magasinrepo2014

caem.world

magasinrepo2014

REPO

2O14

Tema livsstil

Parkour: Hela världen är en lekplats

Skrivande är en läkande process

Antifascism som livsstil


LEDARE

Lev livet med din egen stil

Redaktionen

En livsstil är människans sätt att leva och inkluderar sådant

som yrke, bostad, familj och fritidssysselsättning. En del bär

med den livet ut samtidigt som andra växer ifrån och byter

till en annan som känns mer bekväm och lätt att identifiera sig

med.

På 1960-talet levde många som hippies, under 1970- talet

var det Gröna vågen, 1980-talet punkare, yuppies. Nu på

2000-talet pratar vi bland annat om hipsters, som du kan läsa

om i detta magasin av Repo på sidan 4. På sidan 20 finner du

ett intressant reportage om Parkour som är den nya trenden

för ungdomar och som grundades av fransmannen David Belle i

en förort till Paris på 1990-talet. Läs om vår reporter Kevin som

under en vecka levde fullt ut som vegetarian och möt Rojen Daren

där allt kretsar kring proteinet på sidan 8. Författarporträtt,

återbruk, jakten på kärleken i reportaget 52 dejter på ett år och

inspirerande recept som passar till vårutflykten får du också läsa

om i detta nummer.

Njut av inspirerande läsning och låt oss hoppas att vädret

ger oss många fina dagar i parken, ute till havs eller lata dagar i

hängmattan, det som passar just dig och ditt val.

Chefredaktörer: Minna Axelsson och Ingrid Ekman

Felicia Hedberg Emma Holmberg Kevin Wedin Sandra Wikberg Sanna Björkman Helle Kikerpuu Martin Löwdin Amanda Lindholm

Caroline Eriksson Simon Spåls Emma Axelsson Klara Svedäng Albert Herranz Patrik Klingbert Carin Emenius Piotr Lukaszyk

Ansvarig utgivare: Felica Hedström

Bildchef: Carin Emenius

Datasupport: Bengt Jönsson

Layoutchefer och omslag: Felicia Hedberg och Albert Herranz

2 Magasin Repo 2014


Innehåll

10

38

4

4 Att vara eller inte vara hipster

6 Bättre ökänd än okänd

8 För Rojen kretsar allt kring proteiner

10 Böckerna viktigare än pengarna

12 Fotograf på dagen - luffare på kvällen

15 Lyckligt ensamstående

16 Skrivande är en läkande process

18 Att leva med ett osynligt handikapp

20 Hela världen är en lekplats

24 När alkoholen tar över

25 Ute i det gröna

26 Antifascism som livsstil

30 Pornografi - det nya opiumet

32 Femtiotvå dejter på ett år

34 Större hål för roligare smycken

36 Från falukorv till sojakorv

38 Återbruk är balsam för själen

20

6


Att vara eller

Har du kallat någon för hipster?

Vilka underliggande meningar

gömmer sig bakom etiketten?

Text och foto Helle Kikerpuu

Södermalm en lördagseftermiddag.

Vårsolen

lockar människor till

uteserveringarna kring Medborgarplatsen.

Glassbaren

StikkiNikki’s ringlande kö

sträcker sig uppför Götgatan

mot Slussen. SoFo är

ett hipster-Mekka där

stilen och fenomenet

har sitt starkaste

fäste. Hipstern kan

nästan vem som

helst peka ut,

men problemet

är att ingen vill

kallas för hipster.

låt oss därför göra det omöjliga

och kanske det mest otilllåtna.

Låt oss måla upp den

schabloniserade hipstern här

och nu.

Gubbmössan sitter som

en smäck bakom öronen och

solbrillorna är klotrunda och

becksvarta. Jeansens uppvikta

byxben visar en färggrann

strumpa. Läderväskan som

hänger på axeln ser sliten ut,

men inuti ligger en alldeles ny

iPhone och iPad. Stilen är

slapp, men designad in

i minsta detalj. Den

kallas för ”native”

eller ”bohemstil” och är en av många

trender som förknippas med hipstern.

Det osar subkultur långa vägar, men

det är någonting som inte stämmer. Det

subkulturella och avvikande är skräddarsytt

och trendigt. Klädmärkena, detaljerna och

de galet dyra Appleprodukterna berättar en

annan historia – en historia om en subkultur

som blivit mainstream.

st. paulsgatan utanför kafé Blooms. På

andra sidan gatan ligger Barnvintagepalatset.

Där kan man köpa kläder och leksaker

från främst 1940- till 1970-talet. Sortimentet

är handplockat och kvalitén är viktig.

Tankarna går från bohemhipstern

till bohemhipsterns

barn.

Rebeca Benavente

uppenbarar sig framför

mig och jag scannar av

henne omedelbart. Håret

är ihopdraget i en knut.

Hennes kläder är alldagliga och skriker varken

hipster eller någon annan specifik stil.

Varför kallas hon då för hipster av sina vänner?

– Jag hoppas verkligen inte att de tycker

att jag är hipster. Det jag hoppas är att de

säger så för att driva med mig, säger hon

Den enda anledningen hon kan komma

på varför hon kallas hipster är att hon ofta

letar efter ny musik. Hipstern är känd för

att alltid vara på jakt efter nya trender inom

mode, musik och kultur. Men Rebeca är

”Jag hoppas

verkligen inte att

de tycker att jag

är hipster”

noga med att påpeka att hon är intresserad

av hiphop och inte vilken musik som helst.

På väg in skrattar Rebeca åt mitt val av

kafé och menar på att det är ett riktigt hipsterkafé.

Det ligger nybakat bröd i de stora

skyltfönstren, men trots mitt febrila letande

kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som

gör kaféet till ett hipsterkafé.

– Hipsterkulturen handlar uteslutande

om att konsumera de rätta och nya trenderna

och är på så sätt alltid distansierade

till allt och alla, säger hon.

För Rebeca är hipstern sprungen ur en kultur

som hon inte tycker om och vill därför

inte förknippas med den.

– Det är ett koncept

som grundar sig

i ett elitistiskt tänk där

vita medelklass heterosexuella

män sätter

standarden, säger hon.

Rebeca berättar

att det hela kanske

bottnar i hennes ”medelklassförakt”, men

tycker också att det är osmakligt att försöka

se ut som att man handlar på secondhand

och medvetet, när man egentligen konsumerar

massproducerade kläder och vänder

trendkappan efter vinden.

anette hagelin, modeskribent på magasinet

Ellui, har sett ett djupare mönster i hipsterföraktet.

Hon fokuserar på betydelsen

av att kalla någon annan för hipster.

– Genom att påstå att någon annan är

4 Magasin Repo 2014


inte vara hipster

en hipster fråntar man denne dess kulturella

kapital. Man nedvärderar personen och

upphöjer samtidigt sig själv och sin egen

förmåga och klättrar själv i hierarkin, säger

hon.

Enligt Anette Hagelin är det en fråga

om en etikett som tilldelas, inte antas. Därför

finns det mycket

bakomliggande i att

säga till någon att

den är en hipster.

Genom att tilldela

”Många finner ett

nöje i att påpeka

för hipsters att de

inte är unika”

någon hipster-etiketten

avslöjar man

personens bluff, det

vill säga personens icke-unika stil, och menar

på att man själv är en bättre stilist eller

modekännare. Jag undrar om Anette kan

peka ut en ”äkta” hipster.

– Det är komplicerat att studera ”äkta”

hipsters eftersom deras stil är så populär

men även mytologiserad, vilket bidrar till

att gruppgränserna är mycket genomträngliga

och möjligheter till deltagande och imitation

är tillåtande, säger Anette Hagelin.

– Om det är så himla viktigt att sätta

etiketter på människor kan jag väl vara hipster.

Alla kallar mig hipster i alla fall och

visst har de ju rätt på många sätt. Hipster

är ett brett fenomen som har många olika

grader. Jag är varken man eller konsumerar

mycket nytt, men har kanske den klädstilen

som associeras med hipster,

säger hon.

Den tyska kulturskribenten

Sonja Vogel menade

att hipstern håller

fast vid en tidpunkt då

tillgången till subkulturer

var exklusiv. I Sverige

har det exklusiva och unika alltid haft

ett motstånd i och med jantelagen.

– Det skulle inte förvåna mig om många

finner ett nöje i att påpeka för hipsters att

de inte är unika. Jag tror att hipstern har

sämre rykte i Sverige än i till exempel Berlin

eller Paris. Många kanske säger att de inte

gillar jantelagen, men jag tror att vi svenskar

är mer negativa gentemot personer som

vill vara unika, säger Lovisa Reeder.

det. Jag tror att mycket av den ekologiska

vågen som sköljt över Södermalm

är mycket tack vare hipsters,

säger Lovisa.

vad kommer hända med hipstern

i framtiden? Kommer

kritiken ebba ut eller försvinner

hipstern för att ge utrymme

för nya stilar, såsom

”normcore”. Trenden som

vill omfamna det antiunika.Finns

det över

huvudtaget en enda

trend som inte föds

ur strävan av

att känna sig

unik?

på skype med Lovisa Reeder i Paris. Bakom

henne lyser metropolen upp genom de

enorma fönstren. Lovisa gungar i sin stol.

Det har varit en hektisk vecka i filmskolan

med allehanda projekt. Hon är en av få

som kallar sig själv för hipster. Jag måttar

henne efter schablonen. Hon har den mer

bohemiska stilen med skjorta, uppkavlade

byxben och läderväska.

hon tycker att synen på hipstern har fokuserat

på det negativa konsumerandet

och menar att det kan komma bra saker ur

hipsterkulturen och att det inte bara är vita

medelklass män som kan anamma stilen.

– Det är inte fel att baka surdegsbröd

eller odla på balkongen. Och vadå om det

bara är trender? Det är bra trender och det

sprids till personer som bygger vidare på

Magasin Repo 2014 5


Bättre ökänd än okänd

Intresset för både e laglig och olaglig rfft graffiti rfft r är r strt stort. strt nsten Konsten nsten r har r srts spridits srts frn från frn etn betong etn

väggar och bangårdar till fingallerier och utövarna hittar ständigt nya sätt att synas.

Text och foto Patrik Klingbert

Jonas ”Pike” Dahlström sitter hukad

och målar på en duk i sin studio – en

smal röd byggnad, inklämd mellan två

bostadshus på Skånegatan i Stockholm.

– Precis som Emil har jag en egen snickeboa,

säger Pike och ler.

Han är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan,

men har sin bakgrund i den

illegala graffitivärlden. Idag lever Pike legalt

på sina konstnärsprojekt. Han är även

upphovsman till Open Book, som går ut på

tecknare umgås och samarbetar ideellt för

att skapa en kollektiv teckning. Open Book

har funnits i elva år och har även spridits

internationellt till en rad platser.

Kontakten med graffiti fick Pike under

sin uppväxt i Malmö på åttiotalet. Han beskriver

upptäckten som ”magisk”. Tidigare

hade han varit insnöad på serier. Spraykonsten

blev ett sätt för honom att få utlopp för

sin kreativitet och energi. Dessutom blev

det lättare att positionera sig som cool med

graffitimålning än genom serietidningsintresset.

– Det är bättre att vara ökänd än okänd,

säger han.

Några år senare flyttade han till Stockholm

där han började umgås med Vandals

In Motion (VIM), ett graffiticrew bestående

av namn som Nug, Kaos, Aman och Akay.

Gruppen blev kända i graffitikretsar för att

måla pendeltåg längs Märstalinjen.

Pike hjälpte Magnus ”Nug” Gustafsson

från VIM-gänget, att ansöka till Konstfack.

De utvecklade tillsammans ett filmprojekt

med en påhittad karaktär ”Ölplumpen”, en

svartklädd maskerad figur som stal öl, tjuv-

”Det är

bättre

att vara

ökänd än

okänd”

Konstnären Pike.

åkte tåg och spraymålade i tunnelbanan.

Konceptet gjorde att Nug blev antagen till

Konstfack.

Nug använde sedan karaktären till sitt

filmade examensarbete ”Territorial Pissing”,

som gick ut på att Ölplumpen trashar en

tunnelbanevagn med sprayfärg, krossar ett

fönster i vagnen och slänger sig ut. Filmen

blev en stor skandal 2009 då den visades för

allmänheten. Nug åtalades för skadegörelse,

men fallet lades ned då SL inte kunde hitta

den nedklottrade vagnen från filmen. Verket

såldes av konstgalleriet Brandstrom på

Hudiksvallsgatan i Stockholm till en samlare

i Finland. Nug har sedan dess blivit något

av en kultfigur, men håller sig självmant

borta från rampljuset.

en solig söndagseftermiddag i slutet av

mars 2014 samlades en stor grupp människor

på den galleritäta Hudiksvallsgatan.

De lockades dit av ett välspritt rykte att den

brittiske och världskända gatukonstartisten

Banksy inbjudit till en publik utställning på

platsen.

Konstnären vars identitet är hemlig har

stått för en rad spektakulära och olagliga

konstkupper som uppmärksammats stort.

Exempelvis har Banksy i smyg hängt upp

egna tavlor på museer och planterat människostora

dockor klädda som Guantanomfångar

på Disnyeland. Det finns ett enormt

sug efter Banksys konst. Kändisar som Angelina

Jolie och Brad Pitt har betalat miljontals

kronor för hans verk.

Med tanke på Banksys skygga framtoning

rådde det delade meningar i medierna

om inbjudan var autentisk och att det kanske

var ett skämt, eller en reklamkupp från

något företag.

– Är vi lurade allihopa? Är det en ny

glassort som ska lanseras? skrev Mathilda

Gustavsson, kulturjournalist i DN.

Andra skribenter spekulerade att det var

en iscensättning av de svenska gatukonstnärerna

Akay och Klisterpeter. Banksys pressansvarig,

förnekade i en intervju med The

Local, konstnärens inblandning.

På Hudiksvallsgatan var anspänningen

ändå hög. Ett flertal personer från svensk

media var på plats, och det fingrades med

mobiler och kameror. En förväntan fanns

bland besökarena om att få vara del i något

stort och hemligt.

Plötsligt kom en kille med huvan uppdragen

springandes genom folkskaran. Han

blåste på en visselpipa och ljudet skar genom

massans otåliga sorl. Som på kommando

följde flocken löparen ut på Hälsingegatan,

förbi Bukowskis, ned mot Norra stationsområdet

till en övergiven industrilokal, där

människor stod och köade utanför.

Det fanns en spänning i luften när kön

långsamt rörde sig framåt. Hemlighetsmake-

6 Magasin Repo 2014


Pike graffar i sin studio som påminner om formen på en tågvagn.

riet gav gruppen känslan av att det var på

riktigt. Att det faktiskt var Banksys konst

som skulle visas där inne.

Väl inne i lokalen möttes besökarna av

en stor banderoll som hängde på väggen

med texten ”This must be the place”.

Det ekonomiska värdet av Banksys verk

var något som flera besökare tagit fasta på,

och de tog tillfället i akt och plockade med

sig delar från utställningen, ett agerande som

flertalet skribenter senare fördömde.

Efteråt fortsatte samtalet om utställningens

autencititet i medierna.

– Det är årets konsthändelse, sa Hugo

Röjgård, konstvetare och ordförande i Graffitifrämjandet,

i en intervju i P3.

DN lyckades få tag i Akay och hans förväntade

radarpartner Klisterpeter via SMS.

De medgav en viss inblandning i utställningen.

jonas ”pike” dahlström var inte på plats,

men är road av uppståndelsen kring Banksyutställningen.

Däremot identifierar han

sig inte med den gatukonst som Banksy re-

presenterar och som blivit så populär.

– Graffiti och Street Art är två olika saker.

Graffiti är Street Art, men Street Art

är inte graffiti. Jag blir irriterad när folk

blandar ihop det. Banksy ser jag som en

fantastisk reklamare med ett bra maskineri

bakom, säger han.

Pike tror inte att Banksy hade något

med stockholmsutställningen att göra.

– Jag är rätt övertygad att det är Akay,

och kanske Klisterpeter, som står bakom,

även om jag inte har snackat med honom

om det eftersom jag är lite sur på honom.

Orsaken att Pike är sur på Akay är att

han tycker att han respektlöst klippt bort

Pikes medverkan i dokumentären ”Nug –

Vandal In Motion” som sändes på SVT i

hösten 2013.

– Men det var en lyckad kupp och jag

är säker på att Akays priser kommer gå upp,

säger Pike.

det är fredags kväll, ett par dagar efter

Banksyshowen. En frän doft av nymålad

sprayfärg möter besökarna på galleriet

Steinsland Berliner på Bondegatan, inte

långt från Pikes studio. En legal utställning

med Nugs graffiti har precis öppnat. Lokalen

är full av besökare. Klungor har bildats

och många verkar känna varandra. En prislista

skickas runt i lokalen av en gallerist.

Den största av dukarna går lös på femtio

tusen kronor.

Nugs graffiti har jämförts, både i form

och i framställning, med expressionistmålaren

Jackson Pollock (1912-1956) som utvecklade

actionpaintingstilen.

– Med all rätt, han är inte sämre än honom,

säger Pike.

Han är glad över kompisens framgång

och tycker att Nug är Sveriges bästa graffitimålare.

– Det som är bra för honom är bra för

mig, säger Pike och hänvisar till att de fortfarande

aldrig sålt de graffitifilmer som de

gjort tillsammans.

– Det är dags nu, vi håller på att paketera

dem, säger Pike.

Magasin Repo 2014 7


Ägg är en stor proteinkälla.

För Rojen kretsar

allt kring proteiner

Det spelar ingen roll om det är två brödskivor eller fem ägg. Allt vägs och antecknas innan

det ska ätas. Rojen Daren styrketränar och måste hela tiden veta att han äter rätt mängd

protein.

Text och foto: Klara Svedäng

Rojen Daren, 20 år, håller fram sin

mobil för att visa sitt träningsschema.

Sex dagar på gymmet ena

veckan, fem dagar andra veckan. Schemat

är på engelska med olika namn för vilka

muskler som ska tränas, ifall Rojen ska

trycka vikter utåt ”push” eller om han ska

dra dem mot sig ”pull”. Idag är det ben,

”leg” som ska tränas och till det hör

favoriten rumpa, ”squats”.

– Ibland får jag höra ”Tränar du sex

gånger i veckan, bor du på gymmet eller?”

För två år sedan tog en vän med Rojen

till gymmet och efter det började de tävla

om vem som kunde bygga störst muskler.

På gymmet är det alltid tävling om vem

som är snyggast och om någon är borta en

längre tid tror ingen att den personen är

seriös med sin träning.

– Jag var blyg och från början gymmade

jag för jag trodde att tjejer skulle gilla mig

då, men det funkade inte, för de bryr sig

inte om muskler. Nu är gymmet en del av

mitt liv. Jag går upp, äter, går på gym,

pluggar. Det gick från en hobby till en livsstil.

Just nu läser Rojen matte, historia och

8 Magasin Repo 2014


psykologi på distans via komvux så det

finns även mycket tid för träning.

i sin telefon har Rojen en fitnessapp som

hjälper honom hålla koll på att han får i sig

tillräckligt med protein. Varje gång det är

dags att äta skriver han in vad han äter och

hur mycket det väger i appen. Enligt Livsmedelsverket

ska protein motsvara ungefär

10-20 procent av en människas dagliga

energiintag, vare sig hen tränar eller inte.

WHO (World Health Organization)

rekommenderar att en vuxen person som

inte tränar äter 50-60 gram protein per dag.

För att hans muskler ska växa, äter

Rojen minst 120-130 gram protein om

dagen.

– Jag prövade att äta ungefär hälften så

mycket protein en gång, 40-50 gram och

träna ändå som vanligt, men då hade jag

träningsvärk jättelänge.

För att fylla sitt proteinbehov äter han

framförallt tre maträtter: ägg, sojafärs och

proteinshakes. Han är vegetarian sedan

2009 och har svårt att äta mer varierat, då

den enda billiga vegetariska köttalternativet

som har lika mycket protein per 100 gram

som kött är sojaprotein.

– Jag önskar att jag

kunde välja mer. När

jag var yngre spelade jag

olika sporter, till exempel

bandy. Då åt jag kött och

var det mycket lättare

att fylla proteinbehovet.

Jag kunde äta köttbullar

och kyckling och sådana Rojen Daren

saker.

i köket står en förpackning torkat sojaprotein

som Rojen gör färs på. Den räcker i en

vecka. Okokta ägg ligger på två våningar i

kylskåpsdörren och i en låda mitt i kylskåpet.

På hans rum finns en rejäl påse fylld

med proteinpulver som räcker i en till två

månader. Bredvid står två mindre påsar

med kreatin, ett kosttillskott som tillför

energi till musklerna.

– Jag äter fem ägg innan varje träning.

Först väger jag dem så jag kan anteckna på

fitnessappen och sen steker jag dem.

Eftersom Rojens föräldrar inte är vegetarianer

får han göra sojafärsen själv. Ibland

gör hans mamma vegetariska böngrytor,

men de äter han inte så ofta. Problemet

Rojen tränar fem till sex dagar i veckan.

med dem är att Rojen inte riktigt vet vad

som är i och det är därför svårt att anteckna

i fitnessappen. Samma sak gäller att äta på

restaurang, även om vissa kända ställen har

menyer i fitnessappen. Han föredrar att äta

hemma.

”Jag äter fem ägg

innan varje träning”

En av Rojens kompisar, som i och för sig

inte känt honom så länge märker inte att

Rojen äter något mer speciellt än att han

måste äta vegetarisk mat.

trots detta fokus på ägg och pulver, är

inte proteiner det viktigaste för en person

som tränar. Det viktigaste är att få i sig tillräckligt

med kolhydrater, som ris, pasta och

potatis.

– När jag tidigare tränade för att gå ner i

vikt åt jag chips i omklädningsrummet efter

träning. Många tror att man måste äta

mindre kolhydrater, men det spelar ingen

roll, bara man förbränner mer än man äter

så går man ner i vikt.

Igår åt Rojen choklad och Pringles. Han

beskriver sin kost som ”mest onyttig”.

Listan för prioriteringar lyder: andra plats

träning, första plats plugg och choklad.

Magasin Repo 2014 9


Böcker viktigare

än pengar

Catharina Ingelman Sundberg, en marinarkeolog och dykare som blev journalist

som sen blev författare. Hon lämnade sin ekonomiska trygghet för ett bättre liv på

existensminimum.

- Jag gillar inte att mäta rikedomar i pengar eller i hur mycket man konsumerar

TEXT Simon Spåls FOTO Pressbild

Catharinas familj hade ambitionen

att hon skulle bli läkare eller något

annat de ansåg viktigt, men hon

själv ville bli marinarkeolog. På den tiden

fanns varken utbildning eller ens ett yrke

med den titeln att ansöka till. Hon ville

hålla på med dykning, så hon sydde ihop

en egen utbildning med lite historiekurser

och ett dykarcertifikat.

Resultatet blev att Catharina hamnade

i Indiska oceanen bland ”Hajar, karlar och

vrak”, som också är en skildring om hennes

liv på korallön. Hon skrev boken samtidigit

som hon studerade journalistik i Göteborg.

I den mansdominerade dykarvärlden

klarade Catharina sig väl som ensam kvinna

och uppnådde en ledande ställning. Hon

tog för sig och lät ingen köra över henne.

Att arbeta som marinarkeolog var intressant

och händelserikt fram till en viss

punkt.

– Efter att jag hållit på med det i 15 år

blev jag blasé. Varje ny upptäckt eller ett

nytt silvermynt slutade bli märkvärdigt.

Och med 30 år kvar till pensionen insåg jag

att det var dags att byta karriär.

idag lever catharina i Stockholm innrestad

och arbetar med sista boken i en trilogi.

Första boken ”Kaffe med rån” har sålts

i 30 länder på 20 olika språk och i över 200

000 exemplar enbart i Sverige.

Den handlar om fem pensionärer som

rymmer från ålderdomshemmet. Besparingar

görs på de äldre, men när det drar

in på antalet koppar kaffe, rinner det över

för den blivande pensionärsligan. I tron om

att fångar lever under bättre förhållande bestämmer

de sig för att ge sig ut för att begå

brott i ren Robin Hood anda.

Idén har hon haft länge. 2007 besökte

hon sin faster på ett äldreboende och fick

höra att det hade sparat in på kaffet. Idén

började ta fart.

– Jag tycker det är hemskt att de som

byggt upp vårt samhälle ska behöva leva under

så dåliga förhållande medan finanshajar

plockar ut massor till sig själv.

Kort sagt så får man passa sig som riskkapitalist

i hennes bok, för där kommer

pensionärsligan efter dem.

”I nästan 17 år har

jag levt på

existensminimum”

catharina kommer ut från sin lägenhet i

full fart och med två kryckor. Hon har ett

par svarta skinnbyxor och en färgglad topp

under sin gröna vårjacka. Håret är rufsigt

och sticker ut framför ett par fräcka solglasögon.

Hon missar mig nästan, men när hon

tänker efter inser hon vad hon kom ner för

att göra. Hon har precis haft ett möte med

en reporter från Sveriges television, en av

många journalister som vill ta del av Catharinas

åsikter, när hon nu har publicerat

andra boken ”Låna är silver, råna är guld”.

Framgången har varit stor och Catharina

är stressad. De kommande veckorna är

fullspäckade med möten och föreläsningar.

Senare idag ska hon till läkaren för att

rätta till knäet efter att hon blivit påkörd

tidigare i veckan. Efter det ska hon hem och

packa inför en Paris resa.

– Det har inte alltid varit såhär. Förvisso

går det bra med ”Kaffe med rån”, men under

17 år har jag nästan levt på existensminimum.

hennes hyreslägenhet ligger i centrala

Stockholm. Hon välkomnar mig upp på

middag och samtal. Får jag ett ord att beskriva

lägenheten med är det ”praktisk”. Ett

litet kök ligger till vänster om entrén och

rakt fram vardagsrummet, eller arbetsrummet

passar bättre som beskrivning. Väggarna

är täckta med bokhyllor fulla av böcker,

mycket Ernest Hemingway och Stephen

Kings bok ”Att skriva”. Hon plockar fram

en nyinflyttad bok som handlar om teckning.

– Jag tänkte lära mig hur man tecknar och

ritar omslag och skämtserier.

Vid fönstret till vänster med utsikt mot

Stockholmsarkitekturen, står ett köksbord,

som aldrig blivit slipat, och brer ut sig till

mitten av rummet.. Anteckningar och gula

post-it-lappar är utsmetade över bordet.

I mitten står en Mac-dator med ett öppet

word-dokument. Det är några rader

från andra boken om pensionärsligan innan

den kommit ut.

– Många av möblerna har jag hittat i

grovsoprummet. Det känns så dumt att

10 Magasin Repo 2014


”Den

som vill

bli rik på

att skriva

böcker får

skriva en

väldans

massa”

slänga möbler som fungerar hur bra som

helst. Men det kanske du inte ska säga för

det kan bli genant om mina grannar kommer

på besök och ser sina gamla möbler i

mitt vardagsrum, säger Catharina och ler.

1999 belönades hon med Widdingpriset

som årets författare av historiska romaner.

Hon har skrivit om vikingar, pirater i Skandinavien

och forntida kvinnor. Böckerna

har sålts över en halv miljon exemplar, men

ändå har hon inte blivit miljonär.

– Den som vill bli rik på att skriva böcker

får skriva en väldans massa.

Efter skatter och andra avgifter blir det

inte mycket kvar. Nu efter så många böcker

börjar bibliotekspengar bli ett välkommet

tillskott till kassan. Författarlivet är inte

så glamouröst som många säkerligen tror,

men Catharina kunde inte bry sig mindre.

– Jag har aldrig förstått mig på konsumtionen.

Jag gör det jag älskar och jag har så

jag klarar mig. Kläder har jag fått av mina

vänner. Det viktigaste är att jag kan äta vad

jag vill och när jag vill.

Magasin Repo 2014 11


Tältet är Patriks hem. På dagarna jobbar han på ett produktionsbolag och på kvällarna letar han efter sovplats i Stockholms natur.

Fotograf på dagen

- luffare på kvällen

Patrik Westerberg blev utslängd från familjehemmet när han var 18 år. Han var hemlös i

tre månader. Nu, tre år senare, säger han upp sin lägenhet för att leva som hemlös igen.

Text Caroline Eriksson Foto Caroline Eriksson och Carin Emenius

När vi kommer till Skinnarviksberget

på Södermalm i Stockholm

är klockan åtta på kvällen. Det är

den 30 mars 2014 och vi har hittat platsen

där vi ska spendera natten. Patrik är rädd

att platsen är för blåsig, men ingen vind

känns. Jag vill sätta upp tältet på en gång

men Patrik förklarar att det är för tidigt.

Det kommer fortfarande folk till berget och

om nån förstår att vi ska sova här kan vi

bli bortkörda av polisen. Vi sätter oss istället

på mitt liggunderlag och blickar ut över

Stockholm. Tonerna från Joni Mitchells

”The circle game” spelas från Patriks telefon,

följt av Thorsten Flincks ”Maria”. Två

av låtarna i en spellista som Patrik lyssnar

på när han vill tänka och känna sig spirituell.

Det spegelblanka vattnet reflekterar gatornas

lyktor, brummande bilar hörs långt

bort och pendeltågen glider förbi på bron.

Innan vi kom hit handlade vi middag: tacos

utan köttfärs. De 130 kronor som middagen

kostade fick vi ihop tack vare mina

gamla pantburkar och 50 kronors tillägg

från Patrik. Vanligtvis lever Patrik på 30

kronor per dag. Inte för att han inte har råd

att spendera mer, utan för att han inte vill.

Panta burkar är inget Patrik brukar göra,

han tjänar pengar på sitt jobb och anser

att han inte behöver sno någon annans inkomstkälla

för att överleva. Jag visste inte

vad jag skulle förvänta mig av min natt som

luffare, men det var inte att äta tacos utan

12 Magasin Repo 2014


köttfärs. Att äta middag luffarstyle innebär

att liggunderlaget får agera tallrik, att paprika

och lök skalas med fingrarna och att

en lökbit används som sked till såsen. Att

bära med sig matlagningsutrustning som

en del av Patriks enkla packning finns inte

på agendan. Jag rynkar på näsan åt tanken

på att laga mat med smutsiga händer, men

inser att jag snabbt måste anpassa mig. Det

finns inte utrymme för negativitet eller lyxlir.

patrik är uppväxt i Tullinge med mamma,

pappa och två bröder. Han beskriver uppväxten

som okej och har idag sporadisk

kontakt med sin familj. Under vårt samtal

har Patrik en positiv och bekymmerslös attityd.

Han förstår inte varför folk väljer att

vara ledsna när de kan vara glada. Var den

inställningen kommer ifrån vet han inte,

han berättar att ingen i hans släkt eller familj

har den. Det förstår jag när han berättar

sin historia och om hur han blev hemlös

första gången när han var 18 år.

– Det var på nyårsdagen under sista året

i gymnasiet. Jag pluggade media och jobbade

dygnet runt med att få klar vår slutproduktion.

Det var en lång period då jag

sällan var hemma. Av någon anledning fick

mina föräldrar för sig att jag satt och rökte

hasch hos en man i Storvreten. Jag har ingen

aning om vad de fick de tankarna ifrån.

När de inte lyssnade på vad jag sa började

jag packa min väska för att dra. Då tryckte

mamma upp mig mot köksväggen, gav mig

en örfil och sa att ”om du går nu så har du

ingen familj kvar”. Då stack jag. Hellre

hemlös, fri och lycklig än fast, stressad och

olycklig.

De första dagarna sov Patrik hos sina kompisar,

men efter att hans föräldrar ringt

kompisarnas föräldrar och sagt att han inte

fick sova där så tog det stopp.

– Då sov jag på bussar på nätterna. Jag

fick visserligen byta buss en gång i timmen

men det gick bra ändå. På morgnarna tog

jag pendeltåget till skolan och duschade

i gymnastiksalen. Trots det var jag inte så

trött på dagarna. Socialen hjälpte till med

boende men det var inte mycket bättre. I

lägenheten bodde tre negativa människor

som alltid klagade på allt.

Efter tre månader som hemlös skaffade Patrik

en egen lägenhet i andra hand. Den har

han haft i tre år, men han saknade friheten

Det är inte varje dag jag får tillfälle att äta frukost, med utsikt över Stockholm och med en luffare som

sällskap.

han hade när han var hemlös och sa upp

den i februari i år.

”Hon tryckte

upp mig mot

väggen och

gav mig en örfil”

– Jag älskar friheten! Det finns ingen

hyra jag måste betala varje månad. Efter

jobbet kan jag slå upp mitt tält vart jag vill,

jag slipper pendla så långt till jobbet.

patrik jobbar som fotograf och redigerare

på ett produktionsbolag. Några av hans

kollegor vet om hur han lever, och de flesta

av hans vänner.

– Många säger att de tycker att det är

coolt, men jag vet att de tänker att jag är lite

dum i huvudet för att jag inte lever som en

standardmänniska.

Idag har Patrik kontakt med sina numer

separerade föräldrar och för att sköta sin

hygien så duschar han och borstar tänderna

hos sin pappa, sina kompisar eller på jobbet.

Allt han äger bär han på ryggen; liggunderlag,

tält, och kläder som räcker för 15 dagar.

Klockan närmar sig nio, det börjar blåsa

och jag känner mig kall. Patrik säger åt mig

att klä på mig det han tidigare tipsat om

att jag behöver: dubbla strumpor, mjukisbyxor

ovanpå vanliga byxor, mössa, vantar

och en tjock jacka. Det är svårt att bli varm

när man väl har blivit kall, säger han. Sen

ställer vi oss upp och dansar till Timbuktus

version av ”Flickan och kråkan”. På ett

berg. På söder. Med utsikt över Stockholm.

Jag förstår vad han menar med frihet. ---->

Det tar tjugo minuter att sätta upp tältet.

Magasin Repo 2014 13


Nattens sovplats på Skinnarviksberget, med utsikt över Stockholm.

Kvällens handlagade mat. Patrik skalar löken och jag river tacos.

halv tolv sätter vi upp tältet. Våra pannlampor

lyser upp den kolsvarta natten. Tältet

är trasigt men Patrik lyckas få upp det

ändå. Det är kallt och pilligt. Han ska snart

köpa ett nytt tält och jag säger att han borde

köpa ett som sätter upp sig själv. Det håller

han inte med om.

– Det är frigörande att sätta upp tältet.

Och det tar ju bara 20 minuter.

Jag skäms, känner mig direkt som urtypen

av en stressad stockholmare och förstår genast

charmen i tältbyggandet.

– Det enda jag oroar mig för är att bli

bortkörd av polisen. Då måste jag packa

ned mitt tält mitt i natten, hitta en ny plats

och sätta upp det igen.

Patrik har hittills aldrig råkat ut för polisen,

men han träffar många andra spännande

människor.

– För några dagar sen satt jag på ett

berg och åt chips när jag såg en man sitta

en bit längre ner. Jag gick fram och satte

mig. Mannen var från Afghanistan och vi

pratade om hans drömmar och hans händelserika

liv i flera timmar.

patrik har sina möbler på sin pappas vind

då de inte hann säljas innan han flyttade ut

ur lägenheten. Helst hade han velat sälja allt

för att senare börja om helt på nytt, när det

blir dags. I augusti vill han åka till USA på

”Jag oroar mig

över att bli bortkörd

av polisen”

en konstfestival. Han planerar att leva som

luffare fram till dess och även under resan.

– Jag ska dit på en konstfestival och

då kan jag lika gärna leva som hemlös. Jag

tänkte även passa på att hälsa på kompisar.

Pengar och att ta ledigt från jobbet är inga

problem, jag måste bara prioritera resan och

åka.

Tältet är uppsatt och vi kryper in, redo för

en god natts sömn. Jag är lite rädd. Är det

inte fotsteg jag hör utanför? Patrik lugnar

mig och säger att det inte är det. Jag har lyxat

till det med öronproppar men tror först

att de inte behövs. Det är harmoniskt att

En nyvaken Patrik har slumrat sött.

lyssna till de kvittrande fåglarna och vattnet

som skvalpar. Patrik har lätt för att somna

och snart drar snarkningarna igång. Trots

att jag har öronproppar, så resulterar det i

en natt utan sömn.

en ny dag gryr. Utanför tältet går en dam

förbi med sin hund. Hon stirrar på tältet

och jag tänker att hon måste undra vad

vi gör här. Frukosten består av fruktsoppa

och lite bröd. Patrik frågar om jag behöver

gå på toa. Det behöver jag. Men jag ljuger

och säger nej, jag väntar hellre tills jag

kommer hem. Patrik däremot, tar sin medhavda

toalettrulle och utför sina behov lite

längre bort. Sen packar vi ihop tältet medan

norska dansbandet Ole Ivars låt ”Ingenting

vill växa ut från ingenting” spelas på högsta

volym. Patriks låtval.

Följ Patrik och hans liv som luffare på

http://www.luffarnsliv.blogspot.se

14 Magasin Repo 2014


Krönika

Lyckligt ensamstående

Illamående, blek och med en spypåse i handen har jag lämnat den glamorösa

delen av Sydney för att besöka en abortklinik. Jag är gravid och mitt

livs kärlek vill inte ha barnet. Nu står jag inför ett vägskäl, och jag väljer att

inte bli ett offer.

Text Ingrid Ekman

Tack vare den fantastiska barnmorskan

som övertalade mig så har

jag idag en underbar son. Elliot

mitt allt. I allt elände, då fostret inne i

mig bara är några månader kommer en

massa frågor från omgivningen som jag

inte ens hade tänkt på. Den vänliga personalen

på BVC ger tröst, men förvarnar

om svårigheterna att träffa en ny man.

Snart kommer jag att ha ett bagage med

mig i form av ett barn som kan ställa till

diverse olika bekymmer. Människor tar

sig rätten bara för att du är ensamstående

att informera dig om ekonomiska

svårigheter, problem att få en anställning

och hur ska barnet få manliga förebilder

under uppväxten. Det svåraste för mig

var att i nio månader ensam genomgå en

graviditet utan någon som smekte min

mage och som följer med till barnmorskan.

Någon att dela allt med.

Så kom dagen innan det planerade

kejsarsnittet. Jag hade packat min

väska precis som om jag skulle på en

weekendresa, men det här var mitt livs

största resa. Då jag somnade den kvällen

visste jag att mitt liv aldrig skulle bli det

samma igen. Den 2 februari 2004 såg

min son Elliot ljuset för första gången och

med sin vakna och klara blick hade han

ingen aning om var han hade hamnat.

Ett rosigt litet ansikte med en tjock mörk

kalufs. Sorgen jag burit inom mig i nio

månader suddades ut på ett ögonblick.

En liten pojke som sov nätterna igenom

och på dagarna låg nedbäddad i barnvagnen

för långa promenader i vårsolen. Fika

med mina kompisar som tävlade om att

få hålla i Elliot. Luncherna på stan med

min pappa som blivit den viktigaste manliga

förebilden. Min familj och vänner

som alltid ställt upp. Funderingar och oro

inför framtiden som visade sig vara helt

onödiga. En glad, okomplicerad grabb

som varken gick igenom treårs eller

sexårstrots. Han har hängt med på resor,

vernissager och middagar och det där

med att män inte attraheras av en kvinna

med barn är skitsnack. Tvärtom så väcker

det nyfikenhet och man blir sedd som en

trygg och självständig kvinna.

Åren med Elliot har varit den bästa

tiden i mitt liv. Jag är inte längre

lika egoistisk och är mer bekväm

i min kvinnlighet. Vi är inga offer och de

som gör oss till offer behöver vi inte ha i

våra liv. Jag är stolt över mitt livsval och

skulle inte vilja ha mitt liv på ett annorlunda

vis. Ensamstående är stark.

Ingrid och Elliot, Tulum, Mexiko 2004.

Magasin Repo 2014 15


”När vi skriver skapar

vi en dialog

med oss själva”

Mitt i livet vågade Patricia sadla om i sin yrkeskarriär och satsa helhjärtat på skrivandet.

Skrivandet är en läkande process

Alla har en historia att berätta

menar författaren och

psykologen Patricia Tudor-

Sandahl. Att skriva om sina

erfarenheter i livet kan vara

ett sätt att komma vidare i

sin personliga utveckling.

Text och foto: Sandra Wikberg

Vi sitter i Patricias vindsvåning på

Karlbergsvägen i Stockholm. På

matsalsbordet under takbjälkarna

står hennes laptop. Det är där Patricia sitter

och skriver på sin kommande bok.

– Jag skriver utan att tänka och låter

bara orden flöda. När jag började skriva

på första boken kunde jag låsa in mig tre

veckor i sommarhuset på landet och bara

skriva. Jag har inte den rytmen idag eller

några fasta rutiner längre, något som jag

inte är riktigt nöjd med. Samtidigt kan jag

inte förklara varför, säger hon bekymrat

som om hon letar efter ett svar.

hon fortsätter att berätta om skrivprocessen

i en gråskala, vilken hon kallar fifty

shades of gray.

– Det är svårt att skriva! Mycket måste

skrivas om. Jag sitter alltid på något sunkigt

kondis och läser mina utskrifter. Sen skriver

jag om varje text 12-20 gånger. Jag får ångest

och väcker upp min inre kritiker, tänker

att jag har tappat min förmåga och känner

tvivel varje gång jag ska ge ut en bok. Men

när det går bra blir jag euforisk. Gud, vad

jag älskar det!

det finns en närvaro och intensitet i hennes

sätt att berätta. Svenskan kryddas med

mjuk engelsk accent och utrop som ”shit

no!” och ”wonderful!” i en salig blandning

mellan spontana skratt och allvar när hon

berättar sin livshistoria. Hennes meritlista

är imponerande. Hon har arbetat som legitimerad

psykolog och psykoterapeut, är

retreatledare, föredragshållare samt författare

till 15 böcker. Under drygt ett decennium

har hon medverkat i P1:s ”Tankar

för dagen” samt varit sommarpratare och

vinterpratare i samma kanal. Ändå är hon

ödmjuk och de bruna ögonen betraktar mig

16 Magasin Repo 2014


nyfiket när jag berättar om min ambition

att växla in på en ny väg i livet där drömmen

om att skriva får plats.

– Det är bra! Tänk, du är nästan tio år

yngre än jag var när jag kom till en vändpunkt.

Patricia befann sig mitt i livet när hon

förstod att hon var ämnad för något mer än

att arbeta som psykolog. Hon började lyssna

inåt. På samma sätt som hon uppmanar

läsarna att göra i sina böcker. Hon förklarar

att det finns mer att hämta hos oss människor,

vi är aldrig färdiga utan utvecklingen

pågår hela livet. Det är viktigt att våga.

– Vi måste våga darra, säger hon. Var

inte rädd! Låt inte darrandet hindra dig att

uppnå de steg du önskar ta i livet.

”Vi måste våga

darra”

”solen sken den dag de sa att jag hade cancer.

Det var en strålande eftermiddag tidigt

på våren, kort efter jag hade kommit hem

från ett dystert besök i England. Jag hade

varit där för att säga adjö till min far som

var döende. Då visste jag inte själv att jag

var sjuk. Jag skyllde min trötthet och håglöshet

på annat. Mötet vid hans dödsbädd

och sedan beskedet om att jag var sjuk blev

för mycket. Jag föll handlöst ner i smärta

och förvirring”, skriver hon i självbiografin

”Ett himla liv”.

– När jag var 52 år hände otroligt

mycket. Jag fick livmodercancer och min

far dog. Det förflutna började komma i

kapp mig. Plötsligt stannade jag upp och

gjorde en återresa i mitt liv. Det blev väldigt

konkret. Jag mindes allt på ett annat sätt.

Skrivandet blev till en läkande process när

jag kunde se mina tankar på papper. Jag

kände mig salig.

minnena från hennes tidiga uppväxtår i det

fattiga och krigsdrabbade England har varit

plågsamt starka. Att skriva har hjälpt henne

att finna en inre frid och försonas med de

rötter som hon så abrupt ryckte upp för

femtio år sedan.

– Jag hade blivit utsatt för övergrepp,

gifte mig tidigt och gjorde ett självmordsförsök.

Det blev för mycket. Jag behövde

komma bort. Hon skulle bara vara borta

ett år, istället har hon blivit kvar i Sverige

i femtio år.

som författare har Patricia integrerat sina

kunskaper i psykologi med skrivandet. De

fyra första böckerna var renodlade i ämnet.

Patricia skriver nu på sin sextonde bok.

I och med den femte boken, ”Ett himla liv”,

började hon skriva i självbiografisk stil.

– Jag vet knappt själv vilken genre jag

ska placera mina böcker i. Jag vill inte bli

klassad som feel-good-litteratur eftersom

jag också skriver om det som vi mår dåligt

av. Vi behöver må dåligt ibland för att växa

som människor. Samtidigt vill jag inte lägga

fokus på alltför stor självcentrering. Kanske

för att jag är äldre nu. Det är viktigt att tänka

på vad jag kan ge andra och vad jag kan

lämna i arv efter mig.

i sitt arbete som psykoterapeut har hon

även använt skrivandet som en del i behandlingen

för de klienter som önskat det.

De har uppmuntrats att välja en personlig

skrivbok i vilken de fått anteckna sina

tankar. Det kan vara ett sätt att komma i

kontakt med det undermedvetna och uppmärksamma

den inre process som pågår

inom oss.

– Att skriva är bra. När vi skriver händer

det något då vi omvandlar våra inre minnesbilder

till konkreta ord på pappret. Vi

skapar något utanför oss, vilket leder

till en dialog med oss själva.

Patricia har genom skrivandet utforskat sig

själv under livets olika faser.

– Jag har alltid skrivit böcker för min

egen skull även om jag har haft en bild

framför mig av min potentielle läsare.

I bestsellern ”Den tredje åldern”, skriver

hon om förhållandet till åldrandet, en process

hon inte upplever som helt oproblematisk.

Hon har en ögonsjukdom som kraftigt

har försämrat hennes syn, men det finns

också fördelar.

– Jag har inget att förlora och vågar vara

mig själv. Jag behöver inte längre bekräftelse

för det jag gör. Det är det bästa med åldrandet.

Hon känner heller ingen ambivalens i

att vara självutlämnande i sitt skrivande.

– Det finns gott och ont i mig själv, liksom

hos andra. Vi är mer lika än olika. Det

är det som mina läsare känner igen sig i.

av alla böcker som Patricia skrivit är ”En

given väg” den bok hon är mest stolt över.

Kanske för att den handlar om människans

sökande efter sin livsuppgift, en resa mot

att bli den man är ämnad att vara. Men det

kan ta tid och mod att upptäcka vad det är

och sätta det i verket. Hon funderar en kort

stund över sitt eget kall.

– Genom mitt skrivande och föreläsande

ser jag mig som en folkbildare där

jag använder mig själv som ett instrument.

Det ger mitt liv en mening. Jag har en gåva

att uttrycka mig så att folk förstår mig. ”If

a thing is worth saying, it is worth saying

simply”.

Patricia Tudor-Sandahl

Född: 1940 i Manchester, England

Familj: Gift med Christer. Två

döttrar samt tre barnbarn.

Bor: I Vasastan, Stockholm.

Tillbringar fyra månader om året

i sommarhuset i Vitemölla på

Österlen.

Intressen: Läsa, lyssna på musik,

promenera och syssla med heminredning.

Magasin Repo 2014 17


Att leva med ett

osynligt handikapp

Tänk dig att du har lika skarp syn som en falk. Hörsel som en katt och

luktsinne som en hund. Tänk dig sedan att du inte kan sortera intrycken

utan tar in allt på samma gång. Det här är vardag för Kristoffer Hedlund

som har diagnosen Aspergers syndrom.

Text Felicia Hedberg foto Jonatan Hedlund

Kliva upp ur sängen, äta frukost, åka

till jobbet, prata med kollegorna,

planera för nästa dag, laga mat, gå

och träna. För många går vardagssakerna

per automatik. Vi bara gör. Men för en person

som har diagnosen Aspergers syndrom

kan detta vara stora utmaningar.

– Det kan vara rätt komplicerat att leva

med diagnosen, säger Kristoffer Hedlund,

22 år.

han är diagnoserad med Aspergers syndrom

och dyslexi. Aspergers räknas in i

gruppen neuropsykiatriska funktionshinder.

Det är vanligt att ha flera diagnoser

om du har en. Aspergers går under samlingsnamnet

autismspektrumstillstånd och

det klassas som ett ”osynligt handikapp”,

vilket innebär att själva handikappet inte

syns utanpå utan finns inuti individen. Det

märks främst genom personens sätt att uttrycka

sig, röra sig, eller att de pratar och

reagerar på ett annorlunda sätt. Till skillnad

från autism vars symtom kan upptäckas redan

vid barnets första år börjar symtomen

för Aspergers att visas under förskoleålden.

Barnets sociala samspel med jämnåriga är

då i många fall är annorlunda. Genomsnittsåldern

för upptäckten av symtomen

är 8 till 11 år, trots det är det många som

får diagnosen vid vuxen ålder och har då

genomgått flera år med personligt lidande

och utanförskap.

”Jag var glad

över att äntligen

fått svar ”

kristoffer fick sin diagnos när han var tio

år, något som han är tacksam för idag.

– Jag var glad över att äntligen fått svar

på vad det var som var annorlunda med

mig. Speciellt skönt var det att jag fick den

tidigt för jag kunde då börja leva med den

förståelsen och det gjorde att jag fick stöd

och hjälp i god tid, säger han

På grund av sina svårigheter med det social

samspelet blev han mobbad. Det är något

som många i hans situation fått uppleva.

Han tar det mesta bokstavligt talat.

– Det var många som frågade mig om

jag kunde göra saker, till exempel plocka ur

diskmaskinen. Det kan jag göra, men de sa

inget om att jag skulle göra det.

Istället behövs det konkretisering genom

att säga ”plocka ur diskmaskinen nu” för

att Kristoffer ska ta till handling.

kristoffer berättar om stunder då hans

handikapp märktes som tydigast och skapade

problem. Det kunde exempelvis vara

under lektionerna i skolan. Han såg oftast

till att vara i tid och sitta längst fram i klassrummet

för att inte missa något som läraren

tog upp.

18 Magasin Repo 2014


Om en person har Aspergers syndrom

kan det märkas genom:

• Att personen kan har svårigheter

med det sociala samspelet.

Svårt att tolka ansiktsutryck och

kroppsspråk.

• Att personen kan ha ett eller

flera specialintressen och kan då

mycket kunskap om dessa, till

exempel rymden.

• Att personen kan ha svårt att

tolka ironi och att uppfattar

bokstavligt.

• Att personen kan ha svårt att

förstå andra personers tankar

och känslor.

• Att personen kan ha svårt att

förstå sammanhanget utan

fokuserar på enstaka detaljer

istället.

• Att personen kan vara rak i kommunikationen

och säga precis

vad den tänker utan att förstå

att detta kan såra någon annan.

• Att personen kan ha svårt med

förändringar och oförutsedda

händelser.

Kristoffer Hedlund, 22 år utanför sitt hus i Arboga.

– Flera lärare brukade informera om

läxor och prov i början av lektionerna och

sedan inte ta upp det igen.

När lektionen var igång var det mycket att

hålla ordning på. Titta på tavlan, lyssna på

läraren och anteckna vad som sades.

– Detta var svårt för mig. Det var mycket

att hålla ordning på samtidigt och jag fick

ingen struktur på lektionerna.

Samtidigt som Kristoffer försöker hänga

med i undervisningen tog han in prat från

de andra eleverna i klassrummet. Krafs från

pennor, surr från elementen och lysrören

och dofter från starka parfymer. Intryck

som de flesta inte uppmärksammar eller

inte bryr sig om, men för Kristoffer blir

flera störningsmoment. I detta fall resulterade

det i att han fick svårt att sortera alla

sinnesintryck som kom emot honom.

” Det är svårt att

vara social i större

grupper”

– Det gjorde det svårt att anteckna,

då jag inte har den simultanförmåga som

krävs, säger Kristoffer.

Det går då åt mycket energi för honom att

fokusera på lektioner, föreläsningar eller

helt vanliga vardagssamtal.

– Det är svårt att vara social i större

grupper med allt småprat som ska sker runt

mig. Då blir min hjärna trött, säger han.

idag är kristoffer arbetslös och har genom

arbetsförmedlingen gått en kurs i

jobbsökande. Förhoppningsvis dyker något

snart upp. Kristoffer är utbildad undersköterska

från Vård och omsorgsprogrammet i

Köping.

– Från och med första maj kan jag bli

inkallad som undersköterska, och sedan får

jag se vad som händer, säger Kristoffer.

Magasin Repo 2014 19


Hela världen är en lekplats

Parkour handlar om att ta sig över och förbi såväl

fysiska som mentala hinder.

– Det blir verkligen en livsstil med djup och utrymme

för många viktiga frågor. Det kanske låter flummigt,

men allt vi gör är mycket medvetet, säger 16-årige

Neville Bhattacharjee.

Text Sanna Björkman foto Sanna Björkman och Carin Emenius

20 Magasin Repo 2014


Magasin Repo 2014 21


Neville Bhattacharjee tränar parkour tre till fyra

gånger i veckan.

I

bara linnet trotsar han aprileftermiddagens

knappa åtta grader och tar sats.

Mellan de arkitektritade husen i Hammarby

sjöstad springer han fyra stora steg

innan han kastar sig över ån i ett högt hopp.

De mörka lockarna reser sig i vinddraget

och lägger sig i samma stund som han

landar vid strandkanten. Vatten och lera

stänker upp och träffar honom i ansiktet,

men det bekommer inte Neville Bhattacharjee.

– Jag sa ju att jag

skulle klara det, flinar

han glatt mot kompisen

Marcus.

”Det roligaste

är friheten att

kunna röra sig

överallt, över

alla hinder”

parkour föddes i Parisförorten

Lisses i slutet

av 1990-talet. Grundaren,

den unge David

Belle inspirerades av sin fars erfarenheter av

hinderbaneträning under Vietnam-kriget.

Grundtanken är att ta sig från punkt A till

B på ett smidigt, snabbt och kontrollerat

sätt. De hinder som finns i miljön, från

stolpar och trottoarkanter till staket och

murar, ska hanteras med kroppen som redskap.

Ett perfekt hopp på marken kan lika

gärna göras mellan två hustak. För att klara

av rörelserna spenderar utövarna, så kallade

traceurs, många timmar på styrke- och precisionsträning.

Det är en sport, eller snarare

extremdisciplin, som helt saknar tävlingsmoment

och all träning går ut på att prestera

bättre för sin egen skull. Alla som vill

kan delta utifrån sina egna förutsättningar.

neville bhattacharjee har tränat parkour

i snart två år och är själv lite förvånad över

hur mycket han uppskattar det. I flera år

spelade han både hockey och basket och

drogs med knäskador och en axel som hoppade

ur led titt som tätt, men nu är han

så gott som fri från allvarligare skador. Med

hjälp av parkourens fyspass har hans kropp

blivit både smidigare och starkare och han

har sällan ont. Träningen löper parallellt

med var han befinner sig i livet.

– I min ålder är man ofta lite förvirrad

och funderar mycket. Inom parkour får

man vara den man är. Om du vågar vara dig

själv så kommer andra också att våga vara

det. Ett sunt sätt att tänka, säger

Neville.

parkourens popularitet har

ökat även bland de yngre. En

onsdagskväll i en lysrörsupplyst

gymnastiksal har KFUM

Bromma träning för barn

mellan åtta till tolv år. Utanför

de höga fönstren yr stora

snöflingor i mörkret, men inne är det varmt

och fokuserat. Ett gäng unga killar hoppar

spänstigt mellan rader av bänkar. Det gäller

att landa så mjukt och tyst som möjligt.

När avståndet mellan bänkarna ökar tar det

plötsligt stopp för ett av barnen.

– Men nu säger du ju nej innan du

prövat. Det är psykiskt, men jag vet att du

klarar det, peppar Neville, som är en av de

tre ledarna.

Efter en stund blir det vattenpaus. Några

barn passar på att klättra upp i ribbstolen

och blickar ut över sina vänner. Neville och

de två andra ledarna Brandon och Laurynas

tar fram tjocka mattor och drar ut bommar.

Snart är en ny hinderbana på plats.

Nu ska det tränas flow, att få till rörelserna

så smidigt som möjligt. Det är inte bara de

fysiska rörelserna som blir smidiga när man

tränar parkour. Neville brukade ofta hamna

i konflikt med lärarna på högstadiet. Han

var väldigt kritisk till deras undervisning

22 Magasin Repo 2014


MER PARKOUR

Se klipp på YouTube. Sök t.e.x på

David Belle och Damian Walters

PARKOURSPANA ELLER TRÄNA:

Tensta parkourpark

Nälsta parkourpark

KURSER (FRÅN 7 ÅR):

Cirkus Cirkör

Gymnastikförbundet

KFUM

Sports Academy

Stockholm Parkour Academy

Många av rörelserna är inspirerade av djurens värld. Här tränas kattgång vid Hornsgatan i Stockholm.

och var inte rädd för att säga vad han tyckte

och tänkte.

– Parkouren har hjälpt mig att kontrollera

mig själv och säga saker på ett annat

sätt. Sedan jag började med träningen blir

jag aldrig arg längre. Jag har typ blivit pacifist.

Vardagen känns skönare och jag klarar

sociala situationer bättre genom att tänka

på att allt är hinder som ska övervinnas, säger

Neville.

i början fick han träna i smyg eftersom

hans föräldrar tyckte det såg farligt ut och

inte ville låta sonen hålla på med parkour.

Erik Ekberg som är idrottsansvarig på

KFUM Bromma får spendera mycket av sin

arbetstid i telefonen med att lugna oroliga

mammor och pappor vid varje terminsstart.

Sedan föreningen startade med parkourkurser

för ett par år sedan är en bruten arm

det allvarligaste som hänt.

Tage Sterner och Rudi Zangler är lärare och

forskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan

i Stockholm och bekräftar detta. Tillsammans

med stadsdelsnämnden Spånga/

Tensta har de varit med och utfomat en

parkourpark i Tensta, där det lagts stor vikt

på säkerhetsaspekterna.

– Om man tittar på barn som leker fritt

i parken ser man att de klarar av att känna

av sina egna begränsningar. Det är först när

det kommer grupptryck in i bilden som de

utsätter sig för större risker än de vet att de

klarar av. Filosofin bakom parkour går ut

på att var och en utgår från sina egna individuella

förutsättningar, säger Tage Sterner.

– Mina föräldrar märkte ganska snart

hur moget jag agerar efter att ha börjat med

den här träningen och nu stöttar de mig

helt, säger Neville.

i hammarby sjöstad fortsätter Neville och

Marcus sin träning på en skuggig innergård.

De springer så fort de kan mot en låg

betongmur. Med armarnas kraft häver de

sig upp och skjuter ifrån med benen i ett

hopp över gången till gräsmattan. De turas

om att finslipa tekniken och det går bra -

ändå tills Neville inte kommer tillräckligt

högt upp. Höger knä slår i murkanten och

blodet sipprar fram från ett ytligt jack i huden.

– Det var det värt, två lyckade precisionshopp

och ett skrubbsår konstaterar Neville

när vännen plockar fram medhavt bandage

ur ryggsäcken och börjar linda hans ben.

Träningen är över för idag och de packar

ihop sina saker. På väg mot tvärbanan säger

Neville:

– Jag ser detta som en livsgrej och jag

kommer att köra på så länge kroppen pallar.

Och det blir nog länge. Det roligaste är

friheten att kunna röra sig överallt, över alla

hinder. Hela världen är en lekplats.

BOKTIPS

En ungdomsroman

med

thrillerkänsla

där parkouren

fungerar som

litterär språngbräda.

Den unga elitgymnasten Linnea

träffar parkourkillarna Isak och

David. I en övergiven rivningsfastighet

flätas deras liv samman

under några sommarveckor. Både

kärlek och konflikter uppstår.

Boken är skriven av författaren

Annika Widholm 2012.

Magasin Repo 2014 23


Krönika

När alkoholen tar över

När han var nykter beskrevs han som en ängel, men när han var full förvandlades han

till en djävul. Så skildrar min mamma den där mannen med mörkt hår, tjock mustasch,

jeansjacka och en cigarett i mungipan. Han var min pappa, men jag fick aldrig chansen

att lära känna honom.

Text: Minna Axelsson foto: Sandra Wikberg

Det knackar på dörren. Utanför

står två poliser. De har ett hemskt

besked att framföra som kommer

förändra våra liv, och göra min mamma

förkrossad. Mina minnen är starka trots

att det är många år sedan. Jag är tre år

gammal och året är 1992.

Det är mörkt, i en grön spjälsäng

ligger jag och längtar efter mamma. Jag

gråter. In i rummet kommer min pappa.

Han stoppar om mig, en stank av alkohol

kommer som ett moln ur hans mun. Sedan

går han och sätter sig i vardagsrummet

igen. Jag kravlar mig ur sängen och

går försiktigt ut. I den bruna skinnfåtöljen

sitter pappa med ett ölglas i handen och

ser på tv. Den här kvällen är sista gången

vi ses.

Mina föräldrar separerade när jag

var tre år, men pappa accepterade

inte det utan dök ofta upp

våldsam i vårt hem. Enligt min mamma

var han en snäll och lekfull förälder i

nyktert tillstånd. Djävulen i honom växte

fram när alkoholen passerade hans

strupe. Av spriten blev pappa aggressiv

och vi fick låsa in oss i sovrummet när

han bankade sönder ytterdörren för att

ta sig in.

I skolan var det värsta jag visste när

lärarna frågade vad våra föräldrar jobbade

med, eller om både mamma och

pappa kunde komma på utvecklingssamtalet.

Jag mådde fruktansvärt dåligt

över att inte ha två föräldrar, och vågade

inte säga att jag bara hade mamma. Jag

var tillbakadragen, blyg och osäker. Hade

ständigt en klump i magen och trodde att

folk tisslade och tasslade om mig. Rykten

om pappa spreds i skolan och jag ljög om

vad som hade hänt. Sanningen gjorde

mig skamsen.

När jag var liten var jag arg på honom.

Hur kunde han överge oss?

Hur kunde han välja alkoholen

framför sina egna barn? Nu, när jag är

vuxen förstår jag att det inte var ett val

pappa gjorde. Det var beroendet, sjukdomen,

alkoholen som gjorde att han inte

kunde styra över sitt drickande.

Jag kommer aldrig glömma när

mormor var barnvakt åt mig och mina tre

syskon. Mamma jobbade natt och pappa

kom på besök – besatt av djävulen igen.

Mormor tog oss till ett av sovrummen

på övervåningen och låste dörren. Höga

smällar och skrik hördes från våningen

nedanför. Jag minns skräcken i hennes

ögon. Hon höll oss hårt i sin famn. Den

här gången lyckades han inte ta sig in,

och jag vågar inte tänka på vad som hade

hänt om han hade gjort det.

Bakom blommorna i köksfönstret kan

jag skymta en man och en kvinna

utanför. De har blå uniform, och

knackar försiktigt på dörren. Min mamma

öppnar. Då får vi det ofattbara beskedet,

– Peter har hittats avliden på ett hotellrum

i Sri Lanka, säger den ena polisen.

De kliver in genom dörren. Mina äldre

syskon ligger i varsinn säng och gråter. Jag

går runt med den ena polisen och försöker

trösta dom utan att egentligen förstå

vad som hänt.

Min pappa återvände till Sverige i

en kista – uppslukad av droger

och alkohol. Jag hoppas att han

har det sundare och bättre nu, för i himlen

finns det väl ingen alkohol?

24 Magasin Repo 2014


Ute i det gröna

Text, mat och foto Sanna Björkman och Albert Herranz

Picknick kommer från franskans piquer- nique, där piquer betyder ”plocka” och ”nique” något av lite

betydelse. Det är en informell måltid ute i det gröna. Det är vanligtvis mat som är lätt att transportera

och som inte tynger matsmältningen. Grönsaker, smörgåsar, sallader, frukt eller bakelser packas

ihop i en korg eller liten matsäck för att sedan dukas på en filt och ätas. Bon apetit!

Kall gurksoppa 4 portioner

2 gurkor

5 dl naturell yoghurt

En näve färsk mynta (eller 2 msk torkad)

Salt

Peppar

Skala gurkan grovt och skär i bitar.

Häll över yoghurt och kryddor.

Mixa soppan slät och låt stå kallt

före servering.


De nazistiska aktiviteterna ökar dramatiskt i Sverige. Men

det finns de som vigt sitt liv åt den antifascistiska kampen.

Foujan Rouzbeh är en av dem.

– Min antifascism handlar inte om att någon vill ha ihjäl mig,

utan om min tro på att alla är lika mycket värda, säger hon.

Antifascism som livsstil

Text: Amanda Lindholm och Martin Löwdin

Det har bara gått några månader sedan

de senaste nazistiskt motiverade

mordförsöken skedde. Malmö

den 8:e mars: fyra personer blir knivhuggna,

en är nära att mista sitt liv. En vecka

senare anordnas en manifestation som lockar

10 000 malmöbor ur sina hem, för att

protestera mot den växande nazismen. Stiftelsen

Expo uppger i

en rapport att mellan

2011 och 2012 har

de nazistiska aktiviteterna

ökat med

24 procent. Många

erfarna aktivister är

tröttna, ledsna och

uppgivna: det senaste

årets upprepade

hot och våldsdåd från nazister, rasister och

nationalister har skakat såväl politiskt engagerade

som vanliga människor. Fler och fler

är överens – det får vara nog nu, vi måste

göra något.

foujan rouzbeh är en av dem. Det har hon

varit så långt tillbaka hon kan minnas.

– Jag har på sätt och vis med mig aktivismen

från när jag var liten, när vi var

tvungna att fly från Iran. Ibland har jag försökt

motarbeta det, för att jag har känt att

engagemanget är något som påtvingats mig.

”Jag är aktivist i

en massa olika

frågor som inte

går att frikoppla

från varandra”

Men egentligen är det inte så, jag har inte

påtvingats det här – jag har valt det.

Det är svårt att sammanfatta Foujan på

ett enkelt sätt. Hon är nummer sju på Feministiskt

intitiativs riksdagslista, producent

på Kulturhuset i Stockholm, representant

för Sveriges Ungdomsråd – och dessutom

aktivist ända ut i fingerspetsarna. Efter att

en muslimsk kvinna

utsattes för ett rasistiskt

överfall i Farsta

i Stockholm var Foujan

med och startade

Hijabuppropet, vilket

ledde till nationell

debatt och att

hundratals människor

i solidaritet bar

hijab under en dag. Hon har varit med och

startat Soppkök Stockholm och är välkänd

som debattör i frågor om asylpolitik, migration

och rasism. Och hon kallar sig själv

antifascist. Bland annat.

Foujan Rouzbehs engagemang handlar om hennes tro på att

– jag är aktivist i en massa olika frågor

som inte går att frikoppla från varandra.

Alla bottnar i en tro på mänskliga rättigheter

och en vision om en jämlik och rättvis

värld. Antifascism, antirasism, antinationalism.

Det är mycket ”anti”, men också

mycket ”pro”, om du fattar. Min antifascism

handlar inte om att någon vill ha ihjäl

mig, utan om min tro på att alla är lika

mycket värda.

Samtidigt kan hon inte förneka att hotbilden

mot henne är stor just på grund av

hennes engagemang. Hon berättar att det

finns släkt och vänner hon inte har lika

mycket kontakt med längre på grund av

hoten som riktas mot henne och dem.

– Det händer fortfarande att jag får ringa

nära och kära och varna dem när någonting

hänt eller verkar vara på gång att hända.

26 Magasin Repo 2014


alla är lika mycket värda. Foto: Martin Löwdin.

natten den 8:e mars i Malmö står en grupp

med sex nynazister på Kristianstadsgatan

och sätter upp klistermärken på ett café

som brukar besökas av vänsteraktiva. De

är i ett kvarter i närheten av Möllan, som

länge varit ett centrum för bohemer och aktivister.

Samtidigt, alldeles i närheten, slutar

en feministisk manifestation som under

parollen ”Ta natten tillbaka” tågat genom

staden under kvällen. Stämningen är uppsluppen

och en efterfest i den närbelägna

Folkets park hägrar. Deltagarna rör sig i

små grupper mot festen och nära Friisgatan,

alldeles vid parken, stöter en grupp av

dem ihop med nynazisterna.

Det som utspelar sig sedan är inget bråk

mellan en höger- och en vänstergrupp, utan

en regelrätt attack. En 25-årig man hamnar

på intensivvårdsavdelningen med skallskador

efter att han fällts till marken och fått

ta emot upprepade slag mot huvudet. En

annan i sällskapet trycks upp med ansiktet

mot en vägg och blir knivhuggen i sidan,

ryggen och magen. Två andra blir också de

knivhuggna, i armhålan och sidan. Ställen

man hugger mot för att komma åt lungor,

hjärta och stora blodkärl.

Tidningen Skånes Fria intervjuar kort

efter attacken Kim Fredriksson, som idag

är antifascistisk aktivist men tidigare bland

annat satt i partistyrelsen för Nationaldemokraterna.

Han berättar att det inte varit

ovanligt att beväpnade nynazister rört sig i

de här kvarteren för att söka konfrontation.

De kallar det för att gå på ”rödingjakt”.

– När nazister kommer till Möllan utan

Magasin Repo 2014 27


att ha någon anknytning

dit, då är det klart

att de inte kommer för

att ta del av nattlivet

eller för att skaffa nya

vänner, fortsätter han.

Bilden bekräftas också

av uppgifter som journalistkollektivet

Researchgruppen

delat

med sig av på nätet.

enligt siffror från Expo har högerextrema

de senaste 25 åren mördat i genomsnitt en

person om året i Sverige – många av dem på

grund av deras politiska engagemang. Foujan

Rouzbeh menar att vi måste vara beredda

på att det kommer att bli värre innan det

blir bättre. Även om antifascisterna är fler

än de högerextrema finns det människor i

den gruppen som är beredda att gå över lik

för sin politiska övertygelse.

– Det kommer att komma många fler

överfall som det i Malmö innan det sker en

förändring i rätt riktning, säger hon.

”Varken

Moderaterna eller

Social‌demokraterna

är villiga att spela

Sverigedemokraternas

spel i dag”

Under upptakten

till valåret 2014

har Sverigedemokraterna

gjort en

reklamturné som

bland annat tog

partiledaren Jimmie

Åkesson förbi

brandstationer,

sjukhus och skolor,

en turné som

kantats av starka protester. Gymnasieelever,

vårdpersonal och brandmän har på olika

sätt gjort klart att de inte vill ta del av SDs

poltitik och värderingar.

Foujan Rouzbeh ser det som ett tecken i

tiden. Hon tror på den yngre generationen

och säger att tonåringarna idag är minst lika

engagerade som tonåringarna var under nittiotalet.

Den då spirande nynazistiska rörelsen

med skinnskallarna som sina mest

synliga representanter mötte hårt motstånd

på gator och torg av ungdomar som oavsett

skillnader i politisk åskådning gjorde gemensam

sak mot högerextremismen.

– Med generationsskiften kommer också

en ny bild av Sverige. Kidsen känner inte

igen sig i verkligheten som Sverigedemokraterna

målar upp, säger Foujan.

gellert tamas är journalist, författare och

dokumentärfilmare. Han har skrivit mycket

om rasism, nazism och fascism, bland annat

i reportageboken Lasermannen. Han

ser, precis som Foujan, flera likheter mellan

debatten i dag och hur den såg ut på nittiotalet.

Då kom främlingsfientliga Ny demokrati

in i riksdagen, nu sitter sedan 2010

Sverigedemokraterna där.

– Det som verkar hända när ytterlighetspartier

som Sverigedemokraterna kommer

in i riksdagen är att det påverkar hela

debattklimatet och ger grogrund även åt

andra i vissa fall än mer extrema högerrörelser,

säger Gellert Tamas.

En annan likhet med det som hände på

90-talet menar han är hur media rapporterar

om det. Som exempel nämner han SVT,

som innan valet 2010 konsekvent benämnde

Sverigedemokraterna som ett främlings-

Gellert Tamas har skrivit mycket om nazism, rasism och fascism. Foto: Mia Carlsson.

28 Magasin Repo 2014


Manifestation mot rasism i Stockholm. Foto: Kristina Wicksell.

fientligt parti, men som nu har slutat med

den beteckningen.

– Det vi ser är en normaliseringsprocess,

när SD varit några år i riksdagen vänjer sig

media vid deras extrema åsikter och reagerar

inte på det.

”Det vi ser är en

normaliserings-

‌process”

En skillnad mellan det politiska läget nu

och under 90-talet, menar Gellert Tamas, är

att riksdagspartierna inte är lika benägna att

överta de främlingsfientliga partiernas politik

för att locka väljare.

– Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna

är villiga att spela Sverigedemokraternas

spel i dag, säger han.

gellert tamas håller med Foujan Rouzbeh

om att motståndsrörelserna och det

antifascistiska engagemanget ökar nu, precis

som det gjorde under 90-talet. Även

medias rapportering kring det antifascistiska

engagemanget liknar hur det såg ut

då. Han pratar om ”kålsuparteorin”, vilket

i det här fallet innebär att media väljer att

prata om både vänsteraktivister och nazister

som ”lika goda kålsupare”. Attacken

den åttonde mars rubricerades till exempel

länge som ”ett bråk mellan vänster- och

högergrupper”.

Foujan Rouzbeh är medveten om att de

som engagerar sig antifascistiskt kan få det

tufft, men beskriver samtidigt en gemenskap

och värme i kollektivet som gör kampen

uthärdlig.

– Även om det känns jobbigt just den

där kvällen när du går ensam hem och kan

bli överfallen så finns den fortfarande där,

basen av människor som delar dina värderingar

och erfarenheter.

för foujan är det tanken på att hon utgör

en del av någonting mycket större än henne

själv, men som samtidigt är beroende av alla

människor som ingår i det, som utgör grunden

i hennes antifascism. Hon har svårt för

politik som bara utgår ifrån individers frihet

att tänka och göra som den vill.

– Antifascism handlar om att sätta sig

själv i ett sammanhang av någonting större.

Det handlar om att leva som man lär. Och

det handlar om mod.

Magasin Repo 2014 29


Pornografin –

det nya opiumet

Karl Marx skrev att religionen är folkets opium, ”Opium des Volkes”, ett sorts bedövningsmedel

för folket. Religionen var något människor sökte sig till för att komma

bort från sin annars dystra värld. Har pornografin idag fått en liknande roll?

Text Piotr Lukaszyk

pornografi anses vara något tabubelagt;

något som man inte talar högt om, men

ändå har pornografin kommit att bli ett

av de största samhällsfenomenen om man

ser till forskning och statistik. Enligt brittiska

tidningen The Guardian spenderar

britter mer tid på att titta på pornografi

än vad de gör på sociala medier. I USA får

pornografiska sidor fler besökare än Netflix,

Amazon och Twitter kombinerat, enligt

tjänsten Google Display Planner. Det

moderna samhället har kommit att kallas

för ett informationssamhälle, men statistik

tyder på att det varken är konsumtion eller

information som vi söker oss till, snarare

pornografi.

philip zimbardo är en världsberömd psykolog

och professor emeritus i psykologi

vid Stanford University. Han är känd genom

sin forskning, dokumentärserien

”Discovering Psychology” från den amerikanska

public-service TV-kanalen PBS,

samt som författare till flera bästsäljande

böcker. I sin senaste bok, ”The Demise of

Guys: Why Boys Are Struggling and What

We Can Do About It”, presenterar han vetenskapliga

fakta om pornografins skadliga

påverkan. År 2011 presenterade han en studie

som visade att unga män i åldrarna 14-

26 i genomsnitt tittar på 50 pornografiska

videoklipp i veckan. Pornografin blir allt

grövre och det som tidigare upplevdes som

chockerande och motbjudande, ses idag istället

nästan som något normalt. Han kallar

tillståndet för dopaminrelaterad vanebildning

och berättar i sin bok att en person

som regelbundet tittar på pornografi måste

ha tillgång till pornografiskt material i allt

grövre tappning, eftersom exempelvis lättklädda

kvinnor i bikini, inte länge erbjuder

samma upphetsning. Även om personerna

hade en partner, så föredrog de pornografi

framför naturliga samlag. Detta gjorde det

svårt för dem att upprätthålla en intim relation.

zimbardo menar att pornografi har gjort

att många unga män har blivit socialt hämmade,

blyga, osäkra och presterar dåligt i

skolan. Dessa unga män känner sig socialt

missanpassade och är rädda för att knyta

känslomässiga band. De vet helt enkelt inte

vad de ska göra när det kommer till kontakten

med kvinnor i det verkliga livet. I sin

bok, ”America Is Addicted To Porn”, berättar

Zimbardo att människans hjärna inte

är konstruerad för att ständigt laddas med

dopamin och kickar som ger en illusorisk

självtillfredsställelse. Detta leder till symptom

som social ångest, depression, impotens,

koncentrationssvårigheter, kronisk

trötthet, förändrade sexuella preferenser

som inte matchar ursprunglig sexuell läggning,

regelbunden onani med sjunkande

njutning samt en ständig eskalering till pornografi

som tar sig alltmer extrema former.

Bild: Makeuseof

den globala porrindustrins omsättning

var 97 miljarder dollar år 2006, enligt en

studie av Donald L. Hilton, Jr och Clark

Watts, presenterad i Surgical Neurology International.

Det är mer än vad Microsoft,

Google, Amazon, eBay, Yahoo, Apple och

Netflix tillsammans hade i omsättning.

victor b. cline (1925-2013) var professor

emeritus i psykologi vid University of

Utah. Hans forskning har fokuserat på sexmissbrukare

och han drev en privat klinik

för sexmissbrukare i Salt Lake City, Utah.

På grund av sin omfattande forskning har

han fått agera som expertvittne om pornografi

i amerikanska senatens kommitté för

30 Magasin Repo 2014


juridiska frågor. Vissa av patienterna på

hans klinik var dömda sexbrottslingar, och

i sin bok Pornography’s Effects on Adults,

berättade han att pornografin har spelat

en avgörande roll i nästan samtliga av hans

patienters avvikande beteende. Många av

patienterna Cline mötte, satt i timmar i

ensamhet och masturberade till pornografiskt

material, och till slut kom hela deras

liv att kretsa kring pornografitittande. Hans

forskning visade att likt andra missbruk behöver

man mer och mer för att få samma

”kick” som tidigare. Likt Philip Zimbardo,

menade Cline att den största faran finns för

ungdomar, eftersom de tidigt i livet starkt

kan formas av pornografin och de inlärda

beteenden som följer. Dessa beteenden kan

bli nästintill omöjliga att bryta senare i livet.

I sin forskning kom han fram till att

det inte är genetiska orsaker som styr dessa

avvikelser, utan ett stört beteende som uppstår

på grund av inlärning och förändringar

i hjärnan till följd av detta.

om pornografi spelar en avgörande roll i

sexmissbrukares brott, varför är då pornografi

så lättillgängligt? Vi vet att alkohol har

en roll i många brott och olyckor, något

som är ett skäl till att vi inte låter barn köpa

alkohol. Sverige har dessutom ett statligt alkoholmonopol

för att göra det svårare att

köpa alkohol. Åldersgränsen för pornografi

efterlevs däremot inte. En kinesisk studie

visade att pornografi har en mer beroendeframkallande

effekt än alkohol och många

tunga droger, enligt en studie av Dong Guangheng

och Huang Jiandong, presenterad

i Journal of Psychiatric Research. Deras

forskning har visat att hjärnan upplever

fundamentala förändringar i frontalloben

vid pornografitittande, precis som vid alla

andra former av missbruk, oavsett om det

är alkohol, tobak eller droger.

utbudet av pornografi på Internet är nästan

obegränsat och oavsett vilken eventuell

fetisch och läggning man än har, så är

chansen stor att man kan hitta det material

man söker. Normer och gränser flyttas

ständigt fram, och den pornografi som för

inte så länge sedan var tabubelagd eller till

och med olaglig i Västvärlden, är idag en

huvudströmning på Internet och letar sig

allt längre ut i samhället. Många unga män

presterar dåligt i sexuallivet. Enligt en studie

utförd av Japan Family Planning Association,

uppger en tredjedel av unga män i

Japan i åldrarna 16-19, att de helt saknar

intresse för sex. Samtidigt är japaner räknat

i omsättning per capita världens näst största

porrkonsumenter efter sydkoreaner, enligt

Focus Magazine.

i sverige delar långt ifrån alla uppfattningen

att pornografi skulle vara skadligt.

Enligt sjuksköterskan Timmy Leijen på

ungdomsmottagningen Knuffe, är det samhällets

attityder som styr om pornografitittande

blir till ett problem. Robert Jakobsson,

sexolog i programmet Ligga med P3,

”Jag mådde bättre

av att inte kolla på

pornografi”

menar att många som är kritiska till pornografi

blandar ihop hur pornografin produceras

och hur den i realiteten påverkar

porrkonsumenter. Om dessa uppfattningar

inte stämmer överens med verkligheten, är

det mycket oroande, med tanke på att en

ny studie presenterad i tidskriften Journal

of Developmental and Behavioural Pediatrics

kom fram till att nio av tio pojkar tittar

regelbundet på pornografi.

gary wilson, tidigare lärare i fysiologi

och anatomi, driver hemsidan Yourbrainonporn.

Han har föreläst om pornografi,

figurerat som expert i ämnet i facktidningen

Psychology Today, och skrivit en bok i

ämnet kallad ”Cupid’s Poisoned Arrow:

From Habit to Harmony in Sexual Relationships”.

Enligt honom är pornografi det

största sociala experimentet som någonsin

har genomförts. Han poängterar att pornografi

har existerat länge under olika former

och frågar sig vad som särskiljer dagens pornografi

från dåtidens? Svaret enligt honom

är att dagens pornografi har en helt annan

påverkan på våra hjärnor, eftersom ett beteende

uppstår som kan liknas vid voyeurism,

ett ständigt sökande efter spänning. En

konsekvens av detta är ett konstant klickande

och sökande efter nytt material som

kan överraska, förundra, chockera, och ge

en kick av berusning och upphetsning. Precis

som Victor B. Cline, menar Wilson att

detta beteende leder till en ständig ensamhet

vid datorn. Beteendet skiljer sig dramatiskt

från naturlig samvaro som handlar om

uppvaktning, beröring, dofter, feromoner,

emotionell förbindelse och social interaktion.

internet har lett till en pornografisk revolution

i bemärkelsen att pornografins distribution,

räckvidd, spridning och tillgänglighet

har gjort att alltfler män och pojkar i

allt lägre åldrar nu påverkas av pornografin.

De samhälleliga och sociala konsekvenserna

av pornografiskt missbruk bland män påverkar

hela samhället och konkreta åtgärder

behövs för att vända utvecklingen. På

den sociala nyhetssidan Reddit har över

100,00 personer gått med i en grupp, där

man antar en utmaning om att slutta titta

på pornografi, och medlemmarna kallar sig

för Fapstronauts. På sidans chatt kommer

jag i kontakt med en svensk som är med i

gruppen.

– Jag gick med mest som en kul grej, men

sedan märkte jag att jag mådde bättre av att

inte kolla på pornografi, säger han.

en amerikan frågar sig i gruppens diskussionsforum

varför så många i hans omgivning

tar illa upp för att han inte vill titta på

pornografi? Enligt honom är det ju något

som endast påverkar han själv. När jag skrev

den här artikeln märkte jag att det var väldigt

många som var defensiva när det gäller

pornografi. Att hitta någon som ville besvara

frågor om sina pornografivanor blev

omöjligt om det inte var anonymt. Det går

inte annat än konstatera som jag gjorde i

början av denna artikel att pornografi är

något tabubelagt, och ändå är det ett av de

största samhällsfenomen. För mig själv har

jag kommit fram till att det måste vara upp

till var och en att ta ställning till om de vill

titta på pornografi eller inte. För de som vill

se om de kan klara sig utan pornografi finns

gruppen Fapstronauts på Reddit. I skrivande

stund är antalet Fapstronauts uppe i

100,942.

Magasin Repo 2014 31


”Måtte det snart komma

någon och upptäcka all

min rosafluffpotential”

52 dejter på ett år

Stina Eriksson är trött på att vara singel och har gett sig själv ett löfte. På ett år ska hon

genomföra en dejt varje vecka och hitta en man att dela sitt liv med.

Text och foto: Emma Axelsson

Tillsammans med vänner och deras

respektive stod Stina på terrassen

och blickade ut över Stockholm.

De firade in det nya året, 2014 och tusentals

raketer lös upp den nattsvarta himlen.

I det ögonblicket kände hon ett lyckorus,

men också en ensamhet. Det var då hon bestämde

sig. Hon gav sig själv ett löfte om att

genomföra 52 dejter innan året slutar.

– Måtte det snart komma någon och

upptäcka all min rosafluffpotential. För jag

lovar, den är stor, så stor att den knappt

ryms i min kropp, säger Stina.

Rosafluffpotential är ett ord som beskrivs

av Stina som en kärleksbubbla, ett

tid och rum då det enda man tänker på är:

när ska vi ses igen. Dejterna ger henne möjlighet

att få uppleva denna underbara kärleksbubbla,

men för detta måste hon själv

vara aktiv. Chanserna att finna någon i en

stad med två miljoner invånare, kan kännas

goda. Enligt befolkningsstatistikern Inge

Göransson lever ungefär var femte individ i

Stockholm Stad i ett singelhushåll.

– Alla som är registrerade på singelhushåll

söker inte efter en partner, säger han.

för att komma i kontakt med andra singlar

använder sig Stina av olika medier som

Twitter, men framförallt dejtingsidor på

internet. Happy Pancake med sina cirka

230.000 aktiva medlemmar och den in-

ternationella dejtingsidan Badoo med över

205 miljoner användare. Den genomsnittliga

besökaren bor precis som hon i en

storstad, är i 30 års åldern och söker efter

kärlek. Genom att hålla sig uppdaterad och

dagligen prata med mellan 2-15 killar skapar

hon sina egna förutsättningar.

Författaren, samhällsdebattören och

tidigare relationsexpert på ICA Kuriren

Ingemar Gens märker av att internetdejting

blir mer vanligt.

– Förr ansågs det pinsamt och nästan

desperat att dejta över internet, folk träffades

via vänner eller jobb. I dagsläget är

det de lättaste sätten att träffa någon, säger

Ingemar Gens.

32 Magasin Repo 2014


dejtandet går upp och ner, men på sistone

har Stina blivit besviken. En planerad dejt

med vad som verkade vara en vettig kille

fick en oväntad vändning. När tid och plats

för träffen skulle bestämmas, sade han: bli

inte arg nu, men det är inte jag på bilden.

Han hade stulit bilder och uppgett sig för

att vara någon annan. Stina kände sig lurad

och avstyrde dejten.

– När en person gömmer sig bakom

andras bilder handlar det oftast om att de

vill ha en relation till någon de annars inte

skulle få, säger Ingemar Gens

i andra fall visades svartsjuka och kontrollbehov

redan innan dejten bestämdes.

En kille som från start var trevlig började

ifrågasätta hur många hon träffar. Stina

fick en obehaglig känsla av hans påflugna

frågor, men bortsåg från det. På dagen för

den planerade dejten ringer han, men eftersom

hon var upptagen klickade hon bort

samtalet. Detta ledde till att han blev tjurig,

eftersom han tyckte att Stina borde ha

prioriterat honom. Via sms bestämmer de

ändå att ses. När hon sedan stod ensam på

mötesplatsen förstod hon att han avsiktligt

struntade i att dyka upp.

– Jag tog upp mobilen och skrev ”tack

för att du fick mig att lämna soffan, duscha

och fixa mig. För att sen stå och se dum ut

på St. Eriksplan”, säger Stina

inför varje dejt krävs det förberedelser.

Kläder, smink och hår ska fixas för att sedan

lämna sitt hem med en känsla av att vara

sitt bättre jag. Det var så Stina kände när

hon skulle möta dejt nummer tre. Han var

manlig, lång med ett mörkt välfriserat hår.

När han kom närmare såg hon hans ögon.

De var djupa och vackra, men lyste inte

upp av samma glädje som hon själv kände.

Istället fick hon en känsla av att hans blick

sade: du är inte vad jag tänkt mig.

– Han var så vacker och det gjorde ont

att han inte tyckte det samma. Jag började

fundera på om det är jag som framställer

mig fel eller om han byggt upp en egen bild

av mig?

Trots allt lämnade de tunnelbaneperrongen,

men hans jargong och mimik visade

att han hellre ville vara någon annanstans.

Hemma hos Stina tog de en fika och

efter ett tag försvann han in på toaletten.

Ett tecknat porträtt av Stina som väljer att vara anonym. Dels av respekt för männen hon dejtar, men

också för att fritt kunna blogga om sina träffar. Illustration: Alejandro Luebs.

När han sedan kom ut kändes det som han

varit borta i en timme. Han skruvade på sig

och påbörjade ett försök till att slingra sig

ur dejten.

– Jag kanske är romantisk av mig, men

jag vill ha ögonblicket när jag ser en person

i ögonen och vet att kyssen kommer.

Någon som komplettera mig och vill ha

mig för den jag är, säger hon.

stina heter egentligen något annat väljer

att vara anonym. Dels för att respektera

männen hon dejtar, men också för att fritt

kunna skriva ner sina tankar. Varje dejt

dokumenteras i en offentlig blogg som hon

kan blicka tillbaka på, reflektera över, men

även låta de som vill följa med på hennes

resa. I skrivande stund är nio dejter genomförda,

den rosafluffpotentialen lyser med

sin frånvaro, men vad som ske om hon

faktiskt finner någon speciell. Hur ska hon

förklara sitt sociala projekt?

– Det kan bli som ett dåligt slut i en romantisk

film. Jag hoppas dock att han kan

förstå att jag menar allvar och gjort detta i

ett gott syfte, säger Stina.

På www.femtiotvadejter.blogg.se, kan den

som vill följa hennes jakt på kärlek.

Magasin Repo 2014 33


TEXT OCH FOTO CARIN EMENIUS

Större hål

– roligare smycken

Det blir allt mer vanligt både på landsbygd

och i urbana miljöer att folk utvidgar sina

piercade kroppshål. För den som börjar

tänja, lockar ett växande utbud av vackra

beprydningar.

Piercing är när ett smycke genomtränger

huden. Tänjning är ett läkt

piercinghål som görs större och

större. De vanligaste tänjningsstället är

öronsnibbarna. Allt från 15-åringar till

80 åringar, både kvinnor och män besöker

dagens piercingstudios. Kostymklädda

personer har ofta mer gömda stretchningar

eller besmyckningar.

– Under ens kavaj döljs både det ena

och det andra, berättar Anton Engström

piercare på East Side Piercing nära Skanstull.

Fredrik Nilsson, piercare på Calm i

Stockholm asner också att det är en representation

från hela samhället.

– Vi får besök från alla olika samhällsgrupper.

Bland vårdpersonal blir det mer

och mer vanligt, men vi får även besök av

personer som arbetar på bank, säger han.

inspiration till smycken finns ofta att

hämta på olika tatuering- och piercingsmässor.

Här möts alla möjliga slags människor

och får idéer av varandra. Nya

smycken och tekniker snappas upp. För

25 år sedan var det mer vanligt i subkulturer

som hos punkare och skatare, men idag

har det blivit allt mer synbart även inom

andra livsstilar.

– Idag behöver man inte ha blått hår för

att tänja, det är mer normaliserat. Nu finns

det också ett större utbud på roliga smycken.

Tänjning har ökat mycket de senaste sju

åren. Många trender kommer från staterna

(USA), där det är lättare att spåra material

och tillverkning, säger Anton Engström.

på både calm och East Side Piercing erbjuds

även möjlighet att sy igen hål. På Calm är

en av ägarna, Chai Maibert, också särskilt

inriktad på att utföra kroppsmodifiering.

”Herregud, gamla

människa, håller

du på med sånt”

om du inte vill tänja öronen så finns alternativ

till tudelade smycken som ger ett intryck

av tänjning.

–Jag får ofta reaktionerna, att ”herregud gamla

människa håller du på med sånt?!”, men det är

fusk. Jag köpte det på Glitter, säger Birgitta

Jensen 68 år som har ett delat tänjningssmycke

i vänstra örat.

34 Magasin Repo 2014


TÄNK PÅ ATT….

Konsultera alltid

en professionell

piercare innan du

börjar tänja!

och det är klart jag känner

smärta. Komplimanger bryr

jag mig inte om, men när tanter

stannar till och tycker det

är häftigt är roligt, för oftast

tycker inte äldre om det.

Tänja är en långsam

process, ofta ökas

1mm per 4-6e v.

Glas eller kirurgiskt

stål är bra att använda

för utvidgning

av hål

Använd gärna organiska

material som

horn, ben och trä

när önskat hålstorlek

uppnåtts. De är

snällare mot huden

och tas bättre emot

av kroppen.

Rengör smycke och

hål vid dusch.

Smörj träsmycken

en gång om året

med jojobaolja

OM DU GILLAR DET

DU SER....

Säg att du tycker att

personen är fin och

fråga vänligt om du

får ta en bild.

Alexis Cordova 21 år,

tidigare lärling på Calm:

Min första tänjning gjorde jag

när jag var 14 år. Jag har en

51 mm i vardera öronsnibb,

två 8mm i läppen, 10mm i

septum (väggen mellan näsborrarna)

och sex mm i bröstvårtorna.

Kommer nog att

göra öronen till 60 mm. De

är skalpade i överdelen för att

lägga sig längs med huden.

Varför gjorde du den?

Tyckte det var coolt och

snyggt, så växte intresset. Det

handlar om att dekorera kroppen.

Det är utsmyckning. För

mig är det ingen fas, det är en

livsstil.

Vilka reaktioner har du fått?

Ofta när jag åker tåg. Folk sätter

sig på fem meters avstånd,

stirrar och smygfotar. På gymnasiet

ansågs jag vara cool,

men det gjorde mig arg, jag

gör det för att det är snyggt,

Vilka komplikationer har

du upplevt med tänjning?

När jag gick till en person som

utgav sig för att vara piercare

men bara ville tjäna pengar.

Han sa jag skulle tänja snabbare

och större än vad som är

bra för öronen. Så då fick jag

”backblow”, det vill säga så läker

det för sakta och baksidan

blir skrynklig.

Har du några tips till den

som vill börja tänja sina hål?

Det är en seriös bransch, så

viktigt att kolla upp och researcha

innan så det blir rätt

material och en bra piercare

som vet vad de gör.

Vad skulle du vilja säga till

de som undviker, stirrar och

smygfottar?

Jag är en människa, precis

som dem. Döm inte boken

efter omslaget. Jag är helt vanlig,

precis som alla andra. Om

du frågar om du får ta en bild

är det helt ok och tittar gör vi

alla, men det är fult att stirra.

Lynn Johansson, 29 år, First Lady på East

Side (till höger på bilden ovan), varför

började du tänja?

Jag var uttråkad, så började testa med med

tjockare smycken. Det fanns nog ingen tanke

från början, men sen började jag hänga

på piercing community där det fanns så

snygga smycken. Det är det mest fåfänga

man kan göra, för det kostar pengar, du

är rädd om smyckena och måste sköta om

hålen så du inte får illaluktande ”öronost”.

Vilka reaktioner har du fått?

Gärna äldre 50-talister tycker om att påpeka.

De verkar tycka att ”har du valt att se

ut så, får du räkna med reaktioner”. Ibland

kan det komma fram folk och säga ”fy fan

vad äckligt” och sen peta i hålen. Det kan

vara helt okända personer som bara kommer

fram för att röra.

Vilka komplikationer har du

upplevt med tänjning?

När jag använde plastpluggar kom kroppen

att reagera med utslag och skinnflådd

väldigt snabbt. Idag kan jag inte använda

plåster, vissa bh:ar, inte ens p-stav, jag har

utvecklat en plastallergi. Jag fick ta ut örhänget

och låta det läka ordentligt. Hålet

krympte från 42 mm till 18 mm. Sen använde

jag kirurgiskt metall eller glas/sten

som är bra.

Piercare på Calm från vänster Chai, Christoffer och Fredrik.

Magasin Repo 2014 35


FRÅN FALUKORV

TILL SOJAKORV

Text och foto Kevin Wedin

För ungefär fem år sedan sa pappa ”Kors i taket”, och ritade ett

kryss i taket. Varför? För att jag hade ätit varm paprika.

Idag är jag 21 år och minst lika dålig på att äta grönsaker, speciellt

varma. Detta är något jag vill övervinna, och för att göra det

så ska jag gå från att äta falukorv och mikrade

kötbullar till att äta enbart vegetariskt.

Idén kom från en kompis till mig: ”Du

borde prova vara vegetarian”, sa hon.

Självklart ratade jag tanken omgående.

Jag är nog norra Europas tråkigaste männis

ka när det kommer till mat. Mat ska gå fort

att göra, behöver inte smaka något speciellt

och jag reflekterar inte över huruvida jag får

i mig det jag behöver eller ej.

I en artikel som Svenska Dagbladet nyligen

publicerade så framkom det att vegetarianer

lever tolv procent länge i snitt. Så

det är dags för en icke växtätande animalist

att vakna upp och försöka inspireras och

slussas in i den vegetariska världen.

jag ville veta vad som skulle ske med min

kropp och vad jag behövde tänka på när jag

helt byter kostvana – så jag kontaktade en

dietist, Frode Slinde på Sahlgrenska universitetssjukhuset

i Göteborg.

– Det kommer inte hända någonting

över en natt. De flesta har ett förråd av olika

näringsämnen som kroppen byggt upp.

Slinde säger att jag måste vara uppmärksam

på proteinet. Kroppen behöver aminosyror,

som jag vanligtvis får ifrån kött, för

att kunna bygga protein. Eftersom jag nu

väljer bort två livsmedelsgrupper (kött och

fisk) så måste jag ersätta dessa. Enligt Slinde

så är det baljväxter (bönor, linser, ärtor

bland annat) som jag främst kommer att

hämta protein ifrån.

– Med en bra vegetarisk kost så är det

inga problem med att vara vegetarian, säger

han.

väl inne i processen är det lätt att inse att

jag bara skjutit bort problemet med att äta

kött. Jag är helt medveten om hur djur behandlas

– det finns det otaliga exempel på.

Många grisar får aldrig ens gå ut och i Europa

är det tillåtet att frakta vuxna djur i 28

timmar med endast en kort rast – ändå har

jag ätit kött, som jag inte har någon aning

om varifrån det kommer.

Jag är killen som, tidigare, knappt åt en

grönsak. Och jag måste medge att det blev

en del halvfabrikat (sojakorv och sojaburgare)till

en början.

Ett hinder jag har, som utesluter vissa

halvfabrikat är att jag är glutenintolerant.

Ur en bekvämligsynpunkt så är det jobbigt

att inte bara kunna välja och vraka bland

alla vegetariska varianter. Men alternativ

finns, så det är inget jag kan skylla på.

en stor del av mitt motstånd till att testa

grönsaker är en fix idé och jag har avskräckts

av det jag inte samkat eller såndat som

inte ser gott ut. Jag inser nu att en tikkamasala

utan kyckling smakar minst lika bra

med linser, ärtor, majs och morötter istället.

jag är 21 år och tillhör den åldersgrupp,

enligt Djurens rätt, där andelen vegetarianer

och veganer ökar mest. I min omgivning

har allt fler gått över till att äta en vegetarisk

kost och det är inte sällan jag fått

en predikan, om än med skämtsam ton, om

att jag borde sluta äta kött.

”Det har blivit mer

mainstream att

vara vegeterian”

camilla björkbom, förbundsordförande

vid Djurens Rätt, tror sig veta varför fler

unga vuxna väljer vegetarisk kost.

– Det kan ha att göra med att man inte

är fast i givna mönster och har lättare att

ta till sig nya matvanor, säger hon. Det har

blivit mer mainstream att vara vegetarian.

Det är en resurs- och miljöfråga, hur djuren

behandlas och att det är bra för hälsan,


på facebook ser jag ofta min kusin, Isabel

Guzman, göra inlägg för djurrättsfrågor

och hon har varit vegeterian i nästan två år.

En semesterresa till Öland blev den orsakande

faktorn.

– På sommaren hyrde vi en stuga och

de som ägde den hade en bondgård. Där

fick jag se hur tjurarna hade det. De hade

skavsår och stod sex stycken i en hästspilta.

– Jag var länge en sådan som inte ville

veta att det är

ett djur jag äter,

fortsätter hon.

Jag har blundat

för vad det är

jag äter.

Har du påverkat

din omgivning?

– Jag går

inte runt och är

Isabel Guzman

millitant men det blir ju så att jag berättar

det jag vet och då blir folk påverkade.

Många är nog som jag var – man vill inte

veta att det är en liten gullig gris man äter.

Vilket argument tycker du är starkast?

– Att djuren behandlas dåligt, speciellt

grisar. De är lika intelligenta som hundar

och som treåriga barn och att vi utsätter

dem för psykisk och fysisk stress, som det är

att gå igenom en slakt.

”Man vill inte veta

att det är en liten

gullig gris.”

i djurens rätts senaste opinionsundersökning

framkom det att de viktigaste skälen

för folk att byta till en vegetarisk kost var på

grund av miljö- och djurskyddssjäl.

Inom Djurens rätt vill man öka insynen

i djur- och livsmedelsindustrin.

– De flesta har säkert en bild av att

det inte är så farligt. Många vet nog inte

om hur svårt avlade kycklingar är och att

svenska grisar aldrig får komma ut innan de

slaktas, säger Camilla Björkbom.

– Men ändå är det kul att allt fler väljer

att äta vegetariskt, alla gör skillnad, säger

hon.

jag har varit vegetarian i två veckor nu.

Och jag är väldigt förvånad över mig själv.

Att jag, som knappt rört en grönsak tidigare,

helt gått över till att äta bland annat

majssoppa och linsgryta med en mängd

grönsaker i. För många är det nog inte ett

problem att äta en mer vegetarisk kost -

men klarar jag det, norra Europas mest petiga

människa, så borde rimligtvis vem som

helst klara det.

Efter att ha pratat med en dietist, sökt

på nätet, pratat med vänner, så har jag inte

lyckats finna några nackdelar med att vara

vegetarian. Eller jo… jag måste ha mer koll

på vad du äter. Och det känns ju som en

väldigt (!) liten möda om man jämför med

allt det positiva jag gör och får när jag väljer

att äta vegetariskt.

kanske är jag nyfrälst, men jag har ingen

längtan efter kött eller fisk. Och i sommar

kan jag lika gärna grilla sojakrov eller, vem,

vet, grönsaksknyten.

Visst, det har inte alltid varit glasklart

vad jag ska äta varje dag, men för var dag så

upptäcker man något nytt.

Jag vågar inte lova att jag aldrig mer kommer

äta kött - men jag kommer definitivt

vara mer kritisk i min konsumtion. Det är

ju trots allt en liten gris som aldrig fått se

dagsljus, en ko med skavsår eller en hårt

avlad kyckling som de flesta av oss annars

väljer att äta dagligen.


”Återbruk är balsam för

Med hjälp av tråd

och fäste i taket

får ballongvisparna

en ny plats i köket,

som förträffliga

ljushållare.

Nu är det dags att börja planera inför

trädgårdssäsongen.

Som växtetiketter kan man använda

sig av gamla gafflar och fästa sina

etiketter på. Man kanske inte vill

använda finaste silverbesticken till

detta, men udda bestick hittas alltid

på loppisar eller underst i lådan.

38 Magasin Repo 2014

Återvunnet och snyggt!

Spara pengar på ditt skräp,

värna samtidigt om miljön

och få snygg och innovativ

inredning

Text och foto: Emma Holmberg

Att återbruka, göra något nytt av något

gammalt, det har vi gjort i alla

tider. Från att man på stenåldern

tog till vara på allt som gick, till att man

idag handla kläder second hand. Men något

som har blivit allt större på senare tid är

att återbruka och göra sin egen inredning.

I Facebook-gruppen Återbruka mera! har

man satsat på, att dela information om hur

man gör om gamla saker till ny och kreativ

inredning.

återbruka mera! startades på Facebook

2009 i syfte att inspirera och sprida idéer

om återbruk. Det blev en samlingsplats för

den duktigt kreative men också för den nyfikne

nybörjaren.

– Jag ville starta en grupp där man

skulle kunna dela med sig om hur man

på bästa sätt kan ta tillvara på saker på ett

miljömedvetet sätt, för att bevara gammalt

kunnande och ta vara på de resurser vi har.

Gruppen är en guldgruva för de som vill få

tips och inspireras av återbruk och samtidigt

se vad som efterfrågas kunskapsmässigt,

berättar AnneSofie Ampén gruppens

skapare.

annesofie ampén är utbildad hemslöjdskonsult,

född och uppvuxen i sina föräldrars

garn- och handarbetsbutik. Vid sidan

av sitt heltidsarbete startade Anne Sofie en

firma som säljer nya och begagnade slöjdoch

handarbetsböcker på internet. Firman

heter Slöjdmagasinet och

skapades av Anne Sofies för

att hon ville bevara gamla

tekniker som inte får falla i

glömska.

– Dels spar man pengar genom

att ta tillvara på något

redan befintligt, det spar miljön, man får

arbeta med både huvudet händerna och

samtidigt skapa något ”nytt” av något gammalt.

Återbruk är balsam för själen och

samtidigt minnen.

annesofie ampén menar att kreativiteten är

bra både från det ekologiska perspektivet,

men också för kropp och själ. Att hjärnan

och tankearbetet har stor betydelse vid

kreativa processer, det är forskarna överens

om. Men allt fler talar också om betydelsen

av hjärtat, det vill säga faktorer som nyfikenhet,

engagemang och lust. Den kreativa

processen, att skapa någonting skapar möjligheter

hos oss själva och hos saker och ting

i vår omgivning.

– Det går inte att sätta siffror eller mäta

med statistik på vad skapande gör med

människor. Men det händer något på ett

djupgående plan, det är jag helt övertygad

om, dessutom är det väldigt roligt att stolt

få visa upp sin egengjorda inredning, säger

AnneSofie Ampén.

återbruka mera! har rankats som Facebooks

snabbast växande och mest besökta

grupp på grund av den enorma idé - och

bildbank som byggts på sedan start. I år

växte gruppen lavinartat från 5000 medlemmar

till hela 168 000 under bara mars

månad, och växer fortfarande.

– Jag kunde inte ens drömma om detta

medlemsantal. Genom åren har en mängd

med bilder och tips på återbruk samlats och

jag tror det är det som drar till sig medlemmar.

Vi har fått flera utbrytargrupper som

försöker dra till sig medlemmar och de har

till och med kopierat gruppens namn och

regler. Jag önskar dem lycka till men som

sagt så är det Återbruka meras enorma bank

av bilder och tips som drar medlemmar.

med en ständigt växande grupp och

ökande antal medlemmar tillkommer även

ett ökande antal frågetecken. I början av

mars var det en tjej som laddade upp en bild

på en klänning som var sydd av ett gammalt


själen”

påslakan och efter det hände något i gruppen

som började växa och fortfarande växer.

– Flödet i gruppen är enormt, och jag har

noterat att det i gruppen är delade meningar

om vad återbruk står för. Jag är övertygad om

att återbruk är ett begrepp som står inför en

förändring, för att det är otroligt populärt

och ligger i tiden.

Anne Sofie själv har gjort många återbruk

och berättar bland annat om en återanvänd

julgran som blev en ryggkliare, men

någon favorit bland skapelserna är svårt att

komma på.

– Problemet med mig är att jag kan se

återbruk i allt. Men det är också lite charmen

i det, att nästan allt går att återbruka!

”Med endast toarullar, papper

och lite färg kommer man långt”

Pärlhyacinter och de pimpade påskäggen.

En riktig pysslare

Nadine Strand är mamma till två,

pysslar, fixar och gör om gammalt

till nytt. Hon är medlem i gruppen

Återbruka mera! men är också mycket

aktiv på sin instagram där hon dagligen tipsar

och inspirerar med sina återbruk.

Nadine gör allt från heminredning

i form av bordsdekorationer till leksam

prydnad i barnrummen och allt i en återskapande

anda.

– Det börjar oftast med att jag hittar

någon gammal pryl och får med ens tusen

olika idéer på vad jag skulle kunna använda

det till. Jag tänker färg och användningsområde

och vips så står det något nytt i vardagsrummet.

nadine har alltid haft en passion för

pyssel men det är också något som blivit allt

större med åren och med barn i bilden blir

det en hel del barnpyssel. Snart fyller sonen

år och då vankas det barnkalas. Ett kalas

med bil-tema.

– Med endast toarullar, papper och lite

färg kommer man långt. Jag fick ihop ett

väldans gäng med små bilar som ska vara

bordsdekoration på kalaset. Jag har även

fått ihop några stop-skyltar av samma material.

Allt som behövs är egentligen ett engagemang.

nadins tips inför påsken är att ta det

gamla påskpyntet man har hemma och förnya

med färg och fantasi. Man behöver inte

köpa nytt för att få en ny och fräsch känsla.

– Offra dina gamla påskägg och gör något

helt nytt. Jag gillar en enkel stil till påsk

och här har jag klätt mina gamla ägg med

fjädrar och pimpat med peacemärken.

Nadine på instagram: @houseofstrand

Nadines påskägg blev nya med hjälp av lite färg

och fjädrar.

Magasin Repo 2014 39


Reportagekursen Jakobsbergs Folkhögskola

Similar magazines