03.11.2014 Views

barn_2_2014_low_single

barn_2_2014_low_single

barn_2_2014_low_single

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

arn

barn 1 nr3.2011


LEDARE

Vems röst lyssnar vi till?

2014 har i medier kallats för supervalåret. Redan den 25 maj

är det val till EU-parlamentet. Den 14 september är det val

till riksdag, kommun och landsting. Det är bra. Men även

i en demokrati måste vi vara uppmärksamma

på vilka som faktiskt kommer till tals.

Är du rörd? Frågar ett av

mina barn med en utforskande

blick från sidan.

Och jag erkänner. Det

är år 2010 och vi är på

väg in i vallokalen. Plötsligt

överrumplas jag av hur stort detta är.

Jag har sett så mycket de senaste åren.

Så många situationer där den enskildes

åsikter och behov inte alls räknas. Där det

snarare är pengar, mutor och kontakter

som avgör. Där samhällsstyrningen är allt annat än god.

Men även i en demokrati måste vi vara observanta på vilka

det är som faktiskt använder sin rätt att komma till tals. I vissa

valkretsar var valdeltagandet under 50 procent i förra riksdagsvalet.

Samtidigt som det var närmare 90 procent som gick till

valurnan i flera mer välbergade områden.

Det finns naturligtvis flera skäl till att folk väljer att inte rösta.

Men ett av dem är upplevelsen av att de egna vardagsfrågorna

ändå inte prioriteras på den politiska agendan.

Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. En majoritet

har sedan slutet av 1990-talet fått det allt bättre ekonomiskt.

Medelklassen har breddats. Samtidigt har

skillnaden i standard mellan den fattigaste

tiondelen och den övriga befolkningen

ökat.

I ett sådant samhälle är det viktigare än

någonsin att inte sluta lyssna.

Det kostar att vara barn och växa upp

i en familj som inte har råd. För att slippa

berätta att man inte har pengar till present

tackar man nej till kalas. Fotboll är något

kompisarna håller på med - själv har man

varken pengar till idrottskläder eller medlemsavgift. Man känner

sig annorlunda och utanför.

Barnens frågor tenderar att glömmas bort i valrörelser. Inför

årets val är Rädda Barnens fokus att få till samtal och att lyfta fram

dem. Det här numret av tidningen Barn är en del av det arbetet.

Läs. Låt dig inspireras. Och fundera. Vilka är de mest brännande

frågorna när bara några dagar återstår till EU-valet och

några månader till höstens riksdagsval?

Använd din röst! Och lyssna till barnens.

Sophie Arnö Chefredaktör

lasse granestrand

är frilansjournalist efter många år som

reporter på Dagens Nyheter. I det här

numret intervjuar han Stefan

Löfven (s) och Maria Larsson (kd) om

barnfattigdom. Och berättar om vad

Botkyrka kommun gör mot den.

– Jag tycker att debatten om

barnfattigdom har mognat och

nyanserats. Begreppen har preciserats.

agneta persson

är frilansjournalist med bas i Stockholm.

För det här numret har hon träffat

Alexandra Pascalidou och Morgan Alling

och pratat barnfattigdom. De växte båda

upp under fattiga förhållanden och har trots

det haft framgångsrika karriärer. Men de

släpar på ett socialt arv där självsäkerheten

och självklarheten inte finns i ryggmärgen

på samma sätt som hos den som vuxit

upp med större trygghet.

torbjörn selander

är sedan snart 20 år bosatt i Kapstaden och

täcker Afrika för svenska och internationella

medier. För det här numret har han följt

arbetet mot hiv och aids i Zambia.

– Jag har sett många hjälpprojekt under årens

lopp, runtom i Afrika. Det är väldigt få gånger

som jag blivit imponerad, men i Chibombo

hände det. Det är tydligt vilken skillnad det

har gjort för traktens unga. Jag blev

väldigt glad över detta.


INNEHÅLL

foto: jörgen hildebrandt

Botkyrka tar täten i kampen

mot barnfattigdomen, sid. 10

Pascalidou och Alling om uppväxten, sid. 14 Nio av tio barn är stressade av skolan, sid. 26

Barnens nästa minister? sid. 18

rädda barnen

kämpar för barns rättigheter.

Vi väcker opinion

och stöder barn i utsatta

situationer – i Sverige

och i världen. Vi är en

folkrörelse som stöds

av 280 000 medlemmar

och givare. Rädda

Barnens huvudpartners

är Accenture, Advokatfirman

Vinge, Axfood,

Clas Ohlson, God El/

God Fond, Ikea, Postkodlotteriet,

Santa Maria

samt Swedbank Robur.

ordförande:

Inger Ashing

generalsekreterare:

Elisabeth Dahlin

barn:

Barn – tidningen om

barns rättigheter – ges

ut av Rädda Barnen med

4 nr/år. Medlemmar

och månadsgivare får

tidningen gratis. För

icke beställt material

ansvaras ej. Redaktionen

förbehåller sig rätten att

redigera insänt material,

samt att publicera

materialet elektroniskt.

Eftertryck och utdrag

med angivande av källa

är tillåtet. För signerade

bidrag svarar författarna.

issn nr: 1404-8965

redaktion:

08-698 90 00

chefredaktör:

Sophie Arnö,

sophie.arno@rb.se

reporter:

Annika Rydman,

annika.rydman@rb.se

art director:

Pompe Hedengren

formgivare:

Josefin Gahmberg

repro:

Jeanette Andersson

ansvarig utgivare:

Elisabeth Dahlin

tryck: Sörmlands

Grafiska, på miljövänligt

papper. TS-kontrollerad

upplaga 124 200 ex.

prenumera tionsärenden:

Jessica Juselius,

jessica.juselius@rb.se

08-698 90 93

adress: Barn, Rädda

Barnen,

107 88 Stockholm

Besöksadress: Landsvägen

39, Sundbyberg

E-post: barn@rb.se

Hemsida:

www.raddabarnen.se/

tidningenbarn

annonser:

Sophie Arnö

08-698 67 01

omslag:

Anders Frelin

medverkande :

Lynsey Addario, Pernilla

Ahlsén, Jonatan Arnö, Anders

Frelin, Jimmy Gottfridsson,

Lasse Granestrand, Jörgen

Hildebrandt, Pia Huss, Agneta

Persson, Torbjörn Selander,

Mimmi Thorneus, Patrick

Trägårdh, Sandra Qvist, Anna

Treutiger.

plusgiro:

Rädda Barnens plus- och

bankgiro 90 20 03-3. Medlemsavgift:

200 kronor, plusgiro

90 01 11-6. Månadsgivare: 100

kronor i månaden. För mer

information ring 08-698 90 30.


arn 4 nr1.2014


ilden:

Förlossning

på väg

Januari, 2014. Barnmorskan Norina Malate

förlöser Analyn Pesado, 18, vid sidan av

vägen strax utanför staden Tacloban i Filippinerna.

Den blivande fadern Ryan Bacate,

21, (i randig tröja) gör vad han kan för att

vara ett stöd.

Under tyfonen Haiyan fick det unga paret

sitt hus förstört och var tvungna att flytta

till en avlägsen by. Mot slutet av graviditeten

var Analyn orolig att hon inte skulle

hitta någonstans att föda. Nästan alla lokala

förlossningskliniker i området hade blivit

förstörda.

När värkarbetet väl började så hann hon

och pojkvännen inte fram till den närmaste

Vill du se mer? Reportaget har även publicerats i TIME.

Se fler på lightbox.time.com, sök på »roadside birth in the philippines«

FOTNOT: Tyfonen Haiyan drabbade Filippinerna den 8 november, 2013. Cirka sex tusen

människor omkom, drygt 14 miljoner drabbades. Det finns för närvarande cirka 250000 gravida

kvinnor i de drabbade områdena där mycket av den medicinska infrastrukturen är utslagen.

foto Lynsey Addario barn 5 nr1.2014

kliniken på sin motorcykel. En främling såg

paret vid vägkanten medan förlossningen

var i full gång och åkte för att hämta en

barnmorska.

Fotograf Lynsey Addario var utsänd på

uppdrag av Rädda Barnen , som bidrar till att

bygga upp hälso- och sjukvård i de utsatta

områdena. Av en slump befann hon sig i

området och kunde fånga hela förloppet.

– Jag har aldrig sett något liknande, säger

hon. En sådan gemensam ansträngning. Att

se ett barn födas så. Det var mirakulöst.

Efter förlossningen fördes den lilla familjen

till närmaste klinik av Rädda Barnen för en

hälsokontroll.


foto: maskot/tt

»»lågstadielyft««

Regeringen har avsatt 2,3 miljarder kronor per

år till mindre skolklasser samt till fler speciallärare

och lågstadielärare.

– Rädda Barnen välkomnar vårbudgetens

»lågstadielyft«, säger Elisabeth Dahlin,

generalsekreterare för Rädda Barnen.

Regeringen har även föreslagit att en fritidspeng

till barn i ekonomiskt utsatta familjer

införs.

– Äntligen får vi större fokus på orättvisorna

kring barns fritidsaktiviteter. Fattigdom ska

inte sätta stopp för barns möjligheter att vara

med i idrotts- och föreningslivet, säger Elisabeth

Dahlin.

Samtidigt pekar Elisabeth Dahlin på risken

med att fritidspengen enbart ska ges till barn

från och med årskurs fyra upp till 18 års ålder.

– Även yngre barn har behov av en meningsfull

fritid. Annars finns risken att utanförskapet

befästs tidigt, säger hon.

SVERIGE

Hjältarnas hus

Ett boende för familjer

med svårt sjuka barn

ska byggas på Norrlands

universitetssjukhus

område i Umeå.

Föreningen Hjältarnas

hus ligger bakom

initiativet och landstinget

i Västerbotten

betalar bygget som ska

stå klart hösten 2016.

Verksamheten ska

drivas i stiftelseform.

Hjältarnas hus, som

får fjorton familjerum,

ska även vara öppet

för svårt sjuka vuxna

med små barn. Upptagningsområdet

blir de

fyra nordligaste länen.

Barn kan

klaga till FN

Nu kan barn

upprättelse på internationell

nivå när

ett land bryter mot

Barnkonventionen.

Rädda Barnen har

drivit arbetet med

frågan internationellt

och varit aktiva i att ta

fram protokollet som

gör det möjligt för barn

att klaga direkt till FN.

Men i Sverige dröjer

det innan barn får

samma möjlighet eftersom

varken regeringen

eller riksdagen ännu

har förbundit sig till

protokollet.

Mindre tråkiga

lektioner krävs

När elever inte blir tillräckligt

stimulerade och

utmanade kan de inte

nå maximala kunskapsresultat.

Det konstaterar

Skolinspektionen efter

en granskning av 650

lektioner i olika ämnen

med elever i varierande

åldrar. Enligt skollagen

ska varje elev få

förutsättningar att nå

så långt som möjligt i

sin kunskapsutveckling.

För att lyckas med det

behöver skolorna ha

mer variation i undervisningen,

menar Skolinspektionen.

Kyrkan vill stärka

minoriteters barn

Svenska kyrkan har

gjort en rapport om hur

rättigheterna för barn

och unga som tillhör

minoritets- och urfolk

kan värnas. Många

minoritets- och urfolksbarn

upplever både

utsatthet och ifrågasättande.

I rapporten ,

som heter »Tio sätt att

stärka barn och unga«,

påpekas vikten av att

minoritets- och urfolksbarn

får möjlighet att

känna sig som normen.

Och att de får chansen

att lära sig sitt språk.

Allt för att stärka dem

i deras identitet och

därmed göra dem

tryggare. Rapporten

– som är gjord i

samarbete med Hugo

Valentin-Centrum vid

Uppsala universitet –

bygger bland annat på

barn och ungas egna

synpunkter.

25 år med

Barnkonventionen

I höst fyller FN:s

konvention om barnets

rättigheter, eller

barnkonventionen som

den också kallas, 25

år. Barnkonventionen

antogs av FN:s generalförsamling

den 20

november 1989 och har

till syfte att ge barn,

oavsett bakgrund, rätt

att behandlas med

respekt och att barn

ska få komma till tals.

Redan 1923 skrev Rädda

Barnens grundare

Eglantyne Jebb ett

utkast till Deklarationen

om barns rättigheter.

Hon reste till Geneve,

till International Unions

möte, med sitt utkast.

Ett år senare antogs

hennes deklaration vid

League of Nations möte.

År 1925 hölls den första

internationella Child

Welfare-kongressen i

Geneve.

barn 6 nr2.2014


för ett och ett halvt år sedan styrde Sara Thiringer

kosan norrut från hemstaden Göteborg till Stockholm för

att ta vid som ordförande för RBUF.

– Det är jättelyxigt att ha ett jobb där jag kan ägna all

tid åt saker som jag jobbat med på min fritid i flera år.

I tonåren var Sara aktiv idrottare. Men hon tröttnade.

Inte så mycket på själva aktiviteterna, utan på

strukturen.

– Jag försökte engagera mig och få inflytande för

ungdomarna men det var så tråkigt för det var

ingen som kunde något om frågan. De var där för

att sporta, inte för att för att diskutera viktiga

samhällsfrågor. Särskilt de vuxna förstod inte

poängen med ungas deltagande.

Via en samhällsengagerad kompis kom

hon i kontakt med RBUF, blev medlem och

var med och drog igång en lokalförening

i hemstaden. Då var hon 16 år och arg

för att hon inte fick rösta i det viktiga

EU-valet.

Sara brinner för de frågor hon

driver i RBUF. Hon pratar om de

sociala, ekonomiska och rasistiska

orättvisor som styr barns och

ungdomars liv och möjligheter.

– Det är väldigt tydligt att barn

behandlas olika utifrån föräldrarnas

utbildning och arbete. Skolan

har förlorat sin kompensatoriska

roll, säger hon.

Men även ålder är en maktfaktor,

poängterar Sara. Hon

kallar det för åldersmaktordningen.

– Barn och unga får höra att de

är lata och oengagerade och den

bilden är accepterad. Det är legitimt

att utestänga dem från den

demokratiska processen. Att vara

barnslig klassas som något dåligt.

Men det finns inget

negativt ord som heter vuxnig.

Om ett barns rättigheter

kränks finns det små möjligheter

att utkräva ansvar, menar hon.

Barn kan inte rösta på ett annat

politiskt parti för att få en förändring.

– Vi borde prata mer om den

Eldsjäl

diskriminering som sker på grund

av låg ålder. Och ge barn fler

möjligheter att påverka sin

verklighet.

Saras engagemang slutar inte då

kontoret stänger för dagen. På kvällarna

är det olika möten, vissa i RBUF:s lokal,

men hon går också på andra föreningars

träffar.

– Jag kan inte tänka mig att inte vara

engagerad!

TEXT ANNIKA RYDMAN

FOTO MIMMI THORNEUS

sara


Malala Yousafzai blev känd över hela världen när hon skottskadades svårt av

talibaner som försökte tysta hennes kampanj i Pakistan för flickors rätt att gå i

skolan. Nu arbetar hon för att flickor överallt i världen ska kunna få utbildning.

FOTO: Tanya Malott/The Malala Fund/Save theChildren

Malala Fund

och Rädda Barnen

Tillsammans med Malala Fund kommer Rädda barnen

att driva två utbildningsprojekt för syriska flyktingbarn

i Jordanien. Projekten ska ge stöd till dem som idag inte

har möjlighet att gå i skolan.

– De här projekten är mycket viktiga i den svåra flyktingsituationen

som råder här just nu. Alla barn måste få

möjlighet att gå i skolan, säger Malala Yousafzai.

Många av dem som har flytt från Syrien bor idag i

informella flyktingläger. Syriska och jordanska lärare

kommer att utbilda dem, och ge stöd till barn som har

tvingats genomgå traumatiska upplevelser.

– Vi siktar på att nå omkring 500 barn under ett års tid.

Psykosocialt utsätts de för enorma påfrestningar som

man kanske inte alltid tänker på, säger Rädda Barnens

generalsekreterare Elisabeth Dahlin.

Sex månader

efter tyfonen

Miljontals barn drabbades

när Tyfonen

Haiyan drog in över

Filippinerna. Rädda

Barnens finns på plats

och hjälper till med det

långsiktiga återuppbyggnadsarbetet.

Under tre år planerar

organisationen att

nå drygt en miljon

människor med olika

insatser.

300 000 människor,

varav drygt 110 000

barn, har redan nåtts.

Bland annat har Rädda

barnen satt upp 39

tillfälliga skolor och 46

barnvänliga platser.

Kollapsad

sjukvård

Mer än 60 procent av

sjukhusen är stängda

och hälften av läkarna

har flytt landet. När

kriget i Syrien nu pågått

i tre år har sjukvårdssystemet

kollapsat.

Det visar en ny rapport

från Rädda Barnen.

Antalet personer som

dött till följd av sjukdomar

som normalt

går att behandla är

fler än de som dött

av våldshandlingar.

Vårdpersonal vittnar

om vidriga förhållanden

där operationer måste

utföras utan narkos

eller bedövning.

VÄRLDEN

Skyfall på

Salomonöarna

Minst 19 personer

har mist livet och

dussintals saknas, varav

många barn, efter att

intensiva skyfall har

drabbat Salomonöarna .

Tiotusentals står utan

hem och risken för

utbrott av denguefeber

är stor. Rädda Barnen

finns på plats med

hjälpinsatser. Man har

bland annat börjat dela

ut hinkar, tvål och handdukar

för att förhindra

spridning av sjukdomar.

Rädda Barnen har arbetat

på Salomonöarna

sedan 1986, bland annat

med katastrofinsatser.

Lag mot

aga i Malta

Malta är det senaste

landet att få ett lagligt

förbud mot kroppslig

bestraffning och annan

kränkning av barn i

hemmet.

-Självklart är vi glada

att fler lagstiftar men

det finns fortfarande

mycket kvar att göra,

säger Sara Johansson

på Rädda Barnen. En

överväldigande majoritet

av världens barn

saknar fortfarande

lagligt skydd mot den

vanligaste formen

av våld - kroppslig

bestraffning och annan

kränkning – trots att

nästan alla stater har

åtagit sig att skydda

barn från alla typer av

våld genom att ratificera

barnkonventionen.

Idag är det 37 länder

som förbjuder aga och

annan kränkning av

barn i hemmet. 25 av

dem finns i Europa.

Rädda Barnens

mammaindex 2014

Även i de värst utsatta

länderna går det att

bekämpa såväl barnadödlighet

som mödradödlighet.

Det visar

Rädda Barnens årliga

mammaindex, som i

år presenteras för 15:e

gången. I Afghanistan

har villkoren för mödrar

och nyfödda förbättrats

markant tack vare

kraftiga satsningar på

bland annat att utbilda

barnmorskor. Men

fortfarande är det så att

i botten på listan finns

många länder som är

drabbade av krig och

katastrofer. I DR Kongo

löper kvinnor och barn

större risk att dö än vad

stridande soldater gör.

Bästa länderna är:

Finland, Norge, Sverige,

Island och Nederländerna.

Sämst är: Guinea-

Bissau, Mali, Niger, DR

Kongo och Somalia.

FOTO: Susan Warner och sam tarling/save the Children

barn 8 nr2.2014


prylen:

hiv-test

Att hiv-testa blivande

mammor är ett bra sätt att

minska spridningen av viruset.

om en hiv-positiv kvinna blir gravid är risken för att viruset överförs

till barnet 35 procent. Men om viruset upptäcks, och om kvinnan får vård och

medicin, så minskas risken att barnet blir smittat till mindre än två procent.

Cirka 90 procent av alla hiv-positiva barn under femton år har fått viruset av

sin mamma. Hälften av barnen smittas vid förlossningen, en tredjedel via

bröstmjölken och resten av barnen blir smittade när de ligger i mammans mage.

Hälften av alla barn som smittats med hiv av sin mamma dör innan de fyllt

två år. Sjukdomsförloppet är extra aggressivt hos barn. Utan vård och medicin

multipliceras viruset och förstör kroppens immunförsvar. Det gör att barnet

lättare får lunginflammation och andra vanliga infektionssjukdomar.

foto: TT

barn 9 nr1.2014


otkyrka

tar täten

I tio år har Rädda Barnen rapporterat om situationen i

ekonomiskt utsatta familjer. Barnfattigdom har blivit

ett begrepp som regeringar och kommuner måste

förhålla sig till. Botkyrka tar täten.

TEXT LASSE GRANESTRAND FOTO JÖRGEN HILDEBRANDT

Serkan Köse står utanför dörren till lägenheten dit

han kom 1986. Då, när han var fattig.

Tjugoåtta år senare är hissen inte trasig och

skamfilad. Fasaderna är snygga och balkongerna

nya. Den svenska fattigdomen bor allt bättre.

Vi är i Botkyrka kommun. Här har politikerna

i flera år satsat på att minska antalet barn som

lever i ekonomiskt utsatta familjer. Enligt Rädda

Barnens undersökningar har Botkyrka lyckats och andelen

fattiga barn har nästan halverats mellan år 2000 och år 2011.

Serkan Köse har gjort en klassresa. I dag är han 38 år, har

en akademisk examen i statsvetenskap och nationalekonomi

och är ombudsman i ABF Botkyrka. Resan började här på sjätte

våningen i ett höghus i Fittja centrum. Han var tio år och kom

med sina kurdiska föräldrar från Konya i Turkiet. Mamman

jobbade som städerska och var analfabet, pappan var pizzabagare.

– Vi var nog fattiga, vad det nu är? säger Serkan Köse. Jag

kommer ihåg att jag inte hade några riktiga vinterskor och att vi

sov alla fyra barnen i våningssängar i samma rum. Och så fick

jag mitt livs första fotboll. Då var jag tio år.

Och fattigdomen i dag?

Serkan Köse drar på svaret. Han är stolt över sin uppväxtmiljö

i Fittja. Pekar på det som förbättrats. Ett Fittja centrum som är

uppfräschat och som innehåller både apotek och en stor livsmedelshall.

– Här finns både fattiga och de som har det bättre ställt. Men

visst ser jag fattigdom med mina egna ögon. När jag hämtar

mina barn i skolan och förskolan kan jag möta barn som har

för dåliga skor och för tunna kläder. Det finns de som kommer

hungriga till skolan och som bor sex, sju stycken i en trea.

sverige ska vara ett land där alla barn har samma

livschanser. Det tycker alla politiker.

Rädda Barnen har med sina rapporter om barn som lever i

ekonomiskt utsatta familjer väckt en het debatt. Ordet »barnfattigdom«

har provocerat i ett Sverige med stigande levnadsstandard

för de allra flesta.

Debatten har satt avtryck och de grupper som släpar efter har

fått större uppmärksamhet.

Flera reformer till stöd för barnfamiljer har beslutats av regeringen

på senare tid. Till exempel obligatorisk läxhjälp i skolan,

ett fritidsbidrag på 3 000 kronor per år till barn i familjer med

försörjningsstöd och en höjd grundnivå i föräldrapenningen.

Man har även höjt flerbarnstillägget i barnbidraget och höjt

bostadsbidraget. Däremot har regeringen inte genomfört några

större ekonomiska reformer som riktar sig till alla, som höjt tak

i a-kassa och sjukförsäkring. Där finns ingen samstämmighet

mellan regering och opposition.

Rädda Barnens senaste uppgift om antalet fattiga barn är

232 000. Det är en hög siffra, men den är betydligt lägre, ja

hälften av vad den var för femton, tjugo år sedan. Rapporten

redovisades i december 2013 och visade att de 232 000 barnen

utgör 12,1 procent av alla Sveriges barn. Det är en minskning

på några tiondelar från året före.

Men det ser helt olika ut i olika delar av landet. Malmö har

den mörkaste siffran. Där räknas 31,9 procent av alla barn som

fattiga. I mars 2014 beslutade kommunstyrelsen i Malmö att en

minskning av barnfattigdomen är ett prioriterat politiskt mål och

att de ekonomiska och sociala klyftorna i staden ska minska.

De två andra storstäderna, Göteborg och Stockholm, har

en bättre situation. Men det är stora variationer mellan stadsdelarna.

På vissa håll räknas mer än hälften av barnen som

ekonomiskt utsatta.

I Bergsjön i Göteborg är siffran 55,7 procent. I en annan ände

av kommunen, i Torslanda, är den 1,5 procent. Landets lägsta

barnfattigdom har Lomma i Skåne.

Störst risk att växa upp under torftiga ekonomiska

barn 10 nr2.2014


arn 11 nr2.2014


Ditt liv ska inte vara utstakat för att du

har de föräldrar du har.«

förhållanden har barn till föräldrar med utländsk bakgrund och

barn till ensamstående föräldrar.

Bland barn till ensamstående föräldrar hade barnfattigdomen

minskat från 28,5 till 28 procent vid den senaste mätningen.

Bland barn till sammanboende föräldrar gick minskningen från

8,6 procent till 8,1.

Barnfattigdomen är fem gånger högre bland barn med

utländsk bakgrund än bland barn till föräldrar födda i Sverige.

Men minskningen är större bland barn med utländsk bakgrund

än bland dem med svensk.

Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. En majoritet har

sedan slutet av 1990-talet fått det allt bättre ekonomiskt. Medelklassen

har breddats. Samtidigt har skillnaden i standard mellan

den fattigaste tiondelen och den övriga befolkningen ökat. Tiondelen

med de lägsta inkomsterna har nästan inte alls fått del av

standardökningen. Ofta är de familjerna beroende av bidrag som

följer prisutvecklingen men inte inkomstutvecklingen.

Därmed ökar gapet. Klyftan.

Rädda Barnen undviker EU-begreppet »relativ fattigdom«. Den

fattigdomen defineras som att man har en inkomst lägre än sextio

procent av landets genomsnittliga. Med det måttet kan människor

klassas som fattiga även om de fått det väsentligt bättre.

Rädda Barnen väljer en annan metod. Så här ser den ut:

Organisationen kombinerar en koll på dem som har

försörjningsstöd från kommunen (tidigare kallat socialbidrag)

och dem som har en så kallad låg inkomststandard.

Gränsen för denna inkomststandard

är framräknad av Statistiska

centralbyrån. Den slår fast en

miniminivå för vilka inkomster som

behövs för att klara nödvändiga

levnadsomkostnader. Det vill säga

mat, kläder, boende, barnomsorg och

fackavgifter. Den normen ligger nära de nivåer för försörjningsstöd

som kommunerna brukar använda.

Rädda Barnen får på detta sätt med både de som har

försörjningsstöd från kommunen och de som bara har mycket

låga inkomster.

katarina berggren tar emot i kommunalhuset i Tumba

centrum. Hon är kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka sedan

tio år. Hon är socialdemokrat, född 1968, och tycker inte att

Fattig-Sverige är så långt bort.

När hon var åtta år gammal flyttade hon från Stockholmsförorten

Farsta till Botkyrka. Hennes pappa var brevbärare,

hade bara gått i skolan i sex år men var politiskt aktiv och blev så

småningom ledamot i skolstyrelsen i Botkyrka. Politiken fanns i

familjen och Katarina gick i många demonstrationer redan som

barn. »Klasskamraterna tyckte att jag var ett ufo«, säger hon.

Och hur är det med fattigdomen i dag?

– Det finns många i vår kommun som lever under knappa

ekonomiska förhållanden, säger Katarina Berggren. Vi försöker

hantera det. Men vi råder inte över att inkomstklyftorna ökar. De

som har arbete drar ifrån.

Vad gör Botkyrka för att underlätta för de barn som lever i

hushåll som har dåligt med pengar?

Katarina Berggren har en lång lista. Absolut främst sätter hon

att förskolan i kommunen är tillgänglig på heltid för alla barn

och föräldrar. Även för hushåll där föräldrarna är arbetslösa eller

inte ens ingår i arbetskraften.

– Jag är ganska säker på att vi är

den enda kommunen i landet med

den här generositeten. För barnet är

förskolan viktig som socialt sammanhang,

för språkutvecklingen och

kanske också för måltiderna.

Serkan Köse ordnar

fritidsaktiviteter för unga.

Katarina Berggren,

kommunstyrelsens ordförande.

barn 12 nr2.2014


Stjärnan i Hallunda Folkets Hus är en av fyra

fritidsklubbar och tre fritidsgårdar som ABF

driver i Botkyrka kommun. Här kan man spela

dataspel, baka kladdkaka, få läxhjälp, spela

pingis, se på film eller hänga i mysrummet.

För Katarina Berggren är det viktigt att kompensera barn för

brister i deras uppväxtförhållanden.

– Ditt liv ska inte vara utstakat för att du har de föräldrar du har.

Digitalisering är nummer två på Katarina Berggrens lista. Alla

barn på högstadiet har tillgång till en egen dator som de också får

använda hemma under åren i skolan.

Nummer tre handlar om jobb. Alla mellan 16 och 18 år får

sommarjobb, utan undantag. Alla arbetslösa ungdomar i kommunen

mellan 18 och 24 år har rätt till någon form av praktikplats eller

utbildning.

Kommunen har halverat avgiften till Kulturskolan. Man har också

förbjudit skolorna att ta ut avgifter och tillfört en miljon kronor till

museibesök och liknande.

Hur har ni råd?

– Vi har inte råd att inte inkludera alla. Vi kan inte ducka för alla

sociala och ekonomiska utmaningar vi har i kommunen. Jag ser ren

fattigdom på pendeltågsstationen.

Det är ett faktum att Botkyrka enligt Rädda Barnens rapporter

gått från 29,6 procent fattiga år 2000 till 16,5 procent år 2011. Beror

det på era åtgärder? Eller på den allmänna ekonomiska utvecklingen

i samhället?

– Jag tror att det vi gör lokalt gör skillnad, men det är svårt att

bevisa.

serkan köse och hans medarbetare på ABF låser upp dörren till

fritidsklubben Stjärnan i Hallunda Folkets Hus. Några barn i tiotolvårsåldern

hänger på låset för att få spela dataspel, baka kladdkaka,

få läxhjälp (nåja, någon gång), spela pingis, se på film eller

hänga i mysrummet. ABF driver tre fritidsgårdar och fyra fritidsklubbar

i kommunen.

Kommunen har gett i uppdrag åt ett antal ideella organisationer

att ordna fritidsaktiviteter efter skolan för 10-12-åringar. En grupp

som annars kan känna sig vilsen.

Serkan Köse såg irritationen hos personalen på Folkets Hus inför

de barn som höll till i och omkring huset.

– Man tyckte att de förstörde och stökade. Jag såg att barnen var

utestängda.

Det är några år sedan Serkan Köse trots sin fina akademiska

examen körde taxi för att försörja sig. Det var då han blev uppvaktad

av socialdemokratiska kvinnoförbundet och fick frågan om han

ville bli pressekreterare? Jodå, och där började ett slags karriär. Så

småningom blev han ordförande i den tunga arbetsmarknads- och

vuxenutbildningsnämnden i Botkyrka.

Det var där han tog initiativ till en rapport om kommunens

osynliga invånare. De som lever i kommunen men står helt utanför

arbetsmarknad och bidragssystem. De som ligger under och utanför

samhällets radar.

– Jag blev chockad och förvånad över att det är så många. Femton

procent i norra Botkyrka.

Och det är nästan lika många kvinnor som män. Det handlar om

3 360 personer i arbetsför ålder. Hur många av dem som har barn

vet ingen. Inte heller hur de livnär sig. Men det kan handla om att de

försörjs av familjen, släkten, ett familjeföretag, svartjobb, kriminalitet

eller helt enkelt jobbar i ett annat land men är skrivna i Sverige.

Inte så mycket har hänt med utredningen. Det är svårt att veta hur

man ska gå vidare. En fråga är hur många barn som har föräldrar i

den »osynliga« gruppen.

Det doftar gott av nybakad chokladkaka. Fler och fler barn fyller

Stjärnans lokaler. Några av dem har föräldrar som jobbar sent.

Andra kanske inte får ta hem kompisar.

Bella, 11 år, vill starta en kampanj mot mobbning. Hon har redan

en paroll klar: »Stjärnans barn säger nej till mobbning«.

-Folk i min skola behöver höra om det, säger hon. Man ska inte

säga »dvärg« eller »din lilla fattiga idiot«.

Serkan Köse suckar. Han är helt övertygad om att Stjärnan

behövs. *

barn 13 nr2.2014


upplevt

Att ständigt leva med rädslan att bli vräkt. Att aldrig

kunna ta det som borde vara tillgängligt för alla för

givet. Det är tecken på fattigdom enligt Alexandra

Pascalidou och Morgan Alling. Vi träffade dem

för att prata om deras egna erfarenheter.

Text Agneta Persson Foto Sandra Qvist

morgan: Bägge mina föräldrar var kriminella och utanför.

Jag ägde mina kläder från att jag var åtta, fram till dess ägde

jag ingenting. När jag bodde hos fosterfamiljen Alling käkade

vi tomatsoppa de sista två veckorna i månaden och fick tigga

brödrester hos bagaren. Jag tog med mig bröd och smör från

skolan. Om vi åt lunch hos någon släkting så hade vi med oss

lådor och fyllde på. Vi smög med det, utåt försökte vi vara finare

än vi egentligen var.

Hos din biologiska mamma då?

– Där fanns det perioder när vi bodde i pappkartong. Hon var ju

periodare och drack. Ibland hade hon arbete, ibland inte. När hon

blev vräkt från lägenheten bodde vi under Älvsborgsbron i Göteborg,

där kunde man bo i papplådor. Då var jag en fyra, fem år.

Hur upplevde du det?

– Jag har en ganska bra bild av den tiden. Det var ju min

morsa, jag såg ingen problematik i det, det var så livet var. Jaha,

nu bodde vi här och jaha, nu sov vi här. Det var spännande och

nytt. Som barn har jag inget perspektiv på att jag är fattig. Jag

kanske var sju, åtta år när jag fattade att jag var annorlunda. Det

blev någon slags konstig sorg i att inse att jag var utanför.

alexandra: Mina föräldrar hade ingenting. Mamma jobbade

i en garnfabrik i militärdiktaturens Grekland, pappa gjorde

lumpen i tre år. Det fanns ingen barnomsorg så jag dumpades

hos mormor med kossor och hönor och utedass i en liten bergsby

med trettio invånare. Vi åt det trädgården bjöd på. Där växte jag

upp utan böcker, utan radio, utan teve. Det fanns ingen affär, vi

köpte aldrig någonting, vi hade aldrig pengar. På helgen kom

mamma med kotletter och då hade hon frågat slaktaren om han

hade några ben över till hunden. Fast vi hade ingen hund. Sådant

växte jag upp med. Jag visste inte att andra barn hade sagoböcker.

Mormor var analfabet. Det är inte förrän du möter det

andra som du inser skillnaderna i livsvillkoren.

– När vi kom till Rinkeby trodde vi att vi hade hamnat i

paradiset. Där fanns ugnar och rinnande vatten, kylskåp och

element. Vi trodde att vi var världens rikaste. Men på löpsedlarna

stod det att barnen i Rinkeby var fattigast i Sverige. Vi?

Fattiga? Vi jämförde ju bakåt, med vad vi kom ifrån, och då hade

vi det mycket bättre. Men när vi äntligen började få insyn i hur

ett vanligt svenskt liv kan se ut, ett vanligt arbetarliv, vi snackar

inte överklass, då började vi begripa att okej, vi kanske har det

sämre. Det kanske inte är normalt att man äter kött i bästa fall en

dag i veckan, att man aldrig äter fisk, att man sällan köper färska

råvaror, att man bara handlar på extrapriser och att man alltid är

rädd för att bli vräkt.

– Den fattigdom jag växte upp i var synlig, för det var alltid

mörkt hemma hos oss. Vi tände nästan aldrig, inte ens stearinljus

för de kostade också pengar. Än i dag går jag omkring och

släcker ljusen hemma, jag gör det reflexmässigt. Jag slänger

aldrig mat eller kläder och jag tror att jag kommer att hamna på

gatan nästa månad. Fattigdomskulturen går i arv.

När insåg du att alla inte hade det som ni?

– Det var inte förrän jag började på gymnasiet på Kungsholmen.

Där hade föräldrarna visitkort och titlar. De hade lantställen,

böcker i bokhyllan och åkte på skidresor. Och de hade

konversationer vid middagen. Vi åt aldrig gemensam middag,

det är också ett fattigdomstecken. Den som kom hem först tog ut

morsans gamla gryta från kylskåpet, värmde upp och åt.

morgan: Det fanns en trygghet i utanförskapet på något

konstigt sätt. När man började hitta sina vänner som också var

utanför, då var det vi mot världen. Jag bodde hos en fosterfamilj

uppe i Värmland. De jobbade på en gård hos en bondefamilj där

det fanns en fin överklassflicka. När jag upptäckte att hennes

föräldrar var gravt alkoholiserade, trots att de var rika, hittade

jag en samhörighet med henne. Jag var barnhemsbarnet som

inte hade någonting medan hon hade allt och bodde i det stora

fina huset. Men hon var ändå lika ensam som jag.

– I skolan upptäckte jag att vi var ju ganska många barn som

var utanför, vi hade ingen kärlek liksom. Jag kunde uppleva en

styrka i det, att vi var många, att jag inte var själv.

