Modell för fysikuppsatser - Åbo Akademi

Modell för fysikuppsatser
Förnamn Efternamn, 12345
Kandidatuppsats i fysik
Handledare: Förnamn Efternamn
Institutionen för naturvetenskaper
Åbo Akademi
28 januari 2013

Innehåll
Innehåll
i
1 Allmänt 1
2 Några exempel på matematiska formler 1
2.1 Fysikaliska storheter och specialtecken . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
2.2 Ekvationer inne i text . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
2.3 Ekvationer på egen rad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
2.4 Matriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
2.4.1 Matriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
2.4.2 Styckvis denierade funktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
3 Tabeller och gurer 4
3.1 Tabeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
3.2 Figurer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
4 Kompilering 5
4.1 Förberedelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
4.2 Kompilering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
4.3 Finslipning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Referenser 8
i

1 Allmänt
Att skriva vetenskaplig text i L A TEX är i princip mycket enkelt. Att skriva själva
texten med formler, bilder och tabeller är rätt okomplicerat. Det som kan vålla problem
är att få en hygglig struktur. Denna modell är gjord för att kunna fungera som
botten till en uppsats, det vill säga man kan ta den här len, ersätta titel och namn
och sedan börja ersätta texten med sin egen uppsats.
I början av den okompilerade versionen av denna text nns en hel del koder, som
inte syns i den kompilerade versionen. De här koderna denierar hur den kompilerade
versionen av texten kommer att se ut. I den här modellen är koden skriven så
att den färdiga texten i rimlig grad motsvarar Åbo Akademis rekommendationer [1].
Koden är försedd med kommentarer, som förklarar vad de olika delarna gör, för att
det skall vara möjligt att ändra på den vid behov. Den här mallen är i första hand
avsedd för kandidatuppsatser, men kan också användas till gradu eller labbrapporter
(efter små modikationer).
När man skriver vetenskaplig text måste man noggrant redovisa alla källor man
har använt. Detta gäller både texter, bilder och tabeller. Källor behöver dock inte
anges för sådant som kan anses vara allmän kunskap eller självklarheter. I praktiken
kan detta dock göras på många olika sätt. Ett system, som kan användas, är att
en referens efter en punkt avser era meningar, en referens före punkt avser hela
meningen och en referens i en mening avser ordet före referensen. En referens efter
sista punkten i ett stycke avser då hela stycket eller ända till föregående referens i
stycket. [2]
2 Några exempel på matematiska formler
Matematiska formler är relativt enkla att skriva, så fort man har lärt sig några
grundläggande saker. Denna text kommer endast att behandla några illustrativa
exempel, om det visar sig att man behöver någonting mera avancerat är man tvungen
att ta mera avancerad litteratur till hjälp. Referenserna [3,4] är till stor hjälp, Google
fungerar förstås också...
2.1 Fysikaliska storheter och specialtecken
Enskilda fysikaliska storheter får man genom att skriva dollartecken på bägge sidor.
Massan betecknas alltså m, som fås genom att skriva $m$. Energin blir E och så
vidare. När man skriver mellan två dollartecken benner man sig i ett matematik
läge, viket innebär att man inte kan skriva normal text. Därför måste man se till
1

