Frontangrepp på tjocktarmscancern - Västerbottens läns landsting

Spets
1/08
Om forskning och utveckling vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå
Frontangrepp
på tjocktarmscancern
sidorna 3–5
spjutspetsforskning
Med risk
för fetma
sidorna 12–13
Superkamera ger
nya möjligheter
Spets 1/08
sidan 7
Räkna med
benbrott!
sidorna 8–9

Blir auktoritet
på säkerhet
Nu ska norra Sverige bli en internationell auktoritet
inom området ”security”. Åtta miljoner från
EU garanterar Steg 1, en studie om massskadesituationer.
Steg 2 är ett betydligt större projekt,
som EU inte heller kan tacka nej till.
Situationen i världen är orolig. Därför satsas just
nu mycket på forskning och utveckling i ”security”
– ett begrepp som täcker både säkerhet och
sårbarhet. Olika produkter och tjänster ska göra
oss bättre rustade – eller hjälpa till att bygga upp
samhället efter allvarliga påfrestningar.
– Vi har lärt mycket av bombdåden i New York
och Madrid, men grunden är fortfarande bitvis
dålig. Även om sådana händelser är osannolika
så klarar vi oss inte utan kunskap och beredskap,
förklarar Åke Sellström, neurotoxikolog, tidigare
chef för FOI i Umeå och numera ”forskningsbyråkrat”
och projektledare vid Umeå universitet.
Som sådan har han bl.a. uppgiften att söka
pengar. Med den goda kompetensen i norra
regionen är det, menar han, dumt att låta bli.
Säkerhet och sårbarhet är ett prioriterat område
inom sjunde ramprogrammet, FP7, och har
dessutom koppling till en rad andra områden.
– När centrala kommissionärer inom EU
dessutom tycker att vi är för regionala och vill
att vi ska använda strukturfonderna effektivare
finns det inget skäl för oss att inte hålla oss framme.
Ansvaret att ta oss ut i Europa ligger på oss
själva, säger Åke Sellström.
Definiera teknikbehov
I Steg 1 som nu fått klartecken från EU ska
forskare i Umeå tillsammans med Karolinska
institutet och forskningsinstitut i flera andra
europeiska länder studera masskadesituationer
och omhändertagande efter allvarliga kemiska
och radioaktiva utsläpp.
Det handlar bl.a. om att utveckla det som just
Umeå är särskilt bra på: modern it- och bioteknik.
Ett exempel kan vara att överbrygga brister
i kommunikation mellan vårdgivare, som att via
internet överföra fysiologiska signaler för konsultation
på distans.
Bara att definiera behoven av ny teknik är viktigt.
Ett exempel är att alla skador vid en kemisk
eller radioaktiv olycka inte syns på en gång. Det
finns ett behov av att snabbt kunna ställa diagnos
och prioritera på olycksplatsen, uppgifter som
kräver kunskap – och redskap.
– Ibland slutar lungorna att fungera först efter
flera dagar. Att då få 50 patienter till iva kräver
beredskap. Att hitta markörproteiner som redan
på skadeplatsen kan avslöja behoven av intensivvård
framöver skulle underlätta betydligt, berättar
Åke Sellström.
Stark norrlandsprofil
Steg 2 kallas Nordic Safety and Security, NSS,
och är ett samarbete mellan Umeå universitet
och Luleå tekniska universitet, FOI, Västerbottens
läns landsting och företag i norra regionen.
Avsikten är att skapa ett starkt nätverk inom
området ”security” – ett centrum för utbildning,
forskning och innovation, kommersialisering,
övning och testning.
Det kan t.ex. handla om forskning om ledarskap
och omhändertagande på skadeplatser.
Utifrån rubriken ”krisen som arbetsmiljö” vill
t.ex. Åke Sellström se en utveckling av områden
som kommunikation, ledning och teknik.
– Vi börjar med att koordinera ”blåljusmyndigheterna”,
d.v.s. polis-, ambulanssjukvårds-,
brandmanna- och brandingenjörsutbildningarna.
Där har man idag inte någon tradition av teknikutveckling
och forskning och inte heller av
att katastrofövningar tillsammans. Gemensam
träning redan under studietiden ökar chansen
att generera ny kunskap.
Universiteten i Umeå och Luleå strävar i
flera samarbeten efter en stark norrlandsprofil
på områdena ”security”, e-hälsa och biltestning.
NSS passar perfekt i det arbetet. Att både slutanvändare,
företag och forskning finns med är
en del av konceptet. Säkerhetsforskning har ofta
bäring på innovationer och nyföretagande, förklarar
Åke Sellström.
I april blev det klart att EU:s regionala strukturfond
stöttar NSS med 31 miljoner kronor
Universiteten i Umeå och Luleå lägger tillsammans
lika mycket.
– Vi ville skapa en resurs som EU inte kunde
tacka nej till, säger Åke Sellström som nu kan
bygga ett nätverk med en budget på mer än 60
miljoner kronor.
Greti Ohlsson
Universitetet
lanserar tidskrift
om global hälsa
Bakom den nya elektroniska tidskriften Global
Health Action står Umeå Centre for Global
Health Research. Tidskriften finns nu tillgänglig
på internet för alla som vill ta del av viktiga
forskningsresultat om global hälsa.
– Vi hoppas att tidskriften ska bli en trovärdig
och informativ källa för forskare och politiker
och alla andra som är involverade i att
tackla hälsoproblem och möjligheter, säger tidningens
chefredaktör, professor Stig Wall.
Tidskriften lanserades i slutet av maj, då
forskare från det globala nätverket Indepth
samlades i Umeå. Nätverket utgörs av 37 institutioner
runt om i världen och är ett samarbete
kring hälsoforskning och demografi i
utvecklingsländer.
Inkubator får miljoner
Umeå Biotech Incubator får närmare 7 miljoner
kronor i anslag för de kommande tre åren.
Pengarna kommer från statliga Innovationsbron
AB och ingår i en satsning på totalt 165
miljoner kronor som fördelas på 18 inkubatorer
runt om i landet.
– De inkubatorer som fått finansiering har
en betydande roll i det svenska innovationssystemet,
adderar mätbart värde till såväl akademi,
näringsliv, samhälle som investerare,
säger Innovationsbrons vd och koncernchef
Peter Strömbäck.
Umeå Biotech Incubator är en specialiserad
företagsinkubator med tillgång till egna våtlaboratorier
och med uppgift att hjälpa forskare
och entreprenörer inom bioteknik och ”life
science” att kommersialisera sina forskningsresultat
och bilda nya bioteknikföretag.
Umeå får unik tjänst
för cancerforskning
Umeåforskaren Beatrice Malmer, onkolog vid
Norrlands universitetssjukhus, får platsen när
Kungliga vetenskapsakademien för första gången
tilldelar en särskild forskartjänst i klinisk
onkologi, cancerforskning.
Beatrice Malmer disputerade 2001 vid
Umeå universitet. Hon är en av de första i
världen som kunnat visa att anlag för gliom, en
elakartad form av hjärntumör, kan vara ärftlig.
Sedan 2006 är hon koordinator för den europeiska
delen av en internationell studie om
ärftliga hjärntumörer, den s.k. Gliogene-studien.
Forskartjänsten löper i
fem år och är en halvtidstjänst
som finansieras av
stiftelsen Acta Oncologica.
Beatrice Malmer får den
nya forskartjänsten.
Spets 1/08

Den gode, den onde,
den fule i elakt spel
Elakt spel – ja, faktiskt! Att celler i tarmen byter skepnad och
spelar flera olika roller är märkligt, men har fördelar. Genom
att studera cellerna i tumörens front kan man nämligen förstå
vilka patienter som har en aggressiv och vilka som har en
mindre aggressiv tjocktarmscancer.
Makrofager är celler i vårt immunförsvar som
”äter” upp partiklar och molekyler som uppfattas
som främmande. De och deras roll i tumörfronten,
ytan där cancerceller möter andra celler,
står i centrum för det spjutspetsprojekt Richard
Palmqvist och hans forskarkollegor ägnar sitt
intresse. Det är först när man verkligen förstår
Greti Ohlsson
Bilderna visar två olika slags ”tumörfronter”.
På bilden t.v. är makrofagerna
”krigare” som sätter gräns för hur cancern
växer. På bilden t.h. är de ett slags ”tumörslavar”
mitt bland cancercellerna. Det gör
tumören mer aggressiv, och prognosen för
patienten sämre.
Richard Palmqvist framför glasarkivet på
klinisk patologi. På glasen finns snitt från
alla sparade vävnadsprover i Västerbotten.
spjutspetsforskning
Spets 1/08

Plattan för cellodling
använder Maria Henriksson
när hon studerar
olika invasionsmodeller.
Än slipper patienten
inte från regelbundna
skopier. På bilden t. h.
kirurgen Åke Öberg.
vilken roll inflammationen spelar där som man
kan bekämpa cancern bättre, förklarar han.
Richard Palmqvist, Jörgen Rutegård och Per-
Arne Oldenborg är alla docenter, i klinisk patologi,
kirurgi respektive histologi, och ansvarar
för var sin del av det stora projektet.
Tjocktarmscancer, kolorektal cancer, är landets
tredje största cancer, näst störst för varje
kön. Varje år drabbar den 5 000 personer. Hälften
dör i sin sjukdom, möjligen något färre med
dagens allt bättre kirurgi. Det är framför allt till
kirurgin som hoppet står för den som drabbats.
Värst drabbade är människor som lever västerländskt,
äter mycket kött och lite fibrer och är
dåliga på att motionera.
Tumörfronten viktig
När cancer i tarmen uppstår växer den från tarmens
hålrum och nedåt–utåt i tarmväggen. Riktningen
på tillväxten är viktig för utvecklingen.
Det är också tumörfronten, den del som vuxit
djupast. Att tumörceller invaderar vävnad på
olika sätt är en väsentlig faktor när man gör en
prognos, förklarar Richard Palmqvist:
– Kan man se hur benägen tumören är att
bilda metastaser kan man också avgöra hur
det kommer att gå. Benägenheten visar sig där
aggressiva tumörceller möter icke-tumörceller.
Det är signalerna mellan dem som avgör.
Mikroskopbilderna på sidan 3 visar två olika
sätt att invadera vävnad. På bilden t.v. ser man
tumörens ”invasionsfront” som i en lång, sammanhängande
linje. På bilden t.h. syns i stället
små grupper av celler i tumörfronten.
– Vi vet att den första sortens front ger en god
prognos och den andra en sämre. Men varför,
vad som sker och hur, vet vi ännu för lite om,
säger Richard Palmqvist.
”Tumörfrontsbiologi”, kunskap om kommunikation
på cellnivå, är därför central i projektet.
Vad som utlöser signaler till och från bindvävsceller,
blodkärl m.m. är oerhört intressant för
forskarna.
– Vi vill få bättre hum om mekanismerna, se
hur vi kan påverka systemet från flera håll och få
en mer specifik effekt. En av våra styrkor är att
vi arbetar från molekylär nivå till klinisk, säger
Richard Palmqvist.
”Krigare” eller ”slavar”
Kollegan Per-Arne Oldenborg ansvarar för
cellbiologin i projektet. Särskilt handlar det om
immunsystemets funktioner, som just vid tjocktarmscancer
tycks spela stor roll. På både ont och
gott, visar det sig.
Makrofagerna är, förklarar han, ett slags
arbetsledare i immunförsvaret. Deras uppgift är
att hålla koll på sådant som verkar fel och aktivera
andra delar av försvaret. Och just vid tjocktarmscancer
beter sig makrofagerna ibland udda.
– Oftast sysslar de med att avgränsa cancerns
tillväxt och spridning. Men ibland hittar man
dem mitt bland cancercellerna – där de knappast
fungerar som ”krigare” utan mer som ”tumörslavar”.
Således både ”good guys” och ”bad guys”!
Ombytliga spelare
Makrofagerna samspelar helt enkelt olika i olika
lag. Möjligen kan både en tredje och en fjärde
spelare vara med och dirigera. De kan förekomma
i olika skepnader och ha helt olika beteende.
Deras egenskaper bestäms av om de signaler de
får aktiverar eller bromsar. Förmodligen, tror
Oldenborg, är processen mycket komplicerad.
Spets 1/08

Patologen Richard
Palmqvist, kirurgen Åke
Öberg, histologen Per-
Arne Oldenborg, och
kirurgen Jörgen Rutegård
har olika utgångspunkter
i projektet och vid multiokularmikroskopet.
– Tumörcellerna håller i taktpinnen och
duperar makrofagerna – troligen med hjälp av
andra celler. När de spelar på bromsande mekanismer
signalerar de ”ingen fara på taket”. Kan
vi lära oss fler mekanismer, t.ex. vad som avgör
om makrofager attackerar tumörcellerna eller ej,
kan vi styra utvecklingen. Och påverka precis det
vi vill!
Hur mycket makrofager det finns i tumörfronten
tycks vara viktigt. Är de många går det
bra för patienten, är de lite färre går det sämre.
Uppgiften är nu att förklara fynden med de
modeller man arbetar med.
En slutsats kan man sannolikt redan dra:
Spets 1/08
Den gode, den
onde, den fule.
Att makrofager
byter skepnad
kan Per-Arne
Oldenborg se i
sina vävnadsprover.
Forskningen
går ut på att
lära sig styra
dem.
Kolorektal cancer är inte en enda sjukdom utan
har en mängd undergrupper – och det spelar roll
för både prognos och behandling.
Stor spännvidd
Projektet står på tre ben och är mycket brett. Det
handlar om translationell forskning, d.v.s. vägen
från sjukdom till laboratoriets molekylära nivå
och så tillbaka till klinik och behandling.
– Spännvidden är nödvändig för att förstå.
Hittar molekylärbiologen något i sina provrör
måste fyndet vara relevant också i den kliniska
världen. Signalerar cellerna så på riktigt – eller
är det bara i provröret? frågar Per-Arne Oldenborg.
Utgångspunkten är blod och vävnad och
patientdata som samlats under lång tid. Vävnadsprover
från 800 patienter med tjocktarmscancer
finns i frysarna. Där finns också prover från
patienter med den inflammatoriska tarmsjukdomen
ulcerös kolit, en riskgrupp för tarmcancer.
Proverna är – tillsammans med medicinska
biobankens rör och data från patienterna innan
de blev sjuka – grund för arbetet. Forskarna ska
undersöka blodprover från när de var synbarligen
friska och se vad som skiljer mot senare.
Hoppas slippa skopier
Ett delmål är att hitta metoder där cancer eller
förstadier upptäcks tidigt. Kirurgen Jörgen Rutegård,
som tidigare arbetat i Örnsköldsvik, har i
många år samlat prover och data från patienter
med ulcerös kolit. Alla har gått till samma kirurg
och skopiteam, och biopsierna har undersökts
av samma patologteam sedan mitten av 1980-
talet.
– Patienten följs med regelbundna koloskopier
och biopsier från olika ställen i tarmen.
Idag finns ingen riktigt bra markör i vävnad eller
blod och därför slipper patienten inte från regelbundna
skopier. Kunde vi hitta muterade tarmceller
i t.ex. avföring kunde vi också använda en
procedur som var mycket enklare för patienten
och för hela sjukvården. Samma metod skulle vi
kunna använda för att screena stora riskgrupper
i befolkningen, säger Richard Palmqvist.
Det man vet är att tumörcellen signalerar
till omgivande lymfocyter, makrofager, bindvävs-
och blodkärlsceller och att dessa i sin tur
signalerar tillbaka. Men hur? Signalerar aktiva
makrofager annorlunda än de som inte är aktiva
– och sätter de fart på vilande bindvävsceller?
Forskargruppen har konstruerat en rad olika
”invasionsmodeller”, där de studerar hur olika
kombinationer av celler beter sig under olika
premisser. Maria Henriksson, disputerad molekylärbiolog,
odlar tumörceller tillsammans med
andra celler eller i olika kärl men så nära att de
kan skicka signaler till varandra.
– Det är ganska spännande försök, säger Richard
Palmqvist. Påverkar t.ex. aktiva bindvävsceller
tumörcellernas förmåga att ta sig in i en
vävnad? Och vilka egenskaper måste då tumörcellen
ha från början?
Folsyra ökar cancerrisken
Mängden kunskap ökar ständigt. I september i
fjol beslöt Livsmedelsverket att säga nej till att
berika mjöl med folsyra – trots att många länder
sagt ja och berikningen kan förhindra svåra
fosterskador. Slutsatsen att nackdelarna med
berikning överväger fördelarna byggde bl.a. på
en studie från forskarna i Umeå. Studien var en
av flera i den avhandling som gruppmedlemmen
Bethany van Guelpen lade fram 2006.
– Vår studie visade att höga nivåer av folsyra
i blodet ökade risken för cancer – tvärtemot vad
man tidigare trott. Resultaten väckte reaktioner
i omvärlden och fick USA att undersöka hur det
förhöll sig i det egna landet.
Det visade sig att antalet tjocktarmscancrar
hade stigit över det förväntade sen man började
berika mjöl med folsyra. Canada som följde efter
ett år senare fick motsvarande ökning året därpå,
berättar Richard Palmqvist.
– Frågan om folsyrans roll vid tjocktarmscancer
är komplex. Vi går nu vidare med att
undersöka vilka mekanismer som det handlar
om, säger Richard Palmqvist.

Blodceller kan visa
prognos vid bröstcancer
Prognosen för personer som drabbas av
bröstcancer är kopplad till längden på
blodcellernas telomerer. Det visar en studie,
som publicerats i tidskriften Cancer
Research. Bakom studien står en forskargrupp
som leds av professor Göran Roos,
institutionen för medicinsk biovetenskap vid
Umeå universitet.
Telomerer är viktiga för våra cellers
genetiska stabilitet. I normala celler förkortas
de för varje delning, medan cancercellens
telomerer i regel inte förändras.
Enligt studien, har bröstcancerpatienter
med telomerer som är längre än genomsnittet
signifikant sämre
prognos än patienter
med korta telomerer.
Den här prognostiska
markören har visat
sig vara oberoende av
andra markörer, såsom
tumörstorlek och spridning
och verkar därför
kunna säga något mer
om patientens chans att
överleva.
Övre blodtrycket
viktigast efter 50
Göran Roos
leder forskargruppen.
Bland patienter som är över 50 år räcker
det att mäta och registrera det övre, systoliska
blodtrycket. Det skriver professor Lars
Hjalmar Lindholm, Umeå universitet, tillsammans
med två brittiska forskare i tidskriften
Lancet.
I dag mäter man rutinmässigt både det
undre, diastoliska, och det systoliska trycket.
Det undre trycket ökar vanligtvis bara fram
till 50 års ålder och i takt med att befolkningen
åldras blir högt systoliskt blodtryck
allt vanligare. Därför tycker forskarna att
det är ologiskt att det undre värdet ska
ligga till grund för diagnoser och riskanalyser
i den här åldersgruppen.
Det systoliska trycket är ett bättre riskmått
och lättare att mäta exakt, skriver
forskarna som också tror att det blir lättare
att kommunicera med patienterna om man
koncentrerar sig på ett värde.
På patienter under 50 år bör man fortfarande
mäta båda blodtrycksvärdena.
Dieselavgaser
risk för hjärtsjuka
Hjärtsjuka kan löpa särskilt hög
risk vid luftföroreningar i stadsmiljö.
Forskare i Umeå och Edinburgh
visar nu att dieselavgaser i halter
som i storstadsluft kan störa
blodkärl och hjärtan hos personer
med hjärtsjukdom.
Rönen publiceras i den högt rankade medicinska
tidskriften New England Journal of Medicine.
Umeå-delen av projektet har utförts av lungmedicinarna
Thomas Sandström, Anders Blomberg
och Håkan Törnqvist samt kardiologerna
Manuel Gonzalez och Stefan Söderberg.
Studien som stötts av Hjärt-Lungfonden,
Vägverket och Naturvårdsverket avslöjar några
av de mekanismer som gör att trafikrelaterade
luftföroreningar leder till hjärtinfarkt och stroke.
Det är ett stort problem som drabbar många
hundra personer i Sverige varje år. Man räknar
i Europa med att betydligt fler dör till följd av
luftföroreningar än av olyckor i trafiken.
Umeåforskarna har i en speciell exponeringskammare
utsatt försökspersoner för dieselavgaser.
Tidigare har de beskrivit avgasernas negativa
effekter och hur de påverkar t.ex. astmatiker. De
senaste åren har de i uppmärksammade artiklar
påvisat effekter i blodkärl och blod hos friska
personer.
Ökad risk för propp
I den aktuella studien har forskarna också
undersökt effekterna hos 20 män med känd
hjärt-kärlsjukdom. Eftersom männen behandlats
med ballongsprängning hade de inte längre
några förträngningar, men var ändå i grunden
hjärt-kärlsjuka. De behandlades med fullskalig
skyddande medicinering, var besvärsfria och
hade helt normalt arbets-EKG utan tecken på
kärlkramp.
När männen exponerades för dieselavgaser
visade det sig att deras blodkärl inte vidgade
sig tillräckligt om ökat blodflöde behövdes. De
frisatte inte heller det blodproppsförebyggande
ämnet t-Pa lika mycket som normalt. Därmed
ökade också risken för blodproppar, som i sig
t.ex. kan ge hjärtinfarkt.
Dessutom uppvisade försökspersonerna
EKG-förändringar som tydde på attt hjärtmuskelcellernas
funktion stördes, som vid syrebrist.
Studien gjordes under största möjliga säkerhetskontroll,
varför syrebristen inte fick några allvarligare
konsekvenser.
Kopplingen mellan luftförorening och hjärtsjukdom
är starkast när det gäller s.k. nanopartiklar.
Det är mycket små partiklar, som främst
uppstår vid förbränning av fossila bränslen i fordon.
Forskarna intresserade sig främst för dieselmotorer,
eftersom de genererar 10–100 gånger
fler småpartiklar och mer av speciella kolväteföreningar
än bensinmotorer. Dieselmotorer är
robusta med lång hållbarhet och gamla motorer
kan vara särskilt stora källor för partiklar. Dessutom
ökar antalet dieselfordon kraftigt.
Studera partikelfilter
Dieselavgaser är en komplicerad blandning av
partiklar och gaser, förklarar professor Thomas
Sandström:
– Innan vi med säkerhet kan argumentera för
ökad användning av partikelfilter i fordonens
avgassystem måste vi kunna bekräfta att de är
effektiva nog att ta bort skadliga effekter och
därigenom gynna folkhälsan.
I en ledare i New England Journal of Medicine
bedömer professor Murray Mittelman,
Boston, studiens resultat som att människor med
hjärtsjukdom bör vara medvetna om att dieselavgaser
kan påverka syresättningen av hjärtat vid
ansträngning.
– Eftersom det finns överväldigande bevis för
att motion är bra för hjärthälsan, uppmuntrar vi
fortfarande hjärtpatienter att träna regelbundet
men helst inte i trafik och miljöer med höga luftföroreningsnivåer,
skriver han.
Spets 1/08

