Magasin ungdomslyftet.pdf - Söderhamns kommun

cfl.se

Magasin ungdomslyftet.pdf - Söderhamns kommun

En annorlunda jättesatsning i Söderhamns kommun

ngdo mslyftet

800

ungdomar

skrev kontrakt med

Be Smart

Ungdomsbrandkåren

lockade

Christoffer

Petra lyssnar

och ger råd

Petra Fasth leder tjejgrupperna vid Verkstäderna

”Om inget hade gjorts kunde

det ha slutat mycket illa…”

– Polisen om läget innan Ungdomslyftet

”Sveriges

bästa handlingsprogram

för

ungdomar”


Många idéer fick gro när Söderhamn beslutade sig för att i en

historisk storsatsning vända utvecklingen med allt mer ungdomsbus.

Det blev en brokig blandning men resultatet blev en succé.

– Vi ville låta många blommor blomma, säger extra ordinarie

trädgårdsmästare kommunalrådet Eva Tjernström.

Här får alla

blommor blomma

– Nu måste vi ta i med

hårdhandskarna!

– Bort med buset från

gatorna och skolorna!

– Det är dags att göra något!

Detta är exempel på rop som blev allt högre

i Söderhamn för ett par år sedan.

Bilden präglades av gängbråk där invandrarungdomar

och andra unga söderhamnare stod mot varandra

– men också av inbördes gruppbråk. Det viftades

också med knivar och andra tillhyggen i en hatfylld

stämning.

Mopedligor härjade i centrum med skadegörelse,

stölder och hot i spåren och många menade att allt

höll på att barka rakt åt skogen.

Pensionärerna vågade inte gå ut på kvällstid längre

och buslivet präglades av främlingskap, alkohol

och andra droger. Allt yngre pojkar och flickor drogs

med i strömmen.

Växande ungdomsarbetslöshet gjorde inte situationen

bättre.

Vid skolavslutningar och Valborgsfirande kulminerade

eländet. Situationen började bli ohållbar och

ropen på ”hårdare tag” blev allt högre.

Gör ungdomarna synliga

Men då hände något. På kommunledningskontoret

satt kommunalrådet Eva Tjernström och hennes

medarbetare och blev allt oroligare:

– Men vi var allt fler som insåg att ”hårdare tag”

inte skulle hjälpa. Det handlar ju om att ungdomarna

inte kände sig sedda – och kan man inte synas

på ett positivt sätt, försöker man på andra vis…

– Polisen, skolan, socialförvaltningen och kommunledningen;

föreningar, organisationer och enskilda

– alla kom vi fram till att i stället för hårdare tag

kanske vi skulle lyfta ungdomarna, göra dem synliga

och ge dem arenor att verka på.

Ett ungdomslyft, med andra ord.

Pussel

Situationen ledde också fram till flera initiativ från

olika håll:

– Ja, den ena idén poppade upp efter den andra

och landade hos kommunledningen. Till slut satt jag

där liksom med ett pussel. Vi fogade samman bitarna

undan för undan och till slut växte bilden fram: projektet

Ungdomslyftet.

Sagt och gjort. Kommunstyrelsen anslog 25 miljoner

friska kronor på tre år i ett ungdomsprojekt som

från början handlade om gränslös samverkan och

som sedan blev Ungdomslyftet.

– Från början visste vi att nu gällde det att inte

jobba som vanligt. Här krävdes extraordinära insatser

utanför den vanliga kommunala handläggningen.

Vi skapade en gemensam projektledning och

släppte in de andra pusselbitarna; de koncept som

poppat upp från olika håll. Att sedan kommunledning

och kommunstyrelse slöt upp och anslog pengar

gjorde att allt kunde gå igång omedelbart.

Inledande konfrontationer

– Vi ville låta många blommor blomma, förklarar

Eva Tjernström.

För 25 miljoner kronor kan man vattna en hel

del. Men det fanns de som menade att det blev lite

väl mycket ogräs i den annars så välansade kommunrabatten.

Irritation, frustration och konfrontationer

förekom till en början.

Kommunstyrelsen

anslog 25

miljoner

friska kronor

på tre år i

ett ungdomsprojekt

som

från början

handlade om

gränslös samverkan

och

som sedan

blev Ungdomslyftet.

I den utvärdering som gjordes av projektet så här

långt, konstaterades att det rent av blev strid mellan

företrädare för förvaltningarnas officiella uppdrag

och det mer pragmatiska perspektiv som företräddes

av enskilda, föreningar och organisationer som nu

kom in i arbetet.

– Det fanns de som menade att pengarna skulle

läggas i den ordinarie verksamheten istället.

Helhetsgreppet avgörande

– Men eftersom problemen inte var något för en enskild

förvaltning eller skola, blev lösningen att göra

en övergripande insats utanför de ordinarie verksamheterna

och förvaltningarna men i samverkan

med dessa.

– Med facit i hand finns det säkert de som säger att

resultatet blivit bättre om de fått svara för insatserna.

Det tror inte jag, säger Eva Tjernström och tillägger:

– Faktum är att nu är det lugnare på stan, motsättningarna

är borta, verksamheterna inom våra

olika projekt växer så det knakar och samarbetet

med skolorna går bra. Grupper som tidigare konfronterades

mot varandra i hätsk stämning jobbar nu tillsammans.

– Rådslagen har slagit igenom, samarbetet mellan

polisen och socialförvaltningens ungdomsgrupp

fungerar och vi har fått igång många andra nyttiga

verksamheter.

Kan bli bättre

– Så nog tycker jag att vi har fått kvitto på att det är

bättre att synliggöra än att fördöma, konstaterar hon.

Ett år är kvar på projektet – och mer kommer att

göras. Ännu mer inflytande från ungdomarna i bygget

av framtidens Söderhamn kan väntas.

– Inget är ju så bra att det inte kan bli bättre, avslutar

Eva Tjernström. n

2 Ungdomslyftet


Så började det:

Inledning och bakgrund 2–3

Ung demokrati 3

SUC-Polis-BUC 4–5

Rådslag/ungdomsråd 6

Tjejkraft 7–8

Verkstäderna 9–11

Drömverkstan 12–13

Ungdomssamordnarna 14–15

Ungdomsbrandkåren 16

Högtrycket 17

Be smart 18–19

Skatehall 19

Kickboxning 19

School’s out 20

Urix 2009 20

Ansvarig utgivare: Jan Bergenholtz,

jan.bergenholtz@soderhamn.se.

Produktion: Ryter kommunikationsbyrå AB,

www.ryter.se. Redaktör och skribent:

Håkan Svensson. Grafisk form: Olav Hans-Ols.

Foto där inte annat anges: Pontus Orre.

Tryck: Fyra Punkter AB, 2009.

Nitlotten som gav

högsta vinsten

Dels en forskningsrapport som

speglade uppfattningen att de

unga som flyttade från Söderhamn

var vinnare – kamraterna som

blev kvar ansågs ha dragit

nitlotten. Dels ett stökigt 2006

som kulminerade tidigt 2007 med

slagsmål, bråk och konflikter.

Det här var de faktorer som fick styrande

politiker och tjänstemän i Söderhamn

att snabbt agera. Inom några månader

hade flera strategiska beslut tagits och

det viktiga var 25 miljoner kronor på tre år i

vad som blev Ungdomslyftet.

Ett lyft som gjorde att nitlotten plötsligt

blev en lyckträff.

– Man började med att bjuda in kommunens

ungdomar och höra vad man ville

ha gjort. Bland det första som gjordes

var att organisera om lite i några satsningar

som redan inletts, Verkstäderna bland

annat. Man startade föräldrastödsutbildningar,

akuta rådslag och nätverket Ung i

Söderhamn med folk från socialtjänsten,

integrations enheten, polisen och skolorna,

berättar Marcus Häggström som blev den

som tillsammans med andra tjänstemän

och idégivare fick organisera satsningen

Ungdomslyftet.

– Ja, kommunstyrelsens första beslut i

hela kedjan var 700 000 kronor för att bilda

nätverket Ung i Söderhamn. Jag jobbade redan

som drogsamordnare i kommunen och

fick uppdraget att sätta igång alltsammans.

Miljonrullningen

– Sedan i maj 2007 anslogs ytterligare en

miljon kronor direkt till ungdomarna att

besluta om själva. Det blev beachparty, en

graffitivägg och förberedelser för skate- och

paintballhallar. Därefter växte hela paketet

undan för undan och i augusti 2007 kom

den unika jättesatsningen på 25 miljoner

kronor. Allt var förstås en stor chansning

och lades direkt under kommunstyrelsen.

– Förutom de egna resurserna inom förvaltningarna

släpptes föreningar, organisationer

och enskilda in på olika sätt. Den

utvärdering av Ungdomslyftet som gjordes

efter halva tiden visade också att kommunens

egna organ inte längre klarade av att

hantera situationen, konstaterar Marcus

Häggström.

Ett hopp har tänts

Denna satsning på kommunikation med

och stöd från kommunens ledande politiker

har betytt mycket för utvecklingen i

kommunen de här två åren.

– Enkelt kan man säga att ungdomsmiljonerna

och allt de förde med sig tände ett

hopp hos ungdomarna. Plötsligt var alla vinnare

och man kände stolthet över att bo och

verka i Söderhamn. Det visade sig att har

man bara en idé kan komma någonstans.

– Situationen har också blivit bättre,

även om man får komma ihåg att en del

faktiskt också gjordes innan det ”stora” beslutet.

Vi vet nu att narkotikaanvändandet

har gått ned, ungdomsbrottsligheten har

definitivt minskat och tillvaron i dag upplevs

som lugnare och tryggare, säger Marcus

Häggström.

Niten gav vinst och arbetet fortsätter. n

Fler ungdomar ska komma med

Delprojekt: Ung demokrati

När vi ska bygga

morgondagens Söderhamn

ska också ungdomarna vara

med – mer än tidigare.

– Det ungdomspolitiska

handlingsprogram som vi

lägger fram, kommer att

vara det bästa program som

någonsin presenterats för

ungdomar i hela Sverige.

Sergio Manzanares svävar inte på målet

efter att ha arbetat med demokratiprojektet Ungdomsråd

inom Ungdomslyftet i ett par år och träffat

över 1 000 ungdomar i olika sammanhang.

Han efterträds i höst av Frida Wigren som också

är säker på sin sak:

– Demokratiprojektet är samtidigt en pensionsförsäkring,

eftersom de ungdomar som eventuellt flyttat

ut småningom kommer att minnas Söderhamn som

den bästa kommunen att leva i och därför återvända

– om inte förr så när de blivit pensionärer!

Ge goda minnen

I handlingsprogrammet sägs nämligen bland annat

att Söderhamn ska vara en kommun som tar vara på

alla dem som väljer att stanna kvar. Samtidigt ska

Söderhamn vara en kommun som ger goda minnen

som leder till att fler flyttar tillbaka till för att ge sina

barn samma möjlighet som de själva växt upp med.

– De växande ungdomsproblemen i Söderhamn

och som ledde fram till att Ungdomslyftet startades,

Frida Wigren efterträder i höst Sergio Manzanares

i arbetet med att säkra Söderhamns framtid.

var ett uttryck för att ungdomarna inte känner sig

som en del av samhällsbygget. När vi startade vårt

delprojekt fick ungdomarna själva välja projektledare

och det är intressant att se att detta jobb som

nu Frida tagit över är den enda demokratiskt valda

tjänstemannabefattningen i hela kommunen.

– Tänk tanken; om alla brukare själva skulle få

välja sina tjänstemän, funderar Sergio.

Fråga de unga

Några av de punkter som tas upp i handlingsprogrammet

handlar om att få till en långsiktig struktur för

ungdomsdemokrati – det vill säga hitta former för hur

det ska fungera inte bara i dag och i morgon, utan för

åratal framöver. Ett ungdomsråd jämställd med andra

”Här ska

också en

ungdomspanel

med

ung domar

från hela

kommunen

få chansen

att tycka

till innan

beslut tas.”

instanser som utses av fullmäktige föreslås, liksom en

tjänst som ska vara länken mellan ungdomarna och

kommunapparaten (som nytillträdda ungdomsdemokratiutvecklaren

Frida Wigren). Ungdomsrådet ska

också tillfrågas inför kommunala beslut som rör ungdomar

och kommunen i stort.

Här ska också en ungdomspanel med ungdomar

från hela kommunen få chansen att tycka till innan

beslut tas.

Skolan

Inflytandet i skolan kan vara avgörande för hur eleverna

lyckas med sina studier.

– Genom att känna sig hörda och genom att få

vara delaktiga i skolans utveckling skulle fler trivas

på skolan och därmed få bättre studieresultat. Sådan

delaktighet ska omfatta både organisationsfrågor i

form av elevråd eller motsvarande liksom inflytande

direkt i klassrummet, schemaläggning o s v.

– Kan vi utveckla arbetssättet för inflytande i

skolan så kan skolan själv skapa en mycket bättre

arbetsplats för både elever och personalen, säger

Frida Wigren och Sergio Manzanares.

I handlingsprogrammet finns flera demokratiförslag

som rör skolan, som att elever ska delta vid alla

anställningar inom skolan och att det ska bli lättare

att bedriva elevdemokrati genom att ekonomiskt

stöd, lokaler och schemalagda mötestider.

Fritiden

För att skapa en meningsfull fritid vill man att verksamheter

som erbjuds barn och ungdomar från kommunen

ska ha en referensgrupp där ungdomarna

utgör majoritet och pengar ska kunna sökas av barn

och ungdomar från hela kommunen till olika ungdomsaktiviteter.

– Sammantaget är hela handlingsprogrammet

det enda i sitt slag i Sverige och vi menar att detta är

det bästa programmet någonsin för ungdomar i vårt

land, säger Frida Wigren och Sergio Manzanares. n

Söderhamns kommun

3


1 2 3 4 5 6 7 8

1 2 3 4 5 6 7 8

8 7 6 5 4 3 2 1

8 7 6 5 4 3 2 1

Delprojekt: SUS–Polis–BUC

Busliv, klotter och annan skadegörelse;

gängbråk och missbruk av både alkohol

och andra droger.

Men samlade insatser som utgick från

de ungas behov har gett resultat.

Man samlade helt enkelt ungdomarna

för att ställa den till synes enkla frågan:

– Varför gör ni så här…?

På bilden har Barn- och ungdomscenter samlat

sommarlovslediga ungdomar till skytteträning i Söderala.

4 Ungdomslyftet


Barn- och ungdomscenter i Söderhamn,

BUC, startades redan 2005, men starten av projektet

Ungdomslyftet och SUS, Söderhamns ungdomsstöd,

innebar två år senare ett lyft för verksamheten. Gruppen

har också nära samarbete med polisen i Söderhamn

genom de speciella ungdomspoliserna.

– När vi möter ungdomarna i olika sammanhang

kan vi slussa dem vidare till bland annat BUC, fritidsaktiviteter,

kuratorer, ungdomsmottagningen,

skolan och alla andra arenor som finns för de unga i

samhället, förklarar Camilla Sandström och Rebeka

Bodin, båda engagerade i SUS.

Starkt nätverk

Genom allas deras arbete, och inte minst polisen,

Föräldrar på stan och socialförvaltningens fältarbetare

kunde de störande ungdomarna samlas.

– SUS finns på alla arenor där ungdomar möts,

från åtta på morgonen till tre på natten om det behövs,

förklarar Camilla Sandström.

– Vi har redan sett hur en kultur är på väg med

initieringsriter och där allt yngre ska prova olika droger.

Kan vi inte förebygga redan på den här nivån,

kommer man inte att kunna stoppa den negativa utvecklingen.

Men nu har vi ett nätverk som blir starkare

för varje dag med Föräldrar på stan, fältarbetarna,

polisen, ungdomsstöd och alkoholhandläggarna

och det gör att vi kan agera i tid, säger Jeanette Bergström,

BUC.

Familjerådslag

– Vi är en del av socialtjänsten, men vi har många

möjligheter att informellt möta problematik bland

ungdomar och hela familjer. Vi har också s k femsamtal,

där vi kan ta emot människor med problem

och få till ett familjerådslag utan att det går vidare

till utredning inom förvaltningen. Det är mycket viktigt

för många och vi har också sett att det är effektivt,

förklarar också Jeanette.

Men hur gick det då när frågan ställdes – ”varför

gör ni så här”?

– Om inget hade gjorts nu har det kunna slutat mycket illa, menar

Helena Jernqvist, ungdomspolis i Söderhamns kommun.

Polisen bygger lag

med ungdomarna

Jeanette Bergström, Barn- och

ungdomscenter i Söderhamn.

Behövde plats

– Ungdomarna och föräldrarna samlades med oss i

en storträff och vi fick ett entydigt svar: man kände

inte att man hade en egen plats någonstans i samhället.

Det var också tydligt att föräldrarna inte alltid

visste vad deras barn sysslade med utanför hemmet.

I familjer med invandrarbakgrund kunde det

bero på språksvårigheter men vi kan lova att dessa

föräldrar verkligen är måna om att det ska gå bra för

deras barn.

– I botten finns alltså både okunskap och dålig

självkänsla. Därför ägnades mycket tid vid detta första

möte till att diskutera kring värderingsfrågor som

att kunna stå för den man är och vara stolt för det,

fortsätter Jeanette Bergström och Camilla Sandström.

Polisen slagen

Polisen var också med vid mötet och allt utmynnade

bland annat i att ungdomarna utmanade polisen,

SUS-arna och BUC på en brännbollsturnering.

– Vi förklarade för ungdomarna att det nog var

enda chansen de skulle få att verkligen klå upp polisen.

Det nappade de på och på försommaren möttes

vi i ädel tävlan. Jo, det är klart; ungdomarna vann,

konstaterar Jeanette Bergström som själv deltog i

turneringen. n

”Vi fick ett

entydigt svar:

man kände

inte att man

hade en egen

plats någonstans

i

samhället”

Söderhamn har två ung domspoliser,

Lars Melin och Helena Jernqvist, tillsatta

för att kunna ta hand problem där

ungdomar är inblandade.

– Det finns också s k upptäckargrupper

vid högstadieskolorna och Lars och jag

har kontakter den vägen; socialtjänst,

barn- och ungdomscenter, rektorer,

skolsköterskor, kuratorer, SYO-konsulter

kan snabbt höra av sig till oss.

– Någon formell polisanmälan krävs då

inte, förklarar Helena.

Hon sammanfattar det arbete som pågått inom

Ungdomslyftet under dess två första år som mycket

framgångsrikt.

– Situationen innan var ohållbar både i skolor

och på stan. Om inget hade gjorts då kunde det ha

slutat mycket illa. Vi hade en massa motsättningar

främst mellan svenska och utländska ungdomar

och det krävdes flera akuta insatser. Det drogs kniv

och ”vanliga” medborgare ringde och kände sig hotade,

minns Helena.

Effektiva rådslag

– Men nu har vi kommit en bra bit på vägen och

allt är nu lugnare. Detta har lyckats inte minst tack

vare Ungdomlyftets delprojekt Rådslag, där man

samlar ungdomarna på dagtid och följer upp med

föräldraträffar på kvällen.

– Det blir alltid en hel del prat kring attitydfrågor

och den hårdare och tuffare miljö som i dag råder i

skolan. Vi passar också på med lite lag- och rättsundervisning

och inte minst pratar vi om konsekvenserna

av brott mot lagen.

– På det här viset får vi chansen att bygga upp ett

förtroende mellan oss och ungdomarna och rådslagen

leder fram till att man ska bry sig om, ta upp eventuella

problem och man lär sig att stötta varandra.

Hon framhåller också nätverket Ung i Söderhamn

som bildades i och med Ungdomslyftet. Där träffas

företrädare från alla delprojekt och bollar erfarenhet

med varandra.

– Mycket klarnade snabbt. Invandrarungdomar

sattes direkt in i skolan utan att kunna språket eller

ha fått klart för sig kulturella skillnader inte minst

vad gäller förhållandet mellan könen. Placeras man

på det viset direkt in i en främmande sjundeklass,

handlar det om att försöka synas och märkas på

något sätt och då kan det lätt bli fel. Det här måste vi

ha med oss när vi ska hjälpa ungdomar, och familjer,

att hitta rätt.

Teambuilding

Även storträffar är ett sätt att komma framåt. Exempel

på detta är mötet med gängen som busade på stan och

som bland annat ledde fram till brännbollsturneringen

där polisen fick storstryk av ungdomarna.

Nu ska man starta en s k teambuildingbana. Det

är ett sätt att öva teambuilding; att lära sig hur mycket

lättare det är att lösa problem om man alla hjälps

åt efter förmåga.

– Vi kan göra grupper utifrån kön, klasser, familjer

eller vad situationen kräver och sedan systematiskt

gå igenom vad som behöver göras och att göra det

tillsammans. Detta betyder så mycket för självkänslan

hos deltagarna.

– Det finns också så mycket annat positivt att bygga

vidare på och vi ser nu konstruktivt framåt, säger

ungdomspolis Helena Jernqvist. n

Söderhamns kommun

5


Delat ansvar för ökad

trygghet och trivsel

Delprojekt: Rådslag/Ungdomsråd

Redan innan projektet

Rådslag kom igång, kom

blivande projektledaren Gerd

Hedlund Svärd igång med

träffar med skolungdomar.

– Det var ju stökigt och

hotfullt i Söderhamn just

då. Eftersom jag även är

kommunens medlare vid

ungdomsbrott visste jag

också att det var krisigt

bland ungdomarna,

konstaterar hon i dag.

Gerd Hedlund Svärd.

Fram till nu har Gerd, tillsammans med ungdomspolisen,

i olika rådslag klassvis hunnit träffa

närmare 1 000 högstadieelever och deras föräldrar.

Fram till skolavslutningen 2010 ska samtliga högstadieklasser

ha klarats av.

Mobbning, trakasserier och kränkningar och annat

ofredande är ämnen vid rådslagen.

– Jag träffar klassen på dagtid och sedan föräldrarna

på kvällen. Inför varje träff skickar jag ut frågor

att diskutera utifrån – dels det som kan vara bra,

dels det som är problem.

Efter rådslaget skriver jag handlingsplan för varje

klass utifrån vad rådslagen kommit fram till så att

lärarna vid skolan kan diskutera hur de vill ha samarbetet

med elevernas familjer.

Även akut

– Positivt med allt arbete är att ungdomarna själva

lyfter och gärna vill jobba för att det ska bli bättre.

Det har också visat sig att föräldra- och lärarrådslagen

lyfter samma punkter ur sina respektive perspektiv.

Det är sedan den aktuella skolan som följer

upp arbetet lokalt, förklarar Gerd.

– Ibland går man också in med akuta rådslag. En

elev känner sig orättvist behandlad på något vis och

föräldrarna anser detsamma – då träffas vi innan det

blir allt för infekterat där ord står mot ord och man

misstror varandra.

– Sedan löser vi det akuta läget tillsammans och

beslutar om hur det ska se ut framåt.

Engagerade ungdomar

– Genom arbetet har vi fått mer engagerade ungdomar

och föräldrar som har helhetsperspektiv och vill samarbeta.

Nu ringer man till och med och kollar med varandra!

För framtiden önskar Gerd sig en ny tradition och

kultur i skolan där föräldrarna bjuds in att delta i utformningen

av skularbetet.

– Eleverna ska också kunna se sina anhöriga i

skolan utan att skämmas; ”morsan bara lägger sig i

– piiinsamt!”

– Allt görs ju faktiskt för ungdomarnas bästa.

I själva verket har det visat sig att sunt förnuft och

levande dialog skapar bättre klimat och förutsättningar.

Nu vet vi vägen, säger Gerd Hedlund Svärd. n

Tillsammans lyfter

vi våra ungdomar

Vi samarbetar med Söderhamns kommun

i projekt Ungdomslyftet:

Anette Sjöholm och Karin Öst, projektledare för Tjejkraft, träffade

närmare 400 unga tjejer i kommunen under förberedelserna.

6 Ungdomslyftet


Delprojekt: Tjejkraft

Sista delprojektet som kom in i Ungdomslyftet

var Tjejkraft. Med detta lyftes också

genusperspektivet in i arbetet. Ett av skälen

till Tjejkraft var nämligen att det innan – inte

minst i Gerd Hedlund Svärds projekt Rådslag

– oftast handlade om killarna.

Tjejerna syntes inte till…

Grabbarna

snackar

– tjejerna

är tysta

Karin Öst och Anette Sjöholm delar på

ledarskapet i Tjejkraft:

– Vi försöker att se på alla delprojekt med genusglasögon,

inte för att bara göra saker för tjejer, utan

att lyfta in tjejvinkeln från början i det som görs! I

den lokala uppföljning som gjordes av kommunens

ungdomspolitik framgick dessutom önskemålet att

hitta åtgärder för att kunna synliggöra tjejernas åsikter

och att öka deras inflytande i samhället, förklarar

projektledarduon.

Könstänket sitter djupt

För att samla in synpunkter och idéer har Anette och

Karin träffat cirka 400 unga tjejer i kommunen.

– Framför allt från ytterområdena får vi med oss

tjejernas svårigheter att ta sig till exempelvis Verkstäderna.

Därför vill man ha fler aktiviteter i respektive

orter. Men detta är inget unikt för Söderhamn.

Undersökningar från övriga Sverige visar hur djupt

rotat könstänket är. Finns det datorer så sitter killarna

där. Kan det verkligen bero på att tjejer inte är intresserade

av datorer?

– Vid biljardborden – likadant; där flockas grabbarna.

Finns det verkligen inget som lockar tjejerna,

frågar Karin och Anette retoriskt.

Dessa, och mycket annat, är funderingar som de tar

med sig med träffarna till övriga delprojektledare

inom Ungdomslyftet.

Idéverkstad för tjejer

– Men vi gör också konkreta saker. I Ljusne, ett samhälle

i södra kommundelen, har vi haft en kurs i digitalt

foto, öppen endast för tjejer. En lärare från gymnasieskolans

mediaprogram gick in som handledare

och det blev mycket lyckat.

– Vi arrangerade tillsammans med ungdomslyftets

projektledare Marcus Häggström en idéverkstad

för tjejer som gav många idéer för framtiden och

dessutom har vi haft tre tjejlördagar på Verkstäderna.

Det visar sig att tjejerna faktiskt kommer när det

verkligen arrangeras något, en rockkväll, författarafton

eller skrivarverkstad.

– Tankar som kom fram var till exempel att

arrangera Urix igen – den åsiktsfestival som i våras

arrangerades i Söderhamn – men bara för tjejer.