Hur definierar ni begreppet fattigdom?

alexandra: Att leva i olika typer av brist. Att inte kunna ta

det som borde vara tillgängligt för alla för givet. Att leva under

rädsla. Framför allt för barn är det förödande. Barn som vet att

de aldrig får det de pekar på, inte ens när de behöver det. Barn

som inte kan åka skridskor för att man varken har råd att hyra

eller köpa. Fattigdomen kan se olika ut, den behöver inte betyda

barn 14 nr2.2014


arn 15 nr2.2014


att man bara lever på vatten och knäckebröd. Den kan yttra sig

genom att man måste ljuga för att man inte kan följa med på

utflykter eller gå på klassfest.

morgan: Fattigdom kan vara att du inte har några som helst

framtidsdrömmar eller visioner. Jag kan också tycka att det

är fattigt att en trebarnsmamma går och lämnar sina barn

förskolan vid sju, hämtar dem vid sex, lagar mat, barnen somnar

vid åtta och mamman somnar av utmattning i soffan. Och sen

upp nästa morgon igen. Vi bor inte i kåkstäder, men vi bor i små

råtthål i stora miljonprojekt. Åker man ut dit så är det så slitet.

Visst har vi en teve, men det har de i kåkstäderna också. Jag träffar

en del ungdomar som kommer från miljonprojekten och som

inte ens vet vad Stockholms City är för någonting. Deras verklighet

är där ute och där kan de skapa en status i den gemenskapen.

Och där är alla utanför. Man sitter och tittar på de rika på teve.

Finns det fattiga barn i Sverige i dag?

alexandra:De som har makten på de stora tidningarnas

ledarsidor verkar ibland leva i illusionen eller odla myten om att

vi lever i en värld fri från sexism, rasism och fattigdom. De lever

i en idealiserad tillvaro. Jag tycker att det är väldigt intressant,

eftersom de drar slutsatser från sin egen verklighet och misstänkliggör

och skuldbelägger, förhoppningsvis omedvetet, de fattiga.

– Jag är jättemycket ute och föreläser på skolor, jag träffar ju

de här barnen och ungdomarna. Jag träffade en lärare på min

gamla skola, Knutbyskolan, som inte kunde ge barnen läxor

eftersom de bor nio personer i en tvåa, har ingen egen säng och

framför allt inte papper och penna så de kan göra läxor. Fattiga

barn finns. även om vi försöker blunda bort dem.

Ser det likadant ut i dag som när du växte upp?

– Jag tror det är mycket sämre i dag eftersom vi har haft så

otroligt mycket nedskärningar. Bibliotek och fritidsgårdar har

stängts. Det finns ju inget som heter kommunala musikskolan

längre där du kan spela musikinstrument gratis. Och det tror

jag är en stor förlust för dagens barn som inte kommer från

bemedlade familjer. Själv flydde jag mitt bråkiga trångbodda

hem och hittade på att jag skulle spela blockflöjt på musikskolan.

Det blev en flykt och en överlevnadsstrategi. Och jag gick till

biblioteket. Jag gick till det som fanns och var gratis.

morgan: Vi har ju fyra hundra tusen barn i samhället som

är utanför på olika sätt. Vi har mycket mobbning, sexuella

övergrepp , utanförskap med barn till bipolära, missbrukande,

handikappade föräldrar. Jag levde på åttiotalet, då åt vi tomatsoppa

de sista två veckorna i varje månad. Och jag hämtade bröd

från skolan. Jag vet att det sker i dag med, om inte ännu mer.

Hur vet du det?

– För att jag läser om det på Barnombudsmannen där barn

skickar in rapporter. För att jag får massor med mejl och brev

från barn där de berättar att morsan och farsan är alkoholister

och att de driver omkring på stan. För mig är det här ett

samhällsproblem. Utanförskap kostar och det här är en nota

som vi alla får ta. De 400 000 barn som är utanför i dag ska växa

upp. En del hävdar att invandrarna är ett problem för Sverige.

Jag säger att det är utanförskapet och fattigdomen som är

problemet. Tar man inte hand om utanförskapet så skapar vi en

socialt, kollektiv låg självkänsla. Och den låga självkänslan tar

sig uttryck genom droger, eller kriminalitet eller strebrar med

psykopatiska drag som ska hämnas, som ska fanimej och så

vidare. Den låga självkänslan är det som kostar samhället hur

mycket pengar som helst.

Vad är risken med utanförskapet?

– Risken är att du får barn som inte bryr sig om samhället över

huvud taget. De är inte del av ett samhälle, de skiter fullständigt

i politik. Det enda de tänker på är att överleva dagen - och då får

du mer kriminalitet. Från samhällets sida borde vi kunna säga att

vi är här för er, vi hjälper er, vi är en del av en gemenskap och vi

hjälper och stödjer varandra. Men skiter du i det, ja då kommer

du att få skit tillbaka, det är inget snack om det. Jag har överlevt,

men mina syskon har inte gjort det. Min lillebror har legat

samhället till last med miljoner kronor. Det kostar kanske en

miljon att rädda ett barn, men skiter man i det så får man betala

en miljon om året i fyrtio år.

alexandra: Människor måste få förutsättningar att utbilda

sig, att utvecklas. Får man inte det är risken stor för stagnation

och det ger aldrig ett bra samhälle. För stora klassklyftor är

även enligt de nyliberala kapitalistiska tänkarna i USA ett

stort samhällsproblem, eftersom det skapar social friktion.

Segregation skapar motsättningar. Man behöver inte vara

Einstein för att fatta att det inte gynnar ett samhälle.

Vad behövs göras då? Och vem har ansvaret?

morgan: All forskning visar att om barnet kan gå kvar i skolan

och gå ut nian, då är möjligheten att det överlever och inte

hamnar i utanförskap jättestor. Man kan inte skita i dem vid

elva, tolv, tretton års ålder, när de börjar skolka och syssla med

småkriminalitet. Man måsta sätta in punktinsatser och lägga

in massor med pengar från samhällets sida i form av kuratorer,

speciallärare, kanske någon diagnosutredning, polisen, socialtjänsten,

en jourtelefon till socialsekreterare som hjälper dig...

Stort ansvar hos politikerna, är det vad du säger?

Ja, de måste sätta igång och ta lite av den där framtida notan

som barnet kommer att kosta. Ta en miljon och sätt igång och

punktinsatsa. Börja satsa på våra barn och skolor. Har vi ingen

aning om vad barnet vill? Ja men då frågar vi. Fotbollsproffs? Bra,

samhället betalar fotbollsträningen och ser till så att tränaren

ringer och säger du kommer väl i dag, vi längtar efter dig nu, vi

behöver din högerfot här nu. Så vi får bort dem från gatan och in

i samhället där de fattar att de är en del av det. Det handlar om att

Namn: Morgan Alling

Född: 8 juni 1968 i Mölndal utanför Göteborg

Yrke: Skådespelare, regissör, föreläsare, producent,

manusförfattare

Självbiografi: Kriget är slut (Forum, 2010). Morgan

Alling skriver om sig själv, om maskrosbarnet som inte

bara klarade sig utan har lyckats vända motgångarna till

en styrka. Ett porträtt av en pojke som överlever tack vare

sin humor och sin längtan efter revansch.

Namn: Alexandra Pascalidou

Född: 17 juli 1970 i Bukarest, Rumänien

Yrke: Journalist, programledare, författare

Självbiografi: Bortom mammas gata (Atlas, 2009). Här

berättar Alexandra Pascalidou sin egen historia om flykten

till Sverige, uppväxten i förorten Rinkeby och alla önskningar

som blev uppfyllda. Men också om utanförskapet, rasismen

hon mött och rädslan den dag nazisterna stod utanför hennes

dörr.

barn 16 nr2.2014


»Den fattigdom jag växte upp i var synlig,

för det var alltid mörkt hemma hos oss««

bli sedd, bekräftad och lyssnad på, tagen på allvar. Det är när du

blir lyssnad på som du kan ta in resten också.

alexandra: Man kan dela ansvaret. Jag tillhör varken höger

eller vänster. Debatten kan bli väldigt ensidig, det är som två

motpoler i ett skyttegravskrig. Högern skriker att det är individuellt

ansvar era misslyckade latmaskar, och så skriker vänstern

att det bara är kollektivets. Det är en kombination. Man har ett

individuellt ansvar för både sig och sin familj och sitt eget liv,

men man behöver stöd. Jag pratar inte om några excesser, inga

överdrifter. Det kommer alltid vara så att de rikas barn går på de

bästa skolorna och får tillgång till en stimulerande fritid, får resa,

åka på språkresor och göra alla de magiska saker som aldrig vi

fick göra. Men när man inför RUT för läxhjälp för rika borde man

kanske ha infört något så att alla barn får tillgång till läxhjälp.

Eller satsa på skolor i fattiga områden där man vet att majoriteteten

sannolikt kommer att gå ut till ett liv i arbetslöshet eller till

väldigt osäkra anställningar.

Man ärver ju ofta sina föräldrars sociala status. Varför

tror ni att ni lyckats bryta ert sociala arv?

alexandra: Hämndlystnad. En ackumulerad vrede genom

generationer. Ingen i min släkt har någonsin satt sin fot på

universitetet, alla kämpade för sitt land för att få leva i fred och

frihet och demokrati, alla dog luspanka. Vi hade inte råd att

begrava dem, vi hade inte ens råd med gravstenar. Jag växte

senare upp i en förort i världens modernaste välfärdssamhälle,

en förort där många såg ner på oss för att vi hade en annan

hårfärg, annan hudfärg eller för att vi saknade makt och pengar.

Rasism och klassförakt går ofta hand i hand.

– Du vet, den här underordningen, de här klasskillnaderna, de

har präglat mig väldigt mycket och de gör att jag vill ge igen på

något sätt. Framför allt vill jag visa att vi kan lika mycket om inte

mer. Jag vill motbevisa dem. Jag vill också kasta livbojar till mina

systrar och bröder som kämpar hårdare än jag tvingades göra.

morgan:Jag var tvungen att vara vuxen redan som fyrafemåring.

Ta hand om morsan, ta hand om farsan, ta hand om

min lillebror. Jag var tvungen att vara den som var nykter i

familjen. Jag var tvungen att prata med polisen när de kom. När

jag och min bror blev omhändertagna var jag tvungen att ta hand

om honom. Jag kunde inte balla ur. Sedan fick jag nog ganska

mycket uppmärksamhet, både från mina föräldrar och alla alkisgubbarna

som gillade mig. De tyckte jag var charmig och rolig,

de skrattade, sjöng och applåderade. De spelade musik och jag

hängde på. Det gjorde att jag fick bekräftelse på att jag var en bra

människa. Sedan träffade jag Martin Alling som bekräftade mig

och mina drömmar och mina visioner.

– Men när jag blev äldre kände jag att jag hade med mig

ett arv. Att jag inte var någonting. Jag visste att jag ville bli

skådespelare men saknade den här självklarheten i att ringa upp

en teater. Jag har tänkt mycket på varför vissa människor kan

bete sig hur fan de vill och komma undan med det. Jag har sett

många skådespelarbarn som kan bete sig som idioter, för de tillhör

klicken, de är innanför. Det finns en självsäkerhet hos dem.

Men vi som är totalt utanför kan inte bete oss som idioter, vi

måste vara smarta och strategiska hela tiden. Barn som kommer

från tryggare familjer kan laja runt lite hur som helst och göra

snedsteg för det löser sig ändå.

– Idag har jag ett bra självförtroende, men sedan har jag det

där att jag kan bli bättre. Jag kan bli ännu roligare, jag ska slå två

volter, jag ska springa in i väggen ännu hårdare, ramla från ännu

högre höjder. Titta på mig nu, titta på mig nu! Och sedan litar

man inte på den berömmelsen man får för man har ett stort svart

hål som skapades när man var utanför.

alexandra: Det där känner jag igen. Jag kan få prestationsångest

ibland. Jag kan fortfarande känna mig obildad, även om

jag har mer än två hundra poäng på universitetet. Jag kan också

känna att jag inte räcker till. Och väldigt ofta kan jag känna

att det är synd att man inte har en morsa man kan rådfråga, en

morsa man kan få både kontanter och kontakter av redan med

modersmjölken. Det är givetvis så. Samtidigt kan jag känna mig

ganska stolt för att jag överlevt. Jag är en krigare och jag har

tagit mig fram med mitt eget svärd utan att fiffla, gifta upp mig

eller svika dem som står bakom mig. Jag har gått en dubbelt

så lång väg, jag är betydligt starkare just för att jag inte har fått

någon röd matta utrullad. Jag har ingen farsa som har fixat in

mig någonstans. Min fattigdom är faktiskt min största rikedom.

Ni har båda barn. Vad vill ni ge dem som ni själva inte fick?

morgan: Kärlek. Att hela tiden bekräfta dem, lyssna på dem,

och vara med dem. Till 95 procent är jag alltid där. Jag lämnar

och hämtar, lyssnar och skrattar och utvecklas med dem,

upptäcker världen genom deras ögon. Jag hade ju en barndom

där det var så hos någon familj, men hos en annan familj blev vi

inlåsta ett rum i flera timmar. En sådan barndom vill jag inte ge.

alexandra: Jag ska kompensera allt. Min dotter ska få gå i en

bra skola, hon ska få tillgång till allt jag inte fick, som att gå på

museum, bli allmänbildad, köpa en bok om hon känner för det,

gå på teater eller bio. Allt möjligt. Men det är också viktigt för

mig att hon ska känna ödmjukhet, tacksamhet och känna empati

och solidaritet för människor som inte har samma livsvillkor

som hon. Så vi ger hennes kläder till yngre barn, vi går till UFF

och Myrorna, hon får lära sig att resurserna är begränsade, att

det finns människor som har det betydligt svårare. Med mig får

hon panta flaskor och sedan bestämma själv om hon ska ge bort

pengarna eller köpa någonting. Kampen börjar hemifrån och

den slutar inte förrän alla människor får värdiga villkor. *

barn 17 nr2.2014


Barnens

barn 18 nr2.2014


minister?

barn 19 nr2.2014


Båda har levt utan särskilt mycket pengar. Båda

1. Vad tänker du om orden barn och fattigdom?

maria: Det finns flera dimensioner. I Indien och Guatemala har

jag stött på barnen som svälter. Här hemma ser det ut på andra

sätt. Det finns både ekonomisk och kulturell fattigdom. Jag tror

inte att barn tycker om ordet fattigdom. De kan känna skuld inför

det. Som om det var deras fel. Jag pratar hellre om barn i ekonomiskt

utsatta familjer.

– Den relativa fattigdomen, när man jämför standard med till

exempel sina klasskamrater, kan

vara minst lika påfrestande som

den absoluta. När jag växte upp

på ett småbruk i Småland med

fem kor och en pappa som måste

jobba extra på sågverk fanns inte

mycket pengar. Men eftersom

det var så för de flesta barn jag

kände så funderade jag inte på

det. De välbärgade barnen levde

liksom i en annan division.

stefan: Det gör ont att höra

de två orden i en och samma

mening. Barnfattigdom hör inte

hemma i den svenska välfärdsmodellen.

Jag tänker på barn

som när skolresan kommer på

tal säger att, »där har jag redan

varit«, för att skyla över att de

inte har råd.

– Jag växte upp i ett arbetarhem

i Sollefteå men jag tyckte

aldrig vi var fattiga även om man

inte kunde få allt man önskade

sig. Med lite tur kunde det bli

ett hockeyskydd i julklapp. Först

på högstadiet märkte jag att

det fanns ungar med helt andra

villkor. Sonen till Aseas platschef

gick i min klass.

– Vi sparade mycket. Mamma

sålde parfymer för att få ihop till

en sådan där tredelad bokhylla

som var vanlig på 60-talet.

– En gång var pappa arbetslös

i några månader. Jag var sex, sju

år och märkte att både han och

hans kompisar försökte skyla över det.

Maria Larsson är barn-och äldreminister och har

ingått i regeringen Reinfeldt sedan tillträdet 2006.

Hennes recept för att minska fattigdom är att fler

kommer i jobb. Liksom riktade reformer av typen

höjda bostadsbidrag.

2. På vilket sätt har livsvillkoren för barn i resurssvaga familjer

förbättrats/försämrats under den nuvarande regeringen?

maria: Det viktigaste är att vi trots en finanskris och lågkonjunktur

då många förlorade jobben har 200 000 fler personer i arbete än

2006. Utanförskapet bröts i familjerna när föräldrarna fick jobb. Vi

är på väg åt rätt håll.

– Vi har genomfört en rad reformer riktade till ekonomiskt

utsatta. Viktigast är höjningen av bostadsbidraget till barnfamiljer

med låga inkomster. De har fått ett tillskott på upp till 975 kronor

per månad för en familj med två barn. Till barn i familjer med

långvarigt försörjningsstöd finns ett nytt bidrag från 1 juli på 3 000

kronor per år till fritidsaktiviteter. Det kan bryta utanförskapet

och nå fram till barnet på ett sätt som en generell höjning av det

ekonomiska biståndet inte gör.

– Inkomster från ungdomars sommarjobb minskar inte längre

socialbidragets storlek. Vi har höjt grundnivån i föräldraförsäkringen

från 180 till 225 kronor per dag.

stefan: Klyftorna har ökat i Sverige. Den tiondel av befolkningen

som har lägst inkomster har inte fått del av standardökningen

som vi sett i resten

av samhället. Fler och fler får

långvarigt försörjningsstöd

och arbetslösa får relativt sett

mindre och mindre pengar från

a-kassan som inte höjts på tio år.

Av de 35 000 som finns i FAS3 har

många inte mer än 5 000-6 000

kronor per månad.

3. Vilka reformer tycker du

behövs under nästa mandatperiod

för att förbättra livet för de

232 000 barn (år 2011) som lever

i familjer med försörjningsstöd

eller med så kallad låg inkomststandard?

maria: Det viktigaste är att

föräldrarna har jobb. En bra missbruksvård

och psykiatri är också

viktigt så att barnen får föräldrar

som kan ge dem en god uppväxtmiljö.

Jag vill gärna fortsätta att

höja bostadsbidragen. De har en

hög träffsäkerhet.

stefan: Vi har röstat med

regeringen för att höja en rad

bidrag: bostadsbidragen, flerbarnstillägget

och grundnivån i

föräldraförsäkringen. I flera fall

har vi föreslagit större höjningar

än regeringen och vi vill höja

barnbidraget och underhållsstödet.

4. Vad är viktigast för att minska

andelen fattiga barn i Sverige?

Reformer som riktar sig till alla

familjer, eller åtgärder speciellt för ekonomiskt utsatta?

maria: Jag tycker det är mest solidariskt att rikta sig till de sämst

ställda.

stefan: Viktigast är att jobben blir fler. Att höja taket i a-kassa

och sjukförsäkring ger också människor möjlighet till omställning

utan att de blir ekonomiskt utsatta. A-kassan har eroderats. Vi

höjer så att de flesta bör få ut åttio procent av sin lön när de är i

arbetslöshet. A-kassan är en viktig del av den svenska modellen.

5. Vad föredrar du? Höjning av taken i a-kassa och sjukförsäkring

eller höjning av bostadsbidrag?

maria: Att höja taken i a-kassan och sjukförsäkringen tycker jag

är fel väg eftersom det inte gynnar de mest utsatta. Bättre då att

FAKTA – Låg inkomststandard.

Detta definieras av SCB som att ett hushålls disponibla inkomster inte räcker till nödvändiga utgifter

enligt en norm för baskonsumtion och boende. För år 2011 är gränsen satt till 11 622 kr/mån för en vuxen och ett barn.

barn 20 nr2.2014


vill värna om barnen. Men vägarna är olika.

höja golven som vi gjort med grundnivån i föräldraförsäkringen.

stefan: Både och. Men riktade bidrag får inte bli som en check

från fattigvården. De borgerligas bidrag på 3 000 kronor per år till

fritidsaktiviteter för barn i familjer med långvarigt försörjningsstöd

är ett sådant dåligt exempel. Vi vill i stället höja normen för

ekonomiskt bistånd för dessa familjer och göra ett handslag med

föreningslivet, till exempel idrotten och friluftslivet, och kommunernas

kulturskolor. De som håller avgifterna nere för barn får

statsbidrag.

6. Hur kan samhället stödja de

barn som lever i familjer som är

skrivna i Sverige men varken har

några bidrag eller registrerad

inkomst?

maria: Socialtjänsten har ett

uppdrag att söka upp dem om

de tror att barnen far illa. Vi vet

inte så mycket. Frivilligorganisationer

kan hjälpa oss att hitta

barnen. De har örat mot marken.

Sedan ska barnen förhoppningsvis

alltid ha kontakt med skolan

och hälsovården.

stefan: De måste in i

samhället . Arbete är nyckeln.

Inte bara för deras ekonomi utan

också för det sociala sammanhanget.

Föreningslivet kan också

vara en väg in.

7. Vad kan samhället göra för

de barn som löper störst risk att

växa upp i en torftig ekonomi? Det

vill säga de som har föräldrar som

är utrikes födda. Hur kan man ytterligare

stödja ensamkommande

barn och asylsökande barn?

maria: Sedan årsskiftet måste

alla kommuner ta emot ensamkommande

barn. När det gäller

deras boende behöver vi fler

familjehem eller egna lägenheter

med boendestöd. De nu vanliga

hvb-hemmen (hem för vård

och boende) är inte alltid en

bra lösning. Jag hoppas fler kommuner inser vilken stor tillgång

invandrarna är på sikt.

stefan: Även om det är tråkigt att svara samma sak så svarar

jag: arbete och utbildning. Det finns ingen quick fix. Validering av

utländska utbildningar är viktigt. Det finns för många högutbildade

utrikes födda som inte har jobb på rätt nivå.

8. Hur mycket kan skolan kompensera för dåliga uppväxtvillkor?

Hur ser du på läxhjälp och avgifter i skolan? Vad kan politiker

göra åt stressen som många barn känner i skolan i dag?

maria: Alla barn har rätt till intellektuell stimulans och stöd.

Stefan Löfven är statsministerkandidat och

partiledare (S) sedan drygt två år. Hans kur mot

fattigdom är jobb och utbildning. Han gillar inte

läxhjälp via RUT. Och om riktade fritidsbidrag

säger han: »Det har en doft av fattigvård«.

Skolan blir extra viktig för dem som inte får tillräckligt hemifrån.

Vi lagstiftar om att alla kommuner måste erbjuda minst två

timmars läxhjälp per vecka. Vi satsar på att de bästa lärarna ska

finnas i socialt och ekonomiskt utsatta områden genom en särskild

satsning på förstelärare som har extra betalt.

– Avgifter är av ondo. Det ska inte förekomma. Stressen är en

ledningsfråga. Skolledare måste lyssna bättre på vad barn och

ungdomar tycker själva. Man kan inte lagstifta mot stress.

stefan: Vi behöver stärka

skolan i grunden. Vi kommer att

ta bort läx-RUT. Alla ska inte

vara med och betala privatlärare

för några få. Alla ska få läxhjälp

i skolan. Vi föreslog redan 2012

att det ska vara mindre klasser

och större lärartäthet i förskola

och lågstadium. Först nu föreslår

regeringen samma sak. Och

stressen ska mötas med skickliga

lärare som har tid att möta varje

elev.

9. Hur ser du på en nationell

handlingsplan mot barnfattigdom?

På vilket sätt kränks barns

rättigheter i Sverige i dag?

maria: Vi gör ett försök med

handlingsplaner i Skåne och Västerbotten.

Där får man i uppdrag att

hitta metoder för kommunerna.

Sedan får vi se hur det kan bli

nationellt. Lagstiftning är kanske

inte det bästa. Barnkonventionen

vill jag däremot se att den äntligen

förs in i svensk lag. Det har varit

trögt. Jag har mött motstånd inom

regeringen. Men nu är i alla fall en

utredning på plats.

– Barn har fortfarande en

alltför svag ställning i Sverige.

Det är en bit kvar tills de ses som

fullvärdiga medborgare.

stefan: Vi vill göra barnkonventionen

till svensk lag. Det kommer

att stärka barns rättigheter. Först

nu har regeringen tillsatt en

utredning om frågan. Jag är inte främmande för en nationell handlingsplan

mot barnfattigdom.

10. Hur kan barns speciella utsatthet åtgärdas globalt via den

svenska biståndspolitiken?

maria: Barnkonventionen ska styra. Den är ratificerad av nästan

alla jordens länder. Vi satsar på de länder där behoven är som störst.

stefan: Utbildning är en viktig nyckel för att bekämpa fattigdom

och för att stärka barns och särskilt flickors ställning. *

text Lasse granestrand

foto Jörgen hildebrandt

*Tidningen Barn önskade en intervju med Stefan Löfven och statsminister Fredrik Reinfeldt. Men Reinfeldt tackade nej och hänvisade

till sin fackminister Maria Larsson. Socialdemokraternas motsvarighet heter Lena Hallengren och är talesperson i barnrättsfrågor.

(Hon är vice ordförande i socialutskottet och arbetar med frågor som äldreomsorg, sjukvård och barnfattigdom. Hon var förskole- och

ungdomsminister åren 2002-2006.)

barn 21 nr2.2014


partienkät

vad vill ni?

På vilket sätt tycker ni att barns

1

rättigheter kränks i Sverige idag?

Vad vill ni göra åt detta?

Vilka reformer kommer ni att genomföra

2

eller driva som ger förbättrade livsvillkor

för socioekonomiskt utsatta barn?

Skolans roll är att skapa lika villkor för alla

3

barn oavsett uppväxt. Samtidigt startas allt

fler initiativ utanför skolan för att klara av till

exempel läxläsning. Initiativ som alla inte har

tillgång till eller råd att utnyttja. Hur ser ni på

detta och vad tänker ni driva i dessa frågor?

4

Ska skolor få lov att ta ut avgifter? Varför

eller varför inte?

Rädda Barnens enkätundersökning

5

»Ung röst« visar att många barn känner

sig stressade i skolan idag. Vad tror ni att det

beror på? Och vad vill ni göra åt det?

Vänsterpartiet

Det finns alltid risk att barns rättigheter och barns bästa

1

inte kommer i första rummet. Barn som befinner sig i

utsatt position – till exempel i samband med vårdnadstvister, i

utredningar inom socialtjänsten och i asylprocesser – riskerar

särskilt att få sina rättigheter kränkta och att inte kunna göra sig

hörda. Därför vill vi att barnkonventionen blir svensk lag.

Vi gör riktade satsningar på ekonomiskt utsatta

2

barnfamiljer, som höjt försörjningsstöd, höjt underhållsstöd,

avgiftsfria läkemedel för barn och förbud mot avgifter i skolan.

Hemuppgifter måste ha en rimlig omfattning och alla elever

3

ska ha möjlighet att göra dessa i skolan med lärarhjälp. Alla

skolor som ger hemuppgifter ska därför erbjuda elever lärarledd

läxhjälp inkluderat i skoldagen så att elever kan göra hela arbetsdagen

i skolan. Vi är motståndare till regeringens läx-RUT.

Vi vill införa ett förbud mot att ta ut avgifter. Att skolan är

4

helt avgiftsfri är en viktig princip för att skolan ska vara

tillgänglig för alla. Även små avgifter kan drabba hårt.

Stressen är mycket knuten till prov, läxor och betyg.

5

Skolorna och lärarna måste ges bättre förutsättningar att

arbeta på ett mer stödjande sätt när det gäller att nå kunskapsmålen.

Då handlar det om fler lärare och att lärarna ges mer tid

för undervisning. Vi är mycket kritiska till att betygsättningen

har flyttats allt längre ner i åldrarna och vi vill att man ska

minska antalet nationella prov.

Socialdemokraterna

Alldeles för många barn får inte möjlighet att växa upp under

1

trygga förhållanden hemma, i skolan och på fritiden. Varje

barn har rätt att utvecklas efter sina egna förutsättningar och

förverkliga sina drömmar. Vi vill att FN:s barnkonvention ska bli

svensk lag.

Socialdemokraterna kommer aldrig att acceptera att möjligheterna

att lyckas beror på vilken bakgrund man har. Den

2

viktigaste åtgärden för att komma tillrätta med barnfattigdomen är

att barnens föräldrar får jobb. Vi vill dessutom höja barnbidraget

och underhållsstödet.

Alla elever ska ges bästa möjliga förutsättningar att klara

3

skolan och alla grundskoleelever ska ha rätt till läxhjälp – inte

bara de elever vars föräldrar har råd att betala. Skolan ska bidra till

att utjämna människors livschanser. Investeringar i mindre klasser

och fler lärare går före fler skattesänkningar.

Vi vill ha en avgiftsfri grundskola. Alltför många skolor tar

4

idag ut avgifter som sammanlagt innebär stora kostnader för

familjen. Det förekommer att elever förväntas betala stora summor

för att delta i studie- och klassresor. Skollagen ger idag utrymme

för enstaka inslag som innebär obetydliga kostnader för eleverna.

Detta bör utvärderas.

Stressen kan ha många orsaker och det krävs en mängd

5

åtgärder för att komma tillrätta med den. Vi vill investera i

mindre klasser, skickliga lärare och minskade sociala klyftor i skolan.

barn 22 nr2.2014


Miljöpartiet

Barn trakasseras och kränks till

1

exempel i skolmiljöer. Det kräver

stärkt ledarskap, fler vuxna i skolan och

stärkt normkritiskt arbete. Barn vräks

fortfarande, det vill vi förbjuda. Barn ska

kunna vara målsäganden i brottmål och

ha egna ombud i vårdnadstvister. Med

barnkonventionen i svensk lag kommer

barns rättigheter att stärkas.

Vi vill höja underhållsstödet med 250

2

kronor per månad. För att underlätta

ekonomiskt för ensamstående föräldrar

föreslår vi en skattereduktion på 5 000

kronor netto, lika för båda föräldrarna.

Vi vill höja taket i bostadsbidraget,

göra en översyn av försörjningsstödet

och förbättra arbetslöshets- och sjukförsäkringen.

Viktigare än att satsa resurser på att

3

exempelvis subventionera företag

som erbjuder läxhjälp är att satsa resurser

så att skolan klarar sitt uppdrag. Skolans

kunskapsuppdrag ska inte överlåtas på

någon annan. Men det finns all anledning

att stödja ideella läxhjälpsinitiativ för att

utjämna barns chanser att klara av skolan.

I princip ska inga avgifter tas ut

4

i skolan. En avgiftsfri skola är ett

fundament för att ge alla barn lika möjligheter

till delaktighet i skolan och därmed

till lärande. Skollagen är inte tillräckligt

tydlig med vilken typ av avgifter som får

tas ut i dag.

Stressen är ett stort bekymmer som

5

kräver åtgärder på flera håll. Dels

behöver skolsystemet bli bättre på att

ge elever fler chanser att klara exempelvis

prov och andra moment. Den tidiga

sorteringen behöver upphöra. Samtidigt

behöver elevhälsan stärkas så att det finns

tid för det viktiga förebyggande elevhälsoarbetet.

Kristdemokraterna

Att barn inte alltid får komma tals i

1

asylprocessen eller får snabb tillgång

till psykisk vård är två exempel bland flera

där barns rättigheter behöver stärkas. Vi

vill göra barnkonventionen till svensk lag,

stödja familjerna och stärka skyddet mot

våld, övergrepp och exploatering.

Arbete är det enskilt viktigaste för

2

att långsiktigt förbättra hushållsekonomin.

Samtidigt vill vi även fortsätta

bygga ut och förbättra det sociala stödet

till familjer. Vi har tidigare höjt bostadsbidraget

och grundnivån i föräldraförsäkringen.

Men vi vill mer, till exempel

att återigen höja golvet i föräldraförsäkringen

samt öka familjernas valfrihet och

möjlighet att få mer tid med sina barn.

Vi vill införa en skyldighet för alla

3

huvudmän, både för kommunala

och fristående skolor, att under ordnade

pedagogiska former och utanför ordinarie

undervisning erbjuda sina elever kostnadsfri

läxhjälp.

Utbildningen ska vara avgiftsfri och

4

tillgänglig för alla. Skollagen ska

respekteras och ingen ska behöva avstå

från inslag i undervisningen. De enstaka

inslag av obetydliga kostnader som får

finnas måste hållas just enstaka och

obetydliga.

Barns situation påverkas av samhället

i stort. Forskning visar att barn

5

som växer upp i en trygg familjegemenskap

i allmänhet får goda förutsättningar

att klara livets utmaningar. Lagstiftning,

trygghetssystem och det praktiska

stöd som ges lokalt ska vara inriktat

på att underlätta för trygga och stabila

relationer. Dessutom är en trygg och lugn

skolmiljö en förutsättning för lärande. Vi

vill förbättra arbetsron och garantera att

stödinsatser sätts in tidigt för de elever

som behöver det.

Folkpartiet

I lagstiftningen är barns rättigheter

1

enligt FN:s barnkonvention oftast

väl tillgodosedda, men det finns brister i

tillämpningen, till exempel i migrationsärenden

och när det gäller barn som

placerats av den sociala barnavården.

Vi vill att FN:s barnkonvention ska bli

svensk lag. Vi tror att det skulle bidra till

att barnrättsperspektivet i Sverige stärks.

I regeringen har vi varit pådrivande för

flera satsningar för att stärka stödet och

skyddet för barn som far illa, till exempel

att alla barn som placerats utanför

hemmet får en egen socialsekreterare.

Jobb och integration är det

2

viktigaste för att minska

barnfattigdomen . Men det behövs också

bättre villkor för dem som ändå hamnar

utanför. Därför har Folkpartiet medverkat

till att höja flerbarnstillägget, bostadsbidraget

och försörjningsstödet för

barnfamiljer. Vi vill också att a-kassan

ska vara allmän och obligatorisk och att

underhållstödet ska höjas.

Skolan ska kompensera för ojämlika

3

villkor i hemmet. Regeringen föreslår

i årets vårbudget att det ska bli obligatoriskt

för skolorna att erbjuda läxhjälp.

Nej, skolan ska vara helt avgiftsfri.

4

Det är reglerat i Skollagen och är en

viktig demokratisk princip.

Att många barn och ungdomar

5

känner sig stressade idag tror vi

beror på att de är osäkra på om de har

tillräckliga kunskaper för att klara sig i en

föränderlig värld. Det bästa vi kan göra är

att fylla dem med självförtroende genom

att visa att vi tror på och har höga förväntningar

på dem.

Läs även vad Centern och Moderaterna

tycker på nästa sida

barn 23 nr2.2014


fortsättning partienkät

På vilket sätt tycker ni att barns

1

rättigheter kränks i Sverige idag?

Vad vill ni göra åt detta?

Vilka reformer kommer ni att genomföra

2

eller driva som ger förbättrade livsvillkor

för socioekonomiskt utsatta barn?

Skolans roll är att skapa lika villkor för alla

3

barn oavsett uppväxt. Samtidigt startas allt

fler initiativ utanför skolan för att klara av till

exempel läxläsning. Initiativ som alla inte har

tillgång till eller råd att utnyttja. Hur ser ni på

detta och vad tänker ni driva i dessa frågor?

4

Ska skolor få lov att ta ut avgifter? Varför

eller varför inte?

Rädda Barnens enkätundersökning

5

»Ung röst« visar att många barn känner

sig stressade i skolan idag. Vad tror ni att det

beror på? Och vad vill ni göra åt det?

Centerpartiet

Barns rättigheter kränks bland annat då de är brottsoffer,

särskilt när det gäller brott begångna inom det egna

1

hemmet och föräldern till exempel kan hindra barnet från att

vittna. I lagen om stärkt stöd och skydd för barn och unga som

far illa saknas en mycket viktig del och det är rätten för barnet

att ha ett eget oberoende ombud. Det är något vi vill ändra

på. Vi vill att man ska utreda hur barns rättigheter enligt barnkonventionen

kan föras in i svensk lag på ett sätt som stärker

barns rättigheter.

Vi vill ha en stark jobbpolitik och göra det lättare att

2

anställa eftersom det enskilt viktigaste för socioekonomiskt

utsatta barn är att deras föräldrar får möjlighet att arbeta

och tjäna pengar. Vi vill också att föräldrar som inte bor ihop

med barnet ska ta ett större ekonomiskt ansvar än vad som ofta

är fallet.

Möjligheten att för en någorlunda hanterbar kostnad få

3

läxhjälp är bra eftersom det ger fler än de som har det

allra bäst ställt möjlighet att använda det. Tidigare var det bara

familjer med hög inkomst som kunde anlita läxhjälp. Genom att

fler går ihop om läxhjälp och delar på kostnaden kan man göra

läxhjälpen tillgänglig för fler.

4 Vi vill att skolan ska vara avgiftsfri.

Det är allvarligt att unga idag inte mår bra. Vi vill att det

5

ska ställas högre krav på kommunernas skolhälsovård.

Tillgången på skolsköterskor, kuratorer med flera ska vara god.

Eftersom studier visar att daglig fysisk aktivitet förbättrar elevernas

fysiska och psykiska hälsa och även har positiva effekter

på lärandet vill vi att idrottsundervisningen i grundskolan

utökas.

Moderaterna

En kränkning kan te sig på olika vis, allt från att ett barn

1

blir mobbat i skolan och inte hörsammas av vuxna, till hot

och kränkande tillmälen på internet. Vi anser att alla aktörer i

samhället är skyldiga att motverka att barn på något sätt utsätts.

Just nu pågår en utredning som ska analysera för- och nackdelar

med att inkorporera barnkonventionen i svensk rätt. Vi vill

avvakta resultatet innan vi tar ställning i frågan.

Den viktigaste åtgärden för att förbättra livsvillkoren för

2

barn i utanförskap är att skapa jobb till deras föräldrar.

Utanförskap och social utsatthet har en oroväckande tendens att

gå i arv. En av välfärdssamhällets viktigaste framgångar är att

alla barn har möjligheten att gå i skolan på lika villkor. En god

utbildning är nyckeln till social rörlighet.

Skolan ska se varje elev och tidigt upptäcka den som

3

behöver mer stöd. Alliansregeringen vill stärka kunskapsinriktningen

i skolan, med höga förväntningar på alla elever.

De ska också få bättre möjligheter att nå kunskapsmålen. Alla

huvudmän, både för kommunala och fristående skolor, ska bli

skyldiga att erbjuda läxhjälp. Vi vill satsa 400 miljoner kronor per

år på läxhjälp.

Sveriges skolor är avgiftsfria (undantaget internatskolor)

4

och det är viktigt att det även i fortsättningen är så. Det

inträffar att klasser gör utflykter då egen matsäck ska medtas

eller att en grupp åker till museum där inträde krävs. Grundinställningen

ska vara att det endast vid enstaka tillfällen är

acceptabelt.

Orsakerna till den upplevda stressen kan variera, men det är

5

mycket viktigt att fånga upp dessa barn tidigt genom en väl

fungerande skolhälsovård.

Det är viktigt att skolans huvudmän tar barnens stress på allvar.

barn 24 nr2.2014


nio av tio stressade av skolan

Stressen i skolan är en av de viktigaste frågorna för barn.

Det visar Rädda Barnens undersökning »Ung röst«.

När Rädda Barnens medlemmar träffar barn får de veta mycket

om hur de upplever sina liv och sin vardag. Ur den vetskapen

föddes initiativet till Ung röst. Den första undersökningen

gjordes 2009. Nu har undersökningen genomförts igen av massor

av engagerade medlemmar runt om i hela landet

Ung Röst har gjorts i 500 skolor i 75 kommuner och nästan 25

000 barn i årskurserna sex, åtta och ettan på gymnasiet har svarat

på de 31 enkätfrågorna. Dessutom har tio fokusintervjuer, djupintervjuer,

genomförts.

– Det är viktigt att lyssna på barnens egna röster – att inte vi

vuxna tar oss rätten att tolka deras situation, säger Inger Ashing,

ordförande i Rädda Barnen.

Barn i Sverige upplever att de inte får sina rättigheter tillgodosedda.

Det handlar bland annat om rätten att bli lyssnad på

och kunna påverka och rätten att slippa känna sig kränkt eller

mobbad.

En siffra som sticker ut i Ung röst är stressen i skolan. Hela 90

procent svarar att de under det senaste året någon eller många

gånger känt sig stressade över skolarbetet. Runt 40 procent är

oroliga för att inte klara av skolan.

– Siffran är en väckarklocka. Det här är oroande och det är

väldigt viktigt att man kommunalt diskuterar och följer upp vad

siffran står för, säger Inger Ashing.

Hälften av barnen säger att de känt sig ledsna eller nedstämda

under en längre tid.

– Visserligen är det inget grundtillstånd i livet att vara lycklig

utan livet går upp och ner. Men man ska inte behöva känna sig

nedstämd och ledsen under en längre tid, säger psykologen

Jenny Jägerfeld och fortsätter:

– Med stress är det samma sak – att vara stressad under en

kortare period är ingen fara. Men när man känner sig stressad

under en längre tid får det konsekvenser.

På Blackebergs gymnasium i Bromma, Stockholm, har man

varit uppmärksam på elevernas psykiska ohälsa och stress under

flera år.

– Många ungdomar mår dåligt. Vår elevhälsovård har aldrig

haft så mycket att göra, berättar Magnus Silfverstolpe, rektor.

Den nya gymnasieskolan ställer högre krav – det är fler prov

och fler inlämningar. Samtidigt har stressen i samhället ökat. På

allt det läggs livsstilen att ständigt vara uppkopplad.

– Vi kom fram till att vi behövde ta tag i problemet på en

bredare nivå. Att planera prov och inlämningar så att inte allt

kommer samtidigt, att lära ut studieteknik och att jobba med

elevernas självkänsla, säger Magnus Silfverstolpe.

Mobbning och kränkningar är vardag för många barn i skolan.

I Ung röst svarar 21 procent att de känt sig mobbade eller kränkta

det senaste året – någon eller många gånger. Drygt hälften av

pojkarna har sett någon bli slagen.

– Att så många barn rapporterar att de har upplevt mobbning

och våld är allvarligt. Trots att mycket görs för att motverka

mobbning tycks det inte minska. Nya sätt att komma till rätta

med problemet behövs och här bör skolans personal sitta ner och

prata med barnen, säger Inger Ashing.

Skolan ska vara gratis, men hela 43 procent av barnen svarar

att de under det senaste året blivit ombedda att ta med sig pengar

till olika aktiviteter. Tretton procent säger att de oroar sig över att

familjens pengar ska räcka till allt de behöver. Och åtta procent

har inte kunnat delta i en fritidsaktivitet för att det kostat pengar.

– Kommunerna måste säkerställa att vi har en avgiftsfri skola.

Barnens skolaktiviteter ska inte behöva vara beroende av familjens

ekonomiska situation, säger Inger Ashing.

Barn har rätt att bli lyssnade på och tagna på allvar, enligt

Barnkonventionen. I Ung röst säger 91 procent av barnen att det

är viktigt att de som bestämmer lyssnar på barn. Och 60 procent

vill ha mer inflytande och fler möjligheter att påverka.

– Det är jättepositivt att så många barn och unga vill vara med

och påverka. Det skulle jag, om jag var politiker, se som en stor

möjlighet. Barn och ungdomar är en outnyttjad kraft, säger Inger

Ashing.

text ANNIKA RYDMAN

Läs mer om Ung röst på www.raddabarnen.se/ung-rost/

barn 25 nr2.2014


arnpanelen

Känner ni er

stressade

i skolan?

Rädda barnens undersökning Ung röst visar att

många barn känner sig stressade över skolarbetet.

För Frida, Alva, Arvid och Axel, niondeklassare på

Hammarskolan i Vännäs, är betygen en stor orsak till

stress – och oron över att inte ta sig in på gymnasiet.

text ANNIKA RYDMAN FOTO Patrick Trägårdh

Varför tror ni att många känner sig

stressade?

Alva: Jag tror många är stressade över

att ta sig in på gymnasiet. Och det ställs

mycket högre krav i skolan i dag än för

fem, sex år sedan. När jag ber mina äldre

bröder om hjälp med till exempel matteläxan

säger de att det är samma matte

som de har på gymnasiet.

Arvid: Och betygen. Jag kan ha tränat

på läxan så att all sitter och så blir det

ändå C på provet för att jag gör ett misstag

och då får jag ett sämre betyg och kan

inte ta mig in på gymnasiet.

Har ni själva känt stress i skolan?

AXEL: Ja, men jag kan inte peka på en

sak som är orsaken. Det är många bäckar

små som gör att det är som det är i skolan.

Allt tillsammans bygger upp stressen. Jag

får stresskänslan bara av att komma till

skolan. Och ibland känner jag mig stressad

hemma också över skolan.

Arvid: Ja, jag oroar mig över att få

underkänt.

Axel: Om man får underkänt så hamnar

man efter alla andra och då blir det ännu

mer stress.

Frida: Vissa perioder är det jättemånga

prov och vissa perioder inga prov alls.

Alva: Man vet att det alltid kommer att

bli stressigt. Det är som om lärarna inte

kommunicerar med varandra om när de

har tänkt ha prov och så plötsligt kommer

flera prov samma vecka. Om jag har två

prov och en inlämning samma vecka så

känns det som om det blir för mycket -

och då gör man ingenting i stället.

Frida: Jag tycker att det är stressigt för

att det blir som en tävling att ta sig in på

de populära linjerna.

Alva: Går någon inte ut gymnasiet så får

man bilden av den personen att han eller

hon är misslyckad.

Frida: Ja, i dag är det så att man nästan

inte kan få ett jobb utan att ha en utbildning.

Arvid: Skolan är inte för att man ska lära

sig något utan för att få bra betyg.

Alva: Ja, det handlar om att man ska

prestera bra, inte om man tycker det är

roligt i skolan eller att man lär sig någonting.

Axel: Och skolan tar upp så mycket tid

att man knappt hinner göra något annat

än skolarbetet.

Ung röst säger att tjejer mår sämre än

killar. Varför tror ni att det är så?

Alva: Tjejer förväntas vara duktiga i

skolan och killar att vara stökiga och

strunta i läxorna.

Frida: Ja, så är det.

Arvid: Men i vår klass känns det som att

det är killarna som är mest stressade.

Alva: Men det kan också vara så att tjejer

inte visar att de är stressade, de håller det

inom sig.

Frida: Jag har aldrig berättat för någon

att jag är stressad, jag håller det inom mig.

Vad är det ni oroar er för?

Alva: Framtiden. Jag har ingen aning

om vad jag vill bli. Därför vill jag ha bra

betyg så att jag kan välja en linje som är

bred. Jag har sett människor som det har

gått dåligt för och jag är rädd att det ska

bli samma sak för mig, att jag inte har tillräckligt

bra betyg för att komma in på rätt

linje – att jag ska få städa på McDonalds

istället.

Arvid: Ja, jag har inget mer att tillägga

till det som Alva säger.

Axel: Jag tror att en stor del av stressen

är inbillad. Man tror att det ska gå på tok

men det är nog mycket miljön runtomkring

en som gör en stressad.

Arvid: Valen man gör nu påverkar hela

livet, men samtidigt så påverkar ju alla val

man gör hela ens liv. Så egentligen spelar

barn 26 nr2.2014


Arvid Söderlund, Axel Kärnebro, Alva Sandström och Frida Svanefjord

känner sig stressade av skolan precis som många andra ungdomar.

det ingen roll om man får ett A eller ett C

på proven.

Alva: Alla på skolan vet att vi är stressade,

men det är som om lärarna skyfflar

det under mattan. Att de tystar ner oss så

att vi inte ska göra något stort av det.

Alva: Skolan känns övergiven, som att

den inte är viktig längre och att de högre

makterna inte tycker att det är viktigt hur

vi mår. Att det ska vara på ett visst sätt

och så ska man finna sig i det.

Hur borde det vara för att ni skulle

känna er mindre stressade?

Frida: Att lärarna planerade mer

tillsammans så att proven blev mer

utspridda.

Alva: En drömgrej vore att det fanns

flera ställen här på skolan där man kunde

sätta sig och slappna av. Som små hörn

med soffor där man kunde sitta med sina

kompisar och vila upp sig lite.

Arvid: Miljön i skolan är inte rolig. Allt

är så tråkigt gjort. Det är beiga väggar,

tråkiga möbler, korridorer. Och smutsigt.

Jag får känslan av fängelse. I stället vill

jag kunna känna »så här skulle jag kunna

ha det hemma«. Man vill kunna känna sig

avslappnad även i skolan.

Axel: Politikerna borde lägga ner mer

pengar på skolorna. Det finns många

saker att förbättra, som skolmaten, den

känns energilös. Jag äter nästan aldrig

här på skolan.

Frida: Men salladsbaren är ju bra.

Axel: Ventilationen i skolan är jättedålig.

Och det är så tråkiga färger! Vi har

gamla skolböcker och vi ärver även

arbetsböckerna.

Arvid: En bok som jag har hade min

mamma när hon gick i skolan!

Alva: Vi har haft mögel i skolan.

Man får ont i huvudet av att vara här,

ventilationen är så dålig. Det känns som

att ingen vill lägga pengar på skolan.

När tycker ni att man ska börja få

betyg?

Alva: I åttan. Barnen på låg- och mellanstadiet

ska inte behöva känna den stress

som vi har.

Frida: Det är bättre med omdömen i de

lägre klasserna.

Axel: Jag tycker synd om min lillebror

som går i sexan och ska få betyg, även

om han är positiv till att få veta var han

ligger till.

barn 27 nr2.2014


Alla på skolan vet att vi är stressade,

men det är som om lärarna skyfflar

det under mattan.«

Arvid: Ja, och att din lillebror sedan ska »in

i mappen«, att hans resultat kommer att ligga

kvar för folk att läsa, typ »jaha, han var sådan

då«.

Finns det läxhjälp här på skolan?

Alva: Ja på onsdagar. Då är det fika och så får

man hjälp med läxorna. Jag brukar gå dit.

Frida: Jag kan inte eftersom jag bor i Strand,

en by en bit från Vännäs, och jag måste med

skolbussen hem.

Om någon av er, eller någon kompis, mår

dåligt, vet ni var ni ska vända er då?

Frida: Ja. Vi har en kamratstödjargrupp här

på skolan som jag är med i och vi träffas en

gång i veckan. Det är vår fritidsledare som leder

gruppen. Vi vet oftast vilka elever vi kan hjälpa.

De flesta på skolan skulle inte våga komma fram

till en vuxen och berätta.

Alva: Det är ett fåtal vuxna här på skolan

som man kan prata med och det känns väldigt

tråkigt att det känns så. Men det är den här

fängelsekänslan – som om de är anställda för att

vara här och passa oss.

Erbjuder skolan något stöd för de som känner

sig stressade och mår dåligt eller behöver

extra hjälp i skolan?

Arvid: Det finns extra hjälp att få men inte

om man är stressad. Jag tycker det är jobbigt

att prata om saker jag har problem med. Sedan

tänker jag att mina problem nog inte är så stora.

Alva: Jag skulle inte kunna gå till kuratorn och

prata för det känns inte som att jag har så stora

problem. Men stressen - det känns inte som om

det finns någon här som man kan gå till för att

prata om sin stress. Det vore bra om någon kom

till skolan och lärde oss om stresshantering. Och

kanske hade enskilda samtal med dem som ville.

Arvid: Men istället för det har de tagit hit folk

som pratar om att vi inte ska spela så mycket

TV-spel.

Frida: Men datorn är bra, man kan fly in i

den och komma från sin egen värld. Det är

avstressande.

Har ni varit med om att skolan bett er ta med

pengar till matsäck, en utflykt eller friluftsdag?

Frida: De säger att skolan inte ska kosta något

men det stämmer inte. Vi skulle träna att ta oss

ur en isvak och då sa lärarna att vi skulle ta med

oss kläder. De utgick ifrån att alla hade kläder och

utrustning.

Alva: Det är som om alla förväntas ha flera

Fjällrävenunderställ hemma. Jag har en kompis

som har det lite jobbigt. Hon hade inga kläder för

att vara ute en hel dag. Jag for också illa av att se

hur det var för henne den dagen. Hon tyckte det

var jättejobbigt att vara där vid isvaken eftersom

hon inte hade några varma kläder.

Frida: Eller som när det är cykelutflykt. Då

utgår skolan från att alla har en cykel, men alla

har inte det.

Axel: De säger att man ska låna en cykel då,

men det kanske inte känns så kul.

Arvid: Det känns faktiskt nedvärderande.

I Rädda Barnens undersökning säger många

barn att de inte blir lyssnade på. Har ni

möjlighet att påverka beslut som rör er skola?

Alva: Jag har inget problem med att säga vad

jag tycker om det är något jag tycker är fel.

Lärarna och rektorn lyssnar och säger att de ska

göra något åt det, men ingenting händer. Så nej,

jag känner inte att jag blir lyssnad på.

Axel: Och när proven klumpar ihop sig krävs

det att hela klassen ber eller skriker om att få

flytta på åtminstone ett prov.

Resultaten i svenska skolor har sjunkit jämfört

med dem i andra länder (Pisa-undersökningen).

Vad tror ni det beror på?

Frida: Att skolan är kommunal och inte statlig.

Det är stor skillnad bara mellan skolorna här i

Vännäs och i grannkommunen Umeå.

Alva: Det känns som att vi inte har samma

förutsättningar att lyckas för att vi bor här.

Arvid: Det borde vara lika för alla! Vi får sämre

förutsättningar än de elever som går på skolor

där kraven på eleverna är högre. Här finns det

knappt vikarier. *

Frida Svanefjord

Alva Sandström

Arvid Söderlund

Axel Kärnebro

barn 28 nr2.2014


kulturprofilen

Cristina Gottfridsson, stridbar dramatiker med rötterna

i Malmö, är en pjäsförfattare som ger röst åt dem som

alltför sällan kommer till tals; kränkta och utnyttjade

barn och marginaliserade vuxna.

Hur kommer det sig att du skriver om utsatta människor?

– Jag kommer själv ur ett underläge. Min pappa var bara

34 år när han dog i sviterna efter sin barndoms reumatiska

feber. Hans föräldrar var för fattiga för att kunna köpa den

nödvändiga medicin som hade kunnat skydda honom. Detta,

att vara för fattig för att kunna hjälpa den man älskar mest, det

väckte en fruktansvärd vrede inom mig redan som liten. När

jag sedan växte upp jobbade min mamma extra i garderoben

på Ystad Teater. Jag fick följa med och sög i mig allt jag kunde.

Redan där och då insåg jag vilka röster som kom till uttryck, de

var inte mina.

Under 1990-talet var Lars Norén svensk teaters mest hypade

dramatiker.

– Alla älskade de där borgerliga pjäserna men jag ville berätta

något annat. Jag ville visa att bara för att man inte hela tiden,

som hos Norén, pratar om sina känslor betyder det inte att man

saknar dem. Jag skrev »Hill och Gargamella« (ett omskakande

framtidsdrama om hur barn tvingas bli »organbank«).

I vad Cristina kallar »det dåvarande operettmalmö« slog

pjäsen 1994 ner som en bomb. Sedan dess har Cristina, bland

mycket annat, hunnit berätta om många tidigare osedda i

pjäser som »Alkohålet«, »Strypartösen« och »Mamman som

inte visste«.

Nu i april 2014 hade Cristinas »Fallet Kapten Klänning«

urpremiär på Uppsala Stadsteater. Pjäsen bygger på 3000 sidor

förundersökning som gäller den tidigare länspolismästaren

Göran Lindbergs dubbelspel. Officiellt verkade han för

kvinnors rättigheter, privat våldförde han sig på och utnyttjade

grovt unga flickor.

– Det gör ont att läsa materialet. Alla dessa flickor vars självbild

är så dålig att de inte ens själva tycker att någon ska bry

sig om eller tro på vad de utsatts för. Ofta handlar det om helt

vanliga tjejer, men något har gått sönder i deras integritet. Jag

vill förstå vad som händer och jag vill visa hur mycket skit det

finns, upp på bordet med det bara! Visst är det bra att Lindberg

själv blivit dömd, men det viktigaste är ju att detta får pågå hela

tiden. Vad är det vi kallar civilisation när vi tillåter att unga

tjejer konsumeras för sexuell njutning och där internet fungerar

som en enda visuell bordell. Vi får aldrig slå oss till ro!

TEXT Pia Huss FOTO Jimmy Gottfridsson

barn 29 nr2.2014


förstagångsväljare

Drygt 442 000 unga får rösta för första gången i höstens val.

Hur kommer de att rösta? Vad är viktiga frågor för dem?

Möt Olivia, Alexandra, Rikard, Amar och Dina.

text och foto Anders Frelin

Dina Oetterli, 19

johanneshov, stockholm

Har du tänkt rösta? På vilket parti?

