Besvärligt läge med neonikotinoider - Svensk Raps

Besvärligt läge med
neonikotinoider
Ett 2-årigt förbud mot neonikotinoider
samlade inte tillräckligt
många röster i vintras och beslutet
vandrade vidare inom EU.
I Sverige undersöks under 2013
hur bin som besöker vårrapsfält
betade med neonikotinoider
påverkas. EU borde invänta
resultaten för att kunna fatta
välgrundade beslut.
Text: Albin Gunnarson, SFO
Foto: Jens Blomquist, Svensk Frötidning
Det har knappast undgått någon
att preparatgruppen
neonikotinoider har ifrågasatts
och är under hård
press i den europeiska debatten de senaste
månaderna. Att debatten plötsligt
blev så kraftig var lite oväntat för oss i
Sverige, men i andra delar av Europa har
diskussionen förts under lång tid.
Kom hit 1999
Neonikotinoider introducerades på den
svenska marknaden inför säsongen 2000
i och med att betningsmedlet Chinook
blev registrerat i november 1999. Produkten
användes som betningsmedel
mot jordloppor på oljeväxter och fungerade
till en början väl. Men bara efter
några års användning, under 2002 och
2003, fick odlare i Mälardalen börja behandla
sina nysådda Chinookbetade
vårrapsfält med pyretroidsprutning. Behovet
av kompletterande pyretroidbehandlingar
ökade från år till år och blev
snabbt ett allvarligt återkommande problem
i hela Mälardalen.
Resistenshaveri 2008
Säsongen 2008 havererade systemet totalt.
De vågrandiga jordlopporna hade
utvecklat pyretroidresistens. Odlare
tvingades att utföra pyretroidbehandlingar
mot jordloppor upp till 7 gånger
innan oljeväxterna började blomma.
Situationen för den svenska vårrapsen
var akut, men ihärdiga uppvakt ningar
på Kemikalieinspektionen förblev
resultatlösa. Då återstod inte annat än
att flytta produktionen av oljeväxtutsäde
till Tyskland och Finland och därefter
importera ett utsäde som betades
med Elado (klotianidin) och Cruiser
OSR (tiametoxam). På så sätt kom de andra
två nu ifrågasatta substanserna till
Sverige, utan att behöva ta vägen över
Kemikalieinspektionens godkännande,
men helt i linje med gällande lagstiftning
om frihandel.
Bigiftiga vid kontakt
Substanserna klotianidin och tiametoxam
har ett brett användningsområde
i hela världen. Förutom den lilla grödan
16 Svensk Frötidning 3/13

Stopp från start. Utan den
betning som nu sker i Tyskland
och Finland med Elado
innehållande neonikotinoiden
klotianidin blir den
svenska vårrapsodlingen
ett vågspel.
Giftiga droppar. Ett italienskt
forskarlag visade
att neonikotinoider transporteras
inom majs ut till
guttationsdroppar i bladspetsen.
Bin som matades
med guttationsdropparna
dog och resultaten väckte
uppmärksamhet. Dock
ifrågasätts rapporten eftersom
den inte beskriver
om bin faktiskt aktivt söker
vatten och föda i guttationsdroppar.
Till skillnad
från majs gutterar heller
inte oljeväxter.
vårraps används de exempelvis i majs,
sorghum, bomull, spannmål och många
andra grödor. Men under en lång tid har
substanserna samtidigt varit omdebatterade
på grund av sin ganska omfattande
systemiska aktivitet och bigiftighet. Den
systemiska aktiviteten är hög vilket bidrar
till den goda effekten produkterna
har i exempelvis oljeväxter. Produkterna
är också, precis som många andra växtskyddsmedel
vi har i vår omvärld och i
vårt land, giftiga för bin. Men då måste
också produkterna komma i kontakt
med bin.
Förgiftningsolycka i Tyskland
I samband med att de första importerna
skedde till Sverige uppstod några allvarliga
olyckor i Tyskland. År 2008 förgiftades
ca 12 500 bisamhällen i Tyskland
av neonikotinoider använda i majs. Orsaken
var en kombination av dålig betningskvalitet,
olämpliga såmaskiner och
andra olyckliga omständigheter. Damm
från betningen spreds vid sådden och effekten
blev ett klassiskt förgiftningsfall
där bigiftiga preparat av misstag kom i
direkt kontakt med bin. Det här är att
betrakta som en isolerad händelse. Efter
att åtgärder vidtagits i Tyskland – både
genom åtgärder i betningsanläggningarna
men också genom förändrade användningsregler
för betat utsäde – har
fler förgiftningar uteblivit.
Dödande droppar
I Sverige rapporterades 100–200 biförgiftningsfall
per år under 1970­talet.
Under 2000­talet har siffran legat kring
20 fall om året. Detta är troligen en följd
av att de organiska fosforföreningarna
försvunnit från marknaden. Inga fall av
biförgiftningar orsakade av neonikotinoider
har rapporterats i Sverige.
Ett andra omdebatterat faktum är den
rapport från den italienske forskaren
Girolami som kom 2009. Girolami visade
att neonikotinoider kunde transporteras
ut ur majsplantor i form av guttationsdroppar
– de droppar av växtsaft
som pressas ur ledningsvävnaden och
syns i bladspetsen. Han samlade upp
dropparna från majsplantor och tvångsmatade
bin i laboratoriemiljö med denna
vätska vilket ledde till döden för försöksdjuren.
Den här rapporten är starkt
ifrågasatt i och med att den inte beskriver
om bin aktivt söker vatten och föda i
form av guttationsdroppar i fält. Majs är
också en gröda som lätt gutterar i motsats
till oljeväxter som i princip inte alls
gutterar.
Värre med Varroa?
Den tredje faktorn är att bisamhällen, i
bland annat USA, börjat lida svåra vinterförluster
och att bin sägs ha svårt att
orientera sig hem till kupan igen efter
flygning. Liknande situationer pratas det
om i Europa. De här fenomenen har ovetenskapligt
kopplats ihop med tidpunkten
för användandet av neonikotinoider
och europeiska och svenska biodlare har
inte varit sena att hoppa på tåget. Undersökningar
saknas dock av vilka halter av
neonikotinoider som eventuellt skulle
finnas i de drabbade samhällena.
»
bjuder in till ERFA-grupper 2013!
2012 startade Södra Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare erfarenhetsutbytesgrupper (ERFA-grupper) i fröodling för föreningens
medlemmar. Detta var ett uppskattat initiativ som föreningen kommer att fortsätta med under 2013.
I år kan man anmäla sig till grupper i rödklöver, timotej, rödsvingel och ängsgröe. Nytt för året är att det kommer att startas en
grupp i Halland med inriktningen vårrapsodling och i sommar startas en höstrapsgrupp i Blekinge.
Läs mer och anmäl Dig på www.svenskraps.se
Styrelsen för Södra Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare
Svensk Frötidning 3/13
17

Vad man däremot också glömmer i
hastigheten är att bisamhällen idag är
angripna av varroakvalster. Detta kvalster
är en sugande parasit som sätter sig
på bin och yngel och suger näring. Det
kan liknas vid om en människa skulle
ha en lus, stor som en fullpackad ryggsäck,
sittandes fast på ryggen. Kring
bitskadorna av denna parasit uppstår
en sårskada full av infektioner och
sjukdomar som faktiskt kan skada bina
ganska kraftigt. När varroakvalstret till
slut tar död på sina värdar, i syfte att
sprida sig vidare till andra samhällen,
sker det genom samhällskollaps med
massflykt från samhället och virussjukdomar.
Varroalvalster skulle alltså
kunna vara en orsak till de skador och
problem som bevisligen finns i våra bisamhällen.
Systemisk verkan ett problem
De tre händelserna är tillsammans den
största orsaken till att frågan om neonikotinoider
debatteras. Men situationen
är inte så enkel. Det är också vetenskapligt
belagt att den höga systemiska aktiviteten
hos de tre ifrågasatta neonikotinoiderna
kan medföra att aktiv substans
transporteras och överförs till pollen
och nektar om än i mycket låga koncentrationer.
Tyska forskare menar att koncentrationerna
i höstraps är att betrakta
som noll. Andra menar att den ackumulerade
effekten av att utsättas kontinuerligt
för låga koncentrationer kan ge
skadliga långtidseffekter.
Beslut vandrade vidare
Med bland annat detta som bakgrund
kom EUs myndighet för livsmedelssäkerhet,
EFSA, med ett förslag på ett
2­årigt förbud mot användandet av imidakloprid,
klotianidin och tiametoxam.
Förslaget fick kraftig kritik från flera
länder och för att vinna laga kraft respektive
avslås behövdes 2/3­dels majoritet
för det ena eller andra alternativet.
Denna majoritet uppnåddes inte vid omröstningen
vid kommissionen i vintras.
Därför gick beslutet vidare till myndigheten
för hälsa och miljö, DG SANCO,
som själv har möjlighet att fatta beslut.
Detta beslut kan komma när som helst
och troligen inom en inte så avlägsen
framtid.
Därför pågår för närvarande kohandel
och förhandlingar. Nu ska nordeuropeiska
oljeväxter förhandlas mot sydeuropeiska
olivträd och en mängd olika
nationella intressen vägas in. Sockerbetor,
potatis, spannmål, trädgårdsgrödor
som skördas före blomning m.m.
som inte anses attraktiva för bin, väntas
undantas från förbudet.
Svenska resultat på väg
Vårrapsen riskerar alltså att komma i
kläm mellan de stora grödorna i Europa.
Det borde vara rimligt att inte fatta
några förhastade beslut. I stället borde
man invänta resultatet från undersökningen
av effekten av klotianidin (Elado)
på bin och vårraps i Sverige som kommer
att belysas i en gemensam studie
initierad av Jordbruksverket i samarbete
med SFO, SLU, Lunds universitet, SBR
och Biodlingsföretagarna. Om det är så
att betningen faktiskt skadar bin under
svenska förhållanden, då får vi förhålla
oss till det och hantera situationen. Men
att vårrapsen omgående ska behöva ta
konsekvensen för europeisk majsodling i
form av panikåtgärder vore ett hårt slag
för odlingsgrenen.
Dråpslag för vårraps
Den svenska höstrapsen kan vi nog hantera
utan betning med neonikotinoider,
men för vårrapsen blir det ett dråpslag.
Hur vi inför 2014 ska klara storskalig
vårrapsodling är oklart. Det är realistiskt
att anta att precis som för den rödlistade
linjordloppan som ökade i antal
och blev ett potent skadedjur när linodlingen
ökade, så har även de vågrandiga
jordlopporna ökat i antal med en ökad
våroljeväxtodling under 2000­talet.
Högre utsädesmängder och bredprutning
med pyretroider kan ha viss effekt,
men blir kostsamt och riskfyllt. Med
upprepade pyretroidbehandlingar kommer
vårrapsfälten att bli fria från såväl
nytto­ som skadeinsekter. En minskad
vårrapsareal kommer även den att kunna
påverka biodlingen stort i och med
att en mycket stor nektarkälla försvinner
ur landskapet i problemområden, speciellt
i slättlandskapet.
Exakt hur problematiken ska hanteras
om ett förbud blir faktum och
hur allvarliga konsekvenserna för vårrapsodlingen
blir är svårt att säga.
Tyvärr kan man konstatera att röster
hördes 2012 från lantbrukare både i Sverige
och i Finland att problemen med
jordloppor ökat igen efter år av användning
med klotianidin och tiametoxam.
Hur då situationen blir helt utan dessa
känns bekymmersamt. •
Randig och resistent. Den vågrandiga
jordloppan utvecklade
snabbt pyretroidresistens och
vårrapsodlare kunde få bekämpa
med pyretroider 6–8 gånger per
säsong innan neonikotinoider
som Elado kunde hjälpa till.
Tjärade brädflak
– tips för IPM?
Problemen som jordloppor ställer
till med i våroljeväxter är inget
nytt. I boken Jordbrukslära för
skolor och självstudium av Carl
Rydberg med flera, utgiven första
gången 1911, går att läsa om oljeoch
kålväxter:
”Största skadan göra randiga
jordloppan och kåljordloppan på
de nämnda rotfrukterna, hos vilka
de späda plantornas blad vid svåra
angrepp i torrt och varmt väder
stundom totalt uppätas.”
Man skriver vidare:
”…bör man använda rikligt med
utsäde och så tidigt samt helst
använda tryckrullar vid sådden.
Genom flitig hackning kunna en
stor mängd jordloppor, som på dagarna
gömma sig under jordkokor,
förgöras. Insamling medelst tjärade
brädflak som dras över fältet på
några decimeters höjd över planta
efter planta, förordas men är svårt
att genomföra i stort.”
Vidare rekommenderar Carl
Rydberg besprutning med tobakextraktlösning
med nikotin eller
bepudring med arsenikgifter.
18 Svensk Frötidning 3/13