Ottar Global - RFSU

rfsu.se

Ottar Global - RFSU

Global

Världens

unga om sex

kamp för

mammorna

lagen som

dödar kvinnor

Polashi, 20 år,

Patient vid en kvinnoklinik

i Dhaka, Bangladesh

2009 ottar global / 1

Tidning om internationell sexualpolitik från RFSU / 2009


ledare

Häng med — nu

sätter vi igång

RFSU har under tjugo år jobbat med internationellt utvecklingsarbete.

Nu skruvar vi upp tempot. För att vi vill göra

världen till en bättre plats. Vill du vara med? Egentligen

handlar det om självklarheter: alla människors rätt att

själva bestämma om, när och med vem de ska ha sex. Om,

när och med vem de ska ha barn – eller inte. Rätten att slippa få sitt underliv

söndertrasat av ett rostigt rakblad bara för att traditionen kräver

det. Eller rätten att inte bli förföljd på grund av kön eller sexuell läggning.

Rätten till information om sexualitet, prevention, lust och njutning.

Vi tror på dessa rättigheter, det är därför RFSU arbetar internationellt.

Och vi har ju lyckats bra i Sverige.

Åsa Regnér, RFSU:s

generalsekreterare

»Rätten att slippa

få sitt underliv

söndertrasat av

ett rostigt rakblad

för att traditionen

1 000 km

kräver det.«

I början av 1990-talet bodde jag i Bolivia,

tidvis i en kåkstad utanför La Paz. Jag lärde

känna kvinnorna i mitt område. De flesta

tillhörde ursprungsfolket, aymaras. Jag blev

nära vän med flera av dem och har hållit

kontakten genom åren. Kvinnornas kamp för

ett bättre liv för sig själva och sina barn, och

deras glasklara analys gjorde intryck.

Tre saker behövdes: egna inkomster,

tillgång till preventivmedel och respektfulla

män. De flesta saknade någon av dessa komponenter,

många tyvärr alla tre.

I alla länder har män mer makt än kvinnor.

Både över politiken, sina liv och sin sexualitet.

Män, liksom kvinnor, måste vara med och

förändra detta. Att homosexuella, bisexuella

och transpersoner kan leva som de vill utan

att möta trakasserier och diskriminering är

också centralt, men dessvärre ovanligt. Först

när kvinnor kan bestämma själva om de vill ha barn, med vem och när,

är det möjligt att välja en utbildning, ett yrke, och skapa en grund för

utveckling. Rätten till fri abort, tillgång till preventivmedel, kunskap om

hur kroppen fungerar, jämställdhet, kunskap om lagstiftning, utbildad

vårdpersonal — allt detta spelar stor roll för fattigdomsbekämpningen.

Stöd därför RFSUs internationella arbete. Vi är numera en viktig samarbetspartner

till Sida. I och med RFSUs nya status som ramorganisation

förbättras möjligheterna att påverka. Ditt medlemskap gör skillnad!

Inte ens för

en snabbis

RIO DE JANEIRO: Årets kondomkampanj

i Brasilien riktar sig

till mogna kvinnor.

— Det är en fördom att kvinnor

över femtio år inte är sexuellt

aktiva. Problemet är att de inte

skyddar sig, säger Mariângela

Simão på det brasilianska

hälsodepartementet. Antalet

hivsmittade bland medelålders

kvinnor har ökat med 300

procent de tio senaste åren.

Enligt en undersökning använde

endast 15 procent av de sexuellt

aktiva kvinnorna i målgruppen

kondom vid sitt senaste samlag.

– Vårt fokus är att få kvinnorna

att ställa krav. Ingen kondom,

inget sex, säger chefen för

kampanjen.

Inför årets karneval producerade

hälsodepartementet en reklamvideo

där en av replikerna var

»Män utan kondom duger inte åt

oss. Inte ens för en snabbis.«

Vi möter 60-åriga lärarinnan

Diana Ribeiro i karnevalsvimlet:

— Jag fick inte till det i år. Så det

är lugnt. Men annars försöker

jag alltid att använda kondom.

/ HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

Hångel–

aktivism

BERLIN: Tidigt i somras blev ett

lesbiskt par angripna av ägaren

av glassbaren Dolce Freddo i

gaytäta Schöneberg, de blev

tillsagda att »verpissen« — ungefär

»dra åt helvete« — efter att

ha kysst varandra inne på glassbaren.

Under parollen »hångla

tills chefen kommer« hölls en

protest utanför glassbaren där

mellan 1000 och 2000 människor

hånglade upp varandra framför

Dolce Freddo.

Volker har deltagit i flera kyssprotester

den senaste tiden och

han tycker att det handlar om att

visa att man är en maktfaktor.

— Det här handlar om att försvara

sitt utrymme. Glassbaren

ligger mitt i gaykvarteren och vi

visade att när sådant här händer

så kommer inte du att kunna

bedriva affärer.

/ Tomas Hemstad

OTTAR GLOBAL ges ut av RFSU, www.rfsu.se, Box 4331, 102 67

Stockholm, tel: 08-692 07 28, www.ottar.se, ottar@rfsu.se

ansvarig utgivare: Åsa Regnér chefredaktörer:

Ylva Bergman & Carolina Hemlin Redaktör: Rasmus

Malm grafisk form: Anders Birgersson

koncept: Zoopeople omslag: Andrew Biraj

2 / ottar global 2009


Rosa gänget mot övergrepp

UTTAR PRADESH: Ute på landsbygden i Uttar Pradesh har Sampat Pal Devi

startat upp en militant gräsrotsrörelse mot korruption, mot sexövergrepp och mot

misshandlande män, »Gulabi gang«, det rosa gänget.

— Vi är inget vanligt gäng, utan ett gäng som kämpar för rättvisa.

Likt en kvinnlig Robin Hood tar hon och hennes armé lagen i egna händer när den

missbrukas av korrupta män. Sampat berättar att hon slagit ner en polisman som

vägrade ta emot en anmälan av en ung tjej som blivit sexuellt utnyttjad av sin make.

— I den här delen av världen behöver man ibland ta till våld när man ska sätta män

på plats, säger hon. / Martin von Krogh

Attack mot

hiv-grupp

Mgundaphiri: En morgon när

kvinnorna kom till mötesplatsen

var allt nedbränt. Kvinnogruppen

i Mgundahphiri, Malawi, har

45 aktiva medlemmar, alla är

hivsmittade. Förra året byggde

man med gemensamma krafter

ett sol- och regnskydd mitt

ute i ingenting; ett anspråkslöst

grästak med väggpålar

och fasta bänkar där gruppen

kunde samlas. Nyligen brändes

mötesplatsen ner av okända.

Attentatet inträffade i samband

med att man skulle inleda en informationskampanj

i en grannby.

— De vill inte höra det vi har

att säga, för antagligen är de

hivsmittade själva, och i full

färd med att sprida sjukdomen,

säger Hilda Kambuzi, gruppens

sekreterare.

/ Anette Gärdeklint

mildrad talibanlag

efter protester

KABUL: Ett par hundra afghanska

kvinnor demonstrerar mot

en kontroversiell lag som president

Hamid Karzai godkänt. En

»talibanlag«, enligt kritikerna.

— Lagen ger en make rätt att

våldta sin fru. Men den var inte

bara brutal, utan också löjlig.

Exempelvis fanns en paragraf

om att en kvinna måste sminka

sig och göra sig fin för sin man,

säger Shinkai Karokhel.

De möttes av ett par tusen arga

motdemonstranter som kallade

kvinnorna för kommunister,

fiender till islam och amerikanska

hundar. Demonstrationen ledde

till att lagen uppmärksammades

i värlsmedierna. En internationell

och nationell debatt utbröt och

i augusti antogs en mildrad version

av »talibanlagen«. Tidigare

stadgades att en gift kvinna

måste ställa upp på sex var fjärde

dag, annars kunde mannen neka

henne mat. Den formuleringen är

numera struken. / Jesper Huor

planet sex


aids / zambia

Bekämpa

skammen

Edgars båda föräldrar dog i aids under loppet av ett år.

Ingen av dem kunde tala om smittan. Nu är Edgar Simbeye

engagerad i kampen mot ett dödligt tabu.

Text Fatima Grönblad bild YMEP & patrik Schröder

N

är Edgars pappa blev riktigt dålig försökte

personal från kliniken hämta honom med

bil. Men pappan vägrade. Sjukdomen

fa dern drabbats av omgärdas fortfarande av okunskap

och skam.

Edgar Simbeye, 27 år, lever i Zambia i södra

Afrika. Han har upplevt konsekvenserna av aids på

alltför nära håll. När han såg pappans allt magrare

kropp, håravfallet och de inflammerade såraen

förstod han snabbt. Men fadern ville inte acceptera

att det skulle handla om aids och skickade istället

Edgar att köpa alla möjliga mediciner – värktabletter,

malariapiller, antibiotika.

– En dag när pappa var dålig bad han mig gå ett

ärende. Jag tror att det var för att han visste att han

skulle dö. Men jag glömde något hemma, och när

jag kom tillbaka låg han och flämtade i sovrummet.

Så jag var med honom tills han dog.

Efter den dagen var Edgar ensam försörjare

för sina sex syskon. Han beslöt att trappa upp sitt

engagemang. Via sin skola kom han i kontakt med

projektet YMEP, Young men as equal partners, som

han idag arbetar med på heltid. Ett av hans uppdrag

handlar om att motarbeta det stigma som finns

kring sjukdomen. Han kan se att många saker förbättrats

på senare år. Det har blivit mindre tabubelagt

att prata om sexualitet och könssjukdomar. Där

tror han att YMEP har betytt en hel del. I projektets

ungdomsklubbar integreras samtal om sexualitet,

kropp och relationer med sociala aktiviteter

och sport, där unga kamratstödjare fungerar som

förebilder.

Allt började när hans mamma blev sjuk för sju

år sedan. Först trodde Edgar att hennes huvudvärk

berodde på en depression. Men sjukdomsförloppet

blev snabbt. Hon drabbades av en lunginflammation,

och hann bara vara på sjukhus i

några dagar innan hon dog. Läkarna konstaterade

4 / ottar global 2009

aids. Men mammans släkt började beskylla

pappan för att ha dödat henne med »onda krafter«

från en häxdoktor. Anklagelserna satte syskonen i

en svår situation. Efter mammans död flyttade fem

av syskonen till olika släktingar. Kvar hos den

aids-sjuke pappan var Edgar och en yngre bror.

Sjukdomen tog pappans liv knappt ett år efter

mammans.

Bara några månader senare kom nästa tunga besked.

Den yngste brodern hade varit dålig och fick

diagnosen aids under ett läkarbesök. Efter det började

släktingarna ta avstånd från honom, troligen av

rädsla att de andra barnen skulle smittas.

Edgar, då 22 år, led med sina syskon och hade

svårt att sova och äta på grund av oron. Han bestämde

sig för att försöka samla syskonen och flytta

tillbaka till familjens hus. Där kunde de känna sig

tryggare, men det var svårt att få peng arna att räcka

till det allra nödvändigaste.

Edgar var den ende som gått färdigt skolan och

försökte dra in pengar från olika håll. Han gjorde

enklare ritningar åt familjer som ville bygga hus,

fick lite bidrag genom sitt engagemang i YMEP och

drev en liten kiosk i hemmet.

– Vid ett tillfälle sålde jag till och med mina

kläder när det inte fanns något annat att sälja.

Till slut kom en ljusning. 2005 började rege -

r ingen erbjuda gratis bromsmediciner i hela landet.

Sedan dess har den yngsta brodern mått bättre och

kunnat gå i skolan. Kort därefter fick Edgar Sim beye

tjänsten som projektledare för YMEP.

– Då fick vi äntligen lite andrum.

Nu i efterhand har Edgar själv svårt att förstå hur

han lyckades ta hand om sina syskon mitt i sorgen

efter föräldrarna.

– Ibland funderar jag på hur jag klarade av allt.

Jag lyckades hela tiden vara fokuserad. Under den

tiden grät jag aldrig över mina föräldrar.

Edgar Simbeye med sina barn.

FAKTA / YMEP

Unga män kan spela en avgörande

roll för att sprida medvetenhet

om säker sex i kampen mot hiv/

aids. Därför riktar sig YMEPprogrammet

till killar i åldrarna

10—25 år i Tanzania, Zambia,

Uganda och Kenya. Syftet med

YMEP är bland annat att stärka

utbildningen om jämställdhet och

om sexuell och reproduktiv hälsa,

att få fler att söka rådgivning

eller att hiv-testa sig samt att

involvera fler unga män i arbetet

med hiv-prevention. Projektet

drivs av RFSU tillsammans med

partnerorganisationerna UMATI i

Tanzania och PPAZ i Zambia.


YmeP:s ungdomsgrupper bryter tystnaden.

Mycket har blivit bättre vad gäller hiv och aids

under de senaste åren, tycker Edgar. Det är lättare

att få tag i information, kondomer och hivmedicin.

YMEP har hållit utbildningar för sjukvårdspersonal

i regionen om hur man kan bemöta

ungdomar. Det har gjort att fler vågar söka hjälp.

Bland annat har flera kliniker infört särskilda besökstider

för ungdomar och regler kring tystnadsplikt

för personalen.

– Tidigare hände det att ungdomar blev ut -

skällda av sjukvårdspersonalen om de hade haft

sex tidigt. Det gjorde att en del föredrog att använda

medicinalväxter mot könssjukdomar.

Men det är fortfarande mycket som behöver

förbättras. Edgar hoppas att den zambiska regeringen

ska se värdet av att erbjuda ungdomsvänlig

hälso- och sjukvård i hela landet. Och så måste

bromsmedicinerna bli tillgängliga för fler. Som det

är nu finns läkemedlen bara i städerna, och de som

bor på landet kan behöva resa långt.

– Om en person bor tio mil bort är läkemedlen

inte gratis – de måste betala transport och mat och

många har inte råd med det. Det skapar en svag länk

i kedjan, där folk kanske inte bryr sig om att testa sig

för att de ändå inte har tillgång till medicin.

Tack vare sitt engagemang har Edgar blivit något

av en lokalkändis i hemstaden Choma. Ungdomar

kommer ofta fram på gatan för att be om råd eller

bara prata. Ett av hans första uppdrag i YMEP var att

leda en ungdomsgrupp.

– I början var det väldigt svårt, folk såg det som

tabu att prata sex. En del föräldrar menade att det

gjorde deras barn promiskuösa. Men klimatet har

förändrats, särskilt här i trakten.

– Idag går det att tala fritt. •

2009 ottar global / 5


Vad har du fått höra om sex?

En ny generation har hunnit växa upp sedan FN 1994 beslutade om

målet – sexualundervisning för alla. Vad vet dagens unga?

Alessio, 25 år

Berlin, Tyskland

Arbetar på dotcom-företag

Jag minns en gång när vi hälsade på farmor

och vi såg en grupp prostituerade kvinnor

på gatan. Då vände hon sig till mig och sa att

»om man följer med dem, så är det lätt att få

sjukdomar. Lova att du aldrig gör det. Om du

någon gång vill ha sex så ska jag köpa kondomer

till dig.« Det fanns ingen sexualundervisning

i min skola.

När jag var yngre brukade jag sminka mig

och klä mig omanligt. Mamma brukade störa

sig på det och ibland reta mig för det. Pappa

kände till att jag var bög tidigare och har aldrig

haft något problem med min sexualitet.

Första gången jag stötte på porr var hemma

hos pappa som hade en bok med olika sexställningar

gömd i ett skåp. Ett par år senare

hittade jag ett videoband i samma skåp. Jag

var 10-11 år och när mamma såg vad det var

för band jag hade fått tag på var hon inte nöjd.

Men pappa stod på sig. »Låt ungen se lite

rumpa«, sa han.

/ Tomas Hemstad

6 / ottar global 2009

Mary Mwende Ngemu, 25 år

Nairobi, Kenya.

läser internationella relationer

Min pappa är massaj och min mamma är

kamba, och i båda kulturerna är det väldigt

skamligt om en ogift flicka blir gravid, så helst

ville de inte att jag träffade några pojkar alls.

Skolan har ingen sexualundervisning. Folk pratar

mer om sex i dag än förr, men det är liksom

inget bra prat. Många tycker att om du älskar

din partner så använder du inte kondom. De

tror att den förstör upplevelsen. Av mina gamla

klasskompisar har åtminstone fem dött i aids.

Jag känner att jag själv bestämmer min

sexualitet. När jag var tonåring ville min pojkvän

att vi skulle ha sex, men jag sa nej, jag ville

vänta tills jag var säker på att jag var redo. Det

finns mycket grupptryck, att du ska ha det bara

för att alla andra har det, samtidigt som du bör

vänta med sex tills du har gift dig. Jag bryr mig

inte om något av det. Men jag känner att det

är upp till mig som tjej att säga nej, för killarna

tar definitivt inte det ansvaret. Det är orättvist,

men djupt rotat i vår kultur.

/ Anna Roxvall och Johan Persson

Nils Wikner,17 år

Stockholm, Sverige

går i tvåan på gymnasiet

I fyran blev jag nyfiken och började porrsurfa

– lite på skoj tillsammans med kompisarna

och lite mer seriöst ensam. Jag tror att de flesta

som har förlorat oskulden vet att sex och porr

är två skilda världar. Porr är som en parodi på

sex: Allt är större, längre och överdrivet.

Från skolan minns jag mest att min lärare

alltid blev så himla blyg. Vi gillade att pressa

honom på information: »Hur gör man när

man onanerar?« Det var nog både att vi ville

veta och att vi ville höra honom säga det. Men

han svarade alltid bara att man ska utforska

det själv. Den största skräcken för mig och

mina kompisar är att ens tjej ska bli gravid.

Alla är så målinriktade, och ett barn skulle förstöra

alla framtidsdrömmar. Tonårsgraviditet

är som en kronisk sjukdom.

/ Gertrud Svensén


FAKTA / kairokonferensen 15 år

Vid FNs befolkningskonferens i Kairo 1994 (ICPD) enades världens länder

för första gången om alla människors rätt att bestämma över sin kropp,

sin sexualitet och sitt barnafödande är en förutsättning för utveckling. Kairodeklarationen

slår också fast att alla ska erbjudas tillgång till den kunskap de

behöver för att fatta egna beslut om sin sexualitet. Nu måste världens

regeringar göra verklighet av de vackra orden. En namninsamling pågår

på www.15andcounting.org. Skriv under du också.

Cida Barbosa de Sousa, 22 år

Rio de Janeiro, Brasilien

barnflicka

Jag fick lära mig om sex i högstadiet, under

sexualundervisningen. Jag är ju uppväxt på

landet och där pratar man inte öppet om sex.

Inte ens med sina väninnor. Men lärarinnan

var bra, förklarade och visade hur man trädde

på en kondom. Efter det blev det lättare att

prata. Värre blev det när jag förlorade min

oskuld. Jag var sexton år och hade varit ihop

med min kille i över ett år. Ändå blev jag

utfryst. Min farmor skällde ut mig. »Hade din

pappa levt i dag hade han gett dig en ordentlig

läxa«, skrek hon.

Vi skulle använda kondom, men det är

ganska dyrt på landsbygden. Så vi chansade.

Det var dumt gjort. Men jag blev, lyckligtvis,

aldrig gravid. Här i Rio finns det inga tabun.

Alla snackar sex. För killarna är det till och

med naturligt att använda kondom. Till och

med pingstkyrkan är liberal här. Det är inte

många tjejer i vår församling som är oskulder,

trots att de inte är gifta.

/ HENRIK BRANDÃO JÖNSSON

Santiago Valenzuela, 19 år

Bogotá, Colombia

läser journalistik på universitetet

När jag var sex-sju år kom min storebror

hem med sina flickvänner efter skolan, innan

mamma var hemma från jobbet, men jag fick

räkna ut själv vad de höll på med.

Skolpsykologerna berättade om att oskulden

är helig, och sånt. De sa att inget preventivmedel

fungerar. De berättade om alla, men

sa att p-piller har bieffekter, kondomer kan gå

sönder, och kom till slutsatsen att den enda

säkra metoden är avhållsamhet.

Utanför klassrummet pratade vi såklart

sex. De äldre berättade historier och gav

rekommendationer hur man skulle göra första

gången. Att vara varlig och att det viktigaste

är hur tjejen känner. Det gick ett rykte bland

kompisarna också om att man kunde bli

impotent om man onanerade för mycket, men

den myten sprack när någon berättade att han

onanerade varje dag utan några problem.

/ Annika Dalén

Ridhi Rajpal, 19 år

New Delhi, Indien

student på Delhi University

När det var kysscener på tv sa alltid de vuxna

att vi inte fick titta, så vi förstod att det var något

lurt och blev nyfikna. Det var amerikans ka

filmer och tv-serier, det är först på senare år

som Bollywoodfilmer börjat visa kyssar. När

vi var 16 läste vi om fortplantning i skolan

men vår biologilärare var obekväm med

ämnet. Senare kom frivilligorganisationer till

skolan och berättade om säkert sex och hiv.

Kring hiv finns det stora missuppfattningar i

Indien, det är många som tror att man kan bli

hiv-smittad genom beröring.

I städerna har attityden kring ungdomar

och sex blivit mycket öppnare, men jag har

inte upplevt något tryck på att man ska ha

haft sex. På fester är det coolt att visa att man

har en pojk- eller flickvän. Det är motsägelsefullt:

Å ena sidan vill många unga att synen

på sex ska bli mer öppen och liberal, å andra

sidan vill alla att den man gifter sig med ska

vara oskuld.

/ Karin Lundbäck

2009 ottar global / 7


mammakampen / bangladesh

Mammor

vinner mark

Tanzina Moqaddes är en av alla de kämpar som lyckats vända

utvecklingen i Bangladesh. Genom familjeplanering och säkra aborter

har mödradödligheten i landet pressats tillbaka.

Text Karin Tideström Bild Andrew Biraj

8 / ottar global 2009


Tanzina Moqaddes

informerar om menscykeln i

ett slumområde i Dhaka.

2009 ottar global / 9


Mamma i Mirpur, ett

slumområde i Dhaka

där den RFSU-stödda

organisationen

BAPSA arbetar.

Kvinnorna som besöker Tanzina

Moqaddes på kliniken i Mirpur – ett

fattigt område i Bangladeshs huvudstad

Dhaka – är allt från tonåringar till

medelålders. De flesta är gifta och har

redan flera barn sedan tidigare.

– De har så många frågor. Många vet varken

vilka familjeplaneringsmetoder som finns eller hur

de ska användas. De kanske har fått p-piller, men

de vet inte att de ska ta dem varje dag, utan tar dem

bara när de har sex. Och det här är alltså i Dhaka,

inte någonstans långt ute på landsbygden, säger

Tanzina.

Tanzina Moqaddes är 36 år gammal och arbetar

som läkare för organisationen Bapsa (Förbundet

för prevention av septiska aborter). Hon gjorde sin

praktik på ett statligt sjukhus i Dhaka, där många

fattiga söker vård. Det var då hon bestämde sig för

10 / ottar global 2009

att ägna sitt yrkesliv åt frågan om familjeplanering,

och åt att erbjuda alternativ till osäkra hemmaaborter.

– Där insåg jag hur stort behovet är. Jag tror att

vårt arbete är det bästa sättet att förbättra kvinnors

och barns hälsa. Men till och med min mamma

protesterade i början. Hon sade att hon inte ville att

jag skulle arbeta med att döda bebisar. Men i dag har

hon ändrat sig.

Abort är formellt sett förbjudet i Bangladesh,

men för att minska det enorma antalet osäkra

aborter tillåter regeringen sedan 1974 så kallad

menstrual regulation, MR. Det innebär att troliga

graviditeter ändå får avslutas fram till tionde veckan,

dock utan att man gör något egentligt graviditetstest.

Ingreppet är säkert och enkelt och tar bara

några minuter. Med en liten vakuumsug avlägsnar

man slemhinnan ur livmodern. Hinnan lossnar och

kommer ut precis som vid en vanlig menstruation.

I dag har Tanzina Moqaddes arbetat för Bapsa i

sju år. Organisationen startades 1984 av en grupp

gynekologer som ville minska det stora antalet

dödsfall till följd av osäkra aborter.

Mödradödligheten i Bangladesh har sjunkit

kraftigt de senaste decennierna. Framgångarna

beror till stor del på frivilligorganisationers

arbete och ökad familjeplanering. Men trots

framstegen är utmaningarna fortfarande stora.

Bangladesh är ett av världens fattigaste och mest

tätbefolkade länder. Nästan varannan invånare

måste klara sig på mindre än en dollar om dagen.

Landets sjukvårdsresurser räcker långt ifrån till

alla och många aborter utförs fortfarande

av kvacksalvare.

– Många på landsbygden känner inte till att det


Happy, 26,

genomgår

en tidig abort

på BAPSAs

klinik i Dhaka.

»Många religiösa grupper är emot det vi gör. Även socialt finns ett

motstånd. Vi kan till exempel inte gå ut med information media.«

finns möjlighet till säkra ingrepp, säger Tanzina

Moqaddes.

Trots att de tidiga aborterna utförs på alla statliga

sjukhus och har starkt stöd från politiskt håll, är

frågan fortfarande kontroversiell.

– Många religiösa grupper är emot det vi gör.

Även socialt finns ett visst motstånd. Till exempel

kan vi inte gå ut med informationskampanjer i

media. Vi är rädda att det ska blossa upp protester.

I stället åker fältarbetare från frivilligorganisationer

runt och informerar på gräsrotsnivå, säger Tanzina.

Tre dagar i veckan arbetar hon på en av Bapsas

kliniker i Dhaka. Där utför hon MR-ingreppen och

tränar personal från andra sjukhus i att använda

tekniken. Hon tar också emot kvinnor som har fått

skador efter osäkra aborter.

Nyligen träffade hon en kvinna som blödde kraftigt

efter att ha gjort en abort hos en städerska på en

Doktor Tanzina Moqaddes i arbete.

klinik. Städerskan hade öppnat en egen mottagning

i sitt hem.

– Jag blir väldigt sorgsen när sådant händer. Det

finns kliniker som erbjuder säker behandling, ändå

går så många till de här människorna, säger hon.

Två dagar i veckan är Tanzina ute i fattiga områden

och informerar. Oftast har kvinnorna hon

träffar ytterst begränsade kunskaper.

– De flesta vet inte ens hur menstruationscykeln

fungerar. De vet inte att de ska räkna dagarna från sin

senaste menstruation. När de kommer för att göra sin

MR har det redan gått för lång tid, säger hon.

Varje vecka är hon ute i skolor för att nå den

unga generationen, där behovet av information

är stort. Bangladesh är ett av de länder i världen

som har högst andel tonårsgraviditeter. Trots

att det egentligen är olagligt gifter sig 60 procent

2009 ottar global / 11


Dhaka – så funkar det.

För att undvika en

framtida osäker abort

får elever information

om reproduktiv hälsa

vid en skola i Mirpur.

»Nyligen träffade hon en kvinna som blödde kraftigt

efter att ha gjort en abort hos en städerska.«

av flickorna före 18 års ålder. De flesta föder barn

inom ett år.

– Jag berättar hur de ska skydda sig och uppmanar

dem att vänta med att gifta sig. Skolorna i

Bangladesh har ingen sexualundervisning alls. Det

florerar många rykten.

Ett stort problem är också att många kvinnor

har ytterst lite pengar att förfoga över själva. Det är

inte ovanligt att deras män eller svärmödrar hindrar

dem från att använda preventivmedel eller avsluta

graviditeter. Då försöker Tanzina Moqaddes söka

upp och prata även med släktingarna och männen.

Mest tillfredsställd blir hon när hon träffar en

kvinna hon mött tidigare och ser att patienten har

tagit till sig hennes råd.

– Jag är så glad att jag kan bidra med något, även

om mitt bidrag är litet. Det är mötet med människorna

som driver mig.


Fakta Bangladesh /

RFSU-verksamhet

Nu går RFSUs mammakamp vidare i

Bangladesh. Mödradödligheten ska pressas

tillbaka genom att kvinnor får bättre möjligheter

att bestämma över sina kroppar.

Nya samverkansorganisationer är Bapsa

(se ovan) och RH Step (Programmet för

utbildning inom reproduktiv hälsa). Både

Bapsa och RH Step arbetar bland annat

med att erbjuda säkra tidiga aborter, att

behandla kvinnor som har drabbats av

komplikationer till följd av osäkra aborter,

att informera om familjeplanering och

att erbjuda preventivmedelsrådgivning. I

Bangladesh kommer RFSU att stödja sina

partner genom bland annat utbildning och

utbytesprogram.

Fakta Bangladesh /

Mödradödlighet

Sedan Bangladesh blev självständigt 1971

har levnadsvillkoren i landet förbättrats

dramatiskt. Medellivslängden har ökat med

20 år och den explosionsartade befolkningstillväxten

har bromsats. Allt fler

mödrar överlever graviditet och förlossning.

Men problemen är fortfarande stora.

På 1 000 födslar dör omkring tre mödrar.

Det är omkring hundra gånger fler än

i västvärlden. Av landets 3,9 miljoner

graviditeter per år är omkring 1,3 miljoner

oönskade. Minst 8000 kvinnor dör varje

år efter osäkra aborter. Många får också

bestående men, till exempel infertilitet.

[källa] Utrikespolitiska institutet, Family Planning

Association of Bangladesh (FPAB) och Bapsa.

12 / ottar global 2009


RFSU — sex är politik

Alla människor i världen har rätt

att bestämma om, när och med vem

de vill ha sex. Alla ska själva kunna

avgöra om, och när de önskar ha

barn och med vem.

Varför jobbar RFSU

internationellt?

Historiskt sett är det inte länge sedan

Sverige befann sig i en liknande situation

som många utvecklingsländer gör i

dag, där fattigdom och brist på kunskap

påverkar den sexuella och reproduktiva

hälsan negativt. Dålig sexuell och

reproduktiv hälsa leder till fördjupad

fattigdom. RFSU ser det därför som en

självklarhet att använda sin erfarenhet

och sina resurser i arbetet för förändring.

Så började det

Sedan 1986 har RFSU drivit olika samarbetsprojekt

i bland annat Afrika, Asien

och Östeuropa. RFSU arbetar tillsammans

med organisationer som vill gå i

spetsen för förändring inom området

sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Projekten är inriktade på att

stärka unga människors sexuella och reproduktiva

hälsa och rättigheter genom

att utbilda informatörer, lärare och

sjukvårdspersonal samt genom insatser

för att påverka attityder kring sexualitet

och jämställdhet. RFSU arbetar också

med att stärka homosexuella, bisexuella

och transpersoners rättigheter och för

att säkra tillgången till vård och rådgivning

för alla.

Vad är SRHR?

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

(SRHR) handlar om att förebygga

spridningen av sexuellt överförbara infektioner,

förebyggande av oönskade graviditeter

och att främja jämställdhet. Brist

på makt över sin sexualitet och ojämlika

maktförhållanden mellan män och kvinnor

är bidragande orsaker till mödradödlighet

och spridningen av hiv/aids.

Vad gör RFSU i EU?

Sverige har länge verkat för att alla kvinnor

i Europa ska kunna bestämma

över sina kroppar, och ha rätt till laglig

och säker abort. Men i dagsläget

bromsar moralkonservativa krafter inom

EU. RFSU arbetar aktivt för att EU

och FN ska leva upp till sina åtaganden

på SRHR-området.

RFSU BLIR RAM-

ORGANISATION 2010

Det svenska biståndet kanaliseras till stor

del via ramorganisationer, som arbetar

nära Sida. RFSU har nu möjlighet att

söka bidrag för egna längre internationella

projekt. RFSU kommer under 2010

arbeta inom fem områden (program) för

att stärka sexuella och reproduktiva rättigheter

internationellt:


Sexualundervisning och rätten till

information om sexualitet och STI och

hiv/aids

Rätten till sexuell och reproduktiv

hälsovård

Homo- och bisexuellas samt transpersoners

hälsa och rättigheter

Kvinnors rätt till säkra aborter och


minskad mödradödlighet

Rätten till frihet från sexuellt våld

och våld baserat på kön

Är du intresserad av gobala frågor

och rättigheter? Läs då Global sexualpolitik

– om sexuella rättigheter i

utvecklingssamarbetet I RFSUs skrift

Global sexualpolitik hittar du fakta och

information kring sexuella och reproduktiva

rättigheter i världen, och vad du kan

göra för att påverka! Global sexualpolitik

går att ladda ner på www.rfsu.se eller att

beställa från oss (gratis).

