Soma - Karolinska Sjukhuset

O2.11 

59 kr 

MEDICIN I SAMTIDEN. ETT MAGASIN FRÅN KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET 

Gränslös vård 

i Silicon Valley 

NKS - Sveriges 

nya flaggskepp 

Virusattack 

på vita duken 

FOTO: LENNART NILSSON 

”Jag ser landskap 

inne i kroppen”

SANOFI - 

en del av svensk hälso- & sjukvård 

”Utvecklingen går 

mot individualiserad 

läkemedelsbehandling 

inom cancervården” 

SANOFI fokuserar på att upptäcka, utveckla och erbjuda 

effektiva cancermediciner till olika patientgrupper. 

SANOFI utvecklar individanpassade läkemedel som ger 

största möjliga patientnytta. 

sanofi-aventis AB • Tel 08-634 50 00 • www.sanofi.se 

Vid frågor om våra läkemedel kontakta: infoavd@sanofi.com

Från miljardprojekt 

till vårdhundar 

SOMA är en medicinsk tidskrift 

som produceras av Karolinska 

Universitetssjukhuset i samarbete 

med Aller Custom Publishing och 

Tidningsmakarna. SOMA ges ut av 

Karolinska Universitetssjukhusets 

informationsavdelning. 

Redaktion: 

Susanne Bergqvist (redaktör) 

Jonatan Leman (redaktör) 

Christer Classon 

Johan Lindberg 

Art Director: Olof Helldin 

med en byggbudget på 16 miljarder är den största sjukvårdssatsningen i 

Sveriges historia i full gång – Nya Karolinska Solna. Men med pengarna kommer 

för väntningarna. Kan det vara värt de enorma summorna? Blir det bättre för 

patienterna? SOMA har samlat fem experter från näringslivet, politiken, vården 

och akademin för att stämma av läget inför öppningen 2016. Håller du med dem? 

Samverkan mellan vård, forskning och industri har varit en utgångspunkt för 

det här numret. Därför skickade vi Martin Gelin till Stanford Medical Center i 

Silicon Valley, som kokar av upptäckarglädje och entreprenörsanda. Men trots 

alla bländande tekniska innovationer framhåller de flesta ändå närheten mellan 

olika fält och de många mänskliga mötena som regionens främsta styrka. 

På tal om mänskliga möten känns det riktigt roligt att få presentera ett unikt 

porträtt på den legendariske fotografen Lennart Nilsson. För Klas Ekman berättar 

han om sitt dramatiska liv, drivkraften bakom framgångarna och vad han jobbar 

med nu. Lennarts envishet, nyfikenhet och otaliga timmar bakom mikroskopet 

har resulterat i bilder som förbryllar och fascinerar människor världen över. 

Men först, innan vi dyker ner i reportage och samtal, en immunologs analyser 

av Hollywoods virusthrillers och en ung transplantationspatients öde, ska vi 

få träffa någon alldeles extra. Livia – Sveriges första vårdhund för barn. 

Trevlig läsning! 

Omslagsfoto: Lennart Nilsson 

Illustrationer: Raymond Biesinger 

Korrektur: Erika Gillblad 

Repro: Aller Media AB 

Tryck: AB Danagårds Grafiska 

Ansvarig utgivare: 

Margareta Hamark 

Karolinska Universitetssjukhuset 

SOMA, informationsavdelningen 

171 76 Stockholm 

08-517 700 00 

Årsprenumeration: 99 kr 

Prenumerationsfrågor: 

soma@karolinska.se 

www.karolinska.se 

Susanne Bergqvist, 

redaktör 

ps. Hör gärna av dig till oss på soma@karolinska.se. 

Tipsa, tyck till eller prenumerera. 

På sex platser i tidningen presenterar vi spännande nyheter 

från den medicinska världen. Här är den första. 

1. VACCIN MOT ACNE 

Fler än 85 procent av världens tonåringar har ett gemensamt problem: 

acne. Snart kan ny hjälp finnas att få. Världens största vaccinbolag 

har skrivit ett avtal med University of California om att närma 

sig acneprevention från ett immunologiskt perspektiv. Dr Chun-Ming 

Huang, som leder projektet, har hittat en ny metod att istället för som 

brukligt döda bakterien som orsakar acne – propionibacterium acnes 

– angripa proteinet CAMP som finns i bakterien. När vaccinet kan finnas 

ute, eller hur mycket det kostar att slippa finnar, är ännu oklart.

Medarbetaren 

Klas Ekman är frilansjournalist, och enligt 

Lennart Nilsson den kanske enda människan 

som inte behöver oroa sig för solen. 

– Du har valt rätt föräldrar. Du behöver 

inte bry dig om det där, sa den legendariske 

fotografen skämtsamt efter att ha förhört sig 

om släkten härstammar från valloner. 

Ämnet dök upp eftersom Lennart Nilsson 

just nu arbetar på ett projekt om hudcancer. 

Han berättar om såväl det som om äventyrliga 

resor i Kongo och möten med Dag Hammarskjöld 

och Ingrid Bergman i intervjun 

som börjar på sidan 18. För magasinsnörden 

Klas Ekman var nästan det största att få höra 

detaljer från Lennarts tid som anställd på 

tidningen Life. 

– Han berättade hur han sugit åt sig jänkarnas 

inställning om att allt är möjligt, och efter 

att ha träffat Lennart Nilsson smittas man 

själv av den. 

Klas själv har jobbat för tidningar som 

Café, Res och Icon, samt skrivit böckerna 

Broder Daniel: when we were winning och Byt 

namn! – och andra sätt att lyckas som journalist. 

Han har hjälpt Robert Gustafsson att 

skriva självbiografin Från vaggan till deadline 

och jobbar nu med Tommy Körberg på en bok 

om dennes liv. 

Omslaget 

Innehåll 

Soma 02.11: 

6 Labradoodle 

Inget vanligt hundgöra. 

8 Stanford 

Kliv in bakom kulisserna på 

ett av världens bästa sjukhus. 

18 Lennart Nilsson 

Den legendariske fotografen 

summerar 89 år i livets tjänst. 

26 Under huden 

En bildstudie i konsten att 

göra det osynliga synligt. 

32 Medicinsk bild 

Dagens bildteknik är på väg 

att revolutionera vården. 

34 Samtal om NKS 

Fem experter diskuterar hur 

man bäst förvaltar 16 miljarder. 

41 Hildebrand 

Kultregissören som bytt 

ungdomar mot sjukhus. 

42 Patientfallet 

Läs om metoden som gör 

olika blodgrupper kompatibla. 

48 Smitta på duk 

Vi mäter trovärdigheten i 

Hollywoods bacillskräck. 

54 Krönika 

Hanne Kjöller om vår 

längtan efter barn. 

Spaceman, Lennart Nilsson, 1965. 

Fostret på bilden är 13 veckor gammalt. 

48 

soma o2.11 4

”Vi har Silicon Valley 

i vårt DNA. Vi är djupt 

präglade till att tänka 

utanför ramarna.” 

8 

26 

18 

soma o2.11 5

Barnens 

bästa vän 

Modern läkekonst handlar inte bara om innovativ teknik och 

effektiva mediciner. Möt Livia – Sveriges första vårdhund för barn. 

TexT susanne bergqVisT foTo daniel sahlberg 

labradoodle 

Labradoodle är en korsning mellan 

pudel och labrador. Rasen är hypoallergen, 

den har ingen underhudspäls 

där de allergiframkallande proteinerna 

brukar sitta. Labradoodlen är 

ursprungligen framavlad i Australien 

som ledarhund för synskadade allergiker. 

I USA används den som 

vårdhund inom bland annat barnonkologin. 

Livia är en diplomerad 

tjänstehund på ett och ett halvt år. 

Hon schamponeras varje vecka, och 

hennes tassar och nos duschas minst 

två gånger per dag. 

det blev en tuff start i 

livet. Hon föddes flera timmar 

efter sina fem syskon. 

Vid det laget var mamman så trött 

att valpen fastnade. Hon fick dras 

ut av valpuppfödaren, återupplivades 

och överlevde – och fick 

namnet Livia. 

Livia har ett alldeles särskilt 

uppdrag. Hon är Sveriges första 

vårdhund på barnavdelning. Hon 

arbetar på Nordens första barnhospice 

Lilla Erstagården. Många 

av barnen kommer hit för palliativ 

vård, vård i livets slutskede, medan 

andra kommer för avlastningsvård 

och åker hem efter ett tag. 

Med sina unika egenskaper är 

Livia perfekt lämpad för det hon 

gör. Hon är social och glad, men 

kan ändå behärska sig i alla situationer. 

Hon har också en alldeles 

särskild inkänningsförmåga. Vid 

en pojkes sista dagar i livet kröp 

Livia upp i pinnstolen bredvid och 

låg där stilla i flera timmar. Hon 

väntade. ”Det var helt fantastiskt 

och när pojken under en stund var 

lite piggare sträckte han ut handen 

och klappade Livia på nosen”, 

säger matte och överläkare Ann 

Edner. 

En annan pojke började prata, 

efter att inte ha sagt så mycket under 

en lång tid, när han och Livia 

umgicks. De spelade spel tillsammans. 

Livia la sig i sängen, spelade 

och pojken orkade le. Något han 

inte hade gjort på länge. 

När man klappar en hund frisätter 

både djuret och människan 

det lugnande hormonet oxytocin. 

Livia är tränad till att vid vissa 

stunder nosa på barnens fötter, 

det brukar få dem att slappna av. 

En svårt sjuk flicka som ligger på 

avdelningen för avlastningsvård 

visar tydligt att hon blir riktigt 

nöjd och mår bra när Livia sätter 

sig bredvid och lägger nosen på 

hennes bara lilla fot. 

Under två träningspass i 

veckan tränar Livia på allt från att 

stanna och backa på kommando, 

till att spela spel och hämta 

tidningen. ”High five” gör hon 

jättefint. Träningen omfattar även 

sådant som att alltid ta det lugnt 

när hon hälsar. 

Livia är en riktig isbrytare. Hon 

sätter sig i händelsernas centrum, 

mitt på golvet, bland alla som vill, 

barn, föräldrar och personal. ”Det 

är väldigt roligt att hunden finns 

här, hon är en glädjespridare”, 

säger en pappa som bär på sin lilla 

pojke i köket. Livia rör sig vant 

mellan de allmänna lokalerna och 

korridoren med alla patientrummen. 

Hon är på hemmaplan. 

Men hon får också följa med 

sin matte på föreläsningar och 

har besökt flera sjukhus. Hon har 

varit gäst på läkarstämman, dit 

kommer hon igen. Och som diplomerad 

tjänstehund har Livia flugit 

ner till en konferens om palliativ 

vård i Portugal. n 

6 

soma o2.11

soma o2.11 7

I hjärtat av 

Silicon Valley 

År efter år rankas Stanford som ett av världens bästa sjukhus. 

Här i den kreativa, innovativa och penningstinna industrins 

mecka tycks ingenting vara omöjligt. Martin Gelin tog flyget 

till Kalifornien för att fånga deras recept på framgång. 

TexT marTin gelin FoTo drew kelly 

8 

soma o2.11

soma o2.11 9 

Stanford Medical Centers 

campus i Silicon Valley, 

november 2011.

James H. Clark Center. 

STANFORD 

UNIVERSITY 

MEDICAL CENTER 

Stanford University Medical Center 

består i dag av tre olika enheter: 

högskolan Stanford School of Medicine, 

sjukhuset Stanford Hospital and 

Clinics, och barnsjukhuset Lucile 

Packard Children’s Hospital. Sedan 

flytten från San Francisco till Silicon 

Valley 1959 har man inte minst blivit 

berömda för sina banbrytande 

framsteg inom neurokirurgi, stamcellsforskning, 

transplantation och 

medicinsk simulation. Men också för 

sin effektiva samverkan mellan vård, 

forskning, utbildning och industri. 

Sjukhuset rankas ständigt som ett av 

USA:s främsta. 

När man åker söderut 

längs motorvägen från 

San Francisco till Silicon 

Valley klarnar himlen 

plötsligt upp. Dimman 

som ligger över San Franciscos 

kullar skingrar sig 

och det är som att sinnet 

också blir lite klarare. 

Här i Palo Alto och städerna kring San Jose glänser 

kontorsfasaderna till världens mest inflytelserika 

IT-företag: HP, Oracle, Intel, Cisco. En bit bort ligger 

huvudkontoren för Google, Facebook och Apple. Det 

är en av USA:s – och förmodligen hela världens – 

mest idérika, kreativa och innovativa platser. 

Det är en strålande vacker höstdag som bara 

dämpas av att USA precis förlorat en av Silicon Valleys 

otvivelaktiga genier, Steve Jobs. Han pryder omslagen 

på alla nyhetsmagasin och humortidningen 

The Onion skriver: ”Den sista amerikanen i USA som 

visste vad han sysslade med har dött”. 

För ett land i kris står Jobs, precis som Silicon 

Valley, fortfarande för hopp, innovation, kreativitet 

och entreprenörsanda – all den framtidstro som man 

förknippar med det soliga Kalifornien. 

På Stanfords campus råder det dock ingen brist på 

personer som vet vad de sysslar med. 

Amir Dan Rubin, som sedan januari varit vd för 

Stanford Hospital, tar emot i sitt kontor i sjukhusets 

gamla huvudbyggnad. På väggen hänger en stor tavla 

med ett aprikosträd och Stanfords slogan: ”Where 

science meets humanity”. 

– Vårt uppdrag här på Stanford är att vårda, 

utbilda och upptäcka. Vårt motto är att vi vill läka 

mänskligheten, genom vetenskap och medkänsla, 

en patient i taget. Så vi brukar skämta om att vi har 

mycket jobb att göra, om vi ska kunna läka hela 

mänskligheten. 

Rubin har en vaken blick och pratar med en smittsam 

entusiasm och ett slags ständigt halvleende, som 

sinnebilden av den hängivet arbetande, kaliforniska 

optimisten som älskar sitt jobb. 

Han anländer till Stanford klockan sex varje 

morgon och stannar ofta kvar långt efter att solen har 

gått ner. 

– Vi har vunnit sex Nobelpris. Vi utvecklade 

den första cyberkniven för hjärntumörer. Vi gjorde 

världens första och andra hjärt-lungtransplantation. 

En av våra Nobelpristagare utvecklade MRI. Men 

vi är också noga med att tänka ”en patient i taget”. 

Från patientens perspektiv är ju detta det enda som 

räknas, att de vet att de får den bästa tänkbara vården 

i samma ögonblick som de kliver in genom dörren. 

Stanfords sjukhus är ett av de bästa i USA och deras 

universitet och forskningsavdelning är världsberömd. 

Enligt den pålitliga rankingen i tidskriften US 

News & World Report placeras Stanford stadigt bland 

de tio bästa sjukhusen i landet. 

10 

soma o2.11

”Vårt motto är att 

läka mänskligheten, 

en patient i taget.” 

Varför är Stanford så framgångsrikt? 

– Jag tror att det beror på en kombination av faktorer. 

Det börjar med att vi har fantastiska människor 

som arbetar här. Men varför är de fantastiska? Delvis 

tror jag att det beror på vårt motto och vår vision. 

Men också på att vi har lyckats bibehålla en kultur 

som uppmuntrar till multidisciplinärt arbete, och till 

samarbeten mellan olika områden. Vi har hjärtinstitutet, 

cancerinstitutet, neurovetenskapsinstitutet. 

Så om någon kommer hit med en hjärntumör blir de 

granskade av hela teamet, av neurologer, forskare, 

kirurger. Jag gillar att säga ”one call does it all”. 

Hur betydelsefullt är det för Stanford att vi 

befinner oss mitt i Silicon Valley? 

– Det är väldigt betydelsefullt. Det gör oss 

unika. Vi är det akademiska medicinska centrumet 

här i Silicon Valley och det är intressant av en rad 

anledningar. Dels för att vi har smittats av deras 

uppfinningskultur och deras start up-kultur. Dels 

påverkar det hur sjukhuset använder ny teknik när 

det gäller till exempel våra elektroniska arkiv. Sen 

har vi väldigt stimulerande partnerskap med flera av 

de ledande Silicon Valley-företagen: Apple, HP, Intel, 

Oracle, eBay och Intuit. De är filantroper som bidrar 

till att finansiera vårt nya sjukhus, men vi för även 

en regelbunden dialog om framtidens sjukvård. Jag 

har precis tillbringat en dag med ledningen för Intel 

och innan dess med ledningen för Apple. Vi har ett 

ömsesidigt samarbete och gynnar varandra. 

Vad erbjuder ni dem tillbaka? 

– De vill till exempel veta vilka av idéerna de jobbar 

med som är relevanta. Vi ger dem en möjlighet 

att testa sina idéer i praktiken. Det är en sak att ha 

en intressant, ny uppfinning, det är en annan sak att 

få den att fungera med en sjuksköterskas arbetsrutiner, 

eller en kirurgs arbetsrutiner, eller med hur 

vi vill effektivisera våra elektroniska arkiv. Hur kan 

man ta en ny uppfinning som en dataingenjör gjort 

och använda den för att förbättra vårt arbete med genomik? 

Kan vi utveckla pacemakers som kan skicka 

hem information över mobilnätet? Kan vi kombinera 

all vår elektroniska information med sociala 

nätverk? Vi håller på med ett par sådana pilotprojekt 

nu med flera av företagen här i ”the valley”. Vi 

försöker skapa en testmiljö där sådana idéer får växa 

och utvecklas. 

Utan stanford hade Silicon Valley 

sannolikt aldrig uppstått. 

Stanford Medical University flyttade 

hit 1959, efter att ha legat i San 

Francisco sedan mitten av 1800-talet, 

där det ursprungligen hette Cooper Medical College 

(efter dess ursprungliga grundare Elias Samuel 

Cooper). 

Det blev snabbt en av västkustens ledande 

medicinska institutioner. De etablerade sig tidigt 

som pionjärer inom områden som strålbehandling 

av cancer på 1950-talet, organtransplantationer, 

hjärtkirurgi och neurovetenskap. 

När grundaren Cooper flyttade hit, från Illinois, 

mitt under guldrushen på 1850-talet, skrev han ett 

entusiastiskt brev hem till sina vänner i Illinois där 

han beskrev fördelarna med Kalifornien: 

”Här har vi en plats där klimatet tillåter anatomisk 

praktik i juni såväl som januari, där djurlivet är 

utvecklat till perfektion, där en enorm stad erbjuder 

oanade möjligheter och där stora genomfartsleder 

planeras. Det är en region i detta land där man kan 

höra vinden viska om kvällarna: Här kommer storslagna 

saker att hända i framtiden!” 

Strax intill Stanfordsjukhusets huvudbyggnad ligger 

Lucile Packard Children’s Hospital, ett av Kaliforniens 

ledande barnsjukhus. Det är anmärkningsvärt 

trevligt. I entrén sitter en pianist och spelar Orfeu 

Negro. På väggarna hänger stora originalskisser i 

blyerts på seriefiguren Snobben, donerade av serieskaparen 

Charles M Schulz, som bodde strax utanför 

San Francisco större delen av sitt liv. 

Överallt syns grönska och blommor. Den nordkaliforniska 

naturen har bjudits in i sjukhuset och i 

de omgivande trädgårdarna. Dagsljus, växter, träd, 

blommor och musik prioriteras inte bara för att det 

är trevligt, utan för att det bevisligen gör patienterna 

friskare. 

I bottenvåningens operationssalar, där det inte 

finns något dagsljus, har man installerat ett slags digitala 

fönster i varje rum, där patienterna kan se ”ut” 

över en förvånansvärt verklighetstrogen imitation av 

ett vackert landskap, som byter skepnad i takt med 

dygnsrytmen – landskapet mörknar på nätterna och 

man ser solen gå upp på morgonen. De är så välgjorda 

att det är svårt att skilja ”utsikterna” från ett verkligt 

SILICON VALLEY 

Silicon Valley (”Kiseldalen”) är ett 

centrum för industrin och näringslivet 

i Kalifornien, känt som en av världens 

mest kreativa och innovativa platser. 

Det finns inga officiella gränser som 

fastställer området, men det brukar 

innefatta San Jose, Palo Alto, Santa 

Clara Bay och södra förorterna till San 

Francisco. Dalen där Silicon Valley 

ligger bestod länge av fruktodlingar, 

som under andra halvan av 1900-talet 

ersattes av en expansiv teknologisk 

industri, vilken fick sitt definitiva genombrott 

när Steve Jobs och Steve 

Wozniak startade Apple 1976. I dag 

har tusentals företag, inom allt från 

IT, tv-spel och medicin, sin hemvist i 

Silicon Valley. 

soma o2.11 11

– Det är oerhört spännande att jobba med detta, 

för det väcker så många frågor om hur framtidens 

sjukhus kommer att se ut. Vi räknar med att ha det 

helt klart 2018. Hur ser sjukhus ut då? Hur kommer 

datorerna vi använder att fungera då? Vi kommer 

att ha etiketter på våra namnskyltar som läses av 

varje gång man går in i ett rum och visas på en skärm 

i rummet, så att alla i rummet kan se vad jag har för 

bakgrund, vad sjuksköterskan eller kirurgen har för 

bakgrund. När en anhörig till patienten kommer in i 

rummet ser man vem det är, och så vidare. 

