Nr 5 2011

no 5 | 2011 

Så ska landstinget motverka medicinmissbruk 

tema: när läkemedel dödar – sidorna 3–5 

En hundfika på Grans naturbruksskola sidan 7 

Nygammal metod minskar förlossningsskador sidan 10 

Sunderbyn – 

en bra början 

Foto: maria åsÉn 

AT-läkarna ger sjukhuset toppbetyg 

sidan 9

ör några veckor 

sedan var jag och såg 

Norrbottensteaterns uppsättning 

av Norénpjäsen Natten 

är dagens mor. I föreställningen håller den 

alkoholiserade mamman de andra i familjen 

i ett järngrepp med sina lögner, sina utbrott 

och sin självömkan, oavsett om de försöker 

ta sig därifrån eller redan resignerat. Dramat 

gjorde ett starkt intryck. Jag kan enkelt 

plocka fram minnesbilder som visar döttrarnas 

förtvivlan, makens maktlöshet och mammans 

manipulativa manér. 

Temat i 

detta nummer 

handlar 

också om 

missbruk, 

sett ur en annan 

vinkel. 

2 

Vilken sorts 

läkare vill du 

själv möta? 

Det finns stora mängder narkotikaklassade 

läkemedel i omlopp i samhället. Vissa går att 

köpa på internet, andra smugglas in eller 

stjäls. Men det förekommer också att missbrukare 

får narkotikaklassade mediciner utskrivna 

på recept direkt av sin doktor. 

I tre artiklar ger läkarna Meta, Mats 

och Moa sin syn på saken. Ett är de överens 

om – det här är inget enkelt problem att 

komma tillrätta med. Det syns nämligen 

långt ifrån alltid att en människa har ett 

missbruk eller ett beroende. Och, som Moa 

Bjerner uttrycker det, att läkaren väljer att tro 

på sina patienter är egentligen ett sympatiskt 

drag. För vem vill du själv möta när du går 

till vårdcentralen. En empatisk doktor som 

tror på det du säger eller en cynisk som 

misstror dig? 

Inom kort ska sjuksköterskor och läkare 

vid länets vårdcentraler få utbildning i hur de 

ska hantera problematiken runt narkotikaklassade 

läkemedel. Det är ett angel äget 

steg, både för vårdpersonalen, missbrukarna 

och de anhöriga. 

Det är också i linje med innehållet i en 

ny rapport från folkhälsoinstitutet. Enligt 

denna är fortsatta begränsningar av tillgängligheten 

en av de viktigaste faktorerna för att 

minska narkotikamissbruket. 

I rapporten beskrivs även utvecklingen 

under den senaste femårsperioden: 

E Fler vårdas med narkotikarelaterade 

diagnoser. 

E Narkotikabruk är vanligare bland män 

än kvinnor samt i yngre åldersgrupper. 

E Användningen av narkotikaklassade 

eller beroendeskapande läkemedel är 

däremot vanligare bland kvinnor. Åtta 

procent av kvinnorna och fyra procent 

av männen har använt den typen av 

läkemedel någon gång i livet. 

Alla vet att det inte bara är på Scen 2 

på Norrbottensteatern som människor 

lider och familjer faller sönder på grund av 

ett obarmhärtigt beroende. Frågan är vad 

landstinget kan göra för att så få som möjligt 

ska råka illa ut, nu och i framtiden? 

Hösten är här och de ljusa timmarna 

blir obevekligt allt färre. Men årstiden är inte 

det enda som ter sig mörkt just nu. Vi är 

många som minns Elisabeth 

Holmgren med 

saknad. Läs mer här 

bredvid och ta hand 

om er. 

ULRIKA ENGLUND, redaktör 

Redaktör: 

Ulrika Englund 

0920 – 28 43 64 

070 – 32 55 750 

Ansvarig 

utgivare: 

Anna Källström 

Grafisk form: 

Tor-Arne Moe, 

Moe Media AB 

Besöksadress: 

Norrbottens 

läns landstings 

kansli, Robertsviksgatan 

7, Luleå 

Postadress: 

Landstingstidningen, 

NLL 

971 89 Luleå 

E-post: 

ulrika.englund 

@nll.se 

Upplaga: 

12 500 ex. 

Teknisk 

produktion: 

Daily Print, Umeå 

Detta nummer 

är presslagt 

27 oktober 2011 

Årgång 39 

Innehållet 

i Landstingstidningen 

får 

gärna citeras om 

källan anges. 

Nästa nummer 

utkommer 

3 dec 2011 

Landstingstidningen 

på webben: 

www.nll.se/landstingstidningen 

Norrbottens läns 

landsting, NLL, 

har till huvuduppgift 

att erbjuda 

länets omkring 

249 000 invånare 

hälso- och sjukvård 

samt tandvård, 

och arbetar 

dessutom med 

regional utveckling 

inom kultur, 

utbildning, 

näringspolitik och 

kommunikationer. 

NLL bedriver verksamhet 

vid fem 

sjukhus, 33 vårdcentraler, 

26 tandvårdskliniker 

och 

4 tandvårdsannex. 

Landstinget är en 

av länets största 

arbetsgivare med 

drygt 7 100 anställda. 

Bland 

dessa finns cirka 

710 läkare och 

2 600 sjuksköterskor. 

565 personer 

arbetar med tandvård, 

130 med 

undervisning, 330 

med driftservice 

och 940 med 

administration. 

1177 – numret 

för råd om vård 

Rådgivning via 1177 har varit igång sedan i våras i Norrbotten, men först nu lanseras telefonnumret till allmänheten. ”Ingen 

vet hur hårt trycket blir. Vi tar det som det kommer”, säger sjuksköterskan Laila Törmä, till vänster. Kollegorna Miranda Öhman 

och Ulla Nordmark, till höger, har samma inställning. 

I slutet av oktober inleds lanseringen 

av 1177 i Norrbotten. Telefonnumret 

ska användas för 

att få råd om vård, oavsett tid 

på dygnet. 

Sjuksköterskorna på jourcentralen 

i Luleå är beredda på ett 

ökat antal samtal. 

Klockan har just passerat fyra på 

eftermiddagen och Miranda Öhman, 

Ulla Nordmark och Laila Törmä har 

tagit plats vid var sin dator. Lugnt och 

metodiskt svarar de på samtalen som 

kommer in. 

Redan i våras bildades den nya organisation 

som ska ta emot 1177-samtalen. 

I Norrbotten är utformningen 

annorlunda än i andra landsting. Här 

kopplas de som ringer 1177 på dagtid 

under vardagar till den vårdcentral de 

tillhör, om de knappat in sitt personnummer. 

Övrig tid går samtalen till 

jourcentralen i Luleå, som under helger 

och röda dagar även bemannas 

med sjuksköterskor i Piteå och Jokkmokk. 

I resten av landet är 1177 en 

separat rådgivningsverksamhet, igång 

24 timmar om dygnet. 

Totalt är 21 distriktssköterskor/sjuksköterskor 

kopplade till jourcentralen i 

Luleå, sex nattrådgivningssköterskor 

och tre nattdistriktssjuksköterskor 

inräknade. 

De som arbetar med telefonrådgivning 

på kvällstid går regelbundet in 

och arbetar dagtid, jämnt fördelade på 

Luleås nio vårdcentraler 

– Det finns för- och nackdelar med 

upplägget. Det är positivt att få möta 

patienterna också. Samtidigt blir det 

hög kvalitet på telefonrådgivningen om 

man enbart ägnar sig åt det, summerar 

Ulla Nordmark. 

Till sin hjälp har hon och hennes 

kollegor ett kvalitetssäkrat rådgivningsstöd 

som används av samtliga de cirka 

500 sjuksköterskor som utbildats för 

att svara på 1177-samtal i Sverige. Det 

Vila i frid, Elisabeth 

Elisabeth Holmgren, vår landstingsdirektör 

sedan 2003, avled på torsdagsmorgonen 

den 13 oktober efter en kort tids sjukdom. 

Några timmar senare vajade flaggan 

på halv stång i höstvinden utanför landstingshuset, 

landstingsfullmäktige inleddes 

med en tyst minut och på minnesbordet 

i foajén hade två ljus tänts. 

I kondoleansboken nedtecknades 

många sista hälsningar, ord som andades 

både saknad och tacksamhet: ”Du har 

varit en fantastisk förebild, ledare och vän 

med aldrig sinande engagemang, närvaro, 

värme och omtanke”. ”Allt vi gör från nu 

och framåt är i din anda”. ”Systematiskt 

förbättringsarbete – du gav orden innehåll.” 

”Tack för att det alltid kändes som 

om du hade tid”. ”Är djupt imponerad av 

dig som ledare och människa!”. 

Själv kommer jag aldrig att glömma 

hängivenheten, hur mejlsvar kunde skickas 

sent en fredags- eller lördagskväll, vid 

en tidpunkt då de flesta andra har stängt 

sin dator och inte ägnar sitt jobb en tanke. 

Elisabeth Holmgren brann för sitt arbete 

som landstingsdirektör. Nu har hennes 

låga slocknat. ULRIKA ENGLUND 

innebär att en person i Kiruna som 

ringer 1177 ska få samma råd som den 

som är bosatt i Malmö. 

Sjuksköterskorna upprättar även 

rådgivningsjournaler. 

– Vi är skyldiga att dokumentera 

och journalföra det som sägs, säger 

Miranda Öhman. 

Laila Törmä berättar att jobbet till en 

del går ut på att lugna människor, däribland 

oroliga småbarnsföräldrar. En 

annan uppgift är att försöka lotsa människor 

till rätt vårdnivå. Sjuksköterskorna 

tar bland annat emot de samtal 

som tidigare gick till akutmottagningarna. 

– Alla som vill får åka till akuten, 

men den är till för de svårast sjuka. Vi 

kan råda människor att vänta och i stället 

gå till vårdcentralen nästa dag. Vi 

ger också tips om egenvård, exempelvis 

vad man kan göra om man har ont i 

halsen, säger Ulla Nordmark. 

ULRIKA ENGLUND 

nr 5 · oktober 2011

När läkemedel dödar 

Flera dödsfall bland unga 

blandmissbrukare de senaste 

åren har gett landstinget 

anledning att skärpa sina rutiner 

när det gäller läkemedelsförskrivningar. 

Att försöka lära sig se 

tecken på missbruk, att ställa 

krav på att få ta del av patientens 

fullständiga läkemedelslista 

och att undvika rutinmässiga 

förskrivningar av stora 

förpackningar smärtstillande 

mediciner är en bra början. 

Läkemedel kan orsaka stor skada om de används på fel sätt eller hamnar i orätta händer. 

Foto: ANDERS ALM 

Nya rutiner ska minska 

missbruket av läkemedel 

I våras dog en av hennes patienter 

till följd av läkemedelsmissbruk. 

Nu vill Meta Wiborgh, distriktsläkare 

vid Bergnäsets vårdcentral 

i Luleå, se krafttag från landstingets 

sida för att komma tillrätta 

med överförskrivningarna. 

Meta Wiborgh kände till att hennes patient 

var missbrukare och hade inlett en 

nedtrappning av medicineringen. När hon 

fick reda på att han hade avlidit av sina 

läkemedel kände hon det som ett stort 

misslyckande av samhället och vården. 

– Jag var förtvivlad. Att vi inte kan stötta 

människor så att de kommer ur sitt 

missbruk, utan att de ska hamna i situationer 

som leder till att de till slut dör av 

läkemedel – det är skrämmande. 

För att inte tragedin skulle upprepas 

fick hon rådet av apoteket att hon, i de fall 

hon var misstänksam, tillsammans med 

patienten kunde komma och begära ut 

hela medicinlistan. Eftersom apoteket ligger 

i samma byggnad som vårdcentralen 

var det inget stort eller tidskrävande företag. 

nr 5 · oktober 2011 

”Att vi inte kan stötta människor så att de kommer ur sitt 

missbruk, utan att de ska hamna i situationer som leder 

till att de till slut dör av läkemedel – det är skrämmande.” 

Det dröjde inte länge så aktualiserades 

frågan på nytt. Hon fick besök av en person 

som hon visste rörde sig i samma 

missbrukarkretsar som den avlidne 

patienten. Meta Wiborgh föreslog att de 

tillsammans skulle gå till apoteket och 

titta på hans samtliga recept. Patienten 

gick med på det och upptäckten hon gjorde 

var omskakande. 

– Det visade sig att han hade mediciner 

förskrivna från flera olika läkare inom 

landstinget och dessutom från flera privata 

vårdgivare i Norrbotten. Det rörde sig 

om stora mängder med flera uttag på 

varje recept. 

Samtidigt inser hon att det inte är ett 

helt okomplicerat förfarande. Ytterligare 

en gång har hon gått med en patient till 

apoteket, men vid det tillfället hittade hon 

ingenting konstigt på medicinlistan. 

– Det är klart att det är en jobbig situation. 

Risken är ju att patienten går till 

någon annan doktor nästa gång. 

Det hon nu efterlyser inom landstinget 

är kollegiala träffar där man tar upp frågan 

om överförskrivningar och skapar 

fungerande rutiner tillsammans. 

– Vi måste göra någonting åt problemet 

och vi har alla ett gemensamt ansvar. 

I maj skrev Meta Wiborgh till Socialstyrelsen 

för att be om en generell 

granskning av den totala förskrivningen 

av narkotikaklassade läkemedel i Norrbotten. 

Svaret hon fick var att hennes anmälan 

inte skulle ge upphov till någon tillsyn 

eftersom det inte handlade om något 

enskilt fall. 

– Jag har inte lust att ange någon 

enskild kollega, men jag funderar på att 

anmäla mig själv om det kan leda någonstans. 

ULRIKA VALLGÅRDA 

Meta Wiborgh, 

verksamhetschef 

vid Bergnäsets 

vårdcentral, vill 

att landstingspersonal 

i länet ska 

hjälpas åt att skapa 

gemensamma rutiner 

när det gäller 

förskrivningar av 

narkotikaklassade 

läkemedel. 


3

När läkemedel dödar 

Läkare ska självklart inte vara 

med och underlätta ett missbruk, 

tvärtom. Men hur känner man 

igen en missbrukare? 

– Det står inte skrivet i pannan. 

Ibland blir vi lurade därför att 

vi väljer att tro på patienten, säger 

Moa Bjerner, ST-läkare i Kalix 

med specialintresse för missbruksfrågor. 

Både i sitt arbete på Kalix vårdcentral 

och när hon går jourer på akuten träffar 

Moa Bjerner ofta patienter med missbruk 

eller beroende. Frågan om förskrivningar 

av narkotikaklassade läkemedel ser hon 

som komplex, men viktig att jobba med. 

Först och främst vill hon ifrågasätta 

sanningshalten i rubriker som brukar 

dyka upp då och då med budskapet 

”Läkaren gjorde mig till knarkare”. 

– Det är klart att läkaren har ansvar för 

sina förskrivningar, men att lägga hela 

ansvaret på läkaren är fel. Det är inte en 

enda faktor utan många olika som gör en 

människa till missbrukare. 

Moa Bjerners övertygelse och den 

känsla hon får när hon träffar kollegor 

runt om i länet är att läkarna är en seriös 

yrkeskår som vill sina patienters bästa. 