Många fler idéer kom fram via de listor vi satte upp

för alla att skriva in förslag. Det kommer att hända

saker i höst, lovar Anette och Karin. n

Ellinor gick

digital foto kurs

för tjejer.

Läs mer på

nästa sida!

Söderhamns kommun

7


Europaresan

Flytta klassrummet från

Söderhamn till någon stans i

Europa. Det är tanken bakom

projektet Europaresan inom

ramen för Ungdomslyftet. Det

är ungdomar vid gymnasieskolan

Staffansgymnasiet som

erbjuds möjligheten att göra en

europaresa under sin studietid.

Närmare 500 gymnasieelever från Söderhamn

har hittills gjort resor. Snart är det

dags för höstens omgång.

Syftet är att öka intresset för språkstudier

och att öka kompetensen att kommunicera

på främmande språk. Samtidigt ska

vistelsen utomlands också bidra till att öka

förståelsen och kunskapen om ett annat

lands samhällsliv och kultur.

Lugnet är

tillbaka

Som följd av Ungdomslyftets

arbete är det i dag betydligt

lugnare i Söderhamn. Nu finns

platser för ungdomarna att mötas

och ungdomar som tidigare stod

i gängkonfrontation mot varandra

hjälps nu åt att skapa möjligheter

för vettig sysselsättning.

Ellinor Myrman och fyra andra ljusnetjejer fick genom

Tjejkraft chansen att lära sig mer om digital fotografering.

Tjejprofil i fokus

Delprojekt: Tjejkraft

Familjen Myrman i Ljusne

hade skaffat en ny, fin digital

systemkamera i present till

sig själv.

Men det var väldigt många

knappar och rattar på den,

och väldigt lite kunnande

hos familjemedlemmarna…

Dottern Ellinor, 16, löste

det: en fotokurs i regi av

Ungdomslyftets delprojekt

Tjejkraft med inriktning

på kamerakunskap och

fotografering.

Dessutom bara för tjejer…

Allt började för Ellinor och ytterligare fyra

Ljusnetjejer då delprojektet Tjejkraft en dag besökte

Stenbergaskolan i Ljusne.

– När det blev prat om en fotokurs tände vi till

allesammans. Vi kom igång under ledning av en

lärare från gymnasieskolans medieprogram och vi

träffades varje måndag.

– Vi fick först lära oss kamerans grunder och

sedan fick vi massor av tips och idéer på motiv och

hur vi ska gå till väga vid själva fotograferandet.

– Kursen avslutades sedan med att vi alla som

varit med fick göra en liten utställning med sex

bilder var. Det var spännande.

Kursen genomfördes i samverkan med studieförbundet

Bilda och Ljusne Folkets Hus.

Hur var det att ha enbart tjejer som

klasskompisar?

– Jo, det var skillnad mot andra grupper, som i

skolan, där vi är både tjejer och killar. Hade det varit

som vanligt hade förstås killarna tagit mycket mer

plats och vi hade fått stå tillbaka. Man får ta vara på

detta tillfälle att märkas lite mer själv.

– Men ska det bli riktigt bra, krävs också att det är

rätt blandning av tjejer i gruppen. För oss fungerade

det utmärkt eftersom vi alla kände varandra.

– I framtiden skulle jag också kunna tänka mig att

gå på kurser för att lära mig till exempel brottning eller

annat ”killigt”, om det bara är tjejer som deltar.

– Men någonstans i slutänden vill man ju att det

inte ska handla om tjejer eller killar, utan om alla tillsammans

på samma villkor, säger Ellinor Myrman. n

”Kursen

avslutades

sedan med

att vi alla som

varit med

fick göra en

liten utställning

med sex

bilder var”

Ungdomarna har fått bättre förståelse för

varandra, fått ta egna initiativ och blivit

mer toleranta. Integrationen fungerar också

allt bättre.

Nya arbetssätt med starkt inslag av eldsjälar

har skapat tolerans och harmoni

bland de unga, allt enligt den utvärdering

som gjorts.

Grunden är lagd. I Söderhamn är vi nu

beredda att öppna ännu fler dörrar i beslutandeapparaten

och ge ungdomarna konkreta

frågor att arbeta med. Ungdomslyftet

har visat att det fungerar när man delar med

sig av makten och härligheten.

Fler godkända

i nian

Andelen elever i nian som har

minst godkänt betyg i alla ämnen

ökade återigen vid vårterminens

slut 2009 i Söderhamn.

– Vi är på god väg att nå målet

att minst 85 % av eleverna ska

ha betyg i alla ämnen, säger

förvaltningschefen Margareta

Högberg.

Det är andra året i rad som andelen Söderhamnselever

med slutbetyg i alla ämnen

ökar. Även andelen elever med VG och

MVG har ökat.

Andelen av årets nior som fick betyg i

alla ämnen är 83,7 % mot 81 % förra året.

– Det finns ett inriktningsmål om att senast

2011 ska 85 % av eleverna ha betyg i alla

ämnen. Dock ska vi naturligtvis arbeta för

att alla elever i Söderhamn ska få betyg i alla

ämnen, tillägger Margareta Högberg.

Källa: www.soderhamn.se

8 Ungdomslyftet


Foto: Söderhamns kommun

Foto: Söderhamns kommun

Söderhamns kommun

9


– De som förut bråkade med varandra har nu blivit kompisar,

säger projektledaren Anne Lindberg vid Verkstäderna.

Tillsammans med Söderhamnsungdomarna har hon blåst

nytt liv i de tidigare industrilokalerna.

Delprojekt: Verkstäderna

Verkstäderna heter det, men det

är ungdomens allaktivitetshus –

inrymt i vad som en gång var

lokaler för Söderhamns Verkstäder.

Hit kommer 300 besökare varje

dag, av dessa en kärna på

50-talet ungdomar som betraktar

Verkstäderna som sitt andra hem.

Verksamhetens höga tak (i dubbel

bemärkelse) har varit i högsta grad

bidragande till den jättesuccé som

Verkstäderna blivit i Söderhamn.

Upp-och-ner med

dansens hjälp

Sandor Breskowski vänder upp-och-ner på tillvaron.

Förr var de olika

ungdoms grupper som

bråkade och slogs med

varandra.

Nu är de kompisar:

– Ja, vi har ju lärt känna

varandra nu och då

fungerar det, säger

Sandor Bresowski

som också ingår i

dansgruppen South

Hampton Crew.

Dansen har alltså överbryggat

klyftor och motsättningar.

Man vänder upp-och-ner

på alltsammans: det blir

lugnare på stan, men desto

livligare på Verkstäderna:

– Själv hörde jag talas

om det här och hörde att

det fanns pingis och mycket

annat, men framför allt

en stor hall där man träna

breakdance och hip-hop.

– Tillsammans med min kompis Salam

körde vi med breakdance, volter och akrobatik

utomhus på gräset, men sedan kunde vi flytta

in. Nu kör vi i grupper med tio-tolvåringar och

däremellan har vi hip-hopkvällar med inbjudna

dansare för uppvisning.

– Det gångna året har vi haft tre sådana

kvällar och vi har även kört lite kickboxning.

Kompisar istället för bråk

– Det viktiga är att vi nu är kompisar allesammans,

istället för att bråka på stan. Bara man

lär känna varandra så är det inte så märkvärdigt,

förklarar Sandor.

I sommar har man också arrangerat ett

dansläger för ungdomar 12–17 år. Där fick deltagarna

lära sig olika dansstilar inom streetdance

hela dagarna och på kvällstid förekom

en hel del överraskningar.

– Vi fick sponsring till lägret och Anne Lindberg

här på Verkstäderna hjälpte oss med grejor

som vi behövde. Det blev jättebra, säger

Sandor som förutom dansandet även rappar

när andan faller på.

– Och allt ska fortsätta i höst enligt planerna,

säger han. n

10 Ungdomslyftet


Lite snack men

mycket verkstad

Allt började med ganska lite snack men desto

mer verkstad.

Projektledaren Anne Lindberg hade redan skissat

på vad en samlingsplats för kommunens unga skulle

kunna innehålla och fungera när politikerna bestämde

sig för att storsatsa på projektet Ungdomslyftet.

Hennes precis färdiga idékoncept antogs rakt av

och allt kunde startas direkt utan några krusiduller.

De avvecklade industrilokalerna fick nytt liv med

hjälp av ungdomar från 10 till 100 år.

Dystert

– Då diskuterades överallt den dystra situation som

vi hade i Söderhamn. Våld, ungdomsbrottslighet,

drogproblematik, äldre som inte vågade ta kvällspromenader

längre, kulturella och etniska motsättningar,

industrinedläggningar och annat hade bidragit

till den bilden.

– Vi frågade oss om det verkligen var så illa i Söderhamn?

Här finns ju fantastiska möjligheter och

inte minst våra lokala politiker har visat att de har

ett öppet sinne.

