Porsche 997 GTS på utflykt till fyra svenska ... - Gran Turismo

PÅ SPANING I PORSCHELANDET
TEXT: ERIC LUND.
FOTO: PETER GUNNARS.
PERRY
LARS-GÖRAN
Kvartetten
som svängde
SVEN-ÅKE
RALLY-HARRY
Tusentals svenskar äger en Porsche, lever med Porsche, drömmer om
Fyra av dem fick besök av en vit 911 i extrasaltat utförande.
Porsche. Sedan finns de för vilka Porsche är ett yrke – och en passion.
I bilen satt en vetgirig redaktör och en blixtsnabb fotograf.
58 59

PÅ SPANING I PORSCHELANDET
PERRY
ANDERSSON
Född 1939. Började som mekaniker
vid VW-återförsäljaren i Eskilstuna
1955. Startade Perrys Motor 1962.
Det finns vita fläckar på Perry Anderssons
karta. Till exempel har han aldrig skruvat
med en Porsche 959. Men för övrigt har han
täckt in det mesta av rally- och gatbilar när
det gäller Porsche, från 356 till 993.
Som frilansande tävlingsmekaniker
åt Björn Waldegård och Åke "Bryggarn"
Andersson, samt åtskilliga andra tävlingssugna
proffs och amatörer har han rest jorden
runt. I det utbyggda och ytterst prydliga
villagarage som är hans och sonen Dicks
arbetsplats har tusentals bilar passerat revy.
– Under Björns mest aktiva år hade
vi ofta fabriksbilarna här i Strömsholm för
underhåll och förberedelse. Innan Carrera
RS -73 blev offentlig körde Björn den i tester.
Vi skötte till och med hans Lancia Stratos,
men det var ett undantag.
Gamle racerföraren Jürgen Barth var
tävlingschef och kontaktperson i Stuttgart.
– Det var enkelt att jobba med tyskarna,
de var entusiaster och besjälade precis som
vi. Det blev åtskilliga besök på fabriken.
Lite tävlande på egen hand har det
också blivit, både med 911 och VW Typ 1.
Men nyare Porschegenerationer, "de vattenskadade"
(vätskekylda) vill han helst slippa.
– Vi har varken verktyg eller kunskap,
och tidiga 996 var ju rena katastrofen. De
läckte både olja och vatten, ofta samtidigt.
I dag handlar verksamheten till stor del
om att bistå bilägare som kör historiskt rally,
men basen är trots det vanliga gatbilar.
– Våra kunder är sådana som sålt några tavlor eller obligationer och förverkligat
drömmen om en Porsche. Det är inte så många andra bilar i vettiga
prisklasser som håller värdet som en gammal 911. Vad gäller körbarhet håller
jag nog modellerna 1984–1989 högst, de är tillräckligt moderna för att funka i
vardagslag och tillräckligt gamla för att vara välbyggda. I synnerhet från och med
årsmodell 1987, då den nya G50-växellådan kom.
Hur är det då med modellens lynniga vägegenskaper, är 911 verkligen så
svårkörd som vissa motorjournalister påstår?
– Per Eklund tyckte aldrig om att köra 911, men exempelvis Per-Inge Walfridsson
förstår inte vad det svåra består i. Jag tror att ganska många kan köra
snabbt med en 911, men för att ta ut det sista krävs talang utöver det vanliga.
RALLY-HARRY
BENGTSSON
Blunda, luta dig tillbaka och försök
frammana den perfekta bakgrundsfonden för en
Porsche 911. Kanske landar dina tankar i depån vid
Spa-Francorchamps eller framför Hôtel de Paris i
Monte Carlo. Måhända ser du en Aralmack längs
autobahn eller en solstänkt strandväg i Kalifornien.
Men tillåt mig att komma med ett annat förslag:
en röd stuga med vita knutar, snickarglädje och en
berså där det serveras bryggkaffe och hallontårta.
De första bilarna av märket Porsche sägs ha
kommit till Sverige 1948, samma år som 356 började
tillverkas. Under en period på 1980-talet lär Sverige
ha varit det Porschetätaste landet per capita och
den svenska Porscheklubben är än i dag världens
fjärde största i absoluta tal räknat.
Hur många svenskar har inte någon gång ägt
en Porsche 911, eller levt i en familj där modellen
förekommer? Den lilla bilen med pannkaksmotor
längst bak är på samma gång en exklusiv, snudd på
oåtkomlig gestalt och ett stycke bilkultur som skär
genom folklagren. Det finns en 911 för alla. Nästan.
