Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 19
var mest aktuellt i den senare. Det etiska perspektivet aktualiserades vid ett flertal
tillfällen, exempelvis när jag kände att det vore oetiskt att inte delge mina kunskaper om
bland annat smittvägar för hiv och andra sexuellt överförda infektioner.
Tolkningsprocessen
[A]tt tolka är en social process där såväl forskaren som dess möte
med forskningsfältet ingår i ett politiskt färgat rum, som ständigt
ifrågasätts och utmanas (Maynard & Purvis 1994: 7). 12
En del av den samhällsvetenskapliga forskning som undersökt hur människor förstår sig
själva och sin identitet visar hur de (myt)bilder och föreställningar som florerar i
samhället formar människors berättelser om sig själva. Detta är ofta en smärtsam
process, inte minst för kvinnor. Sociologen Elina Oinas (1998) har låtit en grupp
kvinnor göra ett så kallat minnesarbete där deras egna personliga historier rekonstrueras.
Hon beskriver hur feminiseringen inte skedde ”automatiskt”, utan innebar en lång
förhandling där kvinnorna drog sig till minnes hur de både kämpade emot och upplevde
sin tillblivelse som kvinna som något skrämmande och smärtsamt. Att bli kvinna eller
man är således vare sig något som sker automatiskt eller något som finns med sedan
födseln. Tvärtom är det något vi successivt tränas att bli, och som en del av denna
process bestraffas vi för alla eventuella ”könsfel”.
Att undersöka människors sexuella erfarenheter, föreställningar och förväntningar
handlar således i mångt och mycket om att undersöka människors föreställningar om sig
själva, om identitet och självbild. Detta är i sin tur något som hela tiden skapas. Vi blir
till som subjekt genom att känna igen oss i och förhålla oss till en rad kulturellt
förmedlade föreställningar om vilka vi är; vi ”skapar” oss själva som män, kvinnor,
svenskar, invandrare, heterosexuella eller homosexuella. Valmöjligheten i vårt
identitetsskapande är dock begränsad. Det finns oftast en tydlig gräns för vad som anses
vara ”rätt” eller ”fel” beteende, normalt eller avvikande eller till och med vad som anses
vara naturligt eller onaturligt. Den kulturella repertoaren utifrån vilken människor
skapar sin identitet är följaktligen strukturerad av en rad olika maktrelationer: mellan
män och kvinnor, mellan olika socialgrupper, mellan olika etniska grupper och olika
sexualiteter. Detta innebär att identiteter formas i relation till det omgivande samhället
och dess maktförhållanden (Allen, 1994). Eller, som Nora Rätzel (1997: 74, e.ö.)
uttrycker det: ”samhällets generella maktstrukturer omformas till individuella sätt att
förstå sig själv och andra”.
Ungdomarnas egna berättelser och samtal om kärlek och sexualitet kan således sättas i
en större kontext och förstås utifrån en struktur i vilken språk, makt och sociala
strukturer är nära sammanlänkade. Ken Plummer skriver om hur människors berättelser
om sexualitet delvis handlar om gränsdragningar och utmanande av nya territorier.
Samtidigt, hävdar han, är dessa berättelser ofta, kanske till och med för det mesta,
”konservativa och bevarande av det dominanta synsättet” (Plummer, 1995: 178, e.ö.).
Plummers ”dominanta synsätt” påminner om det som brukar kallas för diskurser.
Diskurser både begränsar och möjliggör vårt sätt att se och förstå världen, ”de gör det
möjligt att säga och tänka vissa saker hellre än andra” (Jackson, 1998: 47, e.ö.).
12 Egen översättning. I fortsättningen kommer eget översatta citat markeras med e.ö.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT