Ett ögonblick i sänder (pdf, 2 mb, nytt fönster) - Piteå kommun

Ett ögonblick i sänder
Ett utbud av trevliga och aktiva stunder vid Piteås äldreomsorg
1

2 3

Ett ögonblick i sänder
4 5

Ett ögonblick i sänder
Ett utbud av trevliga och aktiva stunder vid Piteås äldreomsorg
Text: Personalen vid Piteås äldreomsorg
Redaktörer: Nazima Hozic och Gull-Britt Christoffersson
Grafisk form och illustration: Weinz at Work, Ulrika Weinz
Tryck: Luleå Grafiska AB, 2009
ISBN: 978-91-633-4371-1
6 7

Innehåll
Förord 6
Ljusglimten 8
Trädgård 11
Modern konst 12
Packat & Klart 15
Badhus 18
Bagarstuga 21
Våffeldag 22
Altertjärn 25
En Uteplats 26
Maskinveteranerna 28
Minnenas bok 30
Café Eivor 33
Kul med djur 34
Konst i vården 37
Surströmmingsfest 38
Luciafika 40
Matminnen 42
Sågbocken 44
Beredskapstid 46
Fiskecamp 49
Jaktlaget 50
Herrmiddag 53
Djur och natur 54
Herrlunch 57
Små avbrott 58
På mäns villkor 61
Internationellt 62
Musik 65
Sångstunder 66
Saxofonen 68
Reminiscens 70
Generationsmöte 73
Damekipering 74
Att skriva 77
Roknäsgårdens dag 78
HAndbok 81
Vikingarna 82
Trosbekännelse 85
Fotohälsning 86
Infjärden runt 89
Minnenas café 90
Minnenas lägereld 94
Måla på porslin 99
Kollage 100
JUlfest 103
Nobelfest 106
Utemiljö 109
Kropp och knopp 112
Bad i det fria 117
Beröring 118
Guldkant 121
Volontärbyrå 122
Nattpatrull 127
Hospice 128
Geriatriskt centrum 133
Aktiviteter utomhus 136
Side by side cykel 141
Sinnenas trädgård 142
Se mig 145
Nautilus 146
Berit & Barbros 149
Guldkorn 150
Bak i bagarstuga 153
Badbrudar och badkillar 154
8 9

Ett ögonblick i sänder
F ö r o r d
Ett ögonblick i sänder. Vår morgondag är ett
äventyr utan garantier, oavsett ålder. Det är här
och nu, i just detta nu, våra möjligheter vilar.
Att blir gammal och i beroendeställning gör
att man inte kan påverka sin situation på
samma sätt som tidigare. Det kan vara svårt
att uttrycka sina önskemål och inrätta sig när
någon annan ska se till, och känna ansvar för,
att jag har det så bra som möjligt.
Piteå kommuns äldreomsorg har under ett
drygt decennium gett personalen möjlighet
att presentera en idé och få ekonomiskt stöd
där målsättningen är att hitta något som stärker
kvalitetsarbetet och ger omsorgstagarna en
bättre vardag. Det handlar sällan om stora saker
utan snarare om att tillgodose små behov
och önskemål som är möjliga att genomföra.
”Att se det stora i det lilla men också att se det
lilla i det stora”.
Till vårt förfogande har vi varje år en summa
pengar från vilken personalen kan söka ekonomiska
medel för att kunna friställas från
det ordinarie arbetet och göra något för en
omsorgstagare eller en grupp. En ekonomisk
redovisning krävs för att man ska få ta del av
pengarna. Som verksamhetsutvecklare kan jag
med glädje konstatera att denna möjlighet ger
mycket kvalitet till en ringa kostnad och är
väl satsade utvecklingspengar. Ett fantastiskt
sätt att tillvarata personalens tre K, nämligen
Klokskap, Kunskap och Kreativitet.
Med den här boken vill vi ge inspiration till
andra, men den är också en bekräftelse på att
vi inte bara talar om det vi borde göra, utan
faktiskt gör!
Boken innehåller utdrag ur de redovisningar
som gjorts och ska ses som exempel.
Det finns ingen inbördes värdering av de olika
projekten.
Hoppas ni ser det som en förmån att få ta
del av vårt arbete och låta er inspireras. Sist
men inte minst ett stort tack till alla som genom
sitt arbete gjort det möjligt att förverkliga
denna bok. Tack också till ”Kompetensstegen”
som hjälpt oss ekonomiskt.
Lena Esbjörnsson,
Verksamhetsutvecklare, äldreomsorgen, piteå kommun
10 11

Projekt
Ljusglimten
Projektet startades av Strömnäs hemtjänstpersonal
2004. Träffarna kunde bestå av
lunch, samvaro, allsång, underhållning och
ord för dagen. Inbjudningsbladen var alltid
färggranna med mycket information om den
kommande träffen samt menyns innehåll och
gästernas namn.
”... eftersom vi har dessa fantastiska frivilliga
pensionärer i besöksgruppen ”Visiten”, som
engagerar sig och ordnar med mat, dukning,
diskning och allt praktiskt, så krävdes det inte
så mycket personalresurser.
En stor fördel är att dessa pigga pensionärer
känner våra vårdtagare väl så det blir en härlig
stämning. Vi ser däremot att det är svårt att
nå vårdtagare som inte känner sig så pigga. De
har upplevt att det är för mycket folk på träffpunkten
och skulle kanske hellre önska att få
vara i en mindre grupp”.
Ljusglimtenträffarna har fortsatt men nu utan
projektpengar. Vi har fått så mycket positiva
reaktioner från vårdtagarna att personalen
som hjälpts åt för att göra någonting extra i
brukarnas vardag är väldigt nöjda.
HEMTJÄNSTGRUPPEN, STRÖMNÄS-PITEÅ, 2005
12 13

Projekt
T r ä d g å r d
Tillsammans med vårdtagarna från Munkberga
började fem personer ur personalen att
iordningställa alla urnor för sommarblommor,
plantera kring sittplatsen och förnya den
egna bersån med Arroniabuskar. Sakta men
säkert påbörjades bygget av en egen sinnenas
trädgård och plantering av äppelträd, lönnar
och pilträd. Lunch och kaffe serverades sedan
i den nya lummiga trädgården som lockade
till sig många blickar. Anhöriga och besökare
har uttryckt sin förtjusning över hur fint det
är kring Munkberga, vilket i sin tur inspirerat
personalen att fortsätta med ”uppbyggandet”
av trädgården.
MIA, KRISTINA, INGA-BRITT, ULRIKA, KRISTINA
MUNKBERGA, 2005
14 15

Projekt
Modern konst
Under år 2005 och 2006 genomförde jag ett
”Modern konst” projekt på Brogården. Sju
vårdtagare målade på papper och lyssnade under
tiden till olika sorters musik. Musik som
de känner igen, typ Louis Armstrong, Edvard
Greig, julmusik och avslappningsmusik. Vid
ett tillfälle dominerade diskmaskinens buller
och då tillverkades de flesta bilderna. Konstverken
hängdes upp på väggen i köket. Varje
konstverk fick ett namn och det lockade fram
många roliga kommentarer. Projektet avslutades
med en välbesökt vernissage den 30 maj.
Det fina reportaget i Piteå Tidningen, som
handlade om vernissagen, klipptes ur och
hängdes på köksväggen tillsammans med bilderna.
All personal har varit delaktig i projektet
och är mycket nöjda eftersom de har fått
se andra, nya sidor, hos vårdtagarna som de
jobbar med varje dag.
”Jag är oerhört glad och tacksam över att vi
fått möjlighet att söka projektpengar till att
utveckla vår verksamhet och jag hoppas att vi
får fler möjligheter till detta.”
EWA, BROGÅRDEN, MUNKBERGA, 2005
16 17

Projekt
Packat & Klart
På Österbo var tidigare gudstjänsten den enda
aktivitet som fanns kvar för de gamla. Olika
nedskärningar och pengabrist har lett till att
de gamla som bor i huset blivit mer ensamma
och utan variation i rutinerna. För att bryta
det mönstret bjöd vi våra gamla på fem ”resor”
under parollen ”Packat & Klart”. Detta
gav våra gamla en guldkant i tillvaron. Varje
”resenär” fick en egen inbjudan med lite information
om resmålet. Till vilket land resan
gick, vilken mat som serverades, vilka som
underhöll. Med våra glada resenärer besökte
vi så Grekland, d v s såg på en film om Grekland,
och åt den berömda auberginegratängen,
moussaka, med grekisk sallad till. Den långa
resan till Thailand klarade vi med buddhistmunkars
sång i bakgrunden och äkta thaiwok
med fläsk- och kycklingkött. Filmen om Thailand
var lagom lång och skapade sug efter fler
resor. Italien var också ett av våra resmål. Vi
tittade på film om landet med Eros Ramazzottis
sång i bakgrunden och åt hemgjorda
18 19

italienska maträtter och sallad med oliver.
Varje resa avslutades med musikunderhållning
av gäster. En gång underhöll Sara Thuresson,
en annan gång hade vi dagisbarn som
sjöng för oss. Projektet avslutades med en stor
internationell fest för hela huset. I stora matsalen,
som var vackert smyckad, serverade vi
mat från Ryssland, Iran, Ukraina, Irak, Bosnien
och Hercegovina för ca 100 gäster. Artister
på den stora husfesten var musikgruppen
Raboday, och en ”liten” orkester på 30 personer
från Framnäs musiklinje. Dessa resor blev
oförglömliga för både vårdtagare och personal
på Österbos äldreboende men också för
många gäster utifrån.
Vi är tacksamma för pengarna som gett oss
möjligheten att genomföra det här projektet.
NAZIMA OCH MONICA, ÖSTERBO, 2007
20 21

Projekt
B a d h u s
Den kreativa och entusiastiska personalen
från Öjagården genomförde under våren det
unika projektet ”att bada på badhuset”.
”Syftet med projektet var att våra pensionärer
skulle få uppleva något de inte gjort på väldigt
länge. Idén med att bada i varmvattenbassängen
på simhallen i Öjebyn lät intressant.
På grund av medicinska skäl har inte alla
som velat kunna bada, men cirka 7-8 pensionärer
har varit med, och vissa av dem flera
gånger. Några följde med enbart för att titta
på. Intresset bland de gamla var stort och
glädjen likaså. Många minnen väcktes till liv
och många träffade också gamla bekanta på
badhuset.”
ARBETSLAGET ÖJA, ÖJAGÅRDEN, 2005
22 23