Den här dammigt varma sommardagen reser vi ut
i landet iklädda den sista inkarnationen (forts.)
Född 1928. Rallydebuterade 1950. Anställdes 1955 vid försäljningsavdelningen
hos Porsche- och VW-importören.
1954 körde Harry Bengtsson sitt första rally med en Porsche, men inte förrän
52 år senare fick han chansen att ratta en 911 i tävling. Det var i den
moderna upplagan av Midnattssolsrallyt, då evenemanget förvandlats till
en klassikerdrabbning. Men 1954 var
det blodigt allvar och efter ett par år i
en Volkswagen Typ 1 fick Rally-Harry
(smeknamnet kan han tacka en löpsedelsmakare
på Aftonbladet för) chansen
att köra 356 Super 1300. Senare
samma säsong erbjöd Porsches tyska
tävlingschef, Huschke von Hanstein, en
plats i ett lopp på Nürburgring.
– Jag kände inte alls till banan,
men åkte dit ett par dagar i förväg
och gjorde av med 50-60 D-mark på
allmänhetens körning. Det kostade en
D-mark per varv. På kvalet hade jag
andra bästa tid och på tävlingen tog
jag starten och ledde ett par varv. Men
en Osca välte i Schwedenkreuz och
jag snurrade i oljespillet. Kom trots det
femma, inför 500 000 åskådare …
Porsche 356 och Volkswagen
Typ 1 blev de främsta redskapen i
Rally-Harry Bengtssons tävlingskarriär
(1950–1965) som var framgångsrik
både i Sverige och utomlands. Men
parallellt odlade han karriären som
bilhandlare inom Scania-Vabis, den
dåvarande generalagenten för både
Porsche och VW. Bland annat som chef
för anläggningen vid Lindhagensplan
i Stockholm, en adress som senare
renodlades och blev legendarisk för
Porscheverksamheten.
– Helt klart hjälpte rally- och racingverksamheten
till att sälja bilar. På den
tiden var det dessutom många amatörer
som köpte Porsche för att tävla och
redan på 1950-talet engagerades jag
av Porscheklubben som instruktör på
Gelleråsen.
1961 kom ett telegram från Stuttgart
med förfrågan om Harry Bengtsson
kunde tänka sig att ha fabriksföraren
Hans-Joachim Walther som kartläsare
i Midnattssolsrallyt. På den tiden kunde
man nämligen räkna EM-poäng vare sig man satt i förarsätet eller höll i kartan,
och den tyska stjärnan var inget vidare på gruskörning.
– Det var ett roligt uppdrag, men jag ställde som krav att få använda
min vanliga 356 och inte Walthers Carrera som jag bedömde skulle ha
spunnit bort sig med all kraft på gruset. Tyvärr ledde ett språkligt missförstånd
till att vi körde fel på en transport och fick en massa straffprickar, men
han fick i alla fall sina EM-poäng.
– När sedan Walther ville åka Jyväskylärallyt krävde jag att få köra
Volkswagen i stället, Porschen hade inte klarat de dåliga vägarna. Dessutom
satte vi våra båda kartläsare i en egen tävlingsbil med startnumret före oss.
Vid varje transportsträcka väntade de in oss så att vi inte skulle köra fel …
"Jag kände inte
till Nürburgring
men gjorde av med
50–60 D-mark
på allmänhetens
körning. Vid
kvalet fick jag
sedan andra
bästa tid."
60 61

PÅ SPANING I PORSCHELANDET
Sven-Åke Enochsson
bidrog till
att rycka upp
försäljningen ur
1970-talskrisen.
Massor av läckra
bilder på Carrera
GTS och andra 911
kan du ladda ned
från granturismo
magazine.se.
" Vid ett möte
satte mina chefer
i halsen då jag
beställde 50
nya 911 på ett
bräde."
SVEN-ÅKE
ENOCHSSON
Född 1940. Anställdes 1966 vid försäljningsavdelningen för
Volkswagen inom Scania-Vabis. Är i dag pensionär men arbetar
bland annat åt Volkswagen med Team Biogas och STCC.
1975 såldes 34 nya Porsche i Sverige, ett bottennapp som visserligen
förbyttes i framgång redan året efter tack vare introduktionen av den billiga
924-modellen. Men faktum kvarstod, det glansfulla märket var ur slag.