– Ungdomarna ska känna tillhörighet, svara för

en insats, tycka till och göra något. Har man varit

med om att kläcka idéerna och sedan gjort verklighet

av drömmarna så är man också rädd om sakerna.

Det handlar om att få ta eget ansvar.

– Ungdomarna engagerades redan på planeringsstadiet

och det blev sedan de själva som drev arbetet

framåt. I dag kan man fika här, det finns biljard,

bordtennis, airhockey och tv-spel. Vi har ett filmrum

(som också byggts av ungdomar) och till och med

inomhuspaintballhall som givetvis också byggts av

ungdomarna.

En musikscen finns också där blivande storartister

kan framträda en första gång, och här anordnas

bland annat danskurser och kickboxning.

– Det känns fantastiskt roligt att kunna använda

gamla, anrika industrilokaler till att skapa något nytt

för framtiden, säger Anne Lindberg.

Verkstäderna finns också utanför själva lokalen

Verkstäderna:

– Vi är med och arrangerar den stora skolavslutningen

tillsammans med Be Smart och vi finns på

stan i samband med Strömmingsleken. Dessutom

bildades ”Verkstäderna Fire Wolf Kickboxningsförening”.

Den växte ur våra lokaler och står nu på egna

ben med egen träningslokal, berättar också Anne.

Öppna möten

På Verkstäderna kan även gamla och unga mötas under

naturliga former:

– I vår nyligen färdigställda boulelokal används

våra två banor flitigt av Söderhamns pensionärsför­

”Det känns

fantastiskt

roligt att

kunna

använda

gamla, anrika

industrilokaler

till

att skapa

något nytt”

eningar. Tanken är att det ska finnas aktiviteter i huset

för alla åldrar, att kunna mötas i överallt i lokalerna

– utan att vara rädda för varandra.

– Det är annars ett samhällsproblem i dag, vi umgås

inte på det viset längre, fortsätter Anne Lindberg.

– Generationerna ska också ha glädje av varandra.

Där har vi lite kvar att jobba på. Eftersom tanken

är att ungdomarna själva ska driva sina projekt här,

tror vi att det är bra med en ”mormor” eller ”morfar”

som kan bidra till att komma i mål. Omvänt kan

de yngre hålla utbildningar i seniordatasurf och lära

pensionärerna allt om mobiltelefonen.

Ungdomar visar vägen

Verkstäderna har sju heltidsanställda, plus resurspersoner

och timanställda.

– Men framför allt är det ungdomarna själva som

sätter sin prägel på verksamheterna. Ta bara vårt ITkafé

som gymnasieungdomar driver som ett företagarprojekt

och dessutom kan erbjuda de praktikplatser

för datornätverk som annars är svåra att hitta.

Det går att göra så mycket.

Alla ska kunna mötas i Verkstäderna.

Här gäller lite snack – men desto mer verkstad. n

Paintball

under tak

Smått och stort

i Verkstädernas

– Man har ju liksom

alltid vetat att det

här stället finns.

Men när allt blev

Verkstäderna för

ett par år sedan

började jag komma

hit regelbundet.

Alex Hedberg. Det berättar Alex

Hedberg, 17, som bland

annat varit med om att bygga en paintballhall inne i

Verkstäderna.

– När jag kom hit första gången, fanns fortfarande

en massa planer på vad som skulle kunna göras,

hur det skulle kunna se ut och placeras. Mycket kan

säkert göras också i fortsättningen, men redan nu

finns en hel del här.

Ett av dessa är alltså paintballhallen som Alex

varit med och fixat till. Han är dessutom domare vid

paintballtävlingar.

– Det fina med Verkstäderna är att du kan komma

hit och sitta vid en kopp kaffe och snacka, spela

pingis eller biljard, eller surfa i Onlinekaféet – och

allt har vi ungdomar ordnat med själva och på det viset

ska vi fortsätta här, säger Alex Hedberg. n

tjejgrupper

Allt från misshandels problem till kärleksbekymmer,

modevisningar och ”öppen

scen”. Här jobbar ungdomar med

ungdomars frågor.

Många olika ämnesområden tas upp i tjejgrupperna

på Verkstäderna. Petra Fasth är en av

gruppledarna och hon jobbar tillsammans med kompisen

Josefin Johansson, båda 16 år.

Båda har fått ledarutbildning för att kunna hålla

i arbetet. Grupperna består av fem tjejer vardera

och man kör en termin i taget. Skulle någon sluta

under resans gång, finns möjlighet att fylla den lediga

platsen.

Guidar och lyssnar

Det verkar alltså bli en del olika ämnen i tjejgrupperna?

– Ja, vi diskuterar allt från misshandelsproblem till

kärlekstrassel.

– Om särskilt allvarliga problem kommer upp,

guidar vi vidare till professionella instanser, vilket

också någon gång

har hänt.

– I övrigt får vi

först och främst lyssna

och sedan för ­

söka komma med

råd, säger Petra.

Öppen scen

Av och till under säsongen

arrangeras

ock så modevisningar

vid Verkstäderna

och dessutom bjuder

man på ”Öppen

scen” där det bara är

att kliva fram och sjunga, spela, dansa

eller vad man nu vill.

– Om man törs, vill säga. Men det är

faktiskt många som verkligen tar chansen.

Vi har också en pianist som kan kompa de

som vill sjunga, berättar Petra. n

Petra Fasth, en av gruppledarna i tjejgrupperna.

Drömmar blir

verklighet på

Drömverkstan.

Se nästa uppslag!

Söderhamns kommun

11


Delprojekt: Drömverkstan

Här har ungdomarna ett fönster att synas i.

Drömmar blir verklighet när man får ställa ut sina

målningar och andra bilder på ett galleri, att ordna med

vernissage med bubbel (givetvis alkoholfri), snittar och

med publik och lokalpressen på plats.

– Då blir man stolt, säger projektsamord naren Hans

Tjernström och projektledaren Johanna Holmberg vid

Drömverkstan som är en del av Verkstäderna.

Generationer

blandas när drömmar

blir verklighet

Föreningar och verksamheter som vänder

sig till ungdomar som gillar idrott och till exempel

musik har funnits i många år i Söderhamn.

Nu finns det också en generationsöverskridande

och skapande verksamhet som ett drivhus för blivande

kreatörer – Drömverkstan.

Drömverkstan är direkt riktad till ungdomarna i

Söderhamns kommun och verksamheten kan beskrivas

som tre delar:

• Skolorna som bokar in sig för olika projekt,

inte bara konstnärliga

• Fritidsverksamheten; en kulturförening med

daglediga vuxna en dag i veckan och som förhoppningsvis

”dröjer kvar” på kvällen blandas

med de yngre

• Galleriverksamheten – det verkliga lyftet för

unga blivande konstnärer som till och med får

sälja sin konst!

Det var i september 2007 som Drömverkstadens

skolverksamhet drog igång. Hans och Johanna

jobbade båda som lärare på en av kommunens högsta

die skolor.

– Vi såg de positiva effekterna med att låta eleverna

tillsammans skapa större projekt på skolan, över

ämnesgränserna. Det ledde till att vi började skissa

på ett slags ”kreativitetens hus”.

– Samtidigt hade man lite strul mellan ungdomsgrupper

i kommunen och våra tankar och idéer togs

emot positivt från kommunledningen som insåg

att detta kunde vara ett sätt att integrera ungdomsgrupperingar

med varandra, att motverka utanförskap

och låta så många som möjligt vara delaktiga.

– Vi har känt oss fria från början, och fått vara

lite yviga och vilda, säger Johanna och Hans efter

drygt två år.

Jättesuccé

Projektledarna har själva skrapat ihop resurser och

arbetsnamnet Drömverkstan har nu blivit etablerat

och namnet är t o m varumärkesskyddat. Verksamheten

har blivit en sluss där alla skolelever passerar

och där många också blir kvar.

Här finns möjlighet att få syssla med olika konstarter;

måleri, textil, finsnickeri, keramik och från

och med i höst även smide i en nyuppförd smedja

med gamla Söderhamnstraditioner.

12 Ungdomslyftet

Kommunens skolor, från förskola till gymnasiet

får boka in sig för olika projekt och detta har blivit

en jättesuccé:

– Trycket är stort också nu inför hösten 2009.

Mottagandet ute i skolorna har blivit över förväntan;

Drömverkstan blir ett sätt för lärare att konkretisera

sin undervisning, säger Hans Tjernström.

I sommar har också arrangerats en studiedag

där lärare från olika skolor fått mer information om

Drömverkstan och de möjligheter som öppnas där.

Drömverkstan stöttar olika projekt ute på skolorna

runt om i kommunen. Det kan vara temaarbeten,

dockteater och mycket annat.

Skolan är också rekryteringsbasen till fritidsverksamheten:

– Vi har startat en kulturförening där eleverna i

skolklasserna erbjuds att vara med. Vi har dock en

åldersgräns nedåt på tio år, berättar Johanna Holmberg

och Hans Tjernström vidare.

– De flesta blir överväldigade när de inser att de

inte bara kan vara här på skoltid, utan att de är välkomna

också på kvällarna!

