler efter energiförbrukning framgår att

andelen överviktiga ungdomar ökar med högre aktivitetsnivå (tabell 63).

Studerar man andelen ungdomar med fetma ser man inte samma tendens.

Något fler feta flickor är högaktiva, medan färre feta pojkar är det, jämfört

med icke överviktiga av samma kön. En större andel av flickorna som klarar

rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet per dag är överviktiga

– men färre är feta – än bland dem som inte klarar den (tabell 64). En

större andel av pojkarna som inte klarar rekommendationen är feta och

överviktiga, jämfört med de pojkar som kommer upp i 60 minuter måttlig

eller hård fysisk aktivitet per dag.

Fysisk aktivitet och upplevd kroppsstorlek

Vid jämförelse av fysisk aktivitetsnivå och upplevd kroppsstorlek enligt siluetterna

som beskrivs i metodkapitlet på sidan 36, finns skillnader mellan

grupperna med olika fysisk aktivitet. Som tidigare beskrivits indelades siluetterna

i tre kategorier. Då endast ett fåtal ungdomar ansåg sig likna någon

av bilderna i den största kategorin redovisas de inte här.

Bland flickorna minskar andelen som ansåg att de såg ut som någon av

bilderna i den minsta kategorin med ökad aktivitetsnivå (efter energiför-

113


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

114

Tabell 65. BMI-medelvärde (kg/m 2 ) efter fysisk aktivitet enligt energiförbrukning och

kroppsuppfattning.

Aktivitetsnivå a

Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva

Kroppsstorlek N x –

s N x –

s N x –

Flickor Liten 240 18,7 1,5 231 18,9 1,8 211 19,6 1,8

Medel 256 22,0 3,3 273 22,3 2,8 281 23,4 3,4

Pojkar Liten 254 18,5 1,8 214 18,9 1,8 188 19,6 1,8

Medel 270 22,1 3,6 308 22,5 3,3 338 22,5 3,2

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.

brukning). En lite större andel av de lågaktiva flickorna (47,8 %) ansåg sig

alltså vara magra jämfört med de medelaktiva (45,7 %) och de högaktiva

(42,0 %). Bland pojkarna är resultaten tydligare vid indelning efter energiförbrukning,

där 48,2 % av de lågaktiva pojkarna ansåg sig vara små medan

40,8 % av de medelaktiva och 35,7 % av de högaktiva placerade sig själva i

denna minsta kategori.

Upplevd kroppsstorlek och BMI

Tabell 65 visar samband mellan BMI och fysisk aktivitet för ungdomar som

upplever den egna kroppsstorleken som liten respektive medelstor. För både

pojkar och flickor finns inom bägge storleksklasserna ett positivt samband

mellan BMI och fysisk aktivitet.

Önskningar om kroppsstorlek

Som beskrivits i tidigare kapitel är skillnaden stor mellan pojkar och flickor

när det gäller hur de skulle vilja se ut. Flickorna önskade i betydligt större

utsträckning att de vore smala eller magra. När man undersöker relationen

mellan hur ungdomarna ville se ut och fysisk aktivitet enligt energiförbrukning

ses inga skillnader mellan de olika aktivitetsnivåerna bland

flickorna. Bland pojkarna finns däremot vissa skillnader.Av de lågaktiva pojkarna

angav 69,3 % att de ville se ut som någon av bilderna i den mittersta

kategorin, medan motsvarande siffra är 70,5 % för de medelaktiva och

74,7 % för de högaktiva pojkarna.

Belåtenhet med kroppsstorleken

När det gäller hur nöjda ungdomarna var med sin kroppsstorlek finns tendenser

till att fler av flickorna i den högaktiva gruppen ville vara smala än i

de övriga grupperna. Bland pojkarna finns inga samband mellan missnöje

med kroppsstorlek och fysisk aktivitet.

s


Självkänsla i relation till

kroppsstorlek, matvanor

och fysisk aktivitet

I detta kapitel analyseras självkänsla (totalskalan) i relation till kroppsstorlek

och levnadsvanor.

BMI, midjeomfång och fettmassa

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Tabell 66 visar medelvärden för BMI, midjeomfång och fettmassa bland

ungdomar med låg, medelhög och hög självkänsla. Pojkar med låg självkänsla

har högre BMI-värde än dem med medelhög och hög självkänsla.

Bland flickor finns inga säkra skillnader mellan grupperna indelade efter

nivåer av självkänsla. Pojkar med låg självkänsla har klart större midjeomfång

än dem som har hög självkänsla. Bland flickor ses endast små skillnader

i midjeomfång mellan dem med låg, medelhög och hög självkänsla.

Pojkar med låg självkänsla har klart större andel fettmassa än dem med hög

självkänsla. Flickor med låg självkänsla har större andel fettmassa än övriga

flickor.

Tabell 66. BMI, midjeomfång och fettmassa bland ungdomar med låg, medelhög och hög

självkänsla, efter kön.

BMI Midjeomfång Fettmassa

(kg/m2 ) (cm) (procent)

Självkänsla N x –

s N x –

s N x –

s median

Pojkar Låg 287 21,6 4,1 286 75,8 10,3 286 18,1 7,5 16,4

Medelhög 725 20,9 3,2 722 74,6 8,1 721 17,4 6,8 16,6

Hög 309 20,6 2,8 308 73,8 7,1 308 16,1 6,8 15,6

Flickor Låg 345 21,4 3,5 341 70,5 7,6 334 28,1 5,6 27,8

Medelhög 693 21,0 3,3 690 69,6 7,3 687 27,0 5,7 26,9

Hög 245 20,9 2,9 244 69,4 7,1 241 26,8 5,6 26,6

115


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

116

% Låg självkänsla

50

23,3

54,8

Medelhög självkänsla

Hög självkänsla

21,9

Övervikt och fetma

27,0

52,4 52,3

0

n=509 n=1199 n=478 n=89 n=173 n=68 n=34 n=46 n=8

Ej övervikt Övervikt Fetma

Figur 14. Andel ungdomar med låg, medelhög och hög självkänsla indelade

efter BMI-kategorier.

Övervikt och fetma är relaterad till självkänsla, som framgår av figur 14.

Bland ungdomar med övervikt och fetma finns en större andel med låg

självkänsla än bland de övriga. Detta samband är starkt signifikant.

Feta ungdomar hade lägre medelvärde för självkänsla (4,1) än överviktiga

(4,8) och icke överviktiga (5,0). Skillnaden mellan feta ungdomar och

övriga kategorier är starkt signifikant. Om man delar in ungdomarna efter

kön finner man att feta flickor har lägre självkänsla (4,3) än överviktiga (4,7)

och icke överviktiga (4,7), men skillnaden mellan feta och övriga kategorier

är inte signifikant. Bland pojkarna är motsvarande värden för feta 3,9, för

överviktiga 4,9 och för icke överviktiga 5,2. Skillnaden mellan pojkarna

med fetma och övriga kategorier är starkt signifikant. Resultaten visar alltså

att sambandet mellan självkänsla och BMI-kategorier är starkare för pojkar

än för flickor.

Belåtenhet med kroppsstorleken

Som beskrivits i metodkapitlet skulle ungdomarna ta ställning till nio siluetter

och välja vilken han eller hon tyckte stämde bäst med hur de själva såg

ut respektive hur de önskade att de såg ut. De som kryssade i exakt samma

bild i båda fallen ansågs vara ”nöjda” med sin kroppsstorlek. Övriga, som

fyllt i olika bilder, ansågs vilja vara större respektive mindre. Resultaten

enligt figur 15 visar att pojkar och flickor som var ”nöjda” med sin kroppsstorlek

har högre självkänsla än ungdomar som uppgav att de ”vill vara större”.

Lägst självkänsla har både pojkar och flickor som ”vill vara mindre”.

20,6

38,6

9,1


Vill vara mindre

Nöjd

Vill vara större

Kroppsutveckling

En av frågorna i delskalan ”fysiska egenskaper” gäller påståendet ”min

kropp är lagom utvecklad”. I tabell 67 visas att de som tycker att deras kropp

är lagom utvecklad har högre självkänsla än de som inte tycker det.

Matvanor

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

5,0

4,7

Pojkar

Flickor

Som nämns i metodkapitlet användes principalkomponentanalys för att

identifiera ungdomarnas kostmönster genom ett fåtal komponenter som

sammanfattar informationen om livsmedelsintag. Dessa komponenter är

”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell” mat.

Tabell 68 visar medelvärdet för konsumtionen av respektive komponent

där maxvärdet är 42 (se sidan 64). Ju högre medelvärdet är, desto oftare konsumeras

livsmedel inom respektive komponent.Tabellen visar att ungdomar

med hög självkänsla oftare äter ”nyttig mat” än dem med medelhög och låg

självkänsla. För ”onyttig mat” ses inga klara skillnader mellan de olika nivåerna

av självkänsla. Flickor med hög självkänsla äter oftare ”traditionell

mat” än de med medelhög och låg självkänsla. Inga tydliga skillnader finns

i dessa avseenden för pojkarna.

4,4

4,6

5,0

0 5

5,3

Stanineskalan

Figur 15. Medelvärden för självkänsla efter hur nöjd man är med sin kroppsstorlek.

Tabell 67. Självkänsla i relation till påståendet ”min kropp är lagom

utvecklad”, efter kön.

Självkänsla

”Min kropp är lagom utvecklad” N x –

Pojkar ”Så här är jag” 1 162 5,3 1,9

”Inte som jag” 159 3,9 1,8

Flickor ”Så här är jag” 1 049 5,0 1,8

”Inte som jag” 234 3,5 1,6

s

117


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

118

Tabell 68. Konsumtion av ”nyttig”, ”onyttig” och ”traditionell mat” indelad efter kön och

självkänsla.

”Nyttig mat” ”Onyttig mat” ”Traditionell mat”

Självkänsla N x –

s N x –

s N x –

s

Pojkar Låg 283 15,3 6,8 285 12,7 7,4 281 15,4 5,8

Medelhög 711 17,7 7,5 713 12,4 6,6 710 16,4 5,7

Hög 297 20,9 8,1 300 12,5 7,3 306 16,3 6,2

Flickor Låg 340 16,7 6,8 334 10,7 6,0 341 14,9 5,6

Medelhög 678 19,1 7,0 681 10,1 6,2 684 15,8 5,5

Hög 240 20,9 7,4 238 10,0 6,1 241 16,1 5,5

Huvudmåltider

När det gäller huvudmåltider visar resultaten att pojkar med låg, medelhög

och hög självkänsla åt 12,6; 13,5 respektive 13,8 huvudmåltider per skolvecka.

Flickor med låg, medelhög och hög självkänsla åt 12,0; 12,9 och 13,5

huvudmåltider per skolvecka. Det finns alltså ett tydligt positivt samband

mellan antal huvudmåltider och självkänsla för både pojkar och flickor.

Regelbundna och oregelbundna huvudmåltider

Som redovisats i metodkapitlet har ungdomarnas matvanor indelats i regelbundna,

oregelbundna och en mellangrupp. Måltidsvanorna är regelbundna

om 15 huvudmåltider intas per skolvecka och oregelbundna om antalet

huvudmåltider är mindre än 13. I figur 16 ser man att en större andel av

ungdomarna med oregelbundna matvanor hade låg självkänsla än av dem

%

50

0

35,5

Låg självkänsla

Medelhög självkänsla

Hög självkänsla

50,3

14,2

24,1

58,0

17,9

16,3

55,2

Oregelbundna Mellangrupp Regelbundna

Huvudmåltider

Figur 16. Andel ungdomar med låg, medelhög och hög självkänsla, indelat

efter regelbundna och oregelbundna huvudmåltider.

28,5


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

med regelbundna matvanor. Sambandet mellan antalet huvudmåltider och

självkänsla finns bland både pojkar och flickor.

Bland flickorna som äter regelbundet är det 27,4 % som har hög självkänsla,

jämfört med 12,2 % bland dem som äter oregelbundet. Bland pojkarna

som äter regelbundet är det 29,3 % som har hög självkänsla, mot

17,1 % av dem som äter oregelbundet.

Rökning

Av pojkarna röker 5,8 % varje dag, medan motsvarande siffra för flickorna

är 9,5 %. Bland pojkarna som röker dagligen är medelvärdet för självkänsla

4,3 jämfört med 5,1 bland dem som inte röker dagligen. Bland flickorna

som röker varje dag är medelvärdet för självkänsla 3,5 jämfört med 4,8

bland dem som inte röker dagligen. De som röker varje dag har alltså lägre

självkänsla än de som inte gör det.

119


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

120

Fysisk aktivitet

Tabell 69 visar att högaktiva pojkar och flickor har högre självkänsla än

medelaktiva och lågaktiva.

Tabell 70 visar att ungdomar som idrottar både i organiserad form och i

oorganiserad form har högre självkänsla än de som varken är aktiva organiserat

eller oorganiserat.

Tabell 69. Medelvärde för självkänsla efter fysisk

aktivitet, indelat i terciler efter energiförbrukning

för måttlig eller hård aktivitet.

Självkänsla

Aktivitetsnivåa N x –

Pojkar Lågaktiva 446 4,6 1,9

Medelaktiva 439 5,2 1,9

Högaktiva 436 5,5 2,0

Flickor Lågaktiva 424 4,5 1,9

Medelaktiva 436 4,7 1,8

Högaktiva 423 5,0 1,9

a Fysisk aktivitet i terciler efter energiförbrukning.

Tabell 70. Medelvärden för självkänsla i relation till organiserade och

oorganiserade fysiska aktiviteter, efter kön.

Självkänsla

Fysisk aktivitet N x –

Flickor Inte aktiv i organiserad idrott och inte aktiv

på egen hand eller med kamrater.

Inte aktiv i organiserad idrott men aktiv

292 4,3 1,9

på egen hand eller med kamrater.

Aktiv i organiserad idrott men inte aktiv

400 4,7 1,9

på egen hand eller med kamrater.

Aktiv i organiserad idrott och aktiv

218 4,7 1,8

på egen hand eller med kamrater. 359 5,0 1,9

Pojkar Inte aktiv i organiserad idrott och inte aktiv

på egen hand eller med kamrater.

Inte aktiv i organiserad idrott men aktiv

141 4,3 1,9

på egen hand eller med kamrater.

Aktiv i organiserad idrott men inte aktiv

375 4,8 1,9

på egen hand eller med kamrater.

Aktiv i organiserad idrott och aktiv

158 5,1 1,9

på egen hand eller med kamrater. 637 5,4 1,9

s

s


Tabell 71. Arbete och spel på datorn, efter kön och självkänsla.

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Stillasittande aktiviteter

I tabell 71 ser man att datoranvändning för arbete och spel ligger omkring

1 timme per vardag för flickor och något högre under helgerna. Här ses

inga större skillnader mellan flickor på de olika nivåerna av självkänsla.

Pojkarnas genomsnittliga tid framför datorn är betydligt längre än flickornas,

och det finns stora skillnader mellan nivåerna av självkänsla. Pojkar med

låg självkänsla sitter 2,2 timmar framför datorn en vardag och 2,8 timmar

per dag under helgen, medan pojkar med hög självkänsla sitter 1,5 timmar

under vardagen och 2,1 timmar per dag under helgen. Ungdomarna tittar

på tv/video strax över 2 timmar på vardagar och nästan 3 timmar per dag

under helger.Tv-/videotittande fördelar sig lika mellan könen och nivåerna

av självkänsla.

Antal timmar

Vardag Helg

Självkänsla N x –

s x –

Flickor Låg 345 1,1 1,0 1,3 1,2

Medelhög 693 1,1 1,0 1,2 1,2

Hög 245 0,9 0,7 1,0 0,9

Pojkar Låg 287 2,2 1,7 2,8 2,4

Medelhög 725 1,8 1,4 2,5 2,1

Hög 309 1,5 1,2 2,1 1,8

s

121


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

122

Validitet och reliabilitet hos

enkätmetoden för skattning av

fysisk aktivitet

Att mäta ungdomars fysiska aktivitet i vardagen är svårt ur metodologisk

synvinkel och förknippat med ganska stor osäkerhet. I epidemiologiska studier

som omfattar flera tusen individer är enkäter som besvaras av varje

individ den mest använda metoden, eftersom den kräver mindre personella

resurser och mindre insatser av de medverkande jämfört med andra

metoder. 96 I denna studie valdes en enkätmetod, och för att bedöma metodens

tillförlitlighet genomfördes den metodstudie som redovisas nedan. Då

rekommendationerna om fysisk aktivitet oftast anger tid för måttlig och

hård aktivitet konstruerades enkäten primärt för att uppskatta tidsåtgången

för dessa aktivitetsnivåer.

Som nämnts i metodkapitlet (se sidan 38) testades enkätfrågorna mot en

validerad aktivitetsdagboksmetod som i sin tur jämfördes med mätningar

med en 3D-accelerometer på samma grupp. 46 Metoderna jämfördes när det

gäller tidsåtgång för rapporterade aktiviteter samt energiförbrukning. Hur

energiförbrukning för måttlig och hård fysisk aktivitet har beräknats redovisas

i Appendix.

Till validitetsstudien utvaldes slumpmässigt 402 ungdomar som skulle

bära en accelerometer under en vecka mellan enkät 1 och enkät 2 och

under samma period fylla i aktivitetsdagboken.Accelerometern och dagboken

lämnades ut till ungdomarna vid första besöket i klassen och lämnades

åter en vecka senare i samband med hälsoundersökningen. Enkät 2 besvarades

i direkt anslutning till att dagboken lämnades tillbaka till projektanställda

sjuksköterskor. Fysisk aktivitet enligt enkätsvaren validerades sedan

genom jämförelse med fysisk aktivitet enligt dagboken och accelerometern.

Skillnaden mellan enkät 1 och enkät 2 var att mätperioden för frågorna om

fysisk aktivitet var ”senaste veckan” i enkät 2 men ”senaste månaden” i

enkät 1. Av de 402 ungdomarna lämnade 144 (36 %) fullständiga data för

dagbok och enkät 2.

Reliabiliteten testades genom att enkät 1 upprepades i ett urval av studiegruppen

efter cirka en månad (”enkät 3”). Till denna reliabilitetsstudie


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

utvaldes slumpmässigt 402 ungdomar som ingår i huvudstudien men inte

i validitetsstudien. Av dessa deltog 285 ungdomar (69 %).

