Nr 4 2011

no 4 | 2011 

Fler dör av självmord än i trafiken 

tema: suicidprevention sidorna 3–5 

Vi fikar med Arbetslivshälsan sidan 7 

Pessimisten – en optimistisk scenartist sidan 16 

I mammas 

fotspår 

Foto: anders alm 

Vårdyrken går ofta i arv 

sidorna 8–9

örra året begick 

30 personer självmord 

i Norrbotten. 

Ja, troligen är siffran 

högre än så om man 

lägger till alla förgiftningar, 

bilolyckor, 

överdoser och så vidare 

där det finns ”oklara omständigheter”, 

som det heter på myndighetsspråk. 

Självmord väcker mycket tankar. Det går 

kanske inte att fullt ut förstå hur man mår 

när man bestämmer sig för att ta sitt liv. 

Det enda vi vet är att en del som misslyckats 

med ett eller flera självmordsförsök 

faktiskt kan 

leva ett gott, 

långt liv. 

Andra försöker 

igen och igen, 

till dess att de 

lyckas. 

Tala mer 

om svarta 

känslor 

genom att ställa rätt frågor, i rätt tid, 

till rätt personer, kan vårdpersonal hjälpa till 

att förhindra självmord. Men ansvaret ligger 

egentligen på oss alla. Tänk om vi skulle 

börja tala mer öppet om känslomässiga 

svårigheter. Ingen är vaccinerad, alla kan 

någon gång i livet drabbas av svarta känslor 

som växer sig större än en människa kan 

hantera. Psykisk ohälsa är ett av de största 

folkhälsoproblemen i landet, men fortfarande 

det i särklass mest tabubelagda. 

I slutet av månaden anordnar division 

Vuxenpsykiatri en stor nationell konferens 

om suicidprevention. I tidningens tema kan 

du redan nu läsa vad som gör att psykiatrins 

medarbetare känner sig tryggare när de 

möter självmordsbenägna patienter. 

till något helt annat. I våras tilldelades 

Landstingstidningen Språkpriset 

2010, en utmärkelse som föreningen 

Redaktörer interna medier, Rim, delar ut i 

tävlingen Sveriges bästa personaltidning. 

Priset gick till en tidning med ”välskrivna 

texter och en personlig ton” – ni kan tänka 

er att det kändes bra när resultatet offentliggjordes! 

Juryns motivering ringar in vår föresats: 

”Ett rakt språk som utan omskrivningar 

gör det möjligt för alla att förstå. Lägg dessutom 

till ett tydligt tilltal som utan begrepp 

som stänger ute bjuder in även läsare utanför 

landstingsvärlden. Landstingstidningen tar 

hem språket.” 

men hur roligt det än är att bli uppmärksammad 

av duktiga tidningsmakare 

är det viktigaste förstås att ni som arbetar 

i landstingets olika verksamheter får en 

läsvärd och intressant tidning. 

För att få svart på vitt vad ni egentligen 

tycker om innehållet kommer vi under 

hösten att genomföra en läsarundersökning. 

Om du är en av dem som blir uppringda 

önskar jag av hela mitt hjärta att du 

vill lägga några minuter på att säga vad du 

tycker. Ta dessutom chansen att berätta 

vad du vill läsa mer om, så gör du det enklare 

för oss att göra en 

ännu bättre personaltidning. 

Redaktör: 

Ulrika Englund 

0920 – 28 43 64 

070 – 32 55 750 

Ansvarig 

utgivare: 

Anna Källström 

Grafisk form: 

Tor-Arne Moe, 

Moe Media AB 

Besöksadress: 

Norrbottens 

läns landstings 

kansli, Robertsviksgatan 

7, Luleå 

Postadress: 

Landstingstidningen, 

NLL 

971 89 Luleå 

E-post: 

ulrika.englund 

@nll.se 

Upplaga: 

12 500 ex. 

Teknisk 

produktion: 

Daily Print, Umeå 

Detta nummer 

är presslagt 

15 september 2011 

Årgång 39 

Innehållet 

i Landstingstidningen 

får 

gärna citeras om 

källan anges. 

Nästa nummer 

utkommer 

29 okt 2011 

Landstingstidningen 

på webben: 

www.nll.se/landstingstidningen 

Norrbottens läns 

landsting, NLL, 

har till huvuduppgift 

att erbjuda 

länets omkring 

249 000 invånare 

hälso- och sjukvård 

samt tandvård, 

och arbetar 

dessutom med 

regional utveckling 

inom kultur, 

utbildning, 

näringspolitik och 

kommunikationer. 

NLL bedriver verksamhet 

vid fem 

sjukhus, 33 vårdcentraler, 

26 tandvårdskliniker 

och 

4 tandvårdsannex. 

Landstinget är en 

av länets största 

arbetsgivare med 

drygt 7 100 anställda. 

Bland 

dessa finns cirka 

710 läkare och 

2 600 sjuksköterskor. 

565 personer 

arbetar med tandvård, 

130 med 

undervisning, 330 

med driftservice 

och 940 med 

administration. 

Primärvårdens resultat i Nationell patientenkät är kopplat till webbsidan 1177.se. Det ska göra det enklare att jämföra – och 

välja – olika vårdgivare i Norrbotten. 

Patientens åsikt 

i nationell enkät 

Vad tycker du om din vårdcentral? 

Den frågan kommer drygt 

11 000 patienter vid Norrbottens 

37 vårdcentraler, både landstingsdrivna 

och privata, att 

få besvara när den första omgången 

av Nationell patientenkät, 

NPE, genomförs i länet. 

Det finns ett grundläggande krav i 

överenskommelsen mellan stat och 

Sveriges Kommuner och Landsting att 

landstingen från 2011 ska delta i den 

nationella patientenkäten. Deltagandet 

i sig ger inga pengar, men är en förutsättning 

för att landstingen ska få vara 

med och dela på stimulansmedel. 

Nationell patientenkät har genomförts 

på andra håll i landet sedan 2009; 

Norrbottens läns landsting är sist ut 

med att ansluta sig. 

– Landstinget har haft en egen 

patientenkät, som använts både i division 

Primärvård och i slutenvården. 

Vill man vara med och dela på statsbidrag 

vad gäller patientsäkerhet är 

det dock ett krav att delta i Nationell 

patientenkät, säger Bo Westerlund, 

chef för Beställarenheten, Vårdval 

Norrbotten. 

Pensionerad från NLL? 

Skicka in dina personuppgifter! 

Landstingstidningens abonnentregister ska 

uppdateras. För att du som är pensionerad från Norrbottens 

läns landsting i fortsättningen ska få tidningen hem 

i brevlådan ber vi dig fylla i namn, personnummer, adress 

samt året du gick i pension på talongen. 

Skicka den till oss på adressen Landstingstidningen, 

Norrbottens läns landsting, 971 89 Luleå. Märk kuvertet 

”Abonnentuppgifter”. 

Du kan även mejla in uppgifterna till: landstingstidningen@nll.se. 

Namn: 

Adress: 

Under september kommer 200 läkarbesök 

och 100 sjuksköterskebesök per 

vårdcentral att slumpmässigt väljas ut. 

Patienterna får ett enkätformulär hemskickat 

under första halvan av oktober. 

Frågorna handlar om de erfarenheter 

man har av vårdcentralen, bland annat 

hur mottagningens tillgänglighet upplevs, 

om det finns en lämplig sysselsättning 

i väntrummet och vad man 

anser om vårdpersonalens bemötande. 

Vårdcentralerna har fått ett informationsmaterial 

i form av en affisch med 

uppmaningen ”Hjälp oss att bli bättre!”, 

samt ett ”vykort”. Kortet delas ut 

till patienter som besöker vårdcentraler, 

så han eller hon ska bli förvarnade 

att det kan komma en enkät hem i 

postlådan. Frågorna går även att besvara 

på webben. 

Resultaten av Nationell patientenkät 

ska användas i lokala utvecklings- och 

förbättringsarbeten och gör det dessutom 

möjligt att jämföra patientupplevd 

kvalitet på enhets-, landstings-, regionoch 

riksnivå. 

Privatpersoner kan ta del av primärvårdsuppgifterna 

via webbplatsen 1177. 

se. 

Personnumret är viktigt för att abonnentregistret ska gå 

att uppdatera mot folkbokföringsregistret, vilket gör det 

enklare att hålla adresserna aktuella. 

Du som fortfarande är anställd i landstinget behöver 

inte skicka in några uppgifter. 

Observera att Landstingstidningen även finns i en bläddervänlig 

variant på webben: www.nll.se/landstingstidningen. 

Där kan du dessutom anmäla dig för en kostnadsfri 

e-prenumeration, söka efter artiklar och läsa tidigare 

nummer. 

personnummer: 

– Det är bra. Ska norrbottningarna 

kunna göra ett vårdval måste de ha 

möjlighet att jämföra hur vårdgivare 

uppfyller olika parametrar, exempelvis 

tillgänglighet, säger Bo Westerlund. 

I Norrbotten kommer enkätresultaten 

även att användas vid uppföljning 

av några av det 40-talet indikatorer 

som Beställarenheten granskar hos 

vårdcentralerna. 

Primärvården får inom det kommande 

halvåret efterföljare på olika håll i 

landstinget. Under januari till april 

genomförs nationella patientenkäter 

bland patienter som besökt psykiatrins 

öppenvård och slutenvård. Även 

patienter vid den specialiserade sjukhusvården 

får lämna synpunkter på 

vården under första halvan av 2012. 

I grundutförandet görs en Nationell 

patientenkät vartannat år, men exempelvis 

primärvården har bestämt att 

fortsättningsvis genomföra den en 

gång per år. Denna omgång av primärvårdsenkäten 

beräknas kosta 688 000 

kronor för hela länet. Respektive vårdcentral 

ska bära sin egen kostnad. 

ULRIKA ENGLUND 

ULRIKA ENGLUND, redaktör 

2 

Pensionerades år: 

nr 4 · september 2011

Suicidprevention 

Varje år dör mellan 1 200 och 1 500 personer i Sverige till följd av självmord. Det är tre gånger 

fler än i trafiken. I Norrbotten tog 30 personer livet av sig under 2010 enligt Socialstyrelsens 

statistik. Men talet är troligen betydligt högre än så – förgiftningar och olyckor av olika slag kan 

i själva verket vara självmord. 

Division Vuxenpsykiatri beslutade för två år sedan att utbilda alla sina anställda – från vårdpersonal 

till administrativ personal – i suicidprevention. 

Målet är att ingen 

patient ska ta sitt liv 

Inga-Lill Henriksson, mentalskötare 

vid Sunderby sjukhus, har 

upplevt stora förändringar i suicidpreventionen 

de senaste åren. 

– Det har blivit mycket bättre 

och mer patientsäkert, säger hon. 

2009 gjorde Socialstyrelsen en tillsyn 

av den psykiatriska vården vid Sunderby 

sjukhus med anledning av vårdnära självmord 

som förekommit. Myndigheten 

konstaterade att det fanns brister i 

bedömningen av suicidala patienter. Ett 

knapphändigt dokument för suicidprevention 

fanns, men efter Socialstyrelsens 

tillsyn beslutade sig division Vuxenpsykiatri 

för att göra ett utförligt vårdprogram 

som skulle användas inom psykiatrin i 

hela länet. 

Vårdprogrammet blev färdigt samma 

år. Det ger detaljerade föreskrifter om allt 

från suicidriskbedömning, diagnostisering, 

anhörigstöd, dokumentation och 

journalföring, till vilken vård som ska 

erbjudas både förebyggande och i det 

akuta skedet samt efter ett suicidförsök. 

Där finns också en kunskapsöversikt utifrån 

den senaste forskningen inom suicidprevention. 

– Det ska hjälpa oss att känna oss trygga 

i att vi gör rätt och att alla gör likadant, 

berättar Birgitta Perman, kognitiv terapeut 

i närpsykiatrin i Luleå, som varit 

med och tagit fram vårdprogrammet. 

Målet är att ingen patient ska ta sitt liv, 

men i de fall det ändå sker genomförs en 

noggrann utredning av vad som inträffat. 

En Lex Maria-anmälan är obligatorisk vid 

fall då personen haft kontakt med hälsooch 

sjukvården de senaste fyra veckorna 

före självmordet. 

Hur resultatet av det nya arbetssättet 

ser ut är än så länge för tidigt att säga. 

– Vi måste låta det gå en tid, men som 

vi upplever det själva har trenden vänt till 

det bättre, säger Birgitta Perman. 

All personal inom psykiatrin, från 

administrativ personal till vårdpersonal, 

får idag utbildning i suicidprevention. 

Också inom primärvården planerar man 

att genomföra en utbildning under senare 

delen av hösten för alla verksamhetschefer 

i länet. Då tänker man ta hjälp av 

psykiatrin. 

Inga-Lill Henriksson, mentalskötare 

inom psykiatrin sedan 15 år tillbaka, har 

varit med vid två olika utbildningstillfällen 

och känner att hon fått större kunskap 

om hur hon ska bemöta suicidala 

patienter. 

– Tidigare visste man inte vilka frågor 

Birgitta 

Perman. 

Petter 

Broström. 

Inga-Lill 

Henriksson. 

man skulle ställa, men idag när finns det 

ett vårdprogram att jobba efter har det blivit 

en naturlig del av jobbet att fråga om 

självmordsplaner. 

Hon upplever inte att patienter tar illa 

upp för att hon frågar. 

– Jag tror många känner att det är en 

lättnad att få berätta vad de känner och 

vad de tänker. Att någon tar dem på allvar 

och tar reda på hur de mår. 

Ser hon att en patient verkar må dåligt 

kan hon föreslå ett enskilt samtal i ett 

samtalsrum. Efter samtalet konsulterar 

hon en läkare om det behövs. 

Vid två tillfällen har patienter som hon 

känt väl begått självmord. 

– Det har varit jättejobbigt. Fruktansvärt. 

Naturligtvis har det känts som ett 

misslyckande och så blir man ju chockad 

själv. 

Efteråt har personalen hållit en ”debriefing” 

för att få tillfälle att prata om och 

bearbeta det som hänt. Hon har också 

träffat de anhöriga tillsammans med en 

överläkare. 

Ibland händer det att det skrivs negativa 

artiklar i tidningarna och det kan göra 

att det känns ännu värre. 

– Vi vill ju känna oss stolta över vårt 

jobb. Media vet oftast inte allt som har 

hänt och själva har vi tystnadsplikt. 

Men vanligare är att hon lyckas hjälpa 

patienter ur sina självmordstankar. 

– De gånger de kommer in hit och 

mår jättedåligt och vi kan stödja dem och 

deras anhöriga så att de mår bättre – det 

är det som ger mig drivkraften i jobbet. 

ULRIKA VALLGÅRDA 

Fotnot: Den 26-27 september håller 

division Vuxenpsykiatri en nationell nätverkskonferens 

om suicidprevention i 

Luleå. Medverkande är bland andra Bo 

Runeson, professor i psykiatri, Lars Jacobsson, 

professor emeritus i psykiatri, 

Ellinor Salander Renberg, professor, och 

Ursula Werneke, docent och överläkare. 

Konferensen kommer att handla om 

aktuell forskning, statistik och analys av 

självmordsläget, suicidprevention inom 

psykiatrin med mera. 

Läs mer på www.nll.se/vuxenpsykiatri. 

”De gånger de kommer in hit och mår jättedåligt och 

vi kan stödja dem och deras anhöriga så att de mår 

bättre – det är det som ger mig drivkraften i jobbet.” 

nr 4 · september 2011 

Vanja Larsson (sekreterare), Inga-Lill Henriksson (mentalskötare), Annika Lindman (skötare, 

administratör, kognitiv terapeut och utbildare), Birgitta Perman (skötare, kognitiv terapeut i närpsykiatrin 

och utbildare) och Petter Broström (patientsäkerhetsutredare och utbildare), arbetar alla 

för att förbättra suicidpreventionen i Norrbottens läns landsting. 

foto: anders alm 

3

Suicidprevention 

Prata om det! 

Suicidforskaren Jan Beskow om problemen 

att förhindra självmord i dagens samhälle 

Var sjätte timme tar en svensk sitt 

liv. Ändå är suicidprevention ett eftersatt 

område inom vården. 

- Vi vill gärna tro att det handlar 

om människor som det ändå inte 

går att hjälpa. I själva verket tänker 

de allra flesta av oss någon gång 

på att avsluta vårt liv, säger Jan 

Beskow, psykiater och suicidforskare. 

Alla människor vill i grund och botten leva 

– det är Jan Beskows fasta övertygelse. 

– Livskraften och överlevnadsinstinkten 

är oerhört stark. Ändå hamnar de flesta av 

oss någon gång i livet i en situation då det 

kan kännas som att vi inte vill vara med 

längre. Det kan räcka med att få en kraftig 

magsjuka för att tanken ska fara genom 

huvudet. 

Tankar på självmord kan till och med 

vara nyttiga och skydda oss, förklarar han. 

Han nämner som exempel en kvinna som 

inte kan tänka sig skilsmässa trots att hon 

lever i ett destruktivt förhållande med en 

man som super och slår henne. Det kan 

kännas som att döden är den enda utvägen. 

Men så står hon där med tablettburken i 

handen och börjar fundera – hur ska det gå 

för barnen? Plötsligt känns skilsmässa som 

ett bättre alternativ än självmord. På så vis 

har suicidtankarna varit nyttiga. 

Jan Beskow är noga med att säga att vi 

”tänker på självmord” istället för att vi ”har 

självmordstankar”. Det är ett sätt att förmedla 

att vi är aktörer, inte offer. 

– Precis som vi kan tänka oss ur en 

depression kan vi tänka oss ur tankar på 

självmord. 

Tankar på att ta livet av sig är ingenting 

exklusivt för exempelvis deprimerade personer, 

utan kan förekomma vid alla typer 

av psykiska problem och kriser. Orsaken är 

heller aldrig enkel, även om det som till sist 

blir den utlösande faktorn kan tyckas vara 

det. 

– För att förstå självmord måste vi ersätta 

de korta, förenklade historierna om människor 

som tagit livet av sig med långa 

berättelser där man begriper sambanden. 

Där har media ett stort ansvar. 

Från att tidigare ha varit ett bortprioriterat 

och outforskat område tog utvecklingen 

inom suicidprevention i Sverige fart 2004. 

Då gjorde journalisten Alfred Skogberg ett 

uppmärksammat inslag i TV4 om självmord. 

En annan betydelsefull händelse var 

Suicidforskaren Jan 

Beskow vill se att 

vi i Sverige skapar 

regionala centra 

för suicidpreventikon 

där all kunskap 

samlas. 

när anhöriga till brottaren 

Mikael Ljungberg 

gick ut i media 

och öppet berättade 

om hans självmord. 

– Äntligen väcktes 

ett intresse för suicidprevention 

i Sverige, säger Jan 

Beskow. 

Ett av de största 

problemen i vårt 

samhälle när det gäller 

att förebygga suicid, 

menar han, är att 

vi har så svårt att 

prata om det. 

– För det första får 

du inte ta ditt liv. För 

det andra får du inte prata om att ta ditt liv. 

Och för det tredje får du inte ens tänka på 

det. 

Svårigheterna att prata om självmord 

anser han har att göra med vår skräck för 

psykisk sjukdom och död. Dessutom finns 

det en rädsla för att självmordstankarna ska 

”smitta”. Följden av tabun är att vi saknar 

beredskap för att möta och samtala med 

människor som funderar på att ta livet av 

sig. 

– Personalen inom psykiatrin har ofta 

själva lärt sig en form för samtal med suicidpatienter, 

men saknar i många fall teorierna 

bakom bemötandet. Och teorierna är 

en förutsättning för att kunna utvärdera 

och utveckla arbetet. 

Ett annat hinder som stått i vägen för 

utvecklingen av suicidprevention är vår syn 

på psykiskt sjuka. 

– De betraktas ofta som människor som 

är svaga, som inte kan komma tillbaka och 

arbeta igen och som inte går att bota. 

Dessutom finns det en föreställning om 

att det tillhör människans fria vilja att få 

avsluta sitt liv, istället för att betrakta det 

som ett akut psykiskt sjukdomstillstånd. 

Flertalet av dem som har långt framskridna 

planer på att ta livet av sig eller som 

överlever ett suicidförsök kan bli friska 

igen och få ett gott liv, hävdar Jan Beskow. 

För människor med grava psykiska sjukdomstillstånd, 

som till exempel schizofreni, 

kan suicidrisken däremot kvarstå under 

en längre tid. 

– Det gäller för samhället att skapa förutsättningar 

för dem att leva bra. Att vi inte 

har lyckats med det, trots det välstånd vi 

”Det gäller för samhället att skapa förutsättningar för 

dem att leva bra. Att vi inte har lyckats med det ser jag 

som ett stort misslyckande.” 

lever i, ser jag som ett stort misslyckande. 

För alla personalkategorier inom vården 

som konfronteras med suicidala patienter 

är utbildning a och o, menar han. Det han 

kommit fram till av egen erfarenhet är att 

kognitiv beteendeterapi är det bästa sättet i 

det förebyggande arbetet. I det akuta skedet 

ska patienten behandlas som en traumapatient. 

Även arbetet med de anhöriga är oerhört 

viktigt. De behöver stöd och hjälp att förstå 

vad som har hänt. 

– Forskning visar att vid varje självmord 

är det i genomsnitt fem anhöriga som får 

allvarliga men av händelsen. 

Hans vision är vi i Sverige ska bygga 

upp regionala centra för suicidprevention, 

där all kunskap samlas. 

– Norge och Danmark har ungefär 

samma folkmängd som Sverige och tillsammans 

har de tio regionala centra, 

medan Sverige inte har något. 


fakta 

fakta 

Statistiska riskfaktorer 

E Män oftare än kvinnor 

E Över 45-50 vanligast 

E Frånskild, änka/änkling oftare än 

gifta och ogifta 

E Att vara ensamboende 

E Arbetslöshet eller sjukdom som 

gör att du står utanför arbetslivet 

E Depressiv sjukdom, allvarlig sömnstörning, 

missbruk och psykos 

E Kronisk, allvarlig eller smärtsam 

sjukdom 

E Tidigare suicidförsök. 

Suicidstegen 

E Samtal är det viktigaste 

verktyget för bedömningen 

av en persons suicidrisk. 

Suicidstegen anger ett antal 

frågor som vårdpersonalen 

ställer till patienten för 

att få en bild av suicidrisken. 

Frågandet avbryts om patienten 

på ett trovärdigt sätt svarar 

nekande. 

1 Nedstämdhet – Är du deprimerad? 

Känns det 

hopplöst? 

2 Dödstankar – Känns livet 

meningslöst? Har du tänkt 

att det vore skönt att slippa 

leva? 

3 Dödsönskan – Har du 

önskat att du vore död? 

4 Suicidtankar – Har du haft 

tankar på att göra dig själv 

något? Att ta livet av dig? 

5 Suicidönskan eller impulser 

– Har du tänkt att du 

vill ta ditt liv? Har du varit 

nära att försöka ta ditt liv? 

6 Suicidförsök – Har du tidigare 

gjort något suicidförsök? 

7 Suicidplaner – Har du planer 

på att ta ditt liv? 

8 Suicidförberedelser – Har 

du gjort några förberedelser? 

Vilka? 

9 Suicidavsikt – Har du bestämt 

dig för att ta ditt liv? 

Hur? Var? När? 

Källa: Professor Jan Beskow, 1983. 

1 

2 

3 

5 

6 

4 

8 

7 

9 

4 


”Att förlora en anhörig genom självmord är något man inte ens skulle önska sin värsta fiende”, säger Ivan Nordmark, engagerad i 

föreningen spes, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd. Hans son Roger tog livet av sig för nio år sedan. 


”Roger finns med 

mig hela tiden” 


På fönsterbrädan i köket står ett 

inramat fotografi av Roger, solbränd, 

mörkhårig och blåögd. I år 

skulle han ha fyllt 40 år. 

– Han gjorde sig väldigt bra på 

bild, konstaterar Rogers pappa 

Ivan Nordmark. 

31 år gammal tog Roger sitt liv. 

Ivan Nordmark dukar fram kaffe och 

smörgåsar på köksbordet och lägger ut 

några broschyrer och tidningar från 

anhörigföreningen SPES, Riksförbundet 

för suicidprevention och efterlevandes 

stöd, där han har varit engagerad alltsedan 

Rogers död. 

Roger och hans bror växte upp i villan 

i Kalix där Ivan och hans fru fortfarande 

bor. 

– De hade det stabilt, Roger trivdes bra 

i skolan och hade fina kamrater. 

Han sommarjobbade på ett äldreboende 

där han var mycket omtyckt och Ivan 

förväntade sig nästan att han skulle välja 

en yrkesbana där han fick arbeta med 

människor. Istället började han läsa ekonomi 

och tog efter några år en masterexamen 

vid universitetet i Luleå. 

Roger var också intresserad av att resa 

och efter utbildningen arbetade han först 

en tid som reseledare för att få komma ut 

och se sig om i världen. Därefter fick han 

jobb i Stockholm på huvudkontoret till en 

bank, där han sysslade med administration 

runt aktieportföljförvaltning. 

– Jag kan tänka mig att det var ett ganska 

stressigt jobb. 

Ivan hade i stort sett daglig telefonkontakt 

med sonen under de år han bodde i 

Stockholm, men kände inte till att Roger 

skulle ha haft några psykiska problem. 

– Han hade aldrig sysslat med sprit 

eller droger. Det kändes som att han hade 

alla förutsättningar för ett bra liv. 

Ett par år innan Roger dog fick föräldrarna 

ett långt brev, där han berättade att 

han var homosexuell. 

– Jag tror att han tyckte det var svårt att 

säga det till oss för han visste inte hur vi 

skulle ta det. Det var nog också jobbigt de 

gånger han kom hem till Kalix och fick 

svara på folks frågor om han hade någon 

flickvän. 

Men om det spelade någon roll för den 

depression Roger senare drabbades av vet 

Ivan inte. 

Vad han däremot vet är att Roger levde 

i en relation med en pojkvän, som också 

Ivan och hans fru fick träffa och som de 

tyckte mycket om, men att relationen tog 

slut. Därefter hade Roger ett nytt förhållande 

som Ivan uppfattade som mer 

olyckligt och som också tog slut. 

2001 fick Ivan beskedet att Roger hade 

försökt ta livet av sig och att han var inlagd 

på sjukhus i Stockholm. Ivan reste 

genast dit och stannade med Roger i 

några dagar. Roger skrevs snart ut från 

sjukhuset, blev ordinerad medicin och 

fick en kuratorskontakt en gång i veckan. 

– Jag kände att det nog var för lite med 

tanke på vad Roger hade gått igenom. 

Efter ett självmordsförsök är du oerhört 

skör och har svårare att hantera olika situationer. 

Ett tag därefter sa Roger upp sig från 

banken. 

– Han orkade inte jobba kvar där och 

jag tror att han började känna sig som en 

förlorare, säger Ivan. 

I stället tog han ett uppdrag som reseledare 

i Turkiet. Han mådde lite bättre 

och bestämde sig på eget bevåg för att 

sluta med medicinerna. 

– Åtminstone tror jag att det var den 

bild han ville förmedla till oss. 

Det var planerat att Ivan och hans fru 

skulle hälsa på Roger i Turkiet i början av 

september. Men drygt en vecka före resan 

fick de det chockartade beskedet att Roger 

hade valt att avsluta sitt liv. 

– Jag tror det är det mest förfärliga 

som kan hända en förälder. Det är något 

man inte ens skulle önska sin värsta fiende, 

säger Ivan tankfullt. 

Men trots den obeskrivliga sorgen 

bestämde sig Ivan och hans fru sig ganska 

snart för att inte låta sig knäckas. Ivan 

gick med i anhörigföreningen SPES för 

att försöka hjälpa andra med sina erfarenheter. 

Han har varit på flera besök vid 

olika vårdinrättningar och även på ungdomsmottagningen 

i Kalix för att informera 

om hur man kan förebygga suicid. 

– Just det förebyggande arbetet tror jag 

är jätteviktigt. Men det krävs kunskap och 

det krävs civilkurage. 

Bland annat tycker han att det vore värdefullt 

att redan till barn försöka lära ut 

hur man ska möta motgångar i livet. 

– Skolan satsar så mycket på matematik 

och andra teoretiska ämnen. Men lika 

viktigt borde det vara att ha undervisning 

i livskunskap. 

Ivan har funderat mycket på Rogers död 

och han har också träffat Rogers läkare på 

sjukhuset. I dag tror Ivan att han förstår 

ungefär hur det gick till. 

– Det handlade mycket om yttre 

påfrestningar. Han hade en djup depression 

och det kan ju vem som helst drabbas 

av, det räcker med att du förlorar jobbet. 

Fortfarande tänker han på honom 

varje dag. En tröst genom åren har varit 

att hålla kontakten med Rogers före detta 

pojkvän och kamrater. 

– Roger finns med mig hela tiden. 


fakta 

Hit kan du vända dig 

Hit kan man ringa vid akut kris och för 

samtalsstöd. 

E Nationella Hjälplinjen: 020–22 00 60, 

måndag till torsdag 17.00–22.00, 

fredag till söndag 17.00–24.00 

 

www.nationellahjalplinjen.se 

E Riksförbundet för suicidprevention 

och efterlevandes stöd, SPES: För närstående 

till människor som tagit sitt 

liv, 08-34 58 73, alla dagar mellan 

19.00 - 22.00 www.spes.nu 

E Suicidprevention i väst, ett av sex 

regionala nätverk för suicidprevention 

i Sverige. www.suidprev.com 

5

Forskning i landstinget 

Dagens ros… 

…vill jag ge till den underbara personalen 

på folktandvården i Sävast. Tack för 

den här sommaren hos er, det har varit 

så roligt att vara en del av ert engagerade 

och professionella arbetssätt. 

Kramar från tandläkarstudenten Eva Lena 

… vi ge till ”Micke” i köket på SUS, för 

att han alltid är så trevlig och serviceminded. 

Mätta och nöjda kunder 

från Psykmottagningen 

… vill vi ge till personalen, uskor, syrror 

och doktorer, på Lapplands Barnklinik 

i Gällivare. Tack för otroligt proffsigt 

bemötande. Det var en intressant upplevelse 

att vara på ”andra sidan” (som 

mamma, inte syrra!) i vårdkedjan. Och 

ni skötte er perfekt! Massor med hälsningar 

från 

”Grabben med magen” på sal 8 

och hans mamma Mikaela 

… och en stor kram vill jag ge till Annette 

Oscarsson på Administrativ service 

för hennes alltid så vänliga bemötande 

när jag behöver svar på någon 

fråga eller hjälp i något ärende. Jag blir 

glad när jag varit i kontakt med Annette. 

Louise Fredriksson 

… vill vi ge till världens bästa chef Leena 

Vuorinen på Gällivare sjukhus. Vi önskar 

dig lycka till och kommer att sakna 

dig! 

Vi på 6:an 

Barnpsykologen Lotta Ommas forskning visar att över hälften av de samiska ungdomarna i undersökningen upplever att de har blivit illa behandlade på 

grund av sitt samiska ursprung. Den första av hennes fem planerade artiklar publicerades i Journal of Northern studies i juni. FOTO: KRIster LArssON 

Självmord bland samer 

ledde till forskning 

Ett stort tack och ett stort fång med rosor 

till Frida Andersson/Kalix växel för 

insatsen du gjorde den 23 augusti på 

kvällstid = icke kontorstid. 

 

Tacksam Birgitta D 

Ett stort fång rosor vill jag ge till all personal 

som arbetat på gemensam vårdenhet 

och medicinstrokenhet i Kiruna i 

sommar. Ni har gjort ett fantasiskt arbete. 

Trots att beläggningen och vårdtyngden 

varit hög är ni alltid positiva 

och försöker lösa problemen på bästa 

sätt för patienterna. Utan ert stora engagemang 

och lojalitet vet jag inte hur 

vi hade klarat sommaren. Ni är guld 

värda! 

Lena Niemi 

Ett antal självmord bland unga 

samer blev upprinnelsen till barnpsykologen 

Lotta Ommas forskning. 

Över 500 samiska ungdomar 

ingår i studien som bland annat visar 

att många tvingas försvara sin 

kultur, utsätts för rasism och nekas 

hemspråksundervisning. 

Lotta Omma har en bakgrund inom vuxenpsykiatrin 

och som skolpsykolog. 

Under de senaste 13 åren har hon arbetat 

på barn- och ungdomspsykiatrin vid Gällivare 

sjukhus. 

Lotta Omma kommer ursprungligen 

från Småland men genom sin man, som 

är renskötande same, har hon även starka 

och naturliga band till den samiska kulturen. 

Det var inom den samiska kulturen 

som hennes intresse för att forska väcktes. 

Flera självmord bland unga samer för 

några år sedan väckte en oro i det samiska 

samhället. 

– Det blev också en privat oro. Mina 

barn är ju också samer och jag började 

fundera på hur det egentligen är att vara 

ung same i Sverige i dag, säger Lotta 

Omma. 

Tillsammans med ungdomsorganisationen 

Sáminuorra jobbade hon med ett 

antal frågeställningar om hur de tror att 

samiska ungdomar mår och hur man ska 

nå ut till dem. 

Mötet resulterade i ett omfattande frågeformulär 

som gick ut till cirka 880 

unga samer i åldrarna 18 till 28 år i hela 

Sverige; 516 personer besvarade enkäten. 

6 

De gjorde även en undersökning med 121 

skolbarn i åldrarna 13-18 år. 

Samtliga fick svara på ett stort antal 

frågor om den samiska bakgrunden, hur 

de upplever tillfredsställelse och mening 

med livet, hälsofrågor med mera. De 

yngre fick göra sin enkät på skoltid och i 

den ingick inte frågan om självmord. 

Hälften av ungdomarna uppger att de 

har blivit illa behandlade på grund av sin 

samiska bakgrund. 

– I undergruppen renskötare var det 

70 procent som hade upplevt det, även av 

lärare i skolan, berättar Lotta Omma. 

Som grupp betraktad visar de samiska 

ungdomarna hög grad av tillfredsställelse 

och mening med livet. Men många, cirka 

40 procent, signalerar att de känner 

stress och oro och mår dåligt av att tvingas 

förklara och försvara sitt ursprung. De 

känner också stor press både utifrån över 

att kulturen är hotad och inifrån sig själva 

över att man förväntas föra den vidare. 

Hela 86 procent anser att språket är viktigt, 

men 37 procent som har begärt hemspråksundervisning 

i skolan har inte fått 

det. 

– Det är ju helt otroligt att det fortfarande 

är sådana brister trots att de har 

rätt till det enligt lag, säger Lotta Omma. 

”Det blev också en privat oro. Mina 

barn är ju också samer och jag började 

fundera på hur det egentligen är att 

vara ung same i Sverige idag.” 

Risken för självmord är två till tre gånger 

större i södra Sápmi än i norra, främst 

bland unga samiska män. Det visar de mer 

ingående studierna i självmordsfrågan som 

Lotta Ommas handledare, professor Lars 

Jacobsson vid Umeå Universitet, bedriver. 

Orsaken till detta kan delvis ligga i att det 

är större markkonflikter i södra Sápmi och 

att man i norra delen är fler samer och därmed 

har mer stöd i gruppen. 

– Det tydliga samband man kan se överlag 

är att de som har blivit illa behandlade 

på grund av sin samiska härkomst 

mår sämre. Samtidigt har man 

skyddsfaktorer genom starka band inom 

familjen, känslan av meningsfullhet med 

livet och stolthet för sin kultur, summerar 

Lotta Omma. 

Hon har varit ute och föreläst om sin 

forskning och åker gärna ut till organisationer, 

kommuner och skolor, där hon tycker 

att det borde finnas intresse för dessa frågor. 

För tillfället befinner hon sig i en skrivarfas 

och bearbetar statistiken från sin 

forskning. Hennes första artikel publicerades 

i juni i forskningstidskriften Journal of 

Northern studies. I den beskrivs unga samers 

livsvillkor. Nästa artikel handlar om hälsofrågor, 

sedan tar hon upp de yngre barnen. 

Alkoholfrågan kommer också att lyftas 

fram, där hon bland annat kan peka på 

att det finns fler nykterister bland samer än 

bland svenskar. 

Självmordsfrågan är det sista ämnet 

som Lotta Omma ska ta upp i sina fem planerade 

artiklar. ANNA BERGSTRÖM 

… vill vi ge till all personal inom Basenheten 

Rehab/Reuma på Sunderby sjukhus 

för att de på ett utmärkt sätt tagit 

ansvar för verksamheten och satt våra 

patienter i centrum även under sommaren 

2011. 

Verksamhetschef Karin Hellsten 

och vårdchef Karina Flodström 

Ge Dagens ros till någon eller några som 

du vill uppmärksamma eller berömma. Alla 

”rosor” publiceras på Insidan, en del även i 

Landstingstidningen. Mejla till Agneta Spaton 

Norqvist: agneta.spaton-norqvist@nll.se. 

Tala om vem du är, vem som ska ha 

rosen – och för vad. 

Engagerade 

Ortopedkliniken vid Piteå älvdals 

sjukhus har fått landstingets 

stipendium på 100 000 kronor 

för bästa förbättrings- och 

utvecklingsarbete i vården 2011. 

- Det är ett kvitto på att vi 

gjort något som uppskattas och 

fungerar, säger Jan Viklund, ortoped 

och medicinskt ledningsansvarig. 

Färre vårdrelaterade infektioner, 

kortare väntetider och effektivare 

patientflöde är några av alla goda 

resultat som medarbetarna vid ortopedkliniken 

åstadkommit de senaste 


Vi fikar med… 

Foto: MARIA ÅSÉN 

…personalen på Arbetslivshälsan 

Arbetsplats: Enheten för Arbetslivshälsa, EFA. Antal anställda: 

Nio. Yrkesgrupper: Psykolog, socionom, ergonom/sjukgymnast, 

företagsläkare, företagssjuksköterskor, administratör och enhetschef/arbetsmiljöingenjör. 

Samtalsämnen på fikarasten: Kändisar, 

kungligheter, politik, omorganiseringar inom landstinget. 

Siw Rönnberg, 

sekreterare 

Karin Tiilikainen, 

enhetschef 

Ulla Ericson, 

sjukgymnast 

Jan Westberg, 

psykolog 

Britt-Marie Nilsson, 

företagssjuksköterska 

Riitta Lundberg, 

företagssjuksköterska 

Stefan Ostermoor, 

företagsläkare 

Rose-Marie 

Holm Backman, 

socionom 

Nära till skratt & allvar 

Det är ett glatt gäng som samlas 

för fikarast på Arbetslivshälsan. 

I sitt arbete märker de hur omorganiseringar 

påverkar landstingets 

personal och därför pratar de 

mycket om politik. 

Men psykolog Jan Westberg 

håller också kollegorna uppdaterade 

om kändisar, kungligheter 

och politiska världshändelser. 

Fikarummet på Arbetslivshälsan i centrala 

Luleå är fräscht och ljust med en 

härlig blå fondvägg. Runt det ovala vita 

bordet samlas de anställda halv tre på 

eftermiddagen. 

– Det är viktigt med ett avbrott, att få 

lite återhämtning. Dessutom mår vi bra 

av att vara sociala och prata med varandra, 

säger enhetschefen Karin Tiilikainen. 

Som arbetsmiljöingenjör bör hon veta 

det. Hon jobbar med att sprida kunskap 

om arbetsmiljöfrågor till chefer och 

skyddsombud i landstinget. 

Arbetslivshälsan består i övrigt av företagsläkare, 

företagssjuksköterskor, psykolog, 

socionom, ergonom och administratör. 

Ofta jobbar de tillsammans i team. 

– Ungefär halva tiden går åt till att 

jobba med grupper och andra halvan med 

enskilda individer. I bägge fallen är det 

chefen för arbetsplatsen som tar kontakt 

med oss, berättar Karin Tiilikainen. 

De senaste åren har de fått många 

uppdrag som rör psykosociala problem. 

– Tyvärr möter vi allt fler personer 

som lider av rena utmattningstillstånd. 

Sjukvården är en tuff arbetsplats där traumatiska 

upplevelser tillhör vardagen. 

Arbetsbelastningen är hög samtidigt som 

många känner ett stort ansvar för patienterna, 

säger psykolog Jan Westberg. 

Snart kommer Arbetslivshälsan att 

starta en stresskola och redan i dag finns 

en sömnskola för de som har svårigheter 

att sova. 

Företagsläkare Stefan Ostermoor följer 

vissa riskgrupper extra noga. 

– Jag gör lagstadgade medicinska kontroller 

och tittar på blodtryck och sömnproblem 

för nattarbetarna, lungfunktionen 

för de som jobbar med härdplaster 

inom tandvården och ortopedin och blodvärden 

för de som utsätts för strålning på 

röntgen, säger han. 

På Arbetslivshälsan 

talar personalen 

både om politik 

och kändisar på 

fikarasten. 

Foto. MARIA ÅSÉN 

Sjuksköterskorna gör en hälsoundersökning 

av alla nyanställda inom landstinget. 

Hur duktig är vårdpersonalen på att ta 

hand om sig själva? 

– De är precis som alla andra människor, 

en del äter onyttigt, andra röker eller 

dricker för mycket. Men jag tycker att 

antalet rökare minskar hela tiden och det 

är ju glädjande, säger företagssköterska 

Riitta Lundberg. 

När det gäller alkohol och droger kan 

vården vara en farlig arbetsplats. 

– Om vi har 7 200 anställda i landstinget 

så borde 10 procent av dem ha 

påtagliga alkoholproblem enligt statistiken. 

Det blir 720 personer varav många 

har möjlighet att enkelt komma åt droger. 

Det har vi sett ställer till problem, säger 

Jan Westberg. 

De som får hjälp för sitt missbruk 

tycker att det är skönt att Arbetslivshälsan 

ligger ute på stan och inte i anslutning till 

Sunderby sjukhus eller någon vårdcentral. 

Men alla besvär är inte lika allvarliga. 

Ibland räcker det med små förändringar. 

Det har ergonomen och företagssjukgymnasten 

Ulla Ericson fått många bevis för. 

Ett höjbart skrivbord, en ny stol eller en 

dator utan mus kan göra en enorm skillnad 

för rygg, nacke och axlar. 

– Det är roligt att det finns så många 

olika yrkesgrupper inom landstinget. Jag 

har jobbat med arkeologer som har en 

statisk arbetsställning, musiker som lider 

av tinnitus och tandläkare med tennisarm, 

säger Ulla Ericson. 

Omorganiseringar inom landstinget som 

påverkar personalen märks på en gång på 

Arbetslivshälsan. Därför blir det ofta prat 

om det vid fikabordet. Men de seriösa diskussionerna 

lättas upp av skvaller om 

kändisar. Just nu är det kungen och hans 

otrohetsaffärer som är på tapeten. Mycket 

av informationen kommer från Jan Westberg 

som gillar att läsa skvallertidningar 

och biografier. 

– I våras fick vi stanna till på ett fik i 

Poultikasvaara på vägen upp till Kiruna 

för att han skulle se bröllopet mellan 

prins William och Kate på TV, säger socionomen 

Rose-Marie Holm Backman och 

skrattar. 

Ann-Katrin ÖHMAN 

medarbetare bakom ortopedklinikens goda resultat 


åren. Ortopedkliniken, som består av specialistmottagning, 

vårdavdelning, operationsavdelning 

och Ivak (intensivvård, 

ambulans och akutmottagning i gemensamma 

lokaler) har genomfört förändringar 

i hela vårdkedjan. 

– Ortopedkliniken är ett föredöme 

inom vården, inte bara här i Norrbotten 

utan också nationellt, genom sitt systematiska 

förbättringsarbete med fokus på 

patientens behov, säger landstingsdirektör 

Elisabeth Holmgren. 

I motiveringen till priset framhålls 

flera förutsättningar som viktiga för det 

lyckade arbetet, däribland dessa: 

• Det systematiska arbetssättet och fokuseringen 

på resultaten är väl integrerat i 

det dagliga arbetet. 

• Ledningen arbetar med en medveten 

och uttalad förbättringsstrategi. 

• Det finns ett stort engagemang bland 

medarbetarna. 

Enligt Jan Viklund innebär stipendiet 

ett lyft för samtliga som direkt eller indirekt 

varit inblandade i förbättringsarbetet, 

ett hundratal personer. 

– Det är enormt många i vårdkedjan 

kring den ortopediska patienten, säger 

han. 

Exakt vad de 100 000 kronorna ska 

användas till är inte bestämt, men tanken 

är att de ska komma så många som möjligt 

till del och att de ska användas till 

något som utvecklar verksamheten. 

Projektet avslutades i december 2010, 

men en grupp med nyckelpersoner ur 

olika delar av vårdkedjan fortsätter att 

träffas regelbundet. 

– Där får man direkt respons på idéer 

och kan hitta lösningar som fungerar för 

alla. Vi kommer även att utöka gruppen 

med en narkosläkare som representant 

för den postoperativa delen. För att få förändringsarbete 

att fungera krävs en ständig 

kommunikation, säger Jan Viklund. 


Stipendiet delades ut i samband med landstingsfullmäktiges 

sammanträde i Piteå i juni. Från vänster Per Öhlund, enhetschef, 

Inga-Britt Norgren, sektionschef, Catrin Filipsson, sjuksköterska, 

Helena Nordlund, läkarsekreterare, Carola Wallstål, enhetschef, 

och Jan Viklund, ortoped och medicinskt ledningsansvarig. 

7

Ewa Andersson och hennes mamma 

Ingegerd Blomqvist arbetar båda på 

Sunderby sjukhus. Att yrken går i arv är 

vanligt, inte minst inom vården. ”Ewa 

har kanske ärvt förmågorna av mig – 

det praktiska handlaget och viljan att ta 

hand om andra”, säger Ingegerd. 

 

Foto: ANDERS ALM 

Mor och dotter valde vå 

Att gå i föräldrarnas fotspår är vanligt när man väljer yrke, visar 

en ny undersökning. Inte minst inom vården. 

Barnmorskan Ewa Andersson i Luleå tillhör de 34,6 procent 

av all vård- och omsorgspersonal som valt samma yrkesområde 

som en förälder. 

– Det hade jag aldrig trott när hon var liten, säger mamma 

Ingegerd Blomqvist, barnsjuksköterska. 

Ingegerd Blomqvist, 60 år, blev färdig 

sjuksköterska 1972. 31 år senare tog 

dottern Ewa Andersson, 32, sin sjuksköterskeexamen. 

När Ewa var liten arbetade Ingegerd 

nattskift på neonatalavdelningen i Boden. 

En kväll fick Ewa följa med mamma till 

jobbet. Det var en upplevelse som gjorde 

starkt intryck på henne och – vem vet – 

kanske har påverkat hennes yrkesval. 

– Jag minns att jag fick hjälpa till att 

sondmata bebisarna, berättar Ewa. 

När hon blev trött fick hon lägga sig och 

sova. 

Arbetet som barnsjuksköterska på neonatalavdelningen 

var ganska avancerat, 

berättar Ingegerd, och de var bara tre som 

jobbade på natten. Ingegerd minns Ewas 

ord efter besöket på arbetsplatsen: 

”Mamma, jag är stolt över dig.” 

Ingegerd hade redan som ung intresse av 

att ta hand om andra människor. Hon gick 

i flickskola och sommarjobbade som vårdbiträde. 

När det var dags att välja yrke låg 

det nära till hands att börja på sjuksköterskeutbildningen. 

– För många av oss kvinnor som var 

unga på 1970-talet och ville utbilda oss 

stod det mellan lärare och sjuksköterska. 

Hon är mer praktiskt än teoretiskt lagd 

Vanligt att vårdyrken går i arv 

E Undersökningen om hur yrken går i arv är gjord av 

SCB på uppdrag av tidningen Du & Jobbet. Högst upp 

på listan finns fiskare och jägare. På andra plats kommer 

vård- och omsorgspersonal. Däremot är det få biomedicinska 

analytiker som väljer samma yrke som sin 

mamma eller pappa. 

E Orsaken till att man går i föräldrarnas fotspår kan enligt 

sociologiprofessor Jan O Jonsson vara att man präglats 

av deras intressen, kan ta del av deras nätverk, att 

man har ärvt en förmåga eller helt enkelt på att yrket är 

välbekant. 

och kände att hon gärna ville arbeta i ett 

yrke där hon fick använda sina händer. 

– Jag har aldrig velat sitta på ett kontor. 

Efter examen värvades hon snart till 

barnavdelningen och där har hon trivts 

och stannat i alla år. Hon har gått en vidareutbildning 

till barnsjuksköterska och 

hennes specialområde är hjärtsjuka barn. 

– Mamma har alltid varit positiv till sitt 

jobb när hon har berättat om det hemma, 

säger Ewa. 

Men att även Ewa skulle välja ett vårdyrke 

hade Ingegerd inte förväntat sig när 

dottern var liten. 

– Som barn var hon rädd för allt som 

gjorde ont. Jag hade blivit mindre förvånad 

om hennes bror hade valt ett vårdyrke, 

men han blev kock, säger Ingegerd. 

Ewa älskade djur och hemma i huset 

”Jag har 

alltid varit 

imponerad 

av hennes 

arbete och 

det har 

märkts att 

hon har 

trivts och 

tyckt att 

det är spännande.” 

Yrken som ofta går i arv 

Yrke Andel % 

Fiskare och jägare 37,1 % 

Vård- och omsorgspersonal 34,6 % 

Växtodlare och djuruppfödare, 

blandad drift 23,4 % 

Städare m fl 18,3 % 

Garvare, skinnberedare och skomakare 15,8 % 

Fordonsförare 15,5 % 

Maskinoperatörer, textil-, skinnoch 

läderindustri 15,3 % 

Hälso- och sjukvårdsspecialister 15,1 % 

fanns det alltid husdjur – katter, kaniner, 

fåglar och en hund. Så Ingegerd hade nog 

snarare trott att hon skulle bli veterinär. 

– Men jag var för blödig, säger Ewa. 

När det gäller djur, tillägger hon och ler. 

På gymnasiet gick hon naturvetenskaplig 

linje och var mest intresserad av biologi. 

– Jag tyckte det var fascinerande att läsa 

om människokroppen. 

Samtidigt är hon – precis som mamma 

– praktiskt lagd och insåg till slut att sjuksköterskyrket 

nog egentligen skulle passa 

henne bra. 

– Sjuksköterskeyrket i dag är så brett. 

Jag tycker om att röra på mig och arbeta 

med händerna och så är jag intresserad av 

både teknik, datorer och människor. Jag 

gillar blandningen. 

Ingegerd har aldrig lagt sig i barnens 

Yrken som sällan går i arv 

Yrke Andel % 

Specialister inom biologi, jord- och 

skogsbruk m m 0,8% 

Fysiker, kemister m fl 0,9% 

Biomedicinska analytiker 0,9% 

Säkerhets- och kvalitetsinspektörer 1,1% 

Samhälls- och språkvetare 1,1% 

Industrirobotoperatörer 1,6% 

Datatekniker och dataoperatörer 1,7% 

Lantmästare, skogsmästare m fl 1,7% 

Källa: Du & Jobbet. Hela listan finns på webben: 

www.duochjobbet.se/nyhet/yrkesarv/

Packat och klart i Öjebyn 

Länsgemensam Rättspsykiatri i Öjebyn 

har övergått till färdigförpackade medicindoser 

till varje patient. 

– Det innebär en ökad säkerhet för 

patienterna. När medicinhanteringen 

förenklas frigörs samtidigt personalens 

tid till annat, säger sjuksköterskan Lenita 

Nordmark, ansvarig för satsningen 

på slutenvårdsdoser. 

De flesta av de cirka 50 patienterna vid Länsgemensam 

Rättspsykiatri är i behov av mycket 

mediciner. Många lider både av psykisk och 

somatisk ohälsa, exempelvis dubbel- eller trippeldiagnos 

i kombination med diabetes eller hjärtkärlsjukdom. 

Det tidigare systemet för medicinhantering 

fungerade långt ifrån optimalt. Ständiga sänkningar 

och höjningar av doser försvårade för personalen, 

som skulle lägga till och ta bort läkemedel. 

– Det var ett konstant delande i dosetter. Delar 

man patientens mediciner varje dag har man 

koll, men hade man inte gjort det på ett par 

veckor var det svårt att veta exakt vilka piller en 

patient skulle ha. För att vara säkra krävdes att vi 

hela tiden hade medicinlistan bredvid och kontrollerade 

att doserna stämde. Osäkerheten och 

frustrationen var stor, speciellt bland vikarier och 

nyanställda, säger Lenita Nordmark. 

Det enheten hade flest avvikelser kring i 

Synergi var just medicineringen; det blev fel när 

medicinen fördelades. Personalen var därför inte 

svårövertalad när slutenvårdsdos fördes på tal. 

Systemet innebär att läkaren lägger in ordinationer 

i läkemedelsmodulen i Vas. I en e-dosapplikation 

skriver sjuksköterskan in nya patienter, tar 

bort gamla, inför ändringar och beställer mediciner. 

Beställningen skickas till ett så kallat e-dosapotek, 

som packar medicinen maskinellt. En 

förpackning med patientens läkemedel anländer 

en gång i veckan. Medicinen är uppdelad i dospåsar 

för ett dygn i taget. 

rden 

yrkesval och eftersom hon själv har trivts i 

vården såg hon heller ingen anledning att 

försöka styra om Ewas yrkesval. 

– Som förälder är man glad bara barnen 

skaffar sig ett yrke så att de kan försörja 

sig, säger hon. 

– Det enda hon nämnde som negativt 

var väl löneutvecklingen, fyller Ewa i. 

– Och så är det hög arbetsbelastning. 

Det är ju så med människor, man kan inte 

kan lägga dem åt sidan. Men samtidigt 

kan det inte vara roligt att sitta med ett 

högavlönat jobb som man inte trivs med, 

säger Ingegerd. 

Ewa gick sjuksköterskeutbildningen i 

Uppsala och arbetade därefter två år på 

vårdcentralen i Arvidsjaur. När hon och 

hennes man flyttade till Luleå hjälpte Ingegerd 

Ewa att få ett vikariat på barn- och 

ungdomsavdelningen. Kort därefter gick 

Ewa sin specialistutbildning till barnmorska. 

– Jag valde faktiskt mellan barnsjukvård 

och barnmorska, men jag drogs lite mer åt 

barnmorskyrket, säger Ewa. 

I dag arbetar hon på förlossningen på 

Sunderby sjukhus och trivs jättebra. 

Ewa tror säkert att hon var påverkad av 

sin mammas jobb när hon själv skulle 

välja yrkesbana. 

– Jag har alltid varit imponerad av hennes 

arbete och det har märkts att hon har 

trivts och tyckt att det är spännande. 


Förra hösten infördes slutenvårdsdos på försök 

till 20 patienter under tre månader. Därefter började 

den nya läkemedelsdistributionen tillämpas 

i hela verksamheten. 

– Provperioden gick strålande; nästan inga fel 

noterades. Sedan vi införde slutenvårdsdos till 

alla patienter har vi haft fler fel. Det har främst 

berott på att e-dosapoteket i Umeå har haft tekniska 

problem som gjort att medicinbeställningar 

fallit bort. Men det har även förekommit att 

vår egen personal glömt att lägga in eller lagt in 

fel uppgifter. 

För att komma till rätta med handhavandefelen 

har rutiner införts. En rekommendation är 

att personalen ska kontrollera varandras beställningar. 

Vid leverens stämmer en sjuksköterska 

alltid av innehållet mot läkemedelslistan i Vas. 

Onsdag klockan tolv är brytpunkt, innan dess 

ska alla mediciner och ändringar ha lagts in i 

e-doslistan. Den nya veckoleveransen gäller från 

fredag klockan 08.00. 

– Helst ska läkarna därför sätta in ändringar 

från fredagar. Det fungerar bra, våra läkare är 

inkörda på vad som gäller, säger hon. 

Trots de störningar som förekommit överväger 

fördelarna med slutenvårdsdoser, anser sjuksköterskorna. 

Dit hör: 

• Ökad säkerhet för patienterna. 

• Enklare för personalen. 

• Tidsbesparing. Mindre tid tillbringas i läkemedelsrummet 

och mer tid kan därmed ägnas 

åt patienter och administration. 

• Minskad lagerhållning gör att en mindre mängd 

Länsgemensam Rättspsykiatri är först 

ut med slutenvårdsdos i Norrbotten. 

– Vi följer med intresse hur det går 

i Öjebyn, men något breddinförande är 

inte att vänta än på länge, säger Anders 

Bergström, landstingets läkemedelsstrateg. 

På flera håll i landet har läkemedelsdistribution 

i form av slutenvårdsdos införts på vårdavdelningar, 

bland annat vid Södra Älvsborgs sjukhus 

i Borås och andra sjukhus i Västra Götalandsregionen. 

Distributionssättet fungerar bäst på 

avdelningar där medicineringen är förhållandevis 

stabil, exempelvis inom den medicinska rehabiliteringen 

och psykiatrin. På akutvårdsavdelningar 

och andra platser där ordinationer förändras 

ofta anses det vara ett sämre alternativ då det 

ska gå snabbt mellan ordination och leverens av 

ny medicinpåse. 

En gång i veckan anländer förpackningarna, märkta med patienternas namn och personnummer. 

Inuti ligger doser för den kommande veckan, fördelade i avrivbara plastpåsar. Sjuksköterskan Lenita 

Nordmark ser många fördelar med det nya sättet att distribuera medicin till patienterna vid Länsgemensam 

Rättspsykiatri i Öjebyn. 

Foto: MARIA FÄLDT 

medicin än tidigare måste kasseras, till gagn 

för ekonomi och miljö. 

• Färre diskussioner och bråk vid utdelning av 

mediciner. 

Det finns dock några stötestenar. Alla läkemedel 

går av praktiska skäl inte att ha i påsar och 

måste därför även fortsättningsvis delas manuellt, 

vid sidan av. Ett exempel är brustabletter, 

som smulas sönder om de förvaras löst i en påse. 

Annan medicin kan vara fukt- eller ljuskänslig 

och ska enligt tillverkaren vara kvar i originalförpackningen. 

Det gör att de inte kan sorteras i 

dosmaskinen som e-dosapoteket använder sig av. 

Ett annat problem är att vissa fabrikat inte går 

att beställa från e-dosapoteket; de ersätts istället 

av andra, likvärdiga läkemedel. Alla mediciner 

finns inte heller att få i exakt rätt styrka. 

– Om slutenvårdsdos används på rätt patienter 

ökar troligen säkerheten. Vid instabil medicinering 

kan systemet tvärt om innebära en säkerhetsrisk. 

– Det gäller alltså att hitta rätt patienter och 

att dosapoteket ligger tillräckligt nära vårdavdelningen 

om ändringar behöver göras ofta, säger 

Anders Bergström. 

Utvecklingsenheten Läkemedel och läkemedelsstrategen 

har till uppgift att utreda hur 

läkemedelsförsörjningen i Norrbotten kan se ut 

i framtiden. 

– Vi kommer att titta på de sjukhus som infört 

slutenvårdsdos. Om vi beslutar att gå vidare med 

denna verksamhet i Norrbotten måste vi ha en 

ordentlig dialog med sjukvården och Länsteknik. 

Dessutom måste en konsekvensutredning göras, 

säger Anders Bergström. 

Han betonar dock att det kommer att dröja 

– För vissa av våra patienter kan det vara oerhört 

jobbigt att få två vita 10 milligramstabletter 

om man är van att få en röd på 20 milligram, 

säger Lenita Nordmark. 

Men på det stora hela har patienterna varit 

positivt inställda till satsningen på de maskinellt 

sorterade medicindoserna. 

– De känner sig tryggare när deras läkemedel 

kommer i färdiga förpackningar. De litar mer på 

maskiner än på oss. 

För egen del har Lenita Nordmark bara en betänklighet: 

att hennes egen yrkesgrupp på sikt ska 

bli överflödig. I dag arbetar tre sjuksköterskor och 

cirka 25 skötare i vart och ett av de sex vårdlagen. 

– Hittills har det varit vi sjuksköterskor som 

delat ut mediciner. Teoretiskt sett finns det en 

risk att vi ersätts av skötare om det finns färdiga 

påsar att tillgå. 


Slutenvårdsdos på många sjukhus – men Norrbotten får vänta 

innan slutenvårdsdos eventuellt införs i större 

skala i landstinget. 

För att börja med det nya distributionssättet 

behövs investeringar i egna dosmaskiner som 

fördelar och förpackar läkemedel i påsar, alternativt 

att tjänsten upphandlas. 

Slutenvårdsdos kan även medföra ändrade rutiner 

på avdelningen. 

– I dag går läkaren ofta rond på förmiddagen 

och gör dosändringar fram till lunch. Vården kan 

behöva tidigarelägga beställningarna. 

Ytterligare något som måste fungera är kopplingen 

till landstingets andra IT-system, däribland 

beställnings- och ordinationssystemen. 

– Allt ska hänga ihop, det får inte bli ett merarbete. 

Det nya systemet ska i första hand öka 

säkerheten men dessutom helst frigöra tid, bland 

annat för sjuksköterskorna, säger Anders Bergström. 



Synergi – för 

säkerhetens skull 

Hot, stickskador, materielbrist och brand – alla händelser 

i verksamheten som avviker från det normala ska rapporteras. 

Under 2012 tas ett IT-baserat avvikelsehanteringssystem i bruk. 

- Det kommer att ge en samlad bild av allt som sker i landstinget 

och underlätta det förebyggande arbetet, säger Carina Eriksson, 

projektledare för Händelserapportering inom säkerhetsområdet. 

Systemet Synergi används redan för 

patientrelaterade avvikelser. Nästa 

steg är att alla avvikelser, oavsett 

om det handlar om skada på sak, 

personal eller patient, ska rapporteras 

och handläggas med 

hjälp av systemet. Under senhösten 

görs tre pilotstudier – vid 

Länsgemensam Rättspsykiatri i 

Öjebyn, Grans naturbruksskola i 

Öjebyn och en medicinavdelning 

vid Piteå älvdals sjukhus. I nästa steg 

införs de nya rutinerna för avvikelsehantering 

i landstingets hela organisation. 

I dag finns olika rutiner och dokument 

för att rapportera olika typer av händelser. 

När de nya ärendetyperna i Synergi är 

tagna i drift ska samtliga avvikelser skrivas 

på samma sätt och i dator – pappersformulären 

försvinner. Ärendena fördelas 

på fyra områden: avvikelser som är relaterade 

till drift, informationssäkerhet, 

arbetsmiljö och patienter. 

Med nuvarande papperssystem lagras 

händelserapporter ofta på den berörda 

divisionen, vilket gör det svårt att få en 

samlad bild av säkerhetsläget i landstinget. 

Det datoriserade systemet ger en bättre 

överblick. 

– Allt finns samlat på samma ställe, 

oavsett vid vilket sjukhus eller på vilken 

enhet det hänt. Det blir enklare att ta 

fram statistik, urskilja mönster och se 

samband mellan olika händelser, säger 

Carina Eriksson. 

Nytt blir att 

handläggaren kan 

dela upp en avvikelserapport 

i flera 

ärenden. 

– Det är en angelägen 

förbättring. 

När jag arbetade 

som avvikelseansvarig 

såg jag många 

ärenden som kunde 

ha delats upp. 

Bakom ett patientärende 

kan det exempelvis finnas en 

arbetsmiljö- eller driftrelaterad orsak. Och 

när vårdpersonal är inblandad i ett patientärende 

där någon drabbas av en vårdskada 

är det inte ovanligt att den psykosociala 

belastningen ökar. 

En del av dem som i dag använder Synergi 

har uttryckt missnöje över att handläggningen 

är krånglig och tar lång tid. 

Carina Eriksson har förståelse för att det 

finns ett motstånd. 

– Synergi kräver en del av den som ska 

handlägga ärendena. Det kan vara svårt 

att som tungt belastad chef se den direkta 

vinsten i den tid som behöver läggas ner. 

Tanken är ju att vården ska bli bättre på 

sikt, när ärendena åtgärdats. 

Hennes råd är att platschefen ska 

tänka efter om det är läge att lämna från 

sig arbetsuppgiften och låta någon annan 

vara avvikelseansvarig. 

fakta 

Säkerhet i landstinget 

E I dag finns ingen samlad bild över det totala antalet säkerhetsärenden 

eftersom ärendena handläggs och arkiveras divisionsvis. 

E Under 2010 rapporterades totalt 5 106 avvikelser i Synergi, de flesta patientrelaterade. 

ELandstingets säkerhetsarbete utgår från det så kallade säkerhetshjulet (se 

illustration), där följande delar ingår: allmän säkerhet, informationssäkerhet, 

driftsäkerhet, brandskydd, patientsäkerhet, kris och katastrof samt miljösäkerhet. 

Källa: NLL 

10 

Carina Eriksson, 

projektledare. 

– Ofta kan man hitta eldsjälar på varje 

enhet som tycker att arbetet är roligt och 

viktigt, även om det tar tid att utföra. 

Tycker man att det är träligt och besvärligt 

tar det garanterat ännu längre tid, 

konstaterar hon. 

I Synergi rapporteras inte bara allvarliga 

händelser in. Även tillbud, risker och 

förbättringsförslag kan anmälas. 

– Syftet med det interna förbättringsarbetet 

är att arbeta förebyggande för att 

förhindra skador. Det får vi en helt annan 

möjlighet till nu. 

Avvikelserna behandlas inom den 

egna enheten, men ska även kontinuerligt 

följas upp både på divisions- och 

landstingsnivå. Innan det datoriserade 

avvikelsesystemet kan införas återstår 

dock ett viktigt arbete för säkerhetsavdelningen; 

vad som är en avvikelse ska 

definieras. Område för område i det 

så kallade säkerhetshjulet (se 

illustration) analyseras just 

nu. 

– Ett elavbrott i sig är 

ingen avvikelse. Om det 

däremot blir elavbrott 

och ett reservaggregat 

inte går igång är det 

att betrakta som en 

avvikelse. Det är 

viktigt att alla 

landstingsanställda 

vet när en händelserapportering 

ska göras, säger 

Carina Eriksson. 


Farligt gods 

Farligt avfall 

Kemikalier 

Risk 

Skada 

Nästa år införs en gemensam rutin för avvikelsehantering i 

landstinget, oavsett om det handlar om skada på sak, personal 

eller patient. Hot och våld mot personal är exempel på händelser 

som ska rapporteras. 

Illustration: ULRIKA WEINZ 

Terrorism 

Allvarlig händelse 

Extraordinär händelse 

Rikets säkerhet 

Vårdskada 

Kris och 

katastrof 

Inbrott 

Förskingring 

Allmän 

säkerhet 

Skadegörelse 

Explosion 

Brandskydd 

Det säkra 

landstinget 

Stöld 

Hot och våld 

Brand 

Transportskador 

Driftsäkerhet 

Miljösäkerhet 

Patientsäkerhet 

Informationssäkerhet 

Elavbrott 

Vattenbrist 

Maskinskada 

Materielbrist 

Dataförlust 

Dataintrång 

Integritetsbrott 

Driftavbrott 

hallå där… 

… Margareta Eriksson, projektledare 

för utvecklingsprojektet Fysisk 

aktivitet på recept, FaR. 

Förskrivningen 

av recept på 

motion fortsätter 

att öka. Nya 

siffror visar att 

400 av primärvårdens 

patienter 

mellan maj 

och augusti ordinerades 

fysisk 

aktivitet. Vad säger 

du om det? 

– Det är väldigt bra. Tidigare har 

FaR ofta setts som något separat, men 

vid många sjukdomstillstånd är ökad 

fysisk aktivitet en självklar del av 

behandlingen. Fysisk aktivitet har 

positiva effekter på alla organsystem 

i kroppen. 

Hur har det sett ut tidigare år? 

– Under 2009 förskrevs totalt 

drygt 400 och år 2010 cirka 500 

recept i primärvården. I år siktar vi på 

minst 1 200 FaR. Men målet är att var 

och en av länets 36 vårdcentraler ska 

skriva ut minst 40 recept, så det är en 

bit kvar. 

Vilka är flitigast att ordinera fysisk 

aktivitet? 

– I dag står sjukgymnaster för 

drygt 60 procent av alla recept, läkare 

för 15 procent och sjuksköterskor för 

14 procent. Dessutom finns det dietister 

och barnmorskor som använder 

sig av verktyget. Vi har under några år 

arbetat med att sprida kunskap om 

FaR i primärvården, nästa steg är att 

öka kunskapen i slutenvården. 

Vilka vårdcentraler är bäst på FaR? 

– I den senaste statistiken ligger 

Övertorneå i topp med 54 recept, med 

Kalix vårdcentral på andra plats med 

35 och Stadsvikens vårdcentral på 

tredje plats med 31 recept. Sedan 

finns det andra som inte kommit 

igång lika bra. 

Vad beror skillnaden på? 

– Acceptansen för metoden har 

varierat, men ökar. Framgångsfaktorer 

är att det är förankrat i ledningen, det 

vill säga att chefen stöttar arbetet, att 

det finns samordnare som driver processen 

och stöttar kollegor och att det 

finns interna rutiner för FaR. De flesta 

vårdcentraler har samordnare men 

inte riktig alla. Vi har övergripande 

rutiner men interna rutiner saknas 

nog på många vårdcentraler. 

Vårdpersonal har länge rekommenderat 

patienter att röra mer på sig. 

Varför fungerar det bättre med en 

skriftlig ordination? 

– Forskning visar att människor tar 

det på större allvar. FaR är dessutom 

mer konkret än ett råd – som patient 

får jag veta hur jag ska röra på mig för 

att få en viss effekt och, om det gäller 

gruppövningar, var aktiviteten 

erbjuds. Det ingår alltid motiverande 

samtal och FaR ska följas upp, vilket 

också bidrar till resultatet. 

Vad gör du själv för att hålla dig 

i form? 

– Jag är gympainstruktör. Dessutom 

joggar, cyklar och promenerar 

jag, och åker skidor på vintern. Jag 

försöker också tänka på att inte sitta 

för länge framför datorn utan pauser. 

I dag vet man att stillasittande är en 

riskfaktor i sig. ULRIKA ENGLUND 

Oförändrade 

motionsvanor 

Utvecklingen av den fysiska aktiviteten 

i befolkningen har varit oförändrad 

den senaste femårsperioden, enligt 

en rapport från Statens folkhälsoinstitut. 

35 procent av kvinnorna och 34 procent 

av männen uppger att de inte 

uppfyller rekommendation att vara fysiskt 

aktiv minst 30 minuter per dag. 

Andelen barn som cyklar och går till 

skolan har minskat. 

De socioekonomiska skillnaderna 

mellan olika grupper består och är 

oförändrade. 


Ingen fara, det 

är bara något 

psykiskt 

En vecka med psykisk 

(o)hälsa i fokus 

10-16 oktober 2011 

Det kommer att hållas många olika 

arrangemang i hela Norrbotten för 

att sprida kunskap om och förändra 

attityder kring psykisk ohälsa. 

Program för veckan hittar du på: 

www.nll.se/vuxenpsykiatri 

Arr: Norrbottens läns landsting, 

Kommunförbundet Norrbotten 

och NSPH Norrbotten 

Peder Nilsson, lärare vid Kalix naturbruksgymnasium, menar att det finns förutsättningar att jämna ut stora volymer koldioxidutsläpp med hjälp av växande 

träd. 


Käpprätt åt skogen? 

Nej, träden är lösningen på växthuseffekten 

Skog kan motverka växthuseffekten. 

Landstinget är med och finansierar 

ett projekt vid Kalix naturbruksgymnasium 

som går ut på att sänka 

koldioxiden i atmosfären med hjälp 

av växande träd. 

- Skogen kan till viss del kompensera 

våra utsläpp av CO 2 , säger 

Peder Nilsson, lärare vid gymnasiet. 

I dessa tider när vi oroar oss för växthuseffekt 

och klimatförändringar på grund av 

utsläpp av koldioxid i atmosfären har träd 

som kolsänkare blivit intressanta. 

Träd andas in koldioxid på dagen via 

sina blad och barr och andas ut syre på natten. 

När trädet växer i sin ungdom absorberar 

det mer koldioxid än det avger. Men ju 

äldre det blir desto mer koldioxid släpper 

det ut, exempelvis när döda grenar faller 

till marken och ruttnar. 

– Därför gäller det att se till att få ökad 

tillväxt under den växande fasen om man 

vill uppnå en kolsänka, fram till träden är 

mellan 80 och 100 år gamla. Det är egentligen 

inte konstigare än att ju bättre man 

sköter om sitt morotsland, ju oftare man 

rensar ogräs och gallrar, desto mer morötter 

får man, berättar Peder Nilsson. 

Sedan 2006 pågår ett projekt vid Kalix 

naturbruksgymnasium som landstinget är 

med och finansierar med 500 000 kronor 

per år. 

Sveaskog och 18 privata markägare i 

Övertorneå kommun deltar i tre olika faser 

– föryngringsfas, röjningsfas och gallringsfas 

– för att få en maximal kolsänka på sin 

skog. 

Träd andas in koldioxid 

på dagen 

via sina barr och 

andas ut syre på 

natten. När trädet 

växer i sin ungdom 

absorberar 

det mer koldioxid 

än det avger. 

” Det gäller 

att se till 

att få ökad 

tillväxt 

under den 

växande 

fasen om 

man vill 

uppnå en 

kolsänka.” 

I den första fasen gäller det att använda 

bättre plantmaterial, kanske så i stället för att 

plantera och ha bättre markberedning. Sedan 

röjer markägarna så att de får fler stammar 

per hektar, ända upp till 4 000. De gallrar 

oftare men lämnar kvar mer träd vid varje 

gallring. Dessutom gödslas marken med 

mineralgödsel för att få träden att växa bra. 

– Det blir litet dyrare för markägaren och 

kräver mer jobb och engagemang, men i 

slutändan får de mer skog per hektar och 

dessutom får de betalt för att de bidrar till att 

sänka kolet i atmosfären, säger han. 

I projektet får markägarna hälften av pengarna 

när de sätter i gång och andra hälften 

när de är klara med en fas. 

– Vi har tagit fram ett system där våra 

elever åker ut och mäter tjockleken på stammarna. 

På så sätt kan de se hur mycket skogen 

har vuxit, förklarar Peder Nilsson. 

Av de 18 markägarna som ingår i projektet 

gjorde 16 åtgärder under 2010 på i genomsnitt 

15 hektar vardera. Under en åtta års 

period binder dessa 15 hektar cirka 242 ton 

koldioxid till ett värde av 25 000 kronor, 

omräknat i utsläppsrätter. 

Men kommer inte kolet tillbaka i atmosfären 

när träden huggs ner? 

– Jo, men då används träden som ved 

till att värma upp hus och därmed minska 

förbränningen av fossila bränslen som kol 

och olja. Eller också kan vi bygga med träet 

och då binds kolet så länge det sitter i 

exempelvis ett hus, förklarar Peder Nilsson. 

Uttrycket kolsänkor kommer från Kyotoprotokollet 

1997. De boreala skogarna i 

Sverige, Finland, Norge, Ryssland och 

Kanada är särskilt lämpade som kolsänkor. 

De utgör 18 procent av all skog i världen, 

men står för 60 procent av kolförrådet som 

är bundet i markekosystemet. 

– Därför sa en indisk professor till mig 

när han hälsade på i Kalix att ”frågan är 

inte om eller när, det är er plikt att göra det 

här”. I Sverige finns förutsättningar att jämna 

ut stora volymer av koldioxidutsläpp. 

Bara i vårt lilla projekt kan varje markägare 

kompensera sin egen bilkörning, säger 

Peder Nilsson. 

Hans dröm är bland annat att använda det 

kompostbara avfallet från hushållen, 

omvandla det till bionäring och gödsla skogen 

med det för att få den att växa extra 

bra. Några bönder i Juoksengi funderar på 

att starta en rötslamsanläggning för att 

kunna producera bionäring. 

– Kan vi gödsla med sådant och använda 

klena stammar som blir över vid en 

avverkning till biobränsle i stället för att det 

ligger på marken och avger koldioxid utan 

att ge energi har vi kommit långt. Men det 

här ligger i framtiden. Än så länge får vi 

nöja oss med vårt projekt, avslutar Peder 

Nilsson. 

 

Ann-Katrin ÖHMAN 

Farligt att äta 

för lite frukt 

Livsmedelsverket rekommenderar 

att vi äter frukt och grönsaker minst 

fem gånger per dag, totalt ett halvt 

kilo. I landet som helhet är det bara 

nio procent som klarar det – nio av 

tio svenskar äter för lite frukt och grönt. 

Bland kvinnorna når 13 procent upp till 

rekommendationen, medan motsvarande 

siffra bland männen bara är fem procent. 


Det visar en sammanställning som 

Statens folkhälsoinstitut tagit fram. 

Goda matvanor förebygger övervikt 

och cancer samt minskar risken för 

hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och 

högt blodtryck. En låg konsumtion av frukt 

och grönsaker är enligt Världshälsoorganisationen 

(WHO) den sjunde vanligaste orsaken 

till för tidig död i höginkomstländer. 

Blodtryck mäts 

bäst hemma 

Kontinuerlig mätning av blodtrycket under 

ett dygn utanför vårdcentralen är det mest 

effektiva sättet att diagnostisera högt blodtryck, 

enligt en brittisk studie. Enligt forskarna, 

som är verksamma vid University of 

Birmingham, har så många som var fjärde 

patient som uppvisade ett förhöjt tryck på 

vårdcentral inte alls samma höga tryck om 

blodtrycket mäts med en apparat hemma. 

Mer information och anmälan: 

www.nll.se/ufo 

11

KRÖNIKAN Göran Wallo 

Helhetssyn – nyckeln till framgång 

ör tio år sedan satt jag på tåget 

till Strömstad för en veckas ledighet. 

Med i väskan fanns en lista 

med 110 namn, personer som jag 

blivit tilldelad att ringa till. Alla 

administratörer i landstinget hade fått 

söka nya arbeten i samband med den nya 

organisationen; en del samtal var positiva 

men många var svåra med stor vånda över 

de förändringar som skulle ske. Den nya 

organisationen med divisioner var sjösatt 

och vi hade bråttom att förändra på grund 

av de stora ekonomiska underskotten som 

fanns. 

Många stora beslut fattades på kort tid 

och vi kunde åtgärda ekonomin på några 

få år utan att höja skatten. Division Service 

fick i uppdrag att frigöra så mycket resurser 

som möjligt till sjukvården. Antalet 

medarbetare var cirka 850 när vi började. 

Idag är vi cirka 400 och många av sysslorna 

sköts av entreprenörer istället. 

Farhågorna var att det skulle bli mycket 

sämre och ja, det har varit en lång resa att 

gå från den gamla ordningen för att 

utveckla divisionen mot en modern processdriven 

organisation. 

Ett fint kvitto på divisionens arbete kom 

strax före semestern då landstingets lokalservice 

fick motta Svenska Hygienpriset 

2011. Det var första gången som en verksamhet 

utanför den direkta sjukvården fick 

utmärkelsen – lokalvårdens medarbetare 

kan känna sig stolta. 

Mot bakgrund av att vi har halverat 

verksamheten och sänkt kostnaderna med 

över 30 miljoner kronor per år är det 

intressant att vi samtidigt har lyckats förbättra 

kvaliteten. Det är något att reflektera 

över! 

Administrativ Service genomför en jämförelse 

med andra företag en gång per år 

och det är häpnadsväckande hur väl vi hävdar 

oss med stora börsnoterade företag. 

På många områden är vi mer kostnadseffektiva 

och underlättar sjukvårdens arbete. 

Det är verkligen dags att avliva myten 

att landstinget har en ineffektiv administration. 

Länsteknik har också varit en del av 

arbetet under dessa år och det är härligt att 

se hur väl den nya divisionen har utvecklats. 

En sak som sticker ut lite extra i ett 

framtidsperspektiv är den videolösning 

som Länsteknik sköter för landstinget och 

länets 14 kommuner. Det kommer att 

skapa möjligheter att sudda ut gränserna 

mellan organisationerna för att sätta 

patienterna i fokus. 

I dag gäller många små förändringar istället 

för stora kliv. Den största utmaningen i 

en stor organisation som landstinget är att 

få alla att se helheten och samverka samtidigt 

som man är flexibel inför de förändringar 

som sker. 

Den vanligaste frågan jag mött under 

tiden som chef i landstinget är ”Vem ska 

betala?”, då den första frågan istället borde 

vara ”Är detta bra för landstinget?”. 

Om man kunde ändra ekonomistyrningen 

så att helheten blev tydligare skulle 

många frågor kunna lösas utan att det blev 

sirap i besluten. 

I en framtid är jag säker på att serviceverksamheternas 

betydelse ökar. En tydlig 

trend kommer att vara det som kan kallas 

”hotellkoncept”, ett hotelliknande upplägg 

där serviceverksamheterna tar ansvar för 

att allt är klart när patienterna anländer 

och fungerar tills utcheckning sker. 

Utvecklingen av servicefrågorna kommer 

till stor del att handla om att göra det 

”enkelt för kunden att vara kund”. Vården 

kommer på så sätt att få mer tid till att 

utveckla sitt arbete med patienterna. 

Nu, tio år senare, sätter jag mig på tåget 

för att göra en ny resa till Strömstad, men 

inte för en semestervecka utan för nya 

utmaningar i en ny miljö och ett nytt arbete. 

Tack och adjö för denna gång. 

Göran Wallo 

divisionschef Service 

Ur museets samlingar 

Utterbräda från Hertsölandet, Luleå. 

Foto: ÅKE Åström, Norrbottens museum 

Utter – ett 

fiskeredskap 

I Asien har levande uttrar faktiskt använts 

för fiske. Hos oss i Norden har vi istället 

brukat konstgjorda uttrar eller ”utterbrädor”. 

Bruket av utter kommer möjligen 

från Jämtland. 

Själva uttern består oftast av två korta 

parallella brädor med stag emellan. För 

att uttern ska flyta är den ena av brädorna 

försedd med en ponton, oftast av plåt. På 

utsidan har uttern också ett roder. Från 

utterbrädan går en lina, 20-30 meter lång, 

som förbinder brädan med fiskaren. På linan 

sitter sedan med jämna mellanrum 

ett antal kortare linor, som man sätter 

fast dragen eller flugorna på. Rodret på 

uttern gör att den dras ut åt sidan så att 

den rör sig parallellt med fiskaren, som 

oftast sitter i en båt. 

Museets utter kommer från Hertsölandet 

utanför Luleå. Den är utrustad med 

fem skeddrag och en wobbler. 

Varför kallas det då för utter? Ja, kanske 

är det helt enkelt för att brädan påminner 

om en simmande utter när den 

åker fram och tillbaka i vattnet. 

ROBERT POHJANEN 

Fotnot: Läs mer om uttern på nll.se. 

Klicka dig fram till Kultur och utbildning, 

Norrbottens museum och Månadens föremål. 

12 

Kulturens delegation från landstinget på plats i Visby, rosornas och ruinernas stad: Curt Persson, chef för Norrbottens museum, Annette Kohkoinen, 

utvecklingsledare, Elisabeth Lax, chef för division Kultur och utbildning, samt Kerstin Hamre, kultur- och hälsastrateg. 

Foto: Kjell Öberg 

Kulturen bland rosor och ruiner 

Kulturen stod i fokus vid ett stort antal 

seminarier under Almedalsveckan i juli. 

– Norrbotten är en av fem regioner/ 

län som är först ut i landet att arbeta 

med den nya modellen för kultursamverkan. 

Därför är det intressant för 

övriga Sverige hur vi arbetar med dessa 

frågor, säger Elisabeth Lax, kulturchef 

i landstinget. 

Vid ett av de seminarier där det första halvårets 

erfarenheter av kultursamverkansmodellen 

diskuterades medverkade landstingsrådet 

Kent Ögren: 

– Kulturen har redan fått mycket större plats 

inom landstinget i Norrbotten. Att vi lyckats bra 

bottnar i att vi sedan länge haft en mycket bra 

dialog med våra kommuner. Nu har detta samarbete 

vässats ytterligare, säger han. 

egen kulturinstitution för dansen. 

De flesta debattörer är överens om att det nu 

kommer att krävas ännu större engagemang 

från politiskt håll för att kultursamverkansmodellen 

ska kunna utvecklas och fungera i 

regionerna och i kommunerna. 

Under Almedalsveckan i Visby arrangerades 

ett flertal seminarier och debatter kring kulturfrågorna. 

En orsak är att Sverige från den 1 januari i år 

fått en helt ny grund för den statliga kulturpolitiken. 

Denna innebär bland annat att länen och 

regionerna fått ta över en allt större del av statens 

kulturpengar att fördela lokalt i samarbete 

med kommuner, civilsamhälle och kulturliv. 

Kent Ögren ser ljust på de framtida möjligheterna 

i Norrbotten när det andra året med 

kultursamverkansmodellen förbereds. Musikområdets 

utveckling genom Kraftcentrum för 

ny musik är ett exempel på prioriteringar för 

framtidens kultur. Utvecklingen inom dansområdet 

är ett annat. 

– Inom en inte alltför avlägsen framtid blir 

det aktuellt för oss i Norrbotten att skapa en 

Efter Almedalsveckan betonar Elisabeth Lax 

vikten av att Norrbotten visar upp sig och sprider 

kunskap om det viktiga arbete som just nu 

pågår inom kulturområdet. 

– Att vi fanns på plats profilerar Norrbotten 

ytterligare, vi utvecklar våra nätverk och inhämtar 

kunskap som också och bidrar till den regionala 

utvecklingen av vårt län, säger hon. 

Även landstingets regionala enhet fanns på 

plats i Visby och arrangerade seminarier med 

teman som Framtidens sjukvård och Patientmakt. 

KJELL ÖBERG 


Evigt 

av Erik Gedeon 

En galet skruvad 

farsmusikal 

Premiär 1 okt 

Spelas ons-lör 5 okt-3 dec 

Innan premiär - Mer än 3 000 biljetter sålda! 

Svenne 

av Per Nilsson 

Skådespelare Hakim Jakobsson 

Länsturné på högstadiet/gymnasiet. 

Natten är 

dagens mor 

av Lars Norén 

Tätt familjedrama 

Starka känslor 

Svart humor 

Premiär 17 sept 

Spelas ons-lör 21 sept-3 dec 

Piteå 26 okt • Kiruna 1 nov 

Överkalix 2 nov 

BILJETTER Norrbottensteatern 0920-24 34 00 

Kulturens Hus 0920-45 59 00 • ticnet.se • norrbottensteatern.se 

Aktuellt från Norrbottens museum 

UTSTÄLLNINGAR 

t.o.m. 20 nov 

Havet och människan 

Statens maritima museer 

visar hur havet påverkas av 

människan. 

t.o.m. 30 okt 

Modellfartyg 

Stig Strålind har tillverkat 

modeller av olika fartyg 

sedan 1968. 

t.o.m. 25 sept 

Asa Kitok & Ellen Kitok- 

Andersson 

- en liten utställning om 

samiska rotslöjdsarbeten. 

tills vidare 

Anta Pirak 

- berättelser ur ett samiskt liv. 

t.o.m. 2 okt 

Minns mig Albertus 

- Albertus Pictor och hans 

bildvärld 

- tills vidare 

Kring finska kriget 

1808-1809 

24 sept – mars 2012 

Spelar roll 

När hemska saker händer 

talar vi ofta om offer och 

förövare. Spelar roll undersöker 

vem åskådaren är och 

vad som gör det möjligt eller 

omöjligt att ingripa. Producerad 

av Forum för levande 

historia 

1 okt – 13 nov 

Karin EE 

von Thörne Haern 

Konst 

22 okt – 20 nov 

Barnmorskan 300 år 

2011 firar Svenska Barnmorskeförbundet 

125 år som 

yrkesförbund. Dessutom är 

det 300 år sedan Sverige 

fick sin första professionella 

barnmorska. 

PROGRAM 

Onsdag 21 sept kl 18.30 

Gammelstad: Stad, 

marknadsplats eller 

kyrkstad 

Nils Harnesk, arkeolog på 

Norrbottens museum berättar 

Lördag 24 sept kl 13 

Vernissage: Spelar roll 

Invigning med Eskil Franck, 

Överintendent, Forum för 

levande historia 

Musik med Magnus Ekelund 

Lördag 1 okt kl 13 

Vernissage: Karin EE 

von Thörne Haern 

Utställningen invigs. 

Konstnären närvarar. 

Lördag 1 okt kl 12-16 

Stickkafé 

Tag med eget arbete, vi 

inspirerar varandra. 

I samarbete med Norrbottens 

Läns Hemslöjdsförening 

Torsdag 6 okt kl 17-20 

Arkivkväll på 

Norrbottens minne 

Kvällstid ingång B, från 

gaveln. Höstvägen 7, 

Björkskatan, Luleå 

Tema: Internationella 

barnkvällen 


Viskafé Nils Ferlin 

med Börje Ekström och 

Niklas Fredriksson 

Onsdag 19 okt kl 18.30 

Föreningen Allmogebåtar 

Sven-Olov Hederyd berättar 

och visar bilder 


Vernissage: 

Barnmorskan 300 år 

Invigning med medlemmar 

ur Norrbottens Barnmorskeförbund 

Konstvandringar 

med Henrik Ygge på Sunderby sjukhus 

Onsdag 12 okt kl 11.30-12, Tisdag 18 okt kl 18-19 och 

Söndag 23 okt kl 13-14 

Barnens 

söndag 

Söndag 18 sept kl 13-16 

Vi gör äppelfigurer 

med Ewa-Charlotte Faarinen 

och Alexandra Norén* 

Söndag 25 sept kl 13-16 

Vi gör rönnbärssmycken 

med Eva Öhrling och Alexandra 

Norén* 

Söndag 2 oktober kl 13-16 

Vi gör äppelfigurer 

med Ewa-Charlotte Faarinen 

och Alexandra Norén* 


Slöjd för barn med Eva 

Öhrling och Alexandra Norén* 

Söndag 16 okt kl 14 

Taveltjuvarna med Dagbarnvårdarnas 

musikgrupp 


Slöjd för barn med Eva 

Öhrling och Alexandra Norén* 


Vi gör pumpalyktor med 

Eva Öhrling och Alexandra 

Norén* 

* I samarr med BILDA 

Salsa 

& orientaliskt 

danskafé 

Prova på att dansa 

orientalisk dans 

Onsdagar 19-21 

28 sept, 5 okt, 12 okt, 

19 okt och 26 okt 

Tis-fre kl 10-16 · Lör-sön kl 12-16 

Ons 21/9-7/12 kl 10-21 

Storgatan 2 Luleå · 0920-24 35 02 · 

• Jag känner mig blå 

15 sept Gällivare Aulan Sjöparken 19.00 

18 sept Luleå Kulturens hus 14.00 

24 sept Boden Folkan 13.00 

• Norrbottens Ungdomssym 

foniker 20 år 

17 sept Jubileumskonsert 

Piteå Acusticum 16.00 

• Arctic Light 

18 sept Luleå Nederluleå k:a 18.00 

• Musikens byggstenar 

Skolkonserter 21-23 sept, 8-11 nov 

• Norrbotten NEO 

Klusterfestivalen 

23 sept Luleå Norrbottensteatern 19.00 

• Norr botten Big Band 

& Music Teacher‘s Big Band 

8 okt Älvsbyn Hotell Storforsen 17.00 

• Atchoo 

9 okt Piteå Hemlunda 14.00 

8 okt Älvsbyn Folkhögskolan 15.00 

15 okt Boden Folkan 13.00 

• Raise your hand 

10 okt Jokkmokk Folkets hus 19.00 

13 okt Älvsbyn Forum 19.00 

21 okt Överkalix Folkets hus 19.00 

28 okt Övertorneå Folkets hus 19.00 


Sound of Stockholm 

21 okt Stockholm Kulturhuset 19.00 

• Norr botten Big Band 

& Josefine Lindstrand 

24 okt Stockholm Musikaliska 19.00 

25 okt Örebro Musikhögskolan 

26 okt Piteå Acusticum 19.00 

27 okt Umeå Jazzfestivalen, Studion 

29 okt Luleå Kulturens hus 19.00 

• Sagan om Miranda 

27 nov Gällivare 

Aulan Sjöparken 14.00 

• Arctic Light 

3 dec Öjebyn Kyrkan 

4 dec Arjeplog Kyrkan 16.00 

• Norrbotten Big Band 

& Helge Sunde 

10 dec Luleå Kulturens hus 19.00 

11 dec Korpilombolo gymn.sal 

• Norrbottens Kammar - 

orkester & Ale Möller 

28 sept Boden Björksalen 19.00 

29 sept Luleå Kulturens hus 19.00 

30 sept Haparanda Kyrkan 19.00 


2 okt Arjeplog Kyrkan 18.00 

3 okt Jokkmokk Folkets hus 19.00 

4 okt Kiruna Folkets hus 19.00 

5 okt Gällivare Gellivare kyrka 19.00 

• Piteå Kammar opera 

Maria de Buenos Aires 


17 okt Pajala Folkets hus 19.00 

19 okt Haparanda Folkets hus 19.00 

20 okt Kalix Folkets hus 19.00 

22 okt Boden Sagateatern 19.00 

24 okt Lycksele Medborgarhuset 19.00 

25 okt Umeå Sagateatern 18.30 

28 okt Örnsköldsvik Folkan 19.00 

30 okt Östersund Storsjöteatern 19.00 

1 nov Sundsvall Teatern 19.00 


Gérard Grisey 

10 nov Stockholm Musikaliska 

(Nybrokajen) 19.00 

12 nov Skinnskatteberg 

Kulturhuset Korpen 16.00 

• Resväskan 

19 nov Glommers träsk Biblioteket 16.00 

• Norrbottens Kammar orkester 

Beethoven 

23 nov Skellefteå Anderstorpssalen 19.00 

24 nov Boden Björksalen 19.00 

25 nov Luleå Kulturens hus 19.00 

• Norrbotten NEO Beethoven 

26 nov Luleå Konsthallen 19.00 

30 nov Gällivare Kyrkan 19.00 

0920-23 66 66 

norrbottensmusiken.se 


13

MINERAL 

ÖLSTUGOR 

VERK- 

LIG 

ID 

ANGER 

TID 

TAR 

IDROTTS- 

MAN 

LYAN 

ÅNGER 

PRIS- 

LISTA 

NÄT 

STUDE- 

RAR 

SPANIEN 

OND 

FISK 

BRIE 

IFALL 

GRÖNSAK 

GER SÅR 

KORTLEK 

VATTEN- 

DRAG 

FURSTE 

KVACK- 

SALVARNA 

BALJ- 

VÄXT 

ETUI 

SKYDD 

SMILA 

TJUR- 

FÄKTARE 

ABELS 

BROR 

NINA DAL 

FÖRE F 

ASKEN 

PUNKT 

FEM 

HUNDRA 

TUSEN 

GÅR 

DOKTOR 

HIMLA- 

KROPP 

PIPPI 

ÅSNA 

TITEL TILL 

SJÖSS 

BLOMMA 

ROMAN- 

HJÄLTE 

FÖRE Ä 

PARAT 

TSAR 

GNAGARE 

GATA I 

PARIS 

GER SUR 

FRUKT 

KLAGO- 

SÅNG 

TITTA PÅ 

FEMTIO 

ÖPPNING 

SVAVEL 

OLJA 

LJUS- 

MASSA 

SYRE 

HANDI- 

KAPPAD 

VATTEN- 

HÅL 

EFTER D 

SVERIGE 

UPP- 

SATS 

URAN 

DEN 

ÄLDRE 

AVLED 

INSEKT 

KRAFT 

AURA 

NYING 

SÄLJER 

SPRIDER 

SMITTA 

SPÖDAM 

KATT 

FÖR 

DRYCK 

SALT 

LITER 

BIBBI 

NORD 

HOLMEN 

RÖNTGEN 

STENAR 

DOLKAR 

LEKA 

KAR 

RUFS 

SKYNDAR 

VÄTE 

FÖRE M 

MAT 

KOMPO- 

SITÖR 

SAVANN- 

DJUR 

STOR- 

MAKT 

RITA 

TAGG 

NAIV 

GAMMALT 

EJ VÅR 

MÄTER 

DJUP 

TVÅ LIKA 

GER VIKA 

INTE 

VÅRT 

KÅRE 

VIKT 

BLÅ 

NYANS 

FYLLA 

NABO 

SVÄRS 

STAD I 

ITALIEN 

I 

ANSIKTET 

STAD I 

SKÅNE 

DANS 

LÖSER 

SLÅS 

INGRID NORDIN, 

operationssjuksköterska 

vid 

Kiruna sjukhus 

TRAPPA 

UPP 

BUSKE 

VÄRM- 

LANDS 

LÄN 

KARIN 

NORDIN 

ANNA 

YNG 

SPEL 

FÖRE M 

HEDER 

ÖREBRO 

LÄN 

FÖRE U 

FORT- 

FARANDE 

VÅT 

ANNA 

NORR 

NY 

STJÄRNA 

FÖRE H 

SEGER- 

TECKEN 

HUR SA? 

KÖ 

14 

Kryss nr 4 

Senast den 13 oktober 2011 vill vi ha ditt korsord. 

Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå 

Märk kuvertet ”Kryss 4”. Lycka till! 

Namn.............................................................................................................. 

Adress.............................................................................................................. 

Postnummer och ort ...................................................................................... 

S H V A F 

E N A N I N G Å T 

N O R E S O R G A V 

A C K O R D E R A D E Ä 

Y E N A N A R L I N 

A K N E N T O A S 

L G O K O R I N T 

P O D A G E R N O S E 

A P I R I A L A B U R 

S H E L T I E H Ä F T I G I R 

Ä L G O D E S F B E T T V 

O R D T R I P O E N A R A M O 

A R I D O L E N T R O R 

Ä N G E L G S T R O K E R E 

K R O A T I R E O O N A D A 

T E K A K O R S K I S S 

G A L O N M S N Å R I G A K 

K U B E N S B E T O N M Ö 

D S A N S I K T E O D E O N 

D A I D A L O S I L A R I S T 

G N A G E T V E V P L U R A 

L O T T A T T V A R A L E D A 

Lösning på 

kryss 

nr 03|11 

Kryssvinnare 

MARIETTE BRÄNNSTRÖM 

Planetvägen 26, Kiruna 

HELEN OREST 

Gran 10, Öjebyn 

PAULA DANELL 

Mellanparksgatan 5, Kalix 

NANCY SUNDSTRÖM 

Alviksvägen 208, Luleå 

SIRKKA SAMUELSSON 

Lahnajärvi 35, Lansjärv 

Trisslotter kommer med posten. 

Grattis! 


Med björnen i hasorna lever du garanterat i nuet 

kåseriet patrik warg 

Söndag 12 september 2011 

Hej alla glada och utvilade 

människor i vårt överlevande 

län. Hoppas verkligen ni haft 

en underbar sommar full av 

livgivande aktivitet, passion, litteratur, 

motion, förödande dekadens och beordrad 

övertid – i proportionell mixtur. 

Nästan allt som nämnts ovan kan man 

nuförtiden göra med sin mobil. Applikationerna 

tusenfaldigas varje dag och man 

kan ladda ner precis hur galna appar som 

helst. Beordrad övertid klarar man kanske 

inte med mobilen – men att slippa ifrån 

den är enkelt. Man slår av, helt enkelt. 

Vädret är också svårt att ladda ner. Men 

det har inte behövts. Sommaren har varit 

så sanslöst suverän att somliga sajter i 

Norrbotten har tagit tillbaka titeln ”Flest 

Soltimmar”. Det har varit underbart. Nästan 

tjatigt. Hur länge kan man ”leva i 

nuet” utan att få spunk? 

Jag kräks på alla viktigpettrar som skriver 

böcker om att vi andra ska leva i nuet, 

medan de själva inte lever med annat än 

förhoppningen om en pengastinn framtid 

som författare. 

Egentligen finns det finns bara en sak 

som kan få oss att fullt ut leva i nuet, 

nämligen: hot om smärta. 

Det handlar i grunden förstås om överlevnad. 

Endast när livet ligger i vågskålen 

är vi fullständigt inriktade på ”just nu”. 

Ändå är det väldigt få andliga ledare som 

föreslår att vi ska sparka omkull ett skäggigt 

mc-gängs moppar bara för att ”leva i 

nuet”. 

Litteraturen kan ge oss en viss spänning. 

Film och teater också. Men ibland 

måste vi själva dingla med benen över en 

klippkant. 

Vissa människor behöver en bergvägg, 

fallskärm eller slak lina. För andra räcker 

det med att tänka på jobbet. Men principen 

är densamma. Livet blir inte fullödigt 

utan fara – för dig själv. Med småbarn är 

faran alltid närvarande, ändå lyckas man 

på något sätt leva i tanken kring en välsignat 

barnfri framtid. 

Ett uns av osäkerhet och kittlande 

nervspänning är alltså viktigt för vår upplevelse 

av liv. Och det var därför, i ren tristess, 

som jag valde att ta mig fram längs 

Ormbergsmilen dagen efter att media 

rapporterat att björn siktats i området. 

När jag kom dit låg berget öde så när som 

på ett ”ris&ros”-dagis (eller vad de nu 

heter de där överlevnadsförskolorna. 

”Hugg&slag-regn” kanske?). Ungarna 

hade i alla fall en sammanlagt god slaktvikt 

– ur en björns synvinkel. 

Rätt spännande var det faktiskt. Men 

när jag sprungit någon kilometer började 

kaxigheten sakta rinna av. Plötsligt kände 

jag mig väldigt ensam. 

Det prasslade i vartenda blåbärsris och 

skuggorna rörde sig snabbt och hotfullt. 

Vid varje lampstolpe mätte jag chanserna 

att klättra upp och hänga mig i ledningarna. 

Även om björnar är duktiga på att 

klättra så har de nog svårt att klänga i en 

elkabel – tumsvaga stackare. 

Jag såg framför mig hur jag faktiskt 

kunde hänga i en arm och ändå fippla 

upp mobilen för att ringa... Ja, vart 

ringer man egentligen? ”Hej Gunnel, 

kan du komma och skrämma bort en 

galen björn innan jag blir trött i 

armen?” Förmodligen skulle SOS Alarm 

också få något att fundera över. ”Hmm, 

hörru Göran, det är en kille i luren 

som är lite småstressad. Har vi någon 

rutin för björnöverfall?” ”Äsch, kolla 

i pärmen under Viltolycka”. 

Med minnet av den finska motionär 

som blev björnriven för några år sedan 

tänkte jag att: 

”Om jag nu ska dö av något så får 

det hellre vara hjältedöden. Man mot 

best. Den ursprungliga kampen på 

savannen. Eller, i det här fallet: medel- 

Patrik Warg är 

inte känd från Idol, 

Robinson eller Big 

Brother. Däremot 

är han glad över 

att vara 

läkare 

i Norrbotten. 

ålders strypflåsande herre med glasögon 

och mjälthugg mot galen björnjävel i 

motionsplanerad stadsmiljö.” 

Nu ligger det inte heller i min natur att 

vilja göra en björn illa. Även om den gör 

intrång i människoland. Länets motionsslingor 

är ju inte uppbyggda och välskötta 

för björnarnas bästa. 

Nej, områdets svettmöjligheter är till 

för oss som vet att det är typ 300 000 

gånger större risk att kola knall och fall av 

hjärtsnörp än att bli slagen av en björn 

om vi inte lubbar i våra elljusspår. Till och 

med risken att bli skjuten av en björnjägare 

är större än björndöden. 

Men om jag nu, i lätt adrenalinpåslag, 

hade råkat ha ihjäl björnen och den mig, 

så borde, i rättvisans namn, mitt skinn 

också hamna på någons golv. 

Alternativt att björnen också får en krystad 

begravning med rosor, telegram, inhyrda 

gråterskor och Smoke on the water 

i kyrkorgeln. 

Nåja, chansen att jag skulle kunna 

skada en björn beväpnad med min bilnyckel 

(Renault dessutom...) var väl inte 

överhängande. 

Min iPhone hade inte heller varit 

mycket till björndräpare. Jag hade ändå 

inte laddat ner appen. 

nytt om namn 

Ewa Nyberg Wuopio är ny projektledare 

för rehabiliteringsgarantin. Ewa 

har tidigare varit verksam vid Rygginstitutet 

i Luleå under många år, de senaste 

som chef. Hon efterträder Elisa Lindgren, 

som fått tjänsten som verksamhetsstrateg 

vid beställarsektionen, Vårdval Norrbotten. 

Jenny Hakeberg är ny informatör i 

division Opererande. Hon kommer närmast 

från tjänsten som informationschef 

i Kalix kommun. Före det har hon bland 

annat arbetat som informatör vid Uppsala 

universitet och som journalist på dagstidningar. 

Jonna Ekblom är ny ekonom i division 

Diagnostik. Hon arbetade tidigare 

på rekryterings- och bemanningsföretaget 

Adecco som konsult mot Ascom Network 

Testing AB i Luleå. Jonna efterträder Holger 

Bodlund, som gått i pension. 

Johan Ljungberg tillträder en ny 

tjänst i ekonomistaben den 26 september 

och ska bland annat att arbeta med 

Vårdval Norrbotten. Johan kommer närmast 

från en tjänst som ekonom vid revisions- 

och konsultföretaget Ernst & Young 

i Luleå. 

Britt Martinsson är sedan den 

1 juni ekonomichef i division Primärvård. 

I tjänsten ingår ansvar för divisionsövergripande 

frågor och investeringar. Britt 

har som ekonom tidigare ansvarat för 

divisionsgemensamma frågor i divisionen. 

Hon efterträder Hans-Erik Öberg, 

som gått i pension. 

Tankeväckande 

resebilder 

De två kollegorna gjorde en kunskapsresa 

till Latinamerika. Några 

glimtar av allt de var med om finns 

att se i en fotoutställning på Sunderby 

sjukhus. 

Kerstin Rönnblom och Ann-Sofie Karlsson, 

till vardags läkare vid Örnäsets vårdcentral i 

Luleå, bestämde sig för att resa till Bolivia 

och Chile. Men någon semester i vanlig 

mening var det inte tal om; de valde i stället 

att besöka olika sjukhus, däribland ett barnsjukhus 

och ett sjukhus för psykiskt sjuka. 

Dessutom besökte de ett kvinnofängelse i La 

Paz. 

Under de fem veckorna skrev de dagbok 

och fotograferade. Några av bilderna visas 

nu i restaurangen och lilla matsalen i Sunderbyn. 

Rätten till ett liv – en utställning om 

kvinnoliv i Chile och Bolivia hänger uppe till 

den 30 september. 

– Utställningen hoppas vi kan ge en 

inblick i hur det kan vara att leva på en plats 

där levnadsstandarden är en helt annan än 

den vi är vana vid, säger Kerstin Rönnblom. 

En av bilderna föreställer ett barn på ett 

sjukhus. Handen är instucken i en tygtub 

och ögonen stora. 

– Just de här barnen har haft tur som fått 

vård på sjukhuset, som drivs med bidrag 

från flera olika länder. I Bolivia lider ett av 

fyra barn under tre år av undernäring. Fattigdom 

och brist på mat skördar många offer. 

Kontrasten mot sjukvården i ett välfärdsland 

som Sverige är enorm, konstaterar hon. 

– I Bolivia dör många människor i tidig 

ålder. 

En del fotografier har de två arbetskamraterna 

valt att inte ta med i utställningen. 

– Vi visar till exempel inga bilder på 

brännskadade barn. Det kändes fel att ha på 

en plats där man ska sitta och äta, säger Kerstin 

Rönnblom. 

 


Kerstin Rönnblom och Ann-Sofie 

Karlsson reste till Latinamerika 

tillsammans. De besökte 

bland annat ett kvinnofängelse 

och ett barnsjukhus. Dessutom 

hann de med att utforska bergen 

i Anderna från hästryggen. 

Kristina Nilsson har utsetts till ny 

chef för Norrbottensmusiken, en basenhet 

under landstingets division Kultur 

och utbildning. Kristina har varit verksam 

som musiker och pianist och är sedan 

2009 chef för Kulturskolan i Luleå. Hon 

efterträder Gunnel Karbin som går i pension 

den 1 oktober i år. 


15

Charlotte Lindmark har turnerat över hela landet med sin rollfigur Pessimisten. I höst spelar hon en av åldringarna i Evigt ung på Norrbottensteaterns stora scen. 

Charlotte Lindmark – optimist, humorist och scenartist 

Charlotte Lindmark har en spännande 

höst på Norrbottensteaterns 

scen framför sig. I musikpjäsen 

Evigt ung spelar hon sin 

85-åriga namne, skådespelaren 

Charlotte, som sitter på hemmet 

och minns tillsammans med sina 

kollegor. 

Det är en av de varma dagarna i juli. 

Charlotte Lindmark sitter på altanen 

utanför sitt hem i Karlsvik, ett rött trähus 

som så väl smälter in i den pittoreska 

miljö som kännetecknar det före detta 

brukssamhället. Numera är platsen mest 

känd för sina fritidsanläggningar för camping, 

bad och idrott. 

Charlotte är den enda i grannskapet 

som sökt sig ut i solen. Det märks att hon 

inte suttit inne och kurat under sommaren; 

hon är solbränd och har klädsamma 

fräknar. Kanske är det för att hon är frisk, 

älskar livet och mest av allt sonen Orvar, 

som hon utstrålar en sådan glädje? 

Charlotte tar mig med på en runda i 

lägenheten som ligger på övre plan. Rummen 

är ljusa och smakfullt möblerade. 

Mitt i vardagsrummet står ett piano som 

användes flitigt under hennes uppväxt. 

I dag är det gamla speldonet hemmets 

största dammsamlare, men en kär dammsamlare 

som hon inte vill vara utan. 

Över en kopp kaffe på altanen berättar 

Charlotte sedan om sin medverkan i föreställningen 

Evigt ung på Norrbottensteatern. 

Det är första gången hon arbetar 

med institutionsteater. Som medspelare 

har hon några av länets framstående 

skådespelare. 

– Nu får jag ingå i en större ensemble 

och dela rampljuset med andra aktörer. 

Som frilans och frigruppsmänniska är 

Charlotte van vid att skriva manus, bygga 

och riva scenografi, sätta ljus och köra 

själv till olika spelplatser. 

Charlotte 

Lindmark 

Familj: Sonen Orvar, 

7 år. Släkt och 

vänner. 

Född: I Luleå. 

Uppvuxen: I Tullnäs 

utanför Norrfjärden, 

Piteå. 

Bosatt: I Karlsvik, 

Luleå. 

Yrke: Skådespelare, 

dramapedagog och 

konferencier. 

Aktuell som: En av 

huvudrollsinnehavarna 

i Norrbottensteaterns 

uppsättning 

av Evigt 

ung, som har premiär 

den 1 oktober. 

Pjäsen har tidigare 

spelats för utsålda 

hus i Berlin, Hamburg, 

Oslo, Köpenhamn, 

Karlstad och 

senast på Uppsala 

Stadsteater. 

”Jag har hela tiden fått göra saker som jag verkligen 

vill. Jag är lyckligt lottad men allt kan inte bero på tur.” 

– I Evigt ung behöver jag ”bara” agera. 

Jag behöver inte ens tvätta mina egna 

scenkläder! 

När ridån går upp den 1 oktober så har 

tiden gått, årtalet är 2041. Länsteatern är 

nedlagd och omgjord till ålderdomshem. 

De ålderstigna skådespelarna är bräckliga 

men fortfarande unga inombords. 

När personalen, som sjunger psalmer 

och daltar med de gamla, går hem vet de 

inte vad som försiggår på hemmet. Åldringarna 

ger sig då hän i sin ungdoms 

pop- och rockklassiker: I will survive, We 

will rock you, Forever young och ytterligare 

ett 20-tal låtar. 

Charlottes längtar till hösten när föreställningen 

som det svänger om ska sätta 

hela Norra hamn i gungning. 

– Det blir roligt, spännande och en 

utmaning att få spela på Norrbottensteatern, 

säger hon. 

Genom åren har Charlotte utvecklat en 

förmåga att genom humor få människor 

Bilder från Charlottes eget fotoalbum 

Att stå på scenen 

är för mig att vila i 

verkligheten. 

Min son Orvar och jag spenderade 

hela jämställdhetspriset 

på Cypern. Det var vi värda. 

att trivas. Men hon är inte född med den 

egenskapen. Hon har haft sina år som 

blyg, liten tös. 

– Jag vågade knappt gå på barnkalas. 

Teatern blev en utmaning. Den lärde mig 

att våga ta plats och synas. 

När Charlotte gått ut gymnasiet utbildade 

hon sig till dramapedagog vid Edelviks 

folkhögskola i Burträsk i Västerbotten. 

Intresset för dramapedagogik 

är minst lika starkt som lusten att själv 

agera på scenen. 

Efter utbildningen på folkhögskolan 

arbetade hon som barnteaterkonsulent 

i Norrbotten. Och sedan dröjde det inte 

länge förrän hon blev erbjuden jobb på 

Teater Scratch i Luleå, där hon fick spela 

både för barn och vuxna. 

– Jag har Teater Scratch att tacka för att 

jag i dag kan arbeta professionellt som 

skådespelare. Skådespelarna där stöttade 

mig utan prestige och pekpinnar. 

Men trots sitt arbete vid teatern tog det 

Min syster Camilla och barnen 

Noomi och John är viktiga för 

Orvar och mig. 

Foto: anders alm 

lång tid innan hon vågade kalla sig skådespelare, 

eftersom hon saknade formell 

utbildning från en scenskola. 

I fjol fick hon ett erkännande för sina 

år som engagerad kulturarbetare. 

– Jag fick den finaste utmärkelsen jag 

kan tänka mig: Luleå kommuns jämställdhetspris. 

Motiveringen till priset var att Charlotte 

”via sitt arbete som skådespelare och 

dramapedagog sprider kunskap, medvetenhet 

och ifrågasättande kring jämställdhet, 

kön och genus”. 

– Priset var ett bevis på att det jag gör 

på scenen uppmärksammas och har be 

tydelse. Det känns glädjande och stort. 

Hur ser du på framtiden efter Evigt ung? 

– Jag hoppas på fler uppdrag som 

skådespelerska och konferencier. Jag vill 

gärna arbeta mer med grupputveckling 

och använda mina teaterkunskaper som 

verktyg. Sen drömmer jag om att någon 

gång få regissera. Jag gillar omväxling. 

Hon fortsätter: 

– Ser man på mitt yrkesliv har jag 

verkligen åkt på en räkmacka i mångt och 

mycket. Jag har hela tiden fått göra saker 

som jag verkligen vill. Jag är lyckligt lottad 

men allt kan inte bero på tur. Jag har 

jobbat hårt också. 

Charlotte berättar att hon i sin roll Pessimisten, 

som hon spelade hundratalet 

gånger på olika platser i landet, hade en 

hopkurad kroppsställning som tog så hårt 

på rumpmuskeln att den började krampa. 

– Jag fick besöka doktorn. Jag trodde 

det var diskbråck! 

Hon skrattar högt åt minnet och reser 

sig galant upp från bordet, utan kramp, 

och ställer koppar och kakfat på en 

bricka. 

I backspegeln ser jag någon minut 

senare en vinkande Charlotte som inte 

räds livets utmaningar. 

Barbro Lindbergh

Nr 4 2011 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Nr 4 2011 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?