Projekt
Bagarstuga
Projektet ”Bagarstuga” genomfördes i den
handikappanpassade och välutrustade bagarstugan
i Harrbäcken som ligger på andra
sidan Lill-Piteälven. Delar av personalen från
Roknäsgården anlände dit med några vårdtagare
tidigt på morgonen.
Vi började med att handla ingredienser till
mjukkakorna på Sigvards livs. När vi kom till
bagarstugan var ugnen ljummen så vi satte i
gång direkt. Glada i hågen började vårdtagarna
att kavla ut degämnena. Utbakningen
gick som en dans och det syntes att de bakat
förr. När drygt halva degen var utkavlad började
Dagmar att grädda, och snart var det
dags för provsmakning med en kaffetår till.
Mums! Det var nog dagens höjdpunkt. Vi
bakade ca 70 st mjukkakor som vi ska ha till
sommarens utflykter bland annat. Trötta och
belåtna återvände vi till Roknäsgården där vi
bjöd övrig personal och vårdtagare på färskgräddade
mjukkakor.
Karin och Dagmar, Skogsbrynet, Roknäsgården, 1999
24 25

Projekt
Våffeldag
Syftet med projektet var att byta miljö för våra
vårdtagare samt att umgås och ha trevligt en
stund tillsammans. Samlingslokalen på Fåröns
kolonilotter bokades och hela 35 vårdtagare
följde med.
Våffeljärnen gick varma. Nygjorda våfflor
med sylt och grädde och nybryggt kaffe var
mycket uppskattat. Många av vårdtagarna
träffade både nya och gamla bekanta här. För
underhållningen stod undersköterska Hans
Berglund och efter hans framträdande gick
några av vårdtagarna fram till mikrofonen
och berättade fiskehistorier och läste dikter.
Många pratade i flera veckor om hur trevlig
våffeldagen varit och undrade när nästa skulle
kunna tänkas bli.
Vi personal tyckte att det blev så lyckat och
roligt att vi redan planerar för en ny dag, som
kommer att bli en paltdag.
Personal, Hemtjänstgruppen Djupviken Norr och Söder, 2005
26 27

Projekt
A l t e r t j ä r n
Från Norrgården åkte vi, några ur personalstyrkan
från avdelningen Härbret/Loftet och
tre vårdtagare, på utflykt. Vi åkte handikappbussen
och målet var Altertjärn. Vår tanke var
att få uppleva den sköna naturen med skog och
fiske. Damerna tänkte plocka bär. Våra herrar
njöt av att sitta i skogen, lyssna till dess ljud
och känna doften. Nybakade bullar och kaffe
smakade ljuvligt. Efter hemkomsten till Norrgården,
rensades bären som damerna plockat
och vi bakade blåbärsmuffins som boende och
personal glatt åt upp.”
Härbret/Loftet, Norrgården, 2006
28 29

Projekt
En uteplats
Den engagerade personalen från Norrgården
genomförde under året några projekt. Ett av
projekten handlade om att bygga en uteplats i
anslutningen till boendet.
”Vi har en stor och fin uteplats i söderläge men
den såg så trist och tom ut. Våra pensionärer
brukar sitta där på sommaren, fika och sola.
Så snart vi fått beviljat pengar för projektet bar
det iväg till affären för att handla material till
bygget samt lite blommor och annat. Många
av pensionärerna påtade i krukorna och talade
om för oss hur man skulle göra.
Vi köpte en röd fin pallkrage som vi satte
jordgubbar i, planterade tomater i krukor och
satte ner två stammade buskar, vinbär och
krusbär. Altanen är byggd av betongplattor, så
vi tog bort vissa och planterade ner träd och
lite perenner mellan plattorna.
Det blev jättefint och buskarna ger ju bär år
efter år och kan vara trevliga att plocka då
man sitter ute och solar.”
Härbret/Loftet, Norrgården, År 2006
30 31

Projekt
Maskinveteranerna
Jag beviljades projektpengar för en av mina
vårdtagare. Vi skulle besöka maskinveteranerna
i Öjebyn där min vårdtagare hade jobbat i
många år. Vi åkte dit en mulen och regnig dag
och väl där träffade vi hans chef och gamla
arbetskamrater. De talade mycket om den tiden
då de arbetade tillsammans, om vad de
gjorde idag, var de bodde nu. Många gamla
goda minnen. Det fanns många maskiner att
titta på och höjdpunkten var när de startade
upp just den grävmaskin som han hade kört i
många år. Han sa att den lät precis som förr.
Vi avslutade dagen med lite inköp och sedan
åkte vi hemåt. Han tyckte att detta var en
minnesvärd dag och satt uppe länge på kvällen
och tänkte på vad han varit med om. Han
hade svårt att sova på natten. Någon gång då
och då pratar vi om den här dagen och tittar
på korten vi tog.
Ann-Christine, Norrfjärdens/Sjulsmarks hemtjänst, 2006
32 33

Projekt
Minnenas bok
Under våren har vi drivit ett projekt som
kallas ”Minnenas bok”. Syftet med detta var
att lättare kunna föra ett samtal med våra
boende som många gånger har svårt att uttrycka
sig och svårt att minnas. Vi behövde
information om den boendes liv och införskaffade
den med hjälp av deras vänner och
anhöriga. Vi fick höra många livsberättelser.
Vi fick höra vad som varit viktigt i deras liv,
om deras familj, föräldrar, syskon och om
olika fritidsintressen. Vi pratade om barndomshemmet,
uppväxten och viktiga personer
i deras liv. Utifrån denna information
som vi kombinerade med bilder gjorde vi ett
album. Vi har fått mycket stor respons från
de anhöriga som har tyckt att det varit roligt
att bidra och har kommit med stora drivor av
foton. På så sätt har de anhöriga känt sig delaktiga
i själva skapandet av boken. Även personalen
har uppskattat dessa album som gett
upphov till många nya samtal. Det har varit
enkelt att prata runt bilderna och lättare att
förstå den boende.
Det är en hel del praktiskt arbete med
varje album, men det har varit så positivt att
vi funderar på att fortsätta och göra en bok för
varje boende.
Det enda problem vi har stött på är att dessa
album försvinner hela tiden. De boende är så
rädda om den att de gömmer den och vi får
söka i skåp och lådor, gång på gång.”
Britt-Inger och Anita, Kullen/Heden, Öjagården, 2008
34 35

Projekt
Café Eivor
På Öjagården ordnade vi en dag ett nostalgiskt
förmiddagscafè. Samlingssalen möblerades
med runda bord och dekorerades med en
blommande pelargonia.
En liten utställning fanns också. En stor trattgrammofon
i förgrunden tillsammans med en
antik vevgrammofon, stenkakor, gamla plåtburkar,
vackert gammalt porslin, Feminatidning
från 1952, och fotografier.
I de gamla tidningarna, som genast rönte damernas
intresse, såg de recept och mönster
som de kom ihåg från förr. De välklädda servitriserna
i svarta kjolar, vita blusar och vita
spetsprydda serveringsförkläden gjorde allt
för att gästerna skulle trivas.
Samtliga grupper på Öjagården hade inbjudits
och många hörsammade detta. Kökspersonal,
målare, snickare och vaktmästare
kom också, liksom husets hårfrisörska och
alla tyckte att detta var ett mycket trevligt
initiativ. När dansmusiken spelade upp blev
det full fart på dansgolvet, både pardans och
rullstolsdans.
Öjagruppen, Öjagården, 2008
36 37

Projekt
Kul med djur
I Öjagårdens innerträdgård samlade personalen
från enheten Öja en sommardag alla
boende till en dag med djur i centrum.
Små hagar för djuren var förberedda samt
två partytält som alternativt regn/solskydd.
Just denna dag fungerade de som solskydd
och det fina vädret gjorde den stora trädgården
väldigt trång då den var full av personal,
boende, djur och besökare.
Personalen kom med egna killingar, ankor,
kaniner, höns, en tupp och flera hundar.
Ankorna fick en egen pool att simma i. Personalens
barn och barnbarn kom också.
Det blev en trevlig samvaro. Vädret var underbart,
vi grillade lax och alla åt lunch ute i
trädgården, vilket också var mycket uppskattat.
”Barn och djur skänker stor glädje för de
gamla och det var roligt att se glädjen i allas
ögon!”
ÖJA enheten, Öjagården, 2006
38 39

Projekt
Konst i vården
Projektet genomfördes under hösten på Roknäsgården.
Tanken var att ha en fast grupp på
sex personer som skulle måla. Alla kan ju rita
och måla, men vi har olika förutsättningar.
Efterhand upptäckte vi att det fanns några
”eldsjälar” som deltog i varje träff, någon kom
bara en gång men tyckte ändå att det var så roligt.
Några stannade en stund, sedan blev oron
för stor och de ville ”gå hem”. Många längtade
till träffarna och hade förberett skisser som de
målade färdigt på kursen. Vi hade även korgar
och kakelplattor som vissa ville måla på. Varje
träff pågick i två timmar, lagom länge för inspiration,
koncentration, många fikapauser,
mycket skratt och en och annan sång.
Varje kurstillfälle avslutades med att alla deltagare
målade någonting på vår stora gemensamma
tavla vilken senare blev framsidan för
vår presentation av det här projektet. Vi hade
även en egen ”vernissage”, med dricka och tilltugg.
Vi har fått bra feedback från anhöriga,
besökare och övrig personal. Vi tycker att
alla har växt och åstadkommit mer än vad de
trodde själva. Det gäller även för oss som drog
igång detta projekt.”
Ingrid och Majvy, Ljungheden, Roknäsgården, 2005
40 41

Projekt
Surströmmingsfest
Målsättningen med det här projektet var att
få så många som möjligt att delta på den här
festen. Pensionärer som sitter ensamma hemma
i sina lägenheter skulle få chans att träffa
sina grannar, bekanta och vänner och ha en
trevlig stund tillsammans. Vi gjorde i ordning
centrumlokalen på zonområdet och bjöd på
surströmming, färsk potatis, dryck, kaffe och
kaka.
Det var mycket uppskattat. Vi hörde att
några av våra gäster inte hade ätit surströmming
på flera år, och allas önskan var att göra
det igen. Inga sura miner, bara sura strömmingar
på den här festen!
Barbro, Inga-Britt och Viola, Hemtjänstgruppen B3, 1999
42 43

Projekt
Luciafika
Natten mellan den 12:e och 13.e december
delar nattpatrullen ut luciafika till alla som
har planerade besök. Personalen smyckar sig
med glitter i håret och börjar tidigare denna
kväll för att paketera fikabrödet som består av
lussebulla och pepparkaka med julhälsning
från nattpatrullen. Påsen med luciafikat och
kortet lämnas sedan på köksbordet.
Natten efter lucia då nattpatrullen kommer,
ligger många av vårdtagarna vakna för
att kunna tacka för fikat. De tycker att det är
helt otroligt att få stiga upp på luciamorgonen
och börja med att äta färska lussebullar. Detta
fika är mycket uppskattat och pratas om under
många nätter framåt.
Personalen tycker också att det är roligt att
kunna göra något extra för vårdtagarna fast
man jobbar natt.
Nattpatrullen, Piteå, 2006,
44 45

Projekt
M a t m i n n e n
Min målsättning med det här projektet har
varit att de boende skulle få önska mat de
var sugna på. Att de skulle få känna lukten
av, och sedan äta rykande varm mat de
tycker om. I diskussionerna kring maten har
även de demenssjuka deltagit, det har kommit
upp många minnen av hur deras mamma
gjorde mat. De har önskat sig blodpalt, potatispannkaka,
köttbullar med gräddsås och
halstrad strömming. Till efterrätt klappkräm,
gammaldags fruktsoppa med gräddmjölk,
savaräng med grädde och fruktcocktail eller
katrinplommonsufflé. Allt detta fick de också
äta vid fint dukat bord vid flera tillfällen.
Jag har fått så mycket uppskattning för projektet,
både från de boende och deras anhöriga
och jag kan konstatera att doften av, och
proceduren kring matlagning är viktig, inte
bara för aptiten, utan för hela människans liv.
Monica, Rosågränd, Rosvik, 2005
46 47

Projekt
Sågbocken
Efter att ha fått oväntad hjälp med grillplatsen
av kommunen kunde vi under flera dagar lägga
ner all kraft på att konstruera och bygga en
sågbock. Den behövdes för att kapa upp den
kubikmeter stora vedtraven som undersköterskan
Joel ordnat åt oss. Undersköterskan
Morgan kom med en två meter lång stock
från sin egen skog, tillsammans med lämpliga
ämnen till ben och knapar. Gubbarnas kunnande
var ovärderligt när vi med hjälp av yxa
och husnavar byggde vår egen sågbock. Flera
av gubbarna på huset deltog med stor iver i att
såga och stapla den torra veden. Rullstolar utgjorde
inget hinder för att delta i arbetet. När
veden så var kapad kunde vi grilla hamburgare
till en hel avdelning vid vår grillplats. Kaffepannans
rykande kaffe smakade gott i den
något kyliga hösteftermiddagen där historier
om timmerhuggare, vackra hästar och flickor
avlöste varandra.
Alvar och Morgan, Hortlaxgården, 2007
48 49

Projekt
Beredskapstid
Vid samtal män emellan kommer man ofta
in på ämnet ”lumpen”. Tanken på att besöka
försvarsmuseet i Boden föddes under tidigare
utflykter, och i maj blev det en utflykt. Vi åkte
över Älvsbyn och Klöverträsk för att få lite
natur att titta på, och samtalet under resans
gång kretsade givetvis runt Boden och försvaret.
Vi började vårt besök inne på regementet
I 19 där mycket förändrats sedan 1945, även
sedan 1970-talet när vi personal gjorde vår
värnplikt. Men med hjälp av de gamla kasernbyggnaderna
kunde vi orientera oss fram
och försöka skapa oss en bild av hur det såg ut
förr i tiden. Lunchen intogs på officersmässen
och eftersom det var torsdag så serverades det
ärtsoppa och pannkaka. Efter en liten rundvandring
på I 19 åkte vi till A8 för ett besök
på Försvarsmuseet där de hade en utställning
med tema ”Beredskapsåren”. Många gamla
minnen väcktes till liv och historier från beredskapstiden
berättades.
Tiden går fort när man har roligt och snart
var det dags att återvända till Hortlaxgården
för att hinna med middagen. För att vara riktigt
säkra på att klara av hemresan, tog vi en
fika innan vi åter satte oss i bussarna, trötta
och nöjda med vår dag.
Hans, Alvar, Morgan, Jörgen och Peter, Hortlaxgården, 2007
50 51

Projekt
Fiskecamp
En mulen höstdag begav sig ett gäng på nio
vårdtagare och fem personal till en fiskecamp.
Så fort bussen ”landat” vid eldstaden invid
vattnet kom kaffetermosen och mackorna
fram. När magarna hade fått sitt, vandrade
vi i samlad trupp bort mot receptionen där vi
fick hyra metspön med tillhörande räkpåse. I
vattnet kunde man se fiskarna simma runt,
runt och så småningom började det hända
saker och ting. Firre efter firre drogs upp ur
djupet och hamnade i de gröna lådorna på
bryggan. Glada skratt blandades med en del
förskräckta skrik när fiskarna sprattlade. Veronicas
lilla vovve som hade fått följa med
på utflykten fick en hel del uppmärksamhet
där hon busade omkring med sin boll och ett
hundben. Så kom kaffetermosen fram igen,
en brasa tändes och korv grillades. Torbjörn
lindade in sin fisk i folie och lade på elden och
sen fick alla ett smakprov. Den nygrillade fisken
smakade mums.
Småtrötta, men glada efter en lite annorlunda
dag, blev alla avsläppta vid sina lägenheter.
Linneparkens Hemtjänstgrupp, 2007
52 53

Projekt
Jaktlaget
Den 26/5 åkte 15 jägarklädda män till Fagerbergets
skjutbana. Vädret var lite blåsigt
och småregnigt men stämningen hög ändå.
Måltavlan sattes upp och alla fick prova på att
skjuta prick. De som inte själv kunde hålla i
geväret på ett betryggande sätt fick hjälp och
assistans av gängets jaktledare, undersköterskan
Morgan. När alla fått skjuta samlades
vi runt lägerelden för att avnjuta palt stekt
på morrikka. Miljön och skjutningen väckte
många minnen och många mer eller mindre
sanna jakthistorier berättades av ett par av deltagarna.
Efter maten sattes kaffepannan på elden
och dragspelet plockades fram samtidigt
som kaffe och kaka konsumerades. Fram på
eftermiddagen gick färden tillbaka till Hortlaxgården
med ett trött men nöjt ”jaktlag”.
Under samma projekt hade vi också en utflykt
till Jävrebodarnas fiskecamp för det årliga
fiskafänget. Som vanligt hade vi bra väder
och god fiskelycka. Hela projektet avslutades
i november då vi samlade alla deltagare från
skjutningen och fisket till en ”herrträff” med
kaffe och visning av foto och film från de båda
utflykterna, vilket uppskattades mycket.
Hans, Morgan, Jörgen, Alvar och Joel,
Hortlaxgården, 2006
54 55

Projekt
Herrmiddag
Torsdagen den 30 november samlades ett litet
gäng, bestående av sex boende och två personal,
i gillestugan för att laga och äta en trerättersmiddag.
Vi började med att göra en krabb- och räktoast.
Till varmrätt valde vi fylld fläskfilé med
potatisgratäng och grönsallad och som avslutning
åt vi ris ála malta och drack en kopp
kaffe.
Vårdtagarna var med och skivade potatis och
hjälpte till vid matförberedelserna. Vi pratade,
skrattade och hade en trevlig stund tillsammans.
Alla tyckte det var mycket god mat och
vi skiljdes åt mätta och trötta.
Leif och Morgan, Roknäsgården, 2000
56 57

Projekt
Djur och natur
Torsdagen den 6 november anordnade vi i
Berggårdens samlingssal en visning av diabilder
om djur, natur och jakt. Till den träffen
skickades det ut en personlig inbjudan till tio
boende. Fyra manliga undersköterskor och en
manlig praktikant var också närvarande.
Ove Lindkvist från Vuxenskolan var kvällens
”föreläsare”. Han hade med sig olika skinn
och en mård/minkfälla som han visade för
våra herrar. Sedan hade vi en trevlig samvaro
med kaffe, mackor och berättelser om jaktoch
fiske.
Torbjörn, Berggården, 2003
58 59

Projekt
Herrlunch
Vi skickade personlig inbjudan till en ”Herrlunch”
för de nio herrarna på Källbogården
Norra. På menyn stod sill, ägg, tunnbröd,
färsk potatis, lättöl, snaps, kaffe och kaka. Det
visade sig att många av dessa karlar har eller
har haft gemensamma bekanta, arbetskamrater
och grannar. Vi hade en väldig trevligt
lunch med många roliga historier från barndomen,
skoltiden och jakten. Alla fick komma
till tals tack vare att vi var en liten grupp med
liknande intressen. Alla tyckte att vi skulle
göra om detta lite oftare för att få mer att prata
om. Vi hade som sagt en trevlig stund som
livade upp både ”gubbarna” och personalen.
Ann, Källbogården Norra, 2005
60 61

Projekt
Små avbrott
Under sommaren har vi gjort tio stycken utflykter
med våra boende till olika resmål. Ibland
har även anhöriga följt med och deltagarna
har själva önskat resmål. Någon ville se sin
gamla bostad, någon sin hemtrakt i Hortlax
med omnejd. En ville se sin gamla arbetsplats
på Lövholmens sågverk. Vi besökte också
Grahns lantbruksgymnasium och gick guidad
tur i djurstallarna. Turen har också gått
till Fällfors, Maranäsvältan i Västerbotten,
Jävrebyn, Rosfors bruk, Långnäs och Holsträsket.
En gång var det en sightseeing- och
shoppingtur med besök på OBS Stormarknad
på Storheden. Varje utflykt har varat ca fem
timmar, medhavd lunch har intagits i det fria
eller i någon öppen raststuga vid utflyktsmålet.
Menyn har bestått av stekt fläsk, filbryta
eller stekt palt. Efter maten har vi druckit
kaffe med kaka, spelat dragspel och ibland
haft allsång. Vid varje utflykt följde fem till
sex boende, plus några herrar från personalen
med. På resan har vi haft en videokamera,
med vilken vi dokumenterat valda delar. Utflykter
i naturen med rollatorer och rullstolar
är icke helt utan besvär vare sig för boende eller
personal, men när man se hur uppskattade
dessa små avbrott i vardagen är, uppväger det
allt eventuellt merarbete.
Peter och Hans, Hortlaxgården, 1999
62 63

Projekt
På mäns villkor
Under hösten 1998 då tre män anställdes på
Slåtterängen, väcktes idén att starta en grupp
för män ledd av män. Vi skulle träffas regelbundet
och ha trevligt. Våra träffar har vi haft
i gillestugan på Roknäsgården, ibland har vi
lånat bussen och åkt till varje boendes hemställe.
Vi har besökt Vischan, Cafébutiken,
Öjebyn, Rådhustorget, Djuptjärn i Svensbyn
och tittat på hur man flottade timmer vid Bölebom.
Under våra utflykter har vi ätit gott.
Gräddat våfflor, ätit palt, surströmming och
potatispannkaka som vi själva gjort tillsammans
med våra vårdtagare.
Syftet att män träffas och har trevligt på mäns
villkor har uppfyllts.
Leif, Slåtterängen, Roknäsgården, 1999
64 65

Projekt
Internationellt
I dagens äldrevård i Sverige har en stor del av
personalen utomnordiskt påbrå. På min arbetsplats
finns jag från Bosnien Herzegovina
och min kollega Sima från Iran. För att dela
med oss av vår erfarenhet, kunskap, och kultur
tog vi maten till hjälp. Sima tog dessutom
hjälp av sin mamma för att maten skulle bli
garanterat iransk. Jag tog hjälp av två kvinnor
från mitt hemland. Våra gäster fick uppleva
många nya, spännande smaker och det faktum
att all mat tog slut visar på de boendes
uppskattning. För att förstärka upplevelsen
visade jag hantverk från mitt hemland och
spelade bosnisk musik i bakgrunden.
Sima och Nazima, Västerbo , 2005
66 67

Projekt
Musik
Jag har haft individuellt anpassade musikstunder
med vårdtagarna. Tillsammans med
personalen har jag kommit överens om vilka
som ska delta i musikstunderna. När jag har
suttit vid pianot och spelat har det inte dröjt
länge innan fler vårdtagare har sökt sig till soffan
i rummet. Jag har även försökt engagera
personalen i större utsträckning och det visar
sig att det går bättre och bättre.
Ett exempel på resultat är en vårdtagare vars
ångest jag lindrat, åtminstone för stunden,
med sång och lätt massage.
Jag är kanonnöjd med projektet, det har varit
fantastiskt att få jobba med musik och jag
hoppas att det här projektet inte blir det sista.
Ewa, Munkberga, 1998
68 69

Projekt
Sångstunder
Under två års tid har vi haft sångstunder
tillsammans med de boende. Vi har sjungit,
spelat gitarr och pratat gamla minnen tillsammans.
Stunderna har inletts och avslutats med
samma sång varje gång för att de boende ska
känna igen sig och veta när vi startar respektive
avslutar våra stunder. Två 93-åriga damer
har hittat varandra och upptäckt att de har
mycket gemensamt. Det är roligt att se att
dessa stunder också lett till positiva möten.
Det är också stimulerande för oss personal att
göra något annat i det dagliga arbetet, även
om musikstunderna naturligtvis kräver ett
visst arbete i form av planering och utvärdering
varje gång.
Även de anhöriga är mycket positiva till
denna form av aktivitet. Som avslutning på
vårens sångstunder åkte vi ut med handikappbussen
och körde omkring på den landsbygd
de boende har anknytning till.
Margareta, Berggården, 2001
70 71

Projekt
S a x o f o n e n
En kylslagen kväll i januari åkte jag och min
boende till Piteå havsbad för att lyssna till ett
storband som spelade Glenn Millers musik.
Mellan låtarna berättades det om Millers karriär
fram till hans död. Det var ett bra upplägg
och en fin konsert. Den boende som jag
följde med den kvällen har själv turnerat som
jazzmusiker i många år och spelat saxofon.
Det var underbart att se på honom där han
satt och njöt av musiken. Foten höll takten
och fingrarna rörde sig som om han spelade
sin saxofon. Efteråt körde vi med bilen runt
Piteå havsbadsområde och avslutade kvällen
med en kopp kaffe i den boendes lägenhet.
Det var en mycket trevlig kväll.
Vanja, Källbogården, 2006
72 73

Projekt
Reminiscens
Ledare för det här projektet valde ut deltagare
och gjorde i ordning ett ”minnenas rum”. Där
samlade vi gamla bruksföremål och andra saker
som man kan använda som ”minnestriggers”
d v s saker som stimulerar minnet. Tanken
med projektet var att deltagarna skulle få
berätta om händelser och minnen från sina
liv. Det hjälper dem att stärka både sitt minne
och sin självkänsla.
Det var alltid en lättsam och trevlig stämning,
samtalen och berättandet bara flöt på. Stämningen
steg påtagligt när vi tog fram våra
”triggers” i form av en modern blöja, ett par
småskor och babykläder. Det kändes som att
tiden svävade i väg. En annan gång lyssnade vi
på radio, hade stenkulor, ett lekhäfte och en
gammal docka som vi fått låna.
De boende berättade om sin skolgång och
sin egen livshistoria. Maten var också ett kärt
ämne. Förr hade man mat med sig till skolan,
mjölk i flaska och smörgåsar i papper var vanligt.
De som inte kom från en jordbrukarfamilj
kunde få äta gröt, vilket de andra barnen
var avundsjuka på.
Det var trevliga träffar som gav mycket, både
till oss personal och till deltagarna i projektet.
Anneli och Dagmar, Roknäsgården, 2006
74 75

Projekt
Generationsmöte
Vi har sedan länge sett att vårdtagarna på
Munkberga uppskattar när dagisbarnen kommer
på besök hos oss. Utifrån det har vi genomfört
några träffar med den yngre generationen.
Vi har besökt barnen på dagis, sett
deras uppträdande och umgåtts med dem.
Det var lite svårt att hitta en tid på dagen när
ingen sov lunch eller middag, eller bara inte
orkade med så mycket, men det löste sig till
slut. Vi märkte att ett halvtimmes besök räckte
för både barnen och våra vårdtagare.
Personalen på dagiset och inblandad personal
vid Munkberga tycker att det fungerade
jättebra och att det är en enkel aktivitet som
finns nära oss, viktiga små avbrott som inte
kräver så mycket planering och förberedelse.
Vi har också gjort ett bildcollage som sammanfattning
av träffarna.
Carola och Ewa, Munkberga, 2003
76 77

Projekt
D a m e k i p e r i n g
En gång per vecka har vi haft träffar i syfte
att träna minnet. Minnesgrupper syftar till
att stärka gemenskapen och ge medlemmarna
ett sammanhang mellan dåtid och nutid, men
också att stärka identitet, integritet och förmåga
till självbestämmande.
Ju mer förvirrade deltagarna är desto viktigare
är det att ledaren är strukturerad. När de hör
någon annan berätta, associerar de ofta till
händelser i sitt eget liv. På våra träffar fikar vi
aldrig, det blir ett störande moment tycker vi.
Vi var sju stycken i gruppen och alla utom en
hade jordbruksbakgrund. Hon hade arbetat i
en damekipering vilket märktes i hennes sätt
att klä sig och sätt att vara.
Personligen tycker jag att de här träffarna
varit mycket givande. Det finns så mycket
dold kunskap och erfarenhet som vi borde dra
mer nytta av. Målsättningen är att varje avdelning
startar sin minnesgrupp.
Dagmar, Roknäsgården, 1999
78 79

Projekt
Att skriva
Under våren och sommaren 2006 genomfördes
ett mindre skrivprojekt hos oss på
Roknäsgårdens demensavdelning Hjortronmyren.
Arbetet gick ut på att träna upp
skrivförmågan genom individuella skrivövningar
anpassade efter deltagarnas intressen
samt till hur långt deras sjukdom fortskridit.
Skrivövningarna bestod av att skriva motsatsord,
bokstavslekar, huvudstäder och ordspråk
m m. Stor vikt lades vid att skriva sin
egen namnteckning, den skrevs flera gånger
vid varje skrivtillfälle. Skrivövningarna ge-
nomfördes under ett antal eftermiddagar
med schemalagd tid. Fyra boende valdes ut
och övningarna gjordes enskilt i respektive
boendes lägenhet. Det här projektet visar att
det går att träna upp och bevara skrivförmågan
genom regelbundna och individuellt anpassade
övningar.
Det finns en stor glädje och tillfredsställelse
i att kunna skriva sitt namn och detta är viktigt
för varje persons självkänsla och välbefinnande.
Kathrina, Hjortronmyren, Roknäsgården, 2006
80 81

Projekt
Roknäsgårdens dag
Temat för det här projektet gick i Nationaldagens
tecken. Vi hade dukat långbord ute,
lunchen bestod av kall sallad med tillbehör.
Underhållningen bestod av dragspelsmusik
och vi hade även tipspromenad med god uppslutning.
Vi sålde lotter och en anhörig hade
ordnat med vinster från olika företag. Dagen
avslutades med vinstutdelning av lotteriförsäljningen
och tipspromenaden. En av personalen
hade med sig sin veteranbil, Morrison,
som man fick åka om man ville. Vi hade bra
väder, strålande sol hela dagen och firandet var
mycket uppskattat av boende och anhöriga.
Trött och svettig personal fick till slut gå hem,
och nöjda, mätta och småtrötta vårdtagare
gick till sig för att vila.
Efter detta initiativ genomförs Roknäsgårdens
dag årligen.
Anette, Solveig och Carola, Roknäsgården, 2003
82 83

Projekt
Handbok
”Vo sko vä jära?” – En bok om vardagsaktiviteter
på ett äldreboende. Ett utomordentligt
och väl genomtänkt projekt, som för övrigt,
har fått pris genom Piteå kommuns förslagskommitté.
Det här är ett projekt som ger tips
och råd hur man kan aktivera de gamla och
pigga upp deras vardag. Många av förslagen
har provats ut på Berggården och de kan tillämpas
både på boenden och i hemtjänst.
Boken innehåller många tips på hur man för
en billig peng kan köpa eller tillverka exempelvis
egna vykort, minneskort med olika vardagsmotiv.
Tips på olika målartekniker, tips
på böcker med barntolkningar på livet, roliga
historier, lättare rullstolsgympa, enklare sittgymnastik,
balansgångövningar och mycket
annat.
Här hittar man dikter som man känner
igen från barndomen, kända sånger som man
kan öppna och avsluta ”guldträffar” med, frågesport,
och förslag på olika temadagar. Här
finns tips på skönhetsvård för mogna damer,
geografilekar, ordspråk, ramsor, dikter och
tänkvärda ord.
Kort och gott en handbok av stor betydelse för
hela äldreomsorgens verksamhet i kommunen.
Gudrun, Åsa, Ilona, Maria, Lisbeth, Linda,
Kerstin, Gunilla, Britt-Inger, Eva, Britt-Mari, Kari och Marika, Berggården, 2003
84 85

Projekt
V i k i n g a r n a
Efter en längre tids planering blev det till slut
dags att uppfylla en av våra boendes största
och hetaste önskemål. Vi hämtade M klockan
19 och styrde vår färd mot Pite Havsbad. När
vi kom in i foajén så såg vi kvällens idol i kiosken
och gick in så att M fick hälsa och titta
närmare på honom.
Det blev en ganska lång väntan på Vikingarna,
men det gjorde ingenting. Det fanns massor
av folk att titta på och vi åt en god middag
med förrätt, varmrätt och kaffe.
Klockan 23 började Vikingarnas uppträdande
och M ville genast gå fram till scenen och se
på sin idol. Där stod hon sedan och njöt i två
timmar och vi har aldrig sett en lyckligare
kvinna. Det riktigt lyste om henne, och de
dansande paren stannade upp för att titta.
Som personal kände vi att kvällen var helt
lyckad, även om vi antog att M kanske inte
minns. Men där misstog vi oss, för då hon ser
oss blir hon påmind och frågar om vi inte kan
göra om det. Ofta, ofta!
Britt-Mari och Susanne, Furugården, Munkberga, 1999
86 87

Projekt
Trosbekännelse
Även denna söndag, som så många andra, åkte
sju personer från Hjortronmyren till Infjärdens
kyrka på gudstjänst.
Det var en uppskattad stund, och de boende
tyckte det var högtidligt med predikan
och kyrkokörens sång. Vi som personal tycker
denna stund är trevlig, eftersom de boende klarar
av att sjunga med i de kända psalmerna.
En av damerna, långt gången i sin demens,
klarade av att läsa trosbekännelsen helt perfekt.
Vi upplevde detta mycket positivt eftersom hon
är nästan helt utan språk.
Gun-Britt och Allis, Roknäsgården, 1999
88 89

Projekt
Fotohälsning
Jag har vid sex olika tillfällen arbetat med att
skicka bildhälsningar till anhöriga som bor
långt borta. Det har varit roligt att fundera
över vilka vardagssituationer som kan vara
roliga att få se när man som anhörig inte har
möjlighet att närvara. Till julen gjorde jag
ett bildcollage där jag satte ihop bilder från
olika tillfällen under året som alla fick ge
sina barn eller andra anhöriga. De som inte
har anhöriga fick bilderna själva. Jag upplever
att de boende har varit mycket positiva
till projektet, det är bara en tant som avböjt
och inte ville skicka bilderna till sin dotter
annars har de villigt poserat på bilderna och
jag har fått fotografera tills bilderna blivit
bra. Den feedback vi fått till arbetslaget har
varit mycket positiv.
Några av kommentarerna kring projektet:
”Ska vi verkligen inte betala...?”
”Vilken överraskning.... Så trevligt.”
”Jag har inte sett mamma på några år...”
”Vilken fin kamera ni måste ha för vi blir så
fina på bilderna....”
”Min dotter blir nog glad då hon får detta
med posten...”.
Hela arbetslaget har hjälpt till med att försöka
fånga enkla små händelser i vardagen på bild
och jag har njutit av varje sekund med detta
projekt.
Anki, Källbogården, 2004
90 91

Projekt
Infjärden runt
Tre personal och fem boende från Öjagården
deltog på Kristi Himmelsfärdsdagen i
motionsloppet ”Infjärden runt”. Det grå och
trista vädret avskräckte inte cyklisterna som
använde sig av den så kallade ”parcykeln”. En
följebuss körde deltagarna som skulle avlösa
varandra. Några följde med bussen som enbart
supporters, utan att cykla. Färden över
Öholmabron på cykel blev liksom resten av
turen en upplevelse. I Böle stannade sällskapet
för att fika ur den medhavda matsäcken.
Efter tre timmar och 15 minuter kom vi så
tillbaka till Öjagården där övrig personal och
många av de boende mötte upp och det skålades
i Pommac!
Det var en trevlig och uppskattad dag. Till
nästa år utmanar vi övriga äldreboenden att
göra samma cykeltur.
Karina och Linda, Öjagården, 2007
92 93

Projekt
Minnenas café
Undertecknad har under november månad
haft fyra tematräffar under namnet ”Minnenas
Café” Varje gång har vi valt ett ämne att
diskutera och sedan använt oss av gamla lokaltidningar
och veckotidningar med artiklar
som anknyter till ämnet. Vi har också använt
oss av gamla föremål för att väcka minnen till
liv.
Sång och musik, har varit ett stående inslag
på våra träffar. Kaffe med dopp likaså.
Första träffen: Skolan
Vi inledde med psalmen ”Morgon mellan fjällen”
sedan fick alla deltagare var för sig berätta
om sin egen skolgång. Allt från skolväg till
skolbänkar och stränga lärarinnor dryftades.
Vi tittade på bläckhorn och penna samt sjöng
skolsånger från förr. Vi malde även kaffe i en
gammal kaffekvarn och kokade kaffe. Alla var
tacksamma att kaffebryggaren fanns att tillgå
då kokkaffet blev en aning ”vattostärt”. Samtalet
kom i samband med detta in på krigsåren
och det kaffesurrogat som fanns då.
Andra träffen: Hygien och huskurer
Här pratade vi om hur det gick till att tvätta
förr i tiden. En gammal tvättbräda och ett
strykjärn väckte minnen till liv om hur det var
att tvätta nere vid bäcken på sommaren eller i
ladugården under vintern. Både hur man som
barn fick delta men också hur man som vuxen
själv utförde arbetet. En artikel i en Piteå tidning
från 1945 om öppnandet av Bergsvikens
andelstvättstuga förde in samtalet på vilka
94 95

förbättringar det moderna samhället ändå
inneburit. Mycket lokal kuriosa behandlades
och många profiler från Hortlax diskuterades.
Gamla ”koppningsverktyg” förde in samtalet
på ”kloka gummor” och huskurer och den
eventuella nyttan av dessa.
Tredje träffen: 2:a världskriget
Vi började med att läsa utdraget ur artikeln
från Piteå-Tidningen 1939 om Tysklands anfall
mot Polen som innebar starten för 2:a
världskriget. Sedan lyssnade vi på sången ”Lili
Marlene” sjungen av Bertil Boo. Varje deltagare
berättade sedan om sina minnen från
den här tiden. Många minnen kretsade runt
de finska flyktingarna som togs emot i bygden
samt insamlingar av kläder som gjordes för att
skicka till behövande i Finland. Man pratade
även om hur man hjälptes åt grannar emellan
med jordbruk och djurskötsel. Männen i
gruppen bidrog med minnen från tiden som
inkallade. Bland annat berättades det om en
lokal Piteåprofil som utsetts till plutonbefäl.
När han skulle ge order om att ”Bilda skyttelinje”
använde han i stället orden ”spralen
ut je pojke”. Vi kom också in på hästhandlare
som för att få hästarna att verka pigga
vid försäljning stoppade nykokt potatis under
hästens svans. Gamla ransoneringskort ledde
in diskussionen på hur matfrågan löstes under
krigsåren.
Fjärde träffen: Julen
Träffen ägnades åt att baka saffransbullar,
samt mjuka och hårda pepparkakor. Under
tiden samtalade vi runt hur julbaken gick till
förr och kom fram till att skillnaden inte var
så stor mot dagens julbak, jultraditioner eller
hur man själv firade jul.
Många tog träffarna på stort allvar, en man
som informerats om ämnet inför nästa träff
(2:a världskriget) sa att tyvärr så kunde han ej
delta då han var frikallad under kriget. Men
han kom ändå. Diskussionens vågor gick höga
och svävade ibland iväg från ämnet. Vissa deltagare
tog väldigt stor plats och det hände att
vi fick styra över ordet till mer tystlåtna.
Så här i efterhand har vi förstått att det vi sysslar
med kallas ”Reminiscens terapi”, en metod
som innebär att medvetet kommunicera,
verbalt och icke verbalt, kring historia, tradition
och kultur i syfte att stimulera de gamlas
sinne, återhämta deras minnen samt ge dem
lust att prata och berätta.
Till sist vill vi säga att även vi som personal
fått ut mycket av detta projekt vi hoppas att
vi i någon form kan fortsätta med liknande
verksamhet framtiden.
Maj-Lis, Margareta och Hans, Hortlaxgården, 2004
96 97

Projekt
Minnenas lägereld
Det var en fin dag, vädermässigt. Jag och mina
arbetskamrater hjälpte de boende som skulle
ut med att klä sig varmt. Väl ute hjälptes vi
åt att göra upp eld och att tända kolgrillen.
Vi hade inhandlat två starköl så jag bjöd de
som ville på en mugg medan elden tog sig. Jag
hade med mig gamla saker hemifrån. Det första
föremålet var en gammal kaffekvarn som
alla kände igen och hade använt. Jag fick lära
mig att en del även malde peppar med dessa.
Ett par gamla järnskridskor som man knyter
på skorna var nästa sak. Även dessa kände alla
igen och de berättade vilka sjöar de åkt på som
små. Samtalet ledde vidare och de boende berättade
många historier om hur man klubbade
lake på isen.
Sedan var det dags att äta hamburgarna
som jag grillat på kolgrillen. Hamburgare med
bröd och tillbehör står allt för sällan på menyn
så det var väldigt uppskattat.
Mätta och belåtna fortsatte vi med att titta
på gamla gångjärn som en av herrarna direkt
såg var handsmidda. Nästa sak var lite mer
klurig, det var en husnarvare även kallad timmernarvare.
Men alla kände igen dessa från när
man timrade förr i tiden. Avslutningsvis tittade
vi på en så kallad ”Stjeron” som det heter på pitemålet,
den använde man när man slog korn.
98 99

Nu var det dags för kaffe med bullar och samtalet
flöt vidare med många berättelser och
skratt vid den sprakande elden. En av de boendes
dotter kom förbi och gav mig en spontan
kram hon var så glad över engagemanget och
hur mycket det betydde för hennes mamma
som satt med oss vid elden. Det kändes som
en väldigt givande eftermiddag, absolut lika
uppskattat som en utflykt. De boende trivdes
i varandras sällskap och kände samhörighet
som det inte upplevt på länge. En grillstund
är en enkel och otroligt uppskattad stund för
de flesta. Det borde unnas alla som bor på äldreboende.
Till kvällsfikat berättade de för de
andra boende och kvällspersonalen hur dagen
varit. Nattpersonalen kan intyga att de som
var ute sov gott den natten efter en dag i friska
luften.
Olov, Rosågränd, 2007
100 101

Projekt
Måla på porslin
Vi ville skapa gemenskap och sysselsättning
för boende i Öjebyn. Så vi valde att måla på
porslin.
Vi gjorde en tydlig inbjudan, handlade
material, bokade lokal på Öjagården som var
gratis och köpte fika till självkostnadspris. Sex
damer anmälde sig till ”kursen”.
Vi startade med att presentera oss för varandra,
sedan fick de var sin tallrik och med
viss tvekan började målandet. Vi pratade och
skrattade och det visade sig att många kände
varandra sedan tidigare.
Vi använde oss av schabloner, svampar,
penslar, och porslinsfärg som torkas i vanlig
ugn i 150 grader i 30 minuter. De målade på
assiett, mugg, äggkopp och glaskanna. Med
tillåtelse av de medverkande ställde vi sedanut
alstren i ett glasskåp i entrén på Öjagården.
Så fick anhöriga också chansen att se
vad de målat.
Efter fyra sammankomster bjöd vi in till
avslutning. Vi hämtade alla som deltagit och
åkte till Café Humlan där vi fikade. Alla var
uppklädda och fina i håret och vi förstod att
detta var uppskattat.
Vi som höll i projektet tycker att detta varit
jättekul. Att få möjlighet att glädja dessa
”tanter” så mycket med enkla medel. Efteråt
har vi fått förfrågan om fortsättning.
Carin och Ulrika, Hemtjänsten Björklunda, 2007
102 103

Projekt
Kollage
Två kvällar i oktober gick tio stycken ur personalgruppen
en kurs i att använda digitalkameran
i datorn. Vi arbetade i ett presentationsprogram
som heter Power Point. Först lärde
vi oss att föra över bilderna från kameran till
datorn. Sedan gick vi igenom hur man infogar
bilder, ändrar och beskär formatet, och hur
man sätter ramar runt bilder. Vi fick även lära
oss hur man gör effektfulla rubriker i Word
Art, skriver textrutor och pratbubblor. Det var
en mycket lyckad utbildning! Efter kursen använder
vi digitalkameran oftare. Många vill,
och kan, skriva och göra bildkollage av våra
aktiviteter. Det uppskattas av både boende
och anhöriga.
Anki, Källbogården, 2003
104 105

Projekt
Julfest
Vi är en undersköterskegrupp i Sjulsmark som
under många år har ordnat med fester för våra
vårdtagare. Så även detta år.
I oktober började vi planera för en julfest, bestämde
datum och underhållning. En av oss
förbokade lokal och pratade med Kjell Andersson.
I november månad skrev vi inbjudningskorten
som vi senare delade ut till våra
vårdtagare. Festen skulle äga rum den tredje
december kl 12. Julbord till självkostnadspris
med underhållning av Kjell Andersson.
Några dagar före festen var vi hemma hos
en av undersköterskorna och lagade maten.
Köttbullar, sillsallad, skinka, sylta, potatis,
rödbetssallad, olika brödsorter, kaffe och kaka
skulle serveras.
Festdagen var det -30 grader kallt. Vi tog in
vikarier så att ordinarie personal fick ställa i
ordning på Folkets hus. Duka, koka potatis,
skära skinka, värma köttbullar. Allt skulle
vara klart klockan 12. Kjell kom och han
hade med sig en dragspelare som hette Ragnvald.
Vi sjöng några sånger innan vi började
äta. De som inte kunde hämta mat serverades
av undersköterskor. Vi bjöd även Kjell och
Ragnvald. Alla tyckte maten smakade mycket
gott.
Eftersom våra vårdtagare känner varandra
men inte träffas så ofta, så blir det ganska
mycket prat när de ses.
När vi ätit färdig dukade vi bort och Kjell
började spela allt från julsånger och religiösa
106 107

sånger till lite modernare låtar. Han varvade
med att berätta historier. Alla såg ut att trivas
de skrattade mycket gott åt vitsarna. Även
de som i vanliga fall är lite oroliga satt stilla
och lyssnade. Ibland satt de som tända ljus, då
sångerna säkert väckte många minnen.
Dagen avslutades med några gemensamma
sånger. Alla tyckte att det var en mycket
lyckad julfest och flera dagar efteråt fick vi
höra hur trevligt det var. Som tack för god
mat och underhållning fick vi arrangörer en
blombukett av våra gäster.
Vi kände att det var en mycket uppskattad
fest och vi hoppas att vi kan göra om det
igen.
Hemtjänsten Norrfjärden/Sjulsmark, 1998
108 109

Projekt
Nobelfest
Meny
Förrätt: Kall laxpaté med creme fraicheröra.
Varmrätt: Fläskfilé med potatisgratäng,sallad och bröd.
Efterrätt: Kaffe och prinsesstårta, Baileys.
Till maten serveras vin, dricka eller vatten.
Birgitta bjuder alla på välkomstdrink. Toril
inleder festen med att läsa en dikt för vårdtagarna.
Äntligen blev festen av, tillsammans med Er
långt bort från alla ”måsten, ska och krav”
Vi hoppas så mycket att dagen blir fin
som ett trevligt minne
och om det finns problem må de bli små och försvinna
Ha trevligt med oss här i lugn och ro.
Slutligen vill vi bara säga med sju små ord:
Ni är mer värdefulla än Ni kan tro.
Ha en fin dag och välkomna.
Eftersom vårdtagarna var snabbt på plats runt
borden fick personalen sitta tillsammans på en
egen kant. Lite snopet faktiskt! Gästerna lät
sig väl smaka och de tyckte förstås att det var
väldigt mycket mat. Några sa att de inget ätit
dagen före, för att de skulle orka.
Festdeltagarna hade gjort sig så fina för dagen
och efter maten hölls en sångstund av Carina
och Birgitta med hjälp av en vårdtagare.
Många sjöng och vissa valde att bara lyssna.
Naturligtvis innehöll dagen även lite dans
men herrarna var dock svårflörtade och skyllde
på dåliga knän och ryggar. Marianne fick
dock napp.
Hemtjänsten Roknäs, 2004
110 111

Projekt
U t e m i l j ö
Utemiljön kring grillplatsen på Mogårdens
äldreboende inbjuder inte till trevlig samvaro
för våra boende. Det saknas både lä- och
insynsskydd. Därför beslutade kvalitetsgruppen
att söka projektpengar för att ordna
en mysigare uteplats där vi kan ha grillfester
och andra festligheter tillsammans med de
boende.
Kvalitetsgruppen består av personal från
varje enhet, en nattundersköterska, en sjuksköterska
och arbetsledare.
Målsättningen med projektet är att med
hjälp av planteringar, cykelskjul, vedbod,
eventuell gärdsgård och befintlig grillstad
skapa en trivsam miljö som inbjuder till trevlig
samvaro under hela året.
Projektet beviljades och arbetet sattes igång.
Vi köpte in en vedbod och ett cykelskjul som
skulle rama in uteplatsen på ett fint sätt. Deltagarna
i kvalitetsgruppen grävde och vägde
in plintarna där stugorna skulle stå. När dessa
var på plats målade vi dem faluröda med vita
knutar. Under tiden vi målade satte vi igång
en eld och bjöd de boende på grillad korv och
kaffe som kokats på elden. Kaffet och den
grillade korven smakade bra och arbetet som
vi utförde fick godkänt.
Sen var det dags att ta tag i planteringen. Återigen
samlades kvalitetsgruppen för att utföra
det. Med hjälp av egna trädgårdsredskap satte
vi igång. Vi valde att gräva rabatten i anslutning
till husen för att få en bra inramning. Det
mesta av de blommor vi planterat är blommor
112 113

som deltagarna i kvalitetsgruppen har tagit
hemifrån. Vi har även tagit befintliga växter
från Mogårdens trädgård samt köpt en del.
Det finns planer på att lägga plattor runt
grillstaden då många som bor hos oss använder
rullstol eller rollator så skulle det öka
framkomligheten och göra det möjligt för
alla att vistas ute och använda den fina uteplatsen
Vi är nöjda med resultatet och ser fram emot
att få tillbringa många trevliga stunder här.
Har du vägarna förbi och kaffepannan är på,
så bjuder vi gärna på en kopp.
Mogården, 2007
114 115

Projekt
Kropp och knopp
Jag har vid nio tillfällen, tre timmar per
gång, jobbat med detta projekt inklusive
dokumentation. Känner mig nöjd med det
jag gjort och erfarit. Planering och förberedelser
tog längre tid än vad jag trodde. Motivationen
tryter hos vissa medan andra tar alla
chanser till träning och aktivering, ibland för
att slippa ensamheten. Det sammanfaller ack så
sällan med den som behöver träningen mest.
Jag samlade ihop en promenadgrupp på fyra
personer där alla går med rollator. En liten
tipspromenad i huset visade sig vara mycket
sporrande för alla.
En rullstolsburen man i 70-årsåldern fick
stå på tippbrädan. Han tränade armar med
hjälp av viktmanchetter och hantlar under tiden.
Det var nytt.
Jag samlade också ihop en sittgymnastikgrupp
men motivationen tröt och med lock och pock
fick jag ihop ett antal på fem stycken. Enkla
rörelser till bakgrundsmusik. Tron på det
man förmedlar faller en aning med en negativ
inställning hos vissa. Avslutar med att alla får
kasta små kuddar genom ett plank med olika
stora poängsatta hål. När tävlingsinstinkten
vaknar blir det högre stämning. Att dessutom
få höra – snyggt! – bra! Det är ljuv musik i
allas öron.
Hjälper en man i 80-årsåldern med att smörja
in och sträcka ut fingrarna på hans högra hand.
De har fått svåra kontrakturer p g a hans stroke.
Så småningom sträcks fingrarna sakta ut
och stunden får guldkant. Samlar också ihop
fyra kvinnor till handträning. Tre är över 90
116 117

år och en i 65-årsåldern med varierande handproblem.
Har förberett med avslappningsmusik,
tända ljus, dämpad, belysning, godis, frukt
och dricka. Lånat en balja med fint grus som
värms upp elektriskt till behaglig temperatur
för handträning. Trolldeg som dom får knåda
till bollar som de sprättar mellan varandra. Efteråt
fick de tvätta händerna i en balja en stund
sedan masserade jag och smorde in nagelbanden
med olja. En behaglig stund tyckte alla!
Gjorde skrivövningar med en 97-årig kvinna.
Hon blev arg på sig själv när hon inte kom ihåg
skrivstilen direkt. Sen skrattade hon gott åt alla
namn på A som poppade upp, Augusta, Amalia
och var mycket glad över det hon skrivit.
Bakar pepparkakor med fyra kvinnor. Julmys
med passande musik i bakgrunden. Att
baka är roligt det tycker alla. Det har man
gjort förut och även om händerna inte ”funkar”
som förr så försöker man att göra fina
pepparkakor. Kavla lagom tunt, ta ut dom
och få dom på plåten. Att bjuda barnen på
egenhändigt bakade kakor, det är träning
både för kroppen och knoppen utan att dom
tänker på det. I jämförelse med att träna
med ett hjälpmedel eller träningsprogram
faller sig det här väldigt naturligt.
Det känns som att jag med detta projekt
har tryckt på flera startknappar.
Toril, Österbo, 2004
118 119

Projekt
Bad i det fria
En vacker sommardag åkte fyra personal och
fyra boende till Hamnviken för att ta sig ett
dopp i det fria. Där fick de som ville ta av sig
skorna, kavla upp byxbenen och gå ut i vattnet.
De fick också titta på en grupp skolbarn
som var där och badade.
Efteråt smakade det gott med innehållet i vår
medhavda fikakorg. Utflykten uppskattades
mycket av både de boende och deras anhöriga.
Längre fram ska det ordnas en ”återträff” där
alla deltagare ska fika tillsammans och titta på
fotografierna som togs.
Inger, Öjagården, 2007
120 121

Projekt
B e r ö r i n g
Jag har drivit ett projekt i att utbilda personal
inom åldringsvården i berörinsmassage.
Taktil massage är ett fantastiskt sätt att kommunicera
på och jag önskar av hela mitt hjärta att
det ska finnas fem till tio minuter någon gång,
någon dag, trots att det alltid är ont om tid.
Rent allmänt önskar jag en mjukare och
mänskligare attityd och en ödmjuk inställning
gentemot dem vi vårdar. Omhändertagandet
är för kliniskt. Det handlar till stor del om att
tvätta, klä på och mata. Våra boende går oftast
inte att prata med så att vi måste kommunicera
på något annat sätt.
Jag har medverkat vid dagverksamheten på
både Munkberga och Prostgården och har fått
träffa rehabteamet i samband med deras informationsmöten.
Jag hoppas på att få in beröring i
samband med aktivering. Är mycket imponerad
av personalens entusiasm i samband med våra
möten. All personal som jag ”utbildat” har fått
en liten plastflaska med vegetabilisk olja som bevis
på att man genomgått handmassage utbildningen.
Behovet av hudstimulering och kontakt
finns hela livet och gör gott för alla människor
men framförallt för barn, handikappade, personer
med demens och autism samt vård vid livets
slutskede. Forskning visar att beröring är viktigare
än man trott. Genom den kan vi öka vår
motståndskraft mot sjukdomar, öka kommunikationen
mellan hjärnans olika delar, ge smärtlindring
och höja vårt välbefinnande.
Barbro, Mogården, 1999
122 123

Projekt
G u l d k a n t
Mitt projekt har gått ut på att erbjuda en guldkant
i vardagen för den som så önskar. Alla jag
erbjudit guldkant har glatt tagit emot den.
Det kan, som i detta fall vara en mysmorgon
hos en dam. Jag sitter på sängkanten
medan hon morgnar sig. Sedan blir det uppstigning,
morgonbestyr, kaffe, limpa och benmassage
till musik och tända ljus. Flera gånger
återkommer hon till att detta var en morgon
utan stress och att hon fick klä sig själv. Efter
frukosten spelar vi sällskapsspel, pratar pitemål,
dricker kaffe och äter toscakaka som en
bekant bakat.
En dag åker jag och en boende och hälsar
på hos hennes syster som bor i Nybyn i eget
hus. Systern är 91 år. Dagen räckte dock inte
riktigt till för alla minnen och händelser som
skulle dryftas.
En annan mysmorgon med en dam ”från
stan”. Kaffe på säng, limpa och årets första
styvmorsviol på kaffebrickan. Efteråt dusch,
hårtvätt, hårläggning och massage. Trots att
det var en dag när det blåste otroligt kallt ville
dock denna dam ut en tur på stan. Vi träffade
flera bekanta som hon pratade med och så blev
det besök på Kicks och Rimi för att handla.
En dag masserade jag rygg och händer på
en dam, sedan hade vi en liten bjudning med
tända ljus och musik. Samtalen kretsade kring
barndomshemmen, alla pratade och fick prata.
Ingen dominerade och alla lyssnade. Efter
det gav jag benmassage till alla och så hade
plötsligt hela förmiddagen gått.
Agneta, Källbogården, 2000
124 125

Projekt
Volontärbyrå
Två dagar i oktober åkte vi till Västra Frölunda
för erfarenhetsutbyte med deras volontärbyrå.
Vi upplevde resan som mycket positiv, vi fick
information om deras upplägg av verksamheten
och hur deras samordnare och volontärer
arbetar. Vi fick även vara med på en fest som
man ordnat på ett äldreboende.
Många av våra arbetssätt liknar Västa Frölundas
men vi har också en del som skiljer sig
från deras. De har en utvecklingsplanerare på
halvtid och 6 samordnare på heltid (vi har 2
samordnare som tillsammans jobbar 1,25 procent).
75 personer, varav de flesta i 20-30års
åldern arbetar hos dem som volontärer (vi har
35 volontärer, de flesta över 65 år). Precis som
hos oss får volontärerna en utbildning innan
de börjar arbeta. De får gå igenom en intervju
för att se om de är lämpade och sedan skriva
på ett tysthetslöfte. Volontärerna har träffar
med samordnarna ett par gånger per år (vi
träffar våra frivilliga en gång i månaden). De
får ta del av friskvård och blir bjudna på mat
ett par gånger per år. De får även en olycksfallsförsäkring.
Precis som här upplever man
det mycket positivt att vara volontär, ”Det ger
så mycket! Man känner sig behövd och mår
bra av det”.
126 127

Utbudet av deras verksamhet är ungefär som
vårt förutom att man även vänder sig till personer
på äldreboenden. För att få ta del av volontärbyråns
utbud måste man ha blivit beviljat
bistånd från hemtjänsten.
Vi har tagit med oss några positiva saker som
vi kommer att försöka förverkliga på vår central,
men insåg även att vi gör en hel del bra
saker själva.
Inga-Britt och Karin, Samvaron, 2007
128 129

Projekt
Nattpatrull
Jag gjorde mitt erfarenhetsutbyte i Stockholm
med nattpatrullen på Johannes hemtjänst
som ligger på Odenplan.
Nattpatrullen består av två bilar, en har
larmtelefon och även planerade besök. Den
andra hjälper till med larmen om så behövs.
Man jobbar alltid två och två, ingen större
skillnad mot vad vi gör här i Piteå. Arbetspasset
sträcker sig från kl 22.00 till 08.00.
Jag fick följa med nattpatrullen till Birkastaden
som är ett lugnt område trots att det
ligger så centralt. De planerade besöken är
många, upp till 40 st/natt och bil, men avstånden
mellan är korta.
De tar emot larmen från en egen larmcentral
(inte genom SoS som vi). När de åker på larm
så larmar de inte av för att senare kunna bevisa
att de varit där och de för heller inga anteckningar
om den som larmat. Det larmsystemet
tycker jag känns lite otryggt eftersom det blir
omöjligt att bevisa att man varit där.
Vården i sig är densamma, samma sysslor
måste utföras oavsett om man bor i en stor eller
liten stad.
Jag tackar för att jag fick chansen att åka på
erfarenhetsutbytet, det var en upplevelse som
jag inte kommer att glömma och som jag gärna
gör om!
Jessica, Nattpatrullen, 2007
130 131

Projekt
Hospice
Jag har besökt Änggårdens Hospice som ligger
strax utanför Göteborg. Det är ett boende för
människor som är mycket sjuka och behöver
vård vid livets slut. Boendet är vackert beläget
och utanför finns mycket träd och grönska.
Jag blev väl mottagen när jag kom dit på måndag
morgon och det första som slog mig var
hur lugn och fridfull atmosfären var. Kanske
beroende på att personalstyrkan är betydligt
större än vad jag är van vid. Det finns plats för
elva gäster och på morgonen tjänstgör fyra ur
personalen. Kvällstid jobbar minst tre personer
och under nattetid två. Alla tider på dygnet
finns minst en sjuksköterska i tjänst och
en läkare går rond två gånger i veckan.
Änggården drivs av en stiftelse som är fristående
från kommun och landsting. En
svårt sjuk med läkarintyg på ”behov av vård
vid livets slut” ansöker om hospicvård hos
kommunen där en biståndsbedömare sedan
avgör vem som blir beviljad den förmånen.
Därefter betalar kommunen 3 235 kr/dygn
till stiftelsen. Gästen själv betalar 125 kr/
dygn. Många söker bidrag och stipendier
från olika fonder för att få ekonomin att gå i
hop. En stor hjälp är Änggårdens vänförening.
De anordnar olika arrangemang exempelvis
konserter och loppmarknader där behållningen
går till Änggården. I Änggårdens
vänförening kan vem som helst bli medlem
till en kostnad av 100 kr.
132 133

På Änggården kom jag för första gången i
kontakt med volontärer. Dessa hälsade på
med jämna mellanrum och brukade samtala
med gästerna, ta hand om disken och ge taktil
massage och annat som det finns behov av.
Om jag jämför vården vid livets slut på på
Änggården med den vi ger på Österbo så tycker
jag att vi strävar mot samma mål. Att försöka
göra livet vid dess slut så angenämt som
möjligt för både den sjuke och de anhöriga.
Jag tackar för denna resa och alla upplevelser
och erfarenheter som följde med den. Jag rekommenderar
verkligen alla att söka projektpengar.
Förmodligen kommer jag att söka
igen, om tillfälle ges.
Agneta, Österbo, 2005
134 135

Projekt
Geriatriskt centrum
Geriatriskt centrum startades för fem år sedan.
Kliniken har som upptagningsområde
(förutom Umeå sjukvårdsområde) hela sjukvårdsregionen
där man konsulteras för svåra
fall och second opinion. Kliniken innehåller
fyra vårdavdelningar–psykogeriatrik (24
vårdplatser), stroke, ortopedi och allmän akut
geriatrik. Man har också dagrehabavdelning
och två hemrehabteam.
Inom psykogeriatriken har man förutom
vårdavdelning en mottagningsverksamhet.
Där jobbar man i tre olika demensteam med
geografisk indelning av patienterna. Teamet
består av läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut,
sjukgymnast, skötare, dietist, kurator
och psykolog.
Arbetsterapeuten gör en bedömning av individens
aktivitetsförmåga med hjälp av ADLtaxonomi
och AMPS-bedömningar. Dessa
görs vid mottagningsbesök i hemmet eller på
vårdavdelning. ADL- taxonomin är ett instrument
för att kartlägga personens förmåga att
klara vardagsaktiviteter t ex att sköta hygien,
klä sig, kommunicera och förflytta sig.
Bedömningen kan göras via direkt observation
i aktiviteten eller via intervju. Denna
bedömning kompletteras sedan med AMPSbedömning,
som innebär att personen bedöms
i aktivitet. AMPS-instrumentet är en
strukturerad bedömningsform där man särskilt
bedömer motorik och processutförande
utifrån en bedömningsmanual med ca 20 bedömningsfaktorer.
Resultatet databearbetas
136 137

och man får ut en graf som tydligt beskriver
problemområden.
För att få utföra AMPS-bedömning måste
man ha genomgått AMPS-utbildning med efterföljande
kalibrering. Alla arbetsterapeuter
på GC har denna kompetens och även kommunens
arbetsterapeuter som utbildats inom
AMPS, sätter bedömningar som ett led i planeringen
av vården. Arbetsterapeuterna och
övriga i demensteamet arbetade också med
handledning för äldreboendes personal. Jag
fick värdefulla tips på andra bedömningsinstrument
och kognitiva hjälpmedel i arbetet
med dementa.
Efter projekttiden har kliniken permanentat
hemrehab – team för rehabilitering av dem
som insjuknat i stroke. Dagrehabavdelningen
behandlade 30-35 patienter per vecka. Målgruppen
var personer med geriatriska diagnoser
utan diagnostiserad demens. Grunden
i arbetet var att patienten kunde hjälpas fram
till att själv formulera en målsättning för dagrehabiliteringen.
Modellen betonar patientens
delaktighet och målformulering utifrån utförandeanalys.
Det var mycket stimulerande och lärorikt att
få se bedömningsmetodens användbarhet och
tydlighet att fånga förmågor och problem i
aktivitetsutförande.
Sammanfattningsvis var det två givande
dagar som gett mig inspiration till fortsatt utveckling
av mina arbetsmetoder.
Margareta, Kärnhuset, 2005
138 139

Projekt
Aktiviteter utomhus
Från maj till september erbjöd vi ett rehabprojekt
i utomhusmiljö.
Ibland nyttjade vi vår egen ”sinnenas trädgård”
på Österbo äldreboende, ibland gjorde
vi utflykter till den närbelägna stadsparken
eller promenader till kulturella och historiskt
intressanta miljöer i staden. Vi erbjöd deltagarna
naturbaserade och kulturella aktiviteter,
social gemenskap och fysiska aktiviteter.
Förutom promenader till olika platser i
närområdet hade vi gruppgymnastik och
gångträning i utomhusbarren. Vi ordnade
även tipspromenader, arrangerade spel- och
lekaktiviteter och sysslade en hel del med
trädgårdsskötsel. När temat var ”vårrustning
av trädgården” gallrade och beskar vi buskar
och träd, krattade gångar och gräsytor, rensade
ogräs i rabatter och trädgårdsland. Skottkärran
gick i skytteltrafik till och från trädgårdskomposten.
Alla deltog på sitt sätt och efter bästa
förmåga.
Att utomhusaktiviteterna lockade fram bortglömda
färdigheter och slumrande förmågor
hos deltagarna fick vi många bevis på under
vårt projekt. När minnet försämras och orden
inte längre kan härledas till tingen verkar det
som om taktila och andra sinnliga upplevelser i
naturmiljö kan hjälpa till att bryta tillstånd av
afasi och passivitet och göra så att både minne
och sinnelag fungerar bättre.
140 141

Ett exempel på detta var den gravt demenssjuka
och lite oroliga kvinna som när vi spelade
boule och kubb tydligt visade att det var
aktiviteter hon kände igen. Hon blev påtagligt
lugnare och deltog med stort intresse i spelet
– det var helt uppenbart att hon kände sig
duktig.
Våra erfarenheter från projektet är genomgående
positiva. Vi upplevde att de flesta av deltagarna
uppskattade att få komma ut och de
blev klart stimulerade av utomhusmiljön, aktiviteterna
och den sociala samvaron. Ofta uttryckte
de tacksamhet och visade stor glädje.
Det har varit mycket lärorikt och intressant
och styrkt oss i vår övertygelse om att vistelse
och anpassade aktiviteter i utomhusmiljö
har en mycket positiv inverkan på äldre och
funktionshindrade personers hälsa och välbefinnande.
Anneli och Kjell, Rehabteamet, 2007
142 143

Projekt
Side by side cykel
Målsättningen med projektet var att de boende
på Mogårdens äldreboende skulle få se
och uppleva de natursköna omgivningarna
och närmiljön.
Vid nio tillfällen från maj till september
har totalt 14 personer gjort cykelturer med
”side by side cykel” eller ”parcykel”. Utflyktsmålen
har varierat och har exempelvis gått till
en småbåtshamn, Heta Hyttans glasblåseri,
odlingslotter, bostadsområden, olika historiska
platser och intressanta byggnader.
Under cykelturerna har vi gjort paus för
att inta vårt medhavda fika. Alla har medverkat
efter sin förmåga, en del har trampat och
fått upp pulsen, andra har bidragit med sin
kunskap om området och vissa har bara njutit
av att få komma ut och känna vinden fläkta.
Någon har använt personlyft för att komma på
cykeln.
Vi noterade att efter en stund på cykeln började
många prata och berätta mera om sig själva,
vad de gjort och vad de haft för intressen.
Detta cykelprojekt är det roligaste och mest
uppskattade projekt vi gjort under vår tid som
arbetsterapeut och sjukgymnast. Vi tackar för
att vi fick den möjligheten. Förhoppningsvis är
det en aktivitet som kan återupptas då den inte
kräver så mycket förberedelser och kunskaper.
Vi anser dock att det är viktigt att känna till den
person man cyklar med, hans eller hennes bakgrund,
intressen, fysiska och psykisk förmåga.
Annelie och Kjell, Rehabteamet, 2007
144 145

Projekt
Sinnenas trädgård
Som en del i metodutvecklingen inom arbetsterapi
forskade vi kring betydelsen av att vistas
ute i naturen och kom fram till att det behövdes
en ”sinnenas trädgård” på Österbo äldreboende.
För att manifestera FN:s äldreår beviljades
vi pengar av kommunfullmäktige.
Trädgården tog tid att bygga men i dag är
den Österbos hjärta och stolthet.
I sinnenas trädgård finns vatten som
porlar, strukturer, former, färger och dofter
av olika slag. Trädgården är utformad så att
man trots handikapp har möjlighet att få sitt
behov av stimulans och aktivitet tillgodosett.
Den är också en meningsfull mötesplats där
anhöriga och andra besökare kan ha en stund
av lugn och ro och avnjuta en kaffetår med
sina åldrade vänner eller släktingar. För pensionärerna
är trädgården en plats för aktiviteter
året runt. En plats utomhus för att få uppleva
värme eller kyla, en plats för exempelvis
valborgsfrirande, utegudstjänster eller dans.
Att vistas ute och att delta i aktiviteter ger
många positiva effekter. Skelettet stärks och
benskörhet motverkas, muskulatur och rörlighet
bibehålls, övervikt motverkas, sömnkvaliteten
förbättras, motståndskraften mot infektioner
ökar och socialt liv främjas och ensamhet
motverkas.
Sinnenas Trädgård kittlar alla sinnen
med bland annat lusthus, brunn, eldstad,
fågelholkar, gubben och gumman som drar
slipsten.
Österbo, Kärnhuset, Rehabteamet, Margareta, Elisabeth och Margareta, 1999
146 147

Projekt
Se mig
Under några veckor har vi arbetat med ett
projekt som vi kallat ”Se mig”. Syftet har varit
att de boende som sällan medverkar i olika aktiviteter
också skulle bli sedda. Vi har försökt
att anpassa aktiviteterna efter deras önskemål
och förmåga, oftast enskilt men även i grupp
· T fick lite färg på sina naglar och som
avslutning handmassage.
· S fick hjälp att besöka sin barndomsvän.
· H drack kaffe med en undersköterska
och tittade på bilder från alla sina resor.
· Spelmannen berättade hur han byggt
sin fiol.
· Glädje över vårsånger på torget.
· Å lyssnar på SCA kören som är Å:s gamla
kör. Dagen avslutas med kaffe och
tårta hemma hos hans fru.
· H och V önskade en promenad i vårsolen.
· Två damer fick taktil stimulering.
Ett mycket roligt projekt. Uppskattat av både
boende och personal.
Mogården 3 A 2008
148 149

Projekt
Nautilus
Tre boende och två personal och åkte till Nautilus
gym i Öjebyn framförallt för att komma
igång med rörelseträning för en av de boende,
en man i 60-års åldern som lider av stelhet.
Han blev glad över att klara övningarna
med hantlar och uppskattade verkligen den
sociala samvaron och att se jämnåriga som
också tränade.
Efter träningen fortsatte vi till bassängen
för en stunds avkoppling och det hela avslutades
med kaffe och goda smörgåsar. De fick var
sin tröja med Nautilus logotyp på.
Öjagården, Öjagruppen, Karina och Linda 2008
150 151

Projekt
Berit & Barbros
I början av juni åkte vi till Storforsen med fem
boende. Vi åt en god lunch på hotellet och fick
möjlighet att gå in i det vackra kapellet. Därefter
åkte vi upp till forsen och tog en promenad
på spängerna. Det var underbart väder och vi
gjorde upp en eld, drack kaffe och fikade. Vi
kom hem trötta och glada.
En härlig septemberdag tog vi med oss två damer,
som inte brukar kunna vara med så ofta,
på en promenad i Hortlax. Vi köpte parisare
och gick till grillplatsen vid kyrkan och grillade
och åt. Efter det blev det naturligtvis kaffe.
Vi hade sådan tur att en förskolegrupp kom
till grillplatsen samtidigt som oss och våra damer
uppskattade att se på de lekande barnen.
I början av oktober lagade vi en ”fin” middag
med god mat och vin. Vi satt i spisrummet
och hade dukat fint med levande ljus. De fem
damer som var med önskade att vi skulle göra
detta varje fredag hädanefter.
Hortlaxgården B/C Barbro och Berit
152 153

Projekt
Guldkorn
Projektet ”Guldkorn” har upplevts mycket stimulerande
och är uppskattat både av oss personal
och av våra omsorgstagare. Att få tid till
att sitta ner och umgås och att ”bara få vara”
är en lyx som vi mycket sällan kan unna oss.
Nu har vi fått inspiration till att fortsätta även
utan projektpengar.
Exempel på guldkorn
· Shoppingtur. Köpte byxor och matvaror.
· Löst korsord med omsorgstagare.
· Ätit rabarberkräm och suttit en stund
på bron.
· 88 års kalas med banantårta och pratstund.
· Kokat risgrynsgröt och fryst in.
· Omsorgstagare 96 år. Köpte en blomma
och bjöd på fika och hade en trevlig
pratstund.
· Kokat lingonsylt och löst korsord.
· Suttit på bron och solat.
· Ätit vinbär direkt från buskarna. Plockat
rabarber och kokat kräm.
Hemtjänsten, Norrfjärden/Altersbruk, 2008
154 155

Projekt
Bak i bagarstuga
Vi åkte med några pensionärer till bagarstugan
i Borgfors.
Först gjorde vi degen och medan den jäste
passade vi på att äta lunch – grillad korv och
bryta. Vädret var underbart så vi både fikade
och åt lunch ute. En del tog sig en promenad
medan andra latade sig i solen eller skuggan.
När så mjukkakorna var klara lät vi oss väl
smaka innan vi slutligen bjöd alla boende på
nybakt bröd till kvällsfikat.
Personal och boende på Öjagården, 2008
156 157

Projekt
Badbrudar och badkillar
Tre gånger åkte vi till Munksunds simhall för
att bada. Tre boende och tre personal, eftersom
det behövs en personal per boende.
Första gången var det med viss tvekan vi
fick någon med oss, men sedan ville alla åka.
Sista gången var även de som inte är simkunniga
helt orädda i vattnet. Vi badade en timme
och sedan bastade vi och fick förfriskningar.
Efter badet var alla trötta och belåtna och
vi åkte hem och åt en välförtjänt lunch.
Önskar att det här projektet kunde bli permanent
och att det skulle finnas resurser till
sådant här.
Mia, Munkberga, Brogården, 2008
158 159

160 161

162 163

Piteå kommuns äldreomsorg har under ett drygt decennium gett
personalen möjlighet att presentera en idé och få ekonomiskt
stöd där målsättningen är att hitta något som stärker kvalitetsarbetet
och ger omsorgstagarna en bättre vardag. Det handlar
sällan om stora saker utan snarare om att tillgodose små behov
och önskemål som är möjliga att genomföra. ”Att se det stora i
det lilla men också att se det lilla i det stora”.
Med den här boken vill vi ge inspiration till andra, men den är
också en bekräftelse på att vi inte bara talar om det vi borde
göra, utan faktiskt gör!
164