InformationssamhÃ¤llet - Ã¥ter till framtiden

V I N N O V A F O R U M 

V F I 2 0 0 4 : 0 1 

INFORMATIONSSAMHÄLLET 

– åter till framtiden 

BARBRO ATLESTAM, RED 

I N N O V A T I O N S P O L I T I K I F O K U S

V I N N O V A F O R U M 

V F I 2 0 0 4 : 0 1 

INFORMATIONSSAMHÄLLET 

- åter till framtiden 

BARBRO ATLESTAM, RED 

I N N O V A T I O N S P O L I T I K I F O K U S

Om/About VINNOVA 

VINNOVAs uppgift är att främja hållbar tillväxt 

genom utveckling av effektiva innovationssystem 

och finansiering av behovsmotiverad forskning. 

Genom sitt arbete ska VINNOVA tydligt bidra till att Sverige 

utvecklas till ett ledande tillväxtland. 

I skriftserien VINNOVA Forum publiceras arbeten från fristående 

författare i frågor som berör verkets uppgifter. Innovationspolitiken, som 

är ett centralt område för VINNOVA, har en egen delserie benämnd 

"Innovationspolitik i Fokus". Här publiceras debattinlägg kring 

innovationspolitikens utformning. 

Forskning och innovation för hållbar tillväxt. 

VINNOVA´s mission is to promote sustainable growth 

by developing effective innovation systems 

and funding problem-oriented research. 

Titel / Title: Informationssamhället - åter till framtiden 

Författare / Author: Barbro Atlestam, redaktör 

Serie / Series: VINNOVA Forum VFI 2004:01 

ISBN: 91-85084-19-0 

ISSN: 1651-3541 

Utgiven/ Published: November 2004 

Utgivare / Publisher: VINNOVA –Verket för Innovationssystem /Swedish Agency for Innovation Systems 

VINNOVA Diarienr / Case No: 2003-02001 

Produktion/Production & Layout: VINNOVAs Kommunikationsavdelning / VINNOVA´s Communication Division 

Omslag/Cover: Anders Gunér AB, www.guner.se 

Tryck/Print: AB DANAGÅRDS GRAFISKA, www.danagards.se 

Försäljning/Sold by: Fritzes Offentliga Publikationer, www.fritzes.se 

I VINNOVAs publikationsserier redovisar bland andra forskare, utredare och analytiker sina projekt. Publiceringen innebär inte att 

VINNOVA tar ställning till framförda åsikter, slutsatser och resultat. Undantag är publikationsserien VINNOVA Policy som återger 

VINNOVAs synpunkter och ställningstaganden. 

VINNOVAs publikationer finns att beställa, läsa eller ladda ner via www.VINNOVA.se. 

Tryckta utgåvor av VINNOVA Analys, Forum och Rapport säljs via Fritzes Offentliga Publikationer, www.fritzes.se, tel 08-690 91 90, 

fax 08-690 91 91 eller order.fritzes@nj.se 

VINNOVA´s – Swedish Agency for Innovation Systems – publications are published at www.VINNOVA.se

Informationssamhället 

– åter till framtiden 

Barbro Atlestam, Redaktör

Förord 

För drygt tio år sedan samlade undertecknad några skribenter till en antologi med titeln 

”Infrastruktur för informationssamhället”, utgiven av NUTEK (Närings- och teknikutvecklingsverket) 

våren 1995 1 . Avsikten var att fånga upp och beskriva trender inom det 

som då nyligen döpts till IT (Informationsteknologi) och konvergensen mellan dataoch 

telekommunikationstekniken. Antologin bidrog till det starka intresset för IT, som 

kulminerade kring sekelskiftet. Intresset har sedan dess dalat men aldrig ebbat ut och 

Informationssamhället som teknisk och social företeelse fascinerar fortfarande många. 

Tio år är historiskt en kort tid men, som det hette då, ”Internettid löper sju gånger 

snabbare än vanlig tid”, varför vi funnit det lägligt att samla ihop en ny antologi, delvis 

med samma författare, för att både blicka tillbaka och se framåt. Till saken hör att 

NUTEK avspjälkats med en ny myndighet, VINNOVA (Verket för Innovationssystem), 

som mer uttalat än NUTEK har uppgiften att fundera över framtiden och dess 

möjligheter (och hot) ur ett svenskt tillväxtperspektiv. Och IT sågs då som den stora 

tillväxtmotorn i svensk ekonomi, liksom över hela världen. Är den det fortfarande? 

VINNOVA gör bl a innovationssystemanalyser inom olika tillväxtområden, inkl IT och 

IKT (Informations- och Kommunikationsteknik). Sådana analyser syftar till att underbygga 

och motivera (statligt understödda) åtgärder för att få innovationssystemen att 

fungera bättre och ge större tillväxt/avkastning till gagn inte bara för de direkt berörda 

(företag etc) utan även för staten och samhället. Avsikten med föreliggande antologi är 

emellertid att gå vid sidan av dessa och komplettera med ett vidare sammanhang och i 

essäform diskutera andra aspekter av Informationssamhället (politiska, kulturella, historiska, 

filosofiska etc). 

Vad är nämligen essensen i Informationssamhället? Är det tekniken och ekonomin? 

Essensen är ett ord som brukar beteckna den innersta kärnan i någonting. Den kan ha 

en existensiell, nästan religiös innebörd. Men essensen kan också ha innebörd av det 

som ger doft och smak åt någonting. För Informationssamhället kan man hävda att 

båda betydelserna är berättigade. Essensen är givetvis information. Den är både kärnan 

och smaken, doften. Och Informationssamhället smakade och doftade framtid. Det gör 

det fortfarande men smaken har avklingat och doften förflyktigats något. Kanske var 

det något som vi förstorade upp och som drog förbi? Eller har vi vant oss och märker 

det inte längre med samma nyhetens behag? 

Kan vi återskapa känslan? Bör vi göra det? Hur som helst, den tidigare antologin hade 

en betoning på teknik och tjänster men gav också utrymme för mer filosofiska spörsmål 

1 B. Atlestam, red. "Infrastruktur för Informationssamhället", Nutek 1995:1, Stockholm 1995.

angående ITs påverkan på samhälle och människor. I denna antologi, som vi gett titeln 

”Informationssamhället – åter till framtiden” har vi försökt behålla denna blandning 

men har tonat ner tekniken. En röd tråd är den om olika ”samhällen”, inte bara Informationssamhället 

eller som det också brukar kallas Kunskapssamhället, Nätverkssamhället 

etc, utan även Industrisamhället, Välfärdssamhället och med en ny term Allmänningsamhället. 

Till syvende och sist handlar det om vilket samhälle vi vill ha och vad 

som är mest innovationsfrämjande? Finns det motsättningar mellan ”samhället” och de 

storindustriella komplexen? Hur samspelar de? Rycker t ex Internet och fri och öppen 

programvara undan mattan för de senare? För möjligheterna att göra affärer, att tjäna 

pengar på innehåll, informationsproduktion, –överföring och –förmedling? 

Vad är statens roll? Hur relevanta är de strukturer som staten försöker upprätthålla och 

beskydda – hur balanserar staten kontroll, säkerhet och öppenhet? Kan vi istället för 

Informationssamhället tala om Informationsstaten? Knappast, då bryter hela den positiva 

framtoningen ihop. 

Å andra sidan, kommer staten att finnas kvar? Globaliseringen och nätverken undergräver 

statens legitimitet och möjligheter att agera, nationalismen överges och lever 

bara kvar under fotbollsmästerskapen. Kan ett litet land som Sverige med tradionellt 

stor självständighet tappa den – hur går det då med välfärdssystemen och säkerhetspolitiken? 

Nationella värden, språkpolitik, kultur? 

Detta är frågor som vi kommer att beröra. Varje författare svarar för sitt eget bidrag. De 

är uttryck för personliga uppfattningar och bedömningar och är helt fristående från 

VINNOVAs. Författarna har träffats ett antal gånger och diskuterat igenom upplägg etc 

men någon konsensus eller samstämmighet har vi inte försökt åstadkomma. 

Antologin inleds med ett försök till en begrepps- och bakgrundsteckning och tar upp ett 

antal andra författare, som satt sin prägel på debatten, t ex Manuel Castells. Det är 

skrivet av Anders Hedin, handläggare vid VINNOVA, och som i den förra antologin 

strikt höll sig till begreppen inom tekniken. Här lämnar han våghalsigt denna och ger 

sig in på att diskutera IT-bubblan utifrån debatten om globaliseringen och den nya 

ekonomin. 

I det följande kapitlet fortsätter Sten Henriksson, lektor i datalogi vid Lunds Universitet, 

sin historieskrivning från den förra antologin om den svenska IT-politiken. Även 

han tar upp IT-bubblan (”de galna åren”). Men dessutom uppmärksammar han programvarutekniken 

och redogör för debatten om öppen programvara. 

Philippe Charas är en ny bidragsgivare med en solid bakgrund inom IT-världen, dels i 

ledande ställning inom Ericsson, dels som teknisk attaché i San Francisco under 1990- 

talet. Han beskriver hur systemarkitekturen avspeglar rådande maktrelationer och hur 

nationalstaten tvingas släppa kontrollen över infrastrukturen och sina medborgare och

att vi nu ser en öppning mot en frigörande systemarkitektur, där ”allmänningen” blir 

allt viktigare och befordrande för innovationerna. 

Jan Odhnoff, professor emeritus KTH (industriell ekonomi) och Inga Hamngren, 

journalist, är också nya bidragsgivare, som tidigare skrivit om svenska Internets historia 

2 . De ser, liksom Philippe, Internet som en ”allmänning” och beskriver ”kampen” 

mellan Internets förespråkare och dess motståndare, främst inom de etablerade strukturerna, 

som en kamp mellan två tankestilar, där den decentraliserade, flexibla ”end-toend” 

nätverkstekniken (Internet) vann över den centraliserade, på inbyggd kontroll och 

med telefonnäten som modell baserade tekniken. De avslutar med två framtidsscenarier 

där dessa tankestilar tillåts löpa linan ut. En viktig diskussion förs i scenarierna om 

brukarpåverkan. 

Lars-Erik Janlert, professor i datavetenskap vid Umeå universitet, svarade tillsammans 

med Bo Dahlbom, professor i Informatik vid Handelshögskolan i Göteborg, för 

ett av de kanske mest uppmärksammade bidragen i den tidigare antologin. Det kritiserade 

den tidens typiska käpphästar (t ex ”kommunikation befrämjar innovation”) och 

pekade på risken att låta användningen styras av implementationen. Här, tio år senare, 

ställer han frågan vad vi skall göra nu, med den nya infrastrukturen på plats? Svaret tar 

sin utgångspunkt i en kritik av ”projektet” som ett nu föråldrat förhållningssätt till världen, 

och går via en betraktelse av kreativitet och betydelsen av ”kreativ uthållighet” 

fram till spekulationer om möjligheten av en ”återförtrollad” värld (som inte självklart 

bara är av godo). 

Olof Hägerstrand, f d lektor i idéhistoria vid Uppsala universitet, har valt att diskutera 

samspelet mellan värderingar, utvecklingstro och massmedia i en förtätad form, närmast 

som en prosadikt. Det är en uppgörelse med den positivistiska utvecklingstron, 

som han ställer mot "smedjans mörker" där "förnuftet och drömmen tillsammans kan 

hamra ut de väsentliga värdena". 

Bertil Håkanssons, Infocom AB och teknikskribent, bidrag kan ses som ett svar på 

alltför pessimistiska tongångar. Han beskriver de möjligheter som bredbandsutbyggnaden 

ger bl a i kulturellt avseende. Han har besökt och intervjuat entusiaster i Smedjebacken 

liksom på KTH, som driver projektet Folkets Hubb i den tidigare Folkets Husrörelsens 

anda. 

Både Bertil Håkansson och Olof Hägerstrand är nya bidragsgivare. 

2 Inga Hamngren och Jan Odhnoff, De byggde Internet i Sverige, ISOC-SE 2003.

Avslutningsvis, det finns bara en kvinna bland skribenterna vilket kanske är symptomatiskt, 

men det balanseras i någon mån av undertecknad, som fått författarna att återvända 

till framtiden, åtminstone i skrift. Förhoppningsvis skall denna antologi inte 

drunkna i floden av IT-böcker utan väcka lika stort intresse som den tidigare. 

Stockholm i juli 2004 

Barbro Atlestam 

Redaktör

Innehåll 

1 I smällkaramellernas tid – om revolutioner och ny ekonomi .................... 9 

2 De galna åren – en efterskrift ..................................................................... 37 

3 Makten genom infrastrukturen – exemplet nätarkitektur ....................... 67 

3.1 Inledning............................................................................................................ 67 

3.2 Drivkrafter som formar nätverkens arkitektur................................................... 69 

3.3 Utmaningar för Arkitektur, Affärsmodell och Människorätt ............................ 86 

4 Internet – två framtider ............................................................................... 95 

5 Skrämmande frihet.................................................................................... 117 

6 Smedja i mörker – om värdebildning, sviktande utvecklingstro och 

massmediers ansvar................................................................................. 133 

7 I Smedjebacken går man på teater i London .......................................... 137

1 I smällkaramellernas tid – om 

revolutioner och ny ekonomi 

av Anders Hedin 

Sommar i Sverige 2004. En solig dag som avbrott i allt regnande, och jag är på en semesterresa 

i Södra Dalarna. ”Upplevelseindustrin” har högsäsong. I Carl Larssons 

Sundborn är väntetiden innan min visningsgrupp släpps in en dryg timme – och då 

startar visningarna ändå var tionde minut. På Axel Munthes Hildasholm går det något 

snabbare. På kvällen premiär på Himlaspelet – ett spel om den väg som till Himlen bär, 

en enkel men helt igenom gripande historia, som nu framförs för sextiofjärde året. 

