2004: Den fortsatta utvecklingen av rättsinformationssystemet

kb.se

2004: Den fortsatta utvecklingen av rättsinformationssystemet

YTTRANDE

1(5)

2004-03-16 02-676-2003

Justitiedepartementet

103 33 STOCKHOLM

Remissvar på promemorian

Den fortsatta utvecklingen av rättsinformationssystemet

1. Sammanfattning

KB menar att promemorian utgår från en för snäv avgränsning av vad

som ingår i rättsinformationssystemet, vilket begränsar värdet och

räckvidden av förslagen i den. KB har följande huvudsynpunkter på

de enskilda förslagen i promemorian:

• Det vore värdefullt om den europeiska unionens rättsdatabaser

kunde samsökas i en svensk portal.

Den svenska modellen med författningar i konsoliderad form

bör vidmakthållas.

• Förklarande texter är inte lämpliga i detta sammanhang.

• Standardiserade metadata bör finnas i varje dokument.

• Det organ som producerar material skall också ansvara för

uppdatering och arkivering av detta material. Vi ser ingen

motsättning mellan lokalt ansvar och en central databas.

• De tryckta förlagorna bör efterliknas och originaldokumenten

skall återges så exakt som möjligt.

• Arbetet på gemensam, standardiserad uppmärkning bör inte

överges så lättvindigt utan fortsättas och intensifieras.

Ambitionen beträffande ämnesvis gruppering av informationen

förefaller däremot något orealistisk.

• Det bör finnas en elektronisk version av svensk

författningssamling som är officiellt giltig.

• KB:s digitala arkiv och de märkningsrutiner KB tillämpar vid

mottagande av digitala leveranser erbjuder en grund för

autenticitetsgarantier för digitala publikationer.

• Länkning bör vara sparsam och noggrant kontrollerad.

• Dubbelarbete på detta område bör undvikas.

2. Bakgrund

KB:s remissvar utgår från tre olika roller för KB som alla är relevanta

för detta remissvar.


2(5)

Som nationalbibliotek ansvarar KB sedan flera hundra år för både

insamling, bevarande och tillhandahållande av allt som utges till

allmän spridning i Sverige. Sedan sex år tillbaka samlar vi också

regelbundet utsnitt ur den svenska webben, och för närvarande finns

ett utredningsförslag med innebörden att distansöverfört, digitalt

material också skall bli leveranspliktigt (SOU 2003:129). Frågor kring

metadata för och långsiktigt bevarande av digitala dokument är därför

centrala för KB.

KB är också ett forskningsbibliotek inom samhällsvetenskap och

humaniora. KB skall tillhandahålla digitala resurser i den

utsträckning som besökarna efterfrågar, exempelvis rättsinformation. I

denna sin egenskap tillhandahåller KB Rättskällan endast i begränsad

omfattning. Den källa till rättsinformationen som KB idag använder

mest är Rixlex. KB betraktar Rixlex som huvudkälla för information

rörande juridik och allmänna rättsfrågor.

Myndigheten KB använder troligtvis inte Lagrummet alls. Eftersom

Lagrummet upplevs som en allmän orienteringsplats, kan det kännas

som en omväg att gå via Lagrummet. Vet man var man skall söka

information går man dit direkt. Även de tjänstemän som behöver

tillgång till digital rättsinformation använder Rixlex, inte regeringens

webbplats. Detta har troligtvis en historisk förklaring: Rixlex är väl

etablerat som databas för rättsinformation. Tidigare har KB

prenumererat på bl.a. Lag och rätt på Internet på CD-ROM, men detta

upplevs som föråldrat och otympligt.

3. Synpunkter på promemorian i anslutning till olika delar

Kap 2 Rättsinformationssystemet

I avsnittet sägs att rättsinformationssystemet är tillgängligt via

Lagrummet. Som nämnts ovan, används dessvärre denna portal

tämligen sällan. En van och kunnig användare går direkt till

exempelvis Rixlex för att finna förarbeten eller författningar i fulltext

med länkar till förarbeten. Den avgränsning av

rättsinformationssystemet som görs i kap 2 är därför för snäv som

grund för en diskussion om vilka åtgärder som är mest angelägna.

Såvitt KB nu känner till, planeras en förändring av Riksdagens

informationsservice beträffande Rixlex. KB befarar att förändringen

kan bli förvirrande. Samtidigt är KB medvetet om det ineffektiva i att

det finns två parallella databaser, vars innehåll är stort sett identiska.

Här finns således en stor pedagogisk uppgift där, enligt KB:s mening,

regeringens och Riksdagens administrationer bör samarbeta för att

genomförandet av eventuella förändringar skall bli så ändamålsenligt

som möjligt.

Den största nackdelen med Lagrummet är dock att man som

användare saknar den information som skilda betaltjänster

tillhandahåller. Främst åsyftas avgöranden från Högsta domstolen,


3(5)

regeringsrätten, hovrätterna och kammarrätterna. KB anser att den

största uppgiften för rättsinformationssystemet är att göra

prejudicerande rättsfall kostnadsfritt tillgängliga för envar.

Kap 3. Internationella förhållanden

Den europeiska unionens rättsdatabaser är överlag svårtillgängliga.

Det krävs vanligtvis specialkunskaper för att hitta i dessa baser, som

är uppbyggda på annat sätt än de svenska. Det vore önskvärt att

databaserna kunde samsökas i en svensk portal.

Kap 4.2 Övergripande målsättningar för rättsinformationssystemet

KB stödjer den svenska modellen med författningar i konsoliderad

form. Det är ovärderligt när man söker en historisk bild av en gällande

författning. Vidare stödjer KB planen att samtliga sidor i en databas

skall märkas med tidpunkt för uppdatering.

Kap 4.3 På vilket sätt bör rättsinformationssystemet utvecklas?

Med ett bredare angreppssätt är det fler tjänster än lagrummet.se som

borde diskuteras i ett sammanhang (se kommentar ovan angående kap

2). Här begränsar vi oss till att kommentera de specifika förslagen i

föreliggande kapitel.

Enligt KB:s uppfattning är förklarande texter i detta sammanhang inte

att rekommendera. Rättssäkerheten sätts på spel. Risken för

missförstånd och betydelseförskjutningar i juridisk text är

överhängande. KB har också frågat sig vem som kan anses skickad att

utföra dessa förklaringar och vem som skall bära ansvaret för att dessa

texter avspeglar innehållet i originaldokumentet på ett korrekt sätt.

Arbetsuppgiften torde också ta oproportionerlig tid i anspråk, vilket

bl.a. får ekonomiska konsekvenser.

Däremot bör det finnas standardiserade metadata i varje dokument.

Detta gör dokumenten enkelt sökbara för i stort sett vilka program

som helst.

Kap 4.4 Ansvar för och lokalisering av informationen

KB stödjer förslaget att det organ som producerar material också skall

ansvara för uppdatering och arkivering av detta material. Vi ser ingen

motsättning mellan lokalt ansvar och en central databas.

Inom flera branscher finns dock en tydlig trend mot centralisering och

stora gemensamma system. Bank- och bokningssystem är exempel på

en utveckling mot globala system. De kräver hög säkerhet och

karaktäriseras av många och likartade transaktioner. Inom dessa

områden har man gått från decentraliserade till centraliserade system.

Inom biblioteksvärlden har man under många år kombinerat centrala

och decentraliserade system. Kungl. biblioteket ansvarar för det

nationella biblioteksdatasystemet LIBRIS. LIBRIS-databasen är en


4(5)

gemensam databas för bestånden av litteratur vid ca 270 svenska

forsknings- och specialbibliotek. Dessa bibliotek har sina egna

bibliotekskataloger som de själva ansvarar för. Sedan

rapporteras/hämtas metadata till den gemensamma databasen. Genom

standardiserade metadataformat sker automatisk rapportering.

Systemet är under stark utbyggnad vad gäller nya typer av dokument.

Överenskommelser inom metadata- och dokumentområdet möjliggör

ett decentraliserat ansvar kombinerat med ett centraliserat söksystem i

en central databas med länkar till dokument lagrade lokalt

Kap 4.5 Presentationen av rättsinformationen i

rättsinformationssystemet

KB ansluter sig till förslaget att de tryckta förlagorna bör efterliknas

och att originaldokumenten skall återges så exakt som möjligt.