Rubin går och hämtar en skiss till det nya sjukhuset. 

– Första våningen är akutmottagning, den andra 

våningen är för operationer, och den tredje våningen 

är väldigt unik, den är utomhus! Det är våra ”healing 

gardens” där patienterna kan vila ut sig i lugn 

och ro, med familj och anhöriga, och med service på 

hotellnivå. Så här har vi ”the science”, på de första 

två våningarna. Och här, på den tredje, har vi ”the 

humanity”. 

Amir Dan Rubin blev vd för Stanford 

Hospital i januari. Han gillar 

att säga ”one call does it all”. 

Diane Tseng är doktorand på 

den berömda stamcellsforskaren 

Irving Weissmans laboratorium. 

fönster. Men så kostar de också en slant: 25 000 dollar 

styck. 

I utrymmena mellan rummen har man ett slags 

öppna vardagsrum med datorskärmar, som kallas 

informationsallmänningar. Där kan patienternas 

anhöriga maila och nätsurfa medan de väntar. 

I slutet av nästa år ska man riva sjukhusets originalbyggnad, 

som stått här sedan 1959, för att ge plats 

för en helt ny sjukhusbyggnad. 

Enligt en ny delstatslag i Kalifornien måste alla 

sjukhus vara jordbävningssäkra år 2013. Det var 

omöjligt att restaurera den gamla byggnaden på ett 

tillfredställande sätt, så istället river man den (här på 

sjukhuset råder det blandade känslor inför den brutalismiska 

betongklossen – vissa älskar den, medan 

andra säger att den är anskrämlig). 

Det nya sjukhuset har en budget på drygt två miljarder 

dollar, delvis finansierat av stora donationer 

från teknikföretag som Apple och HP. 

Amir Dan Rubin skiner upp när jag ber honom 

berätta om det nya sjukhuset. 

Vi promenerar genom en av trädgårdarna, 

förbi några sällskap av kafferastande 

studenter, till Li Ka Shing 

Center for Learning and Knowledge, 

en betydligt mer modern universitetsanläggning 

som ligger alldeles bredvid sjukhusets 

huvudbyggnad. Där träffar vi Sandi Feaster, som är 

chef för Stanford’s Center for Simulation and Immersive-based 

Learning. 

Hon tar oss med ner i källarvåningen där Stanfords 

simuleringcenter sträcker ut sig över drygt 

2 000 kvadratmeter. Där, i en sjukhussäng, ligger 

Harvey, vars bruna hår sticker fram under en blå 

baseballkeps. 

Harvey svettas, andas, hostar och pratar. 

– Min favorit är när han kissar på sig, säger Sandi 

Feaster. 

Harvey är ingen patient, utan en av de avancerade 

mannekänger som används för simuleringar här på 

Stanford (skapad av den norske innovatören Tore 

Lærdal, som enligt Stanford tillverkar de bästa mannekängerna 

för sjukhusövningar). 

I hörnan bredvid Harvey sitter tre unga studenter 

framför en rad datorskärmar. Den här veckan lider 

Harvey av hjärtproblem, vilket ger studenterna en 

chans att öva sina färdigheter på området. Istället 

för en traditionell intervju vid ett skrivbord utsätts 

studenter som ansöker till Stanford för en serie 

intensiva övningar där man försöker se om de är 

lämpliga. Bland annat kastas de in i verklighetstrogna 

scenarier, som med Harvey, där man inte bara testar 

deras medicinska kunskap, utan även deras förmåga 

att lösa problem snabbt och impulsivt, samt deras 

sociala färdigheter. Man brukar till exempel utsätta 

dem för ett simulerat strömavbrott, där de ombeds 

leta efter alternativa ljuskällor. 

– En student använde en ficklampe-app på sin 

iPhone, vilket var ganska kreativt, säger Feaster. 

Man kan även simulera operationer på dator- 

stanford medical center (överst t v) 

12 

soma o2.11

soma o2.11 13

14 

soma o2.11

skärmen med hjälp av Clinispace, ett nytt program 

som utvecklats av dataingenjörer på Stanford. I simuleringscentrats 

”virtual reality room” står ett dussintal 

rejäla 28-tumsskärmar från Apple uppradade 

för den som vill använda Clinispace, vilket är ”som att 

vara kirurg i Second Life”, enligt Feaster. 

– Simulering ger studenterna ett tillfälle att tänka 

fritt, att få prova sig fram, att göra misstag utan att 

det får konsekvenser. Om en student exempelvis aldrig 

har haft en chans att jobba med ett offer från en 

bilolycka kan vi skapa den möjligheten, gång på gång. 

Man får öva tills man är bra på något. Istället för 

”practice makes perfect” försöker vi uppnå ”perfect 

practice”. 

Snart kommer de även att kunna ägna sig åt än 

mer futuristiska övningar, i ett rum som går under 

arbetsnamnet Star Trek-rummet. Där genomförs 

simuleringar i 3D, med lasergenererade hologramfigurer 

(som i science fiction-serien Star Trek) vilket 

ger en verklig upplevelse av att befinna sig i ett riktigt 

operationsrum. Den tekniken utvecklades av den 

amerikanska militären, som använt den för att exempelvis 

simulera upplevelsen av att smyga fram längs 

en gata full av krypskyttar i Bagdad. 

Just den här dagen är dock Star Trek-rummet 

fullt av kartonger, plankor och byggdamm. Det kommer 

att dröja ett par år innan det är färdigbyggt, och 

man behöver även ny finansiering, eftersom det är en 

oerhört dyr teknik som används. 

Det är kanske här på Center for Simulation and 

Immersive-based Learning som det blir som mest 

tydligt att Stanford ligger i Silicon Valley. 

– Vi har Silicon Valley i vårt DNA. Vi är djupt präglade 

av den här regionens tendens att tänka utanför 

de traditionella ramarna. Hela Stanfords campus 

präglas av en upptäckarglädje och entreprenörsanda, 

säger Sandy Feaster. 

Om man hade besökt norra Kalifornien 

i slutet av 1800-talet hade det varit 

svårt att gissa att det här området skulle 

bli hemvist för USA:s teknikrevolution. 

Den här regionen var då, precis som 

större delen av Kalifornien, jordbruksmark. Här 

växte aprikosträd, äppelträd och apelsinträd. 

Den dal som i dag kallas Silicon Valley är egentligen 

Santa Clara Valley, men området har vuxit så 

snabbt de senaste decennierna att det i dag innefattar 

i stort sett hela den södra delen av San Franciscobukten, 

från miljonstaden San Jose i syd till Palo 

Alto, där Stanford ligger, och San Franciscos förorter 

i norr. 

På 1950- och 60-talet startades flera av de elektronikföretag 

som kom att bli tongivande i regionen, 

bland annat Hewlett Packard, som sedan dess 

förblivit en av de största finansiärerna av Stanford. 

Termen Silicon Valley myntades i en artikelserie i 

tidskriften Electronic News 1971, om den nya våg av 

elektronikföretagen som vuxit fram i området kring 

universitetet. NASA och det amerikanska försvaret 

lade också stora investeringar på regionen. 

Stanford var ett av de fyra amerikanska universitet 

som var kopplat till Arpanet, föregångaren till det 

som sedan blev internet. 

I slutet av 1970-talet och början av 80-talet började 

riskkapitalister satsa på fler nya elektronikföretag 

här och längs med Sand Hill Road i Palo Alto, som 

snart skulle bli känd som Silicon Valleys paradgata 

(och även den genomfartsled som drabbades hårdast 

av dotcom-bubblan våren 2000). 

Google uppfanns på Stanford, av Larry Page och 

Sergey Brin, som lärde känna varandra när de båda 

var studenter här. 

I dag finns som sagt hundratals världsberömda 

teknikföretag i Silicon Valley – som Google, Apple, 

Facebook, Adobe, Cisco, Intel, HP, Oracle, Electronic 

Arts, Zynga, eBay och Yahoo. Omkring 300 000 personer 

är anställda på IT-företag i området. Hälften av 

dem är födda utanför USA, vilket även märks i lunchmatsalen 

på Stanford, som ser ut som ett litet FN. 

I takt med webbens genombrott förutspådde 

många framtidsforskare, sociologer och ingenjörer 

att de nya sätten att kommunicera skulle leda till att 

geografiska avstånd blev obetydliga. På 2000-talet 

skulle vi börja arbeta hemifrån, eller på distans, hävdades 

det. Arbetsplatserna skulle försvinna. Städer 

och geografiska kluster skulle bli irrelevanta när all 

kommunikation blev digital. 

Så blev det förstås aldrig. 

Tvärtom råder det i dag ett samförstånd bland 

såväl moderna företagsledare som akademiska institutioner 

om vikten av att bo och arbeta i anslutning 

till andra människor. 

I själva verket är det just här, i den mest tekniskt 

utvecklade regionen på hela planeten, som företag är 

som allra mest måna om att ständigt skapa förutsättningar 

för fysiska möten. 

Den berömda ekonomiprofessorn Edward Glaeser, 

på Harvard, har i en rad studier konstaterat att 

produktivitet, kreativitet och innovationsförmåga 

ökar ju tätare folk bor och arbetar, ju oftare de har 

möjlighet att träffas för att utbyta idéer med varandra, 

spontant eller planerat. 

På Stanford påpekar i stort sett alla vikten av 

spontana möten och fördelarna med att kunna 

promenera fem minuter tvärs över campus och prata 

med ingenjörer från en annan avdelning, eller åka bil 

en kort sträcka till något av världens mest kreativa 

IT-företag. 

I Stanfords nybyggda Stem Cell Research Building 

har exempelvis varje våning lediga mötesutrymmen 

– casual spaces, kallar man dem – med soffgrupper 

och kafébord, där studenter och forskare kan mötas 

för spontana samtal. På soffborden ligger inte bara 

de förväntade medicinska tidskrifterna och livstilsmagasinen, 

utan även Silicon Valleys två IT-biblar: 

Wired och Fast Company. 

Kan beståndsdelarna i Silicon Valleys framgång 

reduceras till ett recept som går att kopieras världen 

över? 

Många av regionens veteraner brukar säga att ett 

bra universitet och en diger samling burgna riskkapi- 

10 KÄNDA 

FÖRETAG I 

SILICON VALLEY 

Adobe Systems 

Programvaruföretag som utvecklade 

desktop publishing. 

Apple 

Världens högst värderade företag 

som skapat iMac, iPhone och iPad. 

eBay 

Världens största auktionssajt med 

över 97 miljoner användare. 

Facebook 

Social nätverkstjänst med över 800 

miljoner användare. 

Google 

Söktjänst med målet att ordna världens 

samlade information. 

Hewlett-Packard 

Legendariskt dataföretag startat av 

två Stanfordstudenter. 

Intel 

Elektronikföretag som skapade världens 

första mikroprocessor. 

Oracle Corporations 

Ett av världens största och mäktigaste 

mjukvaruföretag. 

Symantec 

Ligger bakom flera av de vanligaste 

antivirusprogrammen. 

Xilinx 

Världens största leverantör av programmerbara 

logikkretsar. 

2. KÄNSLIGT 

HJÄRNCHIP 

Hjärnchip som förmår förlamade att 

styra proteser med tankekraft är ett 

hett område inom forskningen. Nu 

har man även lyckats skapa implantat 

som får patienten att uppleva känsel. 

Det är en forskargrupp på Duke 

University i North Carolina som visat 

hur apor via ett chip i den motoriska 

hjärnbarken både kan styra en arm 

och få taktila intryck, vilket ger en 

mycket bättre kontroll över protesen. 

Nästa steg är att bygga en ”exoskeleton” 

för att styra en hel kropp med 

samma teknik. Första visningen är 

planerad till invigningen av fotbolls- 

VM 2014. 

soma o2.11 15

Steven Quake har utvecklat 

världens snabbaste maskin för 

att kartlägga DNA-sekvenser. 

Gary Steinberg ser samarbetet 

mellan forskare och ingenjörer 

som en helt ny era i sjukvården. 

talister är de grundläggande förutsättningarna för att 

skapa en miljö som liknar Silicon Valley. 

Men även om det i dag vimlar av miniversioner 

av Silicon Valley runtom i USA och resten av världen 

– exempelvis New Yorks snabbt växande Silicon 

Alley, på nedre Manhattan – så finns det ingenstans 

i världen där man skapat något som riktigt kan mäta 

sig med originalet. 

En tidig morgon, under den andra 

dagen av besöket hos Stanford, träffar 

vi bioingenjören och fysikern Stephen 

Quake, som är en av fixstjärnorna här. 

Längst in i ett stort laboratorium i den 

elegant kurvade byggnaden Clark Center, omgiven 

av ett par yrvakna forskarstudenter som sörplar i sig 

morgonkaffe, sitter Quake i shorts och tenniströja i 

ett stökigt kontor med stora glasväggar som vätter ut 

mot Stanfords campus. 

Quake har sin egen teori om varför Silicon Valley 

och Stanford har blivit så oerhört inflytelserikt. 

– Det var drogerna. Hela 1960-talets alternativkultur. 

Han är förstås inte helt allvarlig, men han är inte 

heller ensam om denna något kontroversiella teori. 

Den kaliforniska alternativkulturen har satt en djup 

prägel på Silicon Valley. Apples Steve Jobs sade en 

gång, i en intervju med New York Times, att hans 

kreativa process hade förbättrats av att han provade 

LSD som ung. När Jobs och kollegan Steve ”Woz” 

Wozniak startade Apple var de båda två långhåriga 

hippies. 

I dag är den här delen av norra Kalifornien lite 

mer städad, men man ser fortfarande tydliga spår av 

den frisinnade kulturen som fanns här på 1970-talet. 

Den stolta tradition av progressivitet och radikala 

ifrågasättande mot de rådande normerna, som 

färgade allt från musik och konst till teknologi och 

vetenskap. 

Steven Quake är ett bra exempel på en man som 

tänker bortom konventionerna. Förra året blev han 

den tredje personen i världen att kartlägga sin egen 

DNA-sekvens. 

– Jag utvecklade världens snabbaste och billigaste 

maskin för att kartlägga DNA-sekvenser. Tidigare 

har man varit tvungen att fylla en hel hangar med 

maskiner. Men jag behövde bara en enda maskin. 

Fysiker har drömt om det här i två decennier, alla har 

sagt att det måste gå att göra det på ett enklare sätt. 

Vi hittade det sättet. 

Tack vare Quake kunde en process som tidigare 

kostat hundratusentals dollar genomföras för några 

tusen dollar. Snart, hävdar han, ska man kunna kartlägga 

sin DNA-sekvens för mindre än tusen dollar. 

– Det är en väldigt viktig demokratisering av 

kartläggningen av DNA-sekvenser. Det kan fullständigt 

förändra forskningen om arvsmassa. Alla kan 

plötsligt vara med. 

Vad upptäckte du i den egen DNA-sekvens? 

– Well, ingenting trevligt! Det finns inga goda 

nyheter där. Men jag upptäckte en sällsynt mutation 

som är kopplad till hjärtsjukdomar. Den typen av information 

är värdefull. Det skulle aldrig vara möjligt 

att testa alla patienter för alla tänkbara risker, men 

när man vet att man inte bara är i riskzonen för något 

för att det finns i släkten, utan för att det faktiskt går 

att se att det finns i en själv, då är det mycket lättare 

att testa för det och förebygga problem. 

Har du anpassat din livsstil efter detta? 

– Nja, säger Quake och skrattar. Jag går väl till 

min hjärtdoktor lite oftare. Men de råd jag fick är inte 

direkt unika. Det handlar om, du vet, undvik alkohol, 

ät hälsosamt, träna ofta. Det är sådant jag gör ändå. 

Nu arbetar Quake med projektet Bio-X, som 

kallas Stanfords ”flaggskeppsinitiativ för biologi” 

och utvecklades av Steven Chu, tidigare professor i 

fysik på Stanford och numera energiminister under 

Barack Obama. 

– Målet är att förnya det interdisciplinära arbetet 

mellan ingenjörer, dataingenjörer, fysiker och andra 

fält som förändrar och påverkar biovetenskapen i 

dag. 

16 

soma o2.11

”Det är fem minuters 

promenad till experter 

inom alla tänkbara fält.” 

Från clark center är det ett par minuters 

promenad över till Stanford Neuroscience 

Institute. På vägen går man förbi 

sjukhusets nyaste byggnad, Lokey Stem 

Cell Research Building, som är världens 

största centrum för stamcellsforskning. Man får en 

skymt av en enorm glasskulptur av konstnären Dale 

Chihuly som hänger i entrén. Än så länge ligger det 

moderna och det traditionella vägg i vägg på Stanford 

– man får en känsla av såväl den långa historien, som 

av den ivriga strävan mot framtiden. 

När vi pratar med Gary Steinberg, chef för Stanford 

Neuroscience Institute, får man en bra bild av 

hur Stanford har utvecklats i takt med explosionen 

av Silicon Valley. Steinberg har arbetat här sedan 

1974, då han kom hit som student. Han har haft sitt 

nuvarande jobb sedan 1995. Steinberg betonar just 

vikten av det multidisciplinära arbetet som en av 

de viktigaste beståndsdelarna för att göra Stanford 

unikt. 

– Något som jag alltid har känt passionerat för 

här har varit våra samarbeten mellan forskare inom 

neurovetenskap med ingenjörer, sjukhuspersonal, 

datatekniker, kemister och kirurger. Stanford är 

unikt för att det är två stora sjukhus och ett universitet 

på samma yta, samtidigt som vi dessutom 

befinner oss mitt i hjärtat av Silicon Valley. Det är 

bara fem minuters promenad till experter inom alla 

tänkbara fält. 

Sedan Steinberg tog över Neuroscience Institute 

har man gått från 5 till 38 anställda. Man är i dag en 

av landets ledande neurovetenskapliga institutioner. 

– När National Institute of Health fördelade 

resurser till landets sjukhus och forskare brukade 

vi inte ens hamna bland de hundra viktigaste. De 

senaste åren är vi den institution som fått näst mest 

stöd av NIH. 

Steinberg är, som många av Stanfords visionärer, 

en lätt frenetisk man, som spottar ur sig idéer i 

rasande fart. Just nu är han väldigt entusiastisk inför 

det växande fältet av interaktion mellan hjärna och 

dator – brain computer interface. 

– Vi arbetar med patienter som har sitt kognitiva 

system intakt, men ett nervsystem som inte funkar, 

efter exempelvis en ryggmärgsskada som gjort dem 

paralyserade. Det man kan göra är att använda en 

dator för att generera de signaler till musklerna som 

nervsystemet i vanliga fall skickar. 

Han slår upp sin laptop på skrivbordet och visar 

en video på en ung man som blivit paralyserad efter 

att ha fått ett knivhugg i nacken. Med hjälp av teknik 

som Stanford utvecklat i samarbete med Brown University 

på östkusten kan den unga mannen, enbart 

genom hjärnaktivitet, röra pekaren på en datorskärm 

och med hjälp av detta öppna sin e-post, skriva, 

skicka nya meddelanden och rita en cirkel. 

– Det här är resultatet av ett av dessa samarbeten 

mellan ingenjörer och forskare inom biomedicin och 

neurovetenskap. Jag tror att det är början på en ny 

era. Det här är början på framtiden. 

Stanfordsjukhusets vd Amir Dan Rubin lider inte 

heller av någon brist på framtidstro. När jag ber honom 

berätta vad han räknar med att man ska kunna 

åstadkomma i den nya sjukhusbyggnaden, när den är 

klar om sju år, skiner han upp igen. 

– Vi utvecklar nya metoder inom allt från neurokirurgi 

till minimalinvasiv kirurgi. Våra stamcellsforskare 

Irving Weissman och Ron Levy är på väg 

att dramatiskt utveckla hur man behandlar cancer. 

Våra ambitioner för de kommande åren är att bota 

hörselskador. Vi vill att all form av cancer ska kunna 

behandlas som ett kroniskt tillstånd, det vill säga inte 

ett dödligt tillstånd. Vi håller på att förnya canceroperationer 

med nanopartiklar som kan fästas på en 

tumör på molekylnivå så att när man gör operationen 

kan man se, nästan på molekylnivå, var man ska 

skära. Istället för att gissa och skära med en extra 

marginal och med strålning, kan man nu nästan se 

molekylerna. Man kan se det som att vi håller på att 

transformera cancerbehandling. 

Rubin reser sig upp och tittar ut över Stanfords 

vackra campus, där solen strilar ner genom de 

enorma eukalyptusträden och ekarna. 

– Vi vill göra folk friska och minska lidandet. Sammantaget 

hoppas jag faktiskt att allt det vi gör kan 

göra ett märkbart avtryck på mänskligheten. n 

Martin Gelin är journalist och författare. Han har 

bland annat skrivit den första svenska boken om 

Barack Obama, Det amerikanska löftet (2009). 

2 FRÅGOR TILL LI 

FELLÄNDER-TSAI 

Vilket är ditt starkaste intryck av 

Stanford Medical Center? 

– Mitt starkaste intryck av Stanford 

är att vi lever i olika världar. Att 

Sverige är ett litet land med ett litet 

befolkningsunderlag och därmed 

skatteunderlag, samt att vare sig 

Apple eller Adobe fötts i Stockholm 

och att någon motsvarighet till rymdfärjeprogrammet 

som haft en bas 

på Moffett Field i Silicon Valley inte 

finns i Sverige. Och att vi inte har den 

multimiljardärtäthet som finns i Silicon 

Valley och inte heller den skattelagstiftning 

som gör donationer till 

forskning avdragsgilla. Vidare tänker 

jag på att Stanford erhållit 26 Nobelpris 

sedan lärosätet grundades. 

Vad kan Stanford och Karolinska 

lära av varandra? 

– Vi har mycket att lära, så jag har 

svårt att formulera några specifika 

lärdomar. Det är svårt att jämföra en 

amerikansk otroligt ojämlik sjukvård 

som slukar mer än dubbelt så mycket 

av BNP, med en svensk sjukvård som 

drar halva BNP och regleras av hälsooch 

sjukvårdslagens jämlikhetskrav. 

Men det som utländska sjukhus alltid 

är mest imponerade av är hälso- och 

sjukvårdslagen, som uttrycker att 

alla i Sverige har rätt till en likvärdig 

sjukvård, som är offentligt finansierad 

och inte förutsätter försäkringar eller 

självkostnad. 

Li Felländer-Tsai är överläkare på 

Karolinska, professor i ortopedi vid KI 

och styrelseledamot på KTH. 

NYA MÖTEN PÅ 

KAROLINSKA 

Innovationsplatsen på Karolinska är 

en verksamhet som främjar samverkan 

mellan näringsliv, akademi och 

sjukvård inom framför allt det medicintekniska 

området. Denna satsning 

intensifieras allt mer under de närmaste 

åren. Här finns flera partners, 

bland annat från medicintekniska 

industrin och akademin. Målet är att 

skapa en fysisk miljö där aktörerna 

ska kunna finnas i varandras närhet 

för att skapa ett framgångsrikt innovativt 

samarbetsklimat för nya tekniska 

lösningar och bättre patientvård. 

Inriktningen på sjukvårdsutveckling 

kopplad till medicinsk teknik kompletterar 

Karolinskas satsningar inom 

NKS och Vetenskapsstaden. 

soma o2.11 17

18 

soma o2.11

Lennart 

Nilsson 

Som ingen annan har han skildrat livet. Nu berättar han om 

sitt eget liv – från vattenloppor och isbjörnar till kungar och 

dansande ägg. Möt fotografen och legenden Lennart Nilsson. 

TexT klas ekman foTo sTefan holm, lennarT nilsson 

Det är knappast tanken när 

kakfatet placeras på bordet, men 

snart kommer tallrikarna och de 

skurna bullarna att förvandlas 

till ägg och spermier i Lennart 

Nilssons händer. 

När hans fru, Catharina Nilsson, 

ställer fram dem passar hon på att säga hejdå. 

Hon ska ut på en promenad i Lill-Janskogen tillsammans 

med några damer från Frälsningsarmén. 1963 

gjorde Lennart Nilsson ett stort bildreportage och en 

bok om den kristna rörelsen. På en uppmärksammad 

bild tagen på Kungsgatan i Stockholm rycks en ung 

kvinnlig frälsningssoldat in genom fönstret till en 

raggarbil. 

– Den tjejen är med och promenerar i dag, säger 

Lennart Nilsson och sätter sig i sin fåtölj. 

Han har fortfarande kontakt med Frälsningsarmén. 

Han har över huvud taget fortfarande kontakt 

med de flesta han fotograferat eller jobbat med. I alla 

fall de som fortfarande är i livet. I dag är han 89 år och 

har varit yrkesverksam sedan 40-talet. Och han är 

fortfarande igång. Han har tagit några nya sekvenser 

för en film som produceras av Mikael Agaton för 

Hjärnfonden och deras insamlingsverksamhet. Dessutom 

arbetar han tillsammans med en grupp forskare 

på Karolinska Institutet med ett projekt om hudcancer 

där Lennart Nilsson fotograferar hur hudcellerna 

påverkas av strålningen från solen. Bilderna tas med 

hjälp av ljus- och svepelektronmikroskopet. 

– Solen kan vara farlig. Till och med vissa i Afrika 

riskerar att få hudcancer, så det är ett viktigt projekt, 

säger han. 

Drivkraften är journalistisk; att vara först och få 

visa upp hur saker ser ut. Man behöver inte tillbringa 

många minuter i Lennart Nilssons sällskap för att 

förstå att just ”journalistisk” är ett av de finaste ord 

han vet; synonymt med snabbhet, ett rörligt intellekt 

och en förmåga att lägga ihop två och två – och applicerbart 

på såväl kronprinsessor som professorer. 

Journalistiskt sett har det blivit många scoop. 

Lennart Nilsson var först att filma befruktningen av 

ett ägg och den första celldelningen. 

I en hylla på ena vardagsrumsväggen i hans Östermalmsvåning 

finns olika utgåvor av hans Ett barn 

blir till staplade på varandra. Det är inte alla utgåvor, 

ändå är stapeln bortåt en och en halv meter hög. 

Ett barn blir till är förstås det verk som fått honom 

inskriven i historieböckerna som något mycket mer 

än bara en skicklig fotograf. Bilderna på hur ett barn 

långsamt växer fram i livmodern fascinerar lika 

mycket i dag som när de först publicerades i mitten av 

60-talet. Men att Lennart Nilsson även var först med 

bilderna på fågelinfluensan och hiv-viruset blev också 

världsnyheter. 

Visserligen jobbar han mest i laboratorier, men 

på många sätt arbetar Lennart Nilsson fortfarande 

som de klassiska reportagefotografer han umgicks 

med i New York på 60-talet. Krigsfotografen Robert 

Capa förklarade att kvaliteten på en bild hänger ihop 

med avståndet: ”If your picture isn’t good enough, 

you’re not close enough”. Det är ett klassiskt citat, 

Omslaget till Life Magazine, 

30 april 1965. 

soma o2.11 19

Isbjörnsjakt, 1947. Bildreportaget 

från Svalbard 

blev Lennart Nilssons internationella 

genombrott. 

Dag Hammarskjöld, 1953. 

På det nya kontoret högt 

över Manhattan direkt efter 

första mötet i FN. 

Lennart Nilsson beskriver 

hur en befruktad äggcell rör 

sig med hjälp av en tallrik. 

snudd på uttjatat, men ingen kan sägas ha tagit 

honom mer på orden än Lennart Nilsson. Där Capa 

visade döden på slagfält och Normandies stränder 

närmar sig Lennart Nilsson själva livet. Och så nära 

som Lennart Nilsson lyckats komma sina objekt har 

inte många andra lyckats gå. 

Lennart nilsson är 89 år gammal, men 

har fortfarande en kalufs som gör femtio 

år yngre män avundsjuka. Och en energi. 

Pratar man jobb så får han svårt att sitta 

still i sin fåtölj. Händerna far genom 

luften, och det är inte svårt att förstå varför just han 

tagit de bilder han tagit. Entusiasmen i sig övertygar. 

– Det jag verkligen älskade med jänkarna när jag 

jobbade i USA var deras attityd. ”Allt är möjligt”, sa de 

hela tiden, och det tog jag med mig, säger han. 

Allt är fortfarande möjligt. Huvudet är fortfarande 

fyllt av planer på nya projekt, 78 år efter att han fick 

sin första kamera. 

Då var han elva och ett halvt år och hade tjatat 

ett tag på sin pappa. Kameran kostade två kronor, 

och det första motivet var bilder av ett blommande 

gullregnsträd. Lennart Nilsson tyckte att de gula 

blommorna hängde så vackert ned från trädet. 

– ”Det är svartvit film så bilderna blir inget att ha”, 

sa jag till farsan. ”Men jag tar dem i alla fall”. Därefter 

lärde mig pappa att framkalla bilderna, och de blev 

helt okej. Jag blev tänd på det där. Så på nätterna, när 

han och morsan sov i sitt rum så satt jag i köket och 

framkallade mina filmrullar. 

Naturen har alltid fascinerat honom, och han blir 

alltid lika förtjust när ett landskap träder fram i samband 

med fotograferingen av inre organ eller celler. 

Det är bland annat därför de ofta blir så vackra. Till 

och med dödliga virus kan få ett poetiskt skimmer 

genom hans linser och mikroskop (hiv-bilden skulle 

vara vacker hemma på väggen). Men när Lennart 

Nilsson började söka sina första fotojobb så var ingen 

intresserad av stämningsfulla bilder på grönskande 

fält eller blommande träd. 

– Landskapen ansågs visserligen vara vackra, 

men det man köpte var bilder på kändisar. Som tur är 

kände jag Alice Babs, och hon blev en av de första som 

jag fotograferade. Att ta ovanliga bilder på de mest 

kända blev min specialitet. Det var inget märkvärdigt 

alls, jag ringde bara upp dem och sa att jag var från 

Veckorevyn – det namnet öppnade dörrar. När folk 

såg resultatet blev det lättare, säger han. 

Lennart Nilsson blev snabbt ett aktat namn. 

Redan i slutet av 40-talet hade han blivit hovfotograf, 

och följde Gustav V tätt i hasorna. En sorts vänskap 

hade uppstått. 

– Han var överraskande rolig, och talade väldigt 

högt. En gång fick jag följa med på älgjakt och då tipsade 

han om att man blev som piggast av att blanda 

kaffe och te. Det var över huvud taget alltid något på 

gång med honom och han ville att det skulle hända 

saker hela tiden. 

Med tiden blev Lennart en ansedd porträtt– och 

20 

soma o2.11

eportagefotograf som beundrade Henri Cartier- 

Bresson och Irving Penn. Den senares fotoböcker 

ligger travade i en hylla under de stora fönstren i 

vardagsrummet, och på väg ut mot hallen finns en 

signerad bild med hälsning från förebilden. Lennart 

skickades iväg på de mest prestigefyllda jobben. 1947 

fick han ett internationellt genombrott med bilder 

från en isbjörnsjakt i Svalbard. På den mest kända 

bilden ligger en dödad isbjörnsmamma på ett båtdäck. 

Hennes lilla unge har lagt sig över och kramar 

om henne. Det är ett fotografi som förmodligen övertygat 

en hel del människor att bli vegetarianer. 

– Jag minns att det kom upp en man till tidningen 

och sa att det var han som var isbjörnsungen. Han 

mådde förstås inte så bra, men det säger en del om 

reaktionerna det fotografiet väckte. Sedan såldes de 

där bilderna över hela världen och köptes bland annat 

av Life Magazine i USA. Det var skitstarkt alltså. 

Det var helt enormt att få sina bilder publicerade i 

den tidningen. Så jag såg min chans och åkte över till 

New York och gick upp till redaktionen. 

Life var västvärldens mest ansedda foto- och 

reportagetidning, och hade en enorm upplaga. Efter 

att de publicerat isbjörnsbilderna öppnades resten 

av världen upp för Lennart Nilsson. 1948 kom han 

till Kongo i samband med en reportageresa för bland 

andra just Life och National Geographic. Där stannade 

han i flera veckor. 

Vid ett tillfälle blev han svårt sjuk. 

– En skorpion bet mig och det utvecklades till en 

allvarlig grej. Febern var hög, och jag kunde inte känna 

min fot. Då var vi gäster hos en stam och Svante 

Löfgren som jag reste med fick gå runt och leta upp 

drottningen för samhället. Hon kom med en massa 

medicinmän efter sig. De ledde ut mig och började 

dansa runt mig. Det blev ett stort jätteuppträdande. 

Han gestikulerar i fåtöljen för att visa exakt hur 

vild dansen var. Man förstår att ceremonin måste ha 

tagit fokus från den onda foten, men funkade den på 

riktigt? 

– Javisst, självfallet. Redan dagen därpå gav vi 

oss in i djungeln för att besöka pygméerna som 

bodde där, i hus byggda av palmblad. Männen hade 

tre fruar. En söt tjej som de var stolta över och gav 

parfymer. Kvinna två ansågs vara lite mer alldaglig 

och fick hjälpa till att bära utrustning. Därefter kom 

fru nummer tre, en äldre kvinna som gick framåtböjd 

och bar på allt som var riktigt tungt. De äldsta fruarna 

användes dessutom till att driva hjortar under jakten 

där inne i urskogen. Det var märkligt men fantastiskt 

att få möta de människorna. 

Går man igenom bilderna han tog under 

perioden fram till 70-talet så framstår 

det som att han var överallt. Som 

1953, när Dag Hammarskjöld utsågs till 

generalsekreterare i FN. Då följde Lennart 

honom till New York, och satt i samma plan. Den 

officiella bilden av Dag Hammarskjöld är fortfarande 

den av en sträng, stel och allvarlig man. 

En gammal kamera som Lennart 

fick i bröllopspresent och olika 

utgåvor av Ett barn blir till. 

soma o2.11 21

”Jag tänkte bara 

journalistiskt. ” 

Hivvirus, 1985. 

22 

soma o2.11

Lennart Nilsson har, förstås, en annan bild 

– Det var en positiv och glad person, han visade 

det bara inte offentligt. Jag har aldrig hört en människa 

skratta lika högt som Dag Hammarskjöld. 

Varken förr eller senare. Det var enormt. Hela planet 

skakade och alla passagerarna ryckte till. De trodde 

väl att något var fel, säger Lennart Nilsson. 

Efter att han blivit invald som generalsekreterare 

i FN tog Hammarskjöld med sig honom, som enda 

person, upp på sitt nya kontor högt över Manhattan. 

Bilden därifrån trycktes på ett uppslag i Life. 

Hammarskjöld ser nästan skygg ut, som att han inte 

riktigt är beredd att stiga fram i rampljuset. 

– Jag gratulerade honom så fort vi kom in på rummet, 

och tänkte att det måste vara jättespännande. 

Där hade alla världens nationer suttit och hälsat 

honom välkommen, i en ceremoni som tog tre eller 

fyra timmar. Men då sa Hammarskjöld att han inte 

mindes någonting av det. Det var helt blankt. Han 

hade inget som helst minne av vad som hade hänt. 

”Ni får inte säga det till någon”, sa han åt mig. Men 

det gör jag nu. Han är ju död sedan länge, säger Lennart 

Nilsson. 

I samma veva blev han vän med Ingrid Bergman 

som precis gift sig med den italienske filmregissören 

Roberto Rossellini, och också med hennes namne 

Ingmar Bergman. Lennarts liv verkar ha varit ett 

enda stort äventyr, men på fritiden hade han börjat 

sitt livs kanske allra mest intressanta resa. En som 

inte krävde några resor utan ägde rum böjd över 

mikroskop i sterila rum. 

Det började med vattenloppor i ett 

vattendrag utanför stockholmsförorten 

Hässelby. 

Hans gamla naturintresse hade 

aldrig mattats, och Lennart Nilsson 

hade först sökt upp forskaren Harry Kinnander som 

var amanuens vid Stockholms universitet, för att lära 

sig att fotografera i mikroskop – så som man gjorde 

inom medicinsk fotografi. Han började studera under 

Harry, och tillsammans gick de igenom olika objektiv 

bit för bit. 

– Jag hade förstått att det skulle gå att göra mycket 

mer med avancerad teknik, därför sökte jag upp 

Harry som var bäst i Sverige på det där. 

Forskaren Harry Kinnander var intresserad av 

små organismer som levde i vatten, och tog med sig 

Lennart till Hässelby. Där fångade han några vattenloppor 

och visade upp ett litet exemplar i ett mikroskop 

när de kom tillbaka till labbet. Den lilla loppan 

födde ungar, och det gick att se dem både i magen och 

utanför kroppen. Det Lennart Nilsson såg i mikroskopet 

kände han sig tvungen att visa upp för andra. 

– Det var spännande. Det skulle människor se. Så 

jag lånade hem preparaten och plåtade dem i mitt 

kök där jag hade spotlights. Sådant hade ingen sett på 

bild, så jag tänkte egentligen bara journalistiskt. 

På ett annat jobb mötte han författaren Harry 

Martinson, som var intresserad av insekter. Martinson 

skrev texten till reportaget Myror som publicerades 

1954. Fem år senare kom boken Liv i hav. 

Naturbilderna väckte intresse. Bland annat hörde 

forskare på Karolinska Institutet av sig och bad om 

hjälp med fotograferingar. Kontakten med sjukvården 

var redan upparbetad, för i slutet av 40-talet 

hade Lennart Nilsson följt den internationellt kände 

hjärnkirurgen Herbert Olivecrona som jobbade på 

Serafimerlasarettet. 

– Jag gick upp till honom till honom på hans 

arbetsplats. Svårare var det inte. Jag frågade om det 

fanns en möjlighet att vara med under en operation. 

Han mumlade att det gick bra. Och sedan följde jag 

honom i flera veckor och träffade patienterna när de 

blivit friska. Det var ett spännande jobb. Jag minns 

första morgonen. Patientens huvud var uppsågat och 

hjärnan låg bar. När Oliven, som vi kallade honom, 

kom in i salen var det helt tyst. Ingen sade ett ljud 

förrän han plötsligt bad att se på röntgenbilderna. 

Han tittade länge på dem. ”Den här patienten skulle 

ha varit död nu”, sa han. För Oliven hade sett att röntgenbilderna 

var vända. Men han var snäll mot den 

ansvarige, annars kunde han kasta knivar omkring 

sig när han tappade humöret. 

Trots att Lennart Nilsson redan var en av landets 

mest hyllade fotografer drog han sig inte för att 

hjälpa till. En dag när han besökte sin vän, professor 

Axel Ingelman-Sundberg, på Sabbatsbergs sjukhus 

fick han syn på några små glasburkar som stod på en 

hylla i dennes rum. 

– Jag var där tillsammans med journalisten Calle 

Hillgren för tidningen Se, och vi skulle egentligen 

göra något helt annat, men när jag såg Axels samling 

med små mänskliga embryon blev jag nyfiken. Han 

hade dem för att undervisa sina medicinstudenter, 

och jag frågade om det fanns möjlighet att låna dem 

till mitt eget labb. Axel ryckte på axlarna. ”Det går 

väl bra”, sa han. Så jag lånade hem dem, och tog mina 

första makrobilder på människoembryon tack vare 

honom. 

Fascinationen växte och blev snart till något som 

i dag är ett livsprojekt. Medan Lennart Nilsson fortsatte 

att resa världen över, plåta kändisar och göra 

reportage ägnade han den lilla fritid som fanns kvar 

åt att fotografera människans framväxt. Från embryo 

till barn. 

Att ta bilderna var inte helt oproblematiskt, då 

det krävdes mänskliga tragedier för materialet skulle 

kunna växa fram. 

– Så fort jag fick larm om utomkvedshavandeskap, 

så var jag där. Jag var noga med att det inte skulle 

vara aborter, för jag ville undvika den kontroversen. 

På så vis lyckades jag fotografera embryon och foster. 

Det fanns fem sjukhus i stockholmstrakten som jag 

ringde till varje morgon klockan åtta för att se om 

det var någonting på gång. Det tog flera år innan jag 

fick tillräckligt med fotografier för att kunna visa upp 

dem ordentligt. Mot slutet hade jag till och med en 

egen del av ett rum på Sabbatsberg med stativ uppställda 

och klara. Life kände till arbetet, och då och 

då kom redaktörerna från Londonkontoret över och 

kollade hur det gick. 1965 åkte jag över till New York 

med alltihop och Life gjorde omslag. Responsen var 

enorm. Bilderna trycktes över hela världen. I Tyskland, 

England, Frankrike, till och med i Ryssland. Och 

det kom en massa journalister som ville se hur jag 

hade gått till väga, säger han. 

1965 publicerades den första utgåvan av boken 

Ett barn blir till. Det året började Lennart Nilsson 

även sin anställning på Life i New York. Ett av hans 

röster 

om lennart 

”Lennart är en av de mest entusiastiska 

människor som jag någonsin 

träffat. Han gav Life Magazine, och 

därigenom hela världen, våra första 

bilder på ett ofött barn. Lennart är 

inte bara en otrolig fotograf utan 

också en sann vetenskapsman. De 

kvaliteterna tillsammans med hans 

nyfikenhet har gjort Lennart till en 

pionjär och nydanare. Han är en av de 

viktigaste fotograferna i vår tid.” 

BarBara Baker Burrows, 

Director of Photography på Life 

Books och redaktör på tidningen Life 

när Lennart Nilssons legendariska 

omslag publicerades. 

”Tanken med boken var bland annat 

att visa vilka otroliga bilder han tagit 

förutom de som gjort honom världsberömd. 

Jag menar att många av 

hans tidiga bilder sopar banan med 

de flesta av dagens fotografer. Han är 

enveten, och har haft en förmåga att 

komma även människorna ovanligt 

nära. Dessutom berättade hans tidiga 

fotoreportage historier på ett helt 

annat sätt än vad som görs i dag, och 

det grundar sig i hans envetenhet 

och uthållighet. Reportaget om Frälsningsarmén 

är talande, för ingen hade 

väntat sig att han skulle lägga ner så 

mycket tid på det. Men när det väl var 

klart så fick det också betydligt mer 

utrymme än planerat.” 

