Drivkrafter för miljöproblemens marknaDsvärDe - IVA

iva.se

Drivkrafter för miljöproblemens marknaDsvärDe - IVA

Drivkrafter för

miljöproblemens

marknadsvärde

Miljöarbetets nya arena


KUNGL. INGENJÖRSVETENSKAPSAKADEMIEN (IVA)

är en fristående akademi med uppgift att främja tekniska

och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling.

I samarbete med näringsliv och högskola initierar och föreslår

IVA åtgärder som stärker Sveriges industriella kompetens och

konkurrenskraft. För mer information om IVA och IVAs projekt,

se IVAs webbplats: www.iva.se

Utgivare: Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), 2008

Box 5073, se-102 42 Stockholm

Tfn: 08-791 29 00

IVA-M 368

ISSN: 1102-8254

ISBN: 978-91-7082-768-6

Huvudprojektledare: Thomas Malmer, IVA

Delprojektledare: Eva Stattin, IVA

Layout: Eva Stattin & Pelle Isaksson, IVA

Denna rapport finns att ladda ned som pdf-fil

via projektets hemsida www.iva.se/mna


Förord

IVA initierade under år 2006 projektet Miljöarbetets nya arena. Sedan projektstarten har de frågor

som projektet berör hamnat i fokus i många sammanhang. Inte bara i Sverige utan världen över

har de globala miljöutmaningarna, inte minst klimatfrågan, hamnat högt på samhällsagendan. För

detta projekt har en central fråga varit hur Sverige på bästa sätt kan bidra till en hållbar utveckling,

samtidigt som vi utnyttjar komparativa fördelar som utvecklar och stärker näringslivet i Sverige.

Inom ramen för projektet har vi analyserat såväl offentlig sektor som näringslivets roll för att

undanröja hinder och stärka konkurrenskraften för svenska cleantech-företag.

Cirka 50 personer har på olika sätt deltagit i projektet. Deltagare från näringsliv och myndigheter

har i två expertpaneler arbetat med att analysera förutsättningarna utifrån två olika

perspektiv. Panelen Miljödriven strukturomvandling har utgått från näringslivets förutsättningar

och behov medan panelen Miljöarbete i offentlig sektor haft fokuserat på offentligt miljöarbete.

Forskare har bidragit med ett antal förstudier som utgjort underlag för analyser i panelerna.

Förstudierna beskriver miljöhistorik, nya arenor för att driva miljöarbete, globala resursflöden,

drivkrafter för miljöteknik, svenska styrkeområden inom miljöteknik samt hur riskkapitalister

ser på miljöteknikområdet. Panelernas arbete har utgjort det huvudsakliga underlaget för denna

syntesrapport.

Vi konstaterar att det på miljöarbetets nya arena finns många skäl till att Sverige som nation

ska anstränga sig för att behålla och förstärka sin position. Sverige har sedan länge en stark och

framträdande roll i det internationella miljöarbetet. Förutsättningarna att vara en fortsatt stark

nation på detta område är goda, men dock inget som är givet. Konkurrensen inom området ökar och

det finns flera exempel på att Sverige tappar i position. För att hävda oss i fortsättningen behöver vi

ett kraftfullt ledarskap i både privata och offentliga organisationer; ett ledarskap som vågar ompröva

värderingar och som har mod att experimentera med olika lösningar på miljöproblemen. För att

skapa effektivitet i arbetet behövs också tydligare ansvarsfördelning mellan staten och näringslivet.

Vi ser att drivkrafter för att miljöproblemen ska få ett tydligt marknadsvärde är centrala för

utvecklingen. I denna rapport presenterar vi ett antal förslag till hur olika aktörer på bästa sätt kan

medverka till en fortsatt stark svensk position och hur olika incitament kan utvecklas för att bidra till

stärkt svensk konkurrenskraft och en bättre miljö.

Vi vill tacka alla som på olika sätt engagerat sig i projektet och bidragit till slutsatser och förslag.

Nu ser jag fram emot att följa hur förslagen kommer att tas emot av beslutsfattare inom politik och

näringsliv.

Stockholm, februari 2008

Björn Hägglund

Styrgruppens ordförande

Thomas Malmer

Huvudprojektledare


Sammanfattning

Globalt miljöarbete bedrivs på en ny arena där

nationernas ekonomiska förutsättningar bidrar

till snabba förändringar i mönstren för marknadens

efterfrågan. Numera är de globala miljöproblemen

en utmaning för såväl välbärgade

västländer som för fattiga utvecklingsländer och

för länder med snabb ekonomisk tillväxt. Det är

också allas ansvar att bidra till frågornas lösning.

Men problemen omfattas av dilemmat att allas

ansvar är ingens ansvar. Trots en starkt ökad

medvetenhet om problemen är incitament för den

enskilde individen, eller för enskilda nationer,

inte tillräckligt tydligt kopplade till problemens

orsaker och effekter.

Drivkraften för utvecklingen ligger främst i

marknadsutvecklingen, vilket gör handelspolitiken

viktig för miljöfrågorna. Regelrätt handelspolitik

får, parallellt med att råvaruflöden förändras

och råvarupriser skjuter i höjden, allt större

inflytande över hur miljöarbetet utvecklas. EUs

utvidgning och Kinas snabba ekonomiska tillväxt

bidrar till hur kartan för miljöarbetet ritas om.

Också faktorer som internationellt standardiseringsarbete,

konsumentkrav, opinionsbildning

och ökade krav från finans- och försäkringsbranschen

är drivkrafter för miljöarbetet.

Hittills finns dock inget som tyder på att

marknaden av egen kraft finner problemens lösningar.

Därför fyller staten en avgörande funktion

för utvecklingen på miljöarbetets nya arenor.

Staten kan genom styrmedel och incitament

bidra till att ge miljöfrågorna ett tydligare marknadsvärde.

Incitament som driver utvecklingen i

en hållbar riktning är nödvändiga. Det handlar

om att kombinera lagstiftning med kostnadseffektivitet,

på ett sätt som gagnar såväl miljö

som konkurrenskraft.

Sverige har goda möjligheter att med fokuserade

insatser öka exporten av så kallad cleantech.

Inom ramen för detta projekt har de två expertpanelerna

(Miljödriven strukturomvandling och

Miljöarbete i offentlig sektor) analyserat och

identifierat ett antal områden där Sverige har

goda förutsättningar att konkurrera med både

tjänster och teknik för en förbättrad miljö.

Inom dessa områden är Sveriges konkurrenskraft

god och vi åtnjuter ett gott internationellt

renommé, bland annat anses vi ha en framstående

forskning. Samtidigt är det områden där

svenska företag kan bidra till minskad miljöbelastning

och positiv utveckling på miljöområdet.

Om Sveriges internationella konkurrenskraft ska

kunna bestå eller till och med öka behövs olika

former av åtgärder och satsningar. De områden

vi bedömer att Sverige speciellt bör satsa på är:

• Eldistribution, kraftöverföring, lagring av energi,

energieffektivisering

• Biomassa/bioenergi

• Uppbyggnad av långsiktigt hållbara infrastrukturoch

systemlösningar

Såväl miljömässig som kommersiell framgång

kräver insatser för att stärka utbudet av miljövänlig

teknik och för att stimulera efterfrågan på

miljöanpassade lösningar. För att lyckas med detta

behövs engagerat ledarskap och tydlig ansvarsfördelning

mellan staten och näringslivet. I denna

rapport presenteras förslag till åtgärder inom

dessa nyckelområden. Flera av förslagen riktar sig

till regering och riksdag, då dessa instanser fyller

en viktig funktion genom att föreslå åtgärder som

hjälper oss att tolka och värdera miljöproblemen

genom olika former av incitament och styrmedel.

Det är lätt att rent principiellt definiera hur styrmedel

ska utformas, men svårigheter uppstår när

miljöproblemens källor är otydliga och gränsöverskridande.

Därför blir det naturligt att flera


av de förslag som presenterar i denna rapport riktas

direkt till regering och riksdag. Politiker har

huvudnyckeln till utvecklingen på miljöarbetets

nya arena. Men det är inte enbart politiska beslut

som bidrar till en stärkt svensk position. För detta

krävs samspel mellan flera aktörer. Sverige har

som sagt erfarenheter och styrkor som är värda

att bygga vidare på. Nu handlar det om att omvandla

och anpassa tidigare erfarenheter till de

nya arenorna. Det görs bäst genom en samverkan

mellan stat, näringsliv och forskare utifrån

en strategisk plan för hur Sverige drar nytta av

befintliga styrkeområden och använder dessa

för att marknadsföra och positionera svenska

företag.

Därför vill vi se en utveckling i linje med följande

förslag:

Ledarskap och ansvarsfördelning

– inom regering och riksdag

• Ta fram en långsiktig och blocköverskridande

överenskommelse med visioner för miljöarbetet

• Utveckla långsiktiga incitament – som driver

miljöutvecklingen, till exempel certifikatsystemet

för förnybar energi och avgiftssystemet för kväveoxider

• Gör Sverige till en pådrivande aktör i det

internationella miljöarbetet

Ledarskap och ansvarsfördelning

– inom näringsliv och myndigheter

• Ta ansvar för hela produktkedjan

• Tydliggör miljöledarskapet i myndigheter

och kommuner

• Skapa tydlig rollfördelning mellan staten

och näringslivet

• Dra nytta av svenskt systemkunnande

Åtgärder för ökat utbud

• Ta fram en svensk affärsplan för cleantech

• Gör tydliga forskningsprioriteringar

• Skapa incitament genom skattelättnader till

forskningsintensiva småföretag

• Stötta finansiering i tidiga skeden

• Verifiera ny teknik genom TAG-koncept

• Gör myndigheter till starka miljöförebilder

• Låt inte kommunallagen hindra export av

svensk kompetens

• Satsa på ”paketering” och marknadsföring av

cleantech-tjänster

Åtgärder för ökad efterfrågan

• Stärk svensk hemmamarknad genom miljardsatsning

• Gör medvetna satsningar på teknikupphandling

och upphandling med miljökrav

• Stimulera efterfrågan – bygg fler referensobjekt

• Låt aktiv omvärldsbevakning bidra till rationella

beslut


Innehållsförteckning

1. Inledning................................................................................................................................................................................9

Projektet Miljöarbetets nya arena...........................................................................................................................11

2. Miljöfrågornas aktörer och arenor...........................................................................................................13

Aktörer och arenor igår och idag ............................................................................................................................13

Framtidens arenor.............................................................................................................................................................17

3. Incitament och principer...................................................................................................................................23

Incitament för miljöarbete ..........................................................................................................................................23

Principer för miljöarbete.............................................................................................................................................. 24

4. Från principer till handling ..............................................................................................................................27

Utmaningar...........................................................................................................................................................................28

Miljöproblem som affärsidé – svenska styrkeområden.............................................................................32

Individspecifika förutsättningar år 2015 ..............................................................................................................22

5. Nycklar till framgång – ledarskap, utbud och efterfrågan................................................35

Ledarskap och ansvarsfördelning − inom regering och riksdag...........................................................35

Ledarskap och ansvarsfördelning – inom näringsliv och myndigheter .............................................37

Åtgärder för utvecklat utbud.....................................................................................................................................39

Åtgärder för ökad efterfrågan ..................................................................................................................................42

6. Bilaga.....................................................................................................................................................................................45

Deltagare i projektet......................................................................................................................................................45

Förstudier..............................................................................................................................................................................46


1. Inledning

Arenorna för miljöarbetet har successivt omformats.

Idag finns en mångfald av omvärldsfaktorer

som påverkar var miljöfrågorna finner sitt

utrymme: faktorer som inte tidigare varit omedelbart

relaterade till miljöarbete. Den snabba

förändringen i nationers ekonomiska förutsättningar,

efterfrågan och därmed tillgång på råvaror,

råvarupriser och regelrätt handelspolitik är

exempel på faktorer som i framtiden kommer att

ha starkt inflytande på arenorna för miljöarbetet.

Hur globala miljöproblem prioriteras i olika nationer

kommer också att vara betydelsefullt.

Ett huvudsyfte med detta projekt, utöver att

se hur Sverige som nation kan bidra till en bättre

miljö, har varit att ge förslag till hur framväxten

av miljöarbetets nya arenor också kan bidra till

stärkt konkurrenskraft för företag i Sverige. Med

argumentation och förslag vill vi i denna rapport,

på basis av resonemanget ovan, beskriva hur Sverige

kan bli en framgångsrik miljönation.

Framgång i detta sammanhang ska baseras på:

• Stärkt konkurrenskraft för svenska företag på den

snabbt växande världsmarknaden för cleantech.

• Att Sverige som nation skapar en stark och framgångsrik

position på de arenor där miljöarbetet

utvecklas.

• Insatser som bidrar till resurseffektiva lösningar

och en förbättrad miljö.

Tillväxten i många länder är hög och generellt

sett minskar fattigdomen; medellivslängd och

levnadsstandard ökar i allt fler nationer. Utvecklingen

bidrar till en kraftigt ökad efterfrågan på

såväl ändliga som förnybara resurser. I många

sammanhang framhävdas att vi lever långt över

jordens tillgångar; att vårt sätt att konsumera

och utnyttja jordens resurser kommer att leda till

irreparabla skador på miljö och ekosystem. Andra

hävdar att den knapphet på resurser som vårt

konsumtionssamhälle driver fram kommer att bidra

till att ny resurseffektiv teknik utvecklas. Att

efterfrågan på resurser som mark och vatten, liksom

att även tillgången till råvaror ständigt ökar,

är dock obestridliga faktum.

Ökad efterfrågan på såväl ändliga som återvinningsbara

naturresurser driver fram en strukturomvandling

som påverkar konkurrensförhållanden

för näringslivet, inte bara i Sverige utan

över hela världen. Ökade råvarupriser och nationella

strategier för att säkra tillgången till åtråvärda

resurser är en följd av utvecklingen. Samtidigt

ser vi ett antal miljöproblem som uppstått till

följd av det ökade resursuttaget och konsumtionen

av ändliga råvaror. Mark, vatten och ekosystem

utarmas – idag finns ett antal miljöproblem

med global omfattning. För många utvecklingsländer

återstår också ett antal problem av lokal

och regional karaktär eftersom de fortfarande

saknar den reningsteknik och de lagstiftande åtgärder

som bidragit till att lösa dessa problem i

industriländerna.

Miljöproblem på global nivå är dock en utmaning

för såväl rika länder i väst som för fattiga utvecklingsländer

och också för länder med snabb

ekonomisk tillväxt. Drivkrafterna för att lösa

problemen skiljer sig stort länder emellan. Men

det finns också fundamentala skillnader i hur

olika nationer tar grepp om problemen. Olika

ekonomiska förutsättningar och rättsordningar

försvårar globala lösningar.

En närhistorisk tillbakablick visar att miljöproblem

har funnits på den samhällspolitiska

agendan ända sedan 1960-talet. Då började miljöfrågorna

att på allvar ta plats i den allmänna

debatten. Den lokala och regionala kopplingen

var många gånger central, men under detta decennium

växte också insikten om att miljöproblemen

krävde internationella åtaganden. Stockholmskonferensen

1972 var ett första och mycket

betydande initiativ för det internationella miljöarbetet.

Hittills är det dock 1980-talet som varit


Tre områden av central betydelse för den miljöpolitiska

utvecklingen

• EUs enhetsakt som trädde i kraft 1987 är det rättsinstrument som möjliggjort EU:s inre marknad. I

enhetsakten föreskrevs bland annat att:

- Gemenskapen skulle få utökade befogenheter inom vissa politikområden

så som socialpolitik, forskning och miljö.

- Den inre marknaden skulle införas gradvis fram till slutet av 1992, genom ett omfattande lagstiftningsprogram

där hundratals direktiv och förordningar skulle antas.

- Majoritetsbeslut skulle tillämpas oftare i ministerrådet.

• Polens första demokratiska regering 1989 vilket satte igång en händelsekedja som bland annat

bidragit till EUs utvidgning och möjligheten till en gemensam juridisk bas för Europa.

• Kinas öppnande mot omvärlden 1980, vilket medfört att Kina gått från socialistisk planekonomi till

marknadsekonomi, från jordbrukssamhälle till ett modernt industri- och informationssamhälle, vilket i sin

tur medfört en extremt snabb och kraftig ekonomisk tillväxt.

det mest avgörande decenniet för miljöfrågornas

globala utveckling. Nämnvärt är att det är beslut

och händelser som inte omedelbart kan härledas

till den miljöpolitiska utvecklingen som haft störst

betydelse. Det finns anledning att peka på tre områden

av central betydelse, se faktarutan ovan.

Dessa tre områden har via handelsfrågorna en

omedelbar koppling till miljöfrågan. I dag griper

handelspolitiken in i en mångfald av frågor där

miljö, etiskt och socialt ansvarstagande flätas

allt närmare samman med frågor som tillgång

till och pris på råvaror. Produktkedjorna och

kopplingarna mellan producent och konsument

blir allt längre och mer komplexa. Primärleverantörerna

blir färre och större, samtidigt som

kedjor av underleverantörer utvecklas med fördjupad

specialisering och arbetsfördelning. För

konsumenten blir spårbarheten i varornas innehåll

och uppkomst mer intressant, men också allt

mer komplicerad. Ökad medvetenhet och ökade

krav från konsumenter ökar i sin tur trycket på

företagens förmåga att kunna visa upp varors

ursprung och innehåll. Det företag som på kundernas

uppmaning inte kan redovisa hur och var

produkter har producerats kan snabbt förlora i

trovärdighet, vilket i dagens globala kommunikationssamhälle

kan få snabba och ödesdigra

ekonomiska konsekvenser. Svårigheten att spåra

produkters innehåll och upphov är en stor utmaning

för framtiden.

10


Projektet Miljöarbetets nya arena

IVA initierade under år 2006 projektet Miljöarbetets

nya arena. Projektets syfte är att studera den

globala miljöteknik- och cleantech-marknaden,

att analysera Sveriges position på denna marknad

samt att lämna förslag till hur olika incitament

kan utvecklas för att bidra till utveckling av ny

teknik och nya företag, stärkt konkurrenskraft

för befintliga företag och en bättre miljö.

Två expertpaneler har arbetat med dessa frågeställningar:

en panel, Miljödriven strukturomvandling,

med näringslivet i fokus och den andra

panelen, Miljöarbete i offentlig sektor, med fokus

på styrmedel och statens roll. Drygt trettio personer

har deltagit i panelarbetet som resulterat i

två rapporter med analyser av problem och hinder

för utveckling samt förslag till åtgärder för

utveckling.

Ett antal förstudier framtagna av organisationer,

konsulter och enskilda forskare utgjorde

underlag för panelernas arbete:

1. Miljöutvecklingen under efterkrigstiden

2. Miljöarbetets arenor

3. Globala resursflöden

4. Drivkrafter och spetskompetens inom miljöteknik

i USA och Japan

5. Svenska styrkeområden inom miljöteknikområdet

största maktfaktor inom området. Uppfattningarna

om huruvida enskilda politiker har positivt

eller negativt inflytande på frågornas utveckling

går dock isär.

I samverkan med Naturvårdsverket arrangerades

ett antal öppna seminarier kring förstudiernas

teman under hösten 2006. Två rundabordssamtal

där ett antal aktörer fick tillfälle att föra

en fördjupad diskussion har också genomförts.

Vid dessa tillfällen har utvecklingsbehov inom

det svenska miljöteknikområdet samt samverkan

mellan myndigheter och näringsliv i utvecklingsfrågor

varit i fokus för samtalen.

Som ett resultat av de diskussioner som förts

i projektets styrgrupp har denna rapport tillkommit.

Här ger vi utrymme för en bredare analys

av miljöfrågornas utveckling och hur vi ser att

arenorna har och kommer att utformas utifrån

dessa. De förslag vi lämnar utgår från diskussionerna

om hur vi ser att nya förutsättningar kommer

att påverka hur miljöarbetet utvecklas, vilka

aktörer som är delaktiga i denna utveckling och

var utvecklingen kommer att äga rum.

Dessutom genomfördes intervjuer med ett tiotal

riskkapitalbolag under våren 2006. Syftet med

dessa intervjuer var att skapa en bild av riskkapitalisternas

syn på cleantech-området. Under

sommaren 2006 genomfördes också en opinionsundersökning

bland aktörer inom såväl näringsliv

som offentlig sektor, politik och organisation.

Med denna undersökning ville vi få en bild av

vem som har inflytande och makt över miljöfrågornas

utveckling i Sverige. Undersökningsresultatet

visade att de tillfrågade ser rikspolitiker som

11


2. Miljöfrågornas aktörer

och arenor

I en globaliserad värld finns en mångfald av aktörer

på de arenor där miljöarbetet formas och utvecklas.

Allt fler aktörer både vill och tillåts vara

med i de sammanhang där miljöpolitiska beslut

fattas. Idag är det inte lika enkelt som för 30 år

sedan att beskriva vem som driver eller sätter upp

hinder för utvecklingen eller det är vem som håller

i nycklarna till framtida lösningar. Det finns

anledning att belysa och ge ett antal exempel på

hur aktörerna på miljöarbetets arenor påverkat

utvecklingen fram till idag, innan vi går vidare

och ser på de framtida arenorna för miljöarbetet.

Inflytande

Rikspolitiker

Forskare

Rikspolitiker

Lokalpolitiker

Int. org. officials?

Experter

Företag?

NGOs

1970–1980 1990–idag 2030

Lokal-/

Rikspolitiker?

Int. org. officials?

Experter?

Företag?

NGOs?

Tid

Aktörer och arenor igår och idag

Arenorna för miljöfrågor har förflyttat sig: från

att ha huvudsakligen varit nationella angelägenheter

till att nu i allt högre grad handla om frågor

av internationell omfattning och angelägenhet.

Successivt, då miljöfrågan kommit i kontakt med

allt fler samhällsområden, har antalet intressenter

i miljödebatten ökat. Idag är miljöfrågorna en

integrerad del av verksamheten för flertalet myndigheter

och en mängd internationella organisationer

och företag bedriver aktivt miljöarbete och

många myndigheter har även formella krav på sig

att vara aktiva pådrivare för en positiv miljöutveckling.

Delaktigheten i frågornas utveckling

har också ökat. Nedan belyser vi, huvudsakligen

ur ett nationellt perspektiv, hur olika aktörer påverkat

och också påverkats av miljöarbetets utveckling

och arenorna för detta arbete.

Politiker

Politiker hör till de mest självklara aktörerna

för att driva miljöarbete och har så varit ända

sedan 1960-talet. Idag har samtliga riksdagspartier

gett utrymme för miljöfrågor i sina partiprogram.

Miljöfrågornas plats på den politiska dagordningen

har dock varierat över tiden. År 1988 blev

miljöfrågorna ordentligt uppmärksammade i den

politiska debatten när orsaken till den omfattande

säldöden i Östersjön kunde hänföras till utsläpp

av miljögifter. Detta val, när Miljöpartiet också tog

plats i riksdagen, omnämns därför som ”sälvalet”.

Under de ekonomiska krisåren i början av

1990-talet minskade utrymmet för miljöfrågor i

den politiska debatten. Successivt har frågorna

integrerats med andra samhällsintressen och

också allt mer hänförts till frågor om ekonomisk

tillväxt. Vid slutet av 1980-talet och början av

1990-talet beskrevs ofta miljö som en profilfråga

för mindre partier. På nationell nivå kom detta

dock att ändras, då förre statsministern Göran

Persson i sina regeringsförklaringar lyft fram

miljöfrågorna i sina uttalanden om ”det gröna

folkhemmet” och ”att Sverige som nation ska

utmärka sig som en spjutspets och föregångare i

utvecklingen av ett ekologisk hållbart samhälle”.

Sedan dess har miljöpolitiken allt mer kommit

att gälla olika åtgärder på väg mot ett ekologiskt

hållbart samhälle.

Från 1970-talet och framåt formulerades en

bred och spretig mångfald av olika miljöpoli-

Figur 1. De mest

inflytelserika aktörerna

på arenan för

miljöpolicy mellan

1970-talet och i

framtiden (2030).

13


Faktaruta – Sveriges 16 nationella miljökvalitetsmål

1. Begränsad klimatpåverkan

2. Frisk luft

3. Bara naturlig försurning

4. Giftfri miljö

5. Skyddande ozonskikt

6. Säker strålmiljö

7. Ingen övergödning

8. Levande sjöar och vattendrag

9. Grundvatten av god kvalitet

10. Hav i balans

11. Myllrande våtmarker

12. Levande skogar

13. Ett rikt odlingslandskap

14. Storslagen fjällmiljö

15. God bebyggd miljö

16. Ett rikt växt- och djurliv

Idag finns, förutom forskare knutna till universitet,

högskolor och institut ett antal myndigheter

som Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen

och Energimyndigheten som har egna miljöexperter.

Dessa arbetar ofta i nära samverkan med

internationella organisationer och forskare för

att ligga i kunskapsfronten inom sina respektive

områden. De största svenska finansiärerna av

miljörelaterad forskning är idag Energimyndigheten,

Formas och MISTRA.

tiska mål. År 1998 togs initiativ för att fokusera

miljömålen. Riksdagen enades om 15 nationella

miljökvalitetsmål. Syftet var att på nationell nivå

gruppera de internationella politiska ambitionerna

om hållbar utveckling i ett begränsat antal

prioriterade områden. Målen formulerades utifrån

hur man vill se miljön om en generation (25

år) och omfattar områden som jordbruk, skogsbruk,

sjöar och våtmarker, luft och atmosfär. De

15 målen har sedan kompletterats med ett 16:e

som rör bevarande av biologisk mångfald.

På lokal nivå har miljöfrågornas dominans

i den politiska debatten varierar kraftigt. I de

kommuner där det funnits miljöpolitiska eldsjälar,

där enskilda miljöproblem varit speciellt påtagliga

eller där företag i kommunen påverkats

av vissa miljöpolitiska beslut har miljöfrågorna

stundvis fått stort utrymme.

Forskare/Experter

Forskarsamhället har ända sedan 1960-talet

haft en stark och viktig position på miljöarbetets

arenor; inte minst har det bidragit till att

öka medvetenheten och förståelsen för miljöfrågor.

Forskares syn på sambanden mellan miljöproblem

och miljöskyddande åtgärder utgör

alltjämt ett viktigt underlag för debatt och beslut

om åtgärder.

I takt med att sambanden mellan samhälle och

miljöskador blivit allt mer komplexa har behovet

av den kunskap som miljöforskningen bidragit

med ökat. Till exempel är den globala uppvärmningen

ett problem som kräver såväl kunskap om

problemets orsaker som om sambanden mellan

de olika områden som bidrar till problematiken,

och dessutom även vetenskapligt grundade förslag

till åtgärder och ny teknik som kan minska

utsläppen av koldioxid.

Myndigheter och offentlig sektor

– i ett svenskt perspektiv

Idag har en mångfald av aktörer inom myndighetssfären

ansvar för miljöfrågornas utveckling.

Direkt under Miljödepartementet sorterar ett

antal myndigheter. Miljömyndigheter är Naturvårdsverket

och Kemikalieinspektionen. Andra

har miljöfrågor som en integrerad del i sin kärnverksamhet.

Genom sektorsansvar för miljöfrågorna

har man försökt att få andra myndigheter

som till exempel AMS och NUTEK att arbeta

mer aktivt med miljöfrågor.

Länsstyrelserna utgör, genom sitt ansvar för

samordning och uppföljning av miljökvalitetsmål

och tillsyn av större tillsynsobjekt, länk mellan

regering, kommuner och medborgare. I övrigt är

myndighetsutövningen i fråga om miljöskydd sedan

länge i stort sett delegerad till kommunerna.

Myndigheter tillskrivs i många sammanhang

ett stort ansvar som föregångare för att driva utvecklingen

i en mer hållbar riktning. Många myndigheter

har också detta som ett formellt krav på

sin verksamhet. I den allmänna opinionen råder

olika uppfattningar om hur pass väl myndigheterna

lyckats med uppgiften. Det finns dock goda

exempel på miljödriven upphandling och energieffektiviseringsåtgärder

som är väl värda att lyfta

fram. Statens satsningar på Lokala Investerings

Program (LIP) och KlimatProgram (KLIMP)

har genererat flera goda exempel på lokal och regional

nivå.

För myndigheter har informationsspridning

blivit ett allt viktigare verktyg för att nå ut till

allmänheten. Under 1990-talet drev många kommuner

folkbildningskampanjer som del av det lokala

Agenda 21-arbetet. Ett allt mer omfattande

mediebrus tvingar även myndigheter att ta till

nya grepp för att nå sina målgrupper. Exempel på

detta är den folkbildande informationskampanj

14


om global uppvärmning, som omfattat en mängd

kommunikationsaktiviteter, inklusive TV-reklam,

som regeringen uppdrog till Naturvårdsverket

att bedriva.

Näringslivet – nationella

och internationella perspektiv

Näringslivet har i många (när)historiska sammanhang

lyfts fram som ”den stora boven”, som

mer än alla andra bidragit till utsläpp och miljöförstöring.

Men i Sverige har modellen för att

minska negativ miljöpåverkan tidigare byggt på

en nära samverkan mellan Koncessionsnämnden

för miljöskydd, länsstyrelsernas och kommunernas

miljöinspektörer och näringslivet. Arbetet

för att minska miljöbelastningen karaktäriseras

av en mer integrerad modell än i flertalet andra

länder vilket också gjort att näringslivet aktivt

har bidragit till att utveckla åtgärder för minskad

miljöbelastning.

För företagen är det sällan som miljöfrågor

hör till kärnverksamheten; något som naturligtvis

påverkar drivkraften för att arbeta aktivt med

frågorna. Men för allt fler företag har miljö- och

hållbarhetsredovisningar blivit en del av företagens

offentliga redovisning. Under 1990-talet

ökade också antalet företag som infört miljöledningssystem,

huvudsakligen ISO 14001. Ledningssystemen

har påverkat företagens mått av

effektivitet och fått som konsekvens att en rad underleverantörer

miljöanpassat sina verksamheter.

Miljöarbetet omfattar allt oftare även sociala

och etiska aspekter inte minst i de företag som

bedriver ett aktivt Corporate Social Responsibility-arbete.

Då efterfrågan och konsumentkrav

är basen för näringslivets utveckling spelar kunden/konsumenten

en avgörande roll för hur stort

utrymme olika typer av miljöåtgärder får hos företagen.

Men eftersom miljöåtgärder också kan

kopplas till effektivt utnyttjade av resurser drivs

miljöarbetet i näringslivet samtidigt av ökade priser

på energikällor och andra råvaror.

Bank-, finans- och försäkringsbranschens intresse

för miljöfrågor har ökat i takt med att skador

till följd av miljöolyckor och extremt väder

har ökat. Sannolikt kommer vi att se ett ökat engagemang

från denna sektor i fortsättningen.

Under det senaste decenniet har samverkan

inom miljöområdet, både inom och mellan olika

branscher, blivit allt vanligare. Några exempel är

World Business Council of Sustainable Development,

Asia-Pasific Partnership in Clean Development

and Climate som bygger på gemensamma

intressen hos ett antal aktörer och BLICC

med ett antal svenska företag som arbetar med

klimatfrågan och Regional Greenhouse Gas Initative,

California trading scheme initiative och

Chicago Climate Exchange.

Konsumenter och allmänhet

Generellt kan svenskar beskrivas som ett miljömedvetet

folk villiga att själva bidra till en bättre

miljö. Engagemanget för frågorna har dock varierat

över tiden. Under perioden 1987–1990

rankades miljöfrågan som den viktigaste samhällsfrågan

av alla i SOM-institutets årliga undersökningar.

Ingen annan fråga har tillmätts

så stor betydelse som i mätningen 1988 då 62

procent angav miljöns tillstånd som den fråga

som hade störst betydelse. I början av 1990-talet

sjönk intresset för frågorna dramatiskt. I SOMmätningen

1992 tillskrev endast 20 procent av de

svarande miljöfrågorna störst betydelse.

Det finns ett nära samband mellan ökad välfärd

och betalningsvilja för olika former av miljöåtgärder.

Men betalningsviljan är inte direkt

kopplad till mer miljömedveten konsumtion.

Konsumenter kan ”rösta med plånboken” och

genom sina inköp påverka efterfrågan på miljöanpassade

varor. Gång efter annan visar dock

olika mätningar att det är stora skillnader mellan

kunskap och attityder hos konsumenternas och

deras vilja och förmåga att faktiskt agera. Trots

att över 90 procent av konsumenterna säger sig

vara beredda att välja miljövänliga alternativ är

det endast en tredjedel som gör det i praktiken.

Få är villiga att betala mer eller avstå något till

förmån för miljön.

I många sammanhang tillskrivs konsumenten

stor makt över miljöutvecklingen. Trots det visar

undersökningar att den enskilde individens möjlighet

att påverka faktiskt har minskat. Det är

först när individer sluter sig samman i organisationer

eller i organiserade upprop som de förmår

tvinga politiker eller företag att agera. Samtidigt

kan konsumentkrav påverka hur företag tar ansvar

för alla led i sina produktkedjor. En folkstorm

kan snabbt orsaka omfattande badwill för

ett företag, vilket gjort att flera företag arbetar

utifrån devisen: ”bättre att förekomma än att förekommas”.

15


Intresseorganisationer

I Sverige finns ett antal intresseorganisationer

som deltar i debatten och utformningen av den

miljöpolitiska agendan. Större och mer etablerade

organisationer som Världsnaturfonden

(WWF), Greenpeace och Miljöförbundet Jordens

vänner har ofta samarbetsorganisationer

och förgreningar över hela världen och driver

frågor ur både ett nationellt och ett internationellt

perspektiv. Dessa organisationer har haft

stor betydelse för miljöpolitikens utformning. De

har påverkat hur olika frågor fått utrymme i den

öppna debatten. Idag fyller organisationerna en

viktig funktion för rapportering av miljötillstånd

och utvecklingstrender i länder med snabb tillväxt.

Genom sina internationella kontaktnät kan

de bland annat stötta nationella NGO-grupper

(Non-Governmental Organisations) i länder där

demokratiska processer saknas.

Miljöorganisationerna fyller flera viktiga

funktioner genom att skapa opinion, arbeta med

kunskapsspridning, sätta fokus på specifika frågor

och problem men också i arbetet att delta i problem-lösning

och i implementeringen av beslut.

Kampanjer som SNF:s ”Handla miljövänligt” och

WWF:s arbete med FSC-märkning av skog och

kampanjer mot utfiskning har haft stor betydelse

för konsumentbeteenden. Därigenom har de också

påverkat marknaden i miljömässig riktning.

Samtidigt som flera etablerade miljöorganisationer

samverkar med näringslivet och myndigheter

för att driva en positiv miljöutveckling har olika

aktioner, särskilt i form av civil olydnad vid internationella

toppmöten allt mer kommit att dominera

medierapporteringen av miljörörelsernas

inflytande.

Media

Media spelar en central roll för miljöfrågornas utveckling.

Hur media väljer att lyfta fram och beskriva

olika miljöproblem, orsaker, vilka åtgärder

som krävs och vem som är ansvarig för frågorna

har stor betydelse för hur allmänheten värderar

miljön. Media fyller också en viktig funktion som

förmedlare av forskares slutsatser om problemens

orsaker, som kunskapsspridare och genom att

lyfta fram aktörers inflytande över och förmåga

att agera efter den kunskap som finns.

Forskare vid Göteborgs universitet beskriver

tre perioder som sinsemellan skiljer sig åt när

man granskar medias förhållningssätt till miljöfrågor

från 1960-talets början till 1990-talets

mitt. Perioden 1961–1970 kan beskrivas som

”en reflekterande miljöjournalistik” då frågornas

i det närmaste beskrevs objektivt. Forskare

och experter fick ofta utrymme för att beskriva

orsaker och verkan. Perioden 1970–1991 var

”den kritiskt dokumenterande miljöjournalistiken”,

då journalisten ofta ägnade sig åt kritiskt

granskande av de inblandade aktörerna. Under

denna period fanns också en tendens att aktivt

försöka påverka agendan. Till exempel tog DN i

slutet av 1980-talet upp miljöfrågorna i ett optimistiskt

perspektiv, bland annat genom att visa

att åtgärder kan ge resultat. Den efterföljande

perioden från 1991 och framåt kan beskrivas

som ”en populariserande miljöjournalistik” där

journalistiken baseras på vad gemene man antas

vara intresserad av. Många gånger presenteras

miljöfrågor i form av ”vardagsutmaningar”, med

”vanligt folk” snarare än experter som talespersoner

för miljön.

Olika sakfrågor har också dominerat den mediala

agendan. Tendensen att media hanterar och

avhandlar en fråga åt gången är uppenbar. Under

1970-talet var det gifter som DDT och PCB som

gavs stort utrymme i media. Under tidigt 1980-

talet dominerade försurningsproblematiken. Vid

1980-talets slut kom säldöden att ta över som

medialt dominerande miljöfråga följt av uttunningen

av ozonskiktet som dominerade en bit in

på 1990-talet. Under 2006 och 2007 har klimatfrågan

fullkomligt dominerat den mediala miljöbevakningen.

Både tryckta medier och etermedier

har ägnat frågan stort utrymme genom en blandning

av domedagsprofetior och optimistiska upprop

riktade till allmänheten med formuleringar

som ”så här kan du bidra”. Sällan har en enskild

fråga fått så stort utrymme i media under så lång

tid som klimatfrågan fått under det gångna året.

Internationell samverkan

Internationell samverkan inom miljöområdet

har ökat kraftigt under de senaste trettio åren.

Internationell miljölagstiftning och multilaterala

avtal har tagits fram inom ramen för detta arbete

och dessa har i sin tur haft stor inverkan på hur

de svenska myndigheternas arbete har utvecklats.

De miljöutmaningar som vi står inför kräver

fortsatt internationell samverkan och därför

förtjänar utvecklingen på detta område särskilt

mycket utrymme i denna rapport.

16


Sverige har sedan länge haft en tydlig roll i det

internationella miljöarbetet. Stockholmskonferensen

1972 var exempelvis ett svenskt initiativ

som uppmuntrandes av USA. Även Sovjetunionen

deltog aktivt i förberedelsearbetet inför konferensen.

Det fanns dock ett antal nationer som

förhöll sig skeptiska. Från utvecklingsländer uttrycktes

oro för ”ekoimperalism”, det vill säga

att konferensen skulle leda till produktions- och

handelsrestriktioner med minskad ekonomisk

tillväxt i utvecklingsländerna som konsekvens.

Från ett antal i-länder, bland annat Storbritannien

och Frankrike, uttrycktes å andra sidan oro

för att konferensen skulle leda till handelshinder

och ökade krav på bistånd från utvecklingsländerna.

De 113 nationer som deltog genomförde

nationella miljööversikter vilket bland annat resulterade

i att många länder upprättade miljömyndigheter

och införde miljölagstiftningar.

I mitten av 1970-talet upptog oljekriserna det

mesta utrymmet på de arenor där miljöfrågorna

kunde ta plats. Oron för olja som sinande resurs

gav positiva miljöeffekter genom besparingar och

effektivisering. I mitten av 1980-talet upptog miljö-

och utvecklingsfrågor åter stor plats på den

internationella agendan. FNs konferens om miljö

och utveckling i Rio de Janeiro 1992 baserades på

behoven av uppföljning från Stockholmskonferensen

1972 och resultaten från FNs Kommission

för miljö- och utveckling, den så kallade Bruntlandkommissionen.

Riokonferensen kopplade

samman ansträngningar inom miljöområdet med

social och ekonomisk utveckling. Riokonferensen

resulterade i ett antal internationella överenskommelser

som Agenda 21, Klimatkonventionen

och Konventionen om biologisk mångfald. Den

internationella överenskommelsen mellan NGO:s

och skogsnäringen om märkning av ”hållbart

skogsbruk” – Forest Stewardship Council (FSC)

initierades också i samband med förberedelserna

inför Riokonferensen. Detta är ett exempel på ett

konkret resultat av internationell samverkan mellan

näringsliv, miljöorganisationer och stater.

Under de senaste 30 åren har det inte grundats

så många internationella samfund inom något

annat område som det har gjorts inom miljöområdet.

Under denna period har den internationella

kartan dessutom i många avseenden ritats om.

För 30 år sedan utgjorde kalla kriget ramen för

hur internationella frågor diskuterades och förhandlades.

Idag är det tillväxttakten i Kina, Indien,

övriga Asien och Latinamerika som sätter

prägel på de internationella förhandlingarna.

Generellt har antalet internationellt omfattande

avtal ökade drastiskt under den senare delen

av 1900-talet. År 1920 fanns uppskattningsvis

åtta multilaterala avtal. År 1940 hade antalet

ökat till ett 20-tal, 1970 uppgick antalet till cirka

100 och idag finns det mer än 400 regionalt och

globalt omfattande multilaterala avtal. Avtalen

har också resulterat i en mängd internationella

institutioner. Nationella institutioner med ansvar

för att samordning och uppföljning av nationell

lagstiftning som går att hänföra till de internationella

avtalen har också ökat. Den mångfald av

miljöfrågor och även den komplexitet som ligger i

frågornas natur orsakar många gånger svårigheter

i samordning. Ansvar för utveckling och uppföljning

ligger ofta på olika organisationer inom

FN. Under den senaste tioårsperioden har allt

högre röster höjts om FN:s oförmåga att driva

frågorna på ett effektivt sätt. FN påtalar själva

i en rapport från 2005 behovet av att integrera

miljöfrågor i lagstiftning och i vetenskapliga diskussioner.

Tillväxten i antalet internationella samfund

och avtal beror naturligtvis inte enbart på miljöproblemens

globala omfattning. Globalisering

– längre produktkedjor, transnationella transporter,

ökande flöden av kapital och råvaror över

nationsgränser och globala kommunikationssystem

har ökat behoven av och möjligheterna för

internationellt samarbete.

Framtidens arenor

Att arenorna för miljöarbete påverkar allt fler

samhällsområden medför att allt fler aktörer blir

inblandade i hur arbetet utvecklas. Utan tvekan

kommer internationell samverkan med internationellt

verksamma aktörer att utgöra en huvudarena

för miljöarbetet. Men på den internationella

arenan kan drivkrafter och förutsättningar att

agera variera kraftigt. Samtidigt som politiken

har stor betydelse för hur miljöarbetet utvecklas

tas politiska beslut ofta utifrån nationella intressen.

Det gör att balansgången mellan nationella

intressen och globala behov kan leda till stora utmaningar,

särskilt för ett litet land som Sverige

som inte på egen hand kan lösa alla miljöfrågor.

17


Näringslivet är i mångt och mycket anpassat till

en global arena med internationella marknader

och global konkurrens. Däremot är politiska institutioner

inte lika anpassade för att verka över

nationsgränserna. Det finns stora skillnader mellan

olika nationers rättsordningar. Till exempel

saknar Kina de självständiga tillsynsmyndigheter

som hos oss har en given roll i hur miljöarbetet

utvecklas. I många utvecklingsländer saknas den

legala struktur som kan säkerställa att lagstiftning

efterföljs. Stora skillnader nationer emellan

gör det svårt att införa globalt omfattande miljöregler,

eftersom man inte kan garantera att lagstiftningen

efterlevs överallt. Därför har marknadens

aktörer och internationell handelspolitik

stort inflytande över utvecklingen.

Nedan belyser vi de arenor på vilka miljöfrågorna

på senare tid fått nytt utrymme, de arenor

som på senare tid ökat i betydelse och de aktörer

vi ser kommer ha fortsatt stor betydelse för

miljöfrågornas utveckling. Arenorna utgör som

sagt spelplanen för miljöfrågornas utveckling.

De aktörer vi tidigare beskrivit kommer att agera

utifrån sina intressen och tillsammans kommer

de att forma spelets regler. Svenska aktörer

har dock små förutsättningar att ensamma påverka

utvecklingen på de allt mer internationaliserade

arenorna. Därför finns god anledning att

ta ställning till hur Sverige som nation ska agera

för att skapa en stark position som ökar vårt inflytande

och stärker konkurrenskraften för våra

företag.

Globalisering

Globaliseringen har stor betydelse för utvecklingstakten

inom miljöområdet. Med globalisering

öppnas möjligheter för allt fler aktörer att

konkurrera om varor, kapital och tjänster på nya

marknader. Dagens globalisering tog fart efter

andra världskriget och innebär en ökad rörlighet

av varor, pengar, information och människor

parallellt med utveckling av teknik, organisationer,

rättssystem och infrastruktur som underlättar

dessa flöden. Ett mått på globaliseringen är

utrikeshandelns del av ekonomin. År 1975 uppgick

de utländska direktinvesteringarna enligt

Världsbanken till 23 miljarder dollar. År 1997

var de utländska direktinvesteringarna 644 miljarder

dollar. Allt fler varor produceras där de

mest konkurrenskraftiga tillverkningskostnaderna

finns.

Även tjänster förläggs allt oftare till regioner som

kan erbjuda efterfrågad kompetens till konkurrenskraftiga

priser, många gånger långt ifrån de

platser där de sedan används. En av drivkrafterna

i globaliseringsprocessen är teknikutveckling,

framförallt inom it, vilket gjort det möjligt att

kommunicera snabbt över jorden. För konsumenter

och företag blir nationsgränser allt mindre

viktiga. Men för demokratiska beslutsorgan anger

de fortfarande det geografiska handlingsutrymmet.

Globaliseringen kommer att ha fortsatt

stort inflytande över miljöarbetets utveckling. Internationell

handelspolitik, inte minst genom de

förhandlingar och beslut som tas inom ramen för

WTO, kommer att utgöra en huvudarena för miljöfrågor.

Hur direkt denna koppling blir återstår

att se.

Standardisering

Produktkedjor och kontaktytorna mellan producent

och konsument blir allt längre och mer komplexa.

Primärleverantörerna blir färre och större

samtidigt som kedjor av underleverantörer utvecklas

med fördjupad specialisering och arbetsfördelning.

För att säkra kvalitet i de allt längre

produktkedjorna har behovet av standardisering

av produkter och tjänster ökat. De kvantitativa

nivåer som föreslås i produktstandarder blir ofta

grund för en global norm. Det gör standardisering

till ett kraftfullt verktyg för att minska produkters

miljöpåverkan.

Det finns flera skäl för både svenska myndigheter

och företag att delta aktivt i standardiseringsarbeten.

En aktiv medverkan kan ge både

konkurrensfördelar och marknadsförsprång.

Företag och myndigheter har också mycket att

vinna på nationell samverkan i detta arbete. Till

exempel kan offentlig sektor få bättre underlag

och starkare argument för att torgföra nationella

intressen inom EU och i andra internationella

sammanhang. För företagen kan närmare samverkan

ge ökade exportmöjligheter. Samverkan i

utveckling av standarder ger också en informell

mötesplats för myndigheter, forskarsamhället

och företagen. Detta kan i sin tur skapa allianser

som bidrar till stärkt konkurrenskraft.

När finansiella aktörer organiserar sig, som

till exempel i Carbon Disclosure Project (CDP),

ställs ökade krav på globala företag och politiker.

Detta kan innebära att införande av standarder

ökar snabbt. Leverantörer till de globala företa-

18


gen kommer att tvingas redovisa spårbarhet för

sina produkter. Miljöledningssystem som ISO

14001 blir då viktiga verktyg i företagens arbete.

Standardiseringsarbete är en arena för miljöarbete

som kommer att få utökat utrymme. På denna

arena sätts de ramar för miljöarbetet som en stor

mängd aktörer sedan har att förhålla sig till. Det

finns därför all anledning för Sverige som nation

att vara en aktiv aktör i det internationella standardiseringsarbetet.

Finans- och försäkringsmarknad

Det blir allt mer intressant för finans- och försäkringsbolag

att väga in miljörelaterade risker i

bedömningen av sina kunders verksamheter, och

utvecklingen inom detta område går snabbt. År

2005 beräknades den globala ersättningen för

försäkringsskador som kan relateras till klimatförändringar,

med större sannolikhet för extremt

väder som översvämningar, tropiska cykloner etc.,

att uppgå till nästan 80 miljarder dollar. Detta är

en dramatisk ökning. Mellan 1993–2003 uppgick

ersättningen till mindre än 10 miljarder dollar

per år. Exempelvis satsar ett av världens ledande

försäkringsbolag, Swiss Re, stort och investerar i

klimatanpassningsåtgärder. Genom ökade skadekostnader

ökar incitamenten för försäkringsbranschen

att stimulera till tekniksprång och styrmedel

för varor och tjänster samt beteendeförändringar

hos medborgarna, vilket i sin tur kan minska risken

för miljörelaterade försäkringsskador.

I vissa länder kan även skadeståndslagstiftningen

komma att spela en allt större roll för

att driva på miljöfrågorna. Ett exempel på detta

finns att hämta i Kalifornien, där delstaten stämt

USA:s sex största biltillverkare för utsläpp av

växthusgaser. Bilföretagen anklagas för att ha

orsakat skador för miljontals dollar i delstaten.

Stämningen ledde i detta fall inte vidare till åtal,

men fallet är ändå ett exempel på hur man genom

rättsprocesser försöker driva fram ställningstaganden

i fråga om vem som har ansvar för klimatförändringarna.

Det finns all anledning att

tro att finans- och försäkringsbranschen kommer

bli en allt viktigare nyckelaktör på denna snabbt

framväxande, och till viss del nya, arena för miljöarbetets

utveckling.

Säkerhetspolitik

I takt med att tillgången på resurser förändras

kommer säkerhetspolitiska aspekter sannolikt

att få allt större betydelse, framför allt för energikällor

och andra på marknaden prissatta naturresurser,

men också för mark och vatten. Klimatförändringarna

kommer sannolikt också att

påverka den säkerhetspolitiska bilden. Att översvämningar,

torka och naturkatastrofer förutspås

öka i omfattning kan komma att leda till ökade

flyktingströmmar. Detta kan göra att nationer

får nya och förändrade beroendeställningar till

varandra.

Exempel på hur säkerhetsaspekter relaterar

till miljöutveckling går att finna i EUs grönbok

om energi som handlar mycket om att bidra till

politisk stabilitet i de länder som försörjer EU

med energi. Ett annat exempel på detta är USAs

satsningar på inhemsk energi, särskilt förnybar

energi, som ett led i att minska landets importberoende

av olja.

Multilaterala avtal

Multilaterala avtal eller strategiska allianser kan

bidra till att lösa globala miljöproblem. För miljöarbetet

har detta under de senaste decennierna

varit centralt. Men med olika nationella förutsättningar

och perspektiv blir processen för att

skapa fungerande avtal många gånger både långsam

och komplex.

Montrealprotokollet, som togs fram för att

minska freonutsläppen, lyfts ofta fram som ett

föredöme i arbetet på denna arena. I Montrealprotokollet

kunde regeringar enas om restriktioner

eftersom effekten av utsläppen var tydliga.

Man kunde också ganska enkelt substituera

freoner med andra ämnen och förhållandevis få

tillverkare blev berörda. I fråga om utsläpp av

växthusgaser finns ännu inte några enkla tekniska

lösningar. Många av samhällets strukturer är

helt beroende av fossil energi och dessutom är det

en mängd små källor som bidrar till utsläppen.

Även om allt fler aktörer ställer sig bakom uppfattningen

att åtgärder på området är nödvändiga

så pågår debatten om problemets orsaker och

omfattning. Det råder också stor oenighet i fråga

om vem som ska vidta åtgärder och vem som ska

betala för att utveckla alternativa lösningar.

Sverige bör kunna spela en aktiv roll för att

driva fram internationella avtal, till exempel i

arbetet med Kyotoavtalets efterföljare. Trovärdigheten

för detta underlättas om Sverige kan

visa upp ett offensivt miljöarbete. Vidare behöver

Sverige fokusera det internationella arbetet

19


Faktaruta – Vad är cleantech och vad är miljöteknik?

Miljöteknik är enligt EU:s Environmental Technology Action Plan (ETAP) all

teknik som är mindre miljöskadlig än relevanta alternativ, vilket också inkluderar

tjänster. Cleantech är en vidare beskrivning än miljöteknik och innefattar

produkter och tjänster som ur miljösynpunkt är bättre är befintliga

alternativ. Huvudsyftet är att fylla ett marknadsbehov och miljöeffekterna

kommer som en bonus. I cleantech ingår både varu- och tjänsteproducerande

företag, och stora multinationella företag och små och medelstora

företag. Till cleantech räknas allt från företag som lokalt arbetar med vattenrening,

avfallshantering och återvinning till, multinationella företag som

bygger transmissionssystem för mer flexibel elöverföring.

Tabell 1: Globala investeringar i förnybar energi (miljarder dollar)

2006 2016

Bränsleceller/vätgas 1,4 15,6

Vindkraft 17,9 60,8

Solenergi 15,6 69,3

Biobränsle (etanol& biodiesel) 20,5 80,9

Källa: cleanedge.com

till de internationella arenor där möjligheten till

inflytande är störst. EU är i många fall den mest

naturliga plattformen, som medlemsnation företräds

Sverige av EU då vi ingår internationella

avtal. I och med EU:s enhetsakt är det lättare att

inom EU fatta beslut om miljöåtgärder. Även små

beslut kan driva miljöfrågan långt eftersom de

måste följas av alla länder inom EU. Frågor som

för Sverige kan ses som ett steg tillbaka, kan för

hela EU innebära stora miljöförbättringar. Ett

exempel på detta är REACH som ersätter en stor

del av den svenska kemikalielagstiftningen.

Men för många miljöproblem är det inte tillräckligt

med generella internationella överenskommelser.

De kräver istället bindande avtal med

påföljder för dem som utmanar och överskrider

reglerna. Men hur kommer man vidare när det

finns låsningar där problemen behöver hitta sina

lösningar? Bilaterala överenskommelser kan

vara en väg att komma längre. Även allianser för

forskning och teknikutveckling mellan nationer

som kan bidra till en snabbare utveckling. Nyligen

ingicks ett sådant avtal inom energiområdet

mellan Sverige och USA.

Opinionsbildning

Under det senaste åren har oron för klimatförändringar

ventilerats flitigt i media. Såväl riks- som

kvällspress och TV-media har ägnat spaltmeter

åt olika upprop i syfte att minska svenskarnas

klimatpåverkan. Medierna har också bidragit till

att öka kunskapen om problemets orsaker och

om vilka åtgärder som krävs. Även utomlands

fylls medierna med artiklar och upprop som ska

bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. Aldrig

tidigare har ett miljöproblem fått så mycket

utrymme under så lång tid. Det är troligt att koldioxidfrågan

kommer att vara den dominerande

miljöfrågan för lång tid framöver.

Även inom politiken ligger klimatfrågan högt

på dagordningen. I flertalet politiska läger uttrycks

problemet som ”vår tids största utmaning”. Så var

fallet redan 1995. Medias bevakning och olika

folkbildningsinsatser har ökat allmänhetens medvetenhet

vilket i sin tur ökat trycket på politiker att

ta tag i frågan. Idag ägnas klimatfrågan stor uppmärksamhet

när världens politiska ledare möts.

Den mediala och politiska debatten fungerar

självklart opinionsbildande. All denna uppmärksamhet

påverkar hur både företagen och hushållen

förhåller sig till klimatfrågan. Detta innebär

dock inte att problemen blir lösta. Många undrar

också vilken som blir nästa stora miljöfråga

i media. För utan tvekan kommer media även i

fortsättningen att utgöra en maktfaktor och vara

en central aktör med influtande över för miljöfrågornas

utveckling.

Högre energipriser, ökad medvetenhet om globala

miljöutmaningar och sökandet efter nya tillväxtområden

i en global värld med hårdare konkurrens

har ökat intresset för miljöteknik. Den

globala efterfrågan ökar också i takt med att fler

länder får bättre ekonomi. Konsumenternas inflytande

över leverantörernas förmåga att leva upp

till vissa minimikrav av hur varor och tjänster produceras

påverkar också. Att många regeringar uttrycker

allt större oro för global uppvärmning har

bidragit till snabb mobilisering för att minska utsläppen

av växthusgaser. Detta har också bidragit

till generellt ökade satsningar på förnybar energi.

Intresset för cleantech

Det finns olika uppskattningar om hur stor cleantech-marknaden

kommer att vara i framtiden.

Clean Edge, som analyserar trender och möjligheter

på cleantech-marknaden, uppskattar

20


att världsmarknaden kommer att fyrdubblas de

kommande tio åren, se tabell 1.

I Sverige växer miljöteknikområdet med cirka

8 procent per år, men än så länge är sektorn

förhållandevis liten. Enligt uppgifter från SCB

sysselsätter primär och sekundär miljöteknikproducenterna

cirka 2 procent av den svenska

arbetskraften, vilket ungefär motsvarar antalet

anställda inom hotell- och restaurangbranschen.

Miljötekniksektorn står för cirka 2 procent av

Sveriges export och tillgången på riskkapital

anses begränsad. Hela 34 procent av totalt 388

tillfrågade cleantech-företag angav i en NUTEKstudie

från 2006 att bristen på kapital var det

största hindret för export. Detta kan jämföras

med 8 procent som är motsvarande siffra för andra

småföretag.

Riskkapitalbolagen å sin sida har tidigare

menat att svårigheterna med att investera i cleantech-företag

bottnar i den politiska osäkerhet

som är sammankopplad med denna bransch.

Dessutom framförs ofta storleken på investeringarna,

tillsammans med de långa återbetalningstiderna,

som försvårande faktorer för

investeringar. Inställningen håller dock på att

ändras. Internationellt ökar nämligen intresset

för investeringar i cleantech, särskilt inom energiteknik,

vilket driver på investeringsviljan även i

Sverige. Många riskkapitalbolag uppger nu att de

har svårt att finna affärsidéer att investera i. Det

finns ett gap mellan entreprenörerna och kapitalet

som måste överbryggas för att affärsidéerna

ska kunna kommersialiseras och företag startas.

En försvårande faktor är att investeringsobjekten

finns på en fragmenterad marknad. En uppskattning

är att det finns mellan 600 och 1000 svenska

företag med en omsättning på 10–50 miljoner

kronor som skulle kunna klassas som cleantechföretag.

I USA har intresset för cleantech under senare

år ökat kraftigt. Numera är cleantech det tredje

största investeringsområdet bland amerikanska

Venture Capital-bolag, det finns cirka 200 fonder

som investerar i området. Större delen av

dessa investeringar stannar i USA, där cirka 40

procent av världsmarknaden finns. Under 2006

investerades totalt 884 miljoner dollar i cleantech

i USA, medan motsvarande siffra för Europa

var 157 miljoner dollar. Sex procent av svenska

investeringar i tidiga skeden gick under samma

år till cleantech-företag. Motsvarande siffra för

USA var elva procent. Under våren 2007 riktade

den amerikanska ambassadören Michael Woods,

med sitt projekt ”One big thing”, en inbjudan

till svenska cleantech-företag att presentera sig

för amerikanska riskkapitalister vid en sammankomst

i Kalifornien. Denna aktion har fungerat

som blåslampa på svenska placerare. Svenska

Riskkapitalföreningen uppger att sju av tio riskkapitalbolag

nu säger sig vilja investera i cleantech.

Även Japan ligger långt framme med cirka 20

procent av världens miljöteknikmarknad. Japan

har i stort sett inga egna primära energikällor.

Därför har man långt gående nationella mål för

att minska framför allt oljeberoendet. Japan har

också flest ISO 14001-certifierade företag i världen

och många andra företag som ligger långt

fram med ny teknik. Toyota som först kommersialiserade

hybridtekniken är ett välkänt exempel.

I debatten förknippas ofta cleantech med små

utvecklingsföretag som behöver kapital för tillväxt.

Men delar av många stora företags verksamheter

kan klassas som cleantech. General

Motors har exempelvis ett koncept kallat Eco-

Imagination. som marknadsför produkter och

tjänster som kan klassas som cleantech. Flera

svenska storföretag med Alfa Laval, ABB, Volvo

med flera i spetsen har också verksamhet som

kan klassas som cleantech. Det är till exempel

produktion av delar till vindkraftverk, ny motorteknik

och ny teknik för kraftöverföring. Det är

sannolikt att en stor del av utvecklingspotentialen

för cleantech finns hos de stora företagen.

21


3. Incitament och principer

Parallellt med att vi fått det allt bättre ekonomiskt

har exempelvis teknik för rening av utsläpp

utvecklats och effektiviserats. Med ökat välstånd

ökar också människors intresse för miljömedveten

konsumtion. Men hittills har det ökade välståndet

fått en allmänt ökad konsumtion som

konsekvens, vilket ändå medfört ökad miljöbelastning.

Trots ökad medvetenhet fortsätter vi att

konsumera på ett sätt som har negativ effekt på

miljön. Hur kan det vara så?

En förklaring är att näringslivet gör det som

är mest lönsamt. På en fungerande marknad allokeras

resurser optimalt när det finns många

köpare, många säljare, tydliga äganderätter samt

information om produkter och priser. Sådana

förhållanden driver leverantörer att pressa sina

priser och ständigt utveckla produkter för att sälja

till sina kunder. Vid prissättningen tas endast

hänsyn till vad som är rationellt för köpare och

säljare. Väldigt sällan vägs de så kallade externa

effekterna in i prissättningen. Dessa uppstår då

produktion eller konsumtion av en vara påverkar

andra än producenten och konsumenten, till exempel

utsläpp som orsakar luftföroreningar eller

bidrar till global uppvärmning.

De externa effekter som bidrar till negativ miljöpåverkan

kan ges ett pris genom skatter, avgifter

eller olika handelssystem. Ekonomiska kalkyler

för skuggprissättning liksom livscykelanalyser

kan fungera som beslutsunderlag för de skatter,

avgifter eller subventioner som ska belasta olika

typer av verksamheter, antingen i producent- eller

konsumentledet. Men, som vi redan givit flera

exempel på i denna rapport, är sambanden mellan

miljö och andra samhällsfrågor komplexa och

kräver genomgripande analyser för att förändringarna

ska kunna styras i önskvärd riktning.

I mångt och mycket är det upp till politikerna

att reda ut de målkonflikter som kan försvåra

arbetet med att balansera miljönytta med andra

samhällsintressen.

Incitament för miljöarbete

Egenintresse och marknad

Egenintresse är en stark drivkraft för att genomföra

förändringar. Inom näringslivet finns det alltid

incitament till effektivisering eftersom detta

som regel innebär kostnadsbesparingar. Nya processer,

ny teknik och högre råvarupriser driver

fram produktutveckling. En stor del av de miljöförbättringar

som gjorts under 1900-talet har

haft effektivisering och kostnadsbesparingar som

motiv.

Det finns flera exempel på hur marknaden

själv klarat av att driva fram mer miljöanpassade

produkter och tjänster. Det klorfria pappret,

det freonfria kylskåpet och blyfri bensin är bara

några exempel. Incitamenten har ofta varit konsumentkrav

och här har miljö- och naturvårdsorganisationer

många gånger spelat viktiga roller

som opinionsbildare.

Trots de många exemplen på miljödriven affärsutveckling

så tycks de flesta konsumenter inte

värdera miljö så högt att de är villiga att betala

mer för en god miljöinsats. Jämförande undersökningar

av allmänhetens attityder och deras

faktiska agerande på miljöområdet går inte alltid

hand i hand. De flesta känner till miljökonsekvenserna

av sitt handlande, men förändrar

trots detta inte sitt beteende. Och detta gäller allt

från bilkörning till energianvändning i det egna

boendet och matvanor.

Även inom näringslivet finns det stora glapp

mellan insikt och handling. De tydligaste exemplen

finns förmodligen att hämta från fastighetsbranschen,

där exempelvis energisnål teknik och

tidstyrd ventilation kan innebära både besparingar

och minskad miljöpåverkan. Men trots

tillgång till teknik och insikt i problemens omfattning

och i vilka åtgärder som krävs uteblir

förändringarna. Till stor del kan detta härledas

till att miljöfrågor ofta ligger långt från företa-

23


Sammanfattning: Miljöpolitiska principer

• Försiktighetsprincipen, med innebörden att den som bedriver miljöfarlig

verksamhet ska förebygga tänkbara skador och olägenheter för människors

hälsa eller miljön. Verksamhet får inte bedrivas på ett sådant sätt att

skada eller olägenhet kan uppstå.

• Principen om förebyggande åtgärder som innebär att man ska arbeta

förebyggande och inte bara återställa skador när de uppstått.

• Principen om att föroreningar skall åtgärdas vid källan så att spridningen

blir så liten som möjligt.

• Polluter pays principle, det vill säga förorenaren ska betala de skador

som orsakas på miljön

gens kärnverksamhet och därför har en tendens

att nedprioriteras. Detta trots att det finns en

mängd exempel på företag som förväntat sig att

miljöåtgärder skulle bidra till merkostnader, men

som istället fått se minskade kostnader och effektivare

processer som resultat av sitt förändringsarbete.

Information och utbildning

Många anser att mer information och ökad kunskap

är lösningen på de allt mer diffusa och globalt

omfattande miljöproblemen. Ett exempel på

att så inte är fallet är Agenda 21 som togs fram

i samband med FN:s konferens om miljö och

utveckling år 1992. Detta dokument saknar juridisk

bindning och är därför helt baserat på

antagandet att ökad kunskap ska leda till handling.

Nu är Agenda 21-arbetet till stor del ersatt

av nationella miljömål och miljöpolicies i kommuner

och hos företagen. Grundtanken är dock

densamma, att allt mer integrera miljöfrågorna i

det löpande arbetet. Men dessa ambitioner tycks

inte vara en tillräcklig drivkraft för att lösa dagens

miljöutmaningar.

Lagstiftning

Med fler arenor och fler aktörer som på olika sätt

vill påverka miljöfrågorna gäller det att satsa rätt.

Globalisering av både marknader och miljöproblem

gör att nationell lagstiftning inte räcker som

åtgärd. Internationella miljökonventioner fyller

naturligtvis även fortsättningsvis en funktion,

men de klarar inte att möta dagens utmaningar.

Det finns heller inget som tyder på att marknaden

av egen kraft kommer att lösa miljöproblemen.

Därför är det av yttersta vikt att hitta en

modell där lagar, förordningar och regler driver

marknaden i rätt riktning. Det gäller att finna ett

mellanting mellan moroten och piskan som kan

ge tydliga och effektiva signaler till marknadsaktörerna.

Principer för miljöarbete

Som tidigare påpekats är miljöproblemens orsaker

många gånger komplexa. De står att finna

på flera olika nivåer och kräver medverkan och

åtaganden från en mängd olika aktörer. Många

gånger försvåras arbetet också av målkonflikter.

Finns det då några principer som kan verka

vägledande för både de strategiska besluten inom

politiken och för näringslivet och konsumenter i

största allmänhet?

Inom EU har man slagit fast grundläggande

miljöpolitiska principer som till stor del baserats

på överenskommelserna från FN-konferensen i

Rio de Janeiro år 1992. Dessa principer kan sammanfattas

i de fyra punkterna i faktarutan ovan.

Dessa principer utgör minimikraven för miljöpolitiken

inom unionen.

Även FN-initiativet Global Compact om näringslivets

ansvar för globala frågor innehåller

principer som rör miljöområdet. Av totalt tio

principer gäller tre miljöområdet och även dessa

kan härledas från Rio-deklarationen. Företagen

ombeds att:

• stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker

• ta initiativ för att främja större miljömässigt

ansvarstagande

• uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig

teknik.

För den svenska miljöpolitiken gäller givetvis

EU:s principer. Sveriges riksdag har utöver dessa

antagit 16 nationella miljömål som kan ses som

vägledande principer för miljöarbetet. Målen beskriver

de egenskaper som vår natur- och kulturmiljö

måste ha för att samhällsutvecklingen ska

anses vara ekologiskt hållbar. De syftar till att:

• främja människors hälsa

• värna den biologiska mångfalden och naturmiljön

• ta tillvara kulturmiljön och de kulturhistoriska

värdena

24


• bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga

• trygga en god hushållning med naturresurserna

Dessa mål har visserligen konkretiserats ytterligare

i delmål, men rent generellt är de snarare

att betrakta som mål för miljökvalitet snarare än

tydliga principer för hur miljöarbete ska bedrivas.

Målen ska dock vara vägledande för beslut

inom samtliga myndigheters verksamheter valet

av åtgärdsstrategier är fria för olika aktörer att

utveckla.

Avsikten är också att målen ska fungera som

styrmedel. Men utvärderingar visar att de saknar

vägledning och ansvarsfördelning, vilket gör att

de ofta blir svåra att uppfylla. Ute bland företagen

är kännedomen om miljömålen låg, vilket

medfört att de inte haft något större effekt. Detta

gäller både för privatägda och för statligt ägda

företag.

I många företag och offentliga organisationer

utgör en miljöpolicy, som ofta är kopplad till ett

miljöledningssystem, principerna för miljöarbetet.

Miljöledningssystem behöver dock inte innebära

att organisationer agerar med största möjliga

miljöhänsyn, men formuleringen om ”ständig

förbättring” indikerar en ständig framåtsträvan

i arbetet.

25


4. Från principer till handling

Miljöarbete drivs även enligt ett antal inte lika

uttalade principer. Dessa handlar om ansvar, vilja

och förmåga att prioritera och om drivkraften

att finna kostnadseffektiva lösningar. Det är utifrån

dessa synsätt som lösningarna ska sökas för

att öka förändringstakten i miljöarbetet. Men för

att något överhuvudtaget ska ske behöver principerna

tolkas.

Tolkning av principerna

Samtliga ovan nämnda principer riktar sig primärt

till regering och riksdag. De utgör grundsatser

vid utformningen av styrmedel för att lösa

miljöproblem. Principerna fungerar vägledande

för miljöarbetet, men för att ge resultat behöver

de övergå i konkret handling. I övergången mellan

vägledande principer och de åtgärder som gör

att dessa principer efterlevs, uppstår lätt otydligheter

och problem. Vem är egentligen ansvarig

för att principerna efterlevs? Var finns incitamenten

som gör företag och konsumenter villiga att

agera? Undersökningar lyfter ofta fram bristen

på vägledning och tydlig ansvarsfördelning som

orsaker till att olika miljömål inte nås.

Miljöproblemens omfattning och komplexitet

beror också på att de berör allt fler aktörer, länder,

företag och individer. Det gör att dilemmat

med ”allas ansvar – ingens ansvar” accentueras.

Denna ansvarsfälla har blivit än tydligare i takt

med att miljöproblemen blivit mer globala och

diffusa till sin natur. När det saknas globala regelverk

för miljöområdet faller ett större ansvar

för att driva miljöarbetet framåt på marknadens

aktörer.

Principerna ovan driver i sig inte på den förändringstakt

som behövs för att lösa flera av de

stora miljöutmaningarna. Den globala uppvärmningen,

där det är uppenbart att dagens minskning

av utsläpp av växthusgaser inte är tillräckliga,

är ett tydligt exempel på detta.

Regering och riksdag behöver ”översätta” miljöfrågorna

till incitament som påverkar de beslut

som företag och hushåll gör. Dessa kan vara i

form av förbud för sådant som absolut inte får

används, som till exempel freoner eller kvicksilver,

eller i form av subventioner eller avgifter för

att styra beteenden, till exempel subventioner för

att byta ut oljepannor eller avgifter för att köra

bil i Stockholms innerstad.

Förmåga att prioritera

Minskad biologisk mångfald, giftiga kemikalier,

global uppvärmning, förorenad mark med mera

är väsentliga problem. Men vilket problem som

faktiskt är viktigast kan vara svårt att bestämma.

Demografi och ekonomiska förutsättningar

avgör hur man ser på miljöproblemen. Har man

knappt mat på bordet blir allt utöver den dagliga

försörjningen lyxproblem. För oss som bor i ekonomiskt

välmående länder får problem som global

uppvärmning och biologisk mångfald större

dignitet, åtminstone i den offentliga debatten.

Inget politikområde, inte heller miljöområdet,

har obegränsat med resurser och därför blir

resurstilldelningen till respektive område alltid

någon form av prioritering. Ibland förs en öppen

debatt om olika frågors prioriteringsordning.

Politiker har en viktig uppgift i att för väljarna

klargöra vilka miljöfrågor som är prioriterade

och vilka resurser och åtgärder som krävs för att

komma till rätta med problemen. Därför har politiken

ett viktigt drivansvar för miljöfrågornas

utveckling. Hur man inom politiken sedan väljer

att prioritera har stor betydelse. Man kan utgå

från två prioriteringsgrunder: frågans ”viktighet”

som miljöfråga respektive förutsättningarna

för att lösa densamma. Minde viktiga men mer

lättlösta frågor tenderar att regelmässigt gå före

i kön.

27


Kostnadseffektiva lösningar driver

marknaden

I företagandets natur ligger det att göra det som

är lönsamt. För marknadens aktörer finns en

naturlig drivkraft att fokusera lösningar till sådant

som förbättrar ekonomin. Att driva miljöarbete

är inte och kommer inte att bli den främsta

uppgiften för alla företag. Regering och riksdag

har ett gemensamt intresse att tillsammans med

marknadens aktörer lösa problemen så kostnadseffektivt

som möjligt. Regeringens incitament

är att se till hela samhällsekonomin. Företagens

incitament är att hålla sina egna kostnader nere

och intäkterna uppe och därmed förbättra sin

konkurrenskraft.

I många sammanhang vrider och vänder man

på vem som har det faktiska ansvaret för miljöfrågornas

utveckling. Med diffusa frågor som global

uppvärmning ställs allt mer uttalade krav på att

de enskilda konsumenterna ska ta ansvar och genom

sin köpkraft driva miljöarbetet framåt. Men

incitamenten för den enskilda konsumenten att

agera miljömedvetet, till exempel genom att köpa

miljömärkta och energieffektiva varor, är inte alltid

så tydliga. Snarare uttrycker konsumenterna

ett missnöje över den merkostnad som de ofta får

betala för sitt miljömedvetna agerande. Men det

finns undantag: då konsumenten har kunskap

och då det även finns ekonomiska incitament till

att minska miljöbelastningen är konsumenten

ofta mer villig att agera. Exempel på detta är effektivare

processer inom skogsindustrin vilket

minskat råvaru- och energianvändningen, effektivare

bilmotorer, hus med värmeåtervinning

i ventilationen och mycket annat. För denna typ

av resurseffektiviseringar finns inbyggda incitament

på marknaden som av egen kraft bidrar till

en bättre miljö.

Utmaningar

En stor del av dagens miljöutmaningar beror på

befolkningstillväxten i världen. Jordens befolkning

har fördubblats på 50 år, andelen fattiga

minskat och världsekonomin växt. Med ökat välstånd

ökar också efterfrågan och därför priserna

på olika råvaror. Detta har redan hänt för exempelvis

olja, metaller och majs. Höjda priser kommer

att driva fram en resurseffektivisering, men det

totala resursuttaget kommer knappast att minska.

Resursanvändningen kan ses som orsaken till

många miljöproblem. Miljöproblem som klimatförändringar

och utarmning av ekosystem kan

direkt kopplas till det ökade resursuttaget under

de senaste 50 åren.

Sveriges har idag sexton nationella miljömål

som tillsammans utgör de övergripande målsättningarna

för miljöpolitiken. Självklart är

alla miljömålen viktiga, men för att effektivisera

miljöarbetet krävs prioriteringar. Och sådana

prioriteringar görs bäst inom områden om vilkas

relevans och dignitet det råder nationell och internationell

enighet. På basis av detta vill vi lyfta

fram den globala uppvärmningen/klimatförändringar,

tillgång till färskvatten, markanvändning

och utarmade ekosystem som de miljöproblem

som bör få högsta prioritet.

Dessutom ser vi att arbete med dessa miljöutmaningar

kan generera affärsmöjligheter för

svenska företag. Därför har vi valt att utifrån de

prioriterade miljöutmaningarna belysa de svenska

företagens styrkeområden som kan kopplas

till dessa.

Global uppvärmning

Det råder en allt större internationell enighet om

att åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser

brådskar. Men vilka åtgärder är det som

kan bidra till de snabba effekter som så många

anser är nödvändiga? En internationell överenskommelse

om avgifter eller skatt på utsläpp av

växthusgaser kan man med rätta betrakta som

orealistisk, åtminstone inom den närmaste framtiden.

De institutionella förutsättningarna är för

olika runt om i världen för att detta ska kunna

lyckas. Handel med utsläppsrätter framstår därför

som det mest troliga alternativet. Men om

denna handel ska få goda effekter behöver utbudet

av utsläppsrätter minska kraftigt.

Frågan är också om det verkligen går att sätta

ett marknadsvärde på den globala uppvärmningen.

Finns det ett pris som får marknaden att

hitta de rätta åtgärderna? Och om problemet ska

prissättas, ska man då utgå från dagens handel

med utsläppsrätter eller från de skadekostnader

som den globala uppvärmningen för med sig? De

senare är mycket svåra att beräkna. Det system

som gäller idag kommer att upphöra, och från

och med 2013 kommer EU ha en sektorsbaserad

utsläppshandel. Därmed kan man konstatera att

28


utsläppshandeln är det enda marknadsbaserade

styrmedlet som kan användas för att skapa ett

tillräckligt högt pris på utsläppen.

Ett exempel på ett försök att göra uppskattningar

av klimatförändringarnas kostnader är

Stern-rapporten, som beställdes av Storbritanniens

dåvarande finansminister Gordon Brown. I

denna rapport finns beräkningar på både tänkta

skadekostnader och kostnader för att förebygga

dessa skador. Fram till år 2100 uppskattas skadekostnaderna

till 5–20 procent av världens sammanlagda

BNP. För att bromsa uppvärmningen

uppskattas kostnaden till ungefär en procent av

världens sammanlagda BNP fram till år 2050.

Det har uppskattats i olika studier att priset på

utsläppsrätter för koldioxid behöver uppgå till

30–50 miljarder euro för att tvinga fram ett slut på

den breda användningen av fossila energikällor.