att endast de matematiska uttrycken benner sig mellan dollartecknen. Ibland blir
symbolerna i ett utryck (ab) tätt hoppackade, då kan ett litet mellanrum införas
med \, (a b) eller ett större mellanrum med \ (a b). Det nns förstås också en rad
andra mellanrum, men man klarar sig ganska långt med de här två. Observera också
att \\ innebär ett radbyte.
Grekiska symboler får man fram genom att skriva \ och sedan bokstavens engelska
namn, till exempel αβγδɛεψφϕ. Genom att skriva namnet med första bokstaven
stor får man de stora bokstäverna, till exempel ∆ΓΨΦ. Det nns även många andra
symboler ◦ • ± ∓ ≠ ≥ ≤ × · ⃗x → ⇒ ∼ ≈ . Märk att vissa normala tecken
är specialtecken i LaTeX, då måste man skriva in ett extra bakstreck (\) för att
få fram dem. Till exempel tecknen &$%#_{} har alla specialanvändning och fås
bara fram med hjälp av \. En mera utförlig lista över specialtecken nns på sidan
75 i referens [4]. Utländska specialtecken skrivs som é à ñ £ ô ç ³ ø æ. Det är också
möjligt att sätta prickar på ¤väd ¤so ¤m hël¤st...
2.2 Ekvationer inne i text
Matematiska uttryck inne i texten skrivs lämpligen genom att omge formeln med
dollartecken ($), till exempel c = √ a 2 + b 2 . När man har uttryck med parenteser,
till exempel a ( b
+ d) , måste \right) och \left( användas för att få parentesernas
c
storlek rätt. Om man skriver ett uttryck som tar mycket utrymme är det möjligt att
avståndet mellan raderna förändras, vilket kan se otrevligt ut. Detta kan förhindras
genom att skriva \smash före ekvationen, i princip skadar det inte att gör detta före
(
varje ekvation man skriver inne i en text. Ett exempel
a b )
. Att skriva ekvationer
γ
inne i texten är någonting man i allmänhet skall undvika, att skriva ekvationen på
en egen rad är nästan alltid att föredra.
2.3 Ekvationer på egen rad
Ekvationer, som kommer på egen rad med nummer, skriver man enligt
E = mc 2 [5]. (1)
Kom ihåg att ekvationer bara är en annan form av text och därför skall ha skiljetecken
som alla andra typer av text. Genom att skriva in en \label i ekvationen kan
man nu referera till ekvation 1 när som helst. Det är också möjligt att få ekvationer
2

utan nummer genom att skriva
m =
även om det inte är att rekommendera.
m 0
√
1 − v2
c 2 [5],
Om man skriver era ekvationer under varandra kan man få det att se mera symmetriskt
ut genom att använda sig av align istället för equation. Då använder man
sig av & för att ange vilka tecken som skall komma ovanför varandra. Två exempel
på detta är
och
2.4 Matriser
2.4.1 Matriser
∮
S
E · n da = 1 ɛ 0
∫
V
ρ dv (2)
∇ · E = 1 ɛ 0
ρ (3)
∂E x
∂x + ∂E y
∂y + ∂E z
∂z = 1 ɛ 0
ρ [6] (4)
a = b c + d
b
+ e f . (5)
Det nns sex olika sorters matriser i LaTeX
( ) [ ] { }
1 2
3 4 , 1 2 1 2 1 2
, , ,
3 4 3 4 3 4
∥ 1 2
∥∥∥∥ ∣3 4∣ och 1 2
3 4∥ . (6)
Dessa fungerar ända upp till 10 × 10 matriser, vilket borde vara tillräckligt för det
esta situationer. Det går också att skriva matriser enligt
⎛
⎜
⎝
a b c
d e f
g h i
⎞
⎟
⎠ , (7)
determinanter fås genom att använda \left|... \right| etc. Det är upp till var och en
att själv bestämma vilken metod man använder.Symboler inne i matriser går också
3

