Piteå kammar- opera

Piteå
kammaropera

MONTEZUMAS
DÖD
”Ahora todo está por el suelo, perdido, que no hay
cosa”
(I dag är allt detta jämnat med marken, förhärjat så
att intet är kvar)
– Bernal Diaz del Castillo, Historia verdadera de la
Conquista de la Nueva Espana
”He came dancing across the water,
With his gallions and guns”
– Neil Young, Cortez the killer
Den aztekiska kulturen i Mellanamerika, som krossades
av spanska erövrare under 1500-talet, är intressant
på många sätt. Ett inslag i aztekernas världsuppfattning
som ter sig särskilt svårbegripligt i dag är
deras fascination inför döden, kombinerad med tron
att gudarna krävde människoblod och människohjärtan
för att låta världen leva vidare. Den
tron ledde till människooffer i en mängd som
knappast har setts i någon annan kultur; bland
annat förde aztekerna det så kallade ”blomsterkriget”
mot närliggande stater, i syfte att ta fångar
för att offra till gudarna.
Handlingen i operan ”Montezumas död” återger
i princip den historiska sanningen om hur Hernan
Cortes kunde erövra detta märkliga imperium med
bara några hundra soldater. Enligt historieskrivningen
(t ex Bernal Diaz del Castillos berömda bok om
Cortes erövringståg) hände följande: Trots sitt stora
numerära överläge blev aztekernas kejsare
Montezuma handlingsförlamad, eftersom Cortes
hade landstigit i Mexiko på just den dag när den
tidigare fördrivna ormguden Quetzalcoatl skulle
komma tillbaka. Gudens återkomst skulle enligt
aztekernas religion innebära världens undergång.
Även när Montezuma och Cortes möttes höll
Montezuma envist fast vid sin tro att Cortes verkligen
var en gud. Detta ledde till att Montezuma
lät sig fängslas av Cortes utan att göra motstånd;
och när Cortes bad Montezuma att hålla ett tal till
aztekerna för att undvika ett uppror gick
Montezuma med på hans begäran. Under talet
träffades Montezuma av en kastad sten.
Han avled ett par dagar senare.
Cortes ankomst till Mexiko (den 22 april 1519,
enligt europeisk tideräkning) var en ytterst märklig
historisk slump. Cortes landsteg inte bara på den
förutsagda dagen, utan hade också med sig segelfartyg,
hästar och kanoner. Sådana för aztekerna okända
vidunderligheter förekom i profetian om ormguden.
Dessutom hade Cortes ljus hy och svart skägg,
vilket liksom svarta kläder ingick i beskrivningen av
Quetzalcoatl; och eftersom den 22 april 1519 var en
långfredag råkade Cortes till och med vara klädd i
svart när han steg i land! Det är inte alldeles svårt
att förstå Montezumas vankelmod inför situationen.
Hur skulle världens nutida ledare bete sig, om ett
främmande rymdskepp verkligen landade utanför
Vita huset – eller inför en vetenskaplig förutsägelse
2

om att en komet kommer att kollidera med vår
planet inom ett par månader?
Berättelsen om Cortes och Montezuma har flera
andra fascinerande drag. Cortes var en äventyrare
som hade flytt från sin guvernör på Kuba, och som
erövrade hela Mexiko utan tillstånd; först två år
efter Montezumas död 1520 kom ett brev från Karl
V som erkände Cortes rätt till erövringen. Den unga
aztekiska prinsessan Malintzin, som gavs åt Cortes
vid fjorton års ålder och hjälpte honom att erövra
landet genom att fungera som tolk, är också ett
fängslande levnadsöde – än i dag diskuteras det i
Mexiko om hon förrådde sitt land eller inte.
Kan man säga att Montezuma handlade fel?
Borde han ha insett att Cortes var en människa,
borde han ha kämpat? Motstånd skulle i längden
bara ha lett till mer blodsutgjutelse, med samma
slutresultat. De hänsynslösa européerna, som kom
dansande över vattnet, var besatta av tanken på sin
kulturs och sin religions överlägsenhet, plikten att
underkuva resten av världen: the white man´s burden,
som Kipling kallade det flera hundra år senare.
Den besattheten, tillsammans med européernas teknologiska
överlägsenhet, gjorde utgången oundviklig.
Montezuma var dömd till undergång så snart
spanjorerna kom, och för honom kunde Cortes lika
gärna ha varit en gud. I vår berättelse sammanfattar
Montezumas syster Papantzin den tanken i sin sista
sång till Cortes:
Han trodde att du var en gud.
Så fel han hade, min bror, kejsaren,
och så rätt!
KG Johansson
3

PITEÅ KAMMAROPERA PRESENTERAR I SAMARBETE MED
NORRBOTTENSMUSIKEN OCH MUSIKHÖGSKOLAN I PITEÅ:
Musik
Libretto
Orkestrering
Dirigent
Regi
Konstnärlig ledare
Producent
Jan Ferm
KG Johansson
Hans Hjortek
Petter Sundkvist
KG Johansson
Jan Sandström
Kjell Englund
I ROLLERNA:
Anders Eriksson Montezuma, tenor
John-Erik Eleby Cortes, bas
Anna-Karin Öquist Papantzin, Montezumas syster, sopran
Anna Zander Malintzin, Cortes tolk, alt
Lars Nilsson Överstepräst, bas
Joakim Granström Budbärare, tenor
Daniel Wall dansande Quetzalcoatl
KÖR:
Nina Strang, Pernilla Palo-Asp, Ragnhild Dominique, sopran
Karin Sigge, Jeanette Carlsson, Sofie Kowalczyk, alt
Fredrik Larsson, Joakim Granström, Leon Rabelo, tenor
Magnus Edholm, Jonas Sjögren, Johan Brandsten, bas
4

NORRBOTTENS KAMMARORKESTER
Sven-Erik Sandlund, Stig Eriksson, Roger Norén, Stig Sandlund, Johan
Sandlund, Mattias Holmström, Daniel Saur, Frank Lind, Roger Kondradsson,
Igor Vretemark, Gunnar Jonsson, Karl-Bertil Norlén, Mats Skåreby, Jörgen
Sandlund, Ingemar Edström, Mattias Sandlund, Hans Bergqvist, Piotr Siwek
Scenografi
Kostym
Ljusdesign
Biträdande regissör
Kormästare
Repetitör
Inspicient
Assistent till producenten
Scenmästare
Produktionsassistent
Smink
Ljud
Scenbygge, dekor, rekvisitatillverkning
Projektionstekniker
KG Johansson och multimediaprogrammet,
Musikhögskolan i Piteå
Gunilla Dahlblom/Simsalabim
Stefan Hägglund/SAMljus
Harry Nyman
Erik Westberg
Mattias Holmström
Pernilla Malmberg
John Avery
Anders Eklund
Solveig Andersson
Marie Degerliden, Veronica Fredriksson,
Elin Holmberg och Pernilla Lindstedt
Ljudingenjörsprogrammet, Musikhögskolan i Piteå
Erik Achrén,Stephanie Burberry, Frederick Norén,
Kristian Oscarsson
Cruse
Anders Hannus
Projektioner framställda av multimediaprogrammet, Musikhögskolan i Piteå:
Mats Andersson, Joakim Axelsson, Johan Brandsten, Carina Isaksson, Mikael
Johnsson, Anders Kastman, Maria Kämäräinen, Farhad Lashanizand, Sofia
Lindblom, Joakim Lundberg, Susanne Lundkvist, Åsa Lundkvist, Fredrik
Näslund, Stefan Persson, Malin Svärdsén, Linus Åsemyr
Tack till: Banff Centre for the Arts,
Norrbottensteatern, Västerbottensteatern,
Norrlandsoperan, Lule Stassteater,
Lars Hallberg, Stina Almqvist, Alf Morian,
Anna-Karin Gullberg och Anna-Lotta Listerman
Från vänster: Erik Westberg,
Hans Hjortek, Mattias Holmström

MONTEZUMAS
DÖD – SYNOPSIS
AKT 1
En ung man, utklädd till ormguden
Quetzalcoatl, dansar för det aztekiska hovet.
Quetzalcoatl offras och uppstår igen.
Kejsaren Montezuma och hans syster
Papantzin diskuterar de täta människooffren
och Montezumas rädsla för undergången.
En budbärare anländer från kusten
med ett meddelande som tycks besanna
Montezumas farhågor: guden Quetzalcoatl
har återvänt, vilket innebär att världens
undergång är nära förestående. Montezuma
låter döda budbäraren. Kejsaren och
Papantzin talar om det som har hänt.
Montezuma är mycket orolig.
Montezumas middag serveras. Under
middagen ser kejsaren i en vision hur de
spanska erövrarna, med hjälp av
Quetzalcoatl, besegrar en stor övermakt
aztekiska krigare. Strax efteråt kommer
Papantzin med nyheten om det aztekiska
nederlaget, som Montezuma redan känner
till.
En tid senare anländer Cortes till
Montezumas hov. Cortes och Montezuma
möts. Montezuma klär Cortes i Quetzalcoatls
dräkt och tycker sig skräckslaget se Cortes
förvandlas till guden. Cortes ger Montezuma
ett krucifix och talar om kristendomen.
Översteprästen och hovet upprörs av att
Cortes vill avskaffa människooffren.
Cortes flyttar in i Montezumas fars palats. I
enskildhet berättar Cortes för den unga tolken
Malintzin om sin svåra situation.
Cortes sätter allt på ett kort och fängslar
Montezuma; Montezuma tror fortfarande
att Cortes är Quetzalcoatl och vågar inte
göra motstånd, trots folkets kampvilja.
PAUS
AKT 2
Montezuma är fängslad. Quetzalcoatl dansar
hånfullt för honom i en vision.
Papantzin besöker Montezuma i hans
fängelse. Hon försöker en sista gång övertala
sin bror till att kämpa mot spanjorerna, men
Montezuma har gett upp.
Cortes ber Montezuma att hålla ett tal
för att lugna folket och undvika uppror.
Montezuma går håglöst med på att göra det.
Den brutne Montezuma håller det tal
som Cortes begärde. Tumult uppstår bland
folket, och Montezuma träffas av kastade
stenar.
Papantzin och Cortes möts vid
Montezumas sjukbädd, där Papantzin bittert
anklagar Cortes för vad som har hänt.
Montezuma dör, ensam med Cortes.
Cortes hyllar den döde kejsaren.
Papantzin och kören tar farväl av
Montezuma.
6

AKT 1
SCEN 1
Krönet på den stora pyramiden i
Tenochtitlan, aztekernas huvudstad.
Montezuma och hans hov. En ung man
dansar för att offras till guden
Quetzalcoatl.
Kören. Dansa för vinden
Dansa för vattnet
Dansa för träden
Dansa för solen
Ge din form för det som ska formas
Ge din värme för det som ska värmas
Ge ditt blod för det som blir till
Ge ditt liv för den livgivande solen,
dansa för solen.
För att du härskar över livet
tar vi ditt liv.
För att du besegrar döden
ska du dö.
Liksom du är den du är
ska du bli den du var:
ormen med fjädrarna,
den befjädrade ormen.
Ge din makt för det som ska segra
Ge din kraft för det som ska växa
Ge ditt hjärta för våra drömmar
Ge ditt liv för den livgivande solen.
Dansa för vinden
Dansa för vattnet
Dansa för träden
Dansa för solen
Quetzalcoatl, ormen med fjädrarna,
dansa och dö för solen,
dansa och dö för solen.
I slutet av sången offras den dansande
mannen av Montezuma.
SCEN 2
Samma plats. Montezuma går fram
till sin syster.
Montezuma. Kära syster Papantzin!
Papantzin. Min bror, min kejsare!
Mont. Ta mina händer.
Pap. Dina händer är blodiga.
Mont. Det är offerblod, heligt blod.
Pap. Alla dessa offer gör mig tung
till sinnet.
Mont. Ingenting annat än offren
ger mig längre frid.
Ingenting annat kan lindra min oro.
För att skona världen
kräver gudarna blod.
Vem vågar leva utan att offra?
Detta kan vara den yttersta tiden,
året när ormguden Quetzalcoatl
vänder tillbaka från öster,
världens sista år.
Varje dag kommer nyheter
om järtecken och märkliga händelser.
Mitt rike är stort, men min oro är större.
Vem vågar leva utan att offra?
Pap. Vad plågar dig?
Mont. Åtta järtecken har uppfyllt
profetiorna,
besannat skrifterna, fyllt oss med skräck.
Pap. Berätta för mig om de åtta tecknen.
Mont. En eldpelare har rest sig i skyn.
Av sig själva har flammor uppstått
och förtärt tempel.
En blixt slog ned, mitt i strålande solsken.
Kometer har setts på himlen.
Mexikosjön kokade och skummade,
så att många hus lades under vatten.
En gråtande kvinna ropar om nätterna.
Jag har skådat män med två huvuden.
Man fångade en fågel,
som bar en spegel på huvudet,
och i spegeln såg jag
himlens stjärnor och män som kämpade.
Aldrig har jag sett något liknande.
Allt detta betyder
att världens undergång är nära.
Och du själv, kära syster,
dog och låg död i fyra dagar.
Talade inte gudarna med dig i dödsriket?
Sade de inte att detta är världens sista
tid?
Pap. Ingenting såg jag, medan jag låg död,
ingenting hörde jag.
Dödsriket och gudarna mötte jag inte.
Det var en djup sömn,
en sömn utan drömmar,
och sedan vaknade jag
och var tillbaka i världen.
7
Mont. Men du var död!
Du hade slutat andas
och ditt hjärta slutat att slå.
Hur kan du ha varit död
utan att se dödsriket?
Pap. Detta är märkliga tider,
min bror, min kejsare.
Jag har inget svar på din fråga.
Mont. Jag är kejsare,
men jag är rädd som ett litet, litet barn.
Nyss har jag offrat till Quetzalcoatl.
För många år sedan
drevs han bort över havet,
seglande i en magisk farkost,
men sade att han en dag skulle återvända
och återta makten.
Vem vet om inte tiden är inne?
Ormguden måste blidkas!
Med blod måste han blidkas!
Översteprästen. (kommer in)
Herre, en budbärare har anlänt
ifrån kusten.
Mont. Från kusten! Från kusten i öster?
Överst. Ja, från kusten i öster.
Mont. En budbärare! För genast in honom.
SCEN 3
Samma miljö. Budbäraren kommer in.
Budbäraren. Kejsaren! Min herre
Montezuma!
Överst. Vem är du?
Budb. Pinotl heter jag, och kommer från
byn vid kusten
som kallas De dödas skog.
Mont. Res dig upp.
Säg vad du har att säga.
Budb. Nere vid kusten händer underliga
saker.
Något sådant har aldrig setts.
Mont. Talar du om järtecken?
Budb. Nej, inte järtecken.
Torn och kullar som flyter på vattnet,
hjortar med män på ryggen,
och ljushyade män som härskar över
åskan.
Mont. Ljushyade män! Ormguden!
Överst. Berätta din historia.