Anna Fahlgren, post. doc., och Roland Nordfelth,
forskningsingenjör, analyserar sovande möss med
ny ljuskänslig teknik. De studerar var i mössens
tarm som bakterierna fått fotfäste och kan följa
deras antal och lokalisering under lång tid.
Bilder och visualisering är en viktig och expansiv
del av modern forskning. Fyra olika projekt
i Umeå ökar nu tillgången till bra bilder. Främst
handlar det om forskning kring cancer, nervsystem
och ämnesomsättningssjukdomar.
Hans Fällman
Bättre bilder för forskning
Med gammal hederlig röntgen och den modernare
varianten datortomografi har forskare och
läkare fått allt bättre bilder av hur kroppens vävnader
ser ut. Den nyare NMR-tekniken, nuclear
magnetic resonance, magnetkameror, används
för att avbilda hur vävnader fungerar.
Två magnetkameror är på gång till Umeå universitet,
finansierade bl.a. genom 18,5 miljoner
kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse
och 10 miljoner kronor från Kempestiftelserna.
Den ena är avsedd för funktionell avbildning,
fMRI, functional magnetic resonance imaging,
som visar hur människans hjärna aktiveras när
olika uppgifter utförs. Informationen kan visas
som skiktbilder, där olika färger representerar
olika grad av aktivitet i nervcellerna. Ledande på
området är professor Lars Nyberg, Umeå Centre
for Functional Brain Imaging, UFBI, som
förra året fick det prestigefyllda Göran Gustafsson-priset.
Spets 1/08
Första kameran i sitt slag
Den andra kameran är specialiserad på motsvarande
avbildning av försöksdjur. Det innebär att
den kan ge en bild av hur exempelvis hjärnan
hos en mus fungerar. Professor Ingrid Strömberg
hör till de ledande på området och forskar
kring effekterna av transplantation vid Parkinsons
sjukdom.
Kameran för hjärnstudier på människa kan
alstra ett magnetfält på 3 Tesla. Kameran för djurexperimentella
studier blir den första i sitt slag i
Umeå och har ännu högre fältstyrka – 7 Tesla. Ju
högre styrka, desto mer detaljerade bilder. Som
jämförelse är den kamera som togs i bruk 2006
vid Norrlands universitetssjukhus på 3 Tesla.
Redan på plats och under inkörning är ett s.k.
biophotonic imaging system som anskaffats med
ett stöd på 3,6 miljoner kronor från Vetenskapsrådet.
Utrustningen gör att man kan detektera
mycket svaga ljussignaler. Den ska användas för
att följa bakterieinfektioner i försöksdjur utan att
djuret behöver avlivas. Principen är att mikroorganismerna
skräddarsys för att skicka ut ett synligt
ljus som kan fångas av en mycket ljuskänslig
kamera. Mjukvaran som hör till gör att bakteriekolonier
kan lokaliseras inne i djuren och även
kombineras med en digital anatomisk karta till
en tredimensionell bild.
– Kameran är så känslig att den kan se vad
som ”pågår” inne i djuret om bara mängden
bakterier är tillräcklig. Tack vare tekniken kan
Professor Maria Fällman
och hennes grupp använder
det nya mikroskopet bl.a.
för att titta på hur funktioner
hos olika immunceller
påverkas av den sjukdomsframkallande
bakterien
Yersinia pseudotuberculosis.
vi följa infektionen i samma mus under dagar
eller månader, utan att djuret behöver avlivas.
Förutom att vi lär oss nya saker om infektionsprocessen
kan vi använda tekniken för att studera
hur effektiva olika antibakteriella substanser är,
säger Hans Wolf-Watz, professor i molekylärbiologi
och huvudsökande.
Många av användarna finns bland forskare
inom universitetets starka forskningsområde
Infektioner. Dit hör också professorerna Anders
Sjöstedt, Bernt Eric Uhlin, Sven Bergström och
Maria Fällman och docenterna Debra Milton
och Sun Nyunt Wai. Men utrustningen gör det
också möjligt att följa utvecklingen av cancer
och några cancerforskare, bl.a. professor Anders
Bergh, är intresserade.
Levande celler i realtid
Maria Fällman, professor i molekylärbiologi,
fick i fjol anslag från Vetenskapsrådet till utrustning
som kan visualisera ”dynamiska processer i
levande celler”. Upphandlingen pågår, prislappen
hamnar på ca 1,3 miljoner kronor.
– Det är ett vanligt fluorescensmikroskop som
är optimerat så att vi kan följa processer i levande
celler, säger hon. Det kan t.ex. programmeras för
att ta bilder på olika områden vid valda tillfällen
under 1–2 dygn och mjukvaran möjliggör olika
typer av bildbehandling.
– Det betyder att vi kan studera dynamiska
processer på ett helt annat sätt än tidigare. Vi kan
t.ex. studera dynamiken när vissa proteiner inne
i cellen omlokaliseras som svar på olika stimuli,
eller hur vissa bakterietoxiner påverkar vissa proteiner
eller strukturer i värdcellen.
Utrustningen ska användas i Maria Fällmans
och andra molekylärbiologers forskning kring
hur bakterier angriper och påverkar immunceller.
Andra användare är bl.a. Ruth Palmer,
som forskar om cellsignalering och utvecklingsbiologi
och Per-Arne Oldenborg, som studerar
fagocytos och autoimmunitet.

spjutspetsforskning
Är den svenska vitaminberikningen
av fettsnål mjölk bara onödig – eller
skadlig? Ökar kadmium och höga
intag av vitamin A risken för benskörhet?
Vilken roll spelar vitamin
D? Och varför är norrlänningarna
så sköra?
Greti Ohlsson
Frågorna är många i det forskningsprojekt vid
Norrlands universitetssjukhus som i höstas fick
ett treårigt spjutspetsanslag från landstinget.
Projektet handlar dels om hur vitaminerna tas
upp och omsätts i cellen, dels om hur ben byggs
upp och bryts ner och dels om att i blodet hitta
markörer som kan visa på risk för fraktur.
Är man kvinna och över 50 kan man i Sverige
räkna med benbrott, särskilt i handled och höft.
Frekvensen ökar ju längre norrut man kommer.
En förklaring är bristen på sol. Utan sol
kan inte kroppen bilda D-vitamin, som behövs
för att bygga ett hållbart skelett. Det betyder att
benskörhet, osteoporos, är ett stort svenskt folkhälsoproblem.
Räkna med benbrott bör man göra av flera
skäl. Frakturer relaterade till benskörhet kostar
både lidande, handikapp, dödlighet – och pengar.
Drygt fem miljarder kronor per år motsvarar
på två år vad Botniabanan kostar att bygga!
Höftfrakturer, som har en allvarlig prognos och i vart femte fall leder till döden
är 30 procent fler i Norrland än i södra Sverige. Orsaken till detta är oklar, men
att bygga upp sitt skelett är viktigt. Som idrottsmedicinare på läkemedelscentrum
i Umeå har Ulrika Pettersson flera infallsvinklar på problemet.
Bred forskning
Bentäthet bestäms till största delen av våra gener,
men hur mycket vi rör oss, vad vi äter och om
vi röker spelar också roll. Miljögifter som t.ex.
kadmium antas påverka bentätheten negativt,
liksom höga halter av vitamin A. Livsmedelsver-
Benbrott
– en fråga om vitaminer
Spets 1/08

Att som ung systematiskt
bygga upp sitt skelett är
viktigt, betonar Ulrika
Pettersson. Bilden överst
t.v. visar hur sådant friskt
ben ser ut. Bilden under
visar hur benet brutits ner
hos en patient med benskörhet.
(Bilderna publicerade
med tillstånd av David
Dempster, New York).
Forskningen kring benskörhet
är bred. Styrkan
ligger i att den omfattar
både experimentella och
kliniska studier, menar Ulf
Lerner och Ulrika Pettersson.
ket som samtidigt godkänt världens högsta vitaminberikning
av mjölk följer därför forskningen
i Umeå med intresse.
– Vi tänker gräva ner oss i A- och D-vitaminerna
in i minsta detalj. Vilken exakt roll de har
vet vi inte. Därför gör vi både kliniska, genetiska
och funktionella studier, säger Ulrika Pettersson,
läkare, medicine doktor och ansvarig för Umeå
fracture and osteoporosis study, UFO. Med en
fot på idrottsmedicin och en på läkemedelscentrum
ser hon problemet ur olika vinklar.
– Benskörhet beror på många faktorer, så vår
forskning är bred. Hittar vi något kliniskt kan
vi gå vidare på cellnivå – och omvänt. Hittar vi
något på cellnivå kan vi kanske få en förklaring
till kliniska symptom, säger hon.
Medsökande är Olle Svensson och Ulf Lerner,
professorer i ortopedi respektive oral cellbiologi,
som båda forskar på uppbyggnad och
nedbrytning av ben. I den stora studien är också
Göran Hallmans från enheten för näringsforskning,
Peter Nordström från geriatriken och Ingvar
Bergdahl från miljömedicin engagerade.
Unikt material
De kliniska studierna baseras på blodprov och
enkätsvar från 120 000 individer i medicinska
Spets 1/08
De stora violetta, flerkärniga
osteoklasterna sätter sig fast på
benet, där de med hjälp av syra
urkalkar benvävnaden och med
enzymer bryter ned de proteiner
som tillsammans med mineralet
utgör skelettet.
biobanken. Olle Svensson har tillsammans med
Ulf Björnstig, professor i akut- och katastrofmedicin,
skapat ett register byggt på röntgenundersökningar
med 29 000 frakturer.
– Vi tog ut alla över 50 år som brutit höft- eller
handleder vid ”lättare” fall. Sen letade vi i biobanker
efter blodprover som tagits från dem före
olyckan. Vi identifierade 150 höft- och 600–700
handledsfrakturer, som är stommen i studien.
I blodproverna mäter forskarna nivåerna av
A- och D-vitamin, fettsyror, kalcium, kadmium
och kända markörer, t.ex. för bennedbrytning
och njurfunktion. Resultaten jämförs sedan mot
dubbla kontrollgrupper.
– Det finns otroligt mycket data som samlats
in redan före frakturen. Det, och det välkarakteriserade
frakturmaterialet, gör studien unik,
säger Ulrika Pettersson.
Vitamin A, också kallat retinol, behövs i kroppen
för framför allt syn, hud, slemhinnor och
immunförsvar. Många studier har visat att vitamin
A i hög dos är dåligt för skelettet, men studierna
på cellnivå är få. En hypotes är att vitaminet
aktiverar osteoklaster, celler som bryter ner ben.
Men märkligt nog har forskare inte hittat receptorer
för A-vitamin i osteoklasterna, utan bara i
de uppbyggande osteoblasterna.
– Fast celltyperna är väldigt tajta och interagerar
hela tiden. Eftersom osteoblaster indirekt
styr osteoklaster, behöver det inte betyda något,
säger Ulrika Pettersson.
Vitamin A tycks också motverka vitamin D,
som behövs för en normal kalciumnivå och som
spelar en viktig roll i uppbyggnaden av ben.
Har man brist på D-vitamin ökar utsöndringen
av hormonet PTH, som kompenserar bristen
med att bilda mer av aktivt vitamin D i njurarna.
Samtidigt stimulerar det bennedbrytning och frisättning
av kalcium från skelett till blod – vilket
minskar benmassan. Brist på D-vitamin påverkar
också nerver och muskler så att muskelstyrka och
balans minskar – och ökar risken att falla.
Intressanta receptorer
Att förstå hur receptorerna fungerar är centralt.
Vitamin D-receptorn är rätt väl kartlagd,
men hur receptorerna för vitamin A fungerar i
ben är inte känt. Att de dessutom finns i en rad
genetiska varianter, s.k. polymorfier, krånglar
till det. Det gäller nämligen att identifiera exakt
vilka receptorer som är viktiga, förklarar Ulrika
Pettersson.
– Vi gör försök med modeller, där vi slår ut
olika receptorer för vitamin A och ser vad som
händer. Dessutom studerar vi hur polymorfier i
generna som kodar för dessa receptorer hör ihop
med förekomst av frakturer.
Studierna görs i samarbete med en forskargrupp
i Rotterdam, som är världsledande vad
gäller genetik och benskörhet. Tillsammans med
16 olika centrum i Europa ingår UFO-studien
också i den europeiska studien Genomos. I den
studerar man genetiska markörer för osteoporos
på ett underlag av 40 000 individer.
Många mätningar
Över 3 000 mg A-vitamin per dag anses skadligt,
men Ulrika Pettersson menar att gränsen kan
ligga för högt. Redan nivåer strax över 1 500 mg
kan vara dåliga för skelettet, menar hon.

