kvt 1.05 inlaga - Politiken.se
kvt 1.05 inlaga - Politiken.se
kvt 1.05 inlaga - Politiken.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
KVT <strong>1.05</strong> Inlaga ny 05-06-15 14.54 Sida 85<br />
85 | Recensioner<br />
sionsspel och landslagsspel. Det är denna<br />
utveckling som Hjelm redogör för i de fem<br />
huvudkapitlen och det är relativt tydligt att<br />
det finns vissa mönster oav<strong>se</strong>tt om det är i Västerbotten<br />
eller i Skåne som de första lagen<br />
organi<strong>se</strong>rades. Hjelm identifierar fem olika<br />
sorters ”lag”: ”handbollslag” som huvudsakligen<br />
bestod av handbollsspelare som under<br />
sommaruppehållet spelade fotboll för att<br />
”hålla igång”; ”studentlag” som organi<strong>se</strong>rades<br />
vid de olika universiteten; ”korpfotbollslag”,<br />
som organi<strong>se</strong>rades vid olika arbetsplat<strong>se</strong>r;<br />
”flicklag” som bestod av flickor från ungdomsgårdar<br />
och som förmodligen organi<strong>se</strong>rades<br />
för att hållas borta från kriminalitet eller<br />
andra icke-önksvärda beteenden; ”fotbollsänkor”<br />
som Hjelm menar bestod av ”kvinnor<br />
som hade makar, fästmän, men också bröder<br />
och manliga kamrater, som spelade fotboll”<br />
(s. 262) och som träffade andra kvinnor under<br />
dessa mäns fotbollsmatcher och som i pur<br />
tristess över att stå bredvid verkar ha kommit<br />
på idén att själva börja spela.<br />
Det är förmodligen genom den här uppdelningen<br />
som Hjelm försöker svara på sin egen<br />
fråga om varför kvinnor började spela fotboll.<br />
Problemet är dock att när han försöker göra<br />
detta återkommer han ständigt till att kvinnorna<br />
helt enkelt började spela för att det var<br />
”roligt”. För en historiker måste det vara ett<br />
oerhört otillräckligt och frustrerande svar och<br />
som läsare blir man om inte annat nyfiken på<br />
vilka frågor Hjelm har ställt sina informanter<br />
för att bara komma fram till att ”det var<br />
roligt”. Varför var det roligt? Vad var det som<br />
gjorde det roligt? Hur definieras ”roligt”? Det<br />
intressanta är dock att när man lä<strong>se</strong>r vad<br />
informanterna själva säger så kommer det<br />
fram betydligt mycket mer. Framför allt är det<br />
ordet ”spännande” som nämns ungefär lika<br />
ofta som ”roligt” och det visar sig också att de<br />
allra flesta identifierade sig som pojkflickor<br />
och redan tidigare hade spelat fotboll (och i<br />
vissa fall även ishockey) tillsammans med pojkar.<br />
De använder till och med ordet ”roligt”<br />
på ett annat sätt än vad man förväntat sig:<br />
”Jag personligen tyckte att det var på tiden att<br />
vi tjejer fick hålla på med det som var roligt”<br />
säger en informant och plötsligt förstår man<br />
att det var kanske inte bara en fråga om att fotboll<br />
var roligt, utan snarare en fråga om att<br />
flickor och kvinnor på många ställen inte hade<br />
någon vettig fritid, att de förväntades ta hand<br />
om hus eller hem och att då göra något som<br />
inte förknippades med typiskt kvinnliga saker<br />
i denna kontext var att ”ha roligt”.<br />
I en redogörel<strong>se</strong> av ett svar från en informant<br />
snubblar Hjelm över just detta, men<br />
släpper det tyvärr lika fort (s. 209). Här blir<br />
ordet ”spännande” också fyllt med en annan<br />
innebörd: det är inte nödvändigtvis fotbollsmatcherna<br />
i sig som är spännande (och roliga),<br />
utan det är att göra något som man inte får och<br />
som kanske till och med ogillas: det är spännande.<br />
Ett sådant resonemang lämnar dock<br />
Hjelm därhän och han framhåller istället i sitt<br />
slutkapitel att ”många av damfotbollspionjärerna<br />
drevs av en längtan efter att spela fotboll<br />
och ha roligt tillsammans, på samma sätt som<br />
svenska pojkar och män gjort i årtionden.” (s.<br />
274, min kursiv.) Om man tittar lite närmare<br />
på informanternas svar, skulle man nog våga<br />
påstå att det inte alls är på ”samma sätt som<br />
svenska pojkar och män”, utan att anledningarna<br />
och motiven gick utanför dessa ganska<br />
homosociala och normativa förklaringar. Det<br />
kan inte på något sätt betraktas som en slump<br />
att så många av informanterna definierade sig<br />
som pojkflickor och det kan inte på något sätt<br />
betraktas som en slump att även omgivningen<br />
definierade dem som pojkflickor, manhaftiga<br />
och (hemska tanke!) lesbiska. Tänk om kvin-