Tact RCS 2.2x inne- håller allt vad hjärtat kan ... - Hi-Fi Klubben

Akustisk verktygslåda
TEST
Av Michael Madsen
Sedan vi testade den rumskorrigerande
digitala förförstärkaren RCS 2.0 från
Tact (HF 8/2000) har det hänt en hel del
hos firman Tact, både på scen och bakom
kulisserna. Idag är Peter Lyngdorf primärt
anvarig för utvecklingen av Tacts förstärkare
medan den amerikanska avdelningen
har huvudansvaret för rumskorrektion.
Denna nya ansvarsfördelning har dock
inte ändrat på att Peter Lyngdorf som en
annan Bob Dylan turnerar världen runt på
sin “never ending tour”, där han demonstrerar
digital rumskorrektion med sitt alltid
lika övertygande engagemang.
Rumskorrektion - pro et contra
Det finns såvär inkarnerade anhängare som
motståndare till digital rumskorrektion, precis
som det fortfarande finns förbluffande
många som ännu inte fattat en meter om vad
det handlar om. I vissa kretsar möts begreppet
rumskorrektion direkt med uppenbar
skepsis. “Vad skall vi med digital rumskorrektion
till? - är det inte bättre att hålla sig till
Tact RCS 2.2x innehåller
allt vad hjärtat
kan begära av verktyg
till akustiska grov- och
fintrimningar
analog och istället reglera rummets akustik
på gammalt välkänt manér med absorbenter
och diffussorer?”. Kanske är det blott ordet
“korrektion” som skapar debatt...
Men vad går det ut på då? Är det en mirakelkur
som löser alla problem ned i sista
detalj och att det därefter blott gör det till
ett sant nöje att lyssna till musik oavsett
vilken utrustning du har och hur du väljer
att ställa upp den?
The answer my friend is ... Nej, svaret
blåser inte i vinden, för svaret är ett rungande
NEJ. Det är - fortfarande - inte likgiltigt
vilken utrustning du har och hur du
ställer upp den.
Digital rumskorrektion är ett starkt
verktyg som kan rätta upp på många av de
Produkt: Tact RCS 2.2xAAA / Tact SDA 2175
Information: HiFi Klubben,
031- 335 10 10 www.hifiklubben.se
Pris: 61.900 kr / 19.000 kr
olyckliga egenskaber som till och med det
mest ideala lyssningsrum är behäftat med.
I vissa fall kan digital rumskorrektion ge en
förbättring så stor att skifte till “bypass”
blir en så enorm bakstöt att det väl bara vore
den förre irakiske informationsministern
som kunde vända det till något positivt.
Det säger sig själv att meningen med digital
rumskorrektion är att göra något åt rummet,
men i praktiken kan det också räta upp
på vissa skavanker i själva anläggnignen,
inte minst på högtalarnas klangbalans.
Av fysiska orsaker kan alla lyssningsrum
akustiskt sett delas upp i områden. En
lågfrekvensdel där rummets resonanser (de
“stående vågorna”) kommer att dominera
över frekvensgången från vilken högtalare
som helst, och resten av området (från några
få hundra Hz och upp) där det primärt är
högtalarens egen frekvensgång och utstrållningsmönster
som avgör den klangbalans
vi upplever när vi lyssnar till anläggningen.
Praktisk erfarenhet med digital rumskorrektion
har lärt oss att rumskorrektionen kan
göra något åt rummet och en hel del åt högtalarnas
balans, men att i stort sett alla övriga
ljudmässiga kakrateristika hos elektro-
22 HIGHfidelity 4/04

nik, kablar osv. sällan påverkas nämnvärt av
rumskorrektionen. Grovt sett är det bara
klangliga egenskaper som direkt kan hänföras
till frekvensgång som man kan ändra på.