– Sedan finns det förstås enstaka rötägg 

precis som inom alla yrkesgrupper, 

men jag tror inte att det är något stort 

problem. 

Att läkarna väljer att tro på sina patienter 

tycker hon egentligen är ett sympatiskt 

drag. 

– Det är bara att gå till sig själv. Vem 

vill du möta när du går till vårdcentralen? 

En empatisk läkare som tror på dig eller 

en cyniker som misstror dig? 

Att upptäcka vilka patienter som missbrukar 

eller befinner sig i riskzonen är en 

inte helt enkel utmaning. 

– Vi ser bara en glimt av en patients 

liv. Människor väljer vilken del de vill visa 

av sig själva, de kommer inte in och säger 

”Hej, jag är missbrukare!” 

Anhöriga känner oftast till missbruket 

långt innan det kommer till vårdens kännedom. 

Men en läkare har ingen rätt att ringa 

och intervjua patientens närmaste för att 

Polisen: ”Var försiktiga med vad ni skriver ut” 

Polisen i Norrbotten är bekymrad 

efter de senaste årens många 

dödsfall bland unga missbrukare. 

– Jag vill uppmana läkarna att 

vara försiktiga med vad de skriver 

ut. I princip alla missbrukare 

vi känner till får narkotikaklassade 

läkemedel på recept, säger 

Aron Backman, chef vid narkotikaenheten 

i länet. 

Polisen har under det senaste året börjat 

granska de dödsfall där människor med 

blandmissbruk avlidit av överdoser och 

där man hittat narkotikaklassade läkemedel 

i blodet. 

– Vi har tittat särskilt på åtta fall de 

senaste två åren där unga människor har 

dött av läkemedel som går att få tag i 

legalt, säger Aron Backman. 

Det är framförallt morfinbaserade 

läkemedel och bensodiazepiner det handlar 

om. 

– De fungerar som nedåttjack för en 

missbrukare ungefär på samma sätt som 

heroin. 

Missbrukare kan komma över de narkotikaklassade 

läkemedlen på flera sätt – 

fakta 

4 

Läkaren: ”Vi ser bara en 

glimt av en patients liv” 

Det kan finnas 

flera skäl till att 

det tar lång tid 

innan ett missbruk 

upptäcks, tror Moa 

Bjerner, ST-läkare 

i Kalix. 


Dödsfall orsakade av narkotikaklassade läkemedel 

E Under första halvåret 2011 inträffade 

fem narkotikarelaterade dödsfall i Luleå- 

Bodenområdet, där narkotikaklassade 

läkemedel var döds orsaken. De avlidna 

var födda mellan 1989 och 1990. 

E Under hela 2010 konstaterades i 

Luleå-/Bodenområdet elva överdoser av 

köpa illegalt på internet, smuggla, stjäla 

från Apotek eller bostäder, kanske av 

äldre släktingar. 

Men polisen vet också att en del av de 

narkotikaklassade preparaten som används 

bland missbrukare har förskrivits 

helt legalt av läkare. 

– En del förbrukar man själv, en del 

säljs vidare till andra. Det är en väldigt 

bra marknad för det. Var därför noga med 

att inte skriva ut så stora recept. 

Att man kan gå runt till olika läkare och 

få narkotikaklassade mediciner utskrivna 

är ett system han tycker är förkastligt. 

– Någonstans går det inte ihop. Det är 

ett problem som helt enkelt måste lösas. 

Aron Backman är väl medveten om att 

många behöver narkotikaklassade läkemedel 

för att de är sjuka, men understryker 

hur viktigt det är att medicinerna blir 

utskrivna till rätt patienter. 

– Vet man att det gäller en missbrukare 

ska man naturligtvis vara extra försiktig. 

Visserligen hör det inte till ovanligheterna 

att en drogmissbrukare får ont i 

kroppen. Men han önskar ändå att läkarna 

skulle vara mer restriktiva med till 

narkotikaklassade läkemedel. De avlidna 

var födda mellan 1955-1986. 

E De aktuella läkemedlen är Tramadol, 

Oxikodon, morfinpreparat samt en kombination 

av Lopramid och Zopiklon. 

 

Källa: Narkotikapolisen, Luleå 

fråga vad de vet om den aktuella personen. 

Inte heller ser en läkare alla mediciner 

en patient använder. 

– Jag kan se vad vi inom landstinget 

har förskrivet, men inte vad de beställer 

på internet, vad de åker till Finland och 

köper eller vad de tar ur mammas medicinskåp. 

exempel smärtlindrande mediciner vid 

misstanke om drogmissbruk. 

– Ställs frågorna? Görs det några kontroller, 

till exempel urinprov när man tror 

att patienten använder droger? 

En bra fråga kan vara ”Varför vill du just 

ha den här medicinen?”, särskilt om det 

gäller Oxycontin, Tramadol eller liknande 

preparat. 

– Det är ofta den typen av medicin som 

leder till överdoser hos unga missbrukare. 

Som polis har han lärt sig att känna 

igen en person som använder droger och 

det tror han är möjligt också för läkarna 

att lära sig. 

– Det finns många signaler att gå på. 

Det kan märkas på kroppsspråket och 

reaktionerna. Personen kan vara stirrig, 

orolig, stressad och ha en flackande blick. 

Det kan också märkas på att personen är 

varm eller kall, har extra låg eller extra 

hög puls. 

Att prata med patienterna under en längre 

stund, att se dem i en situation där de 

står upp i stället för att sitta ner är också 

att rekommendera. 

– Det är lättare för en missbrukare att 

verka fokuserad och koncentrerad i sittande 

läge. 

Aron Backman vet att pressen att skriva 

ut kan vara stor och att det till och med 

förekommer hot mot läkare. 

– Ett hot är en polisiär fråga och förekommer 

det vill jag att den berörda läkaren 

tar kontakt med oss. De måste kunna 

känna sig trygga på sin arbetsplats. 


Många missbrukare har satt i system att 

ringa runt till flera olika läkare tills de får 

napp. Just den läkare som skriver ut kanske 

har en ovanligt stressig dag och hinner 

inte göra någon grundlig utredning. 

– Det kan finnas flera skäl till att det 

tar lång tid innan ett missbruk upptäcks. 

Att skapa rutiner för det borde därför 

vara en prioriterad fråga för landstinget, 

anser hon. 

Det viktigaste för att komma ett missbruk 

på spåret är enligt Moa Bjerner att 

ställa frågor till patienterna. Alkohol, droger, 

rökning, motion och livsstil kan vara 

relevant att fråga om vid en rad olika 

symptom, men det görs inte alltid och då 

får man heller inte veta något om ett 

eventuellt missbruk. Där, tycker hon, är 

barnmorskorna mycket duktigare än 

läkarna, tycker hon. 

Det finns också särskilda omständigheter 

när varningsklockorna alltid borde 

ringa. 

– Det handlar om när recepten måste 

förnyas efter två månader, trots att medicinen 

borde ha räckt i tre. När patienten 

har svårt att passa tiden. Eller när patienten 

vet exakt vilken medicin han eller hon 

vill ha. 

Hon ger ett exempel: 

– Om någon kommer in på akuten för 

smärta och säger: ”Det är bara Ketogan 

som fungerar på mig” – då ska man reagera. 

Så uttrycker sig inte en normal 

patient. 

Förutsättningen för att upptäcka missbruk 

är också avhängigt av om patienten 

har förtroende för läkaren. För att det förtroendet 

ska uppstå är kontinuitet i läkarkontakten 

och gott om tid vid besöken a 

och o. Att erkänna ett missbruk är en process 

som kan ta tid och måste få ta tid. 

För läkaren gäller det att vara lyssnande 

och inkännande, men samtidigt tydlig 

utan att vara fördömande. 

– De flesta som missbrukar skäms tillräckligt 

mycket ändå och har folk i sin 

närhet som skuldbelägger, utan att vi 

läkare ska spä på deras skamkänslor. 

Att hjälpa en människa att bli kvitt sitt 

missbruk ser hon som en av de svåraste 

arbetsuppgifterna i sitt jobb, men också 

en av de mest stimulerande. Där kommer 

också en annan aspekt in, nämligen hur 

samarbetet med kommunens missbruksvård 

fungerar. 

– Här finns mycket att arbeta med, 

bland annat så att kontakten mellan kommun 

och landsting fungerar vattentätt 

och att ingen patient faller mellan stolarna. 


Aron Backman, chef vid polisens narkotikaenhet i länet, har 

granskat åtta fall där unga människor har dött till följd av överdoser 

av narkotikaklassade läkemedel. Han uppmanar läkarna 

till större försiktighet när de skriver ut recept. Foto: ANDERS ALM 


Mats Weström, chefsläkare i landstinget i Norrbotten, ser allvarligt på problematiken runt förskrivningar till missbrukare. Därför har han tagit initiativ 

till en utbildning för vårdcentralspersonalen i länet. 


Chefsläkaren: ”Vi ska inte vara 

med och skapa drogberoende” 

Inom kort ska läkare och sköterskor 

vid länets alla vårdcentraler 

få utbildning i hur man undviker 

att läkemedel används på fel sätt 

eller hamnar i orätta händer. 

– Vårt uppdrag i sjukvården 

är att hjälpa till att minska drogberoendet. 

Vi ska inte vara med 

och skapa ett beroende, säger 

Mats Weström, chefsläkare i primärvården. 

Vid nyåret 2009/2010 vårdades två 

missbrukare på intensiven i Sunderbyn 

efter att ha använt läkemedel som de 

fått utskrivna vid en vårdcentral i Luleå. 

Mats Weström gjorde en Lex Mariaanmälan 

till Socialstyrelsen och begärde 

också en granskning av den enskilde 

läkaren som stod för förskrivningarna. 

Primärvårds läkaren slutade på sin 

tjänst i februari 2010 och har sedan 

dess inte arbetat i Norrbotten. 

Men problemet är större än så. 

Under vårvintern 2011 avled flera unga 

missbrukare av överdoser i Luleå och 

Boden. Förutom de illegala droger de 

hade använt fann polisen att de haft tillgång 

till läkemedel förskrivna av läkare 

i Norrbotten. 

Attraktiva läkemedel för missbrukare 

är framför allt morfin och morfinliknande 

mediciner samt bensodiazepiner 

som till exempel sobril, stesolid och 

valium. 

– Samtidigt får vi inte glömma att 

för kroniska smärtpatienter kan morfin 

vara ett utmärkt läkemedel som kan 

användas år ut och år in utan toleransutveckling. 

Den palliativa vården skulle 

inte kunna bedrivas på ett humant sätt 

utan morfin, poängterar Mats Weström. 

Med anledning av de tillbud som 

inträffat anordnade primärvården och 

psykiatrin ett gemensamt möte i början 

av sommaren. Syftet var att diskutera 

hur sjukvården ska förhålla sig till missbrukare 

och hur man ska komma tillrätta 

med att läkemedel som skrivs ut 

hamnar i orätta händer eller används på 

felaktigt sätt. 


råd från 

MATs Weström 

Om du misstänker 

att din patient 

missbrukar… 

Skaffa dig insyn 

i patien- 

1 

ternas totala förskrivning. 

Gör en överenskommelse 

2 

om att patienten 

ska ta med sig en 

färsk medicinlista 

från Apoteket alternativt 

skriva ut 

en via Mina vårdkontakter. 

Upprätta ett 

3 avtal med patienten 

om att du 

är den enda förskrivaren 

av läkemedel. 

Undvik ru- 

4 

tinmässig 

förskrivning av 

smärtstillande 

medel, till exempel 

efter en operation. 

5 

Skriv ut små 

förpackningar 

med ett uttag. 

Mats Weström har också gjort personliga 

besök vid två av de vårdcentraler 

som varit föremål för Socialstyrelsens 

eller polisens utredningar. 

Nästa steg blir att under hösten utbilda 

läkare och sköterskor vid länets vårdcentraler 

i hur de ska hantera problematiken 

runt narkotikaklassade läkemedel. 

Utbildningen ska dels ge dem ökade 

farmakologiska kunskaper om nyttan 

och risken med läkemedlen, om lämpliga 

och olämpliga kombinationer och 

om hur man kan lägga upp ett avgiftningsschema. 

Dels ska de få lära sig 

hur de kan skaffa sig kontroll över situationen 

i bemötandet av patienter 

som vill utnyttja förskrivningarna till 

annat än vad de är avsedda för. 

– Tunga missbrukare kommer ofta 

till vårdcentralen. Många av dem vill 

gärna framstå som kroniska smärtpatienter 

för att de ska få mediciner 

utskrivna. 

”Bland dessa patienter 

finns människor som du 

inte alls hade väntat dig. 

Dem måste vi också 

uppmärksamma.” 

Bland tablettmissbrukarna finns 

också patienter som blivit beroende av 

sömnmedel eller som behandlats för 

smärttillstånd, men som med tiden blivit 

beroende av till exempel det smärtstillande 

läkemedlet Tramadol. 

– Bland dessa patienter finns människor 

som du inte alls hade väntat dig 

och dem måste vi också uppmärksamma. 

Oavsett vem det gäller är det viktigt 

att patienten erbjuds hjälp med nedtrappning. 

Men även om den berörda 

personen säger sig gå med på det återstår 

ett stort problem. 

– Vi kan bara se de utskrivna läkemedlen 

som finns registrerade i landstingets 

eget system – Vas. Inte det som 

till exempel en företagsläkare har skrivit 

ut. 

Därför är det angeläget att försöka 

skaffa sig insyn i patienternas totala förskrivning. 

– Gör en överenskommelse om att 

patienten ska ta med sig en färsk medicinlista 

från Apoteket och upprätta ett 

avtal om att du är den enda förskrivaren 

av läkemedel. 

Många läkare har råkat ut för att missbrukare 

som kommer till vårdcentralen 

och vill ha ut sin medicin är hotfulla. 

– Det är oftast inte allvarligt menade 

hot, men kan ändå vara ett obehagligt 

inslag i arbetet. 

Under utbildningen ska han därför 

bjuda in landstingets case managers. 

De är anställda för att jobba med människor 

med samsjuklighet, det vill säga 

såväl missbruk som psykiatrisk sjukdom, 

och är specialiserade på hur man 

ska bemöta hot och våld. 

– Jag tror vi kan lära oss mycket av 

dem. 

Förhoppningen är att utbildningen 

ska kunna erbjudas samtliga Norrbottens 

vårdcentraler, även de privata, före 

årsskiftet. 

Mats Weström kan inte över tid se 

några särskilda kategorier bland dem 

som misstänks ha överförskrivit narkotikaklassade 

läkemedel. 

– Det är både privatläkare, primärvårdsläkare 

och sjukhusläkare. Tidigare 

har det varit problem med någon enstaka 

pensionerad läkare, men inte idag. 

Hur omfattande förskrivningsproblemet 

egentligen är vet han inte. 

– Men det är viktigt att vi skapar rutiner 

och verktyg för att motverka överförskrivningar. 

En annan åtgärd han planerar är att 

lägga in regelbundna granskningar av 

den totala förskrivningen av narkotikaklassade 

läkemedel som rutin på varje 

vårdcentral. 

