Mottagningskrav och kontroll av inkommande avfall ... - Avfall Sverige

Mottagningskrav och kontroll 

av inkommande avfall till 

förbränningsanläggningar 

RVF rapport 

2004:17 

ISSN 1103-4092

RVF rapport 2004:17 

ISSN 1103-4092 

©RVF Service AB 

Tryck: Daleke Grafiska 2004 

Upplaga: 1000 ex

Förord 

Förbränning med energiutvinning utgör en viktig del i en ekologisk hållbar avfallshantering 

och är en betydande del av energisystemet i Sverige. Frågor om kontroll av avfall till 

förbränning har härigenom fått en ökad aktualitet. Med anledning av detta har RVFs 

arbetsgrupp avfallsförbränning tagit fram följande rapport om mottagningskrav och kontroll 

av avfall till förbränning. 

Rapporten beskriver utvecklingen som har lett fram till det avfallsbränsle som idag förbränns i 

avfallsförbränningsanläggningarna. Ett avfallsbränsle som genom lagstiftning och 

anläggningarnas egna kontroll- och kvalitetssäkringssystem innehåller små mängder avfall 

som är olämpligt att förbränna. Vidare beskriver rapporten anläggningarnas nuvarande system 

för kontroll av inkommande avfall och dess olika variationer som är en följd av 

anläggningarnas olika utformning och behov. 

Rapportens huvudsakliga syfte är att utgöra ett underlag för en vidareutveckling av den 

nuvarande kontrollen. Ett flertal rutiner beskrivs och är tänkta som exempel på vad som kan 

ingå i ett kvalitetssäkrat system för mottagning av avfall till förbränning. Det är viktigt att 

poängtera att inget system passar alla anläggningar, utan systemen för mottagningskontroll 

måste utformas efter respektive anläggnings förutsättningar och behov. 

Arbetet med rapporten har skett inom en projektgrupp bestående av: 

Lennart Ryk, Söderenergi, ordförande 

Olof Andersson, Tekniska Verken i Linköping 

Lars Dalgren, Fortum 

Johan Ericson, Vattenfall Uppsala 

Katja Szücs, Söderenergi 

Christina Södersten, Fortum 

Bengt Westergård, konsult 

Malmö november 2004 

Svenska Renhållningsverksföreningen 

Weine Wiqvist 

VD 

Håkan Rylander 

Ordf. i arbetsgruppen avfallsförbränning 

1

Innehållsförteckning 

Förord....................................................................................................................................1 

Sammanfattning ....................................................................................................................3 

1. Inledning........................................................................................................................5 

2. Utvecklingen till ett bättre avfallsbränsle.......................................................................5 

2.1 Historik och bakgrund...............................................................................................................5 

2.2 Utsortering av avfall som innehåller farligt avfall och avfall som är olämpligt att 

förbränna ..................................................................................................................................................6 

3 Redovisning av nuvarande mottagning av avfall ...........................................................8 

3.1 Allmänt ........................................................................................................................................8 

3.2 Okulär besiktning.......................................................................................................................9 

3.3 Stickprov .....................................................................................................................................9 

3.4 Plockanalys................................................................................................................................11 

3.5 Kravspecifikation .....................................................................................................................13 

3.6 Påföljder vid avvikelser...........................................................................................................14 

3.7 Platsbesök..................................................................................................................................14 

3.8 Teknisk revision........................................................................................................................16 

4 Kvalitetssäkringssystem för mottagning av avfall till förbränning...............................16 

4.1 Allmänt ......................................................................................................................................16 

4.2 Exempel på styrande villkor, kommunikation och rutiner ................................................17 

4.3 Kvalitetssäkrande dokument..................................................................................................22 

5 Provtagning, provberedning och analysering ..............................................................35 

Referenser ............................................................................................................................38 

Bilaga 1 Terminologi............................................................................................................39 

2

Sammanfattning 

Ansvaret för kvaliteten på det avfall som kommer till avfallsförbränningsanläggningarna 

ligger i första hand på avfallslämnaren. 

Syftet med föreliggande rapport är att driva och utveckla arbetet med mottagningskrav och 

kontroll av inkommande avfallsbränsle till förbränningsanläggningar. Det ska ske utifrån 

varje anläggnings enskilda behov. Rapporten är en mall som kan användas helt eller delvis för 

att vidareutveckla anläggningarnas arbete med mottagningskontrollen. 

Svensk avfallshantering har utvecklats kontinuerligt under lång tid vilket medfört att avfall 

idag materialåtervinns och energiutvinns i betydande omfattning och allt mindre avfall 

deponeras. En bidragande orsak är de lagar och förordningar som berör avfallshanteringen. 

Hushållsavfall beräknas idag innehålla mindre än en promille farligt avfall tack vare god 

källsortering och att produkter innehåller allt mindre farliga ämnen. Detta har resulterat i att 

mängden farligt avfall till avfallsförbränningsanläggningar också har reducerats betydligt 

jämfört med tidigare. Den minskade mängden farligt avfall i det inkommande avfallet till 

förbränning har tillsammans med ett flertal olika åtgärder resulterat i ett förbränningsmässigt 

bättre avfall. Detta i kombination med investeringar i allt effektivare förbrännings- och 

reningsutrustning har medfört att utsläppen av föroreningar i många fall minskat med en 

faktor 100 till 1 000 jämfört med för 20 år sedan. 

För att så långt som möjligt undvika att inkommande avfall innehåller farligt avfall och avfall 

som är olämpligt att förbränna har alla anläggningar anvisningar till sina avfallsleverantörer. 

Anvisningarna talar tydligt om för leverantörerna vad som får levereras till respektive 

anläggning. De ser olika ut och är anpassade till respektive anläggnings förutsättning, utöver 

vad som är reglerat med lagstiftning. 

Vid förbränningsanläggningar med ett stort upptagningsområde och ett flertal entreprenörer 

ökar risken att avfallet, trots anvisningarna, innehåller material och föremål som inte uppfyller 

dessa anvisningar. Anläggningar har därför infört en utökad mottagningskontroll bestående av 

bland annat stickprover samt uppföljning av förekommande avvikelser med åtföljande 

sanktioner. För förbränningsanläggningar som enbart förbränner hushållsavfall från den egna 

kommunen, med kontroll över insamling och transport, kan den okulära kontrollen, som alltid 

genomförs vid anläggningarna, vara helt tillräcklig. 

När utsorterat avfall från industri, kontor och affärer tillförs förbränningsanläggningarna sker 

en utökad kontroll vid alla anläggningar. 

De kontrollfunktioner som förekommer helt eller delvis, beroende på respektive 

förbränningsanläggnings behov, är: 

° Daglig och okulär kontroll av inkommande avfall. 

° Information om aktuella krav som ställs på avfallsbränslet. 

° Stickprovstagning med avvikelserapportering och sanktioner. 

° Platsbesök och tekniska revisioner hos avfallsleverantörer för att tillförsäkra att 

företagen har möjlighet och kunnande att hantera avfall enligt avtalad specifikation. 

° Plockanalyser och kemisk-fysikaliska analyser för att kontrollera specifikt avfall. 

3

° Information till avfallsproducenter och leverantörer om de förbättringar som är 

önskvärda för ett bättre utsorterat avfall. 

Således kan sägas att mottagningskontrollen av inkommande avfall är av god kvalitet vid 

förbränningsanläggningarna. Alla anläggningar har en egenkontroll där olika rutiner är 

dokumenterade. Många anläggningar har dessutom infört miljöledningssystem enligt ISO 

14 001. Det är upp till varje enskild anläggning att ta in valda delar av konceptet samt 

komplettera sin mottagningskontroll med egna dokument. För anläggningar med relativt 

likartade avfallsleveranser är en mottagningskontroll av betydligt mindre omfattning 

tillräcklig. 

Rapporten bygger på nedanstående material: 

• De svenska förbränningsanläggningarnas nuvarande dokumentation för 

mottagningskontroll av inkommande avfall till förbränning. 