Budb. Vi som bor vid kusten är
alltid på vakt.
Vi skådar ut över havet.
För några dagar sedan
kom två torn eller höga kullar
dansande över vattnet.
De stannade utanför stranden,
och de rullade fram och tillbaka.
Vi som bor vid kusten är alltid på vakt.
Vi skådar ut över havet.
Efter några timmar
roddes en båt in till land
dansande över vattnet.
I båten fanns femton män,
alla långa och resliga,
alla med ljus hy och svart skägg,
alla helt svepta i kläder.
De var ett främmande folk,
och de kom dansande över vattnet,
dansande över vattnet.
Mont. Svart skägg! Vita ansikten!
Överst. Talade ni med dem?
Budb. Nästa dag talade vi med dem.
De talar ett främmande språk,
men deras ledare,
en mycket mäktig man, kanske en gud,
har en kvinna hos sig av vårt folk.
Hon har följt med dem en tid
och lärt sig deras språk.
Hon kallas för Malintzin
och han för Malinalli.
Överst. Vad sade deras ledare?
Budb. Han sade att de har rest över havet –
Mont. Över havet!
Budb. – och kommit för att ta vårt land
i besittning.
Mont. Överstepräst, är det ormguden?
Överst. När steg männen i land?
Budb. För sex dagar sedan.
Överst. De gamla skrifterna säger
att just detta var en dag
när guden Quetzalcoatl kunde återvända.
Men berätta mera om deras ledare,
han som kallades för Malinalli.
Budb. Vi gav honom mat,
bestänkt med människoblod,
men han vägrade att äta den.
Mont. Överstepräst, svara mig: är det
guden?
Överst. Tecken och förebud
har varnat oss för återkomsten.
Många gamla skrifters ord
pekar just på detta enda.
Det vi fruktade har hänt:
Nu har guden återvänt.
Mannen själv är fruktansvärd.
Ljus i hyn, med sotsvart skägg,
herre över hemska vapen.
Vi kan inte längre tvivla.
Det vi fruktade har hänt:
Nu har guden återvänt.
Mont. Den yttersta tiden är inne.
Det är världens sista dagar.
Överst. Det är sant.
Mont. Hur ska jag handla?
Budb. Herre, jag har sagt allt jag vet.
Jag har färdats länge och är trött.
Mont. (till översteprästen) Offra honom!
SCEN 4
Fortfarande på pyramidens krön.
Pap. Varför måste han dö?
Mont. Han har skådat undergången
och mött guden ansikte mot ansikte.
Hans blod kan blidka gudarna.
Pap. Allt detta blod!
Tror du verkligen,
käre kejsare, min bror,
att gudarna kräver det?
Mont. Det är sagt i skrifterna.
Pap. Många ord i skrifterna har aldrig
besannats.
Mont. Du hädar! Hur vågar du tala så
just i dag,
när profetian om ormguden har blivit
verklighet?
Pap. Ännu är den inte verklighet.
Ännu har han inte kommit hit.
Mont. Han kommer! Han kommer!
Jag vet att han kommer!
Pap. Vad framtiden innebär
kan bara framtiden utvisa.
Mont. Han kommer! Han kommer!
Jag vet att han kommer!
Pap. Lugna ditt hjärta,
min bror, min kejsare!
Mont. Kära syster Papantzin!
De omfamnar varandra.
SCEN 5
Ett rum i palatset.
En tjänare. Kejsarens middag börjar!
Montezuma lämnas ensam med middagen.
Han doppar händerna i en skål med vatten,
och när han tar upp dem tycks de drypa av
blod. Han reser sig långsamt upp och stirrar
på sina händer; han överväldigas av en
vision om hur ormguden obevekligt
närmar sig.
SCEN 6
Samma miljö. Papantzin kommer
skyndande in.
Pap. Hemska nyheter har kommit!
Mont. Jag har haft en hemsk vision!
Pap. Främlingarna har segrat i ett slag!
Mont. Guden kämpade för dem!
Pap. Det hände i Tlaxcala.
Mont. I Tlaxcala var det.
Pap. Slaget varade i tre dagar.
Mont. Tre dagar av blodiga strider.
Pap. Främlingarna var fyra hundra.
Mont. De slogs som vilda bestar.
Fyra hundra män mot sextio tusen!
Men främlingarna segrade.
Pap. Deras svärd var oövervinneliga.
Mont. Och guden kämpade för dem.
Båda. De flög fram på sina riddjur.
Och guden kämpade för dem.
Pap. Deras ohyggliga åskvapen
dödade många och skrämde flera på
flykten.
Mont. Och guden kämpade för dem.
Pap. De angreps från alla håll
men kunde inte besegras,
inte från norr, inte från söder.
Mont. Inte från norr,
inte från söder,
8

