Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

66 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
1996: 155, e.ö.). Rasismen skapar således inte bara avsky och hat utan även en stark
åtrå, ibland nästan en längtan efter att få vara den andre. Denna längtan, beundran och
åtrå tar sig ofta sexualiserade uttryck. Ett tydligt exempel är turistbranschens bilder av
andra kulturer som exotiska och åtråvärda. Författaren Bell Hooks skriver:
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
Det är precis denna längtan efter […] njutning som har gjort att det
vita västerlandet har upprätthållit det ”primitiva” som en
romantisk fantasi och fortsatt sökandet efter ett äkta primitivt
paradis, oavsett om denna plats är ett land eller en kropp, en mörk
kontinent eller mörk hud… 29
Flera studier av populärkultur visar också hur rasrelaterade subtexter sprids genom
porträttering av färgade män som ”farliga våldtäktsmän”, ”sexuella objekt” (tabubelagd
åtrå för den självständiga vita kvinnan) eller ”maktgalna manschauvinister” (Mulinari,
2000: 7). Kärleksrelationer över etniska gränser skildras nästan alltid (även i historier
med lyckliga slut) som fyllda av problem och näst intill oöverstigliga konflikter.
Rasismens janusansikte är följaktligen ständigt närvarande och porträtterar rasialiserade,
underordnade grupper som både ”besvärliga” och ” begärliga”(Hammarén, 2001: 237).
Åtrå, sexualitet och kön är således centrala inslag i rasistiska ideologier. Den farliga och
hotfulla kraften gestaltas samtidigt som lockande, ofta sexig och spännande. Rasismforskaren
Paul Gilroy (1993b: 197) menar att gränsdragningen mellan olika etniska
grupper görs naturlig och självklar just genom föreställningar om deras och våra
könsrelationer. Den rasistiska diskursen anspelar därmed på föreställningen om kön och
sexualitet som något biologiskt förutbestämt. Därigenom återspeglar sexuella eller
könsrelaterade skillnader mellan olika etniska grupper ofta autentiska markörer: bilden
av ”dom andra” som verkligen annorlunda naturaliseras eller normaliseras genom
föreställningen om sexualitet och könsrelationer. Den heterosexuella kärnfamiljen blir,
så att säga, en plats för nationell eller etnisk reproduktion. Andra forskare har poängterat
att det underförstått är heterosexuella kvinnor och män som åsyftas. Homosexualitet och
andra sexualiteter utmanar därmed inte bara föreställningar om den ”korrekta” könsidentiteten,
utan även etniska gränsdragningar (Nagel, 1998).
Vid en närmare granskning kan vi se flera uttryck för hur könsförtryck och sexualitet
exploaterats för att upprätthålla ”rasrelationer”. Ett exempel kan hämtas från den period
i USA när lynchning av svarta män var vanligt förekommande. Där legitimerades ofta
denna rutinmässiga avrättning med berättelser om hur svarta män våldtagit och sexuellt
trakasserat vita kvinnor (Davis, 1981; Ware, 1995). Genom att anspela på ett
återkommande tema i rasismens historia, där svarta män porträtteras som ”hypermaskulina”
med en omåttlig och aggressiv sexualitet (Mulinari, 2000), pekades svarta
män ut som en stor samhällsfara och ett hot mot de vita kvinnornas säkerhet. På
motsvarande sätt beskrevs svarta kvinnor som överdrivet sexuellt aktiva och som
sexuellt tillgängliga för vita män. Rasismen varierar och tar sig olika uttryck i olika
historiska sammanhang och idag kan vi se hur det viktorianska idealet för vit
medelklasskvinnlighet bytts ut mot en modern vit kvinnlighet som är både mer jämställd
och sexuellt ”frigjord”. Chilla Bulbeck beskriver denna utveckling:
29 Hooks citerad i Ware (1997:133, e.ö.).