Valideringen bestod i att:

1. Bedöma hur stor andel av ungdomarna som uppfyllde rekommendationen om

60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag enligt enkätmetoden och

aktivitetsdagboken, samt överensstämmelse mellan metoderna.

2. Bedöma överensstämmelsen mellan metoderna när det gällde tidsåtgången för

måttlig och hård aktivitet på fem olika aktivitetsnivåer.

3. Bedöma överensstämmelsen mellan metoderna när det gällde energiförbrukningen

vid måttlig och hård aktivitet samt indelning i terciler.

4. Undersöka aktivitetsdagbokens tillförlitlighet med hjälp av en accelerometer.

5. Bedöma enkätmetodens reliabilitet genom att upprepa samma frågor efter cirka en

månad.

Antalet och andelen som uppfyllde rekommendationen

för fysisk aktivitet enligt enkät och aktivitetsdagbok

Hur stor del av ungdomarna i studien som enligt enkät 1, enkät 2 och aktivitetsdagboken

uppfyllde rekommendationen om fysisk aktivitet framgår av

tabell 72.

Denna jämförelse visar på relativt stora avvikelser mellan metoderna.

Som framgår nedan skiljer sig metoderna mest åt när det gäller fysisk aktivitet

på måttlig nivå. Det är sannolikt att dagboken ger en överskattning av

måttlig aktivitet, därför att den typen av aktivitet ofta pågår kortare tid än

de 15-minutersintervaller som anges i dagboken. Har man gått snabbt till

bussen i 10 minuter fyller man i en kvart, vilket innebär att summan kan bli

större än den reella tiden för måttlig aktivitet. Det är också sannolikt att

ungdomarna vid ifyllande av enkät 1 och 2 i högre grad än vid ifyllande av

Tabell 72. Antal och andel (procent) av ungdomarna som uppfyllde rekommendationen

om minst 60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag enligt enkät 1, enkät 2 och

aktivitetsdagboken.

Pojkar Flickor

123

Mät- Klarar Klarar

instrument N rekommendationen N rekommendationen

Hela

studiepopulationen Enkät 1 1 610 1 253 (77,8) 1 532 983 (64,2)

Ungdomarna i Enkät 1 64 53 (82,8) 80 43 (53,8)

validitetsstudien Enkät 2 64 40 (62,5) 80 39 (48,8)

Dagbok 64 62 (96,9) 80 75 (93,8)


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

124

Tabell 73. Antal ungdomar som uppfyllde rekommendationen om

60 minuter måttlig plus hård aktivitet per dag, överensstämmelse mellan

enkät 2 och aktivitetsdagboken.

Enligt aktivitetsdagboken

Klarar ej Klarar

Enligt enkät 2 rekommendationen rekommendationen Totalt

Klarar ej

rekommendationen

Klarar

6 59 65

rekommendationen 1 78 79

Totalt 7 137 144

dagboken glömde att räkna in kortare perioder av måttlig aktivitet. Som

framgår av tabell 72 ligger värdena från enkät 1 som representerar den

senaste månadens aktiviteter mellan dem från dagboken och enkät 2. Frågan

om fysisk aktivitet ”senaste veckan” (enkät 2) ger tydligen svar med lägre

värden än frågan om hur fysiskt aktiv man brukar vara (enkät 1). Det är därför

sannolikt att överensstämmelsen mellan enkät 1 som alla beräkningar av

fysisk aktivitet är baserade på, och dagboken är bättre än vad valideringsstudien

visar.

Tabell 73 visar hur svaren i enkät 2 och aktivitetsdagboken stämmer

överens när det gäller att indela ungdomarna i dem som uppfyllde rekommendationen

om minst 60 minuter måttlig eller hård fysisk aktivitet per dag

och dem som inte uppfyllde den. Lägger man ihop antalet ungdomar som

uppfyllde kriteriet enligt båda metoderna (78) med antalet ungdomar som

inte uppfyllde kriteriet enligt någon av metoderna (6) och dividerar med

totala antalet ungdomar (144), ser man att metoderna stämmer överens i

58,3 % av fallen.

Överensstämmelsen mellan metoderna när

det gäller tidsåtgång på de olika aktivitetsnivåerna

Tabell 74 visar tidsåtgången på alla nivåer enligt enkät 2 och aktivitetsdagboken.

Enkäten var inte primärt avsedd att mäta total tid för sittande och lätt

aktivitet. Detta förklarar den stora skillnaden mellan metoderna på dessa

nivåer, som därför inte kommer redovisas närmare.

Tabell 75 visar medelvärden för individuella skillnader mellan enkät 2

och dagbok för pojkar och flickor när det gäller sömn, måttlig och hård

aktivitet. I enkäten underskattar ungdomarna rejält hur lång tid de sover,

om man jämför med dagboken. Den genomsnittliga skillnaden är 60 minuter

per dag för pojkar och 80 minuter per dag för flickor.


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Tabell 74. Medelvärden för tidsåtgång (timmar per dag) på olika aktivitetsnivåer enligt

enkät 2 och aktivitetsdagbok.

Pojkar Flickor

N=64 N=80

x – ± s x – ± s

Tidsåtgång enligt Sömn 9,33 ± 1,68 9,58 ± 1,62

aktivitetsdagboken Sittande aktivitet 9,26 ± 2,09 9,27 ± 2,02

Lätt aktivitet 2,62 ± 1,40 2,88 ± 1,54

Måttlig aktivitet 2,23 ± 1,45 2,08 ± 0,97

Hård aktivitet 0,60 ± 0,69 0,24 ± 0,51

Måttlig och hård aktivitet 2,83 ± 1,47 2,32 ± 1,07

Alla aktivitetsnivåer 24,04 ± 0,02 24,04 ± 0,02

Tidsåtgång enligt Sömn 8,33 ± 1,08 8,24 ± 0,90

enkätmetoden Sittande aktivitet 5,62 ± 2,29 5,21 ± 2,26

Lätt aktivitet 0,28 ± 0,42 0,40 ± 0,54

Måttlig aktivitet 0,78 ± 0,53 0,93 ± 0,75

Hård aktivitet 0,66 ± 0,67 0,25 ± 0,39

Måttlig och hård aktivitet 1,45 ± 0,95 1,18 ± 0,91

Alla aktivitetsnivåer 15,68 ± 2,64 15,06 ± 2,82

Skillnaden i tid mellan dagbok och enkät för måttlig plus hård aktivitet

är också betydande, cirka 83 minuter per dag för pojkar och 68 minuter per

dag för flickor. Detta beror främst på att tiden för fysisk aktivitet på måttlig

nivå har underskattats i enkätsvaren, vilket tyder på att det är den typen av

aktivitet som mest ”glömts bort” där. Däremot finns nästan ingen skillnad

för hård fysisk aktivitet mellan metoderna (se även tabell 75). I tabell 72

visades att andelen som klarade rekommendationen enligt enkät 2 är betydligt

lägre än dem som gjorde det enligt aktivitetsdagboken. Resultatet i

tabell 75 visar att hela skillnaden mellan metoderna förklaras av att enkäten

ger en betydligt lägre uppskattning av tiden för måttlig fysisk aktivitet.

Validitetsstudien visar hur svårt det är att bedöma tiden för måttlig fysisk

aktivitet med hjälp av enkäter. Detta betyder att siffrorna för hur många som

klarar rekommendationen måste tolkas med försiktighet.

Tabell 75. Skillnad i angiven tidsåtgång (timmar per dag) för sömn och för måttlig och

hård aktivitet mellan aktivitetsdagbok (AD) och enkät 2, samt 95 % konfidensintervall för

differensen.

Medelvärde för Medelvärde för Medelvärde för

Aktivitetsnivå pojkar N=64 flickor N=80 alla N=144

Sömn 1,00 (0,59;1,41) 1,34 (0,99;1,69) 1,19 (0,92;1,45)

Måttlig aktivitet 1,45 (1,12;1,78) 1,15 (0,92;1,38) 1,28 (1,09;1,48)

Hård aktivitet –0,06 (–0,25;0,12) –0,02 (–0,12;0,09) –0,04 (–0,14;0,06)

Måttlig och hård aktivitet 1,39 (1,02;1,76) 1,13 (0,89;1,37) 1,25 (1,03;1,46)

125


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

126

Överensstämmelsen mellan metoderna när

det gäller energiförbrukning vid måttlig och hård

aktivitet, samt indelning i terciler

Utifrån tidsåtgången för de fem aktivitetsnivåerna beräknades energiförbrukningen

(se metodavsnittet sidan 34 och Appendix). Tabell 76 visar en

jämförelse mellan enkät 2 och dagboken av energiförbrukningen på de fem

aktivitetsnivåerna.

Resultaten för total energiförbrukning (TDEE) enligt aktivitetsdagboken

ligger mellan dem rapporterade av Bratteby (13,98 ± 2,70 för pojkar

och 11,04 ± 1,13 för flickor) och Ekelund (12,57 ± 1,93 för pojkar och

9,95 ± 1,17 för flickor). 46; 97 Båda författarna validerade aktivitetsdagboken

mot ”the golden standard” för att mäta energiförbrukning, nämligen dubbelmärkt

vatten metoden. Då energiberäkningen är baserad på tidsåtgången

på de olika aktivitetsnivåerna ses även här en stor skillnad i den beräknade

energiförbrukningen för måttlig aktivitet i enkäten jämfört med dagboken,

medan energiförbrukningen för hård aktivitet stämmer väl överens

mellan metoderna.

Tabell 76. Medelvärden för energiförbrukning (MJ/dag) på de fem nivåerna enligt aktivitetsdagboken

(AD) och enkät 2.

Pojkar Flickor

N=64 N=80

x – ± s x – ± s

BMR a 7,41 ± 0,80 6,15 ± 0,66

TDEE b (AD) 13,80 ± 2,95 10,34 ± 1,78

PALc (TDEE/BMR) 1,86 ± 0,31 1,68 ± 0,22

Aktivitetsdagboken Sömn 2,75 ± 0,60 2,34 ± 0,51

Sittande 4,28 ± 1,03 3,56 ± 0,82

Lätt aktivitet 1,99 ± 1,09 1,77 ± 0,98

Måttlig aktivitet 2,64 ± 1,76 2,05 ± 1,03

Hård aktivitet 2,15 ± 2,77 0,63 ± 1,27

Måttlig och hård aktivitet 4,79 ± 3,03 2,67 ± 1,60

TDEEb 13,80 ± 2,95 10,34 ± 1,78

Enkät 2 Sömn 2,45 ± 0,43 2,01 ± 0,31

Sittande 2,61 ± 1,12 2,01 ± 0,94

Lätt aktivitet 0,21 ± 0,31 0,26 ± 0,41

Måttlig aktivitet 0,98 ± 0,65 0,98 ± 0,76

Hård aktivitet 2,45 ± 2,46 0,78 ± 1,22

Måttlig och hård aktivitet 3,43 ± 2,67 1,76 ± 1,57

Summa energiförbrukning 8,70 ± 2,97 6,04 ± 2,04

a BMR= basalmetabolismen beräknad enligt Bratteby 1997. 46

Pojkar: BMR=0.074 x vikt (kg) + 2,754 (MJ/dag)

Flickor: BMR=0.056 x vikt (kg) + 2,898 (MJ/dag).

b TDEE =total energiförbrukning per dag, summan av alla nivåerna av fysisk aktivitet.

c PAL=Fysisk aktivitetsnivå, multipler av basalmetabolismen.


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Tabell 77. Korrelationer a mellan tidsåtgång på olika nivåer och energiförbrukning i enkät 2

och aktivitetsdagboken (AD), samt 95 % konfidensintervall.

Korrelation tidsåtgång Korrelation

mellan enkät 2 och energiförbrukning mellan

Aktivitetsnivå AD (N=144) enkät 2 och AD (N=144)

Sömn 0,27 (0,11 ; 0,41) 0,66 (0,55 ; 0,74)

Sittande 0,22 (0,06 ; 0,37) 0,34 (0,19 ; 0,48)

Lätt aktivitet 0,09 (–0,08 ; 0,25) 0,10 (–0,07 ; 0,26)

Måttlig aktivitet 0,39 (0,25 ; 0,52) 0,44 (0,30 ; 0,56)

Hård aktivitet 0,58 (0,46 ; 0,68) 0,60 (0,48 ; 0,70)

Måttlig och hård aktivitet 0,50 (0,36 ; 0,61) 0,65 (0,55 ; 0,74)

All aktivitet –0,18 (–0,34 ; –0,02) 0,67 (0,57 ; 0,75)

a Spearman korrelationskoefficient

I tabell 77 ses korrelationskoefficienter mellan de två metoderna för både

tidsåtgång och energiförbrukning.

Korrelationskoefficienterna för energiförbrukning mellan enkät och

aktivitetsdagbok är genomgående högre än när tidsåtgången jämförs mellan

enkät och aktivitetsdagbok.

Även med måttlig plus hård aktivitet mätt i energiförbrukning är värdena

enligt dagboken högre än enligt enkäten, med en skillnad på cirka

1,1 MJ/dag (tabell 78). Detta förklaras av att ungdomarna i enkätsvaren

underskattat tiden för aktiviteter med måttlig energiförbrukning.

I Appendix visas grafiskt medelvärdet av de två metoderna på x-axeln

mot differensen mellan metoderna på y-axeln (Bland-Altman plots). Man

ser att skillnaden i måttlig aktivitet mellan de två metoderna ökar ju större

medelvärdet är. Ju mer tid som går åt för en aktivitet med måttlig intensitet,

desto större blir avvikelsen mellan dagboken och enkäten. Detta visar

enkätmetodens osäkerhet när det gäller skattning av fysisk aktivitet med

måttlig intensitet. För hård fysisk aktivitet ses däremot ingen ökad skillnad

mellan metoderna när medelvärdet ökar.

Tabell 78. Skillnaden mellan energiförbrukning

(MJ/dag) i aktivitetsdagboken (AD) och enkät 2,

N=144, samt 95 % konfidensintervall för differensen.

Aktivitetsnivå Differens AD – enkät 2

Sömn 0,32 (0,25 ; 0,39)

Måttlig aktivitet 1,33 (0,11 ; 1,55)

Hård aktivitet –0,22 (–0,57 ; 0,13)

Måttlig och hård aktivitet 1,11 (0,72 ; 1,51)

127


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

128

Tabell 79. Indelning i terciler efter energiförbrukning för måttlig

plus hård aktivitet, jämförelse mellan enkät 2 och aktivitetsdagbok,

N=144.

Enkät 2

Aktivitetsdagbok Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva Totalt

Lågaktiva 31 14 3 48

Medelaktiva 15 21 12 48

Högaktiva 2 13 33 48

Totalt 48 48 48 144

Indelning av fysisk aktivitet i terciler

Skattning av energiförbrukning gav en bättre överensstämmelse mellan

dagbok och enkät än skattning av tidsåtgången. Därför valdes en indelning

i tre lika stora grupper (terciler) högaktiva, medelaktiva och lågaktiva, på

basis av energiförbrukningen för måttlig plus hård fysisk aktivitet.

Indelningen gjordes för pojkar och flickor var för sig. Tabell 79 visar hur

enkät 2 och dagboken stämmer överens när man delar in i dessa tre grupper.

Tabellen visar att 31 ungdomar enligt båda metoderna klassades som

lågaktiva, 21 som medelaktiva och 33 som högaktiva. Klassificeringen i

nivåer stämde överens i 59,0 % av fallen. De två metoderna ger alltså en

ganska god överensstämmelse vid gruppering i aktivitetsnivåer.

Validering av aktivitetsdagboken och enkät 2 med

hjälp av accelerometer

Användning av en bärbar accelerometer är ett objektivt sätt att mäta fysisk

aktivitet. I studien användes accelerometern främst för att undersöka hur

tillförlitlig metoden med aktivitetsdagbok var.

Jämförelse av resultat från aktivitetsdagbok och accelerometer

När man ska jämföra uppgifterna från aktivitetsdagboken med resultaten

från accelerometern, som mäter rörelse som en vektorresultant (”counts”),

bör man jämföra enbart den del av energin som kommer från fysisk aktivitet

enligt dagboken med accelerometerns totala antal ”counts” per dag.

Därför har energiförbrukningen för fysisk aktivitet från dagboken,

EEfys.akt =TDEE-BMR, beräknats på basis av individuella data redovisade

i tabell 76. Dessutom förutsätts att sambandet mellan ”counts” och energiförbrukning

är lineärt. Individuell energiförbrukning under sömn samt

under maximal fysisk aktivitet enligt dagboken drogs bort, då det framkommit

att accelerometern ofta inte bars på kroppen under dessa perioder


TDEE (MJ/dag)

15

10

5

Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

0 Counts/dag

0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000

Figur 17. Relationen mellan total energiförbrukning per dag (TDEE) enligt aktivitetsdagboken

och totala antalet “counts” per dag på accelerometern, med vissa korrektioner

(se texten), r=0,38, N=100.

av praktiska skäl. Dessutom drogs alla 15-minutersperioder bort där

”counts” var lika med noll, när man i dagboken hade angett att man befann

sig på aktivitetsnivåerna 4 till 8.

Relationen mellan ”counts” från accelerometer och energiförbrukning

för fysisk aktivitet beräknad från dagboken visas i figur 17.

Överensstämmelsen mellan dagbok och accelerometer är acceptabel

men långt ifrån perfekt. Brattebys studier från 1997 visade dock god överensstämmelse

mellan dagboksmetoden och dubbelmärkt vatten metoden. 46

Den sistnämnda är den mest tillförlitliga metoden för mätning av energiförbrukning,

men också den mest kostsamma. Mot bakgrund av resultaten

från denna validitetsstudie och tidigare forskning fäster man större vikt vid

dagboksmetoden än vid accelerometermetoden.

Enkät 2 jämfört med resultaten från accelerometern

För att undersöka enkätens förmåga att klassificera ungdomarna i de tre

aktivitetsgrupperna efter energiförbrukning beräknades medelvärdet i antalet

”counts” per dag för accelerometern, med samma korrektioner som

ovan.

Anledningen till att antalet ”counts” per dag för högaktiva är relativt litet

är att perioder med maximal aktivitet (enligt dagboken) drogs bort från det

totala antalet ”counts” av nämnda skäl (figur 18). Dessa perioder ingick

dock i energiberäkningen enligt enkäten.Trenden ger stöd för att enkäten

på ett tillfredsställande sätt kan användas för att dela in ungdomarna i grupperna

lågaktiva, medelaktiva och högaktiva.

129


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

130

Counts/dag

28 000

25 000

22 000

24 285

27 081

27 592

Låg aktivitet Medelhög aktivitet Hög aktivitet

Figur 18. Accelerometerutslag (”counts” per dag) i de tre aktivitetsgrupperna

efter energiförbrukning enligt enkät 2.

Reliabilitetstest mellan enkät 1 och enkät 3

Cirka en månad efter enkät 1 besvarade slumpmässigt utvalda ungdomar ur

studiepopulationen samma frågor om fysisk aktivitet igen, i enkät 3. I tabell

80 visas tidsåtgången för aktiviteter på de olika nivåerna. Tidsskillnaderna

mellan enkät 1 och enkät 3 är små för alla aktivitetsnivåer. Dock är den

totala rapporterade tiden 0,46 timmar (28 minuter) kortare i enkät 3 än i

enkät 1.

Tabell 80. Tidsåtgången (timmar per dag) på de fem nivåerna enligt enkät 1 och 3 samt

differensen med 95 % konfidensintervall, N=285.

Enkät 1 Enkät 3

Timmar per dag Timmar per dag Skillnaden mellan

x± s x± s enkät 1 och enkät 3

Sömn 8,26 ± 1,03 8,21 ± 1,02 0,05 (–0,04 ; 0,14)

Sittande 5,11 ± 2,21 4,92 ± 2,26 0,19 (–0,04 ; 0,41)

Lätt aktivitet 0,49 ± 0,66 0,44 ± 0,65 0,06 (–0,01 ; 0,12)

Måttlig aktivitet 1,16 ± 0,93 1,05 ± 0,78 0,11 (0,00 ; 0,21)

Hård aktivitet 0,55 ± 0,62 0,49 ± 0,64 0,06 (–0,01 ; 0,12)

Måttlig + hård aktivitet 1,71 ± 1,17 1,54 ± 1,08 0,16 (0,03 ; 0,29)

Total tid 15,58 ± 2,90 15,12 ± 2,79 0,46 (0,18 ; 0,73)


Resultat – analytisk del inklusive validitetsstudie

Tabell 81. Korrelationer a mellan enkät 1 och enkät 3 för fem aktivitetsnivåer

utifrån tid och energiförbrukning, samt 95 % konfidensintervall.

Korrelation tidsåtgång Korrelation

mellan enkät 1 och 3 energiförbrukning mellan

(N=285) enkät 1 och 3 (N=278)

Sömn 0,73 (0,67 ; 0,78) 0,87 (0,84 ; 0,89)

Sittande 0,65 (0,58 ; 0,72) 0,72 (0,66 ; 0,77)

Lätt aktivitet 0,72 (0,66 ; 0,77) 0,71 (0,65 ; 0,77)

Måttlig aktivitet 0,58 (0,50 ; 0,65) 0,57 (0,48 ; 0,64)

Hård aktivitet 0,72 (0,66 ; 0,77) 0,73 (0,66 ; 0,78)

Måttlig och hård aktivitet

Total tid respektive

0,60 (0,52 ; 0,67) 0,68 (0,61 ; 0,74)

energiförbrukning 0,59 (0,52 ; 0,67) 0,72 (0,66 ; 0,77)

a Spearman korrelationskoefficient

Korrelationerna mellan tidsåtgång och energiförbrukning (tabell 81) är

dock starka och visar att skattning av fysisk aktivitet med enkätmetoden ger

reproducerbara resultat. Här ses tydligt att ungdomarna har problem med att

komma ihåg aktiviteter på måttlig nivå, som även här visar den lägsta korrelationen.

I tabell 82 har ungdomarna i reliabilitetsstudien indelats i lågaktiva,

medelaktiva och högaktiva enligt terciler i energiförbrukning för måttlig

plus hård fysisk aktivitet. Här ses att 23,0 % av ungdomarna har enligt både

enkäterna klassats som lågaktiva, 16,9 % som medelaktiva och 20,9 % som

högaktiva. Överensstämmelse i klassificeringen av ungdomarna som lågaktiva,

medelaktiva respektive högaktiva vid två tillfällen med fyra veckors

intervall var således 60,8 %.

Tabell 82. Reliabilitet i indelning i terciler efter energiförbrukning vid

måttlig plus hård aktivitet, enligt enkät 1 och enkät 3.

Enkät 3

Lågaktiva Medelaktiva Högaktiva Totalt

Enkät 1 Lågaktiva 64 19 9 92

Medelaktiva 20 47 26 93

Högaktiva 8 27 58 93

Totalt 92 93 93 278

131


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

132


Diskussion

och rekommendationer till beslutsfattare


Bortfall och metodaspekter

Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

135

Diskussion

Alla ungdomar som gick i årskurs 8 hösten 2000 eller i årskurs 9 hösten

2001 i kommunala skolor i dåvarande Sydvästra sjukvårdsområdet var studiens

målgrupp.Totalt finns för 75 % av dessa ungdomar kompletta uppgifter

om BMI och fysisk aktivitet, och de utgör därmed studiepopulationen,

vilket är en relativt stor deltagarandel. Deltagandet var något större bland

ungdomar med högutbildade mödrar (81 %) än bland dem med lågutbildade

mödrar (70 %), vilket kan ha påverkat resultaten i mindre utsträckning.

Bortfallet kan ha resulterat i en viss underskattning av förekomsten av övervikt

och fetma, då dessa problem är vanligare bland ungdomar med lågutbildade

mödrar. Deltagarfrekvensen i Södertälje var lägre än i de andra

kommunerna/stadsdelarna. Bland deltagarna från Södertälje var dessutom

flickor och ungdomar med svensk bakgrund något underrepresenterade.

Detta innebär att de områdesspecifika resultaten för Södertälje måste tolkas

med viss försiktighet.

En styrka med studien är att informationen har samlats in från flera olika

källor: register, elevenkäter, enkät till skolpersonal, enkät till tjänstemän

inom kommunerna samt en hälsoundersökning. Man behöver t.ex. inte förlita

sig på elevernas egna rapporterade uppgifter om längd och vikt.

Mätning av fysisk aktivitet med enkät och aktivitetsdagbok

Den enkätmetod som användes för att skatta ungdomarnas energiförbrukning

för fysisk aktivitet på måttlig och hård intensitetsnivå validerades mot

en dagboksmetod. 46 Dagboksmetoden har tidigare validerats mot energiförbrukning

mätt med dubbelmärkt vatten, som är en tillförlitlig men dyr

metod som av det skälet inte går att använda i större befolkningsstudier. 98

Resultaten visade god överensstämmelse och endast små systematiska skillnader

mellan metoderna. 46 I COMPASS-studien var överensstämmelsen

mellan enkätmetoden och dagboksmetoden 59 % i grupperingen av ungdomarna

som högaktiva, medelaktiva och lågaktiva. Detta resultat är jäm-


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

136

förbart med andra studier som gjorts i Sverige 97 och med ett internationellt

projekt med svensk medverkan. 99 Den sistnämnda studien (IPAQ) baserades

på jämförelser mellan enkäter och mätning av kroppsrörelser med accelerometer,

vilket gav korrelationer mellan metoderna på 0,30–0,33 beroende

på typ av enkät och referensperiod.

I COMPASS-studien var validiteten och reliabiliteten god i mätningen

av hård fysisk aktivitet som aerobics, löpning, bollidrott, styrketräning och

friidrott. Däremot visar validitetsstudien att ungdomarna hade svårt att

komma ihåg måttlig fysisk aktivitet när de besvarade enkäten. Kunskapen

om validitet och reliabilitet när ungdomar själva rapporterar sina levnadsvanor

har nyligen sammanställts av Brener och medarbetare. 100 Sammantaget

finner man en måttlig till hög grad av reliabilitet i självrapporterade data om

fysisk aktivitet. När det gäller validiteten av självrapporterade data, mätt

genom jämförelse med data från accelerometrar eller i energiförbrukning

med hjälp av dubbelmärkt vatten, konstateras att överensstämmelsen är

ganska liten för lättare fysisk aktivitet men ganska god för hård fysisk aktivitet.

Detta stämmer överens med resultaten från COMPASS-studien. Det

innebär att uppskattningen av hur många som når rekommendationen om

60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå enligt enkätmetoden är

ganska osäker och sannolikt för låg. Resultaten illustrerar svårigheten i att

använda en rekommendation som baseras på tid och som inkluderar måttlig

fysisk aktivitet, t.ex. raska promenader, cykling, eller dans.

För kommunerna vore det enklare att använda en rekommendation av

typen ”alla ungdomar bör bedriva organiserad eller oorganiserad idrottseller

friluftsaktivitet minst tre gånger i veckan”. COMPASS-studien visade

att 23 % av flickorna och 11 % av pojkarna inte var fysiskt aktiva, vare sig i

förening eller på egen hand, och att de flesta av dessa inte klarade rekommendationen

om 60 minuter fysisk aktivitet per dag. I gruppen som var

aktiva både i förening och på egen hand var det bara 7 % av pojkarna och

13 % av flickorna som inte nådde 60 minuter måttlig eller hård aktivitet per

dag. Användningen av en rekommendation som den ovan skulle göra det

relativt enkelt för kommunerna att utvärdera sina insatser för att aktivera

ungdomarna fysiskt, samtidigt som de kunde vara någorlunda säkra på att

ungdomarna rör sig tillräckligt.

WHO:s rekommendation från 2003 om att barn och ungdomar bör vara

fysiskt aktiva på måttlig nivå minst 30 minuter per dag, samt på hård intensitetsnivå

i 20 minuter minst 3 gånger per vecka 41, är ännu svårare att utvärdera

än den om 60 minuter måttlig eller hård aktivitet per dag. Att utvärdera

hur stor andel av ungdomarna som uppfyller WHO:s rekommendation

skulle enligt vår bedömning kräva användning av aktivitetsdagbok för att ge

en tillräcklig detaljeringsgrad.Vi bedömer det dock svårt att använda aktivitetsdagbok

i stora grupper av ungdomar, då metoden är mycket resurskrävande

och lätt leder till stora bortfall. Endast 36 % av ungdomarna som

ombads fylla i aktivitetsdagboken gjorde det i COMPASS-studien, trots att


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

137

betydande insatser gjordes att få in dessa uppgifter. WHO:s rekommendation

för barn och ungdomar är därför i praktiken oanvändbar i större epidemiologiska

studier.

Mätning av fysisk aktivitet med accelerometer

Användning av accelerometer i studier av ungdomar kan framstå som ett

attraktivt sätt att få objektiv information om fysisk aktivitet. 90 I COMPASS

jämförde vi resultaten från accelerometern med dem från aktivitetsdagboken.

Denna validering visade någorlunda acceptabel överensstämmelse på

gruppnivå, men bara om man räknade bort perioder med mycket hård

fysisk aktivitet. Trots utförliga instruktioner hade ungdomarna i stor

utsträckning tagit av sig accelerometern under perioder med mycket hård

fysisk aktivitet. Som nämnts ovan har tidigare studier visat att det med hjälp

av aktivitetsdagbok finns goda möjligheter att uppskatta ungdomars fysiska

aktivitet. 46 Vi anser därför att dagbokmetoden har god validitet och ifrågasätter

metoden med accelerometer för större epidemiologiska studier.

En tidigare studie fann dålig överensstämmelse mellan accelerometermetoden

och metoden med dubbelmärkt vatten. 89 I ovan nämnda kunskapsöversikt100

drogs slutsatsen att accelerometerdata ger en relativt låg

överensstämmelse med andra metoder, vilket bl.a. anses bero på att detta

instrument har brister när det gäller att mäta en rad aktiviteter, t.ex. cykling

och simning.Våra erfarenheter är att användning av accelerometer i stora

grupper av ungdomar kräver betydande resurser i form av personer som ger

instruktion och övervakar, om resultaten ska kunna användas som en objektiv

metod för mätning av fysisk aktivitet. Accelerometermetoden rekommenderas

därför inte för validering av data som ungdomar själva rapporterar

om sin fysiska aktivitet.

Enkätfrågor om matvanor

Utgångspunkt för formuleringen av enkätfrågorna om mat i COMPASSundersökningen

var WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor, som initierades

1982. 45 Dessa frågor har testats i olika omgångar inom WHO-studien

– dels för användarvänlighet, dels för reliabilitet och validitet – med rimligt

resultat.Vi ansåg därför inte att en ytterligare validering behövdes, även om

en del frågor har ändrats i mindre omfattning.

Enkätfrågorna i COMPASS-studien är frekvensfrågor, dvs. man frågar

hur ofta ungdomarna äter en måltid eller enstaka livsmedel rika på framför

allt fett, fibrer och socker. I kunskapsöversikten av Brenner med medarbetare

dras slutsatsen att frågor om livsmedelsfrekvenser är bra för att rangordna

personer efter intag, medan de ofta ger en underskattning av det

verkliga intaget. Detta analyserades genom att personer intervjuades inom

24 timmar efter en måltid. 100 Med tanke på att vi i COMPASS har använt

kostdata till största delen för att rangordna ungdomars matvanor anser vi att

den använda metoden ger tillförlitliga resultat.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

138

Kostmönsteranalys

På senare år har det blivit tydligt att det är svårt och ibland irrelevant att

analysera samband mellan intag av enstaka näringsämnen och hälsa.

Människor äter hela måltider som består av en komplex blandning av

många olika näringsämnen. Kostintaget kan grupperas i ett antal mönster,

där olika typer av livsmedel ingår i varje mönster. Ofta finns det starka samband

mellan intag av olika näringsämnen, vilket gör det svårt att studera den

isolerade effekten av enstaka näringsämnen. Kostmönsteranalys är ett alternativt

och kompletterande sätt att studera samband mellan kost och hälsa. 101

I ett folkhälsoperspektiv fyller kostmönsteranalysen ett behov eftersom den

är inriktad på livsmedel och livsmedelsgrupper istället för enstaka näringsämnen.

I COMPASS-studien identifierades med principalkomponentanalys

tre komponenter som kallades ”onyttig mat”, ”nyttig mat” och ”traditionell

mat”. Resultaten visar tydliga samband mellan kostmönster, fysisk aktivitet

och självkänsla, vilket torde öka intresset för denna metod i det framtida

folkhälsoarbetet.

BMI-måttets relevans hos unga

I denna rapport har vi nästan uteslutande använt BMI-gränser för övervikt

och fetma enligt rekommendationen från International Obesity Task Force

(IOTF). 80 Man kan fråga sig om BMI är ett lämpligt mått och om BMIgränserna

är adekvata för barn och ungdomar. Det har visats att BMI-gränser

för fetma har en högre sensitivitet och specificitet än BMI-gränserna för

övervikt. 102 Härmed menas att BMI-gränserna för fetma har bättre förmåga

att korrekt identifiera vilka som verkligen är feta (enligt en annan metod

med hög validitet) samt att ”frikänna” dem som inte är feta. En engelsk studie

visade att optimala värden för sensitivitet och specificitet inte uppnåddes

med BMI-gränserna enligt IOTF. 103

En annan begränsning med IOTF:s rekommendation är att den inte tar

hänsyn till pubertetsutvecklingen. Materialet i COMPASS tillåter förfinade

analyser, där man utifrån uppgifter om pubertetsutvecklingen kan skilja

mellan ungdomar som är någorlunda färdigväxta och dem som inte är det.

I fördjupade studier kommer man att kunna undersöka frågan om BMI är

ett mera tillförlitligt mått som bättre förutsäger ogynnsamma hälsokonsekvenser

hos dem som i stort sett har nått sin fulla kroppsstorlek vid 15 års

ålder.Att BMI-gränser för fetma visar klart högre sensitivitet och specificitet

talar för att fetma enligt IOTF80 är ett mer tillförlitligt mått än övervikt

i större epidemiologiska studier.

Fysisk aktivitet och BMI hos unga

Högaktiva ungdomar i COMPASS-studien hade högre BMI-medelvärden

än medelaktiva och lågaktiva ungdomar. Andelen överviktiga var också

större bland fysiskt högaktiva ungdomar, speciellt bland flickorna. Däremot

fanns inga tydliga samband mellan aktivitetsnivå och förekomsten av fetma.


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

Det finns åtminstone tre möjliga förklaringar till dessa fynd. I COMPASS

har flickorna och pojkarna indelats i tredjedelar (terciler) efter energiförbrukning

för måttlig eller hård fysisk aktivitet. Indelningen har gjorts separat

för pojkar och flickor. Ett falskt samband mellan fysisk aktivitet och BMI

kan uppkomma om överviktiga ungdomar överrapporterar sin fysiska aktivitet.

En förklaring kan också vara att en del ungdomar har uppmärksammat

sin övervikt och försöker göra något åt den genom ökad fysisk aktivitet.

Fyndet kan också vara en indikation på BMI-måttets begränsningar.

Både fettmassan och den fettfria kroppsmassan (skelett och muskler) ingår i

beräkningen av BMI. Hos vissa högaktiva ungdomar kan ett högt BMIvärde

troligen förklaras av intensiva och muskeluppbyggande idrottsaktiviteter.

Detta kan ha bidragit till det positiva sambandet mellan fysisk aktivitet

och BMI. I COMPASS-resultaten finns dock inga tydliga samband mellan

den fysiska aktivitetsnivån och fettmassan eller den fettfria massan (uppmätt

med bioelektrisk impedans).Vi tror att samtliga tre ovannämnda förklaringar

har bidragit till det positiva sambandet mellan BMI och fysisk

aktivitet på måttlig eller hård nivå.

Den internationella litteraturen visar växlande resultat när det gäller relationen

mellan fysisk aktivitet och olika mått på fetma. 104 Använda metoder

för mätning av kroppsvikt och typen av fysisk aktivitet som uppmätts har

avgörande betydelse. Slutsatser om orsakssamband kan bara dras utifrån longitudinella

studier. Det är i sammanhanget intressant att notera att man i

interventionsstudier har funnit att minskat tv-tittande gav en signifikant

minskning i andelen feta ungdomar. Däremot gav inte den tid som användes

till måttlig eller hård fysisk aktivitet samma signifikanta förändring. 105

Våra resultat från COMPASS tyder på att stillasittande kan vara en underskattad

riskfaktor för övervikt och fetma bland ungdomar.

Skillnader mellan pojkar och flickor av

betydelse för hälsan

139

Fysisk aktivitet och matvanor

Det finns betydande skillnader mellan könen när det gäller fysisk aktivitet.