Framför scenen, placerad på botten av en naturlig sluttningsgryta mitt inne i Leksand 

sitter publiken på grässlänten eller på bänkar som lutar sidledes. Men det är bara halvbesatt, 

trots en strålande sol, vars ljus faller direkt in på scenen. Kanske är publiken 

någon mil bort i en annan, artificiell gryta, ett nedlagt gruvbrott, Dalhalla, där Cyndee 

Peters sjunger gospels. 

Dagen därpå Husbyringen – ett ekomuseum med väl bevarade hyttor och smedjor. Det 

är glest mellan besökarna, inget problem att hitta parkeringsplats i Stjärnsund, Cristopher 

Polhems skapelse och platsen för den första industriella serietillverkningen i 

Sverige. Men Polhemsmuseet är stängt när jag kommer. 

Nedåt genom landet – bergsmansgårdarna och bruken radar upp sig. Detta var Sveriges 

industriella hjärta. Polhemshjulet och stånggången, som överförde vattnets strömmande 

kraft över långa avstånd till pumprörelser för att få upp hindrande grund- och läckvatten 

från gruvbotten, latar sig nu obesedda i utkanten av Norberg. Inne i centrum på 

Elsa Anderssons riksbekanta konditori är det lång kö men Tangobakelsen väl värd 

väntan. 

Vidare längs Strömsholms kanal, på vilken järnet forslades ut till Mälaren för vidare 

transport till exporthamnen i Stockholm. Nya bruk, Smedjebacken, Fagersta, Engelsberg, 

Wirsbo, Ramnäs, Surahammar, Hallstahammar. Några har funnit sin nisch och 

lever. Eskilstuna, en gång en stor manufakturstad, glider förbi vid sidan av motorvägen. 

Vid infarten till Södertälje berättar en stor tavla att Astra-Zeneca bygger ett nytt forskningslaboratorium. 

Morgonen därpå, som första inslag i sjunyheterna, omtalas att företaget 

hotar med att flytta forskningen utomlands om inte landstingen visar sig mer 

positiva till företagets produkter. En omvänd situation till f d statsrådet Ingela Thaléns 

famösa uppmaning till bojkott av Ericssons mobiltelefoner om tillverkningen i Norrköping 

lades ned. 

9

Järnet, manufakturen och forskningen byggde ett industriellt Sverige. Men intresset för 

vår teknik- och näringshistoria är lågt liksom för teknik överhuvudtaget. 3 Telemuséet i 

Stockholm läggs i malpåse. Tekniska utbildningar, och IT i synnerhet, har svårt att 

locka. Kultur, mat, religion, konstnärer, kända personer och media står däremot högt i 

kurs och det är väl som det ska. 

Hur annorlunda för bara fem år sedan! Då var åtminstone IT på tapeten. Retoriken om 

Informationssamhället flödade som vattnet i älvforsarna efter en längre tids regnande. 

Nu sinar den. 

Vad var det som hände? Retoriken och den politiska diskursen behandlas på annat håll 

i den här antologin (Sten Henriksson ”De galna åren”) men helt kort svarat: ”IT-bubblan”. 

Vad var det, då? Var det, som många hävdar en finansiell (aktie)hausse, som 

givetvis alla smarta insåg skulle brytas förr eller senare? Eller en normal konjunkturuppgång, 

som åtminstone alla ekonomer insåg skulle följas av en nedgång, nu som förr 

i historien. 

Så var säkert fallet, men därtill tillkom något unikt, som blandade bort korten – nämligen 

den originella föreställningen om en ”ny ekonomi” och en ny ”smartare” tid, olik 

alla andra tider, som skulle följa på ”informationsrevolutionen”. 

I den nya ekonomin gällde det att vara snabb, t o m snabbare än Internettiden. Det 

gällde att vara först på spelplan, att tillvälla sig ”first mover advantage”, att lägga under 

sig så många spelpjäser som möjligt. Och det gick, riskkapitalet strömmade till, alla 

dammluckor stod öppna, styrda av högt uppdrivna förväntningar på framtida vinster. 

Media och analytikerkåren byggde under och stöttade. 

Sedan gick det åt skogen. 

Det var framför allt förväntningarna som kom på skam. Börsen följde efter och media 

med. Det bör noteras att det var enbart IT-branschen som berördes, övriga branscher 

låg stilla eller gick bakåt. Fig. 1 visar hur s k Internetkonsulter värderades på börsen 

sensommaren 1999, ett knappt år före kraschen, i jämförelse med konsulter inom mer 

mogna teknikområden. Hur kan sådana enorma förväntningar byggas upp? Det här 

bidraget till antologin handlar om de trosföreställningar som byggde upp de skyhöga 

förväntningarna. 

3 Men jag kan förstås ha fel. Just som jag skrivit detta inleder den statliga televisionen en serie 

"Industriminnen". 

10

Fig. 1 (från Dagens Industri, 28 augusti, 1999) 

VINNOVA definierar innovationssystem på följande sätt 4 : 

"Aktörer inom forskning, näringsliv och politik/offentlig verksamhet som i samspel 

genererar, utbyter och använder ny teknik och ny kunskap för att skapa hållbar tillväxt 

genom nya produkter, tjänster och processer." 

För att förstå ett innovationssystem måste man beakta de föreställningar och förväntningar 

som präglar aktörerna. Dessas intressen riktas mot en ”verklighetssfär”, vad vi 

skulle kunna kalla ”en reell ekonomi”. Inom denna sker normalt inkrementella förändringar, 

som är mer eller mindre planerade effekter av innovationssystemets dagliga 

verksamhet. Men då och då händer något, som ändrar förutsättningarna. Lokalt kan det 

vara upptäckt av en järnåder, en guldvaskares korg som glimmar till, en oljekälla 

springer i dagen. Eller att forskningen på ett visst område får ett genombrott. Det finns 

också en rad andra orsaker, som inte behöver komma lika plötsligt som en blixt på 

ljusan dag utan snarare smyger sig in som en tjuv om natten. Allt detta brukar man 

kalla strukturförändringar. Händelser/strukturförändringar inom den reella ekonomin 

triggar förväntningar, sänder ut signaler att något är på gång. Dessa uppfattas av aktörerna 

i systemet. Aktörerna processar och transformerar dessa signaler, kanske omedvetet, 

till input till den reella ekonomin. Innovationssystemet bör därför för en första 

analys delas upp i två varandra påverkande sfärer, den reella ekonomin och en korreponderande 

sfär som vi helt enkelt skall kalla ”Tron” 5 . Tron kan som bekant försätta 

berg, och om detta är sant, så bör den åtminstone kunna påverka den reella ekonomin, 

fig.2. 

4 www.vinnova.se

Reell 

ekonomi 

Tron 

Fig. 2 

Normalt gör Tron inte något större väsen av sig. Den slumrar i kyrkan som en fordoma 

bergsman eller bonde under söndagspredikan. Men stundom når den extatiska höjder. 

Det är då den kan påverka. Och Tron är i sin tur lättpåverkad. Små tecken i skyn kan få 

den att rusa upp och ropa Halleluja eller korsa sig. Den reella ekonomin däremot är 

tung som järnet, man värmer det och det utvidgas långsamt och drar ihop sig om man 

tar det från härden. Värmer man tillräckligt länge kan man få det att transcendera till 

något annat, att ”omskapa” det. 

Jag tror att man med dessa metaforer kan komma en förklaringsmodell närmare. Båda 

sfärerna pulserar, den reella ekonomin i konjunkturcykler 6 men långsiktigt finns en 

trend mot expansion. Tron kan blåsas upp plötsligt och sedan falla tillbaka lika plötsligt. 

Det intressanta är emellertid samspelet, återkopplingspåverkan mellan de båda, 

under en sådan fas. Vad är det som får Tron att ”inflate” eller kollapsa och vilka effekter 

får en sådan inflation/kollaps i den reella ekonomin? IT-bubblan är både unik 

och särdeles intressant som ett exempel. 

Och vad händer med aktörerna i systemet? Helt klart skapade IT-bubblan ett antal vinnare 

och många förlorare, åtminstone ekonomiskt – om det var förtjänt eller oförtjänt 

må vara osagt. Det som var unikt för denna bubbla var att så många aktörer var verksamma 

inom båda sfärerna 7 . En entreprenör är ofta besatt av sin tro och skulle kanske 

inte fungera utan den, men många andra - inte minst inom media och analytikerkåren 

som borde placerat sig någonstans mittemellan som neutral observatör drogs uppen- 

6 Dessa anses försiggå i sju- till elvaårsperioder. Ryssen Kondratieff framförde 1926 teorin att 

man också kunde identifiera längre cykler på ca 50 år, se t ex Lars Magnusson ”Den tredje 

industriella revolutionen”, Bokförlaget Prisma, 1999, s 16 

7 Läsaren må fundera över var han/hon själv hör(de) hemma. Uppsatsen är ett försök av 

författaren att för egen del komma underfund om detta. Uppsatsen bygger, förutom på egna 

erfarenheter, på insikter vunna genom deltagande i kurserna "Från kris till ny ekonomi" och 

"Från Folkhem till Välfärdsstat" vid Stockholms Universitet 2003/2004. Den refererade 

litteraturen är med några undantag hämtad från kurserna. Vinkling, behandling och slutsatser 

är givetvis författarens egna. Uppsatsens titel alluderar på barndomens julgransplundringar. 

12

arligen helt in i Tronsfären. Men stopp och belägg, predikan är ännu inte över – kanske 

skapade de kopplade sfärerna, förutom individuella vinster och lidande, något kollektivt 

gott. Helt klart skedde en kapitalomfördelning mellan branscher, kanske skapades 

nytt riskkapital, som framgent kan underbygga strukturförändringar och en (snabbare) 

expansion av den reella ekonomin. 

I. 

Revolutionstänkande 

Vi skall börja med att undersöka vilka signaler den reella ekonomin skickade till Tron. 

Vilka strukturförändringar uppfattade den ha skett eller vara på väg? 

Vetenskapen försöker alltid kategorisera och känna igen mönster. I den ekonomiska 

historien har, liksom i den politiska, ett antal revolutioner inträffat, säger den, den första 

och andra industriella revolutionen är av speciellt intresse här. Det finns många som 

hävdar att vi nu är mitt inne i eller på väg mot en tredje. Ordet ”revolution” betyder 

egentligen ”återkomst” men det är det knappast frågan om här, snarare användes ordet i 

betydelsen ”omskapande” eller ”omstörtande”. Enligt Magnusson 8 kännetecknas en 

”industriell revolution” av en strukturell förändring som innefattar hur man bedriver 

och organiserar produktion, försäljning och andra ekonomiska aktiviteter. Den första 

industriella revolutionen förebådades av ångmaskinen kring 1760-70 men beteckningen 

brukar användas för fabrikssystemets snabba spridning i 1800-talets början . 

Den andra industriella revolutionen förlägges till 1900-talets början och förknippas 

med ”massproduktionen” som industriell organisationsprincip, med vad man brukar 

kalla ”fordism” eller ”taylorism”, där man strävade efter en rationellt ordnad ekonomisering 

av både maskiner och arbetskraft 9 . Fabrikssystemet lever kvar (i än högre grad) 

men vi ska inte här diskutera detaljer i den första och andra industriella revolutionen. 

En skillnad är viktig; den andra karakteriseras av att forskning och vetenskapliga principer 

tillämpades systematiskt vid produktutveckling etc. 

Fabrikssystemet är det mest typiska för industrialismen. Det kännetecknas av en hierarkisk 

organisation; fabriksägare och direktörer sitter på all beslutsrätt, arbetarna betyder 

någonting bara kollektivt, som en enda massa, en arbetskraftskomponent. Fabrikssystemet 

ledde till en snabb utveckling av infrastruktur. Fabrikerna behövde inte bara 

arbetskraft utan även energi (energisystemen utvecklas), transporter (transportsystemen 

utvecklas), kapital (finanssystemen utvecklas). Deras output behöver säljas på en 

8 Lars Magnusson ”Den tredje industriella revolutionen”, Bokförlaget Prisma, 1999 

9 Ibid, s 19 

13

större marknad (distribution och försäljningskanaler utvecklas). Fabriksystemet kräver 

koncentration – ett graviterande system. Följden blir urbanisering (städerna utvecklas) . 

Socialt stiger nya herrar fram, förmögenheter skapas och ärvs – ett nytt ärftligt system 

uppstår vid sidan av det adliga, som det tar efter i vanor och slutenhet. Teknikoptimismen 

frodas, man anordnar världsutställningar, inte bara för att visa upp sina skapelser, 

utan för att manifestera själva utvecklingen 10 . Det gäller också att uppfostra 

arbetarklassen till att tänka i samma banor, att inpassa den i systemet med dess disciplinkrav. 

Men man tävlade och konkurrerade också. Systemen graviterade mot nationalstaten. 

Nationalstaten blev en viktig komponent och snart den överordnande. I det perspektivet 

skall man se framväxten av de stora, nationella energi- och transportsystemen, telekommunikationerna 

etc. De blev en nationell angelägenhet, ovanför marknaden, en för 

all annan verksamhet förutsättande infrastruktur. Välfärdssystemen växte fram, mycket 

för att lindra den nöd och det elände som fabrikssystemet också förde med sig. Nationalstaten 

stärkte på alla områden sin ställning, den blev den stora befordraren och beskyddaren 

av den ekonomiska verksamheten och medborgarnas väl. Utvecklingen av 

11 , 12 

de stora systemen och nationalstaten hänger ihop. 

Om man nu skall tala om en tredje industriell revolution, vari skulle den bestå? Här 

måste vi gå lite mer detaljerat tillväga. Det handlar mest om produktionssätt. Magnusson 

introducerar begreppet ”tekniskt-ekonomiskt paradigm”. En ändring av paradigm 

förutsätter en rad innovationer i form av nya produkter, processer och sätt att organisera 

tillverkning, försäljning etc. I botten ligger en ny typ av kärnteknologi och det 

krävs också en anpassning av samhällets olika institutioner . Den tredje industriella 

revolutionen skulle då bestå i byte av tekniskt-ekonomiskt paradigm från ”fordism” till 

”IT” eller ”IKT” (Informations- och Kommunikationsteknologi). 

Fordism (efter biltillverkaren Ford, början av 1900-talet) var ett sätt att organisera 

massproduktion av sammansatta varor medelst etappvis hopmontering (ev med specialverktyg) 

av standardiserade, precisionstillverkade delar, karakteriserat av att arbets- 

10 Se bl a Anders Ekström: Den utställda världen, Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets 

världsutställningar, Nordiska Museets Förlag, 1997 

11 Se t ex Arne Kaijser: I Fädrens spår - Den svenska infrastrukturens historiska utveckling och 

framtida utmaningar, Carlssons Bokförlag 1994 

12 Ernest Gellner: ”Stat, nation, nationalism”, Bokförlaget Nya Doxa, 1997, Kap.3 ”Det 

industriella samhället”. Ernest Gellner hävdar speciellt att industrialismens behov av utbildade 

människor och rörlighet på arbetsmarknaden krävde en nationalstat – detta till skillnad från 

förhållandena i det tidigare agrarsamhället, som var lokalt självreproducerande även inom 

utbildning. För industrialismens behov krävdes helt andra resurser, som endast nationalstaten 

kunde åstadkomma. 

14

processen delas upp i mindre moment, vart och ett utfört av en arbetare, som hela tiden 

är sysselsatt med just detta moment. Det kallas också ”det löpande bandets princip” 

genom att den delvis sammansatta produkten, transporteras från ett moment till ett 

annat på ett rörligt band. Härigenom har också en tid för varje moment fastställts. Den 

amerikanske ingenjören F. J. Taylor utarbetade vetenskapliga metoder att studera arbetsmomentet 

och minimera detta t ex ur rörelsesynpunkt för att komma fram till en 

normerad tid – detta gällde även tillverkning av enstaka delar. Denna tid låg till grund 

för arbetarens s k ackord, varigenom den mer högpresterande arbetaren kunde höja sin 

ersättning (vid det löpande bandet var han givetvis bunden av dettas hastighet). 

Denna organisation ledde till högre produktivitet och högre löner och anses ha varit 

starkt tillväxtdrivande. Den innebar också noggrann kontroll av arbetet, att den ena 

slutprodukten var identisk med den andra, och planering av produktionsvolymen. Den 

var rationell så länge marknaden efterfrågade massproducerade, standardiserade produkter, 

vilket motsvarade behoven och i stort sett var fallet under tiden fram till andra 

världskriget och årtiondet därefter. Men den bidrog också till att utarma arbetets innehåll 

och ledde till spänningar mellan arbetare och ledning. 

Årtiondena därefter, i takt med att uppdämda moderniseringsbehov tillfredsställdes, 

svängde marknaden mot att bli alltmer efterfrågestyrd och begära ett mer varierat utbud 

och valfrihet. Arbetarna krävde medinflytande och större variation i arbetet och helhet i 

arbetsinnehållet. Detta i kombination ledde till många experiment med avsikt att 

komma bort från det löpande bandet bl a med delegerat ansvar för slutprodukten till 

självständiga team av arbetare. Istället för ackord införs tim- eller månadslön. Istället 

för att samla arbetarna till en plats (där det löpande bandet fanns) läggs produktion av 

större delar ut på ett koppel av underleverantörer (på andra platser), den f d vertikalt 

integrerade fabriken (som själv tillverkade allt ner till skruv och mutter) gör nu bara 

själva slutmonteringen och avsyning/testning. En annan fördel är att produkten kan 

skräddarsys (ner till en viss detaljnivå) efter kundönskemål och tillverkas på beställning. 

Lageruppbyggnad undvikes, både av slutprodukten och ingående delar (s k ”mager 

produktion”). Produktionssättet blir mer flexibelt men också mer komplext. Det 

kräver rigorös kontroll av underleverantörer, som kan spelas ut mot varandra, men 

riskerna blir större om de inte levererar i tid och med rätt kvalitet. Produktionssättet har 

få marginaler. En förutsättning är goda kommunikationer och administrativa rutiner. 

Avancerad informationsbehandling blir en del av produktionsordningen. Magnusson 

har följande uppställning för att klargöra skillnaderna mellan det gamla och nya paradigmet, 

fig. 3. 

15

Fordismen 

Energiintensivt 

Figur 3: Det gamla och nya teknisk-ekonomiska paradigmet. 

(ur Lars Magnusson: Den tredje industriella revolutionen) 

Det nya IKT-paradigmet 

Manuell design baserad på 

ingenjörsarbete 

Uppdelning design-produktion 

Standardisering 

Stabil produktmix 

Specialiserad utrustning och 

arbetsplatsdesign 

Automation 

Enskilt företag 

Hierarkisk struktur 

Enhetsbaserad Organisation 

Produktion med service 

Centralisering av kunnande 

Specialiserad kompetens 

Offentlig kontroll och ofta ägande 

Informationsintensivt 

Datorbaserad design 

Design-produktion sammanfaller 

Kundanpassning 

Flexibel produktmix 

Flexibla produktionssystem 

Systembaserat 

Nätverk 

Platt Organisation 

Integrerad Organisation 

Service med Produktion 

Decentralisering av kunnande 

Multibaserad kompetens 

Offentlig information, reglering och 

koordinering 

Detta sk postfordistiska produktionssätt anses bättre marknadsanpassat och arbetarvänligt 

innehållsligt och ger också mer inflytande. Men det är fortfarande omdiskuterat 

utifrån rationella perspektiv. 

Man kan nu förstå varför somliga hellre vill tala om en ”informationsrevolution” än om 

en tredje industriell revolution. Även om det löpande bandet är långtifrån avskaffat så 

kan man undra om vi inte lämnat ett industriellt produktionssätt. Produktionen har 

blivit mer flexibel, storskalighet är inte längre nödvändigtvis en fördel, vilket gynnar 

mindre företag. Men storskalighet och arbetsdelning effektiviserar samtidigt tjänstesektorn. 

Tjänstesektorns framryckning, som i och för sig skulle kunna förklaras med 

den krympande industrisektorns ökande produktionseffektivitet, tas ofta till intäkt för 

tal om ett ”tjänstesamhälle”. Den tredje industriella revolutionen skulle då kunna bestå 

16

i tjänstesektorns industrialisering. Men trots industrisektorns avfolkning kommer vi i 

framtiden inte att lida brist på (industri)varor. 

Den nya ekonomin 

Revolutionstänkandet, funderingar kring oundvikliga strukturförändringar i den reella 

ekonomin, var, även om det inte var så utrerat, en viktig input till Tron. Helst skulle det 

dock vara en Informationsrevolution, inte bara ännu en industriell revolution; industrialismens 

tid var förbi, industrisamhället passé, det gällde att vara postindustriell och 

vara med när palatset stormades. En revolution är inte bara något som kommer – man 

gör den. Talet om Informationsrevolutionens oundviklighet var alltså en viktig motiverande 

aktivitet. 

Än viktigare var dock talet om ”den nya ekonomin”. Det hade säkert något samband 

med det revolutionära tänkandet. Men begreppet var ytterst diffust. Ekonomer diskuterade 

om det innebar att gamla välkända ekonomiska samband var satta ut spel. För dem 

betydde den nya ekonomin ett tillstånd med konstant hög tillväxt och sysselsättning 

kombinerat med låg och stabil inflation, något som i den konventionella ekonomiska 

teorin anses svårt att förena. Man kan följa debatten i en rad artiklar i Ekonomisk Debatt 

13 . I regel tillbakavisades den nya ekonomins anspråk men man var påfallande positiv 

ändå 14 . 

Globalisering och avreglering 

Föreställningarna om den nya ekonomin har sin grund i globaliseringen och avregleringarna, 

frigörandet från nationalstatens tvång. Vi har tidigare noterat nationalstatens 

roll under industrialismen. I den nya ekonomin är den på återtåg, överflödig, hämmande. 

Vad är en stat? Och vad innebär globalisering? En stat kan ses som ett system avskilt 

från en omgivning bestående av andra system/stater. En stat avgränsas från omgivningen/andra 

stater genom att den har kontroll av ett territorium och dess invånare/bosättare. 

Man brukar uttrycka det så att staten är suverän inom sina avgränsningar. 

Suveräniteten innebär internt bl a att staten har monopol på att utöva våld inom 

13 

Se referenser nedan. 

14 Lars Jonung, ED 2000, Årg 28, nr 6 är värd att citera: ”Dagens expansiva svenska IT-sektor 

liksom den nya ekonomin ser jag som tecken på marknadsekonomins dynamiska egenskaper, en 

slående demonstration av vad kapitalismen som ekonomiskt system kan åstadkomma givet en 

gynnsam ram. Den historiskt intresserade ser här kopplingen till Adam Smiths och Karl Marx 

tankar om kapitalismens förmåga att skapa tillväxt. Allt är inte frid och fröjd. Jag ser framför mig 

konkurser och krascher i IT-sektorn och den nya ekonomin. Det hör till bilden av införandet av 

ny teknologi.” 

17

avgränsningen 15 , t ex inom dess geografiska gränser, och externt att omgivningen 

respekterar detta monopol. Men kontrollen utövas givetvis genom olika regleringar 

(fördrag) vars följsamhet ytterst dock garanteras av våldsmonopolet. Medborgaren 

inträder i en demos 16 som omfattar alla medborgare under statens kontroll. På så sätt 

avgränsar också systemet förutom en stat också ett demos och identitet råder mellan 

stat och demos. 

Historiskt kan man spåra en framväxt av varandra avgränsande statssystem genom en 

gradvis splittring av större men mycket oklart avgränsade demos i mindre, etniskt och 

geografiskt, eventuellt religiöst och kulturellt, betingade demos, ”slutna” nationalstater. 

Slutenheten resulterar i en mindre grad av interaktion mellan individerna i det tidigare 

demos och en ökande grad i de nya. Individens, medborgarens, aktionsradie har av 

dessa skäl (liksom givetvis av kommunikationstekniska skäl) varit begränsade till nationalstaten 

och kontrollen internt präglad av en mångfald former, av vilka många inte 

varit demokratier. Staterna kan med en metafor sägas ha varit inkapslade, som celler av 

cellväggar, genom vilka interaktioner med omgivningen varit ytterst reglerade, och 

individerna främst ha funnit sin identitet genom tillhörighet till ett enda demos, en 

nation manifesterad av en nationalstat. Internt har regleringar, hierarkier och kontroll 

inneburit ”ordning och effektivitet” men också, ibland ett oerhört, förtryck. Detta 

system passade industrialismen väl. 17 

Genom omgivningens ringa påverkan har staterna kunnat utveckla sina egna lösningar 

på många frågeställningar – det gäller infrastruktursystemen, de kopplade skattevälfärdssystemen, 

där territoriet både är basen för skatteuppbörden och omfattningen 

av ansvaret för invånarnas/medborgarnas väl och ve. Maktrelationer inom systemen har 

undgått kritisk granskning utifrån, med helt olika synsätt som följd på allt från 

demokrati och mänskliga rättigheter till jämlikhet mellan könen. Staterna har utvecklat 

ett pluralistiskt tänkande sinsemellan men påfallande ensidigt, ibland fundamentalistiskt, 

inom systemet. Sverige har t ex utvecklat sin unika ”modell”. 18 

15 

Enligt en berömd definition av Max Weber. Gellner menar dock att ”det legitima 

utbildningsmonopolet nu är viktigare än det legitima våldsmonopolet”, Ernest Gellner: ”Stat, 

nation, nationalism”, Bokförlaget Nya Doxa, 1997, s 32. 

16 Grekiska för ”folk”. Demos kan också approximeras med begreppet ”nation”. 

17 Gellner, Ibid, s 73 jämför nationalstaten med akvarier eller guldfiskskålar. Industrialismen som 

system kräver en speciell ”atmosfär”, kultur, vilken individen identifierar sig med och utanför 

vilken han/hon har svårt att känna igen sig och anpassa sig. 

18 Så här beskriver Jonung den svenska modellen: ”Starkt centraliserad och politiserande 

struktur, symbios mellan en mäktig fackföreningsrörelse och storföretagen, reglerade 

finansmarknader, avsomnad börs, höga skattetryck, konkurrenshämmande regleringar och 

utjämnande inkomst- och förmögenhetsfördelningar”. Lars Jonung ”Den nya ekonomin i ett 

historiskt perpektiv”. Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6, s 565. 

I regel framställs dock den svenska modellen i betydligt positivare ordalag. 

18

I ekonomiskt tänkande har slutenheten satt spår – nämligen tron på att också ekonomin 

går att avgränsa och kontrollera, mest extremt genom planekonomi och mindre extremt 

i keynesiansk marknadsekonomi. Protektionism har förstärkt ”väggarna” (tullmurar) 

och valutaregleringar har kontrollerat in- och utflöde av kapital. Den rena kapitalismen 

(idag skulle vi väl kalla den nyliberalistisk eller libertiansk ekonomi) har å andra sidan 

verkat för att riva och perforera väggarna. Dess grundläggande ekonomiska doktrin är 

optimal resursallokering och effektivitet genom arbetsdelning och konkurrens på en 

marknad, något som underlättas av fri rörlighet. 

Globaliseringen kan nu ses som en process för att lösa upp väggarna, helt – genom att 

rasera dem – eller delvis – genom att mer eller mindre perforera dem. I det förra fallet, 

upplösning, får vi en i bästa fall globalt ordnad demokrati omfattande alla jordens 

invånare i ett enda stort demos – en ”kosmopolitisk demokrati”; i sämsta fall ett världsomspännande 

förtryck utövat av någon självutnämnd grupp eller dominerande 

stat/ideologi. I det senare fallet, perforering, får vi en fortsättning och vidareutveckling 

av nationalstatssystemet med rikare interaktion mellan nationalstaten och dess omgivning 

av andra nationalstater, eventuellt kopplade i federationer. Synsätten på globaliseringen 

och implikationerna blir helt annorlunda i de båda fallen. De intressantare scenarierna 

är emellertid blandformer, omspännande allt från anarki och kaos över 

balanserande och modererande system, skilda från och av annan art än nationalstaten, t 

ex övernationella organ, till cementerade maktpolitiska block med från tid till annan, 

varma och kalla interaktioner. Här kilar nu nätverken in sig och infiltrerar den gamla 

ordningen och åstadkommer spänningar inom och mellan nationalstaterna. 

Vad är då ett nätverk? Vi bör här skilja på de tekniska kommunikationsnäten, både de 

för transport och de informationella, och de personliga och organisatoriska nätverken – 

men de senare är beroende på ett mycket avgörande sätt av de förra. För att kunna 

skilja de tekniska nätverken från de personliga, organisatoriska skall vi fortsättningvis 

skriva de senare med stort N. Nätverk av alla de slag har givetvis alltid funnits och inte 

olika de vi har idag, men tack vare snabbheten i de tekniska nätverken kan Nätverk av 

personer/organisationer verka globalt i nära nog realtid (med ”tid och rum upphävda”) 

och kan därigenom åstadkomma också en kvalitativ förändring. En som utvecklat dessa 

tankar är Manuel Castells 19 . 

Samtidigt upphäver Nätverken den avgränsning medelst vilken statssystemen definieras. 

Den ”omgivning” som ett system förutsättes avskilt från tenderar i Nätverket att 

inkorporeras i detta. Nätverken blir gränsöverskridande och systemupplösande. Det är 

givetvis inte enbart teknikens förtjänst. Systemen/staterna har av olika skäl, mestadels 

ekonomiska, upphävt hämmande regler, som kontrollerat ”in- och utpassage”. Men 

19 Manuel Castells: Nätverkssamhällets framväxt. Band 1. Informationsåldern, Daidalos förlag 

2000 

19

detta i förening med den tekniska utvecklingen har gjort det lättare att ”passera” gränser, 

att slingra sig ur hierarkier, att undgå nationalstatens kontroll. 

Avregleringarna har varit starkt kopplade till globaliseringen och de båda företeelserna 

har betingat varandra. Jonung ser ”det svenska IT-undret” som resultatet av tre omfattande 

avregleringar 1) kreditmarknadskontrollens avskaffande mot slutet av 80-talet, 2) 

utlänningars rätt att investera i den svenska aktiehandeln i början av 90-talet och 3) 

monopolets för den statliga televerksamheten avskaffande 1993. Dessa avregleringar 

utgör i många avseenden en revolt mot den svenska modellen. Tillsammans med liknande 

avregleringar utomlands har det inneburit bl a kapitalets fria rörlighet över gränserna, 

en förutsättning för globaliseringen. 

Den reella ekonomin 

Det kan finnas skäl att erinra om vad som skett i svensk ekonomi tidigare. Efter tre 

misslyckade devalveringar under 70- och 80-tal blev fast växelkurs en doktrin. Kronan 

knöts därför ensidigt till ecun (1991). Detta ledde till det envisa men misslyckade (och 

kostsamma) försvaret av kronan 1992 efter den av låneavregleringen utlösta finanskrisen 

och fastighetsbubblan. 

I och med det misslyckade försvaret av kronan föll den fasta växelkursen, som fungerat 

som penningpolitikens styrmål. Med rörlig växelkurs behövdes en ny strategi och ett 

nytt mål att styra mot. Detta mål inriktades ganska snart mot att hålla inflationen inom 

vissa gränser. Inflationsmålet sattes till 2% +- 1%, ”det smala bandet”. Reporäntan blev 

det huvudsakliga styrmedlet. Riksbanken fick uppgiften att bevaka målet och vidta 

åtgärder (utan politikers inblandning). Idag (ca 10 år efter) betecknas resultatet av den 

nya penningpolitiken som en ”success story”. 

Den svenska nedgången i ekonomin som ledde fram till krisen 1992 var en parallell till 

den amerikanska. Man brukar tala om ”the long downturn" 1973-1993 med startpunkt i 

oljekrisen 1973. Den följde på en lång tids uppgång (som bl a innehöll de svenska 

”rekordåren” på 60-talet) och som efterföljdes av en uppgång från 1993. Den amerikanske 

ekonomen Robert Brenner har argumenterat för att ”the boom” (som ledde fram 

till ”the bubble”) hade helt inomekonomiska, cykliska orsaker – någon ”ny ekonomi” 

har han inte upptäckt 20 . Brenner menar att man kan förstå händelserna under andra 

hälften av 90-talet endast i ett långt, historiskt perspektiv och att utvecklingen inte var 

unik. Man måste gå tillbaka till ”the long downturn”. Han ser, i skenet av global 

överkapacitet och överproduktion inom tillverkningsindustrin, utvecklingen som ett 

växelspel mellan de tre ekonomiska stormakterna USA, Japan och Tyskland. 

20 

Robert Brenner: The boom and the bubble, Verso, 2002 

20

Växelkurserna har en nyckelroll. Den ”långa nedgången” var huvudsakligen ett 

amerikanskt och västeuropeiskt fenomen (med undantag av Västtyskland) medan 

speciellt Japan byggde upp sin industri och ekonomi – man kan förmoda att 

överkapaciteten därigenom kom till stånd. För att få global balans justerades 1985 (i 

det sk "Plaza Accord", efter hotellet där förhandlingarna skedde) dollarn nedåt och den 

japanska yenen och den tyska marken upp. Under de följande tio åren byttes rollerna – 

Japan gick in i en finansiell boom, som bl a tog sig uttryck i fastighetsspekulation, 

följd av kollaps under nittiotalet pga av den starka yenen, amerikansk 

tillverkningsindustri ökade sin produktionseffektivitet och lönsamhet. Det blev nu dags 

att rädda den japanska ekonomin – så skedde genom en omvänd justering (the reversed 

Plaza Accord) som överenskoms 1995. Dollarn tilläts stiga, yen och marken att minska 

i värde. 

Det hade omedelbara effekter i USA. Tillverkningssektorns visserligen ökande produktivitet 

kunde inte hålla takt med dollarns värdeökning och lönsamhetsmarginalerna 

minskade. Den icke-tillverkande sektorn däremot såg sina vinster stiga medan utländskt 

kapital flödade in till USA, vilket sänkte räntan. Fram till 1995 hade P/E-talet (förhållandet 

mellan "price", börskursen och "earning" dvs lönsamhet eller intjäningsförmåga) 

för de största företagen legat still men nu steg det plötsligt. Brenner menar att 

Federal Reserve, den amerikanska centralbanken, i det läget handlade fel och eldade 

under börsuppgången genom att inte (under fyra år) höja styrräntan eller genom att 

rentav sänka den. Företagen såg att det var enklare att göra intäkter på börsuppgången 

än genom sin normala verksamhet (produktion) och började, för lånade pengar, att 

köpa tillbaka sina egna aktier för att ytterligare höja kursen. Aktieägarna och anställda 

fick snarare optioner än vanlig utdelning och lön. Vidare använde företagen i ökande 

grad sina (”by now”) högt värderade aktier som pengar och köpte varandra till fantasipriser 

(ett exempel var amerikanska ADCs uppköp av det lilla svenska företaget Altitun 

för åtta miljarder kronor med egna aktier 21 ). Det blev ett billigare sätt att expandera än 

genom att ta in pengar från investerare och utveckla verksamheten. Hushållen såg sina 

börstillgångar mångfaldigas och ökade sin konsumtion. I förening blev allt detta självgenererande. 

Bubblan spändes ut samtidigt som tillverkningssektorns lönsamhet urholkades. 

Till slut blev avståndet mellan P och E för stort. 

Man kan fråga sig vad den samtidiga lanseringen av den ”nya ekonomin” spelade för 

roll. Var den en följd av bubblan eller en (bidragande) orsak? Många hävdar det senare, 

bl a refererar man till Netscapes överbetalda börsintroduktion 1995. Brenner avfärdar 

detta och menar att enbart inomekonomiska orsaker låg bakom och att det var ett skede 

i en ”normal” konjunkturcykel, där som sagt den ”långa nedgången” under tidigare decennier 

måste tas med som en förklaringsgrund. 

21 Se Ny Teknik, okt 2003 

21

Men då måste han också förklara varför inflationen legat så lågt och stabilt även under 

uppgångsåren efter 1993. Konventionell teori säger att den bör öka. Brenner avfärdar 

det hela lite väl lättvindigt med cykliska, i motsats till strukturella, argument - någon 

”ny ekonomi” är det bestämt inte frågan om. Bidragande var turbulensen och rörligheten 

på den amerikanska arbetsmarknaden – arbetarna kunde inte vara säkra på sin anställning, 

varför lönerna kunde hållas nere, något som inte är möjligt i Europa pga 

starka arbetstagarorganisationer. I Europa justeras priser och löner istället neråt genom 

ökad arbetslöshet och inflationen hålls stången. Jonung understryker att inflationsutvecklingen 

historiskt inte bestämts av teknologisk och organisatorisk utveckling och att 

det saknas argument för att detta förhållande ändrats 22 . 

Jag tycker Bremers förklaringsmodell är trovärdig, men vill ändå tillskriva den ”nya 

ekonomin” (eller föreställningen om den) större vikt. Sverige gick till ännu större extrem 

på den vägen. Bubblan var enligt min mening ett extatiskt fenomen, en effekt av 

en stämning som piskades upp av en okritisk mediavärld och analytikerkår med referens 

till den ”nya ekonomin” och IT-teknologins löften om framtida vinster. 

Information och nätverk som produktionsprocessens produkt. 

Jag tror alltså att Tron brydde sig föga om teoretiska ekonomiska samband. För Tron 

hade upptäckt en ny resurs att exploatera, nämligen information och "informationsteknikens 

turboeffekter” (mitt uttryck!). Information var en resurs som förmerade sig 

själv. Information transformerade information och liksom den vanliga ekonomin är 

beroende av transformer av material och energi och transaktioner som ger ett överskott 

att stoppa i fickan så skulle informationstransformationer göra detsamma. Den främste 

inspiratören för denna uppfattning var sociologen Manuel Castells som tack vare sina 

fyra tjocka volymer "Informationsåldern" fått epitetet ”den nye Marx”. Kanske därför 

att båda måste tolkas. Jag har inte läst någon tolkning som är särskilt klargörande och 

detsamma kan nog tyvärr sägas om nedanstående försök. 

Castells diskuterar utifrån ett begrepp, som han benämner informationell ekonomi, 

vilket torde vara åtminstone besläktat med ”ny ekonomi”. Det tar sin avstamp i relationen 

mellan information, nätverk och globalisering. Informationen förmedlas av tekniska 

nätverk (kommunikationssystem t ex Internet) vilka i sin tur endast är den materiella 

basen i Nätverk av individer, och framför allt, organisationer (företag etc). Tack 

vare snabbheten i de tekniska nätverken kan dessa informationella Nätverk av organisationer 

verka globalt i realtid. Snabbheten innebär en kvalitetskillnad som i sin tur kan 

omsättas i en kvantitativ ökning, tillväxt, på många olika sätt, vilka Castells beskriver. 

22 ED 2000, nr 6. Rimligtvis borde väl även målstyrningen mot just låg inflation vara en 

förklaring till den låga inflationen i Sverige (min anm.). 

22

Castells menar att detta, både kvalitativt och kvantitativt, innebär ett historiskt kontinuitetsbrott, 

som på något (”invävt”) sätt transcenderar världen till en annan nivå – informationen 

och nätverken, som alltid funnits med lägre ”kvalitet” (vad gäller innehåll, 

hastighet, konnektivitet, täckning etc), blir i sig själva produktionsprocessens produkt. 

Castells menar att det är en revolution som skapar ett ”diskontinuitetsmönster i ekonomin, 

samhällets och kulturens materiella bas” . Den har dessutom en ”genomsyrande” 

karaktär och är ”processorienterad” dvs den går igen i och är liksom ”invävd” i alla 

mänskliga aktiviteter. Den är, till skillnad från den första industriella revolutionen men 

i likhet med den andra, vetenskapsbaserad, men det är inte detta som är det centrala – 

centralt är att den är självförstärkande och i sina ”återkopplingsslingor” omgestaltande. 

Informationsteknologin är inte bara ett verktyg, medel, som man kan få för sig t ex när 

man studerar Magnussons schema (se figur 3), utan processer att utveckla – användare 

och producenter är samma personer. På så sätt uppstår en koppling mellan samhällets 

kultur och produktivkrafterna 23 . Några andra författare 24 uttrycker det så här ”Dagens 

produktion, information och kommunikation sammanfaller med de varor som 

produceras, själva nätverket är en plats för såväl produktion som cirkulation”. 

Information genererar alltså ny och bearbetad, förädlad information men frambringar 

också de produkter, som är nödvändiga för dess framställning, bearbetning och överföring, 

dvs datorer, terminaler, växlar/routers, kabel, programvara inte minst. Den möjliggör, 

tack vare dessa sina ”egna” produkter, en mängd relationsrelaterade immateriella 

processer, typ distribuerade företag, optimering av flöden, ökad produktivitet genom 

arbetsdelning, även av annat arbete än tillverkning, men också bättre överblick, 

allt i planetär skala. 

Man kanske kan säga (det gör dock inte Castells) med en analogi att informationen, 

tack vare snabba, globala tekniska nätverk, åstadkommer en turboeffekt (jämförbar 

med vissa bilmotorers utnyttjande av sina egna förbränningsprodukter). Kanske är det 

så enkelt att aktiviteter föder aktiviteter, att takten skruvas upp, så att, för att återigen 

bruka bilmetaforiken, föraren måste var mer alert och ta nya processer och produkter i 

bruk för att klara den höga farten, som snabbare leder till målet (men vilket mål?). Den 

”nya ekonomin” är måhända en ekonomi för ett samhälle på högre varv. 

Castells förlägger informationsrevolutionens ”start” till början av 1970-talet. Att vi 

ännu inte sett effekterna i ekonomin förklarar han med eftersläpning (”gåtan om den 

försvinnande produktivitetsökningen”, se nedan). Det är väl inte osannolikt. 

23 Manuel Castells: Nätverkssamhällets framväxt. Band 1. Informationsåldern, Daidalos förlag 

2000 

24 Michael Hardt & Antonio Negri: Imperiet, Verigo Förlag 2003, s 253 

23

Jag vill dock snarare förlägga ”revolutionen” till datorns och halvledarteknikens födelse 

på 40-50-talet. Som vanligt var det då svårt att inse att något kvalitativt annorlunda 

såg dagens ljus (datamaskinerna ansågs bara vara kraftfullare beräkningsverktyg) 

och kanske började man först på 70-talet inse vidden av deras bruk. Men ”gåtan” kvarstår 

och potentialen hos den nya ekonomin återstår att visa. 

Påvisbara effekter av IT-teknologin 

Frågan om sambandet mellan IT-teknologin och tillväxten är central för den nya ekonomin. 

I rent ekonomiska termer definieras den nya ekonomin som en kombination av 

hög tillväxttakt och låg arbetslöshet med låg, stabil inflation medan Castells snarare 

identifierar den med nya Nätverkande organisationsformer och globalisering samt informationen 

som produktionens (nya) produkt. För ekonomen blir informationen (och 

IT-teknologin) en input med tillväxteffekter i övriga delar av ekonomin, för Castells en 

output eller en självförstärkande loop som i sig utgör tillväxten. 

Ekonomerna är följaktligen intresserade av spridningseffekter, IT-teknologin som hävstång 

i andra branscher. Här tror man sig ha kunnat notera att från sjuttiotalet och 

framåt de förväntade spridningseffekterna utanför själva IT-branschen uteblivit (den sk 

Solowparadoxen 25 ). Endast under tiden efter 1995 och i stort sett begränsat till USA 

har man i statistiken kunnat se tillväxt och produktivitetsökningar utanför själva ITbranschen 

– i Europa är dessa begränsade till branschen. Skärskådar man amerikansk 

statistik visar det sig dock att branschen i sig svarar för större delen av tillväxten och 

produktivitetsökningen också där. Det verkar alltså som om Solowparadoxen lever. Det 

verkar också som om Castells kan ha rätt men då bör man observera att tillväxten och 

ökningen ligger i insatsutrustning dvs datorer, routers och komponenter, som trots allt 

är en input snarare än en output i IT-användning. 

Hur kan detta komma sig? Flera försök till förklaringar finns – en vanlig är att effekterna 

finns men mätmetoderna döljer dem, bl a Krusell 26 menar att kvalitetsförbättringar 

inte räknas. Edquist och Henreksson 27 tar upp frågan om den tid teknologiska 

innovationer behöver för att slå igenom. Kan det å andra sidan vara så att IT verkligen 

har liten effekt – att IT är en alltför liten del av ekonomin - den tillväxt och ökning man 

kunnat se i USA och eventuellt annorstädes kan helt enkelt förklaras med uppgången i 

en normal konjukturcykel, speciellt efter en lång tids nedgång, den ”långa nedgången” 

1973-93. Brenner lutar som sagt åt detta håll och gör en poäng av att produktivitetsökningen 

även efter 1995 inte når upp till motsvarande under den ”långa uppgången” 

25 Efter den amerikanske ekonom, som först ansåg sig ha konstaterat detta vid slutet av 1980- 

talet. 

26 ED 2000, nr 6 

27 ED 2001, nr 6 

24

1948-73 28 . Lundgren 29 bedömer samtliga förklaringar men finner att det inte går att 

komma till någon definitiv slutsats utan att ödmjukhet och öppenhet krävs. 

Min uppfattning är också att alla kan ha rätt. Dels är IT ännu inte så ”stort” som vi tror 

– det är alltså lite upphausat, dels är det ett alltför vitt begrepp med alltför många utspridda 

och utspädda effekter för att man skall kunna fånga dem med grova instrument 

(förstoringsglas när man behöver mikroskop), dels för att de stora effekterna ännu ligger 

i framtiden, då Castells kan få rätt. De visioner om ny IT-användning som vi målar 

upp idag tar tid att slå igenom, att få acceptans. 

Sammanfattande kommentarer 

Det kan vara dags för en sammanfattning så långt. Så här kan en en förklaringsmodell 

till Trons uppfattningar och agerande se ut, vilket ledde till ”bubblan”: strukturella 

förändringar i det industriella produktionssättet uppfattas vara av sådan styrka och 

dignitet att det finns skäl att tala om en pågående eller förestående revolution i de 

ekonomiska förhållandena, som spiller över på hela samhällets organisation och 

livsstil. Det är för tidigt att säga om den mest adekvata beteckningen är en tredje 

industriell revolution eller en (första) informationell revolution – kanske båda är på 

gång samtidigt – men det finns ur ”diskontinuitetssynpunkt” (Castells) en betydande 

poäng i att framhålla informationens primat. Informationsteknologin blir nämligen inte 

bara ett verktyg, ett medel för att omdana det industriella produktionssättet utan ett 

produktionssätt för sig med sin egen exploaterbara produkt, information. 

En förutsättning, eller bidragande orsak, är globaliseringen med nationalstaternas borttynande, 

vilket de själva insett och genom avreglering undanröjer konkurrensbegränsningar 

och hinder för kapitalets och arbetskraftens fria rörlighet till förmån för Nätverkens 

utveckling. Internets genombrott förlänar dessa en konnektivitet, täckning och 

snabbhet som leder till något kvalitativt nytt (Castells). 

I förening leder detta till en ny ekonomi med konstant ökad tillväxt utan de vanliga 

biverkningarna när normala ekonomiska samband sätts ur spel. För den som insett detta 

blir snabbhet i agerandet en dygd – det gäller att skaffa sig ett ointagligt försprång. 

Detta kan sammanfattas i fyra trossatser: 

• en revolution är oundviklig 

• information har ett exploaterbart värde i sig, inte bara som verktyg och medel, 

28 Vilket enligt min mening är orättvist. Den uppgången kan förklaras med efterkrigsuppbyggnaden. 

Å andra sidan tar ingen av författarna upp den möjliga uppgångseffekten, 

speciellt inom branschen, av farhågorna inför millenieskiftet. 

29 ED 2000, nr 8 

25

och är en oförstörbar resurs 

• globalisering och avreglering leder till en ny ekonomi 

• snabbhet är väsentlig, i alla bemärkelser 

Dessa generiska trossatser hamras in och utbroderas genom reklam, i media och av 

gurus. Så här kan det tidstypiskt låta i en annons i Dagens Industri, 28 augusti, 1999: 

"Nu föds något nytt. Vi ser snart en internetrevolution bryta ut, 

som vänder upp och ner på näringsliv och samhälle. (Företaget) 

deltar aktivt i denna revolution – dels för att den är ohejdbar, dels 

för att den skapar så många möjligheter. 

Internet kommer inte bara att förändra inköpsvanor och försäljning. 

Internet kommer att påverka oss på djupet, omdana kulturer, 

relationer och sätt att handla och tänka. Företag kommer att sänka 

sina kostnader dramatiskt, upptäcka nya inköpskällor, överraska 

kunderna med oväntad service, få tillträde till jungfruliga marknader, 

skriva om sina affärsidéer och mycket annat. 

Omvälvningen har redan börjat. Och den går nu snabbare än något 

annat tekniskt språng under 1900-talet, inklusive införandet av 

bilen, telefonen och elektriciteten. Inom en ganska snar framtid 

står alla företag inför samma val: antingen gilla läget och börja 

affärsutveckla med Internet eller utkonkurreras av andra företag, 

som gör det. 

Detta är den sköna, nya värld (Företaget) hälsar dig välkommen 

till". 

Finns det någon substans i dessa ”trossatser”? Utvecklingen t o m ”bubblan” har inte 

bringat någon klarhet och snabbheten har i många fall visat sig lika förödande som för 

en maratonlöpare som tar ut alla krafter tidigt i loppet – och skadar i grunden sina egna 

mål. Tron underskattade enormt trögheten i den reella ekonomin. Men det hindrar ju 

inte att utvecklingen på lite längre sikt ger Tron rätt. Själv tror jag, och att kalla 

utvecklingen för ”revolution” kan vara en smaksak och en eftergift åt dramaturgin, så 

länge den inte leder till sådana överdrifter, som "bubblan" var full av. 

26

II. 

Alltså tror jag att föreställningarna om Informationssamhället välsignelser återkommer 

i en eller annan form. Trossatserna är tillräckligt generiska för detta, möjligen att tron 

på snabbhetens nödvändighet är torpederad. Den andra delen av mitt bidrag avser att ta 

upp några skiljefrågor inför framtiden. 

Är globaliseringen önskvärd? Av vem? 

Den absolut svåraste frågan är den om globaliseringen. Huruvida det är en medvetet 

styrd process eller en, visserligen inte omedveten, men väl ostyrd, automatiskt 

fungerande och följdriktig effekt av andra mer grundläggande faktorer, som teknisk 

utveckling, kan diskuteras. 

Det finns minst tre drivkrafter som kan anföras; ekonomisk, enkannerligen kapitalistisk, 

expansion och effektivitet; idén om (globalt ansvar för) de mänskliga rättigheterna 

och demokratins överlägsenhet; kulturell och politisk påverkan genom migration samt 

genom media – alla med både positiva och negativa förtecken. 

Men om man vill hävda att globaliseringen är styrd måste man undersöka av vem och i 

vems intresse? Vilka tjänar på den? Man hamnar då lätt i en inflammerad vänster-höger, 

nord-syd, rik-fattig etc – diskussion; bättre är att utgå från den motsatta hypotesen 

och sedan moderera den i varje särskilt fall. Då blir frågan snarare hur globaliseringen 

framkommer närmast ”automatiskt” som en följd av mera strukturella orsaker. Frågan 

hur blir givetvis mycket svår att besvara då man måste analysera hela det komplexa 

världssystemet. Det är i denna analys som Nätverken kan spela en roll. 

Nätverkens fördelar finns väl beskrivna av Castells, en hyllning som jag kan instämma 

i och inte behöver upprepa. De är avgörande för den nya ekonomin. Jag vill istället ta 

upp frågan hur de påverkar staten (legitimitet etc) och välfärden och då inser man att 

här finns problem. Låt oss tänka oss nationalstaten som en vertikal struktur och Nätverken 

som denna korsande horisontella strukturer. Nätverken och nationalstaterna 

bildar då en "matris". 

Det som blir problematiskt är det uteblivna sambandet mellan territorium och Nätverk. 

Nätverken förenar och avgränsar på ett helt annat sätt än systemen/staterna; de går 

tvärsöver territorier utan ansvar för något. I statssystemen har alla en tillhörighet, antingen 

tillhör ”du” statens demos, eller någon annan stats i omgivningen. Nätverken 

kan exkludera; du är antingen ”inne” eller ”ute”. Att vara inne i Nätverket kan ge stora 

fördelar för dig personligen. ”Ute” i Nätverket betyder definitivt ute, vilket kan ha 

motsvarande negativa effekter. Medan staterna delar upp individerna i demos, delar 

27

Nätverken in dem i de som är ”innanför” respektive ”utanför”. 30 Medan i allmänhet 

Nätverken kan betraktas som positiva företeelser som bidrar till generellt välstånd kan 

vissa Nätverk sko sig på de utanförståendes bekostnad när nationalstaten öppnar upp 

sig. Det är inget nollsummespel, men det är inte heller en win-win situation; rättvisa – 

en aspekt som Nätverken har svårt att hantera – beaktas knappast. Nätverken har inte 

rättvisa som ett mål. Medan nationalstaten har ansvar och utgifter för sitt territoriums 

invånare (sitt demos) 31 kan inom territoriet uppkomna överskott lätt försvinna bort i 

Nätverkets förgreningar. Alla territoriellt baserade system, som välfärdssystemet, 

drabbas. 

Nätverken kan tillvälla sig makt på mångahanda sätt, i den reella ekonomin eller över 

själar. Den fråga man kan ställa är om globaliseringen, och speciellt Nätverken, till och 

med hotar statens existens och demokratin. Är det i så fall något att beklaga? Man kan 

fråga sig vidare, varför just demos organiserade i demokratiska nationalstater är det 

mest ändamålsenliga sättet att möta tillvarons problem. Är det inte bara ett historiskt 

utfall bland andra möjliga? Det bör rimligen finnas flera sätt att organisera ”demos” 

inklusive Nätverkens. Skulle inte t ex redan marxismens organiserande av arbetarna 

kunna betraktas som ett Nätverk? Kan man tänka sig ”demos” som inte är territoriellt 

baserade? Javisst, åtminstone ett sådant Nätverk, med ursprung långt före 

nationalstaternas uppkomst, och som kan namnges är, trots namnet, Vatikanstaten 32 , 

andra med ursprung ännu mycket längre tillbaka i tiden, är nordamerikas indianer. 

Ändå förefaller det som att föreslagna lösningar på globaliseringsproblematiken 

formuleras med koppling till territorier. Troligen avspeglar det en föreställning om 

resursknapphet, att resurserna är bundna till territoriet, odlingsbar mark, mineraler etc. 

Funnes sådana resurser i överflöd, som t ex bytesdjur för indianerna, skulle territoriet 

inte spela så stor roll. Med hänvisning till föreställningar om information som den nya 

resursen, som ju kräver minimalt utrymme eller inget alls i form av kablar, 

radiospektrum etc, kan man ändå fråga sig varför inte fler radikalt nya idéer och 

föreställningar dyker upp där territoriet som organiserande princip försvinner bland 

kommunikationsmolnen. 