Det råder ingen som helst tvekan om att det

inom tio år kommer att behövas såväl teoretisk

som teknisk kompetens för att stävja problemet

med global uppvärmning.

Sveriges utsläpp av växthusgaser är i en internationell

jämförelse lågt. Befolkningen är liten

och användningen av fossila bränslen i energikrävande

processer som uppvärmning och elproduktion

har fasats ut. När EU fördelade behoven av

utsläppsminskningar för koldioxid var Sverige ett

av få länder som istället för ökade restriktioner

tilldelades rätten att öka utsläppen av koldioxid.

I Sverige är det transportsektorn som bidrar mest

till den globala uppvärmningen. Vägtrafiken står

för merparten av utsläppen.

Panelen Miljödriven strukturomvandling har

i sin analys av svenska styrkeområden pekat på

att svenska företag har både kompetens och teknik

nog för att kunna uppnå en stark position på

den internationella miljöteknikmarknaden.

Vattenresurser

Idag finns det ingen brist på färskvatten i Sverige.

Visst kan översvämningar och torka förekomma

och leda till att vissa delar av landet kan få tillfällig

vattenbrist, men dessa problem är förhållandevis

små. Grundvatten finns nästan överallt

och är ofta av bra kvalitet. I resten av världen

blir däremot rent vatten en allt knappare resurs.

Färskvattnet används framförallt inom bevattningsjordbruket,

som står för cirka 75 procent av

vattenförbrukningen, medan industrin använder

ungefär 20 procent och hushållen cirka fem procent

av färskvattnet. När fler länder industrialiseras

och befolkningen ökar förväntas vattenanvändningen

öka än mer. Det finns också risk för

ökad vattenbrist på grund av utsläpp av orenat

avloppsvatten, övergödning, översvämningar,

läckande soptippar med mera. Frågan om hur

vatten används hör nära samman med markanvändning

som jord- och skogsbruk. Utsläpp av

gifter från bland annat orena processer har också

bidragit till förstörda vattentäkter. Brist på vatten

kan dessutom ge upphov till konflikter mellan

länder eller olika intressegrupper. FNs miljöprogram

UNEP har uppskattat att omkring

150 avrinningsområden i världen med miljoner

människor som är beroende av dricksvatten och

bevattning kan bli framtida konflikthärdar.

Vatten har i vissa delar av världen ett marknadspris

eftersom man betalar för vatten och därmed

också för reningsverk som är inkopplade på

större VA-system. Men på många håll i världen

betalar man varken för vatten eller för utsläpp i

vattendrag eller havet. Resultatet blir föroreningar

och ibland också vattenbrist.

Som för andra kollektiva nyttigheter behöver

regering och riksdag ”översätta” hur mycket olika

aktörer som till exempel hushåll, företag och

jordbrukare ska betala för att använda vatten.

Ett sådant prissystem förutsätter en institutionell

struktur som kan arbeta med lagstiftning och

tillsyn, något som många länder med vattenproblem

saknar.

I Sverige byggdes vattenreningssystemet ut

under 1960- och 1970-talet och med det erhölls

kunskap som kan användas också på andra

marknader. Vi har identifierat vattenrening och

samhällsplanering som två områden där både

svensk kompetens och tekniknivå är hög. Denna

kunskap används redan i form av kompetens

kring institutionell struktur och tillsyn vid biståndssatsningar,

men också för export till andra

länder. Med stor sannolikhet kommer efterfrågan

på teknik och tjänster för vattenrenande åtgärder

att öka på den internationella marknaden.

Markresurser

Problem med förorenad mark i Sverige kan oftast

härledas till gamla synder. Men liksom för vatten,

är hållbar markanvändning en av de största

globala miljöutmaningarna.

Den del av jordens yta som är att betrakta

som av människan orörd minskar hela tiden och

29


utgör numera endast en liten del av vår planet.

Ökad befolkning och allt fler industrialiserade

länder gör att också efterfrågan på naturresurser

som exempelvis trä, metaller, mineraler och jordbruksprodukter

ökar. På många håll tas dessa råvaror

ut på ett miljömässigt förödande sätt, självklara

exempel är då regnskog skövlas för att ge

plats åt odlingar eller betesmark för boskap och

när jorden brukas så hårt att den utarmas på näring

och eroderar bort.

Även luftföroreningar kan resultera i markproblem

som exempelvis försurning. På många

håll i vårt närområde är försurningsproblematiken

i stort sett åtgärdad, medan den i andra regioner,

som till exempel i vissa delar av Asien, blir

allt mer akut.

Resursanvändning av metaller, biomassa eller

olja/kol leder allt oftare till miljöproblem. Kina,

vars ekonomi under de senaste åren ökat med ungefär

tio procent per år, förbrukar i dag cirka tolv

procent av världens olja, 40 procent av all cement,

30 procent av allt nyproducerat stål och kol och

25 procent av världens aluminium. Med denna

förbrukningstakt kan man naturligtvis fråga sig

hur råvaror som metaller, olja och kol ska räcka.

Kommer de rent av snart att ta slut?

Redan på 1970-talet lyfte den globala tankesmedjan

”Romklubben”, i skriften ”Limits of

growth”, fram faran för att oljan skulle ta slut

och att jordens tillgångar inte skulle räcka till för

en större befolkning och fortsatt tillväxt i ekonomin.

Men jordens befolkning har ökat från

2,5 miljarder människor år 1950 till cirka 6,5

miljarder människor idag. För många, dock inte

för alla, har den ekonomiska situationen också

förbättrats. Vi kan därför konstatera att Romklubbens

farhågor ännu inte har besannats. Med

dagens perspektiv är det snarare nyttjandet av resurser

och de miljöproblem som uppstår till följd

av nyttjandet som är det verkliga problemet.

Många råvaror med koppling till markanvändning

säljs till marknadspriser. När oljepriset

stiger ökar intresset för förnybar energiteknik

och energieffektivisering. Ökat oljepris har också

lett till ett ökat intresse för mark eftersom bioetanol

är ett energialternativ som intresserar allt fler.

Tillgången till flera av de åtråvärda råvarorna är

begränsad, men det är snarare priset än tillgången

som kommer att bidra till att substitut och ny

teknik utvecklas. Om det ansågs samhällsekonomiskt

eftersträvansvärt skulle utvecklingen av

substitut kunna skyndas på med hjälp av olika

typer av marknadsmekanismer. Men även i fråga

om markanvändning kan det vara svårt att enas

och att få alla aktörer att lyfta blicken från kortsiktigt

ekonomiskt tänkande för ett mer långsiktigt

och hållbart nyttjande.

I Sverige finns det miljölagstiftning som reglerar

utsläpp till luft och regler för hur mark får

användas. Vi har gott om kvalificerad kompetens

inom till exempel marksanering och reningsprocesser

av luft och vatten. Svenska företag är sedan

länge starka aktörer med gott internationellt

renommé inom området. Även samhällsplanering

och avfallshantering är exempel på svenska styrkeområden.

Utarmning av ekosystem

Jordens ekosystem fyller många komplexa och

viktiga funktioner för samhället. Ekosystemen

levererar ett antal livsnödvändigheter till oss,

till exempel vatten, syre, växter och djur. Dessa

ekosystemtjänster delas in i fyra kategorier efter

vilken funktion de har; reglerande (till exempel

reglering av klimat och havets kemiska sammansättning),

bärande (som ger underlag för jordbruk

och energiomvandling), producerande (som syre

och bränsle) samt informationsfunktionen (som

historik och estetiska värden).

Vår kunskap om hur ekosystemen hänger

ihop och vad som händer när delar av ekosystem

får utstå kraftig påverkan, som när de förstörs eller

när arter försvinner, är begränsad. På grund

av människans överutnyttjande av de olika ekosystemen

försvinner årligen många arter från jorden

samtidigt som mark- och vattenresurserna

utarmas. Ett exempel på en överutnyttjad ekosystemtjänst

är fisket som genom sin karaktär av

”fri” resurs ständigt utsätts för överutnyttjande.

I norra Atlanten har bestånden av de viktigaste

matfiskarna minskat med 90 procent de senaste

100 åren. 25 procent av de vilda fiskbestånden i

världen är utanför säkra biologiska gränser och

50 procent behöver en hållbar förvaltning för att

långsiktigt säkras.

Ekosystemen kan själva klara ett visst mått av

störningar, men om störningarna blir för stora

kan systemets förmåga att återhämta sig upphöra.

Ekosystemens förmåga att stå emot olika

påfrestningar beskrivs i termer av systemens

resiliens. Att göra beräkningar av resiliensen hos

olika ekosystem är svårt och därför går det inte

31


heller att extrapolera en framtida utveckling och

göra uppskattningar av när en art eller ett ekosystem

kommer att kollapsa.

Det finns en mängd exempel som visar hur

svårt det är för marknadens aktörer att själva

begränsa sin användning av eller påverkan på

ekosystemen. Ekosystemen är per definition kollektiva

nyttigheter, vilket gör att det saknas incitament

för ett bevarande eller aktsamt nyttjande.

Ekosystemen följer sällan nationsgränser, vilket

leder till att det ofta krävs internationella överenskommelser

om begränsningar i nyttjanderätter

vilket för marknaden har ett diffust värde.

Miljöproblem som affärsidé

– svenska styrkeområden

Ökande insikter om de globala miljöproblemens

orsaker och omfattning kan komma att driva

fram nya spelregler och förutsättningar på såväl

nationella som globala marknader. De företag

som ser de nya förutsättningarna som utmaningar

snarare än problem kan genom proaktiva

åtgärder skapa ett försprång på en allt mer miljömedveten

marknad. Sedan 1990-talet finns flera

sådana exempel som klorfri blekning av cellulosa,

blyfri bensin, effektivare elproduktion, värmeåtervinning

i skogsindustrin och framväxten

av materialåtervinning. De företag som snabbt

anpassat sig till de nya villkoren har skapat sig

konkurrensfördelar. Tidigare i denna rapport har

vi pekat på hur marknaden för cleantech är på

snabb tillväxt: i USA listas cleantech-branschen

som den tredje snabbast växande i fråga om riskkapital

till nya företag. Trots mycket forskning

och teknikutveckling har intresset hos de svenska

finansiärerna ännu inte tagit fart.

Sverige har goda möjligheter att med fokuserade

insatser öka exporten av cleantech. Inom ramen

för detta projekt har de två expertpanelerna

(Miljödriven strukturomvandling och Miljöarbete

i offentlig sektor) analyserat och identifierat

ett antal områden där Sverige har goda förutsättningar

att konkurrera med både tjänster och teknik

för en förbättrad miljö.

Utifrån de fyra prioriterade miljöutmaningarna

ovan och expertpanelernas slutsatser finns ett

antal styrkeområden som vi anser är särskilt viktiga

att lyfta fram. Inom dessa områden är Sveriges

konkurrenskraft god och vi åtnjuter redan

ett gott internationellt renommé genom bland

annat framstående forskning. Samtidigt som det

är områden där svenska företag kan bidra till

minskad miljöbelastning och positiv utveckling

på miljöområdet.

Om Sveriges internationella konkurrenskraft

ska kunna bestå eller till och med växa behövs

olika former av åtgärder och satsningar. De områden

vi bedömer att Sverige speciellt bör satsa

på är:

• Eldistribution, kraftöverföring, lagring av energi,

energieffektivisering

• Biomassa/bioenergi

• Uppbyggnad av långsiktigt hållbara infrastrukturoch

systemlösningar

Kraftöverföring, energilagring

och energieffektivisering

Panelen för Miljödriven strukturomvandling

bedömer att en allt större andel energi i framtiden

kommer att distribueras via el, bland annat

i syfte att minska den totala energianvändningen.

Panelen bedömer också att elhandel över nationsgränser

kommer att öka. Över hela världen

kommer behovet av investeringar för såväl elproduktion

som eldistribution att vara omfattande. I

Sverige finns en unik kompetens inom transmissionsområdet

som möjliggör hög överföringskapacitet

både på land och till havs. Generellt går

utvecklingen mot intermittenta elproduktionsystem,

där flera olika energikällor kan kopplas

på distributionssystemet. Den svenska tekniken

bidrar till att öka konkurrenskraften för förnybara

energikällor som exempelvis vindkraft, inte

minst för havsbaserad vindkraft.

Det svenska deltagandet i den europeiska elutbyggnaden

av transmissionsnätet bör kunna öka.

Detsamma gäller i uppbyggnaden av elkraftöverföringssystem

i utvecklingsländer i södra Afrika,

i Kina och i Indien. På dessa marknader bör Sverige

kunna bidra med kompetens och satsa på

export av teknik för småskalig elproduktion och

effektiv elanvändning.

Sverige har också goda förutsättningar att positionera

sig inom området för batteriteknik. För

att stimulera utvecklingen inom batteriteknik anser

panelen för Miljödriven strukturomvandling

att användandet av batterifordon och så kallade

plugin-hybrider måste underlättas genom en na-

32


tionell infrastruktursatsning för denna teknik,

till exempel i form av laddningsstationer. Eldrivna

fordon bör dessutom betraktas som miljöfordon

fullt ut.

Biomassa

Intresset för biomassa som energikälla har under

de senaste åren ökat i hela världen. Det är i första

hand jakten på koldioxidneutrala drivmedel som

ökat intresset för biobränslen som etanol, dimetyleter

(DME) och biogas. Sveriges råvarubas inom

bioenergiområdet är stark och kompetensen inom

området är hög. Den svenska skogsnäringen är en

betydelsefull, relevant och väletablerad industri.

Speciellt bör man här satsa på kompetensen inom

förgasningsteknik, exempelvis den alltmer kommersiellt

intressanta svartlutsförgasningen. Inom

detta område finns potential för en stark svensk

position på den internationella marknaden.

anledning att vi i Sverige satsar på att paketera

och marknadsföra våra styrkor inom området. I

ljuset av detta finns det också anledning att vidareutveckla

den svenska traditionen av samverkan

mellan näringsliv och offentlig sektor. Tjänsterna

inom detta område behöver paketeras på ett sätt

som tydliggör för den internationella marknaden

hur svenska tjänster kan bidra till kostnadseffektiva

lösningar och förbättrad miljö. Det handlar

i mångt och mycket om svensk systemsyn. Kunskapsspridning

är en del i ett sådant paket, där

kunskap och ökad insikt är ett första steg mot

ökad efterfrågan. Svenska myndigheters samverkan

med näringslivet för tillsyn och uppföljning

av miljöåtgärder är ett styrkeområde som bör lyftas

fram i sammanhanget.

Infrastruktur

Efterfrågan på kompetens inom system för infrastruktur

är enorm eftersom stora delar av världens

befolkning flyttar från landsbygd till städer.

Infrastruktursatsningar är ett område där svenska

företag och myndigheter har lång tradition av

samarbete. Detta samarbete har också bidragit

till att Sverige har unik kompetens på området.

Vi ligger i framkant både i fråga om kunskap och

teknologi inom områden som VA-teknik, avfallshantering,

energieffektivisering, avgasrening och

inomhusklimat. Vi har gott om internationellt

erkända företag inom området. Men mycket av

kompetensen inom området finns hos den offentliga

sektorn och hos kommunalt ägda bolag.

En viktig faktor för att möjliggöra en ökning

av cleantech-exporten är att underlätta kompetensöverföring

speciellt från de kommunala bolagen.

Efterfrågan på såväl kunskap som tekniska

lösningar kommer att öka och det finns därför

33


5. Nycklar till framgång

– ledarskap, utbud och efterfrågan

Vi konstaterar att internationella överenskommelser

inte är tillräckliga för att lösa dagens miljöproblem.

Vi ser heller inte att marknadens aktörer

kommer att kunna lösa problemen av egen

kraft. Marknadens aktörer behöver incitament

som driver utvecklingen i en hållbar riktning.