• En enkät som besvarats av 19 anläggningar. 

• Utredningar om avfallets sammansättning i olika fraktioner från sammanlagt 28 

kommuner. 

• Besök vid sex anläggningar för att på plats jämföra skrivna instruktioner för 

avfallskontroll med verkligt genomförande. 

. 

. 

4

1. Inledning 

Såväl svensk avfallshantering i stort som förbränning av avfall har utvecklats kontinuerligt 

under lång tid. Detta har medfört att avfall idag materialåtervinns och energiutvinns i 

betydande omfattning med låg miljöpåverkan. Förbränning av avfall har dessutom utvecklats 

till att vara en betydande del av Sveriges energiförsörjning. En stor del av denna positiva 

utveckling är den lagstiftning som successivt tillkommit. Den har resulterat i ökad 

källsortering, ökad materialåtervinning och minskat innehåll av föroreningar i både produkter 

och avfall. 

Ansvaret för kvaliteten på det avfall som kommer till avfallsförbränningsanläggningarna 

ligger i första hand på avfallslämnaren. Kontroll av inkommande avfall till förbränning har 

alltid förekommit och har utökats i takt med lagstiftningen och särskilda miljövillkor från EU 

och svenska myndigheter. 

Syftet med denna rapport är att redovisa de kontrollfunktioner och rutiner som idag finns vid 

svenska anläggningar för förbränning av avfall. Kontrollsystemet omfattar såväl rutiner innan 

avfallet kommer till anläggningarna som vid själva mottagningen. Vidare är rapportens syfte 

att redovisa förslag till rutiner för att åstadkomma förbättringar och därmed minimera riskerna 

att få in avfall som innehåller farligt avfall eller är olämpligt att förbränna. Rapporten ska ge 

respektive anläggning möjlighet att välja bland de föreslagna rutinerna utifrån rådande 

förhållanden och olika behov. 

För anläggningar med relativt likartade avfallsleveranser är en mottagningskontroll av 

betydligt mindre omfattning fullt tillräcklig. Medan för anläggningar med en med ett stort 

upptagningsområde och ett flertal entreprenörer behövs en mer omfattande 

mottagningskontroll. Anledningen är den ökade risken att avfallet innehåller material och 

föremål som strider mot anvisningar om vad avfallet får innehålla. 

Rapporten börjar med att presentera utvecklingen som lett fram till det avfall som idag är ett 

bra bränsle för avfallsförbränningsanläggningarna. Lagstiftning, utveckling, utbildning och 

information har medverkat till att minimera innehållet av farligt avfall samt avfall som är 

olämpligt att förbränna i det avfall som förbränns. Rapporten presenterar vidare 

kontrollsystemen på befintliga anläggningar samt förslag till rutiner för utveckling av 

befintliga kontrollsystem. Avslutningsvis presenteras ett kapitel om provtagning, 

provberedning och analysering. 

2. Utvecklingen till ett bättre avfallsbränsle 

2.1 Historik och bakgrund 

I mitten av 80-talet uppmärksammandes förekomsten av farliga ämnen i rökgaserna från 

avfallsförbränning. Detta ledde till att utsläppskraven skärptes. En fortsatt skärpning samt en 

allt effektivare förbränning och reningsteknik har resulterat i att utsläppen reducerats med en 

faktor 100 till 1 000 per ton förbränt avfall under denna tid. Utsläppen av föroreningarna 

kopplades främst till innehållet av farliga ämnen i det inkommande avfallet. Bland annat 

5

konstaterades att hushållsavfallet innehöll alltför stora mängder av skadliga ämnen såsom 

kvicksilver, kadmium, bly och organiska föreningar. Dessa ämnen förekommer i betydligt 

mindre omfattning i dagens avfall. En bidragande orsak till dessa förbättringar är de 

kampanjer där allmänheten informerats och uppmanats att sortera ut farligt avfall. 

Den positiva utvecklingen som beskrivits ovan är följaktligen ett resultat av skärpt lagstiftning 

samt en stark drivkraft och ett aktivt deltagande från anläggningarnas sida. Följande viktiga 

milstolpar redovisar utvecklingen inom avfallsförbränningen i Sverige sedan slutet av 60- 

talet. 

1969 Naturvårdsverket publicerar en rapport om avfallsförbränning. Det är den första 

samlade bedömningen av utsläpp från avfallsförbränning samt dåvarande teknik 

rening och mätning av rökgaser. Riktlinjer för utsläpp anges. 

1983 Naturvårdsverket och RVF påbörjar ett projekt, DRAV, ”Driftstudie 

Avfallsbehandling”, som färdigställs två år senare. Slutsatserna i rapporten blir 

vägledande för miljövårdsarbetet under många år framöver. För 

avfallsförbränningens vidkommande fastslogs följande: 

• att öka energiåtervinningen ur avfallet för att därmed öka 

energieffektiviteten 

• att förbättra reningen, speciellt med avseende på kvicksilver och organiska 

föreningar 

• att förbättra mät-, styr- och reglertekniken 

• att förbättra upp- och nedeldning 

1986 En omfattande rapport om avfallsförbränning, ”Energi ur avfall”, presenteras av 

Statens naturvårdsverk, Statens industriverk och RVF efter larm om stora 

utsläpp av dioxin från avfallsförbränning, järn- och stålverk, skogsindustrier 

m.fl. Rapporten föreslår nya villkor för utsläpp av dioxin, kvicksilver och 

klorväte som blir vägledande även för det europeiska luftvårdsarbetet. 

1989 Första EG-direktivet gällande förbränning av avfall införs. 

2001 RVF sammanställer rapport om dioxin i luft, slagg och rökgasreningsrester, 

RVF Rapport 2001:13. 

2002 Nytt EG-direktiv, 2000/76/EG (beslutat 2000) implementeras i svensk 

lagstiftning genom: 

• Förordning om avfallsförbränning (2002:1060) samt 

• Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28) 

2.2 Utsortering av avfall som innehåller farligt avfall och avfall 

som är olämpligt att förbränna 

I Sverige finns ett flertal lagar som reglerar utsortering av vissa avfallsslag. I 

avfallsförordningen (2001:1063) regleras bland annat att farligt avfall inte får blandas med 

annat avfall utan måste hållas åtskilt. Vidare styr en förordning om batterier (1997:645) samt 

en förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (2000:208) 

6

utsortering av dessa avfallsslag. Många batterityper samt mycket av det elektroniska avfallet 

är farligt avfall. 

Förutom dessa regleringar har alla avfallsförbränningsanläggningar specifika anvisningar till 

sina avfallsleverantörer. Detta för att så långt som möjligt undvika att inkommande avfall 

innehåller farligt avfall och avfall som är olämpligt att förbränna. Anvisningarna talar tydligt 

om för leverantörerna vad som får levereras till respektive anläggning och vad som är 

förbjudet. Anläggningarnas anvisningar samt befintlig lagstiftning har medfört att det avfall 

som inkommer till förbränning utgör ett allt bättre avfallsbränsle. 

2.2.1 Farligt avfall 

Sedan den 1 januari 2002 har en ny avfallslista införts i avfallsförordningen. Den nya listan, 

som både omfattar farligt och icke farligt avfall, innebär både nya sätt att klassa farligt avfall 

och nya slag av farligt avfall. Exempel på farligt avfall är vissa bekämpningsmedel, vissa 

batterier, visst elavfall, färgburkar, lösningsmedelsrester, lysrör och lågenergilampor etc. 

Exempel på egenskaper som utmärker farligt avfall är giftigt, cancerframkallande, frätande, 

fosterskadande, ekotoxiskt, smittförande och brandfarligt. Felaktig hantering och behandling 

av farligt avfall kan utgöra en stor risk för skada på människa och miljö. Det är därför viktigt 

att det inte blandas med annat avfall utan lämnas in separat. 