Pojkarna använder omkring dubbelt så mycket energi till fysisk aktivitet

som flickorna.Tre fjärdedelar av pojkarna klarar rekommendationen om 60

minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag, medan två tredjedelar

av flickorna gör det. Det är framför allt fysisk aktivitet på hård intensitetsnivå

som skiljer sig mellan könen. Hela 38 % av flickorna ägnade sig inte

alls åt aktivitet på hård nivå. Detta är allvarligt med tanke på betydelsen av

fysisk aktivitet som belastar skelettet under ungdomsåren för uppbyggnaden

av benstommen. 33;37;38 Att flickor är mindre fysiskt aktiva än pojkar stämmer

överens med tidigare studier. 106; 107 Även om andelen ungdomar som

enligt våra resultat klarade rekommendationen kan vara något underskattad,

är det allvarligt att en så stor andel av ungdomarna inte klarade den – en


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

140

rekommendation som av vissa experter anses vara för låg. 39 Även om pojkarna

främjar sin hälsa med hjälp av en högre fysisk aktivitet i ungdomsåren,

visar COMPASS-studien att de är sämre än flickorna på att följa

näringsrekommendationerna. 67; 68 Pojkarna hade dock mer regelbundna

måltidsvanor och åt oftare frukost och fler mellanmål än flickorna. 68 % av

flickorna och 75 % av pojkarna angav att de åt frukost 4–5 dagar under

skolveckan.

Detta stämmer väl med resultat från WHO-studien Svenska Skolbarns hälsovanor

2001/2002, där 70 % av flickorna och 80 % av pojkarna uppgav att

de åt frukost 4–5 dagar under skolveckan. I en studie av 15-åringar från

Göteborgs kommun och Älvsborgs län fann Höglund och medarbetare 108

att 32 % av flickorna och 20 % av pojkarna inte åt frukost varje dag.

Ungdomar som äter frukost 4–5 dagar per skolvecka äter färre onyttiga

mellanmål än övriga, vilket tyder på att regelbundna frukostvanor är tecken

på allmänt goda matvanor. Detta är i sin tur kopplat till ett högt intag av

såväl mikronutrienter (vitaminer och mineraler) som makronutrienter (fett,

kolhydrater och proteiner). 109

COMPASS-studien och tidigare studier visar samstämmigt att ungdomar

med oregelbundna frukostvanor är mer stillasittande och oftare röker

än ungdomar med regelbundna frukostvanor. 56 Studien av Keski-

Rahkonen visade också ett tydligt samband mellan mödrars utbildningsnivå

och oregelbundna frukostvanor som var starkare för pojkar än för flickor.

Hos flickor i tonåren verkar kroppsuppfattning och andra psykologiska

faktorer ha större betydelse för frukostvanorna än socioekonomiska faktorer.

I den finska studien såväl som i COMPASS var det ungdomarna med

lågutbildade mödrar som hade mest oregelbundna frukostvanor.

En svensk studie har visat att frukostvanorna är stabila mellan 15 och 21

års ålder. 110 Det är därför viktigt att skaffa sig regelbundna frukostvanor

tidigt i livet. En amerikansk studie har visat att normalviktiga barn med oregelbundna

frukostvanor ökar mer i vikt under ungdomsåren än barn med

regelbundna frukostvanor. 111

Frukosten är också viktig för ungdomarnas skolprestation. Försök tyder

på att frukostservering i skolan skapar lugnare miljö och bättre fysisk och

psykisk prestationsförmåga. 112 Vi rekommenderar därför att skolorna erbjuder

näringsriktig frukost till ungdomar som behöver det. Ett sådant erbjudande skulle

få en utjämnande effekt på sociala skillnader i matvanor, förbättra förutsättningarna

för inlärning för många elever och bidra till att förbättra

näringsintaget i stort. En förutsättning är att skolorna samtidigt begränsar

tillgången till onyttiga livsmedel.

En indikator på goda matvanor är intaget av frukt och grönsaker (exklusive

potatis), som enligt de svenska näringsrekommendationerna bör vara

minst 500 gram per dag för vuxna. 68 I COMPASS-studien valde flickorna,

speciellt de med högutbildade mödrar, nyttigare livsmedel än pojkarna och

åt oftare frukt och grönsaker. 37 % av flickorna och 28 % av pojkarna åt


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

141

frukt eller grönsaker varje dag. Av flickorna åt bara 11 % både frukt och

grönsaker varje dag, och endast 8 % av pojkarna gjorde det. Detta innebär

att högst 10 % av ungdomarna i studien har en chans att uppnå rekommendationen

att äta 500 gram frukt och grönsaker per dag, vilket är alarmerande

lågt. Jämför man med vuxna uppnår enbart 20 % av kvinnorna

och 15 % av männen rekommendationen om 500 gram frukt och grönsaker

per dag. 113

I en svensk studie av 15-åringar från 1996 fann man att 40 % åt grönsaker

och 40 % åt frukt eller bär varje dag .55; 114 En annan svensk studie av

14–15-åringar från Göteborgs kommun och Älvsborgs län visade att cirka

30 % av pojkarna och cirka 40 % av flickorna åt grönsaker dagligen. 108

Enligt data om 15-åringar från WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor

2001/2002 åt 32 % av flickorna grönsaker dagligen och 22 % frukt, medan

motsvarande siffror för pojkarna var 28 % och 21 %. 45 Ett alltför lågt intag

av frukt och grönsaker bland unga har således konstaterats i flera studier, och

skillnader mellan könen – med ett lägre intag av frukt och grönsaker bland

pojkar – syns redan i tonåren. I likhet med COMPASS fann man i en finsk

studie att familjens utbildningsnivå är en viktig bestämningsfaktor för intaget

av grönsaker. Förutom detta visade den finska studien att elevens egen

skolprestation var positivt relaterad till ett högre intag. 115

Enligt WHO kan ett intag av mindre än 600 gram frukt och grönsaker

per dag förklara 4 % av den totala sjukdomsbördan hos män och 3 % hos

kvinnor, främst genom att dessa livsmedel minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar

och vissa cancerformer. 2 Det finns mycket att vinna för folkhälsan

genom att öka befolkningens frukt- och grönsaksintag. Sannolikt underlättar

ett högt intag även upprätthållandet av viktbalans, eftersom energirikare

livsmedel då undviks i större utsträckning. Vi rekommenderar att skolorna

erbjuder frukt under skoldagen, vilket speciellt skulle gynna elever där frukttillgången

i hemmet är begränsad. Grönsaksintaget skulle kunna ökas genom att mer

attraktiva salladsbord skapas i samband med skollunchen samt genom ökad

satsning på vegetariska rätter.

Både finska och amerikanska studier pekar på att föräldrarnas uppmuntran

till hälsosamma matvanor och deras närvaro under måltider – vilket i

dessa studier var vanligare bland högutbildade – är en viktig bestämningsfaktor

för ungdomars frukostvanor. 56 Detsamma gäller för intag av frukt,

grönsaker och mjölkprodukter. 116; 117 Föräldrastöd är en viktig förutsättning

inte bara för goda matvanor utan även för andra hälsobeteenden hos ungdomar.

65 Intressant nog fann man att föräldrastöd ledde till ökad självtillit

(”self-efficacy”) till att vara kapabel att ändra sina matvanor.

Psykisk hälsa, självkänsla och levnadsvanor

Av folkhälsorapporten för Stockholms län1 framgår att det psykiska välbefinnandet

har minskat bland yngre vuxna i Stockholm, särskilt bland kvinnor.

Dubbelt så stor andel av unga kvinnor jämfört med unga män visar


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

142

tecken på psykosocial ohälsa, som är särskilt vanlig bland ekonomiskt och

socialt utsatta grupper. De unga är den grupp som ökat mest i antal inom

öppenvårdspsykiatrin under den senaste femårsperioden, och självmordsförsöken

har blivit fler bland unga i Stockholms län.

Man kan fråga sig om den ökande psykiska ohälsan bland yngre vuxna

är relaterad till ungdomars självkänsla under tonårsperioden. Man kan visserligen

inte dra slutsatser om orsakssamband genom att jämföra studier som

gjorts på olika åldersgrupper, men tidigare forskning har visat att det finns

samband mellan psykisk ohälsa och självkänsla. 118 En stor longitudinell studie

av amerikanska skolungdomar som följdes från 12 till 14 års ålder visade

att upplevt stöd från lärarna hade betydelse både för förändringar i självkänsla

och för depressiva symtom. Bland ungdomar som upplevde att de

fick stöd av sin lärare minskade förekomsten av depressiva symtom, och

självkänslan ökade. 119 I COMPASS-resultaten hade flickorna lägre självkänsla

än pojkarna. Lägst värde hade ungdomarna på delskalan ”psykiskt

välmående”.

Självkänsla är också kopplad till levnadsvanor och kroppsstorlek.

Ungdomar med låg självkänsla åt mer sällan ”nyttig mat” och hade mer oregelbundna

måltidsvanor än övriga. Pojkar med låg självkänsla hade dessutom

högre BMI och större midjeomfång än dem med hög självkänsla.

Ungdomar med övervikt och fetma hade lägre självkänsla än övriga. Vår

kultur och massmedia betonar kroppen och utseendet. Tonårstiden är en

period med stora kroppsliga förändringar, då de unga tenderar att värdera

sig själva utifrån sitt utseende. 120 Bland flickor sammanfaller pubertetsutveckling

och missnöje med kroppsstorleken med en ökad förekomst av

depressiv sinnesstämning. 121 De ungdomar i COMPASS-studien som var

nöjda med sin kroppsstorlek hade högre självkänsla än dem som var missnöjda

med sin kroppsstorlek. Pojkarna var mer nöjda än flickorna, vilka i

större utsträckning ville vara magra. Detta stämmer med en tidigare studie

som gjorts på amerikanska studenter. 84 Den visade att många av de kvinnliga

studenterna ville vara smalare och de manliga ville vara större, trots att

deras kroppsstorlek låg – enligt deras egen bedömning – inom socialt

acceptabla gränser.

Tidigare studier har visat att massmedia påverkar ungdomars kroppsuppfattning

122; 123 och att socialt tryck att man ska vara mager kan öka missnöjet

med den egna kroppen. 124 Å andra sidan visade en finsk studie en klar

tendens att andelen ungdomar som anser sig vara överviktiga minskar med

tiden, både bland överviktiga och bland normalviktiga. 125 Detta kan tolkas

som en pågående normförändring. I takt med att ungdomar blir allt tjockare

är de mindre bekymrade över att vara överviktiga då fler av deras kamrater

utvecklas på samma sätt.

Fysisk aktivitet tycks vara en viktig komponent i utvecklingen av ungdomars

självkänsla. Fysiskt aktiva ungdomar hade högre självkänsla än inaktiva.

Ungdomar med låg självkänsla var mer stillasittande och mindre fysiskt


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

143

aktiva på måttlig och hård nivå än dem med hög självkänsla. Ungdomar

som idrottade organiserat hade högre självkänsla än dem som inte gjorde

det. Samstämmigt med COMPASS fann Strauss att tonåringar med låg

självkänsla oftare är rökare än dem med hög självkänsla. 61


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

144

Social och etnisk ojämlikhet i levnadsvanor

och kroppsstorlek

Ett viktigt fynd i COMPASS-studien är att fetma hos ungdomarna som

deltog varierar i relation till moderns utbildningsnivå. Bland flickor var

fetma mer än tre gånger så vanligt om modern var lågutbildad, medan det

hos pojkar var nästan dubbelt så vanligt bland dem med lågutbildade mödrar.

Dessa fynd stämmer väl överens med studier från andra europeiska länder,

som också visar en klart större andel överviktiga bland barn till lågutbildade

föräldrar än till högutbildade föräldrar. 7;8

I COMPASS-resultaten är andelen med fetma större bland ungdomar

med utländsk och invandrarbakgrund än bland ungdomar med svensk bakgrund.Tolkningen

av sambandet mellan etnicitet och fetma försvåras av att

ungdomarna och/eller deras föräldrar kommer från ett stort antal olika länder,

där levnadsvanor och genetisk risk för fetma skiljer sig från svenska förhållanden.

I en tidigare svensk studie av unga män med utländsk bakgrund

fann man en högre risk för övervikt bland dem vilkas mödrar hade invandrat

från Finland och forna Östeuropa. 126 Dessa resultat stämmer väl överens

med en befolkningsstudie från Malmö, som visade på en ökad risk för övervikt

bland vuxna invandrare från Finland och länder i forna Östeuropa. 127

I COMPASS-studien var det inte meningsfullt att dela in ungdomarna med

fetma efter moderns födelseland, eftersom antalet individer skulle bli lågt i

de enskilda grupperna.

Matvanor och fetma

Ungdomar med invandrarbakgrund åt dubbelt så ofta ”onyttig mat” – som

i denna studie var godis, choklad, chips, kakor, bullar, sockerhaltig läskedryck,

hamburgare, kebab, pizza och pommes frites – jämfört med ungdomar

med svensk bakgrund. Samma skillnad i intag av ”onyttig mat” fanns

när ungdomar med låg- respektive högutbildad hemmiljö jämfördes.

Ungdomar med lågutbildade mödrar hade mer oregelbundna måltidsvanor,

i synnerhet frukostvanor, och de åt mer ”onyttig mat” och mindre frukt och

grönsaker. Dessutom var ungdomar med lågutbildade mödrar och med

invandrarbakgrund mer stillasittande än andra. Resultaten från COMPASSstudien

tyder på att stillasittandet i kombination med ett högt intag av energitäta

livsmedel är en viktig faktor bakom de sociala och etniska skillnaderna

i förekomsten av fetma bland dessa ungdomar. Överviktiga ungdomar

rapporterade ett lägre intag av ”onyttig mat” och mellanmål. Detta kan förklaras

av en större medvetenhet om hälsosamma matvanor som följd av

övervikten och/eller underrapportering.

Även andra undersökningar ger en tydlig bild som visar att intaget av

frukt och grönsaker är starkt relaterat till social ställning. 128; 129 Bland ungdomar

är tillgången till frukt och grönsaker en viktig bestämningsfaktor för


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

intaget. 117 Detta i sin tur är beroende av familjens socioekonomiska ställning

och föräldrarnas uppmuntran till goda matvanor. Mycket tyder därför

på att en bättre tillgänglighet till nyttig mat och begränsad tillgång till onyttig

mat är av största betydelse för att förbättra ungdomars matvanor.

Skolmiljön, hemmiljön och även ungdomars fritidsmiljö bör vara frizoner

för ohälsosamma livsmedel.

Det pågår en intensiv debatt om vilken betydelse sötade läskedrycker har

för ökningen av övervikt och fetma i västvärlden. En hög konsumtion av

läskedryck har i flera studier visat sig vara förknippat med övervikt.

145

33; 130

Detta kan delvis förklaras av att socker i flytande form inte ger samma mättnadskänsla

som kolhydrater i fast form. Konsumtion av socker via läskedryck

leder alltså inte till minskat energiintag vid senare måltider. 131

Prentice och Jebb drog i en översiktsartikel slutsatsen att snabbmat med hög

energitäthet sätter människans aptitreglering ur spel, eftersom detta biologiska

system under evolutionens gång har anpassats till en kost med mycket

lägre energitäthet. 23

Enligt de svenska näringsrekommendationerna bör andelen raffinerat

socker i kosten inte överstiga 10 energiprocent.För flickor och pojkar i 15–18

års ålder bör sockerintaget inte överstiga 55 gram respektive 70 gram per

dag. 68 Av ungdomarna i COMPASS-studien åt 7 % godis/choklad dagligen,

och 45–50 % konsumerade godis/choklad tre dagar eller mer per vecka. 7 %

av flickorna och 14 % av pojkarna drack ”vanlig läsk” dagligen. I studien från

Göteborgs kommun och Älvsborgs län konsumerade 32 % av pojkarna och

20 % av flickorna någon form av läskedryck varje dag. 108 Motsvarande siffror

i COMPASS är 20 % för pojkarna och 12 % för flickorna. Enligt Livsmedelsverkets

Livsmedelsdatabas innehåller en ”vanlig läsk” med 330 ml cirka

30 gram socker. Eftersom tillsatt socker finns i många livsmedel är det mycket

troligt att en stor del av ungdomarna i COMPASS-studien hade ett sockerintag

som överstiger rekommendationen.

Man vet att tillgången på onyttiga livsmedel i skolmiljön och hemmet

spelar en avgörande roll för skolungdomars konsumtion. 132 I USA är automater

med läskedrycker och godis på skolor och läroanstalter ett stort

bekymmer. En liknande utveckling måste förhindras i Sverige. Vi rekommenderar

att onyttiga livsmedel inte bör finnas i skolan eller i annan kommunal

verksamhet för barn och ungdomar.

Fysisk aktivitet och fetma

Ungdomar med lågutbildade mödrar var mer stillasittande än dem med

högutbildade mödrar, främst på grund av ett mer omfattande tv-/videotittande.

Tidigare studier har visat på samband mellan tv-/videotittande och

fetma. 27; 133; 134 COMPASS visade däremot inga samband mellan användning

av persondatorer och fetma, vilket också stämmer med tidigare studier.

26; 135; 136 När förebyggande insatser mot inaktivitet och stillasittande


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

146

planeras tycks det därför vara viktigt att fokusera på att minska tv-/videotittandet.

Detta skulle dessutom minska exponeringen för reklam för ohälsosamma

livsmedel.

Ungdomar med utländsk bakgrund eller invandrarbakgrund var, som

tidigare nämnts, i större utsträckning överviktiga och feta än ungdomar

med svensk bakgrund.Vad som inte stämmer med mönstret är att pojkarna

i COMPASS med lågutbildade mödrar och de med utländsk eller invandrarbakgrund

förbrukade mer energi på måttlig och hård fysisk aktivitet än

pojkarna med högutbildade mödrar och dem med svensk bakgrund. Motsvarande

skillnader fanns inte för flickorna. Detta skulle till en del kunna

förklara iakttagelsen att de sociala skillnaderna i fetma är mindre uttalade

hos pojkar än flickor. Det är troligt att den ökade fysiska aktiviteten bland

ungdomar med lågutbildade mödrar och dem med icke-svensk bakgrund är

för låg för att kompensera deras frekventa intag av energitäta och onyttiga

livsmedel.