 


Ett urval av anmälningar 

till Socialstyrelsen 2010/2011 

E 5 mars 2010 anmälde Mats Weström, 

chefsläkare i Norrbottens läns landsting, en 

enskild läkare vid en av landstingets vårdcentraler 

i Luleå. 

Läkaren har förskrivit höga doser olämpliga 

mediciner till två patienter med kända 

missbruksproblem. Journalanteckningar 

kopplade till förskrivningarna saknades helt 

eller var ofullständiga. Båda patienterna 

krävde intensivvårdsbehandling efter drogförgiftning. 

Det visade sig också att läkaren 

hade kvar sin behörighet till journalsystemet 

vid sin tidigare arbetsplats på sjukhuset, troligen 

för att undvika upptäckt av hur mycket 

han skrev ut. 

Mats Weström gjorde också en Lex-Mariaanmälan 

den 28 februari av själva händelsen. 

Socialstyrelsen beslutade att vårdgivaren ska: 

O Redovisa rutiner för nedsläckning av behörighet 

i datajournalsystemet. 

O Säkerställa att dokumentationen av patientuppgifter 

sker enligt lagstadgade krav. 

O Fastställa metoder för hur handläggning av 

missbruks- och beroendeproblem tillämpas, 

kontinuerligt följs upp och vid behov revideras. 

O Se till att det finns rutiner för att identifiera, 

analysera, bedöma och åtgärda riskerna 

i verksamheten när det gäller förskrivning 

av beroendeframkallande medel. 

Lex-Mariaärendet avslutades i juni i år efter 

att Socialstyrelsen bedömt att relevanta 

åtgärder vidtagits. Utredningen om den enskilde 

läkarens yrkesutövning pågår fortfarande. 

Läkaren har slutat arbeta i länet. 

E 29 september 2010 gjorde en enhetschef 

vid socialtjänsten i Piteå samt den medicinskt 

ansvariga läkaren vid alkoholrådgivningen 

i Piteå en anmälan om misstänkt vidlyftig 

förskrivning av bensodiazepinpreparat 

av en pensionerad läkare. 

Socialstyrelsen är kritisk till hans verksamhet 

och framförallt hans journalföring, som 

visar stora brister, men eftersom han inte 

längre skriver ut några narkotikaklassade 

preparat vidtas inga ytterligare åtgärder. 

E 13 maj 2011 begärde Meta Wiborgh, verksamhetschef 

vid Bergnäsets vårdcentral, en 

allmän tillsyn av den totala förskrivningen av 

beroendeframkallande läkemedel i Norrbotten. 

Eftersom klagomålet inte avsåg någon 

särskild händelse anser Socialstyrelsen att 

det saknas skäl att påbörja en formell utredning. 

E 30 maj 2011 anmälde socialförvaltningens 

ungdomsenhet i Boden att en läkare vid en 

vårdcentral i Boden har skrivit ut narkotikaklassade 

och beroendeframkallande läkemedel 

till en person med drogproblem. Vid ett 

tillfälle har personen intagit så stora mängder 

läkemedel att han befunnit sig i ett livshotande 

tillstånd och fått intensivvård, uppger 

anmälaren. Ärendet är fortfarande under 

utredning. 

E 7 juni 2011 anmälde polisen i Norrbotten 

en vårdcentral i Boden samt en privat vårdgivare 

i Luleå. Bakgrunden är att flera unga 

missbrukare som avlidit har fått morfintabletter 

utskrivna från vårdcentralen. 

En flicka med ett förflutet som amfetaminoch 

heroinmissbrukare har enligt polisens 

uppgifter gått till olika läkare på vårdcentralen 

för att få Oxycontin utskrivet. Hon har 

sagt att hon har värk och när tabletterna 

tagit slut påstått att hon har tappat dem, att 

de brunnit upp eller att hon ska på en längre 

resa. Flickan har avlidit av en överdos av 

läkemedlen. 

När det gäller den privata vård givaren har 

två personer uppgett till polisen att det är allmänt 

känt bland missbrukare att det är lätt 

att få narkotikaklassade läkemedel utskrivna 

av denna läkare. Ärendet är fortfarande under 

utredning. 

E 8 augusti 2011 anmälde en kvinna i 

Luleå sjukvården för att ha skrivit ut en alltför 

stor mängd mediciner till hennes syster. 

”Ska detta sanslösa förskrivande av mediciner 

i dessa stora mängder per uttag till 

henne få fortgå?” undrar hon. Ärendet är 

under utredning. 

5

Visionen Vis har 

blivit verklighet 

Några års utvecklingsarbete är 

över – Vis är klart att tas i bruk. 

Nu återstår att fylla systemet med 

vårdrutiner och annan vårdrelaterad 

information. 

– Jag hoppas verkligen att verksamheten 

inser nyttan med verktyget, 

säger Anne-Li Nilsson, projektledare 

för Vis vård. 

Det vimlar av vårdrutiner och andra styrdokument 

i landstingets server, placerade 

lite här och var i en svårgreppbar struktur. 

Som om det inte räckte med oredan i 

”mappdjungeln” finns även pappersutskrifter 

i pärmar på olika enheter och 

dokument i enskilda personers mejlkorgar. 

Dagens system kan göra det svårt för 

vårdpersonalen att veta vilken rutin som 

ska gälla vid behandling av olika sjukdomar 

och diagnoser. Det kan också föra 

med sig lokala skillnader i vården och, i 

värsta fall, äventyra patientsäkerheten. 

Med hjälp av Verksamhetens informationssystem, 

Vis, ska det bli ordning och 

reda. I Vis finns inga kopior eller gamla 

versioner som kan förvirra, bara ett originaldokument. 

Hur ett dokument skapas, 

revideras, granskas och godkänns följer 

en uppsatt standard, vilket garanterar att 

informationen är korrekt och aktuell. 

– I Vis är dokumenten kvalitetssäkrade. 

Den osäkerhet som i dag finns i fråga 

om ett dokuments giltighet och status 

försvinner, säger Anne-Li Nilsson. 

Till Vis fördelar hör dessutom följande: 

O Länsgemensamma rutiner och styrdokument 

ersätter lokala skrivelser. Det 

underlättar för personalen och garanterar 

att patienter vårdas efter samma rutin 

oavsett var han eller hon tar kontakt med 

vården. 

O Möjligheten till filtrering, exempelvis 

genom val av specialitet, vårdnivå eller 

målgrupp, underlättar sökandet efter 

information. 

O Att dokumenten kopplas till vedertagna 

koder i nationella och internationella 

klassificeringssystem och register innebär 

att mer precisa sökningar kan göras. 

Just möjligheten att enkelt hitta den 

information man behöver vid ett givet tillfälle 

är något Anne-Li Nilsson framhåller 

som en viktig aspekt. 

– Det finns undersökningar som visar 

att en stor del av svenskarnas arbetstid, 

kanske upp till 20 procent, går åt till att 

leta efter information. Det är svårt att veta 

exakt hur stor tidsbesparing Vis kan innebära, 

men tänk om man inom vården kan 

få fyra timmar mer per vecka och anställd 

att lägga på annat… Det är värt att fundera 

på! 

I Vis kommer det även att finnas en kunskapsbank 

där medarbetare kan bidra 

med sådant de tycker är intressant i fråga 

6 

Varsågoda, nu är 

Vis klart att användas! 

Anne-Li Nilsson, 

projektledare, 

hoppas att divisionerna 

ska avsätta 

den tid som krävs 

för att fylla det 

nya informationssystemet 

med ett 

innehåll. 

Foto: ULRIKA 

enGLUND 

Från vänster Vivi-Ann Holma, distriktssköterska, Karin Kero, distriktssköterska, 

och älgköttsleverantören och tillagaren Viktoria 

Lundqvist, mottagningssköterska, står redo vid grytan. 

 

Foto: ULRIKA enGLUND 

om ett visst ämne. Det kan handla om 

länkar, filmer och föreläsningar som man 

vill dela med sig av. Det går också att starta 

bloggar. 

– Målet är att skapa delaktighet för att 

få ett levande system. Samtidigt måste 

man vara medveten om skillnaden mellan 

den kvalitetssäkrade informationen 

och den information som alla medarbetare 

kan bidra med. 

Efter lanseringen av Vis-verktyget i slutet 

av oktober startar ett implementeringsprojekt, 

som pågår under hela 2012. 

För att underlätta för landstingets medarbetare 

kommer Rådvisare att utses, 

vilka kan ge svar på hur dokumentationen 

ska gå till. Vägvisare kallas de som 

ska ge användare support i verktyget och 

utbilda dem som ska svara för dokumentationen. 

– Vår förhoppning är att verksamheten 

prioriterar arbetet med att lägga in dokument. 

Men jag känner mig faktiskt rätt 

lugn. Vis har arbetats fram i nära samarbete 

mellan Länsteknik och vården, vilket 

bådar gott för framtiden, säger Anne-Li 

Nilsson. 

Tanken är att informationen i Vis så 

Häromveckan vankades det älgköttsoppa 

på Gammelstads vårdcentral. 

Betalningen för lunchen 

gick till bröstcancerforskning. 

– Nu utmanar vi andra vårdcentraler 

att göra liknande insamlingar, 

säger Stefan Wahlström, 

verksamhetschef. 

Den som både stod för älgköttet, lagade 

40 liter köttsoppa samt bakade en kaka 

med rosa glasyr heter Viktoria Lundqvist 

och är mottagningssköterska. Hon möts 

av nöjda kommentarer när de första i personalrummet 

tagit för sig av soppan och 

börjat äta. 

”Mmm, det är precis så här köttsoppa 

småningom ska kopplas samman med 

det vårdadministrativa systemet Vas, allt 

för att ytterligare förenkla för landstingets 

personal och öka patientnyttan. 


fakta 

Vis vård 

E Vis brukar beskrivas med orden ”ett 

verksamhetsstöd som kommunicerar 

vårdrelaterad information utanför journalsystemet”. 

E Målgruppen är landstingsanställda, privata 

vårdgivare, patienter, medborgare 

och vårdgrannar. 

E Landstingsanställda och privata vårdgivare 

kan nå alla publicerade dokument genom 

att söka från intranätet Insidan. 

E Externa informationssökare (patienter, 

medborgare och vårdgrannar) når Visdokument 

som godkänts för extern publicering 

via nll.se, extranätet och 1177.se. 

E Vislösningen bygger på Microsofts SharePoint 

Server 2010. 

E Utvecklingen har skett i samarbete med 

IT-konsultföretaget Sogeti. 

Källa: Norrbottens läns landsting 

Köttsoppa – för den goda sakens skull 

ska smaka”, utbrister en av kollegorna 

och ser belåten ut. 

Hur mycket var en ville betala för lunchen 

var frivilligt men många gjorde som 

Vivi-Ann Holma och lade en hundralapp 

i Rosa bandet-burken, allt för den goda 

sakens – och smakens – skull. 

De 35 som arbetar vid vårdcentralen i 

Gammelstad kan tänka sig att göra nya 

lunchinsamlingar i framtiden, exempelvis 

när Mustaschkampanjen för forskning 

om prostatacancer drar igång. 

– Vi har Viktoria att tacka för köttsoppan, 

men alla nappade på idén att göra en 

insamling. Nu vill vi se om andra vårdcentraler 

hänger på, säger Stefan Wahlström. 

Forskare varnar 

för sill och nubbe 

Forskare vid Karolinska universitetssjukhuset 

har tittat närmare på hur 

svenskt midsommarfirande påverkar 

patienter med svår hjärtsvikt. 

31 patienter med en implanterbar 

defibrillator följdes bakåtblickande 

runt midsommar 2009. Defibrillatorn 

gjorde det möjligt att övervaka vätskehalten 

i lungorna. Patienterna vägde 

sig dessutom dagligen på en digital 

våg i hemmet och sedan överfördes 

resultaten trådlöst till 

en central server. 

Resultaten visar 

att patienterna 

dagen efter midsommar 

vägde i genomsnitt 

1 255 gram mer än 

före, vilket tyder på ökad 

mängd vätska i kroppen. 

Dessutom hade vätskehalten 

i lungorna ökat signifikant. 

Enligt forskarna understryker 

resultaten hur viktigt det 

är att patienter följer rekommendationerna 

om mat 

och vätska, skriver Dagens 

Medicin. 

Naturbrukslärare 

på EU-utbildning 

Under hösten genomförs en EU-ambassadörsutbildning 

för lärare. Satsningen 

är ett led i att stärka och fördjupa 

kunskaper om EU, driva projekt 

och utveckla utbyten. Katarina Burman, 

lärare vid naturbruksgymnasiet 

i Kalix, är en av deltagarna. 

Utbildningen vänder sig till gymnasielärare 

från hela landet. Syftet är 

att göra EU mer konkret för svenska 

elever och öka engagemanget för EUfrågor 

i svenska kommuner och landsting. 

– Det är roligt att naturbruksgymnasiet 

har fått en plats på utbildningen. 

Nu ingår ju internationalisering 

i läroplanen på ett annat sätt än 

tidigare, säger Katarina Burman. 

I slutet av oktober tillbringar hon 

en vecka, späckad med studiebesök, 

i Strasbourg, Bryssel och Luxemburg, 

som en del av den tio dagar långa kursen. 

Hon berättar att både Kalix naturbruksgymnasium 

och Grans naturbruksskola 

arbetar mycket med EUfrågor 

i undervisningen. 

– Det är något vi både vill fortsätta 

med och utveckla. Det är viktigt för 

eleverna att komma ut i Europa, se 

andra kulturer och förbättra språket. 

Bakom utbildningen står Internationella 

programkontoret tillsammans 

med EU-kommissionen, Europaparlamentet 

och regeringskansliet. 

Nationell strategi 

för goda matvanor 

Statens folkhälsoinstitut föreslår i en 

ny rapport att en nationell strategi 

upprättas för att främja goda matvanor 

och fysisk aktivitet samt motverka 

övervikt och fetma. Den bör 

bland annat beskriva nationella mål, 

behovet av åtgärder, berörda aktörer 

och ansvarsfördelning. 

Forskning visar att andelen barn 

och vuxna med övervikt och fetma 

verkar ha avstannat under 2000-talet, 

men historiskt sett fortfarande är hög. 

Övervikt förekommer hos nästan varannan 

man och var tredje kvinna. 

Människor som lever i en utsatt 

ekonomisk eller social situation kan 

ha svårare att göra hälsosamma matval. 

Åtgärder för att förbättra och 

främja matvanorna i socialt och ekonomiskt 

utsatta grupper kan därför ha 

potential att 

minska skillnader 

i 

hälsa, 

skriver 

folkhälsoinstitutet 

på sin 

hemsida. 


Vi fikar med… 

…Hundlärarna på Grans naturbruksskola 

Arbetsplats: Grans naturbruksgymnasium i Öjebyn, djurvård med inriktning hund. Antal anställda: Det finns 

tre hundlärare på skolan. Yrkesgrupper: Cirka 80 personer arbetar på Grans som lärare, fritidspedagoger, vaktmästare, 

administrativ personal, rektor, skolsköterska, kurator och djurskötare. Elever: 240 på naturbruksprogrammet. 

Djur: Kor, hästar, grisar, får, kaniner, marsvin, ökenråttor, fiskar, sköldpaddor, leguaner, ormar, spindlar 

och aror. Samtalsämnen på fikarasten: Hundar, utställningar, tävlingar och idéer kring arbetet. Tabun: Vi 

försöker låta bli att prata om hundar när andra sitter med vid fikabordet. 

Kaffe, laxmacka 

– och hundprat 

Hundlärarna på Grans naturbruksskola Anna Lundberg, Erica Berglund och Mia Henriksson 

tar en promenad med sina hundar på fikarasten. 

Anna Lundberg, Erica Berglund 

och Mia Henriksson har svårt att 

prata om något annat än vovvar på 

fikarasten. 

De är hundlärare på Grans naturbruksgymnasium 

och deras 

jobb är också deras största fritidsintresse. 

– Men om andra sitter med vid 

fikabordet försöker vi låta bli att 

vara alltför nördiga, säger Anna 

Lundberg. 

Det är en vacker höstdag när vi besöker 

Grans. Björkallén som leder upp till den 

gula huvudbyggnaden från 1700-talet har 

börjat skifta färg. Klockan är kvart i tio på 

förmiddagen och all personal på skolan 

har fikarast. I matsalen 

är en hel buffé 

uppdukad. De tre 

lärarna har försett 

sig med laxmackor 

med romsås. 

– Vi får fantastiskt 

god mat här på 

skolan, säger Anna 

Lundberg. 

Hon, Erica Berglund 

och Mia Henriksson 

är överlyckliga 

att få arbeta med 

sin största passion i 

livet. Varje dag packar 

de in sina hundar 

i bilen och tar med 

dem till Grans. De 

använder dem som 

demonstrationsobjekt 

i undervisningen. 

– Vi har 20 elever 

i varje årskull som 

har valt den här 

inriktningen. Efter 

utbildningen har de 

en god grund för att 

bli hundförare. 

Många har också 

behörighet för att 

starta hunddagis, 

pensionat eller att 

vara allmänlydnads- 

Erica Berglund, 

Anna Lundberg och 

Mia Henriksson 

ser fram emot att 

få ett nytt hundstall 

på Grans. 

Anna Lundberg, 

Erica Berglund och 

Mia Henriksson 

fikar med border 

collien Japp, 

schäfern Wira och 

labradoren Cisa. 

Foto: MARIA fäldt 

instruktörer. Några elever testar också att 

arbeta med blivande vårdhundar. I södra 

Sverige har det blivit allt vanligare att få 

en hund utskriven på recept i stället för 

sjukgymnastik, säger Mia Henriksson. 

Eleverna tar med sig sina egna hundar 

till skolan och jobbar med dem. Nu håller 

dessutom ett hundstall på att byggas på 

Grans. Tanken är att eleverna ska kunna 

vara fodervärdar till Försvarsmaktens 

schäfrar under ett och ett halvt år och ha 

dem i stallet på dagtid och hemma på 

kvällarna. 

– Det innebär i stort sett samma 

ansvar som att ha en egen hund. Men om 

man har en vovve som inte är sugen på 

att jobba kan det här vara ett alternativ, 

menar Erica Berglund. 

Försvaret har enbart schäfrar och alla 

lärarna är överens att de är underbara 

djur. 

– De har en stark samarbetsvilja och är 

så allround. Du kan jobba med drag, 

bruksprov, lydnadsprov, agility och spårning 

både av vilt och människor. Vi har ett 

bra samarbete med polisens och försvarets 

hundförare, berättar Mia Henriksson. 

Själv har hon en schäfertik, Wira, som 

är fena på att spåra rätt på människor. 

Den här veckan har hon varit beredd att 

bli utkallad i sökandet efter den försvun- 

fakta 

Historik om Grans 

E Gran var en kungsgård på 1500-talet 

som skulle försörja soldaterna i armén. 

E Karl XI besökte gården 1694 och beslutade 

att ett översteboställe skulle byggas. 

Det blev klart 1717, men brändes ner av 

ryssarna bara fyra år senare. Den nya huvudbyggnaden 

blev klar 1742. 

E Vid kriget 1808-09 bodde överste Johan 

Bergenstråhle på Gran. Ryska trupper använde 

gården medan Bergenstråhle var 

fången i Vasa i Finland. En rysk general friade 

till dottern Carolina Bergenstråhle och 

de flyttade tillsammans österut. 

E 1910 blev landstinget ägare till egendomen 

och sedan dess har det hållits utbildningar 

på gården. 

na mannen i Råneå och en 80-åring som 

försvann under älgjakten i Arjeplog. 

– De hittade tyvärr den äldre mannen 

död och sökandet efter mannen i Råneå 

avblåstes, så det blev ingenting. 

Hon har även två fågelhundar, en labrador 

och en engelsk setter. Erica Berglund 

har också en schäfer och en flat-coated 

retriever. Anna Lundberg har två border 

collies som vallar får. 

– Vi är intresserade av att göra saker 

med våra hundar och har alla börjat som 

allmänlydnadsinstruktörer i Svenska 

brukshundsklubben. Hundar är inte bara 

en hobby för oss utan en hel livsstil, 

berättar Erica Berglund. 

I frysboxarna hemma har de blod, klövar, 

döda fåglar, kaniner och bisamråttor 

för att träna hundarna. 

– Vi är riktigt nördiga och vi pratar 

mycket om bruksprov och tävlingar på 

fikarasten. Men om andra är med försöker 

vi bredda samtalsämnet, säger Anna 

Lundberg. 

Innan rasten är slut passar de på att ta 

ut några av sina fyrbenta vänner på en 

promenad. Wira, Japp och Cisa är glada 

att få gå en sväng i det soliga vädret innan 

nästa lektion börjar. 

 

Ann-Katrin Öhman 

Öppna landskap – tack vare division Service 

Division Service har tilldelats 

Norrbottens läns landstings 

interna miljöpris för en 

ur miljösynpunkt banbrytande 

insats inom livsmedelsupphandling. 

– Jag är jätteglad att det 

blev så lyckat som det blev. 

Det bidrar till så mycket för 

våra kunder, säger Stefan 

von Below, verksamhetschef 

för Kostservice. 


Det goda resultatet är en följd av 

ett nära samarbete mellan Upphandling 

och Kostservice. Även 

anställda vid landstingets naturbruksskolor, 

Kalix och Grans, kan 

ta åt sig av äran och sträcka på sig 

lite extra. 

– De har varit med i framtagandet 

av upphandlingsstrategin 

och gjort ett stort arbete, säger 

Stefan von Below. 

Visionen var att upphandla 

livsmedel med en ekologisk 

inriktning, av hög kvalitet till ett 

konkurrenskraftigt pris. Genom 

att dela upp upphandlingen i ett 

antal mindre poster kunde även 

de mindre lokala företagen vara 

med och konkurrera om att få 

leverera livsmedel. 

Upphandlingen resulterade i 

att landstinget numera har sju 

olika livsmedelsleverantörer, varav 

flera från närområdet. Det ekologiska 

sortimentet har ökat från 6 

till 17 procent, samtidigt som kostnaderna 

för maten minskat med 

fem miljoner kronor. Genom att 

dela upp upphandlingen kunde 

också de ekologiska bönderna i 

närområdet få en bas som möjliggör 

fortsatt utveckling i regionen. 

– Upphandlingen bidrar därmed 

till att hålla landskapen 

öppna, säger Stefan von Below. 

Landstingets interna miljöpris 

är på 25 000 kronor och delades i 

år ut för fjärde gången. 

Landstingets 

interna miljöpris 

2011 gick till division 

Service. Från 

vänster Victoria 

Arenbro Forsberg, 

upphandlingschef, 

Theresa Hägglund, 

upphandlare, 

Britt-Marie Oskarsson, 

kostekonom 

vid Piteå älvdals 

sjukhus, och Stefan 

von Below, 

verksamhetschef 

Kostservice. 

Foto: ULRIKA 

ENGLUND 

7

Sjukgymnasten Erika Lind hjälper Caroline Lindqvist, ägare till 

Handkraft assistans, att provsitta eldrivna inomhusrullstolar. 

”Vi försöker hitta lösningar för patienter med svåra sittproblem”, 

säger Lena Palmgren, hjälpmedelskonsulent för primärvården på 

Möjligheten, Björkskatan. Hon och kollegan Marianne Spets, till 

vänster, får hjälp av Anders Larsson att prova olika stabiliserande 

huvudstöd. 

Lennart Synnergren, 

anställd vid 

godsmottagningen 

på Länsservice, 

tar en paus och en 

mugg kaffe efter en 

första runda bland 

montrarna. 

”Vi var bland de första att arrangera en hjälpmedelsmässa. Nu har andra landsting i landet följt efter”, säger Inger Karkiainen, till höger. Til 

Lundsten, i mitten, gläds hon över det stora intresset. 

Full fart på hjälpmedels 

Muspekare som styrs med ansiktets 

rörelser. Rullstolar med snygg 

design. Avancerade sittdynor för 

tryckavlastning. 

På hjälpmedelsmässan i Boden 

finns det mesta man kan tänka sig 

och lite till. 

De senaste tio åren har hjälpmedelskonsulenterna 

vid Länsservice arrangerat en 

mässa vartannat år. Tidigare har den varit 

uppdelad på två orter: Luleå och Gällivare. 

I år valde man att i stället koncentrera 

hjälpmedelsmässan till Boden arena, där 

48 utställare visade sina produkter. 

Höstens mässa med namnet Hjälpmedel 

och tillgänglighet i fokus lockade 

många intresserade. 

– I går hade vi 380 besökare och ungefär 

lika många har varit här i dag. Det har 

varit full fart, säger Lena Nordgren Hansson, 

hjälpmedelskonsulent. 

Mässan är ett sätt att informera om vad 

som finns inom områdena hjälpmedel och 

tillgänglighet samt rehabilitering, vård och 

omsorg. 

Målgruppen är i första hand sjukgymnaster, 

arbetsterapeuter, sjuksköterskor 

och andra inom landstinget och kommunerna 

som är förskrivare av hjälpmedel. 

Men mässan är öppen för alla: även 

funktionshindrade och deras anhöriga, 

vårdstuderande, skolklasser och en intresserad 

allmänhet passar på att ta del av 

utbudet. 

– Genom att ha mässan på samma ställe 

vill vi förenkla för leverantörerna, som 

slipper packa ihop och förflytta sig efter en 

dag. Och ju fler utställare som tycker det är 

attraktivt att komma till Norrbotten, desto 

intressantare blir innehållet, säger hjälpmedelskonsulenten 

Inger Karkiainen. 

För besökarna handlar det inte enbart 

om att lyssna till leverantörer och lära sig 

mer om hjälpmedel. 

På plats finns även representanter 

för företag som saluför tjänster, exempelvis 

assistans och personlig service. Andra 

visar upp sin verksamhet, däribland Norrbottens 

Handikappidrottsförbund. Programmet 

är välfyllt – under dagarna 

anordnas föreläsningar, seminarier och 

flera prova-på-aktiviteter, exempelvis rullstolsdans 

och mattcurling. 

Arrangörstrion inser att en del av landstingets 

medarbetare får resa långt för att ta 

del av mässan, men har inte hört någon 

klaga. 

– Vår förhoppning är att de ser det som 

ett bra tillfälle att lära sig mer om vad som 

finns i fråga om hjälpmedel, säger Lena 

Nordgren Hansson. 

 


Camilla Ridderström, arbetsterapeut inom 

öppenvårdsrehabiliteringen i Luleå, har 

kommit för att titta och få idéer. Sara 

Säterstam, till höger, berättar om kognitiva 

hjälpmedel i form av minnesstöd. 

Arbetsterapeuterna Irene Pakisjärvi och Ingela Jakobsson-Åhl, 

Övertorneå vårdcentral, ser på när Robert 

Lundgren demonstrerar en tryckavlastande specialdyna 

som ska förhindra sittsår. 

Lena Lundsten, hjälpmedelskonsulent 

med produktansvar 

för landstingets uppresningslyftar, 

testar en modell.

Vilket betyg, 

Sunderbyn! 

AT-läkarna rankar sitt sjukhus högt 

Sunderby sjukhus placerar sig på 

femte plats i den riksomfattande 

AT-rankingen 2011. 

– Det är ett kvitto på att det görs 

ett mycket bra jobb på klinikerna, 

säger en nöjd Arne Hassler, studierektor 

för AT-läkarna i Sunderbyn. 

lsammans med kollegorna Lena Nordgren Hansson och Lena 

Foto: PETRA ISAKSSON 

mässa 

Åsa Lindqvist visar hur rullstolsslalom 

går till. Norrbottens 

handikappidrottsförbund deltar i 

mässan för att berätta om olika 

aktiviteter för personer med funktionsnedsättning. 

Sveriges yngres läkares förening, Sylf, 

gör varje år en enkät där de som genomför 

eller nyligen avslutat sin allmäntjänstgöring, 

AT, får bedöma kvaliteten på densamma. 

I undersökningen bedöms olika 

parametrar – introduktion, handledning, 

kollegialt stöd, undervisning med mera – 

på en skala med 1 till 6 poäng. 

Sunderby sjukhus har de senaste åren 

visat en stadigt stigande kurva (39-26-13) 

och landade i år på femte plats. Störst uppryckning 

jämfört med föregående års resultat 

gjorde psykiatrin, som gick från 3,0 

till 3,9 poäng. Medicin är bäst ”i huset” 

med 5,0 poäng, men primärvården får ett 

ännu bättre betyg, 5,1 poäng. 

Arne Hassler 

gläds storligen åt 

den fina totalplaceringen. 

– Det är ett resultat 

som många ska 

ta åt sig äran av. Det 

är ett gott betyg till 

de AT-ansvariga på 

klinikerna, till dem 

som handleder, till 

personalen på akutmottagningen, 

ja till 

alla olika yrkeskategorier 

som kommer 

i kontakt med ATläkarna 

och får dem 

att känna sig välkomna, 

sedda och 

uppskattade, säger 

han. 

”Jag känner stolthet 

över sjukhuset”, 

säger Arne Hassler, 

överläkare på 

medicinkliniken 

och studierektor för 

AT-läkarna i Sunderbyn. 

Han framhåller också AT-läkarna och 

deras insatser. 

– De som kommer till oss är förvånansvärt 

mogna, trygga och empatiska personer, 

trots att många inte är så gamla. De 

gör ett fantastiskt jobb och är en resurs att 

räkna med i arbetslaget. 

Varje halvår tar Sunderby sjukhus in fem 

nya AT-läkare. I år konkurrerade 29 personer 

om platserna, om man enbart räknar 

dem som hade sjukhuset som sitt förstahandsval. 

Trycket är så hårt att det för närvarande 

krävs minst nio månaders vikariat 

för att bli antagen. 

– AT-läkarna kan gå in på en hög nivå i 

och med att de redan vikarierat, vilket är 

en fördel. Samtidigt känns det fel att vi 

inte kan ta in och behålla alla kompetenta 

och duktiga personer som är intresserade 

av att göra sin allmäntjänstgöring här. 

Flera av dem som inte får börja på en gång 

söker sig till sjukhus i andra delar av landet, 

säger Arne Hassler. 