– Ja, fast jag har inte bestämt mig. Helst vill

jag rösta på Feministiskt initiativ, men om de inte

kommer in i riksdagen så kanske det blir Miljöpartiet.

Det behövs ett parti som satsar på skola och

miljö.

Vilka frågor är viktiga för dig och varför?

– Framför allt skolan – här finns stora brister

som behöver åtgärdas.

– Miljöfrågorna är också viktiga, de stressar

mig. Det känns som om politikerna är nöjda

med att till exempel minska utsläppen i Sverige

genom att flytta industrier utomlands. Vi måste

ha ett större internationellt tänkande!

Berätta om dig själv och din vardag.

– Jag jobbar som verksamhetsutvecklare på

den ideella organisationen Sveriges elevkårer.

Jag stöttar elevkårer på gymnasieskolorna.

Jag tycker att kultur är väldigt roligt och sitter

med i styrelsen i en konstförening. Jag bor

fortfarande hemma men drömmer om att flytta

till en egen lägenhet – men det finns ju inga.

Vad tycker du att politikerna ska göra för att

barn och unga ska få det bättre i Sverige?

– Bygga fler billiga bostäder för unga. Jag

står i bostadskö men det verkar som om jag

kan få en lägenhet först om tio år.

– Satsa på fritidsgårdar – ungas fritid känns

ganska innehållslös i dag.

– Se över rutinerna kring bidrag till ideella

organisationer, om de vore enklare skulle fler

unga kunna engagera sig i spännande projekt.

Hur ser du på framtiden?

– Ganska ljust. Det som händer i Ukraina gör

mig dock rädd, men trots att EU inte gör något så

är EU bra, framförallt för freden. Det är viktigt att

rösta i Europavalet.

– Arbetslösheten bland unga måste gå ner, gör

den det ser framtiden ljusare ut. Jag var arbetslös i

höstas och det var inte roligt.

barn 30 nr2.2014


Olivia Stern, 18

Södermalm, Stockholm

Har du tänkt rösta? På vilket parti?

– Ja, på Socialdemokraterna.

Vilka frågor är viktiga för dig och varför?

– Skolan är viktig för att jag går där själv just nu, och för

att jag kommer att få barn som går där. Att stå emot rasism

är viktigt. Min skola, Kärrtorps gymnasium, har ju varit extra

utsatt med hot och klotter. Jag har inte själv blivit hotad, men

andra i elevkåren där jag sitter med har fått direkta hot från

rasister.

– Jämställdhet är också viktigt, att förändra den sexism som

är vanlig i reklam och filmer.

Berätta om dig själv och din vardag.

– Jag går sista året på ekonomiska programmet på Kärrtorps

gymnasium. Jag är pr-ansvarig i skolans elevkår. Jag

jobbar extra i en mataffär och umgås mycket med min pojkvän

på fritiden.

Vad tycker du att politikerna ska göra för att barn och unga ska

få det bättre i Sverige?

– Framför allt måste de skapa jobb.

– Sedan är det viktigt att redan tidigt i skolan få in att alla är

lika värda. Att det finns skolor och dagis där man kan välja hen

och inte klassas som tjej eller kille är bra.

Hur ser du på framtiden?

– Jag är lite orolig över de nationalistiska strömningar

som pågår. Men samtidigt finns det mycket hopp. Jag ser på

våra demonstrationer att det finns ett jätteengagemang mot

rasism en. Så fort man sätter upp en affisch om en demonstration

så engagerar sig människor. Det är jättehäftigt att se!


Alexandra Palmberg, 20

Hässelby och Hammarby sjöstad, Stockholm

Har du tänkt rösta? På vilket parti?

– Ja. Jag kommer rösta blått, men hur blått vet jag inte

riktigt. I blockpolitiken är inte skillnaderna lika tydliga

längre. Jag har tidigare sympatiserat med Moderaterna men

lutar mer åt Folkpartiet nu.

Vilka frågor är viktiga för dig och varför?

– Jämställdhet mellan alla, framför allt mellan män och

kvinnor. Jag har funderat på att rösta på Feministiskt

initiativ men det partiet är för smalt. Det representerar inte

resten av mina åsikter.

– Skolan är viktig, hur man kan få den mer attraktiv. Eftersom

jag är på väg att flytta hemifrån är både bostad och jobb

viktigt; hur man ska få boende och hur man ska kunna gå

från utbildning till jobb.

Berätta om dig själv och din vardag.

– Jag har nyss kommit hem efter en säsong i Alperna. Jag

funderar på vad jag ska utbilda mig till i höst, lärare eller

psykolog kanske, och i vilken stad.

Vad tycker du att politikerna ska göra för att barn och unga

ska få det bättre i Sverige?

– Se till att alla kan lyckas och trivas i skolan. Det är ännu

viktigare i lägre åldrar, att minska grupperna på dagis och se

till att det finns utbildad personal.

– Möta barnfattigdomen och se till olika familjers behov.

Bidragsberoendet får inte bli för stort, men det är viktigt att

hjälpa de familjer som har det ekonomiskt svårt.

Hur ser du på framtiden?

-Jag vet inte. Vår generation är väl den som har haft bäst

standard, samtidigt går vi utan jobb. Vi kan inte välja och

vraka som tidigare generationer. Ändå kan jag inte oroa mig

för det. Först ska jag utbilda mig. Framtiden känns ljus men

ändå molnig.


Rikard Jarl, 21

Farsta OCH Gärdet, Stockholm

Har du tänkt rösta? På vilket parti?

– Ja, på Miljöpartiet.

Vilka frågor är viktiga för dig och varför?

– Arbete och skolpolitik. Men även jämställdhet

och att få ut Sverigedemokraterna från riksdagen.

Rasismen och otryggheten är symptom orsakade bland

annat av att det är så dåligt med arbetstillfällen för

unga.

– Skolan måste moderniseras, till exempel att hänga

med i digitaliseringen. Den kan ju ge en helt annan

utbildning. Men också att skapa mindre klasser som

kan ge större trygghet.

– Även synen på arbete och kompetens måste

moderniseras. Man behöver kartlägga bättre vilka

kompetenser som behövs och sedan uppmuntra folk

att skaffa dem.

Berätta om dig själv och din vardag.

– Jag frilansar som filmskapare till företag och

projekt, det blir mycket arbete framför datorn. Mina

intressen är film och konst. Jag vill fortsätta jobba och

utbilda mig inom det, helst till filmproducent. Jag bor

med min sambo i en liten lägenhet på Gärdet i

Stockholm.

Vad tycker du att politikerna ska göra för att barn och

unga ska få det bättre i Sverige?

– De borde integrera barn mer i samhället, skapa

fler aktiviteter som riktar sig enbart till unga. De

borde öka fritidsverksamheten och till exempel ha fri

tillgång till teknik, eller satsa på festivaler i förorterna,

som ett Pride fast för alla olika kulturer.

Hur ser du på framtiden?

– Ganska positivt. Med den digitala förändringen

finns det nu möjlighet att kompetensutveckla sig och

hitta sig själv på ett helt annat sätt. Världen är inte lika

platt längre. Det är viktigt att alla får tillgång till det,

att det är fritt och öppet, inte segregerat.


Amar Jasarevic, 21

Farsta, Stockholm

Har du tänkt rösta? På vilket parti?

– Ja, självklart. Det är en demokratisk skyldighet. Egentligen

hade jag tänkt rösta på ett parti som inte har chans att

nå 4-procentsspärren: Feministiskt initiativ eller Syndikalisterna.

Men nu blir det att jag taktikröstar på Vänsterpartiet

för att inte ge Sverigedemokraterna mandat i riksdagen.

Vilka frågor är viktiga för dig och varför?

– Välfärd, skola, omsorg och boende. Hur de ekonomiska

tillgångarna ska fördelas. Viktigt är också jämställdhet och

att bemöta rasism. Social rättvisa, helt enkelt.

Berätta om dig själv och din vardag.

– Jag vikarierar som lärare på grundskolan, på Kulturama,

bland annat i samhällsvetenskap. På fritiden skådespelar jag

på Teaterverket vid Odenplan i Stockholm.

Vad tycker du att politikerna ska göra för att barn och unga

ska få det bättre i Sverige?

– Öka kvaliteten på utbildningen. Och få bort skolan

som en politisk fråga. Den förda politiken påverkar skolan

alldeles för mycket, som folkpartiets i dag och socialdemokraternas

under kommunaliseringen. Skolan borde luta sig

mer på fakta än politiska ideologier; flytta fokus från ideologi

till faktisk undervisning.

Hur ser du på framtiden?

– Jag är inte så optimistisk. Globalt har vi jättestora

ekonomiska problem och en enorm miljökris. I Sverige är

klyftorna stora, både ekonomiskt och socialt. Det går att

reparera, men det kräver mycket arbete. Jag undrar om någon

kommer att orka.

barn 34 nr2.2014


kultur

foto: somei chan

Rädda Barnen

samarbetar

med ffiilmfestival

Rädda Barnen och Stockholms Filmfestival Junior

har inlett ett samarbete. Tillsammans ska man

utveckla en arena för film som redskap för barn att

berätta om sin verklighet.

Under årets festival visades animerade filmer

från ett projekt som drivits i Nordafrika.

De afrikanska barnen som har gjort filmerna

och barnen som är med i Stockholm filmfestival

Juniors filmverkstäder har kopplats ihop – ett

första Skypemöte har redan hållits. Nästa år ska

samarbetet växa och då är tanken att barnen ska

göra filmer tillsammans.

– Rädda Barnen är en barnrättsorganisation som

vi sympatiserar starkt med. Med mer än femton

års erfarenhet av filmskapande med barn ser vi

varje år vilken positiv effekt som skapas när barn

och ungas egna historier får liv på film, säger Git

Scheynius, festivalchef.

Foto: Johan Bergmark/UR och stephanie sinclair. illustration: stina wirsén

Kärleken är fri

Folkteatern i Gävle

ger sig ut på turné

med föreställningen

»Kärleken är fri!?«

där Rädda Barnen är

samarbetspartner.

Syftet med föreställningen

är att förebygga

hedersrelaterat våld

och förtryck. Kärleken

är fri!? handlar om

individers rättighet

att välja identitet och

grupptillhörighet i relation

till kärlek, familj,

kultur och samhälle.

Om ungas rätt till sin

kropp, sexualitet och

att själva få välja partner.

Föreställningen

spelas under våren

framförallt på skolor

för elever i årskurs

nio upp till trean på

gymnasiet i Malmö,

Stockholm, Göteborg

och Gävleborg.

Premiär är onsdag

den 14 maj.

Teater för förstagångsväljare

I höst får de som går

trean på gymnasiet

rösta i riksdagsvalet.

»Den svenska demokratins

historia« är en

klassrumsföreställning

för just dessa elever som

Riksteatern turnerar

med under våren. Pjäsen

har skapats genom ett

samarbete mellan Scenkonstkollektivet

Troja,

Uppsala stadsteater,

Västmanlands teater,

Riksteatern, Unga

Dramaten och Södertörns

högskola – och har

arbetats fram tillsammans

med tredjeringare

på Katedralskolan i

Uppsala. Tanken är

att föreställningen ska

inspirera till ett visionärt

samtal med eleverna

om vad demokrati är och

kan vara, både i Sverige

och i världen, i dag och i

framtiden.

»Tänk till«

succé på Youtube

Som första svenska

public servicebolag

har UR sänt program

för unga med Youtube

som huvudkanal och

SVT som plattform

nummer två. Kanalen,

som heter Tänkt till,

har gjort succé och nu

kommer en ny säsong.

Frontperson är Dennis

Widehammar, känd

som videobloggaren

Dewide. I serien »Tänk

till med Dewide«

undersöker han olika

fenomen och ämnen

som pinsamma föräldrar,

raggning, statspel

och könssjukdomar.

För ung

att bli gift

Just nu pågår en

utställning på Fotografiska

i Stockholm om

barnäktenskap. Den

prisbelönta fotografen

Stephanie Sinclair och

filmaren och fotografen

Jessica Dimmock visar

sin utställning »Too

Young to Wed.« Med

bilderna vill fotograferna

hjälpa de unga

flickor som redan är

bortgifta och fortsätta

kampen mot att barn

gifts bort. Stephanie

Sinclair har sedan tio

år tillbaka vigt sitt liv

åt att dokumentera

barnäktenskap.

Turné om

barnfattigdom

Det kostar på att vara

barn och växa upp i

en familj som inte har

råd. I föreställningen

»Det är dyrt att vara

fattig«, som turnerar

under våren i landet,

läses rollerna av

personer med anknytning

till turnéns orter.

Föreställningen är

baserad på barns egna

berättelser om barnfattigdom

och utanförskap

i dagens Sverige.

Turnén genomförs i

ett gemensamt projekt

mellan Rädda Barnen,

Majblomman och Riksteatern.

barn 35 nr2.2014


Viktigt att lyssna på

barnen!

Inför valet jobbar många av Rädda Barnens aktiva medlemmar

med att påverka sina lokalpolitiker. I Borås har

lokalföreningen bidragit till att kommunen har beslutat

att ta fram en handlingsplan mot barnfattigdom.

text och foto Pernilla Ahlsén

Att vara uthållig – och kunnig i sitt ämne.

Det är två förutsättningar om man ska

lyckas påverka.

Den slutsatsen drar Lisa Lundgren,

ordförande i Rädda Barnens lokalförening

i Borås. Tillsammans med andra aktiva

medlemmar har hon drivit en kampanj

som fått hemkommunen att ta fram en

handlingsplan för att minska barnfattigdomen.

– Socialdemokraterna hade redan lagt en motion om en

handlingsplan, men vi var definitivt med och påverkade att den

klubbades igenom för snart ett år sedan, säger hon.

Lokalföreningens projektgrupp studerade barnfattigdomsrapporterna

noga innan de inledde kampanjarbetet.

– Definitionen av barnfattigdom är inte helt lätt, så det var

viktigt att alla förstod vad det handlade om. För

att lyckas påverka måste man kunna svara på alla

kritiska frågor.

Till sin hjälp hade de även material från Rädda

barnen om hur man kan bedriva kampanjarbete.

– Vi hade inte lyckats utan det. Där står allt om

hur man ska gå till väga. Vi har följt det precis,

säger Lisa Lundgren.

Projektgruppen använde bland annat en kartläggningsmall

med frågor som de skickade ut till

olika experter inom kommunen. Kartläggningen

visade hur många barn som levde i ekonomisk

utsatthet och vad det fanns för möjlighet till

läxhjälp, försörjningsstöd för datorer, och regler

kring att ta ut avgifter för skolutflykter.

Lisa Lundgren,

Rädda Barnen.

– Borås har problem med segregerade områden, vi har haft

ganska stor invandring och tog tidigt emot ensamkommande

flyktingbarn. Det blev väldigt tydligt att barnfattigdom är ett

problem här, säger Lisa Lundgren.

De bjöd även in politiker och tjänstemän att delta i ett

rundabordssamtal.

– Där pratade vi om varför det ser ut som det gör i Borås, hur

det kommer sig att familjer med barn vräks från sina hem till

exempel och vad det krävs för åtgärder. Det blev ett bra samtal

och det kändes som att alla var ganska överens.

En viktig utgångspunkt för lokalföreningens arbete var också

att prata med barn i femte klass för att samla in deras egna

tankar kring vad det betyder att ha eller inte ha pengar. Får man

bättre självförtroende av att ha många saker? Vad händer om en

kompis inte har någon mat hemma att bjuda på när man hälsar

på efter skolan?

Barnens erfarenheter citerades sedan och

trycktes upp i en broschyr.

Kampanjgruppen lade också ner mycket tid

på att hålla föredrag och på att informera och

övertyga de egna medlemmarna.

– Det var en utmaning. Det här visade sig

nämligen vara en partipolitisk fråga och det är

väldigt viktigt att ha med alla. En del var skeptiska

till definitionen av barnfattigdom, men ju mer vi

pratade om det, desto mer överens blev vi. Vi är en

förening med ungefär 60 aktiva medlemmar med

barn 36 nr2.2014

olika partipolitiska sympatier. Det måste man ta

hänsyn till. Men det är också det som är så spännande,

säger Lisa Lundgren.


Birgitta Svensson från

Rädda Barnen i Borås

frågar femteklassare i

Marks kommun hur de

tänker kring att ha

eller inte ha pengar.

Hon påpekar också hur viktigt

det är att synas i sociala och traditionella

medier om man vill nå ut

med ett budskap. Rädda Barnen

i Borås var flitiga på Facebook,

skrev insändare i tidningen och

skickade ut flera pressreleaser

under kampanjens gång. Lisa

Lundgren har dessutom intervjuats

både i lokalradion och Borås

Tidning.

När handlingsplanen behandlades

i kommunfullmäktige den

22 augusti 2013 var hon väldigt

nervös. Men när en av ledamöterna

tog upp Rädda Barnen i

sitt tal och berättade vad de hade

pratat om, så kändes det bättre.

Och förslaget gick igenom, med

en rösts övervikt.

– Det var ju inte det att motståndarna

var för barnfattigdom,

problemet var att de inte tyckte

att det behövdes en särskild

kommunal handlingsplan. Men

en sådan är viktig, för den ger

oss något att följa upp, säger Lisa

Lundgren.

Nu har kommunen tillsatt en

tjänsteman som jobbar med att ta

fram handlingsplanen och Rädda

Barnen i Borås hoppas att de ska

få vara med i utformandet. Men

det viktigaste, menar Lisa Lundgren,

är att de har fått upp frågan

på dagordningen.

Samtidigt arbetar lokalföreningen

vidare i grannkommunen

Mark. I ett nytt klassrum med

femteklassare lyfter de frågan;

hur man kan hjälpa kompisar som

inte har råd att följa med på olika

aktiviteter?

En pojke räcker upp handen

och säger att hans fotbollsklubb

har möten där man får föra fram

förslag.

– Där kan vi föreslå att sommarskolan

ska vara gratis så att alla

kan vara med. *

Så kan du påverka:

I handledningen till Rädda barnens kampanj Bryt

barnfattigdomen! finns gott om tips och råd kring hur

man kan påverka politikerna att ta sitt ansvar att bryta

barnfattigdomen och ge alla barn lika möjligheter att

förverkliga sina drömmar:

* Läs på. Att kunna sitt ämne är A och O. I handledningen

finns fakta, frågor och svar om barnfattigdom

i Sverige. Där finns även barns egna röster som kan vara

bra att väva in när ni pratar om barnfattigdom.

* Skriv en påverkansplan. Det finns flera sätt att lägga

upp en kampanj. Välj det som passar er bäst.

* Anordna en ringstuga och ring upp politiker.

Använd er av en samtalsmall för att få fram ert budskap.

* Skriv insändare och debattartiklar. Var saklig och

underbygg dina argument med fakta.

* Bjud in politiker till möten och rundabordssamtal

kring barnfattigdomen i er kommun.

* Besök valstugor och torgmöten för att föra ut ert

budskap.

