2004: Den fortsatta utvecklingen av rättsinformationssystemet

YTTRANDE
1(5)
2004-03-16 02-676-2003
Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM
Remissvar på promemorian
Den fortsatta utvecklingen av rättsinformationssystemet
1. Sammanfattning
KB menar att promemorian utgår från en för snäv avgränsning av vad
som ingår i rättsinformationssystemet, vilket begränsar värdet och
räckvidden av förslagen i den. KB har följande huvudsynpunkter på
de enskilda förslagen i promemorian:
• Det vore värdefullt om den europeiska unionens rättsdatabaser
kunde samsökas i en svensk portal.
• Den svenska modellen med författningar i konsoliderad form
bör vidmakthållas.
• Förklarande texter är inte lämpliga i detta sammanhang.
• Standardiserade metadata bör finnas i varje dokument.
• Det organ som producerar material skall också ansvara för
uppdatering och arkivering av detta material. Vi ser ingen
motsättning mellan lokalt ansvar och en central databas.
• De tryckta förlagorna bör efterliknas och originaldokumenten
skall återges så exakt som möjligt.
• Arbetet på gemensam, standardiserad uppmärkning bör inte
överges så lättvindigt utan fortsättas och intensifieras.
Ambitionen beträffande ämnesvis gruppering av informationen
förefaller däremot något orealistisk.
• Det bör finnas en elektronisk version av svensk
författningssamling som är officiellt giltig.
• KB:s digitala arkiv och de märkningsrutiner KB tillämpar vid
mottagande av digitala leveranser erbjuder en grund för
autenticitetsgarantier för digitala publikationer.
• Länkning bör vara sparsam och noggrant kontrollerad.
• Dubbelarbete på detta område bör undvikas.
2. Bakgrund
KB:s remissvar utgår från tre olika roller för KB som alla är relevanta
för detta remissvar.

2(5)
Som nationalbibliotek ansvarar KB sedan flera hundra år för både
insamling, bevarande och tillhandahållande av allt som utges till
allmän spridning i Sverige. Sedan sex år tillbaka samlar vi också
regelbundet utsnitt ur den svenska webben, och för närvarande finns
ett utredningsförslag med innebörden att distansöverfört, digitalt
material också skall bli leveranspliktigt (SOU 2003:129). Frågor kring
metadata för och långsiktigt bevarande av digitala dokument är därför
centrala för KB.
KB är också ett forskningsbibliotek inom samhällsvetenskap och
humaniora. KB skall tillhandahålla digitala resurser i den
utsträckning som besökarna efterfrågar, exempelvis rättsinformation. I
denna sin egenskap tillhandahåller KB Rättskällan endast i begränsad
omfattning. Den källa till rättsinformationen som KB idag använder
mest är Rixlex. KB betraktar Rixlex som huvudkälla för information
rörande juridik och allmänna rättsfrågor.
Myndigheten KB använder troligtvis inte Lagrummet alls. Eftersom
Lagrummet upplevs som en allmän orienteringsplats, kan det kännas
som en omväg att gå via Lagrummet. Vet man var man skall söka
information går man dit direkt. Även de tjänstemän som behöver
tillgång till digital rättsinformation använder Rixlex, inte regeringens
webbplats. Detta har troligtvis en historisk förklaring: Rixlex är väl
etablerat som databas för rättsinformation. Tidigare har KB
prenumererat på bl.a. Lag och rätt på Internet på CD-ROM, men detta
upplevs som föråldrat och otympligt.
3. Synpunkter på promemorian i anslutning till olika delar
Kap 2 Rättsinformationssystemet
I avsnittet sägs att rättsinformationssystemet är tillgängligt via
Lagrummet. Som nämnts ovan, används dessvärre denna portal
tämligen sällan. En van och kunnig användare går direkt till
exempelvis Rixlex för att finna förarbeten eller författningar i fulltext
med länkar till förarbeten. Den avgränsning av
rättsinformationssystemet som görs i kap 2 är därför för snäv som
grund för en diskussion om vilka åtgärder som är mest angelägna.
Såvitt KB nu känner till, planeras en förändring av Riksdagens
informationsservice beträffande Rixlex. KB befarar att förändringen
kan bli förvirrande. Samtidigt är KB medvetet om det ineffektiva i att
det finns två parallella databaser, vars innehåll är stort sett identiska.
Här finns således en stor pedagogisk uppgift där, enligt KB:s mening,
regeringens och Riksdagens administrationer bör samarbeta för att
genomförandet av eventuella förändringar skall bli så ändamålsenligt
som möjligt.
Den största nackdelen med Lagrummet är dock att man som
användare saknar den information som skilda betaltjänster
tillhandahåller. Främst åsyftas avgöranden från Högsta domstolen,

