Sorteringsanläggningen – en förädlingsanläggning - Avfall Sverige

Sorteringsanläggningen
– en förädlingsanläggning
RVF rapport
2006:02
ISSN 1103-4092

RVF Utveckling 2006:02
ISSN 1103-4092
©RVF Service AB
Tryck: Daleke Grafiska 2006
Upplaga: 1000 ex

Förord
Sortering av avfall har förekommit sedan länge. Anläggningarna har över tiden förändrats och
mer och mer avancerade metoder kommer till användning. Idag kan man istället prata om
förädlingsanläggningar.
Denna rapport beskriver olika typer av förädlingsanläggningar. Studien har utförts genom att
välja ut tio av landets anläggningar för mer ingående studier. Dessa har kategoriserats och
anläggningarna har studerats på plats och driftansvariga har intervjuats angående erfarenheter
avseende drift, ekonomi, marknad m.m.
Syftet har varit att visa på att ju mer utvecklade sorteringsmetoder som används, desto högre
kvalitet erhålls på utgående material. Samtidigt ökar kostnaderna för driften, men detta kan
kompenseras genom att man får större intäkter alternativt lägre kostnader för det utgående
materialet.
Syftet har också varit att ge en del råd om vad man skall tänka på när man startar upp en förädlingsanläggning.
En väsentlig del av rapporten behandlar de juridiska aspekterna. Detta avsnitt har författats av
Matilda Afzelius och Tove Andersson hos Wistrand advokatbyrå i Göteborg.
I övrigt har projektet utförts av Ola Ståleby vid Renova i Göteborg med en styrgrupp bestående
av Jan Andersson Örebro kommun, Tommy Nyström Sysav, Per Ålund Renhållningsbolaget
i Halmstad och Bo Audelius RVF.
Malmö februari 2006
Håkan Rylander
Ordf. RVFs Utvecklingskommitté
Weine Wiqvist
VD RVF
1

Innehållsförteckning
1. INLEDNING...................................................................................................................3
1.1 Uppdragsbeskrivning .................................................................................................3
1.2 Bakgrund...................................................................................................................4
1.3 Metod ........................................................................................................................4
2. FÖRÄDLINGSANLÄGGNINGAR NULÄGE................................................................5
2.1 Typ 1: Hårdgjord yta + plockmaskin..........................................................................5
2.2 Typ 2: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross..............................................................6
2.3 Typ 3: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross + sikt....................................................6
2.4 Typ 4: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross + sikt + manuell sortering.....................7
3. RESULTAT ....................................................................................................................8
3.1 Typ 1 (JF-miljö Östersund, Allren Söderköping, LBC Ängstorp Laholm)..................8
3.2 Typ 2 (Skräppekärr Renova, Göteborg, Hagby Sörab Stockholm, Byggåtervinnarna
SITA Stockholm) .............................................................................................................10
3.3 Typ 3 (Kretsloppsparken Kristianstad, Sysav Malmö)..............................................11
3.4 Typ 4 (Carl F Malmö, Ramneskogs Malmö) ............................................................11
3.5 Sammanfattande tabeller..........................................................................................12
4. PROBLEM I SAMBAND MED SORTERING .............................................................14
4.1 Arbetsmiljöproblem.................................................................................................14
4.2 Nedskräpning orsakad av kringflygande avfall.........................................................15
4.3 Utsläpp till omgivningen..........................................................................................16
4.4 Inbrott och skadegörelse ..........................................................................................16
4.5 Bränder....................................................................................................................16
5. KOMMENTARER........................................................................................................17
5.1 Vad säger Naturvårdsverket? ...................................................................................17
5.2 Vad är det då för nytta med förädlingsanläggningar?................................................17
5.3 Material ut ...............................................................................................................18
5.4 Ekonomi och miljö - vad vinner man med sortering? ...............................................19
5.5 Nackdelar ................................................................................................................19
6. RÅD OCH ANVISNINGAR .........................................................................................20
6.1 Syfte........................................................................................................................20
6.2 Myndigheter ............................................................................................................20
6.3 Marknaden...............................................................................................................20
6.4 Lokalisering.............................................................................................................20
6.5 Layout .....................................................................................................................21
6.6 Tillståndsansökan ....................................................................................................21
6.7 Risker ......................................................................................................................21
6.8 Dokumentation ........................................................................................................21
7. LAGAR OCH REGLER FÖR SORTERING AV AVFALL .........................................22
7.1 Vad är sortering? .....................................................................................................22
7.2 Vilka lagkrav finns det på att avfall skall sorteras?...................................................23
7.3 Krav på avfallslämnare vid sortering........................................................................24
7.4 Vad gäller för sorteringsanläggningar?.....................................................................24
7.5 Är den som driver sorteringsanläggning avfallsproducent?.......................................26
8. HUR TILLSTÅNDSPROCESSEN GÅR TILL .............................................................27
8.1 Anmälningsärende (C-anläggning)...........................................................................27
8.2 Tillståndsärende (B-anläggning) ..............................................................................28
9. VILLKOR SOM REGELMÄSSIGT KAN DISKUTERAS FÖR
SORTERINGSANLÄGGNINGAR......................................................................................31
2

1. INLEDNING
1.1 Uppdragsbeskrivning
Problembeskrivning
Sortering av avfall har förekommit sedan länge framför allt i samband med deponianläggningar
eller förbränningsanläggningar. Under åren har kraven på avfallet som lämnas till behandling
ökat med avseende på renhet och minskade risker för såväl miljö, arbetsmiljö som
driftstörningar i behandlingsprocesserna. Sorteringsanläggningarna har över tiden utvecklats
och blivit mer och mer avancerade med mer och mer utrustning. Målet med sorteringen har
också ändrats till att få ut renare material till återvinningsindustrin och till slutbehandling och
att minimera avfallet som går till deponi. Dessutom fungerar de ofta som kontrollstation vid
mottagning av avfallet. Anläggningarna har övergått till att vara förädlingsanläggningar. Det
är detta begrepp som kommer att användas i denna rapport.
Den 1 januari 2000 infördes en deponiskatt. Senare har också nya föreskrifter införts där utsorterat
brännbart avfall skall transporteras åtskilt från övrigt avfall. Detta har inneburit att
fler aktörer har startat nya förädlingsanläggningar. Utvecklingen verkar fortsätta och det är
därför angeläget att närmare klarlägga hur anläggningarna fungerar, vilka hjälpmedel de har,
vilka fraktioner som sorteras ut mm. Skatten, som ett styrande instrument för att minimera
deponering, har varit mycket effektiv.
När det gäller sortering av avfall är lagstiftning och regelverk inte helt tydligt och sortering
finns inte definierat som ett tydligt begrepp, se närmare kap 7. Det finns därför en uppenbar
risk att villkoren för verksamheterna liksom deras miljökontroll varierar beroende på var i
landet anläggningen är belägen. De olika handläggarnas individuella bedömningar spelar också
en stor roll. Anläggningarnas olika standard innebär också att kvaliteten på de olika avfallsslagen
som sorteras ut varierar. Även slutbehandlingen varierar beroende på lokala förhållanden.
Det är viktigt att myndigheterna har god kontroll på de olika utfyllnadsområden som
finns och vilka föroreningshalter som kan tolereras på dessa.
Några frågeställningar som behöver diskuteras är:
• Har anläggningarna någon funktion, och kan leva kvar, när lagen kräver att till exempel
allt brännbart avfall skall sorteras ut vid källan?
• Förädlingsanläggningarna kan kvalitetssäkra behandlingen av avfallet, t.ex. enligt
ISO
• Hur är anläggningarnas arbetsmiljö och påverkan på den yttre miljön?
• Vilken kvalitet krävs för att restprodukterna skall kunna deponeras?
• Kan förädlingsverksamheten få ersättning för sitt arbete med att kvalitetssäkra
bränsle till förbränningsanläggningarna?
• Myndigheternas krav på anläggningarna.
Kunskapsläget
Det saknas idag en samlad kunskap om förädlingsanläggningarna och deras marknad, om miljöpåverkan,
teknik, kvalitetskrav på material som utsorteras, påverkan på yttre miljö och arbetsmiljö.
Lagar, förordningar och föreskrifter finns för verksamheten, men är inte samlade så att anläggningsägarna
lätt kan få en överskådlig blick av dessa, se kap 9.
3

Syfte och målgrupper
Projektets syfte är att få fram branschens vägledning eller ”lathund” med råd och anvisningar
för sorteringsanläggningar samt för kvaliteten på restprodukterna. Råd och anvisningarna
skall också vara till hjälp för anläggningsägare och andra intressenter, och på så sätt bidra till
en bättre efterlevnad av lagar och föreskrifter och därigenom möjliggöra en konkurrens på
lika villkor för olika anläggningsägare.
1.2 Bakgrund
Sorteringsanläggningar har under årens lopp vuxit fram ur i första hand avfallshanteringen på
deponierna. Till en början var huvudsyftet att minska deponeringsmängderna och plocka ut
nyttigheter, främst skrot och brännbart material, om man hade tillgång till en förbränningsanläggning.
I och med att kraven på återvinning vuxit i samhället och de ekonomiska ramarna ändrats genom
skatter etc. har sorteringsanläggningarna ökat i antal och omfattning. Man har hittat nya
materialslag att ta ur avfallet för att minska deponimängderna och även kostnaderna för avfallet.
Myndigheterna har strävat efter att styra avfallshanteringen mot separering av avfallet vid
källan och separata transporter av de olika avfallsslagen. Det innebär dock en hel del bekymmer
för industrin speciellt där det är ont om plats eller resurser att avdela till avfallshanteringen,
t.ex. för småföretagen och byggindustrin.
Kraven från myndigheterna innebär också att industrin måste avdela personal för att kunna
svara upp mot alla dessa nya krav och bestämmelser. Framförallt har många av de mindre
industrierna därför utnyttjat möjligheten att kunna lämna sitt avfall till sortering. Det har även
byggindustrin gjort. Det är ofta ont om plats på byggena och svårt att få plats med mer än en
container till avfallshanteringen. Dessutom är det ofta billigare för avfallslämnaren att lämna
avfallet till central sortering än att sortera själv, speciellt vid mindre byggarbetsplatser.
1.3 Metod
En översiktlig genomgång av sorteringsanläggningarna i landet genomfördes med hjälp av
arbetsgruppens kontaktnät. Vi fann härigenom ett sextiotal sorteringsanläggningar av olika
storlek och omfattning. Sannolikt finns det minst lika många till speciellt av den enklare typen
som ofta används på deponierna som mottagningskontroll och sortering av inkommande avfall.
En trolig siffra är omkring 200 anläggningar runt om i landet.
De listade anläggningarna klassades i olika typer beroende på arbetssätt och utrustning. Därefter
valdes några representativa anläggningar ut inom de olika kategorierna, totalt 10 st.
De ansvariga för anläggningarna intervjuades och anläggningarna besöktes för att få en tydligare
bild av hur sorteringen bedrivs och vilka villkor man arbetar under.
Som stöd vid intervjuerna togs ett frågeformulär fram. Svaren på en del av frågorna är av konfidentiell
natur, affärshemligheter, så att en detaljerad redovisning av alla svar inte går att ge.
Det blir därför en mer övergripande redovisning av svaren.
4

2. FÖRÄDLINGSANLÄGGNINGAR NULÄGE
Det avfall som sorteras på förädlingsanläggningarna är i första hand bygg- och rivningsavfall
och grovavfall från hushåll. Även blandat industriavfall förekommer fast det enligt Naturvårdsverkets
(NV) föreskrifter skall sorteras vid källan. Många industrier har dåligt med plats
och därför vill köpa sorteringstjänsten. Det blir dessutom betydligt mer rationellt för företagen
att lämna avfall till en förädlingsanläggning.
Förädlingsanläggningarna har fått några ytterligare viktiga uppgifter i och med att kraven på
avfall till deponi har ökat. Allt avfall som skall deponeras måste klassificeras innan deponering
kan ske. Förädlingsanläggningarna kan fungera som klassificeringsenhet och hjälpa företagen
med klassificeringen.
En annan mycket viktig uppgift för förädlingsanläggningarna är mottagningskontroll av avfallet.
Detta oavsett om avfallet skall vidare till återvinning, förbränning eller deponering. Man
får här en kontroll på inkommande avfall där farligheter och ovidkommande avfall sorteras
bort. Alla anläggningar är noga med att tala om att farligt avfall och elektriskt och elektroniskt
avfall inte får förekomma i det avfall som lämnas utan måste lämnas separat till anvisade mottagningsställen.
Oftast är anläggningarna försedda med våg och ett vågsystem för elektronisk
behandling av data till kunderna.
En enkel inventering bland RVFs medlemmar runt om i landet resulterade i en lista med ca 60
anläggningar. Anläggningarna klassificerades beroende på vilken metod och vilken utrustning
som används. Det finns säkert fler anläggningar framför allt av den enklare typen med en
plockmaskin vid deponierna. En uppskattning är att det finns bortåt 200 anläggningar i landet.
Anläggningarna kan delas in i olika typer beroende på hur mycket man behandlar avfallet/materialet.
Man kan säga att man går från en enklare metod till mer och mer avancerade
metoder ur den synvinkeln att mer och mer utrustning används för att bearbeta avfallet. Anläggningarna
kategoriserades i fyra olika grupper. Kategoriindelningen gjordes utifrån i hur
många steg som sorteringen utfördes och vilka hjälpmedel man hade.
Bland de anläggningar som listats plockade vi ut tio som kontaktades för en djupintervju och
ett besök på platsen. Urvalet gjordes så att varje kategori representerades av ett antal anläggningar.
2.1 Typ 1: Hårdgjord yta + plockmaskin
Grundkonceptet och Typ 1 är att man har en yta där avfallet töms. Den kan vara asfalterad
eller hårdjord och tät på annat sätt, men även hårda grusplaner förekommer. Avfallet töms i
strängar eller högar i vilka sedan en plockmaskin sorterar. Plockmaskinen är ofta en grävare
utrustad med någon typ av gripklo. Det kan också vara en skogmaskin eller liknande med en
kran med gripklo på och en dragvagn efter. Man sorterar, lägger på flaket och kör och tömmer
de olika fraktionerna.
Man väljer i regel att först plocka bort eventuellt förekommande farligt avfall (FA). Det är en
del av avfallskontrollen som utförs vid mottagningen. Sedan plockar man dels nyttigheter som
återvinningsmaterial, dels sådant som inte tillhör den dominerande fraktionen, t.ex. brännbart
eller deponirest.
5

Typ 1: LBC, Ängstorp
2.2 Typ 2: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross
För Typ 2 gäller att det brännbara avfallet efter inledande sortering krossas för att kunna bli
ett bra bränsle för avfallspannor med rosterbäddar.
I vissa fall sker denna krossning i flera steg med olika typer av krossar. Krossningen kan föregås
av siktning för att ta undan en fin fraktion som innehåller mycket sten och grus. Detta
görs för att spara krossarna.
Typ 2, Krossningsanläggning hos Ramneskogs, Malmö
2.3 Typ 3: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross + sikt
För Typ 3 gäller att man efter krossningen som ett tredje steg siktar avfallet för att ta bort
ovidkommande material och en finfraktion, som inte är lämplig för förbränning. Här förekommer
olika typer av siktar. Även siktning med vatten eller luft förekommer för att kunna
skilja ut trä och annat brännbart material från sten och grus.
6

Typ 3, Siktanläggning hos Carl F Malmö, trum- och vindsikt
2.4 Typ 4: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross + sikt + manuell sortering
För Typ 4 som förekommer i några fall tillkommer en manuell sortering efter steg tre. Man
kan där välja att sortera ut vissa värdefulla material, t.ex. aluminium, koppar etc. eller ta bort
ovidkommande material, t.ex. obrännbart ur en bränslefraktion.
Typ 4, Manuell sorteringskabin Kretsloppsparken Kristianstad
7

3. RESULTAT
De anläggningar som har besökts och/eller intervjuats inom projektet är eller ägs av följande:
• Typ 1
JF-miljö, Östersund
Allren, Söderköping
LBC Ängstorp, Laholm
• Typ 2
Skräppekärr, Renova, Göteborg
Hagby, Sörab, Stockholm
Byggåtervinnarna, SITA, Stockholm
• Typ 3
Kretsloppsparken, Kristianstad
Sysav, Malmö
• Typ 4
Carl F, Malmö
Ramneskogs, Malmö
Resultatet sammanfattas i en tabell efter respektive textavsnitt, där olika faktorer har värderats
på en skala mellan 1 och 3. En sammanfattande tabell med jämförelse mellan de olika typerna
finns i avsnitt 3.5 på sid.14 (tabell 2).
De faktorer som bedöms är:
• Material för utleverans, kvalitet och antal fraktioner. Ju högre kvalitet och ju fler
fraktioner desto högre poäng
• Investeringskostnad, ju lägre investeringskostnad desto högre poäng
• Miljöpåverkan, låg påverkan på omgivningen ger hög poäng
• Arbetsmiljö, ju bättre arbetsmiljö desto högre poäng
• Driftekonomi, svår att poängsätta, men desto lägre uppskattade kostnader ju högre
poäng
• Personalintensitet, fler personal ger högre poäng
• Kvalitetssäkring, möjlighet till att hjälpa kunden med dennes kvalitetsarbete och
egen kvalitets- eller miljöcertifiering ger hög poäng.
• Registrering/vägning, vägning och registrering med möjlighet till kundstatistik mm
ger hög poäng.
3.1 Typ 1 (JF-miljö Östersund, Allren Söderköping, LBC Ängstorp Laholm)
Typ 1 anläggningar är anmälda hos respektive miljöförvaltningar (C-anläggningar). Hanteringen
understiger 10 000 ton per år och ingen av anläggningarna har våg. Vägningen sköttes i
JF miljös fall med hjälp av en granne där vägning kan ske. Vid de båda andra räknar man om
från volym till vikt med hjälp av en schablon. Volymen sätts lika med containerns storlek
eller om den inte är helt full görs en uppskattning av använd volym.
Sorteringen sker på en hårdgjord yta. I två fall var ytan tät, belagd med asfalt resp. vältbetong,
medan den tredje var en packad grusyta. För sorteringen används en plockkran och en grävare
utrustad med ett lämpligt gripverktyg. Runt plockkranen står det uppställt containrar finns
fack för att placera det utsorterade materialet i. Man får hjälp av en krokbil att flytta och köra
bort fyllda containers.
8

Sorteringen sköts av en plockkran med förare. Hos LBC i Ängstorp och JF miljö får plockmaskinen
hjälp av en man som gör en manuell utsortering. Det utsorterade materialet läggs sedan
i fack eller containers för vidare transport.
Eftersom dessa anläggningar är första länken i avfallshanteringskedjan har de ett stort ansvar
när det gäller mottagningskontroll. När lasset kommer in på förädlingsanläggningen konstateras
om det är rätt material, att det inte innehåller något farligt avfall, elektronik eller något
annat avfall som skall gå till annan mottagning.
Huvudsyftet med sorteringen är att få en renare och mindre deponifraktion. Härigenom sparar
man in deponiavgiften, som idag anses dyr. Först sorterar man bort jord, sten och betongrester
som transporteras till ett utfyllnadsområde för schaktmassor. Materialet är tungt och deponiavgiften
blir hög om det läggs på vanlig deponi.
Man plockar även ut återvinningsmaterial som skrot, trä och beroende på lokala förutsättningar
vissa specialavfall, t.ex. cellplast.
De tre aktuella anläggningarna har inga egna anläggningar för förbränning eller deponering
utan är beroende av anläggningarna runt om. JF miljö levererar t.ex. till Reko i Sundsvall,
Ängstorp till Halmstad och Allren till Linköping. De har alla avtal på begränsad tid och styrs
av affärsmässiga aspekter. Deponifraktionen körs till närmaste lokala deponi.
De återvinningsmaterial som sorteras ut avsätts på marknaden och till rådande marknadspris.
Anläggningarna tar i första hand emot material som transporteras av dem själva och som samlats
in i egna containrar. Men även andra kunder/transportörer är välkomna efter överenskommelse/avtal
och med definierat/godkänt avfall. I något fall kommer även privatpersoner
med släpkärror.
Sorteringen hos Allren i Söderköping
Material ut, Investering Miljöpåverkatäthesäkring
Arbetsmiljö Driftekonomi Personal-
Kvalitets-
Registrering
kvalitet
vägning
1 3 1-2 1-2 3 1 1 1
9

3.2 Typ 2 (Skräppekärr Renova, Göteborg, Hagby Sörab Stockholm, Byggåtervinnarna
SITA Stockholm)
Förutom sorteringsplatta och plockmaskin(er) har typ 2 anläggningar också en kross kombinerad
med magnet(er) för att separera ut järn. Krossarna kan vara av olika typ, t.ex. hammarkvarn,
shredder eller långsamtgående kross. De tre aktuella anläggningar som redovisas här är
Byggåtervinnarna SITA Högdalen Stockholm, Hagby Sörab Stockholm och Skräppekärr Renova
Göteborg. Skräppekärr har tillstånd att behandla 75 000 årston, Byggåtervinnarna får
mellanlagra och sortera 180 000 ton/år och Sörab får bl.a. ta emot och delvis behandla 125
000 ton industriavfall ( totalt får man ta emot 226 000 ton /år). Tillstånd för verksamheten har
meddelats av länsstyrelsen, i Sörabs fall av miljödomstolen. Kommunens miljömyndighet
respektive länsstyrelsen är tillsynsansvarig. Två av anläggningar körs av kontrakterade entreprenörer
medan Sörab har egen personal. Arbetsledning och i Renovas fall mottagningspersonal
är egen medan själva sorteringen sköts av entreprenörer.
Anläggningar har mottagning med våg och kontroll av avfallet som kommer in. Alla verksamhetskunder
är välkomna, efter viss kontroll av bl.a. kreditvärdighet mm. Renova och Sörab
tar även emot privatkunder i viss omfattning. Vid mottagningen sker en mottagningskontroll
av avfallet.
Huvudsyftet med dessa anläggningar är primärt att tillverka ett bra bränsle för förbränningsanläggningar.
Byggåtervinnarna och Sörab levererar till Högdalens FB panna och krossar
materialet ganska fint, Renova levererar till Sävenäs och Sörab levererar resterande del av sitt
brännbara avfall till Uppsala. De båda senare förbränningsanläggningarna har rosterpannor
och har därför inte krav på så finmalet avfall.
På förädlingsanläggningarna sorteras naturligtvis det återvinningsmaterial, skrot, trä, betong,
sten, gips mm, som är möjligt ut. Den obrännbara deponirest som blir kvar är väldigt ren med
endast små inslag av organiskt material.
Renova har även börjat med återvinning av planglas.
Byggåtervinnarna har en plockmaskin och en lastmaskin samt ytterligare en lastmaskin vid
krossning, som sker kampanjvis. Sorteringen sker under tak. Man hanterade ca 22 000 ton vid
förädlingsanläggningen 2004.
Vid Skräppekärr sorterades år 2004 ca 53 000 ton medan ca 8 000 ton tas emot som källsorterat
avfall, kontrolleras och bearbetas. Maskinerna är två plockmaskiner, två hjullastare, en
kross samt magneter.
Sörab har under 2004 sorterat ca 90 000 ton industriavfall. Det finns ca 10 maskiner inom
anläggningen totalt, plockmaskiner, hjullastare, grävare mm. Maskinerna används inom flera
olika verksamheter inom området. På sorteringen finns ett par plockmaskiner och hjullastare
som sköter sorteringen och krossningen. Man krossar i två steg, först med en långsamgående
valskross, därefter med en hammarkvarn.
Material ut, Investering Miljöpåverkatäthesäkring
Arbetsmiljö Driftekonomi Personal-
Kvalitets-
Registrering
kvalitet
Vägning
2 2 2 2 3 1 2-3 3
10

Krossning i två steg vid Hagby, Sörab
3.3 Typ 3 (Kretsloppsparken Kristianstad, Sysav Malmö)
Vid typ 3 anläggningar har man kompletterat typ 2 med en sikt och eventuellt ytterligare
magnet eller virvelströmsaggregat för att ta hand om icke magnetiska metaller. På anläggningar
av typ 3 kan man åstadkomma ett bra bränsle för t.ex. fluid-bedpannor.
återvinningsmaterial och deponirest blir mycket rena. Ofta erhålls även en finkornig rest med
mycket organiskt material i, som inte är brännbar ur praktiskt synvinkel. Denna rest kan vara
problematisk att hantera pga. damning och kan också innehålla en del tungmetaller, grus mm.
Siktarna på de besökta anläggningarna är av typ trumsiktar. Härigenom kan man få bort den
organiska finfraktionen och få en ren deponifraktion eller återfyllnadsfraktion. Även andra
typer av siktar förekommer.
Kretsloppsparken har även en sorteringskabin för manuell sortering och kan därför föras till
typ 4, men då de bara använder den vid speciella avfallsslag behandlas anläggningen som
typ 3.
Sysav lämnar sina återvinningsmaterial till olika materialbolag och tar hand om brännbart
avfall och deponirest själva, medan Kretsloppsparken lämnar brännbart avfall till förbrännings-anläggningarna
i Hässleholm och Sysav. Deponiresten går till Hässleholms deponi.
Kretsloppsparken har tillstånd av miljödomstolen med miljöförvaltningen som tillsynsmyndighet.
Sysav har tillstånd att sortera i sitt tillstånd från miljödomstolen för deponin Spillepengen
och länsstyrelsen står för tillsynen.
Under 2004 sorterade Kretsloppsparken 11 000 ton och Sysav 85 000 ton.
Material ut, Investering Miljöpåverkatäthesäkring
Arbetsmiljö Driftekonomi Personal-
Kvalitets-
Registrering
kvalitet
Vägning
3 1 2 2 1-2 2 2-3 3
3.4 Typ 4 (Carl F Malmö, Ramneskogs Malmö)
Typ 4 finns vid två av de besökta anläggningarna Carl F och Ramneskogs, båda i Malmö. Där
har sorteringen enligt typ 3 konceptet kompletterats med en manuell sortering. På Carl F:s
11

anläggning är trumsikten kompletterad med en vindsikt och Ramneskogs anläggning har en
vattensikt. Utöver de fördelar som man erhåller i typ 3 steget kan man dessutom plocka ut
värdefulla material, skrot, metaller, oönskade material, farligt avfall, elektronikskrot, övrigt
rent återvinningsmaterial etc.
Manuell hantering är en hantering med höga kostnader och relativt låg kapacitet som också
ställer höga krav på arbetsmiljön, både fysiskt och psykiskt. Ofta har man stor personalomsättning
på en sådan arbetsplats vilket kan skapa en del problem med kvaliteten.
Båda anläggningarna sköts av egen personal och tar bara emot material som man själv samlat
in via containers hos egna kunder.
Kvaliteten på det utsorterade materialet är hög.
Material ut, Investering Miljöpåverkatäthesäkring
Arbetsmiljö Driftekonomi Personal-
Kvalitets-
Registrering
kvalitet
Vägning
3 1 2 1-2 1-2 3 3 3
Sorteringskabin för manuell sortering hos Ramneskogs, Malmö
3.5 Sammanfattande tabeller
Förädlingsanläggningarna tar emot en stor mängd material med olika ursprung och sammansättning.
Nedan visas en sammanställning av mottaget material ur miljörapporterna från de
olika anläggningarna, mängder i ton. Det kan förekomma viss skillnad i klassningen av inkommande
material och därigenom viss skillnad i statistiken.
Tabell 1. Sammanställning av mottagna mängder till sortering
Blandat avfall Grovavfall ÅV-material Grovt brännbart Obrännbart
Carl F, Malmö 25 000
Ramneskogs, Malmö 16 200
Sysav, Malmö 85 000
Kretsloppsparken, Kristiansstad 2 400 5450 3000 10200 3400
LBC Ängstorp, Laholm 3 000
Skräppekärr Renova, Göteborg 30 300 7249 12200 7300
Allrent, Söderköping 2 000 160 729
Byggåtervinnarna, Högdalen Stockholm 92 000
Hagby Sörab, Stockholm 83 000 11600 20982
JF-miljö, Östersund 1 600
12

Nedan redovisas en sammanställning av de olika sorteringstyperna. Enkelt uttryckt kan man
säga att ju mer avancerad anläggning desto högre kvalitet på utgående material. Samtidigt
ökar också kostnaderna både för investeringen och för driften. Detta skall kompenseras genom
att man får bättre betalt för återvinningsmaterialet och/eller lägre kostnader för restprodukterna.
Med den enklare sorteringstypen blir i regel sorteringsresten av sådan beskaffenhet
att den inte får deponeras på grund av för stort innehåll av organiskt material. Följden kan bli
att en större del obrännbart material följer med det brännbara och att askhalten vid förbränningsanläggningen
därigenom ökar. Vid kraftig nederbörd kan vatten tränga ner genom avfallet
och ge upphov till ett lakvatten som bör tas omhand. Andra faktorer är buller och damm.
Arbetsmiljön blir bättre ju mer mekaniserad processen är medan handsortering i typ 4 drar ner
bedömningen.
Tabell 2. Sammanfattning av bedömning av sorteringstyper
Typ 1: Hårdgjord yta + plockmaskin
Typ 2: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross
Typ 3: Hårdgjord yta + plockmaskin + kross + sikt
Typ 4: Hårdgjordyta + plockmaskin + kross + sikt + manuell sortering
Typ Material ut,
kvalitet
Investering Miljöpåverkan
Arbetsmiljö Driftekonomi Personaltäthet
Kvalitetssäkring
Registrering
Vägning
1 1 3 1-2 1-2 3 1 1 1
2 2 2 2 2 3 1 2-3 3
3 3 1 2 2 1-2 2 2-3 3
4 3 1 2 1-2 1-2 3 3 3
13

4. PROBLEM I SAMBAND MED SORTERING
Problem som kan uppstå i samband med förädlingsanläggningarna är ofta:
• Arbetsmiljöproblem
• Nedskräpning
• Utsläpp till omgivningen
• Inbrott och skadegörelse
• Spontana bränder
4.1 Arbetsmiljöproblem
Det systematiska arbetsmiljöarbetet är den viktigaste åtgärden när det gäller arbetsmiljön.
I en förädlingsanläggning förekommer en mängd olika arbetsmoment och därigenom stora
risker avseende arbetsmiljön. Det är därför extra viktigt med det systematiska och förebyggande
arbetsmiljöarbetet (Arbetsmiljöverkets föreskrift 2001:1). Där framgår arbetsgivarens
och anläggningsägarens skyldigheter, vilket bl.a. innebär att man skall:
• Undersöka arbetsförhållandena
• Göra en riskbedömning
• Åtgärda risker som kommit fram
• Göra en handlingsplan för det som inte genomförs genast
• Kontrollera genomförda åtgärder
• Göra en arbetsmiljöpolicy
• Göra en uppgiftsfördelning
• Se till att alla som ska delta i arbetsmiljöarbetet har erforderliga kunskaper
Numera finns det system för certifiering av arbetsmiljön, antingen enligt OH SAS 18001 eller
enligt AFS 2001:1. Den första påminner i sitt upplägg mycket om miljöcertifieringen enligt
ISO 14001, medan den senare bygger på föreskriften från Arbetsmiljöverket. Det skall dock
påpekas att de båda systemen inte strider mot varandra utan bara är vinklingar på samma sak.
Alla risker upptäcks inte direkt i en riskanalys och verksamheten ändras under hand och anpassas
till nya förutsättningar. Det är därför viktigt att hålla arbetsmiljöarbetet levande och
vara uppmärksam på nya risker. Detta kan t.ex. göras genom
• Skyddsronder/Arbetsmiljöronder
• Personalmöten
• Medarbetarsamtal/Utvecklingssamtal
• Intervjuer med medarbetare/skyddspersonal
• Skriftliga enkäter
• Mätningar av riskfaktorer, t.ex. buller, damm, föroreningar i luft och vatten mm
Det finns ett antal faktorer som man måste uppmärksamma på en förädlingsanläggning. Listan
är lång men nedan följer några faktorer som behöver särskild uppmärksamhet.
Buller på, i och utanför maskinerna kan orsaka hörselskador. Viktigt med hörselskydd där
man inte kan förebygga bullret. Inne i förarhytterna är det i regel möjligt att dämpa bullret så
att hörselskador undviks.
Damm förekommer rikligt. Rykande damm är en risk som inte är helt klarlagd. Även om
gränsvärden för partiklar i luften inte överskrids vet man för lite om vad som händer med
damm i kombination med andra ämnen eller sporer från avfallet.
14

Inomhus kompletteras fastigheterna med utsug. Utomhus kan man förebygga genom att hålla
ytorna rena och begjuta med vatten.
Förslitningsskador och olycksfall är ofta förekommande. Stillasittande arbete och besvärliga
och låsta arbetsställningar i maskinerna är ofta förekommande. Arbetet på plan med städning
och i förekommande fall sortering är tungt och skaderisken stor. Städning av maskinerna är
också riskfyllt med trånga utrymmen och svårt att komma åt.
Inne i förarhytterna är det i regel ingen risk för hörselskador. Det finns dock risk för vibrationsskador.
Här gäller det att vara noga med utformningen av förarplatsen, förarstolen och
maskinreglagen som måste vara ergonomiskt utformade och vibrationsisolerade, sikten runt
om mm. Det är viktigt att det finns god ventilation i hytten med AC och partikelfilter så att
damm och sporer inte sprids in i hytten.
Man har även börjat uppmärksamma problemet med helkroppsvibrationer, när hela maskinen
står och gungar, och tagit fram gränsvärden för detta.
Mer om arbetsmiljön och dess problem kan läsas på webben: www.av.se. Här finns föreskrifterna,
broschyrmaterial och annan nyttig information.
Sortering på Skräppekärr hos Renova
4.2 Nedskräpning orsakad av kringflygande avfall
Nästan samtliga anläggningar har problem med att avfall blåser omkring både inom och i anslutning
till anläggningarna. Ett fåtal anläggningar ligger så att omgivningarna är mindre
känsliga eller väl skyddade från vind. För att skydda omgivningarna sätter man stängsel eller
nät runt om anläggningarna eller i närheten av vissa känsliga punkter och nedskräpningskällor.
Ofta sker sorteringen på stora plana ytor där olika virvelvindsfenomen kan uppträda, speciellt
om man har murar eller väggar runt om.
Det är nästan omöjligt att hindra nedskräpning i omgivningen orsakad av vindar och man behöver
därför städa regelbundet. Även tillfartsvägarna måste städas eftersom det sker en hel del
nedskräpning från fordon som levererar avfall. Oftast har man från anläggningarna åtagit sig
att städa tillfartsgatorna och området närmast anläggningen. Detta sker vid behov men också
med visst tidsintervall.
15

4.3 Utsläpp till omgivningen
De utsläpp till omgivningen som uppstår vid förädlingsanläggningarna är i första hand lakvatten
från sorteringsytor. Detta innehåller en del organiska ämnen, men kan även innehålla en
del farligheter som t.ex. oljor eller andra kemikalier. Lakvattnet måste därför kontrolleras med
avseende på organiska föreningar, metaller och totalmängden organiskt kol (TOC) etc. En del
av föroreningarna kommer självklart från avfallet men de olika maskinerna står för en del av
utsläppen av oljor, t.ex. vid haverier på hydraulslangar, oljespill vid tankning mm.
För att minska förekomsten av farligt avfall är mottagningskontrollen viktig. Den har också
funktionen av att dirigera avfallet till rätt behandling och eventuellt hänvisa till någon annan
behandlingsanläggning för en mer optimal hantering.
4.4 Inbrott och skadegörelse
Tyvärr förekommer det en hel del inbrott och skadegörelse på anläggningarna.
De flesta har regelbundna besök av sopletare, ”scavengers”. Det som röner störst intresse idag
är elektronikavfallet och olika metaller som sorterats ut. Även kabel är åtråvärt. Uppfinningsrikedomen
hos besökarna är stor som hela tiden hittar nya produkter att samla på.
Det finns olika metoder att skydda sig. Det vanligaste är stängsel av olika former, men det är
svårt att hindra obehöriga från att ta sig in på området. Man klipper upp stängsel skär hål i
containers och förstör eller stjäl övervakningskameror.
Utöver stöld av material förekommer även ren skadegörelse på maskiner och utrustning.
Olika försök för att hindra intrång görs. Det vanligaste är vaktbolag som gör ronder eventuellt
kombinerat med bevakningskameror. Några har hundar som bevakar området. Bevakning
med hundar är effektivt, men det finns risker med sådan både för anläggningsägaren och för
hundarna. Anläggningsägarna är ansvariga om hundarna smiter ut och ställer till med skadegörelse
eller attackerar någon. Hundarna kan också utsättas för skador genom gift eller annat.
4.5 Bränder
Ett problem som de flesta anläggningar råkat ut för åtminstone någon gång är bränder i avfallet
eller bränslehögarna. Det är dels anlagda bränder dels självantändning av olika orsaker.
Det sker en nedbrytningsprocess i avfallet och bränslet som kan medföra höga temperaturer
och orsaka brand. Avfallet kan innehålla glas eller plastdelar som kan fungera som brännglas
och starta en brand. Det förekommer ibland också kemikalier som kan starta bränder vid kontakt
med luft eller andra ämnen.
Det är svårt att helt skydda sig från bränder och det är viktigt att göra riskanalyser och beredskapsplaner
för eventuella incidenter. Brandmyndigheten hjälper gärna till och har synpunkter
på behovet av brandgator, brandposter mm.
16