JacoB ForseLL, fotograf och nära 

vän som under flera år satt med i 

styrelsen för Lennart Nilsson award, 

och sammanställde boken Lennart 

Nilsson – hans livs bilder. 

soma o2.11 23

öster 

om lennart 

”Lennart ringde mig 1979 efter att 

han hört att vi lyckats med provrörsbefruktningar. 

Han ville komma ner 

och återkom hela tiden till att han 

ville fotografera det mänskliga livets 

början. Och det tyckte han var när 

spermien tar sig in i ägget och ägget 

delar sig första gången. I början av 

1980 kom han ner, och jag hade förstås 

aldrig kunnat tänka mig att han 

skulle stanna i flera år. Som sällskap 

hade han tv-producenten Bo G Eriksson, 

E-Types pappa. Bo var mest inne 

på rörlig bild, förstås, och han var nog 

inte beredd på att Lennart skulle vilja 

ha så många stillbilder. Det tog ett 

drygt år innan Lennart lyckats fånga 

sekvensen med ägget som delar 

sig för första gången, och med den 

reste vi till Storbritannien och den 

allra första kongressen för provrörsbefruktning. 

Men det betydde inte 

att han slutade arbeta med oss. Han 

jagade ständigt bilder, och i slutet av 

80-talet undrade han om jag skulle 

kunna tänka mig att skriva en ny text 

till boken Ett barn blir till. Det ville jag 

förstås, men föreslog en namnändring 

för det var en helt ny bok som 

skulle släppas. Då protesterade Ebbe 

Carlsson som fortfarande var bokförläggare 

på Bonniers. Han sa att Coca- 

Cola hette Coca-Cola, trots ändrade 

ingredienser, socker- och koffeinhalt. 

’Boken får innehålla vad sjutton den 

vill, men den ska heta Ett barn blir till 

för det namnet har vi redan lanserat’, 

sa Ebbe och så blev det. Men vår 

upplaga blev den största succén och 

översattes till sjutton språk när den 

väl kom ut 1990.” 

Lars HamBerger, professor vid 

göteborgs universitet och först i 

Norden med att utföra en provrörsbefruktning 

(IVF). Han skrev också 

texten till den mest kända upplagan 

av Ett barn blir till. 

tidiga uppdrag var att ta ”världens första bild”. Den 

föreställde ett vulkanlandskap som speglas på ytan av 

en regndroppe, alltså den första avbildning som någonsin 

existerat på jordklotet, och togs på ön Surtsey 

som just då höll på att växa fram ur havet strax söder 

om Island. Lennart fick gå iland på ön, och tvingades 

stå och småhoppa för att inte skosulorna skulle 

smälta. 

– Det var redaktören Phil Kunhardt som beställt 

bilden. Jag kommer ihåg att jag var lite orolig 

och ringde honom och frågade om det var okej att 

hyra en båt. ”Lennart, never discuss economy, just 

the result”, sa Phil och sedan var det inte mer med 

den saken. Phil var strålande, men han gillade inte 

fotografer som snackade för mycket. Snackade man 

för mycket fick man sparken efter en vecka. Det var 

hans devis. Varje vecka hade vi redaktionsmöte, och 

det blev faktiskt som en familj. Vi umgicks inte på 

kvällarna, och vi var bara hemma hos varandra någon 

enstaka gång – men på jobbet fanns en väldigt nära 

och väldigt äkta vänskap. Ingen var stöddig, alla var 

lågmälda. 

I december 1972 lades tidningen Life, i sin dåvarande 

form, ned. 

Ett barn blir till kommer fortfarande 

ut i nya utgåvor och upplagor, och fascinerar 

fortfarande nya läsare. Bilderna 

från boken, som sålt i över miljontals 

exemplar, är dessutom fortfarande en 

het potatis. De kidnappas regelbundet av abortmotståndare 

som vill visa på hur mänskliga fostren trots 

allt är. Men framförallt väcker de beundran. Ett fan 

är Vanity Fair-fotografen Annie Leibovitz som ville 

att Fotografiska i Stockholm skulle visa Lennart 

Nilssons bilder samtidigt som hennes egna. Och 

oavsett om han fotograferat foster eller hiv-virus blir 

resultaten ofta besynnerligt vackra. 

Allra vackrast är äggcellen, säger han. Som form 

betraktat. Annars finns det några väldigt visuella 

nervceller i hjärnan. 

– Ibland ser jag landskap inne i kroppen, och då 

försöker jag fånga dem – och jobbar bland annat med 

färgsättningar i ljusmikroskopin. Att jag lyckats med 

det beror på att jag har en kondensor konstruerad 

av den polske professorn Georges Nomarski. Det 

är en sorts linssystem, och jag köpte den för säkert 

hundra år sedan. Då kostade den cirka 60 000 kronor, 

men det var den bästa för ljuset var så svagt att det 

inte skadade de levande cellerna jag fotograferade. 

Men jag glömmer aldrig summan, för det var enormt 

mycket pengar på den tiden. Den var helt avgörande 

för mitt arbete, när det gäller komposition och att 

skapa vackra bilder. Tack vare den blev bilderna mer 

tredimensionella och färgrika, säger han. 

Lennart Nilsson har även arbetat mycket med 

svepelektronmikroskop från japanska Jeol med en 

monterad Hasselbladskamera. De bilderna blir i 

svartvitt, men har tidigare färglagts av Gillis Häägg. 

Kanske är det den tekniska utvecklingen som gör 

att Lennart aldrig verkat överväga att gå i pension. 

Det finns hela tiden ökade möjligheter att fotografera 

nya delar och företeelser som är helt avgörande för 

det mänskliga livet. 

– När det gäller tekniken är ljuset det viktigaste. 

Jag har alltid filmat med en time lapse-kamera som 

tar en bild i minuten i väldigt svagt ljus. För bilderna 

jag tagit med endoskop har jag haft kontakt med 

Storz i Tyskland som har specialtillverkat dessa för 

mig. Och visst har jag haft regelbunden kontakt med 

Kodak, Hasselblad och olika objektivtillverkare, 

men just ljuset är den absolut viktigaste faktorn när 

man fotograferar levande celler så att de inte blir 

skadade. För att fånga ett skeende krävs det en lång 

slutartid och att man fortsätter i timmar och dagar. 

Det krävs enormt mycket tid för att skildra hur solen 

påverkar huden, hur cancerceller växer fram eller 

hur befruktningen äger rum. Och det svåra är förstås 

att få cellerna att överleva under filmningen. Där har 

du det hela. 

Det var något han arbetade hårt med i samband 

med det som han ser som sin idag absolut främsta 

journalistiska bedrift – projektet Sagan om livet/ 

Livets mirakel, filmerna som han gjorde tillsammans 

med tv-producenten Bo G Eriksson och professor 

Lars Hamberger. 

– Jag flyttade ner till Göteborg och Sahlgrenska 

sjukhuset där Lars Hamberger hjälpte oss att bygga 

upp ett stort termorum. Vi jobbade intensivt, var 

orakade och såg inte kloka ut. Men där kunde vi för 

första gången filma hur spermierna puttar på den 

mänskliga äggcellen och hur den sedan delar på sig. 

Det var de första rörliga bilderna på hur en äggcell 

delar på sig i hela världen. Befruktad och delad. Där 

var vi först. Vi var kanske inte bäst, men vi var först. 

Journalistiskt var det min starkaste grej. När spermierna 

mötte äggcellen började den sakta gå motsols. 

Som en himlakropp, säger han. 

Det är nu en bit bulle förvandlas till en spermie 

och fatet blir till en äggcell när han snurrar runt det 

mellan händerna. 

– Jag var andlös under hela den halvdag som vi 

filmade. För ögat skulle rörelsen förstås vara osynlig, 

men i och med att vi filmade med en bild i minuten 

så framgick den klart och tydligt. Först undrade jag 

om vi såg fel, eller hade gjort något misstag, men så 

var det inte, för sakta, sakta fortsatte ägget att snurra 

motsols. Det var livets allra första dans. 

Han snurrar fatet igen, för att den rörelsen verkligen 

ska gå fram. 

När man pratar med Lennart Nilsson 

låter det som att han planerar att 

bli minst 150 år. Det finns massvis av 

projekt och bilder som han jagar. En 

gång sa sig Lennart vilja fånga förälskelsen 

på film, alltså vad som händer i kroppen precis 

när den uppstår. Men idag är det två mer specifika 

och mer konkret lättfotograferade områden som 

fascinerar honom mer. 

– Jag är intresserad av hur ögonen och synen 

hänger ihop med hjärnan, det tycker jag är en väldigt 

intressant fråga. Och så naturligtvis arbetet med 

solens påverkan på huden. Forskarna har mänskliga 

celler som de bland annat utsätter för lampor med 

samma våglängder som solen. Det jobbar jag med då 

och då. Jag försöker fortfarande vara journalist, och 

på plats där saker är på gång som ligger nära människan, 

säger han och börjar förklara hur cancer ser 

ut med hjälp av två tallrikar. n 

24 

soma o2.11

”Det var livets 

allra första dans. ” 

Ett barn blir till, 1975. 

soma o2.11 25

26 

soma o2.11

nancy kedersha, 

pristagare 2011 

Stjärnformade hjärnceller, 

även kallade astrocyter, 

med förmågan att 

skydda och vårda andra 

celler. Genom att förfina 

tillgängliga tekniker inom 

fluorescensmikroskopi 

och konfokalmikroskopi 

har Nancy Kedersha 

lyckats färga in cellernas 

beståndsdelar – så kallad 

fluorescens. I just det här 

fallet ser vi ett exempel på 

immunofluorescens. På så 

sätt har hon lyft fram olika 

funktioner i cellerna. Hennes 

bilder har dessutom 

gjort det möjligt att skilja 

friska celler från cancerceller, 

och celler som vilar 

från celler i olika stadier av 

delning. 

Se det 

osynliga 

Nancy Kedercha föddes 

1951 i Hackensack, New 

Jersey och doktorerade 

i biokemi 1983. Numera 

arbetar hon som forskare 

vid Harvard Medical 

School i Boston, USA. Hon 

är också chef för enheten 

för konfokalmikroskopi 

vid Brigham and Women´s 

Hospital i samma stad. 

Hennes bilder har fått 

stort genomslag världen 

över och används ofta i 

läroböcker. 

Varje år delas The Lennart Nilsson Award ut. 

Priset är i dag världens främsta utmärkelse 

inom medicinsk fotografi. SOMA presenterar tre 

banbrytande bildmakare i mästarens fotspår. 

soma o2.11 27

28 

soma o2.11

FeLice FrankeL, 


Ferrofluid är en järnmättad 

magnetisk vätska. 

För att visualisera detta 

har Felice Frankel använt 

sig av ett enkelt knep från 

fysiklektionerna i skolan: 

en magnet under ett 

papper formar järnfilsspån 

till ett mönster. Med 

samma teknik har hon 

attraherat ferrofluiden 

och skapat en estetiskt 

vacker och överraskande 

bild som väcker 

nyfikenhet på vad det är 

vi ser. Motiven i Frankels 

fotografier spänner hela 

vägen från nanoteknologi 

till ytspänningen i en 

vattendroppe, men alla 

har det gemensamt att de 

synliggör tidigare dolda 

aspekter av vår omvärld 

i ett vetenskapligt sammanhang. 

Felice Frankel föddes 

1946 i Brooklyn, New 

York. Efter att ha inlett 

en akademisk karriär 

inom biologi övergick 

hon till fotografi. Under 

ett år som stipendiat på 

Harvard började hon 

kombinera sina två kompetenser. 

I dag är hon 

verksam som forskare 

vid Harvards fakultet för 

konst och vetenskap, och 

har även en tjänst vid 

Massachusetts Institute 

of Technology (MIT). 

soma o2.11 29

30 

soma o2.11

anders persson, 


Tredimensionell datortopografi 

över en patient 

med skolios. Genom att 

använda de senaste innovationerna 

från simulerings- 

och dataspelsindustrin 

har Anders Persson 

utvecklat en teknik som 

revolutionerat röntgenbilden. 

Persson utgår 

bland annat från magnetresonans 

och ultra ljud 

för att skapa bilder med 

enorm pedagogisk kraft. 

Tekniken har gett rättsläkare 

helt nya möjligheter 

att utföra virtuella obduktioner 

och avsevärt förkortat 

behandlingstiden 

vid diagnostik av levande 

patienter. Perssons spektakulära 

bilder har rönt 

stor internationell uppmärksamhet, 

inte minst 

genom tv-serien CSI. 

Anders Persson föddes 

1953 och började sin karriär 

som röntgenfotobiträde 

i Bollnäs. Efter 

några år som vårdlärare 

på Karolinska Institutet 

inom utbildningen 

för röntgenassistenter 

vidareutbildade han sig 

till röntgenläkare. 2002 

rekryterades han till 

Linköpings universitet för 

att starta CMIV, Center 

for Medical Image Science 

and Visualisation, där han 

i dag är chef. 

soma o2.11 31

CANCER 

Idag kommer Ingrid att kunna leka med sina barnbarn. 

Förra året fick Ingrid* diagnosen multipelt myelom, en allvarlig typ av cancer. Tack vare rätt behandling för Ingrid är 

hon nu hemma och kan tillbringa mer tid med sin familj. Janssen läkemedel ger hopp till Ingrid och tusentals patienter 

som hon. Ändå återstår en hel del hårt arbete. Genom forskning kan vi erbjuda innovativa behandlingar inom CNS, 

infektionssjukdomar, onkologi och immunologi. Vårt mål är att Ingrid och andra patienter kan leva livet fullt ut. 

Extraordinära insatser för ett normalt liv. 

* Ingrids berättelse är sann. På grund av patientsekretessen så porträtteras hon av en modell. 

Janssen-Cilag AB Box 7073, SE-192 07 Sollentuna, Sweden, Tel +46 8 626 50 00, Fax +46 8 626 51 00, www.janssen.se 

JC-110470-1 

Janssen-Cilag AB

Bilden i medicinen 

Hur används den medicinska bilden i dag? Och vad kan den göra i 

framtiden? SOMA kartlägger den senaste utvecklingen på området. 

TEXT SUSANNE BERGQVIST 

4D-teknik används vid en undersökning där man sprutar 

in ett kontrastmedel via ett blodkärl i armvecket 

hos en patient som har brösttumör, för att upptäcka 

tumörer genom den blodkärlnybildning de orsakar. 

Den tekniska utvecklingen inom bildoch 

funktionsmedicin går enormt fort. 

Tekniken förfinas, apparaterna blir mindre 

och får mer kraft. I framtiden kommer vi 

också att se mer av subspecialisering och intervention. 

Samtidigt ökar behoven av avancerad diagnostik 

på alla områden, från de vanliga sjukdomarna till nya 

sjukdomar som nu kan behandlas på nya sätt. 

– De behandlingar vi ger blir allt mer individanpassade, 

men ibland också kostsamma. Det kräver att 

vi gör så detaljerad diagnostik som möjligt och att vi 

utnyttjar den tekniska utrustningen på ett bra sätt. 

Det finns enorma möjligheter i tekniken, vi kan få ut 

mer och mer information, säger Lennart Blomqvist, 

överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset och 

adjungerad professor i diagnostisk radiologi. 

För omkring 20 år sedan togs det vid en rutinundersökning 

i datortomografi cirka 20 bilder. I dag tas 

det ofta mer än 2 000 bilder och varje bildskiva är 

endast en halv millimeter tjock. Dagens bildteknik 

gör alltså att det finns ett massivt och växande bildmaterial 

att tillgå. 

– Det är mycket större än vad vi hinner med att 

bearbeta och vi har inte riktigt hunnit ikapp med att 

tänka ut hur den stora mängden bildinformation optimalt 

ska hanteras. Det här är en framtida utmaning 

för oss inom professionen, säger Lennart Blomqvist. 

En utvecklingstrend är fler multidisciplinära 

konferenser för att ställa rätt diagnos och behandling, 

likaså blir telemedicin inom radiologin ett sätt 

att även på distans få tillgång till den avancerade 

sjukvården. Men en annan viktig del är den ökande 

subspecialiseringen. 

– Inom mitt verksamhetsområde, centrala nervsystemet, 

är behovet av samarbete mellan neurokirurger, 

neurologer och neuroradiologer större än 

behovet av att samverka inom en stor röntgenavdelning. 

Utvecklingen mot att bli mer organinriktade 

ser vi också inom andra medicinska områden. Det är 

här vi ser möjligheterna att förbättra behandlingen, 

säger Staffan Holmin, biträdande verksamhetschef 

på Neuroradiologen. 

Han menar att den snabba teknikutvecklingen ger 

nya möjligheter för till exempel strokevården. Gränserna 

för vad man kan göra flyttas ständigt framåt. 

– Vi kan få en avbildning och analys av aortabågen, 

halskärlen, hjärnans kärl och blodflödet i hjärnan 

på bara fem minuter. Dessutom kan vi på ett helt 

annat sätt titta funktionellt på hur olika områden i 

hjärnan är belägna i förhållande till funktionscentra 

för exempelvis armen, säger Staffan Holmin. 

Radiologisk intervention, där man utför ingrepp 

via blodkärl, fortsätter också att öka. Öppen thoraxkirurgi 

kommer sannolikt att minska med 50 procent 

de närmaste 5-10 åren och ersättas av intervention. 

De senaste 2-3 åren har intervention i hjärnans kärl 

ökat. Det här är en utveckling som NKS i sin utformning 

ska vara anpassad för. Här kommer det att 

finnas en inbyggd flexibilitet – en operationssal kan 

göras om till en interventionssal när så behövs. 

På nya Karolinska är tanken att bildoch funktionsmedicin 

ska samordnas med de olika medicinska 

temana. Tekniken och professionen samlas i 

mitten av huset, men utspritt över alla byggnader. 

– Syftet är att radiologins olika specialister ska 

kunna vara verksamma nära sitt eget medicinska 

område. Med patienten i centrum planeras också att 

så mycket som möjligt av diagnostiken kommer att 

göras hos patienten med mobil utrustning, i enkelrummen, 

säger Erland Löfberg, som har lett projektet 

Bild och funktion inom NKS-förvaltningen. 

Sannolikt kommer NKS att ha fler röntgenapparater 

jämfört med i dag, men man går mot mer 

icke-röntgenstrålande teknik. Datortomografi och 

magnetkamera tar över mycket av de vanliga röntgenundersökningarna. 

Men det händer också mycket 

inom ultraljudstekniken. Till exempel går det att med 

3D-ultraljud avbilda och flödesbestämma kärlträdet i 

armen och se om det finns förträngningar. 

– Vi ser redan nu ultraljudsapparater som har 

storleken av en laptop, men framöver även med 

storleken av en mobiltelefon. Jag kan tänka mig att 

om dessa blir tillräckligt bra de närmaste åren kanske 

hjärtdoktorerna på NKS har en sådan i fickan. Inom 

min profession, njurmedicin, kan jag se framför mig 

att jag undersöker en dialyspatients dialysfistel med 

en utraljudsapparat som jag plockar ut ur fickan, 

säger Erland Löfberg. ■ 

BiLd pÅ nks 

Behovet av fler avancerade undersökningar 

blir större på nya Karolinska 

som ska ha en i jämförelse hög andel 

högspecialiserad och avancerad vård 

samt fler intensivvårdsplatser. I planeringen 

har man bland annat utgått 

från att det kommer att röntgas färre 

lårbensfrakturer, brutna armar, lunginflammationer 

och dylikt, jämfört 

med i dag. 

Disciplinen Bild- och funktionsmedicin 

består av diagnostisk radiologi 

och klinisk fysiologi. Imaging används 

som samlingsnamn för alla avbildningstekniker: 

MRT, PET, DT, röntgen 

och ultraljud. 

3. ny sJUkdoM 

UpptÄckt 

En ärftlig neurometabol sjukdom, 

ADK-brist, är upptäckt. Sjukdomen 

ger utvecklingsstörning och leverpåverkan. 

Analyser vid Science for 

Life Laboratory i Stockholm har 

identifierat en gen vars funktion passar 

med den biokemiska avvikelsen 

hos en svensk familj. Forskarna har 

här kombinerat biokemisk utredning 

med nya metoder för genetisk analys 

av arvsmassan. Studien har letts av 

Anna Wedell, professor och läkare 

vid Karolinska. Den ger drabbade rätt 

information om sjukdomen och är ett 

första steg mot att utveckla behandlingsmetoder. 

33 

soma o2.11

Vilken vård vill vi ha i 

man lyckas förena fors 

Vad betyder patienten 

motiverar man ett byg 

scanpix 

34 

soma o2.11

framtiden? Hur ska 

kning och industri? 

i centrum? Och hur 

ge för 16 miljarder? 

SOMA samlade fem experter till en initierad diskussion om möjligheter, 

utmaningar och drömmar för framtidens sjukvård. Allt med utgångspunkt 

i det största svenska bygget på 70 år – Nya Karolinska Solna. 

TexT sUsanne bergQVisT oCh JonaTan leMan 

Nya karolinska solna är det 

största bygget i Sverige på 70 år med 

en budget på 16 miljarder. Varför 

ska man satsa så här mycket pengar 

på ett nytt sjukhus? 

torBJÖrN roSDaHL: Jag tror att jag ska citera 

Jan andersson som är prorektor på Ki när han säger: 

för 200 år sedan när Ki grundades byggde man 

Serafimerlasarettet, det första universitetssjukhuset. 