a, man kan till exempel skriva
⎛
⎞
p 11 p 12 . . . p 1n
p 21 p 22 . . . p 2n
⎜
⎝ . .
...
⎟
. ⎠ . (8)
p m1 p m2 . . . p mn
2.4.2 Styckvis denierade funktioner
Styckvis denierade funktioner går att skriva på ett liknande sätt,
{
a + b om x ≤ 0
|x| =
a om x > 0.
(9)
Det är antagligen mera praktiskt att skriva denna typ av funktioner med hjälp av
3 Tabeller och gurer
3.1 Tabeller
⎧
⎨ n/2 om n är jämn
f(n) =
⎩−(n + 1)/2 om n är udda.
Det nns många alternativ när man gör tabeller. Tabell 1 är bara ett exempel, för
mera alternativ kan den intresserade se på sidan 46 och framåt i referens [4] eller
avsnitt 2.10 i referens [3]. Tyvärr kan man inte ange exakt var en tabell eller gur
skall placeras, man kan bara ge riktlinjer...
(10)
Tabell 1: Tabeller har en textstump och en löpande numrering. Tabelltexten kommer
automatiskt ovanför tabellen.
Rubrik 1 Rubrik 2 Rubrik 3
Dittan Dattan Nåt annat
E = mc 2 F ⃗ = m⃗a
3.2 Figurer
När man lägger in gurer i ett LaTeX-dokument har man er alternativ, antingen
använder man sig av jpg-, png-, pdf- och mps-bilder (eps bilder är också möjliga
om man använder packetet epstopdf) eller så använder man sig av ps- och epsbilder.
Om man använder jpg/png/pdf bilder måste man kompilera med pdfLaTeX.
4

Om man använder eps bilder måste man kompilera med LaTeX. Skillnaden mellan
pdfLaTeX och LaTeX kommer att behandlas i kapitel 4. För att lägga in en gur
måste man spara den, i ett lämpligt format, i samma mapp som .tex len. Därefter
är det bara att kopiera koden från gur 1 och ersätta lämpliga delar med egen text.
Om man behöver ändra en bilds format kan till exempel GIMP användas.
Figur 1: En meteorit som träade jordatmosfären 29.12.06 kl 6:42. Bildtexten kommer
automatiskt nedanför bilden. Kom ihåg att bildtexten bör vara så pass ingående att det
går att förstå bilden utan att läsa resten av texten.
Bildens storlek kan anges som bredden på texten eller en andel av den, som i gur 1.
Det går också att ange bredden i till exempel centimeter eller millimeter, men det
är knappast praktiskt.
4 Kompilering
4.1 Förberedelser
Den som inte använder Linux måste installera en LaTeX-kompilator för att kunna
använda LaTeX. På en Windows dator gör man detta genom att ladda ner och installera
programmet MiKTeX. På en Mac kan man troligtvis använda MacTeX.
Om man använder en editor gjord för LaTeX, till exempel Texmaker, WinEdt eller
LEd, kan man ofta kompilera len genom att trycka på en knapp. Dessa editorer kan
vara mycket praktiska, men det är ändå nyttigt att känna till hur man kompilerar
manuellt. När man skriver LaTeX-ler kan man använda i stort sett vilket textbehandlings
program som helst, till exempel Wordpad fungera även om till exempel
5

Notepad++ fungerar bättre. Avancerade textbehandlingsprogram, som till exempel
Word, fungerar nog också, men man måste se till att spara len som plain text. I
en Linux nns det en hel uppsjö med lämpliga program, det är bara att prova sig
fram. Kom ihåg att lens namn måste sluta med .tex för att det skall fungera!
För att kunna kompilera manuellt måste man få fram en terminal. Om man använder
Linux kan man hitta den i menyerna i nedre vänstra hörnet. Om man använder
XP trycker man på Start, sedan på Run och efter det skriver man cmd. I senare
versioner av Windows får man fram en terminal genom att gå till mappen som innehåller
.tex len, trycka Shift+högra musknappen och sedan välja Open command
prompt here. Den som använder något annat operativsystem bör kontrollera på
nätet eller fråga någon som kan... Oavsett operativsystem måste man sedan ta sig
fram till mappen där .tex len nns, förutsatt att man inte har öppnat sin terminal
i rätt mapp. Genom att skriva dir (ls i Linux) ser man de tillgängliga lerna i en
mapp. Med hjälp av cd lens namn går man till en mapp. (Observera att Linux
datorer har skillnad på stora och små bokstäver medan Windows inte har det.) Om
man skriver cd .. går man ett steg bakåt. Om man i Windows skriver E: går man
till skivan E, som till exempel kan vara ett USB-minne.
4.2 Kompilering
Om man har använt ps och eps bilder måste man kompilera med kommandot latex
Modell → bibtex modell → latex Modell, förutsatt att len man kompilerar heter
Modell.tex. Detta leder till att man får en kompilerad l som heter Modell.dvi,
som man kan använda under arbetets gång. Om man är nöjd med dvi len och vill
göra den till en pdf skriver man först dvips -ta4 Modell -o Modell.ps och sedan
skriver man ps2pdf Modell.ps Modell.pdf.
Ifall jpg/png... bilder har använts kompilerar man istället genom att skriva pdatex
Modell → bibtex modell → pdatex Modell, vilket direkt ger en pdf. Det är
upp till var och en att bestämma vilken metod man använder. Fördelarna med att
använda latex är att man kan få lite bättre kvalitet på gurerna och att dvi len
kan vara enklare att arbeta med. Med pdatex får man enklare kommandon och
man behöver inte vara orolig för att saker förändras när man gör om till pdf.
När man försöker kompilera en LaTeX-l händer det allt som oftast att LaTeX stöter
på ett problem, till följd av att man gjort någonting fel. Det som händer då är att
kompileringen slutar halvvägs och LaTeX visar ett felmeddelande, som berättar på
vilken rad problemet nns. När detta händer noterar man på vilken rad problemet
6