Hur fungerar
massage rent
fysiologiskt?
Och kan den
ibland ersätta
läkemedel?
Många frågor
väntar på svar
i studien.
Med realtids-PCR kan man studera hur geners
uttryck i benceller regleras. Anita Lie,
laboratorieassistent, förbereder analyserna
med hjälp av en pipetteringsrobot.
I spjutspetsprojektet mäter forskarna därför
halterna av vitamin A i serum. De vill se om nivåerna
är högre hos dem som har frakturer och
om vitamin D har en skyddande effekt hos dem
som klarat sig bättre. De tittar särskilt på relationen
mellan låga halter D-vitamin och ökade
nivåer för markörer som visar på bennedbrytning.
Sedan jämförs uppgifterna med enkäternas
data om vitaminintag och rökning. Från mammografiregistret
hämtas hormondata, ålder för
menopaus m.m. och för vissa finns också data
från bentäthetsmätningar. Ulrika Pettersson:
– Vi vill veta vad som skiljer den som drabbas
av en osteoporosfraktur från den som inte
drabbas. Vi har t.ex. redan sett att låga nivåer
av D-vitamin i serum är en stark riskfaktor för
höftfraktur för dem som är över 60 år.
Kostens betydelse är viktig i projektet, och
därför skattar man intag av vitamin A, B, C, D,
kalcium, fettsyror, folsyra, koffein, m.m. Fettsyror
spelar också roll – men olika. Så tycks ett högt
intag av Omega 3 vara bra för skelettet, medan
ett högt intag av Omega 6 är dåligt.
Också B-vitaminer inverkar på skelettet, inte
minst folsyra. Brist på dessa vitaminer kan öka
nivåerna av homocystein. som pekats ut som en
riskfaktor för benskörhet.
Målet är förstås att öka kunskapen om varför
benskörhet uppstår, men också att hitta markörer
så att man tidigt kan identifiera dem som
riskerar frakturer senare i livet.
Nyligen kunde forskarna i Umeå i samarbete
med kollegor från Europa, USA och Kanada
presentera ny kunskap om den ärftliga orsaken
till benskörhet. Genom världens mest omfattande
genetiska studie har de bekräftat misstanken
att varianter i genen LRP5 ökar eller minskar
risken för osteoporos och frakturer. Genen kan
bli en markör för att identifiera dem som har
störst behov av preventiva insatser.
– Det kommer allt fler och bättre preparat för
behandling av benskörhet. Men vi hoppas förstås
att vi med vår cellforskning kan bidra med
kunskap kring nya behandlingsalternativ, säger
Ulrika Pettersson.
Fakta: Vitamin A finns i lever, mjölk, smör och
margarin. Vitamin D finns i fisk, mjölkprodukter
och ägg, och bildas i kroppen när vi vistas i sol.
foto: jan alfredsson
Massage under luppen
Det började som ett patientprojekt
på iva i Umeå. Nu har
sjuksköterskorna Susanne
Rundgren och Lenita Lindgren
fått 2,3 miljoner kronor för att
undersöka hur beröringsmassage
fungerar medicinskt och vilka
hälsoekonomiska vinster massagen
kan ge.
Beskedet blev minst sagt omtumlande. Bidraget
från Fas, forskningsrådet för arbetsliv och
social vetenskap, betyder att de på heltid kan
studera varför taktil massage ger så positiva
resultat.
Beröringsmassagen är sedan flera år tillbaka
en del i ett större personalprojekt för
kvalitetssäkring och vårdutveckling. Under
dagtid på vardagar finns alltid minst en person
från Taktiprogruppen och ger massage till
anhöriga, patienter och personal. Resultaten
är odelat positiva.
Vad händer i cellen vid taktil massage?
Lenita Lindgren och Susanne
Rundgren vill hitta en modell som
förklarar deras praktiska arbete.
foto: jan alfredsson
– Många patienter har problem med att
komma igång med magen p.g.a. läkemedel,
den stress som kroppen befinner sig i och att
de är orörliga, berättar Susanne Rundgren.
Syntes på apparaturen
– Vi såg att massage hjälpte. Effekterna på
övervakningsapparaturen väckte vårt intresse
att undersöka vad massagen har för fysiologiska
effekter.
Hon och Lenita Lindgren gjorde samtidigt
studier på både C- och D-nivå och tillsammans
med ivaläkare Ola Winsö, hälsoekonom
Lars Lindholm och Catrine Jacobsson vid
institutionen för omvårdnad sökte de pengar
för ytterligare och fördjupande forskning.
– Det är svårt att bedriva forskning utan
pengar utifrån, förklarar Christine Brulin,
docent i omvårdnad och huvudsökande.
Ansökan handlade också om vilka hälsoekonomiska
vinster massagen kan ge, och
om man skulle kunna ersätta läkemedel med
massage. En fråga som ligger rätt i tiden, med
samhällets allt mer ökande läkemedelskostnader.
– Jag tror att det var kombinationen mellan
kliniska försök och hälsoekonomi som gjorde
att vi fick pengar från Fas, säger Christine
Brulin. Det är också roligt att forskningen sker
i samarbete mellan institution och klinik och
att det är två sjuksköterskor som genomför
den.
Susanne Rundgren och Lenita Lindgren
tar nu tjänstledigt från sina arbeten på iva för
att göra nya kliniska försök och börja samla in
data. En spännande tid väntar.
– Ingen har tagit reda på vad som händer
i våra celler vid beröringsmassage. Vi måste
ha en förklaringsmodell som går djupare än
upplevelser, siffror ger en helt annan tyngd.
Och förhoppningsvis kan massage bli lika viktig
som läkemedel, säger de.
Jan Alfredsson
10 Spets 1/08