Sedan dröjde det 120 år och då kom Karolinska. Nu, 

70 år senare, bygger vi återigen ett universitetssjukhus 

i tiden. alternativet hade dessutom varit att 

lappa nuvarande Karolinska. Då hade vi haft kvar ett 

gammalt tänk, med gamla huskroppar där patienten 

inte naturligt kan vara i centrum. 

MartiN iNGVar: När nuvarande Karolinska i 

Solna byggdes låg patienterna inne två-tre veckor. 

Det togs ungefär 200-300 beslut om patienterna 

under vårdtiden. När patienterna kommer till nya 

Karolinska blir medelvårdtiden mindre än två dygn, 

och det kommer att tas mellan 900 och 2 000 beslut 

per patient. När Karolinska byggdes var det ungefär 

en personal per tre patienter. På NKS kommer det 

att vara sju per patient. Dessutom har väldigt många 

patientrum kontoriserats i nuvarande sjukhuset för 

att klara av modern sjukvård, vilket har skapat ett för 

dagens vårdbehov icke ändamålsenligt sjukhus. 

aNNiKa tiBeLL: Mycket i dagens sjukvård handlar 

om att behandla inom timmar eller minuter, inte 

dagar, för att få ett optimalt resultat. i strokevård, 

transplantation och många andra fält räknas tid på 

ett helt annat sätt - dessutom är dagens behandlingar 

mycket mer komplexa än de vi gjorde när gamla 

Karolinska byggdes. 

MartiN: När man i dag siktar mot bot är cellterapier, 

individualiserade terapier och teknisk övervakning 

genom hela transportkedjan, inte bara vid 

patientsängen, viktigt. Det räcker inte med 100 procents 

koll 90 procent av tiden, utan det skall vara 100 

procents koll hela tiden. Skillnaden är som natt och 

dag när det gäller de tekniska kraven på sjukvården. 

Hur ser ert drömscenario ut för nya Karolinska? 

aNDerS WeNNerBerG: För oss på Swedish Medtech 

och för branschen är NKS ett jättestort projekt 

som vi förstås är väldigt intresserade av. Det ska fyllas 

med utrustningar och där vill våra leverantörer vara 

med. Det är viktigt för många att få leverera till NKS. 

Maria LaNDGreN: Det finns en otrolig möjlighet 

för Sverige att utnyttja att vi har ett starkt varumärke 

inom hälso- och sjukvård. Genom att bygga nytt 

skapas attraktion för företag och forskningsmedel att 

komma hit. Det här är en chans att ta fram lösningar 

till hur framtidssjukvård ska se ut. NKS kan vara en 

katalysator för det. 

torBJÖrN: Vi gör någonting som vi aldrig gjort 

förr, när vi stänger nuvarande Karolinska samtidigt 

som vi öppnar NKS. Det innebär att vi ser över vilken 

Martin Ingvar 

Professor i integrativ 

medicin och dekanus 

för forskning på Karolinska 

Institutet. 

Maria Landgren 

Chefsstrateg inom 

hälsoinnovation på 

VINNOVA, en statlig 

myndighet som investerar 

i forskning 

för hållbar tillväxt. 

Torbjörn Rosdahl 

Finanslandstingsråd 

vid Stockholms 

läns landsting och 

politiskt ansvarig 

för NKS. 

Annika Tibell 

Verksamhetschef på 

Transplantationskirurgiska 

kliniken 

och rikssjukvårdssamordnare 

på 

Karolinska. 

Anders Wennerberg 

Vice vd på Swedish 

Medtech, branschorganisation 

för 

medicinteknik. 

soma o2.11 35

”Vi är mindre hierarkiska 

jämfört med andra länder.” 

4. KATASTROF- 

HJÄLP I MOBILEN 

Forskare vid Karolinska Institutet 

och Columbia University har under 

jordbävningen och koleraepidemin 

på Haiti utvecklat en metod för att 

effektivisera katastrofhjälp. Med hjälp 

av data från mobiloperatörer analyserade 

forskarna anonymiserade data 

över vilka telefontorn som användes. 

Därmed kunde de dagligen följa rörelsen 

hos två miljoner mobiler. Sedan 

rapporterade man direkt till hjälporganisationerna 

om var hjälpen bäst 

behövdes. Metoden har presenterats 

i tidskriften PLoS Medicine och kan få 

betydelse för framtida katastrofhjälp. 

verksamhet som ska in i NKS, vilken som ska till 

Karolinska Huddinge, SÖS, Danderyd, närsjukhus, 

och så vidare. Det är ett stort pussel. Sedan har vi 

en utmaning till, och det är att beställningar som vi 

hittills har gjort av privat vård inte har inkluderat 

forskning. Det är en fara för framtiden om det inte 

blir någon forskning alls i de delarna. Hittills har det 

räckt, men frågan finns på dagordningen. 

Mötet mellan vård, forskning och industri är ett 

viktigt mål. Vad är nyckeln till att lyckas med 

den integrationen? 

MartiN: Forskningen representerar inga tegel- eller 

glasväggar. inte heller undervisningen. Begreppet 

universitetssjukvård är större än den nya byggnaden 

och Stockholm har satt det största fotavtrycket i 

landet av universitetssjukvård. Men NKS kommer att 

innehålla en hel del av den viktiga forskningen. Därför 

är det också viktigt att fundera kring hur man kan 

göra NKS till en verklig spelplan för forskning kring 

utveckling av själva sjukvården. På NKS kommer 

det att finnas höga krav på effektivitet och mänsklig 

logistik, kombinerad med högteknologisk spets som 

inte erbjuds någon annanstans i Stockholms län. 

aNDerS: en av de stora utmaningarna för att få till 

NKS enligt tidsplan är att upphandlingarna flyter, 

och att man verkligen får med den bästa utrustningen. 

Jag tror att man måste lösa upphandlingarna 

utan alltför mycket överprövningar. Det finns en risk 

att det här skulle kunna bli ett projekt där nästan 

alla upphandlingar överprövas, eftersom alla vill 

vara med. Jag tror att enda sättet att mildra det är att 

kommunicera med leverantörerna. Man måste skaffa 

sig god information om marknaden innan man skriver 

förfrågningsunderlag, informera om pågående 

upphandlingar och låta företagen få presentera sitt 

anbud. efteråt bör man få veta varför man inte fick 

det, och inte bara pappersvägen utan att man faktiskt 

sitter ner och pratar med varandra. Men det tycker 

jag att man har försökt göra hittills. 

aNNiKa: Vad gäller upphandling innebär också 

byggnaden i sig intressanta utmaningar i att det är 

fokuserat på enkelrum. Baserat på den verksamhet 

som jag står för, transplantation, så har vi just renoverat 

en hel avdelning och gjort om till enkelrum. Det 

sätter fingret på bekymret att övervaka svårt sjuka 

patienter, balanserat mot patientens integritet. inom 

NKS-projektet tittar man just på problemet med 

balansen mellan strikt övervakning och integritet. 

MartiN: Det finns ett annat litet hotfullt moln. 

Själva avtalsstrukturen för att få huset byggt innehåller 

mycket hårda tidskrav. Det är inte ovanligt att de 

riktigt stora upphandlingarna inte flyter helt smidigt. 

Det är inget lätt regelverk, så det är väldigt lätt att 

göra fel. 

torBJÖrN: Samtidigt har det inte gått att börja 

upphandlingarna tidigare heller. Men det gäller att 

göra rätt och vi har tagit hjälp av de som låg bakom 

upphandlingen av oslo hospital. Det är helt rätt, som 

anders säger, att information under hela resan är en 

framgångsfaktor. Men risken från skattebetalarnas 

sida är att vi inte kan fylla byggnaden i den takt som 

huset blir klart. Så fort en operationssal är klar ska 

den börja användas. 

aNDerS: Ja precis, men jag tror att mycket av överprövningarna 

som sker i dag beror på frustration. 

Vi hade över 3 000 förra året, vilket är helt absurt 

egentligen. Jag tror att man kan nå rätt långt om man 

bara kommunicerar ordentligt. 

Krävs det något speciellt av forskare och specialister 

för att utnyttja de nya möjligheterna, även 

vad det gäller samarbeten med industrin för att 

hitta nya medicinska lösningar? 

Maria: ett sätt att skapa ett innovativare klimat 

i sjukvården och i allmänhet är att man tar tillvara 

medarbetarnas potential. När man tänker på 

näringslivets medverkan och tittar på många företag 

som finns i Sverige och andra länder är det klart att 

de också kan vara med och utveckla verksamheter. 

Då måste man naturligtvis öppna upp för det. Det 

kommer att finnas möjlighet att kunna jobba mycket 

med innovativ innovationsupphandling. Det är något 

som forskare och specialister bör känna till. Det är en 

möjlighet för att utveckla innovationer som kommer 

att finnas om 10-15 år snarare än nästa år, men där 

kan NKS ligga i framkant. ViNNoVa ser detta som en 

stor potential att just koppla forskning och klinik mot 

näringsliv och även en möjlighet för näringslivet att 

vara med i sjukvårdens verksamhetsutveckling. 

aNDerS: om man ska få det här till ett life science 

center, måste man också få till den kopplingen. Den 

delen kommer säkert också senare än nu i första 

skedet, då man ska fylla byggnaden. 

torBJÖrN: Men det finns en risk i en annan fråga, 

och det är rikssjukvården. alla de visioner vi har kan 

påverkas om rikssjukvården planeras annorlunda. 

aNNiKa: Ja, rikssjukvård är ett intressant dilemma, 

den omfattar en liten fraktion av vården sett till siffror. 

Men risken är att man får sekundäreffekter när 

man tar bort vissa högspecialiserade nischer, vilket 

har hänt i Stockholm. Nu när rikssjukvården utvidgas 

ser vi att tidigare beslut påverkar senare beslut. 

36 

soma o2.11

MartiN: riskerna med rikssjukvården ligger i att 

om man nyper det område som har högst prestige 

faller prestigen för hela fältet. Då får man också 

svårt att hitta de absolut bästa specialisterna. Man 

riskerar att sänka den lokala attraktiviteten och det 

är skadligt. 

aNNiKa: och därmed påverkas kompetensen för 

invånarna. egentligen så kan man diskutera om 

utgångspunkten för rikssjukvård är särskilt sund i 

det att den definieras som max två center i Sverige 

medan vi egentligen har tre befolkningskoncentrationer. 

om man istället kunde tänka sig att man hade 

rikssjukvård fördelad inom södra, östra och västra 

regionen skulle det vara mer betydligt mindre deletärt 

och fortfarande innebära en del kloka koncentrationseffekter. 

Inspirationen till NKS är delvis hämtad från 

framstående utländska sjukhus som Cleveland, 

Mayo Clinic, Stanford och Harvard. Men finns 

det något typiskt svenskt som borde finnas med 

i NKS? Finns det något i Karolinskas arv och 

historia som är viktigt att förvalta? 

torBJÖrN: Jag är inte rätt person att svara för 

just de förebilderna. Däremot har jag under hösten 

besökt en hel del sjukhus i Valenciaregionen och i tokyo. 

Kontentan av det är att vi ska sträcka på ryggen, 

för vi är jätteduktiga. ta till exempel Lean-arbetet. Vi 

har kommit långt med smarta patientflöden, som när 

en ortoped direkt möter en patient med ett benbrott, 

istället för åtta timmar i väntrummet först. Det är ett 

helt nytt tänk. 

MartiN: i Sverige finns dels samarbetstraditionen, 

dels att vi har möjligheter att se effekterna av sjukvård 

genom vår tradition av informationshantering. 

Vi har unika möjligheter att följa hela patientgrupper, 

hela sjukdomstillstånd. Vi kan rent registermässigt 

göra kontrollerade studier om vad vissa typer 

av behandlingar ger för effekt, mönstra ut gamla 

overksamma behandlingar och kontrollera om de 

verkligen är effektiva. Det är unikt för Sverige jämfört 

flera andra länder. 

Maria: Ja, dessa möjligheter gör Sverige attraktivt 

för utveckling av nya innovativa behandlingsformer. 

MartiN: Men vi underutnyttjar dem. Vi är ett 

högkostnadsland med en liten befolkning och det 

gör att stora läkemedelsbolag inte tycker att det i dag 

är en attraktiv marknad att lägga läkemedelsstudier 

på. Vi kan vara bättre organiserade och få en högre 

träffsäkerhet i det vi gör, men vi har utvecklingsmöjligheter 

inom väldigt tydliga delar av sjukvården där 

vi absolut kan ligga i världsframkant. 

Maria: Vi har haft en tradition av genuint gott samarbete 

mellan forskning, klinik och näringsliv i Sverige. 

Det skulle vi förstås vilja fortsätta att utnyttja. 

aNNiKa: Vi kan också utnyttja innovationskraften 

i hela sjukvårdskulturen. Vi är mindre hierarkiska 

jämfört med många andra länder. Vi har en större 

plattform för andra än läkare att utvecklas. Det är 

också en resurs i den förändrande omvårdnadsstruktur 

som faktiskt NKS kommer att handla om. 

att främja den delen av personalstabens utveckling 

är viktig. en annan sak som vi har är en välutbildad 

befolkning och offentligt finansierad sjukvård med 

läkemedelssubventioner som ger följsamhet till 

ordinationerna. exempelvis i det område som jag är 

verksam i, transplantation, är den vanligaste orsaken 

till graftförlust i USa att patienter inte tar sina 

mediciner. ofta beror det på att man inte har pengar 

att hämta ut dem med. Där har Sverige ett annat 

utgångsläge än många andra länder. 

Maria: Så på det sättet kan man säga att vi fungerar 

som en testbädd. tittar man på den svenska befolkningen 

så är vi ganska positiva att delta i utvärderingar, 

vi följer behandlingar. Därför kan man också följa 

upp vården mycket bättre. Det är en potential i sig. 

MartiN: i USa ägs informationen kring patienten 

av den enskilda doktorn. Här äger sjukvården den. 

Det är en fantastisk fördel. Vi levererar lägre barnadödlighet, 

bättre hälsa, längre livslängd och bättre 

kvalitet till tio procent av BNP-kostnaden, medan 

man i USa gör det till två tredjedelar av befolkningen 

till 15 procent av BNP. Nyckeln är att landstinget 

vårdar sin största tillgång, den övergripande informationen. 

Skattebetalarna har rätt att ställa krav på 

sjukvården precis som vi ställer krav på skolan eller 

på vägarna. Vi kan bara tala om vad vi gör med det 

om vi ser till att sköta vår informationshantering i 

Sverige. 

aNNiKa: annars kan det bli både fel och dyrt. 

NKS kommer att få fler intensivvårdsplatser och 

mer högspecialiserad vård, men färre vårdplatser 

totalt. Hur ska sjukvården klara av det? 

torBJÖrN: Under cirka tio år har vi effektiviserat 

sjukvården i Stockholm, men inte byggt ut i takt med 

befolkningsökningen. Delvis beror det på att professionen 

blivit mycket skickligare. Det som tidigare 

krävde tre dagar på sjukhus för en gråstarr görs i dag 

på 30 minuter med lokalbedövning och det är bara 

ett exempel som gör att vi inte behöver sängarna. 

Men nu behövs det sängar. Vi har börjat titta på våra 

närsjukhus som står outnyttjade och bestämt att 

inom fem år ska det finnas 700 nya platser, inte minst 

”Det som tidigare krävde tre 

dagar görs på 30 minuter.” 

4 FRÅGOR TILL 

ALEKSANDER 

WOLODARSKI 

Hur ser du som arkitekt på NKS? 

– Den centrala frågan för mig 

har varit att NKS är en mycket stor 

anläggning. Sjukhuset ligger mitt i 

en framväxande stadsdel och därför 

måste man utgå från hur byggnaden 

förhåller sig till sin omgivning. I gestaltningen 

av Norra stationsområdet 

har jag försökt skapa en kontrast mellan 

sjukhusets utsträckt liggande form 

och bebyggelsen omkring. Därför var 

det viktigt att genom vertikalitet och 

rytm tydligt skilja bostadshusen från 

sjukhuset, och lyfta fram rollen som 

en offentlig institution i Hagastaden. 

Vilka är de största riskerna med 

ett så omfattande bygge? 

– Jag är mest oroad över patienthotellet 

som med sin placering skymmer 

NKS. Hotellet förstör dessutom 

platsen framför, och gör att NKS 

stora volym inte får det nödvändiga 

fria utrymmet. Nu får man istället en 

byggnad som ser ut att ha gått helt 

vilse. Det är som om man skulle få 

för sig att bygga ett hotell framför 

gamla Garnisonssjukhuset, dagens 

Landstingshus, på Hantverkargatan 

– otänkbart. Det vore synd om man 

sjabblar bort ett så viktigt projekt på 

det här sättet. 

Och vilka är de största vinsterna 

med att nya Karolinska byggs? 

– NKS, med alla sin anställda och 

besökare, blir motorn för hela Hagastaden. 

Vissa har varit tveksamma till 

att placera stora offentliga byggnader 

mitt i staden, men jag ser bara 

fördelar. Ta till exempel sjukhuset 

Hôtel-Dieu alldeles vid Notre Dame 

och hur det vitaliserar och kompletterar 

stadsmiljön. Det går alltså att få 

ihop stora sjukhus mitt i staden. Med 

hotellet på en bättre plats kommer 

det att bli jättebra. 

Vad är hemligheten bakom att 

lyckas rita ett riktigt bra sjukhus? 

– Istället för att bara se till hur effektiv 

vården kan bli borde vi också 

satsa på att skapa trygghet för individen. 

Dagens sjukhus liknar tyvärr ofta 

fabriker med ödsliga korridorer och 

opersonliga väntrum. Det räcker med 

att se på sjukhusen på Kungsholmen 

från 1800-talet, med fantastiskt vackra 

rum med utsikt över parker, för att 

inse att vi har mycket att lära. Men 

det handlar också om att vi arkitekter 

varit dåliga på att hävda de humanistiska 

värdena i den fysiska miljön. Där 

måste vi bli bättre, mycket bättre. 

Aleksander Wolodarski är arkitekt och 

stadsplanerare. Hans senaste stora 

projekt är Hagastaden och det nya 

universitetet i Albano. 

soma o2.11 37

Nya tider kräver 

en befriande 

patientnära vård. 

Förr var svenska Nycomed bara ett läkemedelsföretag som 

alla andra. Som enbart försåg vården med bra 

läkemedel. 

Det tänker vi naturligtvis fortsätta med. Men nu utvecklar 

vi dessutom behovsanpassade tjänster och spetskunskap 

inom våra terapiområden. Kvalificerad vårdsupport som 

besparar patienter onödigt lidande, som undanröjer hinder 

för läkare och vårdpersonal i det dagliga arbetet, och som 

förenklar beslutsfattarnas ställningstaganden. 

Vi kallar det befriande insatser för vårdens bästa. 

Vi som står bakom insatserna är ett team som är dokumenterat 

professionella. Som brinner för att förbättra vården. 

Som aldrig tummar på kvaliteten. Och som prestigelöst 

älskar att inspirera varandra att hjälpa andra. Läs mer 

om oss på: www.nycomed.se 

Nycomed AB – Ett Takeda företag 

Box 3131, 169 03 Solna

för geriatriska patienter som tar upp platser på fel 

vårdnivå, för att kommunerna inte kan ta emot 

dem. Sedan har vi utmaningen att många besök 

på sjukhuset i dag inte ska ske på sjukhuset utan i 

öppenvården. Vi pratar också om att psykiatrin ska 

flytta ut från akutsjukhusen. Då kan belackarna 

säga: ska ni bygga nya mentalsjukhus? Det ska vi inte 

göra, men däremot så måste man inte ligga på ett 

akutsjukhus. 

MartiN: Det här är en viktig fråga. Vi argumenterar 

väldigt starkt för ett helhetstänk när det gäller 

psykiatrin. Ki satsar på tre-fyra olika professurer för 

att verkligen återakademisera den. Vi satsar också 

inom barnpsykiatrin tillsammans med landstinget. 

Den satsningen innehåller ett perspektiv som gör att 

någon form av representation inom NKS-enheten 

kommer att behövas, eftersom det i psykiatrin finns 

en gemenskap i metodutveckling kring avbildning 

och hjärnfunktion och övrig neurovetenskap. om 

psykiatrin ska få ha del i den intellektuella utvecklingen 

inom Pet och Mr och även genteknologi 

behöver vi en sammanhållen och kliniskt kopplad 

forskningsenhet. Det är trots allt en tredjedel av alla 

sjukvårdskostnader som ligger inom psykiatrin och 

det är rätt enkelt att säga var det är bra affär att göra 

bra sjukvård på. 

Hur ser ni på tematisk sjukvård? Är det en bra 

tanke och varför i så fall? 

Maria: Som jag uppfattar det är det en bra tanke 

därför att man möter patienten på ett annat sätt. Det 

är styrkan. Det handlar också om att arbeta mycket 

mer gränsöverskridande i fråga om kompetenser, för 

att bättre förstå sjukdomsförlopp och behandling. 

MartiN: Ja, det är uppenbart att ett sjukhus som 

har närmare 70 kliniker inte har topprestation i alla. 

