PDF-format

phil.gu.se

PDF-format

Värdegrund, jämställdhet och genusvetenskap, 10p HT04

Moment 2.3: ORGANISATION OCH PEDAGOGIK

Lärare: Jan Lif

Syfte: Som resursperson i kommunen, hur ska man gå från teori till praktik i genusoch

jämställdhetsfrågor? Var ska man börja, och vad ska man koncentrera sig på?

Detta är sannerligen inte det lättaste. Ofrånkomligen blir frågeställningen högst

individuell, och de möjliga svaren är mycket beroende på ens egen situation och

arbetsförhållanden.

Avsikten med detta moment är att redogöra för några övergripande frågeställningar

och metodologier som kan vara till hjälp i konkret arbete i genus- och jämställdhet,

både vad gäller organisationsnivån och den pedagogiska praktiken. Detta slutliga

moment innehåller inga redovisningsfrågor. Man kan, om man finner det

användbart, använda sig av det som presenteras i detta moment som hjälpmedel i

uppsatsen, och för vidare arbete, men det är ingenting vi kan kräva. Praktiskt

jämställdhetsarbete är, som sagt, högst individuellt, och det finns tyvärr

inga självklara och enhetliga metoder eller lösningar. Om det fanns, hade vi, utan

omsvep, redogjort för dem…

Men ni är naturligtvis inte lämnade helt ensamma. Om det är något ni undrar över,

eller om ni vill ventilera och få feedback på era egna erfarenheter och praktiska idéer,

utnyttja möjligheten att diskutera med andra på kursen i Diskussionsforumet! Ordet

är fritt.

Läsanvisningar och litteratur

Kajsa Wahlström, Flickor, pojkar och pedagoger (2003), hela boken

I denna bok berättar författaren om de observationer hon och andra pedagoger gjort av

förskolans verksamhet ur ett genusperspektiv. Med förfärande tydlighet visade det sig att

pedagogerna bidrog till att flickor och pojkar fick olika förutsättningar, trots att ambitionen

var den motsatta. Boken riktar sig i första hand till pedagoger inom förskola och skola samt

föräldrar, men är också tillämpbar vid jämställdhetsarbete i organisationer och på arbetsplatser.

Kajsa Svaleryd, Genuspedagogik (2003), hela boken

Ambitionen med Genuspedagogik är att vara en tanke- och handlingsbok som vill verka för ett

mer jämlikt samhälle, i första hand med avseende på kön men även med avseende på annan

olikhet. Boken är indelad i två delar. Den första delen syftar till att inspirera läsaren att arbeta

med ett genusperspektiv i sin pedagogiska vardagspraktik. Författaren ger läsaren en översiktlig

introduktion till några av de grundläggande genusvetenskapliga begreppen, och påvisar hur

flickor och pojkar i förskoleåldern upp i sena tonåren begränsas av stereotypa och för givet

tagna föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. Svaleryd visar att pedagogen har

en nyckelroll i skapandet av såväl det lilla barnets som det äldre barnets identitet, där

könsaspekten alltid finns närvarande. Bokens andra del utgör en konkret metodbok i

jämställdhetsarbete med barn och ungdomar. Här introduceras en rad metoder och övningar

under specificerade arbetsområden.


Anna Wahl (m.fl), Det ordnar sig (2001), hela boken

Organisationer (exempelvis skolan) är komplexa ting, och kan beskrivas och tolkas utifrån en

mängd positioner. I denna grundläggande bok i organisationsteori har en specifik position valts,

nämligen den könsteoretiska. Hur ’ordnas’ kön i organisationer? Hur kan könssegregering inom

en organisation förklaras? Varför finns det så få kvinnor i chefspositioner? Hur kan positiva och

negativa attityder till jämställdhetsinriktade förändringar inom en organisation ta sig uttryck?

Boken ger en bred överblick över detta forskningsfält, och presenterar teorier och praktikfall.

Instuderingsfrågor

Flickor, pojkar och pedagoger

1. Wahlströms bok behandlar huvudsakligen förskolans verksamhet, även om

den är relevant för arbete med andra åldrar också. Men vad är det som specifikt

gör förskolan så viktig vad gäller jämställdhetsfrågor? Fundera på vad förskolan,

till skillnad från andra institutioner i livet, kan lära ut om sådana frågor – men

även vad förskolan inte kan lära ut, utan måste vänta tills senare.

2. Enligt Wahlström är ett centralt mål med jämställdhetsarbete att vidga

barnens möjligheter (sidan 9). Målet är att uppmärksamma beteenden och

mönster hos oss själva och andra, som leder till att individer behandlas olika

enbart beroende på att de har ett visst kön. En anledning till detta är att en viss

behandling (som ständigt upprepar sig) kan etsa sig fast och bli en del av

identiteten hos individen, som sedan förhindrar individens möjligheter i livet.

Fråga dig själv: Är detta kärnan i allt jämställdhetsarbete, eller finns det andra

aspekter? Ni som har hand om ungdomar i högre åldrar kan även fundera på

följande problematik: Om nu en sådan identitet kan "etsa" sig fast redan i unga

år, är det då överhuvudtaget möjligt att förändra en sådan del av identiteten

i senare åldrar (exempelvis högstadiet och gymnasiet)? Eller är det då försent

och hopplöst?

3. Huruvida skillnader mellan könen är grundade i arv eller miljö är en

klassisk fråga som ofta diskuteras. Wahlström menar dock att den frågan inte

är intressant överhuvudtaget, "[j]ag menar att det inte spelar någon roll om det

beror mest på det ena eller på det andra". (sidan 9). Vad menar hon egentligen

med det? Är det inte viktigt att utreda denna klassiska fråga, eller spelar det

faktiskt ingen roll? Om det inte spelar någon roll, vad spelar då egentligen roll

när det ankommer genus- och jämställdhetsfrågor?

4. Wahlström skriver att förväntningar på hur flickor och pojkar ska vara inte

endast når barnen genom hur de blir bemötta av föräldrar och pedagoger. De

kommer även till uttryck genom t ex sagor och berättelser. Enligt författaren

domineras barnlitteraturen av pojkar i huvudroller och flickor i biroller (om de

finns med överhuvudtaget). Vad innebär en positiv huvudroll? Varför är det

viktigt för barn att identifiera sig med en positiv huvudroll? Spelar det någon

roll att de flesta huvudrollerna innehas av pojkar i den litteratur som läses i

skolan? Kan inte även flickor identifiera sig med de starka och modiga

pojkpersonerna i böckerna? Författaren påpekar att denna rollbesättning

även präglar vardagen. Hur menar hon då?


5. Det ideala förhållandet är givetvis att alla elever får lika mycket av

pedagogernas tid. Samtidigt kräver/behöver vissa elever mer resurser än andra.

Hur kan man vara säker på att tidsfördelningen mellan eleverna är anpassad

efter individuella behov och inte efter könsmönster? Enligt den dokumentation

Wahlström har gjort finns det ett tydligt könsmönster, pojkar får mer tid än

flickor. Men tänk om det beror på att pojkar behöver mer tid? Varför kan det

här sättet att resonera vara ett sätt att ingå i och reproducera det traditionella

genussystemet?

6. En iakttagelse som återkommer på flera ställen i boken är att flickorna

är hjälpsamma i en högre utsträckning än pojkarna. De hjälper pojkarna

och de hjälper pedagogerna. En förklaring som föreslås är att pedagoger

gärna uppmuntrar den typen av beteende. Samtidigt är det säkerligen ingen

som anser att det egentligen är bra att flickorna ska ägna sin utbildningstid åt

att vara hjälpfröknar. Varför är det då så lätt att halka in i mönstret att

reproducera den här specifika ”flickegenskapen”? Boken handlar om

förskolan, återfinns problematiken med flickor i hjälpfrökensrollen även i

högre åldrar? Vad skulle man kunna göra här för att motverka denna form

av stereotypi?

7. Wahlström skriver att man kan se tydliga skillnader mellan hur pojkar och

flickor använder/tillåts använda sina kroppar. Ett mönster man tydligt kan

lägga märke till i lek- och idrottssammanhang. Stämmer hennes iakttagelser

med din egen erfarenhet? Blir skillnaderna större eller mindre med elevernas

ökande ålder? Fundera över vad man som pedagog kan göra för att förändra

detta mönster (om det finns).

8. Wahlström säger att genuspedagogikens syfte inte är att pojkar och flickor

ska byta de traditionella rollerna med varandra utan att de ska vidga dem.

Fundera över vad målet med en genuspedagogik bör vara. När har man som

pedagog lyckats i sina ansträngningar att genomdriva en jämställd pedagogik?

Hur viktigt är det att ha ett sådant mål klart för sig när man börjar arbeta med

dessa frågor?

9. Att arbeta med genuspedagogik innebär att arbeta fortlöpande. Det går

inte att köpa ett färdigt paket, sätta det i bruk och sedan tänka sig att allt är

över. Även om man har en klar målsättning kan man på vägen mot det finna

att valda medel och metoder måste förändras och finslipas, ibland kanske

även förkastas. Wahlström diskuterar detta i termer av ett "kretslopp" (bland

annat på sidan 97) som ständigt måste följas upp och utvärderas (sidan 98).

Fundera på hur man genom att inte arbeta på detta vis kan misslyckas med

att nå sina mål – och även hur man genom ogenomtänkta "paketlösningar"

kan missa målet totalt, och (i värsta fall) kanske försvaga jämställdheten

snarare än förstärka den.


10. I bokens sista del (sidorna 195 och framåt) diskuterar Wahlström bland annat om vad som

hände med barnen efter att de lämnat förskolan och jämställdhetsprojektet. Läsningen kan

uppfattas som något deprimerande eftersom mycket som byggts upp inte fullföljdes senare.

Eftersom skolan är indelad i instanser (förskola, grundskola, gymnasium) där ingen lärare

följer eleverna hela vägen från första till sista klass är detta uppenbarligen en problematik som

kan drabba alla som arbetar med genuspedagogik. Bör således ett aktivt arbete i

jämställdhetsfrågor med barn och unga följas upp? Behövs det ett samarbete mellan förskolan,

grundskolan och gymnasiet? Är det överhuvudtaget möjligt? Om så, hur skulle ett sådant

kunna se ut?

Genuspedagogik

1. I bokens inledning beskriver författaren hur hon först trodde allt var frid och fröjd

med jämställdheten i skolan, och sedan upptäckte att så inte var fallet (sid. 8). Hur

upptäckte du själv detta? När upptäckte du det? Vad såg du? Är det du såg fortfarande

aktuellt eller har saker och ting blivit bättre, eller kanske sämre? Har du härlett andra

frågeställningar ur det du förut ’upptäckte’? Fundera över saken.

2. Författaren pekar på en beklaglig men inte helt ovanlig föreställning, nämligen att

jämställdhetsfrågor är onödiga eller överdrivna. (sid. 33). Det följer sedan en lista

över fakta som påvisar hur kvinnors respektive mäns situation ser ut i idag i Sverige.

En sådan form av lista är mycket användbar för att argumentera mot de som ser

jämställdhetsfrågor som överflödiga – men vad gör du om den inte har någon som

helst effekt? Detta är dessvärre ett inte helt ovanligt problem heller. Vad gör du om

någon, uttalat eller outtalat (kanske genom en axelryckning eller genom att indirekt

motarbeta jämställdhetsarbeten), uttrycker ”Jaha?”, ”Än sen?”, ”Så har det alltid

varit!”, ”Inte vårt problem!”, och så vidare. Vad säger du då?

3. I boken presenteras en mängd konkreta övningar. Reflektera över dem och

fundera på vilka av dem du själv kan ha nytta av. Finns det några övningar du inte

tror kommer att fungera väl? Kan du utveckla egna övningar? Vad tycker du om

idén om ’separatism’ inom genuspedagogik (d v s att dela upp flickor och pojkar

i olika grupper)?

4. Ett faktum skolan inte kommer ifrån är att den är indelad i tidsbegränsade instanser:

lågstadium, mellanstadium, högstadium och gymnasium. Ingen lärare följer eleverna

hela vägen. Hur ska man lyckats genomföra konkreta långsiktiga genuspedagogiska

projekt under den korta tidsram som står till förfogande? Kortsiktiga lösningar är

ofta inga bra lösningar – det vet ju alla – men kan det även vara så att man som lärare

kan misslyckas genom att man ställer upp för långsiktiga lösningar? Hur ska man veta

när och hur man bör begränsa sig? Hur följa upp? Krävs det kanske ett större

samarbete mellan förskola, grundskola och gymnasium? Andra instanser?