Ålderssammansättningen ska vara 10–100 år:

– Därför har vi också daglediga vuxna här. De blir

ofta kvar också om kvällarna, då ungdomarna dominerar.

Men åldersblandningen gör att det blir lugnare

och vyerna vidgas när gamla och unga får ge impulser

till varandra, säger Hans Tjernström.

De äldre har mycket att lära ut – att bygga nyckelharpa

eller tillverka knivar; två gamla söderhamnstraditioner

som nu förs vidare.

– Det är påtagligt hur lugnt det blir i en lokal där

det finns både äldre och yngre samtidigt, säger Johanna

och Hans.

Nu ska gymnasieelever från kommunen dessutom

bygga upp en smedja – ännu en dröm som blir

verklighet i Drömverkstan.

Galleri

Så var det utställningarna.

I ett eget galleri inbjuder Drömverkstan till visning

av både egna ungas konst såväl som inbjudna

mer etablerade konstnärer.

– Det har gått så långt redan, att konstnärer utifrån

hör av sig för att få komma hit och ställa ut,

konstaterar Johanna Holmberg och Hans Tjernström

belåtet. n

”De flesta

blir överväldigade

när

de inser att

de inte bara

kan vara här

på skoltid,

utan att de är

välkomna

också på

kvällarna!”

Foto: Söderhamns kommun

Petra Fasth, en av gruppledarna i tjejgrupperna.

En av pärlorna ur Adam Lundqvists garage.


– Här blir vi tagna på allvar, säger Frida Myrlund och Maria Paby som inte vill byta bort kvällarna vid Drömverkstan mot något annat.

Drömverkstan ger nya perspektiv

Foto: Söderhamns kommun

– Om det var så bra som vi

hoppats?

– Nej, det var mycket bättre!

Sextonåringarna Maria Paby och

Frida Myrlund sparar inte på berömmet

när de beskriver Drömverkstan i

Söderhamn.

De kom i kontakt med verksamheten

i sjuan:

– Det vi hade hört var ”kultur” ungefär,

men det här visade sig vara så mycket

mer. Kommunikation till exempel;

här pratar med varandra som vanligt

folk och inte som vuxna annars lätt låter

när de ska prata med oss ungdomar

– typ ”hur går det i skolan lilla vän?”, eller

”att du blivit så stor” alternativt ”vad

ska du bli när du blir stor”…

Det handlar alltså om att bli tagen

på allvar.

– Jag tycker att man mognat som

människa själv också de här åren med

Drömverkstan, fortsätter Maria.

– Nu ser man till exempel längre

inte vuxna som en annan ras.

Egen utställning

Att idégivarna bakom Drömverkstan,

Johanna Holmberg och Hans Tjernström,

var Marias och Fridas mentorer

vid skolan gjorde det enklare att hitta

rätt i livet.

– Men jag har ritat och skapat sedan

jag var liten, berättar Frida.

– Mamma var klok nog att ge mig

block och kritor och förklarade att

ville jag se på teve fick jag lov att rita.

Så fort jag placerat mig framför teven

kom mamma med ritgrejorna.

Maria har liknande erfarenheter:

– Ja, men jag ritade helst hela tiden.

När de andra tittade på teve, låg jag

på golvet och ritade, berättar hon.

Frida har också hunnit med att ha

en egen konstutställning i Drömverkstans

eget galleri. Med vernissage, publik

och – minsann – kunder som köpte

hennes tavlor!

– Jag hade nog 20-talet verk utställda,

bland annat två stora tavlor och en

del digitala produktioner. Så kommer

det folk och tittar och KÖPER! Det kändes

jättebra!

Maria planerar en egen utställning

till januari 2010.

Viktigare än allt

Måndagar och torsdagar finns de båda

vid Drömverkstan.

– Det är kvällar som ligger överst i kalendern.

Dessa dagar bokas inget annat.

Drömverkstan går före allt. Så mycket

jobb som vi lagt ned här hade det aldrig

blivit om man bara suttit hemma.

– Det är inte bara måleriet eller allt

annat skapande här som är viktigt. Lika

viktigt är att träffas, att få prata med

andra, gärna lite äldre, om vardagens

problem, upplevelser och glädjeämnen.

Det har blivit som ett andra hem.

– Vi berättar också alla andra om

Drömverkstan och allt vi kan göra här;

att det är jätteroligt och att personalen

är jättebra.

– Förresten, apropå alla som finns

här måste vi säga Jerry Bolinder – han

är inte en av de anställda, men är här

ofta, ritar jättebra och är typ jättekul!

Det är nog den roligaste människan

som finns, säger Frida Myrlund och

Maria Paby.

Då är det sagt… n

« Bilder på bilar

Drömverkstans bil designer

är Adam Lundqvist, 15.

– Jag ritar väl egentligen

vad som helst. Men att

rita bilar är det roligaste,

säger Adam som ska ha en

egen utställning med sina

teckningar senare i höst.

Det var tack vare kompisen Caspar

som Adam kom i kontakt med

Drömverkstan.

– Caspar ritar också och han är

verkligen jätte duktig. Han tipsade mig

om Drömverkstan och vilken lycka!

Adam Lundqvist.

Här finns ju allt man behöver så här

bli jag kvar.

Förutom möjligheterna att rita hur

mycket som helst är det möjligheten

att träffa kompisar och kolla på vad

andra gör som drar till Drömverkstan.

– Man får inspiration, förklarar

Adam.

Två kvällar i veckan finns han på

plats för att teckna – men tro inte att

han ligger på latsidan övriga veckan;

ritblocken fylls av bilar, bilar och bilar

hemma också.

Man behöver inte fundera över vilket

hans stora intresse är. Även om bildesignandet

också varvas med rockabilly-musik.

– Ja, finns det något annat? undrar

han.

Adam hoppas på ett jobb som bildesigner

i framtiden.

– Eller lastbilschaufför, som pappa,

säger han.

Drömmen förutom höstens separatutställning

är en resa till USA för att

kolla favoritsporten Nascar:

– Jag har blivit lovad en resa efter

gymnasiet. Då ska det nog också bli en

sväng till bilshowen i Las Vegas, säger

Adam. n

Söderhamns kommun

13


Delprojekt: Ungdomssamordnarna

Redan året innan Ungdomslyftet startade, hade

Per Färnstrand och Björn Persson som kommunens

ungdomssamordnare varit igång med att som värsta

detektiverna spåra ungdomar som inte nåtts av det

kommunala uppföljningsansvaret som innebär att

kommunen ska se till att man efter grundskolan och

fram till 20-årsdagen är sysselsatt på något sätt; jobb,

studier eller vad det kan vara.

– Sedan kopplades vi in i Ungdomslyftet som ett

delprojekt och eftersom bred samverkan är det bästa

så var det alldeles rätt, säger Per och Björn i dag.

Per och Björn

ger aldrig upp

Jobbet går ut på att hitta de ungdomar i åldrarna

16–20 år som saknar någon form av sysselsättning.

De som helt enkelt kommit bort på vägen mellan

nian och gymnasiet.

Parallellt kartläggs också åldersgruppen strax

under, högstadieungdomar 13–15 år:

– De ligger utanför uppföljningsansvaret men vi

kollar för att hitta de som finns i riskzonen för att

hamna i utanförskap och bli vårt ansvar. Det kan yttra

sig som olika problem med droger, problem i familjen

eller hög frånvaro i skolan.

– Men vi försöker inte ta över skolans verksamhet

för den här gruppen. Vi ska vara en samarbetspartner.

Det är ändå viktigt att inte låta tiden gå utan vi

läser av vad som gjort att problemen börjat och kan

sedan exempelvis föreslå skolan vilka åtgärder som

skulle kunna vara nyttiga, förklarar Björn och Per.

Men den huvudsakliga gruppen är alltså ungdomar

i gymnasieåldern som av någon anledning

inte ”finns”?

– Efter att ha jämfört vilka elever som gått ut

grundskolan och som sedan fortsatt till gymnasiet

kunde de flesta avskrivas. De fanns ju i något av

gymnasieskolans program.

Ungdomssamordnarna Björn Persson och Per Färnstrand

14 Ungdomslyftet

– Därefter började det riktiga deckarjobbet. Vi hittade

ungdomar som börjat, men hoppat av gymnasiet,

flickor som var mammalediga och ungdomar

som satt vid datorn om nätterna och sov på dagarna.

Men också de som flyttat och fanns på folkhögskolor

runt om i landet, de som jobbade på Teneriffa eller

hälsade på bekanta på Irland.

Koll på kullen

– Från början var det kanske 30–40 ungdomar som

föll inom gruppen ”okänd sysselsättning”. I dag är

vi nere på hälften; antalet varierar under året mellan

10–20 ungdomar. Vi har nu efter tre år koll på varje

kull, visar Per och Björn.

Ungdomarna i gruppen dras inte sällan med drogproblematik,

men här finns även de med psykisk

ohälsa som fobier, ångest och depressioner.