Man har inte utvecklingskraft i alla klinikerna och 

det finns organisatoriska gränser som motverkar ett 

rationellt omhändertagande. Så det finns en mycket 

god tanke i att bedriva vården tematiskt. Ki kommer 

noggrant att titta på hur sjukvården organiserar 

sig. Vi ser den organisatoriska bristen på kongruens 

mellan forskning och vård i dag som ett utvecklingshinder. 

Forskning gör man inte bara för att rynka 

pannan utan för att åstadkomma ny kunskap. 

NKS har planerats efter mottot ”patienten i centrum”. 

Det är fina ord, men hur ska man lyckas 

leva upp till dem och vad betyder det här mottot 

för er rent konkret? 

Maria: Det handlar om att göra patienten delaktig. 

Patienter ställer i dag mycket större krav på att förstå 

sin sjukdom och sammanhangen i vården. Det tror 

jag hjälper till för att skapa bot och bättring. Patienten 

som medskapare i sin process är en potential till 

att man ska bli friskare. Det är klart att det är viktigt 

för framtidens sjukvård. 

torBJÖrN: och om man tar ner det ännu ett steg så 

ska vi som jobbar i den här verksamheten hela tiden 

på alla nivåer tänka: vem är vi till för? ”Patienten i 

centrum” kan man säga är lite som ett slagord som 

man rentav kan tycka är lite lustigt ibland. Men det är 

lätt att förstå, för alla. 

MartiN: Jag vill ha känslan av att sjukvården vet 

vad jag behöver. Det finns ett antal grundläggande 

bemötandekrav som ingår i ”patienten i centrum”, 

dessa är nödvändiga men inte tillräckliga. Det 

tillräckliga är att du sköter vården på ett säkert sätt 

i förhållande till tillgänglig kunskap. Sen finns det 

ytterligare krav som jag ser det: att du garanterar 

framtidens kunskap och utveckling. 

Hittills har NKS handlat mycket om finansiering 

och vem som ska stå för bygget. Nu är det fem år 

kvar till invigningen. Vilka frågor känns obesvarade? 

Vilken oro möter ni? 

torBJÖrN: Jag märker inte av någon oro. om man 

går in på kliniknivå kan det säkert finnas oro bland 

personalen. Men är man ute på stan och pratar med 

folk så pratar de aldrig NKS. Man är trygg i att man 

kan få sjukvård även här. 

MartiN: Sjukvårdens rykte är ju trots allt att man 

som helhet levererar. Men hela komplexiteten är att 

flytta nuvarande Karolinska in på NKS och att flytta 

om andra delar. Vad ger det för risker i form av förlorade 

affärer, förlorat tempo i forskningen, förlorad 

säkerhet och förlorad personal om man inte gör detta 

rätt? Samtidigt byggs det upp en ganska stor privat 

sjukvårdssektor. Vi ser framför oss, inte en oro, men 

en scenarioförändring i hur vi måste arbeta. Det är 

spännande. 

torBJÖrN: NKS får 200 färre vårdplatser än 

nuvarande Karolinska i Solna. Men om vi exempelvis 

tittar på ett specifikt tillfälle i maj så var det 11 överbeläggningar 

och 178 tomma sängar. Förklaringen är 

att det inte går att ha en infekterad person ihop med 

andra. om du dessutom inte kan ha män och kvinnor 

ihop och inte kan flytta patienter till annan plats, så 

blir det överbeläggningar inom vissa specialiteter och 

tomma platser i andra. Men det nya sjukhuset byggs 

med en större flexibilitet än det nuvarande. 

Maria: När man byggde Huddinge sjukhus på 

70-talet, och samtidigt läste Babels hus, så fanns det 

en större skepsis kring stora sjukhus, kring tekniken 

”Forskning gör man inte 

bara för att rynka pannan.” 

OM NKS 

Den nya sjukhusbyggnaden i Solna 

blir en del i den största mediciniska 

satsning som någonsin har gjorts i 

Sverige. Det byggs intill Karolinska 

Institutets campus i Solna. Sjukhuset 

blir toppmodernt och ska rymma 

naturliga mötesplatser för samverkan 

mellan grundforskning, patientnära 

forskning, utbildning och vård. 

Det nya sjukhuset byggs med flexibilitet, 

till exempel kan operationssalar 

ställas om till röntgenrum och intensivvårdsavdelningar 

till mottagningar. 

Slutenvård ska kunna ställas om till 

öppenvård. Rummen är tilltagna och 

lösningarna standardiserade. 

Sjukhuset byggs för effektiva vårdflöden 

och hög patientsäkerhet med 

enkelrum, bland annat för att förhindra 

smittspridning. Vården är högspecialiserad 

och specialiserad. Svårt 

sjuka och skadade patienter från 

Stockholms län, i vissa fall från Mälardalen 

och övriga landet kan få vård 

här. Universitetssjukvård kommer att 

finnas både på Karolinska Huddinge 

och Solna. 

Kapacitet: 

600 slutenvårdsplatser. 

100 dagvårdsplatser. 

100 patienthotellrum. 

35 operationssalar. 

8 strålningsbunkrar. 

180 mottagningsrum. 

Beräknat patientflöde: 1 600/dag. 

Byggarea: 320 000 kvm, motsvarande 

ungefär 24 hötorgsskrapor. 

Medarbetare: cirka 6 000 och 1 000 

forskare och studenter. 

Kostnad: Sjukhuset kostar drygt 16 

miljarder kronor att bygga. Därefter 

betalar landstinget ett årligt vederlag 

till ops-bolaget, fram till 2040. 

Arkitektur: Tengbom arkitekter har 

ritat sjukhuset, baserat på White 

arkitekters vinnande förslag Forum 

Karolinska. 

Byggnation: Byggherre är Skanska. 

Under de närmaste åren kommer det 

att arbeta lika många byggarbetare 

som sjuksköterskor i Solna. 

soma o2.11 39

OM NKS 

Miljö: Sjukhusbyggnaden utformas 

för att uppnå högsta klass i Miljöbyggnad, 

ett system som klassar total 

miljöprestanda och att certifieras 

enligt LEED guld, ett internationellt 

miljöklassningssystem. 

Ägande: Sjukhuset byggs och drivs 

med offentlig-privat samverkan, OPS. 

Konsortiet Swedish Hospital Partners, 

ägs av Skanska och Innisfree, brittiska 

investeringsfonden. 

Hagastaden: På gränsen mellan Solna 

och Stockholm skapas en helt ny 

stadsdel, Hagastaden. Samarbetspartners 

är Stockholms läns landsting, 

Stockholms stad, Solna stad och 

Akademiska Hus. 

Life Science: Vetenskapligt fokus i 

den nya stadsdelen ska ligga på life 

science. Den nya sjukhusbyggnaden 

blir en del i detta och det pågår även 

nybyggnationer på Karolinska Institutet 

campus i Solna som en del i den 

nya stadsdelen. 

Forskning: Cirka 45 procent av Sveriges 

akademiska medicinska forskning 

utförs i Stockholmsregionen och mer 

än hälften av Sveriges läkemedelsoch 

sjukvårdsindustri finns i denna 

region. 

Viktiga datum: 

2001 lanserades idén om en ny sjukhusbyggnad 

i Solna, i landstingsstyrelsen, 

SLL. 

2006 avgjordes formgivningstävlingen. 

White vann. 

2008 tog landstingsfullmäktige beslut 

om att bygga sjukhuset. 

2010 var det byggstart. Kronprinsessan 

Victoria invigde. 

2016 öppnar sjukhuset och 2017 ska 

det vara färdigbyggt. 

Läs mer på nyakarolinskasolna.se 

och vad man gör med människan. Jag upplever inte 

att den diskussionen finns i dag. 

torBJÖrN: Men det finns en mer jordnära del. i 

de stora investeringarna vi gör ska vi även renovera 

andra sjukhus. Det ska ge 700 nya vårdplatser, men 

här gäller det att hitta personal också. Det kan bli 

ganska bökigt och det gäller att vi kan förmedla till 

personalen att det blir bättre. Sedan har det diskuterats 

rätt mycket om pengar. Vi från politiskt håll 

ska vara väldigt självkritiska här. Plötsligt blev det 

politik av räntesatser istället för att vi diskuterade en 

bra sjukvård. Där tycker jag att vi har skärpt till oss. 

Samtidigt, NKS är inte bara en byggnad. Det ska vara 

ett flaggskepp. 

aNDerS: Leverantörerna söker information. Även 

om man har försökt informera kan det bli bättre. 

Många väntar på upphandlingarna och vill kunna 

planera i god tid. 

Kan man säga för vilken typ av patienter som 

nya Karolinska innebär tydligast förbättring? 

torBJÖrN: För mig handlar det inte om att hitta 

en enskild patientgrupp. Det handlar om att möta 

morgondagens sjukvårdsbehov. Det som forskarna 

håller på med nu det är något vi bara kan ana. Det vi 

gör i dag kan vara urgammalt om tio år. Men Sverige 

ska hänga med i forskningen och vi ska inte bli omkörda. 

Även om bara tio patienter omfattas av en viss 

sjukdom ska vi kunna nå dem, det är så jag tänker om 

patientgrupper. ingen ska bli bortglömd. 

MartiN: När vi tittar på effekten av den åldrande 

befolkningen så blir folk inte sjukare alls i samma 

grad som tidigare. Vad som blir viktigt för i framtiden 

är vår förmåga att kommunicera kring patienten, att 

ge strukturellt stöd för att kunna vandra i sjukvårdssystemet, 

och vår förmåga att se till att patienterna 

inte far illa om de har svaga sociala nätverk. 

Hur viktigt är det som forskare, politiker eller 

företrädare för utvecklingsföretag att kunna 

representera ett ansett sjukhus? Vad betyder ett 

gott rykte i omvärlden? 

MartiN: Vi får de bästa studenterna tack vare att 

Ki har gott rykte. och vi får de bästa läkarna och 

sjuksköterskorna för att Karolinska Universitetssjukhuset 

har gott rykte. om vi missköter det ryktet 

genom att vi antingen är dåligt organiserade, ständigt 

sparande, inte framåtsiktande eller inte tar väl hand 

om våra patienter, då skadar det vår egen utvecklingspotential. 

Förtroende förtjänar man. 

torBJÖrN: Som politiker är jag är vald för att 

företräda länets invånare och att alla ska få den bästa 

sjukvård som kan erbjudas. Det bästa innebär ju inte 

bara NKS utan alla vårdnivåer. Men NKS representerar 

spetsnivån som vi haft i 200 år, med Serafimerlasarettet, 

Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus. 

Nu är det dags för det här århundradets bygge. 

Maria: Utifrån den verksamheten vi bedriver är 

det jätteviktigt med ett starkt varumärke. Det kan 

också ge en positiv tillväxt som bär tillbaka pengar. 

Det starka varumärket skapar intresse för Sverige i 

världen. Vi spelar på en global spelplan och vi måste 

vara fortsatt attraktiva med det vi gör. Stockholm i 

sig är förstås en viktig aktör i sammanhanget och en 

motor för Sverige. 

MartiN: Ja, det är faktiskt en hel svensk småstad 

som är anställda i de här byggnaderna. 

NKS ska ta emot sin första patient 2016. Men om 

man blickar ännu längre fram: Vad är kärnan i 

en modern och framgångsrik sjukvård för er? 

MartiN: Det är en bra affär att visa upp ett 

mänskligt ansikte och upprätta det som kallas för 

ett patientkontrakt – det betyder någonting för mig 

som behandlare att det går bra för dig. om 50 år när 

jag får en hjärtinfarkt då får jag också nya celler som 

botar infarkten. Många av dagens livsstilssjukdomar, 

cancer, stroke, hjärtsjukdomar och diabetes, kommer 

att ha minskat rejält. Får jag en sjukdom så kommer 

personliga data inklusive min genuppsättning att 

styra mycket av den behandling jag får. alla politiska 

partier är överens om att vi ska ha en solidariskt betald 

sjukvård. Det finns förutsättningar för stabilitet 

och utveckling med en sådan överenskommelse. 

torBJÖrN: Jag skriver under på detta direkt. Det 

är en framgångsfaktor. För om befolkningen inte litar 

på oss skapas utrymme för privatförsäkringar och 

då kommer nästa resonemang: Varför ska vi betala 

landstingsskatt när jag ändå betalar den här? 

MartiN: Det sämsta exemplet är att om jag tar går 

och tar ett blodprov på min vårdcentral så kan jag 

inte ringa dit och få resultatet. Utan jag är tvungen att 

gå tillbaka och få siffran uppläst för att de ska maximera 

sin intäkt. Det illustrerar att ersättningssystem, 

byggnadssystem, beställningssystem, sjukvårdstradition 

och ägartradition hänger ihop, och riskerar att 

var och en för sig blir väldigt systemkonserverande. 

Maria: Jag skulle vilja se att vi får ut ännu mer av 

de satsningar vi gör. Både för att jag som patient ska 

möta en effektiv vård och för att de som utvecklar 

vården ska generera välstånd till Sverige. Det måste 

finnas en stor innovationsförmåga helt enkelt. Vi 

måste ligga i framkant. n 

”Nu är det dags för det 

här århundradets bygge.” 

40 

soma o2.11

”Det är människorna jag 

fokuserar på, inte byggplåtar.” 

65 år gammal har kultregissören Staffan Hildebrand inga som helst planer på 

pension. Sedan 2006 följer han framväxten av Nya Karolinska Solna. 

TexT Johan lindberg foTo daniel sahlberg 

Hur kom det sig att du fick uppdraget att 

följa framväxten av det nya sjukhuset? 

– Det började med att jag läste en artikel 

i Dagens Nyheter om det nya sjukhuset när 

arkitekttävlingen var avgjord 2006. Jag tyckte 

att det var väldigt spännande och pratade med 

en god vän till mig, som är bra på idéer, Håkan 

ramsin. Sedan fick jag kontakt med Lennart 

Persson som ansvarade för hela det här sjukhusprojektet. 

Jag presenterade en idé om att 

man skulle kunna följa det här sjukhuset, från 

arkitekttävlingen och tio år framåt. alla tände 

på det, så vi började filma. 

Det är förstås ett extremt omfattande 

jobb, med en budget på 16 miljarder. Förstod 

du vidden av det när du började? 

– Nej, det förstod jag först när jag kom ut 

och filmade andra sjukhus som man tittat på 

för inspiration, bland annat Harvard som stod 

klart 2008. De har väldigt många enkelrum 

och känslan där är något annat än ett sjukhus. 

Det kändes som en blandning av ett hotell, universitet 

och bibliotek. att det inte har byggts 

någonting i den här klassen i Sverige på 70 år är 

en stor grej. 

Vilket är det mest rafflande du filmat 

hittills? 

– Det politiska beslutet 2008 var väldigt kul. 

Vi fick vara med och filma Landstingsstyrelsens 

beslut. Det var första gången de någonsin 

släppt in ett filmteam. Först tog de beslut om 

att vi skulle få filma: ”Kan vi besluta om att 

Staffan Hildebrand och andreas alfredsson 

får filma här?” Svar: ”Ja!” Under samma möte 

klubbades att bygget skulle bli av. ett annat 

intressant skede var när finansieringen skulle 

lösas och det blev en konflikt; skulle man ha 

offentlig och privat samverkan eller rakt av 

skattefinansierat. Det var valår så frågan var 

väldigt känslig, men till slut blev alla eniga. 

efter det mötet fick vi alliansens Catharina 

elmsäter-Svärd och oppositionens ledare ilija 

Batljan att krama varandra inför kameran – det 

var väldigt häftigt. och första spadtaget var kul, 

med kronprinsessan. Naturligtvis är det också 

rafflande att se hur det går till på bygget för att 

det är så enormt stort. Varje minut lastas en 

lastbil full med grus. 

Hur förhåller du dig till det här projektet 

jämfört med det du är känd hos allmänheten 

för, ungdomsfilmer? 

– Jag förhåller mig på samma sätt. Jag är 

nyfiken. När man blir äldre så blir man också 

automatiskt intresserad av hälsovård och hur 

man ska hålla sig frisk. Man blir intresserad på 

ett personligt plan. och jag är intresserad av 

ungdomar för att de är framtiden. Jag började 

min yrkesbana som reporter på Rapport när jag 

var 22 år. Jag åkte till Vietnam och rapporterade 

från slutfasen av kriget i fyra år. Kanske 

är det den grejen jag går tillbaka till nu. och jag 

försöker göra något lite filmiskt av det, så att 

det inte bara blir gubbar som pratar. 

Hur gör man det? 

– Vi försöker hitta roliga situationer. Vi följer 

med Lennart Persson när han dricker morgonkaffet 

istället för att bara göra en intervju. 

”i dag tar vi ett viktigt beslut – hur kommer det 

att gå”, frågar han sig och så blir det plötsligt 

lite spännande, lite intressant. 

Och vad kommer ur det här? 

– Vi har just gjort en 15-minutersfilm som 

har visats för väldigt många, för politiker och 

överallt. Den summerar och ger hela historien. 

Vi gör också korta webfilmer. tanken är att 

vi ska göra en längre film av allt material när 

sjukhuset invigs, lite mer konstnärligt. Det är 

människorna jag fokuserar på, inte byggplåtar. 

Det har alltid varit min drivkraft. 

Parallellt med detta jobbar du också 

med informationsfilmer om aids. 

– Ja, tillsammans med Karolinska institutet 

har jag följt aids-epidemin i 24 år, så jag vet hur 

man följer och tänker hur man ska lagra och 

använda det man samlar på sig under resans 

gång. Just nu jobbar jag med ett projekt på 

uppdrag av Harvard University som ska vara 

klart till den 1 december, Världsaidsdagen. Jag 

har gjort 48 aids-filmer sedan 1987 för små och 

stora aids-konferenser. Det där är ett ganska 

komplicerat projekt för du måste ut i världen. 

Så med den kunskap och erfarenhet jag har 

från det tänkte jag att det skulle vara kul att 

göra något motsvarande i min hemstad. 

Du blir inte sugen att göra spelfilm? 

– absolut. Just nu tänker jag mest på att 

göra en dokumentär långfilm på mitt aidsmaterial. 

och då vara lite Michael Moore, en 

sådan granskande film, fast om aids. Men jag är 

inte den störiga typen utan förhåller mig lite 

mera low key. Sedan vill jag gärna göra en ny 

ungdomsfilm också. 

Du har nyss fyllt 65. Inga planer på att 

trappa ner? 

– Nej. n 

Staffan Hildebrand är regissör. Bland hans 

trettiotalet filmer hör G, Stockholmsnatt och 

ingen kan älska som vi till de mest kända. 

soma o2.11 41

När Susanna Björk fick en ny njure första gången 

var hon tvungen att vänta på en donator med samma 

blodgrupp. I dag behöver hon inte bry sig om några 

köer. Det här är en historia om hur steget mellan 

innovation och behandling blir allt kortare. 

TexT chrisTer classon foTo ingela wåhlsTrand 

Det rena 

blodet 

Det är en klar, kylig oktobermorgon 

i Huddinge. Bakom ett 

par blå skynken på avdelningen 

för transfusionsmedicin på 

Karolinska Universitetssjukhuset 

ligger Susanna Björk och 

förbereder sig för morgondagens 

operation. Hon kan se sitt blod pumpas ut ur kroppen 

och in i en maskin som står och surrar bredvid sängen. 

Slangen med blod passerar några snurrande knappar 

innan den försvinner in i maskinens innanmäte där 

blodet centrifugeras på en blyplatta för att separera 

blodplasman från blodkroppar och blodplättar. 

Tack vare den här maskinen, eller mer specifikt 

det lilla filter på maskinen som Susannas blodplasma 

passerar för att göra sig av med oönskade antikroppar, 

är operationen över huvud taget möjlig. Efter filtreringen 

återförs plasman med resten av blodet igen 

och pumpas genom en kateter under Susannas axel in 

i hjärtats högra förmak. 

– Jag ska få en njure av min mamma men eftersom 

vi har olika blodgrupper har jag fått förbehandlingar 

med hjälp av den här apparaten som förhoppningsvis 

ska få ner koncentrationen av antikroppar i blodet till 

tillräckligt låga nivåer, säger Susanna. 

Hur känns det nu? 

– Lite pirrigt är det, men allt det här kommer 

att bidra till att min livssituation blir en helt annan 

efteråt, säger hon. 

Vi tar det från början. Susanna Björk är 29 år och 

har lidit av kronisk njursvikt sedan hon var nio år 

gammal. Problemen, som förmodligen är medfödda, 

upptäcktes en dag när Susanna efter idrottslektionen 

knappt kunde få på sig sina skor. Fötterna hade vuxit 

sig dubbelt så stora under dagen. När hon kom hem 

42 

soma o2.11

Gunnar Tydén och 

Susanna Björk efter 

operationen. 

”Det är som att 

mamma ger mig 

livet på nytt.” 

soma o2.11 43

Före och efter förbehandling 

tas blodprover som analyseras 

i laboratorium. Blodet 

centrifugeras först för att 

separera ut plasman. 