Ambitionen är att försöka få dem att 

stanna i Norrbotten. 

– Vi uppmuntrar dem att söka till andra 

sjukhus i länet. AT-läkarna i Piteå och 

Kalix gör dessutom delar av sin tjänstgöring 

i Sunderbyn. 

Att Sunderby sjukhus nu seglat upp till 

toppskiktet i Sylfs ranking kan göra att 

efterfrågan ökar ytterligare. Det i sin tur 

kan innebära svårigheter för studenterna 

inom den regionaliserade läkarutbildningen, 

RLU, att få göra sin AT just i Sunderbyn. 

– Vi vet att läkare ofta stannar på det 

sjukhus där de gjort sin AT. I dag är ATtjänstgöringen 

en flaskhals när det kommer 

till att rekrytera fler läkare till länet. I 

AT-läkarna trivs på Sunderby sjukhus. Från vänster Emma Segerlund, Kajsa Tenland, 

Erika Karlström, Björn Eklund och Nils Hellström. 

Foto: MARIA ÅSÉN 

slutändan är det en regionalpolitisk fråga, 

anser Arne Hassler. 

Några som inte behöver bekymra sig 

över att få en AT-plats är Erika Karlström, 

Kajsa Tenland, Emma Segerlund, Nils 

Hellström och Björn Eklund, fem av de 21 

underläkare som just nu gör sin AT i Sunderbyn. 

Sammantaget ger de sjukhuset gott 

betyg. 

– Vi får hela bredden, vilket man inte 

fakta 

AT 

E För att en läkare ska få sin legitimation 

krävs minst 18 månaders allmäntjänstgöring, 

AT, efter läkarexamen. 

E På Sunderby sjukhus uppgår den till 21 

månader. 

E Tjänstgöringen fördelas mellan medicin, 

kirurgi, psykiatri och allmänmedicin. 

E Landstingen/regionerna har ansvar för 

att det ska finnas AT-platser i ”den omfattningen 

att alla läkare som avlagt läkarexamen 

och läkare med utländsk utbildning 

som föreskrivits allmäntjänstgöring ges 

möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring 

för att få legitimation som läkare”, enligt 

Hälso- och sjukvårdslagen. 

E Piteå älvdals sjukhus återfinns på 48:e 

plats i Sylfs AT-ranking. Sjukhusen i Kiruna, 

Gällivare och Kalix hade färre än fem svarande 

per sjukhus, vilket lett till att de inte 

fått någon placering i rankinglistan. 

Källa: Sveriges yngre läkares förening 

får på ett mindre sjukhus. Samtidigt blir 

man inte anonym, vilket är risken på ett 

större sjukhus. Har man varit på en klinik 

känner de flesta igen en och vet vem man 

är, säger Björn Eklund. 

De fem AT-läkarna konstaterar att de får 

ett gott bemötande och att de känner sig 

behövda. 

– Man räknar med oss och ser oss som 

en viktig del av klinikens arbete, säger 

Erika Karlström. 

De får ta en hel del eget ansvar och går 

även jour, men har då full tillgång till 

erfarna läkare för stöd och uppbackning. 

– Det finns bakjourer och bra hjälp att 

få. Man känner inte att man stör när man 

ringer. Tvärtom, det är något man förväntas 

göra, säger Nils Hellström. 

AT-läkarna ser också positivt på att onsdagseftermiddagarna 

hålls fria för utbildningstid. 

Då har de utrymme att studera, 

träffa den grupp AT-läkare de tillhör, delta 

i kurser eller göra något annat för att förkovra 

sig i yrket. 

– Ambitionen finns på andra sjukhus 

också, men jag har förstått att det är 

många som ändå schemaläggs den tiden, 

säger Björn Eklund. 

Av de 15 underläkare i Sunderbyn som 

svarade på enkäten skulle samtliga rekommendera 

andra att söka AT på sjukhuset. 


fotnot: Hela rapporten nås via Sylfs 

hemsida, www.slf.se. 


Dagens ros… 

… eller rättare sagt ett helt fång med rosor 

till distriktssköterskan Johanna Wikström 

på Kalix vårdcentral för hennes 

fantastiska omhändertagande av våra 

föräldrar Nanna och Holger i deras 

hem. Med Johanna har vi anhöriga varit 

trygg i visshet att hon värnat de gamlas 

intressen så att de tryggt kunnat bo 

hemma så länge trots krävande omvårdnad! 

 

Barnen Nilsson 

… till personalen på avd 32 Vuxenpsykiatrin 

för den fantastiska gemenskap 

som möter en varje dag på jobbet. 

 

Andreas Söderlund 

… till våra medarbetare, Anna Kangasmaa, 

Annika Witte, Birgitta Andersson 

och Maria Bäckman för att ni fixat så 

fint i fikarummet på spec-mott i Kalix. 

Från övrig personal 

Tiina och Jouko Pirhonen lär ut en speciell förlossningsmetod som kan minska antalet sfinkterrupter efter förlossningar drastiskt. I höst har de hållit i en 

utbildning för förlossningspersonalen vid Sunderby sjukhus och annan intresserad personal. 


Nygammal metod ska 

minska kvinnors lidande 

Barnmorskor i Sunderbyn är pionjärer på området 

Barnmorskorna vid Sunderby 

sjukhus är pionjärer i Sverige med 

att återuppta en nygammal förlossningsmetod 

som minskar risken 

för att ändtarmsmuskeln ska 

brista – en allvarlig form av förlossningsskada 

som på sikt kan 

leda till anal inkontinens. 

Barnmorskorna i Luleå genomgick 

2008 en utbildning i traditionellt perinealskydd. 

Första halvåret därefter lyckades 

de minska antalet ändtarmsmuskelskador, 

även kallade sfinkterrupturer, till 

hälften. När statistiken började försämras 

igen tyckte barnmorskorna på avdelningen 

att det var dags för en repetition och 

all personal fick chans till ytterligare en 

utbildning nu i höst. 

Den nygamla metoden lärs ut av Jouko 

Pirhonen, docent vid Lunds universitet i 

Sverige och Åbos universitet i Finland, 

och hans hustru Tiina Pirhonen, barnmorska. 

Förutom att forska reser paret 

runt i de nordiska länderna och föreläser 

om hur det går till att minska risken för 

förlossningsskador. 

Jouko Pirhonen har tidigare om åren 

vikarierat som gynekolog på Sunderby 

sjukhus. När förlossningspersonalen 

efter en kartläggning 2005 upptäckte att 

antalet sfinkterrupturer ökade på kliniken 

vände de sig till honom för att få hjälp. 

– På 1980- och 90-talen när det blev 

populärt med fria förlossningar, med så 

lite inblandning av barnmorskan som 

möjligt och gärna i upprättstående ställningar, 

ökade antalet sfinkterrupturer 

drastiskt, berättar han. 

Monica Tegner, 

Natasha Koivumaa, 

Tiina Pirhonen 

och Jouko 

Pirhonen. 

Den metod som han och Tiina Pirhonen 

lär ut innebär att barnmorskan i slutskedet 

av förlossningen håller sin en ena 

hand mot mellangården, det vill säga 

mellan slidan och ändtarmsöppningen, 

och den andra handen mot barnets 

huvud för att reglera att barnet inte kommer 

ut ”för fort”. Om det ändå ser ut att 

bli en svår bristning rekommenderar de 

hellre ett snedklipp. 

Enligt en rapport från Svensk förening 

för obstetrik och gynekologi kan antalet 

kvinnor i Sverige med anal inkontinens 

vara fler än 300 000. Trots det är det ett 

relativt okänt problem. 

– Jag tror det beror på att det är så 

tabubelagt att prata om det, säger Tiina 

Pirhonen. 

De flesta av dem har ådragit sig inkontinensen 

efter en förlossningsskada. Skadan 

kan läka, men sedan i vissa fall göra 

sig påmind igen flera år efteråt när kvinnan 

är i klimakteriet. 

Natasha Koivumaa, barnmorska och 

uroterapeut på Sunderby sjukhus, möter 

många av de drabbade kvinnorna. 

– De kan få besvär med gasläckage, 

vätskeläckage eller att de bajsar på sig. 

Det ställer till med oerhörda problem i 

kvinnornas liv, säger hon. 

Studier visar att 30 till 35 procent av 

alla som drabbats av sfinkterrupter får 

problem förr eller senare. 

På många sjukhus i Norden är det över 

fem procent av kvinnorna som får denna 

allvarliga form av förlossningsskada. 

I Finland däremot, där man har hållit fast 

vid den gamla metoden, är det färre än en 

procent av kvinnorna som drabbas. 

Genom att återgå till den traditionella 

metoden kan man komma ner på en statistik 

under en procent igen på alla förlossningskliniker, 

menar Jouko Pirhonen. 

Flera norska sjukhus som anlitat paret 

Pirhonen har lyckats minska antalet sfinkterrupturer 

betydligt, men i Sverige är det 

många sjukhus som är ovilliga till förändring. 

– Fråga mig inte varför, men det kanske 

är svårt att ändra på ett arbetssätt som 

man blivit lärd och som man tillämpat i 

kanske tio, tjugo år, säger Tiina Pirhonen. 

Ett av undantagen är Sunderby sjukhus. 

En faktor som kan spela in är att 

många finska barnmorskor som är upplärda 

med metoden i Finland arbetar på 

avdelningen. 

– Vi ska bli bäst i hela Sverige och vi 

har ledningen bakom oss, säger Natasha 

Koivumaa. 

Hon och barnmorskan Monica Tegner 

håller i projektet på förlossningsavdelningen 

och de lovar att de inte kommer 

att släppa iväg siffrorna igen. 

– Vi följer statistiken månad för månad 

och varje gång det inträffar en sfinkterskada 

gör vi en rapport och en uppföljning, 

säger Monica Tegner. 

Kritiken som framförts från vissa håll 

att det skulle vara obehagligt för kvinnan 

att barnmorskan håller emot i utdrivningsskedet 

eller att hon är ofri i sin förlossningsställning 

avfärdar de. 

– Kvinnan ska ju bestämma hur hon 

vill föda, men om vi informerar om riskerna 

med sfinkterruptur så finns det 

ingen kvinna som är motståndare till den 

här metoden, säger Monica Tegner. 

– Det handlar bara om de två sista 

minuterna av förlossningen, tillägger 

Natasha Koivumaa. Ulrika VALLGårda 

… skulle jag vilja ge till Magnus på 

transport eftersom han alltid ser så glad 

ut när man möter honom på sin truck! 

 

Jonas 

… till Malmfältens psykiatri och speciellt 

till mina arbetskollegor på Affektiva enheten. 

Ni är underbara arbetskollegor 

och otroligt kompetenta i er yrkesroll. 

Jag vet att ni kommer att ta bra hand 

om varandra i fortsättningen och att patienterna 

kommer få fortsatt utmärkt 

vård. Tack för åren med er! Therese O 

… vill jag ge till världens bästa chef Gunilla 

Lindgren på jourcentralen i Luleå. 

Du gör ett fantastiskt arbete och är alltid 

glad och positiv. Du har en förmåga 

att hitta lösningar på det mesta med din 

positiva livssyn, stora engagemang och 

värme. 

Inger S 

Ett fång rosor till personalen på Psykiatriska 

Vårdenheten i Piteå för att ni gör 

ett sådant fantastiskt arbete, detta trots 

att ni hela tiden har överbeläggningar. 

Ni får sällan höra att ni är bra men nu 

får ni det. Birgitta Brännström 

… till killarna på MT som hjälpte mig att 

överföra bilderna från min telefon, då 

jag hade fel kabel med mig och mailsystemet 

inte tog emot dessa bilder som 

jag fotat inför en föreläsning. Jag vill 

bara att ni ska veta att ni är guld värda 

och ger service i världsklass. Tusen tack. 

 

Christina Walter 

… vill jag ge till Eva Ottestig på BVC vid 

Gammelstads VC. Du är så hjälpsam 

och gör alltid ditt yttersta när vi har varit 

till dig med våra barn. Tack för att du 

finns. Du gör ett toppenjobb. 

 

En nöjd mamma 

Ett Stort fång med rosor vill vi ge till 

arbetsterapeut Anna Häggström och 

neuropsykolog Lars Jakobsson, Trafikmedicin 

i Kalix. Tack för ett otroligt proffsigt 

jobb och empatiskt bemötande. Ni 

är guld värda. Patrik och anhöriga 

Ge Dagens ros till någon eller några som 

du vill uppmärksamma eller berömma. Alla 

”rosor” publiceras på Insidan, en del även i 

Landstingstidningen. Mejla till Agneta Spaton 

Norqvist: agneta.spaton-norqvist@nll.se. 

Tala om vem du är, vem som ska ha 

rosen – och för vad. 

10 

Barnmorskornas historia i ord och bild 

Svenska Barnmorskeförbundet firar i år 

300 år med utbildade barnmorskor och 

125 år med ett eget förbund. Det var år 

1711 som de första barnmorskorna utbildades, 

examinerades och fick svära Jordemoder-eden. 

I Norrbotten uppmärksammas jubileumsåret 

på olika sätt, däribland med en 

vandringsutställning på Norrbottens 

museum. 

Barnmorskan 300 år illustrerar en förlossningsutveckling 

som gått från att 

överleva till att uppleva. Den har tidigare 

enbart visats på Karolinska institutet och 

Historiska museet i Stockholm. I Luleå 

pågår den mellan 22 oktober och 20 

november. 

Varje lördag under utställningsperioden 

finns barnmorskor från Norrbottens 

läns barnmorskeförening på plats för att 

svara på frågor och samtala. På museet 

säljs även jubileumsboken 300 år i livets 

tjänst. 

Södra BB i Stockholm, 

ur Svenska 

Barnmorskeförbundets 

samlingar. 


Abrakadabra! 

Nu händer det 

magiska saker på 

ditt bibliotek 

Den 14–27 november 2011 

förvandlas biblioteken runt om 

i Norrbotten till en värld fylld av 

troll, tävlingar, prinsessor, häxor, 

hjältar, monster, sagostunder, 

magiska föremål, skolbarn, 

fantastiska äventyr och skrivartävlingar. 

Läs mer på: www.bibblo.se 

www.barnenspolarbibliotek.se 

Magiskt välkommen! 

Sjuksköterskan Maria Johansson och distriktssköterskan Laila Rassa Olsson, båda i gula jackor, agerar för att rädda livet på patienter som burits ut ur 

tågvagnar. 

Foto: KJELL ÖberG 

Räddarna i nöden 

Barents Rescue – en övning för framtiden 

Barents Rescue 2011 är den största 

övningen landstinget varit med i. 

– Mycket gjorde vi bra, en del 

kan vi göra bättre. Vitsen med att 

öva är att lära sig inför framtiden, 

säger Maria Fogelvik Olovsson, 

landstingets projektledare. 

Efter en intensiv arbetsperiod har Maria 

Fogelvik Olovsson nu återvänt till jobbet 

som iva- och narkossjuksköterska vid Piteå 

älvdals sjukhus. Hon ångrar inte en 

sekund att hon klev in i rollen som landstingets 

projektledare. 