En behandlingsmetod för en del farligt avfall är förbränning. Då krävs dock särskilda tillstånd 

och rutiner, vilket bland annat innebär att det ska hållas åtskilt från övrigt avfall. 

I ett REFORSK-projekt, FoU 155, genomfört av Nordvästra Skånes Renhållnings AB (NSR), 

framkom att hushållsavfallet utgjordes av farligt avfall och elavfall till 0,1 respektive 0,3 

procent. Undersökningen byggde på plockanalyser i sju kommuner fördelade över Sverige. 

Andra undersökningar, baserade på plockanalyser i 21 kommuner, visade att hushållsavfallet 

till förbränning innehöll 0,1-1,2 procent farligt avfall inklusive elektronik. Emballaget till 

farligt avfall utgörs till mer än 90 % av glas, plast och metall. Det innebär att det egentliga 

innehållet av farligt avfall till förbränningsanläggningar kan beräknas uppgå till mindre än en 

0,1 procent av förbränt avfall. 

2.2.2 Batterier 

I början på åttiotalet kom larm om stora mängder batterier i omlopp. Dessa återfanns alltför 

ofta i hushållsavfallet och orsakade bland annat förhöjda utsläpp av kvicksilver och bly vid 

förbränning. Arbete påbörjades med att komma tillrätta med problemet genom bland annat 

kampanjer från staten, kommunerna och förbränningsanläggningarna. Ett exempel är 

kampanjen ”Hem till holken” i regi av Batterinsamlingen (ett samarbete mellan RVF, 

Naturvårdsverket, Batteriföreningen och Svenska Kommunförbundet). Utsortering av 

batterier regleras genom förordning om batterier (1997:645). 

Ytterligare ett exempel på arbetet med batterier är Uppsala Energis (numera Vattenfall Värme 

Uppsala) årliga undersökningar med avseende på bland annat kvicksilver och bly i avfallet till 

förbränning. Detta arbete har pågått sedan 1986 och visar att kvicksilver i hushållsavfall har 

minskat till en tiondel och blyhalten har sänkts till hälften sedan undersökningen startade. 

Förutsatt att detta speglar situationen i Sverige som helhet har 2,5 ton kvicksilver och 200 ton 

bly årligen avlägsnats från avfallet som går till förbränning. 

7

2.2.3 Elektriskt och elektroniskt avfall 

Den separata insamlingen av elektriskt och elektroniskt avfall startades år 2000 i och med 

införandet av förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter 

(2000:208). Även tidigare har kommunerna ansvarat för insamling av kyl- och frysskåp. I 

RVFs skrift ”Svensk avfallshantering 2004” framgår att 11,5 kg elavfall samlades in per 

person år 2003 (inklusive kyl och frys). Den separata insamlingen av elavfall är ett sätt att så 

långt som möjligt säkerställa att inkommande avfall till förbränning inte innehåller elavfall. 

2.2.4 Avfall som är olämpligt att förbränna 

Avfall kan vara olämpligt att förbränna av flera olika anledningar. Avfallsslag såsom glas och 

metall bidrar inte till värmeutvinningen och kan i vissa fall dessutom leda till 

förbränningstekniska problem. Dessa avfallsslag bör följaktligen vara utsorterade i så stor 

omfattning som möjligt och hanteras under begreppet materialåtervinning. Annat avfall som 

är olämpligt att förbränna är alltför stora stycken, till exempel möbler. Ofta är dessa 

tillverkade av brännbara material men måste först sönderdelas för att förbrännas på ett bra 

sätt. Plast har som material ett högt energivärde men kan också i vissa fall ge störningar vid 

förbränningen, till exempel ensilageplast. Denna kan ibland sönderdelas och därefter 

förbrännas. Ett annat exempel på avfall som är olämpligt att tillföra en 

förbränningsanläggning är gips. Förutom att gips inte bidrar till värmeutvinningen leder 

förbränning av gips till ökade halter svaveldioxid i rökgaserna. 

3 Redovisning av nuvarande mottagning av avfall 

3.1 Allmänt 

Förbränningsanläggningarnas mottagningskontroll avseende inkommande avfall har 

undersökts genom en enkät. Resultatet av denna enkät visar att samtliga 

avfallsförbränningsanläggningar har specificerade krav på det inkommande avfallet. Kraven 

baseras på gällande lagstiftning, aktuellt tillstånd samt anläggningarnas respektive utrustning 

för mottagning och förbränning. Generellt har anläggningar med mer olikartade 

avfallsleveranser större omfattning av sin mottagningskontroll. 

Enkäten omfattade 19 anläggningar och gav följande resultat: 

° Daglig och okulär kontroll sker vid alla anläggningar. 

° Regelbunden kontroll utöver en okulär kontroll sker vid 12 anläggningar. 

° Stickprover av enskilda lass tas vid 12 anläggningar. 

° Rutiner för avvikelser finns vid 16 anläggningar. 

° Uppföljning av avvikelser har skett vid 14 anläggningar under 2003. 

° Plockanalyser av inkommande avfall har genomförts vid 12 anläggningar under 

de senaste tre åren. 

° Analyser av slagg och aska görs årligen vid 12 anläggningar. 

° Årliga platsbesök hos avfallslämnare görs av 17 anläggningar. 

° Någon form av kvalitetssystem – egenkontroll eller ISO – finns hos samtliga 

anläggningar. 

° Den operativa personalen genomgår utbildning arrangerad av RVF. 

8

Vid de förbränningsanläggningar som har stora upptagningsområden lastas merparten av 

avfallet om av logistikskäl. Till övriga anläggningar transporteras avfallet direkt utan 

mellanstation för omlastning och beredning. 

Anläggningarna med leveranser från ett flertal kommuner och med flera transportföretag har 

en etablerad stickprovstagning samt en okulär kontroll av det inkommande avfallet. 

Provtagningen är såväl planerad som slumpvis och rutiner för provtagningen finns. 

För de anläggningar som enbart tar emot den egna kommunens eller ett fåtal mindre 

kommuners avfall sker enbart en okulär kontroll av det inkommande avfallet. Återkommande 

stickprover på inkommande avfall anses inte behövas då avfallet är välkänt. 

3.2 Okulär besiktning 

Ett ordinärt förfaringssätt vid mottagning av avfall är: 

° Inregistrering och invägning av lastfordon. 

° Tippning i bunker, okulär kontroll vid tippningen. 

° Vid synbara avvikelser sker avvikelserapportering för eventuella åtgärder mot 

leverantören. Ovidkommande material tas bort med gripskopa. 

° Operatören blandar avfallet i bunkern för att erhålla ett så homogent bränsle som 

möjligt med avseende på värmevärde och fukthalt. I samband med detta finns 

möjlighet att upptäcka och ta bort ovidkommande material. 

Förslag till rutin för okulär besiktning ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör den 

anpassas efter varje anläggnings respektive behov. 

3.3 Stickprov 

Vid stickprovstagning tar personal vid vågstationen ut ett fordon, slumpvis eller enligt plan, 

som får tippa avfallet på anvisad plats. En mobil kran med gripklo undersöker avfallets 

överensstämmelse med det avtal över godkänt avfall som upprättats med leverantören. Varje 

stickprovstagning dokumenteras. Det sker i form av att en blankett fylls i med uppgifter om 

leveransen och avvikelsens art. Flertalet förbränningsanläggningar har en fastställd blankett 

för avvikelser för att underlätta bedömningen av avvikelsen. Avvikelsen kan också 

dokumenteras med kamera. Avvikelserapporten ligger till grund för eventuella sanktioner. 

Vid mycket stora avvikelser har personalen rätt att avvisa lasten som återlastas på fordonet 

och förs till omlastningsstation för förbättrad utsortering. Systemet med stickprover och 

sanktionssystem har lett till ett reducerat antal felleveranser. Det material som plockats bort i 

samband med stickproverna deponeras eller materialåtervinns, beroende på dess beskaffenhet. 

Antalet stickprover som tas varierar efter respektive anläggnings behov. Som mest uppgår 

undersökt material till 5-10 % av tillfört avfall. 

I samband med stickprovstagningarna kan även materialprover tas. Dessa undersöks med 

avseende på miljö- och driftparametrar. Vissa parametrar analyseras omedelbart till exempel 

fukthalt. Andra samlas till samlingsprov för senare analys, till exempel värmeinnehåll och 

elementaranalys. 

9

De analyser som genomförs och de rapporterade avvikelserna kan vara: 

° Fukthalt 

° Värmeinnehåll 

° Storleksfördelning 

° Materialinnehåll (plast, papper, trä, metall, glas, farligt avfall, elavfall) 

° Svavel och klor 

° Metallanalyser (främst kvicksilver, kadmium, bly, krom, koppar) 

En bidragande orsak till att ovanstående analyser genomförs i olika omfattning är att en jämn 

fukthalt och ett jämnt värmeinnehåll eftersträvas. Vidare påverkar bränslets materialinnehåll 

och storlek såväl transportkedjan in i pannan som förbränningen. Att begränsa införseln av 

svavel och klor är ett effektivt sätt att uppfylla utsläppskraven relaterade till dessa ämnen. 

Detsamma gäller även begränsningar av metaller i det inkommande avfallet. 

Kemiska analyser på inkommande hushållsavfall görs inte regelbundet. Detta beror främst på 

att enstaka stickprov inte ger en rättvisande bild av det kemiska innehållet samt att 

årsvariationerna är små. Däremot görs återkommande analyser på inkommande industriavfall 

i stor omfattning eftersom detta avfall kan variera i betydande grad och levereras oftast från 

ett flertal olika verksamheter. 

Bild 1. Stickprovskontroll på verksamhetsavfall utförs vid Tekniska verken i Linköping. 

(Foto O. Andesson) 

10

Bild 2. Stickprovskontroll på verksamhetsavfall. (Foto O. Andersson) 

Förslag till rutin för stickprovstagning ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör den 


3.4 Plockanalys 

Plockanalys är mer omfattande än stickprov och har till syfte att mer ingående kontrollera 

avfallets sammansättning. Plockanalys genomförs om det finns skäl att ifrågasätta om 

levererat avfall är i överensstämmelse med kraven. 

Ett exempel på plockanalys är uttag av cirka 40 m 3 avfall från cirka 20 fordon som sorteras i 

de fraktioner som avtalet omfattar, till exempel trä, papper, plast, överstort material, elavfall, 

magnetisk metall, omagnetisk metall, farligt avfall och glas. Ur delfraktionerna tas prover för 

kemisk analys. 

Ett antal plockanalyser har genomfört under de senaste åren. 

11

Bild 3. Plockanalys av verksamhetsavfall på Söderenergis anläggning Igelstaverket. 

(Foto S. Wedholm) 

Bild 4. Plockanalys av verksamhetsavfall på Söderenergis anläggning Igelstaverket. 

(Foto S. Wedholm) 

Bild 5. Plockanalys på hushållsavfall, Vattenfall Uppsala. (Foto J. Ericson) 

12

Bild 6. Plockanalys på hushållsavfall, Vattenfall Uppsala. (Foto J. Ericson) 

Förslag till rutin för plockanalys ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör den anpassas 

efter varje anläggnings respektive behov. 

3.5 Kravspecifikation 

Alla anläggningar har kravspecifikationer på inkommande avfall av miljömässiga och 

förbränningstekniska skäl. Avtalen är specifika för varje anläggning på grund av olika 

tekniska förutsättningar men även på grund av olika miljövillkor som fastställts i respektive 

anläggnings tillstånd. 

En specifikation har generellt sett följande rubriker: 

• Uppgifter om ursprungsmaterial. 

• Andelar av olika material (industriavfall). 

• Gränsvärden för fysikaliska parametrar, till exempel storlek på avfallet. 

• Gränsvärden på förbränningsparametrar, till exempel högsta och lägsta värmevärde. 

• Gränsvärden för avfallets innehåll av svavel, klor, kvicksilver, kadmium, bly, koppar 

och krom och eventuellt andra metaller. 

Ett förslag till rutin på kravspecifikation ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör den 


13

3.6 Påföljder vid avvikelser 

Avvikelser vid okulär besiktning, stickprovstagning och vid plockanalys kan dokumenteras 

dels med protokoll på särskild blankett och dels med kamera. Avvikelserapport skrivs som 

redovisas för avfallsleverantören. Om avvikelsen bedöms som grav avvisas lasten och 

återsänds för ytterligare utsortering. Då det bedöms relevant kan information om avvikelsen 

lämnas till tillsynsmyndigheten, till exempel om det inkommande avfallet innehåller farligt 

avfall. 

Vid mindre avvikelser finns olika sanktionssystem i form av höjd taxa eller bötesbelopp som 

fastställts i avtalet. Dessa tillämpas för att kompensera för den ökade deponeringskostnad som 

anläggningen därmed får. Material som plockas bort ur avfallet förs till godkänd deponi. Även 

större mängder material som borde materialåtervinnas återförs till avfallsleverantören. Under 

2003 gjordes avvikelserapportering vid 14 av de 19 anläggningar som svarat på enkäten. Efter 

införandet av sanktionssystem har kvaliteten på inkommande avfall märkbart förbättrats. 

Ett förslag på rutin för åtgärder vid avvikelser ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör 

den anpassas efter varje anläggnings respektive behov. 

3.7 Platsbesök 

För att informera och presentera önskemål och krav på levererat avfall genomförs i olika 

omfattning platsbesök hos större avfallsleverantörer varvid företagens rutiner för utsortering 

diskuteras. Anläggningar med ett vidsträckt upptagningsområde har inte möjlighet att tillämpa 

detta förfarande i samma utsträckning som övriga anläggningar. Årliga platsbesök hos 

avfallsleverantörer genomfördes av 16 av de 19 anläggningar som svarat på enkäten. 

Bild 7. Vid mottagning av verksamhetsavfall till leverantör sker en visuell kontroll av 

materialet. (Foto B. Ekstrand) 

14

Bild 8. Efter den visuella kontrollen hos avfallsleverantören sker ytterligare sortering med 

plockmaskin. (Foto B. Ekstrand) 

Bild 9. Ibland sker sortering av verksamhetsavfall hos leverantören både med plockmaskin 

och med manuell hjälp. (Foto S. Wedholm) 

Bild 10. En del mottagningsplatser har specifika tippningsplatser för sina kunder. Kontrollant 

kan vid inspektion lätt härleda eventuell avvikelse till rätt kund. (Foto K. Szücs) 

15

Ett förslag på rutin för platsbesök ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör den anpassas 

efter varje anläggnings respektive behov. 

3.8 Teknisk revision 

I de fall där kvalitetssäkrat avfallsbränsle köps in kan en teknisk revision av företagen som 

levererar avfall genomföras. Det görs i samarbete med avfallsbränsleleverantören. Syftet med 

den tekniska revisionen är att konstatera att företaget har de tekniska och administrativa 

förutsättningarna (rutinerna) och kunnandet för att leverera avfall enligt ställda krav. Tekniska 

revisioner av avfallsleverantörer görs efter behov eller efter en fastställd plan. 

Ett förslag på rutin för teknisk revision ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen bör den 


4 Kvalitetssäkringssystem för mottagning av avfall till 

förbränning 

4.1 Allmänt 

Som beskrivits ovan innehåller hushållsavfallet idag endast små mängder av farligt avfall tack 

vare genomförd lagstiftning och information samt kontinuerligt arbete vid 

förbränningsanläggningarna. Hushållsavfallet undersöks därför i första hand med avseende på 

avfall som ger förbränningstekniska problem samt elavfall. Industriavfallet undersöks mer 

noggrant eftersom detta material kan vara mer specifikt beroende på typ av verksamhet. 

Alla anläggningar har föreskriven kontroll i olika former som är anpassad efter deras 

respektive upptagningsområde och typ av inkommande avfall. Vissa anläggningar har infört 

kontrollarbetet i ett ledningssystem eller är på väg att göra detta. Genomgången av de 

mottagningskontroller som finns och den kvalitetskontroll som genomförs vid 

förbränningsanläggningar visar att kontrollarbetet är av god kvalitet och dessutom 

framgångsrikt. 

Slutsatserna är ändå att det finns utrymme för en del förbättringar. Genom att till exempel 

formulera nuvarande kvalitetssäkringsarbete i en form som gäller generellt för ledningssystem 

kan arbetet bli tydligare och lättare att genomföra. 

I följande kapitel presenteras en mall för hur ett sådant system kan se ut. Följer man 

principerna och rutinerna i kvalitetssäkringssystemet och anpassar dem till respektive 

anläggnings situation, minimeras risken att bränslet innehåller farligt avfall eller annat avfall 

som inverkar negativt på förbränningen. 

Det är viktigt att poängtera att behoven av rutiner skiljer sig mycket åt mellan anläggningarna. 

Varje anläggning får därför själva ta in valda delar av konceptet samt vid behov komplettera 

sin mottagningskontroll med egna dokument. För anläggningar med relativt likartade 

16

avfallsleveranser är en mottagningskontroll av mindre omfattning tillräcklig, jämfört med 

presenterad mall. 

Mall för dokument i ett miljö- och kvalitetsledningssystem samt förslag till innehåll redovisas 

nedan. Systemet kan givetvis byggas ut med ytterligare styrande dokument. 

4.2 Exempel på styrande villkor, kommunikation och rutiner 

Styrande villkor 

Utgående från förbränningsanläggningens specifika förutsättningar sätts ramar för 

kvalitetssäkringsarbetet. 

o Hur sköter leverantörer eller insamlingsorgan sitt kvalitets- och miljöarbete, 

information, avvikelsehantering? 

o Vad får anläggningen ta emot med hänsyn till tillstånd och andra 

begränsningar? 

o Vilka parametrar/egenskaper ska avfallsbränslet hålla? 

o Vilka kontroller och kontrollpunkter erfordras? 

o Vilken återföring av resultat ska ske och till vem (leverantörer, myndigheter, 

egna organisationen)? 

Kommunikation 

Information och kommunikation med avfallsleverantörer, allmänhet, anställda och 

myndigheter är en betydelsefull uppgift. 

Anställda bör ha kännedom om företagets miljöarbete och även få regelbunden redovisning 

om de framsteg som genomförs för att förstå betydelsen av olika åtgärder. 

Allmänheten bör få fortlöpande information om att deras arbete med källsortering har stor 

inverkan såväl miljömässigt som ekonomiskt. Olika kampanjer kan behöva genomföras för att 

få ett bättre avfall till förbränning. 

Rutiner 

1:01 Lagar, förordningar och andra krav; principer och ansvar 

1:02 Lagar, förordningar, EU-direktiv och andra krav 

1:03 Miljövillkor, egna åtaganden, miljöpolicy, mottagningskrav 

1:04 Information och kommunikation, policy 

17

Dokumentets namn 

Lagar, förordningar och andra krav; principer och ansvar 

Reg nr 

1:01 

Utfärdare Signatur Godkänd Signatur Giltig från 

Sida 

Syfte 

Detta dokument fastställer sättet och ansvaret för att identifiera, registrera och informera om 

lagar, förordningar och andra krav som berör inkommande avfall till förbränning. 

Ansvar 

Ansvaret för att lagar, förordningar och andra krav som berör inkommande avfall som bränsle 

dokumenteras i detta kvalitetssystem, åligger den som av företaget utsetts som ansvarig. 

Årlig översyn och revidering av sammanställningen ska genomföras successivt men minst en 

gång per år. 

Den ansvarig ser till att alla nya lagar och förordningar redovisas till VD och andra berörda 

enligt företagets organisationsplan. Vid behov sker speciell genomgång med berörda. 

VD ansvarar för att nya lagar och förordningar diskuteras och analyseras i ledningsgruppen. 

18


Lagar, förordningar, EU-direktiv och andra krav 

Reg nr 

1:02 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att samla alla aktuella lagar, förordningar, EU-direktiv och 

andra krav som har att göra med avfall och förbränning av avfall. 

Sammanställning 

Här hänvisas till annat dokument i ett ledningssystem om detta finns eller görs en 

sammanställning här nedan. 

19


Miljövillkor, egna åtaganden, miljöpolicy, mottagningskrav 

Reg nr 

1:03 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att samla alla specifika krav som ställs på avfallet i form av 

beslut i miljödomstol, egna åtaganden som gjorts i ansökan, miljöpolicyn och gällande 

bränsleavtal. 

Sammanställning 

Här nedan görs ett sammandrag av villkor, åtaganden, miljöpolicy som berör avfallet som 

bränsle. Hänvisning görs till fullständiga dokument. 

Kraven sammanfattas i siffror och hänvisning görs till original. 

20


Information och kommunikation, policy 

Reg nr 

1:04 


Sida 

Syfte 

Syfte med detta dokument är att fastställa en policy för bolagets informationsverksamhet. 

Bakgrund 

Avfallsförbränningens tekniska och miljömässiga fördelar bör lyftas fram för en bred 

allmänhet. För att ha fortsatt förtroende för avfallsförbränning bör varje anläggning var för sig 

och i samarbete med branschorgan ha en policy och en plan. I denna formuleras, för varje år, 

aktiviteter beträffande information och opinionsbildning inbegripet kampanjer för att sortera 

vissa föremål och material. 

Policy 

Företagets informationspolicy. 

Ansvar 

VD eller den i bolaget utsedd ansvarar för att informationspolicy fastställs och implementeras. 

21

4.3 Kvalitetssäkrande dokument 

Kvalitetskontroll 

Kvalitetskontroll innebär att planera det praktiska utförandet av kvalitetssäkringsarbetet och 

att ansvara för själva utförandet. För insamling av avfall ska tillåtna material samt eventuella 

begränsningar vara specificerade. Avfallet kan specificeras i enlighet med Europeiska 

avfallslistan EAK. 

Kvantitetskontroll 

Allt större krav ställs på kontrollarbetet av avfallsbränslet bland annat beroende på allt 

strängare utsläppskrav för avfallsförbränning och därigenom även på mätning av utsläppen. 

Om utsläppsrätter och gröna elcertifikat införs kommer även krav att mäta andel biobränsle i 

det inkommande bränslet. För kvantitetskontroll ska det framgå hur bestämningen utförs och 

vem som svarar för denna. 

Avvikelsehantering 

Avvikelser i inkommande avfallsbränsle ska hanteras på ett sådant sätt att åtgärder kan vidtas 

på ett effektivt sätt. Avvikelserapporten ska nå leverantör så snabbt som möjligt för att styra 

upp kvaliteten på kommande leveranser. De ska även utgöra underlag för återsändande av 

material och erläggande av böter eller annan sanktion. Leverantören bör få löpande statistik 

på antal och typ av avvikelser för att kunna följa upp sitt kvalitetsarbete. Även den egna 

personalen ska få information om resultat och vidtagna åtgärder. 

Rutiner 

2:01 Kravspecifikation 

2:02 Kvantitetsbestämning av inkommande avfallsbränsle 

2:03 Okulärbesiktning vid anläggning 

2:05 Provtagning av material för analys 

2:06 Stickprovstagning 

2:07 Plockanalys 

2:08 Temperaturkontroll 

2:09 Teknisk revision 

2:10 Leverantörsbesök 

2:11 Avvikelsehantering och återföring av resultat 

22


Kravspecifikation 

Reg nr 

2:01 


Sida 

Syfte 

I de fall där kvalitetssäkrat avfallsbränsle köps in anges här en kravspecifikation. Den utgör 

grunden för ett kvalitetssäkrat bränsle. Specifikationens omfattning kan variera stort beroende 

på behov av information om bränslet. 