Sara Ohlsson på Blodcentralen 

titrerar, alltså undersöker 

koncentrationen av B-antikroppar, 

i Susannas blod. När 

nivån är tillräckligt låg kan 

läkare besluta om operation. 

och visade vad som hade hänt tog Susannas mamma 

henne till en läkare för att undersöka saken. Det 

visade sig att Susanna har en förmodat medfödd 

åkomma som innebär att hennes immunförsvar 

angriper njurarna och bildar ärrvävnad som hindrar 

flödet i njurarna. Njurfunktionen försämras gradvis, 

blodet renas inte som det ska och kroppen börjar 

binda vätska, vilket var precis det som hade hänt i fötterna. 

Till slut slutar njurarna att fungera helt. 

Susanna har alltid gått med förhoppningen om att 

sjukdomen på något sätt skulle vända av sig själv eller 

kunna behandlas, men precis innan hon skulle fylla 

18 gjorde sig verkligheten påmind. Njurarna hade nu 

förlorat så mycket funktion att man uppskattade den 

totala funktionen till 7 procent och hon var tvungen 

att börja med dialys. Eftersom ingen i familjen kunde 

donera då blev hon placerad på transplantationslistan 

och tvungen att vänta på en njure från en avliden 

person, något som kan ta flera år. 

– Men jag hade jättetur! Redan efter fem veckor 

ringde de en morgon och sa att det fanns en njure och 

då var det bara att åka in, säger hon. 

Efter transplantationen kunde Susanna leva precis 

som vanligt och mådde jättebra tills för ungefär 

två år sedan då den nya njuren började visa symptom 

på att hennes grundsjukdom kommit tillbaka. 

– Sedan dess har det blivit successivt sämre. 

Blodvärdena försämrades gradvis, jag har fått högt 

blodtryck, börjat lägga på mig i vätska och gått på 

tätare kontroller, säger hon. 

Snart kom beskedet att en ny transplantation var 

nödvändig. Från att känna sig helt frisk, jobba och leva 

helt normalt kände Susanna att livet stannade upp. 

Nu stod hon dessutom inför helt nya förutsättningar. 

Sedan den första transplantationen elva år 

tidigare hade det skett revolutionerande framsteg på 

området. År 2001 blev Karolinska i Huddinge först i 

Europa med att transplantera en njure mellan personer 

med olika blodgrupper, en teknik som sedan dess 

spridit sig över kontinenten. För Susanna innebar 

det att hon slapp vänta på att hitta en person med 

matchande blodgrupp. När det stod klart att hon förr 

eller senare skulle behöva en ny njure började man 

utreda vem i familjen som kunde donera och var villig 

att göra det. Pappa var inte lämplig som donator men 

mamma ställde upp utan att tveka. 

– Jag kan inte tacka henne nog. Vi har pratat om 

det och det är verkligen som att hon ger mig livet på 

nytt, säger Susanna och påpekar att det har varit en 

lång process även för mamman. Det är inte bara att gå 

igenom en operation. För henne har det varit ett år av 

olika tester och undersökningar så att man vet att hon 

är fullt frisk och inte påverkas av att ge bort en njure. 

Men vad är det då som gör det 

möjligt? Bland människor finns 

fyra olika blodgrupper: A, B, AB och 

0. Personer med 0-blod kan donera 

till alla andra blodgrupper, AB kan 

bara kan donera till AB, och övriga två kan donera till 

sin respektive blodgrupp samt till AB. Det innebär att 

Susanna, som har blodgrupp 0, skulle kunna donera 

en njure till sin mamma med blodgrupp B utan 

problem men det skulle normalt sett inte fungera i 

motsatt riktning. 

Orsaken är att kroppen skapar antikroppar mot 

44 

soma o2.11

sÅ GÅr det tiLL: 

Plasma och 

blodceller 

separeras 

Plasma och 

blodceller 

återförenas 

Blodceller 

Plasma 

B-antikroppar 

absorberas 

allt antigen (en igenkänningsmarkör som om den 

finns i kroppen gör att exempelvis blod eller organ 

inte stöts bort) den inte känner igen, inklusive 

antigenet i främmande blodgrupper. 0-blod är en så 

kallad universalgivare, eftersom det saknar antigen 

och därför stöts inte 0-blod eller 0-organ bort av 

kroppar med andra blodgrupper. Antikroppar finns 

i hela kroppen och är i princip ett förberett försvar 

mot allt som inte är du. 

– Om Susanna skulle få sin mammas B-njure skulle 

Susannas antikroppar snabbt täppa igen njuren, 

som då inte skulle få något blod och sluta fungera, 

säger Gunnar Tydén, professor och överläkare vid 

Transplantationskirurgiska kliniken på Karolinska 

Universitetssjukhuset och en av dem som startade 

den nya behandlingen. 

Nyckeln till att komma runt problemet heter 

Glycosorb – och det är därför Susannas blod i dag 

snurrar på en blyplatta som med 1 846 varv per minut 

separerar hennes blodplasma från övriga blodkomponenter. 

Glycosorb är ett konstgjort B-antigen 

och hänger i en behållare med ett filter som plasman 

passerar. I plasman finns blodets antikroppar och 

när plasman rinner igenom filtret fastnar Susannas 

B-antikroppar. Behandlingen tar mellan tre och fyra 

timmar och upprepas tills blodprover visar på en 

tillräckligt låg nivå B-antikroppar. 

Med den här förbehandlingen kan man alltså göra 

transplantationer möjliga i alla riktningar oavsett 

blodgrupper. Normalt sett behövs ungefär fyra 

behandlingar som vardera tar tre-fyra timmar. När 

Susanna väl lämnar Karolinska om några veckor gör 

hon det med en fullt fungerande njure som inte behöver 

någon medicinering, utöver den immundämpande 

medicin som alla transplanterade måste äta. 

– Det märkliga är att antikropparna inte återkommer. 

Man skulle kunna tro att det skulle krävas 

efterbehandlingar men vi har tittat på patienter som 

transplanterades för tio år sedan och ingen har fått 

tillbaka dem, säger Gunnar Tydén. 

En teori är att även om det återbildas antikroppar 

så har man kommit ner till en så pass låg nivå att 

njuren har förmågan att bryta ner dem. 

Idén om att göra sig av med oönskade antikroppar 

för det här ändamålet är egentligen inte ny. Redan i 

slutet av 70-talet gjordes flera försök med en liknande 

teknik för att transplantera organ över blodgrupperna. 

Då bytte man ut plasman och använde sig av 

massiv immundämpande behandling. Problemet var 

att man i och med eliminering av plasman gjorde sig 

av med kroppens samtliga antikroppar vilket gjorde 

att patienterna blev mottagliga för alla möjliga sjukdomar, 

i synnerhet infektioner. Det ansågs för farligt 

och behandlingen fick därför aldrig något genomslag. 

– När det gått 30 år och transplantationstekniken 

hade förfinats tyckte vi att det var hög tid att prova 

igen, mycket beroende på att vi i varje läge prioriterar 

”Organ från närstående är 

det optimala för patienten.” 

GLYCosorB 

Bakom Glycosorb, det medel som 

möjliggör transplantationer mellan 

personer med olika blodgrupper, 

ligger det Lundbaserade företaget 

Glycorex. Grundaren Kurt Nilsson 

berättar mer. 

Vad är Glycosorb? 

– Glycosorb är en produkt som tar 

bort den komponent i blodet som 

stöter bort det nya organet utan att 

ge biverkningar. Det har i dag gjorts 

drygt 1 000 transplantationer i världen 

med den här metoden och ettårsöverlevnaden 

är nära 100 procent. 

Sverige var först och Karolinska Universitetssjukhuset 

var först i Sverige, 

säger Kurt Nilsson. 

Vilka fördelar ger behandlingen? 

– Behandlingen går till som en 

dialys där blodet går igenom en så 

kallad kolonn, en slags behållare, som 

absorberar komponenten man vill ha 

bort. Det gör att man kan börja med 

närstående givare. Vi har fyra gånger 

överkapacitet av njurar om de är 

friska och resultaten är mycket bättre 

än med avlidna givare som då är mer 

genetiskt olika och görs i all hast. 

Hur ser ert samarbete med sjukvården 

ut? 

– Sjukvården var ett bollplank och 

gav oss feedback på våra prototyper. 

När produkten sedan skulle användas 

har sjukvården genomfört allt kliniskt 

arbete. Vi har bara kunnat bidra med 

själva produkten eftersom vi inte har 

möjlighet att transplantera själva. Jag 

upplever samarbetet som mycket 

gott. Vi har ett gemensamt intresse. 

Ska ni vidareutveckla Glycosorb? 

– Vi vill få fram fler produkter som 

kan anpassas till varje patient och 

håller bland annat på att anpassa 

produkten till blodgivarplasma. Det 

råder brist på blod inom vissa blodgrupper. 

Det är samma situation som 

med donation, man kan inte blanda 

blodgrupper. Själva produkten kan 

också anpassas till andra sjukdomssituationer 

där man behöver mer 

specifik behandling, bland annat mot 

autoimmuna sjukdomar. 

soma o2.11 45

Vårt syfte: 

Att göra skillnad 

Janssen har under mer än ett halvt sekel arbetat fokuserat med att 

finna innovativa lösningar och behandlingar för flera av vår tids stora 

och svåra sjukdomar. 

Forskning och utveckling sker främst inom fyra viktiga 

behandlingsområden: CNS, infektionssjukdomar, onkologi och 

immunologi. 

Vi är människor som hjälper människor - vi arbetar nära tillsammans 

och målet är att ge våra patienter en ökad livslängd och livskvalitet. 

Hos oss kommer patienten alltid först! 

Janssen-Cilag AB 

Box 7073 

SE-192 07 Sollentuna, Sweden 

Tel +46 8 626 50 00 

Fax +46 8 626 51 00 

www.janssen.se 

Mario Mesa, Social Fire 

Konstverk från National Art Exhibitions of the Mentally Ill Inc 

Janssen är stolt över att presentera konstverk som har skapats av 

människor som drabbats av sjukdomar, samma sjukdomar som vi har åtagit 

oss att behandla och förebygga. 

JC-110469-1 

Janssen-Cilag AB

Susannas blod delas upp och plasman 

går igenom en liten behållare på 

maskinen som tar upp antikropparna 

som måste bort innan operationen. 

levande transplantationer, säger Gunnar Tydén. 

I samma veva hade Tydén och hans kollegor hört 

talas om Glycosorb som tagits fram nere i Lund och 

beslutade sig för att köpa in medlet och testa. Man 

använde samma behandlingsrutiner, så kallade protokoll, 

som för vanliga transplantationer men lade till 

en förbehandling med Glycosorb. I början försökte de 

med endast en förbehandling, men upptäckte snart 

att det krävdes fler. Då kom resultaten snabbt. 

– Det fina med det vi gör i dag är att man bara tar 

bort antikropparna som är riktade mot blodgruppen 

så det finns alltså inga biverkningar eftersom det är 

väldigt specifikt. Det är elegant, säger Gunnar Tydén. 

För njursjuka innebär metoden, förutom att de 

inte behöver dialys, att köerna kortas och att antal 

möjliga donatorer ökat med 35 procent och att njurarna 

är i perfekt skick. Det vet man inte alltid när det 

kommer till organ från avlidna personer som dessutom 

måste transplanteras inom 24 timmar vilket 

kan ställa till problem om tidpunkten är olämplig. 

– Att använda sig av närstående är det optimala 

för patienten. De organen är bäst och vi kan planera 

operationen på ett vettigt sätt, säger Gunnar Tydén. 

Ungefär var fjärde njurtransplantation genomförs 

i dag mellan personer med olika blodgrupper. 

– Det här har underlättat oerhört. Framför allt har 

det varit en stor glädje för föräldrar som tidigare inte 

kunnat donera till sina barn. Som Susannas mamma 

till exempel, säger han. 

På ett fåtal patienter fungerar dock inte behandlingen. 

Det går helt enkelt inte att få ner deras 

antikroppar. Men Gunnar Tydén menar att det är 

mycket ovanligt. 

Finns det några svårigheter med transplantation 

mellan olika blodgrupper? 

– Nej, egentligen inte. Det är väldigt lätt. Barriären 

mellan blodgrupperna är mycket svagare än vad 

man tidigare trott, säger Gunnar Tydén. 

Vad skiljer en transplantation av njure från 

till exempel en lever eller ett hjärta? 

– Behandlingen är densamma men njurarna och 

till viss del levern är de enda man kan ta från en levande 

givare. Det går till exempel att ta en halv lever 

från en mamma eller pappa och ge till ett barn, men 

du kan inte transplantera hjärtan från levande givare. 

Finns det någon möjlighet att använda den 

här behandlingen inom andra områden? 

– Som det är nu kan vi inte komma längre på det 

här området, men vi har lärt oss att olika människor 

har olika mängd antikroppar. Vissa har nästan ingenting 

och då kan man strunta i behandlingen. I dag 

tittar vi därför på alla patienter som väntar på olika 

organ och hur mycket anti-B eller anti-A de har. Om 

det är under en viss nivå kan man strunta i blodgruppen 

vilket ökar möjligheterna att bli transplanterad. 

Skulle det fungera med konstgjorda organ? 

– Antikroppar mot till exempel grisnjurar är av en 

helt annan storleksordning. Många har försökt men 

det går inte att uppnå samma effektivitet på det här 

sättet utan biverkningar. 

Två dagar efter operationen ligger 

Susanna Björk och vilar på sjukhusets 

åttonde våning. Rummet är kliniskt rent 

och fjärrkontrollen till tv:n är inplastad 

för att undvika att bakterier sprids. 

Susannas immunförsvar är just nu försvagat på grund 

av de immunhämmande medel hon varit tvungen att 

ta, så hon är extra mottaglig för sjukdomar. 

På bordet sitter Sackboy: en liten söt, brun 

tygdocka med en dragkedja över magen. En maskot, 

förklarar hon, som hon har fått eftersom den likt 

henne är lite hopsydd här och var. Hon verkar trött 

men pratar med ett leende på läpparna. 

– Jag mår jättebra, säger hon. 

Vad kände du innan operationen? 

– Känslorna kom när jag rullades ner mot operationssalen. 

Jag ville verkligen att det skulle bli av 

men det var lite nervöst nu när mamma är inblandad. 

Samtidigt kändes det att jag var i trygga händer. Alla 

runt omkring är så duktiga, de lugnar en och berättar 

vad som händer. Jag är enormt tacksam över allt de 

har gjort och gör för mig. 

Hur mår din mamma? 

– För henne är det ju lite omvänt. Hon mådde 

jättebra innan operationen och nu beskriver hon det 

som att det känns lite som att hon blivit överkörd 

av tåget, men hon är ändå vid gott mod och såklart 

lycklig över att det gått så bra. 

Det dröjer två till tre veckor innan Susanna får 

lämna sjukhuset. Först väntar en periods sjukskrivning 

på grund av smittorisken, men sedan kommer 

hon att kunna leva som vanligt. 

– Jag ska försöka se till att hålla mig frisk och gå 

på täta kontroller på sjukhuset. Det kan hända att jag 

behöver någon ytterligare förbehandling inom tre 

månader eftersom antikropparna kan slå tillbaka. 

Men jag försöker att ta en dag i taget och se vad som 

händer och inte försöka reflektera så mycket över det. 

Allt för hälsan och nya njuren. n 

soma o2.11 47 

framtidens 

donationer 

Under de elva år som den här metoden 

använts har man kunnat lära 

sig en hel del om blodgrupper och 

så kallade blodgruppsinkompatibla 

blodgrupper, alltså transplantationer 

mellan olika blodgrupper. Bland annat 

har det gett upphov till andra 

former av blodgruppsinkompatibla 

transplantationer utöver njurar, som 

lever- och hjärttransplantationer. Alla 

patienter som står på väntelista för 

ett nytt hjärta screenas för antikroppar. 

De som har en låg mängd behöver 

inte bry sig om blodgrupper vid 

transplantation och de som ligger på 

gränsen kan göra en akutbehandling 

vid behov. Med detta ökar möjligheten 

för allt fler att få ett nytt hjärta.

48 

soma o2.11

Virus! 

Filmduken kryllar av virus, epidemier och immunsystem som löper 

amok. Men hur trovärdiga är manusen rent medicinskt? SOMA tog 

hjälp av en immunolog för att dissekera Hollywoods bacillskräck. 

TexT niklas eriksson illusTraTion raymond biesinger 

S 

tephen kings post-apokalyptiska 

bästsäljare Pestens tid kom som 

tv-serie 1994. Den amerikanska 

regeringen skapar ett virus som, när 

det når utanför laboratorieväggarna, 

snabbt slår ut det mesta av mänskligt 

liv. Serien blev enormt inflytelserik, 

inte minst genom sin stramt moralfilosofiska ton. 

Det epidemiologiska finliret är det nog inte många 

som minns – däremot minns alla som satt uppe de 

där kvällarna den synska och djupt skrämmande 

Nebraska-åldringen Mother Abigail, hon som fick 

representera hoppet när världen skulle byggas upp 

på nytt. 

Året därpå, 1995, gjorde regissören Terry Gilliam 

dundersuccén De tolv apornas armé med superstjärnor 

som Bruce Willis och Brad Pitt i huvudroller. 

Resultatet blev en drömlik och skakande efter-katastrofen-rapport 

där jordens yta kontaminerats med 

ett virus och de överlevande får bygga nya samhällen 

under jord. 

1996 släppte japanska datorspelföretaget Capcom, 

första delen i den serie som kanske allra mest skulle 

göra virus och överlevnadstänkande till popkulturellt 

allmängods: Resident Evil. En herrgård visar sig vara 

en forskningsanstalt för biologiska vapen och när ett 

virus läcker ut får spelaren värja sig mot zombies, 

virusmuterade hundar och annat som kommer i 

hennes väg. Temat hade sådan bärkraft att en egen 

genreetikett uppfanns, survival horror. 

Katastroffilmer är en av Hollywoods äldsta discipliner. 

Redan under stumfilmens dagar började man 

vällustigt skissera på olika undergångsscenarier. Det 

här med att låta bakterier och virus visa vägen mot 

apokalypsen är med andra ord knappast något nytt. 

Inte minst under 70-talet hade man ett livaktigt intresse 

för allt biokemiskt, muterat och utomjordiskt 

– inte sällan kaniner och grisar. 

Men 90-talet innebar ändå en tydlig riktningsförändring. 

Från att ha varit ett smalt fritidsintresse för 

kultfilmsnördar, tog nu en bred diskussion vid om 

den medicinska vetenskapens möjligheter och risker. 

Och, bör kanske tilläggas, dess vardag; för det är 

knappast bara slump att det första besöket på County 

NOBELPRIS TILL 

IMMUNOLOGIN 

Årets Nobelpris i medicin belönar två 

upptäcker som revolutionerat immunologin. 

Ena halvan gick till Bruce A. 

Beutler (USA) och Jules A. Hoffman 

(Luxemburg) för deras forskning om 

hur receptorer på kroppens celler kan 

aktivera vårt medfödda immunförsvar. 

Medan den andra halvan gick 

till Ralph M. Steinman (Kanada) för 

hans forskning om dendritcellens 

förmåga att aktivera vårt förvärvade 

immunförsvar. Tillsammans har deras 

upptäcker gett nya möjligheter att 

förebygga bland annat infektioner 

och cancer. Nobelpriset i medicin var 

årets mest omskrivna efter Fredspriset, 

och betonar immunologins 

nyckelroll för dagens sjukvård. 

soma o2.11 49

Kate Winslet i Contagion, Gary Sinise i Pestens tid och Bruce Willis i De tolv apornas armé. 

5. SMARTA 

MUNSKYDD 

Hur hårda tacklingar tål vår hjärna? 

Det söker ett forskarteam vid Stanford 

University svaret på. Men istället 

för att som tidigare mäta från idrottarnas 

hjälmar, har man utvecklat ett 

nytt munskydd med sex inbyggda 

sensorer som kartlägger när och hur 

hjärnan tar mest skada. Fördelen 

med munskydden är inte bara att de 

är billigare att tillverka, utan också 

ger rikare och mer exakta data, då 

de inte rör sig lika mycket under en 

match. Skydden har just börjat testas 

på Stanfords lokala fotbollslag. Härnäst 

står sporter som ishockey och 

lacrosse på tur. 

General Hospital i Chicago, och det som skulle bli 

den 331 avsnitt långa tv-serien Cityakuten, gjordes 

precis 1994. 

Och beger man sig ännu längre bort från skräpkulturmark 

kan man notera att 1998 års Nobelpris i 

litteratur gick till José Saramago. Då hade han precis 

skrivit Blindheten, som skildrar det småskaliga, sociala 

sammanbrottet när en oförklarlig massepidemi 

breder ut sig. 

I dag, 17 år senare, är virusthrillern en standardgenre 

inom all form av visuell underhållning. Bioterrorism, 

pandemier, ebola, urartade vacciner, parasiter, 

organhandel, genetisk kartläggning – det mesta i 

riskväg har studerats. Just i år är det svårt att bortse 

från hyllade Contagion, Steven Soderberghs skildring 

av virala katastrofscenarier i en globaliserad värld. 

Men vad betyder allt det här? Spelar det någon 

roll vilken bild av medicinsk forskning som träder 

fram i kulturen? Ska vi ta historierna och scenarierna 

som en allvarligt menad fingervisning om vilka frågor 

som angår människor – eller är det bara trams och 

underhållning som inte betyder ett dugg för vetenskapssamhället? 

