Miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel ...

Miljökvalitetsnormer 

för arsenik, kadmium, 

nickel och bens(a)pyren 

rapport 5882 • oktober 2008

Miljökvalitetsnormer för arsenik, 

kadmium, nickel och bens(a)pyren 

NATURVÅRDSVERKET

Beställningar 

Ordertel: 08-505 933 40 

Orderfax: 08-505 933 99 

E-post: natur@cm.se 

Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma 

Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln 

Naturvårdsverket 

Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 

E-post: natur@naturvardsverket.se 

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm 

Internet: www.naturvardsverket.se 

ISBN 978-91-620-5882-1.pdf 

ISSN 0282-7298 

Elektronisk publikation 

© Naturvårdsverket 2008 

Tryck: CM Gruppen AB 

Omslagsfoto: Helena Sabelström, Naturvårdsverket (vedtrave, moln) 

Elin Håkansson, Naturvårdsverket (tappning)

NATURVÅRDSVERKET 

Rapport Miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren 

1 Förord 

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för 

arsenik, nickel, kadmium och bens(a)pyren. Bakgrunden är att gränsvärden för 

arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren har antagits genom Europaparlamentets 

och rådets direktiv 2004/107/EG. Direktivet ska vara genomfört i svensk lagstiftning 

senast den 15 februari 2007. Naturvårdsverket har tidigare erhållit ett liknande 

uppdrag men då enbart för bens(a)pyren. Det tidigare uppdraget finns redovisat i 

rapporten ”Nya miljökvalitetsnormer och delmål för miljökvalitetsmålet Frisk luft” 

NV rapport 5357, mars 2004. 

Som underlag till uppdraget har föreliggande rapport tagits fram av 

Gun Löfblad och Ebba Löfblad, Profu AB. Avsnittet om effekter på människan 

hälsa har utarbetats av Lars Barregård, Västra Götalandsregionens Miljömedicinska 

Centrum. Titus Kyrklund, Naturvårdsverket, har varit projektledare. 

Regeringsuppdraget redovisades den 21 december 2006 och ingår som bilaga 2 

i denna rapport. 

Stockholm i december 2006 

3



4



Innehåll 

1 FÖRORD 3 

2 SAMMANFATTNING 7 

3 SUMMARY 11 

4 BAKGRUND 13 

4.1 Direktivet 13 

4.1.1 Arsenik, kadmium och nickel samt bens(a)pyren 14 

4.1.2 Kvicksilver 15 

4.2 Miljö- och hälsoeffekter av arsenik, kadmium, nickel samt polycykliska 

aromatiska kolväten 16 

4.2.1 Arsenik 16 

4.2.2 Kadmium 17 

4.2.3 Nickel 18 

4.2.4 Bens(a)pyren 19 

5 UTSLÄPP OCH HALTER I LUFT 21 

5.1 Behov av underlag 21 

5.2 Källor till utsläppen av metaller och PAH 22 

5.2.1 Utsläppskällor och deras förändring sedan 1980-talet 22 

5.2.2 Utsläpp av PAH 22 

5.2.3 Utsläpp av metaller 23 

5.2.4 Uppskattning av haltbidrag från utsläppsdata 25 

5.3 Halter i luft – uppmätta och beräknade 25 

5.3.1 Halter av bens(a)pyren i luft 26 

5.3.2 Halter av metaller i luft 35 

5.3.3 Slutsatser om underlag för att bedöma överskridanden 37 

6 KONSEKVENSER FÖR OLIKA VERKSAMHETER AV OLIKA MÅLNIVÅER 38 

6.1 Slutsatser om förväntade överskridanden 38 

6.1.1 Överskridanden för bens(a)pyren 38 

6.1.2 Överskridanden för arsenik 38 

6.1.3 Överskridanden för kadmium 39 

6.1.4 Överskridanden för nickel 40 

6.2 Åtgärdsbehov/kostnader i olika typer av verksamheter 40 

6.2.1 Åtgärder mot utsläpp från småskalig förbränning av niobränsle 40 

6.2.2 Åtgärder mot utsläpp från punktkällor 42 

6.3 Övervakningsbehov/kostnader 42 

6.3.1 Övervakningsbehov 42 

6.3.2 Bedömning av mätbehov 42 

7 REFERENSER 46 

5



BILAGA 1 50 

Mätdata för metaller och bens(a)pyren 50 

BILAGA 2 57 

Redovisning av regeringsuppdrag – Förslag till miljökvalitetsnormer för arsenik, 

kadmium, nickel och bens(a)pyren 

6



2 Sammanfattning 

Ett nytt dotterdirektiv till ramdirektivet för luftkvalitet har antagits, nämligen direktiv 

2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, 

nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften. Direktivet ska vara genomfört 

i svensk lagstiftning senast den 15 februari 2007. Syftet med direktivet är att fastställa 

målvärden för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren (markör för PAH) 

i luften och fastställa gemensamma metoder och kriterier för utvärdering av koncentrationen 

i luften av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och PAH samt av 

nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver och PAH. Dessutom är syftet att se till 

att relevant information om koncentrationerna i luft och om nedfallet finns tillgängligt 

i tillräcklig omfattning och att allmänheten informeras om den. 

Skälen till att reglera halterna i omgivningsluften av metallerna och 

bens(a)pyren är de effekter som utsläppen till luft av dessa ämnen kan förorsaka på 

människors hälsa och i miljön. De aktuella ämnena är alla cancerframkallande och 

det går inte att fastställa någon tröskel för skadlig verkan på människors hälsa. 

Skyddsnivån för de olika ämnen som direktivet behandlar är tillräcklig för metallerna, 

i stort motsvarar målnivån den så kallade ”lågrisknivån” med 1 extra cancerfall 

per 100 000 invånare vid livslång exponering. Emellertid är skyddsnivån för 

bens(a)pyren i direktivet lägre eller 10 fall av lungcancer per 100 000 invånare som 

livstidsrisk vilket överstiger den lågrisknivå som Institutet för Miljömedicin rekommenderar 

och som Naturvårdsverket som regel tillämpar. Det är således angeläget 

att för bens(a)pyren välja en bättre skyddsnivå än den som anges som målvärde 

i direktivet. 

EG-direktiven om luftkvalitet har i första hand införts i svensk lagstiftning i 

förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 

Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det möjligt att gå längre än det som 

direktivet kräver. De förslag till miljökvalitetsnormer som diskuteras är: 

• Alternativ 1, miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som inte 

bör överskridas efter 31 december 2009. Miljökvalitetsnormer för arsenik, 

nickel och kadmium på samma nivå som direktivet. 

• Alternativ 2, miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och 

bens(a)pyren på samma nivå som direktivet som inte bör överskridas efter 

31 december 2012. 

En genomgång har gjorts av lokala, regionala och nationella miljöövervakningsdata 

hos datavärden för luftkvalitet. Kontakter har tagits med alla länsstyrelser 

i landet, samt branschorganisationer och enskilda företag med förfrågan om 

mätdata. 

Eftersom miljökvalitetsnormerna ska fastställas som årsmedelvärden, ska de 

data som används för kontroll kunna mätas som eller omräknas till årsmedelvärden. 

Förutom mätdata i omgivningsluft har uppgifter om utsläpp från olika sektorer och 

olika punktkällor studerats för att kunna ge en uppfattning av storleksordningar på 

halter i punktkällornas omgivningar. 

7



Tidigare skedde stora utsläpp av arsenik från smältverk som Rönnskärsverket. 

Idag domineras emellertid de kända industriutsläppen av arsenik av massaindustrin. 

Utsläppen av kadmium från svenska källor är av mindre betydelse. Mindre utsläpp 

sker från förbränning i massaindustrin samt från metallindustri och smältverk. 

Nickelemissioner sker från järn- och stålindustrin främst vid framställningen av 

rostfritt stål. De största anläggningarna som använder och emitterar nickel har ett 

årligt utsläpp kring 200-300 kg nickel per år. Genom åtaganden enligt IPPCdirektivet 

kan utsläpp av främst arsenik och nickel via diffus damning komma att 

minska. 

Överlag är metallhalterna i omgivningsluften mycket låga även i storstäderna. 

Emellertid har förhöjda halter av arsenik kunnat konstateras i Landskrona i anslutning 

till ett industriområde. Den exakta källan har inte kunnat fastställas. Förhöjda 

halter av nickel har kunnat uppmätas på några få platser i anslutning till metallindustri, 

Avesta och Sandviken. Mätningarna är få och genomförda endast under 

kortare tidsperioder på utsatta platser i omedelbar närhet till industriområdena. Det 

är därför inte klarlagt om de föreslagna miljökvalitetsnormernas årsmedelvärden 

överskrids. Sammanfattningsvis riskeras överskridanden endast på några enstaka 

platser men ytterligare kartläggning krävs för att säkerställa eventuella överskridanden 

av de föreslagna normvärdena och för att identifiera källor till utsläppen. 

Ett syfte med direktivet är kartläggning av halter i omgivningsluften av de aktuella 

luftföroreningarna. Genom kraven på mätningar då utvärderingströsklarna 

överskrids ställs krav på kartläggning av halterna och bedömning av om miljökvalitetsnormerna 

överskrids på de platser där stickprov nu visat förhöjda halter. 

De idag mest betydelsefulla utsläppen av bens(a)pyren är från vedeldning och i 

mindre grad från trafiken. Tidigare skedde betydande utsläpp från råframställning 

av aluminium. Dessa utsläpp är på väg att försvinna genom ändrad processteknik. 

Vissa utsläpp sker från koksverk men dessa bedöms idag vara av mindre betydelse. 

Kartläggning av bens(a)pyren har skett på ett antal orter med olika mycket vedeldning. 

Dessutom har modellberäkningar genomförts. Dessa mätningar och beräkningar 

har genomförts under vinterhalvåret eller under en kortare tid då halterna 

varit höga. Under sommarhalvåret kan halterna antas vara mycket låga på grund av 

låga utsläpp och förmånligare omblandning av luften. Därför klaras den föreslagna 

miljökvalitetsnormen i de flesta tätorter även där vedeldning sker i mera begränsad 

omfattning. Emellertid på platser med ogynnsam meteorologi och utbredd vedeldning 

riskerar normnivån 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde att överskridas. Det är därför 

angeläget med lämpliga styrmedel för att minska utsläppen från vedeldning. 

Tidigare förslag på åtgärder för att minska utsläppen från vedeldning har inneburit 

krav på ackumulatortank eller krav på att uppfylla Boverkets byggregler. 

Emellertid saknar dessa åtgärder tillräckliga effekter på omgivningsluften enligt 

nyligen genomförda emissionsstudier i fält på befintliga pannor. Ska en önskad 

förbättring av luftkvaliteten uppnås så måste eldningsutrustning för helved uppnå 

de krav som motsvarar ”Svanen”-märkning eller ge motsvarande emissioner alternativt 

ger en övergång till pellets ännu lägre utsläpp. 

8



Om man antar att det i de områden där normnivån 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde 

för bens(a)pyren riskerar att överskridas, de inre delarna av Sverige från Värmland 

och norrut, finns ca 30 000 pannor av äldre slag som bör bytas ut av uppskattningsvis 

totalt 100 000 i hela landet som bör bytas. Om andelen oklassade pannor 

minskar till knappt 20 %, bedöms den viktade emissionen (ca 0,02 mg/MJ) ge 

haltbidrag som klarar en förslaget till miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 

ng/m 3 som årsmedelvärde. Investeringskostnaden per panna bedöms bli någonstans 

mellan 60 000 och 120 000 beroende på vilken modell och automatiseringsgrad 

som väljs. Med 6 % ränta och 35 års livslängd kan den årliga kostnaden uppskattas 

till mellan 120 och 240 miljoner kr. Drygt hälften av alla pannor i landet är gamla 

och bör bytas ut ändå. Den faktiska merkostnaden blir alltså betydligt lägre. En 

miljökvalitetsnorm enligt alternativ 2 skulle inte medföra några merkostnader i 

utbyte av pannor. Det blir dock svårt att nå delmålet för bens(a)pyren på 0,3 ng/m 3 

till 2015 under sådana förhållanden. Normen är en så kallad ”bör” norm som ska 

uppfyllas ”i möjligaste mån”. Därför kan lämpliga styrmedel utformas så att eldningsutrustningen 

gradvis byts ut. På så sätt undviks ryckighet i marknaden. Om 

beslut om effektiva styrmedel kommer till stånd så kan en miljökvalitetsnorm för 

bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 i huvudsak klaras till 31 december 2009. 

Direktivet ställer vissa minimikrav på kontroll av luftkvaliteten med avseende 

på de aktuella luftföroreningarna i bakgrund. 

Antal mätplatser i bakgrundsmiljö 

Bens(a)pyren 

As, Cd, Ni 

Antal mätplatser med halter 

över övre utvärderingströskeln 

som krävs 

4 4 

Antal pågående mätningar 

med tillräckliga mätkrav 2 3 

För bens(a)pyren bör ytterligare två stationer bekostas av staten och för metallmätningarna 

bör ytterligare en bekostas av staten. 

I tabellen nedan anges behovet av luftkvalitetskontroll i tätortsmiljö där halterna 

överstiger övre utvärderingströskeln 0,4 ng/m 3 , antal mätningar på årsbas, om 

miljökvalitetsnomen införs med kontrollkrav på kommunnivå. 

Totalt antal mätplatser fördelat på ortens storlek 

Storlek på kommun Antal mätplatser för 

bens(a)pyren 

Antal mätplatser för 

As, Cd, Ni 2) 

>250 000 3 1) 3 1) 

>30 000 5 (3-5) 2 



Osäkerheten är stor, men ett underlag på 10-15 stationer i kombination med 

modellberäkning bör ge underlag om verkligt behov. Energimyndigheten och Naturvårdsverket 

utvecklar modelleringsverktyget VEDAIR till stöd för de mindre 

kommunernas kartläggning av luftkvaliteten med avseende på luftföroreningar från 

vedeldning. Kostnaden för uppbyggnad av VEDAIR är ca 1,9 milj med en årlig 

driftbudget på 200 000. Uppbyggnad av en landsomfattande emissionsdatabas är en 

förutsättning för VEDAIR som idag saknas. Om det visar sig att antalet små kommuner 

som överskrider den övre utvärderingströskeln är stort så faller en orimlig 

kostnad för kontroll på dessa kommuner. En lösning kan vara samordning av kontrollen 

enligt MIKSA förslaget som Naturvårdsverket tidigare redovisat regeringen. 

Kostnaderna för tillkommande mätningar av halter i bakgrundsmiljö kan uppskattas 

till 220 000 kr för staten enligt tabellen nedan. 

Kostnader för mätningar i bakgrundsmiljö 

Bens(a)pyren 

As, Cd, Ni 

Summa 2x78 000 1x66000 

Dessutom behöver kvicksilver i gasfas mätas på en station. Kostnaden för detta 

bedöms vila på staten och uppskattas till ca 130 000 kr. Några ytterligare mätningar 

av metallnedfall bedöms inte behöva utföras utöver det som mäts inom nederbördskemiska 

nätet och EMEP. 

Tillkommande kostnader för luftkvalitetskontroll i tätorter om miljökvalitetsnomen 

införs med kontrollkrav på kommunnivå anges i tabellen nedan. I vissa fall 

kan behov finnas att kontrollera flera av de aktuella metallerna. Detta medför ingen 

ytterligare kostnad. 

Kostnader för mätningar i tätorter fördelat på ortens storlek 

Storlek på Bens(a)pyren 

As, Cd, Ni 

kommun 

>250 000 3 x78 000 = ca 240 000 3x66 000 =ca 200 000 

>30 000 5x78000 = ca 400 000 2x66 000 = ca 130 000 



3 Summary 

A new daughter directive to the framework directive for air quality has been adopted, 

namely directive 2004/107/EG of 15 December 2004 relating to arsenic, cadmium, 

mercury, nickel and polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH) in ambient 

air. The directive is to be incorporated into Swedish legislation by 15 February 

2007. The aim of the directive is to set target values for arsenic, cadmium, nickel 

and benso(a)pyrene (marker for PAH) in the air and establish common methods 

and criteria for assessing airborne concentrations of arsenic, cadmium, mercury, 

nickel and PAH and the deposition of arsenic, cadmium, mercury and PAH. An 

additional aim is to ensure that adequate relevant information regarding concentrations 

and deposition is obtained and that it is available to the public. 

The reason for regulating ambient air concentrations of these metals and benso(a)pyrene 

is the effect emissions into the air of these substances may have on 

human health and on the environment. The substances in question are all carcinogenic 

and it is not possible to establish a threshold level for harmful effects on 

human health. The protection level for the various substances covered by the directive 

is adequate for the metals and more or less equates to the target for the socalled 

‘low risk level’ of one extra cancer case per 100 000 people subject to lifelong 

exposure. However, the protection level for benso(a)pyrene in the directive is 

lower, being 10 cases of lung cancer per 100 000 people at life-long risk. This is 

more than the low risk level recommended by IMM (Institute of Environmental 

Medicine) and that generally applied by Naturvårdsverket (Swedish Environmental 

Protection Agency). It is thus important to set a better protection level for benso(a)pyrene 

than the target value given in the directive. 

EU air quality directives were mainly introduced into Swedish legislation in the 

Ordinance (2001:527) on Environmental Quality Standards in Ambient Air. 

Since the directive is a minimum directive, it is possible to be stricter than the 

directive requires. The proposed environmental quality standards discussed are: 

Alternative 1, environmental quality standard for benso(a)pyrene of 0.5 ng/m³ 

which should not be exceeded after 31 December 2009. Environmental quality 

standards for arsenic, nickel and cadmium at the same level as the directive. 

Alternative 2, environmental quality standards for arsenic, nickel, cadmium and 

benso(a)pyrene at the same level as the directive which should not be exceeded 

after 31 December 2012. 

A review has been made of local, regional and national environmental monitoring 

data for air quality. Contact has been made with every County Council 

throughout the country as well as industry organisations and private companies 

requesting data. 

As environmental quality standards are to be established as annual mean values, 

the data used has to be measured as or converted to annual mean values. 

In addition to measurements in ambient air, emissions data from different sectors 

and different point sources have been studied in order to gain some idea of the 

concentrations in the air surrounding the point sources. 

11



Major emissions of arsenic previously came from smelting works such as 

Rönnskärsverket. These days, however, known industrial emissions of arsenic are 

predominantly from the pulp industry. Emissions of cadmium from Swedish 

sources are of less significance. Small scale emissions come from combustion 

processes in the pulp industry and from the metal industries and smelting works. 

Nickel emissions come from the iron and steel industries, especially from the production 

of stainless steel. The largest plants which use and emit nickel have an 

annual emission of approximately 200-300 kg nickel per year. By carrying out 

commitments made in accordance with the IPPC Directive, diffuse emissions of 

primarily arsenic and nickel by can be reduced. 

In general, metal concentrations in ambient air are very low, even in large 

towns. However, increased concentrations of arsenic have been measured in an 

industrial area in Landskrona. Increased concentrations of nickel have been measured 

in a few places with metal industries, including Avesta and Sandviken. Only 

small scale sampling was carried out and only for short periods in exposed sites 

close to industrial areas. It is therefore not clear whether the annual mean values of 

the proposed environmental quality standards are being exceeded. To summarise, 

there is a risk of exceedance only in a few places but further sampling is required in 

order to determine whether the proposed standard values are being exceeded and to 

identify the sources of emissions. 

One aim of the directive is to determine the concentrations in ambient air of the 

pollutants in question. The requirement for measurements when assessment thresholds 

are exceeded means that concentrations are determined and assessments made 

of whether environmental quality standards are being exceeded in the places where 

random sampling has shown raised concentrations. 

Currently, the greatest emissions of benso(a)pyrene are from wood burning 

and, to a lesser extent, from transport. Earlier, major emissions came from the production 

of raw aluminium. These emissions are disappearing due to processing 

changes. Some emissions come from coking plants, but these days they are not 

considered to be of any great significance. 

Measurements of benso(a)pyrene have taken place in a number of places with 

varying prevalence of wood burning. In addition, model calculations have been 

carried out. These measurements and calculations have been done during the winter 

months, or for shorter periods when concentrations have been high. During the 

summer months, concentrations can be assumed to be very low due to low emissions 

and better air mixing. The proposed environmental quality standard is therefore 

met in most built-up areas even where wood burning is practised to a more 

limited extent. However, in places with unfavourable meteorology and extensive 

wood burning there is a risk that the standard level of 0.5 ng/m³ as an annual mean 

value will be exceeded. It is therefore important to put in place a suitable control 

system to reduce emissions from wood burning. 

12



4 Bakgrund 

Ett nytt dotterdirektiv (2004/107/EG) till ramdirektivet för luftkvalitet antogs den 

15 december 2004 och rör förekomsten av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel 

och polycykliska aromatiska kolväten i luften. Direktivet ska vara genomfört i 

svensk lagstiftning senast den 15 februari 2007. 

Syftet med denna studie är att utreda vilka följder, i form av åtgärdsbehov och 

behov av ytterligare luftkvalitetsstudier, samt de kostnader som införandet av direktivet 

därigenom bedöms komma att medföra för Sverige. 

4.1 Direktivet 

Syftet med direktiv 2004/107/EG är att utvärdera och säkerställa luftkvaliteten med 

avseende på arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska 

kolväten (PAH). Som markör för PAH används bens(a)pyren. Målvärden ska fastställas 

för de angivna ämnena i omgivande luft. Flera aspekter är viktiga i detta 

sammanhang. Kvantifieringen av halterna i luft måste ske med gemensamma metoder 

och kriterier för utvärdering ska fastställas och relevant information om förekomsten 

av nämnda ämnena i luft och nedfall ska finnas tillgänglig i tillräcklig 

omfattning och allmänheten ska få tillgång till denna information. 

Målvärdena ska enligt direktivet ”i möjligaste mån uppnås”. Direktivets målvärden 

bör därför tolkas som motsvarande en ”bör”-norm i svensk rätt (jfr 1 § förordningen 

om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 

Faktaruta miljökvalitetsnormer, Handbok 2006:2, sid 24-25 

Skall-normer 

Med skall-normer menas de normer som ska uppfyllas till en viss angiven tidpunkt. Utifrån 

en enskild mätning på en plats är det svårt att avgöra om en miljökvalitetsnorm är 

överträdd eller uppfylld. En orsak till detta kan vara att mätningen inte uppfyller de kvalitetskrav 

som anges i kapitel 4, t.ex. med avseende på tidstäckning. Men även om 

mätningen pågått under ett helt kalenderår kan det vara svårt att dra slutsatser om aktuell 

norm är uppfylld (ej överträdd) i kommunen. Viktiga frågor är om mätplatsen är representativ 

för de platser i kommunen där halterna kan förväntas vara höga och där 

människor vistas samt om mätperioden är representativ för de yttre förhållanden som 

normalt råder på platsen. 

En skall-norm är överträdd först när föroreningshalten, för ett eller flera tidsmedelvärden 

(årsmedelvärde, dygnsmedelvärde eller timmedelvärde), överskrids under ett normalt 

år. 

Bör-normer 

För bör-normer för luft anges att de är överträdda endast om överskridandet beror på: 

• ”verksamheter eller åtgärder som varaktigt och i betydande omfattning motverkar 

möjligheterna att inte överskrida föroreningsnivån och 

• att rimliga åtgärder inte vidtagits för att undvika att föroreningsnivån överskrids”. 

Vid bedömning av om en bör-norm är överträdd bör därutöver bedömning göras av om 

bör-normens värden överskrids under ett normalt år. 

13



Detta innebär att en bör-norm för utomhusluft är överträdd då det bedömts att normens 

värden är överskridna under ett normalt år, överskridandet beror på verksamheter som 

varaktigt ger ett dominerande bidrag till överskridandet och rimliga åtgärder inte redan 

har vidtagits för att begränsa dess störningar. Det är den som ska tillämpa lagstiftningen 

som är skyldig att göra bedömningen av om normen är överträdd. 

4.1.1 Arsenik, kadmium och nickel samt bens(a)pyren 

Bakgrunden till direktivet är främst att skydda människors hälsa, men även den 

yttre miljön från påverkan av de nämnda ämnena. Målvärden för halter i omgivningsluft 

har fastställts utifrån befintlig kunskap. De aktuella ämnena är alla cancerframkallande 

och det går inte att fastställa någon tröskel för skadlig verkan på 

människors hälsa. Men genom att fastställa målvärden kan exponeringen via inandning 

och spridningen till miljön begränsas. Genom nedfall till mark och sjöar 

kan metallerna komma ut i naturens kretslopp, tas upp i grödor och i näringskedjan 

och på så sätt innebära en risk för hälsan genom exponering via födan. För vissa av 

de angivna ämnena är exponeringen via inandning viktigast, till exempel för 

bens(a)pyren. För andra är intaget via födan viktigare. Ett exempel är kadmium 

som kan förekomma i höga halter i jordbruksgrödor. 

Denna studie har gjorts för att studera vad olika målvärden innebär för överskridanden 

och även att beräkna kostnader och uppskatta nytta med att uppfylla 

dessa mål. Målvärden som föreslås i EU-direktivet framgår av nedanstående ruta. 

Dessa ska inte överskridas efter den 31 december 2012. Målnivåerna utgör som 

årsmedelvärden. EU-direktiven om luftkvalitet har i första hand införts i svensk 

lagstiftning i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 

I DIREKTIVET FÖRESLAGNA MÅLNIVÅER (ÅRSMEDELVÄRDEN) SOM INTE BÖR 

ÖVERSKRIDAS EFTER 31 DECEMBER 2012 

För arsenik: 6 ng/m 3 

För kadmium: 5 ng/m 3 

För nickel: 20 ng/m 3 

För bens(a)pyren 1 ng/m 3 

FÖRSLAG TILL MILJÖKVALITETSNORMER (ÅRSMEDELVÄRDEN) 

Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det möjligt att gå längre än det som direktivet 

kräver. De förslag till miljökvalitetsnormer som diskuteras är: 

Alternativ 1: miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som inte bör överskridas 

efter 31 december 2009. Miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel och kadmium på samma 

nivå som direktivet. 

Alternativ 2: miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och bens(a)pyren på 

samma nivå som direktivet som inte ska överskridas efter 31 december 2012. 

NATIONELLT FÖRESLAGNA MÅLNIVÅER (ÅRSMEDELVÄRDEN) 

Dessutom har riksdagen beslutat om en målnivå för bens(a)pyren på 0,3 ng/m 3 , som 

ska uppnås till 2015. Vidare har Institutet för Miljömedicin vid Karolinska Institutet föreslagit 

en lågrisknivå på 0,1 ng/m 3 . Detta värde har regeringen tolkat som ett generationsmål 

för 2020 i proposition 2001/01:130 

14



Målvärdena ska enligt direktivet ”i möjligaste mån uppnås”. Direktivets målvärden 

bör därför tolkas som motsvarande en ”bör”-norm i svensk rätt, se 1 § i 

förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 

Förutom målnivåer har i direktivet angetts utvärderingströsklar för att ge vägledning 

för övervakningen av målvärdena (Tabell 1). Om uppmätt årsmedelvärde 

underskrider den nedre utvärderingströskeln, behövs ingen ytterligare övervakning 

utan det räcker att hålla kontroll på nivåerna då och då med hjälp av enkla modelluppskattningar 

och överslagsberäkningar. Med årsmedelvärde mellan nedre och 

övre utvärderingströsklarna kan övervakningen ske med en kombination av mätningar 

och modellberäkningar. Då årsmedelhalten överskrider den övre utvärderingströskeln 

måste kontroller av att miljökvalitetsnormerna uppfylls ske genom 

kontinuerliga mätningar. 

Tabell 1 

Utvärderingströsklar för årsmedelhalterna av arsenik, kadmium, nickel 

och bens(a)pyren 

Arsenik Kadmium Nickel Bens(a)pyr 

en, alt 1 

Övre utvär- 

3,6 3,0 14 0,4 0,6 

kel ng/m 3 

deringströs- 

Nedre 

utvärderingströskel 

ng/m 3 2,4 2,0 10 0,3 0,4 

Bens(a)pyr 

en, alt 2 

Direktivet innehåller – liksom övriga luftkvalitetsdirektiv - en passus om att 

luftkvaliteten ska bibehållas när den är god och i övrigt förbättras. 

4.1.2 Kvicksilver 

För kvicksilver har inget målvärde angetts. I stället ska EUs strategi för kvicksilver 

utgöra basen för arbetet med att minska förekomsten av kvicksilver i miljön. Ett 

skäl till särbehandlingen av kvicksilver är att kvicksilverförekomsten är ett globalt 

problem och att det därför krävs globala insatser för att skydda miljö och hälsa. Ett 

annat skäl är att exponeringen i mindre omfattning sker via inandningen. 

EU:s strategi för kvicksilver 

http://ec.europa.int/environment/chemicals/mercury/pdf/com_2005_0020_en.pdf 

Kommissionen presenterade sitt förslag till EU-strategi för kvicksilver den 28 januari 

2005. EUs miljöministrar har ställts sig bakom strategin och kommissionen arbetar nu 

på att genomföra den genom att ta fram underlag och lagstiftning för olika områden. 

Målen för strategin är: 

- att minska utsläppen av kvicksilver och de mängder kvicksilver som kommer i omlopp 

genom att minska tillförsel och efterfrågan 

- att lösa det långsiktiga problemet med överskott av kvicksilver och lager i samhället (i 

produkter som fortfarande används eller i lagrade produkter) 

- att skydda mot exponering av kvicksilver 

- att förbättra förståelsen för kvicksilverproblemet och lösningarna på det 

- att stödja och främja internationella åtgärder på området. 

15



Förslaget till strategi innehåller 20 olika åtgärder för att minska utsläpp och användning 

av kvicksilver inom EU och globalt. Sverige har mer långtgående regleringar än vad 

som föreslås i kommissionens förslag till EU-strategi för kvicksilver. Exportförbud för 

kvicksilver är i kraft i Sverige sedan den 1 juli 1997 och riksdag och regering har beslutat 

att kvicksilverhaltigt avfall ska slutförvaras i djupt bergförvar senast 2015. Inga ekonomiska 

konsekvenser förutses. 

4.2 Miljö- och hälsoeffekter av arsenik, kadmium, 

nickel samt polycykliska aromatiska 

kolväten 

Skälen till att reglera haltnivåerna för metallerna och bens(a)pyren är de effekter 

som utsläppen till luft av dessa ämnen kan förorsaka på människors hälsa och i 

miljön. Metaller och polycykliska aromatiska kolväten kan bidra till effekter, såväl 

på människors hälsa, som på ekosystemens struktur och funktion. Effekter på människors 

hälsa uppstår dels genom exponering via inandning dels exponering via 

födointag. I direktivet anges att bens(a)pyren, arsenik och nickel huvudsakligen ger 

effekter på människans hälsa genom förekomsten i luft. Kadmiumexponeringen 

bedöms främst ske genom födan, men inandningen innebär också en risk. Även 

kvicksilverexponeringen sker till stor del genom intag via kosten. Inte minst kan 

den metylerade formen – metylkvicksilver, som bildats genom omsättning av emitterat 

kvicksilver i omgivande miljö – ge upphov till effekter. 

4.2.1 Arsenik 

Huvudkällan till arsenikexponering för svensk allmänbefolkning är kost, dricksvatten 

och tobaksrökning. Ett typiskt intag av arsenik via kost i Europa har beräknats 

till 1 µg/dag per kg kroppsvikt, men merparten är organiskt arsenik i fisk och skaldjur, 

vilket anses vara relativt atoxiskt. Absorptionen i tarmen anses vara hög och 

ett typiskt upptag av oorganiskt arsenik från kosten skulle kunna vara 5-10 µg/dag 

för vuxna. Arsenikhalten i dricksvatten varierar kraftigt. Normalt är halten kring 1 

µg/L eller lägre, men kan i egen brunn i vissa delar av landet vara mycket högre. 

Absorptionen beräknas vara hög varför ett typiskt intag via vatten kan vara ett eller 

några µg/dag (EU 2001a). 

Vid inhalation antas cirka 50 % absorberas, men halterna i allmän utomhusluft 

är låga (0,1-1 ng/m 3 , utom nära arsenikemitterande industri). Med ett antagande om 

inhalation av 15-20 m 3 per dygn, 0,5 ng/m 3 As i luft och 50 % absorption blir upptaget 

från bakgrundshalt av As i luft cirka 5 ng/dag. En rökare som röker 10-20 

cigaretter per dag kan absorbera 0,5 - 1 µg (500 - 1000 ng) per dag, högre om cigaretterna 

har ovanligt hög arsenikhalt (EU 2001a). 

Arsenik fördelas till de flesta organ, men halterna är högst i hud, hår och naglar. 

Merparten utsöndras snabbt i urin, men efter inhalation av svårlösliga arsenikföreningar 

återfinns dessa i lungan under lång tid. Utsöndringen av arsenik i urin är 

korrelerad till exponeringen, men ger begränsad information om risken om inte 

typen av arsenikföreningar är känd (EU 2001a). 

16



Arsenik har av IARC klassats som cancerframkallande för människa baserat på 

ökning av risken för lungcancer, urinblåsecancer och hudcancer. Detta har visats 

både hos yrkesmässigt exponerade och vid högt arsenikintag från brunnsvatten. 

WHO har uppskattat att livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en lufthalt 

av arsenik 0.7 ng/m 3 utifrån en traditionell linjär extrapolering från yrkesstudier till 

lågdosexponering. En expertgrupp inom EU anser att den beräkningen sannolikt 

överskattar risken och diskuterar att en halt i bakgrundsluft kring 5 ng/m 3 innebär 

en försumbar cancerrisk (EU 2001a). Argumenten är något oklara, men bl.a. anser 

man att det är osäkert om oorganiskt arsenik är genotoxiskt och om så inte är fallet 

kan det finnas en tröskeldos för cancerrisk. En lågrisknivå (1 cancerfall per 

100 000) blir med WHOs riskbedömning 7 ng/m 3 . Efter publiceringen av EUs 

position paper har ytterligare studier påvisat lungcancer vid arsenikexponering via 

dricksvatten utan någon uppenbar tröskelnivå. 

Kronisk arsenikexponering kan också orsaka perifera nervskador, hudsjukdom 

(pigmentförändringar samt eksem- och psoriasisliknade skador), blodbrist och 

skador på blodkärl. Arsenik misstänks också öka risken för högt blodtryck (EU 

2001a). 

När det gäller människors hälsa torde arsenik i allmän utomhusluft i Sverige 

endast ha betydelse vid i närheten av vissa punktkällor där arsenikhaltig malm 

hanteras eller smälts. 

4.2.2 Kadmium 

Huvudkällan till kadmiumexponering för svensk allmänbefolkning är kost och 

tobaksrökning. Ett typiskt intag av kadmium är 10-15 µg/dag men endast några 

procent (motsvarande 100-1000 ng/dag) absorberas i tarmen, dock en högre andel 

vid järnbrist eller låga järndepåer. Kadmiumintaget kommer i huvudsak från spannmål, 

potatis och andra rotfrukter (Järup 1998). Vid inhalation absorberas 10-50 %, 

men halterna i allmän utomhusluft är låga (0,1-1 ng/m 3 ). Med ett antagande om 

inhalation av 15-20 m 3 per dygn, 0,5 ng/m 3 Cd i luft och 33 % absorption blir upptaget 

från bakgrundshalt av Cd i luft cirka 3 ng/dag. En rökare som röker 10-20 

cigaretter per dag antas absorbera cirka 1 µg (1000 ng) per dag (EU 2001a). 

Kadmium fördelas i kroppen med särskilt hög koncentration i njuren. Utsöndringen 

sker i huvudsak i urin, men utsöndringen är långsam (halveringstiden i njure 

mer än 10 år), vilket gör att kadmiumhalten i njure stiger fram till 50-60-årsåldern. 

Kadmiumhalten i urin anses avspegla halten i njure och kadmium i blod påverkas 

av denna men även av exponering under de senaste månaderna (Järup 1998). 

Kadmium kan orsaka njur- och skelettskador. Vid låggradig exponering (mätt 

genom urinkadmium) ses tecken till tubulär njurskada, vilket innebär att en del 

proteiner och andra ämnen inte återresorberas i njuren efter filtration av blodet, 

utan utsöndras i urin i ökad omfattning. En sådan skada finns hos en betydande 

andel av allmänbefolkningen (kanske hos en fjärdedel av kvinnor i övre medelåldern) 

även i Sverige, trots jämförelsevis låga kadmiumhalter. Den orsakar i allmänhet 

inte i sig symptomgivande sjukdom, men är ett tecken på en oönskad njurpåverkan 

som på lång sikt och vid andra sjukdomar som påverkar njurarna (till 

17



exempel diabetes) kan bidra till allvarligare skador på njurens filtrationsförmåga 

(så kallad glomerulär skada) med försämring av njurfunktionen (Järup 1998). 

Kadmium kan även påverka skelettet med ökad benskörhet som följd. Det finns 

flera tänkbara mekanismer: njurpåverkan (högre kalkutsöndring, ändrad D-vitaminmetabolism), 

direkt påverkan på skelettet samt minskat kalkupptag i tarmen. Även 

i Sverige bidrar kadmiumbelastningen sannolikt till förekomsten av osteoporos 

(minskad benmineralisering), vilket hos äldre människor ökar risken för frakturer 

(Järup 1998). Det finns indikationer på att kadmium kan orsaka skador på fosterhjärna. 

En expertgrupp inom EU har beräknat att med hänsyn tagen till ett antal 

osäkerhetsfaktorer, en halt i bakgrundsluft kring 5 ng/m 3 , utgör ett fullgott skydd 

mot risker för njure och skelett (EU 2001a). Studier under 2000-talet, bl.a. i Sverige, 

har snarast visat högre risker vid lågdosexponering än vad som var känt vid 

riskbedömningen av EUs arbetsgrupp (Satarug 2004, Suwazono 2006). 

Kadmium har av IARC klassats som cancerframkallande för människa baserat 

på ökning av risken för lungcancer hos yrkesmässigt exponerade. Underlaget för 

den bedömningen var begränsat. Naturvårdsverket i USA (US EPA) har bedömt att 

livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en lufthalt av kadmium på 0,25 

ng/m 3 . En expertgrupp inom EU anser att den beräkningen sannolikt överskattar 

risken och diskuterar att halten 5 ng/m 3 i utomhusluft också innebär en försumbar 

risk för lungcancer (EU 2001a). Sverige brukar ange att en acceptabel så kallad 

lågrisknivå innebär ett extra fall per 100 000 under en livstid får cancer. Med US 

EPAs bedömning skulle det innebära en halt i allmän utomhusluft på 2,5 ng/m 3 . 

När det gäller människors hälsa är ett huvudargument för att begränsa halterna 

av kadmium i allmän utomhusluft i Sverige att långsiktigt minska deposition av 

kadmium på våra marker och därmed minska halterna av kadmium i lokalt odlade 

grödor som spannmål och potatis. Detta minskar på lång sikt kadmiumintaget i 

kosten och därmed risken för skador på njure och skelett hos befolkningen. Inhalationsdosen 

av kadmium har mindre betydelse. För att minska hälsoriskerna måste 

depositionen minska. 

4.2.3 Nickel 

Halterna i utomhusluft är i storleksordningen 1-2 ng/m3, högre vid punktkällor för 

förbränning eller viss industri. Med antagande om 50 % absorption ger det ett dagligt 

upptag för de flesta vuxna på 10-20 ng nickel. En cigarettrökare får en daglig 

dos i storleksordningen 0,5 µg (500 ng). Kost och dricksvatten beräknas ge cirka 

100 µg/dag varav cirka 10 % (10 µg = 10 000 ng) absorberas (EU 2001a). 

Nickel och nickelföreningar kan orsaka bl.a. slemhinneirritation, lungskador 

och allergiskt kontakteksem (nickelallergi). Nickelallergi är mycket vanligt, men 

det finns inga hållpunkter för att nickelförekomst i allmän utomhusluft har någon 

betydelse för denna sjukdom. Baserat på framför allt lungskador i djurexperiment, 

har en expertgrupp inom EU beräknat att med hänsyn tagen till ett antal osäkerhetsfaktorer, 

halten i bakgrundsluft inte bör överskrida 10-50 ng/m 3 för att ge ett fullgott 

skydd mot hälsorisker (utom cancer) av nickel (EU 2001a). 

18



När det gäller nickelhalter i allmän utomhusluft är det dock cancerrisken som 

är av intresse. Nickelföreningar (utom metalliskt nickel) har av IARC klassats som 

cancerframkallande (grupp 1). 

Naturvårdsverket i USA (US EPA) har bedömt att livstidsrisken för lungcancer 

är 1 per miljon vid en lufthalt av nickel på 4 ng/m3. Riskbedömningen baseras på 

studier i nickelindustrin och har gjorts med traditionell linjär extrapolering till lågdosområdet. 

En expertgrupp inom EU har gjort bedömningen att risken sannolikt är 

lägre för den sammansättning av nickelföreningar som finns i svensk utomhusluft. 

Man har därför kommit till slutsatsen att nivån 10-50 ng/m 3 också ger ett tillräckligt 

skydd mot risken för cancer (EU 2001a). Efter EUs position paper har ytterligare 

ett par studier publicerats vilka visar förhöjd lungcancerrisk hos yrkesmässigt 

nickelexponerade, men dessa ändrar knappast riskbedömningen. 

När det gäller människors hälsa torde nickel i allmän utomhusluft i Sverige endast 

ha betydelse vid i närheten av vissa punktkällor där arsenikhaltig malm hanteras 

eller smälts. Med de riskbedömningsprinciper som tillämpas för andra ämnen 

kan en halt i utomhusluft om 4-10 ng/m 3 beräknas orsaka en livstidsrisk för lungcancer 

om 1 per miljonen. 

4.2.4 Bens(a)pyren 

Bens(a)pyren är den mest studerade av de polycykliska aromatiska kolvätena 

(PAH). Då typiska halter av PAH i allmän utomhusluft i Sverige är 0,1-0,2 µg/m3, 

men högre i trafikmiljöer eller i närheten av förbränning (tobaksrök, grillning, 

vedeldning, vissa industrier) kan man beräkna att 2-3 µg (2-3000 ng) inhaleras, det 

mesta i partikulär form. 

Tobaksrök ger ett betydande tillskott till upptaget av bens(a)pyren. Även kosten 

innehåller bens(a)pyren och intaget via kost är normalt betydligt högre än via 

inhalation (EU 2001b). Förekomst av cancer i mag-tarmkanal vid exponering för 

PAH via kost har studerats, men resultaten har varit inkonklusiva (IARC 2006). 

Bens(a)pyren är cancerframkallande för människa (IARC grupp 1) och kan orsaka 

bl.a. lungcancer, urinblåsecancer och hudcancer. WHO har uppskattat att 

livstidsrisken för lungcancer är 1 per miljon vid en genomsnittlig lufthalt av cirka 

0,01 ng/m 3 bens(a)pyren utifrån en traditionell linjär extrapolering från yrkesstudier 

till lågdosexponering. Flera riskbedömningar har gett liknande resultat. Som 

vanligt finns en viss osäkerhet då det är okänt hur dos-respons ser ut i lågdosområdet. 

Vidare finns ett antal PAH som är cancerframkallande och det finns ofta inga 

data på vilka blandningar de studerade yrkesgrupperna exponerats för (EU 2001b). 

En metaanalys av yrkeskohorter publicerad 2004 (Armstrong 2004) visade ett något 

lägre riskestimat än det som använts av WHO vid extrapoleringen till lågdosexponering. 

I Sverige har bens(a)pyren uppskattats stå för cirka hälften av den cancerframkallande 

effekten av PAH i tätortsluft (Boström 2002). Lågrisknivån är 0,1 ng/m 3 , 

vilken överskrids för en del av befolkningen. En expertgrupp inom EU föreslog att 

en bens(a)pyren-nivå på 0,5-1,0 ng/m3 är rimlig att eftersträva (EU 2001b). 

19



Även andra PAH är cancerframkallande, men vid hälsoriskbedömning av cancerrisker 

vid inhalation av allmän utomhusluft räcker det i de flesta fall att beakta 

bens(a)pyren. 

20



5 Utsläpp och halter i luft 

5.1 Behov av underlag 

För att kunna avgöra i vilken omfattning överskridanden av olika gränsvärdesnivåer 

sker, krävs mätdata i tillräcklig omfattning och av tillräckligt god kvalitet. I 

direktivet anges hur mätningar bör göras för kontroll av överskridanden. Som 

komplement till mätdata är modellberäkningar ett gott hjälpmedel, men de kräver 

dels att modellerna i sig är bra på att simulera spridningen, dels att de utsläppsuppskattningar 

som beräkningarna baseras på är någorlunda säkra. 

För att få fram det underlag som behövs, har en genomgång gjorts av lokala, 

regionala och nationella miljöövervakningsdata hos datavärden för luftkvalitet. En 

sökning har vidare gjorts på nätet för att finna rapporter som redovisar mätningar. 

Dessutom har kontakter tagits med alla länsstyrelser i landet, varav flera har tipsat 

på genomförda mätningar. Vi har också kontaktat branschorganisationer och enskilda 

företag. 

Eftersom målvärdena fastställts som årsmedelvärden, ska de data som används 

för kontroll kunna mätas som eller omräknas till årsmedelvärden. 

Förutom mätdata i omgivningsluft har uppgifter om utsläpp från olika sektorer 

och olika punktkällor studerats för att kunna ge en uppfattning av storleksordningar 

på halter i punkkällornas omgivningar. En osäkerhet i bedömningen av haltdata 

från utsläppsuppgifter, utgörs av storleken på eventuella diffusa utsläpp som inte 

kunnat kvantifieras. 

För bens(a)pyren finns en hel del mätdata som beskriver halterna i olika miljöer. 

Osäkerheterna när det gäller att värdera överskridanden är relativt sett mindre 

än för metaller. För metaller är kunskapen om halter i luft begränsade eftersom ett 

fåtal mätningar har gjorts. Ett visst underlag finns rörande haltnivåerna i bakgrundsluft. 

Dessutom finns enstaka haltdata i tätortsmiljö, huvudsakligen Stockholm. 

Men haltdata saknas i stor utsträckning i anslutning till industriella miljöer. 

I bilaga 1 har sammanställts de mätdata för lufthalter som återfunnits. Kvaliteten 

på mätdata för PAH och metaller bedöms i huvudsak vara tillfredsställande. 

Flertalet provtagningar har gjorts av IVL, ITM och olika institutioner i Lund och 

analyser har gjorts av erfarna laboratorier. Huvudsakligen har partiklar i storleksfraktionen 

PM 10 analyserats. Olika analysmetoder har använts; PIXE-metoden och 

ICP-MS. Framtagna mätdata bedöms dock i huvudsak vara relativt jämförbara och 

av god kvalitet. 

Till EUs direktivförslag finns angivet hur övervakningen av gränsvärden bör 

ske, vilka mätmetoder som bör användas, vilka krav på osäkerhet, lägsta godtagbara 

datafångst samt tidstäckning som mätningarna bör klara. De mätningar som är 

gjorda bedöms fylla kraven på kvalitet, men få mätdataserier fyller kraven på 

tidstäckning. 

Inte bara uppgifter om haltnivåer i luft behövs dock. Även kunskapen om varifrån 

föroreningarna kommer; utsläppskällor – punktkällor och diffusa utsläpp - 

och betydelsen av långdistanstransport är viktig för att kunna vidta åtgärder. Lång- 

21



distanstransportens betydelse kan utläsas ur mätdata i bakgrundsluft. Skillnaden 

mellan halter i tätorter och halter i bakgrundsluft uppskattas vara det lokala bidraget, 

som kan minskas med lokala åtgärder. 

5.2 Källor till utsläppen av metaller och PAH 

5.2.1 Utsläppskällor och deras förändring sedan 1980-talet 

Det finns många olika utsläppskällor för metaller och PAH till luft. Metaller emitteras 

genom förbränning av bränslen som innehåller metaller i spårmängder och 

släpps också ut genom en rad industriella processer. Metallerna är partikelbundna, 

med undantag för kvicksilver som i huvudsak emitteras i gasfas. 

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) emitteras från förbränning och från 

vissa industriprocesser. De olika PAH-föreningarna är till stor del stoftbundna och 

emitteras med partiklarna. Men PAH-kolvätena är semivolatila och vissa mängder 

emitteras också i gasfas. Det förekommer en jämvikt i utsläppet och i atmosfären 

mellan gasfas och partikelfas som styrs av faktorer som temperatur m.m. Denna 

jämvikt kan också påverka provtagningen. 

Utsläpp sker från höga skorstenar (energiproduktion och industriella processer) 

och från lägre höjd (småskalig eldning, trafik och diffusa industriella emissioner). 

Ju större utsläppen och ju lägre utsläppspunkten är, desto högre blir halterna i omgivningarna. 

Utsläppen till luft har under de senaste decennierna minskat betydligt, inte 

minst genom förbättrad stoftavskiljning. Utsläppen från förbränning har också 

minskat i betydande grad genom att fossila bränslen knappast används för uppvärmning 

idag. Även för många industriella punktkällor har åtgärder vidtagits och 

80- till 90-procentiga minskningar rapporteras sedan 1980-talet. 

För PAH utsläppens utveckling finns, som nämnts, färre data än för metallutsläppen. 

Men många faktorer, bl.a. mätdata från tätortsluft, pekar på att trenderna 

i utsläpp av metaller och PAH varit desamma och att dagens utsläppsnivåer 

är kanske enbart en tiondel av vad de var på 1980-talet. 

5.2.2 Utsläpp av PAH 

Polycykliska aromatiska kolväten, PAH, är en grupp kolväten som består av sammanfogade 

bensenringar, från två till sju ringar. Sammansättningen av olika PAHföreningar 

i ett utsläpp, varierar beroende på vilken källa det kommer från. På så 

sätt ger förhållandet mellan olika individuella ämnen ett karaktäristiskt mönster, 

som i viss utsträckning kan användas för att avgöra varifrån uppmätta halter huvudsakligen 

kommer. PAH-kolvätenas egenskaper varierar, fysikaliskt-kemiskt och 

ur miljösynpunkt. PAH-kolvätena är semivolatila, vilket innebär att de är delvis 

flyktiga. De lättare PAH-föreningar är mer flyktiga och de tyngre är svårflyktiga. 

PAH-kolvätena är som nämnts kända för att kunna förorsaka cancer – s.k. carcinogena 

ämnen. Olika PAH-föreningar har dock varierande carcinogen potential. Car- 

22



cinogeniciteten hos bens(a)pyren, har studerats ingående och i många fall används 

bens(a)pyren som en indikator för hälsoeffekten av olika blandningar av PAH. 

PAH bildas vid ofullständig förbränning, d.v.s förbränningsprocesser som sker 

med låg temperatur, luftunderskott och andra mer specifika förhållanden. Den nationella 

utsläppsrapporteringen uppskattar utsläppen av bens(a)pyren till knappt 2 

ton/år. Huvudsakligen sker utsläppen från väl utspridda källor, vedeldning, trafik, 

etc. Processer som ger PAH-utsläpp är förbränningen i vissa motorer, främst 

dieselmotorer av äldre typ, som även ger betydande partikelutsläpp. Vedeldning är 

en annan typ av förbränning som bidrar till PAH-utsläpp, samtidigt som betydande 

mängder partiklar släpps ut. 

Det finns även punktkällor för PAH som är betydande. Industriella processer 

som medför PAH-utsläpp är främst koksverk inom järn- och stålindustrin samt 

smältverk för tillverkning av primäraluminium genom den s.k. Söderbergsprocessen. 

Utsläppen uppskattas enligt KUR till ca 10 000 kg PAH från aluminiumframställning 

och mellan 1000-2000 kg från koksframställning. Av dessa mängder PAH 

kan i storleksordningen någon enstaka procent förväntas utgöras av bens(a)pyren. 

Den framtida utvecklingen för de källor som ger PAH-utsläpp går mot påtagligt 

minskande utsläpp. Trafikutsläppen bedöms minska alltmer i takt med att renare 

bränsle och bättre motorer används. För småskalig uppvärmning kommer mängden 

biobränsle som används att öka. Däremot bedöms förändringar som innebär nya 

pannor, tillräckligt stora ackumulatortankar, pelletseldning, och allmän kunskap 

om installation av anläggningar, eldningssätt m.m. att kunna motverka en ökning 

av utsläppen. De industriella källornas utsläpp förväntas minska. Generellt kommer 

ikraftträdandet av IPPC-direktivet - i oktober 2007 - att innebära förbättringar. 

Genom att tillämpa bästa teknik, kommer många industriutsläpp att minska till 

nivåer där de föreslagna gränsvärdesnivåerna ska kunna klaras. För några av utsläppskällorna 

för PAH bedöms inga ytterligare åtgärder behöva vidtas utöver 

redan beslutade. 

5.2.3 Utsläpp av metaller 

Vid olika processer för att bearbeta mineraler och tillverka metaller emitteras partiklar 

som innehåller metaller. Utsläppen sker både via höga skorstenar och via 

utsläppspunkter på lägre höjd. 

Metaller emitteras också genom förbränning av bränslen, olja, ved, etc. som innehåller 

spårhalter av dessa ämnen och genom skogsindustrins användning av ved. 

De enskilda utsläppskällorna är i huvudsak många och små, varför utsläppet från 

en enstaka anläggning är relativt litet. Metallemissioner sker också från skogindustrin, 

genom att den ved som kokas för att tillverka pappersmassa innehåller spårhalter 

av metaller. Utsläppen sker från relativt höga skorstenar vilket innebär att 

haltnivåer i omgivande luft blir relativt måttliga. 

5.2.3.1 ARSENIK 

För arsenik bedöms förbränning av olika bränslen för el- och värmeproduktion 

samt industriella källor vara viktigast. De uppskattningar som gjorts hittills inom 

den nationella inventeringen bedöms dock vara relativt osäkra. Skogsindustriernas 

23



egna uppskattningar (data från I.Haglind, Skogsindustrierna) visar på ett utsläpp 

från den branschen på totalt ca 1500 kg As per år. Dessa uppskattningar baseras på 

beräkningar som är gjorda med resultat från ett fåtal mätningar och innehåller sannolikt 

vissa osäkerheter. De olika anläggningarnas utsläpp varierar, men ligger 

oftast betydligt lägre än 100 kg per år. För några anläggningar uppskattas utsläppen 

till mellan 100 och 150 kg per år. 

Utsläpp från metallproduktion och omsmältning finns rapporterade för smältverket 

Boliden Rönnskärsverken, som tidigare hade betydande utsläpp av arsenik. 

Utsläppen där uppskattas dock numera endast uppgå till lite drygt 200 kg/år 

(KUR). 

Någon entydig trend inför kommande decennium kan inte förutses för arsenikutsläppen. 

Sannolikt kommer inte några betydande förändringar att ske för de olika 

utsläppen. Genom åtaganden enligt IPPC-direktivet kan utsläpp via diffus damning 

komma att minska. 

5.2.3.2 KADMIUM 

Även kadmium emitteras vid förbränning av olja och ved med spårhalter av metaller 

samt från skogsindustrin. De skogsindustriella utsläppen har beräknats till ca 

150 kg per år. Förbränning i övrigt har beräknats i den nationella utsläppsinventeringen 

till ungefär samma nivå. 

Utsläpp från metallproduktion och omsmältning uppskattas till knappt 100 kg 

per år. Mindre mängder kadmium kan också komma ut genom slitage av bromsar 

och däck. Övriga källor beräknas emittera mindre än 10 kg per år. 

Ingen trend för kadmiumutsläppen kan förutses. Liksom för arsenik förväntas 

inte några betydande förändringar, bortsett från att vissa diffusa utsläpp kan minska. 

5.2.3.3 KVICKSILVER 

Den största källan till kvicksilverutsläpp i Sverige bedöms vara metallproduktion 

och metallomsmältning. Ungefär lika stort utsläppsbidrag har uppskattats ske från 

förbränning av olika bränslen för energiproduktion. Internationellt bedöms koleldning 

vara en stor källa, men i Sverige sker nästan ingen koleldning. Kvicksilver har 

använts i stora mängder inom klorkalitillverkning, men numera är den processen 

utbytt. Genom att kvicksilver förekommer i olika produkter som batterier, elektriska 

komponenter, lampor och tandamalgam avgår kvicksilver från avfallsförbränning 

och från krematorier, totalt drygt 100 kg per år. 

Som nämnts ovan pågår i Sverige och inom EU ett arbete med att fasa ut användningen 

av kvicksilver i samhället och därigenom minska förekomsten av 

kvicksilver i miljön. Prognosen för kvicksilvrets förekomst i miljön är därför minskande 

även om minskningen kommer att ske över en längre tidsperiod. Kvicksilvrets 

omsätts på global skala och mycket kvicksilver behöver tas om hand och fås ur 

omlopp så att förekomsten kan minska. 

24



5.2.3.4 NICKEL 

Nickel emitteras liksom de övriga metallerna genom förbränning av olika bränslen 

samt genom skogsindustrin. Nickelemissioner sker också från järn- och stålindustrin 

främst vid framställningen av rostfritt stål. De största anläggningarna som 

använder och emitterar nickel har ett årligt utsläpp kring 200 – 300 kg nickel per år 

(data från H. Axelsson, Jernkontoret). 

Inga direkta förändringar förväntas ske för utsläppen av nickel. 

5.2.4 Uppskattning av haltbidrag från utsläppsdata 

Med hjälp av spridningsmodeller kan haltbidrag beräknas under förutsättning att 

utsläppen är kända. Modellberäkningar är viktiga verktyg för att uppskatta haltbidrag 

från utsläppskällor. Spridningen beror av utsläppshöjd och andra utsläppsförhållanden 

i kombination med de meteorologiska förhållanden som råder i utomhusluften. 

De lokala förhållandena är mycket viktiga för spridning av ett utsläpp. 

Trots detta kan schablonuppskattningar ge en uppfattning om ungefär vilka 

haltbidrag som kan förväntas i omgivningarna kring en utsläppskälla. För utsläpp 

på lite varierande höjder uppskattas en emission på i storleksordningen 100 kg/år 

kunna ge ett högsta haltbidrag i närområdet på 1-3 ng/m 3 . Preliminära bedömningar 

av en utsläppskällas bidrag till luftkvaliteten kan göras med dessa enkla tumregler, 

men i den mån haltbidraget överskrider den nedre utvärderingströskeln, behöver 

mätningar utföras eller mer ingående utvärderingar göras av vilka haltbidrag som 

kan förväntas. 

5.3 Halter i luft – uppmätta och beräknade 

Mätningar har gjorts i olika miljöer. En sammanställning av mätdata har gjorts i 

bilaga 1. De olika orter där mätdata finns tillgängliga framgår av kartan i figur 1. 

25



Figur 1 

Karta över orter varifrån mätdata har använts i denna rapport 

5.3.1 Halter av bens(a)pyren i luft 

Bens(a)pyren från industriella och mobila källor bedöms huvudsakligen återfinnas 

på fina partiklar, PM 2,5 –fraktionen av partiklarna i luft. Från småskalig förbränning 

varierar partikelstorleken, och bens(a)pyren förekommer även på lite större partiklar. 

I de jämföresler vi har gjort har vi utgått från mätningar i PM 10 -fraktionen. 

Enligt direktivet ska övervakningen av eventuella överskridanden ske av PM 10 - 

fraktionen. 

De miljöer där de högsta halterna av bens(a)pyren kan förväntas är i omgivningarna 

kring utsläppskällor, som t.ex.: 

26



• i trafikmiljö i samband med intensiv trafik och trånga gaturum 

• i tättbebyggda områden med fastigheter som huvudsakligen uppvärms 

genom småskalig vedeldning och där de klimatologiska förhållandena är 

ogynnsamma 

• i anslutning till större punktkällor för PAH, främst då utsläppshöjden är 

låg 

• Mätdata för bens(a)pyren framgår förutom av bilaga 1 också av figur 2. I 

figuren har data för olika typmiljöer redovisats med olikfärgade staplar. 

Typmiljöerna kan dock för vissa tätorter vara blandade så att urban bakgrund 

till exempel påverkas såväl av industriella källor som av småskalig 

vedeldning 

Figur 2 

Mätdata för bens(a)pyren under 2003 och 2004. Gröna staplar är årsmedelvärden, 

d.v.s. direkt jämförbara med målvärdet. Röda staplar visar mätningar under vinterhalvårsmedelvärden. 

Gula staplar redovisar korttidsmätningar för specifika ändamål. 

5 

4,5 

4 

Bens(a)pyren (ng/m 3 ) 

3,5 

3 

2,5 

2 

1,5 

1 

Direktivets målvärde (1 ng/m 3 ) 

0,5 

0 

5.3.1.1 TÄTORTSLUFT I SVERIGE GENERELLT 

Mätningar av PAH och bens(a)pyren har gjorts i omgivningsluft i en rad tätorter 

(Potter m.fl. 2006). Resultaten under två vinterhalvårsmedelvärden visar att det 

lokala bidraget (skillnaden mellan halten i tätort och halten i bakgrund) tidvis är 

relativt litet. I södra delarna av Sverige påverkar långdistanstransporten haltnivån 

för bens(a)pyren i betydande grad. Halterna i tätorter varierar i huvudsak mellan 

0,1 och 0,5 ng/m 3 . 

27



Mätningarna har i de flesta fall utförts under enstaka mätkampanjer eller i bästa 

fall under ett vinterhalvår. En viss årstidsvariation förekommer dock för 

bens(a)pyren-halterna i tätorter, se figur 3, och i bakgrundsluft, se figur 4, varför 

det inte är enkelt att utifrån mätningar under enstaka perioder eller ett vinterhalvår 

fastställa att ett överskridande av målvärdet skett. Det är inte enkelt att räkna om 

och översätta ett vinterhalvårsmedelvärde till ett årsmedelvärde. 

Figur 3 Månadsmedelvärden för bens(a)pyren i en typtätort (mätningar Potter m.fl., 2006) 

0.6 

0.5 

0.4 

0.3 

0.2 

0.1 

0.0 

Örnsköldsvik 

Benso(a)pyrene 

PM10 

ng/m 3 µg/m 3 50 

40 

30 

20 

10 

0 

okt-02 

nov-02 

dec-02 

jan-03 

feb-03 

mar-03 

okt-03 

nov-03 

dec-03 

jan-04 

feb-04 

mar-04 

okt-04 

nov-04 

dec-04 

jan-05 

feb-05 

mar-05 

28



Figur 4 

Månadsmedelvärden för bens(a)pyren i bakgrundsluft vid Aspvreten 

(miljöövervakningsdata från IVL) 

0,6 

0,5 

Månadsmedelvärden av BaP (ng/m 3 ) 

Aspvreten 2000-2005 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0 

januari 

april 

juli 

oktober 

januari 

april 

juli 

oktober 

januari 

april 

juli 

oktober 

januari 

april 

juli 

oktober 

januari 

april 

juli 

oktober 

januari 

april 

juli 

oktober 

Trots svårigheterna har vi gjort ett försök. Genom att konservativt anta att haltnivåerna 

under sommarhalvåret ligger antingen kring haltnivån under vår och höst 

eller mitt emellan haltnivån under vår/höst och bakgrundsnivån för sommarhalvåret 

kan årsmedelvärdet beräknas vara mellan 60 och 80 % av vinterhalvårsmedelvärdet. 

Bakgrundshalterna som årsmedelvärden på Råö (söder om Göteborg) ligger 

kring 0,1 ng/m 3 eller något högre. Bakgrundshalterna på Aspvreten ligger något 

lägre 0,03-0,07 ng/m 3 medan de vid Pallas är låga, kring 0,01-0,03 ng/m 3 . Mätdata 

för de sydligaste delarna av landet som är än mer påverkade av långdistanstransport 

saknas. Det lokala bidraget är alltså generellt litet och åtgärdsmöjligheterna små för 

att minska halterna till att klara ett önskat generationsmål på 0,1 ng/m 3 . 

Det kommer att krävas åtgärder i andra länder för att bakgrundshalten ska 

minska. Åtgärder i andra länder kan förväntas vidtas efter att IPPC-direktiv och en 

rad andra EU-direktiv inklusive det fjärde dotterdirektivet trätt i kraft. 

5.3.1.2 HALTER I TRAFIKMILJÖ 

Föroreningar i tätortsluft förknippas oftast med trafik. Halterna av bens(a)pyren har 

studerats i gatumiljön i några orter. De flesta mätresultat kommer från Stockholm. 

Hornsgatan är en gata i Stockholm där mätningar av luftkvalitet gjorts under en 

lång rad år. Gatan är intensivt trafikerad och samtidigt är omblandningsförhållandena 

för avgaser sämre i och med att gaturummet är relativt smalt och högt. Av 

dessa skäl kan Hornsgatan betraktas som ett exempel på ett mycket belastat gatu- 

29



rum i Sverige. Mätdata för PAH och bens(a)pyren på Hornsgatan i Stockholm visar 

flera saker. 

Halterna av PAH i luften på Hornsgatan (rapporterade som summan av 7 specifika 

kolväten = bens(a)pyren + ideno(cd)pyren + bens(ghi)perylen + fluoranten + 

antracen + pyren + fenantren) har minskat kraftigt under den senaste tioårsperioden 

från nivån 120-160 ng/m 3 till ca 10-15 ng/m 3 , d.v.s. med i storleksordningen 90 

procent. Minskningen bedöms bero på renare bränslen och katalysatorer på bilarna. 

Av summan av de 7 PAH-kolvätena utgjorde bens(a)pyren mindre än 2 procent. 

Bens(a)pyren-halterna på samma mätplats har minskat men inte i riktigt samma 

utsträckning som totalhalterna av PAH, från nivån 1,0-1,8 mellan åren 1994 till 

1998 har halterna minskat till kring 0,3 ng/m 3 år 2001-2003. 

För halter i taknivå i Stockholm finns mätdata från Rosenlundsgatan i Stockholm. 

Här har bens(a)pyren-halter kring 0,05-0,14 ng/m 3 uppmätts 2001-2003. 

Halterna är alltså ungefär hälften så höga i taknivå på Rosenlundsgatan som i gatunivå 

på Hornsgatan. 

Haltnivåerna som långtidsmedelvärde i gatumiljö bedöms utifrån tillgängliga 

data inte riskera överskrida målvärdet i direktivet 1 ng/m 3 . Inte heller bedöms nivån 

0,5 ng/m 3 överskridas i nuläget. I nuläget tangeras den av riksdagen föreslagna 

nivån 0,3 ng/m 3 på Hornsgatan i Stockholm, och sannolikt på andra intensivt trafikerade 

gator med liknande gaturum. Till år 2015 kan dock en ytterligare minskning 

av halterna förväntas i och med de förbättringar som införande av Euro IV och 

Euro V standard på de nya motorerna förväntas medföra. 

Om generationsmålet på 0,1 ng/m 3 ska kunna klaras, även invid hårt trafikerade 

gator, till år 2020 är ännu osäkert. En faktor som behöver beaktas för att klara generationsmålet 

över huvudtaget, är att bakgrundshalten minskar. På västkusten 

ligger bakgrundshalten kring denna nivå eller till och med något högre i dagens 

läge. I södra Sverige kan bakgrundshalterna vara ännu något högre än de som mätts 

upp vid Råö. 

30



Figur 5 Mätdata för metaller under 2003 och 2004. Gröna staplar är årsmedelvärden, d.v.s. 

direkt jämförbara med målvärdet. Gula staplar redovisar korttidsmätningar för specifika ändamål. 

31



22 

20 

18 

16 

Målvärde 20 ng/m 3 

Nickel (ng/m 3 ) 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Bredkälen 2002 

E4, Stockholm 2003/04 

Landskrona, Hamnen 2003 

Landskrona, Stadshuset 2003 

Lycksele, Forsdala 2002 

Pallas 2004 

Råö 2002 

Råö 2003 

Råö 2004 

Råö 2005 

Stockholm, Hornsgatan 2003/04 

Stockholm, Hornsgatan 2003/04 

Stockholm, Rosenlundsgatan 2003/04 

Vavihill 2000 

Växjö, Teleborg 2003 

5.3.1.3 TÄTORTSLUFT I SAMBAND MED BIOBRÄNSLEELDNING 

En källa som är viktigare än trafik för utsläpp av PAH är småskalig biobränsleeldning. 

Bland det 15-tal svenska tätorter där mätningar gjorts av PAH och 

bens(a)pyren återfinns tätorter med varierande föroreningsbelastning; där olika 

typer av källor påverkar, klimat och omblandningsförhållanden inverkar och långdistanstransporten 

ger olika stora bidrag, till del beroende på läget i landet. 

Bland tätorterna där mätningar skett, finns ett antal där luften i märkbar utsträckning 

är påverkad av småskalig vedeldning. Exempel på utpräglade sådana 

tätorter är Lycksele och Älvsbyn, men även orter något längre söderut, som Arvika 

och Hagfors. 

Det högsta vinterhalvårsmedelvärdet som uppmättes under 2003/04 erhölls i 

Älvsbyn; 1,1 ng/m 3 . Samtidigt var motsvarande värde i Lycksele 0,54 ng/m 3 . Valet 

av mätplats i relation till källområdena är dock väsentligt och haltnivåerna mellan 

olika orter kan inte direkt jämföras. Växjö är en annan tätort där vedeldning förekommer 

i betydande omfattning i vissa områden. Här är dock de meteorologiska 

förutsättningarna för omblandning av utsläppen bättre än i norr, samtidigt som 

långdistanstransportbidraget ökar de totala halterna. Vintermedelvärdet av 

bens(a)pyren i Växjö låg kring 0,4 ng/m 3 . 

För utsläppen till luft från småskalig biobränsleeldning och deras påverkan på 

luftkvaliteten pågår ett projekt där SMHI utvecklar en beräkningsmodell som ska 

kunna utnyttjas av alla kommuner för planering av strategier för eldning av biobränsle. 

Arbetet är inte klart men Gunnar Omstedt på SMHI har använt tidigare 

32



mätdata från Lycksele för att uppskatta haltnivåerna av bens(a)pyren i anslutning 

till områden med omfattande småskalig biobränsleeldning på andra platser. 

Uppskattningarna utgår från mätdata för partklar (PM 10 ). Beräkningsmodellen 

har kalibrerats gentemot mätdata för PM 10 . Modellen har räknat om det lokala haltbidraget 

från vedeldning vid de meteorologiska förhållandena i Lycksele till att 

gälla meteorologiska förhållanden i andra tätorter, se figur 6. Ett lokalt haltbidrag 

från vedeldning i Lycksele har beräknats till drygt 20 µg/m 3 partiklar vid tillfällen 

med omfattande eldning. 

Figur 6 Beräknade högsta lokala haltbidrag av PM 10 (µg/m 3 ) i områden med omfattande vedeldning 

i pannbestånd med många gamla vedpannor under olika meteorologiska omgivningar. 

(Hansson m.fl. 2003) 

Om Lyckseleområdet med den omfattande vedeldningen där flyttas till Kiruna, 

Luleå eller Sundsvall blir de lokala haltbidragen av partiklar mellan 10 och 15 

µg/m 3 . I Stockholm eller Örebro skulle bidraget vara ca 5 µg/m 3 och i södra Sverige, 

Växjö, Såtenäs (nära Lidköping), Säve (Göteborg) och Malmö blir haltbidraget 

mindre än 2-3 µg/m 3 . Variationen i lokala haltbidrag är som framgår av figuren stor 

beroende på meteorologin. 

Utsläppet av bens(a)pyren har beräknats i relation till PM 10 till ca 1 promille 

enligt de mätningar som SP gjort inom BHM-projektet (rapport). Haltbidraget för 

bens(a)pyren kan genom skalning uppskattas till 0,5-1 ng/m 3 under perioder på året 

med särskilt stort bidrag från vedeldning. Detta stämmer relativt väl med mätdata 

från orter med betydande vedeldning. I denna typ av tätorter har vinterhalvårsmedelvärden 

av bens(a)pyren på mellan 0,1 och 1 ng/m 3 uppmätts. Ett vinterhalvårsmedelvärde 

kring 1 ng/m 3 kan med en försiktig bedömning uppskattas motsvara 

0,6-0,8 ng/m 3 som årsmedelvärde. Detta innebär att överskridanden för alternativ 2 

av den föreslagna normen på 1 ng/m 3 som årsmedelvärde (till år 2012) på de mest 

utsatta platserna är osannolik men inte kan uteslutas. 

33



En miljökvalitetsnorm på 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde till 2009 kommer sannolikt 

inte att kunna klaras i alla områden med omfattande vedeldning men dock i 

de flesta tätorter med en inte alltför ogynnsam meteorologi. Styrmedel för att 

minska utsläppen är därför nödvändigt. Dock klaras denna nivå i de allra flesta 

tätorter i Sverige inklusive storstäderna. 

Delmålet på 0,3 ng/m 3 kan bli svårt att klara till år 2015 i tätorter med omfattande 

vedeldning och ogynnsam meteorologi. Den lågrisknivå som ansatts som ett 

generationsmål till 2020 på 0,1 ng/m 3 kan endast klaras om dels vedeldningens 

utsläppsbidrag kraftigt minskar, dels halterna i bakgrundsluft minskar. 

5.3.1.4 I ANSLUTNING TILL INDUSTRIELLA MILJÖER 

PAH, och därmed bens(a)pyren, släpps också ut från vissa industriella anläggningar. 

PAH-utsläpp genom skorstenar är enkla att kvantifiera på ett bra sätt. Diffusa 

utsläpp är svårare att uppskatta tillförlitligt. Direkta mätresultat ger därför bättre 

underlag för att beskriva bens(a)pyren-förekomsten från sådana anläggningar. 

Aluminiumproduktion 

Den mest betydande källan för PAH-utsläpp till luft i Sverige har varit smältverket 

för aluminiumtillverkningen i Sundsvall (Kubikenborgs Aluminium AB, KUBAL). 

Ett fåtal resultat från mätningar kring anläggningen har visat på halter kring 3-5 

ng/m 3 . Det är osäkert hur provtagning och analys skett men om man antar att PAHutsläppet 

ligger kring 10 000 kg per år stämmer nivån relativt väl i proportion till 

mätningar kring andra källor. 

För denna källa planeras åtgärder under 2007. För några år sedan byttes ugnarna 

på den ena av de två produktionslinjerna, varigenom utsläppen av bens(a)pyren 

från den linjen minskades med mer än 99,99 %. Under 2007 planeras motsvarande 

åtgärd att vidtas på den andra produktionslinjen. Miljödomstolen behandlar ärendet 

i månadsskiftet november-december 2006. Utsläppen av bens(a)pyren och PAH 

beräknas därmed minska till i det närmaste noll och även halterna i omgivningarna 

förväntas minska drastiskt (Lena Wiig, KUBAL, personlig kontakt). 

Koksverk 

En annan källa som kan vara av betydelse för PAH-halterna i luft är koksverk. I en 

studie av Aries m.fl. (2006) studerades utsläppen från ett koksverk i Storbritannien. 

Studien gjordes med anledning av fjärde dotterdirektivet. Sju dagars mätningar på 

mindre än 200 m avstånd från koksugnarna visade att bens(a)pyren halter uppgick 

till mellan 3,5 och 110 ng/m 3 . Författarna såg pessimistiskt på möjligheterna för 

koksverk i Europa att klara de föreslagna nivåerna. 

Det finns två koksverk i Sverige, ett i Oxelösund och ett i Luleå. Ett fåtal mätdata 

finns från närområde i Oxelösund och inom verksamhetsområdet. Dessa mätningar 

har gjorts under två tvåveckorsperioder - en period under sommaren 2006 

och en under vintern 2005-2006. Mätresultaten är få, men indikerar låga halter och 

att det föreligger relativt goda möjligheter att målvärdena ska kunna klaras. Till 

och med nivån 0,1 ng/m 3 kan komma att klaras i områden utanför verksamhetsområdet. 

Endast ett mätvärde (som ifrågasatts) är högre än 0,1 ng/m 3 . Koksverket 

34



kommer enligt planerna att renoveras. En ansökan till förändringar har lämnats in 

till miljödomstolen och denna förväntas behandlas under 2007 (Klas Lundberg, 

SSAB, pers. kontakt) 

Runt koksverket i Luleå finns inga mätdata, men beräknade utsläppsnivåer är 

desamma som de som i Oxelösund. Den preliminära bedömningen är därför att 

båda dessa koksverk har utsläpp som inte riskerar ge upphov till överskridanden. 

Övrigt 

Skogsindustrin släpper ut små mängder PAH. Totalt beräknas utsläppt av PAH-6 

att vara knappt 300 kg/år (I Haglind, Skogsindustrierna, pers. kontakt). Enskilda 

anläggningars utsläpp ligger kring 20 kg eller lägre. Med utsläpp från hög skorsten 

bedöms haltbidraget i närområdet vara



Halter av metaller har dessutom studerats i anslutning till industriområden. I 

Landskrona har betydande halter uppmätts. Mätningarna är relativt få men antyder 

att höga halter kan förekomma tidvis. 

5.3.2.2 TÄTORTER I ÖVRIGT 

Endast i Stockholm finns mätdata för metaller i luft i tätortsmiljö. Mätdatamaterialet 

är dock för knappt för att slutsatser ska kunna dras om halter i tätortsluft generellt. 

Om överskridanden inte sker i Stockholm bedöms sannolikheten vara relativt 

liten att de föreslagna gränsvärdesnivåerna för arsenik, kadmium och nickel 

överskrids i tätortsluft generellt. 

För kadmiumhalter i tätortsluft finns endast mätdata (så vitt vi funnit) från 

Stockholm. Underlaget är dock för litet för några direkta slutsatser. Tillgängliga 

data visar på haltnivåer som är i ungefär samma storleksordning som se som har 

mätts upp på bakgrundsstationen Råö. Det är osäkert om det förekommer något 

betydande lokalt haltbidrag i tätorterna. 

För nickel ligger uppmätta haltnivåer i tätortsluft mellan 1 och 3 ng/m 3 varför 

inga överskridanden av föreslagna nivåer kan förväntas. 

5.3.2.3 TÄTORTER MED VEDELDNING 

Arsenikhalten i Växjö har som medelvärde av ett 40-tal prover uppmätts till ca 2,4 

ng/m 3 . Syftet med mätningarna vara att studera påverkan på luftkvaliteten av vedeldning. 

I Lycksele, som genomgående var mer påverkad av vedeldning än de flesta 

andra tätorter, uppmättes ca 0,7 ng/m 3 . Någon förklaring till arsenikhalterna i 

Växjö har inte kunnat finnas. 

Nickelhalten i Växjö var liksom för arsenik ungefär en tredje av halterna i 

Lycksele vilket tala för att vedeldningen inte ger samma bidrag i andra tätorter. 

5.3.2.4 INDUSTRIELL MILJÖ 

El- och värmeproduktion ger enligt den nationella utsläppsinventeringen betydande 

metallutsläpp. Anläggningarna är dock många och varje anläggnings utsläpp är 

relativt begränsat. Några haltnivåer som överskrider bedöms inte uppträda runt 

dessa anläggningar. 

Rapporterade utsläpp av arsenik från större pappers- och massafabriker, smältverk 

och raffinaderier ligger i storleken 100 – 200 kg/år. Haltbidraget i närheten 

bedöms inte ge haltbidrag som är större än något enstaka ng/m 3 . Inget diffust utsläpp 

av metaller bedöms ske från denna typ av källa. 

För kadmium finns enligt den nationella inventeringen få enskilda utsläppskällor 

med utsläpp större än 10 kg/år. Samlade utsläpp från el- och värmeproduktion 

och pappers- och massaindustrin är 100-200 kg per år. Enstaka anläggningars utsläpp 

är dock i huvudsak små. En anläggning beräknas ge ett utsläpp kring 70 kg 

per år. Detta utsläpp bedöm inte ge haltbidrag i luft som överskrider 0,5 ng/m 3 . 

För nickel finns ett antal metallindustrier som inom järn- och stålsektorn. Raffinaderier 

som använder högsvavliga oljor och som eldar oljor i ugnar och pannor. 

Shells raffinaderi i Göteborg beräknas släppa ut ca 600 kg/år (?) medan det i hu- 

36



vudsak gaseldade Preemraff Lysekil endast beräknas släppa ut några få kg per år 

från krackningsanläggningen. Olika skogsindustrier beräknar sina utsläpp till 100- 

400 kg/år. Haltbidragen uppskattas inte överskrida 20 ng/m 3 . 

Mätningar kring industrier för tillverkning av rostfritt stål indikerar att tidvis 

förekommer haltnivåer som ligger kring 0,5 µg/m 3 , d.v.s. avsevärt över målvärdet 

på 20 ng/m 3 . Mätningarna är dock få och analyserade filter är delvis utvalda för att 

de representerar tillfällen då höga later kunde förväntas. Om haltbidragen från de 

olika industrierna som årsmedelvärden överskrider målvärdet 20 ng/m 3 är osäkert. 

5.3.3 Slutsatser om underlag för att bedöma överskridanden 

Underlaget för att kunna avgöra om angivna målvärden klaras i olika miljöer är 

som framgått relativt knappt. Ofta är enbart stickprover tagna eller så har mätningar 

endast gjorts under specifika kampanjer. Dessa data kan svårligen översättas till 

årsmedelvärden. Det innebär att det inte går att fastställa risker för överskridanden i 

alla typer av miljöer. Det mest omfattande materialet finns för bens(a)pyren genom 

att mätningar gjorts i: 

• bakgrundsluft inom nationella miljöövervakningen under en rad år 

• ett tiotal tätorter under flera år 

• flera tätorter med omfattande småskalig förbränning av biobränslen 

• anslutning till trafikerade gator och vägar 

• anslutning till enstaka industrier. . 

För metaller saknas ett tillräckligt underlag för att göra säkra bedömningar. Av 

de mätdata som finns kan haltnivåerna i bakgrundsluft, i generell tätortsluft, i anslutning 

till omfattande småskalig förbränning av biobränsle och i anslutning till 

trafikmiljöer i stort sett bedömas. Dock behövs bättre underlag i anslutning till 

vissa industrier, både i form av ytterligare mätdata och i form av modellberäknade 

halter. 

För kvicksilver finns inga målnivåer. Viktiga lokala källor för utsläpp till luft i 

Sverige är avfallsförbränning och krematorier (varje enskild anläggning innebär 

dock inte så stora utsläpp). Kvicksilver innebär ett globalt föroreningsproblem. 

Därför kommer inte målvärden i utomhusluft utan EUs kvicksilverstrategi att vara 

verktyget för att få ner utsläppen till luft. 

37



6 Konsekvenser för olika verksamheter 

av olika målnivåer 

6.1 Slutsatser om förväntade överskridanden 

6.1.1 Överskridanden för bens(a)pyren 

Utifrån de mätdata som föreligger har slutsatser om förväntade överskridanden 

sammanställts i tabell 2. 

Tabell 2 

Olika målnivåer 

Alternativ 1, nivån 0,5 

ng/m 3 som årsmedelvärde. 

Alternativ 2, nivån 1 ng/m 3 

som årsmedelvärde, 

identiskt med direktivets 

förslag. 

Förväntade överskridanden av målnivåer för bens(a)pyren 

Ska klaras Förväntas överskridas 

till år 

2010 Nivån klaras i de flesta tätorter dock ej platser med 

ogynnsam meteorologi och utbredd vedeldning. Styrmedel 

för att minska utsläppen är angeläget. 

2013 Överskridanden är osannolika men de kan inte uteslutas 

under särskilda förhållanden i tätorter med ogynnsam 

meteorologi och utbredd vedeldning. 

Trafikens utsläpp bedöms inte utgöra något betydande problem för att klara 

målvärdet 0,5 ng/m 3 . Trafikens utsläpp kommer dessutom att minska i takt med en 

ökande andel fordon med EuroIV och EuroV motorer. Industriutsläppen från aluminumframställning 

och från koksverk bedöms utifrån kunskap om nuvarande 

haltbidrag och planerade förändringar inte utgöra risker för överskridanden. 

För att klara generationsmålet 0,1 ng/m 3 behöver bakgrundshalterna minska rejält. 

Den källa som bedöms behöva åtgärdas är den småskaliga förbränningen av 

biobränsle. Osäkerheterna i slutsatserna bedöms vara relativt måttliga. 

6.1.2 Överskridanden för arsenik 

Utifrån de mätdata som finns tillgängliga har slutsatser om förväntade överskridanden 

för arsenik i luft sammanställts i tabell 3. 

Tabell 3 Förväntade överskridanden av målnivåer för arsenik 

Olika målnivåer Ska klaras Förväntas överskridas 

till år 

Målvärdet 6 ng/m 3 

2013 Det saknas idag tillräckliga mätdata för att fastställa 

överskridanden av målvärdet. Höga halter har mätts upp 

i Landskrona. Här finns flera industriella källor som kan 

bidra till utsläpp av arsenik. Regionen är också utsatt för 

Nedre utvärderingströskel 

påverkan från långdistanstransport. 

Av tillgängliga mätdata bedöms risken för överskridanden 

vara liten - i bakgrundsluft, i tätorter generellt, i 

gatumiljö och i anslutning till småskalig förbränning av 

biobränsle. 

Nivån 2,4 ng/m 3 har uppmätts i Växjö som ett medelvärde 

av ett 40-tal prover i anslutning till ett område med 

38



betydande vedeldning. 

Trafikens utsläpp bedöms inte utgöra något betydande problem för att klara 

målvärdet för arsenik och övriga nivåer. Inte heller småskalig förbränning av biobränsle 

bedöms utgöra något problem för att klara det angivna målvärdet. Osäkerheterna 

i dessa slutsatser bedöms vara relativt små. 

För industriella utsläpp saknas tillräcklig kunskap om utsläpp och bidrag till 

haltnivåer. Indikationer finns att relativt höga halter kan förekomma i Landskrona, 

inte enbart i anslutning till industriområdet utan även centralt i Landskrona. Flera 

industrier bedöms kunna ge bidrag. Även långdistanstransportbidraget kan vara 

betydande. 

Ett bättre underlag behövs för att kunna avgöra i vilken omfattning överskridanden 

av årsmedelvärden kan tänkas ske. 

6.1.3 Överskridanden för kadmium 

Utifrån de mätdata som föreligger har slutsatser om förväntade överskridanden för 

kadmium i luft sammanställts i tabell 4. 

risken för överskridanden 

Tabell 4 Förväntade överskridanden av målnivåer för kadmium 


till år 

Målvärdet 

2012 Av tillgängliga mätdata bedöms 

vara liten - i tätorter generellt, i gatumiljö och i 

5 ng/m 3 

anslutning till småskalig förbränning av biobränsle. 

Nedre utvärderingströskeln 

I industriell miljö bedöms inte heller överskridanden av 

2,0 ng/m 3 målvärdet sannolik med kunskap om utsläpp från olika 

punktkällor. 

Tillgängliga mätdata i luft är få. Halterna som mätts upp förefaller dock underskrida 

målvärdet med marginal. Bakgrundsnivån vid Råö (söder om Göteborg) är i 

samma nivå som i gatumiljön i Stockholm. Långdistanstransporten kan vara en av 

de mest betydande källorna till kadmiumhalter i luft. 

39



6.1.4 Överskridanden för nickel 

Utifrån de mätdata som föreligger har slutsatser om förväntade överskridanden för 

nickel i luft sammanställts i tabell 5. 

risken för överskridanden 

Tabell 5 Förväntade överskridanden av målnivåer för kadmium 


till år 

Målvärdet 2012 Av tillgängliga mätdata bedöms 

vara liten; i tätorter generellt, i gatumiljö och i an- 

20 ng/m 3 

slutning till småskalig förbränning av biobränsle. 

Nedre utvärderingströskeln 

I området kring industrier inom järn- och stålbranschen 

10 ng/m 3 har stickprovsmätningar tidvis visat på höga halter. I den 

mån målvärdet riskeras överskridas utanför verksamhetsområdet 

är dock osäkert. 

6.2 Åtgärdsbehov/kostnader i olika typer av 

verksamheter 

6.2.1 Åtgärder mot utsläpp från småskalig förbränning av niobränsle 

I dagens läge finns ingen uppdaterad sammanställning över förekomsten av olika 

förbränningsanläggningar med nationell täckning. Ett arbete pågår med finansiering 

av Energimyndigheten och Naturvårdsverket inom det så kallade ”VEDAIR”- 

projektet för att ta fram data baserat på underlag från lokala sotarregister. Ännu så 

länge finns dock bara data från ett fåtal kommuner i databasen. Resurser för kontinuerlig 

uppdatering av ett sådant register saknas för närvarande. 

Totalt bedöms det finnas ca 260 000 fastbränsleeldade pannor i landet 

(http://www.srv.se/upload/statistik/tillsyn/årsrapportering%20sotning%202003.xls) 

Sverige bedöms ha det äldsta pannbeståndet i Europa och byte av pannor kommer 

att behöva göras i betydande grad inom den närmaste tioårsperioden. I början på 

2000-talet fanns ca 170 000 pannor som skulle behöva bytas (se t.ex. Andreasson 

m.fl. 2004). 

En överslagsberäkning över åtgärdsbehovet baseras på Räddningsverkets sammanställning 

över befintliga pannor i olika kommuner (årsrapportering sotning 

2003, www.srv.se) och utgår dessutom från den erfarenhet som ÄFAB byggt upp 

(B-E Löfgren, personlig kontakt) bl.a. inom det pågående VEDAIR-projektet, baserat 

på data från de fem kommunerna. I storleksordningen 10 % av pannorna ca 

26 000 pannor uppskattas nu vara pelletspannor (Rydehell och Löfgren, 2001), ca 

30 % av pannorna (ca 80 000 st) eldas med miljögodkända pannor mot tillräckligt 

stor ackumulatortank. Dessa pannkategorier bedöms ha goda miljöprestanda. Resterande 

ca 60 %, drygt 150 000 antas ge relativt höga utsläpp, och det är inom denna 

grupp som utbyten behöver ske. Det är främst pannorna i de norra delarna av 

landet som kan behöva bytas. I Svealand och Norrland är antalet pannor ca 65 000 

fastbränsleeldade pannor. 

40



I en studie om styrmedel som pågår på Naturvårdsverket har pannor indelats i 

fyra kategorier: Oklassade pannor (A), pannor i klass (B) som fyller Boverkets 

regler (BBR), Pannor klass C som motsvarar ”Svanens” krav och pelletspannor. 

För bens(a)pyren har antagits att utsläppsfaktorer enligt tabell 6. 

Tabell 6 Emissioner av bens(a)pyren från olika pannkategorier. 

mg/MJ 

Typiska emissioner 

Klass 

B(a)P 

A Braseldning 90 % och 0,077 

pyreldning 10 % 

B, BBR Helved 0,06 

C, Svanen Helved 0,01 

D, Pellets 0,001 

Data hämtade från: Johansson, L., m. fl. (2006). Fältstudie av metan och andra viktiga komponenter 

från vedpannor. Slutrapport för Energimyndighetsprojekt nr 21826-1 och avtal 503 0403 

på Naturvårdsverket. 

Johansson L (2006) personligt meddelande 

Den viktade emissionsfaktorn för bens(a)pyren utifrån det uppskattade pannbeståndet 

i landet är 0,05 mg/MJ. För att halterna av bens(a)pyren ska underskrida 

förslaget till miljökvalitetsnorm 0,5 ng/m 3 uppskattas haltbidragen från vedeldning 

minska behöva minska med en faktor 3. Då behöver den viktade emissionsfaktorn 

minska till mellan 0,015 och 0,02 mg/MJ, något som skulle kunna uppnås om 

30 000 av de äldre pannorna i norr byts ut mot pellets- och ”Svanen”godkända 

pannor. Påverkan på luftkvaliteten är störst i tätorter i Norrlands inland, varför 

pannbeståndet i södra Sverige inte nödvändigtvis behöver uppgraderas i samma 

utsträckning till följd av mer fördelaktiga meteorologiska förhållanden. Om andelen 

oklassade pannor minskar till knappt 20 %, bedöms den viktade emissionen (ca 

0,02 mg/MJ) ge haltbidrag som klarar målvärdet för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 . 

Investringskostnaden per panna bedöms bli någonstans mellan 60 000 och 120 000 

beroende på vilken modell och automatiseringsgrad som väljs. Med 6 % ränta och 

35 års livslängd kan den årliga kostnaden uppskattas till mellan 120 och 240 miljoner 

kr. Till detta kommer årliga driftskostnader för ved eller pellets. Vedpannor 

bedöms vara ett mer fördelaktigt val för den som har tillgång till egen ved. Pelletspannor 

kostar mer ur driftsynpunkt men är å andra sidan mer bekväma. Beräkningarna 

har gjorts utifrån att tre gånger så många väljer vedpanna. Kostnaden för 

bränsle har inte tagits med i beräkningarna. De nyare pannorna kommer att vara 

mer energieffektiva varför bränslekostanden bedöms bli något lägre. Bränslekostnaden 

totalt bedöms inte förändras i någon betydande omfattning. 

Kostnaden för pannbyte har överskattats något genom den gjorda överslagsberäkningen. 

Drygt hälften av alla pannor i landet är gamla och bör bytas ut ändå. 

Den faktiska merkostnaden blir alltså betydligt lägre. En miljökvalitetsnorm enligt 

alternativ 2 skulle inte medföra några merkostnader i utbyte av pannor. Det blir 

dock svårt att nå delmålet för bens(a)pyren på 0,3 ng/m 3 till 2015 under sådana 

förhållanden. Någon hänsyn till detta har dock inte tagits i kostnadsuppskattningarna. 

41



6.2.2 Åtgärder mot utsläpp från punktkällor 

Tillgängliga mätdata för bens(a)pyren och kunskap om utsläppskällor indikerar att 

några överskridanden inte kan förväntas från industri- eller energianläggningar. Av 

befintligt underlag för metaller är osäkerheterna stora och det går inte att fastställa 

om utsläpp från enskilda punktkällor ger upphov till överskridanden eller ej. Bedömningen 

som kan göras utifrån de fåtaliga mätdata som finns är dock att några 

omfattande överskridanden som kräver betydande åtgärder inte kommer att ske. 

6.3 Övervakningsbehov/kostnader 

6.3.1 Övervakningsbehov 

Underlaget att värdera luftkvaliteten är ur flera aspekter knappt och bedömningarna 

som kan göras innehåller osäkerheter. Fler mätningar behöver därför göras. De 

kommuner som har källor som kan ge betydande haltbidrag behöver kartlägga 

situationen. I den mån uppskattade haltnivåer överskrider den nedre utvärderingströskeln 

behöver mätningar göras. 

Övervakningsbehovet kan delas in i. I ett första skede krävs ett bättre underlag 

för att avgöra problemets omfattning. I ett nästa skede krävs på de platser där de så 

kallade utvärderingströsklarna överskrids en fortlöpande kontroll av hur nivåerna i 

lagstiftningen innehålls. I detta senare skede kan antalet mätpunkter sannolikt 

minskas något i förhållande till det inledande skedet. 

Kostnaderna för de mätningar som föreslås har uppskattats grovt med underlag 

från IVL. Mätningarna baseras på antagandet att det ska vara möjligt att ur en provtagen 

PM 10 –fraktion av partiklarna i luft analysera månadsmedelvärden av tungmetaller 

och bens(a)pyren. Metodiken för detta är dock inte utprovad och det är 

inte möjligt att förutsäga idag att dessa mätningar fyller EU-direktivets krav på 

mätdatatillgänglighet på 33 % för bens(a)pyren respektive 50 % för arsenik, kadmium 

och nickel. För detta krävs metodutveckling. 

6.3.2 Bedömning av mätbehov 

Övervakningsbehovet innebär kostnader för samhället, antingen för den lokala eller 

nationella miljöövervakningen eller för verksamhetsutövare. I de beräkningar som 

gjorts för övervakningsbehovet nedan har hänsyn tagits till att det finns ett visst 

mätprogram idag – främst i bakgrundsluft. 

I ett antal tätorter i landet har halterna av bens(a)pyren mätts i urban bakgrundsmiljö 

under vinterhalvåret. I få av dessa tätorter är de uppmätta halterna så 

höga att de omräknade och ”översatta” till årsmedelvärden bedöms överskrida den 

övre utvärderingströskeln enligt förslaget till miljökvalitetsnorm enligt alternativ 1, 

0,4 ng/m3. Dessa tätorter är Arvika, Lycksele och Älvsbyn. Vedeldning antas vara 

den huvudsakliga orsaken till höga halterna av bens(a)pyren på dessa mindre orter. 

Mätningar i gatumiljö i Stockholm under de senaste åren har inte visat på några 

överskridanden av den övre utvärderingströskeln. Mätningar kring en industriell 

42



källa i landet har visat på höga halter, men åtgärder kommer att reducera halterna 

inom närmaste året. 

Mätningar har visat att den övre utvärderingströskeln enligt alternativ 2, 0,6 

ng/m 3 , möjligen kan överskridas i några inlandskommuner i Norrland med omfattande 

vedeldning. Till detta kommer ett behov av att övervaka halterna på orter där 

misstanke finns att halterna kan vara höga. Kontroll behövs där halterna ligger över 

den nedre utvärderingströskeln eller kan misstänkas vara ännu högre, men där luftkvaliteten 

inte är väl undersökt. Det kan finnas risk för höga halter på flera mindre 

orter i Svealands och Norrlands inland med omfattande vedeldning och ogynnsam 

topografi/meteorologi. En noggrannare kartläggning av halterna behöver därför 

göras. Osäkerheterna är stora rörande hur många mätningar som behöver göras. 

Antalet orter kan variera mellan 10 och 90 inom det område som bedömts utgöra 

riskområde för att överskrida miljökvalitetsnormen för ben(a)pyren 0,5 ng/m 3 det 

vill säga länen Värmland, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, 

Västerbotten och Norrbotten. Men ett tiotal mätningar kombinerat med modellberäkningar 

med VEDAIR-modellen kan tänkas vara tillräckligt. Hur många 

stationer som behövs i fortsättningen är osäkert, men åtgärder behöver vidtas för att 

utsläpp från vedeldning ska minska. 

Direktivet ställer vissa minimikrav på kontroll av luftkvaliteten med avseende 

på de aktuella luftföroreningarna i bakgrund. Mätbehovet summeras i nedanstående 

tabell. 

Tabell 7 


Bens(a)pyren 

Antal mätplatser med 

halter över övre utvärderingströskeln 

som krävs 

4 4 

Antal pågående mätningar 

med tillräckliga mätkrav 2 3 

As, Cd, Ni 

För bens(a)pyren bör ytterligare 2 stationer bekostas av staten och för metallmätningarna 

bör ytterligare en bekostas av staten. 

Behovet av luftkvalitetskontroll i tätortsmiljö där halterna överstiger övre utvärderingströskeln 

0,4 ng/m 3 , antal mätningar på årsbas, om miljökvalitetsnomen 

införs med kontrollkrav på kommunnivå. 

Tabell 8 Totalt antal mätplatser fördelat på ortens storlek 

Storlek på 

kommun 

Antal mätplatser för bens(a)pyren Antal mätplatser för 

As, Cd, Ni 2) 

>250 000 3 1) 3 1) 

>30 000 5 (3-5) 2 



Osäkerheten är stor, men ett underlag på 10-15 stationer i kombination med 

modellberäkning bör ge underlag om verkligt behov. Energimyndigheten och Naturvårdsverket 

utvecklar modelleringsverktyget VEDAIR till stöd för de mindre 

kommunernas kartläggning av luftkvaliteten med avseende på luftföroreningar från 

vedeldning. Kostnaden för uppbyggnad av VEDAIR är ca 1,9 milj med en årlig 

driftbudget på 200 000. Uppbyggnad av en landsomfattande emissionsdatabas är en 

förutsättning för VEDAIR som idag saknas. Om det visar sig att antalet små kommuner 

som överskrider den övre utvärderingströskeln är stort så faller en orimlig 

kostnad för kontroll på dessa kommuner. En lösning kan vara samordning av kontrollen 

enligt MIKSA förslaget som Naturvårdsverket tidigare redovisat regeringen. 

Kostnaderna för tillkommande mätningar av halter i bakgrundsmiljö kan uppskattas 

till 220 000 kr för staten enligt tabellen nedan. 

Tabell 9 Kostnader för mätningar i bakgrundsmiljö 

Bens(a)pyren 

As, Cd, Ni 

Summa 2x78 000 1x66000 

Dessutom behöver kvicksilver i gasfas mätas på en station. Kostnaden för detta 

bedöms vila på staten och uppskattas till ca 130 000 kr. Några ytterligare mätningar 

av metallnedfall bedöms inte behöva utföras utöver det som mäts inom nederbördskemiska 

nätet och EMEP. 

Tillkommande kostnader för luftkvalitetskontroll i tätorter om miljökvalitetsnomen 

införs med kontrollkrav på kommunnivå. I vissa fall kan behov finnas att 

kontrollera flera av de aktuella metallerna. Detta medför ingen ytterligare kostnad. 

Tabell 10 Kostnader för mätningar i tätorter fördelat på ortens storlek 

Storlek på Bens(a)pyren 

As, Cd, Ni 

kommun 

>250 000 3 x78 000 = ca 240 000 3x66 000 =ca 200 000 

>30 000 5x78000 = ca 400 000 2x66 000 = ca 130 000 



ringströskel 0,6 ng/m3, minskar kostnaderna för kommunernas kontroll av 

bens(a)pyren till ca hälften. 

45



7 Referenser 

Armstrong B, Hutchinson E, Unwin J, Fletcher T. Lung cancer risk after exposure 

to polycyclic aromatic hydrocarbons: a review and metaanalysis. Environ Health 

perspect 2004;112:970-978. 

Anderasson, S., Casserfeldt, C., Claesson, P., Hedman, K., Håstad, I., Feldtmann, 

M., Tideström, H., Åström, A. (2004) Preliminär och översiktlig kostnadsuppskattning 

av åtgärder för utsläppsreduktioner av oavsiktligt bildade ämnen. Rapport från 

SWECO VIAK för Naturvårdsverket. 

Boström C-E, Gerde P, Hanberg A, Jernstrom B, Johansson C, Kyrklund T, Rannug 

A, Tornqvist M, Victorin K, Westerholm R. Cancer risk assessment, indicators, 

and guidelines for polycyclic aromatic hydrocarbons in the ambient air. Environ 

Health Perspect 2002;110(suppl 3):451-488. 

EU Commission. Ambient air pollution by As, Cd, and Ni compounds. Position 

paper. Working group on arsenic, cadmium and nickel compounds. EU 2001. 

EU Commission. Ambient air pollution by polycyclic aromatic hydrocarbons 

(PAH). Position paper. Prepared by the working group on polycyclic aromatic 

hydrocarbons. EU 2001. 

Folkesson, L. (2005). Spridning och effekter av btungmetaller från vägar och vägtrafik. 

VTI Rapport 512. 

Gustafsson, M., Blomqvist, G., Dahl, A., Gudmundsson, A., och swietlicki, E. 

(2006). Inandningsbara partiklar i järnvägsmiljöer. VTI rapport 538. 

Gustafson P, Barregård L, Östman C, Sällsten G. Domestic wood burning and 

indoor levels of benzo(a)pyrene, phenantrene and fluoranthene. Abstract at Airmon 

2005. Fifth International Symposium on Modern Principles of Air Monitoring.Loen, 

Norway, 2005. 

Hansson, H.C. (koordinator) (2003). Biobränsle Hälsa Miljö. Preliminär Slutrapport 

16 juli 2003. Sammanfattning. Ett projekt inom Energimyndighetens FoUprogram 

”Utsläpp och Luftkvalitet” och ”Småskalig bioenergianvändning”. 

Hansson, K., Palm Cousins, A., Brorström-Lundén, E. & Leppanen, S. (2006). 

Atmospheric concentrations in air and deposition fluxes of POPs at Råö and Pallas, 

trends and seasonal and spatial variations. IVL Rapport U1967. IVL Svenska Miljöinstitutet 

AB och Finnish Meteorological Institute, FMI, Finland. 

46



IARC Monographs. Volume 92. Polycyclic aromatic hydrocarbons. In preparation. 

Available at www.iarc.fr 

IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Nationell miljöövervakning. 

http://www.ivl.se/miljo/db/ 

Johansson, C. & Burman, L. (2006). Halter och deposition av tungmetaller i Stockholm 

2003/04. ITM-rapport 147. ITM, Stockholms Universitet och SLB analys, 

Miljöförvaltningen, Stockholm. 

Johansson, C., Hansson, HC., Ström, J., Hedberg, E., Olivares, G., Karlsson, H., 

Wideqvist, U., Swietlicki, E., Nilsson, T., Kristensson, A. & Brorström-Lundén, E. 

(2004). Den småskaliga vedeldningens betydelse för luftkvaliteten i Lycksele och 

Växjö. ITM-rapport 133. Redovisning av resultat från programmet Utsläpp och 

luftkvalitet finansierat av Energimyndigheten, 2004. ITM, Stockholms universitet. 

Johansson, C., Hedberg, E., Olivares, G., Gidhagen, L., Karlsson, H., Wideqvist, 

U., Vesely, V., Swietlicki, E., Kristensson, A., Zhou, J., Rissler, J., Brohammer, P., 

Brorström-Lundén, E., Peterson, K., Remberger, M., Potter, A., Junedahl, E., Persson, 

K., Sjöberg, K., Sellin-Lindberg, E., Jacobsson, J., Tranefors, C., Andersson, 

L., Eltahir, E., Omstedt, G., Langner, J., Foltescu, V., Pettersson, M., Ahlinder, R., 

Sjövall, B., Norberg, B. & Burman, L. (2004). Mätningar och beräkningar av vedeldningens 

påverkan på luftföroreningshalter. Del I Lycksele. Delredovisning av 

resultat från programmet Biobränsle hälsa och miljö. ITM-rapport 124. ITM, 

Stockholms universitet. 

Johansson, C., Hedberg, E., Olivares, G., Gidhagen, L., Karlsson, H., Wideqvist, 

U., Vesely, V., Swietlicki, E., Kristensson, A., Zhou, J., Rissler, J., Brohammer, P., 

Brorström-Lundén, E., Peterson, K., Remberger, M., Potter, A., Junedahl, E., Persson, 

K., Sjöberg, K., Sellin-Lindberg, E., Jacobsson, J., Tranefors, C., Andersson, 

L., Eltahir, E., Omstedt, G., Langner, J., Foltescu, V., Pettersson, M., Ahlinder, R., 

Sjövall, B., Norberg, B. & Burman, L. (2004). Mätningar och beräkningar av vedeldningens 

påverkan på luftföroreningshalter. Del II Växjö. Delredovisning av 

resultat från programmet Biobränsle hälsa och miljö. ITM-rapport 125. ITM, 

Stockholms universitet. 

Johansson, C., Wideqvist, U., Hedberg, E., Vesely, V., Swietlicki, E., Kristensson, 

A., Westerholm, R., Elswer, L., Johansson, P-Å., Burman, L., & Petersson, M. 

(2001). Cancerframkallande ämnen – olika källors betydelser för spridningen och 

förekomsten i Stockholm. ITM-rapport 90. 

Johansson, L., Persson, H., Johansson, M., Tullin, C., Gustavsson, L., Sjödin, Å., 

Cooper, D., Potter, A., Paulrud, S., Brorström-Lundén, E., Padban, N., Nyquist, L., 

& Becker, A. (2006). Fältstudie av metan och andra viktiga komponenter från vedpannor. 

Emissionsklustret BHM, Biobränsle Hälsa Miljö. Slutrapport för Energi- 

47



myndighetsprojekt nr 21826-1 och avtal 503 0403 på Naturvårdsverket. SP Sveriges 

Provnings- och Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB och TPS 

Termiska Processer. 

Järup L (ed). Health effects of cadmium exposure – a review of the literature and a 

risk estimate. Scand J Work Environ health 1998;24 (suppl):1-52. 

Kruså, M., Bellander, T. & Nilsson, M. (2003). Cancerframkallande ämnen i tätortsluft 

Stockholm 2002/2003. Miljömedicinska enheten, Stockholms Läns Landsting 

och Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. Rapport till Naturvårdsverket. 

Modig, L., Forsberg, B., Hagenbjörk-Gustafsson, A., Järvholm, B., Levin, J-O., 

Lindahl, R., Rhén, M., Segerstedt, B., Sundgren, M., Sunesson, A-L. & Brorström- 

Lundén, E. (2001). Cancerframkallande ämnen i tätortsluft – Umeå 2001. Yrkesmedicin, 

institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, Arbetslivsinstitutet 

och IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Rapport till Naturvårdsverket, 

redovisning från nationell miljöövervakning 2002. 

Naturvårdsverket (2006). Luftguiden. Handbok 2006:2. 

Paulrud, S., Pettersson, K., Steen, E., Potter, A., Johansson, L., Persson, H., Gustafsson, 

K., Johansson, M., Österberg, S. & Munkhammar, I. (2006). Användningsmönster 

och emissioner från vedeldade lokaleldstäder i Sverige. IVL Rapport. 

IVL Svenska Miljöinstitutet AB, SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut 

och Statistiska Centralbyrån. 

Pihl Karlsson, G.(2006). Metaller i luft och nederbörd 2004-2005. IVL Rapport för 

Naturvårdsverket U1868. 

Potter, A., Junedahl, E., Persson, K. & Brorström-Lundén, E. (2006). Mätningar av 

flyktiga organiska ämnen (VOC) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i 

tätorter. Sakrapport, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Arkivnummer U1968. 

Rydehell, M. och Löfgren B.E. (2001) Bioenergi – Vår nästa tillväxtbransch 

www.enerycentre.info/pdf/dokumentarkiv/bioenergi_var_nasta_tillvaxtbransch.pdf 

Rühling, Å. (2006). Nedfallet av tungmetaller i Sverige, mätningar år 2005. Ekokonsult 

AB för Naturvårdsverket. 

Satarug S, Moore MR. Adverse health effects of chronic exposure to low-level 

cadmium in food stuffs and cigarette smoke. Environ Health Perspect 

2004;112:1099-1103. 

48



Sellsten, G. & Barregård, L. Vedrök i Hagfors och Cancerframkallande ämnen i 

tätortsluft 

Sternbeck, J., Furusjö, E. & Palm, A., (2004). Vägtrafikens bidrag till PM10 och 

metaller vid tätorts- och landsvägskörning. IVL Rapport B 1598. 

Suwazono Y, Sand S, Vahter M, Filipsson AF, Skerfving S, Lidfeldt J, Akesson A. 

Benchmark dose for cadmium-induced renal effects in humans. Environ Health 

Perspect 2006;114:1072-1076. 

WHO. Air quality guidelines for Europe. Regional publications, European series, 

No. 91. Copenhagen, WHO, 2000. 

49



Bilaga 1 

Mätdata för metaller och bens(a)pyren 

Mv = medelvärde 

Pmv = periodmedelvärde 

Vhmv = vinterhalvårsmedelvärde 

Åmv = årsmedelvärde 

A Mätdata för arsenik 

Plats 

Mät- 

Typmiljö 

period 

Uppmätt 

halt 

(ng/m 3 ) 

Bakgrund: 

Bredkälen, Jämtland 2002 0,10 Åmv 

Pallas, norra Finland 2004 0,12 Åmv 

Råö, Halland 2005 0,62 Åmv 

2004 0,57 Åmv 

2003 0,59 Åmv 

2002 0,39 Åmv 

Urban bakgrund 

(taknivå): 

Kommentar 

Landskrona, Stadshuset 2003 9,5 Mv 25 dygn, 35 prover 

Stockholm, 

2003/04 0,88 12 veckoprover under ett år 

Rosenlundsgatan 

Urban trafik 

(gatunivå): 

Stockholm, E4, 

2003/04 0,6 Pmv, 6 mätperioder om 4-11 prov 

ca 20 km SV om stan 

Stockholm, Hornsgatan 2003/04 0,77 Pmv, 6 mätperioder om 4-11 prov 

Stockholm, Hornsgatan 2003/04 1,04 12 veckoprover under ett år 

Urban vedelning: 

Lycksele, Forsdala 2001/02 0,746 71 mätvärden 

Växjö, Teleborg 2002/03 2,38 43 mätvärden 

Industrinärhet: 

Landskrona, hamnen 2003 17,4 Mv 39 dygn, 50 prover 

Skelleftehamn, Kurjoviken 

2002-05 0,3 -4,6 Månadsmv till flermånadsmedelv. 

ca 3 km från Rönnskärsverken 

2002-05 1,7 Medelv. för större delen av perioden 

Råö – EMEP-station (tidigare Rörvik) på västkusten. IVL sköter provtagningen 

Pallas – mätstation i norra Finland inom AMAP. FMI (Finnish Meteorological Institute) sköter 

provtagningen. Mätningarna sker i ett samarbete mellan Finland och Sverige. 

Ref. 

nr 

50



B 

Plats 

Typmiljö 

Bakgrund: 

Mätdata för kadmium 

Mätperiod 

Uppmätt 

halt 

(ng/m3) 





(taknivå): 

Stockholm, 


2004 0,12 Åmv 

2003 0,11 Åmv 

2002 0,09 Åmv 

Kommentar 

2003/04 0,11 12 veckoprover under ett år 

Urban trafik 

(gatunivå): 


2003/04 0,34 Pmv, 6 mätperioder om 4-11 prov 




Industriell miljö 

Ref. 

Nr 

Skelleftehamn, Kurjoviken 

ca 3 km från Rönnskärsverken 

2002-05 

2002-05 

0,1-0,7 

0,4 

Månadsmv till flermånadsmedelv. 

Medelv. för större delen av perioden 

C 

Mätdata för kvicksilver 

Plats 

Typmiljö 

Mätperiod 

Uppmätt halt 

(ng/m3) 

Kommentar 

Ref. 

nr 

Bakgrund: 

Pallas, norra Finland 2005 1,5 Gasfas, Åmv 

2005 1,6 pg/m3 Partikelfas, Åmv 

2004 1,4 Gasfas, Åmv 

2004 2,3 pg/m3 Partikelfas Åmv 

Råö, Halland 2005 1,7 Gasfas, Åmv 


2004 1,7 Gasfas, Åmv 



(taknivå): 

Stockholm, 


2003/04 1,5 Gasfas, 12 veckoprover 

under ett år 

Stockholm, 


2003/04 11,7 pg/m3 Partikelfas, 12 veckoprover 

under ett år 

51



Urban trafik 

(gatunivå): 

Stockholm, Hornsgatan 2003/04 2,2 Gasfas, 12 veckoprover 

under ett år 

Stockholm, Hornsgatan 2003/04 19,5 pg/m3 Partikelfas, 11 veckoprover 

under ett år 

D Mätdata för nickel 

Plats 

Mätperiod 

Typmiljö 

Uppmätt 

halt 

(ng/m3) 

Kommentar 

Bakgrund: 




2004 1,79 Åmv 

2003 1,57 Åmv 

2002 1,18 Åmv 

Vavihill, Skåne 2000 1,0 


(taknivå): 

Landskrona, Stadshuset 2003 4,1 Mv 25 mätdygn, 50 prover 

Stockholm, Rosenlundsg 2003/04 2,3 12 veckoprover under ett år 

Ref. 

Nr 

Urban trafik 

(gatunivå): 


2003/04 3 Pmv, 6 mätperioder om 4-11 prov 




Urban vedeldning: 

Lycksele, Forsdala 2002 0,505 96 mätvärden 

Växjö, Teleborg 2002/03 1,69 79 mätvärden 


Avesta, Outokumpo, 

mätstation ”Volvo” 

2002/03



Avesta, Avesta Polarit, 

mätstation ”Dagvatten” 

2002/03



Arvika 2002/03 0,90 Vhmv 

Boden 2004/05 0,09 Vhmv 

Falun 2004/05 0,12 Vhmv 

Göteborg 2004/05 0,06 Vhmv 

Karlskoga 2004/05 0,14 Vhmv 

Karlskoga 2003/04 0,21 Vhmv 

Kristianstad 2004/05 0,17 Vhmv 

Kristianstad 2003/04 0,31 Vhmv 

Köping 2002/03 0,27 Vhmv 

Landskrona 2003/04 0,17 Vhmv 


Landskrona 2001/02 0,24 Mv 20 dygn 

Lycksele, Norrmalm 2002/03 1,1 Mv 17 dygn 

Lycksele 2002/03 0,18 Vhmv 

forts. E 

Plats 

Typmiljö 

Mätdata för bens(a)pyren 

Mätperiod 

Uppmätt 

halt 

(ng/m3) 

Kommentar 

forts. Urban bakgrund 

Lycksele 2001/02 0,36 Mv 29 dygn 

Malmö, 

Miljöförvaltningen 

2003 0,16 5 mätveckor, 

5 mätningar 

Sandviken 2004/05 0,07 Vhmv 



Stockholm, Herrängen 2000 0,05 Mv 10dygn (2 per dygn) 

Stockholm, Huddinge 2003 0,15 5 mätveckor 

Stockholm, 

2003 0,14 5 mätveckor 


Stockholm, 

2001/02 0,048 


Stockholm, 

2000 0,09 Mv 10 dygn (2 per dygn) 


Stockholm, 

2000 0,05 Pmv, april-juni 


Tidaholm 2004/05 0,20 Vhmv 



Trelleborg 2004/05 0,11 Vhmv 



Uppsala 2004/05 0,04 Vhmv 


Ref. 

Nr 

54




Uppsala 2001/02 0,14 Mv 11 dygn 

Umeå, Biblioteket 2002 0,1 8 mätveckor, 3 dygnsperioder 

Värnamo 2004/05 0,11 Vhmv 



Värnamo 2001/02 0,36 Mv 19 dygn 

Västervik 2004/05 0,08 Vhmv 



Växjö 2002/03 0,20 Vhmv 

Växjö, Konserthuset 2002/03 0,46 Mv 14 dygn 

Älvsbyn 2003/04 1,1 Vhmv 

Örebro 2002/03 0,38 Vhmv 

Örnsköldsvik 2004/05 0,17 Vhmv 

forts. E 

Plats 

Typmiljö 


Mätperiod 

Uppmätt 

halt 

(ng/m3) 

Kommentar 

Ref. 

Nr 

forts. Urban bakgrund 



Östersund 2001/02 0,08 Mv 14 dygn 

Östersund 2002/03 0,14 Vhmv 

Urban trafik 

(gatunivå): 



Malmö, Södervärn 2003 0,18 6 mätveckor, 5 mätningar 

Stockholm, Hornsgatan 2003 0,31 5 mätveckor 

Stockholm, Hornsgatan 2001/02 0,33 

Umeå, E4 2002 0,29 6 mätveckor, 3 dygnsperioder 

Urban vedeldning: 

Hagfors 0,35 Median av ett 10-tal prover Barre 


Lycksele, Forsdala 2002/03 3,3 Mv 16 dygn 


Växjö, Teleborg 2002/03 0,38 Mv 14 dygn 


Oxelösund, SSAB, mätplats 

2005 0,066 2 veckor, december 

”Central verkstad” 


2006 0,14 2 veckor, sommar 

55



”Central verkstad” 


”Tak Hall 1” 


”Tak Hall 1” 


”Kalkstenspir” 


”Kalkstenspir” 






forts. E 

Plats 

Typmiljö 



”Villa Trevnaden” 

Mätperiod 

Uppmätt 

halt 

(ng/m3) 

Kommentar 

forts. Industrinärhet: 



”Villa Trevnaden” 

Sundsvall, Haga 2004 2,2 juni 

Sundsvall, Haga 2004 0,8 december 

Sundsvall, Kubikenborg 2004 4,5 juni 

Sundsvall, Kubikenborg 2004 2,6 december 

Personburet/inomhus: 

Göteborg, arbetsmiljö 2000 0,07 Median, klinikpersonal 

Göteborg, sovrum 2000 0,06 Median, klinikpersonal 

Göteborg, sovrum 2000 0,07 Median, slumpade 

Malmö, arbetsmiljö 2003 0,17 Median, klinikpersonal 

Malmö, sovrum 2003 0,17 Median, klinikpersonal 

Malmö, sovrum 2003 0,11 Median, slumpade 

Stockholm, arbetsmiljö 2003 0,09 Median, klinikpersonal 

Stockholm, sovrum 2003 0,12 Median, klinikpersonal 

Stockholm, sovrum 2003 0,1 Median, slumpade 

Umeå, arbetsmiljö 2001 0,08 Median, klinikpersonal 

Umeå, sovrum 2001 0,07 Median, klinikpersonal 

Umeå, sovrum 2001 0,17 Median, slumpade 

Ref. 

nr 

56

Bilaga 2 

1 (12) 

SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY 

Titus Kyrklund 

Tel: 08-698 1146 

titus.kyrklund 

@naturvardsverket.se 

PM 

2006-12-21 Dnr 530-5828-06 

Förslag till miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och 

bens(a)pyren 

Uppdraget 

Målvärden för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren har nyligen antagits 

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG vilket skall vara 

genomfört i svensk lagstiftning senast den 15 februari 2007. 

Regeringen har lämnat i uppdrag åt Naturvårdsverket att föreslå 

miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren. 

Naturvårdsverket har tidigare erhållit ett liknande uppdrag men då enbart för 

bens(a)pyren. Det tidigare uppdraget finns redovisat i Rapporten ”Nya 

miljökvalitetsnormer delmål för miljökvalitetsmålet Frisk luft” Rapport 5357, 

mars 2004. 

Naturvårdsverket uppdras att: 

• lämna förslag till nya miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel och 

bens(a)pyren. 

• redovisa hälso- och miljöeffekter av nu aktuella ämnen, uppmätta halter idag, 

utsläppskällor och prognoser. 

• göra en redovisning av de samhällsekonomiska konsekvenserna och 

konsekvenserna för verksamhetsutövare av föreslagna normer. 

• redovisa särskild beräkning av de kostnader som kan antas uppkomma med 

anledning av åtgärder som är nödvändiga för att normen skall kunna iakttas. 

• Uppskatta i hur stor omfattning mätning måste ske och beräkna kostnaden 

för detta. 

Den korta tiden för uppdraget innebär att utredningen har baserats på befintliga 

data om uppmätta halter. Nuvarande dataunderlag är i vissa fall knapphändigt, 

särskilt vad beträffar metallhalter i luft, vilket medför att konsekvensanalysen i 

vissa delar blir osäker. 

Uppdraget har genomförts av Titus Kyrklund, Miljöeffektenheten samt Helen 

Wester, Enheten för miljöjuridik. En utredning har med hjälp av en konsult 

tagits fram som belyser hälsoeffekter, utsläpp och halter av de aktuella ämnena 

BESÖK: BLEKHOLMSTERRASSEN 36 

POST: 106 48 STOCKHOLM 

TEL: 08-698 10 00 

FAX: 08-20 29 25 

E-POST: NATUR@ NATURVARDSVERKET.SE 

INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

NATURVÅRDSVERKET 2 (12) 

samt kostnader för genomförande av åtgärder för att klara 

miljökvalitetsnormerna och för behoven av kontroll av luftkvaliteten. 

Förslag till miljökvalitetsnormer 

Skälen till att halterna av metallerna och bens(a)pyren i omgivningsluften skall 

regleras är de effekter som utsläppen till luft av dessa ämnen kan förorsaka på 

människors hälsa och i miljön. De aktuella ämnena är alla cancerframkallande 

och det går inte att fastställa någon tröskel för skadlig verkan på människors 

hälsa. 

Direktivet 2004/107/EG 

Målvärde som inte bör överskridas från och med den 1/1 2013 

Bens(a)pyren 1 nanogram/m 3 

Arsenik 6 nanogram/m 3 

Kadmium 5 nanogram/m 3 

Nickel 20 nanogram/m 3 

Skyddsnivån för de olika ämnen som direktivet behandlar är tillräcklig för 

metallerna, i stort motsvarar målnivån för metallerna den så kallade 

”lågrisknivån” med 1 extra cancerfall per 100 000 innevånare vid livslång 

exponering. Emellertid är skyddsnivån för bens(a)pyren i direktivet lägre, dvs 

motsvarar 10 fall av lungcancer per 100 000 innevånare som livstidsrisk, vilket 

överstiger den lågrisknivå som Institutet för Miljömedicin rekommenderar och 

som Naturvårdsverket som regel tillämpar. Det är därför angeläget att sträva 

efter en bättre skyddsnivå för bens(a)pyren än den som anges som målvärde i 

direktivet. 

EU-direktiven om luftkvalitet har i första hand införts i svensk lagstiftning i 

förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Eftersom 

direktivet är ett minimidirektiv är det möjligt att gå längre än det som direktivet 

kräver. 

Förslag till miljökvalitetsnormer: 

Alternativ 1, miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som 

årsmedelvärde bör inte överskridas efter 31 december 2009. 

Miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel och kadmium på samma nivå som 

direktivet som inte bör överskridas efter 31 december 2012. 

Alternativ 2, miljökvalitetsnormer för arsenik, nickel, kadmium och 

bens(a)pyren på samma nivå som direktivet som inte bör överskridas efter 31 

december 2012. 

Motivering till alternativ 1 är: 

• Det är angeläget att sträva mot den ”lågrisknivå” som rekommenderas av 

Institutet för miljömedicin. 

• Riksdagen har fastställt ett delmål för bens(a)pyren ”Halten 0,3 ng/m 3 som 

årsmedelvärde ska i huvudsak underskridas år 2015. 

• En ”bör” norm är att föredra på grund av osäkerheten i befintliga haltdata.


Vilka underlag har beaktats 

En genomgång har gjorts av lokala, regionala och nationella 

miljöövervakningsdata hos datavärden för luftkvalitet. Förutom mätdata i 

omgivningsluft har uppgifter om utsläpp från olika sektorer och olika 

punktkällor studerats för att kunna ge en uppfattning av storleksordningen på 

halter i de olika punktkällornas omgivningar. 

Tidigare skedde stora utsläpp av arsenik från smältverk som till exempel 

Rönnskärsverket. Idag domineras emellertid de kända industriutsläppen av 

arsenik av massaindustrin. Utsläppen av kadmium från svenska källor är av 

mindre betydelse. Mindre utsläpp sker från förbränning i massaindustrin samt 

från metallindustri och smältverk. Nickelemissioner sker från järn- och 

stålindustrin främst vid framställningen av rostfritt stål. De största 

anläggningarna som använder och emitterar nickel har ett årligt utsläpp kring 

200 – 300 kg nickel per år. Genom åtaganden enligt IPPC-direktivet kan utsläpp 

av främst arsenik och nickel via diffus damning komma att minska. 

Överlag är metallhalterna i omgivningsluften mycket låga i Sverige, även i 

storstäderna. Emellertid har förhöjda halter av arsenik kunnat konstateras i 

Landskrona i anslutning till ett industriområde. Förhöjda halter av nickel har 

kunnat uppmätas på några få platser i anslutning till metallindustri i Avesta och 

Sandviken. Mätningarna är få och genomförda endast under kortare tidsperioder 

på utsatta platser i omedelbar närhet till industriområdena. Det är därför inte 

klarlagt om de föreslagna miljökvalitetsnormernas årsmedelvärden överskrids. 

Sammanfattningsvis riskeras överskridanden av de aktuella metallerna endast på 

några enstaka platser. Ytterligare kartläggning krävs för att göra en bättre 

bedömning av eventuella överskridanden av de föreslagna normvärdena och för 

att identifiera källor till utsläppen. 

Ett syfte med direktivet är kartläggning av halter i omgivningsluften av de 

aktuella luftföroreningarna. Genom kraven på mätningar då 

utvärderingströsklarna överskrids ställs krav på kartläggning av halterna och 

bedömning av om miljökvalitetsnormerna överskrids på de platser där stickprov 

nu visat förhöjda halter. 

De idag mest betydelsefulla utsläppen av bens(a)pyren är från vedeldning och i 

mindre grad från trafiken. Tidigare skedde betydande utsläpp från 

råframställning av aluminium. Dessa utsläpp är på väg att försvinna genom 

ändrad processteknik. Vissa utsläpp sker från koksverk men dessa bedöms idag 

vara av mindre betydelse. 

Kartläggning av bens(a)pyren har skett på ett antal orter med olika mycket vedeldning. 

Modellberäkningar också genomförts på olika orter. Dessa mätningar 

och beräkningar har genomförts under vinterhalvåret eller under en kortare tid då 

halterna varit höga. Under sommarhalvåret kan halterna antas vara mycket låga 

på grund av låga utsläpp och gynnsammare omblandning av luften. 

Den föreslagna miljökvalitetsnormen för bens(a)pyren enligt alternativ 1 klaras i 

de flesta tätorter. På platser med ogynnsam meteorologi och utbredd vedeldning 

riskerar normnivån 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde emellertid att överskridas.


För alternativ 2 är överskridanden osannolika men de kan inte uteslutas under 

särskilda förhållanden i tätorter med ogynnsam meteorologi och utbredd vedeldning. 

Det är därför angeläget med lämpliga styrmedel för att minska utsläppen från 

vedeldning. Alternativ 1 ger ett bättre skydd och förbättrar möjligheterna att nå 

delmålet för bens(a)pyren. 

Uppskattning av kostnader 

Tidigare förslag på åtgärder för att minska utsläppen från vedeldning har 

inneburit krav på ackumulatortank eller krav på att uppfylla Boverkets 

byggregler. Emellertid saknar dessa åtgärder tillräckliga effekter på 

omgivningsluften enligt nyligen genomförda emissionsstudier i fält på befintliga 

pannor. Ska en önskad förbättring av luftkvaliteten uppnås så måste 

eldningsutrustning för helved uppnå de krav som motsvarar ”Svanen”-märkning 

eller ge motsvarande emissioner alternativt ger en övergång till pellets ännu 

lägre utsläpp. 

Det finns uppskattningsvis ca 30 000 pannor av äldre slag som bör bytas ut i de 

områden där normnivån 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde för bens(a)pyren riskerar 

att överskridas . Om andelen äldre pannor i dessa områden minskar till knappt 

20 % och byts ut mot ”Svanen” eller pellets, bedöms förslaget till 

miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 som årsmedelvärde kunna 

klaras. Med 35 års livslängd kan den årliga kostnaden uppskattas till mellan 120 

och 240 miljoner kr. Drygt hälften av alla pannor i landet är gamla och bör bytas 

ut ändå. Den faktiska merkostnaden blir alltså betydligt lägre. En 

miljökvalitetsnorm enligt alternativ 2 skulle inte medföra några merkostnader i 

utbyte av pannor. Det blir dock svårt att nå delmålet för bens(a)pyren på 0,3 

ng/m 3 till 2015 under sådana förhållanden. Normen är en så kallad ”bör” norm 

som ska uppfyllas ”i möjligaste mån”. Därför kan lämpliga styrmedel utformas 

så att eldningsutrustningen gradvis byts ut. På så sätt undviks ryckighet i 

marknaden. Om beslut om effektiva styrmedel kommer till stånd så kan en 

miljökvalitetsnorm för bens(a)pyren på 0,5 ng/m 3 i huvudsak klaras till 31 

december 2009. 

Den årliga kostnaden för att byta ut de pannor av äldre slag i de områden där 

miljökvalitetsnormen riskerar att överskridas är mellan 120 och 240 miljoner kr. 

Styrmedel bör utformas så att eldningsutrustningen gradvis byts ut. 

Direktivet ställer vissa minimikrav på kontroll av luftkvaliteten med avseende på 

de aktuella luftföroreningarna i bakgrund.



Bens(a)pyren As, Cd, Ni 

Antal mätplatser 

med halter över övre 4 4 

utvärderingströskeln 

som krävs 

Antal pågående 

mätningar med 

tillräckliga mätkrav 

2 3 

För bens(a)pyren bör ytterligare 2 stationer bekostas av staten och för 

metallmätningarna bör ytterligare en bekostas av staten. 

I tabellen nedan anges behovet av luftkvalitetskontroll i tätortsmiljö där halterna 

överstiger övre utvärderingströskeln 0,4 ng/m 3 , antal mätningar på årsbas, om 

miljökvalitetsnomen införs med kontrollkrav på kommunnivå. 

Totalt antal mätplatser fördelat på ortens storlek 

Storlek på 

kommun 


bens(a)pyren 


As, Cd, Ni 2) 

>250 000 3 1) 3 1) 

>30 000 5 (3-5) 2 


mätningar av metallnedfall bedöms inte behöva utföras utöver det som mäts 

inom nederbördskemiska nätet och EMEP. 

Tillkommande kostnader för luftkvalitetskontroll i tätorter om 

miljökvalitetsnomen införs med kontrollkrav på kommunnivå anges i tabellen 

nedan. I vissa fall kan behov finnas att kontrollera flera av de aktuella 

metallerna. Detta medför ingen ytterligare kostnad. 

Kostnader för mätningar i tätorter fördelat på ortens storlek 

Storlek på 

Bens(a)pyren 

As, Cd, Ni 

kommun 

>250 000 3 x78 000 = ca 240 000 3x66 000 =ca 200 000 

>30 000 5x78000 = ca 400 000 2x66 000 = ca 130 000 


är det möjligt att gå längre än det direktivet kräver, vilket Naturvårdsverket 

föreslår för bens(a)pyren. 

Målvärdena ska enligt direktivet ”i möjligaste mån uppnås”. Direktivets 

målvärden bör därför tolkas som motsvarande en ”bör” norm i svensk rätt (jfr 1 

§ förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft). 

Faktaruta miljökvalitetsnormer, Handbok 2006:2, sid 24-25 

Skall-normer 

Med skall-normer menas de normer som skall uppfyllas till en viss angiven tidpunkt. Utifrån en 

enskild mätning på en plats är det svårt att avgöra om en miljökvalitetsnorm är överträdd eller 

uppfylld. En orsak till detta kan vara att mätningen inte uppfyller de kvalitetskrav som anges i 

kapitel 4, t.ex. med avseende på tidstäckning. Men även om mätningen pågått under ett helt 

kalenderår kan det vara svårt att dra slutsatser om aktuell norm är uppfylld (ej överträdd) i 

kommunen. Viktiga frågor är om mätplatsen är representativ för de platser i kommunen där 

halterna kan förväntas vara höga och där människor vistas samt om mätperioden är representativ 

för de yttre förhållanden som normalt råder på platsen. 

En skall-norm är överträdd först när föroreningshalten, för ett eller flera tidsmedelvärden 

(årsmedelvärde, dygnsmedelvärde eller timmedelvärde), överskrids under ett normalt år. 

Bör-normer 

För bör-normer för luft anges att de är överträdda endast om överskridandet beror på: 

• ”verksamheter eller åtgärder som varaktigt och i betydande omfattning 

motverkar möjligheterna att inte överskrida föroreningsnivån och 

• att rimliga åtgärder inte vidtagits för att undvika att föroreningsnivån 

överskrids”. 

Vid bedömning av om en bör-norm är överträdd bör därutöver bedömning göras av om börnormens 

värden överskrids under ett normalt år. 

Detta innebär att en bör-norm för utomhusluft är överträdd då det bedömts att 

normens värden är överskridna under ett normalt år, överskridandet beror på 

verksamheter som varaktigt ger ett dominerande bidrag till överskridandet och 

rimliga åtgärder inte redan har vidtagits för att begränsa dess störningar. Det är 

den som skall tillämpa lagstiftningen som är skyldig att göra bedömningen av 

om normen är överträdd. 

Förslag till förordningsändring 

Följande nya miljökvalitetsnormer föreslås i förordning (2001:527) om 

miljökvalitetsnormer för utomhusluft för att genomföra artikel 3.1 i direktivet: 

8 b § Till skydd för människors hälsa skall det eftersträvas att arsenik efter den 

31 december 2012 inte förekommer i utomhusluft med mer än 6 nanogram per 

kubikmeter luft för den totala genomsnittliga mängden i PM 10 fraktionen under 

ett kalenderår (årsmedelvärde). 

8 c § Till skydd för människors hälsa skall det eftersträvas att kadmium efter den 



ett kalenderår (årsmedelvärde).


8 d § Till skydd för människors hälsa skall det eftersträvas att nickel efter den 



ett kalenderår (årsmedelvärde). 

8 e § Till skydd för människors hälsa skall det eftersträvas att bens(a)pyren efter 

den 31 december 2009 inte förekommer i utomhusluft med mer än 0,5 nanogram 

per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). 

Andrahandsalternativ till 8 e § 

8 e § Till skydd för människors hälsa skall det eftersträvas att bens(a)pyren efter 

den 31 december 2012 inte förekommer i utomhusluft med mer än 1 nanogram 

per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). 

Förteckningskrav – artikel 3.2- 3.3 

I artikel 3.2-3.3 finns ett krav på medlemsstaterna att upprätta en förteckning 

över de zoner och den tätbebyggelse där nivåerna för arsenik, kadmium, nickel 

och bens(a)pyren understiger eller överskrider målvärdena. För det fall att 

värdena understiger målvärdena ska medlemsstaterna hålla kvar nivåerna för 

dessa föroreningar under de respektive målvärdena. För det fall att målvärdena 

överskrids ska medlemsstaterna ska uppge de områden där överskridandet har 

inträffat och de källor som bidrar till överskridandet. 

Motsvarande bestämmelser finns i artikel 4 och 5 i direktiv 2002/37/EG om 

ozon i luften som har genomförts i svensk rätt genom 12 a § förordningen om 

miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Artikel 3.1 föreslås genomföras genom 

ändringar i samma bestämmelse. 


12 a § förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft föreslås få 

följande lydelse (ändring i kursivt): 

Naturvårdsverket skall upprätta de förteckningar över zoner och tätbebyggelse 

som behövs till följd av artiklarna 3-5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 

2002/3/EG av den 12 februari 2002 om ozon i luften samt till följd av artikel 

3.2-3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 

december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska 

aromatiska kolväten i luften. 

Krav på mätningar – artikel 4.1 

Direktivets krav på obligatoriska mätningar (artikel 4.1) föreslås genomföras 

genom 10 § förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 

Bestämmelsen innebär redan idag att varje kommun skall kontrollera att 

miljökvalitetsnormerna uppfylls inom kommunen. Bestämmelsen behöver 

således inte ändras för att genomföra direktivet. Kontrollen ska ske genom 

mätningar, beräkningar eller annan objektiv uppskattning vilket är i linje med 

direktivet.


Hur ska mätningarna gå till – artikel 4.3-4.5 och 4.7-4.13 

I artikel 4.3-5 och 4.7 ställs krav på hur mätningarna ska gå till. Dessa krav 

föreslås genomföras genom Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av 

miljökvalitetsnormer för utomhusluft (NFS 2006:3). Dessa föreskrifter kommer 

att ses över i syfte att genomföra direktiv 2004/107. Vissa av kraven i direktivet 

är redan idag genomförda genom gällande föreskrifter. Som exempel kan 

nämnas artikel 4.3-4 som motsvaras av krav i 3 § i NFS 2006:3, och artikel 4.5 

som motsvaras av krav i 4 § NFS 2006:3. 

Utvärderingströsklar – artikel 4.6 

I bilaga 2 i direktivet anges de övre och nedre utvärderingströsklar som ska 

fastställas för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren. 


Bilaga 1 till förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft föreslås 

kompletteras enligt följande: 

Arsenik 

Övre tröskel 

Nedre tröskel 

Kadmium 



Nickel 



Föroreningsnivån överskrider 3,6 nanogram per 

kubikmeter luft för den totala genomsnittliga 

mängden i PM10 fraktionen under ett kalenderår 

(årsmedelvärde). 





Föroreningsnivån överskrider 3 nanogram per 






mängden i PM 10 fraktionen under ett kalenderår 









(årsmedelvärde).


Bens(a)pyren 




kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). 



Andrahandsalternativ till: Utvärderingströsklar - artikel 4.6 

Bens(a)pyren 







Rapportering – artikel 5 

Rapporteringskrav finns i artikel 5 i direktivet. Medlemsstaterna ska lämna 

uppgifter om aktuella zoner och tätbebyggelse, områden där värdena överskrids, 

de utvärderade koncentrationsvärdena, orsakerna till överskridandet och de 

källor som bidrar till detta och befolkningen som exponeras för sådana 

överskridanden. Medlemsstaterna ska också rapportera alla uppgifter som 

utvärderats enligt artikel 4 om de inte redan har rapporterats i enlighet med 

rådets beslut 97/10/EG. Uppgifterna ska lämnas för varje kalenderår senast den 

30 september det påföljande året och ska första rapporteringstillfället hänföra sig 

till det kalenderår som följer efter den 15 februari 2007. 

Denna bestämmelse föreslås genomföras genom ett tillägg i 20 § förordningen 

om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 


20 § förordningen om miljökvalitetsnormer för utomhusluft föreslås få följande 

lydelse (ändringar i kursivt). 

Naturvårdsverket skall fullgöra de uppgifter i fråga om rapportering till 

Europeiska kommissionen som framgår av: 

5. artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 

december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska 

aromatiska kolväten i luften. 

Information till allmänheten - artikel 7 

Direktivet reglerar även frågan om vilken information allmänheten ska få om 

koncentrationerna av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och bens(a)pyren. 

Informationen ska vara tydlig och begriplig och finnas tillgänglig för 

allmänheten och berörda organisationer. Det ska dels finnas information om 

koncentrationerna av nämnda ämnen i luften och uppgifter om varje årligt 

överskridande av målvärdena. Om ett överskridande sker ska orsakerna till och 

det berörda området anges. Informationen ska omfatta en kort utvärdering med 

avseende på målvärdena och relevanta uppgifter om hälsoeffekter och 

miljöpåverkan. Informationen ska göras tillgänglig med hjälp av internet.



17 § förordningen om miljökvalitetsnormer i utomhusluft föreslås få följande 

lydelse (ändringarna i kursivt): 

Kommunerna skall på lämpligt sätt tillhandahålla aktuell information om 

koncentrationerna av kväveoxid och kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, 

bly, bensen och partiklar, samt arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och 

bens(a)pyren. 

Övriga förslag till förordningsändringar 

Begreppet ”storstäder” i 3, 5, 7, 11 och 12 a § förordningen om 

miljökvalitetsnormer för utomhusluft föreslås ersättas med begreppet 

”tätbebyggelse”, dels eftersom det är det begrepp som används i direktiven om 

miljökvalitetsnormer för luft, och dels för att få en vidare tillämpning av 

bestämmelserna. 

Förslag till mindre förändringar i 9 §, 7 § och 12 § förordningen om 

miljökvalitetsnormer för utomhusluft: 

9 a § Till skydd för människors hälsa och i den 

utsträckning som det är möjligt med 

hänsyn till hur ozonbildande ämnen 

transporteras i luften och bildar ozon, 

skall det eftersträvas att ozon efter den 31 

december 2009 inte förekommer i 

utomhusluft med mer än i genomsnitt 120 

mikrogram per kubikmeter luft. 

Genomsnittsvärdet skall avse ett 

dygnsvärde som beräknas på följande 

sätt. Ett åttatimmarsgenomsnitt skall 

bestämmas för varje timme. Varje 

åttatimmarsgenomsnitt bestäms som 

medelvärdet av de åtta senaste timmarnas 

uppmätta värden. Dygnsvärdet bestäms 

som det högsta av de under dygnet 

bestämda tjugofyra 

åttatimmarsgenomsnitten. Det första 

åttatimmarsgenomsnittet avser tiden från 

kl. 17.00 det närmast föregående dygnet 

till kl. 1.00 det aktuella dygnet och det 

sista åttatimmarsgenomsnittet avser tiden 

från kl. 16.00 det aktuella dygnet till kl. 

24.00 samma dygn. 

Föreslagen ändring: 

Alternativ 1) 

Till skydd för människors hälsa och i den 

utsträckning som det är möjligt med 

hänsyn till hur ozonbildande ämnen 

transporteras i luften och bildar ozon, 

skall det eftersträvas att ozon efter den 31 

december 2009 inte förekommer i 

utomhusluft med mer än 120 mikrogram 

per kubikmeter luft som ett högsta 

åttatimmarsmedelvärde för varje dygn. 

Det högsta åttatimmarsmedelvärdet för 

koncentrationen under ett dygn skall 

beräknas som ett glidande 

åttatimmarsmedelvärde och uppdateras 

varje timme. Ett åttatimmarsmedelvärdet 

skall bestämmas för varje timme på 

dygnet. Varje åttatimmarsmedelvärde 

som beräknas på detta sätt hör till den 

dag då medelvärdet slutar, dvs. det första 

medelvärdet för en dag är värdet från kl. 

17.00 föregående dag till kl. 01.00 den 

aktuella dagen och det sista medelvärdet 

för dagen är det som sträcker sig från kl. 

16.00 till kl. 24.00. 

Kommentar, 

• Nuvarande text är felaktig eftersom 

genomsnitt felaktigt syftar på 

kubikmeter luft. 

Förslaget är att använda uttrycket 

”glidande 8-timmarsvärde” som används i 

den svenska översättningen av EUkommissionens 

förslag till nytt


7 § 1. i genomsnitt 20 mikrogram per 

kubikmeter luft under perioden den 31 

oktober t.o.m. den 31 mars 

(vintermedelvärde), och 

12 § Om tidigare mätningar eller beräkningar 

enligt 10 och 11 §§ under en representativ 

tidsrymd visar att värdet för respektive 

genomsnittsperiod 

1. överstiger den övre 

utvärderingströskeln enligt bilaga 1, skall 

kontrollen ske genom mätning som kan 

kompletteras med beräkning, 

2. understiger den övre 

utvärderingströskeln enligt bilaga 1, får 

kontrollen ske genom en kombination av 

mätning och beräkning, 

luftdirektiv. Detta begrepp har tidigare 

använts i svensk lagstiftning om 

luftkvalitet. 


i genomsnitt 20 mikrogram per 

kubikmeter luft under perioden den 1 

oktober t.o.m. den 31 mars (medelvärde 

för vinterhalvår), och 


Om tidigare mätningar eller beräkningar 

enligt 10 och 11 §§ under en representativ 

tidsrymd visar att värdet för respektive 

genomsnittsperiod 

1. överstiger den övre 

utvärderingströskeln enligt bilaga 1, skall 

kontrollen ske genom kontinuerlig 

mätning som kan kompletteras med 

beräkning, 

2. understiger den övre 

utvärderingströskeln enligt bilaga 1, får 

kontrollen ske genom en kombination av 

indikativ mätning och beräkning, 

Kommentar, 

• Vi anser att begreppen ”kontinuerlig 

mätning” och ”indikativ mätning” i 

stället bör användas eftersom detta 

tydliggör vilken typ av mätning som 

ska utföras enligt de krav på 

datakvalitet som ställs i direktivet när 

halterna överstiger respektive 

understiger den övre 

utvärderingströskeln.

Miljökvalitetsnormer 

för arsenik, kadmium, 

nickel och bens(a)pyren 

rapport 5882 


isbn 978-91-620-5882-1 

Issn 0282-7298 

Rapporten utgör underlag till ett regeringsuppdrag om 

genomförande av det fjärde dotterdirektivet till ramdirektivet 

för luft. 

I rapporten ingår även som bilaga redovisningen av 

regeringsuppdraget. I denna presenteras Naturvårdsverkets 

förslag till miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, 

nickel och bens(a)pyren. 

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna - Kaserngatan 14. 

Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: registrator@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40, 

orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel ... - Naturvårdsverket

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Miljökvalitetsnormer för arsenik, kadmium, nickel ... - Naturvårdsverket

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?