Social ställning, strukturella samhällsfaktorer och fetma

Flera svenska studier av vuxna individer i ett brett åldersintervall har visat

att andelen med övervikt och fetma är betydligt större bland lågutbildade

än bland högutbildade. 1; 4–6 Det är viktigt att förstå varför låg social ställning

leder till sämre matvanor och övervikt. Har lågutbildade föräldrar och deras

barn svårare att få vardagen att gå ihop med regelbundna måltider? Har de

svårare att motstå de kommersiella krafter som påverkar människor att äta

ohälsosamma livsmedel? Förhållanden som främjar konsumtionen av energitäta

och onyttiga livsmedel, begränsar fysisk aktivitet och främjar stillasittande

kan vara svåra att bemästra, inte minst av de resurssvaga grupperna i

samhället. 137

Utbildningsnivå, inkomst och yrke är de viktigaste sociala bestämningsfaktorerna

för kroppsvikt, levnadsvanor och hälsa. Enligt en jämförande studie

av socioekonomiska skillnader i hälsoindikatorer i Europa138 förklaras

effekten av utbildning med att välutbildade har högre självkänsla, mer kunskaper

om sambandet mellan beteende och hälsa och därför bättre levnadsvanor.Välutbildade

utnyttjar hälso- och sjukvården på ett bättre sätt genom

att de kommunicerar mer och är mer lyhörda. Matreklam i tv visade sig i

en studie ha större påverkan på matinköpen i familjer med låg socioekonomisk

status än i familjer med hög socioekonomisk status. 139

Överviktsepidemin kan inte bromsas enbart genom individinriktade

insatser. Ofta är bortfallet i individinriktade förebyggande program större

bland lågutbildade, och högutbildade har lättare att ta till sig hälsobudskap

och skilja på saklig och osaklig information. Reklamen i massmedia tar

ingen hänsyn till om resurssvaga grupper uppfattar att man kan uppnå ett

njutningsfullt och trivsamt liv genom att konsumera vissa onyttiga livs- eller

njutningsmedel.

Som en motkraft behövs samhälleliga hälsoinformationsinsatser. 140 Det


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

147

är dock viktigt att tänka på att information är ett relativt svagt instrument,

om det inte kombineras med andra metoder. Informationskampanjer kan

öka medvetenheten om ett visst hälsoproblem men sällan åstadkomma långsiktiga

förändringar i människors beteenden.

Förebyggande strategier mot övervikt och fetma måste i högre grad

fokusera på s.k. stödjande miljöer kring individen, familjen och konsumenten.

Stödjande miljöer är sådana som underlättar för människor att göra hälsosamma

val och bör finnas i skolan, på arbetsplatsen, i hälso- och sjukvården,

inom fritidssektorn och i närområdet, och de kan därför involvera

lokala, regionala och nationella beslutsfattare. 18–20; 66 Det krävs hälsoinformation

anpassad för målgruppen och framför allt kraftfulla strukturella

insatser i syfte att skapa stödjande miljöer för hälsosamma levnadsvanor, om

det ska vara möjligt att vända utvecklingen.Ytterst är det en politisk fråga

om samhället är berett att vidta restriktioner i marknadsföring och åtgärder

för att erbjuda attraktiva fritidsaktiviteter även för dem som inte lockas av

dagens föreningsliv.

Social ställning och fetma i ett levnadsförlopp

En studie från Storbritannien har tidigare visat att låg social ställning i barndomen

har stor betydelse för levnadsvanor och risken för övervikt och

fetma vid 33 års ålder. 141 Här var skillnaderna i BMI mellan barnen från

lägre och högre socialgrupper inte så tydliga i förskoleåldern, men de blev

desto mer markanta i vuxen ålder då även levnadsvanorna skilde sig mycket

mellan socialgrupperna. Män och kvinnor med ursprung i lägre sociala

grupper hade mer ohälsosamma levnadsvanor och högre BMI än dem från

högre socialgrupper. Låg socialgrupp i barndomen hade alltså stor betydelse

för levnadsvanor och risken för fetma senare i livet.

En studie från Danmark visade att sociala faktorer i barndomen, inte

minst uppväxt i områden med dåliga bostäder, har stor betydelse för risken

för övervikt i yngre vuxenålder. 142 Eftersom fetma i ungdomsåren är en

viktig bestämningsfaktor för fetma senare i livet48, är våra resultat från

COMPASS relevanta i tolkningen av orsakerna till social ojämlikhet i hälsa

bland vuxna. Barn och ungdomar från hem med låg social ställning är en

högriskgrupp för övervikt och fetma senare i livet, och med detta följer

ökad risk för insjuknande och förtidig död i högt blodtryck, typ 2-diabetes

och hjärtinfarkt. De starka sambanden mellan social ställning, levnadsvanor

och fetma aktualiserar en övergripande fråga om hur social ojämlikhet i

hälsa ska kunna minskas i framtiden. 138; 143 Frågor man ställer sig är:Vilka

orsaker till social ojämlikhet i hälsa är möjliga att undvika och kan därmed

åtgärdas? Vilka metoder är effektiva i detta arbete? Antar man att resurssvaga

grupper inte har en ökad genetisk disposition för att bli feta – vilket

knappast är troligt – kommer man till slutsatsen att social ojämlikhet i fetma

och i sjukdomar relaterade till fetma till stor del kan undvikas genom förbättrade

levnadsvanor.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

148

Socioekonomiska konsekvenser av övervikt och fetma

Sobal har utarbetat en begreppsram för sambanden mellan övervikt och

socioekonomisk ställning. 144 Processer som leder från socioekonomiska förhållanden

till utveckling av övervikt senare i livet är inte likadana som de

processer som startar med övervikt och får socioekonomiska konsekvenser.

I en spansk studie, där utvecklingen av kroppsvikten mättes över tid, noterade

man att socioekonomiska skillnader i förekomsten av övervikt ökade

med åldern för kvinnor och minskade för män. 145 Det är troligt att fetma

är mer socialt stigmatiserande för kvinnor än för män, vilket studier från

USA också tyder på. 146; 147 I dessa studier fann man att övervikt eller fetma

i ungdomsåren får stora konsekvenser senare i livet när det gäller utbildning,

inkomstutveckling, partnerval och äktenskap. Överviktiga och feta kvinnor

hade mycket sämre framtidsutsikter än normalviktiga kvinnor och överviktiga

eller feta män. 146; 147

Det är möjligt att kvinnor från högre socioekonomiska grupper har starkare

press på sig att leva upp till dagens skönhetsideal, och att de därför i

högre utsträckning försöker att hålla sig slanka. Kroppsuppfattningen varierar

mellan socialgrupper, och detta fenomen är starkare hos kvinnor än hos

män. Kvinnor från högre socialgrupper tycker i större utsträckning att de är

överviktiga än kvinnor från lägre socialgrupper. 145 Även i COMPASS-studien

sågs tendenser till att flickor med högutbildade mödrar i större

utsträckning ville vara smala än övriga flickor.

Rökvanor, levnadsvanor och kroppsstorlek

Levnadsvanor grundläggs ofta under barndomen eller i ungdomsåren och

har betydelse för hälsan på lång sikt genom sin varaktighet. 149 Detta gäller

inte minst för rökning. Resultaten från COMPASS visar att cirka 10 % av

flickorna och cirka 6 % av pojkarna rökte dagligen. Detta är något lägre siffror

än i WHO-studien Svenska skolbarns hälsovanor 2001/2002, där 19 % av

flickorna och 11 % av pojkarna vid 15 års ålder angav att de rökte dagligen.

45 Att en större andel av flickorna än pojkarna är rökare stämmer med

andra studier. 44; 108; 150; 151 COMPASS visar att ungdomar med lågutbildade

mödrar oftare var rökare än ungdomar med högutbildade mödrar, samt att

rökare hade lägre BMI än icke-rökare. Rökningen bidrar på så sätt till en

minskning av den sociala gradienten för övervikt och fetma.

En tydlig skillnad mellan rökare och icke-rökare finns när det gäller matvanorna

och då speciellt frukostvanorna. Som tidigare nämnts åt rökande

ungdomar fler onyttiga mellanmål och mindre ofta frukost jämfört med

icke-rökande ungdomar, vilket även överensstämmer med finska studier. 56

Vidare var rökande ungdomar oftare lågaktiva jämfört med icke-rökande.

Rökning är alltså förknippat med ett spektrum av ohälsosamma levnadsvanor

och är en stark riskfaktor för bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, vilket

understryker vikten av tidiga förebyggande insatser. Insatser på samhälls-


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

nivå, som rökförbud på många ställen och tobaksskatt, har troligen bidragit

till att minska andelen rökare. 152 Detta visar att strukturella insatser kan ha

stor betydelse om de accepteras av allmänheten.

Områdesfaktorers betydelse för levnadsvanor

och kroppsvikt

149

Närområdet där ungdomar bor och går i skolan påverkar deras levnadsvanor

och hälsa. Studier från Skottland tyder på att faktorer som är specifika

för lokalsamhället har betydelse för befolkningens kroppsstorlek och förekomsten

av övervikt, när hänsyn tagits till relevanta individfaktorer. 153

Studien visade att utbudet av hälsofrämjande aktiviteter varierade mellan

närområden som indelats efter olika socioekonomiska förhållanden.

Utbudet var minst i fattiga områden, och där var befolkningens BMI högst.

I rika områden var utbudet av aktiviteter störst och BMI lägst. Även svenska

studier visar att individer från resurssvaga områden i större utsträckning

röker, är fysiskt inaktiva och överviktiga, när hänsyn tagits till befolkningens

socioekonomiska ställning. 154

Kommunala resurser har betydelse för den materiella infrastrukturen,

som utbudet av fritidsaktiviteter, skolmåltider och skolidrott, gång- och

cykelvägar m.m. Sociala relationer, social organisation och närområdets

sociokulturella särdrag har också stor betydelse för ungdomars livsstil och

levnadsvanor. 21; 155 Social organisation och sociokulturella förhållanden

påverkar bl.a. ungdomars umgänge med vuxna i området och deras deltagande

i föreningslivet.

I COMPASS har vi studerat kommunernas policy och planer för bättre

folkhälsa, utbudet av idrottsaktiviteter och idrottsanläggningar, möjligheter

till friluftsliv, kommunalt stöd till idrott och friluftsliv samt skolans roll som

en stödjande miljö för hälsa.

I Nykvarn, Salem och Botkyrka, som har högst antal idrottsanläggningar

per 1 000 invånare, hade flickorna högst energiförbrukning för måttlig

och hård fysisk aktivitet. Dessa tre kommuner har också den största andelen

flickor som klarade rekommendationen. Å andra sidan ligger Huddinge

nära Botkyrka i antal idrottsanläggningar per 1 000 invånare men har den

minsta andelen ungdomar som klarade rekommendationen. Huddinge har

minsta antalet föreningar per invånare, men det faktum att föreningarna

varierar mycket i storlek försvårar tolkningen. Även om resultaten inte är

helt entydiga tyder de dock på att närområdets förutsättningar för fysisk

aktivitet har viss betydelse för hur många som uppnår rekommendationen

för fysisk aktivitet.

Det är anmärkningsvärt att en större andel av flickorna klarade rekommendationen

och hade högre energiförbrukning i områden där idrottsanläggningarna

är fler i relation till folkmängden. Kan det vara så att flickor-


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

150

na får bättre ”utrymme” om utbudet är stort? Kommunerna bör inventera behoven

av idrotts- och fritidsanläggningar och undvika nedläggningar.

Policy och mål för ungdomars hälsa inom kommunerna

samt uppföljning

Kommunanalysen i COMPASS visade att Botkyrka och Södertälje, de två

områden som hade de största skillnaderna i inkomst och störst andel lågutbildade,

hade den mest uttalade folkhälsostrategin av alla områden i det

dåvarande Sydvästra sjukvårdsområdet.Att ha mål för barns och ungdomars

hälsa var ganska ovanligt i studieområdet. Utöver Botkyrka och Södertälje

var det bara Nykvarn som hade sådana mål, trots att ungdomars psykiska

hälsa har försämrats samtidigt som förekomsten av övervikt och fetma har

ökat. 1;5 För att komma till rätta med problemen behöver folkhälsoarbetet bli

mer målinriktat. Det är inte ovanligt att man antar mål och program utan

att besluta hur målen ska följas upp. Stockholms stad antog år 2001 ett

ambitiöst idrottspolitiskt program, bl.a. med målsättningen att nå inaktiva

ungdomar och utgå från barns och ungas preferenser. Genom fokusgruppsintervjuer

samlas kunskaper in om ungdomarnas behov och önskemål. Av

resursskäl är uppföljningen begränsad till kundenkäter, dvs. enkäter till personer

som faktiskt besöker anläggningarna. 156 Om man vill lyckas nå inaktiva

ungdomar måste uppsökande verksamhet bedrivas, förslagsvis i samarbete

med skolan. Sedan måste även mer resurser läggas på uppföljning för

att bedöma om målen nås och hur insatserna kan förbättras.

COMPASS-studiens resultat visar inga enkla samband mellan kommunens

policy och planer och ungdomarnas levnadsvanor och hälsa. Det är

inte heller att förvänta, eftersom utgångsläget är så olika i de olika områden

som studerats. Det finns dock god grund för att anta att ett aktivt folkhälsoarbete

är en förutsättning för att befolkningens villkor för en god folkhälsa

ska bli bättre. Vi föreslår därför att kommuner och landsting formulerar mål

och åtgärder för ungdomars levnadsvanor och hälsa samt följer upp dem med lämpliga

indikatorer.

Betydelsen av cykling och promenader

Promenader och cykling för transport och nöje är en viktig del av människors

vardagliga fysiska aktivitet. Forskare i Australien har undersökt vilka

faktorer som har betydelse för människors benägenhet att gå och cykla157, och dessa skulle kunna värderas i ett svenskt perspektiv. De faktorer som

tycks ha betydelse är vägarnas beskaffenhet och därefter trafiktäthet, upplevd

risk för trafikolyckor och den personliga säkerheten, luftföroreningar,

närhet till grönområden samt lämpliga mål för cykelturen eller promenaden,

t.ex. parker och affärer.

I Storbritannien har myndigheter och frivilligorganisationer samverkat i

ett systematiskt arbete för att skapa ett nätverk av cykelvägar. 158 Man drar

slutsatsen att dessa cykelvägar kan få effekter på folkhälsan om de utnyttjas


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

i tillräcklig omfattning. Man ger också förslag på hur utnyttjandet av nätverket

av cykelvägar kan utvärderas.

I ett internationellt perspektiv är möjligheterna till promenader och cykling

goda i sydvästra Storstockholm. Kommunanalysen i COMPASS visade

en hög medvetenhet om betydelsen av säkra cykel- och gångvägar i alla

områden. Även om alla kommuner och stadsdelar angav att invånarna har

god tillgång till grönområden och aktivt arbetar med att förbättra förutsättningarna

för gående och cyklande trafikanter, visar vår studie att en del

återstår att göra. Cirka 15 % av flickorna och 18 % av pojkarna cyklar eller

promenerar aldrig på fritiden, och 17 % av ungdomarna cyklar eller promenerar

aldrig till skolan. 5 % av ungdomarna cyklar eller promenerar aldrig,

vare sig till skolan eller på fritiden.

Andelen som aldrig cyklar eller går till skolan varierar stort mellan kommunerna/stadsdelarna.

Salem har minst andel flickor som aldrig cyklar eller

går till skolan, och Huddinge har störst andel. Bland pojkarna är motsvarande

andel minst i Hägersten och störst i Huddinge. Med tanke på hur

många ungdomar som inte når den rekommenderade mängden fysisk aktivitet,

borde det vara ett självklart mål för kommunerna att alla ungdomar

som själva kan ta sig till och från skolan ska göra det. Kanske skulle det även

medföra att ungdomarna cyklar och går mer på fritiden. Föräldrar och lärare

bör aktivt uppmuntra till detta, och skolvägarna bör vara i ett sådant skick

att föräldrar vågar släppa iväg sina barn. Vi föreslår att kommunerna formulerar

mål om att alla barn och ungdomar som kan gå eller cykla till och från skolan ska

göra det samt skapar nödvändiga förutsättningar. Informationsarbete bör bedrivas för

att öka barns och föräldrars motivation för detta.

Deltagande i organiserad och oorganiserad idrott

Ungefär 78 % av pojkarna och 64 % av flickorna klarade rekommendationen

om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag.

Variationerna mellan kommunerna/stadsdelarna i andelen ungdomar som

uppfyllde rekommendationen var större för flickorna än för pojkarna. Det

fanns stora skillnader mellan områdena när det gäller andelen ungdomar

som var medlemmar i en idrottsförening. Bland flickorna varierade andelen

med en faktor 1,6 och bland pojkarna med en faktor 1,5 mellan de olika

områdena.

År 1990 genomfördes en enkätstudie i stadsdelen Farsta i Stockholm av

högstadie- och gymnasieelevers deltagande i och attityder till idrott och

motion. 159 Bland 240 högstadieelever var 57 % av pojkarna och 49 % av

flickorna medlemmar i någon idrottsförening. I COMPASS var motsvarande

siffror 61 % för pojkar och 46 % för flickor, alltså ganska lika. Detta betyder

att aktiviteter för flickor är eftersatta, och att idrottsföreningar i större

utsträckning borde erbjuda aktiviteter som flickor vill delta i. Farstastudien

visade att den främsta skillnaden mellan pojkar som var med i idrottsföreningar

och icke-medlemmar var att medlemmarna strävade mer efter

151


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

152

framgång i hälsa och fysisk status. Bland flickorna var det medlemmarnas

positiva syn på idrottens sociala värde som främst skilde dem från icke-medlemmar.

Flickorna i Farstastudien som inte var medlemmar i en idrottsförening

hade en mer negativ syn på sin egen kropp.

COMPASS-resultaten visar att var tionde pojke och var femte flicka inte

var fysiskt aktiv, varken i förening eller på egen hand. Två tredjedelar av

flickorna och hälften av pojkarna skulle vilja öka sin fysiska aktivitet. Detta

är ett uttryck för en ändringsbenägenhet som kommunerna bör ta fasta på.

Rätt typ av motivation och insatser skulle kunna få en större andel att bli

fysiskt aktiva.Troligen saknas det aktiviteter som lockar tonåringar som vill

idrotta på lägre ambitionsnivå, vilket också framhållits av idrottsnämnden i

Stockholms stad. 156 Vi rekommenderar därför att kommunerna bör formulera tydliga

mål och kriterier för det ekonomiska stödet till föreningarna. Resurserna bör prioriteras

så att utbudet av aktiviteter i högre grad tilltalar flickor och lågaktiva barn och

ungdomar.