Frivilligt

– När vi väl hittat de här ungdomarna är det viktiga

att få fram ett alternativ till den destruktiva tillvaron.

Men det måste utgå från dem själva. Det här är frivilligt

och vi kan inte tvinga någon mot dennes vilja.

– Ibland räcker det med en träff, men ibland får vi

återkomma gång efter gång. Vi ger oss inte. Till slut

hittar man oftast något att göra.

Alla har en dröm

– Vi har nämligen lärt oss att alla har någon

dröm eller en idé om vad man vill

göra, något som kan ligga nära eller långt

bort i tiden. Det gäller vara att lirka fram

detta och bygga vidare.

– Hela Ungdomslyftet har hjälpt till

att synliggöra ungdomar och genom att

så många olika nya aktörer har kommit in

så har det skapats en bred samverkan till

glädje och nytta för alla ungdomar. Färre

kommer nu att hamna i utanförskap,

färre måste ”hämtas in” och det gör att vi

kan lägga krutet på att hålla alla kvar på

banan.

– Tidiga insatser och bredd i verksamheten

i kombination med att aldrig ge upp

skapar resultat, säger Björn Persson och Per

Färnstrand. n

Per Färnstrand och Björn Persson rör sig oftast bland

ung domarna i Söderhamns kommun, som här tillsammans

med Magnus Blanck och Sebastian Jonsson.


Söderhamns kommun

15


Christoffer vill bli bran

Christoffer Österberg har deltagit i Ungdomsbrandkåren under ett

år och fortsätter nu i höst som ungdomsledare inom projektet.

– Sedan vill jag bli brandman på heltid, säger han.

Delprojekt: Ungdomsbrandkåren

För att fånga upp ungdomar utanför mer

traditionella fritidsaktiviteter inom kulturoch

föreningslivet startades Ungdomsbrandkåren

i Söderhamn för två år sedan.

– Innan jag fick den här chansen hade

jag inte så mycket att göra på fritiden. Jag

hängde väl med kompisar mest, eller satt

hemma.

– För mig har detta inneburit att jag nu

beslutat mig att satsa på brandmannayrket,

säger 17-årige Christoffer Österberg som varit

med från början.

Projektet innebär att man samlar 10–12 ungdomar

– hälften grabbar och hälften tjejer – inför

varje termin. En gång i veckan träffas alla för teori

och praktiska övningar.

– Vi har fått göra flera studiebesök hos andra ”blåljusyrken”

vid polisen och ambulansen. Dessutom

har vi fått lära oss om hjärt-lungräddning och även

fått lite annan sjukvårdsutbildning, berättar Christoffer

som i höst kommer att fortsätta inom projektet

eftersom han nu erbjudits att få bli ungdomsledare

inom Ungdomsbrandkåren.

– Det är förstås en stor ära och det ska bli jättekul

att inte bara få fortsätta, utan också att få hjälpa andra

grabbar och tjejer att komma in i det här.

Utryckning får vänta

Någon ”riktig” utryckning har det dock inte blivit:

– Nej, det går förstås inte av säkerhetsskäl. Det är

ett krävande yrke som kan bli farligt också, om man

inte har den rätta utbildningen. För min del får det

vänta till efter gymnasiet då jag ska söka till brandmannautbildningen

på Sandöskolan.

Projektledare från starten har varit brandman Magnus

Gustafsson vid Räddningstjänsten i Söderhamn:

Meningsfull fritid

– Det är ett bra sätt att nå ut till ungdomar i kommunen

och skaffa oss ambassadörer för räddningstjänsten.

Allt har varit mycket lyckat. Jag tror att det är

viktigt att vi ger också de föreningslösa ungdomarna

en meningsfull fritid.

– Som ”ambassadörer” kan de sprida kunskaper

om hur man förebygger och begränsar små som stora

olyckor; hur man ska agera vid personskada och att

ge första hjälpen som exempel, säger Magnus Gustafsson.

– Även om nu personalomsättningen inte är särskilt

stor inom yrket, så blir Ungdomsbrandkåren också

en viktig del av rekryteringsunderlaget för framtiden,

tillägger han. n

16 Ungdomslyftet


Högtryck när alla

krafter samlas

Ungdomshandläggaren och Högtryckets projektledare

Petra Lindström hjälper Linus Andersson att hitta rätt

i tillvaron. Vid Resurscentrum har alla goda krafter

samlats tillsammans med Högtrycket för att öka

rörligheten bland kommunens arbetslösa ungdomar.

dman

Projektledaren Magnus Gustafsson tycker att Ungdomsbrandkåren

är ett bra sätt att nå ut till ungdomarna.

Delprojekt: Högtrycket

Genom att samla alla

berörda kompetenser och

resurser under samma tak,

har Söderhamns kommun

lyckats att klättra åt rätt

håll i riksgenomsnittet för

arbetslösa ungdomar.

– Just nu ligger vi på vårt

mål, strax över genomsnittet,

men det har varit betydligt

sämre, säger Mats Frelin

som är områdeschef för

Resurscentrum.

Vägen att nå målet bygger på att samla alla

goda krafter. I samma hus i Söderhamn finns nu Arbetsförmedlingen,

kommunens socialförvaltning,

Försäkringskassan och den egna personalen inom

Resurscentrum och den s k Bemanningen.

– Detta har gett oss korta och snabba beslutsvägar

att med våra offentliga medel jobba gemensamt

för en gemensam målgrupp, ungdomar 16–24 år.

Här ryms också den speciella satsning på arbetslösa

ungdomar som inom ramen för Ungdomslyftet

kallas för Högtrycket.

Förtroende

– Vi har i dag fler aktiva söderhamnsungdomar än för

knappt två år sedan då allt startade. Mycket är det tack

vare att Arbetsförmedlingen ställt upp till 100 %. Men

det måste också till ett ärligt uppsåt i botten. Historien

i Söderhamn med de stålbad vi genomgått i form av

strukturrationaliseringar och företagsnedläggningar

har tvingat oss att jobba tillsammans och därmed

kunnat skapa förtroenden mellan alla inblandade.

– Här har skapats en gemensam plattform där det

händer saker hela tiden. Istället för att tänka i revir

kan vi tänka tillsammans. Vi är inte bara samlokaliserade,

utan också samorganiserade – det är hemligheten,

förklarar Mats Frelin.

Ökad rörlighet

Centralt i strategin är att öka rörligheten bland de arbetslösa

ungdomarna, att göra så många som möjligt

aktiva.

– Aktiv kan innebära en praktik- eller utbildningsplats

i ett företag eller verksamhet, eller andra

utbildningsinsatser med sikte på framtiden. Det viktiga

är hela tiden att bryta eventuella negativa mönster

som att hänga på stan, fel dygnsrytm; att bryta

en trend.

Inom Högtrycket är det också legitimt att låta

ungdomarna lämna kommunen. Redan i målet för

verksamheten finns nämligen uttalat att man ska

öka rörligheten inom ungdomsgruppen. Detta kan

tyckas paradoxalt i en kommun med sjunkande

befolkningstal?

– Ja, men det är samtidigt en styrka inom Ungdomslyftet

att ha en kommunledning som säger okej

till detta. Det centrala är att aktivera ungdomarna

och om det inte kan ske i hemkommunen kanske

det kan ske någon annanstans i Sverige eller kanske

Norden. Därför hjälper vi också till med detta och bidrar

alltså ibland till att ungdomar flyttar härifrån.

Flytta bort – och hem?

– Men det sker med öppna ögon och vi hoppas att

”flyttfåglarna” så småningom vänder tillbaka till

Söderhamn. Tågen går ju faktiskt inte bara från Söderhamn,

utan lika många går hit också, säger Petra

Lindström, som är ungdomshandläggare och projektledare

inom Högtrycket.

– Detta har alltså fullt stöd från kommunledningen

och det är ju faktiskt ett sätt att verkligen bry sig

om ungdomarna. Det gäller att de unga känner att

man behandlats positivt och att vi verkligen försökt

att göra något vettigt, tillägger Petra Lindström och

Mats Frelin. n

Söderhamns kommun

17


Be Smart är projektet där ungdomar skriver kontrakt och lovar att avstå från

droger, klotter och snatterier. Projektledaren Marcus Wågström (i mitten) är mycket

nöjd med tillslutningen och nu bildas också Ungdomsföreningen Be Smart som en

fortsättning med bl a ungdomarna (fr v) Gabriell Karlsson, Sara Lundström, Ann-

Marie Viklund, Sofie Löfstrand, Anna Hellström, Oskar Nilsson i styrelsen.

Ett medlemskort

mot grupptrycket

Delprojekt: Be smart

I årskurserna 4 till 9 får ungdomarna genom

Ungdomslyftets delprojekt Be Smart skriva

kontrakt om att avstå från destruktiva

beteenden som exempelvis att röka, dricka

alkohol, klottra eller snatta.

Medlemskapet blir som en motvikt till

det grupptryck som annars lätt drar med

tonåringarna till oönskade miljöer. Men

kortet innebär också resor, vinster, och

rabatter i många affärer.