inte från öster,
inte från väster.
Så stark var deras magi.
Pap. Så väldiga var deras vapen.
Mont. Och guden kämpade för dem.
Pap. Och främlingarna segrade.
Mont. Detta såg jag i min dröm.
Pap. Dessa nyheter har kommit.
Mont. Han är i sanning en gud!
Han låter sig inte hejdas.
Magi är verkningslös,
diplomati förspilld,
vapenmakt förgäves.
Dagligen närmar han sig,
och folket kvider skräckslaget.
Han låter sig inte hejdas.
Han är i sanning en gud!
Pap. Min bror, min kejsare, vill du
lyssna på mig?
Mont. Tala, kära syster.
Pap. Tänk om han inte är en gud?
Mont. Löjligt!
Pap. Men ändå...
Han hör till ett främmande folk.
Men är han en gud?
Han har färdats över haven.
Men är han en gud?
Hans väldiga makt har förblindat dig.
Men är han en gud?
Hans vapen har förlamat dig.
Men är han en gud?
Om han är en gud,
så går du under, Montezuma.
Men om han är en man,
och du förblindas av hans makt,
förlamas av hans vapen,
om han är en man,
och du tror att han är en gud,
så kommer du också att gå under,
Montezuma.
Förblindad av hans makt,
förlamad av din tro,
förblindad av din tro,
förlamad av hans vapen.
Tänk om han är en man
och du går under,
Montezuma?
Mont. Vad som står skrivet står skrivet.
Ingen kan ändra det.
SCEN 7
Ett rum i Montezumas palats. Montezuma,
Papantzin. översteprästen och några
tjänare.
Mont. Hur långt borta är de nu?
Överst. Herre, de går redan på stadens
gator.
Mont. Guden marscherar på stadens gator!
Montezuma och kören. Det är en mörk och
skrämmande dag.
Överst. Herre, hur tänker ni handla?
Mont. Vi måste ta emot honom.
Med gåvor ska guden mötas.
Kören. Handlar Montezuma rätt?
Hans palats är förberett
att släppa mannen över tröskeln.
När han väl har kommit in
vet man aldrig vad om händer:
han kan rycka till sig makten
med en tunga av korall,
jaga landets folk på flykten,
tvinga kejsaren på fall.
Magin är stark på detta sätt.
Handlar Montezuma rätt?
Mont. Det finns inte längre rätt och fel.
Sedan guden landsteg i öster
är jag en bricka i makternas spel,
styrd av osedda krafter.
Jag handlar, inte av vilja, men av tvång.
Pap. Det enda som styr dig är din vanmakt.
Handla, käre bror, och vinn tillbaka din
kraft!
Mont. Hur långt borta är de nu?
Överst. De står redan vid porten.
Mont. Vid porten!
Stunden är alltså inne,
undergångstimmen.
Röster ur kören. De är här! De är här!
Främlingarna är här!
En tjänare. Herre, främlingarna är här
för att möta kejsaren.
Mont. För in dem.
SCEN 8
Samma miljö. Cortes kommer in tillsammans
med den kvinnliga tolken Malintzin och
några soldater.
Cortes. Är det verkligen han?
Är det verkligen Montezuma?
Malintzin. O herre och kejsare,
detta är den främmande fursten,
han som kallas för Malinalli.
Han kan ännu inte
göra sig förstådd på vårt språk.
Jag är Malintzin.
Jag är hans öron och tunga.
Han är stolt över att möta er
och vill ge er många gåvor.
Mont. Res dig upp.
Mal. Det är Montezuma, landets kejsare.
Cort. Säg honom att vi har rest långt
för att träffa honom.
Säg att vi har kommit i fred
och med bud om den ende sanne guden.
Mal. Var lugn, Montezuma,
och frukta inget.
Detta är vad fursten säger:
Länge har vi önskat träffa er.
Nu har vi mött er,
här i landet Mexiko.
Mont. Nej! Det är ju ingen dröm!
Jag vaknar inte upp ur sömnen!
Jag ser dig inte i drömmen!
Jag sover inte!
Det är som om jag sett dig förr,
som om mina ögon sett in i dina...
Cort. Vad säger han?
Mal. Han säger att han är glad över
att se dig.
Mont. Bär fram gåvorna!
Två tjänare bär fram Quetzalcoatls dräkt:
mantel, halssmycke och huvudbonad.
Mont. Höge herre, du har rest långt,
du har tröttat ut dig.
Men nu har du kommit till ditt land.
Du har nått fram till din stad, Mexiko.
Hit har du kommit
för att återta din tron.
Ta emot dessa gåvor!
9

Han sätter på Cortes manteln.
Dina vasaller,
mina förfäder,
de gamla kejsarna,
är borta nu,
men alla har de bevarat tronen åt dig.
Bara för en kort tid
har vi härskat i ditt ställe.
Ta emot dessa gåvor!
Han sätter på Cortes halssmycket.
Under fem dagar, under tio dagar,
under många dagar,
har mitt hjärta varit fyllt av ångest.
Och du har kommit,
genom molnen, genom dimmorna.
Det är som om jag sett dig förr,
som om mina ögon sett in i dina.
Ta emot dessa gåvor!
Ta emot dessa gåvor!
Han sätter på Cortes huvudbonaden.
Mont. Se honom! Det är guden själv!
Pap. Jag ser en man, Montezuma.
Du har själv gjort honom till gud.
Mal. (till Cortes) Kejsaren hälsar dig
välkommen
och skänker dig den dyrbara dräkten.
Han säger att tronen är din.
Cort. Säg honom detta.
Jag har kommit från öster,
som sändebud från kejsaren i Europa.
Mitt uppdrag är att frälsa landet
till kristendomen.
Säg honom att offren måste upphöra
och ge honom detta krucifix,
det sanna korset.
En av de spanska soldaterna räcker
Cortes ett krucifix.
Mal. O herre och kejsare,
detta är vad den främmande fursten
säger.
Han har kommit från öster,
färdats över de dimmiga haven,
med bud från en mäktig konung.
Dennes makt är större än gudarnas,
större än vindens, större än solens,
större än något man kan föreställa sig.
Denne konung vill ha vårt land,
som rättmätigen tillhör honom,
som en del av sitt rike.
Han har också sänt bud om den ende
guden,
han som är tre i en enda,
han som dog på korset
men blev levande på nytt.
Denne konung har sänt en gåva:
detta heliga kors, heliga kors.
Ta emot korset
som har fört ljus till vårt mörka land!
Mont. (tar tveksamt emot korset från
Cortes)
Så detta är gudens tecken?
Mal. Och på grund av korset måste
offren upphöra
och människorna döpas i Kristus.
Överst. Nej! Det får inte ske!
Mont. Offren upphöra...!
Det låter sig inte göras.
Världens gång är beroende av offren.
Vi måste offra för vinden,
offra för vattnet, för träden, för solen.
Pap. (avsides) Han vägrar att lyssna...!
Cort. Nåväl, detta kan vi tala om senare.
Nu vill jag vila.
Säg honom att vi tänker stanna här.
Mal. (till Montezuma)
Montezuma, herre och kejsare,
den främmande fursten tänker stanna
här för en tid.
Mont. Må det bli så.
Min fars palats står tomt.
Gör det till ert hem.
Cortes och hans följe går ut.
Mont. Guden har anlänt.
Vår tid är utmätt.
Vårt öde ligger i vågskålen.
Måtte makterna vara välvilliga!
SCEN 9
Rummet där Cortes har bosatt sig.
Cortes och Malintzin.
Cort. Vilken dyster stad detta är!
Mal. Vi är ett dystert folk.
Vi förföljs av stränga gudar.
Cort. Jag har kallat på Montezuma.
Mal. Kallat på kejsaren!
Som om han vore en av dina soldater...
Tror du att han kommer?
Cort. Han måste komma.
Mina soldater är trötta och spända.
Människorna i staden är oroliga.
De pryder mina soldater med blommor,
men deras blickar är fyllda av hat.
Vi har varit här i fem dagar
och för varje dag har spänningen ökat.
Montezumas styrkor är mångdubbelt
fler, men de är rädda för oss och våra
vapen.
Han måste komma!
Mal. Jag vet att kejsaren är rädd för dig.
Jag såg det när vi besökte honom.
Men många av hans adelsmän
är uppfyllda av ett hat
som är starkare än rädslan.
De kan övertala honom att slå till,
eller de kan rycka till sig makten.
Du är ensam här, Malinalli,
Hernan Cortes.
Cort. Det du säger är sant.
Det är därför jag har kallat på
Montezuma.
En soldat. Kejsaren och hans följe är här.
Cort. Låt oss kalla in vakten,
innan vi tar emot kejsaren.
SCEN 10
Samma miljö. Några spanska soldater
kommer in.
Cort. (till en av soldaterna)
Låt kejsaren komma in!
Montezuma kommer in med sitt följe.
10

Cort. Jag hälsar dig välkommen, kejsare
Montezuma.
Mal. Han hälsar dig välkommen, o herre
och kejsare.
Cort. (avsides) Måtte Herren stå oss bi...!
(till Malintzin) Säg honom detta:
Ett uppror äger rum vid kusten.
Mal. Ett uppror äger rum vid kusten.
Cort. Mina soldater kämpar tappert
mot en stor övermakt.
Mal. Malinallis soldater kämpar tappert
mot en stor övermakt.
Cort. Säg honom att jag misstänker
att upproret är hans verk.
Mal. Den främmande fursten tror att ni,
herre och kejsare,
har anstiftat upproret.
Cort. Säg att det gör mig mycket ont
att förrädiska angrepp riktas mot mig,
samtidigt som jag hälsas välkommen i
huvudstaden.
Oro uppstår i Montezumas följe.
Mont. Jag försäkrar,
vid min ära, vid mina förfäder,
att jag inte känner till något uppror!
Jag ska genast sända bud till kusten.
Mal. (till Cortes)
Han lovar att sända bud till kusten.
Cort. Säg honom nu detta:
Medan vi väntar på bud från kusten
vill jag att han bor hos mig.
Mal. (överraskat, till Cortes)
Bor här?
Du vill ta honom till fånga!
Cort. Det är min enda utväg.
Mal. (till Montezuma)
Detta är vad fursten säger:
För att lugna folkets oro,
för att visa på er vänskap,
ber han er om denna tjänst.
För att visa på er vänskap,
för att lugna folkets oro,
vill han att ni flyttar hit,
bor här, under detta tak,
gästar honom några dagar,
som ett tecken på er vänskap.
Röster ur Montezumas följe. Han vill
fängsla kejsaren!
Mont. Vill han fängsla mig?
Mitt folk kan inte gå med på en sådan
skymf!
Röster ur följet. En sådan skymf! En skymf!
Mal. (till Cortes)
Han vill inte bli fängslad.
Hans folk skulle aldrig godta det.
Cort. Han kan säga att han flyttar frivilligt.
Han kan säga att gudarna har befallt
det.
Mal. O herre och kejsare:
Säg till folket att ni själv vill flytta.
Säg att gudarna har önskat det.
Mont. Guden önskar det...!
Röster ur Montezumas följe.
Att guden önskar det!
Stor oro i Montezumas följe, liksom bland
de spanska soldaterna.
Spanska soldater. De tänker döda oss!
Röster ur Montezumas följe. Låt oss döda
dem!
Låt oss döda främlingarna!
Spanska soldater. Snart ger han ordern!
Soldater på bägge sidor börjar dra vapen.
Röster ur Montezumas följe. Kejsare, låt oss
döda dem!
Spansk soldat. Stick honom om han öppnar
mun!
Röster ur Montezumas följe. De tänker
döda kejsaren!
Cort. (till sina soldater)
Förhasta er inte! Vänta på order!
Montezuma lyfter handen. Soldaterna på
båda sidor lugnar ned sig.
Mont. Finns det då ingen annan utväg?
Mal. O kejsare, ni måste lyda.
Mont. Nu har jag beslutat mig.
Jag gör som den främmande fursten vill.
Vem kan trotsa en gud?
Av min egen fria vilja gör jag detta.
Låt detta bli känt:
Av sin egen fria vilja lämnar kejsaren
det palats som sett honom födas,
som sett honom härska över landet,
som sett honom offra till gudarna.
Av sin egen fria vilja gör han det.
För sitt eget bästa gör han det,
för sitt folk.
Vem kan trotsa en gud?
Gå till mitt palats,
och låt detta bli känt.
Av min egen fria vilja gör jag detta,
för mitt eget bästa,
för mitt folk.
Vem kan trotsa en gud?
Cort. Slå honom i järn!
De spanska soldaterna griper Montezuma.
Montezumas följe. Belägrad är vår stad,
belägrad är Tenochtitlan.
De har tagit kejsaren till fånga.
Maktlösa står Mexikos prinsar.
11

AKT 2
SCEN 11
Montezuma ligger ensam i ett rum i palatset.
Quetzalcoatl dyker upp och dansar för
Montezuma, liksom i första scenen, men nu
hånfullt, överlägset.
Kören. Montezuma! Dansa! (etc.)
SCEN 12
Samma rum. Montezuma ligger ensam på
golvet. Papantzin kommer in.
Pap. Min bror, min kejsare!
Mont. Kära syster.
Pap. Det anstår inte kejsaren att ligga på
kala golvet. Res dig upp!
Mont. (reser sig upp)
Vad vill du mig, syster?
Pap. Jag vill tala med dig.
Så mycket har hänt.
Mont. Vad bryr jag mig om vad som
händer?
Fånge i min egen stad,
fängslad i min fars palats,
kejsare men utan makt.
Vad bryr jag mig om vad som händer?
Pap. Ännu är du kejsare, Montezuma.
Men kanske inte länge till...
Hör på vad jag har att säga!
Mont. Jag hör.
Pap. Nu har du suttit fängslad
i många veckor.
Det var Malinallis plan:
genom att ha makt över dig
ville han få makt över folket.
Men allt har inte gått som han ville.
Folket är oroligt.
Man saknar sin kejsare.
Ryktet har spritt sig
att du inte är hans gäst, utan fånge.
Det talas om uppror vid kusten,
uppror i bergen,
uppror på slätterna.
De främmande vildarna är rädda,
hålögda är de, och ser sig ofta om.
Det sägs att de strider inbördes.
Mont. Strider och uppror...!
Vad som sker ligger i gudarnas händer.
Pap. Nej!
Lyssna, Montezuma!
Ännu har du folkets stöd.
Man väntar bara på ett ord från dig
så kommer främlingarna att drivas bort,
dödas och jagas på flykten.
Ge tecknet, Montezuma!
Gå bort till fönstret
och ropa till folket,
säg att du är deras kejsare.
Säg att de främmande vildarna
måste dö!
Gör det, Montezuma,
och makten blir åter din,
kejsarens tron din egen.
Gör det, Montezuma!
Ge tecknet!
Mont. Det är för sent.
Pap. Det är inte för sent!
Montezuma sjunker ned på knä.
Mont. För mig är det för sent.
Jag är en bruten man.
SCEN 13
Samma miljö. Cortes och Malintzin
kommer in.
Mont. Vad vill du mig?
Cort. Res dig upp.
Mont. Du talar vårt språk.
Cort. Jag har lärt mig det under vintern.
Res dig upp!
Mont. Vad vill du mig?
Cort. Jag behöver din hjälp.
Mont. Vad vill du mer av mig?
Jag vill varken leva
eller lyssna till dig.
Cort. Palatset är belägrat.
En folkmassa kräver mitt blod.
Bara du kan hjälpa mig.
Mont. Ber guden om hjälp?
Cort. Min gud behöver ingen hjälp.
Jag behöver hjälp.
Mont. Är du inte en gud?
Pap. Han är ingen gud!
Mal. Montezuma, herre och kejsare,
lyssna på honom.
Han är en gud för er och mig!
Mont. Nåväl.
Vad spelar det för roll?
Det är ändå för sent...
Säg vad du vill att jag ska göra.
Cort. Jag kom hit
som sändebud åt min kejsare
och med bud om den sanne guden.
Nu belägras palatset, Montezuma,
av dina undersåtar,
som ropar efter mitt blod.
Mina män är trötta,
rädda efter allt de har sett.
Om vi får ett öppet krig
går jag under, Montezuma.
Hjälp mig. Håll ett tal till folket.
Be dem lugna sig en tid.
Säg att du är deras kejsare.
Säg att du, som deras kejsare,
litar fullt och fast på mig.
Hjälp mig. Håll ett tal till folket.
Be dem lugna sig en tid.
Pap. Lita på honom!
Slagen i bojor
ska du säga dig tro på honom?
Fängslad och underkuvad
ska du be folket lugna sig?
Gör det inte, Montezuma!
Cort. Jag ska släppa dig fri.
Det guld som togs från palatset
ska lämnas tillbaka till dig.
Hjälp mig.
Mal. Hjälp honom...
Pap. Om du hjälper honom
så går du under, Montezuma.
Tala till folket,
men säg till dem att kämpa.
Säg till dem att döda främlingarna.
Mont. Kämpa. Döda...!
Jag har slutligen tröttnat på blod.
Pap. Montezuma, gör det.
Tala till folket, säg till dem att kämpa.
Det är ditt enda hopp.
Mont. Jag kan inte.
Det är sant:
Jag har mist min kraft.
12

Svag som en kvinna är jag.
Cort. Hjälp mig, Montezuma.
Mont. Jag ska göra det.
Men om de väljer en annan ledare
kan jag inte hindra dem från att kämpa
mot er.
Cort. Följ med mig.
Låt oss lossa bojorna.
Pap. Montezuma, du går mot din
undergång.
Mont. Det kan säkert vara så.
Men det finns ingen annan väg att gå.
SCEN 14
Montezuma talar till folket från en av
palatsets balkonger.
Röster ur folket. Vi har väntat länge nog!
Låt oss döda främlingarna!
Andra röster. Var är kejsaren?
Var är Montezuma?
Röster. Kejsaren är död!
Främlingarna har dödat honom!
Andra röster.Kejsaren har flytt!
Röster. Han är främlingarnas fånge!
Montezuma kommer in. Han skyddas av två
spanska soldater med sköldar.
Andra röster. Det är han! Det är kejsaren!
Röster.Det är han! Det är kejsaren!
Mont. Mexikaner, tenochkaner,
tlatelolkaner,
er kejsare Montezuma talar till er.
Jag ber er att lyssna.
Andra röster. Vad finns det att tala om?
Låt oss döda främlingarna!
Röster. Låt oss döda dem!
Mont. Lyssna, er kejsare Montezuma
talar till er.
Jag ber er att lyssna.
Folket lugnar sig.
Mont. Här är vad jag har att säga.
Vi är inte jämställda med främlingarna.
Vi kan inte kämpa emot dem.
Kämpa inte, mexikaner.
Låt era svärd och pilar vila.
De som drabbas mest är de gamla,
nedtyngda av sorg.
Och de hjälplösa i staden.
Och de som ännu ingenting förstår,
de som inte kan gå,
de som ännu kryper,
de som ligger i vaggan
eller i sin lilla korg.
Vi kan inte kämpa emot dem.
Folket blir helt lugnt och tyst.
Soldaterna som skyddar Montezuma
tar ned sina sköldar.
Mont. Kämpa inte, mexikaner.
Låt era svärd och pilar vila.
Främlingarna har lovat att ge sig av.
Om bara några dagar
reser de tillbaka
till sitt eget land.
Där kommer de att tala med sin konung
och berätta om Mexiko.
Kanske kommer de tillbaka som vänner.
Kämpa inte, mexikaner.
Låt era svärd och pilar vila.
Vi är inte jämställda med främlingarna.
Vi kan inte kämpa mot dem.
Folket börjar bli oroligt igen.
Röster. Vad säger han,
denna kvarleva av Montezuma?
Andra röster. Han vill inte kämpa!
Röster. Det är inte kejsaren!
Andra röster. Han är en kvinna!
Vi vill inte vara hans undersåtar!
Röster. Låt oss välja en ny kejsare!
Andra röster. Låt oss välja en ny kejsare!
Tumult i folkhopen. Montezuma träffas av
en kastad sten.
SCEN 15
Ett rum i palatset. Montezuma ligger i en
säng och vårdas av Malintzin och en spansk
munk. Cortes och Papantzin kommer in.
Munken. Kyrie eleison, etc.
Pap. Hur är det med honom?
Cort. Han är mycket svag
och låter oss inte förbinda såren.
Jag tror att han kommer att dö.
Pap. Det är kanske bäst så.
Cort. Om han dör utan att döpas
går hans själ förlorad.
Pap. Ni talar om själar.
Kristus!
Ni talar om det sanna korset.
Men det enda ni söker är guld!
Guld!
Cort. Det är inte sant.
Munken. Et surgens venit ad patrem suum,
etc.
Han fortsätter tystare i bakgrunden.
Pap. Ni låter honom inte ens dö hos
sitt folk.
Cort. Hans folk har förkastat honom.
De har valt en ny kejsare.
Förutom vi
är du den enda som bryr dig om honom.
Pap. Ni! Bry er om honom!
Cort. Vi har lärt oss att älska honom.
Vem i Mexiko
skulle vårda honom nu?
Pap. Det är kanske sant...
Men om inte ni hade kommit
hade han fortfarande varit kejsaren,
den älskade Montezuma,
herre över ett mäktigt rike.
Tack vare er,
tack vare er längtan efter guld,
ligger han för döden,
stenad av sitt eget folk.
Cort. Det kan vara så. Men sådan är
världens gång.
Mal. Malinalli, kom hit.
Cortes går upp till Montezuma.
Pap. O, att man levde för evigt!
O, att man aldrig dog!
Vi lever med själen i vånda.
Ljungeldar blixtrar omkring oss.
Vi är övervakade, angripna.
13

Vi lever med själen i vånda.
Vi måste lida.
O, att man levde för evigt!
O, att man aldrig dog!
SCEN 16
Samma miljö. Cortes kommer tillbaka
till Papantzin.
Cort. Det är över. Han är död.
Ni är ett märkligt folk.
Montezuma, din bror, var en märklig
man.
Må detta bli hans gravskrift:
Han var en lärd, en astrolog, en filosof.
Han var en god man.
Han var en märklig man.
Jag är glad över att jag fick möta honom.
Jag sörjer honom som en far.
Må detta bli hans gravskrift.
Pap. Han trodde att du var en gud.
Hans undergång låg i detta.
På ett sätt hade han rätt:
Ni är obevekliga, ni vithyade män,
med era dräkter av järn och dånande
kanoner.
Att kämpa mot er är som att kämpa mot
vinden,
mot vattnet, mot träden,
som att kämpa mot själva solen.
Offrens tid är förbi.
Ni har kommit med en ny tid, en ny gud.
Han trodde att du var en gud.
Så fel han hade, min bror, kejsaren,
och så rätt!
Cort. Vi drar oss tillbaka.
Stanna hos din bror
så länge du vill.
SCEN 17
Papantzin, ensam kvar på scenen, går upp
till Montezuma. Under hennes sång
kommer kören in.
Pap. Ska ditt hjärta gå sin väg
som blommorna som dött?
Ska ditt namn en dag bli intet,
ditt minne här på jorden?
Må du åtminstone få blommor, åtminstone
sång!
Vad ska jag göra?
Förgäves lever vi på jorden.
Pap. Min bror! Min kejsare!
Kören. Och allt detta hände oss,
vi upplevde det,
vi lamslogs av det,
vi gick vårt tragiska öde
till mötes i ångestfylld skräck.
Brutna spjut vilar på vägarna,
hår ligger utspritt.
Husen står utan tak,
blodröda deras murar.
Maskar krälar på gator och torg,
väggar är nedstänkta av innanmäten.
Röda flyter vattendragen,
liksom färgade.
Likväl knackade vi sönder våra murar
av soltorkat tegel,
och vårt arv blev till ett nät av hål.
En gång var skölden dess skydd,
men inte ens med sköldar
kan vår trygga vrå försvaras.
Och allt detta hände oss,
vi upplevde det,
vi lamslogs av det,
vi gick vårt tragiska öde
till mötes i ångestfylld skräck.
I texten ingår citat ur aztekiska dikter och sånger,
hämtade främst ur Jacques Soustelle: ”Dagligt liv hos aztekerna i det gamla Mexiko”
och Miguel Leon Portilla: ”De besegrades version”.
14

JAN FERM
född 1963. Lärare i teori och
komposition vid Framnäs folkhögskola
och Musikhögskolan
i Piteå. Han har
studerat komposition för professor
Jan Sandström.
KG JOHANSSON
född 1952, började spela rockmusik under ”popvågen”
på sextiotalet. Musikstudier vid Framnäs
Folkhögskola, och senare vid Musician´s Institute i
Hollywood, ledde till en
anställning som lärare
vid Musikhögskolan i
Piteå, där KG nu är sysselsatt
med att doktorera
i musikpedagogik.
Han startade jazz- och
rockprogrammet (”afrolinjen”)
vid Musikhögskolan
i Piteå och
ledde det omtalade
”Sgt. Pepper Live!”-projektet
1994, tillsammans
med Mikael Långs och
David Myhr. KG har skrivit
flera läroböcker om
framför allt elgitarrspel,
samt översatt närmare
70 romaner från engelska till svenska. ”Montezumas
död” var hans första operalibretto, följt av
”Macbeth” med musik av Jan Sandström, som får
premiär på Göteborgsoperan år 2000.
KJELL ENGLUND
född i Luleå 1962 fick sin första musikaliska utbildning
vid kommunala musikskolan i Luleå. Efter violinstudier
för Folke Larsson gick Kjell under två år vid
Framnäs Musiklinje för att sedan studera vid Musikhögskolan
i Piteå där han
avlade examen 1988. Kjell
Englund har sedan dess
arbetat som producent vid
Norrbottensmusiken, först
som frilansproducent och
sedan 1992 som producent
och violinist i Norrbottens
Kammarorkester. Kjell
Englund har vidareutbildat
sig i operaproduktion vid
The Banff Centre for the
Arts i Alberta, Kanada
och har sedan våren 1997
knutits som producent för
Piteå Kammaropera.
PETTER SUNDKVIST
Petter Sundkvist, född 1964 i Boliden, har snabbt
nått en framträdande position i svenskt musikliv
och är idag en av de mest eftersökta svenska
dirigenterna.
Efter att först ha utbildat sig på cello och trumpet,
fortsatte han studierna för Kjell Ingebretsen och
Jorma Panula på dirigentlinjens påbyggnadsutbildning
i Stockholm. Efter examen 1991 har Petter
Sundkvist även studerat nutida musik på Peter
Eötvös internationella institut i Budapest.
Petter Sundkvist har skaffat sig en gedigen bredd
vad beträffar repertoar och genrer. Det har blivit en
hel del opera, bl a vid operahusen i Malmö och
Karlstad samt Folkoperan, Norrlandsoperan och
Vadstena Akademien. Säsongen 95/96 dirigerade
han tre uppsättningar på GöteborgsOperan.
Hösten -96 var han engagerad vid Kungliga Teatern i
Stockholm.
Petter Sundkvist är en återkommande gäst hos
15

kända verk är Acintyas för stråkorkester och
Trombonkonsert nr. 1 (Motorbike Concerto ). Det
sistnämnda har sedan uruppförandet 1990 blivit
Sveriges mest spelade musikverk internationellt.
Operan Bombi Bitt och Nick Carter som beställdes av
Norrlandsoperan 1991 blev en stor framgång med
bl.a. en riksomfattande turné.
För närvarande arbetar Sandström med en opera för
GöteborgsOperan med premiär år 2000. En opera
där f.ö. KG Johansson, liksom i kvällens opera, är
librettist och idégivare.
alla de stora svenska symfoniorkestrarna. Han har
även dirigerat i Norge, Danmark, Finland och
Storbritannien. Bland innevarande säsongs engagemang
märks urpremiären på Staffan Mossenmarks
Bortbytingen på Värmlandsoperan, konserter med
Royal Scottish National Orchestra, skivinspelning och
konsert med Danmarks Radios Underhållningsorkester,
ett antal konserter med Sveriges Radios
Symfoniorkester samt Carmen på Folkoperan.
Skivbolaget Naxos har gett Petter Sundkvist en
ledande roll i ett omfattande inspelningsarbete av
svensk musik. Två CD-inspelningar med Svenska
Kammarorkestern och en CD med Royal Scottish
National Orchestra har redan getts ut. Speciellt den
senaste med Stenhammars Symfoni nr 2 och Excelsior
har mottagits mycket positivt av internationell press.
Petter Sundkvist är fr o m hösten -96 Associate
Conductor hos Sveriges Radios Symfoniorkester.
JAN SANDSTRÖM
föddes 1954 i Vilhelmina, och växte upp i Stockholm.
Han studerade komposition för Gunnar Bucht och
Brian Ferneyhough vid Musikhögskolan i Stockholm.
1989 utnämndes Sandström till Professor i Komposition
vid Musikhögskolan i Piteå.
Sandström har komponerat musik för en rad
ensembler, kör, opera, balett, radioteater m.m., men
framför allt för orkester – med eller utan solist. Mest
JAN SANDSTRÖM SKRIVER OM PITEÅ
KAMMAROPERA, DÄR HAN ÄR
KONSTNÄRLIG LEDARE:
Operan är ett
oöverträffat allkonstverk,
och har
varit ett multimediaverk
långt
innan själva
begreppet fanns.
Under de närmaste
decennierna
kommer operaformen
att förnyas,
nå ny publik,
finna nya konstnärliga
uttryck –
kanske i nya spännande
äktenskap
med andra medier
och genrer. Piteå
Kammaropera är
alldeles nyfödd,
men har visionen att så småningom bli ett dynamo
för att bidra till utvecklingen av framtidens musikdramatik.
Musikhögskolan i Piteå, som Piteå Kammaropera
idag är intimt knuten till, har under den korta tid
skolan funnits visat på en stark utvecklingskraft vad
gäller att förverkliga visioner. Ett faktum som i hög
grad också talar för Piteå Kammaroperas utvecklingspotential.
16

JOHN ERIK ELEBY
John Erik Eleby påbörjade sina musikaliska studier
vid Stockholms Musikgymnasium och gick därefter
musilklärarlinjen med sång som huvudämne vid
Kungliga Musilkhögskolan. Från 1981 har han parallellt
med studierna verkat som musiklärare och körledare
vid Adolf Fredriks Musikklasser, en tjänst som
han fortfarande innehar. Han har även periodvis
varit knuten till Kungliga Teatern som kormästarbiträde
och har arbetat som instuderare och pianist
vid Operastudio ’67.
1993 - 95 studerade John Erik Eleby vid Operahögskolans
fortbildningslinje där han sjungit
Reuterholm i L J Werles Tintomara samt Mr Budd i
Brittens Albert Herring - båda på Södra Teatern i
Stockholm, Furst Gremin i Tjajkovskys Eugen Onegin
vid föreställningar i Falun samt Gaudenzio i Rossinis
Signor Bruschino, en uppsättning skolan gav på
Folkoperan i Stockholm och vid Operahögskolefestivalen
i Oslo våren 1994. Som slutproduktion deltog
John Erik i Figaros bröllop, akt 1, som Bartolo på
Operan i Stockholm.
Sommaren -95 sjöng han Osmin i Enleveringen ur
Seraljen på Confidencen i Stockholm och på Lyckå
kammarmusikfestival.
John Erik Eleby framträder ofta som sångsolist
vid kör- och kyrkokonserter.
Under hösten -95 var John Erik Eleby solist med
Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av
Esa-Pekka Salonen i ett konsertframförande av
Hindemiths opera Mathis der Maler. Likaledes var
han bassolist i Beethovens 9:a med Kungliga
Filharmoniska orkestern i Stockholm. I december
sjöng John Erik Eleby Bachs Juloratorium med
Norska Kringkastingsorkesteret i Oslo
Domkyrka.
Våren -96 sjöng John Erik
Kommendören i Don
Giovanni på Folkoperan och Colline i La Bohème
med Södertäljeoperan. Under hösten sjunger John
Erik Escamillo i Carmen och under våren -97 kommer
Tchelio i Kärleken till de tre apelsinerna samt debut
på Göteborgsoperan i en Rossiniopera, Resan till
Reims. Säsongen 97/98 fortsätter med Escamillo,
Kommendören och Don Profondo. Tillkommer gör
en operaproduktion i Piteå av ett nyskrivet verk
Montezumas död.
ANDERS ERIKSSON
Född 1958 i Lorås Jämtland, sångstudier 1974 - 80 på
Framnäs, sångpedagogexamen 1980. Gått masterclasses
för bl.a. Elisabeth Söderström, Fridrich Gürtler
och Ingvar Wixell Är sedan 1985 rektor for kommunala
Musikskolan i Lycksele. Flitigt anlitad sångsolist
runt om i landet i oratorier, romanskonserter, och
som solist till olika orkestrar och körer. Sjöng vid
Norrlandsoperan vid deras uppsättning av
Maskeradbalen och Figaros bröllop 1991-92.
Medverkade vid uppsättningen av Poppeas
kröning vid Historiska Museet i Stockholm
1993. Är medlem i Erik Westbergs
Vokalensemble sedan starten
1993. Medverkat både i
Radio, TV och på
skiva.
Solister, från vänster: Lars J Nilsson,
Anna Zander, Anders Eriksson,
Anna-Karin Öquist, John-Erik Eleby,
Joakim Granström

ANNA-KARIN ÖQUIST
Anna-Karin Öquist, sopran, är född i Piteå och har
avlagt musikinstruktörsexamen vid Framnäs Folkhögskola
och sångpedagogexamen vid :Kungliga
Musikhögskolan i Stockholm.
Hon har studerat för bl.a. Ulla Blom, Arne och
Margaretha Sunnegårdh, Jeffrey Parsons och Vera
Rozsa.
Hennes repertoar- och konsertverksamhet inkluderar
kyrkomusik, oratorier och mässor, nutida
musik, sånger och romanser. Hon är ofta engagerad
som solist i olika större kör- och orkesterverk och ger
även egna konserter. Hon har medverkat vid ett flertal
skivinspelningar liksom framträdanden i radio
och TV.
Hon har lång erfarenhet som ensemblesångerska,
bl.a. i Eric Erikssons kammarkör och är f.n. medlem i
Eric Westbergs Vokalensemble.
Hon är verksam som sångpedagog vid Musikhögskolan
i Piteå och som gästlärare vid kurser i sångmetodik
och solosång.
ANNA ZANDER
född 1973 i Tibro, Västergötland. Hon har under två
år studerat sång vid Dalarö folkhögskola för Arne
Lundmark. Därefter började hon på Musikhögskolan
i Piteå där hon nu studerar andra året på sångpedagogutbildningen
för Anna-Karin Öquist. Anna
Zander har sjungit i ett flertal körer, bl a St Jacobs
Kammarkör i Stockholm och Erik Westbergs vokalensemble.
LARS J NILSSON
är student på det fjärde året vid Musikhögskolan i
Piteå. Han har studerat för bl a Ulrika Tenstam och
Anna-Karin Öquist. Lars är flitigt anlitad konsert- och
romanssolist i Norrbotten och Västmanland.
Lars gör sin operadebut i Montezumas död.
JOAKIM GRANSTRÖM
är 26 år gammal och studerar första året vid Musikhögskolan
i Piteå. Joakim har tidigare släppt två skivor
med eget material under namnet Joakim Niels
på BMG/ICCA. Joakim Granström debuterar här som
operasångare med Montezumas död.
Kör, övre raden från vänster: Jonas Sjögren
Nina Strang, Pernilla Palo Asp, Ragnhild
Dominique, Karin Sigge, Joakim
Granström
Undre raden från vänster: Daniel Wall,
Johan Brandsten, Sofie Kowalczyk,
Magnus Edholm, Fredrik Larsson,
Leon Rabelo
Saknas på bilden: Jeanette
Carlsson

Piteå
kammaropera
Musikhögskolan i Piteå
Box744, 941 28 PITEÅ
0911-726 70
Box 972, 971 29 Luleå
0920-236666
ADCD Luleå