Det handlar om att kombinera lagstiftning med

kostnadseffektivitet, på ett sätt som gagnar såväl

miljö som konkurrenskraft.

För miljömässig och kommersiell framgång

behövs insatser för att stärka utbudet av miljövänlig

teknik och för att stimulera efterfrågan på

miljöanpassade lösningar. Offentliga medel kommer

inte att räcka för alla de investeringar som

behövs i miljöanpassade lösningar. En nyckel är

därför hur man med offentliga medel kan öka

marknadens intresse för att investera i cleantech.

För att lyckas med detta behövs engagerat ledarskap

och tydlig ansvarsfördelning mellan staten

och näringslivet. Nedan presenterar vi förslag

till åtgärder inom dessa nyckelområden. Flera av

förslagen riktar sig till regering och riksdag, men

alla aktörer på miljöarbetets nya arena har ett

ansvar för hur arbetet utvecklas.

Ledarskap och ansvarsfördelning

− inom regering och riksdag

Människan tänjer på ekosystemens gränser och

utmanar den globala miljösituationen med kortsiktiga

lösningar. Vi kommer aldrig att exakt

kunna förutse hur vårt agerande påverkar miljön.

Därför behövs kraftfullt ledarskap, i både privata

och offentliga organisationer; ett ledarskap som

vågar ompröva värderingar och som har mod att

experimentera med olika lösningar på miljöproblemen.

För att skapa effektivitet i arbetet behövs

också tydligare ansvarsfördelning mellan staten

och näringslivet.

Regering och riksdag fyller en viktig funktion

eftersom de föreslår åtgärder och hjälper oss att

tolka och värdera miljöproblemen genom olika

former av incitament och styrmedel. Det är lätt

att rent principiellt definiera hur styrmedel ska

utformas, men svårigheter uppstår när miljöproblemens

källor är otydliga och gränsöverskridande.

Därför blir det naturligt att många av

våra förslag riktas direkt till regering och riksdag.

Politiker har huvudnyckeln till utvecklingen

på miljöarbetets nya arena.

Ta fram en långsiktig och blocköverskridande överenskommelse

För att komma ur ansvarsfällan kring ”allas ansvar

– ingens ansvar” behövs visioner för framtiden.

Därför är det önskvärt med en långsiktig

blocköverskridande överenskommelse med visioner

för miljöområdet. Utifrån denna vision kan

sedan incitament i form av styrmedel som avgifter,

skatter och subventioner införas. Detta skapar

tydlighet och starka signaler till de aktörer

som har inflytande över miljöarbetets utveckling.

35


Utveckla långsiktiga incitament – som driver miljöutvecklingen

Endast den lagstiftande makten, det vill säga

riksdag och regering, kan ha ansvar för att styrmedel

utformas på ett sätt som blir samhällsekonomiskt

optimalt. Vi har flera gånger tidigare i

denna rapport pekat på behoven av tydlighet och

långsiktighet, men dessa behov kan inte poängteras

nog då det handlar om styrmedel och incitament.

För vi ser som sagt inte tillräckliga tydliga

tecken på att marknaden på egen hand klarar att

driva att utvecklingen på området. Långsiktighet

är viktigt för att nå önskade miljöförbättrande

effekter. Långsiktighet bidrar också till att marknaden

kan anpassa sig till förutsättningar som

man vet gäller över tid.

För att dessa incitament ska kunna fungera

långsiktigt bör de också vara internationellt harmoniserade

så att andra samhällsmål, som god

konkurrenskraft, inte behöver äventyras.

Certifikatsystemet för förnybar energi är exempel

på långsiktiga system som bidrar till miljöanpassad

utveckling. Det är även avgiftssystemet

för kväveoxider, där man betalar för utsläpp men

också erhåller återbetalning beroende på hur

mycket el som produceras.

Trafiken står för en stor del av koldioxidutsläppen

och det råder full konsensus om att denna

sektor behöver motiverande åtgärder som kan bidra

till utsläppsminskningar. Det är hög tid att

ta fram en nationell vision för nästa generations

drivmedel. Visionen bör omfatta ställningstaganden

om såväl biodrivmedel som plugin-hybrider.

Båda dessa kräver stora satsningar på forskning

och utveckling, men också en samordnad bild av

hur infrastrukturen ska utvecklas för att förse

fordonen med dessa energibärare. Efterfrågan

på nya bränslen och energisnåla fordon kan sedan

simuleras genom att inte bara beskatta fordon

och bränslen utan också genom att införa en

återbetalning på fordonsskatten om man har en

energisnål bil. Att som i Tyskland införa ett system

med kilometerskatt för tunga fordon är en

annan möjlighet för att minska trafikens externa

effekter. Enligt SIKA och ITPS, som analyserat

konsekvenserna för näringsliv och regioner av

en kilometerskatt för tunga fordon, har kilometerskatt

flera positiva effekter, som exempelvis

minskade utsläpp och minskat vägslitage. Detta

kräver dock en speciell lösning för glesbygden.

Gör Sverige till en pådrivande aktör i det internationella miljöarbetet

Sverige har i internationella sammanhang varit

en förebild för ett progressivt miljöarbete. Denna

image av Sverige som en miljömedveten nation är

något som är väl värt att vårda. Inte minst eftersom

den image som vi under decennier etablerat

kan stärka konkurrenskraften hos svenska cleantech-företag

på den internationella marknaden.

Sverige kan också spela en stor roll i det internationella

förhandlingsarbetet för bättre miljö,

både inom EU och vid andra multilaterala förhandlingssituationer.

Men ett ökat inflytande i

EU-arbetet kräver att svenska myndigheters mål

inom miljöområdet förtydligas och att målen

också följs upp och redovisas på ett tydligt sätt.

Myndigheter behöver också ett förstärkt samverkansuppdrag.

Det kan ske genom sektorsvisa

dialogforum med relevanta aktörer från såväl

myndigheter som näringsliv och intresseorganisationer.

Samverkan mellan många aktörer på nationell

nivå ger en god förankring av svenska förslag

när arbetet drivs vidare hos EU-kommissionen.

På basis av resonemangen ovan vill vi se konkret

handling från regeringen på följande punkter:

• Ett fortsatt förordande för ett utvecklat system

med utsläppsrätter inom EU. Detta system ska

innebära att utsläppsrätterna initialt auktioneras

ut och att spärrar över nationsgränser tas bort .

• En etablering av ett varaktig pris för koldioxidutsläpp

på nivån 30–50 euro per ton koldioxid,

då detta pris skulle ge en kraftfull stimulans för

teknisk utveckling. Prisnivån kan komma till stånd

genom skatter, handel med utsläppsrätter eller

genom regleringar utifrån nu gällande lagstiftning.

Vi ser samtidigt behovet av att regeringen på

basis av detta förslag skyndsamt utreder konsekvenserna

för svensk industri vid ett införande

av ett högre pris på koldioxidutsläpp. Vi vill också

utifrån förslaget se att regeringen tar fram förslag

till kompenserande insatser för de delar av

näringslivet som drabbas hårt av den föreslagna

prisnivån.

36


Ledarskap och ansvarsfördelning

– inom näringsliv och myndigheter

Förväntningarna på snabbare miljöåtgärder och

på att cleantech ska bli ett nytt tillväxtområde

är stora. Om Sverige ska hänga med i den globala

utvecklingen behövs snabba åtgärder och rejäla

satsningar, eftersom andra länder ökar sina

insatser och tar allt större plats på den globala

marknaden. För att vara rustade och kunna möta

en ökande konkurrens är det inte endast den politiska

nivån som kräver ett engagerat miljöledarskap.

Även näringslivet, myndigheter och offentlig

sektor i övrigt behöver ledare som är beredda

att bidra till utvecklingen inom området. Utan

starkt ledarskap på samtliga nivåer riskerar vi att

förlora affärsmöjligheter inom cleantech-området.

Därför finns det anledning att rikta ett antal

budskap till ledare på flera nivåer i samhället:

Ta ansvar för hela produktkedjan

Debatten om bly i leksaker från Kina liksom den

EU-ursprungsmärkning som infördes efter galna

ko-sjukan är exempel på hur kunskap om en varas

hela produktkedja kan ha stor betydelse för

ett företags trovärdighet. Vi tror att konsumentkrav

på varudeklarationer kommer att öka framöver.

De företag som tar ansvar för alla led i produktionen

är bättre rustade att möta kundernas

krav. Vi ser att ett engagerat miljöledarskap som

väger in ekologiska, etiska och sociala aspekter

i verksamheten kommer att gagna en positiv utveckling.

Tydliggör miljöledarskapet i myndigheter och kommuner

Myndigheter och kommuner behöver miljöledarskap.

I Naturvårdsverkets senaste genomgång av

179 myndigheters uppdrag att redovisa sitt miljöledningssystem

konstateras att:

Ledningens engagemang är avgörande för

att miljöledningsarbetet ska få genomslag.

Många efterlyser ett starkare engagemang

från såväl myndighetens ledning som från

departementen. Resultatet visar att återkopplingen

från departementen är fortsatt

låg. Dessutom brister det ofta i ledningens

genomgång.

Genomgången visar att myndigheter har svårt

att prioritera miljöarbetet och att ledarskapet är

nyckeln till hur frågorna prioriteras. För att tydliggöra

miljöledarskapet inom myndigheterna

behöver vi dock igen vända oss till regeringen

med en uppmaning. Regeringen kan ge myndigheter

tydligare uppdrag att arbeta med olika

miljöinsatser genom exempelvis miljöanpassad

upphandling och energieffektivisering

Många förväntar sig att staten och kommunerna

ska ta täten i miljöarbetet. Vi ser att statliga

och kommunala förvaltningar kan göra avsevärt

mycket mer inom ramen för gällande lagstiftning.

Vad som krävs är engagemang och mod att testa

nya och alternativa metoder och tekniker. Låt oss

återkomma till upphandling som drivkraft för

utveckling lite längre fram.

37


Skapa tydlig rollfördelning mellan staten och näringslivet

I ett av de första budskapen vill vi se att regering

och riksdag kommer överens om långsiktiga

visioner och målsättningar för miljöarbetet. Vi

vill också se att man på denna nivå konkretiserar

hur miljömålen ska prioriteras i relation till

andra samhällsmål. Såväl visioner som uttalade

prioriteringar fungerar vägledande för samhället

i övrigt.

Tillbakablickar på tidigare stora utvecklingsprojekt

mellan staten och näringslivet som samarbetet

mellan Televerket och Ericsson och mellan

Asea och Vattenfall har varit framgångsrika

men är idag inaktuellt. Globala marknader med

globala företag och avreglerade hemmamarknader

har förändrat spelplanen. Nu behöver vi istället

hitta nya sätt att driva på utvecklingsarbetet

inom miljöområdet som gagnar både företag i

Sverige och miljön. Staten och näringslivet kan

samverka kring forskning och kunskapsspridning

och genom utveckling av stora pilot- och

demonstrationsprojekt. Ett exempel på sådan

samverkan är bygga/bo-dialogen som handlar

om konkreta insatser för bättre miljö och energieffektivisering

i bygg- och fastighetssektorn.

Framgångsrik samverkan förutsätter att alla

medverkande ser fördelar i samarbetet. Ofta

finns den gemensamma nämnaren i en vilja att ta

risker för att utveckla ny teknik; risker som också

innefattar ekonomiska insatser. Hittills har staten

varit huvudansvarig ekonomisk risktagare.

Sveriges framgångar inom förgasningsteknikområdet

liksom biogasområdet bygger till exempel

på en långsiktig statlig finansiering av utvecklingsanläggningar.

För att nå framgång med cleantech-export behöver

svenska företag i första hand se till marknadspotentialen

och i andra hand till miljön.

Framgång kräver därför en samverkan mellan

det offentliga och näringslivet, där man gör klart

vem som skall göra vad. Idag skulle detta kunna

uppnås genom förbättrade former för samarbete

exempelvis genom etablerade partnerskap mellan

svenska offentliga aktörer och privata cleantech-företag.

Inte minst i syfte att paketera,

marknadsföra och sälja cleantech-produkter och

-tjänster på ett sätt som möter efterfrågan på den

globala marknaden. Vi har mycket att vinna på

att utveckla modeller för detta.

Dra nytta av svenskt systemkunnande

Det svenska miljöarbetet bygger på en i det närmaste

unik systemsyn som blir allt mer efterfrågad

och därför bör kunna säljas på en internationell

marknad. Sedan länge finns en svensk modell

där man sett behovet av kapacitetsuppbyggnad

enligt kedjan:

identifiering/

dimensionering av

miljöproblem

Den systemkunskap vi i Sverige förvärvat genom

till exempel rening av utsläpp till luft och vatten

har stor potential att kunna säljas på en internationell

marknad, särskilt i de snabbat växande

ekonomierna Kina och Indien. Som nämnts under

rubriken ovan har vi mycket att vinna på att

paketera och marknadsföra svensk kompetens

inom detta område.

system/regler för

att åtgärda

teknikutveckling

åtgärder

38


Åtgärder för utvecklat utbud

Teknikutveckling sker i regel i små steg och tar

ofta lång tid vilket gör att det på förhand inte är

möjligt att veta vilken teknik som på sikt kommer

att bli dominerande eller mest fördelaktig

för miljön. Men varje tekniksteg leder till ny

kunskap som driver på utvecklingen, även återvändsgränder

och misslyckanden. Därför finns

det mycket att vinna på att i först hand fokusera

arbetet på miljöförbättrande effekter istället för

att subventionera specifik teknik. Teknik för att

lösa miljöproblem kan utvecklas på olika sätt, till

exempel genom forskning, i företag och via samarbeten

olika aktörer emellan. Nedan presenteras

ett antal förslag till hur utbudet av miljöteknik

kan stärkas.

Ta fram en svensk affärsplan för cleantech

Sverige har goda möjligheter att öka exporten av

cleantech med hjälp av fokuserade insatser. Men

för att lyckas hela vägen behövs en svensk affärsplan

som beskriver hur svensk teknik och svenskt

kunnande ska fokuseras, paketeras och lanseras

och vilka aktörer som ska medverka till framgångarna.

En sådan affärsplan kan också hjälpa

till att strukturera upp den svenska cleantechbranschen

som består av många små och medelstora

företag med utvecklingspotential samt ett

antal stora företag som redan är etablerade på

den internationella marknaden. I affärsplanen

bör frågor om det svenska klimatet för innovationer

och entreprenörskap avhandlas.

Gör tydliga forskningsprioriteringar

Åtgärder för att stimulera till ökad kunskap är en

viktig del i arbetet för en bättre miljö, där kunskapsöverföring

inom och från offentlig sektor

och mellan branschsektorer är en kritisk framgångsfaktor.

Spridning av forskningsresultat

till näringsliv, stat, kommun och landsting ökar

kompetensen och utgör också en viktig del i det

politiska beslutsunderlaget.

Vi vill se ökade satsningar på åtgärdsinriktad

miljöforskning som också kan bidra till teknikoch

företagsutveckling. Sverige kan, som litet

land, inte bygga upp internationellt framstående

forskning inom alla områden. Det behövs övergripande

nationella prioriteringar och strategiska

internationella samarbeten för att nå excellens.

Detta kan uppnås genom större fokuserade forskningsprogram

som utvecklas i samverkan mellan

näringsliv, forskare och myndigheter. Myndigheter

med ansvar för fördelning av forskningsmedel

bör få i uppdrag att göra tydligare prioriteringar

och skapa större fokuserade forskningsprogram

över längre tidsperioder som också innefattar

samarbetsavtal med näringslivet. En satsning på

större program ska dock inte utesluta att en viss

bredd behålls i forskningen.

Ytterligare en aspekt på betydelsen av forskning

handlar om att inhämta kunskap om hur

miljönytta relaterar till samhällsekonomisk kostnadseffektivitet

då detta har stor betydelse för

hur effektiva styrmedel kan utformas. En svensk

åtgärd som fått stor internationell uppmärksamhet

är införandet av trängselavgifter i Stockholm.