nns sedan trycker man på enter så att kompileringen körs till slut därefter går man
till den ifrågavarande raden och åtgärdar felet. När man kompilerar en LaTeX-l
bör man alltid kompilera den två gånger för att alla numreringar skall bli rätt.
4.3 Finslipning
När man har texten färdig nns det ett par saker man bör göra innan man lämnar
in sin uppsats. Det första är att kontrollera avstavningen. Oftast blir den rätt,
men ibland gör LaTeX misstag som måste rättas till. Börja alltid från början av
dokumentet, annars kan det uppstå mycket extra arbete. Om man skriver kandidatuppsats
kan ordet endast avstavas mellan kandidat och uppsats. Om man skriver
kandidatuppsats kan LaTeX inte avstava ordet överhuvudtaget. Skriv endast in dessa
kommandon om det behövs, eftersom de annars försvårar kompileringen i onödan.
Därefter bör man se efter så att inget stycke börjar med en rad längs ner på en sida eller
slutar med en rad högst upp på en sida. Ett stycke som börjar längst ner på en sida
kan åtgärdas genom att man skriver \newpage före stycket och därmed tvingar över
hela stycket till nästa sida. Ett stycke som sluta med en rad högst upp på en sida är
besvärligare att åtgärda. En möjlighet är att skiva \enlargethispage{\baselineskip}
före det aktuella stycket. Detta gör den föregående sidan lite längre så att hela
stycket ryms. Det är även möjligt att skriva \enlargethispage{-\baselineskip} före
stycket så att den föregående sidan blir kortare och era rader kommer över till
följande sida. Det nns även andra metoder, men dessa bör lösa de esta problem.
Kontrollera också så att bilder och tabeller nns på ungefär rätt plats. Om så inte
sker kan man påverka bildens eller tabellens position genom att ytta koden som
ger bilden eller tabellen i .tex-len.
7

Referenser
[1] M. Söderbacka och J. Wennström, Guide för uppsatser och avhandlingar. Lärcentret
och Datacentralen vid Åbo Akademi, , 2007, hämtad 15.06.2011.
[2] E. Walla, Så skriver du bättre tekniska rapporter., 2 uppl. (Studentlitteratur,
Lund, 2004), s. 6578.
[3] LaTeX. Wikibooks, , hämtad
15.06.2011.
[4] T. Oetiker, H. Partl, I. Hyna och E. Schlegl, The Not So Short Introduction to
LaTeX. ,
2011, hämtad 15.06.2011.
[5] A. Einstein, Does the Inertia of a Body Depend Upon Its Energy Content?
Annalen der Physik 18, 639 (1905).
[6] J. R. Reitz, F. J. Milford och R. W. Christy, Foundations of Electromagnetic
Theory. (Adison-Wesley, Reading, 1979), s. 3437.
8