5. KOMMENTARER
Ett problem som sorterarna har är att man inte får någon förtjänst för sitt arbete från förbränningsanläggningarna
utan ofta får betala samma behandlingsavgift som de som kommer direkt
till pannorna och som lämnar ett mycket mer förorenat avfall. De krav man i praktiken ställer,
kommer efterhand att öka när deponiförbuden följs upp.
De företag som bäst kan utnyttja sorteringarna är småföretagen som har ont om plats och
byggföretagen, som inte heller har plats eller kapacitet att sortera.
De olika förädlingsanläggningarna måste få arbeta under samma förutsättningar oberoende av
vem som är tillståndsgivare respektive tillsyningsmyndighet. Det gäller även för möjligheterna
att avsätta utsorterat material till exempel deponifraktionen. Här råder stora skillnader beroende
på myndigheternas synsätt i olika delar av landet och individuella ställningstaganden
av de enskilda handläggarna.
5.1 Vad säger Naturvårdsverket?
Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter gäller kravet att brännbart avfall skall sorteras ut vid
källan och transporteras för sig till behandlingsanläggning. En uppföljning av regelverket
kommer nu när deponiförbudet har börjat gälla. Man kommer inte att kräva mer sortering än
man gör idag utan låter skatterna styra.
Genom användning av förädlingsanläggningar kan mottagningskontroller och noggrannare
sortering utföras. Sortering kan här ske på ett annat sätt och mer återvinningsmaterial kan sorteras
ut. På så sätt erhålls också en bättre avsättning för återvinningsmaterialen än vad den
enskilde avfallslämnaren kan åstadkomma. En ytterligare fördel är att materialet till förbränningsanläggningarna
blir genomgånget ytterligare liksom materialet till deponierna.
5.2 Vad är det då för nytta med förädlingsanläggningar?
Mottagningskontrollen är viktig. Dels klassificeras avfallet, dels vägs det (eller i några fall
volymbestäms). Man får en kontroll på att inte t.ex. farligt avfall kommer in i anläggningar
där det inte hör hemma. En kontroll krävs också innan avfallet deponeras om det går till en
deponianläggning.
Man tar vara på återvinningsmaterial på ett effektivt sätt. I dagens läge är den förhärskande
återvinningsfraktionen skrot, vilket beror på tradition och att priset på skrotet är bra även om
det varierar med marknaden. De senaste åren har skrotpriset varit högt. Hos ett företag har
man bara plats för några få behållare medan man på en förädlingsanläggning har möjlighet att
sortera ut många olika fraktioner.
De bränslefraktioner som tillverkas har hög kvalitet och är anpassade till de förbränningsanläggningar
som tar emot dem. För fluid-bedpannorna är det ett villkor att avfallet behandlas
och krossas innan det kan förbrännas och för rosterpannorna blir slitaget mindre och risken
för störningar och oplanerade stopp betydligt mindre.
Askhalten från sorterat avfall är lägre än annars och slitaget på pannorna mindre. Därigenom
blir underhållet billigare. Även reningsanläggningarna torde bli mindre belastade och på så
sätt minskar även utsläppen till omgivningen samt förbränningsanläggningarnas kostnader
även om kan vara svårt att visa konkret.
Det blir lättare för deponier och förbränningsanläggningarna vid deras mottagningar. Avfallet
är redan kontrollerat och man vet innehållet och kan klassificera och behandla avfallet enklare.
17

Bränslefraktion från Hagby, Sörab
5.3 Material ut
De fraktioner som blir resultatet av sorteringen är:
• Återvinningsmaterial
• Järnskrot
• Metaller (annat än järn)
• Wellpapp
• Sten, betong, grus mm
• Gips
• Bränsle/träflis
• Bränslefraktion, flisad
• Deponifraktion
• Trä
• Utfyllnadsmaterial
• Sorteringsrest
Återvinningsmaterialen säljs på marknaden som efterfrågar dessa material. Speciellt metaller
(ej järn), järn och wellpapp har stor efterfrågan och priser i relation till detta.
Sten, betong och grus skulle kunna vara en efterfrågad produkt, men eftersom tillgången på
jungfruligt material i Sverige är god föredrar markbyggarna ofta detta före återvunnet. För
sådana markprojekt där kraven på materialet är lägre kan återvunnit material vara aktuellt,
t.ex. parkeringsplatser, uppställningsplaner etc.
Mellanlager av återvinningsmaterial hos Kretsloppsparken, Kristianstad
18

Bränslefraktionerna hanteras olika beroende på vilka avsättningsmöjligheter man har på förädlingsanläggningarna.
Oftast kan man avsätta rent trä flisat eller oflisat till olika värmepannor
i närheten. Det finns också företag som köper upp returträ och flisar med mobila flisaggregat.
Behandlingen av bränslet beror på vilka krav den mottagande pannan ställer på storleken av
materialet. En fluid-bedpanna har mycket högre krav än en rosterpanna vad gäller finfördelning
och renhet i materialet.
Deponierna får idag inte ta emot organiskt eller utsorterat brännbart avfall och avfallet måste
vara klassificerat och sorterat innan det läggs på deponi. Det ligger ett ansvar på anläggningsägaren
att föra anteckningar om vart avfallet transporteras och att det är en godkänd mottagare.
Sorteringsresten kan vara ett problem för sorteringarna. Denna fraktion innehåller mycket
brännbart och organiskt material och får därigenom inte automatiskt läggas på deponi. Fraktionen
är så fin att den kan vara svår att förbränna i vanliga avfallspannor. Några olika idéer
prövas. En är att kompostera materialet först och sedan lägga det på deponi en annan är att
blanda det med slam och kompostera det. Föroreningshalten i materialet måste undersökas om
man skall återanvända det eftersom risken för föroreningar är stor.
5.4 Ekonomi och miljö - vad vinner man med sortering?
Samtliga intervjuade anläggningar ger vinst. I regel är det egna resultatenheter eller egna affärsenheter
vilket gör det möjligt att följa den ekonomiska utvecklingen av anläggningarna.
Det finns idag inga subventioner för denna verksamhet.
Det som kan ge inkomster idag är materialintäkter från återvinningsmaterialet, billigare behandlingsavgifter
efter sortering och bearbetning än om man kört avfallet direkt till någon
mottagare.
Svårigheterna är att behandlingsavgifterna hos förbränningsanläggningarna är höga och att
man inte alltid får någon reveny för det arbete som läggs ner. Enligt förädlingsanläggningarnas
ägare borde förbränningsanläggningarna vara tacksamma för att få ett kontrollerat och
förbehandlat avfall till sina ugnar med färre driftstörningar och lägre underhållskostnader som
följd.
Miljömässigt är den stora fördelen att avfallet blir kontrollerat och att man tar hand om eventuellt
felaktigt avfall på ett miljöriktigt sätt, t.ex. farligt avfall ( inklusive elektronikavfall )
som felaktigt kommer med i lassen. Återvinningen av rena material ökar också och brännbart
avfall kan få en mer optimal behandling beroende på de olika pannornas förutsättningar.
Askorna från förbränningsanläggningarna blir mindre och deponierna belastas därför inte så
mycket.
5.5 Nackdelar
De nackdelar som finns med centrala förädlingsanläggningar är att källsorteringen ute på industrierna
minskar. Dock finns det fortfarande incitament kvar för industrierna att källsortera
rena återvinningsmaterial om man får betalt för dem. Troligen kommer företag som t.ex. har
en del skrot eller wellpapp att källsortera detta på samma sätt som idag för att kunna minska
sina kostnader. Det är de mindre flödena som kommer att lämnas till sortering.
En ytterligare nackdel är att företagen inte blir medvetna om innehållet i sitt avfall och på så
sätt kan missa att man har återvinningsmaterial som är värt att källsortera och sälja.
19

6. RÅD OCH ANVISNINGAR
Vad är det då man skall tänka på om man funderar på att starta en förädlingsanläggning? Ja,
frågorna är många och nedan görs ett försök att svara på några av dem.
6.1 Syfte
Det först som man måste göra klart för sig är syftet med anläggningen. Detta skiftar beroende
på omständigheterna. En anledning kan vara att man vill ha en bättre mottagningskontroll och
statistik för avfallet som kommer till behandlingsanläggningarna. I samband med detta kan
återrapportering av inkommande avfallsmängderna till den enskilda kunden bli möjlig. Mottagningskontrollen
försäkrar också behandlingsanläggningarna som är mottagare av avfallet
att kvaliteten är tillfredsställande och att inget ovidkommande material kommer med. På så
sätt undviks skador på både maskiner och miljö.
6.2 Myndigheter
När man bestämt sig för att man vill starta en förädlingsanläggning tar man kontakt med
myndigheterna om man inte redan gjort det under det första steget. Beroende på vilka mängder
som är aktuella vänder man sig till länsstyrelsen eller kommunens miljöförvaltning. Myndigheten
kan ge råd och anvisningar om vad man skall tänka på vid en uppstart av en förädlingverksamhet
för med sig och vilka krav på skyddsåtgärder man kan vänta sig. Se vidare
under kap 7, Lagar och föreskrifter. Genom att tidigt ta kontakt med myndigheterna kan man
få glädje av deras kompetens under den kommande processen och undvika en hel del problem
i tillståndsärendet och få tips om hur andra har löst liknande problem.
6.3 Marknaden
En annan viktig punkt i det tidiga skedet är att ta reda på hur marknaden ser ut. Vilka kunder
finns? Vilka avstånd? Vad är det för typ av avfall man kan få in till anläggningen? Vilka möjligheter
för avsättning och behandling finns det? Olika typer av samarbete genom avtal eller
nätverk bör kartläggas och en prisbild tas fram, både för inkommande och utgående material.
Det gäller också att ta reda på vilka krav som gäller för det material som skall deponeras eller
förbrännas.
6.4 Lokalisering
Lokaliseringen av en förädlingsanläggning kan orsaka mycket huvudbry. Det gäller att lägga
anläggningen centralt, men så att den inte stör, nära behandlingsanläggningarna och kunderna
mm. Det är många önskemål som inte är förenliga. Det är bra att lägga anläggningen så att
den ligger litet avsides och inte har för nära till grannarna. Några faktorer som stör omgivningen
är trafiken, nedskräpning, buller, damm mm. Lokaliseringen blir ofta en kompromiss,
dvs. någorlunda centralt eller i närheten av en behandlingsanläggning, med hyfsade kommunikationer,
rimligt avstånd till grannar etc. I detta samanhang är en diskussion med myndigheterna
väldigt nyttig. Man kan undvika många konflikter genom att ta tidiga kontakter med
dem och med grannarna och förklara vad man tänkt att göra och vad det kan medföra för olägenheter
för dem.
20

6.5 Layout
En viktig fråga är hur anläggningen skall se ut och vilka maskiner som skall användas. Layouten
är viktig så att man får ett bra och smidigt flöde av material genom anläggningen med så
lite hantering av materialet som möjligt. Hur vill man att slutresultatet skall se ut? Vilka avsättningsmöjligheter
har man? Sådana frågor ligger till grund för val av teknik, typ1-4, som
passar det ändamål man tänkt sig. Vidare bör man tänka på hur lakvatten skall tas om hand.
Som ett minimikrav bör arbetsytor och lagringsytor vara asfalterade så att man kan samla in
lakvattnet som bildas och ta hand om släckvatten vid en eventuell brand.
6.6 Tillståndsansökan
Som tidigare påpekats är det viktigt att ta kontakt med myndigheterna på ett tidigt stadium.
Det gäller både miljö- och planmyndigheten. Beroende på storlek av den planerade anläggningen
är det länsstyrelsen respektive kommunens miljöförvaltning som är aktuell. För hantering
av mer än 10 000 ton per år skall länsstyrelsen kontaktas. Det första som skall avgöras
är om anläggningen innebär en betydande miljöpåverkan, vilket i regel är fallet. Samråd med
grannar och andra berörda myndigheter, organisationer etc. måste då ske tidigt i processen. En
miljökonsekvensbeskrivning skall följa med tillståndsansökan och för att ta fram en sådan kan
man behöva hjälp av någon erfaren konsult.
För mindre anläggningar upp till 10 000 ton avfall per år räcker det med en anmälan till
kommunens miljömyndighet och det är bra om man kontaktar dessa tidigt i processen för att
få hjälp med vad anmälan skall innehålla.
Om mängden material som hanteras är större än 100 000 ton per år skall tillstånd sökas hos
miljödomstolen, men kontakt skall tas med länsstyrelsen till en början.
I kap 7 beskrivs de olika momenten i tillståndsprocessen noggrannare.
6.7 Risker
Det finns en hel del risker förknippade med förädlingsanläggningar. En har tagits upp i kap
4.1 Arbetsmiljö, några kan lyftas fram extra. En sådan är risken för brand. Det finns flera olika
sätt brand kan uppkomma på t.ex. genom att det kommer in brandfarligt avfall bland det
övriga och med hjälp av solen och en glas- eller plastbit antänds. Det finns material som
självantänder i luft eller i kombination med annat material som vatten mm. Vid lagring av
avfallet längre eller kortare tid kan temperaturen stiga i högarna genom nedbrytningsprocesser
och självantända. Det är ofta det förekommer smärre incidenter på förädlingsanläggningarna
idag. En annan risk som bör framhållas är inbrott och i värsta fall överfall. Utsorterat material,
framförallt skrot, metaller och elektronik har stor dragningskraft och inbrott är vanliga. Det
har även förekommit hot på en del anläggningar. Någon form av övervakning eventuellt med
hjälp av kameror bör diskuteras. Överfallslarm kan vara aktuellt i en del fall.
6.8 Dokumentation
Det är önskvärt för att inte säga nödvändigt att kunna ge sina kunder statistik på mottaget material
från den enskilde kunden. Myndigheterna kräver dessutom redovisning av inkommande
och utgående mängder i miljörapporten mm. Man kan överväga och miljö- och/eller kvalitetscertifiera
anläggningen t.ex. enligt ISO. Det är ett krävande åtagande, men kan löna sig på
sikt. Dels ger det en möjlighet att svara upp mot vissa kunders krav dels ger det bra dokumentation
för anläggningen i form av rutiner och kontrollprogram.
21

7. LAGAR OCH REGLER FÖR SORTERING AV AVFALL
Lagtext förändras löpande. Befintliga paragrafer omformuleras eller stryks och nya kommer
till. Detta gäller lagstiftning i allmänhet och i hög grad lagstiftning inom miljö- och avfallsområdet.
Mot denna bakgrund redovisas här endast de övergripande bestämmelserna om sortering
av avfall och sorteringsanläggningar.
Miljöbalken är det huvudsakliga regelverket inom miljölagstiftningen. Miljöbalkens kapitel
15 om avfall och producentansvar utgör stommen för den svenska avfallslagstiftningen (vilken
för övrigt i hög grad baseras på EG-lagstiftning). Tillstånds- och anmälningsplikt m.m.
för sorteringsanläggningar regleras i miljöbalkens kapitel 9 om miljöfarlig verksamhet.
I ovan nämnda miljöbalkskapitel har Riksdagen lämnat utrymme för regeringen och den
myndighet som regeringen bestämmer (inom avfallsområdet vanligen Naturvårdsverket) att
utfärda ytterligare bestämmelser inom avfallsområdet samt avseende miljöfarlig verksamhet.
Kommunfullmäktige har även lämnats utrymme att i viss mån bestämma om avfallshanteringen
i respektive kommun.
Ytterligare avfallsregler återfinns med stöd av nämnda delegation bl.a. i avfallsförordningen.
Regler om producentansvar återfinns i en rad förordningar om producentansvar och regler om
miljöfarlig verksamhet i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Även Naturvårdsverket har med stöd av delegation utfärdat en rad föreskrifter ("NFS”) avseende
bl.a. avfallshantering. Bland annat kan nämnas regler om sortering av brännbart avfall
och om mottagningskriterier för avfall till deponi.
Slutligen bör nämnas att det inom varje kommun finns en renhållningsordning där kommunfullmäktige
inom ramen för sin delegation beslutat om hantering av avfall inom just den
kommunen.
7.1 Vad är sortering?
Det finns ingen legaldefinition av vad som utgör sortering, dvs. lagstiftaren har inte, vare sig i
miljöbalken eller i någon annan föreskrift lämnat någon tydlig definition av begreppet sortering.
Begreppet ”sortering” används däremot på ett flertal ställen. Begreppet sortering finns bl.a.
med i följande sammanhang:
• Sortering är en form av behandling av avfall,
• Sortering är en del av vad som utgör insamling av avfall,
• Sortering omnämns som en form av behandling med betydelsen att med behandling
avses en metod som ändrar avfallets egenskaper så att dess mängd eller farlighet
minskas, hanteringen underlättas eller återvinning gynnas,
• Brännbart hushållsavfall skall sorteras ut från annat avfall,
• Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om sortering av brännbart avfall,
• Kommunerna har till uppgift att ge råd och lämna den information som är nödvändig
för att hushållen och andra som ger upphov till hushållsavfall skall kunna sortera
rätt
• Kommunen får meddela föreskrifter om sortering av avfall,
Av dessa stadganden framgår att sortering (åtminstone när det gäller yrkesmässig hantering)
utgör en behandlingsform. Vad som mer konkret omfattas av begreppet anges inte.
22

7.2 Vilka lagkrav finns det på att avfall skall sorteras?
Mycket av avfallstänkandet idag strävar efter att nå ett kretslopp. För att uppnå ett kretslopp
behöver avfallet sorteras i fraktioner som underlättar och möjliggör återvinning. Lagstiftning
är ett starkt styrmedel för att åstadkomma en ökad återvinning för att på så sätt nå ett kretslopp.
Återvinning är även ett mål enligt de s.k. avfallshierarkierna där avfallets mängd och
farlighet i första hand skall minska, i andra hand återanvändas, i tredje hand återvinnas och i
fjärde och sista hand deponeras. Återvinning omfattar i detta sammanhang såväl material som
energiåtervinning. Sortering är i många fall en förutsättning för återvinning.
Ett sätt som lagstiftaren valt för att öka sorteringen av avfall är reglerna om producentansvar
för olika varuslag. Producentansvaret innebär att producenterna av vissa utvalda varuslag
skall tillse att det finns system för avfallshanteringen av dessa varor. Det är producenterna
som skall tillse att det finns system för sortering och behandling men alla som ger upphov till
avfall som omfattas av producentansvarsreglerna skall tillse att avfallet hanteras enligt föreskrifterna,
dvs. sorteras, lämnas in till föreskrivna anläggningar etc.
Alla som ger upphov till avfall och som omfattas av producentansvar skall sortera ut detta
avfall.
I avfallsförordningen finns föreskrifter som stadgar att farligt avfall skall hållas skilt från annat
avfall. Vidare anges att brännbart avfall skall förvaras och transporteras bort skilt från
annat avfall samt att elektriska och elektroniska produkter måste förbehandlas innan deponering,
förbränning eller fragmentering sker, något som i förlängningen kräver att materialet är
utsorterat. För vissa avfallsslag får Naturvårdsverket eller enskilda kommuner meddela ytterligare
föreskrifter om hur sorteringen skall ske. Så har bl.a. skett avseende brännbart avfall
vilket redovisas nedan.
De som lämnar hushållsavfall skall ges möjlighet att sortera ut brännbart hushållsavfall från
icke-brännbart hushållsavfall och från sådant avfall som i utsorterade fraktioner utgör farligt
avfall. Kommunerna får även föreskriva om ytterligare krav på utsortering av avfall som är
olämpligt att förbränna på grund av att det innehåller hälso- eller miljöfarliga ämnen.
Kommunen skall vidare som huvudregel ge möjlighet för hushållen att sortera ut grovavfall.
Från denna regel kan dock undantag lämnas vid brist på utrymme etc. Undantaget gäller emellertid
inte för avfall som i utsorterade fraktioner utgör farligt avfall. Vidare skall brännbart
avfall sorteras ut från avfall som inte är brännbart före behandling.
Den som ger upphov till annat avfall än hushållsavfall ska sortera ut brännbart avfall från
avfall som inte är brännbart samt från annat brännbart avfall som i utsorterade fraktioner utgör
farligt avfall. Denna sortering skall ske vid källan.
För brännbart bygg- och rivningsavfall gäller samma regler som för övrigt annat avfall som
inte är hushållsavfall. Sorteringen av bygg- och rivningsavfall behöver dock inte ske vid källan
om det är opraktiskt med hänsyn till tillgängligt utrymme eller förhållandena i övrigt. Detta
gäller dock inte för farligt avfall.
Naturvårdsverket har publicerat föreskrifter om sortering av brännbart avfall. Huvudregeln är
att allt brännbart bygg- och rivningsavfall skall sorteras vid källan. Föreskrifterna innehåller
dock vissa undantag från denna regel. Brännbart bygg- och rivningsavfall (med undantag från
vad som är huvudregel) behöver inte utsorteras vid källan om:
• tillgängligt utrymme är otillräckligt, eller
• förhållandena i övrigt är sådana att sortering på plats inte är möjlig.
23

Undantaget gäller inte för farligt avfall. Det brännbara avfallet skall vidare fortfarande sorteras
från avfall som inte är brännbart (undantaget gäller således endast från kravet på att sorteringen
skall ske vid källan).
Om verksamhetsutövaren således kan visa att det saknas tillräckligt utrymme eller andra omständigheter
gör att sortering på plats inte kan genomföras finns det inte längre något krav på
att sorteringen skall ske vid källan.
Varje kommuns kommunfullmäktige har utöver vad som anges ovan möjlighet att meddela
föreskrifter (i den s.k. renhållningsordningen) om att andra slag av avfall skall förvaras och
transporteras bort skilt från annat avfall. Detta kan innebära krav på ytterligare sortering. Kraven
kan variera från kommun till kommun.
7.3 Krav på avfallslämnare vid sortering
Följande krav kan ställas på dem som lämnar avfall till en anläggning för sortering:
• De skall se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.
Med hantering förstås en verksamhet eller åtgärd som utgörs av insamling, transport,
återvinning eller bortskaffande av avfall.
• Avfallet skall sorteras eller hållas skilt från annat avfall i enlighet med vad som angetts
ovan.
• De regler som kommunfullmäktige har meddelat i kommunens renhållningsordning
om hanteringen av hushållsavfall, sortering av avfall samt om utrymmen, behållare
och andra anordningar skall följas.
• Brännbart avfall skall förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall.
7.4 Vad gäller för sorteringsanläggningar?
Allmänt
Miljöfarliga verksamheter får i många fall inte bedrivas, uppföras eller ändras utan att tillstånd
söks hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation alternativt hos miljödomstol eller att
anläggningen anmäls till den kommunala nämnden inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Vilka
verksamheter som kräver vilken typ av tillstånd anges i en bilaga till förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd. Avfallsanläggningar betraktas som miljöfarlig verksamhet
och är i många fall tillstånds- eller anmälningspliktiga
Enligt under 2005 gällande regler (som tidigare angetts ändras lagtext löpande) kräver uppförandet
av en anläggning för sortering av avfall där den hanterade avfallsmängden är större än
10 000 ton per år tillstånd hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation (s.k. B-anläggning).
Om den hanterade mängden är större än 1 000 ton men högst 10 000 ton per år skall verksamheten
i stället anmälas hos den kommunala nämnden (C-anläggning).
Det finns ingen tydlig definition av vad som skall anses vara en sorteringsanläggning.
Naturvårdsverket förklarar i sina läsanvisningar till bilagan till förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd 1 (rev 2003-06-23) att med ”anläggningarna för sortering” avses
verksamhet bestående av en uppdelning av avfall i fraktioner på sådant sätt att komponenternas
egenskaper inte förändras, t.ex. vid återvinningsstationer eller sorteringsplattor. Även sor-
1 De allmänna råden AR 99:1 upphävdes 2003-04-10. Den version som finns tillgänglig på Naturvårdsverkets
hemsida har inte längre status som allmänna råd (se NSF 2003:4).
24

tering av gräv- och schaktmassor som inte utgör farligt avfall omfattas. Däremot omfattas inte
mellanlagring, bearbetning och behandling av avfall då dessa omfattas av andra koder. Naturvårdsverkets
läsanvisningar skulle kunna förstås på så sätt att sortering inte är behandling,
något som dock inte är helt förenligt med hur begreppet används i andra sammanhang.
Mängderna i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd avser, om inte annat
anges, mängder per år och inte vad som hanteras vid något enskilt tillfälle. Som koderna är
utformade innebär detta t.ex. att om 900 ton hanteras vid ett och samma tillfälle är åtgärden
inte en anmälningspliktig sorteringsanläggning enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig
verksamhet, såvida inte det under året totalt hanteras mer än 1 000 ton.
Det avgörande för att verksamheten skall omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt
förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, är emellertid att det rör sig om en
anläggning.
Begreppet anläggning
Miljööverdomstolen har konstaterat att enbart det förhållandet att en verksamhet bedrivits
med viss varaktighet kan inte medföra att en anläggning har inrättats. Räckvidden av begreppet
anläggning framstår enligt Miljööverdomstolen emellertid som något oklar. 2
Miljööverdomstolen har utvecklat detta resonemang och slagit fast att begreppet anläggning
enligt bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd kan avse många
olika sorters verksamheter. Vad som skall anses utgöra en anläggning måste därför bestämmas
med hänsyn till den enskilda verksamhetens art. För att det skall vara fråga om en anläggning
måste det dock, typiskt sett, krävas att åtminstone någon åtgärd av teknisk natur har
vidtagits för att möjliggöra verksamheten. 3
Det saknas avgöranden om definitionen av anläggning för sortering. Av den praxis som finns
framgår dock att det vid bedömningen måste tas hänsyn till den enskilda verksamhetens art.
Det måste vidare krävas att någon åtgärd av teknisk natur har vidtagits för att möjliggöra
verksamheten. Detta innebär t.ex. att om avfall förs för sortering till en särskild plats inom ett
industriområde med hårdgjord yta och som inhägnats till skydd mot intrång föreligger med all
sannolikhet sorteringsanläggning.
I sammanhanget kan noteras att Miljööverdomstolen har tagit ställning till när anläggning
föreligger i bl.a. ett mål som gällde anläggning för mellanlager. Miljööverdomstolen konstaterar
att yrkesmässig insamling av avfall som förts för mellanlagring till en särskild plats inom
ett industriområde med delvis hårdgjord yta och som inhägnats till skydd mot intrång innebär
att en anläggning för mellanlagring föreligger. 4 Generellt kan nämnas att mellanlager för avfall
kan vara antingen anmälnings- eller tillståndspliktigt, det är den hanterade mängden avfall
som avgör. Uppställning av avfall över natten (i en lastbil) har emellertid av miljödomstol inte
ansetts vara en anläggning. 5
Anmälningsplikt enligt avfallsförordningen
Avslutningsvis får noteras att sortering endast är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt förordning
om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd om sorteringen sker vid en sorteringsanläggning.
I annat fall kan anmälningsplikt föreligga enligt avfallsförordningens bestämmelser
2 Miljööverdomstolens dom 2002-05-13, DM 39
3 Miljööverdomstolens dom 2004-11-19 i mål nr M 7488-03
4 Miljööverdomstolens dom 2004-11-19 i mål nr M 7488-03
5 Miljödomstolens vid Umeå tingsrätt dom 2003-09-11 i mål nr M 3010-03
25

om att den som yrkesmässigt ombesörjer återvinning eller bortskaffande av avfall vara anmäld
hos länsstyrelsen.
Anteckningsskyldighet
Den som driver en sorteringsanläggning (och därmed bedriver verksamhet där avfall mellanlagras,
återvinns eller bortskaffas) skall enligt avfallsförordningen föra anteckningar om
1. den mängd och det slag av avfall som återvinns eller bortskaffas årligen,
2. de metoder för återvinning eller bortskaffande som används för olika slag av avfall,
3. varifrån avfallet kommer, och
4. var återvunnet eller bortskaffat avfall lämnas.
Anteckningarna i fråga om farligt avfall skall bevaras i minst fem år.
7.5 Är den som driver sorteringsanläggning avfallsproducent?
Var och en som bedriver en verksamhet som ger upphov till avfall som skall deponeras (ursprunglig
producent) samt var och en som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden
ändrar avfallets art eller sammansättning utgör en avfallsproducent enligt Naturvårdsverkets
föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar
för deponering av avfall.
Reglerna om avfallsproducenternas ansvar för att karakterisera avfall avsett för deponering,
gäller således även för de fraktioner som uppkommer vid en sorteringsanläggning och som
skall deponeras. Det avgörande för om föreskriften är tillämplig är att avfallets art eller sammansättning
ändras och att avfallet skall deponeras.
Avfallsproducentens (dvs. i förekommande fall sorteringsanläggningsinnehavarens) ansvar är
att se till att det görs en grundläggande karakterisering av avfallet och att uppgifterna i dokumentationen
är korrekta.
Om en verksamhetsutövare är avfallsproducent enligt ovan och avfallet skall deponeras måste
bestämmelserna om bl.a. mottagningskriterier tillämpas (se ovan). Avfallsproducenter blir de
anläggningsägare som driver anläggningar där avfallets art eller sammansättning ändras. Sorteringsanläggningar
kan sannolikt räknas till denna typ av anläggningar. Dit räknas dock inte
återvinningsstationer (-platser) eller omlastningscentraler, såvida inte avfall blandas så att art
eller sammansättning ändras.
Om en verksamhet klassas som en sorteringsanläggning måste tillstånd sökas alternativt (beroende
på mängden avfall) verksamheten anmälas, se 9 kap 6 § miljöbalken och förordningen
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd jämte kap. 8 nedan. Som sorteringsanläggning
kan, med en strikt tillämpning av bl.a. Naturvårdsverkets läsanvisningar, även återvinningscentraler
och återvinningsstationer (-platser) räknas.
26

8. HUR TILLSTÅNDSPROCESSEN GÅR TILL
8.1 Anmälningsärende (C-anläggning)
Om den hanterade mängden är större än 1 000 men högst 10 000 ton per år skall verksamheten
anmälas hos den kommunala nämnden (C-anläggning), SNI-kod 90.002-2.
Anmälan skall göras i god tid innan åtgärden vidtas. Den skall vara skriftlig och ges in till den
kommunala nämnden, se 22 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
En anmälan skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för
att tillsynsmyndigheten skall kunna bedöma den miljöfarliga verksamheten, omfattning och
miljöeffekter. En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla
en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap miljöbalken. Anmälningshandlingarna
skall ges in i två exemplar. Den kommunala nämnden skall genast sända ett exemplar av
handlingarna till länsstyrelsen, se 25 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd.
De statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda som kan ha ett särskilt
intresse i saken skall därefter på lämpligt sätt och i skälig omfattning ges tillfälle att yttra
sig över anmälan, se 26 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, skall den myndighet som handlägger ärendet
meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken om det behövs,
eller förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken. Om sådana
åtgärder inte beslutas skall myndigheten underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet
inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.
En anmälningspliktig verksamhet får enligt 9 kap 6 § miljöbalken påbörjas tidigast sex veckor
efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat.
27

8.2 Tillståndsärende (B-anläggning)
Uppförandet av en anläggning för sortering av avfall där den hanterade avfallsmängden är
större än 10 000 ton per år kräver tillstånd hos länsstyrelsen (B-anläggning), SNI-kod 90.002-
1.
Innan en tillståndsansökan görs och en miljökonsekvensbeskrivning upprättas skall ett samråd
hållas med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och enskilda som kan antas bli särskilt berörda,
se 6 kap 4 § miljöbalken.
Om verksamheten skall antas medföra en betydande miljöpåverkan (till följd av föreskrifter
som meddelats med stöd av 6 kap 4 a § eller till följd av länsstyrelsens beslut enligt 6 kap 5 §
andra stycket) skall samråd även ske med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den
allmänhet och de organisationer som kan antas att bli berörda. Enligt nu gällande regler (bilaga
1 till förordningen 1998:905 om miljökonsekvensbeskrivningar) är sorteringsanläggningar
(som inte avser farligt avfall) inte upptagna på listan som åtgärd som anses medföra betydande
miljöpåverkan.
Samrådet skall genomföras i god tid och i behövlig omfattning innan en ansökan om tillstånd
görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. Samrådet skall avse verksamhetens lokalisering,
omfattning, utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll
och utformning.
Före samrådet skall den som avser att bedriva verksamheten till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten
och enskilda som särskilt berörs lämna uppgifter om den planerade verksamhetens
lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan.
Miljökonsekvensbeskrivningen skall enligt 6 kap 7 § miljöbalken, i den utsträckning det behövs
med hänsyn till verksamhetens art och omfattning innehålla de uppgifter som behövs för
att uppfylla syftet i 6 kap 3 § miljöbalken. 6 Om verksamheten skall antas medföra betydande
miljöpåverkan skall miljökonsekvensbeskrivningen alltid innehålla innehålla följande.
1. en beskrivning av verksamheten med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas,
minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verksamheten medverkar
till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds,
3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på
människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser
som verksamheten kan antas medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar
tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels
en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten inte kommer till stånd, och
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.
6 Syftet i 6 kap 3 § miljöbalken är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade
verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap
och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning
med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på
människors hälsa och miljön. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som berör en verksamhet som avses i
lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor är också
att identifiera och bedöma faktorer i verksamhetens omgivning som kan påverka säkerheten hos denna.
28

När en miljökonsekvensbeskrivning skall redovisa alternativa utformningar enligt punkten 4
får länsstyrelsen, inom ramen för samrådsförfarandet, ställa krav på att även andra jämförbara
sätt att nå samma syfte skall redovisas.
För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats
enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 miljöbalken (”Natura 2 000”) skall en miljökonsekvensbeskrivning
alltid innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7
kap. 28 b och 29 §§. Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en prövning
enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, behöver beskrivningen endast innehålla de uppgifter som behövs
för den prövningen.
Av 6 kap 10 § miljöbalken framgår vidare att en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet
samt förfarandet när miljökonsekvensbeskrivningen tas fram skall bekostas av den som
gjort ansökan eller i annat fall är skyldig att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen.
Ansökan skall enligt 19 kap 5 § 1 p miljöbalken vara skriftlig och innehålla följande.
1. ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om förhållandena på platsen,
produktionsmängd eller annan liknande uppgift samt användningen av råvaror,
andra insatsvaror och ämnen liksom energianvändning,
2. uppgifter om utsläppskällor, art och mängd av förutsebara utsläpp samt förslag till
de åtgärder som kan behövas för att förebygga uppkomsten av avfall,
3. en miljökonsekvensbeskrivning när det krävs enligt 6 kap och uppgift om det samråd
som skett enligt 6 kap 4 och 6 §§,
4. förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som
behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap iakttas,
5. förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
6. i fråga om tillstånd att anlägga, driva eller ändra en verksamhet, en säkerhetsrapport
i de fall det finns skyldighet att upprätta en sådan enligt lagen (1999:381) om åtgärder
för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
7. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-6.
Ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen skall lämnas in till miljöprövningsdelegationen i
det antal som miljöprövningsdelegationen finner behövligt, se 19 kap 5 § 2 p miljöbalken.
Efter eventuella kompletteringar kungörs ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen i ortstidning,
se 6 kap 8 § och 19 kap 5 § 3 p miljöbalken. Därefter skall ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen
hållas tillgängliga för allmänheten, som skall beredas tillfälle att yttra sig
över dessa innan målet prövas.
Ett exemplar av handlingarna skall sändas till det ställe där handlingarna skall hållas tillgängliga.
Ett meddelande om ansökan skall sändas till Naturvårdsverket och den kommunala
nämnden, se 9 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
När prövningsmyndigheten anser att den skriftväxlingen i målet har varit tillräcklig, avgörs
tillståndsfrågan antingen med eller utan muntlig förhandling.
Besked om tid och plats för sammanträde meddelas genom kungörelse i ortstidning. Naturvårdsverket,
sökanden och andra som har yttrat sig i ärendet skall på lämpligt sätt underrättas,
se 10 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Prövningsmyndigheten skall genom ett särskilt beslut eller i samband med avgörandet av målet
ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap miljöbalken, se
6 kap 9 § miljöbalken.
Ett tillstånd skall enligt 19 kap 5 § 8 p miljöbalken i förekommande fall innehålla bestämmelser
om
29

• den tid som tillståndet skall gälla,
• verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,
• tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod,
mätfrekvens och utvärderingsmetod,
• skyldighet att betala avgifter,
• de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som behövs för
att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar samt de övriga
villkor som behövs för att förhindra skada på eller olägenhet för omgivningen,
• de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av kemiska produkter
om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
• de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning och återanvändning om
hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den
yttre miljön,
• de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra
naturresurser,
• de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och ställande av säkerhet,
• de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa
följderna av dem för människors hälsa och miljön
Vidare skall anges den tid inom vilken igångsättandet av miljöfarlig verksamhet skall ha skett.
Prövningsmyndigheten får vidare överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre
betydelse.
30

9. VILLKOR SOM REGELMÄSSIGT KAN DISKUTERAS FÖR SOR-
TERINGSANLÄGGNINGAR
Allmänvillkor
Om inte annat framgår av nedanstående villkor skall verksamheten bedrivas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad sökanden angett i ansökningshandlingarna och i övrigt åtagit sig i
ärendet.
Underlag
All hantering av avfall skall ske på hårdgjorda ytor med uppsamling av dagvatten. Där så är
motiverat ur vattenvårdssynpunkt skall hanteringen ske under tak eller under annan lämplig
täckning.
Omhändertagande av vatten
I första hand skall dagvatten som uppkommer inom området återanvändas inom anläggningen.
Överskottsvatten skall [borttransporteras för omhändertagande alt. efter sedimentering
eller annan rening släppas till viss recipient].
Utsläpp till vatten
Föroreningshalterna i det avledda vattnet får som riktvärde och årsmedelvärde inte överstiga:
[relevanta parametrar och värden]
Lagring av brännbart avfall
Brännbart material skall inte lagras inom anläggningen i en större mängd än vad Räddningstjänsten
kan godkänna.
Farligt avfall
Farligt avfall får inte mellanlagras inom området.
Bränsle- och oljespill
All hantering där bränsle- och oljespill kan uppkomma skall ske på ytor med oljebeständigt
material och där spillet kan samlas upp. Bränslehållare och liknande skall förvaras på tät yta
inom invallning som möjliggör uppsamling av eventuellt läckage.
Kemikalier
Kemikalier skall förvaras inom invallat område under tak. Inga golvbrunnar får finnas i lokaler
eller lagerutrymmen där kemikalier förvaras.
Allmänna störningar
Verksamheten skall bedrivas så att nedskräpning, luktstörning samt damning utanför anläggningen
förhindras.
31

Buller
Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå
som riktvärde vid närmaste bostäder än:
50 dB(A) vardagar dagtid (07.00-18.00)
40 dB(A) nattetid (22.00-07.00)
45 dB(A) övrig tid
Momentana ljud nattetid får inte överstiga 55 dB(A).
32

Rapporter från RVF 2006
2006:01 Funktion för geologisk barriär och bottentätning
Erfarenhetsåterföring från byggande och uppföljning
2006:02 Sorteringsanläggningen – en förädlingsanläggning
RVF – Svenska Renhållningsverksföreningen
Prostgatan 2
211 25 Malmö
Tel. 040-35 66 00
Fax. 040-35 66 26
www.rvf.se