Det kan t.ex. handla om en rörförstärkare
med stor utgångsimpedans eller liknande
uppenbara avvikelser som rumskorrektionen
också gör något aktivt åt. Sagt med andra
ord, så ändrar digital rumskorrektion inte
något på de enskilda komponenternas
“själ” utan gör det tvärtom lättare att lära
dem att känna - på gott och ont.
Således är det absolut inte min erfarenhet
här efter flera års flitigt användande av
digital rumskorrektion att skillnader mellan
t.ex. kablar och förstärkare får mindre
betydelse av den orsaken. Faktiskt förhåller
det sig närmast omvänt, eftersom man
med korrektionen bättre kan höra till och
med de minsta skillnader när man väl fått
kontroll över rummets inflytande och högtalarnas
klangbalans.
Uppdaterad hårdvara
Vi tar hårdvaran först. De två mest synliga
skillnaderna på 2.0 och 2.2x är att sistnämnda,
som alltså är ämnet för denna test,
har en stor - till och med mycket stor - volymratt
och ett stort och osedvanligt informativt
teckenfönster.
2.2x har dessutom ett extra par utgångar
i såväl analog som digital form. Dessa
två utgångar är dedikerade till en eller två
subwoofrar, i modern terminologi heter det
“2.1” eller “2.2” modes, där den enkla uppställningen
utan subwoofer blott benämns
“2.0”. Tact 2.2x behärskar alla tre modes,
medan företrädaren RCS 2.0 som namnet
indikerar bara hanterar två kanaler utan dedikerade
utgångar till subwoofer.
Det är Peters Lyngdorfs erfarenhet att
man idealt sett bör råda över två subwoofrar
och att dessa helst skall placeras i hörnen
bakom huvudhögtalarna, alltså i en
“2.2” upptställning. För detta har Tact
utvecklat ett par högst speciella bassystem
som både är specialdesignade till hörnplacering
och till att bli häftigt korrigerade
rent frekvensmässigt via en Tact 2.2x.
Här har vi dock valt att koncentrera oss
om de ändringar man kan uppleva när man
går från den äldre modellen 2.0 till den nya
2.2x i en uppställning med blott en enda
subwoofer och ett par hybrid-elektrostater.
Konkret handlar det om ett par Martin Logan
Aeon högtalare och en Depth subwoofer,
även den från Martin Logan.
Mycket mer än det
Trots att Tact 2.2x av de flesta bara ses som
en “rumskorrektionsenhet”, förhåller det
sig faktiskt så att rumskorrektionen blott är
en av många avancerade features som denna
“akustiska verktygslåda” innehåller.
Tact 2.2x är en avancerad förförstärkare
med en lång rad inbyggde features som gör
den till en naturlig mittpunkt i anläggningen.
I den fullt utbyggda versionen har Tact
2.2x såväl analoga som digitala in- och utgångar.
Den har dessutom en särdeles flexibel
tonkontroll med bas-, mellanregisteroch
diskantreglering med justerbara skärningsfrekvenser.
Den har dessutom en fullt
utbyggd 12-bands parametrisk equalizer.
Den digitala volymkontrollen opererar
med en upplösning på 0,1 dB.
De analoga ingångarna samplas med
192 kHz/24 bit och samtliga digitala ingångssignaler
uppsamplas (sample-rate
konverteras) till 192 kHz oavsett det ursprungliga
formatet. Internt sker all processering
på en bas av 48 bit ordlängd, så
alla former av brus och distorsion hålls
utanför det 24 bit dynamikområde som
audiokanalerna kan erbjuda.
På de digitala utgångarna kan man välja
mellan sample-rates på 44,1, 48, 88, 96
och 192 kHz. De digitala utgångssignalerna
är (i likhet med motsvarande ingågar)
tillgängliga i såväl balanserad och obalanserad
som optisk form. De analoga in- och
utgångarna är tillgängliga som såväl balanserade
som obalanserade signaler.
Till skillnad från 2.0, som vi haft stor
glädje av de senaste åren, har 2.2x ett ytterst
flexibelt digitalt delningsfilter som
ger fler möjligheter, inte minst i samband
med dedikerade subwoofrar, antningen
man nu har en eller två sådana.
