SkoSMörJA eller ArkivdokuMent? - Kungliga biblioteket

Bilder från Lysekil (1923)
– en av de många stadsfilmer
som nu funnit en publik via
filmarkivet.se
Bilden av att kort- och dokumentärfilm utgör en väsentlig del av
Filmarkivets verksamhet blir än mer tydlig om man studerar statistiken
för den aktiva omkopieringen och restaureringen som bedrivs.
Sedan början av 1980-talet har det varit ett särskilt fokus på omkopiering
och restaurering av denna typ av film, framför allt från nitratfilmsperioden,
det vill säga under 1900-talets första hälft. Bara under den
senaste femårsperioden, 2006 till 2010, har 86 kort- och dokumentärfilmer
omkopierats och restuarerats så att de är långsiktigt bevarade
och kan tillgängliggöras på bästa sätt. Denna siffra utgör 65 procent av
det totala antalet restaureringar/omkopieringar som gjorts under denna
tid. Under samma period har 47 spelfilmer varit föremål för omkopieringar;
oftast har det i dessa fall inte varit fråga om restaurering
utan framställandet av nya kopior från befintligt original- eller bevarandematerial
i samband med att visningskopior slitits ut.
Men kort- och dokumentärfilmer har i alltför stor utsträckning varit
filmer som restaurerats, bevarats och säkrats för eftervärlden – för att
därefter arkiveras. Ett fåtal filmer har visats i olika sammanhang, men
överlag rör det sig om en typ av filmer som sällan tillgängliggjorts i traditionella
visningsfönster. Det finns inget kommersiellt intresse att ge ut
dem på dvd, det är filmer som kräver mer för att programsättas inom
40 | ”Skosmörja eller arkivdokument?”