Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

materialet, men både and- och hönsfåglar kunde iakttas vid materialgenomgången. Endast tre av de 30
fågelfragmenten var brända. Sammanlagt har 208 fragment av skelettben och fjäll av fisk samlats in.
Litteratur
Boessneck, J, Müller, H-H. & Teichert, M. 1964. Osteologische Unterscheidungsmerkmale zwischen Schaf (Ovis
aries Linné) und Ziege (Capra hircus Linné). Kühn-Archiv, 78. Berlin.
Ericson, P., Kjellberg, A-S, Åkermark Kraft A. & Wigh, B. 2003. Osteologisk analys av djurbensmaterialet.
I Ullen, I.: Bronsåldersboplatsen vid Apalle i Uppland. Arkeologi på väg – undersökningar för E18. UV
Uppsala Rapport 1997:64. Arkologiska undersökningar. Sidorna 243-317.
Frölund & Larsson, Skämsta- Bosättning och gravar i norra Uppland. Riksantikvarieämbetet, UV
Uppsala rapport 1997:67.
Habermehl, K-H. 1985. Altersbestimmung bei Wild- und Peltztieren: Möglichkeiten und Methoden. Ein praktischer
Leitfaden für Jäger, Biologen und Tierärzte. 2 upplagan. Hamburg, Berlin, Parey.
Welinder, S. 1998. Del 1. Neolitikum-bronsålder, 3900-500 f.Kr. I: Jordbrukets första femtusen år.:
Åkerman Kraft, A. 2003. OsteBen- horn- och tandföremålen i Apalle. I: Ullen, I. Bronsåldersboplatsen
vid Apalle i Uppland. Arkeologi på väg – undersökningar för E18. UV
Uppsala Rapport 1997:64. Arkeologiska undersökningar. Sidorna 190-
237.
Benföremålen från Kalvshälla boplats
I boplatsmaterialet påträffades fem ben med spår från bearbetning av annan
karaktär än det som kan tänkas uppstå i samband med slakt, styckning och
matberedning. Där det varit möjligt har föremålen osteologiskt bestämts
till art och där detta inte varit möjligt, har en gruppering gjort efter djurets
storlek. Arterna får och get har slagits samman till en grupp eftersom de
utifrån skelettet är svåra att särskilja.
Föremålen har klassificerats enligt definitioner framtagna inför
bearbetningen av ben-, horn- och tandföremål från bronsåldersboplatsen
Apalle i Uppland. Här utgick man från morfologiska karaktärer eftersom
funktionen på föremålen var okänd (Åkerman Kraft 2003).
Inget föremål är tillverkat av horn eller tänder utan samtliga är tillverkade av
ben. De arter vars ben utnyttjats vid redskapstillverkningen är alla husdjur
(åtminstone där det gått att identifiera) och samtliga förutom ett föremål
är tillverkade av extremitetsben. Undantaget utgörs av ett skulderblad från
ett djur i ett nötkreaturs storlek (fig. B).
Pryl
A2030 (föremål med tillspetsad bruksände och tjock, greppvänlig skaftände)
av undertyp 1 (där ledänden inte är avkapad). Mått: 7,2 cm l, intill 2,5 cm
A
A. Pryl.
Illustration G. Werthwein
166