Spets nr 1 2007 - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Spets
Om forskning och utveckling vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå
1/07
Teknik med dimensioner!
sidorna 8–9
Mörka linser,
bättre syn
sidorna 12–13
Kunskap
från grunden
sidorna 10–11
Spets 1/07
Klarade nålsögat!
sidan 7
Första stadiet
till åderförkalkning?
sidorna 2–3

Linnéstöd ger svar om åldrande
Vad är ett gott åldrande? Varför klarar
vissa åldrandet bra medan andra får
problem? En del svar på frågorna är att
vänta från Umeå. Hit gick nämligen ett
s k Linnéstöd på åtta miljoner kronor
om året i tio år!
Forskningsmiljön ”Den åldrande befolkningen
och förändrade levnadsvillkor”, ledd av professor
Anders Brändström, är också en av de tolv
som Umeå universitet valt att satsa på.
Över 200 internationella forskare har på
uppdrag av Vetenskapsrådet och Forskningsrådet
Formas granskat över 100 ansökningar.
20 har nu fått pengar, och Umeå-gruppen
bedömdes hålla absolut världsklass.
– Fantastiskt roligt! Nu kan vi dra igång ett
spännande samarbete, säger Anders Brändström.
Internationell modell
Hur vi t ex hanterar service och omsorg i Norrlands
inland där majoriteten av befolkningen är
åldrad kan bli en modell internationellt, förklarar
han.
Satsningen bygger på spetskompetens inom
både befolknings- och åldrandeforskning. Bl a
ingår Betula-projektet samt Centrum för befolkningsstudier,
där demografiska processer och
livsförlopp studeras i ett långt perspektiv. Till
medicinska fakultetens företrädare hör professorerna
Lars Nyberg och Lars-Göran Nilsson,
Sambandet mellan gott åldrande, deltagande
i samhällsliv och levnadsvillkor
ska nu skärskådas.
Peter Byass, Stig Wall och Lars Lindholm, samt
Lars Weinehall och Ann Öhman.
Målet är en tvärvetenskaplig forskning, som
söker samband mellan åldrande, deltagande i
samhällsliv och levnadsvillkor. Man vill också
långsiktigt bygga upp en internationell miljö, dit
forskare från olika länder söker sig.
– Vi har ett flertal världsunika databaser som
gör miljön internationellt attraktiv. Svenska kyrkböcker
och Tabellverket är unik grund för Europas
största historiska befolkningsdatabas – i
Umeå, förklarar Anders Brändström.
Linnéstödet ska höja Sveriges konkurrenskraft
genom att starka miljöer garanteras 5–10
miljoner årligen under en 10-årsperiod. Totalt
fördelas 140 miljoner kronor varje år i tio år.
foto: göran sandgren
Vad gör
Vetenskap till lunch
Umeå universitet fortsätter inbjuda till
”vetenskapsluncher”. Tolv vårtorsdagar
kan den som besöker Kafé Station
i Umeå möta forskare från samtliga
starka forskningsområden.
Vem som helst kan slinka in och från klockan
12.15 och 20 minuter framåt lyssna till en aktiv
forskare som berättar om sina rön.
Vårens schema
Så här ser schemat ut för våren: Den 1 februari
pratar Kristin Palmqvist, professor i ekofysiologi,
om ekosystem i förändring. Den 8 februari
berättar Mikael Hjerm, docent i sociologi, om
välfärdsforskningen i Umeå, och veckan därpå,
den 15 februari, Gunilla Olivecrona, professor i
Fredrik
Almqvist
är en av
lunchföreläsarna.
fysiologisk kemi, om ämnesomsättningssjukdomar.
Den 22 februari tar professorn i matematikdidaktik,
Johan Lithner, vid med matematiklärande
som utgångspunkt. Veckan därpå, den 1
mars, är det Birgitta Stegmayrs tur. Hon är professor
i medicin och pratar om nervsystemet.
På internationella kvinnodagen den 8 mars pratar
Åsa Karlsson, universitetslektor i historia
om genusforskning, och veckan därefter, den 15
mars Fredrik Almqvist, universitetslektor i organisk
kemi om biologisk kemi.
Den 22 mars är ämnet ”befolkning – åldrande
och livsvillkor”, med Gunnar Malmberg,
professor i kulturgeografi, som föredragshållare.
Den 29 mars pratar Göran Roos, professor
i patologi, om cancerforskning. Lars-Erik
Edlund, professor i nordiska språk, tar vid den
12 april med ett föredrag om det nordliga rummet.
Den 19 april är ämnet infektioner, med
Sven Bergström, professor i mikrobiologi som
föredragshållare. Lunchterminen avslutas den
26 april då Åsa Strand, universitetslektor i växters
cell- och molekylärbiologi håller ett föredrag
om växt- och skogsbioteknik.
Programmet finns på www.umu.se/umu/
forskning/vetenskapsluncher.html. Frågor besvaras
av Helena Vejbrink, 090-786 93 79, epost
helena.vejbrink@adm.umu.se
Utveckling av magcancer föregås av
en hög grad av cellförändringar. Ofta
är orsaken bakterieinfektion. Thomas
Boréns arbete handlar om hur Helicobacter
pylori sätter sig fast på mänskliga
celler.
Spets 1/07

Bilden visar t h ett tvärsnitt av ett
blodkärl, fyllt med röda blodkroppar.
I positionerna klockan 7 och 12 ser
man hur magsårsbakterier som svarta
”stavar” binder till rosa celler som är
blodkroppar. Preparatet har gjorts av
Dr Andre Dubois, Bethesda, USA.
Från magens cellytor och till blodkärlens röda
blodkroppar! Vad magsårsbakterien Helicobacter
pylori gör i blodet vet man inte än.
– Men det skulle inte förvåna mig om en
infektion är ett förstadium till åderförkalkning,
säger Thomas Borén, professor i medicinsk
kemi i Umeå.
Greti Ohlsson
bakterien i blodet?
Han är mer förvånad över att ingen tidigare
sett bakterierna som sitter på blodkropparna.
Upptäckten gjordes tillsammans med en amerikansk
forskargrupp, ledd av Dr Andre Dubois
i Bethesda.
– Med DNA-teknik kunde vi snart visa att det
var just magsårsbakterien som satt där.
Med H pylori i fokus forskar Thomas Borén
och hans kollegor på hur bakterier häftar vid
mänskliga celler. Att förstå hur bakterien bär sig
åt är viktigt eftersom den är den största riskfaktorn
för magcancer, världens andra mest fatala
cancersjukdom.
Nya frågeställningar
Kunskapen att magsårsbakterien också sprider
sig till och via blodet väcker nya frågor. Gissningsvis
påverkar den immunförsvaret på ett helt
annat sätt än via magslemhinnan. Att bakterier
som ger tandlossning också kan kopplas till hjärtkärlsjukdom
ger en intressant utgångspunkt.
– Nu kan vi kolla om det samma gäller mellan
hjärtkärlsjukdom och infektion med H pylori.
Kanske irriterar bakterierna blodkärlen och
bygger ett första steg till åderförkalkning, säger
Thomas Borén.
I en artikel i tidskriften PLoS Pathogens visar
forskargruppen hur det går till när bakterien tar
sig från magen till blodet. I artikeln, där Marina
Aspholm är huvudförfattare, beskriver de hur
bakterien söker sig till blodkärlen innanför
Spets 1/07
magens slemhinna. Väl där tar den sig genom
kärlväggarna, sätter sig fast på de röda blodkropparna
och kan på så sätt transportera sig vidare
ut i kroppen.
Att bli av med infektionen är viktigt. Även om
det inte är klart hur avgörande bakterien är för
hjärtkärlsjukdom bidrar den sannolikt.
I höstens engelskspråkiga nummer av Spets
beskrevs hur företaget Helicure arbetar med att
ta fram ett vaccin mot magsårsbakterien. Vaccinet
ska kunna förhindra infektion men också
bota den som redan är infekterad. Resultaten är
lovande.
– Fungerar vaccinet blir det en snabb terapeutisk
effekt och en relativt snabb effekt på cancerutvecklingen.
Det blir också spännande att se
vilken effekt det på sikt kan ha på bakterierna i
blodet.
Företaget driver Thomas Borén tillsammans
med Lennart Hammarström, professor i klinisk
immunologi vid Karolinska universitetssjukhuset
i Huddinge. Utgångspunkten är vidhäftningsproteinet
BabA.
– BabA använder bakterien för att hitta en fast
punkt i tillvaron, men också för att få något att
äta. Våra magceller är bakteriens skafferi. Kan vi
hindra vidhäftning kan vi också svälta ut infektionen.
Testas som nässpray
För att trigga igång en immunisering har fors-
karna utöver BabA använt en adjuvant, ett stimulerande
medel som tagits fram av professorn
i immunologi i Göteborg, Nils Lycke. Det är en
variant av ett koleratoxin som ger ett bra immunsvar
på slemhinneytor.
– På sikt är det tänkbart att göra vaccinet
drickbart, som koleravaccin, men idag arbetar
vi med en nässpray. Dels för att det tas upp av
en stor yta i näsan, och dels för att slemhinnor
har försvarsceller som kommunicerar med varandra.
Vaccinet har fungerat förvånansvärt bra på
möss, faktiskt bättre än forskarna hoppades på.
– I den profylaktiska studien skyddades nästan
alla, 90–95 procent, från infektion. I den
terapeutiska botades hälften helt från infektion
och av de återstående hade hälften mycket låga
nivåer av infektion. Det är lovande, menar Thomas
Borén.
Forskarna har också i ett samarbete med ett
amerikanskt laboratorium i Davis i Kalifornien
testat vaccinet på Rhesus-apor. Också här ser det
positivt ut. Hittills har vaccinet byggts på protein
som renats fram från H.pylori. Nu ska de se om
framgången kan upprepas med s k rekombinant
material. Thomas Borén är positiv:
– Vi hoppas på kliniska prövningar redan
2008, och går allt som det ska har vi ett vaccin
år 2015.

Nytt centrum för ärftliga sjukdomar i hjärta och kärl
Ett centrum för kardiovaskulär genetik
håller på att byggas upp vid Norrlands
universitetssjukhus i Umeå. Den
nya centrumbildningen vill ansvara för
rikssjukvård för tre sjukdomsområden
inom hjärta och kärl.
Laboratorieingenjör Urban Hellman utgör än
så länge hela personalstyrkan vid Centrum för
kardiovaskulär genetik, som startade för drygt
ett halvår sedan. Han utvecklar metoder och
rutiner för genetiska analyser av ärftliga hjärtkärlsjukdomar.
Familjär hyperkolesterolemi,
långt QT-syndrom, familjära kardiomyopatier
och plötslig oväntad hjärtdöd hos unga är de
sjukdomsgrupper som står först på listan.
Genetiska utredningar av ett par ärftliga
hjärtkärlsjukdomar utförs sedan tidigare vid det
gemensamma molekylärgenetiska laboratoriet
vid universitetssjukhuset. Många prover har
dock skickats utomlands.
Med ett eget centrum för kardiovaskulär
Laboratorieingejör Urban
Hellman utvecklar metoder
och rutiner för snabbare genetiska
utredningar.
genetik kan universitetssjukhuset i fortsättningen
göra sina egna analyser. Ambitionen
är också att erbjuda sina tjänster nationellt
genom att ansöka om rikssjukvård.
Den nya centrumbildningen är ett resultat
av samarbetet mellan barn- och vuxenkardiologi,
barn- och ungdomsmedicin och klinisk
genetik.
Norrlands universitetssjukhus har under
lång tid byggt upp stor kunskap inom både
hjärta och kärl och molekylärgenetik. Det har
skapat möjligheter för den nya centrumbildningen.
Liknande centrum håller också på att byggas
upp i England, Frankrike och USA. Att Umeå
blir först i Sverige är ingen tillfällighet.
”Här finns den bästa kompetensen i landet”,
hävdar verksamhetsplanen för Centrum för
kardiovaskulär genetik.
Carin Mannberg-Zackari
Umecrine kommersialiseras
Med 20 miljoner från Karolinska Development
II och två nybildade dotterbolag
ska nu Umecrine ut på marknaden.
Två av företagets åtta plattformar, Umecrine
Mood och Umecrine Cognition, bolagiseras nu
med stöd från den s k venture capital-fonden
KD2. Till dem flyttas originalsubstanser, patent
och kunskap från respektive plattform.
Umecrine Cognitions verksamhet handlar
om att behandla minnes- och inlärningsstörningar,
exempelvis demenssjukdomar, som kan
framkallas av långtidspåverkan av stress- och
könshormon. Umecrine Mood utvecklar principer
för att hantera depressioner och ångest.
Tanken för framtiden är att sälja dotterbolaget,
antagligen till utländska aktörer, när principen
bevisats fungera väl på människa.
Japankontakt gav sju kontrakt
Sju kontrakt kring medicinsk teknik
blev resultatet av det treåriga samarbetsprojektet
mellan forskare och företag
i Umeå-regionen och Japan.
I Umeå-regionen har man fått en unik inblick i
motsvarande japansk forskning och utveckling.
CMTF, Centrum för medicinsk teknik och fysik
vid Umeå universitet, har varit drivande och
dess föreståndare, professor Olof Lindahl, är
mycket nöjd med både kontakter och kontrakt.
I november besökte sex personer från Umeå
Fukushima-distriktet i Japan.
− Med de tre nya kontrakt vi skrev på under
resan har vi nu sju med japanska universitet
och företag. De ger möjlighet till student- och
forskarutbyte mellan Umeå och Aizo men
– Vi hoppas kunna få 0,5–1,2 miljarder per
dotterbolag på marknaden. Det skulle finansiera
vidare forskning i Umeå i flera år, säger Torbjörn
Bäckström, professor och vd för Umecrine
AB.
Umecrine startades år 2000 av en forskargrupp
vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus.
Bolaget tjänade då främst syftet
att äga patent och vara en säkerhet för de
Mål 1-medel från EU företaget fick för sina
forskningsframgångar.
Idag har Umecrine åtta plattformar som var
och en representerar en sjukdomsgrupp. Att
driva alla åtta är tids- och resurskrävande. Med
en plattform per dotterbolag kan man alltså
allteftersom sälja dotterbolaget, få in kapital till
moderbolaget och på så sätt finansiera forskning
inom de andra plattformarna.
också ett ökat samarbete
mellan svenska företag som Bioresonator
och Videoakt och japanska
som QRS och Towser, säger han.
Fokus för det treåriga projektet har legat på
medicinsk teknik, bioteknik samt it och telemedicin.
I Japan har statens handelsorganisation
initierat utbytet som gått under namnet Localto-Local.
− Japanerna är mycket intresserade av hur
vi gör för att kommersialisera forskning. Den
modell som Uminova Innovation står för kring
företagsbildande är ett exempel, berättar Olof
Lindahl.
Kontakterna kan leda till fler kontrakt. Ett
exempel är att Essum AB förhandlar om tre
kontrakt med japanska mejeriföretag.
Viktigt
om vikt
Det är lika viktigt att förebygga viktökning hos
normalviktiga som hos redan överviktiga. Det
skriver Anne Nafziger i den avhandling hon
försvarade i Umeå i höstas. Resultaten bygger
på jämförelse mellan Sverige och USA.
Drygt 30 procent av vuxna i USA lider av
fetma, och problemet ökar. I Sverige var 2003
motsvarande andel ca tio procent och antalet
fördubblades 1988–2002. Hälsorisker som
kopplas till fetma gäller också vid relativt små
viktökningar. WHO rekommenderar förebyggande
insatser, samtidigt som vården mest riktar
sig till dem som ökat i vikt eller lider av
fetmans följder. Fokus ligger mer på att förebygga
kronisk sjukdom än viktökning.
Nafzigers studier i norra Sverige och i delstaten
New York visar förändringar av vikt och
BMI-värden. 1989 noterades fetma, definierat
som BMI >30, hos 9,6 procent i Sverige och
21,3 procent i USA. Tio år senare var motsvarande
värden 18,4 respektive 32,3 procent.
Mönstren liknar varandra i Sverige och
USA. Kvinnor, 55–64 år, med högre BMI-värde
och typ 2-diabetes, hade större möjligheter att
undvika viktökning. En gift, manlig snusare i
lägre ålder löpte däremot större risk att öka i
vikt.
Att säkerställa att personer med normalt
BMI behåller vikten är ett försummat mål, skriver
Nafziger. Prevention mot fetma bör riktas
lika mycket mot lågriskgrupper som till överviktiga.
Oftast betraktas frågan om att behålla
vikten som viktig bara bland dem som har viktproblem
och/eller en fetmarelaterad sjukdom
eller riskfaktor. Men de flesta av dem som
ökar i vikt börjar från ett normalt BMI-värde.
©ingram
Spets 1/07

Miljoner, tack gärna!
En miljon kronor. Den anonyma gåvan tog Insamlingsstiftelsen
för medicinsk forskning i Umeå tacksamt emot i höstas. Nu
hoppas man på både mer och mindre. En rad ”ambassadörer”
ska verka för att stödet ökar.
Greti Ohlsson
foto: Lars bygdemark
Forskningsfonder på gamla universitet
förvaltar ibland miljardbelopp. I Umeå är
fakultetens möjlighet att finansisera forskning
betydligt mera blygsam.
Bästa artikeln!
Spets 1/07
Fredrik Elgh, docent i virologi och specialistläkare vid laboratoriemedicin
i Umeå, är en av två författare bakom 2006 års bästa artikel i
Läkartidningen. Medförfattare till artikeln ”Spanska sjukans virus uppväckt
från de döda” är Anders Tegnell, med dr och medicinalråd vid
Socialstyrelsen. Så här sammanfattar de kunskapsläget:
Den genetiska koden för spanska sjukans virus är nu känd i sin helhet. Gensekvensen visar
att viruset sannolikt inte uppstod som en ny kombination av gensegment, vilket varit fallet i de
andra pandemierna på 1900-talet. Virusets proteiner liknar fågelinfluensans, men ursprunget till
dess gensekvens är ännu höljt i dunkel. Virus som orsakat senare pandemier består till största
delen av genetiskt material med ursprung i spanska sjukans virus.
Spanska sjukans virus har återskapats och är extraordinärt sjukdomsframkallande. De nya
kunskaperna ger bättre möjligheter att möta en ny, allvarlig influensapandemi. Det är dock
svårt att förutse nästa pandemis förlopp och allvar.
Gamla lärosäten har inkomstkällor som de yngre
saknar. De äldsta förvaltar donationer som under
århundraden kan ha vuxit till miljardbelopp. Inte
sällan är pengarna knutna till de medicinska
fakulteterna.
Därmed kan de också finansiera forskning,
där statliga anslag inte förslår. Den möjligheten
är begränsad i norr.
– Vi behöver mycket mera pengar. Vi tror inte
att norrlänningarna känner till vilken roll de kan
spela, säger Benoni Edin, ledamot i fakultetens
informationskommitté.
Det är också skälet till att kommittén nu inleder
en särskild drive för Insamlingsstiftelsen för
medicinsk forskning vid Umeå universitet. Därför
har kommittén utsett en rad ”ambassadörer”
som under våren ska bearbeta potentiella givare i
regionen med mer kunskap. Målgrupp är i första
hand banker, begravningsbyråer och pensionärsorganisationer.
Kort sagt rådgivare till dem som
funderar på att donera pengar.
– Många äldre människor vill göra något gott
av de medel de skrapat ihop under sitt liv. Vi vill
visa på ett gott sätt att göra gott, säger Torgny
Stigbrand, ordförande i informationskommittén.
Att anslagen från staten långtifrån räcker
för att täcka de uppgifter som universiteten har
är knappast allmänt bekant. Medel från andra
externa anslagsgivare, som stiftelser, fonder,
forskningsråd m fl, är en nödvändighet.
Eftersom ambassadörerna själva är forskare
kan de också s a s tala för varan. Och förhoppningarna
är stora. Målet är att öka både kapital
och inflöde – helst kraftigt.
– Miljondonationer är inget vi räknar med
– men väl hoppas på. Allt stöd är välkommet.
Om t ex alla i regionen ger var sin tia skulle vi få
nästan tio miljoner kronor, säger Benoni Edin.
Extremt låg omkostnad
Insamlingsstiftelsen är gemensam för fakulteten
och bedriver, menar Benoni Edin, en osedvanligt
bra verksamhet. Den har funnits i 40 år och förvaltar
ett kapital på 20–30 miljoner kronor. Den
årliga utdelningen beror på inflödet, men brukar
ligga på 5–6 miljoner kronor.
– Stiftelsen stödjer forskning av hög kvalitet,
gör mycket bra prioriteringar och har extremt
låg omkostnad, drygt en procent. Den som skänker
pengar hit slösar definitivt inte bort dem.
För tydlighetens skull ska det sägas att det
också finns lokala fonder, som fördelar medel
till medicinsk forskning. Hit hör t ex Cancerfonden
Norrland och Insamlingsstiftelsen för
strokeforskning i Norrland.
– De är väldigt betydelsefulla, men de hanterar
”märkta” pengar. De kan alltså inte användas
för all typ av medicinsk forskning och de hanteras
framförallt inte av fakulteten, säger Benoni
Edin.
– Att Insamlingsstiftelsen nu gör en drive för
mer pengar kan upplevas som ett hot mot existerande
fonder. Som att om vi får mer pengar får
de mindre, säger Torgny Stigbrand.
Men han och Benoni Edin tror inte att nivån
på donerade medel är statisk. Tvärtom. Vet människor
vilka behoven är och hur pengarna hanteras
är de också villiga att ge, menar de. Därför
vågar de också hoppas på miljoner.
– Helst många! säger de.
Så här gör man
Den som vill skänka pengar till Insamlingsstiftelsen
sätter in dem på bankgiro 950–6130 alternativt
plusgirokonto 95 06 13–0.
Som donator kan man skänka till medicinsk
forskning i allmänhet, men också öronmärka
sin gåva. Vill man att pengarna ska användas till
forskning om hjärt- och kärlsjukdom, demens
eller cancer skriver man det. De medel som samlas
in går förutom till forskning även till rekrytering
av forskare till Umeå universitet.

Bara bättre
med Bologna
Mest positivt, faktiskt. När
biomedicinprogrammet vid
Umeå universitet rättar sig
efter Bolognaprocessen gör
det bara utbildningen bättre,
menar programansvariga Anna
Arnqvist,
Greti Ohlsson
Erik Lundgren
och Anna Arnqvist
tycker
det är viktigt
med feedback.
Videokameran
är ett stöd i det
arbetet.
Processen påverkar hela det svenska utbildningssystemet
och går ut på att främja rörlighet,
anställningsbarhet och Europas konkurrenskraft.
Med jämförbara examina, tre utbildningsnivåer
samt ett poäng- och betygssystem ska
utbildningarna i Europa bli likvärdiga. Inte lika,
men likvärdiga.
Sverige som idag har två högskolenivåer får
alltså nu tre. Mellan grundnivån som ger kandidatexamen
och forskarutbildningsnivån som ger
doktorsexamen införs en avancerad nivå som ger
masterexamen. I många länder omfattar forskarutbildningen
tre år. Sverige har efter mycket
debatt valt att stanna på dagens fyraåriga nivå.
Ibland kan man i denna utbildning få tillgodoräkna
sig vissa kurser från avancerad nivå.
Tydlig beskrivning
Bolognaprocessen kan också ses som en chans
till analytisk och kritisk granskning – t ex av det
nu tio år gamla biomedicinprogrammet i Umeå.
Att förändra i systemet, göra om och förbättra
menar Anna Arnqvist har varit positivt.
– Kandidatprogrammet som kör igång till
hösten är nog bättre än någonsin. Också masterprogrammet
är i stöpsleven även om det ännu
inte tagits av universitetsstyrelsen.
Det bästa är att kursplanerna definieras och
beskrivs tydligare, menar hon. Man ska kunna
utläsa vad studenterna faktiskt kan och vad som
krävs för att godkänd kurs. Ett skäl är att förkunskapskraven
måste specificeras när man tar emot
masterstudenter från andra länder.
– Målet att främja rörligheten kan vara särskilt
svårt att uppnå inom områden med avancerad
teknik som ju inte finns överallt. Positivt för
studenterna är den andra delen, anställningsbarheten.
Nu lyfter fram vi moment som finns men
inte syns idag.
Praktisk professionell träning
När biomedicinprogrammet förändras lägger
man in en kurs i praktisk professionell träning,
PPT. Av den framgår bl a att studenterna kan
skriva labbprotokoll, hantera kemikalier och riskavfall,
biologiskt material, sammanställa resultat
i rapporter och skriva vetenskaplig text.
– Vi satsar också på muntlig presentationsteknik.
Framföranden videofilmas och ifrågasätts,
och studenterna får feedback på hur de lägger
upp sin presentation, bildmaterial och AV-hjälpmedel,
röst och språkval med tanke på auditoriet.
– De ska också kunna vetenskapens etiska
konsekvenser. Det gäller för studenterna att
tänka över sin personliga syn på genmanipulation,
om försöksdjur, forskningsfusk, citaträtt
m m. Oftast är det inga problem, men frågan är
viktig, säger Erik Lundgren som är ordförande i
programkommittén.
PPT ska också innehålla karriärplanering.
Skälet är att biomedicinarna inte får någon
yrkesexamen. De har en akademisk examen men
ingen yrkeslegitimation. Att få jobb är oftast
inte svårt. Biomedicinare fungerar också i kliniskt
nära forskning, inte minst därför att de kan
sjukdomspanoramat, förklarar Anna Arnqvist.
– En del går till industrin, andra till akademisk
forskning. Oavsett vilket behöver de diskutera
vad de vill jobba med och vilken påbyggnad som
krävs.
Det finns 36 programplatser i Umeå. Studenterna
är populära att rekrytera till forskarutbildning
och 70 procent disputerar. Därför tror både
hon och Erik Lundgren att de flesta kommer att
gå masterutbildningen.
– Vi är inte klara med masterprogrammet
än. Men ambitionen är att göra det så bra att vi
kan rekrytera nationellt och internationellt, att
de riktigt duktiga studenterna söker dit, säger
Anna Arnqvist.
Internationellt utbyte
– Av tradition har de prekliniska specialiteterna
mycket samarbete. Vi gör post doc utomlands
och är vana att ta emot andra här. Nu handlar
det om att flytta utbytet till en lägre nivå, masternivån,
förklarar Erik Lundgren.
Universitetets rektor förväntar sig ett mycket
bättre internationellt utbyte, och Erik Lundgren
menar att det skulle innebära en särskild chans
för norra Sverige.
– Hela EU-idén handlar om tillgång till varandra,
till människor av olika ursprung. Det är en
fredsbevarande tanke. Att få hit människor som
är intresserade av vår miljö är positivt också med
tanke på befolkningsutvecklingen, menar han.
Mycket positivt, således, men det finns förstås
nackdelar också. Erik Lundgren menar att det
sjugradiga betygssystemet ECTS ställde Sverige
inför en kulturchock. Inte minst i Umeå, där man
har haft en pedagogik som uppmuntrat studenterna
att lära tillsammans.
– Varje land får bestämma vilket betygssystem
det ska ha, men betygen blir inte rakt av jämförbara.
Ska vårt tregradiga system kunna översättas
till det sjugradiga systemet måste det till kriterier
för varje betygsgrad, säger han.
Spets 1/07

Storsatsning på hjärntumörer
I Norrland finns några mycket speciella hjärntumörfamiljer.
Det är ett av skälen till att
Umeå blir europeiskt centrum för en internationell
studie kring ärftlighet och hjärntumörer.
Greti Ohlsson
I USA har anslagen till forskning kraftigt minskat.
Idag är chansen att få stöd från NCI, National
Cancer Institute, 7–11 procent mot tidigare
25 procent. Beatrice Malmer, docent i strålningsvetenskap,
är därför mycket glad över det
prestigefulla uppdraget att koordinera den s k
Gliogene-studien i Europa och Israel.
– Det är skönt att ha klarat sig genom nålsögat.
Att få amerikanska anslag är svårt för europeiska
forskare. Men NCI vill se samarbete om
sällsynta saker, och därför gäller det att enrollera
sig med andra.
Sedan några år har Beatrice Malmer ett nära
samarbete med Melissa Bondy vid Anderson
Cancer Center i Texas. Men det som gör den
stora studien möjlig är ett nystartat nätverk,
Brain Tumour Epidemiology Consortium.
6,5 miljoner kronor
Gliogene-studien omfattar nämligen 12 centra i
USA och Europa, NCI satsar 80 miljoner kronor,
varav 6,5 miljoner hamnar i Umeå. Uppdraget
är att de närmaste fem åren år identifiera familjer
med hjärntumörer och kartlägga eventuella
genetiska störningar.
Strålningsvetenskap har länge haft forskning
om hjärntumörer som profilområde. De senaste
tio åren har arvets betydelse studerats särskilt.
Det finns nämligen några mycket ovanliga familjer
med hjärntumör som har sitt ursprung i Norrland.
Forskning kring varför sjukdomen uppkommer
är också ovanlig. Att hitta de gener som
orsakar sjukdomen kräver därför samarbete.
Hittar man generna förstår man bättre varför
hjärntumörer uppkommer. Förstår man mekanismerna
kan man förhoppningsvis förebygga,
tidigare upptäcka och behandla sjukdomen.
– Vi vet för lite om varför hjärntumörer uppstår.
Drabbade patienter kan bidra till att vi förstår
bättre.
I Sverige drabbas varje år omkring 500 personer
av tumörformen gliom. 25 av dem, tre
procent, har sjukdomen i familjen.
– Det handlar inte om bara en gen utan flera.
Och det finns också kopplingar till andra cancersjukdomar,
t ex malignt melanom, säger Beatrice
Malmer.
Förlänga överlevnaden
Sjukdomen är svår, men förekommer i lindrigare
former. Kan man screena och på så vis identifiera
Spets 1/07
anlagsbärare kan man alltså ingripa tidigare och
förlänga överlevnaden. Det finns, berättar Beatrice
Malmer, nya typer av mediciner som slår
på vissa gener och motarbetar tumören. Vissa
tumörformer kan också opereras om de upptäcks
tidigt.
Studien omfattar hela Sverige. Alla patienter
med nydiagnostiserade s k gliom och patienter
under behandling ska få frågan om de vill vara
med. Men också patienter som tidigare är opererade
är intressanta, menar Beatrice Malmer.
Analysen byggs på blodprov från dem och deras
familjemedlemmar och på intervjusvar.
För den världsomspännande studien är målet
att genetiskt analysera 400 familjer. Beatrice
Malmer räknar med att 15 svenska familjer ska
kunna bidra till projektet varje år. Hon hoppas
också på en spin-off-effekt av det europeiska
samarbetet.
– Vi borde ha ganska goda möjligheter att få
Västerbotten får ny FoU-chef
Beatrice Malmer
fick det prestigefulla
uppdraget
att koordinera
studien.
Ulrika Andersson,
1:e forskningsingenjör
på onkologen,
tar hand om
blodprover som
samlas in för genetisk
analys.
EU-stöd, och söker just nu medel från sjunde
ramprogrammet, säger hon.
Studien i Sverige utförs i samarbete med
Nationella planeringsgruppen för hjärntumörer
med Umeå-professorn Roger Henriksson som
ordförande.
Västerbottens läns landsting har fått en ny FoU-chef. Jack Lysholm, hittills verksam som överläkare
och adjungerad professor i ortopedi vid Sunderby sjukhus, börjar sitt nya uppdrag i vår.
– Jag är mycket intresserad av både forskningsfrågor och regional samverkan och ser fram
emot ett spännande jobb. Att säkra god medicinsk forskning, utbildning och läkarförsörjning har
stor strategisk betydelse för både universitetssjukhus, landsting och andra aktörer i regionen.
Den allt mer sviktande kliniska forskningen ser han generellt
som ett problemområde. Det finns, menar han, ett glapp mellan
preklinisk forskning och kliniska applikationer.
– Förutsättningarna att forska är inte helt klara för medarbetarna
i sjukvården – inte ens på universitetskliniker. Att göra
något åt det är viktigt.
Något kliniskt arbete blir det dock inte för den nye FoU-chefen.
Vid sidan av sitt nya uppdrag ska han vara det han redan är,
d v s professor vid Umeå universitet.

ny teknik
Användningsområdena
för den nya tekniken är
stora. På sikt tror Ulf
Ahlgren att OPT blir
standard, både i forskning
och diagnostik.
En absolut revolution!
Med Ulf Ahlgrens tredimensionella sprängskisser av biologiska preparat ser
forskarna saker de aldrig sett förr. Den nya tekniken är automatisk, absolut
och en revolution i sig. Inte minst minskar den behovet av försöksdjur.
Greti Ohlsson
Tomas Alanentalo är doktorand
i projektet. Här
monterar han ett halvt genomskinligt
vävnadsprov för
OPT-scanning.
Fram till nu har man med traditionella konfokalmikroskop
bara fått fram 3D-bilder av upp
till millimeterstora preparat. Med OPT, optisk
projektionstomografi, kan man göra 3D-avbildningar
av preparat stora som ett lillfinger, t ex
organ från vuxna möss eller råttor.
Hos Ulf Ahlgren, docent och gruppledare vid
UCMM, Umeå centrum för molekylärmedicin,
går telefonen varm. Nyligen presenterade han
och hans skotska forskarkollega, James Sharpe,
tillsammans med genetikprofessorn Dan Holmberg
en vidareutveckling av den nya tekniken i en
artikel i tidskriften Nature Methods. Gensvaret
blev enormt. Tekniken fyller ett tomrum, och
kollegorna är entusiastiska.
– Användningsområdena är stora. På sikt tror
jag att OPT blir standard, både i forskning och
diagnostik. Det är roligt att bidra med en metodik
som andra har nytta av, säger Ulf Ahlgren.
Själv är han dock än så länge ensam i Norden
om sin utrustning.
Med traditionell snittning kan man räkna cel-
Spets 1/07

ler, mäta arean av olika celltyper m m. Men eftersom
organ inte är homogena får man som regel
inte fullständig information utan ett uppskattat
värde. Tredimensionella data har man, när det
gäller större prov, skapat genom att fotografera
många snitt och sedan låta datorn återskapa en
3D-bild. Men att få bilderna att överlappa varandra
exakt är svårt, tar tid och har stora felmarginaler.
Ska resultatet inte bli godtyckligt måste
man jämföra oerhört många snitt.
Använder vanligt ljus
OPT levererar data ungefär som en datortomograf.
Skillnaden är att bilderna skapas med
vanligt ljus och inte med röntgenstrålning.
Enkelt uttryckt gör man vävnadsprovet eller
organet halvt genomskinligt. Därefter sätts det
att rotera i strålgången i vad som kan liknas vid
ett dissektionsmikroskop. Sedan mäter man hur
mycket ljus som passerar organet från olika vinklar.
Processen dokumenteras av en digitalkamera
och tolkas av datorn.
– Vi tittar på organets ”skugga”. Där organet
är tjockare blir skuggan mörkare. Med bilderna
från många olika vinklar kan vi skapa tomografiska
snitt. Utifrån dem genererar vi en tredimensionell
bild. Vi kan sedan ”hyvla” vävnaden
i olika vinklar och få digitala sprängskisser, förklarar
Ulf Ahlgren.
På detta sätt har hans grupp kunnat visa på
grundläggande förutsättningar för utveckling av
både bukspottskörtel och mjälte. Arbetet publicerades
i höstas i tidskriften Genes & Development.
Rätt information, rätt frågor
I en datortomograf går det inte att använda
markörer för speciella proteiner eller gener.
Med OPT kan man använda standardmarkörer
och studera vävnader och organ till en faktor tio
gånger större än vad som tidigare varit tekniskt
möjligt.
– Med den vidareutvecklade tekniken kan man
enkelt analysera provet ur alla vinklar, få absoluta
data, total volym, se hur celler eller strukturer
fördelar sig över ett organ m m. Det gör att jag
kan se saker och få fram data jag tidigare inte haft
en uppfattning om, säger Ulf Ahlgren.
– För forskningen är det centralt. Ser man rätt
ställer man också rätt frågor.
Själv är han t ex särskilt intresserad av bukspottskörteln
och de insulinproducerande Langerhanska
öarna. Men hur många insulinceller
finns det egentligen? Var finns de, och hur mycket
insulin producerar de? Hur screenar man för
att se om tio procent av dem försvunnit?
– Kan vi svara på sådana frågor kan vi kanske
lättare förstå uppkomsten av t ex diabetes.
Ett genombrott
Tillsammans med Dan Holmberg gör Ulf Ahlgren
en studie på s k NOD-möss, som utvecklar
typ 1-diabetes. Här har de kunnat räkna det
exakta antalet insulinproducerande cellöar, deras
totala volym och rumsmässiga fördelning.
Bilden på denna tidnings omslag visar bukspottkörtlar
från en vuxen frisk mus, en icke
diabetisk s k NOD-mus och en diabetisk NODmus.
Man ser att den sjuka musen har betydligt
färre insulinproducerande cellöar.
Att kvantitativt och tredimensionellt kunna
följa processen under utvecklingen av typ 1-diabetes
är ett genombrott. Nu får man möjlighet
att följa hur den påverkas av en enskild genetisk
faktor eller av omgivande faktorer. Det ger också
möjlighet att utvärdera effekter av ny diabetesbehandling.
OPT prövas också i ett samarbete med bioteknikföretaget
Betagenon. Här tittar man på
kärlförsörjningen i en tumörmodell och följer
hur potentiella läkemedel påverkar tumörutvecklingen.
Tekniken används också i ett projekt med professor
Leif Carlsson, också han vid UCMM. Här
utnyttjas den för att studera vävnadsskada i olika
modeller för utveckling av skrumplever.
Ulf Ahlgren är utvecklingsbiolog med bakgrund
i Helena Edlunds forskargrupp vid
UCMM. För att molekylärbiologiskt kunna
studera bukspottskörtelns strukturer intresserade
han sig tidigt för bildframställning, imaging.
Han gjorde post doc vid MRC Human Genetics
Unit i Edinburgh, där James Sharpe höll på att
utveckla en ny teknik.
– Vi interagerade jättebra, förklarar han.
2002 publicerade de den banbrytande tekniken
i Science. Då kunde de i hög upplösning
och i två eller tre dimensioner studera strukturer
stora som en lillfingernagel.
Förfinar tekniken
– Men tanken fanns där: kunde vi titta på hela
organ så skulle det öppna otroligt många dörrar.
Idag klarar vi det! Det är en enorm skillnad
att kunna titta på intakta organ, att automatiskt
och absolut kunna kvantifiera inmärkta strukturer
i både två och tre dimensioner, säger Ulf
Ahlgren.
I den nya studien har doktoranden Tomas
Alanentalo lyckats reducera den naturliga fluorescens
som finns i biologiska vävnader. Tillsammans
med bättre bearbetning av data kan
man därför med OPT analysera stora biologiska
preparat som färgats in med fluorescerande
antikroppar. I samarbete med James Sharpe,
som numera leder en forskargrupp i Barcelona,
försöker de förfina tekniken ytterligare.
– Förhoppningen är att kunna studera ännu
större preparat och i ännu högre upplösning,
säger Ulf Ahlgren.
Den OPT-genererade
”sprängskissen”
visar en bukspottkörtel
från en
vuxen frisk mus.
De Langerhanska
cellöarna har färgats
röda med
insulinspecifika
antikroppar.
Ulf Ahlgren arbetar i ett projekt tillsammans med
genetikprofessorn Dan Holmberg. Med OPT-tekniken
kan de följa hur diabetes utvecklas, och hur
utvecklingen påverkas av arv och miljö.
Spets 1/07

Nära Nobelpriset! Umeå-forskaren
Stefan Björklund har upplevt den speciella
stämning som finns där världens
viktigaste kunskap skapas. I kemipristagaren
Roger Kornbergs labb på Stanford-universitetet
var han med under
några viktiga år.
Greti Ohlsson
En atmosfär
som gav
Nobelpriset
Professor Stefan Björklund och hans
post doc Stefan Bäckström studerar
de första bevisen på att mediatorn
existerar också i växter.
Ett fantastiskt samspel! RNA-polymeras,
fem transkriptionsfaktorer,
en ”aktivator”, en ”förstärkare”
och en mediator gör att olika gener
uttrycks i olika organ. Tillsammans
ger de den enorma komplexitet
som skapar en levande organism.
– Det var ett hårt jobb i en fantastisk atmosfär.
Att varje dag känna sig övertygad om att det man
gör är väldigt viktigt och betydelsefullt ger en
speciell känsla.
Stefan Björklund, idag professor i medicinsk
kemi, arbetade två år i mitten av 1990-talet som
post doc i Roger Kornbergs forskargrupp. Under
ett tiotal år hade gruppen producerat väldigt lite
resultat. Men just före Björklunds tid fick labbet
ett rejält ”flyt”, som fortsatt fram till idag.
Kornbergs forskning handlar om transkription,
d v s hur informationen i våra gener läses
av i cellkärnan och förs ut för att styra produktionen
av proteiner i kroppens olika celler. Han har
steg för steg kunnat förklara hur cellerna läser
av information från DNA till RNA och dessutom
med röntgenkristallografi skapat en bild
av maskineriet bakom kopieringen. Med datorns
hjälp har han faktiskt ”fotograferat” processen
på molekylär nivå.
Läsa gener i provrör
Kornberg ville återskapa transkriptionen i provrör.
Han lyckades också framställa ett system av
proteiner som renats fram från jästceller och som
tillsammans kunde läsa av gener i ett provrör. När
Stefan Björklund kom till Stanford hade forskarna
mödosamt identifierat en rad s k generella
transkriptionsfaktorer. Men någon förklaring till
varför celler i olika organ ser olika ut och fungerar
så olika hade de inte. De förstod inte vad som
gör att vissa gener uttrycks i olika nivåer i en och
10 Spets 1/07

Roger Kornbergs
bild av transkriptionsprocessen
t v
visar hur RNAsträngen
i rött
byggs upp steg
för steg. Det vita
RNA-polymeraset
håller den blåa
DNA-strängen på
plats och skapar ett
snävt hålrum, där
bara ”rätt” RNAbyggsten
passar in.
Studierna av transkriptionen
görs i
jästceller. Stefan
Bäckström fryser
droppvis ned
odlad jästsvamp i
flytande kväve för
långtidsförvaring.
samma cell. De förstod inte heller varför vissa
proteiner bildas i njurens och andra i bukspottskörtelns
celler – och ingen annanstans.
Man visste att det på DNA-spiralen finns
bitar som kallas ”förstärkare” och som binder till
ämnen som finns specifikt i olika vävnader. Men
Kornberg hade i labbet konstaterat att denna
kunskap inte räckte. Något saknades. För att
generna ska slås på just där och proteiner bildas
i lämpliga nivåer krävdes ytterligare en faktor, ett
”reläkomplex” som förmedlar signalerna.
Hittade ”mediatorn”
Det var här Stefan Björklund kom in. En ny,
mödosam rening av extrakt från celler tog sin
början. Han och kollegorna arbetade utifrån uteslutningsmetoden.
Genom att en efter en sortera
bort molekyler räknade de med att till slut hitta
det eller de proteiner som bildar ”reläkomplexet”
och därmed slår på gener vid rätt tillfälle.
De utgick från jästceller som liknar djurs och
människors celler när det gäller t ex avläsning
av gener. Genom att de är lätta att hantera hoppades
de snabbare kunna förklara och påverka
motsvarande processer i mänskliga celler.
– Man krossar celler och frisätter proteinerna
i dem. Därefter sorterar man proteinerna i grupper
efter egenskap, t ex storlek. Sedan undersöker
man vilka grupper som innehåller de intressanta
molekylerna. Innehållet i de grupperna delar
man sedan upp utifrån någon annan egenskap,
t ex laddning. Sedan upprepar man proceduren
Spets 1/07
tills man har ett rent protein eller proteinkomplex
som kan utföra den process man är intresserad
av, förklarar Stefan Björklund.
Dag ut och dag in fortgick arbetet till det till
slut blev träff. Han och en annan forskare kunde
identifiera ett hittills okänt molekylkomplex.
Upptäckten fick namnet ”mediatorn”. Mediatorn
fungerar som ett relä och är helt nödvändig
för att reglera uttryck av alla gener i celler.
Att hitta den tog ungefär ett år. Jämfört med
de många årens brist på forskningsresultat kom
framgången mycket snabbt. Presentationen i
tidskriften Cell blev mycket citerad.
– Jag hade tur. Samtidigt är det just tålamod
och långsiktighet som präglar ett bra forskningslabb.
Grundforskning kräver en trygg, långsiktig
finansiering som ger tid att ställa de grundläggande
och komplexa frågor som ämnet kräver.
Enorm komplexitet
För komplext är det. Människokroppen har
biljoner celler som var och en uttrycker sina
20–25 000 gener olika. Alla ska inte uttryckas
i samma mängd och inte alltid. Genreglering
handlar om hur och när och komplexiteten är
enorm, förklarar Stefan Björklund.
Förutsättningarna för en cell ändras hela
tiden. Signaler utifrån, som hormoner, temperatur,
ljus och näring tolkas av varje enskild cell.
– Om telefonen ringer, om du sover, håller
andan under vatten eller befinner dig på hög
höjd så gäller alltid samma sak. Allt ska avläsas
så att cellen snabbt kan anpassa sig till omgivningen.
Adekvat mängd producerat protein kan vara
en molekyl i minuten eller tusen i sekunden. Det
är receptorerna på cellens yta som är känselspröten
mot omgivningen. De kollar läget, och skickar
signaler till cellkärnan om hur den ska anpassa
sig, d v s vilka proteiner och hur mycket av varje
protein den ska tillverka. Stefan Björklund:
– Mediatorn kommer in som sista steget i
kedjan. Den integrerar uppgifterna utifrån och
bestämmer vad cellen ska göra.
Viktigt att sätta delmål
Stanford är knappast representativt för amerikanska
universitet i allmänhet. Men att ha varit
i ett labb just där är odiskutabelt en merit. Förutsättningarna
för framgångsrik forskning skiljer
sig till viss del mellan Sverige och Stanford. Till
skillnad från Roger Kornberg måste t ex Stefan
Björklund både undervisa och administrera.
– Det är på både gott och ont. En fördel är att
avståndet är kort mellan forskningsfronten och
studenter i grundutbildning. Därför får svenska
studenter en uppdaterad utbildning, säger han.
Erfarenheterna från USA – inte minst av god
handledning – finns med när Stefan Björklund
idag själv leder ett laboratorium. En är att han
lärt sig att sätta målen lagom långt bort.
– Vissa, generella mål ligger vid pensionsåldern.
Men framgångsrik forskning bygger på
delmål och på att du noga redovisar vad du gör.
Att publicera ny kunskap är oerhört viktigt.
Det gör han också i Umeå, där forskningen
kring mediatorns roll i transkriptionen på
molekylär nivå fortfarande är i centrum. Umeå
är, menar Stefan Björklund, framgångsrikt på
oerhört många områden. De tekniska förutsättningarna
för att studera processer på proteinnivå
är t ex mycket goda på hans egen arbetsplats i
Kemiskt-biologiskt centrum, KBC. Vilket inte
är oväsentligt när man är en av få forskare i världen
som kan studera transkription i provrör.
– Lär vi oss mer om proteinerna i mediatorn
kan vi på sikt förstå och påverka hur gentranskription
regleras. Kunskapen behövs t ex när
man utvecklar läkemedel mot cancer.
I KBC-huset finns också en ny samarbetspartner,
UPSC, Umeå Plant Science Center.
Också i växtceller pågår en ständig transkription,
och i projektet har man nyligen för första gången
lyckats identifiera en växtmediator.
– Det ser otroligt intressant ut. Det finns
tydliga likheter mellan växtceller och celler från
människa och jäst. Samtidigt skiljer de sig så pass
att vi kan lära oss en hel del om både transkription
och anpassning. Spännande!
Han är också är glad över universitetets satsning
på kemi. 50 miljoner kronor ska vitalisera
ämnet – till nytta för framtida forskning.
– Satsningen är unik för Sverige. Allt mer
forskning kräver goda kemikunskaper. Förhoppningsvis
kan vi rekrytera de mest intressanta
kemisterna och lyckas intressera ungdomar för
att satsa på en utbildning inom området.
11

Att lokalisera en sjukdomsgen är en sak.
Att klart identifiera den kan ta tio år.
Vill man studera ärftlig ögonsjukdom
gäller tålamod och gott samarbete.
Greti Ohlsson
spjutspetsforskning
Mörker
och ljus
forskarens
vardag
Ola Sandgren är ögonläkare och Irina Golovleva genetiker.
I gott samarbete kartlägger de ärtliga ögonsjukdomar
i Norrland.
Linda Köhn är genetiker
och doktorand i
projektet. Här sekvenserar
hon DNA, d v s
bestämmer sammansättningen
av baser i
generna.
Nu har det faktiskt lossnat. Ola Sandgren och
Irina Golovleva, ögonläkare respektive sjukhusgenetiker,
och doktoranderna Åsa Jonsson och
Linda Köhn kan nu lista en rad framgångar i sitt
spjutspetsprojekt vid Norrlands universitetssjukhus.
Fyra ögonsjukdomar är kartlagda och de bakomliggande
generna identifierade. I fjol kunde
man äntligen identifiera genen för tappdystrofi
och en dominant variant av Retinitis pigmentosa,
RP. En ny mutation i en sedan tidigare känd
gen för Bothniadystrofi upptäcktes dessutom så
sent som i januari.
– Försöken med riktigt mörka kontaktlinser
för personer med Bothniadystrofi verkar också
lovande. Letar man gener måste man ha flera
parallella projekt, förklarar Ola Sandgren.
Retinitis pigmentosa, RP, är den vanligaste
orsaken till grav synskada hos unga vuxna i Sverige.
Sjukdomen drabbar omkring 2 500 personer
i Sverige. Den ger nattblindhet och en tilltagande
nedsättning av synen och finns i många
olika varianter.
Bothniadystrofi är en variant som ärvs recessivt.
Det betyder att anlaget – en defekt i kromosom
15 – måste komma från båda föräldrarna för
att sjukdomen ska komma till uttryck. Recessiva
sjukdomar är sällsynta, så att det i Västerbotten
finns fler än 70 personer med sjukdomen gör
den spännande också internationellt. Genen för
Bothniadystrofi uttrycks i näthinnans pigmentepitel,
och sjukdomen kommer troligen att
kunna behandlas i framtiden. Marie Burstedt
som häromåret disputerade på sjukdomen, fortsätter
sitt arbete kliniskt, bl a med fördjupade
elektrofysiologiska studier. Förutsättningarna
för genterapi är goda, och den nyupptäckta
mutationen förstärker intresset.
Ovanligt med två mutationer
Elva av de 70 patienterna har faktiskt bara en
uppsättning av den först identifierade mutationen.
Det är i denna grupp av patienter den nya
mutationen nu har upptäckts. De elva patienterna
har ärvt sjukdomsanlaget från båda föräldrarna,
och även om det är olika mutationer så
stänger de tillsammans av proteinets funktion.
– Två mutationer i samma gen är relativt
ovanligt. Att ingen annan gen är inblandad gör
våra studier ännu viktigare och sätter frågan om
genterapi i ett nytt läge, menar Ola Sandgren.
– Varje nyupptäckt mutation ger oss möjlighet
att screena prover från våra patienter. Vi under-
12 Spets 1/07

söker prover för fullt nu, och sannolikt kommer
vi att hitta fler sjuka med samma mutation.
Bananflugegen
Tappdystrofi är ett annat forskningsområde, där
sjukdomslokus mappades till kromosom 17 för
flera år sedan. Men trots ett intensivt sökande
i kända gener kunde man inte identifiera den
förrän nyligen, förklarar sjukhusgenetiker Irina
Golovleva.
Hennes doktorand, Linda Köhn, koncentrerade
sig på en kromosomregion för att se vilka
gener som fanns där. Hon hittade en ny kandidatgen,
PITPNM3, och sekvenserade den för
mutationer.
– Ett skäl var att denna gen är homolog med
en gen som ger näthinneförändringar hos Drosophila,
bananflugan. Hos människa fanns ingen
mutation beskriven tidigare, men nu hittade vi
en. Det visar sig att den finns hos alla sjuka individer
i två familjer.
För att bevisa att PITPNM3 är orsak till
tappdystrofi letar de båda genetikerna också
efter andra mutationer i prover som kommit från
de grupper man samarbetar med i England och
Tyskland.
– Genom att hitta andra mutationer kan vi
bättre förstå funktionen av proteinet och dess
olika delar. Preliminärt har vi hittat ytterligare
en mutation i ett prov från England.
I Linda Köhns doktorandprojekt ingår också
studie av en variant av RP som ärvs dominant,
d v s anlaget ärvs från en förälder som också är
sjuk. Sjukdomen finns i flera familjer men har s k
reducerad penetrans och dyker därför inte upp
i alla generationer. Att kandidatgenen verkligen
fanns på kromosom 19 lyckades hon fastställa
efter många tester, och i fjol kom ytterligare ett
genombrott.
– Då kom en amerikansk artikel om en mutation
i en gen som vi testat utan att hitta något.
Skälet var att våra PCR-baserade metoder bara
visar punktmutationer, inte s k deletioner, där en
stor del av genen saknas, förklarar Irina Golovleva.
Linda Köhn ville därför kolla efter stora
deletioner i gruppens stora material. När hon
skickade några prover till en grupp i Texas hittade
man en sådan direkt. 80 procent av genen
visade sig vara borta.
– Nu vill vi se om vi kan göra ett enkelt diagnostiskt
test och screena hela RP-populationen.
Genen uttrycks i alla kroppens celler, och vi vill
Spets 1/07
Den som har
Bothniadystrofi är
normalt nattblind,
men kan faktiskt se
efter tio-tolv timmar
i mörker. För
att förlänga förmågan
sätter därför
doktorand Åsa
Jonsson in mörka
linser under dagen
på sina patienter.
förstås veta hur det muterade proteinet påverkar
funktionen i ögat. Vi är bara i början än.
Funktionsstudier
Forskningsmaterialet i Norrland är bra för att
studera ärftliga sjukdomar. Med blodprov från
patienterna kan forskarna kolla mutationer,
men vill de gå vidare vad gäller proteinfunktion
uttrycker man muterade proteiner i cellinjer.
– Speciellt när det gäller genen för tappdystrofi
är det viktigt med funktionsstudier, där man
klargör mekanismerna hos genen, säger Irina
Golovleva.
– Anslagen från landstinget och Vetenskapsrådet
har betytt mycket. Problemet med genetisk
forskning är att det kan gå lång tid utan att man
hittar något. Nu när vi har data att söka på känns
det ljusare, säger Ola Sandgren.
– Förut var projektet översiktligt och omfattade
alla sjukdomar som finns. Nu kan vi reda ut
mutationsspektrat i norra Sverige, erbjuda testning
av hela RP-gruppen och riktat studera de
gener vi identifierat.
Linser mot nattblindhet
Över hälften av alla patienter med RP i Västerbotten
har en genetisk diagnos på sin sjukdom.
Eftersom det finns över hundra varianter är siffran
bra, menar Ola Sandgren.
– Då kan vi förklara varför patienten har vissa
symptom, göra en prognos och sätta in hjälpmedel
där det går.
Ett exempel är de färgade kontaktlinser som
prövats på vissa patienter med Bothniadystrofi.
Efter tio–tolv timmar i mörker börjar de nämligen
att kunna se i mörkret. Det är ett intressant
fenomen som Åsa Jonsson, optiker vid synrehabiliteringen
och doktorand, tagit fasta på. Med
färgade kontaktlinser under de ljusa timmarna
kan man få förmågan att stanna kvar.
– Förlänger man anpassningen till mörker
tycks näthinnan återhämta sig. Rent praktiskt
förhindrar man att stavarna ”bleks av”, förklarar
Åsa Jonsson.
Alla som fått prova linser har haft nytta av
dem. Idag erbjuds alla patienter med Bothniadystrofi
linser. Åsa Jonsson färgar in dem efter
behov. Vilka våglängder som fungerar bäst varierar
nämligen.
– De som har sämst synskärpa tycks ha störst
nytta av dem. De föredrar också riktigt mörka
linser, säger hon.
Fler kvinnor!
Fler kvinnliga docenter och professorer! Medicinska
fakulteten inför nu två nya individuella
anslag på 400 000 kronor vardera som
ska göra det lättare för kvinnliga forskare att
meritera sig. Ansökningarna bedöms utifrån
vetenskaplig kvalitet. Anslagen disponeras fritt
i två år och en vetenskaplig rapport lämnas i
efterhand.
– Vi vill göra det möjligt för fler kvinnor
att skaffa sig de meriter som krävs för att bli
docenter och professorer, kommenterar dekanus
Bengt Järvholm.
Universitetsstyrelsen har också gjort en
handlingsplan. Där framhåller man att rekryteringen
av kvinnor som docenter och professorer
bör ökas eftersom kvinnorna ännu är relativt
få på den nivån. En utredning inom fakulteten
har visat att många kvinnor tycker att
det saknas resurser, både i tid och i pengar, för
att meritera sig.
Global hälsoforskning
får centermiljoner
Umeå International School
of Public Health, UISPH,
har fått tio miljoner kronor
från centerpartiet för
forskning i global hälsa.
Syftet är att förbättra
samarbetet mellan lärosäten
i Sverige och i utvecklingsländer. Pengarna ska
användas för stipendier till doktorander eller
masterstudenter från utvecklingsländer. Varje
år disponerar UISPH en miljon för stipendier,
handledning m m.
UISPH är den enda fullt utbyggda internationella
utbildningen av sitt slag i landet och
bedriver masterutbildning i internationell
hälsa. Sedan 2000 har 11 internationella studenter
disputerat, samtidigt som 21 nya internationella
doktorander rekryterats.
Donationspengarna kommer från försäljning
av ett antal centermärkta tidningar och
donationen är den första i en planerad serie.
20 miljoner till Umeå
God utdelning till ett starkt forskningsområde!
18 forskare i Umeå fick i höstas nära 20 miljoner
kronor från Cancerfonden för 2007–2009.
Största beloppen fick professorerna Thomas
Grundström, 2 850 000 kronor, Torgny
Stigbrand, 2 700 000 kronor och Anders Widmark,
2 400 000 kronor. Grundström studerar
gener som är inblandade i leukemi, Stigbrand
målsökande antikroppar vid cancerbehandling
och Widmark lokaliserad prostatacancer,
främst strålbehandling och dess effekter.
En miljon eller mer tillföll också Dan Holmberg
och Richard Palmqvist, Erik Johansson
och Kui Liu, institutionen för medicinsk kemi
och biofysik, Birgit Holritz Rasmussen, institutionen
för omvårdnad, samt Simon Tuck, Umeå
centrum för molekylär patogenes (UCMP).
13

Ny apparat
krossar stenar
Urologen vid Norrlands universitetssjukhus
har fått en ny stenbehandlingsmaskin som
behandlar stenar i urinvägarna med hjälp av
tryckvågor. Stenarna går sönder och kommer
ut den naturliga vägen inom några veckor.
Därmed kan de flesta behandlas över
dagen, oftast utan sjukskrivning.
Maskinen, en Siemens Lithoskop, ersätter
den tidigare s k ESWL-apparaten som
använts i drygt 15 år. Den har en kraftfull
stötvågsenhet och en effektiv stendetektion
med både digital röntgen och ultraljud.
Maskinen kostar cirka 6,5 miljoner kronor.
Stenar i njurar och urinvägar är en ofta
smärtsam folksjukdom. Patienterna remitteras
från Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland
och Jämtland. Samarbetet mellan
länen är gott.
– Med jämna mellanrum kommer en läkare
från Sundsvall för att behandla merparten
av patienterna från Västernorrland, säger
verksamhetschef Tomas Eliasson.
Anders Eklund söker
nya sätt att mäta
tryck i vätskan
runt hjärna
och ryggmärg.
ny behandlingsmetod
Pacemakern
stoppar
skakningarna
Som i ett trollslag försvinner skakningarna när patienterna
får en pacemaker för hjärnan. Neurocentrum
vid Norrlands universitetssjukhus är världsledande i
utvecklingen av den nya metoden att behandla Parkinsons
sjukdom.
Carin Mannberg-Zackari
Storsatsning
på medicinsk
teknik
Stiftelsen för Strategisk
Forskning, Vetenskapsrådet
och Vinnova satsar stort på
två unga forskare inom medicinsk teknik i
Umeå. I hård konkurrens får Anders Eklund
3,6 miljoner kronor och Madeleine Ramstedt
1,8 miljoner kronor.
Anders Eklund arbetar med att utveckla
metoder att mäta tryck i hjärna och ryggmärg
utan att borra eller sticka i patienten.
Vätskan som omger hjärna och ryggmärg
ska undersökas med hjälp av flödesmätningar
med magnetresonanskamera. Forskargruppen
planerar också att utveckla nya
datormodeller och signalbehandlingstekniker
för att analysera data.
Madeleine Ramstedt ska i sitt projekt ta
fram biomaterial, baserade på plastfilm som
innehåller silver. Infektioner i implantat och
sjukvårdsmaterial kan leda till att implantat
stöts bort och till upprepade operationer.
Eftersom silver är bakteriedödande kan man
göra ytan antibakteriell. Målet är en yta som
tar död på sjukdomsalstrande bakterier men
tillåter däggdjursceller att växa och utvecklas
som vanligt.
Videofilmen visar en äldre man med stelt rörelsemönster
och handskakningar som är typiska
för Parkinsons sjukdom. I nästa sekvens är hela
personen förändrad. Han går lätt och otvunget
med sviktande och nästan ungdomliga steg.
Skakningarna är borta.
Dokumentationen från Neurocentrum talar
sitt tydliga språk. Den som har fått en pacemaker
för hjärnan kan återta kontrollen över sina
rörelser.
– Resultaten är häpnadsväckande för många
och komplikationerna mycket få, berättar verksamhetschef
Göran Algers.
Blockerar störande signaler
Deep brain stimulation, DBS, kallas den nya
metoden att blockera störande nervsignaler i
hjärnan. Systemet består av tre komponenter.
En batteridriven nervstimulator i höjd med
nyckelbenet vidarebefordrar elektriska impulser
via en tunn ledning till en elektrod djupt inne i
mitthjärnan.
Patienten är lokalbedövad under den första
delen av ingreppet. En s k stereotaktisk ram av
lättmetall sätts fast med fyra skruvar mot skallbenet.
Neurokirurgen använder sedan en magnetkamera
för att räkna ut exakt var och i vilken
vinkel elektroden ska sättas in.
– Jag gör ett snitt i huden och borrar ett litet
hål i kraniet. När jag har ställt in rätt värden på
ramen för jag försiktigt in elektroden raka vägen
genom hålet i skallbenet, berättar neurokirurg
Patric Blomstedt som är ansvarig för DBS-verksamheten
på Neurocentrum.
Elektroden riktas mot det område i hjärnan
som ska stimuleras. Patienten känner ingenting,
eftersom hjärnan saknar känselnerver.
När elektroden sitter på plats får patienten
hålla upp den hand som har ett stört rörelsemönster.
Om operationen har lyckats slutar handen
att skaka när strömmen slås på.
– Skillnaden är ofta slående, kommenterar
Patric Blomstedt.
När man kommit så långt kan patienten sövas
ned, och pacemakern opereras in i en ficka i
bröstmuskeln. Ledningen placeras under underhudsfettet
och löper längs halsen och bakom örat
upp till borrhålet på hjässan.
F oto : J o h a n g u n s é u s
14 Spets 1/07

Hoppas bli riksspecialitet
Funktionell neurokirurgi utförs vid alla neurokirurgiska kliniker
i landet. Göran Algers vid Neurocentrum i Umeå tror
dock inte att alla kommer att fortsätta med ingreppen.
– Vi har mycket stora möjligheter att bli ett av de centra som behåller
den här kirurgin om området blir riksspecialitet, säger han.
Funktionell neurokirurgi är ett av Norrlands universitetssjukhus nya
profilområden. Neurocentrum har byggt upp en spetskompetens som
ett av världens mest kända centrum för utveckling av pacemaker för
hjärnan. Det är också Nordens enda klinik med psykokirurgi. Patienter
från bl a USA och Indonesien har opererats här.
I begreppet funktionell neurokirurgi ingår även dorsalkolumnstimulering.
Det är en metod där man lindrar smärta genom att lägga in en
elektrod under huden eller i ryggmärgskanalen.
Epilepsikirurgin i Umeå var tidigare något av en riksspecialitet och
har fortfarande gott rykte internationellt. Neurocentrum är också
ledande när det gäller svår epilepsi som inte lämpar sig för kirurgisk
behandling.
Även neurointensivvården har utsetts till profilområde. Behandlingsresultaten
av till exempel svåra skallskador är i särklass. Bara tio procent
avlider.
– Chansen att överleva en svår skallskada är bättre i Umeå än någon
annanstans, konstaterar Göran Algers.
När hela systemet sitter på plats skickas elektriska
impulser från nervstimulatorn via sladden
och elektroden till målområdet i hjärnan.
Impulserna hindrar och blockerar de elektriska
signaler som orsakar skakningarna, stelheten och
svårigheterna att gå.
Svårt balansera effekten
Operationen är ett precisionsarbete som tar åtta
till tio timmar. Ändå tycker Patric Blomstedt
att det mest komplicerade momentet kommer
efteråt. Det kan ta lång tid att justera den elektriska
stimuleringen och kombinera den med rätt
läkemedel. I det arbetet får neurokirurgen stöd
av neurologer och DBS-sköterska.
– Många patienter måste fortsätta medicinera
Spets 1/07
Patienten är lokalbedövad
och har en lättmetallram
på huvudet
när neurokirurg Patric
Blomstedt sticker ned
en elektrod som ska
blockera störande nervsignaler
i hjärnan.
efter operationen, men kan minska på doserna.
Vi försöker hitta en bra balans mellan god effekt
och möjliga biverkningar av stimuleringen, förklarar
Patric Blomstedt.
DBS skadar inte hjärnans nervceller. Om
bättre behandlingar utvecklas i framtiden kan
elektroden tas bort. Stimuleringen kan också
anpassas om sjukdomsbilden förändras.
DBS kan även hjälpa patienter med andra
neurologiska sjukdomar. Tekniken är densamma,
det är bara behandlingsområdet som växlar.
• Nucleus subthalamicus och pallidum är
målområden både för patienter med Parkinsons
sjukdom och muskelspasmer, dystoni.
• Thalamus är målet för behandlingen av
patienter med skakningar, tremor.
• Zona incerta är en ny målregion som håller
på att utvärderas.
– Elektrisk stimulering av zona incerta har
visat bra resultat både på tremor och andra
parkinsonsymtom. Ibland upphör patientens
skakningar direkt när vi går in med elektroden,
innan vi har slagit på strömmen, berättar Patric
Blomstedt.
En halv procent av befolkningen har ärftlig
tremor. Det är alltså förhållandevis vanligt.
– Patienterna är duktiga på att dölja sitt handikapp.
De undviker situationer där det märks.
De vill inte gå bort på middag eller dricka kaffe
hos grannarna. Operationen ger dem ett nytt
liv.
Tourettes syndrom
Patric Blomstedt planerar också att operera svåra
fall av Tourettes syndrom, och hoppas komma
igång med det under året.
Stereotaktisk kirurgi utvecklades redan på
1950-talet. Metoden föll i glömska men fick
sin renässans 1991 när neurokirurgerna Lauri
Laitinen och Marwan Hariz i Umeå visade goda
resultat.
Neurocentrum i Umeå är fortfarande en av
landets ledande kliniker när det gäller den nya
behandlingen. Omkring 250 DBS-operationer
har hittills utförts, de flesta med mycket gott
resultat.
– Vi har många nöjda patienter, konstaterar
Patric Blomstedt.
15

Avsändare: Medicinska fakultetens kansli, Umeå universitet, S-901 87 Umeå.
Inom UCMR studerar man de molekylära mekanismer som gör bakterier, virus eller parasiter sjukdomsframkallande.
Till modellbakterierna hör bl a Francisella tularensis, Escherischia coli, Helicobacter pylori och Vibrio cholerae.
”Enastående” förslag
vann miljonkampen
Enormt stort! Rektor Göran Sandberg är nöjd och stolt sedan universitetet
tagit hem kampen om ett nytt nationellt centrum för molekylärmedicinsk
infektionsforskning. 77,5 miljoner kronor ger fantastiska möjligheter!
Greti Ohlsson
Anslaget kommer från Vetenskapsrådet,
VR, och ska tillsammans med universitetets
bidrag på 90 miljoner kronor användas
för att under fem år bygga upp landets
enda laboratorium i molekylär infektionsmedicin.
Upp till tio nya forskargrupper
kan bli resultatet.
Det prestigefyllda och strategiska stödet
ska stärka svensk forskning och öka
dynamiken på området, bl a genom att
främja unga forskares karriärmöjligheter.
På sikt ska Umeå-laboratoriet bli en
svensk nod till det europeiska molekylärbiologiska
laboratoriet EMBL.
Det blir också den svenska delen av ett
nordiskt-europeiskt centrum för ämnesövergripande
forskning kring hur bakterier,
virus och parasiter orsakar sjukdom. Till
denna plattform ska unga forskare rekryteras
utifrån vetenskaplig excellens och få
resurser att bilda grupper som nydanar
och stärker forskningsområdet.
I världsklass
– Vi är väldigt glada att VR har valt Umeå
före andra lärosäten. Det styrker vår tes
att vi bedriver forskning i världsklass, i det
här fallet inom infektionsmedicin, säger
rektor Göran Sandberg.
VR skriver i sitt pressmeddelande
att ansökningarna från Lund och Umeå
efter en första vetenskaplig granskning
kvarstod som de absolut främsta. Till slut
fällde Umeås engagemang och långsiktighet
samt närmare koppling till EMBL
avgörandet.
Ansökan kommenterades av den internationella
expertgruppen så här: ”Denna
ansökan kommer från en av de bästa platserna
i Europa för att studera bakteriers
sjukdomsframkallande egenskaper. Sammanfattningsvis
är det ett enastående förslag.”
UCMR
Bakom det ”enastående” förslaget står
Umeå Centre for Microbial Research,
UCMR, en gruppering av nationellt och
internationellt framstående forskare.
Huvudsökande är professor Bernt Eric
Uhlin, institutionen för molekylärbiologi
och medsökande är professorerna Anders
Sjöstedt, klinisk bakteriologi, Hans Wolf-
Watz, molekylärbiologi, Sven Bergström,
molekylärbiologi och Thomas Borén,
medicinsk kemi. Deras grupper har bl a
varit framgångsrika i utveckling av vacciner.
– Jag är oerhört hedrad genom det här
erkännandet av vår molekylärbiologiska
forskning, kommenterar Bernt Eric Uhlin
som själv forskar om bakteriers samspel
med värdceller.
UCMR täcker stort urval av medicinska
och naturvetenskapliga ämnen: mikrobiologi,
molekylärbiologi, immunologi,
cellbiologi, strukturbiologi, medicinsk
kemi, biokemi, organisk kemi, kemometri
och fysik. Forskningen fokuserar
på de molekylära mekanismer som gör
mikroorganismer sjukdomsframkallande.
Resultaten kan tillämpas för att skapa nya
vaccin och läkemedel.
Anslaget i hård konkurrens med alla
universitet i landet bekräftar forskningens
starka ställning i Umeå. Hösten 2006
identifierade universitetet tolv starka
forskningsområden och två av dem, infektionssjukdomar
och kemisk biologi, berör
det nya laboratoriet.
Tidningen Spets
ges ut av medicinska
fakulteten vid
Umeå universitet
och Västerbottens
läns landsting.
Produktion:
Landstingets
informationsfunktion
Redaktör:
Greti Ohlsson
Layout:
Elisabeth Sund
I redaktionen:
Anna Arnqvist,
Peter Naredi,
Thomas Sandström,
Torgny
Stigbrand, PO
Söderström,
Katrine Åhlström
Riklund och Karl-
Axel Ängquist.
Foto där inget annat
anges:
Jan Lindmark.
Postadress:
Spets
Västerbottens
läns landsting
901 89 Umeå
Telefon:
090-785 18 52
E-post-adress:
greti.ohlsson
@vll.se
Tryck: Tryckeri
City, Umeå 2007
Spets
16 Spets 1/07