* Håll kontakten! Efter valet är det viktigt att återkoppla

till de kontakter ni skapat under valrörelsen för

att se till att vallöftena förverkligas.

Vill du ta del av hela kampanjhandledningen?

Gå in på www.raddabarnen.se

barn 37 nr2.2014


stefan fölster

författare och debattör

»»fokusera på frågor

som många känner igen

och uppfattar som ett

stort problem ««

Hallå, Stefan Fölster, du arbetar på tankesmedjan Reforminstitutet

och är en flitig debattör i olika samhällsfrågor. Hur

ska man tänka om man vill påverka politiken?

– Frestelsen kan vara stor att hitta en alarmerande siffra, vilket

också kan fungera ibland, men man ska akta sig för att överdriva,

för det slår bara tillbaka. Dessutom är det viktigt att lyfta

fram det som verkligen är problemet. Om det handlar om social

utsatthet eller intellektuellt fattiga miljöer är det viktigt att säga

det, så att debatten inte kommer att handla om huruvida det

stämmer att vi har fattiga barn i Sverige eller inte.

– Sedan är det bra att synas i nyheterna och på olika debattsidor.

För att lyckas med det måste problembeskrivningen ha

ett stort nyhetsvärde, helst något som inte har berättats på det

här viset förut. Då får man mer uppmärksamhet och når fler. Det

är också bra att fokusera på frågor som många känner igen och

uppfattar som ett stort problem. Som att skolan är ojämlik och

vad det får för konsekvenser. Det kan också vara effektivt att

lyfta fram lyckade historier och att visa insatser som har lyckats,

för att visa att det faktiskt går att förändra.

– Ett annat sätt att nå ut är att hålla föredrag. Då har man

längre tid på sig att övertyga människor om sitt budskap än om

man skriver en debattartikel som är lätt att bläddra förbi.

Jesper Strömbäck

professor i medie- och

kommunikationsvetenskap

»»det har aldrig varit så

enkelt att påverka som nu««

Hallå, Jesper Strömbäck, du är professor i medie- och

kommunikationsvetenskap med inriktning mot politisk kommunikation

och tidigare kanslichef för Framtidskommissionen.

Vad har vi för möjligheter att påverka politiken egentligen?

– Vi har jättestora möjligheter. Bara att rösta på det parti man

tycker är bäst har stor betydelse eftersom det påverkar vilket

parti som får styra. Om man engagerar sig på annat sätt ökar

möjligheterna. Många upplever kanske att de inte kan påverka,

men jag har aldrig hört någon säga det som verkligen har försökt.

Faktum är att det aldrig har varit så enkelt att påverka som nu,

när man kan skriva insändare eller sprida sitt budskap i Sociala

medier. Om man går med i ett parti är chansen dessutom stor att

man får påverka politiken mer direkt eftersom partierna tappar

medlemmar och konkurrensen är liten.

Vi har ett högt valdeltagande i Sverige, men varför går inte alla

och röstar?

– Det finns olika förklaringar. Valdeltagandet är större bland

folk som exempelvis är högutbildade eller är resursstarka på

andra sätt. De som har tillgång till mindre resurser, exempelvis

när det gäller utbildning och arbete, tenderar att rösta i lägre

utsträckning. Att rösta är dessutom något man lär sig med tiden

och därför vanligare bland äldre. Men vi ser att på skolor där de

anordnar skolval blir valdeltagandet högre. Det visar hur stor roll

skolan har för demokratin.

foto pressbild, kalla kulor förlag

barn 38 nr2.2014


53 miljoner kronor

från PostkodLotteriet

– Ett stort tack till Postkodlotteriet! Deras generösa

bidrag gör det möjligt för oss på Rädda Barnen att

fortsätta våra insatser för de mest utsatta barnen och

bedriva påverkans arbete för barns rättigheter, säger

Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare.

Pengarna gör det möjligt att driva projekt kring

flykting barns rättigheter, mot våld mot barn, för en trygg

och säker skola och fritid samt att barn får möjlighet att

göra sina röster hörda. Rädda Barnen arbetar för en värld

utan aga och för alla barns rätt till trygg omvårdnad och

skydd. En stor del av de projekt som stöds av pengar från

Postkod lotteriet finns utanför Sverige.

partners

Foto Terése Bergsten, petra bindel och save the children in Cambodia

Elitryttare

mot mobbing

– Säg till vuxna!

Försök inte lösa mobbning

själva!

Det var VM-ryttaren

Helena Lundbäcks råd

till barn och unga när

hon deltog i Rädda

Barnens och huvudpartnern

Skandias

seminarium i samband

med Göteborg Horse

Show. Samtalet handlade

om hur man kan

arbeta med kränkningar,

diskriminering

och mobbning inom

ridsporten. Det blev

en mycket välbesökt

kväll med många

spännande samtal och

frågor.

Fältbesök

med IKEA

Under hösten besökte

medarbetare från

IKEA Kambodja där

IKEA Foundation stöttar

Rädda Barnens

projekt för utsatta

barns rätt till kvalitativ

utbildning i en

trygg skolmiljö, fri

från våld och diskriminering.

De tillbringade

fyra dagar i fält och

fick med egna ögon

se projekten som

finansieras av IKEAs

mjukdjurskampanj

och hur Rädda Barnen

tillsammans med

IKEA Foundation

arbetar för att stärka

barns rättigheter.

Ny kollektion i

designshopen

Nya favoriter har

landat hos Design

för barns rättigheter.

Chhatwal & Jonssons

sänglinne samt Klongs

vackra stilrena vattenkanna

är några av

vårens produkter.

– Vi har valt sådant

som vi själva gillar och

som har en kvalitet

som vi hoppas ska

attrahera våra kunder,

säger Victoria Nordansjö,

Rädda Barnen

Totalt ca 30 nya

spänn ande designprodukter

lanseras.

Välkomna in! www.

räddabarnen.se/

designshop

Köp en klassisk

Puckstång så

går 50 öre per

glass till det

sommarläger som

Rädda Barnen

och GB Glace

arrangerar för

ungdomar mellan

13 och 15 år.

Lägret kombi−

nerar roliga och

sociala aktiviteter

med nya kompi−

sar och ökade

kunskaper om

barns rättigheter.

Sparare hjälper

i katastrofer!

Fram till i år har

Rädda Barnen fått

drygt 116 miljoner

kronor från fondspararna

i Swedbank

Robur Humanfond. I

februari i år skänkte

fondens sparare

ytterligare 5 028 346

kronor. Pengarna går

till Rädda Barnens

katastrofarbete. Just

nu finns Rädda Barnen

på plats, bland annat

i Syrien och Filippinerna,

för att hjälpa

och skydda de barn

som drabbats av kriget

respektive naturkatastrofen.

Swedbank

Robur Humanfond är

en ansvarsfull fond

vilket innebär att

företagen den investerar

i tar ansvar för

mänskliga rättigheter ,

arbetsvillkor och

miljö.

– Bidraget från

spararna i Swedbank

Robur är oerhört

värdefullt, och gör att

vi snabbare kan nå

ännu fler barn i katastrofer,

säger Marie

Dahlgren, chef för

företagssamarbeten.

barn 39 nr2.2014


Corina Fieraru har kommit

till Stockholm från Rumänien

för att tigga ihop pengar till

sin sons operation.

barn 40 nr2.2014


Bryr sig EU om

romska barn?

Den 25 maj är det val till EUparlamentet.

En av frågorna som

Rädda Barnen driver gentemot

EU är de romska barnens

situation. Bryr sig politikerna i

Bryssel egentligen?

TEXT SOPHIE ARNÖ OCH ANNIKA RYDMAN

FOTO JÖRGEN HILDEBRANDT

Det är ingen självklarhet att politikerna i EU

har ett barnrättsperspektiv när de fattar

sina politiska beslut. Därför har Rädda

Barnen funnits på plats i Bryssel i tjugo år

för att på plats kunna påverka politikerna

att ta hänsyn till barns rättigheter.

Lika lite som barns rättigheter är en het

politisk fråga för de flesta EU-politikerna,

är romernas situation det.

– Romerna är allra längst ner på EU:s agenda. Det är oerhört

sorgligt, säger Anna Hedh, s, EU-parlamentariker som har drivit

den romska frågan i flera år i EU.

Romerna är Europas största minoritetsfolk och av världens

omkring 20 miljoner romer bor 12-15 miljoner i Europa. Sex

miljoner av de europeiska romerna bor innanför EU:s gränser.

Men egentligen är siffrorna bara uppskattningar – ingen vet

exakt hur många romer som finns i Europa i dag eftersom det är

frivilligt att registrera sig som minoritet.

– Många vill inte stå för att de är romer. Det finns romer i

Sverige som tar svenska efternamn, berättar Thomas Hammarberg,

tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Skälet är att det är så stigmatiserat att vara rom. Romerna har

varit förföljda och utsatta för antiziganism, rasism mot romer, i

hundratals år. Än i dag är romerna socialt utstötta och hundratusentals

barn lever i stor utsatthet och misär i Europa.

– Det borde till exempel vara en självklarhet för länderna att

varje barn får en födelseattest men så är det inte, säger Thomas

Hammarberg.

Utan födelseattest »finns man inte« och hamnar utanför alla

sociala försäkringssystem i samhället.

– Problemet är inte romerna utan vi andra som inte klarar av

att se dem som medmänniskor med samma rättigheter som alla

andra, säger Thomas Hammarberg.

Allt för många romska barn i Europa går inte i skolan – eller

hoppar av. Det finns en fördom om att det är deras föräldrar

som inte vill skicka dem till skolan. Men ofta handlar det om

helt andra orsaker, berättar Thomas Hammarberg. Föräldrarna

kanske inte har pengar nog att ge sina barn hela kläder, de

kanske saknar skor eller de vaccinationer som skolan kräver att

barnen ska ha.

Att komma till skolan sämre klädd än de andra barnen,

och dessutom vara rom, bäddar för mobbning både från skolkamrater

och till och med lärare. Dessutom är skolan inte

gratis i alla länder.

– Det räcker inte med att EU skriver deklarationer, ramverk

och strategier om romernas situation i Europa, det behövs mer.

Det behövs mycket mer, säger Thomas Hammarberg.

I EU:s sociala fond finns pengar att söka till projekt för att

förbättra de romska barnens situation. Men det är krångligt att

söka pengarna, och det krävs medfinansiering, något som vissa

länder inte är villiga att bidra med.

– Tyvärr har de projekt som fått pengar ur den sociala fonden

varit generella istället för riktade till de mest utsatta, säger

Thomas Hammarberg.

Rumänien har flest romer i Europa - enligt den officiella

statistiken är de 600 000. Men beräkningar visar att siffran är

uppemot två miljoner. Av dem är mellan 650 000 och en miljon

barn 41 nr2.2014


Problemet är inte romerna utan vi andra som

inte klarar av att se dem som medmänniskor

»med samma rättigheter som alla andra.«

barn och de flesta av dem lever i fattigdom och misär.

Barnadödligheten är fyra gånger så hög bland romska barn

som bland övriga barn i Rumänien - som har dubbelt så hög

barnadödlighet som Sverige. Sex av tio romska barn i Rumänien

lever på under fyra dollar per dag. Och 40 procent av barnen är

undernärda.

Fyra av fem romska barn går inte i förskolan och utan att ha

gått i den, är det svårt för barnen att smälta in i den vanliga

skolan. Dessutom hoppar hälften av de romska barnen i Rumänien

av skolan innan de fyllt 16 år.

– För femhundra år sedan var romerna slavar i Rumänien

och traditionen att behandla dem illa lever tyvärr kvar. Inte

ens romerna värdesätter sig själva och sin potential. När man

pratar med dem säger de »vi är bara zigenare«, berättar Gabriela

Alexandrescu, generalsekreterare för Rädda Barnen i Rumänien.

Hon möter de negativa attityderna gentemot romerna överallt

i samhället, även bland makthavare som ifrågasätter varför hon

bryr sig om de romska barnen.

– Jag har fått höra av makthavare att jag inte ska »slösa bort

min tid på att hjälpa romska barn«. Jag behöver ägna mycket tid

åt att förklara för både myndigheter och makthavare varför vi

måste hjälpa barnen, säger Gabriela Alexandrescu och fortsätter:

– Utbildning är nyckeln. Det finns en halv miljon romer i

Rumänien som är analfabeter – och de har barn.

Rädda Barnen i Rumänien driver flera projekt med sommarskolor

för dem som inte haft möjlighet att gå i vanliga förskolor.

– Barnen suger i sig kunskaperna som svampar – och de får

mat. Resultaten är fantastiska, 98 procent av barnen som gick

sommarskolan blev sedan integrerade i det ordinarie skolsystemet,

berättar Gabriela Alexandrescu.

Rädda Barnen i Rumänien har också projekt för barn som

hoppat av skolan. Man erbjuder barnen en extraskola där de läser

in två läsår under ett år – allt för att de ska kunna börja skolan

igen i rätt årskurs, tillsammans med jämnåriga.

Ett annat stort problem i Rumänien är alla ensamma barn

vars föräldrar har lämnat landet för att arbeta eller tigga i andra

länder. Den officiella siffran är 80 000 ensamma barn – den

inofficiella 300 000. Barnen mår ofta mycket dåligt - Gabriela

Alexandrescu berättar om tio- tolvåringar som tar sina liv. Rädda

Barnen driver även projekt för att hjälpa de övergivna barnen att

hålla kontakten med sina föräldrar.

– Tack vare Rädda Barnen har vi också fått en ny lag som

förbjuder föräldrarna att lämna landet utan att se till att barnen

har en vårdnadshavare hemma som tar hand om dem, berättar

Gabriela Alexandrescu och fortsätter:

– Jag tror vi kan åstadkomma mycket för de romska barnen i

Rumänien, trots att det är svårt att hitta myndighetspersoner att

samarbeta med.

EU har flera gånger påpekat att romerna måste integreras

bättre och medlemsländerna har efter ett beslut i kommissionen

egna romska strategier. Men inte mycket händer. Och några

krafttag har ännu inte tagits gentemot medlemsstaterna för att

tvinga dem att börja agera i frågan.

Både Thomas Hammarberg, Gabriela Alexandrescu, Anna

Hedh och hennes kollega i EU-parlamentet Cecilia Wikström, fp,

anser att det måste bli lättare att söka medel från EU. Och att EU

behöver bli mycket bättre på att följa upp vad projektpengarna

används till.

– Vi har en romsk strategi som innehåller mycket pengar, men

vi är för godtrogna, pengarna försvinner för ofta i korruptionens

svarta hål. Det är oacceptabelt, säger Cecilia Wikström.

Enligt Lissabonfördraget är alla medlemsländer bundna att

följa stadgarna om medborgarnas grundläggande rättigheter –

och även barnens rättigheter.

– Jag anser att vi borde namnge alla länder i EU som inte lever

upp till stadgarna, säger Cecilia Wikström.

Både Cecilia Wikström och Anna Hedh tycker att det är hög tid

att länderna som inte följer stadgarna ska drabbas av sanktioner –

att pengar från EU hålls inne. EU har också möjlighet att frånta ett

land dess rösträtt i rådet om det inte följer stadgarna.

– Men det har inte hänt ännu och det handlar om ren och skär

feghet, säger Anna Hedh och fortsätter:

– EU producerar väldigt många fina papper med ord där man

uppmanar stater att göra saker. Vart tar de papperen vägen? *

Cecilia Wikström Anna Hedh Gabriela Alexandrescu Thomas Hammarberg

Foto: Sophie Arnö

barn 42 nr2.2014


»»jag skäms

över att tigga««

Att lämna barnen var det svåraste. Hon tänker på dem

varje vaken minut. Men Corina Fieraru har ännu

inte fått ihop pengar till sin returbiljett.

I strömmen av människor

vid St Eriksplan sitter en

ung kvinna uppkrupen

längs en husvägg med

en filt över benen. Hon

har mörk hy och ett ungt

leende. Förläget sträcker

hon ut pappkoppen som

hon har i sin hand.

Det är Corina Fieraru

från Rumänien. Hon fyllde

30 år i söndags och har

bara varit i Stockholm en

vecka.

– Det var mina svägerskor

som påverkade mig

att åka, berättar hon. De

sa att jag kunde få jobb här

och jag trodde dem.

Nu tigger hon istället

sex timmar om dagen och

samlar tomglas resten av

tiden.

– Jag mår inte bra, jag

skäms, säger hon. Jag

märker att folk inte tycker om att se tiggare. Några grimaserar.

Några har spottat på mig. Andra är vanliga. Alla är olika…

1 000 kronor har hon fått ihop under den här första veckan. Det

behövs mer, mycket mer, för att köpa en returbiljett hem. Resan

hit kostade 2 000 kronor med buss. Pengar som hon lånade av

sina grannar.

– Inte ens det har jag fått ihop än!

Corina kommer från den lilla byn Pitesti, fyra timmar norr om

Bukarest. Hon är född och uppvuxen i Rumänien.

– Jag har aldrig varit utanför mitt eget land förut, berättar hon.

Hon har heller aldrig varit borta från barnen; Adrian, 14, och

Alex, 8. Nu tänker hon på dem hela tiden.

– Det var ett svårt beslut att åka. Att lämna dem... Jag tänkte

länge på vad som talade för och vad som talade emot.

Det är svårt att prata om. Men det är tydligt att bakom hennes

utsträckta hand finns pojkarna.

Äldsta sonen föddes med kejsarsnitt och fick en förlossningsskada

i höften. Han kan inte gå ordentligt och familjen har inte

haft pengar till att göra en operation.

– Och så bor vi ju så

trångt. Jag hoppades

kunna få ihop pengar så

att vi åtminstone kunde

bygga ett större hus.

Familjen, Corina,

hennes man och de två

sönerna bor tillsammans

med hennes föräldrar,

hennes bror som är blind

sedan födseln, hans fru

och deras tre döttrar. Alla

elva - i ett litet rum.

Ingen i familjen har

någonsin haft en anställning

hemma i Rumänien.

De försörjer sig på socialhjälp,

barnbidrag och på

att göra sopkvastar som

de säljer på den lokala

marknaden.

Corina själv har aldrig

gått i skolan och kan inte

ens skriva sitt namn.

– Det var det aldrig

fråga om, skrattar hon. Jag var tvungen att sköta hemmet.

Hennes man däremot kan både läsa och skriva – men kan inte

heller få något jobb.

– Arbetsmarknaden i Rumänien är väldigt svår, konstaterar hon.

Många i deras by har lämnat sina barn för att söka möjligheter

till inkomst utomlands.

– Det är normalt! Morföräldrarna tar oftast hand om dem. Vi är

sammansvetsade familjer.

Men hennes egen man, som är kvar hemma, tyckte inte om att

Corina åkte berättar hon.

– Jag övertalade honom, sa att jag kanske kan förändra vår

situation.

Barnen sa inte så mycket.

– Men i förrgår fick jag låna en mobil och kunde ringa dem.

Då sa de att de ville att jag skulle komma hem. Jag sa att jag

kommer. Men först ska jag samla in pengar. Så mycket som gud

vill!

Och det hon vill?

– Att de ska få ett jobb och inte behöva leva så som jag gör nu!

barn 43 nr2.2014


För två år sedan skulle

Memory Mulimba, fjorton

år, giftas bort, men det

stoppades. »Det är jätteviktigt

att vi unga inte börjar med

sex för tidigt«, säger hon.

barn 44 nr2.2014


I år är det 30 år sedan

forskarna slog fast att det är

hiv-viruset som orsakar aids.

Men trots att världen i dag

vet mycket om hur det sprids,

smittas ändå miljontals barn

och vuxna varje år. I Zambia

driver Rädda Barnen

ett framgångsrikt projekt

för att ge barn och ungdomar

kunskap om hur de kan

skydda sig.

TEXT ANNIKA RYDMAN FOTO TORBJÖRN SELANDER

barn 45 nr2.2014


Varje dag hjälper Memory Mulimba, 14 år, till på gården.

Bertha Kabengele-Mbozi,

Rädda Barnen i Lusaka ,

tillsammans med barn som

deltar i Sport in Action.

Leonard Njovu, 13 år.

Det är eftermiddag i jordbruksdistriktet

Chibombo, tio mil norr om huvudstaden

Lusaka. På en knölig plan utanför Kampeketeskolan

råder full aktivitet. Ett femtiotal

barn och ungdomar, de flesta klädda i

skoluniform, tränar fotboll under ledning

av en ung och entusiastisk kvinna.

Plötsligt avbryts övningen och ledaren,

Wansuwila Nambela, ropar till för att fånga allas uppmärksamhet:

– Team!

– Coach!, svarar alla barn och ungdomar med full hals.

Alla samlas runt Wansuwila Nambela och hon börjar berätta

om varför det är så viktigt att ta sina mediciner om man blivit

smittad med HIV. På ett medryckande och positivt sätt får

Wansuwila barnen och ungdomarna att svara. Plötsligt är det

dags för en ramsa med handklapp och sedan är alla på gång efter

bollarna igen.

Sedan tre år tillbaka driver Rädda Barnen och Plan ett

gemensamt projekt i Chibombo med stöd av Postkodlotteriet.

Samarbetspartner är Sport in Action, en organisation som finns

spridd över hela Zambia.

Med hjälp av sport, teater, dans och lek får barn och ungdomar

kunskap om hiv och aids. Men ledarna undervisar också i »livskunskap«

– konfliktlösning, antimobbning och barns rättigheter.

– Det gäller att ge informationen på ett sätt som de förstår

och att vara på deras nivå när man pratar, säger Wansuwila

Nambela.

För barnen och ungdomarna betyder aktiviteterna inte bara att

barn 46 nr2.2014


– Barnen här är så sårbara. Men när jag ger av mig själv så öppnar de upp och

tar till sig det jag har att säga, berättar Wansuwila Nambela från Sport in action.

Samson Nyendwa jobbar

frivilligt med Sport in action.

Tjejerna ska prata om kvinnokroppen och om sex – traditionellt

tabubelagda ämnen. Deras träff inleds därför med rolig sång och dans.

»Det är tabu att prata om sex och hiv. Men barnen har rätt

att få veta, hur ska de annars kunna skydda sig?«

de får lära sig om sex och hiv – för dem är det också att sätt att

glömma den tuffa vardagen. Många lever i splittrade familjer och

de flesta känner någon som antingen är hiv-positiv eller har dött

i aids.

– Min pappa dog i aids. Han hade en flickvän och jag tror att

han fick smittan av henne. Nu bor mamma i Lusaka med mina

syskon och jag bor här med min bror. Livet är svårt, berättar

Levy Mbewe, fjorton år.

Zambia är hårt drabbat. Enligt officiella siffror är var sjunde

vuxen och 170 000 barn hiv-positiva. 700 000 barn saknar en

eller båda föräldrarna på grund av att de har dött i aids.

Myter som att man kan bli »renad« genom att ha sex med ett

barn lever envist kvar, trots informationskampanjer. Små flickor

blir fortfarande bortgifta och nästan 30 procent av de 15- till

19-åriga flickorna blir gravida.

– Det är tabu att prata om sex och hiv. Men barnen har rätt

barn 47 nr2.2014


Barnen har blivit lugnare sedan vi gick med

i projektet och vi har mycket färre flickor

»som blir med barn och hoppar av skolan.«

I Chibombo saknas hälso- och sjukvård

för barn och unga. Och det är långt till skolorna.

– Vi måste börja prata

med barnen om hiv, aids

och sex, säger traditionelle

ledaren Ezilon Katakula.

att få veta, hur ska de annars kunna skydda sig? säger projektledaren

Bertha Kabengele-Mbozi påRädda Barnen i Lusaka.

Det gäller att förändra människors förhållningssätt. Att få

dem att förstå att de måste prata med sina barn om sex och hur

de ska bete sig för att inte bli smittade– och gravida.

– Det handlar faktiskt om liv och död, konstaterar Bertha

Kabengele-Mbozi.

I Zambia liksom i så många andra afrikanska länder är de traditionella

ledarna viktiga. Och kyrkan. Att få med dem i processen

har varit helt avgörande. Det har också varit viktigt att få med

rektorerna på byskolorna i arbetet.

På plats i Chibombo är det den pensionerade veterinären

Samson Nyendwa, som koordinerat arbetet med att engagera

lokalsamhället. Tillsammans med ett gäng passionerade volontärer

har han lyckats få med sig fem skolor, flera traditionella

ledare och präster.

Vi sätter oss i bilen för att åka hem till en av de traditionella

ledarna, Ezilon Katakula. Han bor i ett enkelt litet hus en bra bit

från huvudvägen. På gården leker en liten pojke med en hund.

En ung tjej står hukad över en liten eld och lagar mat. Under det

stora trädet sitter de åldrade ledarna och väntar.

De berättar om hur de har ändrat sina attityder sedan Sport

in Action kom in i bilden – att de har fått kunskap och nu förstår

hur viktigt det är att prata med barnen och ungdomarna om sex

och hur de kan skydda sig.

– Vi har stora utmaningar som vi måste ta tag i. Det är hiv,

aids, barnäktenskap och analfabetism. Och det tar tid att

förändra människors inställning, säger Ezilon Katakula.

Men det går åt rätt håll. Antalet tonårsgraviditeter har gått

ner och de traditionella ledarna griper in och stoppar barnäktenskap.

När Fredrick S. Chola fick höra att has barnbarn

skulle bli bortgift med en äldre man, trots att hon var just ett

barn, tvekade han inte att agera.

– Jag anmälde både förmedlaren och den blivande maken till

polisen och det gick till domstol. Han fick femton års fängelse,

berättar han.

För två år sedan skulle Memory Mulimba, fjorton år, giftas

bort. Det var struligt med skolan och hennes föräldrar tyckte att

det var lika bra att gifta bort henne. Då grep Samson Nyendwa

in och stoppade det hela. Nu bor Memory ett par mil från sina

föräldrar, hemma hos sina släktingar i Chibombo. Hon går i

skolan igen och är med i de aktiviteter som Sport in Action har i

området.

– Jag har lärt mig så mycket och blivit starkare. Och det är så

roligt att hålla på med sport, säger hon, ler och fortsätter:

– Det är jätteviktigt att vi unga inte börjar med sex för tidigt. Vi

kan bli med barn och det finns många andra risker för oss också.

Rakt genom Chibombodistriktet går en stor huvudväg som

leder norrut. Här och var längs vägen ligger barer. På kvällarna

fylls de och barnen lockas dit. Ibland blir de till och med

ditskickade av föräldrarna för att sälja nötter. Det är lätt att de

dras in i missbruk och att de blir utnyttjade sexuellt.

– Barnen är verkligen utsatta i det här området, säger Bertha

Kabengele-Mbozi.

barn 48 nr2.2014


Lonita Shalubalas är en ensamstående och hiv-positiv trebarnsmamma. Delar av taket

på hennes hydda har rasat in, men hon har varken kraft eller pengar till att laga det.

»Jag försöker orka för barnens skull, men livet är hårt.«

Flera skolor i Chibombo har omfamnat Sport in Actions

program och valt att integrera det i undervisningen på olika

sätt. Dels får ledarna komma till klassrummen och undervisa,

dels hålls aktiviteterna på skolområdet, i direkt anslutning till att

skolorna slutar för dagen.

– Tidigare var det tabu att prata om sex med skolbarnen. Men

nu gör våra lärare det, berättar Lwindt Henry, rektor på Okadaskolan

och fortsätter:

– Vi kan se stora resultat redan nu. Barnen har blivit lugnare

sedan vi gick med i projektet och vi har mycket färre flickor som

blir med barn och hoppar av skolan. Dessutom har vi lyckats få

tillbaka två flickor som har fått barn hit till skolan.

En väldigt utsatt grupp är de hiv-positiva barnen och deras

ofta hiv-positiva föräldrar. Särskilt hårt är det för änkorna,

berättar den traditionella ledaren Elizabeth Kaongo. Ofta försöker

de försörja sig på jordbruk, men det är svårt att överleva på det.

– Det finns inget skyddsnät som tar hand om dessa familjer.

De är oerhört sårbara, säger hon.

återigen sätter vi oss i bilen för att på gropiga kostigar

bege oss ännu längre ut på landsbygden. Samson Nyendwa vill

att vi ska träffa Lonita Shalubala, en hiv-positiv mamma som bor

ensam i en fallfärdig hydda tillsammans med sina tre söner. Den

mellersta sonen, åttaårige Trust, är hiv-positiv.

– Jag var gift med pappan i tio år men han har lämnat oss.

Nu försöker jag försörja barnen genom att sälja bananer ute vid

vägen, berättar Lonita Shalubala.

Vi sitter på ett gammalt tygskynke under ett träd och pratar.

Barnen klänger på sin mamma. Lille Trust är märkbart loj.

– Jag försöker orka för barnens skull, men livet är hårt. Men

jag är noga med att vi tar våra mediciner, säger Lonita Shalubala.

Det finns bara ett sjukhus och två vårdcentraler i Chibombo.

Ingen av dessa vänder sig speciellt till barn och ungdomar. Det

är en väldigt stor brist, säger Bertha Kabengele-Mbozi på Rädda

Barnen.

– Det är ett sådant stigma kring hiv och barnen och ungdomarna

vill inte gå till mottagningarna som riktar sig till vuxna för

att få hjälp med preventivmedel eller för att testa sig. De känner

sig utpekade, säger hon och fortsätter:

– Barnen och ungdomarna säger: »Nu när jag vet hur jag kan

skydda mig, så har jag ingenstans att gå«. Vi måste jobba för att

det byggs kliniker som vänder sig till barn och ungdomar.

På ett par av skolorna har man lyckats skapa barnvänliga

platser. Det kan vara biblioteket eller ett klassrum som under

vissa tider och dagar är bemannade av frivilliga från Sport in

Action som finns på plats för att informera och svara på frågor.

Men behoven är så klart enorma.

– Utmaningen är att erbjuda barnen och ungdomarna hälsovård

på deras egna villkor, menar Bertha Kabengele-Mbozi. *

barn 49 nr2.2014


sista ordet

vi pratar

om barns liv!

»Jag blir innerligt trött på alla dessa försök

att trivialisera och förminska frågan om

barns ekonomiska utsatthet.«

i rädda barnens senaste

undersökning Ung röst uppger

13 procent av deltagarna

att de är oroliga över att

familjens ekonomi inte räcker

till. Trots att skolan ska vara

avgiftsfri svarar så många

som 43 procent att de har

uppmanats att ta med sig

pengar till aktiviteter i skolan.

För mig är det alarmerande

siffror. Vi har skolplikt i

Sverige vilket betyder att

barn måste vara i skolan. Men

vi säkerställer inte att alla

barn har möjlighet att delta i

skolans alla aktiviteter.

För inte så länge sedan var jag inbjuden att delta i en panel på

en forskningskonferens med temat barn och ungas uppväxtvillkor.

Den huvudsakliga frågan för konferensen var om Sverige som land

håller ihop. En av de andra paneldeltagarna var en forskare som inledde

med att kritisera hela barnfattigdomsbegreppet och särskilt

Rädda Barnens retorik. Hans tes och slutsats var att barnfattigdom,

i vad han menade var ordets rätta bemärkelse, inte existerar annat

än i undantagsfall. Istället för att få ge min bild av villkoren för

barn och unga idag fick jag försvara vår metod. Istället för att prata

om barns villkor och konsekvenser för barn handlade diskussionen

om statistik och användning av register. Självklart är det viktigt

att vi kan motivera, förklara och ibland även försvara vårt sätt att

arbeta mot barnfattigdom men samtidigt måste jag erkänna att jag

blir innerligt trött på alla dessa försök att trivialisera och förminska

frågan.

Vi vet att många barn idag lever i ekonomiskt utsatta situationer.

Det är känt att det finns bevisade samband mellan det och till

exempel ohälsa. Vi vet att barns

liv påverkas negativt.

Ur mitt perspektiv är det

faktum att vi ser att andelen

barn, också över tid, som lever

i det vi kallar barnfattigdom

ligger på omkring 10 procent

mycket oroande. Sverige har

ratificerat barnkonventionen

och därmed förbundit sig att

tillgodose och tillförsäkra alla

barn deras rättigheter. I dag diskrimineras

barn på olika sätt på

grund av familjens ekonomiska

förutsättningar. Varje barns upplevelse

är viktig och vi har en

skyldighet att lyssna och agera.

Jag är glad över att vi i valet i höst har barnfattigdom som vår

profilfråga. Vi har arbetat med den länge. Tillsammans kommer

vi nationellt, regionalt och lokalt säkerställa att frågan hamnar på

den politiska agendan. Vi vill att fler kommuner ska bestämma

sig för att ha en helt avgiftsfri skola. Vi accepterar inte att frågan

förminskas till att handla om statistiska mått. Vi pratar om barns

liv! Om barns egna upplevelser.

Även om den övergripande slutsatsen från forskningskonferensen

jag deltog i var att Sverige håller ihop är jag inte

lika säker. För att vi ska kunna säkerställa att vi fortsätter att vara

ett stabilt samhälle måste alla som bor och lever här känna sig

delaktiga. Om vi konsekvent diskriminerar grupper kommer det

på sikt att leda till motsatsen. Det blir ett samhälle där alla barn

inte växer upp med tron att de kan förverkliga sina drömmar.

Inger Ashing styrelseordförande

foto: ylva sundgren

barn 50 nr2.2014


FOTO: PETRA BINDEL STYLING: SAŠA ANTIC FORM: LOWE BRINDFORS

Köp en lott nu och få ett presentkort som tack

Presentkort

300 kr

värde

Går att använda i över 100 butiker, hotell, restauranger och upplevelseföretag.

Köp en lott på postkodlotteriet.se/vinstchans

Handla för barns

rättigheter!

När du köper något i vår webbshop ”Design för barns

rättigheter” bidrar du till vårt arbete att hjälpa utsatta

barn över hela världen.

Gå in på räddabarnen.se/designshop

Varje månad har våra lottköpare chans att få dela på många

miljoner med sina grannar. Samtidigt bidrar de till vårt överskott som

vi skänker till Rädda Barnen och övriga organisationer som vi stödjer.

Ett friskt och långt liv, resor, ny bostad, en bättre värld… alla har vi våra

drömmar. En del av dem går att köpa för pengar, andra kräver ett socialt

engagemang. Med en lott i PostkodLotteriet har du chans att uppfylla både

dina egna och dina medmänniskors önskningar.

Ny vinstchans varje dag

De högsta veckovinsterna lottar vi ut till helgen – en miljon kronor på

fredagen och ytterligare en miljon på lördagen. Du har också chans att

vinna upp till 100 000 kr per lott plus en bil varje fredag. Dessutom lottar

vi ut många miljoner i GrannYran tre gånger per år och i många vinstrika

extradragningar under året.

Världens näst största privata givare

Tillsammans med våra systerlotterier i Holland och Storbritannien har vi

under de senaste 25 åren skänkt över 45 miljarder kronor till välgörande

ändamål. Det gör oss till världens näst största privata givare.

Presentkort värt 300 kr

Beställ en lott på postkodlotteriet.se/vinstchans inom 7 dagar så får du

ett presentkort värt 300 kr som tack. Presentkortet kan du använda i över

100 butiker, hotell och restauranger.

Karaff/Vas av

Vas från

Vattenkanna från

Carina Seth

Klong,

Klong,

Väska från

Andersson

625

590 kr 725 kr Decadent,

kr

4199 kr

Skulptur av

Humlan Lange,

Klockor från Triwa,

950 kr Doftljus från

1495 kr

Dusty Deco,

390 kr

Vas från

Mobilväska från

Klong,

Decadent,

1125 kr 850 kr


Posttidning B

Avsändare: Rädda Barnen

107 88 Stockholm

Tack alla huvudpartners

för att ni hjälper oss att göra

världen lite barnvänligare

Med stöd från Clas Ohlson får fler barn i Nepal möjlighet

till en säker, kvalitativ och mer utvecklande förskolemiljö. De

har också samverkan med Rädda Barnens CSR center i Kina.

IKEA är engagerad i flera projekt med Rädda Barnen. Ett

exempel är ”Oss föräldrar emellan – för tryggare barn”.

GodEl och systerbolaget GodFond har stöttat Rädda

Barnen sedan företagen startades. De har valt att stödja

Rädda Barnens arbete i katastrofdrabbade länder.

Via Banco Humanfonden som förvaltas av Swedbank Robur,

stödjer fondsparare Rädda Barnens arbete med att ge

barn i krigs- och katastrofländer tillgång till utbildning.

Som ett led i att minska utanförskapet stödjer Skandia

Rädda Barnens projekt High Five, som motverkar

mobbning och diskriminering inom idrotten.

Accenture bidrar med management- och konsulttjänster

för att löpande förbättra Rädda Barnens verksamhet samt

stödja projekt i utvecklingsländer och lokalt.

Pengarna från PostkodLotteriet har varit med och

delfinansierat en stor mängd projekt. De viktigaste arbetsområdena

är att se till att alla barn får gå i skolan och att

inga barn ska behöva utsättas för våld.

Med stöd från Axfood och dotterbolagen Willys och

Hemköp genomför vi i Sverige projekten High Five, mot

utanförskap inom idrotten, och På lika villkor som arbetar

med barnrättsfrågor. De stöttar också våra utbildningsprojekt

i Elfenbenskusten.

Santa Maria hjälper utsatta barn i

Colombia till en bättre utbildning.

Vinge bidrar Pro Bono med juridisk kompetens och

rådgivning vad gäller Rädda Barnens nationella som

internationella verksamhet.

Vill du också samarbeta med Rädda Barnen?

Ring Henrik Linder på tel 08-698 92 82

eller Maja Haak på tel 08-698 67 03.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!