Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Till exempel så kan ett större kärl med inåtlutande mynning antas indikera ett
förvaringskärl, medan mindre kärl (mynningsdiameter under 15 cm) med rak eller
utåtlutande mynning, kan föras till undergruppen dryckeskärl. Som vägledning vid
bestämning av ett kärls höjd är att mynningsdiametern sällan överstiger dess höjd.
Av funktionell betydelse är även formen på ett kärls botten. En rundad botten
kan exempelvis indikera att det rört sig om ett kokkärl, då den runda formen gör
kärlet mer tåligt för höga temperaturer än vad en flat botten gör. Flata bottnar är
dock det absolut vanligaste under brons- och järnålder, och form är förstås också
kulturellt betingat. Funktionen har således långt ifrån alltid varit det avgörande
för hur ett kärl har formats.
Som nämndes ovan så tillåter registreringen inte några säkra statistiska
sammanställningar utifrån olika formvariabler. I de fall mynningsformer finns
kommenterade så omnämns 54 fyndposter innehålla fragment med en rak
mynning, 33 stycken med inåtlutande mynning samt 23 stycken fyndposter med
fragment från utåtlutande mynning. Kärlfragment från avsatt
fot omnämns i 22 fall. Kärl från samtliga huvudgrupper finns
således representerat i materialet.
I endast ett fall påträffades ett komplett och i stort sett intakt kärl,
detta i form av ett miniatyrkärl (6 cm i diameter) vars funktion är
något oklar. Kärlet påträffades förhållandevis ytligt i ett stolphål
(A2486) utan koppling till någon större struktur. Den markerade
foten och den något grova kvartsmagringen talar för en datering
till äldre järnålder (fig 4).
Fig 4. Miniatyrkärlet i skala 1:1.
Direkt söder om Hus 9 påträffades ytterligare ett närmast Illustration G Werthwein.
komplett, dock defekt, kärl med avsatt fot och rak mynning
(ID2589). Kärlet har delvis kunnat rekonstrueras och dess höjd och diameter
uppgår till cirka 21 cm. Foten tillsammans med den, enligt registreringen, partiellt
rabbade utsidan gör kärlet ovanligt. Medan den rabbade utsidan är typiskt för
yngre bronsålder, så är den avsatta foten ett mycket ovanligt inslag under samma
period. Eventuellt så rör det sig istället om ett kärl som slammats med ett grovt
lerslicker, vilket i så fall skulle ge en datering till äldre järnålder.
Gods
Magringens andel och karaktär är även den betingad av såväl funktionella
som kulturella hänsynstaganden. Den mellansvenska keramiken från
yngre förromersk järnålder – romersk järnålder innehåller generellt sett
grövre magringskorn av krossad bergart eller kvarts, medan den från yngre
bronsålder och mellersta och yngre järnåldern som regel är mer finmagrad
(Eriksson 2005a). Vid registreringen indelades keramiken utifrån kategorierna
fin, medel och grov magring. Den övervägande delen, cirka 65%, utgörs av
medelmagrat gods, 32% är grovt magrad, och 4% fint magrad.
Ytbehandlingar
Vägledande vid datering av keramik är även olika typer av ytbehandlingar. Till
de vid Kalvshälla förekommande ytbehandlingarna hör det rabbade godset
Fig 5. Fingerrabbat gods från A3548
i skala 1:2. Illustration G Werthwein.
25