Ny upptäckt
ger barnlösa
nytt hopp?
Cancer i äggstockarna är hans huvudsakliga
område, men det är forskningen om de
molekylära system som får fart på omogna
äggblåsor som banat vägen för honom
ända in i vetenskapens finrum – tidskriften
Science.
Bertil Born
Fokus för Kui Lius forskning är kvinnors reproduktiva
hälsa. Den har två inriktningar: hur
man aktiverar sovande äggblåsor och cancer i
äggstockarna.
Gemensamt för bägge är den molekylära
signaleringen, som sker genom enzymet PI3K.
Enzymet är en s.k. kinas, som finns inne i cellerna
och som aktiveras via receptorer på cellytan.
Kinaser lägger en fosfatgrupp till andra
molekyler, framför allt till proteiner som har
enzymatisk aktivitet. Vanligtvis gör den här fosforyleringen
proteinerna aktiva. Signaleringsvägen
via PI3K är viktig och normal för alla
människokroppens celler. Om den inte fungerar
dör cellerna. Det Kui Liu nu har visat är att den
är central också för att aktivera äggblåsorna.
I äggstockarna hos en nyfödd flicka finns förstadier
till alla de folliklar, äggblåsor, som efter
puberteten ska mogna till befruktningsbara ägg.
De omogna äggblåsorna ligger som i ett sovande
tillstånd och mekanismen för hur de aktiveras
har tills nu varit ett mysterium.
Kui Liu visar nu att det är äggets egen PI3Ksignalväg
som aktiverar äggblåsan så att den kan
börja växa.
För lite – eller för mycket
– Eftersom PI3K styr vilka folliklar som ska växa
kan både för låg och för hög aktivitet hos PI3K
vara orsak till ofruktsamhet hos kvinnor, säger
Kui Liu.
Ungefär en procent av alla kvinnor drabbas av
Premature ovarian failure, POF, vilket innebär
att ägglossning och menstruation upphör innan
kvinnan är 40 år.
I den nyligen publicerade Science-artikeln
har Kui Lius forskargrupp visat att hos möss
som saknar den PI3K-associerade PTEN-genen
aktiveras alla äggceller i äggstocken på ett tidigt
stadium, vilket orsakar POF.
Spets 1/08
Enzymet P13K signalerar till äggcellen att börja växa och Kui Lius
forskning visar att det är genen PTEN som styr äggblåsornas mognadstakt.
Han hoppas att det ska ge nya behandlingsformer för barnlöshet
och bättre metoder för att bevara utrotningshotade djur.
Nyligen belönades han med Erik K Fernströms pris för sin upptäckt.
– Resultaten visar att PI3K bidrar till POF.
Det är mycket spännande, och kan leda till nya
behandlingsformer för POF, konstaterar Kui
Liu.
Kunskapen om hur omogna äggfolliklar
aktiveras kan komma till praktisk nytta för såväl
människor som djur. I båda fallen rör det sig om
att ta fram bättre metoder för in vitro-fertilisering.
Behandling mot barnlöshet?
– Vi hoppas att det ska ge oss nya behandlingsformer
för barnlöshet men också bättre metoder
att kunna bevara utrotningshotade djur.
Cancer i äggstockarna orsakas av förändringar
i celler på äggstockens yta, epitelceller. Hittills
har forskargruppen inte studerat klassiska gener
som förknippas med cancer – som t.ex. p53. I
stället har de riktat in sig på PI3K.
– Äggstockscancer är väldigt olik andra cancerformer,
konstaterar Kui Liu. Vi studerar därför
både signalmolekyler och klamydiainfektion
som möjliga orsaker till sjukdomen.
Arbetet omfattar både prekliniska och kliniska
studier. Forskningen skulle inte vara möjlig
utan samarbetet med läkarna vid Norrlands
universitetssjukhus.
Kui Liu samarbetar med patologen Eva Lundin
och gynekologerna Ulrika Ottander och
Annika Idahl. De har försett honom med och
analyserat prover från 230 patienter med cancer
i äggstockarna. 23 procent av kvinnorna visade
sig ha antikroppar mot klamydiabakterien, Chlamydia
trachomatis.
Kui Liu är en av två bland medicinska fakultetens
ca 500 forskare som fått en nyinrättad
fyraårig forskartjänst. Det är en mycket eftertraktad
anställning, som bl.a. täcks med externa
anslag från Vetenskapsrådet, Cancerfonden,
norrländska Lions cancerforskningsfond och
danska Novo Nordisk Foundation. I hans grupp
ingår också fem forskarstuderande och en gästforskare.
– Vi har även kontinuerligt en eller två grundutbildningsstudenter
som gör terminslånga projekt
hos oss, berättar Kui Liu.
11

Vilka råd gynnar just dig som individ?
Docent Paul Franks hoppas kunna hitta
analysmetoder som ger professionen
nya redskap.
De letar genvägar
till skräddarsydda råd
När Paul W. Franks tar cykeln från Sörfors till jobbet på Umeå
universitet gör han det på vetenskaplig grund. Dessutom lär det gå
undan eftersom han fram till helt nyligen har tävlat i triathlon.
Hans Fällman
”Bollarna” är
mikroskopets
bild av enskilda
fettceller som
frigjorts från
fettväv.
Väl framme vid enheten för medicin studerar
britten Franks sambandet mellan livsstil och
gener vid typ 2-diabetes – förr kallad åldersdiabetes.
Med sin bakgrund i både Storbritannien
och USA är han en i hög grad internationell
forskare och med i flera projekt med bas på båda
sidor Atlanten. Medicinska biobanken är en faktor
som fört honom till Umeå, en annan är hans
fru som kommer från Boden.
– Vi bor i en vacker trakt som är idealisk för
alla former av motion, säger han. Länsinvånarna
tycks både friska och hälsointresserade, och är
i varje fall otroligt positiva till vår forskning. I
USA får man betala folk för att delta, här klarar
man sig med liten eller ingen budget för sådant.
Det finns människor som kört bil tur och retur
Tärnaby två gånger på fyra månader bara för att
vara med i en studie.
Ärvd risk kan motverkas
Man brukar grovt räkna med att 20–40 procent av
all diabetes typ 2 har genetisk bakgrund, men det
är förstås inget enkelt och statiskt samband. Det
är just det invecklade samspelet mellan gener och
miljö – ”gene-environment interaction” – som är
Paul Franks’ forskningsgren.
Läget är långtifrån hopplöst ens för den som
dras med ärvda riskfaktorer, men det är också så
att ingen går helt säker ens med ”perfekta” gener.
Människor är i grunden byggda för aktiviteter i
12 Spets 1/08

Emma Brito, doktorand, arbetar med statistiska genetiska
analyser. Gruppen siktar på att identifiera genetiska riskfaktorer
som gör att man tidigt kan hitta de barn som sannolikt
utvecklar diabetes och hjärtsjukdom senare i livet.
Fil. dr. Frida Renström testar
motionsstress. Låg s.k. aerobisk
fitness ökar risken för diabetes
och hjärtsjukdom.
Doktorand Anna Söderberg och forskningssköterska Monica
Holmgren mäter med en huva hur mycket energi patienten
förbrukar i vila. De pumpar in rumsluft och samlar in utandad
luft och skillnaden, mätt i syre och koldioxid, ger ett mått på hur
mycket energi som förbrukas. Människor med mycket låg förbrukning
lider större risk att drabbas av fetma.
naturen, inte för TV-soffor och kontorsstolar.
– Vi kan inte ändra vårt DNA, men vi kan
påverka hur det kodar för proteiner, säger han.
Det är för övrigt just på det sättet som många
läkemedel mot diabetes verkar.
Vissa behöver ändra livsstilen mer och på
andra sätt än andra. Målet är att ”skräddarsy”
råden. Läkaren ska utifrån blodprov och ett
enkelt gentest kunna säga mer bestämt vad som
gynnar just den individen.
– Det är inte bra att föreskriva mer motion för
en person som inte har nytta av det utan istället
borde ändra kosten. Med fel råd ökar risken för
att folk tröttnar av att inte se någon förbättrring
och därför inte lyssnar nästa gång.
Franks bedömer att gentester via blodprov
kanske ligger 10–15 år fram i tiden. Han ger inte
mycket för de DNA-analyskit som redan säljs via
internet med påståendet att man kan läsa fram
personliga hälsoråd från resultaten.
– Det är absolut inget jag vill rekommendera.
Det finns inga vetenskapliga bevis och genetiska
självtest har inbyggda risker. Att lämna genetisk
information är en svår uppgift som bör hanteras
av yrkesfolk och inte via nätet.
Genetiskt genombrott
Inom genetiken har kunskaperna exploderat
de senaste åren tack vare en ny s.k. arrayteknik
som gör att man snabbt kan analysera massor av
gener. På kort tid har forskare över hela världen
kunnat identifiera och bekräfta hela nio gener
som har samband med diabetes. Franks’ grupp
har bekräftat ett av de senaste fynden, WFS1 i
Spets 1/08
kromosom 4. Man vet nu säkert att det finns fler
än tio diabetesanknutna gener, vilket naturligtvis
gör sambanden än mer komplicerade.
Franks arbetar med två doktorander – Emma
Brito och Anna Söderberg – post doc Frida Renström
samt forskningssköterskan Monica Holmgren.
Gruppen deltar för tillfället i tre stora internationella
studier.
En är US Diabetes Prevention Program, DPP,
en USA-baserad klinisk prövning av livsstilsförändringar
vid typ 2-diabetes. Huvudarbetet
blir klart under 2008. En annan är EPIC Interact
– ett EU-stött projekt om hur förändrad
livsstil påverkar diabetes. Tio centrum runt om i
Europa samlar data just nu. I Umeå blev man klar
i december – först av alla. Franks har bl.a. undersökt
hur sanningsenligt folk egentligen svarar på
frågor om hur mycket de motionerar. Det har i
tidigare studier visat sig vara lite si och så med
det.
En tredje studie är ett genetikprojekt inom
European Youth Heart Study, EYHS, med
anslag från UK Medical Research Council. I
detta studerar man faktorer på molekylär nivå
bakom rubbningar i ämnesomsättning och hjärtkärlsystem
hos 3 500 skolbarn i hela Europa.
En fjärde studie – Swedish Life Gene som leds
från Karolinska Institutet – är i startgroparna och
ska 2010 omfatta totalt en halv miljon svenskar.
Paul Franks leder en arbetsgrupp som ska studera
gravida kvinnor och deras barn. Hur ska man
mäta den fysiska aktiviteten hos dem?
Paul Franks har jobbat fem år i Cambridge
och gjort sin post doc-period vid det världsledande
forskningscentret National Institute of
Diabetes and Digestive and Kidney Diseases,
NIDDK, i Phoenix, Arizona.
– Jag har haft briljanta forskare omkring mig,
säger han. Det finns sådana i Umeå också, men
trots allt stöter man aldrig på en nobelpristagare i
korridoren och det gäller att klara sig på en lägre
anslagsnivå. Å andra sidan har jag tidigare levt i
en bubbla utan egentligt ansvar. Att komma hit
och få igång en egen forskargrupp har utvecklat
mig en hel del och jag har fått gott stöd av enheten
för medicin.
Med tesked i biobanken
Medicinska biobanken var en faktor som drog
till Umeå. Franks understryker att den just nu
ligger mycket högt i den internationella konkurrensen.
– Den är utan tvivel en av de bästa enskilda
resurserna i världen på mitt forskningsområde,
delvis p.g.a. av ert unikt välordnade hälsosystem.
Men den måste utvecklas, säger han.
– Det känns som att stå på ett markområde
med stora guldfyndigheter under ytan – och
få en tesked för att gräva fram dem. Idag finns
inget sätt att fullt ut utnyttja den genetiska kunskap
som ligger i biobanken. Man måste kunna
ta fram DNA ur 10 000-tals prover för automatisk
analys och inte behöva vänta i månader
för data från kanske 100 prover. Jag hoppas på
de investeringar som behövs för detta. I så fall
kan Medicinska biobanken bli kronjuvelen i den
internationella genetiska forskningen.
13