5. När grund- och gymnasieskolan nått sitt slut släpps eleverna ut i livet. Även om

skolan lyckats lära eleverna ”mer jämställda mönster och värderingar” – är de verkligen

förberedda på vad som väntar dem? För trots allt handlar inte jämställdhetsproblematik

enkom om problem inom skolan, utan även om samhället utanför. Hur rustar man

eleverna till att stå emot de krafter mot jämställdhet som kan drabba dem senare i

arbetslivet? (Se nästa bok…)


Det ordnar sig

1. På sidan 12 redogörs det för könsfördelningen inom de 30 största yrkena i Sverige.

I yrken som barnskötare, för- och grundskolärare är kvinnor överrepresenterade. Men

vad kan man ge för sorts förklaringar till varför det är så (tänk på vad som har

diskuterats i tidigare moment)? Och hur hänger sådana förklaringar ibland intimt ihop

med ett rättfärdigande av sämre lön till kvinnodominerade yrken (jfr. sid 64)?

2. Författarna understryker gång på gång vikten av att i en analys av organisationer

flytta fokus från ’individ’- till ’strukturnivå’. På sidorna 81 och 146 beskriver man

vidare ’homosocialiteten’ som ett samförstånd eller en allians mellan män bortom

åtskiljande hierarkier. Män identifierar sig med män; mannen är 'norm' och kvinnan

'avvikaren'. Finns det en risk i att man i organisationsanalysen på nytt befäster att

män i en viss yrkesgrupp eller kvinnor i en viss position är/bör/måste vara si eller så.

Förutbestämmer en organisationsanalys utifrån genusperspektiv oss till ett visst fack

eller en viss roll?

3. Författarna hävdar om att olika positioner på en arbetsplats eller i en organisation

eller bransch kan vara ’könsmärkta’. Läraryrket torde vara exempel på ett yrke som

växlat i könsmärkning. Idag dominerar kvinnor kåren. Försök analysera vilken

betydelse detta får för dels organisationskultur, dels synen på yrket. Varför betraktas

inte läraruppdraget som ett chefsjobb, när läraren dagligen ska fungera som någon

form av ledare för grupper om 30 personer? Vilket ansvar kan de kvinnliga lärarna

bära för att mönster och ’genussystemet reproduceras’?

4. På sidorna 54ff pekar författarna på en mängd föreställningar om hur kvinnor och

män ’förväntas’ uppträda i arbetslivet, vilket kan ge upphov till, och uttryck för, en

ojämlik maktrelation. Men hur, när och varför lär sig kvinnor och män dessa

föreställningar? Är det när de träder in i arbetslivet, eller långt mycket tidigare?

Kanske redan i skolan? Om så, vad kan skolan göra för att försöka åtgärda denna

problematik redan på ett tidigt stadium?

5. På sidan 80 nämner författarna något de kallar ’den konformistiska strategin’. Är

inte detta en tämligen kontroversiell teori, eftersom den kan leda till uppfattningen att

alla kvinnor i högre positioner är ’konformister’? Kan inte en sådan uppfattning

exempelvis medföra att vissa negativa fördomar?

6. I boken används ett praktikfall inom näringslivet som kallas ”Global” . Vad ser

du för likheter och skillnader mellan detta praktikfall och skolans organisation?

7. Vilken är din uppfattning om möjligheterna att utifrån ett genusperspektiv applicera

organisationsteorin på skolan? Fungerar de fyra teman som författarna använt?

8. I organisationsteorin betonas ’föränderligheten’ som en viktig faktor i analys av

könsordningen i en organisation. I det avslutande kapitlet beskriver man bland annat

de föreställningar om jämställdhet som man kan möta på en arbetsplats. Vilken

föreställning råder enligt din uppfattning i skolans värld. Fundera.


9. Den sista punkten på ’kom-ihåg-listan’ (sid. 214) säger att ”förändringar av

könsordningen är oftast resultatet av ett medvetet förändringsarbete, men betraktas

snart som ’naturliga’ och ’självklara’ förändringar.” Fundera på detta påståendet

i ljuset av den lista över förändringar som skett i Sverige (sid. 198-199), och spekulera

i vad du tror blir nästa stora förändring i detta avseende, som i framtiden kanske

kommer att ses som en ’naturlig’ förändring, trots att det kanske varit resultatet av

medvetet arbete...

More magazines by this user
Similar magazines