Vid olika slags kontroller som vid stickprover, plockanalyser, tekniska revisioner och vid 

provtagning och analys ska bränslespecifikationens krav vara uppfyllda. Vid avvikelser görs 

en rapportering enligt uppställd rutin. 

Innehåll 

Behovet av informationen i en bränslespecifikation varierar mellan anläggningarna. En 

specifikation kan till exempel innehålla: 

Ansvar 

• uppgifter om ursprungsmaterial 

• andelar av olika material 

• gränsvärden för fysikaliska parametrar 

• gränsvärden för förbränningsparametrar 

• gränsvärden för kemisk sammansättning 

Lämplig ansvarsfördelning måste fastställas och godkännas av ledningen. 

23


Kvantitetsbestämning av inkommande avfallsbränsle 

Reg nr 

2:02 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att fastställa en rutin för kvantitetsbestämning på inkommande 

avfallsbränsle som uppfyller krav på noggrannhet, årlig kontrollmätning med mera 

Bakgrund 

Allt inkommande avfallsbränsle till förbränning, måste kvantitetsbestämmas. 

Genomförande - lastbilstransporter 

Lastbilstransporter vägs in på våg och efter tömning på samma eller på en annan våg för 

utgående trafik. Vågarna ska vara typgodkända och uppvisa en noggrannhet på ± 100 kg. 

Vågarna kröns årligen av ackrediterat företag. Vågdatasystemet ska registrera avfallsslag, 

leverantör, kvantitet, fordonets registreringsnummer, datum, klockslag samt ytterligare 

uppgifter som anges av bolaget. 

Vid revision ska hela systemet kunna uppvisa en kvalitetssäkrad hantering. 

Ansvar 


24


Okulär besiktning vid anläggning 

Reg nr 

2:03 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att fastställa rutiner för okulär besiktning av hushållsavfall 

innan förbränning. 

Bakgrund 

Generellt sett är hushållsavfallet relativt fritt från material som ska undvikas vid förbränning. 

Det är emellertid alltid en teknisk, ekonomisk och miljömässig fördel om allvarliga störningar 

kan undvikas genom att okulärt besiktiga hushållsavfallet vid de tillfällen som detta är 

möjligt. 

Genomförande 

Vid tippning ska kranskötare vara observant på och rapportera när exempelvis överstort 

material töms i bunker. Rapportering görs omgående på förtryckt blankett med angivelse av 

tidpunkt, fordon och avvikelsens art. Denna rapportering kan sedan ligga till grund för 

kommande stickprovstagning. 

Ansvar 


25


Provtagning av avfall för analys 

Reg nr 

2:04 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att ta fram en rutin för provtagning av avfall för analys med 

avseende på innehållet. 

Bakgrund 

Som komplement till okulär besiktning, stickprover, mätningar i rökgaser etc kan det finnas 

skäl att genomföra tester på delleveranser av vissa avfallstyper. 

Det också viktigt att ta reda på avfallets fysikalisk-kemiska sammansättning då avfall från en 

ny leverantör tas emot. 

Genomförande 

På vilket sätt provtagningen ur en avfallsleverans görs bestäms av hur grovstyckigt avfallet är. 

Själva uttaget görs antingen manuellt eller med hjälp av mekanisk utrustning. 

Om partikelstorleken hos avfallsbränslet till exempel är mindre än cirka. 0,5 m kan följande 

förfarande användas 

! Totalt bör cirka 200 liter tas ut genom ett flertal delprover 

! Materialet samlas i säck 

! Samlingsprovet blandas och neddelas 

! Provet läggs ut på en yta indelad i 20 rektangulära rutor 

! Ett delprov tas ur varje ruta med skyffel med höga kanter 

! Det nya samlingsprovet som erhålls och är cirka 20 liter, används och analyseras 

med avseende på kemiska och fysikaliska parametrar 

Förfaringssättet enligt ovan ger en godkänd provberedning. 

Provtagning, provberedning och efterföljande analys presenteras mer ingående i kapitel 5. 

26


Stickprovstagning 

Reg nr 

2:05 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att fastställa rutiner för kvalitetssäkring av avfallet innan 

förbränning. 

Bakgrund 

Genom ett gott samarbete med avfallsleverantörer och god kontroll av deras egna 

kvalitetsarbete bör inkommande avfall vara av god kvalitet. Stickprover kan dock ändå 

tillämpas på det inkommande avfallet för att ytterligare försäkra sig om en god avfallskvalitet. 

Det är dock viktigare att använda sig av stickprover vid anläggningar där leverantörerna 

besöks mer sparsamt eller där det kan befaras att avvikelser eller felleveranser kan inträffa. 

Genomförande 

Respektive anläggning bestämmer omfattning och inriktningen av ev stickprovstagning. I en 

rutin anges omfattningen av den årliga stickprovstagningen. 

Personalen vid vågstationen väljer ut fordon i enlighet med fastställd rutin för kontroll av 

inkommande avfall. Avfallet tippas på anvisad plats. Platsen bör vara så stor att allt avfall i ett 

fullastat fordon kan bredas ut. Maskinell plockning med traktor eller mobil kran genomförs så 

att innehållet kan besiktas okulärt med avseende på förekomsten av olämpligt avfall som inte 

innefattas av fastställa krav. 

Resultatet av kontrollen redovisas på fastställd mall för att underlätta en generell bedömning 

av avvikelsens omfattning. Avvikelsen dokumenteras till exempel med kamera. 

Rapporten lämnas till ansvarig för vidare handläggning och eventuella sanktioner. 

Uppföljning av avvikelsen dokumenteras 

Ansvar 


27


Plockanalys 

Reg nr 

2:06 


Sida 

Syfte 

Syftet med en plockanalys är att kontrollera materialsammansättningen i en kvalitetssäkrad 

avfallsbränsleleverans. 

Bakgrund 

Mot bakgrund av genomförd okulär besiktning, stickprovskontroller eller mätning i rökgaser 

kan det finnas skäl för att genomföra en grundlig kontroll av vissa avfallsbränsleleveranser för 

att utreda eventuella oönskade inslag. Behovet av att eventuellt noggrannare undersöka vissa 

avfallsbränsleleveranser skiljer sig åt mellan anläggningarna och beror på vilka bränsleslag 

som respektive anläggning förbränner. 

Genomförande 

Materialet kan till exempel sorteras i fraktionerna: 

• Papper 

• Plast 

• Överstort material 

• Icke brännbart 

• Elkablar, elavfall 

• Magnetisk metall 

• Omagnetisk metall 

• Farligt avfall 

Materialet vägs och jämförs med bränsleavtalet. 

Ur materialet kan små delprover tas för analys. Dessa representerar då hela innehållet (se 

Rutin 2:04). 

Ansvar 


28


Temperaturkontroll 

Reg nr 

2:07 


Sida 

Syfte 

Syfte med detta dokument är att ta fram en rutin för kontroll av temperaturen i långtidslagrade 

avfallsbränslen. 

Bakgrund 

Vid långtidslagring av visst avfall, i vilket det pågår organisk aktivitet, utvecklas värme. Det 

kan till och med gå så långt att avfallet självantänder. Temperaturkontroll av avfallsbränslet 

kan tillämpas för att reducera denna risk. 

Genomförande 

Temperaturen i avfallsbränsle som långtidslagras, kontrolleras med en temperaturgivare som 

sticks in drygt 1 m i lagret. Om temperaturen närmar sig 60°C är den biologiska aktiviteten 

hög. Mer frekventa temperaturkontroller bör därmed genomföras. 

En rutinmässig kontroll i aktivt material bör genomföras minst 1 – 2 gånger per vecka. 

29


Teknisk revision 

Reg nr 

2:08 


Sida 

Syfte 

I de fall där kvalitetssäkrat avfallsbränsle köps in är detta dokument styrande för att i detalj 

redovisa vilka material som får tas in till förbränning och hur kontrollen av detta sker hos 

avfallsleverantörerna. Meningen är att reducera risken för avvikelser i det inkommande 

avfallsbränslet. 