3(5)
regeringsrätten, hovrätterna och kammarrätterna. KB anser att den
största uppgiften för rättsinformationssystemet är att göra
prejudicerande rättsfall kostnadsfritt tillgängliga för envar.
Kap 3. Internationella förhållanden
Den europeiska unionens rättsdatabaser är överlag svårtillgängliga.
Det krävs vanligtvis specialkunskaper för att hitta i dessa baser, som
är uppbyggda på annat sätt än de svenska. Det vore önskvärt att
databaserna kunde samsökas i en svensk portal.
Kap 4.2 Övergripande målsättningar för rättsinformationssystemet
KB stödjer den svenska modellen med författningar i konsoliderad
form. Det är ovärderligt när man söker en historisk bild av en gällande
författning. Vidare stödjer KB planen att samtliga sidor i en databas
skall märkas med tidpunkt för uppdatering.
Kap 4.3 På vilket sätt bör rättsinformationssystemet utvecklas?
Med ett bredare angreppssätt är det fler tjänster än lagrummet.se som
borde diskuteras i ett sammanhang (se kommentar ovan angående kap
2). Här begränsar vi oss till att kommentera de specifika förslagen i
föreliggande kapitel.
Enligt KB:s uppfattning är förklarande texter i detta sammanhang inte
att rekommendera. Rättssäkerheten sätts på spel. Risken för
missförstånd och betydelseförskjutningar i juridisk text är
överhängande. KB har också frågat sig vem som kan anses skickad att
utföra dessa förklaringar och vem som skall bära ansvaret för att dessa
texter avspeglar innehållet i originaldokumentet på ett korrekt sätt.
Arbetsuppgiften torde också ta oproportionerlig tid i anspråk, vilket
bl.a. får ekonomiska konsekvenser.
Däremot bör det finnas standardiserade metadata i varje dokument.
Detta gör dokumenten enkelt sökbara för i stort sett vilka program
som helst.
Kap 4.4 Ansvar för och lokalisering av informationen
KB stödjer förslaget att det organ som producerar material också skall
ansvara för uppdatering och arkivering av detta material. Vi ser ingen
motsättning mellan lokalt ansvar och en central databas.
Inom flera branscher finns dock en tydlig trend mot centralisering och
stora gemensamma system. Bank- och bokningssystem är exempel på
en utveckling mot globala system. De kräver hög säkerhet och
karaktäriseras av många och likartade transaktioner. Inom dessa
områden har man gått från decentraliserade till centraliserade system.
Inom biblioteksvärlden har man under många år kombinerat centrala
och decentraliserade system. Kungl. biblioteket ansvarar för det
nationella biblioteksdatasystemet LIBRIS. LIBRIS-databasen är en

