Anteckningar workshop 7 (pdf) - Internationella programkontoret för ...

programkontoret.se

Anteckningar workshop 7 (pdf) - Internationella programkontoret för ...

Samarbete med låginkomstländer som strategisk komponent i

internationaliseringsarbetet

I denna workshop presenterade SLU och Uppsala universitet exempel på hur de

strategiskt samarbetar med långinkomstländer som en viktig del i universitetens

verksamhet. Inbjuden var även Måns Fellesson från Nordiska Afrikainstitutet för att

inledningsvis ge en inblick i situationen i Afrika och varför den afrikanska utvecklingen

kan vara av intresse för svenska lärosätens internationalisering.

Måns inledde med att tala om en förväntad ekonomisk tillväxt i regionen och den

demografiska potentialen med många studenter i o m att huvuddelen av befolkningen är

under 30 år. Dessutom har många svenska universitet lång erfarenhet av

forskningssamarbeten med universitet i Afrika. Biståndet har de senaste åren blivit

alltmer resultatinriktat till färre länder/områden och nya arenor har tagit plats inom

biståndet, t ex näringslivet. Måns poängterade att lärosätena har de bästa

förutsättningarna för att gå i bräschen för en ny form av bistånd när det gäller utbildning

och forskningssamarbeten. Svenska lärosäten skulle kunna gå samman och signalera

detta med tanke på att det redan finns många bra samarbeten och stärka denna för

framtiden.

Helena Eklund Snäll från Ledningskontoret och SLU Global på SLU fortsatte med att ge en

inblick i hur detta lärosäte arbetar strategiskt med låginkomstländer som

samarbetspartners i olika former av utbildnings och forskningsprojekt.

Helena nämnde att SLU har tre internationaliseringsstrategier där en handlar om att ha

partners i låginkomstländer vilket SLU har en lång erfarenhet av för att skapa win-win

med breddade perspektiv för alla parter. Det finns även ett stort intresse bland elever

och lärare för MFS uppdrag med koppling till olika forskningsuppdrag. Dessutom har SLU

har ett PGU uppdrag med återrapporteringskrav som de troligtvis är ensamma om bland

Sveriges lärosäten. De har en egen PGU strategi vilket medförde att SLU Global

inrättades för att implementera PGU strategin.

SLU Global (Agricultural Sciences for Global Development) arbetar med utbildning,

forskning och kommunikation, och ger bl a en global tvärvetenskaplig fältkurs i

samarbete med Kenyatta University. Inom SASACID verkar SLU inom ett Afrika drivet

projekt för att modernisera afrikansk forskning inom lantbruksområdet, samt deltar i

andra projekt med fokus på pedagogisk utveckling.

Carla Puglia, International Science Programme, Uppsala universitet gav en presentation

från International Office och International Science Programme om universitetets

samarbete med utvecklingsländer. Hon berättade att de har samarbetsprojekt inom

Linnaeus-Palme och Erasmus Mundus aktion 2 och inom vilka länder/världsdelar de har

dessa samarbeten samt MFS. En närmare presentation gjordes av International Science

Programme, dess syfte att långsiktigt stödja utvecklingsländer att bygga upp sin

inhemska forskning inom kemi, fysik och matematik baserat på landets egna behov. För

att bekämpa fattigdom och främja ekonomisk tillväxt, måste man skapa förutsättningar

för en “knowledge based” society.

Samarbetenas effekter, nytta och mervärde (Ingmar Persson, SLU)

Diskussionsledaren Ingmar Persson, professor i oorganisk och fysikalisk kemi vid

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), inledde med att berätta om sina erfarenheter av

MFS och Linnaeus-Palme. Ingmar var just hemkommen från ett månadslångt lärarutbyte


i Malawi där han har undervisat på två kurser. Under 2012 och 2013 har Ingmar också

handlett 10 MFS-studenter som rest till Malawi och 4 som rest till Burkina Faso.

Ingmar framhöll tre saker som han anser vara grundförutsättningar för att denna typ av

samarbeten ska fungera:

1. Goda kontakter: det är ovärderligt att ha pålitliga kontaktpersoner vid

partneruniversitetet och att kontinuerligt underhålla kontakterna med sina

partners.

2. God planering: se till att allt är väl förberett innan studenternas ankomst i

värdlandet, såväl praktiska saker (boende, transporter etc.) som detaljer kring

studenternas studier och forskningsprojekt (vilka kurser ska studenten läsa, vilka

frågeställningar ska forskningen fokusera på, vilken apparatur behövs etc.).

3. Språkkunskaper: åk inte för att undervisa om du inte kan landets språk.

Det är också mycket viktigt att ha en flexibel och kreativ inställning eftersom det råder

andra förhållanden i de länder man reser till. Konkreta exempel som togs upp är alltifrån

förekomsten av återkommande strömavbrott till det faktum att undervisningen ofta

innehåller mycket teori som baseras på gamla läroböcker och som har lite koppling till de

behov som finns i samhället idag.

Ingmars erfarenheter av inresande lärare/studenter är att lärarna gärna vill undervisa på

kurser som inte finns vid hemuniversitetet för att få tillgång till kursmaterial och –planer

m.m., och att inresande studenter oftast är väldigt motiverade och duktiga och berikar

”klassrummet” här hemma.

Frågan vad universiteten centralt kan göra för att stödja samarbeten med universitet i

låginkomstländer diskuterades, och det ansågs viktigast att bygga en nära relation med

några få länder.

Carla Puglia ledde diskussion om hur samarbete med låginkomstländer kan förhålla sig

till samarbete med mer industrialiserade länder.

Under första workshoppasset, ställdes en fråga direkt som sedan tog hela

diskussionspasset:

Hur kan man undvika ny typ av nykolonialism?

Är det inte en konflikt mellan målet att rekrytera till svenska universitet/högskolor för att

få de bästa ”hjärnorna” och samtidigt arbeta för att studenter från utvecklingsländer åker

tillbaka till sina länder efter studietiden? Frågan kom från en internationell handläggare

på Lunds universitet som sa att det är en het diskussion i Lund.

Alla reagerade och det blev en jätte bra diskussion där alla deltog. Här kommer några av

synpunkterna;

1. Studenter är fria att åka vart de vill. Även från andra håll kan de vara viktiga för

andra studenter i sina hemländer.

2. När de är tillbaka i sina hemländer kommer de att vara ambassadörer för det

universitet där de utbildade sig

3. Världen behöver allas hjärnor...

4. Man har sett att många alumni har blivit "viktiga" personer i sina hemländer.

Detta innebär att deras länk till Sverige kan vara av nytta för svenska företag

(tillväxt och utbildningar)


5. Det finns ingen ekonomisk konflikt eller förlust för lärosätet om studenterna som

kommer är finansierade från andra "externa anslag"...tex Sida.

I den andra workshoppen diskuterades frågeställningen mer allmänt:

1. Ömsesidigt utbyte: man lär sig av varandra

2. införande av avgiftsbelagda utbildningar har "dödat" många lyckade projekt.

Man ska vara försiktig så att det inte bidrar en ny sorts kolonialism. I detta sammanhang

berättade Carla om hur de arbetar på ISP, att man måste vara lyhörd för

partneruniversitetets behov och önskemål, och inte ha färdiga paketlösningar.

I båda grupperna var det många som arbetar med MFS och det diskuterades om det är

bra eller inte att ha en direkt kanal till organisationer dit man skickar studenter.

Många sa att de skulle önska att de kände till de mottagande

organisationer/kontakpersoner bättre dit de skickar studenterna, andra tyckte att det är

lärorikt för studenterna att klara sig själva, leta sig fram och få kontakt med en

organisation/kontaktperson på egen hand.

More magazines by this user
Similar magazines