Forskning och utvärderingar kring detta kan ytterligare

öka kunskapen om kostnadseffektiva

styrmedel.

39


Skapa incitament genom skattelättnader till forskningsintensiva

småföretag

Många av de svenska cleantech-företagen är

små. För att stimulera sysselsättning och FoUinvesteringar

och underlätta kommersialisering

av svenska innovationer bör incitament för små

forskningsintensiva företag införas. Vi ser olika

former av skatteincitament som en lämplig åtgärd

för att driva utvecklingen. Idag finns denna

typ av skattereduktioner i 70 procent av OECDländerna.

Med nya EU-regler finns det inget som

hindrar Sverige från att införa motsvarande åtgärder

för att svenska små- och medelstora företag

ska ges samma möjligheter till utveckling

som företag i andra EU-länder.

Stötta finansiering i tidiga skeden

Jämfört med andra länder lägger den svenska regeringen

förhållandevis lite pengar på företagsutveckling

i tidiga skeden. Staten kan bidra med

finansiellt stöd till små teknikföretag exempelvis

genom mjuka lån, garantier och bidrag. Detta är

en generell åtgärd som inte bara riktar sig till cleantech-företag.

Detta samma gäller också för de

forskningsstöd som utgår till små- och medelstora

företag, de så kallade Vinn-Väx-programmen,

där efterfrågan från företagen, varit mycket stor.

På lång sikt kan denna typ av stöd genom ökad

kunskap i små- och medelstora företag bidra till

utveckling också inom cleantech-området. Små

företag har också ofta behov av stöd och vägledning

i det tidiga finansieringsskedet. På detta

område bör Venture Capital-bolag bidra till att

utveckla modeller.

Verifiera ny teknik genom TAG-koncept

En utmaning för utvecklingsföretag är att få tillgång

till nödvändigt expansionskapital. Men finansieringen

kan underlättas om teknik som utvecklats

av företaget har testats på marknaden.

I Storbritannien har man tagit fram så kallade

Technology Approval Groups (TAG) för vattenreningsteknik,

där vattenbolag kan köpa in sig

i TAG för att få ta del av den senaste teknikutvecklingen

inom området. Det ger dem samtidigt

möjlighet att bedöma potentialen hos den nya

tekniken. TAG är ett sätt att inför finansiering av

ny teknik få denna verifierad av användarna och

konceptet bidrar till att det blir lättare att hitta

finansiärer.

IVA kan vara den plattform utifrån vilken en

svensk pilotstudie av TAG-konceptet genomförs i

Sverige. Förslagsvis fokuseras en sådan pilotstudie

kring energiområdet.

Gör myndigheter till starka miljöförebilder

Föregångare, goda exempel och förebilder är

viktiga drivkrafter för miljöutvecklingen. Staten

bör vara en förebild i miljöarbetet! Regeringen

bör förtydliga och förstärka myndigheter och

statliga företags uppdrag att driva ett mer aktivt

energieffektiviseringsarbete. Genom framsynt

arbete kan myndigheter driva efterfrågan på ett

sätt som gynnar den totala utvecklingen inom

området. Regeringen bör därför ge myndigheter

i uppdrag att arbeta med aktiva program för energieffektivisering.

Den offentliga sektorn bör gå före när det gäller

energieffektiv och miljöanpassad fastighetsförvaltning.

Här finns massor av åtgärder att

utveckla men även flera goda exempel där fastighetsförvaltare

med förhållandevis små insatser

kunnat göra avsevärda besparingar. Sundsvalls

kommun samt landstinget i Dalarna är två sådana

exempel.

40


Låt inte kommunallagen hindra export av svensk kompetens

En viktig faktor för ökad cleantech-export är

att underlätta kompetensöverföring från kommunala

bolag, så att den värdefulla kompetens

som idag finns inom denna sektor kan komma

exportmarknaden tillgodo. Panelen för Miljödriven

strukturomvandling pekar på kommunallagen

som hinder för att kommersialisera den

kunskap som finns inom området. Efterfrågan

på såväl kunskap som tekniska lösningar kommer

att öka. Det finns därför god anledning att

vi i Sverige drar nytta av de styrkor som finns

att hämta från offentlig sektor och kommunala

bolag. I detta sammanhang finns det åter anledning

att trycka på behovet av vidareutveckling av

den svenska traditionen kring samverkan mellan

näringsliv och offentlig sektor. Om kommunallagen

är ett hinder för detta bör den ses över så att

samarbeten mellan kommunala bolag och andra

företag kan underlättas. Svensk konkurrenskraft

kan öka genom att göra den kompetens som finns

i myndigheter och kommunala bolag tillgänglig

för den internationella marknaden.

Satsa på ”paketering” och marknadsföring av cleantech-tjänster

Vi har tidigare i denna rapport nämnt behovet av

att cleantech-tjänster behöver få en ”paketering”

som tydliggör för den internationella marknaden

hur svenska tjänster kan bidra till kostnadseffektiva

lösningar och förbättrad miljö. Regeringen

bör därför avsätta resurser till marknadsföring

av svenska varor och tjänster inom cleantech.

Det handlar i mångt och mycket om att paketera

svensk systemsyn. Kunskapsspridning är

en del i ett sådant paket där kunskap och ökad

insikt är ett första steg till ökad efterfrågan.

Svenska myndigheters samverkan med näringslivet

för tillsyn och uppföljning av miljöåtgärder är

ett styrkeområde att lyfta fram i sammanhanget.

Erfarenheter från satsningar som Hammarby

Sjöstad i Stockholm, Västra Hamnen i Malmö

och försöken med trängselavgifter i Stockholms

innerstad kan vara intressanta att paketera och

sälja.

En marknadssatsning från Sverige behöver

också förstärkas med kompetens i de länder där

efterfrågan finns. Därför bör regeringen även satsa

på kunskapsnoder med personer som kan hjälpa

till att marknadsföra och positionera svensk

miljöteknik och kompetens. Dessa personer skulle

lämpligen kunna sitta på svenska ambassader i

de länder som har stor efterfrågan på clean tech,

som till exempel Kina och USA.

41


Åtgärder för ökad efterfrågan

Det är uppenbart att satsningar på ny kunskap

och ny teknik inte är tillräckligt för att driva

marknaden. Det måste också finnas mottagarkapacitet,

det vill säga någon på marknaden som

faktiskt är beredd att betala för de nya och ibland

oprövade tekniska lösningarna. Därför ser vi behov

av att också stimulera efterfrågan för miljöanpassade

lösningar. Det intresse vi nu ser för

cleantech är delvis marknadsdrivet, genom bland

annat högre energipriser, men till stor del också

framdrivet av subventioner och krav på miljöanpassade

lösningar.

Sverige har sedan tidigare ett gott anseende

när det gäller insatser för en bättre miljö. Men

i Sverige har vi inte speciellt många exempel att

lyfta fram i fråga om utveckling av efterfrågesidan.

De insatser som har gjorts har i regel varit

allt för detaljstyrda och kortsiktiga. Idag är cleantech

mer utbudsdrivet än efterfrågedrivet. Initialt

är nya lösningar ofta kostsamma, men för

att cleantech ska kunna utvecklas måste nya idéer,

produkter och tjänster ändå kunna testas.

Med vetskapen om att det tar lång tid att utveckla

ny teknik behöver vi i Sverige bli bättre på

åtgärder för att stimulera efterfrågan. Här presenterar

vi förslag som vi ser ska driva denna utveckling.

Stärk svensk hemmamarknad genom miljardsatsning

En stark hemmamarknad handlar om att det

inom landet finns ett näringsliv som är en kunnig

och krävande beställare. I projektets förstudie

”Swedish Strengths in the Environmental Industry”

menar författarna att det saknas relaterade

och stödjande industrier till de primära miljöteknikföretagen

i Sverige. Detta är viktigt inte minst

för att underlätta export. Det krävs även ett utökat

samarbete mellan näringsliv och offentlig

verksamhet för att utveckla det stöd som en stark

hemmamarknad kräver.

En stark hemmamarknad är en förutsättning

för exportframgångar. Därför bör regering och

riksdag initiera en omfattande medveten satsning

för miljödriven teknikupphandling. Denna satsning

bör vara på åtminstone några miljarder. Genom

en sådan satsning kan staten fylla en viktig

funktion eftersom någon måste vara beredd att ta

den initiala risk som dessa satsningar kräver. Eftersom

marknaden fortfarande bedöms som osäker

saknas det andra finansiärer som vågar satsa

det kapital som kan stärka den svenska hemmamarknaden.

Regeringen bör ge ett antal myndigheter

i uppdrag att arbeta med teknikupphandling

inom energi- och miljöområdet.

Gör medvetna satsningar på teknikupphandling och upphandling

med miljökrav

Teknikupphandling och miljöanpassad upphandling

lyfts ofta fram som ett sätt där offentlig

sektor kan bidra till utveckling av teknik och

marknader. Teknikupphandling handlar om att

våga vara första kunden. Myndigheter som Energimyndigheten

och NUTEK och bland andra

Stockholm stad har med framgång ägnat sig åt

teknikupphandling.

Trots att myndigheter har möjligheter till miljöanpassad

upphandling genom till exempel upphandlingsverktyg

som EKU tillämpas detta inte i

någon större utsträckning. Både myndigheter och

kommuner saknar idag incitament för att aktivt

engagera sig. Regeringen kan och ska inte heller

tvinga kommunerna att genomföra miljöanpassade

upphandlingar. Däremot kan regeringen

42


genom att själv vara föregångare stimulera kommuner

och andra aktörer till att ställa högre miljökrav

i upphandlingarna. Regeringen bör sätta

upp ambitiösa mål för statens upphandling med

miljökrav. De mål som nu finns om att 35 procent

av myndigheternas bilpark ska vara miljöbilar är

exempel på ett krav som bör efterföljas av fler.

Teknikupphandling kan också handla om att

stödja nya anläggningar i demonstrationsfasen.

Detta kräver ofta finansiering i flera omgångar

och innebär en stor risk. Men inom många områden

tar företagen själva denna risk eftersom

marknadsbedömningar pekar på stor potential,

vilket ofta gäller till exempel för nya läkemedel

eller nya bilmodeller. Dessa utvecklingskostnader

uppgår ofta i flera miljarder och det är dessa

summor som behövs även för att utveckla ny energiteknik

i form av förgasning eller storskalig

vågkraft. Myndigheter kan alltså bidra till detta

genom långsiktig finansiering av demonstrationsanläggningar

för ny teknik.

Stimulera efterfrågan – bygg fler referensobjekt

Långsiktiga subventioner och incitament som stimulerar

ett miljömedvetet beteende är ytterligare

exempel på åtgärder som kan driva utvecklingen.

Detta hänger intimt samman med ovan nämnda

förslag för en stärkt hemmamarknad och behovet

av en affärsplan inom området.

Genom subventioner kan fler referensobjekt

motsvarande Hammarby Sjöstad i Stockholm och

Bo01 i Malmö skapas. Tidigare erfarenheter från

ovan nämnda projekt och från stödprogram som

LIP och KLIMP kan fungera som input till ett

nytt bidragssystem där kommuner och byggherrar

kan tävla om att bygga nya pilotprojekt. För

att sådana satsningar ska bli tillräckligt intressanta

behövs det satsningar i storleksordningen

400–500 miljoner kronor per år under minst fem

års tid. Det behövs tid för att inblandade aktörer

ska hinna anpassa sig och kunna utveckla nya

system inom teknik, system och samverkan som

kan ge internationell uppmärksamhet.

Låt aktiv omvärldsbevakning bidra till rationella beslut

I takt med att miljöarbetet blir allt mer globalt

blir det viktigare för Sverige att göra prioriteringar

för att möta efterfrågan på den internationella

marknaden. För att politiken ska kunna stödja

utvecklingen av svensk forskning och svenskt

näringsliv behövs god internationell omvärldsbevakning

med trend- och marknadsanalyser inom

cleantech-området. Detta skulle kunna leda till

effektiva och rationella beslut inom såväl den

politiska sfären som inom näringslivet. Utvecklingen

går snabbt och utan effektiv omvärldsbevakning

riskerar vi att förlora i konkurrenskraft.

Regeringen bör uppdra åt ambassaderna eller

någon annan myndighet att bedriva omvärldsbevakning

efter nya marknader för cleantech. I

samverkan med exempelvis näringslivsorganisationer

kan denna kunskap sedan spridas till

företagen och övriga aktörer i Sverige. En sådan

omvärldsbevakning behöver vara långsiktig och

också tilldelas resurser för att verkligen kunna

bidra till ökad kunskap om nya marknader och

möjligheter.

43


6. Bilaga

Deltagare i projektet

Styrgrupp

Björn Hägglund, ordförande

Peter Augustsson, PA Development (panelordförande)

Lena Johansson, gd, Kommerskollegium (panelordförande)

Magnus Grill, vd, Öresundskraft

Lars Gunnarsson, vd, SYVAB

Charlotta Källbäck, chef Kvalitetssystem, Volvo PV

Lars-Erik Liljelund, gd, Naturvårdsverket

Måns Lönnroth, vd, MISTRA

Finn Rausing, TetraLaval

Lotta Stalin, vd, Kuusakoski

Huvudprojektledare: Thomas Malmer, IVA

Panelen Miljödriven strukturomvandling

Peter Augustsson, panelordförande

Eva Färnstrand, vd, Södra Cell Mönsterås

Gunnel Wisén-Persson, chef Sustainability affairs, ABB

Roger Johansson, Vice President, GM Powertrain Europe

Fredrik Cappelen, vd, Nobia

Thomas Berglin, forskningsdirektör, Eka Chemicals

Jan Peter Bergkvist, miljödirektör, Hilton International

Anders Hedenstedt, vd, Göteborgs energi

Christer Öjdemark, vd, ENVAC

Lars Wärngård, avdelningschef, VINNOVA

Sverker Högberg, kanslichef, Naturvårdsverket

Per Grunewald, vd, Pegroco

Jonas Kleberg, vd, Rederi AB Sova

Rolf Egnell, lektor, LTU

Projektledare: Teresa Jonek, IVA

Panelen Miljöarbete i offentlig sektor

Lena Johansson, gd, Kommerskollegium

Per Thege, departementsråd, Miljödepartementet

Göran Uebel, enhetschef, NUTEK

Ethel Forsberg, gd, Kemikalieinspektionen

Ulf Svidén, Naturvårdsverket

Ewa Rabinowitch, SLI

Elisabet Söderström, Stockholms stad

Lena Gipperth, Göteborgs universitet

45


Per Inge Grennfelt, IVL

Per O Andersson, Ericsson AB

Inge Horkeby, AB Volvo

Mikael Edelstam, Miljöstrategi AB

Mats Nordenskjöld, IF AB

Åsa Bergström, miljöchef, Recip AB

Projektledare: Johan Schuber, IVA

Förstudier

Drivkrafter och spetskompetens inom miljöteknik i USA och Japan – Åsa Andersson och

Karin Widegren, ITPS.

Globala resursflöden – Sverker Molander, Are Wallin och Stefan Wirsenius, Chalmers.

Miljöarbetets arenor – Björn Ola Linnér och Mattias Hjärpe, Linköpings universitet.

Miljöteknik och riskkapital – varför tar utvecklingen inte fart – Thomas Malmer, IVA och

Per Grunewald, Pegroco.

Miljöutvecklingen under efterkrigstiden – Björn Ola Linnér och Mattias Hjärpe, Linköpings universitet.

Svenska styrkeområden inom miljöteknikområdet – Pär Blomqvist och Ellinor Brånsjö, KTH.

46


med stöd av

More magazines by this user
Similar magazines