När det gäller att aktivera passiva ungdomar är det viktigt att utgå från

deras önskemål och behov. Vi har kartlagt vilka aktiviteter ungdomarna

skulle vilja delta i men som de inte utövar i dag. Oberoende av aktiviteternas

art och natur bör de ske på ett lustfyllt sätt.Tidigare studier har visat att

påtvingade aktiviteter i ungdomsåren eller deltagande efter övertalning

leder till ett motstånd mot fysisk aktivitet senare i livet. 160 Som påpekats av

idrottsförvaltningen i Stockholms stad finns i dag en brist på ledare inom

idrotten. 156 Dagens ledare är ofta unga eller föräldrar som har svårt att hinna

med ett åtagande utöver vardagens krav. Frågan är därför om en ökad

offentlig satsning på betalda idrotts- och fritidsledare och ett rikt utbud av

aktiviteter bör bli en lika självklar investering för kommunerna som t.ex.

biblioteksverksamheten. Vi rekommenderar att kommunerna regelmässigt undersöker

vilka aktiviteter med inslag av fysisk aktivitet som ungdomar vill delta i.

Särskild hänsyn bör tas till lågaktiva ungdomars önskemål. Kommunerna bör stimulera

till samarbete mellan skolan och idrotts- och friluftsorganisationer.

Skolan som stödjande miljö för fysisk aktivitet och goda matvanor

Kommunanalysen visade att det finns en hög medvetenhet om skolans möjligheter

att vara en stödjande miljö för hälsa. Huddinge och Botkyrka kommuner

jobbar aktivt med detta. I Botkyrka är ungdomarna mest nöjda med

skolmaten (58 %), och även Huddinge ligger på en hög nivå (46 %).

Däremot verkar det behövas ökad uppmärksamhet på frågan i Nykvarn, där

bara 29 % anser att skolmaten oftast eller alltid är bra. Nykvarns ungdomar

är relativt aktiva inom den organiserade idrotten, och då finns det kanske

mindre motivation för skolorna att ha en tydlig hälsofrämjande inriktning.

Familjerna i Nykvarn är också bland de mest välutbildade och resursstarka,

vilket sannolikt betyder att en stor del av ungdomarnas hälsofostran sker i

hemmet.

Bland ungdomarna i COMPASS-studien var det 87 % som oftast åt


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

153

lunch i skolmatsalen. En studie av samma åldersgrupp i Göteborg kommun

och Älvsborgs län från 1996 visade att bara 50 % av pojkarna och 30 % av

flickorna 108 åt sin lunch i skolmatsalen, vilket är en anmärkningsvärt mycket

mindre andel än i COMPASS. Frågan är om skillnaden beror på att skolluncher

har fått mycket uppmärksamhet och förbättrats under senare år,

eller om det finns regionala skillnader. Även när det gäller skolmåltider finns

en del kvar att göra i f.d. Sydvästra sjukvårdsområdet. Skolmåltidsverksamheten

bör följa Livsmedelsverkets riktlinjer för skolluncher.

Enligt Skolverket är syftet med ämnet Idrott och hälsa bl.a. att ”Eleven

ska förstå sambandet mellan mat, motion och hälsa”. 161 För den tiondel av

alla pojkar och den femtedel av alla flickor som i COMPASS angav att de

inte var fysiskt aktiva, vare sig i förening eller på egen hand, är skolidrotten

extra viktig. I praktiken är denna den enda formen av hård fysisk aktivitet

i deras vardagsliv. Över 90 % av ungdomarna angav att de brukar delta i

idrottsundervisningen i skolan. 81 % av pojkarna och 59 % av flickorna

angav att de rörde sig hela tiden under idrottslektionerna. Skolverket har

nyligen slutfört en utvärdering av ämnet Idrott och hälsa, som samstämmigt

med COMPASS visar att pojkars intressen i stor utsträckning styr ämnets

innehåll. 162

Skolverket noterar också i sin utvärdering att elever som är inaktiva på

fritiden i större utsträckning känner sig dåliga och klumpiga i allmänhet.

Detta tyder på att fysiskt inaktiva har låg självkänsla, som vi också har noterat

i COMPASS. I en avhandling från Malmö Högskola 163 visades att daglig

motorikträning i årskurs 1 till 3 kan förbättra barns motoriska färdigheter

väsentligt, speciellt hos barn som har problem med motoriken.Tidig

identifikation och träning av barn skulle på så sätt eventuellt kunna minska

andelen ungdomar som känner sig klumpiga, har låg självkänsla och som

blir fysiskt inaktiva av det skälet i tonåren.Avslutningsvis konstateras i Skolverkets

rapport att det behövs en diskussion om innehållet i ämnet Idrott

och hälsa och en vidareutveckling av ämnets teori och praktik för att kunna

möta barns och ungdomars behov och intressen. Detta måste göras både

nationellt och på kommunal nivå. I skolans arbetsplaner för ämnet Idrott och

hälsa bör flickornas och de mindre aktiva elevernas behov och önskemål uppmärksammas

och tillgodoses i högre grad än tidigare.Vi rekommenderar vidare att läroplanens

nya tillägg om att skolan ska sträva efter att alla elever ska vara fysiskt aktiva

varje skoldag följs. Tillgång till utrustning och redskap i skolan som stimulerar

till fysisk aktivitet kan vara ett led i detta.

Sammanfattningsvis visar COMPASS-resultaten att det finns en del kvar

att göra för skolorna i det tidigare Sydvästra sjukvårdsområdet. Det behövs

en ännu större medvetenhet i skolorna om matvanornas och den fysiska

aktivitetens betydelse för hälsan. Mycket av skolans hälsoundervisning har

koncentrerats på frågor om alkohol, narkotika och tobak. Matlagning och

matens betydelse för hälsan samt konsumentkunskap ingår i ämnet Hemoch

konsumentkunskap, som har ett ganska begränsat utrymme i grundsko-


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

154

lans timplan. 164 Frågan är om skolans undervisning i hem- och konsumentkunskap

har utvecklats i samma takt som snabba samhällsförändringar kräver.

Skolan har en stor uppgift i att vara en motkraft till kommersiella krafter

som styr ungdomar mot en ökad konsumtion av ohälsosamma livsmedel.

I en genomgång av internationella erfarenheter kring arbetet med kostoch

hälsofrågor i skolan understryks att denna inte bara ska utveckla kunskaper

och färdigheter. Skolan ska även belysa sociala och kulturella aspekter

kring mat, öka självtilliten samt ge eleverna en positiv kroppsuppfattning

och gedigen konsumentkunskap. 165 Det behövs också en ökad medvetenhet

hos skolans personal om riskerna för övervikt och fetma bland barn och

ungdomar. Förebyggande insatser under skoldagen ska inte ses åtskilda från

insatser på fritiden.

Stadsdelen Skärholmen betonar i sin verksamhetsplan för 2003 betydelsen

av samverkan mellan skola och föreningsliv med målsättningen att skapa

förutsättningar för ökad fysisk aktivitet bland ungdomar. Skolan har en enastående

möjlighet att identifiera elever som behöver extra stöd för att

komma tillrätta med psykiska och fysiska problem samt osunda levnadsvanor.

I en systematisk litteraturöversikt konstaterade man att det i stor

utsträckning saknas studier som visar att förebyggande program kan minska

förekomsten av fetma i samhället. 166 Det är därför angeläget att nya primärpreventiva

strategier utformas och utvärderas i väl genomförda studier.

Primärprevention är enda möjliga lösningen till det folkhälsoproblem som

fetma utgör i vårt samhälle.

En modell för förståelse av hur övervikt och fetma

utvecklas i en befolkning

För att förstå hur övervikt utvecklas krävs en grundläggande förståelse av

hälsobeteenden som leder till obalans mellan energiintag och energiförbrukning.

Olika teorier har utvecklats inom beteendevetenskapen för att

identifiera faktorer som styr mänskligt beteende.Teorier hjälper oss att identifiera

mål för åtgärder och metoder för att lyckas med förändringsarbetet,

samt vilka utfallsmått som är relevanta för uppföljning och utvärdering.

Strategier för att påverka hälsobeteenden kan utöver hälsoupplysning innefatta

strukturella förändringar inom organisationer, policy, miljöåtgärder,

lagstiftning m.m. Insatserna kan vara integrerade, dvs. spänna från individnivån

till policynivån. 167

Medan de tidiga teorierna framför allt rörde psykologiska processer av

betydelse för människors beteende, har utvecklingen gått mot att i allt högre

grad inkludera miljön som en viktig bestämningsfaktor. När det gäller matvanor

och fysisk aktivitet är det uppenbart att miljön har stor betydelse.Två

teorier eller modeller – social kognitiv teori och social-ekologiska modeller

– har med framgång använts för förståelse av vilka faktorer som bestämmer

matvanor och fysisk aktivitet och för vägledning om lämpliga insatser.


Social kognitiv teori

Enligt denna teori påverkas mänskligt beteende av både personliga faktorer

och miljön. 167 Påverkan är dynamisk och reciprok, alltså ömsesidig – därför

dubbelriktade pilar på bilden (figur 19). Miljön representerar allt som ligger

utanför individen. Dåliga matvanor och fysisk inaktivitet är beteendefaktorer

som ligger till grund för utveckling av övervikt och fetma. Det dagliga

energiöverskottet kan vara mycket lågt men ändå leda till övervikt eller

fetma efter månader eller snarare år.

Miljö

Personliga faktorer

Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

Beteende

Figur 19. En modell för mänskligt beteende enligt social kognitiv teori. 167

Personliga faktorer som har betydelse för utveckling av övervikt är bl.a.

gener, självkänsla, kunskaper, färdigheter, attityder och smak som styr matvanor

och fysisk aktivitet. Miljöfaktorerna finns i lokalsamhället och i familjen

och beskrivs i avsnittet nedan. Miljöfaktorer på övergripande samhällsnivå

finns inom olika politikområden, t.ex. folkhälsopolitik, livsmedelspolitik

och miljöpolitik. Det kan vara lagstiftning som påverkar stadsplanering,

bostadsbyggande, transport, prissättning samt marknadsföring av livsmedel.

Ett centralt begrepp inom teorin är ”self-efficacy” (självtillit), som i det

sammanhanget står för den tillit en person känner till att han eller hon klarar

av en viss aktivitet, t.ex. att vara fysikt aktiv, och att kunna övervinna

hinder för bli det. Självtillit som har stora begreppsmässiga beröringspunkter

med självkänsla, har i ett antal studier visats vara en viktig bestämningsfaktor

för hälsosamma matvanor bland skolbarn och vuxna samt för att sluta

röka. 167 Detta är intressant med tanke på våra fynd i COMPASS, där såväl

bra matvanor, hög fysisk aktivitet, rökfrihet som lågt BMI var kopplade till

en hög självkänsla. Detta tyder i sin tur på att om man vill lyckas med beteendeförändringar

bland barn och ungdomar kan det vara viktigt att aktivt

jobba med att höja deras självkänsla. För hemmet och skolan kan detta vara

en signal om att hitta varje barns starka sidor och inte enbart fokusera på

kunskaper och färdigheter som krävs enligt läroplanen.

155


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

156

Social-ekologiska modeller

En vidareutveckling av miljödimensionen har skett under senare år, då man

inom beteendevetenskapen har vidgat perspektivet ännu mera mot den

fysiska och sociala miljön som bestämningsfaktor för hälsa. Det håller på att

växa fram en konsensus om att insatser på flera nivåer baserade på s.k. ekologiska

modeller är ett lovande sätt att förändra människors beteende i hälsofrämjande

syfte. Än så länge saknas dock tillförlitliga indikatorer för att

utvärdera flernivåinterventioner på ett tillfredsställande sätt. 168 I COMPASS

har ett antal sådana indikatorer testats, bl.a. hur många idrottsanläggningar

det finns i ett område och om kommunerna formulerat mål för barns och

ungdomars hälsa.

Ekologiska modeller kan hjälpa oss att fokusera uppmärksamheten på

miljön som bestämningsfaktor för beteendet och att planera lämpliga åtgärder

riktade mot miljöfaktorer. Ekologiska modeller baseras på antagandet

att beteendet påverkas av faktorer på flera nivåer samtidigt. Dessa är: 1. individuella

faktorer, 2. interpersonella faktorer, t.ex. inom familjen, 3. institutionella

eller organisatoriska faktorer, t.ex. skolan eller arbetsplatsen, 4. faktorer

i lokalsamhället och 5. offentlig politik. 169 Utvecklingen går i dag

emot att integrera insatser på flera nivåer, vilket har visat sig vara effektivt

när det gäller åtgärder mot rökning och i projekt riktade mot hjärt- och

kärlsjukdomar. 168

Swinburn med medarbetare har utvecklat en ekologisk modell för förståelse

av övervikt och fetma i ett samhällsperspektiv, där ett antal bestämningsfaktorer

som är relevanta för överviktsproblematiken har identifierats

(tabell 83). 19;20 I den modellen delas miljön in i en matris, med familjen,

skolan och lokalsamhället respektive fysisk miljö, ekonomiska förhållanden,

policy och sociokulturella förhållanden. Modellen ska kunna användas som

ett instrument för att analysera behov och identifiera problem när det gäller

åtgärder riktade mot övervikt.

Tabell 83 visar hur de studerade faktorerna kan inordnas i Swinburns

och Eggers modell. Att strukturera upp miljöfaktorer på detta sätt kan vara

ett bra hjälpmedel när insatser ska planeras och utvärderas.


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

Tabell 83. Möjliga bestämningsfaktorer i miljön av betydelse för utvecklingen av övervikt i

COMPASS-studien, efter modell av Swinburn och Egger. 20

Miljöfaktorer Fysisk miljö Ekonomiska Policy Sociokulturella

förhållanden förhållanden

Familjen Boendeform och Inkomst. Normer, Moderns

trångboddhet, regler. utbildningsnivå,

tillgänglighet till etnicitet,

nyttig respektive familjetyp,

onyttig mat stöd från

tv/video. föräldrar.

Skolan Skolgård, Skolpeng. Läroplaner, Psykosocialidrottsutrymmen,

riktlinjer för miljö.

skolmatsal, skolmåltider,

kaféer. skolhälsovårdens

funktion.

Lokal- Idrotts- och frilufts Stöd till Mål för barn och Föreningslivets

samhället anläggningar, föreningslivet. ungdomars hälsa, värderingar,

promenad- och idrottspolitiska kommunala,

cykelvägar, program, regler för insatser för

grönområden. föreningsbidrag, barn och

grönstruktur- ungdomar,

program, sociokulturella

cykelstrategi. särdrag.

157


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

158

Rekommendationer till politiker

och tjänstemän inom kommuner

och landsting

• Kommuner och landsting bör formulera mål och åtgärder för ungdomars levnadsvanor

och hälsa samt följa upp dem med lämpliga indikatorer.

• Kommunerna bör inventera behoven av idrotts- och fritidsanläggningar och undvika

nedläggningar.

• Kommunerna bör formulera tydliga mål och kriterier för det ekonomiska stödet till

föreningarna. Resurserna bör prioriteras så att utbudet av aktiviteter i högre grad

tilltalar flickor och lågaktiva barn och ungdomar.

• Kommunerna bör regelmässigt undersöka vilka aktiviteter med inslag av fysisk aktivitet

som ungdomar vill delta i. Särskild hänsyn bör tas till lågaktiva ungdomars

önskemål. Kommunerna bör stimulera till samarbete mellan skolan och idrotts- och

friluftsorganisationer.

• Kommunen bör formulera mål om att alla barn och ungdomar som kan gå eller

cykla till och från skolan ska göra det, samt skapa nödvändiga förutsättningar.

Informationsarbete bör bedrivas för att öka barns och föräldrars motivation för

detta.

• Skolmåltidsverksamheten bör följa Livsmedelsverkets riktlinjer för skolluncher.

• Skolorna bör erbjuda näringsriktig frukost till ungdomar som behöver det.

• Skolorna bör erbjuda frukt under skoldagen.

• Onyttiga livsmedel bör inte finnas i skolan eller i annan kommunal verksamhet för

barn och ungdomar.

• I skolans arbetsplaner för ämnet Idrott och hälsa bör flickornas och de mindre aktiva

elevernas behov och önskemål uppmärksammas och tillgodoses i högre grad än

tidigare.

• Läroplanens tillägg om att skolan ska sträva efter att alla elever ska vara fysiskt aktiva

varje skoldag bör följas.


Diskussion och rekommendationer till beslutsfattare

159


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

160

Referenser

1. SAMHÄLLSMEDICIN STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Folkhälsorapport. Folkhälsan i

Stockholms län. 2003:1. Stockholm: Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting, 2003.

2. WORLD HEALTH ORGANIZATION. World health report 2002. Reducing risks, promoting

healthy life. Geneve:World Health Organization, 2002.

3. SOCIALSTYRELSEN. Folkhälsorapport. Stockholm: Allmänna förlaget, 2001.

4. RASMUSSEN F, JOHANSSON M, AND HANSEN HO. Trends in overweight and obesity

among 18-year-old males in Sweden between 1971 and 1995. Acta Paediatr

1999;88(4):431-437.

5. RASMUSSEN F AND JOHANSSON M. Increase in the prevalence of overweight and obesity

from 1995 to 1998 among 18-year-old males in Sweden. Acta Paediatr 2000;89(7):888-

889.

6. LISSNER L, JOHANSSON S, QVIST J, RÖSSNER S, AND WOLK A. Social mapping of the obesity

epidemic in Sweden. Int J Obes Relat Metab Disord 2000;24:801-805.

7. LANGNASE K, MAST M, AND MULLER MJ. Social class differences in overweight of prepubertal

children in northwest Germany. Int J Obes Relat Metab Disord 2002;26(4):566-572.

8. GNAVI R, SPAGNOLI TD, GALOTTO C, PUGLIESE E, CARTA A, AND CESARI L.

Socioeconomic status, overweight and obesity in prepuberal children: a study in an area

of Northern Italy. Eur J Epidemiol 2000;16(9):797-803.

9. EBBELING CB, PAWLAK DB, AND LUDWIG DS. Childhood obesity: public-health crisis,

common sense cure. Lancet 2002;360(9331):473-482.

