Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 45
Att reducera partnerval till en fråga om redan klara och tydliga kulturer eller traditioner
verkar således vara att förenkla en komplex verklighet som ständigt är under förändring
och konfrontation. Ungdomarnas olika erfarenheter vittnar således om både kontinuitet,
motstånd och förändring. Kulturella praktiker bland olika etniska minoriteter är aldrig,
som Sharpe och O’Donnel (2000:99) poängterar, en fråga om en separat minoritetskultur,
lika lite som det skulle ske en direkt absorbering av en majoritetskultur. Snarare
handlar det om nya kulturella praktiker som utvecklas i relation till det omgivande
samhället, och de maktrelationer som detta innefattar.
Förortens och rasismens gränser
För många av ungdomarna var det inte nödvändigtvis familjen, släkten eller ”kulturen”
som satte gränsen för deras val av partner. En kille, som vid upprepade tillfällen talade
om hur det inte spelade någon roll vad hans flickvän hade för bakgrund, konstaterade
ändå att de flesta av hans flickvänner hittills varit invandrartjejer. När han senare
funderar kring framtiden säger han också att han tror att hans framtida hustru kommer
att vara en invandrartjej. På liknande sätt talade flera av tjejerna om att de gärna skulle
vara tillsammans med svenska killar, men att de inte träffat någon eller att ingen svensk
kille verkat vara intresserad av dem. Av ”någon anledning blir det bara så”, säger en
iransk tjej och hon fortsätter:
K: Jag har alltid varit ute efter svenska killar, men de har aldrig
uppmärksammat mig, så det har liksom aldrig blivit, jag vet faktiskt
inte varför …
Anna: Varför tror du att det är så?
K: Jag har ingen aning, det undrar jag också, jag har ingen aning,
eftersom jag ju umgicks med svenska tjejer, det var ju dem jag
liksom umgicks med, men det spelade ingen roll vart vi gick, vilka
vi var med, så var det alltid utlänningarna som drogs till mig och
svenskarna drogs till mina svenska tjejkompisar. Trots att jag
kanske var intresserad av dem och visade det klart och tydligt va,
men nej…, så jag har bara haft utländska pojkvänner.
(tjej, ei)
En annan iransk tjej berättar att hon aldrig har varit tillsammans med en svensk kille,
utom när hon gick på högstadiet:
Anna: Varför tror du att det är så?
I: Jag vet faktiskt inte, det har bara aldrig hänt.
Anna: Nej …
I: För invandrarkillar är lite mer, inte så här mogna kan man inte
säga, men jag är inte den typen av tjej som går fram till en kille,
och det har aldrig hänt att en svensk kille kommit fram till mig.
Anna: Mm…
I: Så då har det automatiskt bara blivit så att det har varit
invandrarkillar, för det har bara varit invandrarkillar som kommit
fram till mig. Och har det varit några svenska killar som har stött
på mig, då har det varit någon full snubbe på krogen eller nåt och
det är inte precis nåt man dras till … men visst tycker jag att
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT