Oss emellan på USÖ nr 1, 2012 - Örebro läns landsting

orebroll.se

Oss emellan på USÖ nr 1, 2012 - Örebro läns landsting

PÅ USÖ

NR 1 • 2012

Han för

en global

kamp

Nu vilar ögonläkaren

blicken på Martin

Träning för alla

1


Vårt

bemötande

bygger bilden

av USÖ

USÖ är en stor och mångsidig arbetsplats

med en lång rad av olika yrkeskategorier

och specialistområden. I

vårt arbete möter vi många människor:

patienter och anhöriga, arbetskamrater

på hemmaplan, studenter

och kollegor på andra arbetsplatser.

Och allt kommunicerar, medvetet eller

omedvetet. Allt från hur vi på ett

mycket medvetet sätt väljer att presentera

oss på internet till hur vi klär

oss, hur vi väljer att lösa våra arbetsuppgifter

eller utformar våra lokaler

och så vidare. All kommunikation är

viktig! Men jag vill ändå påstå att det

är hur vi bemöter varandra och andra

som är den viktigaste och samtidigt

det starkaste av sätten att bygga

bilden av oss själva.

Det är alltid lika roligt och lika svårt

att välja vad vi ska presentera från

det stora urval av goda insatser som

görs på USÖ. I detta nummer av Oss

emellan möter vi några medarbetare

som i sitt arbete medverkar till att

stärka sjukhusets varumärke, som

ett utvecklingsinriktat universitetssjukhus

och som en hälsofrämjande

arbetsplats.

Ulrika Julin

Kommunikationschef

Global kamp mot

sexuellt överförbara

infektioner och

resistenta bakterier

2


Magnus Unemo är Örebrokillen som gjort en raketkarriär

i den internationella forskarvärlden. Hans huvuduppdrag

och forskning går ut på att bekämpa den

aggressiva spridningen av den resistenta gonorrébakterien,

men hans internationella uppdrag innefattar

även andra sexuellt överförbara infektioner som klamydia

och syfilis.

I sin kamp åker han världen runt, besöker sjukhus,

utbildar personal i diagnostik och behandlingsstrategier,

träffar laboratoriearbetare, läkare och forskare

från hela världen.

Nu har han hela världen som sitt arbetsfält. Ena veckan

presenterar han forskning på konferens i Manila. En annan

vecka är han på ett laboratorium i någon av de forna

sovjetstaterna. När vi träffar honom är han nyss hemkommen

från ett av Världshälsoorganisationen WHOs uppdrag

i Kirgizistan och i Tadjikistan.

Låter kanske glamoröst – men hans arbetsvecka är

sällan mindre än 70 timmar och fritid lika med arbete.

– Tidigare handlade gonorré om en enkel infektion som

var enkel att behandla. Nu kan infektionen bli obehandlingsbar.

Bakterien har i många länder blivit resistent mot

tidigare effektiva antibiotika och resistensen sprids över

världen, framförallt i Asien. Det är en tidsfråga innan vi

har spridning av resistens mot de sista behandlingsalternativen

även i Sverige, säger Magnus Unemo.

Internationella besök

på Mikrobiologen är inte

ovanligt. Magnus Unemos

gäster är Dr. Ineke Linde,

från Holland, Dr. Tatiana

Ivanova, från Ryssland och

Professor Alje van Dam

från Holland.

Folkhälsoproblem

– Vid WHO:s senaste mätning år 2005 fanns 88 miljoner

fall av gonorré runt om i världen.

Spridning av resistenta bakterier innebär ett stort folkhälsoproblem

som även kan ge en stor ökning av allvarliga

komplikationer till gonorré som utomkvedshavandeskap

och infertilitet. Man kan säga att det är en allvarlig

sjukdom som dödar i förskott, säger Magnus Unemo.

Magnus Unemo började sin karriär med att läsa till

biomedicinsk analytiker på vårdhögskolan i Örebro. Därefter

började han arbeta på Mikrobiologen vid USÖ. Under

tiden läste han in en masterexamen i såväl mikrobiologi

som molekylärbiologi på distans i Kalmar.

Professionell resa

– Han har gjort en professionell ”resa” som är långt över

det jag någonsin sett i min omgivning. Det har varit fascinerande

att på nära håll följa hans utveckling.

FORTSÄTTNING NÄSTA SIDA

3


Orden är smittskyddsläkaren Hans Fredlunds

och det var också Hans som var

handledare när Magnus tog sin doktorsexamen

i medicinsk mikrobiologi och genetik

år 2003. Den handlade om olika molekylärepidemiologiska

typningsmetoder.

– Hans avhandlingsarbete kan karaktäriseras

som synnerligen självständigt med

egen kunskap som väldigt snart översteg

handledarnas kunskapsnivå, menar Hans

Fredlund.

Spännande bakterier

– Det fanns en lång tradition på mikrobiologen,

USÖ att arbeta med internationella

kontakter och frontlinjeforskning, säger

Magnus. USÖs mikrobiolog är sedan

1980-talet ett nationellt referenslaboratorium,

på uppdrag av Smittskyddsinstiutet,

som har specialiserat sig på två bakteriestammar

– gonokocker och meningokocker.

Detta till största del och initialt tack

vare Professor emeritus Dan Danielsson,

men sedan har även Per Olcén och Hans

Fredlund var mycket viktiga för att driva

detta vidare. Det var naturligt för mig att

forska vidare inom de områdena. Dessutom

är det väldigt spännande bakterier att

jobba med, berättar Magnus.

Internationell expert

Efter doktorsexamen har Magnus därför

fortsatt att fördjupa sina kunskaper och nu

tillhör han en av världens absolut främsta

inom sitt område och representerar ett

av världens mest kända laboratorium i

området. År 2006 blev Magnus docent vid

Örebro universitet och bedöms av nära

kollegor som professorskompetent sedan

länge via flera handledaruppdrag och

många högklassiska publikationer. Han

har vid dags dato publicerat 138 artiklar

i internationella referee-granskade tidskrifter.

Han har blivit handplockad som

expert i flera nationella och internationella

utredningar och expertgrupper. Den europeiska

smittskyddsmyndigheten ECDC har

engagerat Magnus i styrgrupper och utvecklingsprojekt

under flera år. Dessutom

agerar Mikrobiologen, USÖ som leds av

Magnus och Hans Fredlund tillsammans

med referenslaboratorierna i England och

Danmark som ECDC referenslaboratorium

avseende sexuellt överförbara bakteriella

infektioner för hela Europeiska Unionen.

WHO Collaborating Center

Efter att ha arbetat som expert för WHO i

fyra år blev Magnus tillfrågad att etablera

ett WHO Collaborating Centre, som nu är

WHOs främsta expertlaboratorium, för

sexuellt överförbara bakteriella infektioner.

Förra året utsågs det mikrobiologiska

laboratoriet på USÖ av WHO till internationell

kunskapsbas i den globala kampen

mot gonorré och andra sexuellt överförbara

sjukdomar. Det innebär att Magnus nu

är kopplad till högkvarteret i Genève där

han tar ett globalt ansvar för att utveckla

internationella strategier för sexuellt överförbara

bakteriella infektioner.

Bättre diagnostik

– Nu fokuserar vi på att, för gonorré, optimera

diagnostiken men framförallt ta

fram nya behandlingsstrategier och identifiera

nya läkemedel.

En stor del av WHO-arbetet består i att

besöka sjukhus och laboratorier i fattiga

länder för att hjälpa till att sätta upp fungerande

laboratorier och utbilda personal.

– I många utvecklingsländer

exempelvis

i Afrika, Sydostasien

eller i de forna

sovjetstaterna har de

inte haft någon adekvat

diagnostik och

inte kunna utföra behandlingen

på bästa

sätt.

I år har Magnus fått

medel från Nyckelfonden

(en fond han starkt uttrycker

vikten av) för att

kunna fortsätta kampen för

att hitta nya antibiotika och

behandlingsalternativ mot

den resistenta gonorrébakterien.

Intensiva dagar

Mycket av det WHOarbete

som Magnus gör består i att observera,

ge expertråd och allmänt handleda.

Han ser hur de tar emot patienter

och diagnosticerar infektioner, identifiera

vilka sexuellt överförbara sjukdomar som

förekommer, hur de behandlas, dvs. hela

kedjan för patienterna. Under de sex dagar

som han var i Tadjikistan på WHO-uppdrag

för att revidera nationella strategin hann

han med att besöka 23 olika institutioner,

för det mesta olika laboratorium. Det är

intensiva dagar och sedan ska allting dokumenteras

och optimeringar ska rekommenderas

i detalj.

Han lyckas dessutom kombinera WHOuppdraget

med egen forskning. Förra året

publicerade han faktiskt cirka 30 publikationer.

Dygnet runt

Fritid då?

– Jobbet tar det mesta av min tid. Men

det är spännande att träffa nytt folk, nya

kulturer och kunna påverka utvecklingen

inom det här området. Trots att vi inte har

så mycket forskningsresurser kan vi ändå

få en kraftfull förbättring på ett ganska enkelt sätt genom

att optimera det vi gör. Det är glädjande och det finns

mycket att fortsätta kämpa för. Min sporre kan vara olika

möten. Till exempel de gånger som jag träffar infertila

kvinnor som inte kunnat bli gravida på grund av sexuellt

överförbara infektioner, vilket också i flera kulturer kraftigt

försvårar hennes möjligheter för giftermål. Därför är

målet att vår forskning alltid ska ligga i frontlinjen, för att

nationellt och internationellt förbättra folkhälsan avseende

sexuellt överförbara bakteriella infektioner.

4


Kollegorna på Mikrobiologen

om Magnus Unemo:

Hans Fredlund, Docent, Smittskyddsläkare:

”Hans snabba och fantastiska nationella och internationella karriär

bygger på hans engagemang och arbetskapacitet i kombination

med ett enormt kunnande och förmåga att på ett pedagogiskt och

vänligt sätt framföra sina bidrag i alla sammanhang. Att han dessutom

liksom jag har ett särskilt fotbollsintresse gör ju inte tillvaron

tillsammans tråkigare... Jag är stolt över att få ha nära samarbete

med Magnus och USÖ kan också vara stolt över att ha en sådan

medarbetare som med sitt kunnande på ett lysande sätt marknadsför

USÖ både på nationell och global nivå.”

Magnus Unemo har gjort en raketkarriär

i den internationella forskarvärlden.

Torbjörn Norén, Med dr, Hygienläkare

”Magnus är en unik, ödmjuk nätverksbyggare och forskare av världsklass.

I sin forskning lyhörd, kreativ och mycket generös. Han är i

mitt tycke en av de viktigaste personerna för universitetssjukhusets

framtida profilering och det är dags att lyfta upp betydelsen av nyckelpersoner

som Magnus i denna viktiga utveckling. Tack vare Magnus

finns vårt sjukhus tydligare på den internationella kartan och detta

kan innebära både externa finansieringar och nationellt erkännande.”

Per Olcén, Professor, Överläkare

”Redan som elev var Magnus speciell. Han var den som oftast

ställde kritiska frågor och var ovanligt duktig. Han har hela tiden

haft ett vetenskapligt tänkande och är väldigt målinriktad med

en väldigt stor arbetskapacitet. Sedan dess har vi haft flera projekt

ihop. Han är den som arbetar tuffast och hårdast. Han har en

enorm arbetskapacitet och har ett driv och är duktig på att sätta

sig in i många svåra frågeställningar och förmåga att genomföra

arbetsuppgifter med ett bra resultat.”

5


Ögonläkare, pionjär inom fotoscreening av

diabetiker, klinikchef, områdeschef och –

inte minst − mormor. Barnbarnet är fyra

månader, heter Martin Smed Höglund och

bor i Angers i Frankrike.

Skam den som ger sig!

Engagemang är viktigt för den som vill nå sina mål. Det är också envishet. Att det varit en

viktig drivkraft i arbetet med att utveckla en god ögonsjukvård för diabetiker sticker inte Inger

Dedorsson under stol med.

Det vi idag tar för naturligt – att med några klick t ex få besked om när en patient ska kalllas

– kräver en databas. Det insåg Inger tidigt. Redan 1983 var den första klar. Men att doktorn

skulle få en egen terminal för att bygga upp basen – nej, det fanns inte på kartan. Så Inger fick

vackert gå till dataavdelningen och knappa in sina uppgifter.

Efter ett tag kom den dock – den egna och efterlängtade terminalen. Men någon skrivare

var det inte tal om. Historien upprepade sig. Skrivaren kom. Men en ljuddämpande huv − icke!

Hur en matrisskrivare rasslar vet åtminstone de som passerat 50. Men Inger gav sig inte.

Och minsann – huven kom på plats. Trägen – eller om ni så vill – envisheten vann på nytt.

30 år sedan landstinget och RSÖ blev pionjärer

Hennes engagemang

och envishet har

räddat synen på många

diabetiker

6


– Det är fantastiskt att se hur väl de tre läkarnas tankar

stämde överens med vad som blev verklighet drygt 15

år senare. Lika fantastiskt är det att jag fått vara med

om att förverkliga deras intentioner och förhindra något

som var mycket vanligt förr – att diabetiker blev

blinda. Idag drabbas mindre än 1 promille.

Inger Dedorsson är områdeschef på USÖ och ögonläkare

i botten. Tankarna hon lyfter fram, presenterades i slutet

på 1970-talet av Ragnar Törnquist och Sven-Erik Fagerberg

på dåvarande RSÖ samt Magnus Jemt på Karlskoga

lasarett. Vad trion ville, var att Örebro läns landsting skulle

satsa på fotoscreening av diabetiker.

Politikerna gjorde tummen upp och 1982 blev Örebro

läns landsting pionjär i landet. Till länets tre sjukhus –

och senare även på Medicinkliniken vid RSÖ – köpte man

in utrustning för fotoscreening.

Hälften hade bättre syn

Genom att regelbundet fotografera ögonbotten hos diabetiker

kunde man tidigt upptäcka synhotande förändringar

som kärlbildningar på näthinna och svullnader i gula

fläcken.

− Det är förändringar i ögat som patienten själv inte

lägger märke till i ett tidigt skede, säger Inger Dedorsson.

Ett motiv till att landstinget satsade på diabetikergruppen,

var att det 1976 publicerades en stor studie som gjorts i

USA. Den visade att de som fotoscreenats och senare behandlats

med fotokoagulation hade 50 procent bättre syn

än dem som inte behandlats. En svensk multicenterstudie,

med Staffan Stenkula som ansvarig, bekräftade uppgifterna.

(Fotokoagulation är enkelt utryckt att med hjälp

av en kraftig ljusstråle få vävnad att koagulera i t ex ögat.)

Viktigt för fler än ögon!

Samtidigt som utrustningen för fotoscreening kom till länet

behövdes det någon som organiserade verksamheten.

Och budet gick till Inger.

− Jag jobbade i Karlskoga då och erbjöds en biträdande

överläkartjänst vid RSÖ. Uppgiften var att få struktur på

diabeteskontrollen av ögonpatienter.

Vad Inger tog fasta på redan från start, var att fotoscreening

och vården av diabetespatienter inte var en

angelägenhet bara för ögonklinikerna. Här skulle primärvården

engageras. En enkät som Inger skickade ut, visade

att bara två av länets dåvarande vårdcentraler – cirka 30

stycken − hade ett godtagbart kartotek över sina diabetespatienter.

Också med de andra rutinerna var det lite si och så. För

barn med diabetes fanns det överhuvudtaget inga rutiner!

− Så det var bara att ge sig ut och hjälpa till med att få

ordning på kartoteken och utbilda medarbetarna på länets

vårdcentraler.

Multicenterstudie på barn med ögonbottenförändringar

Tio år senare – 1992 – var alla vårdcentraler på banan.

Studiebesöken på RSÖ tog också fart. Sjukvårdsfolk från

Danmark, Norge och USA kom till Örebro för att se hur

länet arbetade med fotoscanning och diabetesvård i stort.

På Ögonkliniken fanns dessutom sedan lång tid avancerad

glaskropps- och näthinnekirurgi.

− Ett besök som stack ut var när vi gästades

av en WHO-stipendiat – World Health Organisation.

Det var en sjukhusdirektör från

Egypten – Giza närmare bestämt – som jag

fick guida och informera om vårt sätt att organisera

och driva verksamheten.

Att omvärlden intresserade sig för vad

som hände i Örebro län, förklaras bland

annat av en multicenterstudie på barn

med diabetiska ögonbottenförändringar

som Inger bidrog till. Här samarbetade

RSÖ, Akademiska i Uppsala och Universitetssjukhuset

i Linköping. Studien uppmärksammades

internationellt och ledde

till att ögonbottenfotografering blev en

vedertagen metod för barn med diabetes.

− Också barn som inte nått puberteten

kan ha ögonbottenförändringar. Så det var

– och är – viktigt att även fånga upp också

den gruppen.

Slog fast nationella riktlinjer

Läkardagarna i Örebro 1989 är en annan

milstolpe som Inger minns. Fotoscreening

stod i fokus och Sveriges Radio intervjuade

Inger.

− Inslaget fick ett stort genomslag och

det ringde patienter från hela landet till

oss och vi tog emot. Utan att ta betalt…

Resorna i länet följdes även av föreläsningar

landet runt vid sjukhus och klinikdagar

samt vid symposier och möten som

Diabetikerförbundet höll i. Och riktig fart

tog ”turnélivet” i början på 1990-talet.

Skälet var att Inger erbjöds plats i en

arbetsgrupp 1989 som skulle ta fram nationella

riktlinjer för diagnos och behandling

vid ögonbottenförändringar. 1991 var

arbetet klart och man kallade till en konsensuskonferens.

Här slogs riktlinjerna

fast och utmynnade i en SBU-rapport med

vetenskapligt grundade riktlinjer. Så långt

hade inte ens USA kommit inom området.

− Visst var arbetet i gruppen krävande.

Samtidigt var det stimulerande. Att jag efter

konferensen gav mig ut och ”missionerade”,

såg jag som min plikt. Övriga Sverige

måste få kunskap om vad vi i Örebro

− i ett mycket engagerat team – utvecklat.

Fortsätt med att se helheten!

En effekt av resorna och av det fina samarbete

som etablerades på alla plan inom

diabetesvården, var att de kurser som

sjukhuset arrangerade inom ögonsjukvård

ständigt var fulltecknade.

− Här knöt vi kontakter med kollegor

som USÖ har nytta av än idag. Bara det var

värt alla ansträngningar.

När Inger blickar tillbaka är hon fullt

medveten om att ”ingen människa vet att

jag är en av dem som ligger bakom att 95

procent av Sveriges diabetiker regelbundet

fotoscreenas”. Men det tar hon med

jämnmod. Däremot hoppas hon verkligen

att den yngre generationen ska ta vid med

samma engagemang och envishet.

− Vi måste fortsätta att se helheten

kring patienten. Det gäller att alla inblandade

tar sitt ansvar, alltså ögonkliniker,

diabetesmottagningar, vårdcentraler och

medicinkliniker.

− Visst var de många

resorna land och rike runt

under 1990-talet krävande.

Men jag såg det som min

plikt att övriga Sverige

måste få kunskap om vad

vi i Örebro − i ett mycket

engagerat team – utvecklat,

säger Inger Dedorsson

som var med om att

utarbeta och fastställa

nationella riktlinjer för

diagnos och behandling vid

ögonbottenförändringar

som utmynnade i en

SBU-rapport.

7


Uppgraderad

epilepsivård tar Kristina

och dottern Esmeralda

till sjunde himlen

Varenda kolhydratgram

vägs på våg i köket hos

Kristina Skrivelyte i Örebro.

Tjugosex gram tomat,

varken mer eller mindre,

får det vara i portionen som

10-åriga Esmeralda ska äta.

Det motsvarar ett gram

kolhydrater.

Esmeralda är epileptiker och äter en modifierad Atkins

diet. Den kosten lindrar hennes epilepsi som började med

infantila spasmer, kramper som hon lidit av sedan hon

var sex månader gammal.

– Kosten är viktig, säger Kristina Skrivelyte. Esmeralda

får färre anfall, blir lugnare, sover bättre och kan koncentrera

sig längre stunder.

Köket är den ständiga arbetsplatsen för Kristina Skrivelyte.

Dottern går i Brickebackens särskola och det ligger

på mamma att förse henne med mat under skoldagen.

– Det innebär att jag lagar frukost, mellanmål och

lunch som jag skickar med på morgonen. På korttidsboendet,

där hon vistas tio dagar per månad, har personalen

nu lärt sig att laga dieten. Tidigare blev det hela fyrtio

portioner i veckan som jag ställde i ordning och skickade

med min dotter till boendet.

Chipspåse – boven i dramat

Specialkosten är avgörande för hur Esmeralda ska må

och matlagningen är förutsättningen för att dieten ska

fungera. Förutom att komponera maten, väga, räkna

om ingredienser i kolhydratsgram och noga kontrollera

innehållsförteckningarna på produkterna i butiken, är

det också av vikt att vaka över flickan så att hon inte själv

stoppar i sig sådant hon inte får äta.

– Så långt det är möjligt äter vi samma mat i övriga familjen,

jag och Esmeraldas 4-åriga lillebror. Men vi lägger

till kolhydrater och äter inte så mycket fett.

Det har hänt att Esmeralda, som är ganska gravt handikappad

och själv inte har insikt i att dieten är viktig för

hennes välmående, stoppar i sig sådant hon inte får.

– I natt, till exempel, besvärades hon av svårt epileptiskt

anfall, vilket förmodligen berodde på att hon i ett

obevakat ögonblick i fredagskväll åt av lillebrors myschips

framför TV:n när han gick på toaletten och vi glömde att

skålen stod kvar framme.

Som förälder till ett handikappat barn med svår epilepsi

tycker Kristina Skrivelyte att hon stått ganska ensam

utan stöd från vårdens sida sedan Esmeraldas spädbarnstid.

Fram till nu.

Kanon med kost

För kontroll när Esmeralda tidigare gick på ketogen kost,

initierad av Karolinska sjukhuset, har Kristina Skrivelyte

och dottern tvingats åka till Stockholm tre gånger per år.

Det som nu hänt på Universitetssjukhuset Örebro med

uppgraderingen av epilepsivården genom anställning av

epilepsisköterskan Eva Möller och läkare Helene Buciuto,

med epilepsi och kostbehandling som specialområde, får

Kristina Skrivelyte att utbrista i ett ”Äntligen!”

– Man kan säga att jag är som i sjunde himlen! Det

är otroligt bra! Nu har jag fått veta mer om epilepsi, har

någon att vända mig till med mina frågor och jag är inte

ensam längre med mina bekymmer. Framförallt är det roligt

att man startat med kostbehandling, det vill säga en

annan form av epilepsibehandling i Örebro, och inte bara

erbjuder medicinsk behandling som inte hjälper. Jag hoppas

nu att det blir bättre för Esmeralda.

Esmeralda Bergström är epileptiker

och mår bättre om hon äter en

modifierad Atkins diet.

Esmeraldas mathållning kräver en

rejäl arbetsinsats i köket av mamma

Kristina Skrivelyte. Kolhydraterna

måste vägas ordentligt på våg.

Det är noga!

8


Uppgraderingen av vården

för barn med epilepsi är

hett efterlängtad av Kristina

Skrivelyte, mamma till

10-åriga Esmeralda.

9


10

Kolhydratfattig

kost gör livet rikare

för barn som drabbats

av epilepsi


Helene Buciuto är specialistläkare vid

Barn- och ungdomsmottagningen vid

Universitetssjukhuset. Hon förbättrar

nu vården av barnen med epilepsi.

Nu uppgraderas epilepsivården för barn. De 250 barn som årligen drabbas av sjukdomen och som kommer till

Barn och ungdomskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro med sina besvär får nu del av en sammanhållen,

multiprofessionell vårdkedja.

Det är Helene Buciuto, specialistläkare vid Barn- och

ungdomsmottagningen och skolläkare i Örebro kommun,

som initierat och dragit igång samarbetet.

– Vi måste göra något för de här barnen! säger Helene

Buciuto, som arbetat med barn med epilepsi vid sjukhuset

i Trondheim och som började sin anställning vid USÖ

i januari förra året. Samlar vi våra resurser, väljer rätt

medicin, behandling och dieter samt informerar omgivningen

runt de här barnen, kan de hjälpas till ett bättre liv.

Diet halverade anfallen

Helene Buciuto har själv i sin läkarverksamhet god erfarenhet

av den ketogena kosten, en diet som till cirka 80

procent består av fett.

– Jag behandlade i Norge barn med svår epilepsi. Eftersom

20 procent av dem inte blir hjälpta av läkemedel

var det angeläget att testa något nytt, eller snarare, ta upp

en dietbehandling som förekommit sedan 1920-talet men

som fallit i glömska.

Helene Buciuto reste till ett tyskt epilepsicenter där hon

lärde sig mer om den ketogena kosten. Senare auskulterade

hon en tid på epilepsicentret vid Great Ormond Street

Hospital for Children i London.

– Antalet epilepsianfall halveras hos hälften av barnen

med den här dieten. 2008 började vi behandla med modifierad

Atkins diet, vilken tar bort 50 procent av kramperna

hos 30–40 procent av patienterna. Den dieten är kolhydratfattig

och är lättare att genomföra och har mindre

biverkningar.

Elektriska impulser

Men det finns fler sätt att hjälpa barnen som till exempel

vagusstimulering, något som också kan kombineras med

dieterna. Här opereras en dosa, som sänder elektriska

impulser, in under huden vid vänster nyckelben. Sedan

använder man vagusnerven som ledning in i hjärnan. Den

här behandlingen halverar antalet anfall hos 40–50 procent

av de patienter som får behandlingen.

Det är överläkare Mathias von Beckerath på Öron-, näsoch

halskliniken som ska göra ingreppet vid Universitetssjukhuset:

– Jag är van att operera i detta område. I höst ska jag

åka till en neurokirurg vid ett sjukhus i Holland för att

lära mig detaljerna i just den här tekniken. I septemberoktober

hoppas jag komma igång med operationerna här

i Örebro.

Komplex sjukdom kräver samarbete

Epilepsi är en komplex sjukdom där varje drabbat barn

har sina svårigheter och behov.

– Det kräver samarbete mellan olika professioner och

uppgraderingen av epilepsivården vid USÖ innebär också

att vi startar ett epilepsiforum, säger Helene Buciuto.

Här ska sköterska, dietist, barnneurolog, neurofysiolog,

psykolog, pedagog och kurator mötas och diskutera

utredning, diagnostisering och behandling.

Epilepsisköterskan stöttar barn och familj med information

kring sjukdomen. Sköterskans uppgift är även att

informera förskola och skola och anordna kurser och nätverk

kring barn med epilepsi.

– Vi planerar att påbörja ett forskningsprojekt för att se

hur vår uppgradering av vården förbättrar livskvaliteten

för de här barnen. Vi jobbar också för att kunna erbjuda

vård med modifierad Atkins diet och vagusstimulator till

andra landsting.

Så uppgraderas epilepsivården

för barn vid USÖ:

• Multidisciplinärt omhändertagande

• Epilepsiforum för enhetlig

och samordnad vård

• Ökat samarbete mellan

vuxenneurologen och neurofysiologen

• Epilepsisjuksköterska

• Checklista för nyinsjuknade

• Epilepsikurs för nydiagnostiserade

patienter

• Vagusnervstimulator,

inoperation och kontroller

med justering

• Dietbehandling med

modifierad Atkins diet

• Uppföljning av barn som

står på ketogen diet, initierad

av Karolinska sjukhuset i

Stockholm

Stimulering av vagusnerven via en eldosa som opereras in under huden är också en behandlingsmetod

som minskar de epileptiska anfallen hos både barn och vuxna. Mattias von Beckerath,

överläkare på Öron-, näs- och halskliniken, börjar operationerna i höst.

11


Fem minuters pausgymnastik sätter fart på armar, ben och hjärta innan kvällsskiftet

tar tag i sina sysslor på avdelning 94 på Geriatriska klinikens demensavdelning.

Hälsoinspiratörer

- men inga

hurtbullar

Elektropop och BWO ljuder ur högtalarna från avdelning 94 vid Geriatriska klinikens

demensavdelning. Personalen har samlats i en ring. Armarna svänger,

höfterna rullar i takt med musiken. Lay your love on me.

Nyligen har dagpersonalen rapporterat om dagens händelser innan kvällsskiftet

ska ta över. Fast först har man fem minuters pausgymnastik. Alla som har möjlighet

deltar.

Vid avdelning 94 arbetar cirka 25 personer vid olika tider på dygnet. Undersköterskorna

Inga-Lill Lindberg och Kerstin Einarsson utför mycket omvårdnadsarbete

och tar hand om många gamla och multisjuka patienter. De trivs jättebra och har

arbetat på avdelningen sedan 70-talet. Men arbetet kan vara tungt både fysiskt och

psykiskt. För ett tiotal år sedan blev de erbjudna uppdraget att bli hälsoinspiratörer.

– Vi var faktiskt bland de första på USÖ som nappade på uppdraget, säger de.

Minigolf

Sedan dess har det varit full fart på avdelningen – pausgymnastiken, stavgång,

vårruset, minigolf, är bara några av alla de aktiviteter som de har ordnat för sina

arbetskamrater. Just nu planerar de en minigolfrunda.

Kerstin Einarsson och Inga-Lill Lindberg menar

att hälsa också är att umgås – det spelar inte så

stor roll vad man gör – teater, Ålandskryssning,

stavgång eller en mysig frukostbuffé.

12


– Ett par gånger om året ordnar vi hälsovecka för personalen. Då dukar vi upp lite lyxiga

frukostar med smoothie, ägg, goda pålägg som skinka, ostar med mycket grönt och

gott bröd som Kerstin och Inga-Lill bakar själva. Lite godis och snacks kan det också bli.

Inga hurtbullar

– Vi är egentligen inga hurtbullar. Hälsa är också att umgås och ibland försöker vi att

gå på bio eller teater. Vi var ute och såg föreställningen Syrror tillsammans och vi har

varit på kryssning till Åland ett par gånger. De som då inte följer med får vara hemma

och jobba. Tyvärr kan ju inte alla vara med samtidigt eftersom verksamheten på 94:an

pågår dygnet runt

– Men det sociala är ju jätteviktigt. Det är en väldigt bra anda och sammanhållning på

avdelningen. Vi blir väldigt uppskattade av våra arbetskamrater. De gav oss dagens ros

i NA och vi har också fått blommor. Vår avdelning har också fått ett mycket bra resultat

på medarbetarenkäten.

– Vi får också mycket stöd från vår chef, och vi har tillåtelse att planera och förbereda

aktiviteterna på arbetstid. Att chefen är ett stöd är a och o.

En minigolfrunda platsar, likväl som

vårrus och stavgång, på listan över

hälsofrämjande aktiviteter.

Hälsocenters förlängda arm

På USÖ finns ett nätverk av hälsoinspiratörer på de olika avdelningarna. I nuläget finns

94 hälsoinspiratörer i nätverket och 61 arbetsplatser representerade.

Hälsocenter fungerar som ”spindeln i nätet” och erbjuder utbildningar, nätverksträffar

för erfarenhetsutbyte mellan avdelningarna och inspirationsträffar.

– Vi på Hälsocenter önskar se hälsoinspiratörerna som vår ”förlängda arm” ut i organisationen

och de kan till exempel hjälpa till att sprida information om våra aktiviteter,

samla in signaler och önskemål från personalen, säger Gunnar Johansson, PA-konsult

och processledare för arbetsmiljö och hälsa på USÖ.

13


Lyftet – träning för alla

Anna-Karin Julin, träningsinstruktör

pushar Helena Johansson, en av Lyftets

trogna stammisar.

Träningslokalen Lyftet ligger i B-husets källare. För 20 år sedan låg dimman tät här. Då användes lokalerna faktiskt som rökrum – en svindlande

tanke idag. Men sedan dess har den hälsosamma linjen fått råda i lokalen. Ett 20-tal styrketräningsmaskiner, fria vikter, konditionsträning

med roddmaskin, stepmaskin, löpband, motionscyklar och crosstrainer. Ungefär 300 aktiva personer använder träningslokalen som får

ungefär 1 500 besök i månaden.

– Promenader på lunchen, cykla på jobbet, lyfta

vikter, delta i motionspass. Det finns många sätt att

förbättra sin kondition och styrka. På USÖ finns möjlighet

att träna gratis med både vikter och kondition,

säger Inger Jansson och Anna-Karin Julin

Men nog finns det plats för fler.

– Många säger att de inte hinner träna.

Men det behöver inte ta mer än en halvtimme

att köra ett pass. Jag brukar fråga hur

många halvtimmar de hinner titta på teve.

Det går faktiskt ganska många halvtimmar

på ett dygn, säger Inger Jansson, friskvårdare

som var med redan från början. Tillsammans

med Anna-Karin Julin, träningsinstruktör

driver hon lokalen. Och någon

av dem brukar finnas på plats ungefär en

timme varje dag för dem som behöver träningsråd

och instruktioner.

För både lätt- och tungviktare

– Våra program är anpassade för både den

som är ovan och för den som är van att träna.

Vare sig man har ett rörligt arbete eller

ett arbete där man lyfter tungt och springer

mycket så är träningen ett sätt att orka med

både arbete och fritid.

Två som däremot kommer ofta och gärna

är Håkan Forsström, som jobbar med IT

på USÖ och Helena Johansson som är

undersköterska på Medicinmottagning 1.

De tillhör lokalens stammisar.

Så svetten ryker

Helena tränar ett par gånger i veckan.

Men där emellan promenerar hon och

cyklar och snart börjar golfsäsongen.

Just nu kör hon armar, ben och lår så

svetten ryker.

Jag brukar komma hit en stund före

jobbet. Även på fredagseftermiddagar

är det ganska lugnt i lokalen, berättar

hon.

– Det är perfekt att komma hit och

träna mitt på dagen, säger Håkan. Han

tränar hårt de flesta dagar i veckan. Han

lyfter tungt och skulle gärna se att det

finns ännu tyngre vikter, något som blivit

14


allt vanligare de senaste åren, berättar Anna-Karin Julin som arbetar på Lyftet.

– Vi har köpt in större och tyngre saker.

Gruppträningspass

Förutom träning i lokalen finns det också möjlighet att vara med på gruppträningspass.

Sju gånger i veckan kör de tabata, yoga, vattengympa, core, mindfulness

och något som kallas yogilates som är en blandning av yoga och pilates.

– Vi tillämpar drop-in på alla aktiviteter. Alltså behövs ingen föranmälan.

Aktiviteterna är gratis för alla anställda på USÖ. De flesta aktiviteter sker i

spegelsalen vid Sjukgymnastiken i M-huset.

Gå in på intranätet:

intra.orebroll.se/uso/halsocenter

och fyll i en ansökan om behörighet

på ditt kort om du vill börja

träna på Lyftet.

Vad orkar du

efter jobbet?

I resultatet av årets medarbetarenkät

svarade en del medarbetare att de inte

har ork över för sitt privatliv när de kommer

hem efter arbetet, trots att man för

övrigt anser sin hälsa vara god. Var fjärde

medarbetare kände också smärta, värk

och andra fysiska obehag som man tror

beror på arbetet.

Och visst är det så att många upplever

en trötthet efter jobbet, vare sig vi har ett

stillasittande jobb eller ett tungt och rörligt

arbete i vården.

Mäta ork

Vad är då ork? För en individ kan det innebära

ett allmänt bra flås för andra att orka

jobba fysiskt flera timmar utan obehag. Ett

sätt att mäta orken kan vara att mäta kroppens

syreupptagningsförmåga.

Mer tid till familjen

En frisk 40-åring som inte tränar har en

syreupptagningsförmåga på knappt två liter

per minut. En aktiv 40-åring som är aktiv 30

minuter om dagen kan ha en syreupptagningsförmåga

på 3,5 liter per minut.

Ju bättre syreupptagningsförmåga vi har

desto mindre av vår kapacitet går åt på jobbet

och då har vi mera ork kvar för vår fritid,

familj och intressen.

Håkan Forsström tar i för kung och fosterland.

Och inte nog med det! Han efterlyser

ännu tyngre vikter.

På Lyftet kan du få ett träningsprogram som

passar både dig som är ovan och för dig som

tränar mycket.

15


RETURADRESS: Universitetssjukhuset Örebro, Sjukhusstaben kommunikation, 701 85 ÖREBRO

Du använder väl dina

friskvårdscheckar

I början av året fick alla medarbetare i landstinget 1 000 kronor

i friskvårdscheckar att använda till aktiviteter i form av motion

och friskvård på fritiden. Friskvårdscheckarna går att använda

till alla former av friskvård som är godkända som skattefri

förmån enligt skattelagstiftningen.

Det finns hundratals friskvårdsaktiviteter att välja mellan,

träning, tennis, yoga, gympa, massage, bowling, simning, viktminskning,

stresshantering, hälsocoacher och mycket mer.

Läs gärna mer på

www.friskvardschecken.se

ÖNSKEREPORTAGET!

Vilken intressant person vill just du läsa om i Oss emellan? Har du

någon kollega som förtjänar att lyftas fram? Finns det någon verksamhet

som du är nyfiken på eller undrar du över något? Önska fritt

och stort, det enda förbehållet är att den person eller företeelse på

något sätt ska ha anknytning till USÖ. Använd kupongen eller gå in

på intranätet: intra.orebroll.se/uso/onskereportage

Jag vill läsa om......................................................................................

................................................................................................................

Jag heter................................................................................................

Arbetsplats.............................................................................................

Skicka ditt önskemål till Petra Ekenstam, Sjukhusstaben,

Kommunikation, M-huset, USÖ eller mejla till

petra.ekenstam@orebroll.se

Oss emellan på USÖ ges ut av Sjukhusstaben kommunikation och produceras i samarbete med Strateg Marknadsföring.

Ansvarig utgivare: Ulrika Julin. Redaktör: Petra Ekenstam. Text: Petra Ekenstam, Ulrika Julin och Strateg Marknadsföring.

Foto: Magnus Westerborn, Maria Bergman

More magazines by this user
Similar magazines