När vi talar med professor Ola 

Winqvist på Klinisk immunologi vid 

Karolinska Universitetssjukhuset, är 

han tydlig vad det gäller sista frågan. 

– Jag tror det är jätteviktigt att 

forskningen har hög trovärdighet i samhället i stort. 

Det är oerhört mycket som finansieras via statlig 

finansiering, men vi har ju även olika insamlingsstiftelser, 

som Cancerfonden, som enbart består av 

gåvor. Då är det viktigt att bilden av vetenskapssamhället 

är tilltalande – att man känner hopp och tillit. 

Här i Sverige har vi tilliten till Nobel att vårda, men 

populärkulturen färgar också av sig. Och blir den bara 

trams, som du säger, är det inte bra. 

För din egen del, finns det något särskilt inom 

den medicinska fiktionen som etsat sig fast? 

– Om man tänker på tv skulle jag nog säga Cityakuten 

när den kom. Den startade parallellt med 

att jag började få större ansvar som primärjour på 

akuten. Jag upplevde att serien hade väldigt bra 

rådgivare: Man gav rätt ordination, rätt mängder 

av läkemedel, den hade en realism som gjorde att 

man kunde knyta an. Sedan var det förstås mycket 

mer blod och trauma i Chicago än kring Akademiska 

sjukhuset, men handhavandet var okej. 

Det här blev ju startskottet för en uppsjö 

sjukhusserier, som Chicago Hope, Grey’s Anatomy, 

Scrubs och så vidare. Betydde de något i 

läkarkretsar? 

– Ja, de här sakerna diskuterades öppet, det var 

nytt och fascinerade. Det började bli populärt att ta 

sig an nya arbetssätt vid den här tiden. Man började 

gå igenom en patient från topp till tå, man gjorde en 

triage, det infördes traumakoordinatorer, vi övade 

och filmade dåliga och bra exempel på ledarskap i en 

given situation. Mycket förändrades och det gick från 

att man turades om att ha jouren till specialistskrån 

inom akutmedicin. De här förändringarna beror 

naturligtvis inte på Cityakuten, men den gav en bild 

av det som skulle komma. 

Vilken skulle du säga är den generella bilden 

av medicinsk vetenskap som kommer fram inom 

populärkulturen? 

– Ofta tycker jag det framställs som något mystiskt. 

Det är blåa ljus och kolvar som puttrar – om 

man tittar på House och så. Det är alltid spännande 

50 

soma o2.11

”Det är blåa ljus och kolvar 

som puttrar om man tittar 

på House. Och så ser det 

inte ut på ett labb.” 

vIRUSTIDER 

4 000 000 000 år f.Kr. 

De första bakterierna börjar bildas. 

400 f.Kr. 

Den grekiske läkaren Hippokrates 

introducerar humoralpatologin, ett 

teoribygge om de fyra vätskorna, 

blod, slem, gul och svart galla. 

1100-talet 

Kineser gör variolisation, ett slags föregångare 

till vår tids vaccinering. 

och omhuldat med nästan lite trollformler. 

Och så ser det inte ut på ett labb. Det 

är väldigt sterilt och kontrollerat, inte 

folk som springer runt och tjoar. 

Låt oss övergå till ditt specialområde, 

immunologi. Om du var tvungen 

att ge mig ett smittspridningsscenario 

som är både filmiskt och någorlunda 

plausibelt; hur skulle det se ut? 

– Det otäcka vore ju om, låt säga, 

ebolavirus hittade på ett sätt att vara lite 

mindre effektivt på personnivå. Det är ju 

Ola Winqvist. 

väldigt ineffektivt för ett virus att döda sin 

värd. Om den fick en något längre karensperiod, 

då skulle den bli livsfarlig. Men om viruset var 

lite mer som hiv, att man fick en förkylning och det 

gick någon tid och så spreds det vidare... oj oj oj! 

Du nämnde ebola som exempel – det låter lite 

Outbreak? 

– Ja precis, Dustin Hoffman springer runt i gula 

dräkter – det var ebola om jag minns rätt. Och där 

hade man lite av det scenariot jag tecknade: folk hann 

åka därifrån. Det man gör i Outbreak blir lite tokigt, 

man fixar ett vaccin med antikroppar inom loppet 

av några dagar, och det är inte trovärdigt. Vi har ju 

försökt i 20 år med hiv utan att lyckas. Eller titta på 

influensavirus, det är samma sak där, det är inget man 

svänger ihop på en helg. 

Något annat scenario? 

– Man kan också tänka sig att hiv börjar ändra 

på sig, och smitta genom saliven, det vore väl inget 

vidare. Om viruset får för sig att anrikas i saliv – då 

kommer det bli en större spridning. Vi har virus i 

dag som är väldigt framgångsrika, som hepatit-C 

och andra levervirus. De sprider sig enormt lätt. 

Det är det som är skillnaden mellan arvsmassan hos 

bakterier och virus kontra människans arvsmassa. 

När viruset replikerar blir det fel en gång på 10 000 

– vilket är relativt ofta jämfört med de 100 000 eller 

en på miljonen vi ser hos människan. Felet blir oftast 

skräp, men vissa är bättre och får en överlevnadsfördel. 

Det kan handla om vilket virus som helst som har 

lugna, fina egenskaper och sedan plockar upp en gen 

och förändras radikalt. 

Just idén om förödande mutationer 

är förstås otroligt kittlande 

inom fiktionen. Jag inser att det är 

svårförutsägbart, men finns det något 

att säga om vad som är troligt de, säg, 

kommande 100 åren? 

– Nej, alltså vi har ju inte en aning! Det 

kommer hela tiden nya virusstammar. 

Vi hade SARS för några år sedan – och 

då var vi väldigt snabba att förstå. Vi blir 

bättre och bättre, och då tog det bara 

några månader innan vi hade arvsmassan 

klar för oss. Det fiffiga är att vårt medfödda 

immunsystem känner igen virus, 

bakterier och andra patogen – det trodde vi inte förut 

– medan det adaptiva hela tiden måste få information 

om de peptider som viruset uttrycker. Det är det 

årets Nobelpris handlar om: Först måste farosignalen 

kännas igen, sedan måste det visas för det adaptiva 

immunsystemet om det är något farligt yttre eller 

något ofarligt eget. Har du inte de här T-cellerna 

som känner igen, då överlever du inte. Då dör du i en 

banal infektion, som de som har långt gången aids. 

Till sist, finns det någon story om patogener 

som faktiskt redan har inträffat, som kunde ha 

potential som konstnärligt verk? 

– Där skulle jag säga upptäckten att magsåret 

beror på en infektion. På 70- och 80-talet hade man 

stora kirurgkliniker där man stympade massor med 

människor och opererade bort delar av magsäcken. 

I dag behandlar man med syrahämmare. Under min 

livstid har det alltså svängt från ett kirurgiskt ingrepp 

till att behandlas som en vanlig infektion. Den australiske 

forskaren Barry Marshall som upptäckte det 

här, och som 2005 belönades med Nobelpriset, blev 

i princip idiotförklarad. Det var ingen som trodde på 

det. Till slut drack han en klunk av bakterien (helicobacter 

pylori) själv och visade att, mycket riktigt, 

han fick magsår. Det tycker jag är en stor medicinsk 

landvinning som också är en fantastisk story. n 

Niklas Eriksson är journalist och filmkritiker. Hans 

egen favorit inom den medicinska fiktionen är Edgar 

Allen Poes epidemistory Röda dödens mask (1842). 

1665 

Robert Hooke ritar den första teckningen 

på en mikroorganism. 

1700-talet 

Omkring 60 miljoner européer dör i 

smittkoppor. 

1792 

Britten Edward Jenner utför den första 

framgångsrika vaccinationen mot 

smittkoppor. 

1857 

Fransmannen Pasteur lägger fram sin 

hypotes att mikroorganismer orsakar 

sjukdomar. 

1931 

Tyskarna Ernst Ruskas och Max Knolls 

uppfinner elektronmikroskopet. 

1983 

Hivviruset upptäcks. 

2003 

Den smittsamma lunginflammationen 

SARS upptäcks i Hongkong och 

Vietnam. 

2009 

Svininfluensan härjar. 

2011 

Bruce A. Beutler, Jules A. Hoffmann 

och (avlidne) Ralph M. Steinman 

delar på Nobelpriset i medicin och 

fysiologi. 

soma o2.11 51

Har Hollywood koll? 

SOMA bad professor Ola Winqvist att bedöma trovärdigheten 

och sannolikheten i fyra viruskatastrofer från filmens värld. 

Fel fladdermus kommer i kontakt 

1 med fel gris och ett nytt virus skapas. 

Sedan gör de snabba transporterna 

i en globaliserad värld, där djur 

lever nära inpå människor och människor 

lever nära inpå varandra, resten. 

(Contagion, 2011) 

Galen doktor skapar en snigelliknande 

parasit som fungerar 

2 

som en kombination av afrodisiak och 

venerisk sjukdom. Offren, som alla är 

burgna, blir mycket våldsamma, sexuellt 

hungriga – och smittar. 

(Shivers/They came from within, 1975) 

Människosläktet blir allt mer desperat 

i takt med att en global pan- 

3 

demi dödar nästan allt i sin väg. Två 

bröder och deras flickvänner åker till 

en undangömd plats där de tänker att 

de kan vara tills pandemin är ”över”. 

(Carriers, 2009) 

Muterat virus, som ursprung ligen 

4 konstruerats som en potentiell 

bot mot cancer, sprids i snabb takt. De 

smittade är våldsamma och vi befinner 

oss på Manhattan 2012. En immun virolog 

försöker få fram ett botemedel. 

(I am legend, 2007) 

– Att virus utbyter information, genetiskt 

material, genom att de befinner 

sig hos olika värdar är ett troligt scenario. 

Tidigt i trailern visas en proteinkristall 

på en dator av en forskare. Om 

det rör sig om ett nytt virus är det inte 

så troligt att proteiner från viruset så 

tidigt har renats och kristalliserats. Globaliseringen, 

den hastighet med vilken 

vi förflyttar oss med, samt att vi befinner 

oss i stora folksamlingar, gör att 

virus som har förmåga att spridas med 

till exempel droppsmitta kan spridas 

till ett stort antal personer. Om viruset 

plötsligt introduceras i nya världsdelar 

så har befolkningen inte varit utsatt 

för viruset och därmed finns inget immunologiskt 

försvar. Utan att ha sett 

filmen, brukar slutet vara frid och fröjd 

där vetenskapsmän i kamp mot klockan 

får fram ett vaccin som skyddar och 

räddar människan från undergång. 

Dock är tiden till att få fram ett nytt 

vaccin ibland mycket lång. 

– Det är mycket svårt att bygga virus 

från scratch. Dock kan man modfiera 

befintliga virus och tillföra egenskaper. 

Snigelparasiten med den här unika 

kombinationen är inte trovärdig. Skulle 

den snigellika parasiten istället vara 

treponema pallidum, syfilisbakterien, 

som har förmåga att påverka centrala 

nervsystemet, och om den dessutom 

kunde manipuleras så att den påverkade 

amygdala i hjärnan, så skulle ökat 

libido kunna inträffa. Man kan jämföra 

med tumörer som trycker på amygdala 

och ger ökat libido. 

– Ett virus behöver en värd för att 

kunna överleva, annars dör infektionen 

ut. Till exempel behövs det cirka 300 

000 personer för att mässling ska bli 

epidemisk. Förutsatt att personerna 

inte är smittade och befinner sig i prodromalfas, 

då de kan vara smittsamma 

men utan symptom – detta är ett smart 

sätt för virus att öka spridningen – så är 

det bra att minska kontakt med andra 

potentiellt smittade personer. Med 

andra ord är isolering på en öde ö utan 

kontakt med smittade individer en bra 

lösning. 

– Först måste virus isoleras, därefter 

odlas och sedan oskadliggöras – så 

att det kan användas som vaccin. Vi 

känner till hivviruset sedan 80talet 

och vi har fortfarande inget vaccin. 

Tanken finns att använda genterapi för 

behandling av cancer: Antingen införa 

gener som kan ge upphov till proteiner 

som kan avdöda eller påverka cancerns 

överlevnad, eller korrigera den gen som 

är muterad och ger upphov till cancern. 

Ett sätt att ge genterapi är att införa 

genen i fråga i ett adenovirus, som är 

manipulerat att kunna infektera men 

inte dela sig. Det är absolut så att om 

ett sådant genmanipulerat virus får 

egenskaper eller muterar, kan oönskade 

egenskaper erhållas. Därför skulle det 

här teoretiskt sett kunna hända – även 

om det är många steg och en rad mer 

eller mindre osannolika händelser som 

måste inträffa för att en epidemi ska 

starta på grund av genterapi. 

52 

soma o2.11

Nya tider kräver 

befriande beslut för 

patientens bästa. 

Förr var svenska Nycomed bara ett läkemedelsföretag 

som alla andra. Som enbart försåg vården med bra 

läkemedel. 

Det tänker vi naturligtvis fortsätta med. Men nu utvecklar 

vi dessutom behovsanpassade tjänster och spetskunskap 

inom våra terapiområden. Kvalificerad vårdsupport som 

besparar patienter onödigt lidande, som undanröjer hinder 

för läkare och vårdpersonal i det dagliga arbetet, och som 

förenklar beslutsfattarnas ställningstaganden. 

Vi kallar det befriande insatser för vårdens bästa. 

Vi som står bakom insatserna är ett team som är dokumenterat 

professionella. Som brinner för att förbättra vården. 

Som aldrig tummar på kvaliteten. Och som prestigelöst 

älskar att inspirera varandra att hjälpa andra. Läs mer 

om oss på: www.nycomed.se 

Nycomed AB – Ett Takeda företag 

Box 3131, 169 03 Solna

Hanne Kjöller: Barn till varje pris? 

I vår tid kan nästan alla bli föräldrar. Frågan är när det medicinskt 

möjliga förvandlas till en rättighet. Och hur långt vi är redo att gå. 

Hanne Kjöller är ledarskribent 

på Dagens Nyheter och känd 

för sina starka åsikter i bland 

annat vårdfrågor. Hon är även 

utbildad sjuksköterska. 

6. LÄKANDE 

FREKVENSER 

Ett läkarteam i Glasgow har 

lyckats bevisa att man med 

ultraljud kan få svåra frakturer 

att läka snabbare. Till skillnad 

mot det traditionella användningsområdet, 

att frammana 

bilder på foster, så ändrar 

man vid frakturbehandling 

ljudfrekvensen på ett sätt som 

stimulerar produktionen av 

ny benvävnad. En förutsättning 

för att metoden ska nå 

resultat är att den görs inom 

två veckor efter att frakturen 

skett. Bäst resultat har hittills 

uppnåtts på en skotsk patient 

som ramlade och bröt sin vrist 

på åtta ställen. 

en helg för några veckor sedan när Ekot som brukligt 

stod och rullade hörde jag med ett halvt öra hur läkare 

nu lyckats med att transplantera en livmoder. Försök har 

gjorts tidigare, men då med organ från levande. 

Nu använde läkarna sig av en död donator, vilket 

gjorde att man kunde karva ut livmodern med lite bättre 

sömsmån, vilket i sin tur uppenbart bidrog till det 

lyckade resultatet. Mottagare var en 21-årig turkiska. 

Men så fiffigt, tänkte jag först. Sedan kom frågan: 

Varför? Och så vitt jag begriper finns bara ett svar: För att 

kunna ge en kvinna chansen att föda fram ett barn. 

Med undantag för transplantation av hornhinnor – 

som handlar om att rädda synen – handlar i princip alla 

organdonationer om att rädda liv. Eftersom det går att 

leva ett helt, friskt liv utan en livmoder måste detta ses 

som trendbrott i transplantationstraditionen. 

Med livmodertransplantationer övergår transplantationskirurgerna 

från att rädda liv till att förverkliga 

människors drömmar. Den ena frågan man kan ställa 

sig är om det verkligen är detta de spjutspetskirurgiska 

resurserna ska läggas på. Den andra vad en sådan utveckling 

säger om vår tid. 

vi i väst lever i en tid när så gott som ingen behöver 

svälta eller frysa. Majoriteten av oss har alla basala behov 

tillgodosedda. Och eftersom vi inte behöver ägna dygnets 

alla vakna timmar åt att leta ätbara rötter eller att spetsa 

en duva behöver vi uppenbart skaffa andra mål för att 

hålla hjärnan sysselsatt. 

Livsmål nummer ett i min medelklassvärld är att 

få barn. När vi gjort allt det där andra ska telningarna 

komma – en efter en upp till två, tre stycken sådär. Helst 

ska de komma ur den egna kroppen. 

Och sedan ska vi säga sådant som att detta är meningen 

med livet (alltså inte meningen med just våra liv 

– utan med allas liv, underförstått att de som är av en annan 

uppfattning inte förstått). Vi ska säga sådant som att 

vi förändrats, att vi nu inte står ut med att se andra barn 

fara illa, att vi blivit mycket mer kännande och ömmande. 

Barnen är dubbelverkande instrument för självförverkligande: 

genom dem ges vi både chansen att ikläda oss en 

ny roll – den som föräldrar – samt att bli lite finare och 

bättre som individer. 

Journalisten Jane Magnusson och författaren Lena 

Andersson kämpar i motvind, när de försöker säga att 

det inte bara finns en sanning och att moderskapskulten 

också är ett uttryck för kultur, inte bara natur. 

jag har själv haft förmånen att få bli mamma. Och för 

mig var det just så revolutionerande, så storslaget som 

det enligt dagens moderskult ska vara. Men vad som är 

kultur och vad som är natur i mina känslor har jag förstås 

ingen aning om. 

Jag fick min dotter efter tre provrörsbefruktningar. 

Sedan gjorde vi ytterliga fyra samt stod i en – vid vår ålder 

– tröstlös adoptionskö. 

Därefter hade vi två val: att fortsätta med ytterliga 

provrörsförsök trots mikroskopiska chanser att lyckas, 

att köpa ett ägg någonstans i världen trots att min biologiska 

klocka närmade sig midnatt, att älta det faktum 

att vi inte fick så många barn vi ville. Eller att vara glad åt 

det barn vi fått och om resten säga tja, livet blir inte alltid 

som man tänkt sig. 

Många verkar ha så galet mycket outnyttjat hjärnbarksutrymme 

att detta sistnämnda aldrig blir något 

riktigt alternativ. I SVT:s förnämliga serie om barn till 

varje pris framgår hur proportionerna tycks ha gått helt 

förlorade i en värld som kryllar av barn. En mamma, som 

fått fyra söner, pratar inte om sin glädje över dem utan 

om längtan efter en dotter. 

Vad är det mer vi ska börja längta efter när vi fått allt 

det vi vill, inklusive exakt rätt antal barn? Att ett av dem 

är en fena på klarinett – eftersom vi själva alltid drömt 

om att spela i radiosymfonikerna. Att ett har lockigt hår, 

för det hade älsklingsmorbror som dog alldeles för tidigt. 

Och att ett är flicka så att mamma får sin lilla docka att 

klä i söta klänningar. 

om jag från min plattform på DN skriver och ifrågasätter 

det lämpliga i att legalisera surrogatmödraskap eller 

att 55-plussare blir gravida med äggdonation resulterar 

det alltid i en rad affektiva mejl. 

Välformulerade homosexuella män frågar med vilken 

rätt jag förnekar dem rätten att bli föräldrar. Jag svarar 

att jag inte alls förnekar dem rätten att försöka få barn 

med en lesbisk eller heterosexuell kvinna, utan att jag 

ifrågasätter rätten att skaffa barn utan en kvinna. 

Äldre kvinnor skriver och förklarar hur de var helt 

upptagna med sina karriärer och hur de sedan, när det 

var försent, upptäckte att någonting fattades. Och när 

något fattas har man väl ändå rätt att få det? 

Men att något är medicinskt möjligt behöver inte 

betyda att det är önskvärt, än mindre en rättighet. 

Jag har egentligen inget principiellt emot livmodersdonationer, 

men jag undrar hur långt vi som individer 

och samhälle är beredda att gå när den medicinska 

utvecklingen galopperar i samma takt som människans 

växande krav på självförverkligande. 

Om det efter all reproduktionsfixering finns kvar 

något intresse för barn finns ju adoption. n 

54 

soma o2.11

Om vi ger, 

finns att få. 

www.geblod.nu

Har du diabetes? 

Vet du vad du har 

för målvärde? 

insulin.se 

Bli expert på diabetes! 

De nationella riktlinjerna för diabetesvården i Sverige publicerades i januari 2010. De betonar vikten av att patienter 

med diabetes ska nå sina målvärden. Enligt de nationella riktlinjerna bör personer med diabetes ha ett målvärde under 

52 mmol/mol i HbA1c. Diskutera med din läkare vilket målvärde som kan passa för dig. Lär dig mer om diabetes och 

insulinbehandling, eller anteckna dig för vårt e-nyhetsbrev om diabetes på www.insulin.se 

sanofi-aventis AB. Tel 08-634 50 00. www.sanofi.se. För frågor om våra läkemedel kontakta: info@sanofi.com

Soma - Karolinska Sjukhuset

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?