10. BOOTH ML, CHEY T, WAKE M, NORTON K, HESKETH K, DOLLMAN J, AND ROBERTSON I.

Change in the prevalence of overweight and obesity among young Australians, 1969-

1997. Am J Clin Nutr 2003;77(1):29-36.

11. ROLLAND-CACHERA MF, CASTETBON K, ARNAULT N, BELLISLE F, ROMANO MC,

LEHINGUE Y, FRELUT ML, AND HERCBERG S. Body mass index in 7-9-y-old French

children: frequency of obesity, overweight and thinness. Int J Obes Relat Metab Disord

2002;26(12):1610-1616.

12. OGDEN CL, FLEGAL KM, CARROLL MD, AND JOHNSON CL. Prevalence and trends in

overweight among US children and adolescents, 1999-2000. JAMA 2002;288(14):1728-

1732.

13. PETERSEN S, BRULIN C, AND BERGSTRÖM E. Increasing prevalence of overweight in

young schoolchildren in Umea, Sweden, from 1986 to 2001. Acta Paediatr

2003;92(7):848-853.

14. BERG IM, SIMONSSON B, BRANTEFOR B, AND RINGQVIST I. Prevalence of overweight

and obesity in children and adolescents in a county in Sweden. Acta Paediatr

2001;90(6):671-676.


Referenser

161

15. MCCARTHY HD, ELLIS SM, AND COLE TJ. Central overweight and obesity in British

youth aged 11-16 years: cross sectional surveys of waist circumference. BMJ

2003;326(7390):624.

16. SINHA R, FISCH G,TEAGUE B,TAMBORLANE WV, BANYAS B, ALLEN K, SAVOYE M,

RIEGER V, TAKSALI S, BARBETTA G, SHERWIN RS, AND CAPRIO S. Prevalence of impaired

glucose tolerance among children and adolescents with marked obesity. N Engl J Med

2002;346(11):802-810.

17. EHTISHAM S, KIRK J, MCEVILLY A, SHAW N, JONES S, ROSE S, MATYKA K, LEE T,

BRITTON SB, AND BARRETT T. Prevalence of type 2 diabetes in children in Birmingham.

BMJ 2001;322(7299):1428.

18. KUMANYIKA S, JEFFERY RW, M ORABIA A, RITENBAUGH C, AND ANTIPATIS VJ. Obesity

prevention: the case for action. Int J Obes Relat Metab Disord 2002;26(3):425-436.

19. SWINBURN B, EGGER G, AND RAZA F. Dissecting obesogenic environments: the development

and application of a framework for identifying and prioritizing environmental

interventions for obesity. Prev Med 1999;29(6 Pt 1):563-570.

20. SWINBURN B AND EGGER G. Preventive strategies against weight gain and obesity. Obes

Rev 2002;3(4):289-301.

21. MACINTYRE S, ELLAWAY A, AND CUMMINS S. Place effects on health: how can we conceptualise,

operationalise and measure them? Soc Sci Med 2002;55(1):125-139.

22. PRENTICE AM AND JEBB SA. Obesity in Britain: gluttony or sloth? BMJ

1995;311(7002):437-439.

23. PRENTICE AM AND JEBB SA. Fast foods, energy density and obesity: a possible mechanistic

link. Obes Rev 2003;4(4):187-194.

24. JORDBRUKSVERKET. Konsumtionen av livsmedel och dess näringsinnehåll. Rapport

2003:6. Jönköping: Jordbruksverket, 2003.

25. CAVADINI C, SIEGA-RIZ AM, AND POPKIN BM. US adolescent food intake trends from

1965 to 1996. Arch Dis Child 2000;83:18–24.

26. GRUND A, KRAUSE H, SIEWERS M, RIECKERT H, AND MULLER MJ. Is TV viewing an

index of physical activity and fitness in overweight and normal weight children?

Public Health Nutr 2001;4(6):1245-1251.

27. HU FB, LI TY, COLDITZ GA,WILLETT WC, AND MANSON JE. Television watching and

other sedentary behaviors in relation to risk of obesity and type 2 diabetes mellitus in

women. JAMA 2003;289(14):1785-1791.

28. GORTMAKER SL, MUST A, SOBOL AM, PETERSON K, COLDITZ GA, AND DIETZ WH.

Television viewing as a cause of increasing obesity among children in the United States,

1986-1990. Arch Pediatr Adolesc Med 1996;150(4):356-362.

29. DIETZ WH. The obesity epidemic in young children. Reduce television viewing and

promote playing. BMJ 2001;322(7282):313-314.

30. COON KA AND TUCKER KL. Television and children's consumption patterns. A review of

the literature. Minerva Pediatr 2002;54(5):423-436.

31. US DEPARTMENT OF HEALTH AND HUMAN SERVICES. Physical Activity and Health: A

report of the Surgeon General. Atlanta, Georgia: US Department of Health and Human

Services, 1996.

32. SCHMITZ KH, JACOBS DR, JR., HONG CP, STEINBERGER J, MORAN A, AND SINAIKO AR.

Association of physical activity with insulin sensitivity in children. Int J Obes Relat Metab

Disord 2002;26(10):1310-1316.

33. WORLD HEALTH ORGANIZATION/FOOD AND AGRICULTURE ORGANIZATION. Diet,

nutrition and the prevention of chronic diseases. Report of a Joint WHO/FAO Expert

Consultation.WHO Technical Report Series 916. Geneva:World Health Organization,

2003.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

162

34. HARSHA DW.The benefits of physical activity in childhood. Am J Med Sci 1995;310

Suppl 1:S109-S113.

35. KATZMARZYK PT, MALINA RM, AND BOUCHARD C. Physical activity, physical fitness and

coronary heart disease risk factors in youth:The Québec family study. Prev Med

1999;29:555-562.

36. KESANIEMI YK, DANFORTH E JR,JENSEN MD, KOPELMAN PG, LEFEBVRE P, AND REEDER

BA. Dose-response issues concerning physical activity and health: an evidence-based

symposium. Med Sci Sports Exerc 2001;33(6 Suppl):S351-S358.

37. PIEHL-AULIN K OCH BRAHM H. Benskörhet förebyggs med fysisk aktivitet, kalcium och

hormoner. Läkartidningen 1999;96:210-214.

38. BRANCA F. Physical activity, diet and skeletal health. Public Health Nutr 1999;2(3A):391-

396.

39. SARIS WH, BLAIR SN,VAN BAAK MA, EATON SB, DAVIES PS, DI PIETRO L, FOGELHOLM

M, RISSANEN A, SCHOELLER D, SWINBURN B,TREMBLAY A,WESTERTERP KR, AND

WYATT H. How much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain?

Outcome of the IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obes Rev

2003;4(2):101-114.

40. ERLICHMAN J, KERBEY AL, AND JAMES WP. Physical activity and its impact on health

outcomes. Paper 2: Prevention of unhealthy weight gain and obesity by physical activity:

an analysis of the evidence. Obes Rev 2002;3(4):273-287.

41. WORLD HEALTH ORGANIZATION. How much physical activity needed to improve and

maintain health. www.who.int/hpr/physactiv/pa.how.much.html Geneva: 2003.

42. CAVILL N, BIDDLE S, AND SALLIS JF. Health-enhancing physical activity for young people:

Statement of the United Kingdom Expert Consensus Conference. Pediatric Exercise Science

2001;13:12-25.

43. STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT. Nationella rekommendationer för fysisk aktivitet.

www.fhi.se/omfhi/verksamhet_fys.asp Stockholm: 2003.

44. DANIELSSON M OCH MARKLUND U. Svenska skolbarns hälsovanor 1997/98.Tabellrapport.

Health Behavior in School-Aged Children. A WHO Collaborative Study.

Rapport nr 2000:5. Stockholm: Folkhälsoinstitutet, 2000.

45. DANIELSSON M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Grundrapport. Health Behaviour

in School-Aged Children A WHO Collaborative Study. Rapport nr 2003:50. Stockholm:

Statens folkhälsoinstitut, 2003.

46. BRATTEBY LE, SANDHAGEN B, FAN H, AND SAMUELSON G. A 7-day activity diary for

assessment of daily energy expenditure validated by the doubly labelled water method in

adolescents. Eur J Clin Nutr 1997;51(9):585-591.

47. WHITAKER RC,WRIGHT JA, PEPE MS, SEIDEL KD, AND DIETZ WH. Predicting obesity

in young adulthood from childhood and parental obesity. N Engl J Med

1997;337(13):869-873.

48. GUO SS,WU W, CHUMLEA WC, AND ROCHE AF. Predicting overweight and obesity in

adulthood from body mass index values in childhood and adolescence. Am J Clin Nutr

2002;76(3):653-658.

49. WORLD HEALTH ORGANIZATION. Health and health behavior among young people.

Health policy for Children and Adolescents (HEPCA) 1. Geneva: World Health

Organization, 2000.

50. EPSTEIN LH, PALUCH RA, KALAKANIS LE, GOLDFIELD GS, CERNY FJ, AND ROEMMICH

JN. How much activity do youth get? A quantitative review of heart-rate measured activity.

Pediatrics 2001;108(3):E44.


Referenser

163

51. KLASSON-HEGGEBO L AND ANDERSSEN SA. Gender and age differences in relation to the

recommendations of physical activity among Norwegian children and youth. Scand J Med

Sci Sports 2003;13(5):293-298.

52. AARNIO M,WINTER T, PELTONEN J, KUJALA UM, AND KAPRIO J. Stability of leisure-time

physical activity during adolescence-a longitudinal study among 16-, 17- and 18-yearold

Finnish youth. Scand J Med Sci Sports 2002;12(3):179-185.

53. WESTERSTÅHL M, BARNEKOW-BERGKVIST M, HEDBERG G, AND JANSSON E. Secular

trends in sports: participation and attitudes among adolescents in Sweden from 1974 to

1995. Acta Paediatr 2003;92(5):602-609.

54. NEUMARK-SZTAINER D, STORY M, HANNAN PJ,THARP T, AND REX J. Factors associated

with changes in physical activity: a cohort study of inactive adolescent girls. Arch Pediatr

Adolesc Med 2003;157(8):803-810.

55. SAMUELSON G. Dietary habits and nutritional status in adolescents over Europe. An overview

of current studies in the Nordic countries. Eur J Clin Nutr 2000;54 Suppl 1:S21-

S28.

56. KESKI-RAHKONEN A, KAPRIO J, RISSANEN A,VIRKKUNEN M, AND ROSE RJ. Breakfast

skipping and health-compromising behaviors in adolescents and adults. Eur J Clin Nutr

2003;57(7):842-853.

57. SIEGA-RIZ AM, POPKIN BM, AND CARSON T.Trends in breakfast consumption for children

in the United States from 1965-1991. Am J Clin Nutr 1998;67(4):748S-756S.

58. BARNPSYKIATRIKOMMITÉN SLUTBETÄNKANDE. SOU 1998:31. Stockholm: Statens offentliga

utredningar, 1998.

59. LAGERBERG D OCH SUNDELIN C. Risk och prognos i socialt arbete med barn.

Forskningsmetoder och resultat. Gothia, Centrum för utvärdering av socialt arbete, 2000.

60. FRENCH SA, STORY M, AND PERRY CL. Self-esteem and obesity in children and adolescents:

a literature review. Obes Res 1995;3(5):479-490.

61. STRAUSS RS. Childhood obesity and self-esteem. Pediatrics 2000;105(1):e15.

62. THOMPSON JK, COOVERT MD, RICHARDS KJ, JOHNSON S, AND CATTARIN J.

Development of body image, eating disturbance, and general psychological functioning

in female adolescents: covariance structure modeling and longitudinal investigations.

Int J Eat Disord 1995;18(3):221-236.

63. EISENBERG ME, NEUMARK-SZTAINER D, AND STORY M. Associations of weight-based

teasing and emotional well-being among adolescents. Arch Pediatr Adolesc Med

2003;157(8):733-738.

64. STUNKARD AJ, FAITH MS, AND ALLISON KC. Depression and obesity. Biol Psychiatry

2003;54(3):330-337.

65. IEVERS-LANDIS CE, BURANT C, DROTAR D, MORGAN L,TRAPL ES, AND KWOH CK.

Social support, knowledge, and self-efficacy as correlates of osteoporosis preventive behaviors

among preadolescent females. J Pediatr Psychol 2003;28(5):335-345.

66. REGERINGEN. Proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. www.regeringen.se Stockholm:

2002.

67. LIVSMEDELSVERKET. Svenska näringsrekommendationer 1997. Rekommendationer för

fett, protein och kolhydrater - för vuxna och barn över tre år. www.slv.se Uppsala: 1997.

68. ENGHARDT BARBIERI H OCH LINDVALL C. De svenska näringsrekommendationerna

översatta till livsmedel - Underlag till generella råd på livsmedels- och måltidsnivå för

friska vuxna. Rapport 2003:1. Uppsala: Livsmedelsverket, 2003.

69. STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT. Förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet.

www.fhi.se/pdf/reg_indikatorhuvud.pdf Stockholm: 2003.

70. STATENS SKOLVERKS FÖRFATTNINGSSAMLING. Förordning om ändring i förordningen

(SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och

fritidshemmet. SKOLFS. 2003:17. Stockholm: Elanders Gotab, 2003.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

164

71. FOLKHÄLSOINSTITUTET OCH STATENS LIVSMEDELSVERK. Nationella mål och strategier för

nutrition 1999-2004. Rapport 1999:19. Stockholm, Uppsala: Folkhälsoinstitutet, Statens

livsmedelsverk, 1999.

72. REGERINGEN. Uppdrag att ta fram ett underlag till en handlingsplan för goda matvanor

och ökad fysisk aktivitet i befolkningen. www.regeringen.se Stockholm: 2004.

73. REGIONPLANE- OCH TRAFIKKONTORET STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Årsstatistik för

Stockholms län 2003. www.rtk.sll/stat/index.htm Stockholm: 2003.

74. REGIONPLANE- OCH TRAFIKKONTORET STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Barn och deras

familjer i Stockholms län år 2000. Rapport 1:2002. Stockholm: Regionplane- och trafikkontoret,

Stockholms läns landsting, 2002.

75. REGIONPLANE- OCH TRAFIKKONTORET STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING. Kommunstatistik,

Områdesdata. www.rtk.sll.se/publikationer/index.htm Stockholm: 2003.

76. HOUTKOOPER LB, GOING SB, LOHMAN TG, ROCHE AF, AND VAN LOAN M. Bioelectrical

impedance estimation of fat-free body mass in children and youth: a cross-validation

study. J Appl Physiol 1992;72(1):366-373.

77. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. Bakgrundsfakta till Arbetsmarknads- och Utbildningsstatistiken.

En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning 1990-

1999. LOUISE. Rapport 2002:2. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Avdelningen för

Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik, 2002.

78. STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING,LANDSTINGETS HÄLSOVÅRD OCH FOLKHÄLSOINSTITUTET.

Hälsovanor hos skolbarn i Stockholms län 1993.Teknisk rapport.WHO Collaborative

study. Grön Rapport T 240. Stockholm: Stockholms läns Landsting, Landstingets hälsovård

och Folkhälsoinstitutet, 1993.

79. WORLD HEALTH ORGANIZATION. Preventing and managing the global epidemic. Report

of a WHO Consultation on obesity. Geneva:World Health Organization, 1998.

80. COLE TJ, BELLIZZI MC, FLEGAL KM, AND DIETZ WH. Establishing a standard definition

for child overweight and obesity worldwide: international survey. BMJ 2000;320(7244):

1240-1243.

81. MUST A, DALLAL GE, AND DIETZ WH. Reference data for obesity: 85th and 95th percentiles

of body mass index (wt/ht2) and triceps skinfold thickness. Am J Clin Nutr

1991;53(4):839-846.

82. KUCZMARSKI RJ AND FLEGAL KM. Criteria for definition of overweight in transition:

background and recommendations for the United States. Am J Clin Nutr 2000;72(5):

1074-1081.

83. RJL SYSTEMS. www.rjlsystems.com Clinton Township, Michigan, USA: 2003.

84. RAND CS, RESNICK JL, AND SELDMAN RS. Assessment of socially acceptable body sizes

by university students. Obes Res 1997;5(5):425-429.

85. OUVINEN-BIRGERSTAM P. Identitetsutveckling hos barn – En jämförelse mellan finska,

jugoslaviska och svenska barn. Doktorsavhandling. Lund: Studentlitteratur, 1984.

86. OUVINEN-BIRGERSTAM P. Jag tycker jag är. Manual. Stockholm: Psykologiförlaget AB,

1999.

87. WESTERTERP KR. Assessment of physical activity level in relation to obesity: current evidence

and research issues. Med Sci Sports Exerc 1999;31(11 Suppl):S522-S525.

88. BOUTEN CV,VERBOEKET-VAN DE VENNE WP,WESTERTERP KR,VERDUIN M, AND

JANSSEN JD. Daily physical activity assessment: comparison between movement registration

and doubly labeled water. J Appl Physiol 1996;81(2):1019-1026.

89. JOHNSON RK, RUSS J, AND GORAN MI. Physical activity related energy expenditure in

children by doubly labeled water as compared with the Caltrac accelerometer. Int J Obes

Relat Metab Disord 1998;22(11):1046-1052.


Referenser

165

90. WELK GJ AND CORBIN CB. The validity of the Tritrac-R3D Activity Monitor for the

assessment of physical activity in children. Res Q Exerc Sport 1995;66(3):202-209.

91. STAYHEALTHY INC. www.stayhealthy.com Monrovia, California, USA: 2003.

92. LAMMING P OCH TRANQUIST J. Sätt Sverige i rörelse, fritiden. Rapport 2002:15.

Folkhälsoinstitutet, 2002.

93. REGERINGEN. Proposition 2001/02:14. Hälsa lärande och trygghet. www.regeringen.se

Stockholm: 2001.

94. LIVSMEDELSVERKET. Riktlinjer för skolluncher. Uppsala: Livsmedelsverket, 2001.

95. KYLE UG, GREMION G, GENTON L, SLOSMAN DO, GOLAY A, AND PICHARD C. Physical

activity and fat-free and fat mass by bioelectrical impedance in 3853 adults. Med Sci

Sports Exerc 2001;33(4):576-584.

96. LAMONTE MJ AND AINSWORTH BE. Quantifying energy expenditure and physical activity

in the context of dose response. Med Sci Sports Exerc 2001;33(6 Suppl):S370-S378.