Ny läkarprofil
för glesbygden
Alla kan inte bli läkare i Norrlands inland. Hittills har långt ifrån
alla velat. Men med högre status åt glesbygdens medicin hoppas
landstingen i norr på större trängsel i portgången.
Med särskilda ST-block i glesbygdsmedicin sätter
landstingen i norr fokus på det som skiljer.
Att vara allmänläkare i glesbygd är nämligen inte
bara svårt utan alldeles speciellt. Det menar Mats
Brännström, tjänstledig chef för närsjukvården i
Västerbottens läns landsting.
– Att få ett ST-block ska kräva en del. Det som
är svårt lockar också många.
Någon formell specialitet handlar det inte om.
Men på sikt vill norrlandstingen att alla läkare
vid sjukstugorna ska ha samma utbildningsprofil.
I Västerbotten har landstinget avsatt en halv miljon
till en särskild studierektor för ST-gruppen
och en speciell kurs i ämnet.
– Vi tror på idén. En längre och bättre utbildning
ska ge bättre doktorer – och högre lön. Det
är roligare för landstingen att betala till dem som
är specialister i stället för till läkare som inte alls
har den bakgrund som krävs.
Dåligt med kunskap
Mats Brännström är själv internmedicinare, och
det var först för några år sedan han fick kläm
på vad man egentligen gör på en sjukstuga. Och
blev förvånad över både sin egen okunskap och
sjukstugornas förhållningssätt.
– Ord som glesbygd, sjukstuga och inlandet
är på något sätt kopplade till ”problem”. Inställningen
sätter också ram för innehållet, menar
Mats Brännström.
Akutinsats vid Storumans sjukstuga.
En inbjudan till en konferens i Norge kring
”rural medicine” med deltagare från Norge,
Skottland, Island, Canada, USA, Australien m.fl.
gav insikt om att det i stället handlade om ett
särskilt kunskapsområde.
Dåligt med samarbete
– Glesbygdsmedicin i finns i alla län i norra regionen,
men kontakten oss emellan är sporadisk.
Vi träffas om apparater och specialiteter som rör
exklusiva tillstånd för få patienter, men samarbetar
inte om detta som rör så många fler.
Sverige är ett rikt, väl organiserat land med
glesbygdsmedicin i världsklass. Det är ett unikt
område med utvecklingspotential, där lösningarna
är intressanta också för andra områden. Så
vad är problemet? frågar sig Mats Brännström.
– Vi har en infrastruktur med telemedicin
och en god digital kommunikation värd namnet.
Vi har sjunet och bredband. Självklart borde vi
vara med och visa vår specialitet och framför allt
borde vi ha det som profilområde.
Mats Brännström kontaktade andra primärvårdschefer
i regionen. Alla tyckte det lät spännande
att vara med om att utveckla ett profilområde
för norra Sverige. Tillsammans enades de
om att skapa en ny ”läkarprofil”. Första punkterna
är att identifiera området, prata om det och
höja statusen för det.
– Vi var överens om att den som ska jobba
här måste kunna mer än en vanlig distriktsläkare.
Man ska klara akuta fall, olyckor, hjärtinfarkter
m.m. och vara doktor för inneliggande patienter.
Det kräver ökade kunskaper om palliativ vård
och rehabiliteringsmedicin.
Men det handlar också om att forska och
utveckla verksamheten, om sjukstugans arbete,
om sjukhus i förhållande till sjukstugor, om
utbildningsfrågor i glesbygd och om digital teknik.
Skellefteå lasarett erbjuder t.ex. en hälsocentral
i varje norrlandsting ultraljud på distans
– ett område som skulle kunna utgöra ett EUprojekt.
– Det finns också en glesbygdsmedicinsk
intresseförening som är mycket positiv till tanken
och med i diskussionerna om hur utbildningen
ska se ut. Diskussionen fortsätter vid norrlandstingens
vårmöte, säger Mats Brännström.
Infektions
Bernt Eric Uhlin och Anders
Sjöstedt, ledare för det nystartade
Laboratory for Molecular
Infection Medicine Sweden,
MIMS, är inte de stora åthävornas
män. Men de andas
tillförsikt. Ett stort anslag från
Vetenskapsrådet gör att de
nu kan rekrytera disputerade
forskningsledare till Umeå.
Bertil Born
14 Spets 1/08

