BesvÃ¤rligt lÃ¤ge med neonikotinoider - Svensk Raps

More Magazines

Recommendations

Info

Stopp från start. Utan den betning som nu sker i Tyskland och Finland med Elado innehållande neonikotinoiden klotianidin blir den svenska vårrapsodlingen ett vågspel. Giftiga droppar. Ett italienskt forskarlag visade att neonikotinoider transporteras inom majs ut till guttationsdroppar i bladspetsen. Bin som matades med guttationsdropparna dog och resultaten väckte uppmärksamhet. Dock ifrågasätts rapporten eftersom den inte beskriver om bin faktiskt aktivt söker vatten och föda i guttationsdroppar. Till skillnad från majs gutterar heller inte oljeväxter. vårraps används de exempelvis i majs, sorghum, bomull, spannmål och många andra grödor. Men under en lång tid har substanserna samtidigt varit omdebatterade på grund av sin ganska omfattande systemiska aktivitet och bigiftighet. Den systemiska aktiviteten är hög vilket bidrar till den goda effekten produkterna har i exempelvis oljeväxter. Produkterna är också, precis som många andra växtskyddsmedel vi har i vår omvärld och i vårt land, giftiga för bin. Men då måste också produkterna komma i kontakt med bin. Förgiftningsolycka i Tyskland I samband med att de första importerna skedde till Sverige uppstod några allvarliga olyckor i Tyskland. År 2008 förgiftades ca 12 500 bisamhällen i Tyskland av neonikotinoider använda i majs. Orsaken var en kombination av dålig betningskvalitet, olämpliga såmaskiner och andra olyckliga omständigheter. Damm från betningen spreds vid sådden och effekten blev ett klassiskt förgiftningsfall där bigiftiga preparat av misstag kom i direkt kontakt med bin. Det här är att betrakta som en isolerad händelse. Efter att åtgärder vidtagits i Tyskland – både genom åtgärder i betningsanläggningarna men också genom förändrade användningsregler för betat utsäde – har fler förgiftningar uteblivit. Dödande droppar I Sverige rapporterades 100–200 biförgiftningsfall per år under 1970talet. Under 2000talet har siffran legat kring 20 fall om året. Detta är troligen en följd av att de organiska fosforföreningarna försvunnit från marknaden. Inga fall av biförgiftningar orsakade av neonikotinoider har rapporterats i Sverige. Ett andra omdebatterat faktum är den rapport från den italienske forskaren Girolami som kom 2009. Girolami visade att neonikotinoider kunde transporteras ut ur majsplantor i form av guttationsdroppar – de droppar av växtsaft som pressas ur ledningsvävnaden och syns i bladspetsen. Han samlade upp dropparna från majsplantor och tvångsmatade bin i laboratoriemiljö med denna vätska vilket ledde till döden för försöksdjuren. Den här rapporten är starkt ifrågasatt i och med att den inte beskriver om bin aktivt söker vatten och föda i form av guttationsdroppar i fält. Majs är också en gröda som lätt gutterar i motsats till oljeväxter som i princip inte alls gutterar. Värre med Varroa? Den tredje faktorn är att bisamhällen, i bland annat USA, börjat lida svåra vinterförluster och att bin sägs ha svårt att orientera sig hem till kupan igen efter flygning. Liknande situationer pratas det om i Europa. De här fenomenen har ovetenskapligt kopplats ihop med tidpunkten för användandet av neonikotinoider och europeiska och svenska biodlare har inte varit sena att hoppa på tåget. Undersökningar saknas dock av vilka halter av neonikotinoider som eventuellt skulle finnas i de drabbade samhällena. » bjuder in till ERFA-grupper 2013! 2012 startade Södra Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare erfarenhetsutbytesgrupper (ERFA-grupper) i fröodling för föreningens medlemmar. Detta var ett uppskattat initiativ som föreningen kommer att fortsätta med under 2013. I år kan man anmäla sig till grupper i rödklöver, timotej, rödsvingel och ängsgröe. Nytt för året är att det kommer att startas en grupp i Halland med inriktningen vårrapsodling och i sommar startas en höstrapsgrupp i Blekinge. Läs mer och anmäl Dig på www.svenskraps.se Styrelsen för Södra Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare Svensk Frötidning 3/13 17
Vad man däremot också glömmer i hastigheten är att bisamhällen idag är angripna av varroakvalster. Detta kvalster är en sugande parasit som sätter sig på bin och yngel och suger näring. Det kan liknas vid om en människa skulle ha en lus, stor som en fullpackad ryggsäck, sittandes fast på ryggen. Kring bitskadorna av denna parasit uppstår en sårskada full av infektioner och sjukdomar som faktiskt kan skada bina ganska kraftigt. När varroakvalstret till slut tar död på sina värdar, i syfte att sprida sig vidare till andra samhällen, sker det genom samhällskollaps med massflykt från samhället och virussjukdomar. Varroalvalster skulle alltså kunna vara en orsak till de skador och problem som bevisligen finns i våra bisamhällen. Systemisk verkan ett problem De tre händelserna är tillsammans den största orsaken till att frågan om neonikotinoider debatteras. Men situationen är inte så enkel. Det är också vetenskapligt belagt att den höga systemiska aktiviteten hos de tre ifrågasatta neonikotinoiderna kan medföra att aktiv substans transporteras och överförs till pollen och nektar om än i mycket låga koncentrationer. Tyska forskare menar att koncentrationerna i höstraps är att betrakta som noll. Andra menar att den ackumulerade effekten av att utsättas kontinuerligt för låga koncentrationer kan ge skadliga långtidseffekter. Beslut vandrade vidare Med bland annat detta som bakgrund kom EUs myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, med ett förslag på ett 2årigt förbud mot användandet av imidakloprid, klotianidin och tiametoxam. Förslaget fick kraftig kritik från flera länder och för att vinna laga kraft respektive avslås behövdes 2/3dels majoritet för det ena eller andra alternativet. Denna majoritet uppnåddes inte vid omröstningen vid kommissionen i vintras. Därför gick beslutet vidare till myndigheten för hälsa och miljö, DG SANCO, som själv har möjlighet att fatta beslut. Detta beslut kan komma när som helst och troligen inom en inte så avlägsen framtid. Därför pågår för närvarande kohandel och förhandlingar. Nu ska nordeuropeiska oljeväxter förhandlas mot sydeuropeiska olivträd och en mängd olika nationella intressen vägas in. Sockerbetor, potatis, spannmål, trädgårdsgrödor som skördas före blomning m.m. som inte anses attraktiva för bin, väntas undantas från förbudet. Svenska resultat på väg Vårrapsen riskerar alltså att komma i kläm mellan de stora grödorna i Europa. Det borde vara rimligt att inte fatta några förhastade beslut. I stället borde man invänta resultatet från undersökningen av effekten av klotianidin (Elado) på bin och vårraps i Sverige som kommer att belysas i en gemensam studie initierad av Jordbruksverket i samarbete med SFO, SLU, Lunds universitet, SBR och Biodlingsföretagarna. Om det är så att betningen faktiskt skadar bin under svenska förhållanden, då får vi förhålla oss till det och hantera situationen. Men att vårrapsen omgående ska behöva ta konsekvensen för europeisk majsodling i form av panikåtgärder vore ett hårt slag för odlingsgrenen. Dråpslag för vårraps Den svenska höstrapsen kan vi nog hantera utan betning med neonikotinoider, men för vårrapsen blir det ett dråpslag. Hur vi inför 2014 ska klara storskalig vårrapsodling är oklart. Det är realistiskt att anta att precis som för den rödlistade linjordloppan som ökade i antal och blev ett potent skadedjur när linodlingen ökade, så har även de vågrandiga jordlopporna ökat i antal med en ökad våroljeväxtodling under 2000talet. Högre utsädesmängder och bredprutning med pyretroider kan ha viss effekt, men blir kostsamt och riskfyllt. Med upprepade pyretroidbehandlingar kommer vårrapsfälten att bli fria från såväl nytto som skadeinsekter. En minskad vårrapsareal kommer även den att kunna påverka biodlingen stort i och med att en mycket stor nektarkälla försvinner ur landskapet i problemområden, speciellt i slättlandskapet. Exakt hur problematiken ska hanteras om ett förbud blir faktum och hur allvarliga konsekvenserna för vårrapsodlingen blir är svårt att säga. Tyvärr kan man konstatera att röster hördes 2012 från lantbrukare både i Sverige och i Finland att problemen med jordloppor ökat igen efter år av användning med klotianidin och tiametoxam. Hur då situationen blir helt utan dessa känns bekymmersamt. • Randig och resistent. Den vågrandiga jordloppan utvecklade snabbt pyretroidresistens och vårrapsodlare kunde få bekämpa med pyretroider 6–8 gånger per säsong innan neonikotinoider som Elado kunde hjälpa till. Tjärade brädflak – tips för IPM? Problemen som jordloppor ställer till med i våroljeväxter är inget nytt. I boken Jordbrukslära för skolor och självstudium av Carl Rydberg med flera, utgiven första gången 1911, går att läsa om oljeoch kålväxter: ”Största skadan göra randiga jordloppan och kåljordloppan på de nämnda rotfrukterna, hos vilka de späda plantornas blad vid svåra angrepp i torrt och varmt väder stundom totalt uppätas.” Man skriver vidare: ”…bör man använda rikligt med utsäde och så tidigt samt helst använda tryckrullar vid sådden. Genom flitig hackning kunna en stor mängd jordloppor, som på dagarna gömma sig under jordkokor, förgöras. Insamling medelst tjärade brädflak som dras över fältet på några decimeters höjd över planta efter planta, förordas men är svårt att genomföra i stort.” Vidare rekommenderar Carl Rydberg besprutning med tobakextraktlösning med nikotin eller bepudring med arsenikgifter. 18 Svensk Frötidning 3/13
Page 1: Besvärligt läge med neonikotinoid

BesvÃ¤rligt lÃ¤ge med neonikotinoider - Svensk Raps

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?