Eftersom subwoofrar helst bör placeras
radikalt annorlunda i rummet än huvudhögtalarna,
är det traditionellt sett ett problem
att få de två sektionerna att arbeta ordentligt
tillsammans. Det finns det flera orsaker
till, vilket vi återkommer till senare,
men ett av de traditionella problemen är att
få utjämnat skillnaden i avstånd från lyssningspositionen
till huvudhögtalarna respektive
subwoofrarna. De totalt fyra utgångskanalerna
kan var för sig försinkas i
intervallet 0 till 78,12 ms med en upplös-
4/04 HIGHfidelity
23

ning på 10 us, vilket motsvarar att korrigera
för skillnader i avstånd på upp till 26,6
meter med en upplösning på 0,34 cm.
Som vi redan varit inne på är 2.2x i den
fullt utbyggda versionen utrustad med såväl
AD- som DA-omvandlare av en till och
med mycket hög kvalitet.
Av hänsyn till rumskorrektionen är 2.2x
försedd med ett par RS232 portar (in- och
ut) till datoruppkoppling, och med hjälp av
den medföljande programvaran och mätmikrofonen
kan man utföra de akustiska mätningar
som är en förutsättning för att man
skall kunna använda rumskorrektionen.
Är digital rumskorrektion inte förenlig
med ens religion kan man undvika att använda
den men ändå ha glädje av programvaran
och mikrofonen. De utgör faktiskt en
alldeles utmärkt akustisk mätutrustning
som t.ex. kan vara en hjälp till justering av
den parametriska equalizern. Dessutom
kan den som eventuellt själv konstruerar
högtalare eller som har mod och lust till att
tweaka lite (eller mycket) på sina existerande
högtalare ha stor gagn av de inbyggda
mätmöjligheterna i 2.2x.
Som framgår är det alltså inte bara en
rumskorrektionsenhet vi testar, för i själva
verket är rumskorrektionen blott en av
många features som här erbjuds i en helt
unik konstellation.
Verktygslådan
I AAA versionen är Tact RCS 2.2x således
inte bara en avancerad förförstärkare, den
är också en digital up-sampler, ett avancerat
elektroniskt delningsfilter och en flexibel
digital parametrisk equalizer/tonkontroll.
2.2x är dessutom en high-end ADoch
DA-omvandlare, förutom att den alltså
är en unik rumskorrektionsenhet.
Om man tillför en analogsignal till ingångarna
är det viktigt att man har kontroll
över sina signalnivåer för att se till att man
får en optimal utstyrning av AD-omvandlaren.
Bl.a. därför är 2.2x utrustad med en röd
lysdiod som blinkar när den digitala signalnivån
överskrider en förutbestämd nivå
som man som användare fritt kan definiera
via “options” i menyn.
Den feature som speciellt skiljer en förförstärkare
från så många andra apparater är
att den kan reglera den ljudnivå man lyssnar
vid. På företrädarens front styrdes detta
via två små knappar på fronten, en för upp
och en för ned. På 2.2x har denna funktion
realiserats via en mycket stor och mycket
lättlöpande ratt, eller rättare sagt hjul, som
tack vare sin inerti av sig själv villigt fortsätter
hela varvet runt om man snurrar till.
Hur stor effekt man önskar att hjulets rotation
skall ha på ljudnivån kan man ställa så
det passar ens smak via menyn När man väl
vant sig är det stora hjulet en ypperlig “detalj”
som är starkt vanebildande. Du vrider
garanterat oftare volymen upp eller ned än
du själv är klar över, så det är inte någon
helt oväsentlig detalj för en förförstärkare.
På denna konkreta punkt handlar det verkligen
om en förbättring av dimensioner
jämfört med 2.0.
En rätt nyttig feature i samband med det
stora volymhjulet är den så kallade “max
volume setting”, en praktisk sak som denne
artikels författare vågar ta äran av att ha
“uppfunnit”. Efter korrespondens med
Madrigal (Mark Levinson) fann de idén tillräckligt
innovativ till att implementera den
i No. 38(0)(s) förförstärkarna. Sedan har
också andra infört samme feature, och nu
står den alltså också att finna på Tacts meny.
Filter
2.2x bjuder på en överväldigande mängd
låg- och högpassfilter som användaren fritt
kan välja mellan och kombinera efter behag.
Frekvensmässigt kan man välja sina
frekvenser i intervallet 50 till 325 Hz (380
Hz vid fjärde ordningen) i hopp om 5 Hz.
Men inte nog med det: man kan välja sin filterbranthet
(filtrets “ordning”) från 1:a ordningen/2:a
ordningen (högpass/lågpass) till
10:e ordningen (båda sektionerna).
1:a, till 4:e ordningens filter är realiserbara
och vanliga i konventionella analoga
så kallade passiva filter med spolar och
kondensatorer. Även i de så kallade aktiva
filtren av analog typ är det sällan man stöter
på filter med högre branthet än 4:e ordningen.
Men så snart vi, som här med Tact 2.2x,
beger oss över i den digitala domänen blir
filter med en branthet på upp till 10:e ordningen
tillgängliga.
Ett 10:e ordningens filter har en branthet
på 60 dB per oktav. Det betyder att om du
t.ex. åstadkommer ett högpassfilter med en
delningsfrekvens på 100 Hz, kommer 50
Hz att vara dämpat med 60 dB och 25 Hz
med ytterligare 60 dB, alltså med 120 dB.
Om vi istället hade valt en passiv lösning
av 4:e ordningen med samma delningsfre-
Tact 2.2xAAA har en helt ok bandbredd,
men det anas en diskontinuitet i 3-5 kHz
området på +/-0,03 dB, förmodligen för
att två processorer delar på uppgiften.
24
Vid full utstyrning (0 dBFs, 1 kHz, 16 bit)
av digitalingången avläses THD+N på
analogutgången (bypass) till 0,0017%
och det är 2:a ordningen som dominerar.
När testsignalens upplösning ökas till 24
bit sänks brusgolvet och THD+N reduceras
till 0,0012%. Notera den jämna fördelningen
av 2:a till 5:e deltonerna.
HIGHfidelity 4/04

kvens skulle dämpningen vid 50 och 25 Hz
bara ha varit 24 respektive 48 dB, och det
är en rätt markant skillnad som i övrigt också
är väsentligt mer hörbar än man skulle
tro när man enbart lyssnar till den filtrerade
signalen. Med ett 10:e ordningens filter vid
t.ex. 100 Hz är basen totalt borta. Lyssnar
man motsvarande till subwoofern efter en
10:e ordningens filtrering vid 100 Hz är allt
annat än basen fullständigt som bortblåst.
En fascinerande och för de flesta en ovan,
överrumplande och lärorik upplevelse.
Subwoofrar kräver
kompensation och delay
Hifi-högtalare av en viss kaliber placerar
man som bekant helst inte för nära bakvägg,
för att inte tala om hörn. Det man
först och främst strävar efter när man letar
efter en fin placering för sina högtalare är
att få fram ett trovärdigt perspektiv i stereobilden,
vilket normalt leder till en placering
av högtalarna på minst runt en meters
avstånd från rummets bak- och sidoväggar.
Traditionellt placeras subwoofrar däremot
antningen mot bakväggen mellan de
två fronthögtalarna om man bara har en
subwoofer eller alternativt placeras de i
närheten av eller i själva hörnen bakom
huvudhögtalarna. Här “kopplar” de bättre
till rummet säger man, och det ligger det
onekligen något i.
Subwoofrarnas fina koppling till rummet
har både för- och nackdelar. En av fördelarna
är att distorsionen minskar eftersom
subwooferns membran skall röra sig
mindre vid en sådan placering.
Den största nackdelen är att frekvensgången
blir ojämn eftersom rummets basala
resonanser anslås kraftigt. En annan nackdel
är att skillnaden i avstånd mellan huvudhögtalare
och subwoofer ger en tidssmässig
skillnad helt enkelt för att ljudet från
subwoofern ankommer senare till lyssningspositionen
än ljudet från huvudhögtalarna.
Rumskorrektionen i Tact 2.2x och uppdelningen
i separata kanaler till huvudhögtalare
och subwoofrar gör att man kan råda
bot på alla de klassiska problemen med separata
subwoofrar. Den ojämna frekvensgången
kan rätas upp och problemet med
tidsförskjutningen kan utkompenseres genom
att försena signalen till huvudhögtalarna
lika mycket som tidsskillnaden i avstånd
till lyssningspositionen kräver.
Men det finns faktiskt ytterligare en rätt
avgörande skillnad med hela detta koncept
med separata och korrigerade subwoofrar.
Dessvärre är den tekniska förklaringen tämligen
komplicerad (det handlar om något
med minimum och icke-minimum fassystem
och sådant...), men konsekvensen är
att hörnplacerade subwoofrar - i motsats till
subwoofrar (eller bashögtalarne i stora högtalarsystem)
placerade ute på golvet - teoretiskt
sett kan kompenseras till en linjär respons
i såväl frekvens- som i tidsdomänen.
Och det är ju en ytterst intressant kunskap
att ligga inne med när man har en apparat
som Tact 2.2x till sin rådighet.
Uppdaterad programvara
Implementeringen av rumskorrektionen är
i hög grad beroende av den programvara
som följder med och inte minst användarvänligheten
av densamma. Från 2.0 till den
här testade 2.2x har det gjorts en hel del
utveckling på såväl program- som hårdvarufronten.
Många funktioner kan styras enbart
via det stora teckenfönstret, men det är
dock fortfarande en definitiv förutsättning
för att man skall kunna använda rumskorrektionen
optimalt att man råder över en
dator. Denna behöver dock bara vara till rådighet
under själva mät- och programmeringsfunktionen.
En lång rad korrektioner
och finjusteringar kan man göra efterföljande
utan dator och till och med medan
musiken spelar. Och sistnämnda är inte
minst av vikt i samband med equalizern
och tonkontrollerna.
Vi kan blott rosa den nya programvaran.
För den oinvigde kan den kanske förefalla
rätt överväldigande, men den är i själva
verket så användarvänlig som vi tror att en
sådan programvara bara kan bli.
De enskilda menyerna och möjligheterna
26 HIGHfidelity 4/04

4/04 HIGHfidelity
är överskådliga och hjälptexterna är fördjupande
och lättilgängliga. Det krävs en hel
del insikt i akustik att förstå och utnyttja alla
de många möjligheterna, men en Quick Setup
procedur gör det lätt att komma igång.
För den som upplever uppgiften i linje med
att styra en jumbojet, motsvarar denna
Quick Setup närmast att slå över planet på
autopilot, varefter man blott skall tala om för
systemet vilken flygplats man vill landa på.
Grafiken är inbjudande och överskådlig
och bäst av allt: programvaran är verkligt
stabil och under hela testperioden hittade vi
inga som helst buggar i programvaran som
styrde vår test-2.2x via en över 20 meter
lång RS232-kabel - utmärkt.
Bland de nya eller radikalt ändrade möjligheterna
är en fjärrkontrollmöjlighet via
datorn, vilket kan vara nyttigt om man t.ex.
sitter och arbetar vid sin dator medan Tacten
spelar i ett angränsande rum. Exempel
på en annan uppdaterad feature är en smart
liten räknare som är ett fint verktyg via den
speciella Dual Domain skärmfunktionen
om man vill räkna på före/efter skillnader i
filter etc. Här är möjligheterna i det närmaste
oändliga.
Ny effektförstärkare
I testen använde vi förutom redan nämnda
högtalare den helt nya effektförstärkaren
Tact SDA 2175. Tact SDA 2175 är mycket
enkel och rättfram, men den är samtidig
mycket förtroendeingivande. Vissa kommer
kanske till och med att finna den steril
eller anonym i sitt fysiska framträdande.
Tekniskt sett handlar det om en förstärkare
av switch-typen, som i likhet med t.ex.
ICEpowers lösning rent faktiskt är en analog
förstärkare med analoga in- och utgångar,
men som tack vare PWM-principen är
helt befriad från de traditionella problemen
med överhöringsdistorsion. Det har ju annars
i varierande grad plågat mer konventionella
förstärkare sedan urminnes tider.
Denna nya Tact effektforstärker är alltså
inte en power DA-omvandlare som t.ex.
Tact Millenium, som konverterar digital input
till analog output helt framme vid högtalarutgången.
I samband med Tact RCS 2.2x är denna
skillnad rätt viktig, då en del av uppsättningsmenyn
kräver att man är klar över
denna skillnad då de heldigitala förstärkarna
kräver en oreglerad digital output från
förförstärkaren. Tact SDA 2175 kan alltså i
detta fall ses som en helt konventionell analog
förstärkare, även om den rent teknologiskt
alltså är rätt otraditionellt uppbyggd.
Den nya effektförstärkaren är specificerad
till inte mindre än 2 x 375 W i 4 ohm.
och som våra mätningar också demonstrerar
sker det med en särdeles låg distorsion.
Ljudet
Enbart den uppdaterade elektroniken i 2.2x
ger ett ljudmässigt inte obetydligt kvalitetslyft
jämfört med företrädaren, som ju annars
absolut inte var tappad bakom en
vagn. I båda fallen är de använda AD- och
DA-omvandlarna av särdeles hög klass,
men här i den nya varianten med uppsampling
och nyare chips på avgörande ställen
har ljudet alltså fått ett tydligt lyft som speciellt
manifesterar sig i en förtrollande frigjord
och detaljerad topp.
Det skulle dock snabbt visa sig att det var
de dedikerade subwooferkanalerna och de
tillhörande optimeringerna som skulla göra
denna test till en av de mer oförglömliga och
inte minst lärorika av våra testupplevelser.
Vem hade trott att ett skifte mellan delningsfrekvenserna
130 och 135 Hz skulle
få markanta följder för den resulterande
ljudupplevelsen? Eller vem hade trott att ett
byte från ett 10:e till ett 6:e ordningens filter
till huvudhögtalarna skulle göra stereobilden
markant bredare, till och med vid en
delningsfrekvens som är lagd så långt ned
som vid 135 Hz? Och vem hade trott att det
för en eller (helst) två subwoofrar generellt
bör delas så högt som möjligt i frekvens
och helst osedvanligt brant?
De många subwoofrarna på marknaden
lider alltså generellt av ett stort och mycket
avgörande fel: deras inbyggda filter är
långtifrån tillräckligt branta. Här är varken
27

2:a, 3:dje eller 4:e ordningen tillräcklig, nej
man skall upp på en väsentligt högre branthet
för att verkligen få glädje av att ha en
subwoofer i sitt system.
Hur stor förbättring man uppnår med
rumskorrektionen dikteras i hög grad av de
högtalare man använder och av lyssningsrummets
beskaffenhet. När högtalarna redan
från början är välvalda och bra placerade
i rummet kan skillnaden med och utan
korrektion vara relativt blygsam när man
ser på det resulterande filtrets frekvensrespons,
men när man lyssnar till resultatet har
vi aldrig upplevt annat än att stabiliteten i
ljudbilden markant stramats upp och att
hela ljudbilden verkar mer jämn och inbjudande.
Är man inte 100% nöjd med klangbalansen
kan man när som helst välja en
annan targetkurva ur det omfattande biblioteket
eller man kan välja att själv modifiera
lite - eller mycket - på den valda kurvan.
Som redan nämnt är de nya omvandlarna
av hög klass och det blir verkligen kontakt
till musiken. Detsamma gäller i hög
grad också för SDA 2175 effektförstärkaren,
som är utpräglat genomsiktig men kanske
också en aning kylig i sin klang. Här
kommer vi så in på det med rumskorrektionens
“räckvidd”, för man kan förvisso korrigera
för kylighet genom att ändra lite på
target-kurvan, men man kan ändå inte nå
fram till precis samma resultat som man
uppnår när man byter till en mer varmt
klingande effektförstärkare.
Generellt vill vi hålla fast vid att en stor
del av högtalarnas och förstärkarnas “själ”
lämnas oberörd av rumskorrektionen. Detsamma
gäller i utpräglad grad skillnader
mellan t.ex. signal- och högtalarkablar. I
det konkreta fallet var de karakteristiska
skillnader vi tidigare upplevt mellan Nordost
Valhalla och den senaste kabelserien
från Bertram Cables i hög grad intakta.
Slutsats
Tact 2.2x är i första hand en toppklass förförstärkare
som helt naturligt kommer att
utgöra anläggningens hjärta. Men den är
också en “akustisk verktygslåda” med en
sådan mängd möjligheter att det kanske
kommer att avskräcka vissa potentiella användare
- och det är synd och skam. I dagligt
bruk är denna förförstärkare nämligen
särdeles umgänglig och som användare behöver
man inte spekulera det minsta över
den stora räknekraften och alla de tillgängliga
möjligheterna. I det dagliga skall man
blott njuta av musiken.
De nya möjligheter som Tact 2.2x ger
för att utnyttja en eller eventuellt två subwoofrar
är en avgörande förbättring, inte
bara jämfört med föregångaren utan också
jämfört med de filter och justeringsmöjligheter
som till och med marknadens mest
avancerade subwoofrar är födda med. Bara
med en lämplig delay av huvudhögtalarna,
precis rumskorrektion och brant och välplacerad
filtrering går det att få separata
subwoofrar att integrera sig helt i ljudbilden.
Resultatet är här så övertygande att när
man väl provat finns det ingen återvändo.
Den nya effektförstärkaren SDA 2175
är öppen och klar i sin spelstil, gör det den
skall och är generellt något av ett fynd till
priset. Samtidigt matchar den både designmässigt
och rent teknologiskt, men den har
ändå bara fungerat som en lite anonym arbetshäst
i denna konstellation där jobbet for
den har varit att expediera signalerna från
Tact 2.2x vidare till högtalarna - men vilka
signaler!
Effektkurvorna “knäcker” vid 215, 350 och
525 W i 8/4/2 ohm. Till denna och en del av
de följande mätningarna har det använts ett
enkelt 2:a ordningens 20 kHz lågpassfilter.
Tact SDA 2175 har en utpräglat låg distorsion.
Här, där vi mätt vid 80 W i 8/4/2
ohm, ligger THD+N förloppen lågt i hela
audioområdet.
När förstärkaren ger 80 W i 8 ohm avläses
THD+N till 0,0085%. Det är generellt
de udda deltonerna som dominerar spektrat.
Notera det särdeles låga grundbruset.
Med samma 80 W i en belastning på 4
ohm reduceras distorsionen (THD+N)
till 0,0074% och det är fortfarande de udda
deltonerna som präglar bilden.
När belastningen reduceras till 2 ohm
faller THD+N avläsningen till 0,0012%.
Notera att förstärkarens symmetri reducerar
de jämna deltonerna ytterligare.
Under impulsbetingelser (1 period 1 kHz
sinus) når strömmen upp på 7,5/15/28,7
A i 8/4/2 ohm. I “tortyrbelastningen” på
0,6 ohm släcks det ned vid 31,2 A.
28 HIGHfidelity 4/04