I Trons tänkande och agerande finns en hel del ambivalens. Å ena sidan bejakas globaliseringen, 

å andra sidan vill man att nationalstaten skall ta sitt ansvar för att de rätta 

30 Men medan det är sällsynt med medborgarskap i mer än en stat, så kan man givetvis tillhöra 

hur många nätverk som helst om man kvalificerar sig. Men det är kanske just det senare som är 

problemet. 

31 T ex att det finns tillgång till telekommunikationer överallt där människor bor och att t ex 

funktionshindrade kan utnyttja dessa på lika villkor. 

32 Egentligen den katolska kyrkan. Med detta synsätt får protestantismen en betydligt viktigare 

roll historiskt än bara inom kyrkolivet, nämligen som en katalysator för nationalstaten och 

industrialismen. Men det insåg redan Gustaf Vasa. 

28

förutsättningarna är förhanden. Trons anhängare är långtifrån en enhetligt tänkande 

skara, men ändå. Diskussionen om bredbandsutbyggnaden är ett typiskt exempel. Skiljelinjerna 

här går, liksom generellt i förhållandet till globaliseringen, mellan höger och 

vänster. Högern verkar för Nätverken, vänstern för Staten 33 . I Philippe Charas bidrag 

till denna antologi ”Makten genom infrastrukturen” visas hur de fysiska kommunikationsnätens 

arkitektur speglar maktrelationerna. Under nationalstatens storhetstid är 

dessa nät vertikalt organiserade och integrerar alla funktioner, från tjänster till kablar, 

som tillhandahålles av en organisation, den nationella monopolmyndigheten. I den nya 

ekonomins nätverk är de horisontellt uppbyggda med separata, oberoende lager där 

funktionerna kan tillhandahållas av olika organisationer i konkurrens med varandra. De 

kan givetvis fortfarande tillhandahållas av en och samma organisation 34 , som kan 

skaffa sig s k de facto-monopol. Men det är undantag. 

Med nationalstaten i gammal god form skulle det inte ha varit någon tvekan om vem 

som skulle ha tagit ansvaret för bredbandsutbyggnaden. Men då skulle man troligen 

också ha cementerat nätarkitekturen (se Philippe Charas bidrag). Man kan kontrafaktiskt 

spekulera över vilken teknik som då skulle ha valts, kanske den förkättrade ISDNtekniken 

och så kallade ”intelligenta nät” 35 . Nu försöker Nätverken (läs marknadskrafterna) 

skaffa sig så goda förutsättningar som möjligt genom att begära att Staten skall 

ta hand om de olönsamma investeringarna och sedan hålla händerna borta, medan man 

själv vill skumma grädden. Staten tvekar vad gäller åtminstone medlen 36 . Vad gäller 

målen – att t ex Sverige skall vara ledande inom IT-utvecklingen 2010 37 – så verkar 

man vara något så när överens, men återigen vad gäller medlen verkar (brist på) pengar 

styra besluten snarare än principer. Utredning läggs till utredning utan att någon blir 

nöjd. Trots allt är det min mening att Staten funnit en acceptabel men något slingrande 

kompromiss. 

33 T ex har uttrycket ”bredbandssocialister” använts, vilket inte behöver betyda att just dessa 

sympatiserar med vänstern, de finns snarare inom centern, men benämningen är symptomatisk. 

Kanske märks skiljelinjerna mest i debatten om marksänd digital-TV. 

34 Praktexemplet, fast inom ett annat område – systemprogramvara – är givetvis Microsoft. 

35 Detta kan diskuteras om och om igen. Om man tror på nationalstaten så skulle man rentav 

kunna hävda, med visst berättigande, att det hade varit ett bra val. EU, som länge kämpade och 

mer eller mindre utvecklade dessa teknologier genom sina FoU-program gav upp sent, men 

kampen hade snarare en industripolitisk förklaring än omsorg om nationalstaten. Det mest 

bestående av dessa ansträngningar är 3G- tekniken (UMTS-arkitekturen) men det återstår att 

bevisa. 

36 Utbyggnaden av de fasta bredbandsnäten skiljer sig såtillvida från 3G-utbyggnaden genom att 

Staten inte har någon hållhake på operatörerna liknande spektrumlicenserna att dela ut mot löften 

om täckning. Telelagen ställer alltjämt endast krav på tillgång överallt till fast telefoni. 

37 Carl Bildts tal på IVA 1994. 

29

Nationalstaten som på sikt förutsättes vittra bort, eller gå upp i större strukturer (t ex 

EU, i vilket fall man snarare än att vara först, borde gå i takt), har en svår position. Den 

måste balansera mellan en hämmande uppgift (skatteindrivning, regleringar) och en 

tillväxtstimulerande. Som tidigare antytts ser den troligen sitt primära ansvar ligga i 

omsorgen om den generella välfärden snarare än om näringslivet och marknadskrafterna. 

Här föreligger givetvis en klar skillnad mellan vänster och höger, eller snarare 

mellan uppfattningarna om hur den ena sfären växelverkar med den andra, en skillnad 

mellan kollektiv välfärd via skattemedel och omfördelning resp via direkta individuella 

inkomster från ett välfungerande näringsliv. Medan staterna tävlar om att locka till sig 

Nätverken (vilket är ändamålsenligt enligt båda fördelningsmetoderna) genom att 

erbjuda gynnsamma förutsättningar – Habermas 38 har betecknat detta som ”industrilokaliseringskonkurrens” 

– söker Nätverken placera sina verksamheter optimalt; en 

matchning pågår, t ex läggs forskning i ett land, tillverkning i ett annat. 

Det nationella målet att vara ”No.1” tar uppenbarligen sikte på detta. Om man är No.1 

har man inte bara ”first mover advantages” utan man får Nätverken att häcka i landet, 

åtminstone för ett tag. Men Nätverken är som flyttfåglarna, på vintern eller när förutsättningarna 

för ett gott liv ändras ger de sig av till ett bättre klimat. 

Invånarna däremot, åtminstone merparten, måste stanna i landet året om. Och den retoriska 

frågan är för vilka landet (och bredbanden) byggs. Det kan vara intressant att 

notera att i en av The Economist (24-31 juli, 2004) refererad UN-ranking av vilka länder 

som bedöms bäst att leva i, hamnar Sverige som god tvåa efter Norge. Men det 

mest intressanta är att man jämför denna ranking med ranking efter BNP per invånare; 

här hamnar Norge tack vare oljetillgångarna som tvåa men Sverige bara på tjugoförsta 

plats. BNP betyder alltså inte så mycket i den ranking, som verkligen borde betyda 

mest, livsvillkoren. 

Affärsvillkoren, möjligheten att bedriva affärsverksamhet, starta företag etc, är givetvis 

fortfarande väldigt viktiga och en parameter, men bara en av flera, i sådana sammanvägningar. 

Vad det handlar om är finna en lösning på den politiska tillväxtekvationen 

där både företagens lönsamhet och invånarnas (demos) välfärd stiger. Sådana lösningar 

finns – det är marknadsekonomins credo. 

En reaktion från vänster 

Så långt har jag bara tagit upp relationen Staten vs Nätverken. Men det finns också en 

konstellation Staten och Nätverken 39 vs Arbetarklassen (hur den nu skall definieras). 

38 Jurgen Habermas: ”Det postnationella tillståndet och demokratins framtid”, i Ord&Bild nr 4-5, 

1998 

39 För att travestera en gammal slogan ”Staten och Kapitalet (dom sitter i samma båt)”. 

30

Den har uppenbarligen förhållit sig mycket sval till trossatserna 40 . Som en röd tråd går 

genom t ex Mikael Nybergs bok ”Kapitalet.se” 41 en argumentering för att hela 

nyordningen, allt som innehåller ”ny”, ”ny ekonomi”, ”nytt paradigm” etc, snarare än 

att, som hos Castells vara genuina, autentiska uttryck för det som verkligen håller på att 

ske, bara är en kapitalistisk borgerlighets försök till ideologisering, en fortsättning av 

klasskampen, med avsikt att återerövra terräng från en för en tid (ca 1920-1970) 

framgångsrik arbetarklass. Ideologiseringen är lömsk (och falsk) genom att den förmenar 

arbetarklassen (och klasser överhuvudtaget) fortsatt existens. ”Det ideologiska 

skiftet” påstås vara betingat av ”obevekliga yttre omständigheter – ny teknik och ekonomins 

globalisering” 42 – något som ju bl a Castells gör sig till tolk för. Uppställningen 

av det gamla kontra det nya tekniskt-ekonomiska paradigmet (se fig 3) som 

även Nyberg citerar 43 , och i vilket Magnusson ser tecken för en tredje industriell 

revolution, framställer för Nyberg huvudtanken i ideologin: ”att den motsättning mellan 

arbetare och kapitalister, som kännetecknar den tidigare epoken, är förbi”. 44 

För Nyberg är detta trams. Klasskampen lever! 

Så står uppfattningarna mot varandra. Försvinner arbetarklassen med industrin? Försvinner 

industrin? Varuproduktionen fortlever bestämt, men helt klart är att relationen 

industriarbetare/övriga på arbetsmarknaden är på väg ner. Nedgången beror, kan man 

förmoda, på att varuproduktionen allt mer tas över av maskiner (eventuellt robotar) 

eller av låglöneländer. 

Men de människor som förlorar sina jobb i industrin – eller de i de nya generationerna 

som inte får – eller inte vill ta – jobb i industrin, vart tar de vägen? Troligen går de 

flesta upp i tjänstesektorn – som operatörer/planerare/adminstratörer betjänande 

varuproduktionen, inom den offentliga sektorn (vården, utbildningen), som fria 

konstutövare eller till den sk upplevelseindustrin 45 , till den distributiva tjänstesektorn 

(reklamutdelare, hamburgerbarer etc) eller till lokalvården och hushållen. Arbetstiderna 

kommer att variera, tjänstearbetarna blir ”slanka” individer, redo att ta jobb när och var 

det erbjuds. Enligt Castells kommer deras gemensamma intressen att förtvina, att sönderfalla 

i en massa särintressen, någon gruppidentitet går inte att urskilja och de kommer 

att splittras som klass. Detta är en implicit följd av den informationella ekonomin: 

”Arbetskraftens upplösning som utmynnar i nätverkssamhället” 46 . 

40 Även om vänstern sedan länge haft en stark tro på Internet. 

41 Mikael Nyberg: Kapitalet.se, Ordfront, Stockholm 2002. 

42 Ibid, s 18 

43 (Magnusson s 33, Nyberg s 19) 

44 Ibid, s 19 

45 Begreppet ”Industri” är slitstarkt. 

46 Castells ”Nätverkssamhället”, s 286. 

31

För Nyberg är det en avsiktligt utlöst process, frambesvuren av ideologin, med avsikt 

att skjuta arbetarklassen i sank, ett utslag av den gamla taktiken att söndra och härska. 

En åskådare av debatten (som jag) finner en närmast i förbifarten fälld kommentar i 

Hardt & Negris ”Imperiet” (se fotnot 24 ) intressant: att även industriproduktionen kan 

ses som en tjänst. Med definitionen att en tjänst är något man utför för någon annan, 

mot betalning, kan man fråga sig om inte även kapitalisten (alltjämt ägare till produktionsmedlen, 

maskinerna) blir en tjänsteutövare – till den, till tjänsteproletariat omvandlade 

arbetarklass som kapitalisten en gång (forfarande enligt Nyberg) utsög och 

profiterade på – alla blir lika goda kålsupare. Klasserna försvinner. 

Men kanske det är dags att sluta tala om världens dikotomi med hjälp av begreppen 

vänster-höger. Som avslutning vill jag ställa frågan om det möjligen kan vara analytiskt 

mer givande, att som ovan, beskriva den med hjälp av begreppen vertikal-horisontal. 

Nationalstaten har då en vertikal riktning, Nätverken en horisontell. Och mellan 0 och 

90 grader finns utrymme för många hybridriktningar. Men det finns också en tredje 

dimension, en ortogonal riktning. Och det är den som får föra oss åter till framtiden. 

Åter till framtiden 

Så långt har vi försökt förstå Trons föreställningar utifrån rent ekonomiska motiv och 

perspektiv. Och vad gäller ”bubblan” så är det nog riktigt – det var (konstant) tillväxt 

och individuella vinster som hägrade, ett 90-tals perspektiv. 

Men samtidigt finns en underström av tänkande om Informationssamhället av annan 

karaktär och med källor längre tillbaka i tiden, åtminstone till 60-70-talen, då hippierörelsen 

blomstrade och tankarna på Internet föddes 47 . 

Att beskriva detta tänkande är inte lätt; det är mer frihetligt, anarkistiskt och av verkligt 

revolutionärt samhällsomstörtande karaktär än 90-talets prosaiskt ekonomiska tänkande. 

Frihet är nyckelordet; frihet från både Staten och Kapitalet, frihet från auktoriteter 

och penningen. Där finns starka drag av utopiskt tänkande. Men samtidigt, som 

motvikt, ett dystopiskt tänkande om ett samhälle där friheten är satt på undantag, där 

information brukas på fel sätt, för kontroll av individen, ett Kontrollsamhälle 48 . 

Vad det handlar om är ju hur ett framtida samhälle, vad man än kallar det, skall gestaltas; 

gemensamt för de flesta tänkare, utopister som dystopister, är att information har 

en viktig roll att spela. 

47 Även om jag personligen inte är övertygad om några samband dememellan 

48 Detta dystopiska tänkande går ännu längre tillbaka i tiden och vände sig framför allt mot 

kommunismen, t ex George Orwells "1984" och Karin Boyes ”Kallocain” eller mot genetisktmanipulativt 

tänkande som Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld”. Det är märkligt f ö hur 

Huxleys titel, som är ironiskt menad, idag används rent bokstavligt. 

32

Robinson på dockteatern ... 

På scenen uppträder inte bara herrarna Staten och Kapitalet utan även moder Folket, 

som under en vid kjol döljer en skara Individer. Det är ingen ny uppsättning – spelet 

har uppförts många gånger med figuranterna i olika allianser med och mot varandra. En 

variant, som buades ut och inte drar någon publik längre var den där Folket (med temporär 

hjälp, och inte så liten heller, av Staten) klubbade ner Kapitalet i fin-skorna. Men 

nu uppträder Kapitalet ännu mer urstyvt och med alla nollorna i vädret och låter Folket 

arbeta i sitt anletes svett. Värdet av arbetet delar de på, varpå Staten (den filuren!) 

brandskattar båda så mycket som den bara anständigtvis kan, varpå Staten, efter att ha 

fött sin fule skyddsling, Byråkraten – en biroll – ger (hör och häpna!) Kapitalet och 

Folket tillbaka något av vad de själva skapat. 

Visst är det ett underhållande spel, men vad säger ni barn, om vi skulle ta och rösta bort 

någon figur, som bara är till besvär, vem skulle ni då välja? 

!!! 

Staten, så klart, Staten, vad skall vi med den till? Men om vi skulle rösta bort en till? 

??? 

Ja, det är svårt, mycket svårt. Båda verkar ju viktiga. Utan Kapital finns ju ingen som 

kan sätta Folket i arbete och då blir ju ingenting gjort. Och utan Folket inte heller! 

!!! 

Vad säger ni, skulle Kapitalet arbeta? Men den stackarn har ju inga verktyg. Bara 

papperslappar. Inte kan den arbeta! 

!!! 

Alltså, bort med Kapitalet! Då får Folket ensamt arbeta. Och nu löser Moder Folket 

upp sina kjolar! Ut med Individerna bara. Iväg till jobbet med er! Men vad nu? Nu 

råkar Individerna i slagsmål om resultatet! Och några vill inte arbeta alls! Aj, aj, se där, 

barn, vad ni ställt till med. Ingen som håller ordning. Vi får ta det från början. In med 

Staten igen! 

!!! 

Vad säger ni? Blev Staten ledsen och gick hem? Men då har jag ett äss, eller snarare 

två, i rockärmen. Kan ni gissa vilka det är? 

??? 

Jo, Maskinen och Informationen! Vad tror ni Maskinen skall göra? 

!!! 

33

Javisst, arbeta, arbeta, arbeta. Så behöver inte Individerna arbeta utan kan bara lata sig 

eller vara kreativa eller roa sig med att se på teater, som ni nu innan ni är vuxna. Men 

vad skall Informationen göra? 

!!! 

Arbeta den också! Jovisst, men mer då? 

!!! 

Styra maskinerna! Ja, mer? 

!!! 

Underhålla er? Javisst! Ännu mer? 

!!! 

Bestämma vem som ska få vad? Men hur då, då? 

??? 

... och i framtidsspekulationen 

Det är den frågan som alltid blir hängande i de flesta framställningar om framtiden. 

Och dramaturgin liknar den i Robinsonsåpan – några figuranter skall bort och en segrare 

bli kvar – helst då Folket och/eller Individen! Utgångspunkten är ett överflödets 

samhälle; varuproduktionen sköts av maskiner och kräver knappast någon mänsklig 

arbetskraft, inte ens för att planera och styra den. Men när samhället blivit så komplext 

att all varuproduktion är ett resultat av sekellånga uppbyggnads-, utbildnings- och 

andra orsakskedjor, i vilka inte minst nationalstaten investerat, är det då rimligt att 

vissa individer skall tillägna sig en mer än proportionerlig del? Originella insatser och 

innovationer skall helt visst belönas men är det rätt att en viss herr Girig skall få brandskatta 

hela mänskligheten pga av vissa tricks i det förflutna? Är det rätt att patenträtttigheter 

skall få inverka menligt på hälsa och överlevnad? 

Å andra sidan, är det rättvist att en mäktig kontroll- och fördelningsapparat konfiskerar 

stora delar av en individs prestationsbelöningar för att fördela till andra efter deras 

föregivna, inbillade eller verkliga behov? 

Går frihet, jämlikhet och rättvisa någonsin att förena? Hur löser vi den ekvationen? 

Ett svar är frivilligt samarbete! Det är ingen enkel lösning men värd att diskutera. 

I den här antologin finns flera bidrag där frivilligt samarbete finns med som en grundsten 

i tankebygget. I de tekniska nätverken är det s k peer-to-peer lösningar som illu- 

34

strerar principen, i programvärlden Open Source. Gemensamt för dessa är att affärsintressets 

primat i mänskliga relationer och/eller i arbetslivet reduceras. Man talar i sammanhanget 

också om ”allmänningar”, platser där man kan bedriva aktiviteter utan att 

behöva lätta på plånboken. Men inte bara det! Utan, och kanske än viktigare, också 

sådana där man kan leva utan att övervakas, kontrolleras eller regleras av tredje part. 

Internet har i mångas tankevärld varit, är (och skall förbli) en sådan ”allmänning” eller 

frizon 49 . Dessa platser invaderas självfallet av allsköns skumma typer med allt annat än 

konceptets rena och ädla syfte i tankarna, inte minst affärsintressenterna inklusive 

Kapitalet och Staten (som dessutom har ett argument för att kontrollera de andra 

skumma typerna), och utgången är långt ifrån given huruvida dessa platser måste 

stängas eller åtminstone avgiftsbeläggas. 

Den intressanta frågan för tillfället är huruvida ett mer utbrett samarbete, inte bara på 

vissa utvalda, fredade platser, utan överallt i samhällets vrår, skulle rycka undan mattan 

för industrialismen/kapitalismen 50 . En förfärande recession skulle troligen bli följden 

om så sker. Staten och Kapitalet är ju beroende av affärstransaktioner liksom det för 

den enskilde är kanske den mest kreativa och självförverkligande aktiviteten av alla. 

Men ur askan skulle kanske en fågel Fenix resa sig, ett både postindustriellt och postkapitalistiskt 

samhälle. Kanske är det Informationssamhället? 

Så står vi där med tre, ändå ganska positiva, framtidsscenarier. Ett där Nätverken breder 

ut sig och affärerna blomstrar, ett där trygga (National)Staten alltjämt håller sin 

reglerande och fördelande hand över Folket och ett där Individerna under ömsesidiga 

glada tillrop snickrar på och fejar Allmänningen in i minsta vrå. Och kanske blandar vi 

ihop allting. Till slut sker det väl så som Gellner beskriver den ursprungliga 

49 Så här börjar ”A Declaration of the Independence of Cyberspace” av John Perry Barlow (email 

9 Feb 1996): "Governments of the Industrial World, you weary giants of flesh and steel, I come 

from Cyberspace, the new home of Mind. On behalf of the future, I ask you of the past to leave 

us alone. You are not welcome among us. You have no sovereignity where we gather”. Etc. 

50 En de senaste åren mycket uppmärksammad bok av den amerikanske litteraturprofessorn 

Michael Hardt och den italienske filosofen Antonio Negri (Hardt & Negri: Imperiet, Verigo 

Förlag 2003) skisserar hur globaliseringen frambringar ett världstillstånd, kallat ”Imperiet” där 

kapitalismen konfronteras direkt med ”mängden” av jordens befolkning utan förmedling av 

nationalstaterna, som förlorat sin suveränitet under globaliseringsprocessen. Men suveräniteten 

har för den skull inte minskat, tvärtom, den har antagit formen av övernationella (obs! inte 

internationella) organ (typ WTO, Världsbanken), som samlas inom ramen för en global 

maktlogik. Det disciplinära styret (tidigare utövat av nationalstaterna i fabrikssamhället) övergår 

till det kontrollerande styret, utövat av mängden själv i Informationssamhället. Samarbetet blir 

konstitutivt för själva arbetet och då varuproduktionen sköts av maskiner blir allt arbete 

immateriellt, i ”vilket samarbetet är fullständigt immanent i förhållande till själva 

arbetsaktiviteten, vilken utövas i språk-, kommunikationsoch känslonätverk”. Det, och det 

hoppfulla som Hardt &Negri ser i detta, är att därvid läggs grunden för ett slags spontan och 

grundläggande kommunism. 

35

industrialiseringen ”vilken utfördes av människor som inte visste vad de gjorde, en 

omedvetenhet som är en av händelsens allra viktigaste beståndsdelar” 51 . Men låt ändå 

Utopin leva! 

51 Ernest Gellner: Stat, nation, nationalism, Bokförlaget Nya Doxa, 1997, s33. 

36

2 De galna åren – en efterskrift 

av Sten Henriksson 

I. 

Låt oss börja med en återblick på andra halvan av 1990-talet. Det var de år då man till 

sin häpnad fann att företeelser kring IT och datorer lika gärna kunde behandlas i 

Vecko-Revyn som i Veckans Affärer som i Ny Teknik. Och i dagspressen handlade det 

om IT både på kultursidorna och i ledarna och i kåserierna. 

Vi som hade varit med i branschen ett tag var förbluffade, vana som vi var att betraktas 

som sociala katastrofer i sällskapslivet när vi förmåtts avslöja att vi sysslade med 

datorer. Vad kunde väl vanligt folk prata med en sådan om? Och så då en helomvändning 

där vi plötsligt betraktades med välvilja och överfölls med frågor om detaljer i 

Windows som vi inte hade en aning om. Människor höjde på ögonbrynen: var vi verkligheten 

dataexperter som inte kunde Windows? Nåväl, detta var en kort tid, om inte av 

lycka så av uppmärksamhet. När detta skrivs är vi åter utanför rampljuset, och vårt 

område ses som halvt passé. Var det inte vi som lovade guld och gröna skogar men 

som höll tunt? 

De år jag talar om här är tiden från 1994 och framåt och denna text är avsedd att följa 

upp en tidigare framställning, "Datapolitikens död och återkomst" 52 . Den tidigare 

uppsatsen skrevs vid årsskiftet 1994/95 och dess ämne var den statliga datapolitiken 

under en period från cirka 1980. Det saknas inte intressant svensk datapolitik att skriva 

om under den period som betraktas här, men det känns ändå nödvändigt att bredda 

ämnet. Vad som hände under 1990-talet var nämligen just det som länge förutspåtts: 

datorer började förekomma överallt, ja det uppstod t.o.m. särskilda forskningsområden 

("ubiquitous computing", "pervasive computing") t.ex. om hur man skulle kunna bygga 

in beräkningskapacitet i vardagsföremål. 

Beräkningar förresten, om man i dag frågar unga människor vad man har datorer till 

svarar de i första hand att det är för kontakt med Internet, alltså för att skicka brev, 

chatta och kolla på webben. Datorer betraktas i dag i första hand som verktyg för 

kommunikation, inte för beräkningar. Vill man ha konkreta bevis på att den sammansmältning 

mellan telekommunikation och datateknik som på 1980-talet gav upphov till 

52 Sten Henriksson "Datapolitikens död och återkomst" i B. Atlestam, red. "Infrastruktur för 

informationssamhället, Nutek 1995:1. 

37

paraplybegreppet IT är det bara att se på de nya hybriderna mellan handdatorer och 

mobiltelefoner. Och den term som gäller nu är ju IKT, just för att kommunikation har 

blivit så centralt. 

Det var under den här perioden som IT-bubblan lyfte och sprack. Och det var här vi 

hade ett sekel-/millenniumskifte då hissarna skulle stanna i sitt lopp och sjukvården 

bryta samman. Det blev dock inget Armageddon, millennieskiftets natthimmel färgades 

inte röd av gamla sovjetiska kärnvapenraketer såsom befarats av generaldirektör 

Freese. 

Det blev något annat. Vid periodens slut sitter vi med våra brevlådor fyllda med e-post 

där vi uppmanas ta hand om oljemiljoner från Nigeria (mot ersättning) eller beställa 

Superviagra (nu med en dosering som uppges vara avpassad för att räcka en hel weekend). 

Detta är ändå den godartade sidan. På den elakartade finns det virus som i dygn slår ut 

företag som har litat till Microsoft eller som får Telia att i panik censurera alla brev 

som har bilagor med suffixen .scr och .exe, dvs. under Windows exekverbara bilagor. 

Det är bilagor som när de öppnas kan de ta över en Winteldator som ingenting och 

dränka Internet i kopior av sig själv. Den sköna nya världen visar sig ha sina sprickor. 

Man skulle kunna kalla detta de galna åren, men det går naturligtvis lika bra att kalla 

dem de goda. År 1999 hade antalet Internetanvändare i världen nått 277 miljoner och 

tre år senare hade de vuxit till 665 miljoner. Ute i världen finns vid samma tidpunkt 1,3 

miljarder mobiltelefoner. Vilka fantastiska möjligheter till kommunikation! Hela tiden 

har allt blivit mindre och snabbare och billigare. Ytterst är det förstås Moores lag om 

hur antalet komponenter per ytenhet i chipen fördubblas på 18 månader som är framstegens 

garant och pådrivare. Lag och lag förresten, vad det handlar om är att man har 

kartlagt vad marknaden och elektronikföretagens forskningsinvesteringar uppnått de 

senaste 25 åren och sammanfattat det i en formel. Dess giltighet är helt beroende av 

sociala och ekonomiska förutsättningar som nog kommer att förändras långt innan 

naturens lagar sätter stopp. 

Det skulle finnas mycket att säga om de galna och goda åren. Min avsikt är att här 

försöka teckna en personlig bild av IT-politiken under perioden, ge en lägesrapport och 

därefter beröra några av de centrala IKT-relaterade frågorna i dag. Texten gör inget 

anspråk på fullständighet: det finns så mycket material inom området att man bara kan 

dra upp huvudlinjer och därutöver göra nedslag. 

IT-kommissionerna 

Det man kan kalla det korta nittiotalet i svensk IT-politik kan tydligt avgränsas. Det 

börjar med statsminister Carl Bildts tal inför IVA den 4 februari 1994. Dess slut (eller 

åtminstone början till slut) kan anges lika exakt. Det äger rum den 14 april 2000, på 88- 

38

årsdagen av Titanics undergång. Bildts tal kan i hög grad anses förebådat. T.ex. hade 

Lindbeckkommissionen 53 hösten 1993 lyft fram vikten av Internet. Och i USA hade 

Clintonadministrationen genom Al Gore talat om "information super highways" och 

släppt löst Internet för kommersiell exploatering. I Bryssel satt industrikommissionären 

Bangemann och drev liknande tankegångar inför vilka svenska ämbetsmän och politiker 

som höll på att förbereda sig för språnget in i gemenskapen var ytterst lyhörda. 