I ett atomkraftsmikroskop
kan man i
detalj studera sjukdomsframkallande
bakteriers vidhäftningsmekanismer
i
extrem upplösning.
MIMS – lägg namnet på minnet! Laboratory
for Molecular Infection Medicine
Sweden med Bernt Eric Uhlin och
Anders Sjöstedt i spetsen kan erbjuda
de forskare som rekryteras dit mycket
goda villkor.
forskning med vind i seglen
Forskningen i Umeå kring infektioner och hur
bakterier, virus och parasiter orsakar sjukdom
hos människan, mikrobiell patogenes, står starkare
än någonsin. Arvet från Hans G Bohmans
dagar har förvaltats väl, vilket gör att Umeå är
ledande inte bara i Sverige utan på flera håll även
internationellt.
Ett exempel är kartläggningen av hela genomet
hos harpestbakterien, Francisella tularensis,
som 2005 publicerades i tidskriften Nature
Genetics. Det potentiella biologiska stridsmedlet
kartlades av Anders Sjöstedt och hans
medarbetare vid universitetet och Totalförsvarets
forskningsinstitut, FOI. För finansieringen
stod amerikanska National Institute of Health,
NIH.
Spets 1/08
tory, EMBL, är ett samarbete mellan laboratorier
i England, Tyskland, Frankrike och Italien.
MIMS har tillsammans med nystartade centrum
i Helsingfors och Oslo tecknat ett samarbetsavtal
med EMBL, som innebär att de bildar Nordic
EMBL Partnership for Molecular Medicine.
– Vi drar nytta av samarbetet på många
sätt, säger Anders Sjöstedt, professor i klinisk
mikrobiologi. Förutom det uppenbara, att vi
får överblick över andra ledande laboratoriers
kompetenser och forskningsprojekt och att det
underlättar forskningsutbyten och samarbeten
kan vi lättare få använda deras utrustning.
Ett exempel är att man redan idag kan
använda en synkrotron, en dyrbar utrustning
som används vid röntgenkristallografi när man
bestämmer proteiners tredimensionella struktur.
Goda villkor för forskare
Anslaget på 77,5 miljoner kronor, som Vetenskapsrådet
ger på villkor att universitetet satsar
lika mycket, kommer från kommittén för infrastruktursatsningar.
Pengarna ska i huvudsak
användas för att rekrytera nya forskargrupper
men också som stöd för vissa gemensamma teknikplattformar.
Kempestiftelserna har bidragit
med stöd till ett postdoc-program för MIMS.
Nyligen blev det dessutom klart att UCMR får
90 miljoner kronor i Linnéstöd.
De nydisputerade forskningsledare som nu
rekryteras till femåriga förordnanden behöver
Flera olika angreppssätt
Bredden på forskningen i den forskningsmiljö
där MIMS etableras, den virtuella centrumbildningen
Umeå Centre for Microbial Research,
UCMR, är stor. I de mer än 20 forskargrupperna
finns forskare med bakgrund inom molekylär
och klinisk mikrobiologi, molekylärbiologi,
kemi och fysik.
– Vi begränsar oss inte till någon specifik typ
av smittagens. Vår approach är bred och disciplinöverskridande,
berättar Bernt Eric Uhlin,
professor i medicinsk mikrobiologi och molekylärbiologi.
Det rör sig även på andra fronter för
MIMS. European Molecular Biology Laborainte
börja med två tomma händer. De får resurser
så att de kan anställa doktorander, post docforskare
och forskningsingenjörer, vissa av dem
under fem år.
– De kan få en fungerande forskargrupp från
början, konstaterar Bernt Eric Uhlin nöjt. Det
är väldigt roligt att kunna erbjuda dem så goda
villkor.
Var de nya forskargrupperna ska hålla till
avgörs i samband med rekryteringen. Klart är
att det blir i befintliga lokaler vid de institutioner
som berörs.
– Några större ombyggnationer är troligen
inte nödvändiga. De behov de nya forskarna
kommer att ha är förhoppningsvis redan tillgodosedda,
konstaterar Anders Sjöstedt.
Här kan nämnas att universitet och landsting
tillsammans renoverar lokaler i byggnad 6K på
sjukhusområdet, så att nya forskargrupper ska
kunna placeras också där. Det finns dock behov
av mer laboratorier och utrustning för att hantera
s.k. klass 3-smittagens, dit sorkfeber-, hivoch
hepatit C-virus och TBC-bakterien räknas.
– Ambitionen är att MIMS ska bli en dynamisk
enhet där nya unga forskare får chansen
att satsa på forskning. Om fem år hoppas vi att
den har gett ytterligare en handfull självständiga
forskargrupper som är etablerade nationellt och
internationellt. Dessutom tror vi att satsningen
ger många synergieffekter med andra forskargrupper
såväl i Umeå som i Europa och övriga
världen, säger Bernt Eric Uhlin.
15

Avsändare: Medicinska fakultetens kansli, Umeå universitet, S-901 87 Umeå.
Blodgrupperna
– viktig del av vårt försvar
Blodgrupperna visar sig vara centrala
i vårt försvar mot infektioner! AB0-
systemet resulterar i olika mängd s.k.
blodgruppsantigener på ytan av våra
slemhinnor. Och de i sin tur ger oss olika
förutsättningar att stå emot sjukdom.
Greti Ohlsson
Blodgruppsantigenerna finns hos de flesta
i kroppssekret som saliv, tårvätska och
mjölk – och i slemlager i mage, tarm och
munhåla. Oftast är det positivt. Mer eller
mindre är bra eller dåligt beroende på vilken
blodgrupp man har och var i världen
man hör hemma.
Alla har heller inte blodgruppsantigener
i sina sekret och slemhinnor. Den
femtedel av världens befolkning som inte
har det får t.ex. inte vinterkräksjuka. Å
andra sidan kan de vara känsligare för
andra infektioner.
– Det gäller att vara av ”rätt” sort i
”rätt” del av världen, förklarar Thomas
Borén, professor i medicinsk kemi och
biofysik i Umeå.
Det är han som tillsammans med sin
grupp i Umeå och kollegor i USA, Australien
och England för första gången
kunnat visa att den biologiska funktionen
hos blodgruppssystemet AB0 är att skydda
mot infektionssjukdomar. Upptäckten av
detta nedärvda första försvar presenterades
nyligen i ”Open Access”-tidskriften
PLoS Pathogens.
Sidospår
Egentligen var upptäckten ett ”sidospår”
i studierna av magsårsbakterien Helicobacter
pylori. Forskarna upptäckte nämligen
att den kolhydratstruktur som bakterien
hakar sig fast i på magcellernas yta var den
samma som på de röda blodkropparna.
Det mer än 100 år gamla blodgruppssystemet
AB0 bygger på denna struktur.
På blodkropparnas yta bildar kolhydraterna
tillsammans med små proteiner och
fettsvansar s.k. antigen. Dessa antigener
är helt enkelt vad som definierar själva
blodgruppen.
Fram till idag har man inte förstått
vilken biologisk funktion blodgrupperna
har. I själva verket har de mest ställt till
med besvär eftersom dessa antigen gör att
man inte kan blanda blod hur som helst
vid en transfusion.
Det som forskarna visste sedan tidigare
var att människor med t.ex. blodgrupp 0
oftare än andra får magsår. Särskilt gäller
det dem som saknar blodgruppsantigen i
sin saliv. Blodgrupp 0 är också mer känslig
för kolera, medan blodgrupp B tycks
skydda mot just denna infektion.
Naturlig anpassning
I artikeln i PLoS Pathogens redovisas
försök med rhesusapor i USA. Aporna är
också av blodgrupp B och utsöndrar sekret
Var och varannan människa är
infekterad med Helicobacter
pylori, som orsakar magsår och
magcancer. Bakterien häftar
till magens slemhinna genom
att binda till de kolhydratstrukturer
som visar på vilken blodgrupp
i AB0-systemet vi tillhör.
efter ett mönster som är vanligt i sydostasiatisk
befolkning. Likheten tyder på att
människor och apor naturligt anpassat
mag-tarmkanalens kolhydratmönster till
trycket från infektionssjukdomar.
– Det kan med andra ord vara en lokal
anpassning. I norra Indien är blodgrupp
B vanligast, och där har man också bättre
skydd mot kolera, säger Thomas Borén.
Artikeln visar också att vilken s.k.
sekretortyp man är påverkar kolhydratmönstret
i magens slemhinna när man
infekteras av magsårsbakterien.
– Den vanligaste sekretortypen i aporna
producerar faktiskt så mycket blodgruppsantigen
att det verkar tvätta rent
cellytorna i magen och ”skydda” dem mot
effekterna av infektion. På så sätt får de
mindre mängd magsårsbakterier i magen
och därigenom mindre inflammation i
slemhinnan.
Sämre skydd har apor med den sekretortyp
som är vanligast i europeisk och
nordamerikansk befolkning, d.v.s. med
lägre nivåer av blodgruppsantigener. De
har fler bakterier i slemhinnan och uppvisar
mer magkatarr.
Forskarna bakom studien är förutom
Thomas Borén, Umeå, Sara Lindén,
numera Göteborg, Jafar Mahdavi, tidigare
Umeå, numera Nottingham, Ingemar
Carlstedt, Lund, Cristina Semino-Mora,
Cara Olsen och Andre Dubois, Bethesda,
USA.
Foto: andré dubois, bethesda, usa
Tidningen Spets
ges ut av medicinska
fakulteten vid
Umeå universitet
och Västerbottens
läns landsting.
Produktion:
Landstingets
informationsfunktion
Redaktör:
Greti Ohlsson
Layout:
Elisabeth Sund
I redaktionen:
Anna Arnqvist,
Peter Naredi,
Thomas Sandström,
Torgny
Stigbrand, PO
Söderström,
Katrine Åhlström
Riklund, Karl-
Axel Ängquist,
Bertil Born och
Hans Fällman.
Foto där inget annat
anges:
Jan Lindmark.
Postadress:
Spets
Västerbottens
läns landsting
901 89 Umeå
Telefon:
090-785 18 52
E-post-adress:
greti.ohlsson
@vll.se
Tryck: Nya
Tryckeri City,
Umeå 2008
Spets
16 Spets 1/08