– Det var inte tider för ett märke som Porsche, samhällsklimatet var
helt fel, säger Sven-Åke Enochsson som då var marknadschef för Audi och
Volkswagen i Sverige och sedermera fick överta ansvaret också för Porsche.
– Jag hade en idé om att bilda ett separat, hängivet team som bara
skulle arbeta med Porsche. Dessutom reducerade jag antalet återförsäljare,
dittills hade i princip alla Audi- och VW-handlare sålt märket.
Sven-Åke Enochssons satsning bar frukt, med draghjälp från de nya
vindar som blåste i samhället på 1980-talet. Det var plötsligt inte fult att
tjäna pengar eller synas i exklusiva fordon.
– 1985 sålde vi 455 bilar och särskilt 911 var urstark. Vid ett styrelsemöte
där Porsches exportchef deltog satte mina chefer i halsen då jag på
ett bräde beställde 50 stycken 911. Samtidigt startade vi import av fabrikens
tjänstebilar, parallellt sålde vi cirka 400 nästan nya Porsche. Att Stig
Malm döpte 911 till "börsmoppe" var faktiskt inte någon nackdel för oss.
– Vi hade i princip ingen marknadsföringsbudget, men till exempel
kunde vi utnyttja ett par gratisannonser om året som storkunderna Audi och
VW fått i morgontidningarna. Det gav stor genklang när lilla Porsche plötsligt
syntes på helsidor i DN och Svenskan. Dessutom med kaxiga budskap.
1991 blev Porscheimporten ett dotterbolag (i stället för att bara vara en
division) till Svenska Volkswagen och Sven-Åke Enochsson fick vd-jobbet.
– Sedan steg räntan till 500 procent. Vi hade kundorder på 60 stycken
911 Speedster vilka samtliga avbokades. Det var ingen rolig tid.
Sven-Åke Enochsson fick i stället uppgiften att bygga upp en ny organisation
för Audi i Sverige. Den epoken blev än mer betydelsefull. Sven-Åke
fick följa och även själv bidra till Audis resa från sömnigt märke till ett av de
mest prestigeladdade. Men när frågan om att på nytt bli vd för Porsche i
Sverige under en övergångsperiod kom 2007 kunde han förstås inte tacka
nej. Att han sedan krönte karriären med att etablera Bentley och Lamborghini
på den svenska marknaden – det är en helt annan historia.
av 2000-talets 911: 997 Carrera GTS. En "turbobreddad"
(detta outslitliga lockbete) och spetsad
final för 1 078 000 kronor i grundutförande. Då ingår
en hel del som kostar extra till en Carrera S, exempelvis
trimning av 3,8-litersmotorn från 385 till 408
hästkrafter samt 19-tumsfälgar med centrumbult.
Men det hindrar inte att provbilen ändå har extrautrustning
för 126 500 kronor.
Vårt mål med körningen är egentligen inget alls,
mer än att nöta bort några millimeter gummi på
däckens ytterkanter. Ett klassiskt söndagsmorgonuppdrag.
Men längs vägen hoppas vi kunna nosa
upp och följa några av trådarna i den tätt flätade
berättelse som Porsche och svenskarna började
väva tillsammans för drygt 60 år sedan.
Utöver alla entusiaster som ägt en 911 finns de
som importerat, sålt och underhållit bilarna. Ett kall
för somliga, en hobby som blivit allvar. Men att ha
Porsche som levebröd innebär att det finns dagar
då umgänget går på sparlåga, kanske rent av är en
pina. Det räcker med att studera tabellen på sidan
24 för att inse hur snabbt glädjetjuten kan slå över i
misströstan. Även en Porsche kan gå sönder, även
Porschefabriken släpper ibland ut bilar som inte är
färdiga. Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG. räknar ören i
produktionen som alla andra och mosar ut så många
modellvarianter som marknaden rimligen kan svälja.
Vår mjölkvita reskamrat har sportchassi, vilket
betyder att den är lägre (20 mm) och styvare än
vanligt. Ett tryck på knappen "Sport Plus" öppnar
slussarna i avgassystemet samt hetsar både gasresponsen
och dubbelkopplingslådan. Men när vi tar
sats över ett vägparti med fri sikt och solen i ryggen
knappar vi bort den hårda stötdämparsättningen,
bättre följsamhet betalar sig på tjälskadad asfalt.