– Jag levde tätt ihop med Barents Rescue 

under ett års tid. Det var en fantastisk 

resa och något man troligen bara får vara 

med om en gång i sitt liv, säger hon. 

Senast Barents Rescue anordnades i 

Norrbotten var för tio år sedan, 2001. Eftersom 

fyra länder deltar i övningen, som 

arrangeras vartannat år, kommer det att 

dröja åtta år innan det är dags för Sverige 

att åter agera värdnation. 

Totalt medverkade mellan 1 000 och 

1 500 personer i årets upplaga – av dessa 

kom 250 från landstinget. Huvudscenariot 

var höga vattenflöden, med förstörda vägar 

och sjukhusevakuering som följd. Lägg till 

det fyra svåra fältolyckor i Jokkmokk, 

Boden och Luleå: tunnelras under en kraftverksdamm, 

urspårning av ett persontåg, 

tankbilskollision med kemikalieläckage 

samt en båtolycka. 

Olyckorna hanterades av landstinget 

”Befolkningen 

förväntar 

sig att det 

finns en 

fungerande 

plan om 

det händer 

något – det 

har vi nu.” 

både på fältet och som stabsövningar i de 

lokala och regionala katastrofledningarna. 

Dessutom provades det svenska nationella 

ambulansflyget. 

Det ska göras ordentliga utvärderingar av 

landstingets insats, bland annat av Katastrofmedicinskt 

centrum i Linköping. 

Maria Fogelvik Olovsson inväntar resultaten, 

men vågar redan nu säga att övningen 

blev lyckad. 

– Befolkningen förväntar sig att det 

finns en fungerande plan om det händer 

något – det har vi nu. Vi arbetade med 

stora olyckor i den här övningen, men 

principen är densamma oavsett händelsens 

storlek. 

Hon räknar upp några av de förändringar 

som Barents Rescue fört med sig eller 

skyndat på: 

E Konkreta evakueringsplaner för sjukhusen 

har tagits fram i samarbete mellan 

landstinget och länsstyrelsen. 

E Funktionen för TiB, tjänsteman i beredskap, 

har ändrats. TiB är vägen in till 

landstingets regionala ledning vid hot om 

eller inträffad allvarlig eller extraordinär 

händelse. 

E Medvetenheten om vikten av katastrofutbildningar 

har ökat. 

Vid en övning i våras larmades samtliga i 

landstingets katastrofledningar, både de 

lokala och den regionala, via sms. 

– Det tog sex minuter att få kontakt 

med alla. Det är ett bra resultat, säger 

Maria Fogelvik Olovsson. 

Samtidigt sticker hon inte under stol 

med att det finns sådant som fallerat under 

Barents Rescue. 

– Men vitsen med en övning av det här 

slaget är även att identifiera vad som inte 

fungerar. 

Om hon får önska ska antalet övningar i 

framtiden bli fler än vad som är fallet idag. 

– Gärna mer samverkan mellan sjukhusen 

och den regionala ledningen – fältövningar 

kombinerade med stabsövningar. Vi 

behöver planer på alla nivåer. Det är dessutom 

viktigt att inte slå sig till ro. Det kommer 

hela tiden nya människor i landstinget 

som behöver känna till vad som gäller om 

en större olycka inträffar. 

Även Charlotte Ek, enhetschef vid ambulansen 

och obs-avdelningen i Jokkmokk, är 

nöjd med Barents Rescue. 

– Det var ett välkommet tillfälle för oss 

att i praktiken öva det som finns nedskrivet 

i katastrofplanen. 

Sju från vårdcentralens personalstyrka 

var på plats vid tågövningen, där två vagnar 

välts av spåret. De övriga höll ställningarna 

på vårdcentralen, dit 20 patienter med lätttare 

skador fördes. 

– För att klara av det stora skadeutfallet 

var vi tvungna att nyttja alla resurser. Vi 

använde oss av samtliga yrkesgrupper, 

även sjukgymnast och arbetsterapeut, 

säger hon. 


Genus och 

demokrati 

Demokrati med genusperspektiv 

- har vi det i 

Norrbotten? 

Har nationella minoriteter 

någon röst i de pågående 

samhällsförändringarna? 

Konferens i 

Arvidsjaur 

8-9 november 

Läs mer: 

www.nll.se/kultur 

OBS! 

Förlängd anmälningstid 

för landstingsanställda 

- anmälan skickas till: 

carina.ronnback@nll.se 

Kontakta 

vården via 

internet 

Skaffa ett användarkonto 

i Mina vårdkontakter! 

www.nll.se/minavardkontakter 

Genomgång av kommunikationssystemet 

Rakel. Volker Husmann, sjuksköterska, 

Erika Larsson, ambulanssjuksköterska, och 

Ronny Groth, ambulanssjukvårdare. 


Maria Fogelvik 

Olovsson, projektledare. 

Vanja Ågren, iva-sköterska på Gällivare 

sjukhus, i färd med att hjälpa skadade som 

förts till uppsamlingsplatsen. 

Röntgensjuksköterskan Annelie Kielatis, 

sittande, i samspråk med sjuksköterskan 

Jasmine Husmann och undersköterskan 

Ronja Eriksson, till höger. 

11

KRÖNIKAN Elisabeth Lax 

Att välja Norrbotten 

u väljer det liv du vill leva och hur 

du vill leva det. Det har vi alla 

hört någon gång. Jag tycker det 

ligger en hel del sanning i det. 

Och lika sant är att när du inte 

väljer så väljer du ändå. 

Jag hade turen att efter många 

år, de flesta på västkusten, få möjlighet 

att välja Norrbotten, att få återvända. 

Allt eftersom åren gick och erfarenhet 

lades till erfarenhet insåg jag att just i 

Norrbotten vill jag leva och arbeta med det 

jag ägnat mitt liv åt på andra ställen i Sverige: 

kultur. Ingen annanstans kan jag 

uppbåda den där innersta kunskapen och 

känslan för bygden som i detta län. Tro 

mig, jag har försökt! Och den behövs för 

både trovärdigheten och lusten i mitt arbete. 

Jag hade ännu mera tur. Ett par månader 

efter att jag börjat som divisionschef för 

Kultur och utbildning utsågs Norrbotten 

till pilotlän för den nya kultursamverkansmodellen, 

en exklusiv utmaning för fem 

pilotregioner/län. Norrbottens läns landsting 

valde att stiga på tåget. 

I det läget hade ingen i Sveriges land 

särskilt god uppfattning om vad det egentligen 

innebar i praktiken. Ändå vill jag 

säga att det här ytterligare förstärkte min 

”tur”. Arbetet har på alla sätt givit mig 

möjlighet att ”umgås” med Norrbotten, 

knyta massor av kontakter och driva en 

vidareutveckling av divisionens fina grund 

för modellen. 

”Norrbotten får högsta betyg när det gäller 

regional samverkan om kultur” löd rubriken 

i tidningen när kulturutskottets ordförande 

varit på besök. Rolig läsning för 

alla oss som arbetar med kulturplan och 

kulturmodell där kravet på samverkan och 

samråd ingår. För det är ju det som är hela 

idén, att lyfta perspektivet från vad som är 

viktigt för en enstaka kommun i Norrbotten 

till vad som är bäst för länets utveckling 

och kunna samverka kring det, både 

landsting, kommuner, civilsamhälle och 

enskilda kulturarbetare. 

Men, samarbetar gör man inte själv. 

Och samverkan för Norrbottens kulturplan 

och för en modell är inte märkvärdigare än 

den vi har på våra arbetsplatser eller 

hemma vid köksbordet för att få vardagen 

att fungera. Att lyssna, vara lyhörda för 

både det som sägs och inte sägs, ha åsikter, 

bryta åsikter, vara öppna och kanske allra 

mest våga vara öppna även för kritik. Men 

det krävs också ett förtroende mellan parterna. 

Och ett förtroende får man om man 

förtjänar det. 

Vi har valt ett sätt som uppmärksammas 

på ett nationellt plan. För oss har det varit 

viktigt att samverkan blir på riktigt, inte 

bara på papperet. Det avspeglas i den politiska 

kulturberedningens sammansättning, 

våra kommun-landstingsträffar, att vi 

tillbringar många timmar i bil för att träffa 

föreningarnas företrädare i Arjeplog eller 

kommunala företrädare i Pajala. För att 

inte tala om intensiva dialogmöten med 

konstnärer inom olika genrer. En gemensam 

satsning för att driva utvecklingen 

framåt. Sammantaget ett mycket stimulerande 

arbete som förhoppningsvis också 

har bäring på andra områden – näringsliv, 

folkhälsa, vård, skola, samhällsutveckling, 

ja, många områden. 

Det är en fantastisk och unik resa som 

pågår i Norrbotten. En resa med stora möjligheter 

men också stora utmaningar. Det 

mesta som heter utveckling kostar pengar. 

Men fler norrbottningar som trivs i Norrbotten 

och fler som vill komma hit och 

leva här ger större möjligheter till både 

trivsel och utveckling. Där finns vår uppgift. 

Själv hade jag inte velat vara utan allt 

det här. Varken utmaningarna eller människorna. 

Och jag får ha med mig den där härliga 

bekräftelsen som inte behöver några ord: 

den där känslan av att det är här jag hör 

hemma och att jag med mitt arbete bidrar 

till det Norrbotten som inte liknar någon 

annanstans på jorden! 

Elisabeth LAX, 

divisionschef Kultur och utbildning 

Ur museets samlingar 

Barnens Dagsmärke från Gällivare, som 

länsmuseet fick i gåva 1968. 

Foto: ÅKE ÅstrÖM, Norrbottens museum 

Jokkmokks-Jokke 

på Barnens Dag 

Barnens Dag har anordnats på olika platser 

i Norrbotten sedan början av 1900-talet 

och firades med nöjesfält, festtåg, 

tombolor och försäljning av Barnens 

Dagsmärken. Programmet kunde även 

innehålla olika uppträdanden. På Barnens 

Dag i Haparanda 1966, till exempel, 

kunde man se ”LEONI – mannen i kanonkulan” 

och ”Sveriges populäraste natursångare 

Jokkmokks-Jokke”. 

Överskottet från festligheterna användes 

främst till barnkoloniverksamhet. Behövande 

barn erbjöds en sommarvistelse 

på landet. Malmbergets Barnens Dagsförening 

grundade 1946 flera barnkolonier 

runt om i landet, föreningen i Kalix 

drev koloni i Falkenberg, medan Boden 

hade koloni på närmare håll, vid Buddbyträsket. 

Flera av länets Barnens Dagsföreningar 

är nerlagda, men i Kalix, Boden 

och Malmberget finns de kvar. Bodenföreningen, 

som bildades redan på 1920-talet, 

fick 2008 pris från Barnens Dags Riksförbund 

för sitt engagerade arbete för 

barn och ungdomar i Bodenområdet. 

Anja Wrede 

Fotnot: Läs mer om Barnens dag på 

nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, 

Norrbottens museum och Månadens 

föremål. 

12 

Administrativ service visar upp sig 

Administrativ service har varit på 

turné i länet. Färden har gått till alla 

fem sjukhus, med finalen i landstingshuset 

i Luleå. 

– Syftet är att komma ut och möta 

våra kunder. Det här är ett sätt att 

visa vilka vi är och berätta vad vi gör, 

säger Anna-Lena Kero, enhetschef 

för kundenheten. 

Administrativt forum, som satsningen kalllas, 

inleddes i Piteå i februari och avslutades i 

Luleå i oktober. I landstingshuset var 15 av 57 

anställda på plats och svarade på frågor om 

allt från kundfakturor till löner och pensioner. 

– Det händer mycket på många områden, 

vilket vi också passar på att informera om, 

säger Anna-Lena Kero och nämner att möjligheten 

att erbjuda patienter autogiro är på 

gång och att kontantbetalning minskar kraftigt 

till förmån för kortbetalning. 

Administrativ service deltar sedan två år i 

en så kallad benchmarking, där man jämför 

sina processers produktivitet och kostnadseffektivitet 

med andra organisationer, både privata 

och offentliga. Bland annat mäts kostnad 

per faktura och per lönespecifikation. 

Resultatet visar att Administrativ service 

står sig väl i jämförelsen, och har lägre kostnader 

än genomsnittet för samtliga nyckeltal. 

– Det kan vara jobbigt att skärskåda sin 

verksamhet, men samtidigt är det oerhört 

roligt och inspirerande när vi får så goda 

resultat. Det peppar oss att förbättra oss ytterligare, 

säger Karin Millgård, verksamhetschef. 

UlrIKA enGLUnd 

Kommentar till krönikan i förra numret: ”Är detta bra för landstinget?” 

Under rubriken ”Helhetssyn – nyckeln 

till framgång” hyllas rationaliseringarna 

inom division Service 

under det senaste decenniet: 400 

i stället för 850 medarbetare tack 

vare entreprenader, billigare städning 

med bättre hygien samt videoteknik 

som suddar ut gränserna. 

Visst kan det finnas mycket att 

vara stolt över ur ett chefsperspektiv. 

För mig som kund är det ändå 

enklast att hålla med om att det i 

en framtid ska vara ”enkelt för kunden 

att vara kund”. Idag byter vi 

fakta 

Administrativ service 

… är landstingets interna servicebyrå för bland annat lönehantering, 

leverantörsfakturor och kundfakturor, vilket innebär att 

man hanterar alla kostnader och intäkter som flödar in och ut 

från landstinget. 

… hanterar cirka 100 000 löner, 160 000 leverantörsfakturor och 

230 000 kundfakturor per år. 

… har sina lokaler i Boden. 

glödlampor själva, eftersom det är 

oklart vilken entreprenör som är ansvarig. 

Vi väntar förgäves på en ny 

sökare när vi missat att ringa till 

Landstingstidningen Nr 4, 2011 

Luleå för att aktivera personalen i 

Kalix. Vi har våra egna listor med 

lokala anknytningar eftersom våra 

telefonister har ersatts av andra 

som sitter långt bort – utan kontakt 

med verksamheten. Vi svettas över 

bortglömda lösenord och kostnadsställen 

då det inte längre är tillåtet 

att beställa en resa per telefon. 

Och när vi för första gången fyller i 

excel-arken ”jourrapport för timanställda” 

önskar vi att Asta på plan 2 

fanns kvar. 

Centraliserad, anonym service är 

Administrativ service flyttade in 

i landstingshusets foajé för en 

dag. Från vänster Anna-Lena Kero, 

Carina Lind, Ingela Larsson, Petra 

Strandkvist, Kajsa Önneskog, Berit 

Bäckström, Anette Oskarsson, 

Malin Bergenstråle, Margareta 

Bergenstråle (skymd), Katarina 

Hellgren, Annika Bengtsson och 

Kristin Blomkvist. 

billigare för division Service, men 

frågan är ”Är detta bra för landstinget?”. 

Det är förstås orättvist att generalisera 

från ett fåtal negativa personliga 

erfarenheter. För varje 

sådan finns det säkert ett stort 

antal servicefunktioner som sköts 

utmärkt – oftast utan att vi medvetna 

om det. Förlåt min orättvisa, 

krönikören – men den krönikan 

kändes för ensidig. 