Kontakta lina.granlund@rfsu.se.

Bli medlem på www.rfsu.se

Att bli medlem i RFSU kostar 150 kronor

per år och då ingår fyra nummer av

den sexualpolitiska tidskriften Ottar och

att delta i RFSU:s olika arrangemang

som till exempel kurser, seminarier

och kongressen samt lokalföreningarnas

aktiviteter. Läs mer:

www.rfsu.se och www.ottar.se

»INDIENS

STONEWALL«

Aditya Bondyopadhyay, jurist som

med framgång opinionsbildat för en

avkriminalisering av homosexualitet

i Indien. I somras slog en domstol

fast att samlag mellan homosexuella

inte är en brottslig handling,

genombrottet har kallats »Indiens

Stonewall«. Bondyopadhyay arbetar

för MSM Task Force, en av organisationerna

i det asiatiska hbt-nätverk

som stöds av RFSU.

Vilken strategi var framgångsrik

i påverkansarbetet?

— Vi insåg att vi måste satsa på prejudikat

när vi fick svaret från lagstiftarna

att »vi kommer inte att röra

frågan politiskt«. Medierna bevakade

först målet av sensationslystnad, men

det förändrades när vi lyfte hur de

som jobbar med hiv-frågor hindrades

i sitt arbete och hur utlämnade de

homosexuella var till korrupta polisers

utpressning. Homofobi frodas

av okunskap och efter att medierna

tog upp frågan blev det normalt att

diskutera homosexualitet offentligt.

Vad betyder avkriminaliseringen

för hbt-personer?

— Först och främst att våldet minskat

när folk vet att polisen inte längre

kan utpressa dem. Det har gett

människor handlingskraft och det

ger självrespekt och värdighet. Jag

tror också att uppmärksamheten har

fått många att känna att de inte är

ensamma, att det finns ett samhälle

därute som stödjer deras rättigheter.

Dessutom tror jag att pressen att

gifta sig minskat.

Vilket är nästa steg?

— Det här öppnar för möjligheten

att kräva andra rättigheter. Den

bästa strategin är att först skapa

en grund genom att börja med de

mindre kontroversiella lagarna, som

försäkringar, äganderätt och sexuella

trakasserier av transsexuella på

jobbet, innan man går vidare med

sådant som äktenskap.

2009 ottar global / 13


Att tvinga en kvinna

att gå igenom det som

jag har varit tvungen

att uppleva är tortyr,

säger Lidia Ruiz.

mammakampen / nicaragua

Lagen som

dödar kvinnor

Lidia Ruiz, 28 år, drömmer om nätterna att hon befinner sig

på en kyrkogård och gräver en grav. Graven är till barnet hon

fick i januari i år och som bara levde en timme.

Text Jon Restpo bild miguel alvarez

Vi visste att barnet inte skulle överleva. Vi

sparade inte till en barnsäng utan till en

likkista, säger hon. Lidia erbjöds ingen

möjlighet att avbryta graviditeten eftersom det är

förbjudet i Nicaragua. Flera gånger under dagen

tänker hon på denna mardröm som kommer natt

efter natt. Hon andas djupt och berättar sin historia

när vi träffar henne i Tipitapa, en fattig förort i

utkanten av Nicaraguas huvudstad Managua.

– När jag fick besked om att jag var gravid ville

jag göra ultraljud. Undersökningen visade att fostret

14 / ottar global 2009

inte hade någon hjärna och läkaren sa till mig att det

inte hade någon möjlighet att utvecklas heller. Jag

blev så ledsen eftersom jag längtade efter att få barn,

säger hon.

– Min sambo frågade läkaren vad vi kunde göra,

om vi hade möjlighet att göra abort eftersom barnet

inte hade någon chans att leva. Läkaren blev rasande

och skrek åt oss att vi inte skulle mörda barnet. »Ni

kan hamna i fängelset«, sa hon till oss. Vi vet att

man kan göra abort olagligt, men vi blev så rädda

när läkaren talade om fängelset.

Lidia tvingades att skriva under ett papper där

hon lovade att gå på regelbundna läkarkontroller

och framför allt att hon inte skulle abortera.

— Jag skrev under men min man vägrade. Idag

undrar jag om jag gjorde rätt. Jag är säker på att om

jag hade haft möjligheten, så hade jag valt en abort.

Det var så plågsamt att bära ett barn i mig som

jag visste inte skulle få leva. Mina arbetskamrater

frågade om allting var okej och jag började gråta.

Jag gillar inte att ljuga, jag blev bara ledsen. Min


äldsta son, som är sju år gammal, frågade hela tiden

om barnet mådde bra, om varför jag grät jämt. Han

kände min oro men jag ville inte göra honom ännu

mer orolig. Han ville så gärna få en lillebror.

Lidia födde barnet och läkarna tog det till en annan

avdelning där det dog efter en timme. Pappan

kom med andra nära anhöriga och hämtade barnet

på sjukhuset. Klockan tolv på natten åkte de till byn

och hade likvaka fram till klockan åtta på morgonen.

Sedan följde begravningen.

– Jag ville inte se barnet. Jag orkade inte. Jag

hade bara gråtit i nio månader och hade inte några

tårar kvar.

Nicaragua förbjöd alla möjligheter till lagliga

aborter år 2006. Flera människorättsorganisationer

menar att klockan vridits tillbaka flera decennier

i fråga om kvinnornas mänskliga rättigheter. En

organisation som kämpar mot abortförbudet är

CDD (Catolicas por el derecho a decidir – Katoliker

för rätten att bestämma). CDD har, till skillnad från

den offentliga sjukvården, erbjudit Lidia psykologhjälp.

Man undersöker också möjligheterna att

anmäla fallet till en internationell domstol eller till

CIDH, Latinamerikas kommission för mänskliga

rättigheter.

— Att tvinga en kvinna att gå igenom det som jag

har varit tvungen att uppleva är tortyr, säger Lidia.

Lidia fortsätter att gå hos psykologen och börjar

nu samla krafter för att orka med den juridiska

striden hon har framför sig. Hon vet att det handlar

om en hård kamp eftersom frågan är så kontroversiell

i Nicaragua. Den katolska kyrkan, som drev

fram abortförbudet, är en stor och mäktig kraft. På

gudstjänsterna påminner prästerna kvinnorna gång

på gång, om lagen. Ett lobbynätverk av konservativa

kyrkor har bildats för att cementera det parlamentariska

stödet för den hårda linjen. Kvinnorörelsen i

Nicaragua menar att lagen är oförenlig med grundlagen

och vill driva frågan till Högsta domstolen.

Men förväntningarna är låga. Oppositionella grupper

har utsatts för hård repression och smutskastning

från regeringstrogna medier.

– Högsta domstolen i Nicaragua är totalt

politiserad. Regeringspartiet, FSLN, har stenhård

kontroll. De vill inte göra sig ovänner med den

katolska hierarkin, det skulle betyda att tappa röster

inför kommande val. Domstolen ligger i händerna

på president Ortega som hatar kvinnorörelsen.

Situationen ser inte så bra ut för kvinnorna i

landet, organisationerna är försvagade, säger Delia

Cornejo på det centralamerikanska nätverket mot

kvinnomisshandel.

EU försöker trycka på regeringen på diplomatisk

nivå, men enligt Delia Cornejo behövs sanktioner

eller ett utslag i en internationell domstol för att

Ortega, den tidigare progressive vänsterpolitikern,

ska ta intryck av kritiken. Den 28 september 2009

inföll en aktionsdag mot abortförbudet över hela den

latinamerikanska kontinenten. Ledare från kvinnorörelsen

kedjade fast sig utanför Högsta domstolen

i protest. Fortfarande har lagen inte prövats av den

högsta instansen. Lidia demonstrerade tillsammans

med cirka 2 000 andra på Managuas gator.

– Jag är så tacksam mot mina kamrater som har

stöttat mig. Innan jag fann dem var jag otröstlig.


Fakta /

Abortförbudet

År 2006 totalförbjöds alla aborter,

utan undantag I Nicaragua. Tidigare

fanns begränsade möjligheter att göra

abort om fostret var missbildat, om

kvinnan varit utsatt för våldtäkt eller

incest eller om kvinnans liv hotades.

Två år senare hade minst 80 kvinnor

dött till följd av förbudet. Osäkra

aborter uppskattas nu till den tredje

vanligaste orsaken till att kvinnor

dör i fertil ålder. Uppskattningsvis

sker mellan 18 000—30 000 aborter

per år i landet. Förbudet innebär att

kvinnor som gör abort och läkare som

utför ingreppet riskerar tre respektive

tio års fängelse. Nästan varannan

kvinna mellan 15 och 19 år har barn

eller är gravid. En tredjedel av alla

förstagångsmödrar är under 16 år.

Fakta /

Mammakampen

Sedan 2005 har 394 barnmorskor

utbildats i Nicaragua tack vare ett

Sida-finansierat projekt. Yrket är inte

etablerat i Nicaragua och formella

utbildningsmöjligheter saknas. På

landsbygden förlöses kvinnorna av

traditionella barnmorskor.

Höga berg

och dåliga vägar

gör det svårt att

få vård i händelse

av komplikationer.

Utbildningssatsningen

har bedrivits

av det nicaraguanska

hälsoministeriet och

UNAN-universitetet,

med stöd från Karolinska

Institutet.

kattis

ahlström,

katarina

wennstam,

karin

alfredsson

RFSU har samlat in

pengar till projektet,

under parollen Mammakampen.

Insamlingen

har frontats

av mammaambassadörerna:

journalisten Kattis Ahlström

samt författarna Katarina Wennstam

och Karin Alfredsson. De insamlade

medlen går nu till en stipendiefond,

för att de utbildade barnmorskorna

ska kunna dra igång ett barnmorskeförbund

i Nicaragua. Vid årsskiftet är

utbildningssatsningen färdig. Därmed

avslutar också RFSU sitt arbete i

Nicaragua. Mammakampen går vidare

i Bangladesh.

2009 ottar global / 15


Agnes Dahné, 27

Medlem i RFSU Göteborg

Fritidsintressen: Dans och politik

16 / ottar global 2009

»Påverka framtiden!

Jag har länge varit intresserad av globala frågor som hiv, jämställdhet, abort och sexuella

rättigheter. När jag var i Zimbabwe engagerade jag mig i Gwanda Youth Project som samarbetade

med RFSU Gotland. Att ha en positiv och lustfokuserad ingång ger RFSU en unik öppning till svårare

frågor om sexualitet, makt och fattigdomsbekämpning. Jag vill arbeta för en mer jämlik värld där

alla får vara som de är, och tror att RFSU kan bidra till det. Gå med du också!«

www.rfsu.se / medlem

More magazines by this user
Similar magazines