Efter drygt två år har cirka 800 ungdomar i

årskurserna 4–9 skrivit kontrakt med Be Smart.

Nu bildas också ungdomsföreningen Be Smart i

Söderhamn som en fortsättning på projektet:

– Men vi går samtidigt givetvis vidare med att

rekrytera nya fjärdeklassare varje år, förklarar

projektledaren Marcus Wågström vid studie förbundet

SISU som håller i projektet.

– Vill man ändå fortsätta vara med när det blir

dags för gymnasiet ska vi förstås inte säga nej till

det, förklarar han.

Kontrakt

Men det är alltså på mellan- och högstadiet som ungdomarna

till Be Smart rekryteras.

Kontrakten skrivs på tillsammans av skoleleven

och föräldrarna. Kontaktpersoner vid skolorna hjälper

till att hålla kontakten och blir som en garant

att ungdomarna verkligen lever upp till sina löften.

Via medlemskortet kan man varje månad vinna

saker som refillkort, mp3-spelare, T-shirts och

kepsar. Dessutom görs utflykter till äventyrsbad,

Gröna Lund eller andra önskeresmål.

Om man bryter överenskommelsen?

– Det är väldigt ovanligt men sker det blir det en

BS-varning. Upprepas övertrampet så dras medlems

kortet in och man får söka nytt medlemskap

på följande läsår. Det rör sig dock bara om någon

procent av ungdomarna, säger Marcus Wågström.

Effekten av Be Smart – och Ungdomslyftet i stort

– har enligt Marcus blivit ett lugnare Söderhamn.

18 Ungdomslyftet


Skateboardåkare

har flyttat in

Ungdomsmiljonen gav en skateboardhall

till Söderhamns Skateboardförening.

– Vi hade haft utomhusverksamhet innan,

men högst på önskelistan fanns en

skatehall och nu har den blivit verklighet,

säger klubbordföranden Conny Björklund.

Skateboardföreningen i Söderhamn bildades

för 6–7 år sedan. När Söderhamns kommun

som ett ”förspel” till jättesatsningen Ungdomslyftet

anslog en ”ungdomsmiljon” till olika akuta åtgärder

så hamnade en del av pengarna hos föreningen:

– Det blev vi förstås jätteglada över. Det var som

att vinna högsta vinsten. Vi fick flytta in i en hall vid

Verkstäderna, där det finns en massa andra aktiviteter

för ungdomar, berättar Conny Björklund vidare.

I hallen har ungdomarna själva snickrat och byggt

ramper och allt som behövs för att kunna utöva skateboardåkning.

Föreningen har i dag närmare 40 aktiva

medlemmar och de flesta dyker med jämna eller

ojämna mellanrum upp i hallen.

Alltid öppet

– Under säsongen har vi öppet alla dagar i veckan

med utsträckt tid på lördagar och helger.

– När skolorna har lov brukar vi också ha lite

extra öppet och även arrangera kurser för nybörjare.

Men givetvis tar vi också hand om nybörjare som

dyker upp under vanliga öppettider.

– Däremot handlar det i dag mest om grabbar, vilket

är en tydlig trend över hela landet. Vi har haft

funderingar på en tjejsatsning, men ännu har vi inte

kommit till skott. Tankarna finns ändå kvar, och

kanske vi kan göra något kommande höst, funderar

Conny Björklund.

Lockar fler

Skatehallen i Söderhamn lockar inte bara lokala ungdomar.

Regelbundet kommer också åkare från inte

bara övriga kommuner i Hälsingland utan också från

Avesta, Fagersta och Uppsala.

– Närbelägna Bollnäs kommun

har faktiskt en av de största

hallarna i hela Sverige, men

även därifrån kommer åkare

till oss i Söderhamn. Det

hör nämligen lite

till ”skateboardlivet”

och gemenskapen

att åka

runt till olika

hallar, förklarar

också Conny

Björklund. n

Kickboxning

nytt i Söderhamn

– I vårt projekt vet jag att ungdomarna känner av

att kommunledningen verkligen satsat framåt. Det

är positivt redan därför att det ökar på ungdomarnas

självkänsla och bild av sig själva. Man är ”värd att

satsa på”. De vuxna ställer upp…

Bandy, pingis och fotboll.

Det är några exempel på vad de idrottande

ungdomarna i Söderhamn hittills mestadels

har ägnat sig åt.

Men tack vare Ungdomslyftet och

Verk städerna finns nu också en ”Verk -

städerna Fire Wolf Kickboxnings förening”

som nyregistrerad medlem av Svenska

Kampsportförbundet.

Allt började inom ramen för projektet

Verkstäderna.

– Det var ett gäng ungdomar företrädesvis från

Tjetjenien som var intresserade. Kickboxning

är en slags nationalsport i de trakterna,

berättar Ulf Karlsson, lärare vid Staffanskolans

gymnasium i Söderhamn och aktiv

inom Verkstäderna – han är också sekreterare

i kickboxningsföreningen.

– De här grabbarna har inte samma

bakgrund som de ungdomar vilka ”skolats”

i föreningslivet så vi började i den

änden. Från början kom väl 30–35 personer

till träningarna och i dag är vi en

kärna på ungefär 12–15 ungdomar, mestadels

grabbar men faktiskt även ett par

tjejer, förklarar han.

Aktiviteterna ökade undan för undan och snart

växte kickboxarna ur lokalerna vid Verkstäderna.

I dag håller man till vid Västra Berget där Söderhamns

kommun upplåter lokaler till självkostnadspris.

– Ekonomiskt går vi i dag runt själva på föreningsstöd

och medlemsavgifter. Från kommunen är

man dessutom glada över att vi finns i de lite ”vidsidan-av”-lokalerna

som innan var utsatta för inbrott

och skadegörelse. Vi är inte rika, men vi kan erbjuda

plats för alla intresserade och vi håller verksamheten

i gång, säger Ulf Karlsson. n

Foto: Privat

Växer med uppgiften

– Den negativa hållning som rådde för ett par år sedan

har bytts till motsatsen; ett positivt tänk framåt.

Ungdomarna har samtidigt växt med uppgiften. Allt

det är särskilt viktigt för den kille eller tjej som i de

här känsliga åren är på glid.

– Får man ansvar innebär det bekräftelse och den

grupp som bildas genom medlemskapet i Be Smart

blir i sig själv en motkraft till det destruktiva, summerar

Marcus Wågström. n

Marcus Wågström.

”Ungdomarna

känner av att

kommunledningen

verkligen

satsat

framåt”

Tuffa regler

– Reglerna är tuffa. Ungdomarna

tillåts inte använda de nyvunna kunskaperna

utanför träningslokalerna

och det respekteras eftersom man

tycker det är så roligt att få hålla på.

– Det här är i viss mån också ungdomar

som tidigare ”tjafsade” med

varandra på stan men som i föreningen blivit

goda vänner, bara det, säger Ulf Karlsson. n

Khavaj Amkhadov och Emil Porcic i kickboxningsringen.

Söderhamns kommun

19


School’s out 2009:

Fullt ös vid

skolavslut ningen

Vädret kunde väl ha varit bättre,

men stämningen var det inget fel

på vid årets skolavslutningsfest i

Stadsparken och på Köpmantorget

mitt i Söderhamn.

Det blev succé igen.

Ungdomslyftet genom delprojekten Verkstäderna och Be

Smart svarade för arrangemanget med hjälp av sponsorpengar från

Sparbanksstiftelsen, Swedbank och Söderhamns kommun. n

Sparbanksstiftelsen, kommunen och en rad företag

sponsrade årets drogfria skolavslutningsfest där

det mot kvällningen blev allt hårdare tryck med

bandet Dead by April på scenen.

”Sjukt

imponerad!”

Söderhamn fick av

Föreningen gemensam

framtid äran att arrangera

årets åsiktsfestival Urix 2009.

Att vi fick detta förtroende

beror enligt föreningen

bland annat på just vårt

projekt Ungdomslyftet som

”gett kommunens ungdomar

möjligheter att känna

delaktighet och inflytande”.

– Söderhamn är ett föredöme

för andra kommuner, hette

det också i motiveringen.

Vi tackar och tar emot…

Urix i maj 2009 i Söderhamn med cirka 700 deltagare

blev en mycket lyckad ungdomsfestival med

syftet att stärka ungdomars inflytande och självförtroende.

Under fyra dagar ordnades workshops

och seminarier med konserter och andra aktiviteter

kvällstid.

Så här skrev en av ungdomarna tillbaka efteråt och

hälsade bland annat:

– Var deltagare på URIX i Söderhamn. Måste säga

att jag är sjukt imponerad. För att vara en ganska liten

stad så har ni asbra aktiviteter för ungdomar! n

Söderhamn fick äran att arrangera åsiktsfestivalen

Urix 2009 med 700 ungdomar från hela landet

under fyra dagars blandning av lek och allvar.

More magazines by this user
Similar magazines