Benno Krachler, 

medicinkliniken Kalix 


Medverkande: ANDERS ÅGREN och MATTIAS DAHL 

INFO: 

Biljetter Norrbottensteatern 24 34 00 • Kulturens Hus 45 59 00 

ticnet.se • norrbottensteatern.se 

Natten är 

dagens mor 

Ons-lör 19.00 scen 1 • t.o.m 3 dec 

av Lars Norén 

”Omtumlad och berörd” 

”Jag både skrattade och grät ” 

”Gå och se den!” 

(Kommentarer på Facebook) 

Tor-lör 19.00 scen 2 • t.o.m 3 dec Piteå 26 okt • Kiruna 1 nov • Ö-kalix 2 nov 

Biljettsläpp 

vårens föreställningar 

Evigt 

av Erik Gedeon 

”Lysande.. en stor teaterhändelse” (NK) 

Publiksuccé (NK) 

Rolig helkväll (NSD) 

Fre 25 nov 

kl 10.00 

Findus flyttar ut fr 4 år NyPremiär 21 jan 

Medan jag minns - Inte utan min mamma UrPremiär 28 jan 

Grabben i graven bredvid Premiär 18 feb 

Aktuellt från Norrbottens museum 

Utställningar 

T.o.m. 13 nov 

Konst 

Karin EE von Törne Haern 

T.o.m. 20 nov 

Barnmorskan 300 år 

2011 firar Svenska Barnmorskeförbundet 

125 år som 

yrkesförbund. 

T.o.m. mars 2012 

spelar roll 

- om offer, förövare och 

åskådare. Forum för levande 

historia 

T.o.m. 30 okt 

Modellfartyg 

Stig Strålind har tillverkat 

modeller av olika fartyg. 

Tills vidare 

asa Kitok & Ellen Kitokandersson 

- en liten utställning om 

samiska rotslöjdsarbeten. 

Tills vidare 

anta Pirak 

- berättelser ur ett samiskt liv. 

Tills vidare 

Kring finska kriget 

1808-1809 

3 dec – jan 2012 

Konstutställning 

San Lundberg 

14 dec – 1 april 2012 

tiden i tryck 

- 150 år av norrbottnisk 

tidningshistoria 

Genom tidningsrubriker och 

artiklar följer vi Norrbottens 

historia under 150 år. 

PrograM 

Lördag 29 okt kl 12-16 

Höstträff Föreningen 

norrbottens Flora 

Se hela programmet 

på webben 

Onsdag 2 nov kl 18.30 

Bottenvikens tillstånd 

och hotbilder 

Annica Carlsson och Henrik 

Larsson, vattenhandläggare 

vid Miljöanalysenheten, Länsstyrelsen 

Torsdag 3 nov kl 17-20 

arkivkväll på 

norrbottens minne 

Tema konsthantverk 

Kvällstid ingång B, från gaveln. 

Höstvägen 7, Björkskatan, Luleå 


Åskådarens ansvar 

Föreläsningmed Christina 

Gamstorp, projektledare, 

Forum för levande historia 

Lördag 12 nov kl 12-16 

stickkafé 

Tag med eget arbete, vi 

inspirerar varandra 

Lördag 12 nov kl 11-15 

arkivens dag på 


Tema konst 


Torsdag 17 nov kl 19.00 

”till en vild och evig 

längtan” 

Ett Dan Andersson-program 

med Niklas Fredriksson och 

Börje Ekström 


Minnen ur mitt museiliv 

Etnolog Eva Gradin berättar 

Lör 26 - sön 27 nov kl 11-16 

gammeldags julmarknad 

Marknad med lokalt hantverk, 

mat, musik, tomten mm 

Julslöjd med Eva Örhling 

Marsipangristillverkning 

Torsdag 1 dec kl 17-20 

arkivkväll på 


Tema emigration 

Kvällstid ingång B, från gaveln. 


Lördag 3 dec kl 13 

Vernissage: San Lundberg 

Lördag 3 dec kl 12-16 

radion i norrbotten 

90 år Utställningen öppnar 

Lördag 3 dec kl 12-16 

stickkafé med stickmarknad 

köpa/byta/sälja 

Tag med eget arbete, vi 

inspirerar varandra 

Barnens 

söndag 

Söndag 30 okt kl 13-16 

Vi gör pumpalyktor 

Slöjd för barn med Eva Öhrling 

och Alexandra Norén* 

Söndag 6 nov kl 14 

Det spökar 

Musiksaga för barn med Dagbarnvårdarnas 

Musikgrupp 

Söndag 13 nov kl 13-16 

Vi knådar lerdjur 



Söndag 20 nov kl 13-16 

Vi gör stenfigurer 

Slöjd för barn med Viktoria 

Lestander och Alexandra 

Norén* 

Söndag 4 dec kl 14 

när jultomten försvann 

Musiksaga för barn med Dagbarnvårdarnas 

Musikgrupp 

Söndag 11 dec kl 13-16 

Vi gör luciadockor 



* I samarr med BILDA 

salsa 

& orientaliskt 

danskafé 

Prova på att dansa 

orientalisk dans 

Onsdagar 19-21 

2 nov · 9 nov · 16 nov 

23 nov · 30 nov 

7 dec 

Onsdag 14 dec 

Vernissage: Tiden i tryck - 

Norrbotten-Kuriren 150 år Tis-fre kl 10-16 · Lör-sön kl 12-16 

Ons 21/9-7/12 kl 10-21 

Storgatan 2 Luleå · 0920-24 35 02 · 

• norr botten Big Band 

& Josefine lindstrand 

29 okt Luleå Kulturens hus 19.00 

• norrbotten nEo 

Gérard Grisey 

10 nov Stockholm Musikaliska 

(Nybrokajen) 19.00 

12 nov Skinnskatteberg 

Kulturhuset Korpen 16.00 

• norrbottens 

Kammar orkester 

Beethoven 

23 nov Skellefteå Anderstorpssalen 19.00 

24 nov Boden Björksalen 19.00 

25 nov Luleå Kulturens hus 19.00 

• norrbotten nEo 

Beethoven 

26 nov Luleå Konsthallen 19.00 

30 nov Gällivare Kyrkan 19.00 

1 dec Nattfestivalen i Korpilombolo, 

Kyrkan 21.00 

• arctic light 

3 dec Öjebyn Kyrkan 

4 dec Arjeplog Kyrkan 16.00 

• norrbotten Big Band 

& Helge sunde 

10 dec Luleå Kulturens hus 19.00 

11 dec Korpilombolo gymn.sal 

• raise your hand 

Skolförest t.o.m. 31 okt 

• Musikens byggstenar 

Skolförest 8-11 nov 

• Baker's Cottage 


• resväskan 

19 nov Glommers träsk 

Biblioteket 16.00 


• sagan om 

Miranda 

27 nov Gällivare Aulan 

Sjöparken 14.00 


RESVÄSKAN 

en resa med hela kroppen 

3-5 år 

• Piteå Kammar opera Maria de Buenos Aires 

30 okt Östersund Storsjöteatern 19.00 

1 nov Sundsvall Teatern 19.00 


0920-23 66 66 

norrbottensmusiken.se 

13

FINT 

PÅ 

GOLV 

SPETS 

NOBEL 

DJUR 

LOKAL 

MATCH 

SMILA 

FILM- 

HJÄLTE 

LÄGGA 

IHOP 

BETRAKTA 

LITEN 

MÄNGD 

RYSSJA 

OAV- 

GJORT 

BELGIEN 

ICKE! 

REDE 

3,14 

SKEN- 

FRUKT 

OLIKHET 

USCH! 

JOD 

SKENBAR 

VEN 

STANK 

KÖPSLÅ 

ODEN 

LUGN- 

VATTEN 

K 

HETSAT 

UNGDOMS- 

KULTUR 

NEJ! 

BÄST 

FÖRR 

DROSKA 

SOFFA 

KÖR 

INGET 

INSEKTER 

ÄTS 

BANAN 

SMAK- 

RIKTNING 

HOLLAND 

FLICKA 

INSEKTER 

HOLMEN 

UTGER 

NR 1 

INSTRU- 

MENT 

OLGA 

LUND 

KREDIT 

URNAN 

NINA 

STOOR 

BLOMMAR 

I VATTEN 

FEMTIO 

FACK 

RÖST 

FÖRE F 

FISK 

SYRE 

FÖRE U 

SVERIGE 

FLOD 

ADELS- 

MÄRKE 

FRANSK 

FÖR- 

FATTARE 

TÅG 

SNODD 

FÖRFATT. 

STRIDS- 

MEDEL 

EFTER 

TOLV 

HAV 

POST- 

LAPP 

EJ VI 

KOMMER 

ÅTER 

FINNS 

ARID 

INGET 

SKA DRA 

BOK-ÅSNA 

MUSEUM 

I VENEDIG 

KOST- 

SAMT 

PYNT 

SÖV- 

NING 

KLÄTT- 

RAT 

ACKORD 

SKARA- 

BORGS 

LÄN 

FÖRE P 

NOBEL 

JAPAN 

GRUND 

MUSIK- 

FORM 

EVA EK 

HEDER 

SPANIEN 

LÅNGT 

ERA 

BRÄNNVIN 

STRECK 

BUSKE 

BROR- 

SONEN 

EFTER D 

SVAVEL 

NÖT 

BRYTARE 

BÄR 

BLÅ 

BÄR 

DJUP 

NIGNING 

FÖRST 

NEGA- 

TION 

INGRID NORDIN, 

pensionerad operationssjuksköterska 

från Kiruna som 

nu vänder kosan 

söderut. 

HALLÅ! 

FLIT 

INTE 

VÅR 

SKYDD 

JOULE 

NOS 

50 

FOSFOR 

SVEA 

PALM 

BARA 

MYCKET 

SVAGT 

PLATTA 

RÖK 

PÅ FOT 

FÅGEL 

FÖRE F 

EFTER H 

GOT- 

LANDS 

LÄN 

FYRA- 

HUNDRA 

DONERA 

KVÄVE 

FÖRST 

OCH SIST 

DRAG 

ITALIEN 

EJ UR 

TESLA 

FEM- 

HUNDRA 

ASSI- 

STANS 

14 

Kryss nr 5 

Senast den 21 november 2011 vill vi ha ditt korsord. 

Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå 

Märk kuvertet ”Kryss 5”. Lycka till! 

Namn.............................................................................................................. 

Adress.............................................................................................................. 

Postnummer och ort ...................................................................................... 

B P I 

B A R K A R 

R U E L S E 

D 

E 

T A X A S K Ö T 

S I L L O M 

O S T Ä R R Å 

Ä P K E T R Ä D E T 

C H A R L A T A N E R N A D M 

A S T E R O I D I O R I R I S 

A N K A A R N R E D O S O R K 

Å S E P O R T R A N O 

A P E L O A S E R S U D O G 

E L E L D T S E T S E F F E 

S K E N L O E M S E R L Ö N 

A G A T E R R A S A B U R R ? 

K R I S E R H N Ä R I N G 

A S L O D I L A Z U R 

P U E R I L V E K N A R E S T 

T R E L L E B O R G 

D A R T T 

R U M B A 

S U R V 

E S K A L E R A Ä R A N O V A 

E N N Y R I K T N I N G R A D 

Lösning på 

kryss 

nr 04|11 

Kryssvinnare 

JULIA SANNERSTRÖM 

Vinkelgatan 9, Pajala 

RAGNHILD LINDBERG 

Vildandsgränd 18 G, Lund 

CARITA LINDQVIST 

Lånegränd 3, Rosvik 

NINNI LINDBERG 

Porjusvägen 24, Jokkmokk 

MARGARETA KARLSSON 

Nya Ängesvägen 3, Kalix 

Trisslotter kommer med posten. 

Grattis! 


En etikmarinerad moralkaka 

kåseriet patrik warg 

Söndag 23 oktober 2011 

Jag står på kvartersgrillen. Familjepizza. 

Jag behöver inte ens beställa. 

Baahra har redan sett mig 

och vinkat. ”Halva bolognese, 

halva capricciosa – tiå minuttäär.” 

Det finns fler grannpappor i kön. 

Känns bra. Många av dem har nyligen 

lagt ner en massa pengar och blånaglar 

på köksrenovering. De skäms mer än jag. 

I vår familj har vi bestämt att resa är viktigare 

än ett tevekök. Dessutom har jag 

svårt för arga snickare. Men det betyder 

inte att vi är opåverkade av matmodet. 

Indrivna i kökets enda hörn av medias 

matlagningshysteri, högrött ilskna kockar 

och bekantas ständiga orerande kring 

pårökta marinader, tryffelsmiskade 

lammspjäll och korsikanska ostbryllingar 

bestämde vi oss för att slå på stort. Här 

skulle rullas riktiga köttbullar – från 

grunden. Så som det ska vara i en lyckligt 

ostressad och hemvävd norrbottnisk 

kärnfamilj. 

Blandfärs, mjök, ströbröd, ägg, lök, 

peppar och massor av kärlek samt hemstampat 

guldglänsande morotsmos ska 

det vara. 

Även vi måste förutsätta att våra kära 

barn blir framgångsrika kändisar som i 

populistisk ödmjukhet lagar mat i 

GoKväll och hävdar att den största saknaden 

– ”nu när jag för det mesta filmar i 

Hollywood och vinner OS-guld på fritiden” 

– är mammas köttbullar. 

Men så lätt går det förstås inte: ”Blää, 

det smakar ju inte som riktiga köttbullar”. 

”Det är klimpar i moset”. ”Men 

snälla barn, känner ni inte att maten är 

lagad med kärlek?” ”Prova med salt nästa 

gång”, mumlar grabben. 

Det är förstås vårt eget lata fel. Våra 

ungar har inte matats med annat än helfabrikat: 

konserverad gröt, fabriksrullader, 

plättar i säck, bleka strips, pulvermos 

och sladdriga fiskpinnar (varför får inte 

bara torskar med god hållning kandidera 

till fiskpinne?). 

Det enda jag egentligen brukar ställa 

till med i traditionell matlagningsväg är 

förstås palten. Men även den tillagas 

oftast ur påse nuförtiden. Ungarna vet 

ändå inte skillnad. Däremot vet de direkt 

om jag har köpt lättsockrad lingonsylt 

istället för den andra sorten. Vad vi däremot 

aldrig köper, av ren princip, är förstås 

– lyxpalten. 

Jag tror att lyxpaltcirkusen gick till så 

här: Fabrikören insåg, precis som alla 

paltsmetare i länet, att det var både krångligt 

och tidskrävande att trycka in en sked 

kött i paltarna innan kokningen. 

Så de bestämde sig för att blanda fläsket 

direkt i smeten. När de sedan beskådade 

den första prototyppalten och noterade 

att den såg ut som en blodtömd 

skånsk njure med metastaser fick de förstås 

lite panik. Men de ville inte skrota 

projektet. Det fanns grova pengar att 

tjäna. Det var då springpojken kom på att 

dyra jeans säljer bättre än billiga. 

Mitt problem är inte att det är något 

fel på palten, utan att girighet, underskattning 

av konsumenternas intelligens 

och att brist på moral och företagsförväntad 

finess faktiskt kan överskugga 

den skam som jag själv skulle uppleva 

om jag tvingades marknadsföra en 

produkt som ”lyxvariant” – när den 

uppenbarligen bara är en lat förenkling 

av ett välkänt recept. 

