Spets 1-2005 - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

medfak.umu.se

Spets 1-2005 - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Spets 1/05

Om forskning och utveckling vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå

TELEMEDICIN

”Robotics” blir

hjälp åt dementa

sidorna 16–21

Blåsor gör giftet

mer potent

sidorna 2–3

Projektiler

i cancerattack

sidorna 10–11

Könets roll

för hälsan

sidan 24

SPETSFORSKNING

Från bananfluga

till människa

sidorna 6–7

Spets 1/05

1


Pris på pris för Palmer

Forskaren Ruth Palmer vid Umeå

centrum för molekylär patogenes,

UCMP, tillhör framtidens forskningshopp.

Just nu haglar utmärkelserna

över henne.

Tidigare i år nominerades

hon efter

hård granskning

som kandidat till

”forskartävlingen”

European Young Investigator

Awards –

EURYI. Priset,

anslag i mångmiljonklassen,

tilldelades

dock ingen

forskare i Sverige.

Däremot fick

Palmer 2005 års

Fernström-pris på

100 000 kronor i Umeå. Priset får hon för sin

forskning om tumörassocierade signalproteiner

med bananflugan som modellsystem. Priskommittén

pekar särskilt på hennes grundläggande

studier av proteinet anaplastiskt lymfomkinas,

alk. Ruth Palmer och hennes forskargrupp vid

UCMP har gjort flera betydande upptäckter

som publicerats i Nature och andra välrenommerade

tidskrifter. Hon ingår också i ett av de

spjutspetsprojekt som beskrivs i detta nummer

av Spets.

I september fick hon ytterligare ett vetenskapligt

pris, The Svedberg-stipendiet. Detta ges

årligen till en framstående biokemist/molekylärbiolog

som är under 40 år och verksam i

Sverige. Stipendiet delas ut av Svenska föreningen

för biokemi och molekylärbiologi (SFBM)

och Nationalkommittén för biokemi och molekylärbiologi

och är på 35 000 kronor. Ruth Palmer

får det för sin upptäckt om hur utvecklingen

av muskler i tarmsystemet kontrolleras.

Redan som doktorand i London identifierade

och karaktäriserade hon en ny familj av fosfatbindande

proteiner. Som post-doc började hon

med bananfluga som modellsystem att studera

signalproteiner med betydelse för celltillväxten.

Där identifierade hon den gen i bananflugan

som är inblandad i reglering av cellers mognad,

tillväxt, adhesion och rörelse.

I Umeå har hon fortsatt med att kartlägga

processerna kring embryonala utvecklingssteg.

Hennes senare arbeten har fokuserats kring alk,

en receptor som orsakar cancer hos människor

när den inte är rätt reglerad. Hon har identifierat

och karaktäriserat detta protein i bananflugan

(Dalk).

Ruth Palmer kom till Umeå 1999. Hon har

nyligen accepterat en sexårig högre cancerforskartjänst,

finansierad av Cancerfonden.

Smart forskning

ska lura klurig

Koleraepidemier skördar

tusentals människoliv varje

år. Ett vaccin som är pålitligt

och har lång effekt är

målet för den forskning

som leds av Sun Nyunt

Wai, docent i medicinsk

mikrobiologi i Umeå. Men

kolerabakterien är en lurig

rackare!

Greti Ohlsson

bakterie

Virulensfaktorer, vad som gör bakterier ”giftiga”,

är jätteintressant, tycker Sun Nyunt Wai.

Sjukdomsframkallande campylobacter, koli-,

kolera- och salmonellabakterier hör därför till

hennes dagliga umgänge.

Redan som ung forskare gjorde hon uppmärksammade

upptäckter av egenskaper hos

bakterier. En av dem presenterade hon 1995,

sedan hon i sitt arbete vid Kyushu-universitetet

i Japan upptäckt hur vissa Gram-negativa bakterier

sprider giftämnen via små blåsor, vesiklar.

Ett exempel på denna typ av infektion är den s k

turistdiarrén som orsakas av enterotoxinogena

kolibakterier.

I en senare artikel i tidskriften Cell har Sun

Nyunt Wai och kollegor, bl a i Umeå, visat hur

effektivt mekanismen fungerar för att ”smitta”

värdceller. Toxinet produceras i en inaktiv form

i bakterierna, men ändrar sin struktur och blir

aktivt när blåsorna snörs av. Detta kan ta hål på

värdcellernas membran och därigenom leda till

celldöd.

– Vi har studerat proteinet ClyA, ett toxin

som utsöndras i blåsor av kolibakterier och vissa

salmonellabakterier. Vi konstaterade att rent

toxin har liten effekt på målcellerna, medan

blåsorna gör giftet betydligt mer potent. Det

tyder på att de inte bara transporterar toxinet

utan också aktiverar det, säger hon.

Forskningsresultaten fick stor uppmärk-

Bakterien sprider sitt toxin effektivt. Så länge det är kvar inuti organismen

är det inaktivt, men när det ”paketeras” i blåsor ändrar det

också struktur. När blåsorna lösgörs är toxinet så potent att det kan

ta sig in i värdcellerna och orsaka celldöd.

2 Spets 1/05


Sun Nyunt Wai har särskilt

intresserat sig för kolerabakterien.

Det är en lurig

rackare som kan göra sig

resistent och som beter sig

helt olika i och utanför

kroppen.

samhet och ledde till att Sun Nyunt Wai 2004

belönades med Fernström-priset.

Bytte karriär

Sun Nyunt Wai kommer ursprungligen från

Myanmar, tidigare Burma. Där utbildade hon

sig till läkare. Under sju år arbetade hon som

specialist i obstetrik och gynekologi, men längtade

efter att forska.

– Det var svårt att få pengar till forskning. Så

när jag fick chansen i Kyushu 1990 tog jag den.

Eftersom det stipendium hon fick handlade

om mikrobiologi blev hon tvungen att byta

karriär. Efter disputationen fick hon en post

doc-tjänst, och därefter ytterligare en, vid Stanford-universitetet

i USA. När post doc-tiden

var slut väntade fast jobb som biträdande professor

i bakteriologi i Kyushu. Där fanns också

stora möjligheter att komma bakterierna in på

livet. Institutionen förfogar över avancerad

elektronmikroskopisk utrustning, där bakterierna

kan studeras i hög upplösning.

Däremot var kunskaperna om genreglering

begränsade, vilket var skälet till att Sun Nyunt

Wai 1999 sökte ett stipendium som gästforskare

inom molekylärbiologin i Umeå.

– Jag ville lära mig mer om genetiken, om

vad som skiljer bakteriernas vildtyper från mutanter.

Jag ville också lära mig om hur man med

knock out-teknik kan styra utvecklingen av vissa

egenskaper.

Fokus på kolera

Just det var möjligt i Umeå – och lärt sig har hon

gjort. Idag börjar hon förstå de mekanismer

som påverkar produktionen av vesiklarna. Sedan

hon kom till institutionen har hon arbetat

med flera olika bakterier. En som ger betydligt

allvarligare sjukdom än turistdiarré är kolerabakterien.

Eftersom sjukdomen ger diarréer

med vätskeförluster på upp till 20 liter per dag

är den livshotande.

– Vaccin finns, men är inte hundraprocentigt

effektivt och immuniteten varar inte heller

så länge. Vi hoppas att vår forskning ska ändra

på det, säger Sun Nyunt Wai.

Kolerabakterien är märklig på flera vis. I

regelbundna mönster, ofta två gånger per år,

drabbar epidemier utvecklingsländerna. Lika

regelbundet är den ”försvunnen”. Varför den

beter sig så vet man inte.

Spets 1/05

– Vi måste veta mer om bakteriens beteendemönster

och livscykler om vi ska nå dit vi

hoppas.

Just kolerabakterien är nämligen i normalfallet

inte särskilt potent. Bakterien måste passera

magen för att komma till de receptorer

som den fäster mot i tarmen. Och eftersom den

är känslig för syra krävs stora bakteriemängder

om man ska bli sjuk.

När bakterien odlas på agarplatta konstaterar

man lätt att den är känslig för klorin. Utsätts

den däremot för svält händer något märkligt.

Den inte bara krymper och rynkas, utan utvecklar

också motståndskraft mot både klorin och

syra.

– Den är ”klok”. Genom att ändra sitt genuttryck

gör den sig resistent. När den så kommer

in i kroppen kan den också orsaka sjukdom,

säger Sun Nyunt Wai.

Så helt lätt att studera är den inte. Olika

signaler styr virulensen i kroppen och utanför.

T ex går koleratoxinet inte att uttrycka in vitro

vid kroppstemperatur och neutralt pH. Först

vid en temperatur på 30 grader och ett pHvärde

på 6,8 kommer signalerna i gång.

Sun Nyunt Wai fick så småningom en forskarassistenttjänst

i medicinsk biologi och blev

därmed kvar i Umeå. I fjol blev hon docent i

medicinsk mikrobiologi och arbetar också som

vikarierande lektor. Idag leder hon en grupp

med två doktorander och en post doc i en

allmänt dynamisk, internationell miljö. Att det

inte är ett permanent jobb har både för- och

nackdelar, menar hon.

– I Japan hade alla fasta tjänster. Med en

tidsbegränsad tjänst måste man hela tiden visa

på resultat, tävla, vara produktiv och lite aggressiv

också. Det är inte alltigenom negativt!

3


Ostabila

proteiner

ger kort

överlevnad

Mikroskopbilden visar en

angripen nervcell. Kärnan

är blå, och det brunaktiga

fältet är en s k

Brännström-kropp, som

upptäcktes av Thomas

Brännström, docent i

Umeå.

Brännström-kroppen

ansamlas i ett sent stadium

av sjukdomen. Forskarna

tror att det är förstadiet

till Brännströmkroppen,

d v s de ihopklumpade

proteinerna

som orsakar sjukdomen.

SOD1 och ALS

omoget SOD1

felveckning

nervskador!

normal veckning

hopklumpning

moget SOD1-protein

Brännström-kroppar

ansamlas i nervcellerna

Aggressivt sjukdomsförlopp

och instabilitet hos de inblandade

proteinerna hör samman

vid ALS. Är proteinerna mycket

ostabila är överlevnadstiden

inte mer än fem år. Det visar en

studie vid Umeå universitet.

Karin Wikman

Forskare har länge misstänkt att ALS, amyotrofisk

lateralskleros, beror på att proteinet

SOD1 felveckas och klumpar ihop sig. För

första gången har nu forskarna i Umeå kunnat

visa att felveckade proteiner verkligen är orsaken.

– Resultaten från vår studie ger trovärdighet

åt att det behövs en strategi för att stabilisera

proteinet om sjukdomen ska kunna behandlas.

Det säger Mikael Oliveberg, professor i biokemi

och huvudförfattare till artikeln som är

publicerad i den amerikanska tidskriften Proceedings

of the National Academy of Sciences.

ALS är en sjukdom med starkt varierande

överlevnad. Vissa patienter lever i över 20 år

efter diagnos, andra inte ens ett år. För ungefär

var tionde är ALS en ärftlig sjukdom som orsakas

av SOD1-mutationer. Umeå-forskarna har

nu kunnat mäta exakt hur mutationerna påverkar

veckningen och sedan jämfört det med

sjukdomsförloppet. De bäst beskrivna mutationerna

för ALS har undersökts.

Studien visar på väldigt ostabila proteiner i

de fall där överlevnadstiden inte är mer än fem

år och betydligt mer stabila när överlevnaden är

över 10 år. Ett ostabilt protein växlar mellan

olika mognadsfaser och kan återfalla till sin

ursprungliga och sladdriga form. Vid sådana

omogna tillstånd klibbar proteinet lätt ihop,

veckas fel och skadar nervcellerna. Ett stabilt

protein stannar med större sannolikhet kvar i

en sammanhållen, ”säkrare” form. Sjukdoms-

alstrande mutationer påverkar veckningen på

olika sätt, men konsekvenserna är de samma;

mängden omogna och sladdriga proteiner ökar.

ALS har visat sig vara ett oväntat bra modellsystem.

Alzheimers sjukdom och prionsjukdomar

orsakas oftast av proteiner som är svåra att

studera. SOD1 är däremot förhållandevis lätt

att arbeta med och Umeå-forskarna har skaffat

sig djupgående kunskaper. Dessutom finns över

100 olika SOD1-mutationer som alla påverkar

patienterna på olika sätt.

– Det finns inte ett så brett spektrum av

mutationer hos andra neurodegenerativa sjukdomar.

Alzheimers kan t ex bara kopplas till ett

fåtal. Den stora informationsmängden gör att

ALS kan bli en viktig referenssjukdom i studier

av de över 30 andra svåra proteinsjukdomar

som vi tror orsakas av liknande mekanismer.

Våra resultat kan hjälpa oss att förstå även andra

sjukdomar där proteinerna inte låter sig studeras

lika lätt, berättar Mikael Oliveberg.

Umeåprofessor leder internationellt sällskap

Lars Hjalmar Lindholm, professor i allmänmedicin och känd för sin forskning om behandling

av högt blodtryck, har valts till näste ordförande i det ledande vetenskapliga

sällskapet på området, International Society of Hypertension (ISH).

Lindholm tillträder som ordförande vid kongressen i Japan oktober 2006. Huvuduppdraget

blir att förbereda och arrangera en stor kongress i Berlin 2008.

ISH har ca 800 högt meriterade forskare över hela världen som medlemmar, bland

dem ca 30 svenskar. En uppgift är att i samarbete med WHO ta fram internationella

riktlinjer för blodtrycksbehandling.

Idag beräknas mer än en fjärdedel av världens befolkning lida av högt blodtryck, och

antalet ökar. Lindholm, som bl a uppmärksammats för sin medverkan i en Lancet-artikel

om betablockeraren atenolol, valdes på ett programförslag som bl a handlade om

att kontrollera ökningen. Förebyggande insatser, diagnos, behandling och kontroll –

inte minst i utvecklingsländerna – står som första punkt. En stor utmaning för ISH är

också det faktum att det är väl känt hur högt blodtryck ska behandlas men att det

inte genomförs i praktiken. Därför ska också samarbete med öppenvårdens läkare

ökas och förbättras.

Äldrevårdspris till Norberg

Astrid Norberg, professor vid institutionen för omvårdnad,

Umeå universitet, och pionjär inom den svenska

omvårdnadsforskningen, har fått äldrevårdspriset ”The

2005 Award for Distinguished Service to the Field of

Psychogeriatrics in the Congress Host Country” av den

amerikanska organisationen IPA, International Psychogeriatric

Association.

Motiveringen lyder: ”IPA honors you as a world leader

in caring research in psychogeriatrics”. Astrid Norberg

delar utmärkelsen med Drottning Silvia, som belönas

bl a för sitt stöd till utbildning inom demensvården.

Priserna delades ut i samband med invigningen av

IPAs kongress i Stockholm. Då anordnades också ett

speciellt symposium till Astrid Norbergs och Bengt

Winblads ära: ”Research in Dementia Care Makes Difference

– How to implement Nursing Research in Clinical

Work”.

4 Spets 1/05


Ökad konkurrens

välkommen nyhet

Dålig kontroll och för lite

konkurrens. Modellen för hur

alf-medlen fördelats har varit

förlegad, menar Torbjörn

Egelrud. Som ny FoUU-chef i

landstinget får han nu se vad

nya regler – och ett närmande

till regiongrannarna – kan

innebära för forskningen.

Torbjörn Egelrud, landstingets

nye FoUU-chef.

10,5 miljoner kronor blir nu möjliga att söka

av forskare i norra regionen. Potten består till

två tredjedelar av alf-medel från Västerbottens

landsting. Det av de fyra landsting som

berörs bidrar med den resterande tredjedelen.

– Ett av målen är att höja kvaliteten, ett

annat att få en bättre koppling till pågående

projekt. Själv tror jag stenhårt på att det är bra

att lyfta bort ansvaret för en del av alf-medlen

för forskning från verksamheten.

Torbjörn Egelrud, professor i dermatologi

och venereologi i Umeå, är sedan augusti

landstingets nya FoUU-chef. I juni lämnade

han uppdraget som dekanus vid medicinska

fakulteten. Nu ska han på halvtid leda den stab

som samordnar landstingets engagemang i

FoUU-frågor.

– Jobbet känns intressant och utmanande.

Jag har ju erfarenhet av både universitets- och

landstingsvärlden och vet att samverkan är

helt avgörande, säger han.

Utvecklande

Via FoUU-staben hanterar landstinget bl a

sina alf- och tua-avtal, planerar AT- och STtjänstgöringar

och administrerar forsknings-

Spets 1/05

FOTO: JAN ALFREDSSON

ansökningar och -anslag. Att åstadkomma en

hälsoorientering av hälso- och sjukvården,

följa hälsoutvecklingen hos befolkningen och

arbeta med förebyggande och hälsofrämjande

utvecklingsprojekt hör också till stabens uppgifter.

I uppdraget som dekanus har samverkan

med landstinget varit en viktig del. Torbjörn

Egelrud har haft mycket att göra med flera av

sina nya medarbetare. Att han inte riktigt vet

vad han själv ska göra och vad alla arbetar med

är ett övergående problem.

– Vad gör en hälsoutvecklare? Vilka problem

attackerar de – och hur? Jag har mycket

att lära och det känns spännande, säger han.

En av FoUU-stabens nya uppgifter blir att

hantera fördelningen av de 10,5 miljoner kronor

som nu blir sökbara. En positiv utveckling,

tycker Torbjörn Egelrud.

– Merparten av alf-medlen fördelas fortfarande

på klinikerna enligt de klassiska principerna

om hur mycket verksamhet som upplåtits

för universitetet och efter grova mått på

forskningsaktiviteten de senaste åren.

Även om det på vissa kliniker fungerat bra

har konflikten mellan sjukvårdens och forskningens

behov varit tydlig. Med nytt redovisningssystem

kommer det förhoppningsvis att

bli mycket, hoppas han. Numera får kliniken

alf-medel bara om man kan redovisa kostnader.

Bättre kvalitet

Ändå har användningen ofta, menar Torbjörn

Egelrud, varit suboptimal, och någon klar

koppling mellan alf-finansierad forskning och

kvalitet finns inte. Därför ser han konkurrensutsättning

som en välkommen förändring. Att

vidga möjligheterna till att omfatta hela regionen

är viktigt av flera skäl, menar han.

– Högspecialiserad vård kräver att samarbetet

fungerar. För forskningen och behovet

av patientmaterial är kravet det samma.

Torbjörn Egelrud vill gärna se fler utvärderingar

av landstingets satsningar på forskning.

Av den nya fördelningsmodellen hoppas han

på så goda resultat att de sökbara medlen efter

hand kan öka. Treåriga alf-forskartjänster på

deltid är en möjlig utveckling, menar han.

Hans egen forskning har däremot kommit

i kläm under de sex åren som dekanus. En rad

halvfärdiga manuskript vittnar om att uppdraget

krävt sin tribut. Jobbet var roligt, men

slitsamt och långt från en halvtidssyssla.

Nu vill han göra annat. Mer än halva sin tid

tänker han därför inte vara FoUU-chef.

Alf-medel sökbara

I mitten av september gick ansökningstiden

ut för de 10,5 miljoner

kronor i forskningsmedel som nu

kan sökas i norra regionen. Intresset

var överraskande stort.

Västerbottens läns landsting och medicinska

fakulteten vid Umeå universitet har enats om

att avsätta ca sju miljoner kronor av alf-medlen

till en central, sökbar pott för forskning.

Norrlandstingens regionförbund har rekommenderat

medfinansiering på 3,5 miljoner

kronor från berörda landsting.

I mitten av september gick alltså ansökningstiden

ut. Då hade 102 ansökningar motsvarande

en summa på 83,5 miljoner kronor

kommit in. De allra flesta projekt hade anknytning

till Västerbotten, men man kunde

notera tre huvudsökanden från Norrbotten

och två från Jämtland. Könsfördelningen med

28 kvinnor som huvudsökande och resten

män noteras som ett bättre resultat än spjutspetsansökningarna.

Det nya sättet att fördela alf-medel för

forskning ska tills vidare ses som ett komplement

med projektanslag i storleksordningen

150 000–750 000 kronor. Faller försöket väl

ut blir det efter hand allt större avsättningar.

Målet är bl a att möjliggöra satsningar på

strategiskt viktiga forskningsområden och att

stimulera till nya konstellationer och samarbeten

mellan forskare. Man hoppas också att

konkurrensutsättning ska höja kvaliteten i

den patientnära kliniska forskningen.

Huvudsökande och ansvarig för projektet

ska vara läkare med doktorsexamen inom

norra sjukvårdsregionen, verksam i forskning

med anknytning till medicinska fakulteten vid

Umeå universitet.

Miljoner mot malaria

Molekylärbiologen Cathrine Persson vid

Umeå universitet har från National Institutes

of Health (NIH) i USA fått ca 2,5 miljoner

kronor för forskning om ett vaccin mot malaria.

Konkurrensen om NIH-anslagen är stenhård

och det är inte ofta forskare i Sverige

beviljas medel. Malaria är ett stort världshälsoproblem

och för närvarande finns inget

vaccin.

Det femåriga projektet handlar om att studera

det skydd som olika syntetiska vacciner

ger. Cathrine Persson samarbetar med professor

Elizabeth Nardin, NYU School of Medicine,

New York, USA.

– Vi hoppas kunna ta fram ett verksamt

vaccin, vilket skulle vara ett stort genombrott

i försöken att utveckla skydd mot malaria, säger

Cathrine Persson.

5


Nus behåller täten

Norrlands universitetssjukhus i Umeå bevarar sin frontposition vad

gäller strålbehandling med hög precision. Detta sedan onkologiska

kliniken i somras fick klartecken att köpa in en s k linjäraccelerator

med tillhörande magnettomografi, MR, för 27 miljoner kronor.

Strålbehandling är ett kostnadseffektivt sätt att behandla cancer, och onkologen i Umeå är

föregångsklinik på området. De satsningar som gjorts under åren, bl a på en racetrackmicrotron

samt annan avancerad utrustning, har placerat Umeå på kartan också internationellt.

I slutet av 2003 beslutades att en 20-årig linjäraccelerator skulle bytas ut. Under fjolåret

har onkologen jobbat med analyser och studiebesök inför upphandlingen. Eftersom tekniken

utvecklas snabbt fanns nu en möjlighet att köpa en kombinationsutrustning.

Cancersjukvården räknas som ett av universitetssjukhusets profilområden. Genom denna

satsning kan sjukhuset bli mycket framstående inom s k högprecisionsbehandling. Utrustningen

gör det möjligt att erbjuda behandling till patienter från hela Sverige och inte bara

patienter från den norra sjukvårdsregionen. Något som i sin tur kan ge landstinget extra intäkter.

Enligt planerna ska MR-utrustningen finnas på plats under hösten 2005 och den nya

linjäracceleratorn hösten 2006.

Hopp om bot mot diabetes

Att diabetes ofta följer på fetma är

välkänt. Men inte varför. När forskare i

Umeå i våras presenterade ett genombrott

i sina studier innebar det också att

en direkt metod att förhindra sjukdom

är nära.

Mekanismerna som styr hur nivåerna av insulin, socker

och blodfetter stiger med kroppsvikten har hittills

varit okända. Därmed saknas också effektiva metoder för att förhindra eller bota följdsjukdomarna

i det s k metaboliska syndromet – högt blodtryck, typ 2-diabetes och fettlever.

Men nu har Helena Edlund, professor vid Umeå centrum för molekylär medicin, UCMM,

och hennes forskargrupp gjort ett fynd. Sedan de hittat boven i dramat – en ny ytreceptor

– ökar också möjligheten till bot.

I en artikel i tidskriften Cell Metabolism beskriver Edlund tillsammans med post doc Pär

Steneberg i Umeå och en forskargrupp vid Weizmann Institute of Science i Israel kopplingen

mellan övervikt å ena sidan och diabetes, fettlever m m å andra.

Ytreceptorn, med beteckningen GPR40, finns hos mus bara i de insulinbildande betacellerna.

Vid fetma frigörs fettsyror som binder till receptorn. Nu tycks det som om receptorn

i sig avgör om fetma ska leda till sjukdom. Möss som saknar ytreceptorn har i försök visat

sig kunna äta och bli överviktiga utan att utveckla diabetes eller annan sjukdom. När

GPR40 tas bort eller sätts ur spel skyddas helt enkelt mössen mot de komplikationer och

sjukdomar som fetman normalt orsakar. Som stöd för teorin visar resultaten också att

möss med ökat antal GPR40-receptorer på betacellen utvecklar diabetes.

Samma ytreceptor finns också i människans betaceller och tillhör det slag av receptorer

som dagens läkemedel riktar sig mot. Substanser som blockerar receptorn är heta kandidater

som läkemedel för att lindra, förhindra eller bota diabetes och andra av fetmans följdsjukdomar.

Därför bör det, tror Helena Edlund, vara relativt enkelt att få fram en medicin

som lindrar och förhindrar fetmarelaterade sjukdomar.

”Future Faculty” bildad

”Future Faculty” är ett nytt nätverk för yngre disputerade forskare med tidsbegränsad anställning

inom medicinsk fakultet. Ett första konstituerande möte för Umeås del hölls i juni.

– Situationen för unga disputerade forskare har blivit allt kärvare. Vi är ofta anställda på

korta förordnanden, vilket skapar otrygghet för individerna och gör det svårt att etablera

självständig forskning, säger Kristina Lejon, medicinsk biovetenskap.

Hon är en av forskarna i den arbetsgrupp som förberett bildandet av Future Faculty. Övriga

är Pernilla Wikström, medicinsk biovetenskap, Hamayun Zafar, odontologi och Anders

Hofer, medicinsk kemi och biofysik. Organisationen är tänkt att vara en plattform och ett

nätverk för disputerade med tidsbegränsat förordnande vid fakulteten. Motsvarande organisationer

har bildats eller är på väg att bildas vid landets övriga medicinska fakulteter.

Testar vaccin

mot könsherpes

Ett vaccin mot könsherpes testas nu

på 700 unga flickor i Sverige. Norrlands

universitetssjukhus är med i

den världsomspännande dubbelblindstudien,

där 100 flickor i Umeå deltar.

Herpes i underlivet, HSV-2, är den könssjukdom

som är vanligast efter kondylom. Blåsor som så

småningom blir små sår, feber och muskelvärk

hör till sjukdomen som oftast är lindrig. Många

bär faktiskt på smittan utan att veta om det.

Egentligen är det bara i ett läge som sjukdomen

blir riktigt allvarlig. En gravid kvinna som får herpes

för första gången kan vid förlossningen överföra

smittan – som då blir livshotande – till sitt

barn.

Tre fjärdedelar av de 7 500 vuxna som hittills

prövat vaccinet har fått ett bra skydd mot infektionen.

Den nya studien omfattar 6 000–7 000

flickor mellan 10 och 17 år, varav 700 i Sverige.

Det man vill testa är om vaccinet fungerar lika

bra på yngre.

Vaccinet ges i injektioner vid tre tillfällen. Deltagarna

får föra bok över hur de mår och får svara

på frågor om sin hälsa varje månad. Kontrollgruppen

får ett vaccin mot gulsot.

Nya rön om protein

som minskar blodfetter

Mekanismen för hur ett

relativt nyupptäckt protein

kan sänka nivån av

blodfetter klargörs i tidskriften

Journal of Biological

Chemistry. Författarna

är en forskargrupp,

ledd av professor

Gunilla Olivecrona vid Umeå universitet.

Apolipoprotein A-V finns i blodplasman och

verkar ha betydande effekt på nivån av blodfetter,

främst triglycerider. Mutationer i den gen som

kodar för ämnet har samband med rubbningar i

blodfettvärdena och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Det har nyligen föreslagits att apolipoprotein

A-V verkar genom att aktivera lipoproteinlipas,

det enzym som spjälkar blodfetterna så att de

kan tas upp i kroppens vävnader.

Gunilla Olivecronas grupp har nu, i samarbete

med Robert O Ryan m fl i USA, visat att mekanismen

för proteinets effekt inte är att direkt aktivera

lipaset. Däremot kan det, liksom lipoproteinlipas,

binda starkt till heparin. Denna egenskap

gör att båda proteinerna kan binda i närheten av

varandra på cellytor. Genom att båda dessutom

binder till blodfetter (lipoproteiner) kan upptaget

av fett i cellerna stimuleras.

Forskargruppen har använt en speciell biosensorteknik,

Biacore®, för att i modellstudier visa

hur apolipoprotein A-V medierar bindning av

blodfetter till en heparintäckt yta.

6 Spets 1/05


Nya spjutspetsprojekten

håller hög klass

©INGRAM

Av 54 ansökningar vaskades till

slut 16 fram av externa, icke

jäviga, sakkunniga professorer.

Den pågående treårsomgången

med spjutspetsprojekt i medicin

och odontologi i Umeå

håller hög klass.

33 miljoner kronor fanns att fördela. Av dem får

13 projekt högst 750 000 kronor vardera årligen

under 2004–2006, medan tre får högst

300 000 kronor vardera.

Håkan Alfredsson, professor i idrottsmedicin,

ska tillsammans med Sture Forsgren, docent

i anatomi och Lars Öhberg, överläkare i

diagnostisk radiologi studera bakgrundsmekanismer

och utveckling av behandlingsmetoder

vid kronisk sensmärta.

Den biologiska basen för CNS-sjukdomar

och -symtom orsakade av stress och könshormoner

ska studeras av Torbjörn Bäckström,

gynekologiprofessor, Inga-Maj Johansson,

labchef vid Umeå Neurosteroid Research Center

och överläkare Marie Bixo.

Kjell Grankvist, professor i klinisk kemi, är

huvudman för ett projekt kring karaktärisering

av signalvägar vid cisplatininducerad celldöd

med och utan förstärkt kaliumjonförlust hos

lungcancerceller. Detta ska han studera tillsammans

med onkologprofessorn Roger Henriksson

och forskningsingenjören Behnam Motagh

Parviz.

Sårläkning, f f a i trumhinnan, är fokus i det

projekt som Sten Hellström, ÖNH-professor,

ansvarar för. Vilken roll plasminogen kan spela

Spets 1/05

i processen ska han studera tillsammans med

Tor Ny, professor i medicinsk kemi och biofysik

och öronläkaren Per-Olof Eriksson.

Roger Henriksson är inblandad i ytterligare

ett projekt. Tillsammans med Håkan Hedman,

docent i onkologi, ansvarar han för studien

”LRIG Cell Surface Receptors In Health and

Disease: Molecular, Physiological and Clinical

Studies”.

”Riskfactors and pathogenesis of celiac disease”

är rubriken för det projekt som universitetslektor

Annelie Ivarsson; folkhälsa och klinisk

medicin, leder. Celiakiforskningen engagerar

också professorerna Olle Hernell, pediatrik,

Sten Hammarström, immunologi och

Marie-Louise Hammarström, klinisk mikrobiologi/immunologi.

Odontologisk forskning har öronmärkta

spjutspetsmedel, men har med Ulf Lerners

projekt också knipit ett anslag ur den allmänna

potten. Ämnet för studien är hur bennedbrytande

osteoklaster bildas och hur de resorberar

ben.

Ett nytt, levande vaccin mot Francisella tularensis,

harpest, är målet för den forskning

Anders Sjöstedt, professor i klinisk bakteriologi,

får medel för. Projektet drivs tillsammans

med Wayne Conlan, Senior researcher vid

National research Council, Ottawa, Kanada.

Ola Sandgren, ögonläkare och lektor, samarbetar

med läkarkollegan Marie Burstedt och

sjukhusgenetikern Irina Golovleva. De ska studera

ärftliga retinala dystrofier i norra Sverige

och försöka identifiera bakomliggande genetiska

defekter vid olika kliniska manifestationer.

”Genetisk polymorfism, lung- och hjärtkärlsjukdom

i experimentella och mekanistiska

studier av oxidativa och partikulära luftföroreningar”.

Det är rubriken för det projekt som

Thomas Sandström, professor vid lung- och

allergikliniken i Umeå, ansvarar för. Studierna

görs i samarbete med Anders Blomberg, överläkare,

och Ellinor Ädelroth, docent.

Pär Stattins projekt i samarbete med Pernilla

Wikström, fo ass och Lena Damber, chef för

Onkologiskt centrum vid universitetssjukhuset

kan ni läsa om i detta nummer av Spets. Samma

gäller de projekt som Katrine Åhlström Riklund

driver i samarbete med Lennart Johansson,

docent i radiofysik och immunologiprofessorn

Torgny Stigbrand och som Göran Roos

och Bengt Hallberg, professor respektive universitetslektor

i patologi, driver tillsammans

med Ruth Palmer, gruppledare vid UCMP,

Umeå centrum för molekylär patogenes.

Odontologisk forskning

Sirkka Asikainen, professor i oral mikrobiologi

vid tandläkarhögskolan, får med projektet ”Periodontitis

as a contributor to cardiovascular

diseases” ett av anslagen. Thomas Borén, professor

i medicinsk kemi, fick ett ettårsanslag för

projektet ”Bacterial Gene Activities Induced in

Response to the Oral Environment-Microbial

adaptation and interactions in promotion of

persistent infection and chronic inflammation”.

Studierna gör han tillsammans med

Anna Arnqvist, fo ass. Slutligen får Nicklas

Strömberg, professor i cariologi, anslag för

projektet med namnet ”Bacterial adhesion and

peptide signaling in host susceptibility and resistance

to persistent infections”.

Förutsättningen för att få medel under hela

perioden är att forskarna under alla år är anställda

inom Västerbottens läns landsting eller

har s k kombinationstjänst.

Spjutspetsreportage på sidorna 8–13

7


Steg för steg

i sofistikerat

signalsystem

SPJUTSPETSFORSKNING

Kunskap om det signalsystem som styr utvecklingen av tarmens

muskelceller kan också förklara hur cancerceller bildas.

– Lyckas vi beskriva hur signalsystemet fungerar kan kanske

kunskapen leda till ett läkemedel som kan stoppa tillväxten av

cancerceller, säger Göran Roos, professor i klinisk patologi.

Johan Falk

Biokemisten Ruth Palmer är specialist på bananflugor

och en av gruppledarna på UCMP,

Umeå centrum för molekylär patogenes. Hon

har hittat en hittills okänd väg för signalöverföring

i tarmens muskelceller. Upptäckten publicerades

2003 i tidskriften Nature, med bl a

forskarkollegan Bengt Hallberg som medförfattare.

Tillsammans med Göran Roos försöker

de nu i ett treårigt spjutspetsprojekt ta reda på

om signalsystemet fungerar likadant hos människor,

och om det kan vara inblandat i tillväxten

av cancerceller.

Alla celler är lika efter befruktningen. För att

embryot ska utvecklas till en bananfluga eller

människa måste cellerna emellertid specialisera

sig på olika sätt. De signaler som styr hur celler

uppfattar sin omgivning och anpassar sig efter

den är mycket komplicerade. Mottagaren, receptorn,

är mycket viktig för signalsystemet.

Receptorn har en antenn, en mast och en mottagare.

Antennen finns på cellytan och fångar

upp specifika biologiska substanser utanför cellen,

vilket leder till en signal via masten till

mottagaren inne i cellen. Vad som sedan händer

är beroende av vilka signaler som antennen tar

emot. Mottagardelen talar om för cellens biokemiska

fabriker vad som ska tillverkas genom

att uttrycka och aktivera vissa specifika gener.

Ruth Palmer har upptäckt hur utvecklingen

av delar av matsmältningskanalen i bananflugor

styrs av receptorn anaplastic lymphoma kinase,

alk. När receptorn får en signal från ett visst

protein sätter den igång hela maskineriet för att

bilda muskelvävnad i tarmarna. Proteinet kallas

jellybelly, jeb, vilket betyder gelémage.

Jellybelly – ett passande namn

– Den fick det namnet eftersom bananflugorna

som saknar proteinet ser ut så, förklarar Ruth

Palmer.

När jeb fäster sig vid receptorns antenn får

cellen veta att den är en muskelcell som ska växa

ihop med andra celler för att bilda muskelvävnad

i tarmarna. Saknas signalen i cellernas miljö

kan inte muskelcellerna hitta varandra.

8 Spets 1/05


Bananflugan är

högst central för

gruppens forskning.

Ruth Palmer t v

och Bengt Hallberg

t h har hittat en

väg för signalöverföring

i flugtarmens

muskelceller. Nu

försöker de tillsammans

med Göran

Roos ta reda på om

det fungerar likadant

hos människor.

Den blålila bilden

visar hur doktoranden

Emma Wernersson

studerar

DNA-fragment i en

agarosgel.

– Är signalöverföringen blockerad utvecklas

aldrig matsmältningskanalen. Fostren dör, förklarar

Ruth Palmer.

Hon och hennes kollegor använder bananflugan

eftersom den har färre gener än möss

och människor. Det gör det lättare att ta reda på

enskilda geners funktion för organismens utveckling.

Men det är osäkert om resultatet går

att tillämpa på andra levande varelser.

– Det är ett stort steg att överföra kunskap

från bananfluga till en funktion hos ryggradsdjur,

säger Ruth Palmer.

Två modeller klara

Bengt Hallberg, som är lektor i experimentell

patologi vid institutionen för medicinsk biovetenskap,

undersöker om signalvägarna fungerar

likadant hos möss. Hans grupp har arbetat

ett helt år med att utveckla en modell som har

fått den del av genen som hos bananflugor har

defekter i signalsystemet alk-jeb. Dessa s k

transgena möss kommer att följas upp för att

studera effekterna under fosterutvecklingen.

I en annan forskningsmodell används knock

out-möss, där vissa gener satts ur funktion.

Genom att helt eller delvis ta bort alk hoppas

Bengt Hallberg kunna upptäcka vilka funktioner

receptorn har i mössens celler, och om jeb

fungerar likadant hos mössen.

Det är dock inte säkert att konsekvenserna

blir lika uppenbara eller drastiska för möss som

för bananflugor som föds utan genen för alk

eller jeb.

– Människor och möss har fler säkerhetsrutiner

inbyggda i sina system. Det ger en möjlighet

för snarlika proteiner att ta över receptorns

funktion, säger Bengt Hallberg.

Så även om alk och jeb fungerar likadant som

hos bananfluga så kan effekterna maskeras av

Spets 1/05

att andra system kan utföra samma uppgifter.

Bengt Hallbergs forskargrupp följer musembryonas

utveckling väldigt noga steg för steg.

Det är möjligt att receptorn har en funktion i

början av fostrets utveckling och en helt annan

ett par dagar senare. Gruppen kommer därför att

även utveckla en modell med s k conditional

knock outs, där alk-genens funktion slås av i ett

senare stadium av musens utveckling.

Receptorn kan också ha stor betydelse för

utvecklingen av andra celler än muskelceller.

– Vi misstänker att alk även spelar en viktig

roll i uppbyggnaden av nervsystemet. Men eftersom

bananflugor som saknar alk dör snabbt är det

svårt att veta hur en icke fungerande signalupptagning

påverkar nervsystemet, säger Bengt

Hallberg.

Från mus till människa

Arbetet med möss handlar om att bygga upp

baskunskap. Vilken betydelse har receptorn alk?

Vilka biologiska signaler reagerar den på under

fosterutvecklingen hos ryggradsdjuren? Och hur

vet cellerna vilka funktioner de ska ha?

Upptäcker forskargruppen liknande effekter i

möss som i bananflugor stärker det tidigare kunskaper

om att cellens grundläggande system för

att ta emot, tolka och agera utifrån kemiska signaler

har bevarats under evolutionen. Defekter i

alk kan i så fall vara en förklaring till fosterskador.

– Det finns indikationer på att receptorn saknas

hos barn som föds utan att matstrupen har

växt ihop med resten av matsmältningskanalen,

berättar Göran Roos.

Skadan orsakas av en störning under graviditetens

första veckor när den gemensamma matoch

luftstrupen ska delas i två separata kanaler.

Syndromet drabbar ett tjugotal barn i Sverige

varje år.

– Kan vi med vår forskning hitta ett klart

samband med det syndromet tycker jag vi har

lyckats riktigt bra, säger Ruth Palmer.

Startsignal även för cancer

Alk ingår i en familj av tyrosinkinas-receptorer,

vilka är inblandade i nedärvda syndrom

som exempelvis dvärgväxt. De har också betydelse

för att normala celler utvecklas till cancerceller.

Detta eftersom receptorerna styr

både celluppbyggnad och programmerad

celldöd.

– I många tumörer fungerar inte den biologiska

klocka som begränsar normala cellers

livslängd. Vad som styr denna utveckling till

evigt växande celler är bara delvis kartlagt. En

av målsättningarna med vårt projekt är att

studera alk-receptorns roll, säger Göran

Roos.

För att undersöka hur signalerna förmedlas

och behandlas inuti celler används odlingar

med celler från människa, både friska celler

och cancerceller.

– Vi sätter in receptorn och uttrycker den i

celler som normalt inte har genen uttryckt,

säger Bengt Hallberg. Sedan försöker vi hitta

molekyler som gör att alk-mottagarna blir

aktiverade på samma sätt som i bananflugor

och möss.

När forskarna har upptäckt vilka signaler

som aktiverar alk-systemet kan de börja leta

efter molekyler som blockerar signalerna och

kanske finna läkemedel som fungerar likadant.

– Allting tar tid i den här typen av grundforskning.

Att få fram mössen har tagit ett år,

och cellinjerna ett halvår. Spetsmedlen räcker

i tre år och det kommer att behövas, säger

Bengt Hallberg.

9


Söker markörer

som ska avslöja

cancer i

prostata

SPJUTSPETSFORSKNING

PSA-provet är en bra men inte perfekt metod för att avslöja

prostatacancer. Därför försöker forskare i Umeå hitta andra

markörer som kan avslöja förändringar i ett tidigare skede av

tumörutvecklingen.

– Vi behöver bra diagnostik tidigare i sjukdomsförloppet,

säger Pär Stattin som är docent i urologi vid Umeå universitet.

Johan Falk

Prostatacancer står för en tredjedel av alla cancerfall

hos svenska män och är den i särklass

vanligaste manliga cancern. De flesta som

drabbas är över 70 år, medelåldern vid diagnos

är cirka 72 år.

Många har blivit upptäckta för att deras

blodprover visat ett förhöjt PSA-värde. Beteckningen

står för prostata-specifikt antigen som

är ett äggviteämne i blodet. Värdet är ofta

förhöjt vid prostatacancer och kan avslöja en

tumör innan den ger symtom. Samtidigt finns

det ingen klar koppling mellan ett måttligt

10 Spets 1/05


Pär Stattin och Pernilla Wikström,

t v, söker i sitt projekt efter mer

träffsäkra metoder att diagnostisera

prostatacancer.

Det gäller att hitta mönster som

skiljer sjuka proteiner från friska.

Vid roboten pipetterar Åsa Skytt

buffert och prov för applicering på

chip. Nästa arbetsmoment är att

köra chipen i en masspectrometer,

där proteinerna sorteras efter storlek.

I ”detektorn” kan man sedan

avläsa proteinernas storlek och

egenskaper.

förhöjt PSA-värde och en allvarlig cancer.

Dessutom kan också en godartad förstoring av

prostata få PSA-värdet att öka.

Proteinets ”fingeravtryck”

Målet för Pär Stattin och hans forskarkolleger

är att hitta mer träffsäkra prognosmetoder.

Med hjälp av den relativt nya tekniken proteomik

hoppas de kunna identifiera de proteiner

som är aktiva i cancerceller. Mycket tyder på att

sammansättningen är annorlunda i just dem,

vilket också speglas i proteinmönstret i blodet.

Den nya metoden går ut på att analysera

blodproverna utifrån ”chips” med speciella kemiska

ytor. På vissa fastnar vattenlösliga proteiner,

på andra fettlösliga. Proteinerna ”skjuts”

sedan med laserljus till en detektor. Tiden det

tar att ”flyga” dit är ett mått på hur stort proteinet

är. Det är utseendet på det spektrum av

proteiner som detektorn ger som är intressant.

– Det blir ett ”fingeravtryck” av vilka proteiner

provet innehåller, säger Pernilla Wikström,

molekylärbiolog vid institutionen för

medicinsk biovetenskap och ansvarig för analyserna.

Proteomik är en mycket sofistikerad analysmetod.

Forskarna behöver inte veta exakt vilka

proteiner de letar efter. Utifrån storleken på

proteinet, den chip och den buffert provet

späddes ut i kan man dela in proteinerna i

grupper. Sedan kan forskarna gå ”bakvägen”

och kanske identifiera vilka proteiner som är

inblandade vid en viss typ av sjukdomstillstånd.

– När vi vet vilka det rör sig om kan vi ta reda

på varför just dessa proteiner finns i andra

proportioner hos män med prostatacancer. På

så vis kan vi hitta grundläggande orsaker till

cancern, säger Pär Stattin.

Skillnad mellan friska och sjuka

I nästa steg i spetsprojektet gör forskarna en

jämförelse av prover från män som senare drabbats

av prostatacancer med prover från friska

män. Det krävs en mycket avancerad dataanalys

Spets 1/05

och specialister i statistik för att hitta gemensamma

nämnare för dem som har fått cancer.

– Det här är ingen metod som lämpar sig för

användning på klinik, säger Pernilla Wikström.

Men vi hoppas kunna hitta proteiner som skiljer

sig mellan friska och sjuka, så att vi kan ta

fram specifika tester för att mäta bara dem.

I studien används prover från Medicinska

biobanken i Umeå. Där finns blodprover som

drygt 75 000 västerbottningar har lämnat i

samband med hälsoundersökningar vid 40, 50

och 60 års ålder. Det gör att forskarna kan

jämföra blodprover från samma person både

före och efter diagnosen för att avslöja skillnader

i proteinmönstret.

– Vi har två mål med vårt projekt. Vi försöker

Beställ boken!

hitta ledtrådar som kan hjälpa oss att förstå

varför vissa män får prostatacancer och andra

inte. Vi försöker också hitta metoder att identifiera

de farliga typerna av tumörer med hjälp av

markörer som vi tror finns i blodet, säger Pär

Stattin.

Markörerna skulle kunna avslöja prostatacancern

på ett mycket tidigt stadium.

Samband med omvandlingsprodukt

En av de grundläggande frågorna har varit om

det manliga könshormonet testosteron spelar

samma roll för prostatacancer som östrogen

gör för bröstcancer. I det senare fallet finns en

klar koppling mellan en förhöjd nivå av hormonet

och en ökad cancerrisk.

– För testosteron är det snarare tvärtom att

en hög nivå av testosteron minskar risken för

prostatacancer, säger Pär Stattin.

Det kan dock finnas ett samband mellan en

omvandlingsprodukt till testosteron och prostatacancer.

En stor läkemedelsstudie visade att

förekomsten av prostatacancer minskade om

omvandlingen av testosteron till dihydrotestosteron

blockerades.

Närmast kommer forskarna att undersöka

om halten av dihydrotestosteron var hög redan

innan männen fick cancern diagnostiserad.

Sammanlagt rör det sig om blodprover från 824

män, varav hälften fått cancer.

– Det är en ganska stor grupp för den här

typen av studier, säger Pär Stattin. Om det finns

ett samband så kommer vi rimligen att hitta det.

Skulle vi kunna slå fast att halten av dihydrotestosteron

är kopplad till risken att få prostatacancer,

så är det ytterligare en viktig bit i ett

stort pussel.

Prostatacancer är den överlägset vanligaste cancersjukdomen bland

män. Således är forskning i ämnet högintressant också för en bred

allmänhet.

Till Forskningens dag i våras i Umeå och Sundsvall kom närmare

1 000 mycket nyfikna åhörare. De fick ta del av det senaste i forskningen

kring behandling, diagnostik och lindring. Allt populärvetenskapligt

presenterat av forskare från Norrlands universitetssjukhus.

Pär Stattin, docent i urologi och andrologi, berättade t ex om symtomen

på prostatacancer. Kollegan Henrik Grönberg, professor i onkologi,

tog vid med ett föredrag om riskfaktorer och om arvets betydelse.

Anders Bergh, professor, och Pernilla Wikström, medicine doktor

och forskarassistent vid enheten för patologi, berättade om tekniker

för att ställa diagnosen prostatacancer och om olika tumörtyper.

Om strategierna för behandlingsval vid både lokal och spridd cancer pratade Pär Stattin

tillsammans med Anders Widmark, professor i onkologi. Oliver Hedestig, universitetsadjunkt

och doktorand vid institutionen för omvårdnad, berättade om de studier han gjort

kring hur det är att leva med prostatacancer.

I Sundsvall pratade också Lena Carlsson föreståndare för onkologkliniken i Sundsvall och

Lars Franzén, professor i onkologi, om samarbetet över landstingsgränserna.

Evenemanget avslutades med frågestund och paneldebatt under ledning av Sverker Olofsson,

Sveriges Television. Samme man som nu utsetts till fakultetens hedersdoktor 2005.

Som alltid sammanfattas Forskningens dag i bokform. Boken – Prostatacancer – mannens

gissel – är gratis och kan beställas från hans.fallman@adm.umu.se, 090-786 64 65.

11


SPJUTSPETSFORSKNING

Målsökande

Få biverkningar

Biverkningarna är få eller inga alls när terapin

används i samband med andra behandlingar.

Även tumörbehandlingen kommer att beantikroppar

hittar rätt på tumören

Radioaktiva antikroppar som används för att diagnostisera

och behandla tumörer kan redan om några år

utgöra ett komplement till dagens cancerterapier.

Antikropparna fungerar som målsökande robotar när

de lokaliserar tumörerna och attackerar dem med

radioaktiva isotoper.

Carin Mannberg-Zackari

När en cancerpatient behandlas med cytostatika

sprids läkemedlet i hela kroppen. Inte bara

sjuka celler utan också friska påverkas mer eller

mindre.

Nu håller en terapi som bara attackerar tumörcellerna

på att utvecklas i samarbete mellan

Norrlands universitetssjukhus, Nus, och Umeå

universitet. Metoden går ut på att använda

tumörsökande, radioaktiva antikroppar med

inbyggda läkemedel.

”Hand” söker ”handtag”

Antikropparna har på sin yta en receptor som

känner igen ett antigen på tumörcellernas yta.

Det kan liknas vid en hand som känner igen ett

handtag.

Antikropparna kan också beskrivas som målsökande

projektiler. När de sprutas in i patienten

cirkulerar de runt i kroppen på jakt efter sitt

antigen.

– Antikropparna lägger sig i tumören och

utövar effekt under lång tid, ända tills tumören

går i apoptos, d v s programmerad celldöd, förklarar

röntgenläkare Katrine Åhlström Riklund

som också är professor i diagnostisk radiologi

vid Umeå universitet.

Radioimmunoterapi kallas behandlingen

som i början av sommaren beviljades s k spjutspetsmedel

från Västerbottens läns landsting.

Institutionerna för radiologi, nukleärmedicin,

immunologi och radiofysik deltar i forsknings-

projektet som leds av Katrine Riklund Åhlström.

I projektledningen ingår också Torgny

Stigbrand, professor i immunkemi och Lennart

Johansson, docent i radiofysik.

– Vi kan bygga om molekyler så att de kan

lokalisera tumören. Vi kan också bygga på nya

”händer” till en grupp av händer som snabbare

griper tag i ”handtagen” på tumörcellernas

antigener, förklarar Torgny Stigbrand.

Låg dos, lång tid

I den klassiska strålbehandlingen riktas en hög

dos mot tumören under en begränsad tidsrymd.

Radioimmunoterapi innebär lågdosstrålning

under en längre period.

– Problemet är att skapa tillräckligt specifika

antikroppar som enbart och endast sätter sig i

cancercellen och inte i de friska cellerna. Under

behandlingen är kroppen radioaktiv, påpekar

Katrine Åhlström Riklund.

Metoden fungerar i princip på alla tumörer.

Katrine Åhlström Riklund har bl a prövat den i

experimentella studier på livmoderhalscancer.

– Vi kunde få tumören att minska drastiskt i

storlek. En del botades helt och hållet, berättar

hon.

Varje tumörform är dock mycket specifik

och kräver sin egen antikropp. Tjocktarmscancer

kräver sin typ av antikropp och hjärntumör

en helt annan.

Torgny Stigbrand tror att behandlingen kan

FOTO: JOHAN GUNSÉUS

prövas på patienter inom några år.

– Det är en svår avvägning att bestämma hur

fort vi ska börja behandla patienter. Vi har

kommit fram till att vi ska testa fler faktorer,

säger han.

Radioimmunologiska gammakameraundersökningar

används redan nu för att upptäcka

bl a infektioner och inflammationer. Det finns

ett dussintal typer av läkemedel med antikroppar

på marknaden. Alla är väldigt specifika.

12 Spets 1/05


– Med radioimmunoterapi

kan vi få ett komplement

som ytterligare ökar effekten

av den traditionella

cancerbehandlingen, säger

Katrine Åhlström Riklund,

professor i diagnostisk radiologi.

Toppforskning på webben

Sedan i våras har Umeå universitet

en ny sökbar databas –

Plussidan. På www.info.umu.se/

plussidan/ presenteras ett urval

av universitetets mest konkurrenskraftiga

forskningsprojekt

inom området livsvetenskap.

Förhoppningsvis ska sidan bli

ett användbart verktyg för företag,

forskare och studenter

som söker samarbetspartners,

men också för en intresserad

allmänhet och för journalister.

Livsvetenskap handlar om

molekylärbiologisk, kemisk och

medicinsk forskning och är ett

av universitetets profilområden.

Om professor Sven

Bergströms borreliaforskning

kan man läsa

på plussidan.

För närvarande finns nästan 80 olika forskningsprojekt i

databasen och antalet utökas successivt.

I allmänhet presenteras projekten på Plussidan både på

svenska och på engelska. Sidan innehåller också information

som brukar vara svårtillgänglig. Här finns nämligen

samlade uppgifter om projektens finansiering, medlemmar

i forskningsgrupperna samt nationella och internationella

samarbetspartners.

höva inledas med diagnostik. En gammakamera

används för att lokalisera isotoperna, som

därmed avslöjar exakt var tumörerna finns.

– Vi behöver ett underlag för att räkna ut

behandlingsdosen. Längre fram kan vi hoppa

över den diagnostiska delen när vi har utvecklat

standarddoser. Men det är ett utvecklingsarbete

där vi har ganska många steg kvar, berättar

Katrine Åhlström Riklund.

Hon tror att radioimmunoterapi kommer

att bli ett komplement för att ytterligare öka

effekten av traditionell cancerbehandling.

– Det är framtiden det här, säger Torgny

Stigbrand.

Olofsson hedersdoktor

TV-profilen Sverker Olofsson och den brittiske amyloidforskaren

Christopher Dobson är årets hedersdoktorer

vid Umeå universitets medicinska fakultet. De promoveras

vid årshögtiden i oktober.

På samma jordnära sätt som i konsumentmagasinet Plus

i Sveriges Television har Sverker Olofsson sedan starten

1998 varit programledare och utfrågare vid fakultetens årliga

evenemang ”Forskningens Dag”. Olofssons förmåga

att göra det komplicerade enkelt, parad med känslan för

hur människan kan uppleva sin sjukdom, har gjort att

”Forskningens Dag” i djupare mening betydelsefulla för

många enskilda.

En översikt av evenemangen 1998–2005 finns på http://

www.umu.se/medfak/forskning/forskningens_dag.html

Christopher Martin Dobson är professor i Cambridge

och Fellow of the Royal Society of Great Britain. Han är

världsledande när det gäller amyloider, de svårlösliga proteiner

som är inblandade vid allvarliga sjukdomar som t ex

Skelleftesjukan, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom

och ALS. Dobson har väsentligt bidragit till förståelsen för

de problem med veckning av proteiner och inlagring av

amyloider som ligger bakom dessa sjukdomar. Forskningen

har resulterat i fler än 500 publikationer i bl a Nature, Science

och PNAS. Eftersom flera framstående forskargrupper

i Umeå ägnar sig åt amyloidforskning har Dobson och

hans laboratorium haft ett intensivt utbyte med detta universitet.

Spets 1/05

13


Var ligger olika objekt i förhållande

till varandra – och hur

lär man sig förstå komplicerad

anatomi? Röntgensimulatorn

kan användas som en interaktiv

”manual” vid olika slag av

inlärning.

Full fart framåt för simulatorn

Färdig produkt redan i år? Vid

en konferens i Sydafrika på

försommaren var intresset

stort när Jan Ahlquist och Tore

Nilsson från tandläkarhögskolan

i Umeå presenterade sin

prisade virtuella röntgenapplikation.

Greti Ohlsson

– Folk från hela världen var mycket nyfikna.

Programmet är inte helt färdigutvecklat ännu,

men helst borde vi få det klart redan i år.

Det berättar Jan Ahlquist, docent i odontologi,

som tillsammans med sin doktorand, övertandläkare

Tore Nilsson går från klarhet till

klarhet. Nyligen fick Umeå-forskarna i samarbete

med en amerikansk grupp ett miljonanslag

för att vidareutveckla projektet.

Simulatorn har utvecklats i samarbete med

Magnus Johansson vid universitetets centrum

för virtuell verklighet, VRlab. Finansieringen

har universitet, landsting, EUs strukturfonder

och KK-stiftelsen stått för.

Simulatorn gör att studenter enkelt, interaktivt

och strålningsfritt kan träna röntgenundersökningar.

Den består av en PC med 3Dprogramvara,

stereoglasögon och rörelsesensorer

för naturlig interaktion.

Uminova Innovation har varit ett starkt stöd

under arbetet. Sedan i fjol och ytterligare ett år

framöver har VR-gänget plats i deras s k inkubatorprojekt.

Idag har man fullt upp att finslipa

programvaran och få till ett produktkit som kan

paketeras och säljas.

– Uminova har hjälpt oss att definiera produkten,

identifiera marknaden och ta fram presentationsmaterial.

Vi är inga entreprenörer,

utan ”går i skola”, säger Jan Ahlquist.

Stärker Umeås position

I höstas vann simulatorn förstapris i den stora

tävlingen EASA, European Academic Software

Award, som avgjordes i Schweiz. EASAs syfte är

att lyfta fram och värdera datorprogramvara för

utbildning och forskning. 30 finalister hade

nominerats bland totalt 158 projekt. Både innovation,

design, pedagogiskt värde och utvärdering

bedömdes.

– Vår utvärdering visar att simulatorn underlättar

lärande. Därmed kan studenterna lättare

göra undersökningar av hög kvalitet. Utmärkelsen

visar att vi är internationellt ledande

och stärker Umeås position. Därmed ökar möjligheterna

till fortsatt expansion, säger Tore

Nilsson.

Jan Ahlquist är lika positiv.

– Med prototypen kan man träna röntgen av

vilken kroppsdel som helst. Vissa apparater, t ex

Parkinsonforskning får USA-anslag

panoramaröntgen, kan vara svåra att förstå och

handha. Vår simulator kan vara en interaktiv

”manual” att träna in sig på, menar han.

Wallenberg-anslag

Nyligen fick han och hans grupp 1,4 miljoner

kronor i anslag från Wallenberg global learning

network för ett nytt projekt. Projektet är ett

samarbete mellan odontologi, omvårdnad, pedagogik,

psykologi samt VRlab vid Umeå universitet

och Stanford University Medical Media

& Information Technologies. Anslaget löper

över ett år med möjlighet till förlängning.

Genom att utveckla och utvärdera radiografiska

datorsimuleringar hoppas man kunna underlätta

och förbättra förståelsen av komplicerad

anatomi och hur den kan återges med olika

tekniker. Man vill också veta om lärande genom

samverkan i grupp kan vara en bra träningsmetod

vid simulatorstödd utbildning i radiologi.

En intressant fråga är om träningen kan underlätta

inhämtandet av kunskaper som är nödvändiga

för hantering av kritiska situationer.

Ingrid Strömberg, professor i histologi med cellbiologi vid Umeå universitet, har i hård internationell

konkurrens och i samarbete med flera forskare i USA fått del av ett stort femårigt

anslag för hjärnforskning från amerikanska NIA/NIH.

Projektet handlar om möjliga orsaker till Parkinsons sjukdom och heter ”Dual-hit hypothesis

of aging-related dopamine dysfunction”. Ingrid Strömbergs forskning handlar om hur

man kan motverka symptomen genom att transplantera nya nervceller och hur man ska

kunna bromsa sjukdomens utveckling.

Fem forskargrupper är involverade i ansökan, ett s k program project grant. Ingrid

Strömberg har ett eget projekt medan de andra fyra finns vid Medical University of South

Carolina, Charleston. Huvudman för hela ansökan är professor Lotta Granholm, Charleston.

Läs mer om Ingrid Strömbergs forskning om transplantationsbehandling vid Parkinsons

sjukdom på www.info.umu.se/plussidan/plusprojekt

14 Spets 1/05


Inkubatorn

har allt som krävs

Umeå Biotech Incubator har allt som krävs för att stimulera

entreprenörer med idéer. Något vanligt kontorshotell är det

inte, betonar föreståndaren Tor Ny. Här finns moderna laboratorier,

konsulthjälp och nästintill obegränsad tillgång till

dyrbar utrustning också möjlighet till såddfinansiering.

Greti Ohlsson

©INGRAM

I inkubatorn i KBC-huset mitt på campus är det

full fart. Här samsas nästan färdiga företag med

företagsembryon i en kreativ odlingskultur.

Variationen är stor, men erbjuder en kritisk

massa som gagnar alla. Att en del är börsnoterade

och väntar på riskkapital och andra bara

embryon är som det ska vara. Man lär av varandra,

menar Tor Ny.

– Det tar åtta-nio år att utveckla ett bioteknikföretag

som kan generera vinst. Starten och

de första åren är tuffa, och då ser man inte till

särskilt många finansiärer. Inkubatorn kan göra

att man orkar igenom den perioden, förklarar

han.

Miljön är den bästa tänkbara. Projekt som

passerat nålsögat – experter och styrgrupp – får

tillgång till allt inkubatorn kan erbjuda.

– Den biomedicinska forskningen har en

gigantisk kommersiell potential. Entreprenörerna

är däremot alldeles för få. Vår uppgift är

att stimulera forskare att våga starta företag.

Universitetet har gett oss goda förutsättningar.

Varje företag som kan komma ur forskningen är

enormt viktigt för fakulteten, säger Tor Ny.

Mycket goda förutsättningar

Universitetet och övriga finansiärer har gett

UBI mycket goda förutsättningar och organisationen

är unik för landet. Därutöver ger ett

samarbete med Karolinska Invest kring företagsetableringar

och ett stort konsultnätverk

Spets 1/05

den infrastruktur som krävs för att starta och

utveckla ett företag.

För nya företag ska det förhoppningsvis bli

av några av de just nu 16 projekten. Nelson

Khoo är UBIs affärsutvecklare och har bl a

uppdraget att hitta nya, kommersialiseringsbara

projekt. Med en bakgrund som post doc på

UCMP och chef för universitetets transgena

center har han inga problem att förstå idéernas

bärkraft.

Sjukdomsmekanismer är det som främst förenar

forskarna bakom projekten. En del utgår

från grundforskning, en del från mer tillämpade

projekt. I inkubatorn arbetar man t ex med

att ta fram nya slag av antibiotika, läkemedel

mot stressrelaterade sjukdomar, olika slag av

vacciner, metoder för förbättrad sårläkning och

mycket annat.

”Nära patient”-test

Moderna graviditetstest är förebild för de projekt

som arbetar med ”nära patient”-diagnostik.

Här handlar det om snabb diagnos av allvarliga

tillstånd, t ex hjärnskada, diabetes, infektioner

m m. Målet är att utveckla metoder så att

man på vårdcentralerna direkt kan analysera

blod- eller urinprover och få en säker diagnos

medan patienten väntar.

– Att utveckla sådana diagnostiska mätmetoder

kräver tillgång till dyrbar utrustning. En

sådan utveckling kan därför ett litet företag

oftast inte göra i ett enskilt projekt. Men i

inkubatorn där flera projekt kan använda samma

utrustning blir det mera kostnadseffektivt.

HTS identifierar molekyler

I inkubatorn etableras i höst också universitetets

nya enhet för ”high throughput screening”,

HTS. Med enkla biologiska testsystem kan

man utifrån en stor substanssamling snabbt

identifiera molekyler som kan påverka kroppen

och t ex användas för att utveckla läkemedel.

Några av projekten har sprungit ur de spjutspetsprojekt

som Västerbottens läns landsting

stött med forskningsmedel. Ett sådant projekt

finns inom företaget Umecrine AB, som utifrån

kunskap om kvinnliga könssteroider arbetar

med att lindra effekterna av stressrelaterade

sjukdomar. För Umecrine har utvecklingen varit

positiv. Företaget ingår numera i en av de två

portföljer som Karolinska development II erbjuder

sina investerare. Därmed vågar man

också hoppas på riskkapital.

Umeå Biotech Incubator startades för två år

sedan med Mål 1-medel och har därefter fått

ytterligare stöd från samma håll. Vinnova, som

tillsammans med Teknikbrostiftelsen årligen

satsar 50 miljoner kronor på utvalda inkubatorer,

har placerat den bland landets 12 starkaste.

– Vi bygger värden här. Jag skulle bli besviken

om inkubatorn inte genererade något eller

några företag varje år, menar Tor Ny.

15


Guldregn över

telemedicinprojekt

Drygt 12 miljoner kronor kan nu fyra av de

projekt som Västerbotten och Norrbotten

driver gemensamt på telemedicinområdet

använda för utveckling. Detta sedan styrkommittén

för EU-programmet RPIA,

”Innovativa åtgärder – eHälsa”, beviljat

projektbidrag.

Sex projekt, varav fyra berör båda länen, fick pengar. De fyra

där huvudsökanden är från Västerbotten fick sammanlagt

9,2 miljoner kronor. EU bidrar med 80 procent av programmets

kostnader. Det innebärdrygt 12 miljoner kronor efter

medfinansiering från länsstyrelse och landsting.

Bedömning, övervakning och hjälp till patienter med neurodegenerativa

sjukdomar i hemmet fick 2,9 miljoner kronor.

Lika mycket gick till ett projekt kring utveckling av interaktiva

videohjälpmedel och behandlingsmetodik inom logopedisk

vård och rehabilitering. Teknisk plattform för distansmonitorering

och systematisk utveckling av vård i hemmet

fick 2,6 miljoner kronor. Dessa tre projekt presenteras

i detta nummer av Spets.

2,9 miljoner kronor gick till Pokal, ett projekt vid Luleå

tekniska högskola, där man bl a arbetar med en teknisk

plattform för telemedicinsk kommunikation. Målet är en vidareutveckling

från fasta behandlingsstationer mot mer mobila

enheter, men också att utveckla undersökningstekniken.

Med haptiklösningar ska man t ex via joystick på distans

kunna avgöra det motstånd som en ultraljudsrobot utgör

mot patientens kropp.

Mobil kommunikation för samverkan och samordning fick

0,8 miljoner kronor. Avancerade undersökningar, riktade till

patienter i Skellefteå, ska genom detta projekt kunna utföras

på distans med hög kvalitet. Projektet ska minska antalet

inläggningar för patienter på äldreboende och i eget boende

till lasarett med 30 procent. Projektet är ett samarbete

mellan kommun och landsting.

FOTO: JOHAN GUNSÉUS

En doft av kaffe – eller en dörr som lyser rött.

Modern informationsteknologi kan både lukta

och lysa som hjälp och stöd för den som är

dement. Inte minst när det är på väg att gå galet.

Målet är att den sjuke ska kunna bo hemma.

Greti Ohlsson

FOTO: JOHAN GUNSÉUS

FOTO: JOHAN GUNSÉUS

16 Spets 1/05


I projektet ingår Gösta Bucht och Björn

Sondell, båda läkare vid geriatriskt centrum,

Marcus Maxhall, Kenneth Holmlund, Anders

Backman och Thomas Pederson från VR-lab

och institutionen för datavetenskap.

Virtual reality

skapar trygghet

i framtidens äldrevård

På väg åt fel håll? Dags att dricka?

Ibland kan det räcka att säga till. Ibland

behövs hjälp på traven – i form av en text, en

doft, en färg – eller en dörr som låses. En diskret

tillsyn, där individen får signaler när något är fel

är fullt realistiskt i framtidens trygga och säkra

äldrevård. Komplexiteten kan variera. Enkel

teknisk övervakning eller fullt utbyggd ”augmented

reality” med sensorer och VR-glasögon

visar på möjliga skräddarsydda lösningar.

– Personer med demens fastnar ofta i beteenden

och distraheras lätt. Därför har de också

problem att klara ett normalt liv hemma. Men

att övervaka och instruera patienter med neurodegenerativ

sjukdom med modern teknik är

fullt möjligt.

Det menar Gösta Bucht, professor i geriatrik

vid Norrlands universitetssjukhus. Med tre

miljoner kronor från Projekt innovativa åtgärder,

RPIA, ska han och hans kollegor utveckla

en virtual reality-teknik som på sikt kan användas

i hemmet.

Skjuta upp vårdbehovet

– Personer med demenssjukdom kostar mer än

40 miljarder kronor per år. Kan vi förskjuta

behovet av vård på institution är det en fördel

för både den enskilde och samhället, säger Gösta

Bucht.

Bakgrunden till det nya projektet är det

framgångsrika samarbetet mellan geriatriskt

centrum och VR-laboratoriet i Umeå.

Det började med strokesimulatorn. I dess

virtuella värld får användaren uppleva hur det

är att leva med de svårigheter en stroke kan ge.

I det här projektet använder man tekniken för

att träna patienterna i stället.

Spets 1/05

En av utgångspunkterna är plattformen

VECME, virtual environment for cognitive,

motor and emotional studies, som nu utvecklas

för hemmiljö. Tillsammans med bedömningsinstrumentet

AMPS kan systemet användas för

att diagnostisera handikapp, bedöma olika slag

av interaktion och för träning.

Ett delmål är att använda VR-tekniken för

att skapa en designstudio. Där ska hjälpmedel

och olika former för instruktion ta form och

testas.

Ett annat delmål är kommersialisering och

”produktifiering” av både designstudio och enskilda

applikationer. Slutmålet – som kanske

ligger tio år bort – är en helt individuellt anpassad

hjälpande miljö.

Designstudio

– Vi måste veta vilka stimuli individen svarar på.

Idag får vi gissa. I designstudion ska vi kunna

skapa, ändra och testa både miljöer och stimuli

som har med syn, hörsel och känsel att göra,

förklarar Gösta Bucht.

Projektet sker i flera steg. Först ska alltså de

problem som den demente har – och de stimuli

som han eller hon reagerar på – definieras.

Sedan ska metoder och teknik testas i den lägenhet

med kök, vardagsrum och toalett som

byggs i VR-miljö.

Det unika är att miljön beter sig naturligt.

Alla skapade objekt beter sig som fysiska objekt.

Det man vill studera är hur patienten klarar att

utföra strukturerade aktiviteter och hur han

eller hon påverkas emotionellt och kognitivt.

Och förstås vilket stöd olika hjälpmedel kan ge.

– Målgruppen är de som är medvetna nog att

ha glädje av att vara hemma. Men vi vet t ex inte

vilken typ av demens och hur svårt sjuk man kan

vara för att förstå systemet.

”Robotics”

I steg tre förflyttas modellen till ett riktigt

träningskök. Här kommer information och interaktivitet

att styras via ”augmented reality” –

där den verkliga miljön förstärks och styrs med

VR-teknik. Det kan handla om optiska sensorer

på patientens egna glasögon, eller om ett

litet band runt pannan där små kameror lyser

rakt in på näthinnan.

– Det låter kanske som ”robotics”, men det

stadiet där avancerad teknik knappt märks är

inte långt borta, menar Gösta Bucht.

Implementering i hemmiljön beror på delvis

på teknikutvecklingen. Men eftersom de flesta

hus i tätorter har bredband och utvecklingen

går mot trådlösa lösningar är Gösta Bucht

hoppfull.

– Vi tror definitivt att det kan bli kostnadseffektivt.

Tekniken blir allt billigare, säger han.

Samma gäller utvecklingen av positionerings-

och rörelsesensorer, som äntligen tagit

fart. Med den utgångspunkten bör, bedömer

han, en modell för hemmiljö kunna byggas

inom tre år.

Etiska riktlinjer

Övervakning kräver förstås etiska riktlinjer.

Tvångsåtgärder i form av begränsningar för

den demente måste förtydligas.

– Reglerna är luddiga idag, men socialdepartementet

utreder frågan och vi ser fram emot

klarare riktlinjer, förklarar Gösta Bucht.

17


Trådlös

kontroll

minskar behovet av vård

Annika Rydberg, barnkardiolog

på Norrlands universitetssjukhus,

testar distansmonitoreringssystemet.

Undersökningen

kan hon snart göra på distans

som specialistkonsult åt sjukhus

som saknar hennes kompetens.

Hjärtljud från barn med blåsljud och fosterljud från gravida

– på distans och i realtid. En trådlös teknik för att föra över

fysiologiska data via internet är ett spännande uppdrag för

MTI vid Norrlands universitetssjukhus. Målet är bättre vård

av gamla människor utanför sjukhus.

Greti Ohlsson

18 Spets 1/05


Färre vårdplatser, kortare vårdtider, fler allt

äldre. Vården utanför sjukhus behöver bli bättre.

För Stefan Karlsson, adjungerad professor

vid MTI, medicinsk teknik och informatik, och

projektledaren, civilingenjör Per Hallberg, är

det en utmaning. Nu tar de och deras forskarkollegor

fram teknik som ska överbrygga de

brister som finns i kommunikation och förmedling

av information både i vårdkedjan och

mellan vårdgivare.

Kan man mäta en variabel kan man mäta

många, menar de. Rutinkontroller och provtagningar

kan göras på distans och data överföras

till och tolkas av experter på rätt nivå. Kontinuerlig

information om EKG, puls, andningsmönster,

hjärt- och lungljud, syresättning

av blodet m m ger vården nya förutsättningar.

Vård hemma kräver struktur. Tidig indikation

på att värden förändras kan minska behoven

av sjukhusvård. Att trådlös kommunikation

ger specialisten ständig tillgång till data behöver

inte vara dyrt, förklarar Ronnie Lundström,

också han adjungerad professor.

– KOL-patienter kräver sängplats på sjukhuset

när de blivit så dåliga att de kontaktar

vården. Ser man att värdena försämras, kan

man göra insatserna hemma.

Det är bland multisjuka i hemmen som tekniken

skulle göra störst nytta. Därför arbetar

MTI nära de geriatriska öppenvårdsteamen i

Umeå, GÖT. Teamen fungerar som ligament

mellan sluten och öppen vård, och är ett samarbete

mellan Umeå vårdcentral, Geriatriskt centrum

och universitetssjukhusets medicinklinik.

Löser problem

Forskning och utveckling vid MTI tar sin utgångspunkt

i de problem som finns i vården.

– Vår uppgift är att underlätta för personal

på fältet. Vård via telemedicin handlar inte bara

om ljud och bild utan också om mätning av

andra variabler. Tekniken kan ändra förutsättningarna

och spara tid och pengar för både

patient och samhälle, säger Stefan Karlsson.

För att ta reda på vad man egentligen behöver

mäta gör nu en industridesigner en unik

inventering. Anställda inom geriatriken preciserar

vilka biologiska parametrar man anser

viktiga att överföra.

Tekniken ska vara lätt att hantera för både

användare och expert och får heller inte vara

känslig för störningar. Ska EKG mätas hemma

Spets 1/05

Stefan Karlsson och Per

Hallberg, MTIs forsknings-

och utvecklingsavdelning,

driver tillsammans

med Johan

Skönevik och Annelise

Müller utvecklingen av

teknikplattformen. Via

internet ska man överföra

fysiologiska signaler

så att konsultation

på distans blir möjlig i

realtid.

får inte undersökningen stupa på specialistkompetens.

– Därför tar vi fram ett EKG som är ”smart”,

där det finns så många elektroder att inte alla

måste sitta exakt rätt, säger Per Hallberg.

Tolkar blåsljud

När tekniken utvecklas och testas är det dock

inte multisjuka äldre man arbetar med utan

barn. Idag kommer barn med misstänkta funktionella

blåsljud på hjärtat till specialisterna på

remiss. Målet är länsdelssjukhusens läkare som

är osäkra på sin diagnos ska få stöd på distans –

och därmed minska antalet remisser.

Idag testas tekniken genom att man spelar in

hjärtljud via ett elektroniskt stetoskop. De digitala

signaler som förs vidare till specialisten i

Umeå skapar ljud som avviker från ljuden i

traditionella stetoskop. En bättre överensstämmelse

med de ljud doktorn är van vid samt en

samtidig visuell presentation är nästa steg.

– Resultaten bådar gott, säger Stefan Karlsson.

I slutändan handlar det dock inte om att

spela in data. I stället ska information föras över

samtidigt med konsultationen.

Så prövar man t ex möjligheterna att föra

över dopplerljud inom mödravården. Via

dopplern och med stöd av videokonferens bedömer

barnmorskorna på sjukstugan i Dorotea

fosterstatus på blivande mammor vid distriktssköterskemottagningen

i Risbäck.

Målet är att alla signaler ska föras över på ett

säkert sätt i en separat kanal via internet. Informationen

kan inte komprimeras om den ska

hålla den höga kvalitet som krävs. Det ställer

stora krav på snabbhet – samtidigt som uppkoppling

inte ska vara ett krav i framtiden.

– Tanken är att föra över information trådlöst

från patienter i hemmet. Tekniken lämpar

sig väl för både telemedicin och distansmonitorering

och kan snabbt installeras hos vårdtagarna,

säger Per Hallberg.

Stefan Karlsson och MTIs projekt fick nyligen

2,6 miljoner kronor från det program för

innovativa åtgärder på eHälsa-området som

Norr- och Västerbotten driver tillsammans.

Uppdraget är att utveckla en plattform som kan

användas oberoende av geografi och vårdorganisation–

och som i slutändan kan kommersialiseras

i samarbete med regionala företag.

Var lagras data?

Samtidigt som ny teknik löser problem skapas

nya. Vem ska t ex spara de data som genereras –

och var?

– De signaler som det elektroniska stetoskopet

genererar är en journalhandling, till skillnad

från ljuden som tolkas av doktorn via ett

vanligt stetoskop. Var lägger man digitala bilder,

hemsjukvårdsdata och vem ska ha tillgång

till dem?

– I vårt uppdrag ingår att utveckla modeller

för att lagra data som säkert kan kopplas mot

journalsystem så att sekretessen inte äventyras,

förklarar Stefan Karlsson.

19


Som gjord för logopedin!

Tre år, tre miljoner och en

kanonidé! Med det hoppas

logopeder och tekniker vid

Norrlands universitetssjukhus

kunna revolutionera logopedin

i glesbygd. Tekniskt nytänkande

ska ge fler chans till avancerad

röstträning – i sina egna hem!

Greti Ohlsson

– Målet är en modell där man kan kombinera

egenträning och distansbehandling via en utrustning

i hemmet eller på sin vårdcentral. Det

här är bara början!

Käte Alrutz, chefslogoped, snålar inte på

entusiasmen. I början av sommaren fick logopedernas

utvecklingsprojekt närapå tre miljoner

i anslag från Innovativa åtgärder – eHälsa.

Programmet omfattar Norr- och Västerbotten

och är en del av EUs strukturfonder.

Förra året blev ett lyft för logopedin som

disciplin sedan telemedicin visat sig effektivt på

ett oväntat område: språkträning av afatiker i

glesbygd. Metoden gick från projekt till rutin

på ett halvår och är numera inskriven i vårdprogrammet

för neuropatienter.

Utgångspunkten var förstås ett problem –

eller två. Varje vecka drabbas någon i länets

inland av afasi – en språkstörning efter en hjärnskada.

Handikappet kan lindras med intensiv

logopedisk träning. Men eftersom logopeder är

en bristvara koncentrerades hjälpen till Lycksele

– och också dit kan det vara långt i ett stort

län. Eftersom många inte orkar resa avstår de

från den rehabilitering som de behöver och

egentligen vill ha. Därför krävdes nya sätt att

tänka, förklarar Käte Alrutz.

Inlandets afatiker hade alltså dubbla kommunikationsproblem.

Med telemedicin presenterade

logopederna en ny sorts kommunikation.

Resultatet blev minst sagt lysande. Patienterna

var betydligt nöjdare än man kunnat

ana – trots att många av landstingets tekniska

system egentligen inte är anpassade till deras

handikapp.

– Telemedicin ersätter inte personlig kontakt,

men förlänger logopedens arm. Genom

att vi har sjukstugor med videoteknik över hela

länet kunde vi erbjuda rehabilitering till en

grupp som annars inte skulle tillgodogöra sig

den. Och patienterna var övervägande nöjda.

Teknik, metod, kvalitet

Framgångarna födde nya idéer. Trots de goda

resultaten stod det klart att vissa tekniska problem

måste övervinnas. Idéerna blev så småningom

det projekt, där teknik, metoder och

kvalitet nu kan förfinas tack vare anslaget från

Innovativa åtgärder. MTI, medicinsk teknik

och informatik vid Norrlands universitetssjukhus

– som driver ett utvecklingsprojekt inom

samma program – är självskriven samarbetspartner

för logopederna.

I huvudsak innebär kontakten mellan logoped

och patient direkt kommunikation och interaktion

– i realtid. Övningar av andning, röst

och artikulation varvas med lingvistiska övningar

med bild- och textmaterial eller med

datoriserade övningsprogram för språkrehabilitering.

Ibland använder patienten samtalsapparat

med syntetiskt tal eller bild- eller bokstavstavlor.

Ofta spelas övningarna in på band, dels för

direkt feedback till patienten och dels för att

kunna utvärdera resultatet över tid.

20 Spets 1/05


Tekniskt innebär projektet dels en komplett

design av utrustning och miljö för sändning

från logopedmottagningen på universitetssjukhuset,

och dels en utveckling av videokonferensutrustning

för hemmabruk.

– Vi testar nu en teknik som lämpar sig för

möten i realtid. Eftersom ljudet är en viktig

parameter som också måste vara synkroniserad

med bilden ska vi satsa på optimal överföring,

berättar Käte Alrutz.

Tre grupper

Tre grupper är prioriterade i projektet. En är

personer med förvärvade språk-, tal- och kommunikationsproblem,

t ex afatiker. En annan är

rösttrötta personer som har rösten som arbetsredskap

och som riskerar att förvärra sina problem,

t ex lärare och telefonister. Den tredje

gruppen är skolbarn.

– Vi utreder allt fler barn med språk- och

talsvårigheter eller dyslexi. Återkoppling och

handledning berör både familj och personal i

skolor och är mycket viktig. Den kontakterna

vill vi utveckla.

Personerna i projektet ska få interaktiv behandling

i sina egna hem. Besvären tränas med

”röstgympingpass”, som bl a kan spelas in och

bollas tillbaka till logopederna. Andra projektåret

inleder man också ett samarbete med

Norrbottens läns landsting. Samarbetet gäller

främst röstträning av Parkinson-patienter och

stöd till primärvården vid afasi.

Käte Alrutz beskriver spännande möjligheter

som en förfinad distansteknik kan ge. Flera

yrkesgrupper som arbetar med habilitering och

rehabilitering kan utveckla och effektivisera

sina arbetssätt. Ett exempel är barn- och ungdomshabiliteringen

som skulle kunna ge föräldrar

konkret hjälp och återkoppling vid ätproblem,

påklädning m m. I glesbygd skulle

patienter kunna erbjudas stamningsterapi.

– Det finns så mycket att vinna. När tekniken

är färdig skulle 70–85 röstpatienter i glesbygdsområden

kunna erbjudas behandling på

distans. Varje år skulle vi kunna genomföra 40

skolkonferenser utan långa resor för personal

och föräldrar.

– Att kunna kommunicera är en fråga om

livskvalitet. Med en teknik som denna kan vi

bygga ett starkt nät över Västerbotten. Det här

är bara början!

Kontakt och interaktion med patienten

sker i realtid. Övningar av andning, röst

och artikulation varvas med lingvistiska

övningar med bild- och textmaterial eller

med datoriserade övningsprogram

för språkrehabilitering.

Spets 1/05

Nio miljoner till psykiatrisatsning

Ett gemensamt resurscentrum i Umeå och ett ”mellanvårdshotell” i Skellefteå blir möjliga

sedan Västerbottens kommuner och landsting fått nio miljoner i anslag till psykiatrin. Pengarna

som Socialstyrelsen fördelat på regeringens uppdrag ska användas som en extra satsning

på personer med psykisk sjukdom/funktionshinder. Målet är ökad livskvalitet genom

ökad självkänsla, inflytande, delaktighet, social träning, adekvat boende och boendestöd.

Landstinget har huvudansvar för två av satsningarna. Den ena innebär ett gemensamt resurscentrum

vid Norrlands universitetssjukhus. Där ska samarbetsformerna mellan socialtjänsten

i Umeå och Vännäs och psykiatrin utvecklas genom bättre planering, förberedelse

och träning inför kommunalt boende eller ökat stöd till brukare i eget boende. Sex träningsplatser

för vistelse hela dygnet, dagverksamhet och mobil beredskap planeras.

Skellefteå lasarett öppnar tillsammans med kommunen ett ”gästhus” med åtta mellanvårdsplatser.

Syftet är att minska överbeläggningarna. Gästhuset har karaktären av hotell för

den som behöver ett ökat öppenvårdsstöd men inte en plats på akutavdelningen. På gästhuset

erbjuds inga aktiviteter, men väl vila, samtal och stöd. Övriga satsningar ansvarar respektive

kommun för med stöd från länets psykiatriska kliniker.

Flest lobotomier i Umeå och Sundsvall

Sinnessjukhusen Umedalen i Umeå och Sidsjön i Sundsvall stod för 28

procent av antalet lobotomier i Sverige 1947–1958. Dessa och andra

nya data lades i juni fram i en licentiatavhandling av Kenneth Ögren,

doktorand vid Umeå universitet.

Prefrontal lobotomi introducerades i Sverige från 1946. Denna

metod användes mot psykisk sjukdom och gick ut på att skära av vissa

nervbanor i hjärnan. Antalet lobotomier i Sverige kan tidigare ha

underskattats enligt avhandlingen, som i huvudsak grundar sig på officiell

statistik. Totalt opererades ca 4 500 svenska patienter, bland dem

771 vid Umedalen. 69 procent var kvinnor.

Under expansionsåren 1947–1950 blev operationen allmänt använd på

många sinnessjukhus. Under utfasningsåren 1951–1960, minskade användningen successivt.

Antalet utförda lobotomier varierar stort mellan de 28 sinnesjukhus som ingår i studien.

Umedalen och Sidsjön stod för 28 procent av ingreppen medan tolv sinnessjukhus gjorde

färre än 100 lobotomier. Frösö sjukhus gjorde bara 26.

Av de 771 patienterna som lobotomerades i Umeå hade merparten diagnosen schizofreni.

Mot slutet av perioden märks en tendens i förskjutning mot andra diagnoser. Dödligheten

efter ingreppen var 1949 hela 17 procent, men tekniken förbättrades och för hela den

studerade perioden var dödligheten i snitt 7,4 procent.

Licentiatuppsatsen har titeln ”The surgical offensives against mental disorder – Psychosurgery

in Sweden 1944–1958”. Psykokirurgin aktualiserar frågor om implementering och

om rationalitet i nya radikala behandlingsmetoder. Tillämpningen väcker frågor om etisk reflektion

hos psykiatrer och kirurger och också om samhällelig granskning.

Tungt i ambulanssjukvården

Kvinnorna blir bara fler i ambulanssjukvården. Men

den som tror att de har mer ryggbesvär än manliga

kolleger har fel. Det visar en studie som Ulrika Aasa

presenterat i sin avhandling vid Belastningsskadecentrum

i Umeå.

Ökningen av andelen kvinnlig personal var ett av

skälen till den landsomfattande studien av 234 kvinnors

och 953 mäns hälsa och arbetsmiljö. Varannan har, liksom normalbefolkningen, haft ont

i nacke, skuldra eller ländrygg någon gång det senaste året. Framåtböjd arbetsställning och

lyft och hantering av båren är riskfaktorer för besvär i ländryggen. För kvinnor innebär de

också ökad risk för nack-skuldersmärtor, sannolikt beroende på att många lyft är mer belastande

för den som är kortväxt. Att ändra faktorer som höjden vid i- och urlastning och

att utveckla hjälpmedel är därför viktigt.

Många arbetsmoment ställer höga fysiska krav. Varannan kvinna och var tionde man uppnår

ofta maximal hjärtfrekvens vid bårbärning i trappa. Kondition, uthållighet i ryggmusklerna

och styrka spelar därför stor roll. Fysiskt tungt och mentalt belastande arbete ökar risken

för både muskuloskelettala besvär och symtom som huvudvärk, magbesvär och sömnsvårigheter.

Ambulanspersonal med många symtom på ohälsa visade – jämfört med ”friskare”

kolleger – förändrad hjärtvariabilitet och större frisättning av stresshormon ledig dag

efter ett 24-timmarsskift. De angav också mer oro och högre mentala krav.

©INGRAM

FOTO: GÖRAN SANDGREN

21


Uminovas avtal med KI

stärker bioteknikföretagen

Ensam är inte stark. På försommaren

tecknade Uminova

Innovation AB och dess motsvarighet

i Stockholm, Karolinska

Innovations AB, ett samarbetsavtal.

Meningen är att

stötta unga bioteknikbolag i

Umeå.

Trots att Sverige har flest bioteknikföretag

per capita i världen behövs det fler. Till det

behövs förstås idéer som kan bli produkter –

men också pengar. Eftersom varje universitetsort

för sig har en alltför liten kritisk massa

för att lyckas få fram livskraftiga företag krävs

dessutom samarbete.

Avtalet handlar om att åstadkomma mer

pengar och bättre utveckling av de bästa idéerna.

Det kan handla om marknadskunskap,

riskkapital och samarbete mellan enskilda företag.

– Ett mycket viktigt avtal för bioteknikföretagandet

i Umeå och Sverige, säger Jan

Olsson, vd för Uminova Innovation.

– Avtalet är långsiktigt och på lika villkor,

förklarar Ola Flink, vd för Karolinska Innovations.

Det handlar inte om att flytta verksamhet

från Umeå till Stockholm utan om att vara

professionell. I konkurrensen med övriga

världen är det ett måste, menar han. Samarbete

och erfarenhetsutbyte är viktigt om man vill

komma sig fram. Men kunskaper om affärsvärlden

och om förhandling är minst lika

viktiga, understryker han.

– Umeå har redan världsledande forskning

inom ”life science”. Ett hinder för en affärsmässig

utveckling av resultaten har varit bristande

entreprenörskap. Det går att lösa genom

att Uminova och Karolinska tillsammans

tar det kommersiella ansvaret, säger Ola

Flink.

För det är exemplets makt som råder.

Lyckade exempel ger större investeringsvilja.

Särskilt spännande är det därför att två unga

bioteknikföretag från Umeå, Umecrine och

Bioresonator, fått plats i en av Karolinska

Innovations portföljer för investerare.

Brist på kapital

När samarbetsavtalet presenterades i Uminova

Science Park i Umeå medverkade också

Sören Gyll. Efter sina år i bl a Volvo och

Pharmacia är han numera delägare i ett investmentbolag

som bl a satsar på bioteknikbranschen.

Hans uppfattning är att utveckling

kräver kapital från USA:

– Svensk klinisk forskning är framgångsrik.

Men vill man få fart på forskning och på

biotekniksektorn rekommenderar jag att skapa

nätverk i USA. Det är där två tredjedelar av

all världens forskningspengar finns.

Utdragen förlossning ger spår för livet

Sex av tio mammor med s k förlångsammad förlossning anser att erfarenheten

kommer att sätta spår för livet. Det skriver tre Umeå-forskare i tidskriften

Journal of Clinical Nursing.

Studien omfattar fler än 250 kvinnor och har letts av Astrid Nystedt, doktorand

vid institutionen för omvårdnad och enheten för obstetrik och gynekologi

vid Umeå universitet. Medförfattare är professor Berit Lundman vid

samma institution samt professor Ulf Högberg, enheten för obstetrik och gynekologi

samt enheten för epidemiologi.

– Smärta var det huvudsakliga skälet hos dem som hade en negativ upplevelse

av förlossningen, säger Astrid Nystedt. Dock var 94 procent av alla positiva

till de stöd de fått från sin barnmorska och partner.

84 kvinnor som upplevt en långsam förlossning som krävt hjälpmedel eller

kejsarsnitt och 171 kvinnor med normala förlossningar fick svara på frågor.

Drygt en tredjedel av dem med långsam förlossning var negativa till upplevelsen

totalt sett, och 60 procent ansåg att den påverkat dem för livet. Siffrorna

bland dem med normala förlossningar var fyra procent respektive 12 procent.

Trots besvären uppgav 84 procent i gruppen med förlängt värkarbete att

det var en stor upplevelse att föda barn. I kontrollgruppen var siffran 90 procent.

Smärta var en nyckelfråga i båda grupperna: 62 procent i gruppen med

förlängt värkarbete trodde att de skulle dö under förlossningen. 69 procent

ansåg att smärtlindringen hade räddat dem. I gruppen med normala förlossningar

var andelen 49 procent för båda. 76 procent i gruppen med förlängt

värkarbete ansåg att det var smärtsamt att föda barn – jämfört med 48 procent

i kontrollgruppen.

Stor

studie

om celiaki

10 000 sjätteklassare inbjuds nu att delta i ett forskningsprojekt

kring glutenintolerans, celiaki. Studien som leds av Anneli

Ivarsson, barnläkare och universitetslektor i Umeå, vill utröna

hur vanlig sjukdomen är och om den kan förebyggas.

Glutenintolerans är den vanligaste kroniska sjukdomen hos

barn näst astma och allergi. Genom att symtomen är varierande

och lätt kan misstolkas är många sjuka utan att veta om

det. Obehandlad glutenintolerans ökar risken för t ex magbesvär,

trötthet, depression, skelettskörhet och barnlöshet.

Sjukdomen behandlas effektivt genom att mat som innehåller

gluten, d v s vete, råg och korn, helt undviks. Vanligen leder

detta till att de besvär som beror på sjukdomen försvinner.

Studien, som görs i samarbete med forskare från Lund, Malmö,

Norrköping, Norrtälje, Växjö och Umeå, innebär att barnen

inbjuds att lämna ett blodprov hos skolsköterskan. De och

deras föräldrar får också besvara ett frågeformulär. Barn som

misstänks ha glutenintolerans utreds vidare vid närmaste barnoch

ungdomsklinik.

©INGRAM

22 Spets 1/05


Dubbelt kikarsikte

ger optimal skruvning

Besvärligt för patienten och

dyrt för sjukvården. Magnus

Högströms innovation kan

minska omoperationerna och

spara hundratals miljoner.

Principen är ganska enkel och konstruktionen

inte så komplicerad. Men som med de flesta

uppfinningar handlar det om att komma först.

Så var det för ortopedöverläkaren Magnus

Högström och industridesignern Peter Kvarnäs.

På försommaren belönades deras innovation

med Skapa-priset på 25 000 kronor i

Örebro län.

– Jag ville skapa en teknik för att säkerställa

en optimal skruvplacering vid operation vid

lårbenshalsbrott, berättar Magnus Högström,

som till vardags arbetar vid idrottsmedicin

i Umeå.

Millimeterprecision

Uppfinningen kan enkelt beskrivas som ett

dubbelt kikarsikte med röntgenfunktion.

Med det kan ortopeden klara ett oerhört viktigt

moment: att med millimeterprecision rikta

de fästande skruvarna i rätt i läge.

Var fjärde operation leder till omoperation

då den hopskruvade lårbenshalsen inte läker

som den ska. Orsaken kan dels vara att blodkärlen

till ledkulan skadas och blodtillförseln

minskar, dels att det ibland är svårt att få fäste

för skruvarna. I dag sätter man dem på fri hand

och det kan vara svårt att få till det bästa läget.

Spets 1/05

FOTO: JAN ALFREDSSON

Skruvning vid lårbenshalsbrott

är

ingen dålig metod,

menar ortopeden

Magnus

Högström vid

idrottsmedicin i

Umeå. Med hans

och Peter Kvarnäs

tekniska lösning

kan skruvarna

placeras optimalt.

Nu hoppas Magnus Högström att innovationen

– ”Operationsgajden, ett stereotaktiskt

riktinstrument” – ska vara så intressant för

vården och den medicintekniska industrin att

de kan gå vidare med produktutveckling.

Samtidigt är läget ett annat än för nio år

sedan när Magnus Högström först började

skissa på sin idé. De nedslående resultaten har

gjort att skruvning hamnat i vanrykte.

– Många har istället börjat sätta in höftledsproteser.

Det kan vara svårt att övertyga

ortopedklinikerna att gå tillbaka till skruvning

även om det är mycket billigare.

Väl skruvad höft läker bra

En optimal skruvning kan ge ett mycket bra

resultat. En protes slits ut och kan lossna

medan en väl skruvad höft läker bra. Men en

lyckad operation beror på kirurgens skicklighet

och intresse, förklarar Magnus Högström.

I oktober äger riksfinalen för Skapa-priset

rum vid Tekniska mässan i Stockholm. En

vinst där skulle ge ytterligare 400 000 kronor.

Pengar som skulle komma väl till pass vid

fortsatt utveckling av Operationsgajden.

Magnus Högström har också på gång en

uppfinning som har att göra med trokantära

höftfrakturer vid yttre delen av lårbenet. För

en tid sedan vann han 10 000 kronor i innovationstävlingen

Venture Cup. Han vill ännu

inte prata så mycket om produkten. Utom att

den är effektiv vid höftledsoperationer och

om möjligt ännu enklare än Operationsgajden.

Jan Alfredsson

Politik ger bättre hälsa

Samernas hälsoläge skiljer sig inte mycket

från övriga svenskars. Särbehandling av renskötande

samer kan ha lett till att risken för

att drabbas av cancer eller hjärt- och kärlsjukdom

minskat. Olycksrisken är dock större,

konstaterar Sven Hassler, forskningsenheten

i Vilhelmina, i en avhandling vid Umeå universitet.

Han har studerat de svenska samernas hälsa

mellan 1961 och 2002. Integration och assimilation

av samer med det övriga samhället

kan vara förklaringen till att skillnaderna är så

små. De som ändå finns kan ha sin grund i samepolitiken

som segregerat renskötande

samer och gett dem andra rättigheter än övriga

samer.

Hälsosituationen för ursprungsbefolkningar

har ofta påverkats negativt av västerländsk

kultur. Några exempel är den mentala hälsan

och frekvensen av självmord. Livsstilsrelaterade

sjukdomar har på många håll ökat dramatiskt.

Samerna verkar dock, enligt avhandlingen,

inte ha drabbats på motsvarande sätt.

Studier av dödsorsak och livslängd samt förekomst

av cancer och hjärt- och kärlsjukdom

hos svenska samer visar små skillnader

mot ickesamer. Dock noteras en allmänt lägre

risk för cancer, speciellt prostatacancer och

malignt lymfom, bland renskötare. Att magcancer

är vanligare kan troligen förklaras av

traditionell samisk kost med rökt kött och

fisk i kombination med lite grönsaker och

frukt. Att t ex skoter och motorcykel används

i stor utsträckning i renskötseln har troligen

starkt bidragit till den höga olycksfrekvensen.

Skillnader i hjärt- och kärlsjukdom har också

observerats. Risken för stroke tycks vara

högre hos samiska kvinnor jämfört med icke

samiska, även om dödligheten är densamma.

För hjärtinfarkt är bilden en annan med högre

dödlighet för samiska kvinnor trots liknande

incidens. Den något högre risken för hjärtoch

kärlsjukdom hos samiska kvinnor kan

bero på psykosociala faktorer, t ex att samernas

förändrade villkor påverkat kvinnorna

mer negativt.

Samepolitiken har gett renskötande samer

större möjlighet att utöva en traditionell livsstil

med renskötsel, jakt och fiske. Särbehandlingen

kan ha bidragit positivt till deras hälsosituation,

men samtidigt ha gett negativa hälsoeffekter

på övriga samer, som missat viktiga

delar av samisk livsstil och identitet.

23


Avsändare: Medicinska fakultetens kansli, Umeå universitet, S-901 87 Umeå.

Neutralt

och könlöst

finns inte

– Jag kan inte ändra samhällsstrukturen. Men genom att vara medveten

om könets betydelse kan jag i mitt eget jobb låta bli att förstärka normer

som leder till orättvisa, säger Gunilla Risberg.

Annelie Hägglund

Efter årtionden av studier, forskning,

undervisning och jobb på vårdcentral

kom i fjol hennes avhandling ”I am solely

a professional – neutral and genderless”.

On gender bias and gender awareness

in the medical profession.

Intresset för genusfrågor kom dels

från 1960–70-talens våg av feminism

och dels från jobbet som distriktsläkare.

– Upproret mot den manliga normen

fanns levande på den tiden – i alla fall i

vissa kretsar, säger Gunilla Risberg.

Valde fel

Hon fick sin läkarlegitimation 1972,

blev sedan specialist i anestesi/intensivvård

men sadlade om. 1980 märkte hon

som nyutbildad distriktsläkare att fler

kvinnor än män sökte vård och började

fundera på orsakssamband.

– Med tiden kom frågeställningen att

vidgas till kvinnors hälsa i stort och kön

överhuvudtaget. Vad det innebär för

hälsan om man är man eller kvinna.

1986 läste hon en 20-poängskurs på

kvinnovetenskapligt forum. Ett könsteoretiskt

perspektiv gav henne verktyg

att se på vardagen och arbetet i vården

som en del i samhället i stort. Sen dess

tar hon sig tid att reflektera och försöker

följa med i genusforskningen.

Genus är ett begrepp som står för

socialt kön. Det skapas i samhället och är

därför också föränderligt. I genusordningen

finns en strävan att göra oss oli-

ka. För att kunna värdera måste man

särskilja och här interagerar makt och

könskulturella normer.

Skilja ut

– Vi har alltid delat in människor i ras,

klass, kön o s v. Att studera biologiska

skillnader kan ge användbar kunskap t ex

när det gäller sjukdomsförekomst, reaktion

på läkemedel, normalvärden på

blodprover o s v. Men att försöka förklara

skillnader i beteende mellan könen

med enbart biologi är tveksamt. Idag

skulle det vara otänkbart att så beskriva

skillnader mellan etniska grupper eller

samhällsklasser, säger Gunilla Risberg.

Tillsammans med bl a kvinnojourskvinnor

var hon med och bildade en

tvärvetenskaplig grupp i slutet av 1980-

talet. Gruppen var aktionsinriktad och

ville göra något åt det sexualiserade våldet.

Kunskapen om våldet och dess effekter

på kvinnors hälsa var liten, och det

var där forskningen tog sin början.

Med pengar från civildepartementet

och professor Eva Lundgren som handledare

började hon med ett projekt. De

första åren bidrog forskningsrådsnämnden

med pengar till en omfångsundersökning.

250 enkäter med frågor om hur

misshandel, våldtäkt och incest påverkat

kvinnornas hälsa skickades ut. Men eftersom

Gunilla Risberg ville veta mer

om den inverkan upplevelsen hade på

kvinnornas hälsa, självkänsla och upplevelse

av den egna kroppen. följdes undersökningen

av en intervjustudie.

Sjukdom och dödsfall i familjen gjorde

emellertid att forskningen fick läggas

åt sidan. När några år gått var det inte

aktuellt att ta upp studien igen. I stället

erbjöds hon att bli koordinator för en

kurs med fokus på kvinnohälsa i grundutbildningen

för läkare. Det var de s k

”Sahlinpengarna” som skulle tillföra ett

genusperspektiv i läkarutbildningen.

Uppdraget ledde till deltagande i ett

projekt kring genusbias. Bias betecknar i

vetenskapliga sammanhang felaktigheter

i forskningsresultat som beror på

systematiska fel i forskningsprocessen.

Känner man inte till genus eller genusfrågor

kan det leda till bias i medicinsk

forskning liksom i vardaglig medicinsk

praxis eller undervisning.

– Det hade kommit rapporter om hur

genus påverkade vilken behandling patienten

fick. Oftast till kvinnornas nackdel.

Vi ville veta hur det såg ut i Sverige

och utifrån ett genusperspektiv undersöka

hur läkaren reflekterade och resonerade

i professionella sammanhang.

Materialet kring hur läkaren möter

patienten, handleder och läser forskningsansökningar

blev sedan grunden

för hennes avhandling.

I år planerar hon tillsammans med

Katarina Hamberg för en ny fristående

kurs i genusbias. Kursen på medicinska

fakulteten är för forskare och lärare.

24 Spets 1/05Spets

Tidningen Spets

ges ut av medicinska

fakulteten

vid Umeå

universitet och

Västerbottens

läns landsting.

Produktion:

Landstingets

informationsfunktion

Redaktör:

Greti Ohlsson

Layout:

Elisabeth Sund

I redaktionen:

Anna Arnqvist,

Thomas Sandström,

Torgny

Stigbrand, PO

Söderström, Katrine

Åhlström

Riklund och

Karl-Axel Ängquist.

Foto där inget

annat anges:

Jan Lindmark.

Postadress:

Spets

Västerbottens

läns landsting

901 89 Umeå

Telefon:

090-785 18 52

e-post-adress:

greti.ohlsson

@vll.se

Tryck: Tryckeri

City, Umeå 2005

More magazines by this user
Similar magazines