Detta dokument redovisar teknisk revision hos avfallsleverantören. En mindre omfattande 

leverantörskontroll redovisas i rutin 2:09. 

Tillvägagångssätt 

Tekniska revisioner görs hos avfallsleverantören. I en rutin anges vilka leverantörer som ska 

besökas och hur ofta. 

Vid revisionen som görs i samarbete med avfallsleverantören görs en visuell bedömning av 

hanteringen, nyckelpersoner intervjuas, fotografier tas som dokumenterar hur 

beredningsprocessen fungerar. 

Dokument som visar sammansättning av ingående material gås igenom. 

Vid revisionen ska alla viktiga egna dokument tas med som bränsleavtal, tillåtna bränsleslag 

enligt Europeiska avfallslistan (EAK) samt eventuella avvikelserapporter sedan tidigare. 

Vid en teknisk revision kan till exempel verifieras att: 

• leverantören har tillstånd att bedriva sin verksamhet 

- miljötillstånd redovisas 

• leverantören har lämpliga rutiner för att driva verksamheten 

- till exempel kvalitets- och miljöledningssystem 

• avfallet uppfyller avtal 

- genomförda analyser redovisas 

• hantering, beredning, lagring och transport utförs på lämpligt sätt 

- beskrivning av beredningsprocessen 

- kapacitet på krossar, kvarnar, magneter, siktar etc. 

- lagringsmöjligheter i m 3 och tid 

- omhändertagande av restprodukter från hanteringen 

• avfall för leverans motsvarar överenskommen kvalitetsspecifikation 

- kontroll av inkommande material redovisas 

- kontroll av färdig produkt redovisas 

• farligt avfall inte ingår i avfallsbränslet 

- kontroll av att farligt avfall inte ingår redovisas 

• redovisa annat avfall som behandlas inom området och hur detta hålls åtskilt från 

det avfall som ska levereras 

30

Utöver ovanstående punkter inhämtas uppgifter om ansvars- och försäkringsläget avseende 

produktion, transport och lagring. 

Vid besöket kan även provtagning av avfallet ske. 

Rapport skrivs enligt företagets mall med angivande av namn på alla deltagande vid 

revisionen. 

Slutsatser av den tekniska revisionen görs som får ligga till grund för fortsatta överläggningar 

med avfallsleverantören. 

Ansvar 


31


Leverantörsbesök 

Reg nr 

2:09 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att redovisa ett förfarande här benämnt ”Leverantörsbesök” som 

ett ”mjukare eller mindre djupgående komplement” till teknisk revision (rutin 2:08). 

Bakgrund 

Leverantörsbesök kan till exempel användas om avfallsmottagaren mer översiktligt vill 

kontrollera verksamheten hos avfallsbränsleleverantörerna. Ofta kan leverantörsbesök ge 

relevant information i planering inför senare teknisk revision. 

Reviderade objekt 

Leverantörsbesök kan göras på samtliga fysiska led i avfallskedjan för att skaffa sig en bra 

bild var eventuella kvalitetsbrister kan uppstå. 

• Hos primärproducenter (dvs. där avfallet genereras) 

• På återvinningscentraler 

• På sorteringsanläggningar och omlastningsstationer 

Tillvägagångssätt 

Förslagsvis planeras en lämplig rutt där flera sorteringsanläggningar besöks under en dag. 

Se till att en person från anläggningen kan medverka som guide för frågor och synpunkter 

under besöket. Leverantörsbesöket dokumenteras. 

32


Avvikelsehantering och återföring av resultat 

Reg nr 

2:10 


Sida 

Syfte 

Syftet med detta dokument är att få en rutin för avvikelsehanteringen. Omfattning av rutinen 

varierar mellan anläggningarna och måste därför anpassas lokalt. De viktigaste avvikelserna 

att notera är farligt avfall och/eller avfall som är olämpligt att förbränna. Observeration av 

dessa i det inkommande avfallet bör åtgärdas. Nedan ges ett exempel på genomförande. 

Bakgrund 

Företaget har en viktig uppgift i att visa i praktisk handling att felaktigt material inte 

accepteras. Genom okulär besiktning och stickprov på enskilda fordon med rapporter om 

avvikelser har företaget en stark påtryckningsmöjlighet gentemot avfallsleverantören. 

Genomförande 

Avvikelserapporter från stickprovstagning och från okulär besiktning delges ansvarig för 

avvikelsehantering. 

Mall för avvikelserapport finns som blankett ”Anmälan om avvikelse av avfallsleveranser” 

(se nästa sida). 

Egen personal bör informeras om avvikelser och vidtagna åtgärder. 

Ansvar 


33

Blankettnamn 

Anmälan om avvikelse av avfallsleveranser 

Arkivplats Löpnummer Arkivtid 

Omfattning och ansvar 

Anmälan gäller alla onormala händelser och avvikelser från mottagningskraven. Anmälan ska 

lämnas till ansvarig för tilldelning av löpnummer och beslut om fortsatt handhavande. 

Datum: 

Klockslag: 

Vem har gjort anmälan: 

Namn: 

Leverantör: 

Regnr: 

Transaktionsnr: 

Avvikelsens art: 

Eventuellt vidtagna åtgärder: 

Blanketten lämnas till ansvarig 

Anmälan avskrivs utan vidare åtgärd 

Anmälan ska följas upp 

Underskrift: 

34

5 Provtagning, provberedning och analysering 

Bakgrund 

I de fall där kvalitetssäkrat avfallsbränsle köps in kan provtagning, provberedning och 

analysering ske enligt följande exempel. 

Korrekt uttagna prover är en av grunderna för kvalitetssäkring av avfallsbränslen. 

Provtagning innebär att ta ut en mindre avfallsmängd ur ett större parti. Det kan vara att välja 

ut ett antal bilar ur en serie billeveranser för kontroll eller att med skyffel eller sond ta ut 

delprov ur ett avfallsparti. Den mindre mängden, dvs provet, undersöks med avseende på de 

parametrar och egenskaper som är av intresse. Detta kan till exempel gälla visuell bedömning, 

plockanalys eller kemisk analysering. Resultaten som erhålles anses vara representativa även 

för den större mängden. Man kan säga att den mindre mängden ska vara en spegelbild av hela 

mängden. 

Avfall består av ett oändligt antal partiklar av olika storlek. En korrekt, representativ 

provtagning ska vara utformad så att varje enskild partikel har samma chans att komma med i 

provet. 

Det bör påpekas att vid provtagning, plockanalys av exempelvis hushållsavfall bör 

försiktighetsmått finnas för personal som utför kontrollen. Avfallet innehåller bland annat 

fraktioner bindor och blöjor med mera, som utanför avfallspåsen klassas som sanitärt. Med 

anledning av detta rekommenderas att kvalitetssäkringar av hushållsavfall utförs okulärt. 

Osäkerhet 

Ett felaktigt uttaget prov kan medföra stora konsekvenser: Bilar kanske avvisas eller bötfälls, i 

en del fall avräknas avfallsbränslen beroende på erhållna resultat, analysvärden rapporteras till 

myndigheter och värden används i produktionsrapporter och liknande. 

Att lägga ned resurser på att undersöka ett felaktigt uttaget, ickerepresentativt prov är 

meningslöst. 

I kontrollkedjan provtagning – provberedning – analysering är provtagningen den största 

felkällan. Risken för att ett redovisat analysresultat är felaktigt beror till cirka. 80 % på 

provtagningen, till 15 % på provberedningen men bara till 5 % på själva analysen. 

Att analysen enbart står för 5 % av felet beror på att laboratorieproven är små, att hanteringen 

på laboratoriet är försiktig och miljön är skyddad. Dessutom kalibreras utrustning ofta och 

laboratorierna deltar i så kallade ringtester. 

