Patterns on the European Drug Scene. An exploration of differences

nordicwelfare.org

Patterns on the European Drug Scene. An exploration of differences

sar i sina respektive artiklar

att Hollands narkotikapolitik

inte alls till alla delar är

så liberal som den tillåtande

hållningen ifråga om kannabisbruket

ger sken av.

Man har betydande resurser

i kampen mot den professionella

drogbrottsligheten, och

polisen har större befogenheter

än i de flesta övriga länder

i Europa.

Drogattityderna i Holland

håller på att skärpas, likaså

politiken. Tidigare betraktades

drogbruket som ett sätt

att bryta mot konventionerna,

och beroendet som en

sjukdom man kunde förhålla

sig till med medlidande, men

nu ökar fientligheten, och

missbrukarna betraktas närmast

som ett plågoris.

Den fullt synliga användningen

och försäljningen av

droger väcker motvilja bland

medborgarna. En del av

missbrukarna deltar i droghandeln

och annan kriminalitet,

och beter sig ansvarslöst,

t.ex. genom att lämna

efter sig använda sprutor i

parkerna. Det är ofta oroligt

kring coffee shop-lokalerna,

som säljer kannabis. Det är

allmänt känt att droghandeln

domineras av kriminella

ligor. Både grannstaterna och

andra stater i Europa anklagar

Holland för att landet

försvårar deras egna problem;

en oproportionerligt

stor del av droghandeln och

-smugglingen styrs t.ex. av

holländare.

Polisen i Holland får därför

utökade resurser, fängelserna

byggs ut och man har för

avsikt att införa tvångsvård

som ett alternativ inom strafflagstiftningen.

Man skärper

villkoren för kannabisförsäljningen

samtidigt som man

höjer straffen för odling och

försäljning. Det blir också

lättare att utvisa utländska

drogturister. Man betraktar

i allt större utsträckning

drogpolitiken som en administrativ

fråga. Det viktiga

är det lidande omgivningen

utsätts för, och inte brukarnas

välbefinnande. De lokala

beslutsfattarnas inflytande

ökar, vilket i sin tur kommer

att utöka de regionala skillnaderna

i drogpolitiken.

Virginia Berridge beskriver

i sin artikel den liknande utveckling

som skett i Storbritannien.

Där har läkarvetenskapen

av tradition haft en

stark ställning när det gällt

att definiera drogproblemet.

Den konservativa regeringen

godkände år 1995 ett drogprogram

där man elegant

förenar både kontroll- och

folkhälsoaspekten genom att

definiera drogerna som ett

hot mot samhällets trygghet.

Perspektivet är, liksom i Holland,

den stora allmänhetens.

I Tyskland testades drogförbudets

grundlagsenlighet

Hans-Jörg Albrecht beskriver

hur man på helt olika sätt

har verkställt drogpolitiken i

de olika delstaterna i den tyska

förbundsrepubliken. Det

intressantaste är kanske ändå

hans detaljerade beskrivning

av hur man på olika håll argumenterade

i samband med

att statsförfattningsdomstolen

tog ställning till frågan

om drogbruket skulle kriminaliseras.

Det här är den typ

av principiella diskussioner

som förs ute i Europa, men

som man alltför sällan hör av

i de nordiska länderna.

Tre olika domstolar hade

fört narkotikafrågan till statsförfattningsdomstolen,

eftersom

det enligt deras tolkning

var mot grundlagen att kriminalisera

eget bruk och de gärningar

som hör ihop med det.

Domstolarnas första motivering

var att en kriminalisering

skulle bryta mot principen

om likställdhet, eftersom alkoholen

och tobaken är tilllåtna,

trots att de är farligare

än kannabis.

För det andra ansåg man

att inskränkningar i den personliga

valfriheten är berättigade

enbart om de står i proportion

till det man eftersträvar

med restriktionerna. Enligt

domstolarnas tolkning

är narkotikalagstiftningens

syfte att skydda folkhälsan;

den enskilda användaren kan

emellertid inte påverka denna

med sitt drogbruk – på

sin höjd sin egen hälsa. Man

hänvisade då till forskningsresultat,

enligt vilka kannabis

medför endast obetydliga

hälsorisker.

318

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 16, 1999 ( 1 )

More magazines by this user
Similar magazines