Att kalla latpalt för lyxpalt (eller 

motsvarande ljug) får endast göras i 

ytterst trängda barnuppfostranssituationer: 

”Nej, det är inte lök i köttfärsen...” 

Lyxpalten hade sålt bättre som Latpalt. 

Det hade också varit mer norr- 

Patrik Warg är 

inte känd från Idol, 

Robinson eller Big 

Brother. Däremot 

är han glad över 

att vara 

läkare 

i Norrbotten. 

bottniskt på många nivåer. Inte bara ren 

ärlighet i bästa form utan också lämpligt 

för en målgrupp som bara behövde köpa 

blodpudding varannan gång de önskade 

ett billigt och enkelt lunchalternativ med 

humoristisk skruv. 

Det enda ämne i radio, teve, tidningar 

och på bokmässor som avhandlas mer än 

motion, magoperationer och magra dieter 

är, som sagt, hejdlös matlagning. 

Svenska folket kan inte kan få nog av 

inbakade löjromspateter och kumminstrukna 

ytterfältare med lönnsirap tillredda 

av allt mer suspekta personligheter. 

Dessutom i rostfria robotkök vars rotavdragna 

design är viktigare än själva råvarorna. 

Kanske skulle jag motiveras till stordåd 

om vi haft ett spejsat kök? Åtminstone en 

gång. 

Sedan skulle jag nog stå där i på kvartersgrillen 

med de andra farsorna. Ungarna 

äter ändå inte riktig mat, om än gömd 

i gyllene moser. Fast det kanske blir okej 

ändå till slut? ”Vad är det du saknar mest 

nu när du är på turné fyrahundra dagar 

om året?” 

”Min pappa, för han var suverän på att 

leverera kartongpizza.” 

nytt om namn 

konstverk berättar 

Bodil Sundbom är från den 1 oktober 

ny enhetschef vid Bild- och funktionsmedicin, 

Sunderby sjukhus. Bodil Sundbom 

är sedan sju år enhetschef vid Mammografin, 

ett uppdrag hon behåller tills en ny 

chef är rekryterad. 

Mats Eliasson, överläkare och endokrinolog 

vid Medicinkliniken, Sunderby sjukhus, 

har av rektorn vid Umeå Universitet 

utnämnts till adjungerad professor i medicin. 

Mats Eliasson är forskningsledare för 

MONICA-undersökningen och ingår även 

i forskargruppen kring Björknäsprojektet i 

Boden. Sedan 2001 är han docent i medicin 

vid Umeå Universitet och lärare vid läkarutbildningen. 

Division Primärvård har rekryterat en ny 

länschef för Piteå/Luleå/Boden. Peter 

Bergman är sjuksköterska och har arbetat 

inom hälso- och sjukvården sedan 

1976 och i primärvården i Västerbotten sedan 

1998. Han har haft olika chefsuppdrag 

i primärvården sedan 2000, de senaste 

fem åren som verksamhetschef för 

två vårdcentraler. Peter Bergman tillträder 

tjänsten den 1 december 2011. 

Ulla Willerslev Karlsson är ny enhetschef 

för Center 3 vid Malmfältens psykiatri. 

Hon har arbetat inom Malmfältens 

psykiatri sedan 1999; på psykiatrisk vårdavdelning 

fram till 2007 och därefter på 

Center 2. 

© Pierre Olofsson/BUS 2011 Foto: ANDerS HJortenkLEV 

Målningen Färgsymfoni är 

utförd av Pierre Olofsson 

(1921-1996). År 1950 beställde 

Garnisonssjukhuset 

i Boden en stor målning av 

Olofsson och Karl-Axel 

Pehrson. Pehrsons målning, 

Fiskstim, har jag skrivit 

om tidigare. Målningarna 

hängdes upp. Personalen 

protesterade och menade 

på att man blev illa 

berörd, så även patienterna. 

Verken plockades ned för 

att så småningom hängas 

upp igen. 

Färgsymfoni är målad i 

den konkretistiska stilen, 

liksom Fiskstim. Konstriktningen 

tog fart i slutet av 

1940-talet. Ungefär ett dussin 

svenska konstnärer 

anslöt sig. Flera av dessa 

ställde ut tillsammans år 

1947 och kallades därefter 

1947 års män. Samtliga 

skulle bli mycket framstående 

och inflytelserika. 

Vårt landsting har en 

extremt fin samling av 

dessa konstnärer. De flesta 

bytte stil senare, utom Pierre 

Olofsson som var konkretismen 

trogen livet ut. 

Förutom Färgsymfoni finns 

ett par serigrafier av konstnären 

i landstingets ägo. 

Första gången jag såg 

den här målningen var den 

placerad på en vägg, mitt 

emot en lång korridor (30- 

40 meter). Min känsla var 

att bilden behärskade hela 

utrymmet! 

När man kommer till 

målningen på dess nuvarande 

plats kan man backa 

några meter och fästa blicken 

i centrum. Efter en tid 

kommer man att tycka att 

bilden rör sig. Det är samverkan 

mellan komplementfärgerna 

som har den 

effekten. Vår hjärna lurar 

oss lite grann. 

Olofsson använde oftast 

komplementfärger/motsatsfärger 

i sina bilder. Av 

den anledningen förmedlar 

de ett rofyllt uttryck till 

åskådaren. 

Pierre Olofsson utförde 

också ett stort antal offentliga 

utsmyckningar i olika 

tekniker, ofta i stort format. 

Hans plats i den svenska 

konsthistorien är självklar. 

I början av 1990-talet kom 

det en biografi om konstnären. 

Färgsymfoni fanns 

med. Han torde ha varit 

nöjd med verket. 

TORSTEN WIKSTRÖM 

En ny landstingsledning har utsetts med anledning av Elisabeth 

Holmgrens sjukdom och bortgång. Trion som delar på ansvaret 

är Gunnar Persson, Stefan Svärdsudd och Mats 

Brännström. 

Gunnar Persson är tf landstingsdirektör och chef för cheferna 

i Landstingsdirektörens stab och sekretariatet. Han ansvarar för 

sådana uppgifter som vanligen ligger på landstingsdirektören, 

till exempel ärendeberedning, utåtriktade kontakter och 

representation. 

Stefan Svärdsudd är biträdande landstingsdirektör och har 

det övergripande ansvaret för ekonomi och planering. Han är 

dessutom chef för cheferna för divisionerna Folktandvård, Kultur 

och utbildning, Service samt Länsteknik. 

Mats Brännström är biträdande landstingsdirektör med övergripande 

ansvar för utvecklingsfrågor. Han är dessutom chef för 

cheferna för sjukvårdsdivisionerna: Medicin, Opererande, Diagnostik, 

Primärvård och Vuxenpsykiatri. 

Denna ledningsorganisation gäller tills vidare. 


15

Som 14-åring flyttade Elias Yousif till Sverige. I dag är han 34 år, arbetar inom tandvården och trivs med det liv han byggt upp i Norrbotten. 

Foto: anders alm 

Elias Yousif – tandhygienist som är på hemmaplan i Luleå 

Tandhygienisten Elias Yousif 

tycker om den svenska tandvårdsmodellen. 

– Det är vanligt att människor i 

mitt hemland Irak är tandlösa redan 

i 50-årsåldern. Det beror inte 

på fattigdom utan på tradition och 

brist på kunskap, säger han. 

Elias Yousif och hans hustru Lahib tar 

emot i sin lägenhet i Luleå. Dottern 

Rebecka, som är en piggögd liten flicka, 

går 15 timmar i veckan på förskola. Hon 

har aldrig sett föräldrarnas hemland, 

Irak. Men hon fostras med det bästa från 

två kulturer och hon får lära sig både 

svenska och arabiska. 

Elias arbetar som tandhygienist vid 

Tandvårdscentralen i Luleå. Lahib, som 

studerat till socionom i Umeå, arbetar 

som socialsekreterare. Makarna trivs både 

med sina yrken och på sina arbetsplatser. 

Men trots det är Elias målsättning att bli 

tandläkare; han vill bredda sitt arbetsfält. 

För att få behörighet till studier på tandläkarhögskolan 

har han läst upp sina betyg 

på Komvux. 

–Jag kommer att söka till utbildningsorter 

i hela landet. Jag ger inte upp och 

jag ser fram emot att börja studera igen. 

Tandhygienister läser ungefär samma 

grundkurser som tandläkarna. Det krävs 

dock fem års studier, även för hygienister, 

för att bli tandläkare. 

– Fördelen är att det kan vara lättare 

att komma igång med studierna. Vi som 

legitimerade tandhygienister arbetar med 

både röntgen och diagnoser. 

I Irak finns två olika tandkulturer. Människorna 

går till tandläkaren akut eller för 

det estetiska. 

– I vår kultur är det vanligt att män 

och kvinnor som passerat 50 år tappar 

sina tänder. Att få protes i 50-årsåldern är 

fullt normalt. 

Munhygienen handlar inte om pengar 

utan om tradition. Idag har trenden vänt. 

– Folk har blivit mer medvetna om att 

man kan låta laga sina tänder istället för 

att dra ut dem, säger Elias. 

Som tandhygienist arbetar han med 

Elias Yousif 

Yrke: Tandhygienist. 

Född i: Irak för 34 

år sedan. 

Bor i: Lägenhet i 

Luleå. 

Familj: Hustru Lahib 

och barnen Rebecka, 

tre och ett 

halvt, och Samuel, 

tre månader. 

Arbetsplats: Tandvårdscentralen 

i 

Luleå. 

Utbildning: Tandsköterskeexamen 

och legitimerad 

tandhygienist. 

Framtidsplaner: 

Målet är att studera 

till tandläkare. 

Intressen: Att umgås 

med familj och 

vänner, bada bastu 

med kompisar i bostadsområdet. 

Gillar 

historia, faktaböcker 

och dokumentärer. 

”När vi hälsar på i Stockholm och Göteborg längtar jag 

till Luleå. Vi har allt vi önskar här. Det här är vårt hem.” 

profylax och förebyggande vård mot tandlossning 

samt undersökningar och fyllningar 

i samarbete med tandläkare, så 

kallad teamtandvård. 

– På kliniken finns fem hygienister. 

Två av oss arbetar med teamtandvård. 

Samuel vaknar i sin säng. Elias hämtar 

sonen och bär honom försiktigt in i köket 

där han låter honom vila i famnen. Det 

doftar liten baby, kaffe och wienerbröd. 

Att det blev ett tandvårdsyrke var ingen 

slump. 

– Jag ville arbeta med människor och 

jag var intresserad av att lära mig hur det 

svenska samhällssystemet var uppbyggt. 

I nian på högstadiet bestämde Elias att 

han skulle söka omvårdnadsprogrammet 

och utbilda sig till tandsköterska. Att det 

senare skulle leda till studier till tandhygienist 

och tandläkare var han inte medveten 

om då. 

Elias arbetade i Piteå innan han började 

i Luleå. Han beskriver den tiden som 

två fina år som han inte vill vara utan. 

Han fick den bästa handledning som en 

nyexaminerad tandhygienist kunde önska 

sig och utvecklades i sitt yrke. 

En av kollegorna beskrver Elias som 

lågmäld, ödmjuk, duktig och ambitiös. 

– Jaha, skrattar Elias lite generat och 

Bilder från Elias eget fotoalbum 

Rebeckas första midsommarfirande, 

sommaren 2008. Vi 

var på Hägnan. 

säger att han hoppas att det är en riktig 

bild av honom. 

Hans liv har annars varit kantat av 

besvärliga passager. Han var 14 år när han 

flyttade från Irak till Stockholm med sin 

då 28-årige storebror, sin mamma, som 

var änka, och två systrar. Elias lärde sig 

svenska under ett halvår i årskurs åtta och 

kunde sedan ta del av all undervisning. 

Hans familj bosatte sig i Nacka. Något 

invandrartätt bostadsområde, exempelvis 

Rinkeby, var uteslutet när brodern Raed 

planerade för framtiden i Sverige. 

– Räddningen för en ung grabb i ett 

nytt land var en trygg uppväxt. Och det 

såg min bror till att vi barn fick. Han såg 

också till att alla syskon kunde utbilda sig. 

Brodern Raed hade studerat till lärare i 

Irak men hann aldrig börja arbeta. Han 

togs ut i militärtjänst 1981 till 1989. 

Samma år som militärtiden var slut, dog 

pappan. 

Raed hade då fått nog av krigets Irak 

och ville ta med familjen till släktingar i 

Sverige. 

– Min bror är egen företagare. Två av 

mina systrar bor i Kanada. Två systrar bor 

i Stockholm. Alla syskon har familj och 

bra jobb. 

Bastun på Kallkällan är viktig 

för mig. Jag går dit nästan 

varje tisdag och fredag. 

Mina barn är mitt allt. 

De är det viktigaste i 

mitt liv och det bästa 

som har hänt mig. 

Hemma i norra Irak, i Sinjar, hade 

Elias pappa eget företag. Sinjar var en 

liten ort där alla kände alla. Men Elias 

minns skolåren i hembygden med 

skräck. Barnen hade stor respekt för 

lärarna som kunde dela ut örfilar till 

höger och vänster som det passade dem. 

Elias har inte behövt uppleva kriget eftersom 

det inte pågick i norra Irak, då familjen 

bestämde sig för att lämna landet. 

– Vi använde alla våra besparingar för 

att kunna åka till Sverige och etablera oss 

här men huset i Sinjar är kvar och ägs i 

dag av min farbror. I Sverige fick familjen 

börja bygga upp sin ekonomi från noll. 

Elias drömmer om att kunna åka till 

Irak, där han har många vänner. 

– Naturen är jättefin och du kan plocka 

solmogna frukter från träden i din trädgård, 

säger han och tittar ut genom fönstret. 

Hösten har tagit ett stadigt grepp om 

länet och regnet öser ner bakom rutan. 

Att besöka hemlandet är inte lätt. Elias 

tycker att han är lyckligt lottad som funnit 

ett bra liv i ett annat land med människor 

som står honom nära. 

I bostadsområdet i Luleå där familjen 

bor finns en bastu som blivit männens 

givna mötesplats. Här har också Elias 

funnit en plats i tillvaron. 

– Jag badar bastu ett par gånger i veckan. 

Ibland är vi 25 män som träffas. 

Han pekar på köksgolvet och berättar: 

– Jag ville ha råd av männen i bastun 

om någon golvläggare som jag skulle 

kunna anlita för att byta ut köksgolvet i 

lägenheten. Två män anmälde sig då 

direkt och sa att de kunde komma och 

hjälpa mig. 

Och nu ligger det vackra trägolvet på 

plats. 

Familjen Yousifs närmaste släktingar 

bor i Stockholm. Men själv har Elias 

ingen tanke på att flytta dit. 

– När vi hälsar på i Stockholm och 

Göteborg längtar jag till Luleå. Vi har allt 

vi önskar här. Det här är vårt hem, säger 

han. 

 

BARBRO LINDBERGH

Nr 5 2011 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Nr 5 2011 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?