Fördelarna med detta överväger eventuella nackdelar.

Kap 4.6 Märkning, strukturering och sökning

Arbetet på gemensam, standardiserad uppmärkning bör inte överges

så lättvindigt utan fortsättas och intensifieras.

Över hela världen strävar man mer och mer mot gemensamma

riktlinjer och standarder för märkning av dokument. Utsagan att

”dokumenten tillförs metadatauppgifter” (s. 26) ger inte en riktig bild

av förutsättningarna. Metadata finns alltid i ett självständigt dokument

(titel, rubrik, utfärdare/upphovsman, datering, eventuellt löpnummer,

etc.), och ger man dessa uppgifter i ett standardiserat format från

början gör man en enorm rationaliseringsvinst i hela den fortsatta

hanteringen av sina dokument. För metadatainformationen kan

standarden Dublin Core tas som utgångspunkt. Den ger också fördelen

att data kan höstas automatiskt till olika tillämpningar med hjälp av

öppet tillgängliga protokoll, t.ex. Open Archives Initiative Protocol

for Metadata Harvesting (OAI-PMH). KB anser att man bör arbeta

vidare för att åstadkomma ett sortiment av användbara XMLscheman,

som inkluderar både metadata och övriga delar av

dokumenten. Hanteringen på handläggarnivå bör naturligtvis stödjas

med lämpliga redigeringsgränssnitt, som förenklar användningen.

Åtminstone för metadatadelen finns det goda erfarenheter av sådana

gränssnitt.

Det bör också påpekas att KB i SOU 2003:129, s. 363 och 366,

föreslås få det nationella ansvaret för standarder inom det

bibliografiska området (dvs. metadataområdet).

Ambitionen beträffande ämnesvis gruppering av informationen

förefaller däremot något orealistisk. Den typ av ämnesord som tycks

föresväva förslagsställaren kräver en kontinuerligt underhållen

ämnesordstesaurus samt goda kunskaper hos dem som skall tillämpa

systemet. Det finns idag en nationell ämnesordstesaurus, Svenska

ämnesord, som byggts upp av, utvecklas och underhålls av KB. Det

skulle förmodligen vara möjligt att använda Svenska ämnesord för

ämnesgruppering av rättsinformationen, men det skulle också kräva


5(5)

ganska avancerade kunskaper hos handläggarna. Utnyttjande av

fria ämnesord kräver mindre av handläggarna, men ger å andra sidan

inte de samordningseffekter som man säger sig eftersträva.

Kap 4.7 Bör det finnas en elektronisk version av svensk

författningssamling som är officiellt giltig?

KB instämmer i bedömningen att den autentiska lagversionen måste

kunna fastställas. KB vill peka på att KB:s digitala arkiv och de

märkningsrutiner KB tillämpar vid mottagande av digitala leveranser

erbjuder en grund för autenticitetsgarantier för digitala publikationer.

Kap 4.8 Närmare om länkning och författningstekniska frågor

Länkning har den fördelen att användaren får mer information än

denne visste att han kunde efterfråga. Dilemmat är att användaren får

mer information än han kan hantera eller egentligen behöver. Den

ovane användaren blir lätt förvirrad av överutbudet av information.

Arbetet med länkning mellan såväl olika databaser som olika

dokument kommer också att kräva oerhörd kompetens och avsevärda

resurser. Länkningen bör därför vara sparsam och noggrant

kontrollerad

Kap 4.9 Ekonomiska konsekvenser

KB vill understryka vikten av undvika dubbelarbete på detta område.

Ett bredare perspektiv på vad som egentligen räknas till

rättsinformationssystemet vore angeläget ur denna synpunkt. Likaså är

det viktigt att inte ge sig in på utvecklingssatsningar som inte kan

underhållas på en rimlig kvalitetsnivå.

Ärendet har avgjorts av riksbibliotekarie Gunnar Sahlin efter

föredragning av förste handläggaren Jan Hagerlid.

Gunnar Sahlin

Jan Hagerlid

More magazines by this user
Similar magazines