Bilens kapacitet är aldrig någon begränsning på
landsväg, bromsar och väghållning håller gott och
väl samma nivå som en GT3 för bara några år sedan.
Detsamma gäller motorn – det pangar i väg alldeles
sanslöst i alla lägen. Samtidigt kan man inte (forts.)
62 63

PÅ SPANING I PORSCHELANDET
" I dag är det
nog många som
ångrar att de lät
bredda sina bilar
på 1980-talet."
LARS-GÖRAN THOMASFOLK
Född 1945. Anställdes 1965 som mekaniker vid försöksverkstaden
hos dåvarande Porsche- och VW-importören Scania-Vabis. Var
1971–2005 servicetekniker med ansvar för Porsche.
Generalagenter brukar hänvisa bilägare med tekniska frågor och bekymmer till
den återförsäljare där kunden köpt bilen. Men hur många Porscheägare som fått
råd och hjälp av Lars-Göran vet ingen.
– Jag ville visa att vi tog ansvar för
produkten. Fast under samtalet brukade jag
försöka lista ut hur tekniskt kunnig kunden var,
det var ju ingen idé att ge mekartips till någon
som inte hade baskunskaper.
Som servicetekniker bestod Lars-Göran
Thomasfolks arbete i att lära återförsäljarnas
mekaniker allt om bilarna. Men jobbet innebar
även att ha ett ben i tävlingsdepåerna. Bland
annat skötte Lars-Göran och hans team Björn
Waldegårds och Åke "Bryggarn" Anderssons
bilar, inte minst åren då Björn trippelvann i
Svenska rallyt (1968–1970).
En annan profilstark Porscheförare var Leif
Hansen, som tävlade i banracing och samtidigt
var försäljningsansvarig för märket.
– Han körde i både grupp 2 och grupp 5
med samma bil, vi bara bytte motor mellan
befria sig från tanken att en landsvägsracer gör sig
bättre just som GT3, med skalstolar och bur. Carrera
GTS är hård och ganska bullrig, samtidigt som stolar
och utrustning vittnar om komfortambitioner.
Måhända förtjänar inte just GTS en plats i "hall
of fame". Men vare sig vi vill eller inte är Porsche ett
märke som engagerar. För många är den tyska bilbyggarkonsten
något att ta spjärn emot, eller spegla
sitt eget bilintresse med italienska, franska eller kanske
brittiska förtecken i. Man måste inte gilla Porsche,
men man måste förhålla sig till det faktum att
nästan 18 000 exemplar finns i svensk trafik år 2011.
Berättelsen om den lilla sportbilsfirman som förförde
en nordisk befolkning – den fylls på var dag. g
racen. Men tyvärr glömde vi att hålla reda på minimivikten. Leif straffades
med indragen licens och missade invigningstävlingen på Anderstorp.
Att förmå Lars-Göran Thomasfolk att säga något kritiskt om Porsche är
hart när omöjligt. Dels är han obrottsligt lojal mot sin gamla arbetsgivare,
dels lyser hans ärliga passion och respekt för märket ständigt igenom.
– Jag hade väldigt bra kontakt med tyskarna. Många hade jobbat i företaget
sedan de gick ut skolan och kunde aldrig tänka sig något annat. I dag
tror jag tyvärr att folk är mer karriärinriktade och kanske saknar känsla för
de grundläggande idealen. Tiderna förändras.
Som en av tre svenskar har Lars-Göran fått utmärkelsen "Der Goldene
Porsche Wappen" och under 40 år hann
han se många trender komma och gå.
– I dag är det nog många som ångrar
att de lät bredda sina bilar på 1980-talet,
men då var det ju högsta mode. Porscheklubben
har med sina förarkurser haft en
viktig uppgift i att lära sina medlemmar
hantera bilarna. Det var bra inte minst när
de starka turbomodellerna blev populära.
Själv har han bara ägt en enda Porsche.
Det var en brandskadad 911T som
han renoverade och ägde 1973–1975.
Sedan kom ett husbygge emellan, och
ärligt talat har han nog fått sitt lystmäte
ändå. Men om han måste välja en modell
som han rankar högst – vilken blir det?
– GT3-serien. De är i en klass för sig,
färdiga att ta ut på racerbanan. Fast 928
var en väldigt fin långfärdsvagn på sin tid.
64