Välfärdsbilder del 2 - Kungliga biblioteket

jande sidor försöker jag belysa några aspekter av dessa omtagningens
variationer.
Omtagning 1: Loop (Andreas Hagström, Fallstudie)
För några år sedan hade en konstnärskollega från Tyskland och jag
själv fått i uppdrag att framställa ett videokonstverk åt en svensk
konsthall. Vår idé var att sätta samman en videoloop av fallscener
ur populära spelfilmer, sekvenser där människor faller från en klippa,
ett hustak eller ett flygplan mot en säker död. Av dessa stereotypa
scener ville vi klippa ihop ett evighetsfall utan slut. Halvvägs
i arbetet fick dock min kollega förhinder och eftersom jag inte ville
färdigställa verket själv valde jag att visa ett annat videoverk på utställningen,
med resultatet att vårt ”fallandeverk” ännu ligger ofullbordat.
På vernissagekvällen berättade emellertid konsthallschefen
något som fick mig att dra en lättnandens suck över min väns förhinder.
Ett år tidigare hade man nämligen visat ett verk av konstnären
Andreas Hagström, som bestod av – jag trodde knappt mina
öron! – en videoloop av filmklipp med människor som faller från
höga höjder. Sammanträffandet var så märkligt att jag kontaktade
Hagström som skickade mig en kopia av sitt verk. På TV-skärmen
hemma såg jag sedan inte bara min egen idé gestaltad av en annan
konstnär, utan i vissa fall till och med samma scener – ur filmer som
Die Hard (John McTiernan, 1998) och Cliffhanger (Renny Harlin,
1993) – som min kollega och jag hade valt till vårt verk.
I Hagströms Fallstudie faller människor utan att någonsin slå i
marken. Loopen varar bara någon minut, men upprepas om och
om igen så att fallen avlöser varandra utan avbrott. Att falla är i sig
självt något dramatiskt, förknippat med arkaisk skräck. Övergiven
åt tyngdkraften accelererar kroppen bortom kontroll mot det oundvikliga
nedslaget. I förstone förmedlar Fallstudie en kittlande aning
av denna skräck. Dock hör det till monotonins karaktäristik som
estetiskt uttryck (en viktig fåra i modernismen), att när sensoriska
stimuli förblir oförändrade dras betraktarens uppmärksamhet till
förändringarna i hans eget medvetande. Ganska snart antar kropparna
en svävande karaktär, som om de var fria från gravitationens
inverkan. Till detta intryck bidrar ljudspåret i Fallstudie: ett oavbru-
Ur Andreas Hagström, Fallstudie
(video, 2000).
249