Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 51
Trots att sexualiteten är så närvarande är den svår att fånga. Anthony Giddens (1995)
skriver i Intimitetens omvandling om hur han upptäckte att han ”lika mycket skrev om
kärlek, och om genus eller kön”, trots att hans syfte var att skriva om sex. Sexualiteten
är invävd i vårt vardagsliv på ett sätt som gör det omöjligt att fånga dess betydelse
utanför detta. I min analys tar jag avstamp i de diskussioner kring kön och sexualitet
som förts inom ramen för feministisk teori. Idén om att ”det personliga är politiskt” har
satt sin prägel på mycket av den feministiska forskningen om sexualitet. Detta
perspektiv belyser hur våra sexuella erfarenheter, som ofta upplevs eller tolkas som
personliga och privata, egentligen ingår i en kollektiv erfarenhet.
Makt, kön och sexualitet kan sägas vara tre centrala begrepp för feministisk forskning.
Feministiska forskare har problematiserat begreppet kön genom att ifrågasätta
”patriarkala sanningar” som förklarar kvinnors underordning med natur, biologi eller
psykologi. De har utmanat föreställningar om att kvinnor skulle vara mindre tänkande,
mer känslosamma eller stå närmare naturen än män och förklarat till exempel kvinnovåld
och mäns kontroll över kvinnor med en maktordning där män är överordnade
kvinnor. En stor del av feministisk forskning har handlat om att visa hur samhället både
är organiserat efter kön och hur samhället fortsätter att (åter)skapa olika förutsättningar
för kvinnors och mäns levnadsvillkor.
Idag står diskurser kring kön och sexualitet ofta i fokus inom feministisk forskning.
Denna forskning syftar till att undersöka de processer vari betydelser av kön och
sexualitet konstrueras, det vill säga hur könet och sexualiteten formas av samhället.
Makten ligger i att definiera och sätta gränser för vad som är ”normalt”, ”naturligt” eller
”önskvärt.” Att säga att sexualiteten är socialt konstruerad innebär att sexuella känslor,
praktiker eller olika sexuella identiteter inte kan hänföras på något bortom det sociala,
utan måste förstås som en produkt av sociala och historiska krafter (se t.ex. Richardsson,
1993). På så sätt blir sexualitet inte något som är biologiskt förutbestämt och för alltid
givet. Tvärtom, så är det genom att förstå personliga, intima erfarenheter som sociala
som det blir möjligt att påverka och förändra sexuella relationer (Jackson, 1998). En del
forskare menar dessutom att könsidentiteten först och främst bör förstås som
performativ; det vill säga, att vi genom ständigt upprepade handlingar upprätthåller en
identitet och det är i själva upprepandet som den får sin status som ”normal” (se Butler,
1990).
Att kön och sexualitet är socialt format och formbart blir tydligt i ett historiskt
perspektiv. Ken Plummer (1996) skriver till exempel om hur sociala rörelser genom
historien har lagt grunden för nya ”sexuella berättelser” som förändrat synen på både
könsidentiteter och sexuella identiteter. För att illustrera sina tankegångar belyser han
dels homosexuellas kamp för sina sociala, politiska och ekonomiska rättigheter, dels
kvinnorörelsens kamp för en omdefinition av kvinnlig sexualitet. På liknande sätt kan
man se hur föreställningar om ”kvinnans natur” har skiftat genom historien och hur
synen på vad som är kvinnligt och manligt ser olika ut i olika samhällen. Andra faktorer
som medverkat till en ny syn på kön och sexualitet, inte minst i väst, är den teknologiska
utvecklingen. Med den har det redan instabila förhållandet mellan reproduktion och
sexualitet förskjutits något: heterosexualitetens ”nödvändighet” är inte längre uppenbar.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT