Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 69
rätt att fritt välja partners och att vara sexuellt aktiva. Synen på invandrartjejer som offer
för sina familjer eller sin kultur genomsyrar såväl mediala som politiska och andra
sociala sammanhang. I en konferensinbjudan om ”Unga kvinnors fri- och rättigheter”
våren 2001 stod följande att läsa:
Vem hjälper de unga kvinnor uppväxta i Sverige som hamnar mitt i
kollisionen mellan vårt ”jämställda”, demokratiska, sekulariserade
samhälle och tusenåriga traditioner kring heder, hämnd, mord och
moral? Tycker vi det är okej att unga kvinnor i Sverige fråntas
rätten till att själva välja sin man, välja sitt yrke, välja sin framtid?
Att de förnekas sin fria vilja? Att de får sin frihet beskuren, att de
misshandlas, dödas, att de behandlas som om deras liv och framtid
inte tillhörde dem själva?
Invandrarkvinnan beskrivs således alltjämt som ett offer, ”inlåst och bortgift mot sin
vilja i tonåren”, utsatt för rykten och straffad om hon utmanar familjens ära och heder.
Begreppen ”ära” och ”skam” är centrala för många kulturforskare. Inom antropologi och
religionshistoria har begreppsparet ofta diskuterats i fråga om familjens heder, där
hustrun, dottern eller systern bär ansvaret för att anpassa sig till rådande normer och för
att inte utsätta familjen för skam. Den ära som upprätthålls är mannens (eller den
patriarkala familjens) ära. Kvinnans uppgift är att värna om den genom att vara ”fri från
skam/ärbar”. En del forskare har poängterat att ära/skam är två viktiga organiseringsprinciper
i stort sett hela världen och att alla samhällen har sina egna definitioner av vad
som är ärbart och vad som inte är det. Andra poängterar att medan skam främst är knutet
till samhällen där släktskap och andra mellanmänskliga relationer är högt värderade, så
har olika samhällen haft olika principer för moral, och hos en del kan det ge utslag i
form av skuld snarare än skam (Mørck, 1996: 182-4).
För att understryka att etniska gränsdragningar hela tiden utmanas och omskapas talar
kritiska feministiska etnicitetsforskare om kvinnans symboliska position i det etniska
kollektivet:
Kvinnors anständighet används för att markera åtskillnad mellan de
som tillhör kollektivet och de som inte tillhör. Kvinnor ses också
som kollektivets ”kulturbärare”, som de som för kulturen vidare till
kommande generationer, och den korrekta kontrollen av kvinnan i
form av äktenskap och skilsmässa försäkrar att barn som föds av
dessa kvinnor inte bara befinner sig biologiskt utan även symboliskt
inom kollektivets gränser. 32
Kvinnan som symbol för det etniska, religiösa eller det nationella blir tydligt i alla de
sammanhang där en beslöjad kvinna får symbolisera det ”muslimska”. Ett annat konkret
exempel som brukar nämnas i dessa sammanhang är våldtäkter i krig, där en våldtäkt på
fiendens kvinna blir ett sätt att skända fiendenationen (se Zarkov, 1995).
Om kvinnor fungerar som symboler för det nationella får vi ett annat perspektiv på
debatten om utsatta unga invandrarkvinnor: de skapas som motbilder till det svenska.
32 Yuval-Davis citerad i Espin (1996: 89, e.ö.).
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT