Ett bidrag till ditt hus! - Arvidsjaur

Ett bidrag till ditt hus!
INFORMATION OM BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD

Pontusbadet i Luleå är exempel på en
modern byggnad som fått stöd genom
kulturmiljöbidraget.
Hus och andra byggda konstruktioner är viktiga kulturarv
Kulturarvet är en del av vår vardagsmiljö, men det kan
samtidigt vara sevärdheter och viktiga besöksmål. Tänk
bara på Gammelstads kyrkstad eller Porjus kraftstation.
Det är ofta svårt att se värdena i sin hemmamiljö innan
de ställs i relation till något helt annat. Hus är berättelser,
man brukar säga ”om väggarna kunde tala”, och
det kan de. Det är vi som måste lära oss förstå vad de
säger. Äldre hus kan bland annat berätta om andra
skönhetsideal och sociala normer eller om en annan
byggteknik. Den faluröda slamfärg som präglar de flesta
av landsbygdens byar berättar om en billig, enkel och välfungerande
färg som var en tidig ”gör det själv”-produkt.
Det praktfulla, murade tegelhuset från förra sekelskiftet,
hopfogat för hand av hundratusentals tegelstenar,
representerar en arbetsinsats som få skulle ha råd med
idag. Det berättar därmed om en tid när arbetskraften
hade ett mycket lägre värde. Samhället har i århundraden
strävat efter att bevara värdefulla byggnader,
länge handlade det om anslående byggnadsverk, som
kunde befästa rikets ålder och traditioner.
Vid förra sekelskiftet vidgades intresset till att även omfatta
byggnader som inte tillhör de berömda nationalmonumenten.
1960 fick vi en lagstiftning som gav
möjlighet att skydda alla typer av byggnader. Det var i
spåren av efterkrigstidens stora stadsomvandlingar och
våg av rivningar som det växte fram en allmän opinion
för att bevara den äldre bebyggelse som ännu stod kvar.
Det europeiska byggnadsvårdsåret 1974-75 blev en
kampanj för att vardagslivets anonyma byggnader skulle
bevaras. 1974 var också året då staten instiftade ett bidrag
till vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Det statliga byggnadsvårdsbidraget är ett viktigt stöd för
fastighetsägare i arbetet med att bevara vår kulturmiljö.
Det är ägaren som har ansvaret för att vårda de byggnader
som hör till hans/hennes fastighet, att sköta reparationer,
löpande underhåll och så vidare. Det gäller även kulturhistoriskt
värdefulla byggnader. Länsstyrelsen kan lämna
bidrag till de kulturhistoriska merkostnaderna i mån
av tillgång till medel, men aldrig ta över ägaransvaret för
hus och anläggningar.
Så här säger Plan- och bygglagen;
13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick.
Underhållet skall anpassas till byggnadens värde
från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och
konstnärlig synpunkt samt till omgivningens
karaktär. Byggnader som avses i 12 § skall underhållas
så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).
2(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD

Genom stöd från kulturmiljöbidraget har
fyrbåken på Stor-Räbben (t.v.) och Torneusgårdens
magasin (t.h) kunnat renoveras.
Sex viktiga frågor om bidraget
VILKA BYGGNADER? Bidraget är avsett för välbevarade
byggnader – bostadshus, ekonomibyggnader, industribyggnader
m fl - och byggnadsverk som fyrar, broar,
dammar m.m. Det handlar oftast om äldre byggnader
men kan ges till yngre bebyggelse om syftet är att bevara
material och teknik som är dyrare än dagens gängse
lösningar. Ju yngre byggnad desto högre krav ställs på
att den är oförändrad. Ett krav är att byggnaden/anläggningen
står på ursprunglig plats, bidrag lämnas inte
till flyttade byggnader.
VAD ÄR BIDRAGET AVSETT FÖR? Bidraget är avsett
för kulturhistoriska merkostnader. Det betyder kostnader
för att bevara de särdrag, tekniker och material
som kännetecknar en byggnad, och den tid då den
byggdes, om detta kräver dyra insatser som inte ryms
inom nutida, moderna byggsystem. Bidraget är inte
avsett för att återskapa äldre byggnadsdetaljer som gått
förlorade vid tidigare ombyggnader.
HUR MYCKET FÅR MAN I BIDRAG? Den bidragsgrundande
kostnaden är mellanskillnaden mellan ett
modernt standardutförande/standardmaterial och
kostnaden för att utföra arbetet med anpassade, tidskrävande
tekniker eller dyra material. Det kan också
vara att bibehålla byggnadsdetaljer som helt saknar
funktion men som är viktiga för byggnadens karaktär
och utseende. Man får aldrig hela kostnaden betald,
det krävs alltid en egen insats. Beroende på vilken
byggnad det handlar om, kan bidraget uppgå till mellan
50 och 90% av den bidragsgrundande kostnaden.
VEM KAN SÖKA? Alla kan söka bidraget. Den som
söker för en byggnad som ägs av någon annan måste
uppvisa fullmakt från ägaren.
NÄR SKA MAN SÖKA? Bidraget anslås varje år med
ett sista ansökningsdatum, för närvarande 1:a augusti
året innan arbetet är avsett att utföras.
VAR SÖKER MAN BIDRAGET? Bidraget söks genom
Länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Blanketter och mer
information hittar du på www.lansstyrelsen.se/norrbotten.
Prioriteringsgrunder
Varje år ansöks det om betydligt större summor än vi
disponerar och därför måste vi prioritera. Endast de
mest värdefulla delarna av vårt byggda kulturarv kan
få stöd genom det statliga bidraget. När vi prioriterar
har vi olika inventeringar och bevarandeprogram till
hjälp. De viktigaste är ”Norrbottens synliga historia”,
som är länets kulturmiljöprogram respektive ”Vårt
hävdade Norrbotten”, program för odlingslandskapets
natur- och kulturmiljövärden. Dessutom är byggnader
som skyddats i kommunala detaljplaner prioriterade.
Generellt har en miljö med många välbevarade byggnader
högre prioritet än den sista gamla byggnaden i
en helt förändrad miljö. För enstaka, närmast unika
byggnader, som ett rökpörte eller ett portlider som
kanske är ett av de sista i sitt slag, finns möjlighet till
bidrag även om andra hus i närmiljön är förändrade.
Byggnadens/anläggningens skick är ett annat urvalskriterium.
Då bidraget ska ge största möjliga kulturmiljönytta,
är det inte effektivt att stötta uppenbart
förfallna byggnader. En byggnad med en ”allmän”
funktion som ger fler än ägarna tillträde till den
är också prioriterad, om den har tillräckligt höga
kulturvärden.
3(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD

Båtbodarna i Övre Soppero och njallan vid
Nilasvallen utanför Moskosel har kunnat
bevaras med stöd av kulturmiljöbidraget.
Antikvarisk medverkan
Den som ges bidrag får ett skriftligt beslut med villkor
om att arbetet ska följas av en kulturhistoriskt sakkunnig,
s.k. antikvarisk medverkan. Den kulturhistoriskt sakkunnige
har till uppgift att upprätta en arbetsplan som
preciserar de åtgärder som ska utföras och hur de ska
utföras, liksom att övervaka att arbetsplanen följs så
att de kulturhistoriska värdena inte förfars. När man
restaurerar en byggnad dyker det nästan alltid upp nya,
oförutsedda frågor under arbetets gång och i dessa
situationer ska den kulturhistoriskt sakkunnige ge råd.
Kostnaden för antikvarisk medverkan belastar inte
det bidrag som beviljats, men den som fått bidrag är
skyldig att kontakta den som Länsstyrelsen föreskriver
innan arbetet startar och innan material köps in etc.
Skyldigheter för bidragsmottagaren
En första rekommendation är att man som bidragsmottagare
läser sitt beslut. Det är inte säkert att bidrag beviljats
för alla de arbetsinsatser man sökt för och i
beslutet kan det finnas villkor om att ett arbetsmoment
ska utföras på ett visst sätt. Dessutom finns där villkor
om när arbetet ska vara avslutat och när man ska rekvirera
pengarna. Om villkoren inte följs kan bidraget återtas
eller minskas. Bidragsmottagaren måste själv ansvara
för förberedande arbeten, som att städa ur en byggnad
innan arbetet startar. Som ägare måste man axla rollen
som byggherre, planera arbetet, ta arbetsgivaransvar
om man anställer, upphandla och betala fakturor om
arbetet upphandlas av en entreprenör.
Innan arbetet påbörjas ska den kulturhistoriskt sakkunnige
meddelas. Kontakten bör tas i god tid så att
denne hinner träffa hantverkaren på byggplatsen för
att diskutera genomförandet och dokumentera befintlig
teknik/utförande. Den kulturhistoriskt sakkun-
nige ska följa och även godkänna arbetet och är därför
en nyckelperson för den som fått ett bidrag. Den som
får ett bidrag förbinder sig att följa villkoren i beslutet
och att efter genomförd restaurering vårda byggnaden
på den plats där den står.
Redovisning
I samband med att bidraget rekvireras måste man redovisa
sina kostnader med kopior av fakturor som rör det
beviljade arbetet, samt kvitton på att räkningarna är
betalda. Den som är momsredovisningsskyldig får inte
ta upp momsen som en kostnad.
I redovisningen ska man också uppge hur många dagsverken
som lagts ned. Eget arbete får räknas som egeninsats
och ska verifieras genom tidjournal, insatsen kan
dock inte ersättas genom kontantutbetalning.
4(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD

Portlider i Svensbyn
Tvärådammen i Överkalix
Shopping
Några exempel på byggnader/anläggningar som fått stöd genom kulturmiljöbidraget.
Shopping (kv Råttan 7 i Luleå) uppfördes 1955 efter
arkitekt Ralph Erskines ritningar. Den har ett alldeles
särskilt värde som ”Europas första inomhusgalleria”
och är en karaktärsbyggnad för Luleå.
När det efter nästan ett halvsekel fanns behov av att
byta ut den gamla plåten hade fasadens plåtprofil utgått
ur produktionen. Det skulle krävas ett specialverktyg
för att kunna få fram en plåt som var likadan som den
gamla. Shoppings karaktär ligger till stor del i materialen
där fasadens plåtprofil bedömdes som viktig att
bibehålla. Kostnaden för att ta fram det speciella
pressverktyget bedömdes därför som en kulturhistoriskt
motiverad överkostnad.
Portlider är en ålderdomlig byggnadstyp som går tillbaka
till den tid då gårdarna var byggda i fyrkant kring
gårdstunet. I Svensbyn finns ett gammalt, välbevarat
portlider vid en gård som flyttades ut ur bykärnan vid
laga skiftet. Portlidret var i förhållandevis gott skick,
timrat i en ålderdomlig teknik och den dendrokronologiska
dateringen visade att träden till väggarnas
timmer fällts 1650. Restaureringen innebar utbyte
av en del stockar samt översyn av grunden och taket.
Bidraget motiverades av att lidret är ett av få bevarade
exempel på en byggnadstyp som en gång varit vanlig
på välbärgade bondgårdar.
Dammbron längs väg 769, vid Tvärån i Överkalix
kommun, är från tidigt 1950-tal och byggd för
flottningens behov. De bågformiga dammluckorna
manövreras maskinellt med hjälp av ett linspel.
Dammluckorna har en stomme av träbågar på stålramar.
Bågarna hålls ihop av långa bultar som även
förbinder dem med längsgående bjälkar fastsatta i
stålkonstruktionen. Tvärs över de bärande bågarna
är kraftiga, spontade plank fastspikade.
Restaureringsarbetet omfattade byte av merparten av
virket, skrapning/blästring och målning av stålkonstruktionen
samt en rekonstruktion av setterslussen.
Linspelet reparerades, trappan och plattformen intill
spelhuset återställdes. Bidraget motiverades av att
anläggningen är en av länets allt färre kvarvarande
miljöer från den tidigare så betydelsefulla flottningsepoken.
5(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD

Lador i Börjeslandet.
Ladlandskapen längs de stora vägstråken
Lador är ett av de mest karaktäristiska dragen i Norrbottens
kustnära odlingslandskap. Men det är ett hotat
landskap eftersom ladorna numera saknar funktion.
Under flera år genomfördes ett stort restaureringsprojekt
inriktat på ladlandskapen längs de större vägarna,
där många människor rör sig.
I samarbete mellan Studieförbundet Vuxenskolan,
Norrbottens museum, Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen
och EU:s jordbruksfond, renoverades en mängd
lador i kustkommunerna. Här stod inte den enskilda
byggnaden utan det samlade ladlandskapet i fokus.
Arbetet inriktades på att lyfta ladorna från marken,
byta rötskadat virke och säkerställa att taken var täta
samt att luckor och öppningar gick att stänga. Ladorna
fick behålla sina plåttak, men på enstaka lador som
hade kvar sina spåntak och stod i iögonfallande lägen
lades nya spåntak. Bidraget motiverades av att ladlandskapen
är ett norrländskt karaktärsdrag och att de utvalda
områdena utmed de stora vägarna är tillgängliga
för många, både ortsbor och besökare. Att många olika
aktörer samverkade i arbetet bedömdes också som
positivt.
6(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD

LIT TERATURTIPS | Det finns en stor flora av böcker om byggnadsvård – här ges några exempel.
FEM PELARE – en vägledning för god byggnadsvård.
Stig Robertsson, Riksantikvarieämbetet 2002.
LIGGTIMMERHUS – tillsyn och reparation.
Söderberg Uno, Riksantikvarieämbetet 1992.
ISBN 91-7192-852-9
SÅ RENOVERAS TORP & GÅRDAR
Ove Hidemark, Elisabet Stavenow-Hidemark,
Göran Söderström, Axel Unnerbäck.
Ica Bokförlag 1995.
ISBN 91-534-1675-9
RESERVDELAR TILL GAMLA HUS KATALOG No 7
Handbok och postorder.
Gysinge Centrum för byggnadsvård 2002.
HANDHYVLAD PANEL I HJO
Gunnar Almevik, Mats Renström.
ISBN 91-631-4890-0
SKANSENS HANDBOK I VÅRDEN AV
GAMLA BYGGNADER
Gustafsson Gotthard, Forum 1972.
HANTVERKET I GAMLA HUS Byggförlaget i samarbete
med Svenska föreningen för byggnadsvård 1998.
HUSETS FIENDER; RÖTA SVAMP OCH INSEKTER
Byggnadskultur 2000:1.
FÖNSTER Historik och råd vid renovering.
Lisinski Jan, Antell Olof, Riksantikvarieämbetet
rapport 1988:1. ISBN91-7192-730-1
STICKSPÅN Stina Wedman, Riksantikvarieämbetet 1998.
ISBN 91-7209-131-2
Materialguiden www.raa.se
Ett bidrag till ditt hus!
INFORMATION OM BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD
Omslagsbilder: Porjus gamla kraftstation (t.v), Bostället i Gammelstad (t.h).
Länstyrelsen i Norrbotten
Stationsgatan 5 · 971 86 Luleå
Tel: 0920-960 00 · Fax: 0920-22 84 11
www.lansstyrelsen.se/norrbotten
7(7) BIDRAG TILL BYGGNADSVÅRD