97. EKELUND U, YNGVE A, AND SJÖSTRÖM M. Total daily energy expenditure and patterns of

physical activity in adolescents assessed by two different methods. Scand J Med Sci Sports

1999;9(5):257-264.

98. BRATTEBY LE, SANDHAGEN B, LÖTBORN M, AND SAMUELSON G. Daily energy expenditure

and physical activity assessed by an activity diary in 374 randomly selected 15-yearold

adolescents. Eur J Clin Nutr 1997;51(9):592-600.

99. CRAIG CL, MARSHALL AL, SJÖSTRÖM M, BAUMAN AE, BOOTH ML, AINSWORTH BE,

PRATT M, EKELUND U, YNGVE A, SALLIS JF, AND OJA P. International physical activity

questionnaire: 12-country reliability and validity. Med Sci Sports Exerc 2003;35(8):1381-

1395.

100. BRENER ND, BILLY JO, AND GRADY WR. Assessment of factors affecting the validity of

self-reported health-risk behavior among adolescents: evidence from the scientific literature.

J Adolesc Health 2003;33(6):436-457.

101. HU FB. Dietary pattern analysis: a new direction in nutritional epidemiology. Curr Opin

Lipidol 2002;13(1):3-9.

102. MAST M, LANGNASE K, LABITZKE K, BRUSE U, PREUSS U, AND MULLER MJ. Use of BMI

as a measure of overweight and obesity in a field study on 5-7 year old children. Eur J

Nutr 2002;41(2):61-67.

103. REILLY JJ, DOROSTY AR, AND EMMETT PM. Identification of the obese child: adequacy

of the body mass index for clinical practice and epidemiology. Int J Obes Relat Metab

Disord 2000;24(12):1623-1627.

104. ROWLANDS AV, INGLEDEW DK, AND ESTON RG. The effect of type of physical activity

measure on the relationship between body fatness and habitual physical activity in children:

a meta-analysis. Ann Hum Biol 2000;27(5):479-497.

105. GORTMAKER SL, PETERSON K,WIECHA J, SOBOL AM, DIXIT S, FOX MK, AND LAIRD N.

Reducing obesity via a school-based interdisciplinary intervention among youth: Planet

Health. Arch Pediatr Adolesc Med 1999;153(4):409-418.

106. PRATT M, MACERA CA, AND BLANTON C. Levels of physical activity and inactivity in

children and adults in the United States: current evidence and research issues. Med Sci

Sports Exerc 1999;31(11 Suppl):S526-S533.

107. EISENMANN JC, BARTEE RT, AND WANG MQ. Physical activity,TV viewing, and weight

in U.S. youth: 1999 Youth Risk Behavior Survey. Obes Res 2002;10(5):379-385.

108. HÖGLUND D, SAMUELSON G, AND MARK A. Food habits in Swedish adolescents in relation

to socioeconomic conditions. Eur J Clin Nutr 1998;52(11):784-789.

109. RUXTON CH AND KIRK TR. Breakfast: a review of associations with measures of dietary

intake, physiology and biochemistry. Br J Nutr 1997;78(2):199-213.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

166

110. POST-SKAGEGÅRD M, SAMUELSON G, KARLSTRÖM B, MOHSEN R, BERGLUND L, AND

BRATTEBY LE. Changes in food habits in healthy Swedish adolescents during the transition

from adolescence to adulthood. Eur J Clin Nutr 2002;56(6):532-538.

111. BERKEY CS, ROCKETT HR, GILLMAN MW, FIELD AE, AND COLDITZ GA. Longitudinal

study of skipping breakfast and weight change in adolescents. Int J Obes Relat Metab

Disord 2003;27(10):1258-1266.

112. POLLITT E AND MATHEWS R. Breakfast and cognition: an integrative summary. Am J Clin

Nutr 1998;67(4):804S-813S.

113. LIVSMEDELSVERKET. Riksmaten 1997-98. Kostvanor och näringsintag i Sverige. Uppsala:

Livsmedelsverket, 2002.

114. SAMUELSON G, BRATTEBY LE, ENGHARDT H, AND HEDGREN M. Food habits and energy

and nutrient intake in Swedish adolescents approaching the year 2000. Acta Paediatr Suppl

1996;415:1-19.

115. ROOS EB, HIRVONEN T, MIKKILA V, KARVONEN S, AND RIMPELA M. Household educational

level as a determinant of consumption of raw vegetables among male and female

adolescents. Prev Med 2001;33(4):282-291.

116. VIDEON TM AND MANNING CK. Influences on adolescent eating patterns: the importance

of family meals. J Adolesc Health 2003;32(5):365-373.

117. NEUMARK-SZTAINER D, WALL M, PERRY C, AND STORY M. Correlates of fruit and vegetable

intake among adolescents. Findings from Project EAT. Prev Med 2003;37(3):198-

208.

118. GUILLON MS, CROCQ MA, AND BAILEY PE. The relationship between self-esteem and

psychiatric disorders in adolescents. Eur Psychiatry 2003;18(2):59-62.

119. REDDY R, RHODES JE, AND MULHALL P.The influence of teacher support on student

adjustment in the middle school years: a latent growth curve study. Dev Psychopathol

2003;15(1):119-138.

120. HWANG P OCH NILSSON B. Utvecklingspsykologi. Från foster till vuxen. Stockholm:

Natur och Kultur, 1995.

121. WICHSTRÖM L. Self-concept development during adolescence. Do American truths hold

for Norweigians? In: Aspaas, Skoe, von der Lippe, eds. Personality development in adolescence.

A cross national and life span perspective., pp 99-122. London: Routledge, 1998.

122. UTTER J, NEUMARK-SZTAINER D, WALL M, AND STORY M. Reading magazine articles

about dieting and associated weight control behaviors among adolescents. J Adolesc Health

2003;32(1):78-82.

123. GROESZ LM, LEVINE MP, AND MURNEN SK. The effect of experimental presentation of

thin media images on body satisfaction: a meta-analytic review. Int J Eat Disord

2002;31(1):1-16.

124. STICE E, MAXFIELD J, AND WELLS T. Adverse effects of social pressure to be thin on

young women: an experimental investigation of the effects of "fat talk". Int J Eat Disord

2003;34(1):108-117.

125. KALTIALA-HEINO R, KAUTIAINEN S,VIRTANEN SM, RIMPELA A, AND RIMPELA M.

Has the adolescents' weight concern increased over 20 years? Eur J Public Health

2003;13(1):4-10.

126. OLDENBURG CEM, COTTEN-OLDENBURG NU, AND RASMUSSEN F. Ethnic differences in

being overweight and obesity among male military conscripts born in Sweden between

1973 and 1975. Eur J Public Health 1999;9:146-148.

127. LAHMANN PH, LISSNER L, GULLBERG B, AND BERGLUND G. Differences in body fat and

central adiposity between Swedes and European immigrants: the Malmo Diet and

Cancer Study. Obes Res 2000;8(9):620-631.


Referenser

167

128. GROTH MV, FAGT S, AND BRONDSTED L. Social determinants of dietary habits in

Denmark. Eur J Clin Nutr 2001;55(11):959-966.

129. LINDSTRÖM M, HANSON BS,WIRFÄLT E, AND ÖSTERGREN PO. Socioeconomic differences

in the consumption of vegetables, fruit and fruit juices.The influence of psychosocial

factors. Eur J Public Health 2001;11(1):51-59.

130. LUDWIG DS, PETERSON KE, AND GORTMAKER SL. Relation between consumption of

sugar-sweetened drinks and childhood obesity: a prospective, observational analysis.

Lancet 2001;357(9255):505-508.

131. HARNACK L, STANG J, AND STORY M. Soft drink consumption among US children and

adolescents: nutritional consequences. J Am Diet Assoc 1999;99(4):436-441.

132. KUBIK MY, LYTLE LA, HANNAN PJ, PERRY CL, AND STORY M. The association of the

school food environment with dietary behaviors of young adolescents.

Am J Public Health 2003;93(7):1168-1173.

133. VIOQUE J,TORRES A, AND QUILES J. Time spent watching television, sleep duration and

obesity in adults living in Valencia, Spain. Int J Obes Relat Metab Disord 2000;24(12):1683-

1688.

134. LOWRY R,WECHSLER H, GALUSKA DA, FULTON JE, AND KANN L. Television viewing

and its associations with overweight, sedentary lifestyle, and insufficient consumption of

fruits and vegetables among US high school students: differences by race, ethnicity, and

gender. J Sch Health 2002;72(10):413-421.

135. PROCTOR MH, MOORE LL, GAO D, CUPPLES LA, BRADLEE ML, HOOD MY, AND

ELLISON RC. Television viewing and change in body fat from preschool to early adolescence:The

Framingham Children's Study. Int J Obes Relat Metab Disord 2003;27(7):827-

833.

136. UTTER J, NEUMARK-SZTAINER D, JEFFERY R, AND STORY M. Couch potatoes or french

fries: are sedentary behaviors associated with body mass index, physical activity, and dietary

behaviors among adolescents? J Am Diet Assoc 2003;103(10):1298-1305.

137. EDITORIAL. Promoting healthy weight - the new environmental frontier. Health Promotion

International 2003;18:1-3.

138. LANDESINSTITUT FÜR DEN ÖFFENTLICHEN GESUNDHEITSDIENST NRW. Health inequalities

in Europe and the situation on disadvantaged groups. Report no 16. 2003.

139. SCHMITZ K AND JEFFERY R. Prevention of Obesity. In:Wadden TA, Stunkard AJ, eds.

Handbook of obesity Treatment, New York: The Guilford Press, 2002.

140. STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT. Regeringsuppdrag om hälsoinformation / hälsokommunikation.

Delrapport. www.fhi.se Stockholm: 2003.

141. POWER C AND MATTHEWS S. Origins of health inequalities in a national population

sample. Lancet 1997;350(9091):1584-1589.

142. LISSAU-LUND-SORENSEN I AND SORENSEN TI. Prospective study of the influence of social

factors in childhood on risk of overweight in young adulthood. Int J Obes Relat Metab

Disord 1992;16(3):169-175.

143. MACKENBACH JP AND BAKKER MJ. Tackling socioeconomic inequalities in health: analysis

of European experiences. Lancet 2003;362(9393):1409-1414.

144. SOBAL J. Obesity and socioeconomic status: a framework for examining relationships between

physical and social variables. Med Anthropol 1991;13(3):231-247.

145. GUTIERREZ-FISAC JL, REGIDOR E, BANEGAS BJR, AND RODRIGUEZ AF.The size of obesity

differences associated with educational level in Spain, 1987 and 1995/97. J Epidemiol

Community Health 2002;56(6):457-460.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

168

146. GORTMAKER SL, MUST A, PERRIN JM, SOBOL AM, AND DIETZ WH. Social and economic

consequences of overweight in adolescence and young adulthood. N Engl J Med

1993;329(14):1008-1012.

147. AVERETT S AND KORENMAN S. Black-white differences in social and economic consequences

of obesity. Int J Obes Relat Metab Disord 1999;23(2):166-173.

148. PAERATAKUL S,WHITE MA,WILLIAMSON DA, RYAN DH, AND BRAY GA. Sex, race/ethnicity,

socioeconomic status, and BMI in relation to self-perception of overweight. Obes

Res 2002;10(5):345-350.

149. SOCIALDEPARTEMENTET. Barns och ungdomars välfärd. Antologi från kommittén

Välfärdsbokslut. SOU 2001:55. Stockholm: Socialdepartementet, 2001.

150. ROSENDAHL KI, GALANTI MR, GILLJAM H, AND AHLBOM A. Smoking mothers and snuffing

fathers: behavioural influences on youth tobacco use in a Swedish cohort. Tob

Control 2003;12(1):74-78.

151. BJARNASON T, DAVIDAVICIENE AG, MILLER P, NOCIAR A, PAVLAKIS A, AND STERGAR E.

Family structure and adolescent cigarette smoking in eleven European countries.

Addiction 2003;98(6):815-824.

152. HEDIN A OCH KÄLLESTÅL C. Kunskapsbaserat folkhälsoarbete, del 1. Rapport 2002:22.

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut, 2002.

153. ELLAWAY A, ANDERSON A, AND MACINTYRE S. Does area of residence affect body size

and shape? Int J Obes Relat Metab Disord 1997;21(4):304-308.

154. SUNDQUIST J, MALMSTRÖM M, AND JOHANSSON SE. Cardiovascular risk factors and the

neighbourhood environment: a multilevel analysis. Int J Epidemiol 1999;28(5):841-845.

155. LEVENTHAL T AND BROOKS-GUNN J. The neighborhoods they live in: the effects of

neighborhood residence on child and adolescent outcomes. Psychol Bull 2000;126(2):

309-337.

156. STOCKHOLMS STAD,IDROTTSFÖRVALTNINGEN. www.stockholm.se/idrott Stockholm: 2003.

157. PIKORA T, GILES-CORTI B, BULL F, JAMROZIK K, AND DONOVAN R. Developing a framework

for assessment of the environmental determinants of walking and cycling. Soc Sci

Med 2003;56(8):1693-1703.

158. LAWLOR DA, NESS AR, COPE AM, DAVIS A, INSALL P, AND RIDDOCH C. The challenges

of evaluating environmental interventions to increase population levels of physical activity:

the case of the UK National Cycle Network. J Epidemiol Community Health 2003;

57(2):96-101.

159. ELOFSSON S. Varför är ungdomar med i idrottsförening? : En studie av ungdomar i Farsta.

Stockholm: Socialhögskolan, Stockholms Universitet, 1994.

160. TAYLOR WC, BLAIR SN, CUMMINGS SS,WUN CC, AND MALINA RM. Childhood and

adolescent physical activity patterns and adult physical activity.

Med Sci Sports Exerc 1999;31(1):118-123.

161. SKOLVERKET. Kursplaner och betygskriterier för ämnet Idrott och hälsa. www.skolverket.se

Stockholm: 2003.

162. SKOLVERKET. Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor - en utvärdering av läget hösten

2002. www.skolverket.se Stockholm: 2003.

163. ERICSSON I. Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. Malmö studies in

educational sciences, Doktorsavhandling No.6, Malmö Högskola, 2003.

164. SKOLVERKET. Kursplaner och betygskriterier för ämnet Hem- och konsumentkunskap.

www.skolverket.se Stockholm: 2003.

165. PEREZ-RODRIGO C AND ARANCETA J. Nutrition education in schools: experiences and

challenges. Eur J Clin Nutr 2003;57 Suppl 1:S82-S85.


Referenser

169

166. STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK UTVÄRDERING. Fetma - problem och åtgärder.

SBU-rapport 160. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2002.

167. BARANOWSKI T, PERRY CL, PARCEL GS. How individuals, environment, and health behavior

interact. Social cognitive theory. In: Glantz K, Rimer BK, Lewis FM, eds. Health

behavior and health education, San Fransisco: Jossey-Bass Publishers, 2002.

168. SALLIS JF, OWEN N. Ecological models of health behavior. In: Glantz K, Rimer BK,

Lewis FM, eds. Health behavior and health education, San Fransisco: Jossey-Bass Publishers,

2002.

169. STOKOLS D.Translating social ecological theory into guidelines for community health

promotion. Am J Health Promot 1996;10(4):282-298.

170. SCHOFIELD WN. Predicting basal metabolic rate, new standards and review of previous

work. Hum Nutr Clin Nutr 1985;39 Suppl 1:5-41.


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

170

Granskning av vågar och längdmätare

Appendix

Samtliga vågar och längdmätare som användes på skolorna granskades före

studiestarten. Granskningen gick till så att sex skolbarn på varje skola, tre

flickor och tre pojkar, mättes och vägdes med både skolans och projektets

instrument. Projektets egna vågar var elektroniska av märket BWB-800r,

och projektets egna längdmätare var av märket ”Personmått” från Hyssna

Limfog AB. Om granskningen visade större systematiska viktavvikelser än

0,2 kg användes projektets egna vågar under hälsoundersökningen.Vid systematiska

längdavvikelser större än 0,5 cm användes projektets egna längdmätare.

Fysisk aktivitet enligt energiförbrukning

Kroppens basala energiomsättning (BMR) skattades enligt följande formler 170:

BMR = 0,074 × Vikt (kg) + 2,754 (MJ/dag) för pojkar

BMR = 0,056 × Vikt (kg) + 2,898 (MJ/dag) för flickor

Därefter beräknades den dagliga energiförbrukningen med hjälp av olika

PAR-värden (Physical Activity Ratio = energiförbrukning för fysisk aktivitet/BMR)

för olika aktivitetsnivåer i aktivitetsdagboken respektive enkätsvaren

enligt Bratteby 1997. 46

Aktivitetsdagbok:

Aktivitetsnivå enligt dagboken PAR-värde

1. Sömn 0,95

2. Sittande 1,5

3. Stående 2,0

4. Gående inomhus 2,8

5. Gående utomhus 3,3

6. Lätt aktivitet 4,4

7. Måttlig aktivitet 6,5

8. Hård aktivitet 10,0

9. Maximal aktivitet 15,0


Enkätsvar:

PAR-värde

Aktivitetsnivå enligt enkäten Motsvarande aktivitetsnivå enligt dagboken

1. Sömn 1 0,95

2. Sittande 2 1,50

3. Lätt fysisk aktivitet 3 och 4 2,43

4. Måttlig fysisk aktivitet 5, 6 och 7 4,13

5. Hård fysisk aktivitet 8 och 9 11,95

De olika PAR-värdena för enkäten är viktade med hänsyn till fördelningen

i tid mellan aktivitetsdagbokens nio aktivitetsnivåer.

Energivärdena beräknas genom att man multiplicerar PAR med BMR.

Bland-Altman plot (måttlig fysisk aktivitet)

Differens i energiförbrukning mellan dagbok och enkät 2 för måttlig fysisk aktivitet

10

5

0

-3

0 1 2 3 4 5 6

Medelvärde i energiförbrukning av dagbok och enkät 2 för måttlig fysisisk aktivitet

Appendix

171


Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar

172

Bland-Altman plot (hård fysisk aktivitet)

Differens i energiförbrukning mellan dagbok och enkät 2 för hård fysisk aktivitet

20

10

0

-10

0 2 4 6 8 10

Medelvärde i energiförbrukning av dagbok och enkät 2 för hård fysisk aktivitet

More magazines by this user
Similar magazines