Provtagning görs däremot ofta ute i svår, smutsig miljö. En vanlig felkälla är att 

avfallsbränslen inte är homogena och att de ofta är segregerade på så sätt att fina partiklar 

eller tyngre partiklar ansamlas i vissa partier. Får man med för mycket av någon av dessa 

partier så blir provet felaktigt. En annan felkälla kan vara att provtagningsredskapet har för 

liten öppning så att de största partiklarna inte kan komma med i provet. 

35

För att erhålla ett representativt prov tas flera delprov ut fortlöpande med jämna intervall och 

slås samman till samlingsprov som sedan delas ner till generalprov. I vissa fall används 

generalprovet eller t.o.m. samlingsprovet för det aktuella testet. I fallet då avfallsbränslet ska 

analyseras bereds generalprovet vidare med stegvis neddelning, nedkrossning och eventuell 

lufttorkning till laboratorie- och analysprov. 

De få gram analysprov som blir resultatet ska vara en spegelbild av hela det provtagna partiet 

för den parameter som ska bestämma. Ibland räcker det att ta ut ett stickprov. Ett sådant är 

inte lika representativt men kan ge en indikativ bild av hur avfallet är. 

Den noggrannhet och precision som uppnås med en viss provtagning bestäms av antalet 

delprov samt dessas storlek. Ju mer heterogent material desto fler delprov måste tas ut och ju 

större partiklar som finns desto större delprov behövs. Segregering vid hanteringen måste 

noga beaktas vid provtagningen och provberedningen. 

Hur man bestämmer hur homogent ett material är, hur många delprov som behöver tas ut och 

hur stora dessa ska vara beskrivs i svenska standarder. Ett exempel är standarden för 

provtagning av biobränslen. Bestämningarna kan även beräknas fram med hjälp av 

matematisk statistik. 

Praktiskt utförande 

Provtagning 

Provtagning kan ske på olika ställen längs leveranskedjan. Till exempel hos leverantören vid 

lastning av fordon eller vid mottagningen av detsamma. Bästa prov erhålls i fallande ström då 

materialet är i rörelse. Alternativt tas prover ut vid tömningen av kranskopa eller tippning av 

fordon. Minst representativt prov erhålls då materialet är i vila som ur hög eller ur container. 

Delprov kan tas ut manuellt med till exempel lämplig skyffel eller sond eller med mekanisk 

utrustning. Av betydelse är att provtagarens öppning bör ha en öppning av minst 2,5 gånger 

materialets största partikelstorlek för att alla partiklar ska ha möjlighet att tas med i provet. 

I synnerhet avfallsbränslen kan innehålla stora partiklar (meterstora). I sådana fall går det inte 

att använda skyffel, utan delproven får lov att tas ut med lastmaskin eller så får hela 

containers anses vara ett delprov. 

Uttagna prov ska förvaras i behållare med tättslutande lock för att undvika att provet torkas ut. 

Provberedning 

Det uttagna samlingsprovet bereds stegvis till generalprov, laboratorieprov och analysprov 

genom krossning och neddelning. Innan detta görs måste dock vissa bestämningar som 

fukthalt, visuell karaktärisering, bedömning av föroreningar och damning göras. 

Neddelningen görs manuellt eller mekaniskt. Helst bör en roterande neddelare användas. 

Finns inte sådan bör manuell provberedning utföras enligt ”rutmönstermetodiken” eller 

liknande. Koning och kvartering bör undvikas med tanke på risken för segregering. 

Analysering 

Analysering görs antingen av eget laboratorium eller av opartiskt laboratorium. Laboratoriet 

bör använda analysmetoder som ackrediterats av SWEDAC. 

36

Förslag på rutiner för några olika provtagningsfall ges i kapitel 4. Vid införande av rutinen 

bör den anpassas efter varje anläggnings respektive behov. 

37

Referenser 

1. Karaktärisering av avfallsflödet från svenska hushåll, Reforsk 2001, omfattar 7 kommuner 

(Skellefteå, Eskilstuna, Kristinehamn, Tidaholm, Kalmar, Helsingborg, Tomelilla). 

Plockanalys av hushållsavfall med avseende på farligt avfall och överskott av material, Umeå 

Vatten och Umeå Energi, 2004 

Plockanalys av hushållssopor, Gästrike Avfallshantering, 2003, omfattar 5 kommuner 

Plockanalys av hushållsavfall levererat till Lidköpings Värmeverk, Högskolan Dalarna, 

AnalyCen Lidköping, 2003, omfattar 15 kommuner 

2. Svensk avfallshantering år 2004, RVF 

3. J. W. Merks, Sampling and weighing of bulk solids, 1985 

4. Nordtestill exempelpertgrupp Fast avfall, Residual products, particulate: Sampling, 

Nordtest Remiss, Nr 1041-92 

5. European standard, Characterisation of waste – sampling…, CEN/TC 292/WG, 1994 

38

Bilaga 1 Terminologi 

Begrepp 

Avfall 

Avfallsbehandling 

Avfallsbränslen 

Bortskaffande av avfall 

Branschspecifikt industriavfall 

Hushållsavfall 

Icke branschspecifikt industriavfall 

Industriavfall 

Betydelse 

Varje föremål, ämne eller substans som 

innehavaren gör sig av med eller avser eller 

är skyldig till att göra sig av med (kap 15, §3 

Miljöbalken) 

Återvinning eller bortskaffande av avfall 

Brännbart avfall som användes som 

energibärare vid (energi-) återvinning. 

Merparten är biomassabaserat material 

Omhändertagande där material, 

näringsämnen eller energi inte kan utnyttjas 

Produktionsavfall från industrin 

Avfall från hushåll och avfall med liknande 

sammansättning 

Avfall från industri som uppkommer oavsett 

tillverkningsprocess (kassationer, 

förpackningar etc.) 

Avfall/restprodukt från industri-, affärs- eller 

kontorsverksamhet 

Plockanalys Se rutin 2:06 

Returprodukt 

Sopor 

Restprodukt som tillvaratas för återvinning 

Begreppet används ej av vare sig 

avfallsbranschen eller lagstiftning 

Stickprov Se rutin 2:05 

Teknisk revision Se rutin 2:08 

Återvinning 

Omhändertagande av avfall i enlighet med 

EU:s avfallshierarki 

39

Rapporter från RVF 2004 

2004:01 Tillämpning i Sverige av EU-direktivet om förbränning av avfall 

2004:02 Avfallsförbränning. Utbyggnadsplaner, behov och brist 

2004:03 Behandling av restavfall genom lakcellsteknik med rötning av processvattnet 

2004:04 System för kvalitetssäkringav uppgraderad biogas 

2004:05 Teknik för mätning av metan från avfallsupplag i Sverige 

2004:06 Utredning. Klassificering av farligt avfall 

2004:07 Vägledning. Klassificering av farligt avfall 

2004:08 Hantering av grovavfall, elektriskt och elektroniskt avfall samt 

farligt avfall i flerfamiljshus 

2004:09 Sluttäckning av avfallsupplag. 

Alternativa metoder att uppnå gällande krav avseende infiltration. Förstudie 

2004:10 När ett plus ett blir tre 

Om samverkan inom kommunal avfallsverksamhet 

2004:11 Identifieringssystem för behållare för hushållsavfall 

2004:12 Analys av värdet av hushållens materialåtervinning 

2004:13 Avfallsanläggningar med deponering. Statistik 2003 

2004:14 Branschindex 

Ett sätt att arbeta med jämförelsetal inom renhållningssektorn i Sverige 

2004:15 Waste-to-Energy Incineration 

Greenhouse gas emissions compared to 

other waste treatment and energy production 

2004:16 Injektering av flygaska i hushållsavfalldeponi 

2004:17 Mottagningskrav och kontroll av inkommande avfall till förbränningsanläggningar 

RVF – Svenska Renhållningsverksföreningen 

Prostgatan 2 

211 25 Malmö 

Tel. 040-35 66 00 

Fax. 040-35 66 26 

www.rvf.se

Mottagningskrav och kontroll av inkommande avfall ... - Avfall Sverige

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?