4(5)
gemensam databas för bestånden av litteratur vid ca 270 svenska
forsknings- och specialbibliotek. Dessa bibliotek har sina egna
bibliotekskataloger som de själva ansvarar för. Sedan
rapporteras/hämtas metadata till den gemensamma databasen. Genom
standardiserade metadataformat sker automatisk rapportering.
Systemet är under stark utbyggnad vad gäller nya typer av dokument.
Överenskommelser inom metadata- och dokumentområdet möjliggör
ett decentraliserat ansvar kombinerat med ett centraliserat söksystem i
en central databas med länkar till dokument lagrade lokalt
Kap 4.5 Presentationen av rättsinformationen i
rättsinformationssystemet
KB ansluter sig till förslaget att de tryckta förlagorna bör efterliknas
och att originaldokumenten skall återges så exakt som möjligt.
Fördelarna med detta överväger eventuella nackdelar.
Kap 4.6 Märkning, strukturering och sökning
Arbetet på gemensam, standardiserad uppmärkning bör inte överges
så lättvindigt utan fortsättas och intensifieras.
Över hela världen strävar man mer och mer mot gemensamma
riktlinjer och standarder för märkning av dokument. Utsagan att
”dokumenten tillförs metadatauppgifter” (s. 26) ger inte en riktig bild
av förutsättningarna. Metadata finns alltid i ett självständigt dokument
(titel, rubrik, utfärdare/upphovsman, datering, eventuellt löpnummer,
etc.), och ger man dessa uppgifter i ett standardiserat format från
början gör man en enorm rationaliseringsvinst i hela den fortsatta
hanteringen av sina dokument. För metadatainformationen kan
standarden Dublin Core tas som utgångspunkt. Den ger också fördelen
att data kan höstas automatiskt till olika tillämpningar med hjälp av
öppet tillgängliga protokoll, t.ex. Open Archives Initiative Protocol
for Metadata Harvesting (OAI-PMH). KB anser att man bör arbeta
vidare för att åstadkomma ett sortiment av användbara XMLscheman,
som inkluderar både metadata och övriga delar av
dokumenten. Hanteringen på handläggarnivå bör naturligtvis stödjas
med lämpliga redigeringsgränssnitt, som förenklar användningen.
Åtminstone för metadatadelen finns det goda erfarenheter av sådana
gränssnitt.
Det bör också påpekas att KB i SOU 2003:129, s. 363 och 366,
föreslås få det nationella ansvaret för standarder inom det
bibliografiska området (dvs. metadataområdet).
Ambitionen beträffande ämnesvis gruppering av informationen
förefaller däremot något orealistisk. Den typ av ämnesord som tycks
föresväva förslagsställaren kräver en kontinuerligt underhållen
ämnesordstesaurus samt goda kunskaper hos dem som skall tillämpa
systemet. Det finns idag en nationell ämnesordstesaurus, Svenska
ämnesord, som byggts upp av, utvecklas och underhålls av KB. Det
skulle förmodligen vara möjligt att använda Svenska ämnesord för
ämnesgruppering av rättsinformationen, men det skulle också kräva

5(5)
ganska avancerade kunskaper hos handläggarna. Utnyttjande av
fria ämnesord kräver mindre av handläggarna, men ger å andra sidan
inte de samordningseffekter som man säger sig eftersträva.
Kap 4.7 Bör det finnas en elektronisk version av svensk
författningssamling som är officiellt giltig?
KB instämmer i bedömningen att den autentiska lagversionen måste
kunna fastställas. KB vill peka på att KB:s digitala arkiv och de
märkningsrutiner KB tillämpar vid mottagande av digitala leveranser
erbjuder en grund för autenticitetsgarantier för digitala publikationer.
Kap 4.8 Närmare om länkning och författningstekniska frågor
Länkning har den fördelen att användaren får mer information än
denne visste att han kunde efterfråga. Dilemmat är att användaren får
mer information än han kan hantera eller egentligen behöver. Den
ovane användaren blir lätt förvirrad av överutbudet av information.
Arbetet med länkning mellan såväl olika databaser som olika
dokument kommer också att kräva oerhörd kompetens och avsevärda
resurser. Länkningen bör därför vara sparsam och noggrant
kontrollerad
Kap 4.9 Ekonomiska konsekvenser
KB vill understryka vikten av undvika dubbelarbete på detta område.
Ett bredare perspektiv på vad som egentligen räknas till
rättsinformationssystemet vore angeläget ur denna synpunkt. Likaså är
det viktigt att inte ge sig in på utvecklingssatsningar som inte kan
underhållas på en rimlig kvalitetsnivå.
Ärendet har avgjorts av riksbibliotekarie Gunnar Sahlin efter
föredragning av förste handläggaren Jan Hagerlid.
Gunnar Sahlin
Jan Hagerlid