Carl Bildts tal har med åren fått stor uppmärksamhet, vilket det förtjänar. Det framstår 

som en fanfar till inledningen av en ny tidsperiod. Sedan 1989 är historien slut och den 

segerrika liberal-kapitalistiska modellen håller på att utbreda sig över världen och ge 

välstånd, frihet och demokrati överallt. IT spelar en central roll som pådrivare – det är 

genom IT som USA har visat sin överlägsenhet. IT har varit både en civil kommunikativ 

kraft och en avgörande ingrediens i den militära och tekniskt-vetenskapliga kapprustning 

som bedömes ha knäckt Sovjetunionen. Alla kunde ju se på TV- bilderna från 

Gulfkriget 1991 hur de smarta, IT-baserade bomberna med, som det hette, "kirurgisk 

precision" träffar Saddam Husseins bunkrar. Det var som i ett dataspel, anmärkte också 

flera kommentatorer. Och nu skulle alltså IT också frigöra det svenska samhället: 

"Vi lever i de stora systemskiftenas omvälvande tid. Det politiska systemskiftet. Kollektivismens 

successiva borttynande. Centraliserings- och planeringsideologiernas förfall 

och sammanbrott. Den marknadsekonomiska revolutionen. Ekonomiernas globalisering. 

Kort sagt: det globala liberala systemskiftet. … 

På samma sätt som den tidiga industrialismens teknologier och läror förde oss in i 

kollektivismen och centraliseringen, för oss nu det gryende informationssamhällets 

teknologier och användningar in i ett samhälle som sprider makt och inflytande, ställer 

pyramider på ända och gör en ny frihet möjlig." 

Statsministern tog med sitt tal initiativet till bildandet av en IT-kommission med honom 

själv som ordförande, ett antal statsråd som medverkande och i övrigt med representanter 

för myndigheter och näringsliv 54 . Redan i augusti samma år framlade man 

sitt betänkande: "Vingar åt människans förmåga" 55 . 

53 SOU 1993:16 

54 Kommissionens sammansättning var följande: 

Statsminister Carl Bildt (ordförande), Direktör Hans Iwan Bratt, LKD, Universitetskansler Stig 

Hagström, Kanslersämbetet, Näringslivschef Gunnar Hedborg, Näringslivscentrum, Arvidsjaur, 

Statsrådet Börje Hörnlund, Arbetsmarknadsdepartementet, Sjukhuschef Mora Kallner, 

Löwenströmska sjukhuset, Statsrådet Reidunn Laurin, Justitiedepartementet, Direktör Martin 

Leimdörfer, Industri-Matematik AB, Kanslichef Ann-Marie Nilsson, STATTEL-delegationen, 

Statsrådet Mats Odell, Kommunikationsdepartementet, Skolchef Hans-Inge Persson, 

Skolkontoret i Eslöv, Direktör Lars Ramqvist, LM-Ericsson, Professor Peter Seipel, Institutet för 

rättsinformatik, Stockholms universitet, Direktör Olof Stenhammar, OM Gruppen, Vice 

verkställande direktör Monica Ulfhielm, Dialog, Statsrådet Per Unckel, 

39

Utredningens rapport får sägas vara präglad av samma framtidstro, samma beslutsamhet 

och samma retorik som uttrycktes i IVA-talet. Svenska myndigheter, högskolor etc. 

skall vara ledande vad gäller IT-användning, svensk forskning inom IT-området skall 

ligga i fronten etc. Men här finns också konkreta förslag: 1 miljard av de tidigare löntagarfonderna 

avsättes för IT-satsningar genom inrättande av särskilda stiftelser, främst 

den s.k.. KK-stiftelsen med Staffan Burenstam-Linder som ordförande. 

Men den politiska verkligheten kom emellan – Bildts regering fick avgå efter riksdagsvalet 

hösten 1994. IT-kommissionen var i så hög grad präglad av den förra regeringen 

att den nya socialdemokratiska valde att ombilda kommissionen. In kom nu en ny 

grupp, med tydligt lägre profil än den förra 56 . Inriktningen ändrades mot mera av 

arbetsliv och kultur- och kommunikationsfrågor medan skolsatsningen via KK-stiftelsen 

fortsattes 57 . För samverkan mellan myndigheter och företag fanns sedan den förra 

kommissionen ett särskilt organ, Toppledarforum, med finansministern som ordförande 

och inriktning mot rätts- och standardiseringsfrågor samt e-handel. Arbetet tycks i 

huvudsak ha bedrivits i samarbete med Statskontoret som nu åter började uppträda 

inom IT-politiken. Inom denna andra IT-kommission bearbetades ett antal frågor vilket 

bildade underlag för den IT-proposition regeringen framlade 1996 58 . 

Ett viktigt inslag i denna proposition var att man satsade på lärarutbildning. Universitetens 

datanät Sunet stärktes och erbjöds också till folkbibliotek. Samhällets informationsförsörjning 

ägnades uppmärksamhet och t.ex. ställdes nu äntligen riksdagens databaser 

till allmänhetens fria förfogande. Därutöver utlovades en omfattande utredningsverksamhet 

på det rättsliga området genom inrättandet av ett rättsligt s.k. observatorium 

och man utlovade en översyn av författningar vad gällde datalagen, den elektroniska 

dokumenthanteringen och upphovsrättslagstiftningen. 

Utbildningsdepartementet, Statsrådet Per Westerberg, Näringsdepartementet, Statsrådet Anne 

Wibble, Finansdepartementet, Företagare Håkan Widborg, Tele Talk Affärstelefoni AB. Till 

kommissionen var som sekretare knuten fil. lic. Tomas Ohlin. 

55 SOU 1994:118 "Vingar åt människans förmåga". En gissning är att titeln lånats från Apple 

Computers slogan "Wings for the mind" för företagets skol- och universitetssatsning. 

56 Jan Nygren, samordningsminister, ordförande. Universitetskansler Stig Hagström, Kanslichef 

Ann-Marie Nilsson, Stattel, Direktör Jan-Åke Kark, EP Consulting Group, Forskningschef 

Mirka Mikes Lindbäck, ABB Atom, Regionchef Olof Uhlander, Telia, Universitetsrektor Boel 

Flodgren, Lund, Professor Peter Seipel Stockholms universitet, Ann-Margret Wachtmeister, EGkommissionen, 

Verkställande direktör Lars Engqvist, Filminstitutet, Länsdirektör Margareta 

Foyer Arbetslivsfonden, Näringslivschef Gunnar Hedborg, Arvidsjaur, Verkställande direktör 

Ulla Frang, TeleFrang AB, Undersköterska Ingela Ronnheden, Sahlgrenska, Direktör Eva 

Jacobsson Handikappintitutet, Förbundssekreterare Mona Hillman-Pineiro, ABF 

57 Arbetsprogrammet för 1995 års IT-kommission 1995/96 (SOU 1995:68) 

58 Prop 1995/96:125 

40

Offentlighetens mottagande av regeringens åtgärder blev positiv utan att vara entusiastisk. 

Från flera håll påpekades att det i huvudsak rörde sig om åtgärder som redan föreslagits 

under regeringen Bildt. Profilen var lägre, men i sak var skillnaden inte stor. 

Den tredje IT-kommissionen tillkom efter regeringsombildningen i mars 1996, dvs. 

efter riksdagens beslut om IT-propositionen. Ordförande blev kommunikationsminister 

Inez Uusmann 59 . Kommissionen gavs tilläggsdirektiv som var mera konkreta än de 

tidigare gällande. Man skulle undersöka hur IT kunde befrämja tillväxt och sysselsättning, 

man skulle främja jämlikhet vad gällde IT:s tillgänglighet och mera allmänt se på 

scenarier för framtiden. Till detta kom speciella uppgifter kring IT-rätt. 

Under denna period kom den statliga IT-politiken till uttryck i ett antal propositioner 

* kulturpropositionen (Prop 1996/97:3) 

* den forskningspolitiska propositionen (Prop 1996/97:5) 

* budgetpropositionen (Prop 1996/97:1) 

IT-propositionerna var fyllda av den vid tiden gängse retoriken liksom riksdagsdebatterna. 

Men ytterst stillsamt, i Prop. 1996/97:173, "Beskattning av bostadsförmån, 

m.m.", beslöt man om den materiellt viktigaste datapolitiska åtgärden under hela 1990- 

talet. Beslutet kan sammanfattas i satserna: "Förmån av att använda datorutrustning 

som arbetsgivaren tillhandahåller för privat bruk undantas från beskattning. En förutsättning 

är dock att förmånen riktar sig till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen." 

Konkret innebar det att arbetsgivaren genom ett avdrag på bruttolönen för 

datorhyra/-inköp kunde göra datorkostnaden avdragsgill. Detta var den s.k. personaldatorreformen 

som spred datorer till en majoritet av landets hushåll. Beslutet togs med 

ett minimum av debatt i riksdagen. 

Vad hände med integritetsfrågan, en gång så central i svensk politisk debatt om ITfrågor? 

Sanningen är nog att intresset för den hade minskat. Snarast hade den svenska 

integritetslagstiftningen och dess övervakare Datainspektionen upplevts som föråldrade 

när datorlagring av personnamn blev en trivialitet. Därför var det närmast chockartat 

när riksdagen antog Personuppgiftslagen (PUL) som från oktober 1998 kriminaliserade 

fri användning av personnamn i offentliga sammanhang. Här hjälpte det inte med vår 

offentlighetstradition och en väl diskuterad svensk syn på personlig integritet: vad som 

gällde var den centraleuropiska synen på offentlighet och EU:s datadirektiv. Resultatet 

59 Ordförande: Inez Uusmann, kommunikationsminister. Kanslichef Gunnar Hedborg 

Ledamöter: Thomas Falk, Industriförbundet, Birgitta Frejhagen, Infokomp, Lisbeth Gustafsson, 

Postnet. Lars Ilshammar, Högskolan i Örebro, Helena Larsson, Ungdomens IT-råd, Peter Seipel, 

Stockholms universitet, Rolf Skoglund, förut på Ericsson, Lisa Söderberg, Sveriges Radio, Hans 

Wallberg, SUNET 

41

har blivit groteska myndighetsingripanden mot vad en allmän opinion har uppfattat 

som del av offentlighetsprincipen (se t.ex. "Gällivarefallet" 60 ). 

Den fjärde IT-kommissionen 61 – den sista – från maj 1998 fick ett långsiktigt uppdrag 

om fem år. Ordförande var här efter regeringsombildningen i oktober 1998 näringsminister 

Björn Rosengren. 

I IT-propositionen (prop. 1999/2000:86) formulerades målsättningen att hushåll och 

företag i alla delar av Sverige inom de närmaste åren borde få tillgång till en IT-infrastruktur 

med hög överföringskapacitet. Detta skulle dock i första hand ske i marknadens 

regi. 

Fjärde IT-kommissionens långa mandatperiod gav möjlighet till ett utomordentligt 

omfattande utredningsarbete. Arbetet organiserades i form av s.k. observatorier, självständiga 

arbetsgrupper inom sammanhållna områden (citat ur slutrapporten): 

Det IT-rättsliga observatoriet behandlade frågor om hur IT-utvecklingen påverkar 

olika rättsområden och behov av framtida förnyelse och förändring. 

Observatoriet för IT-infrastruktur arbetade med tele- och datakommunikationsfrågor. 

Dess ambition var att urskilja och beskriva angelägna områden och åtgärder för att 

åstadkomma en väl utbyggd digital infrastruktur till rimlig kostnad för landets samtliga 

hushåll, företag, organisationer och myndigheter. 

Observatoriet för informationssäkerhet såg informationssäkerhet som ettinformationsoch 

kunskapsproblem. De åtgärder som krävdes för att höja säkerheten måste vidtas ute 

hos de enskilda användarna. Samtidigt argumenterade observatoriet för mer samordnade 

insatser på central nivå i samhället. 

Observatoriet för IT, demokrati och medborgarskap analyserade problem och möjligheter 

som rör IT och demokrati, makt och maktfördelning. Observatoriet arbetade bl.a. 

med IT som medel för deltagande i olika kommunala eller lokala angelägenheter. 

Observatoriet för IT, lärande, kunskap och kompetens följde och analyserade utvecklingen 

inom utbildningssektorn och inom arbetsmarknadssektorn. 

Observatoriet för IT och tillväxt analyserade hur IT bidrar till tillväxten och vad som 

hindrar respektive gynnar det för att på den grunden kunna ge förslag till åtgärder. 

Därutöver arbetade det centrala sekretariatet med övergripande frågor. Resultatet blev 

en överväldigande mängd publikationer. Kommissionens rapport från 2002 har en litte- 

60 http://www.pul.nu/ Maj 2004 

61 Ordförande Björn Rosengren. Kanslichef Christer Marking. Ledamöter: 

Rolf Skoglund, Marie Persson-Björkman, Birgitta Frejhagen, Lars Ilshammar, Hans Wallberg, 

Lisbeth Gustafsson, Ove Ivarsen, Peter Seipel 

42

aturlista som omfattar 71 arbeten i SOU-serien, 72 arbeten i den egna rapportserien 

vartill kommer 17 PM och 6 arbeten utgivna tillsammans med andra myndigheter! 

Betänkandet "Breddtjänster – ett nytt skede i IT-politiken" 62 framstår som kommissionens 

tyngsta resultat. Här pläderar man för en kraftfull satsning på en teknisk och informationell 

infrastruktur. Den vikt man fäster vid detta framgår av kommissionens 

brev till statsministern i juni och december 2002 och av de enskilda ledamöternas uttalanden 

i den sorgsna efterskriften "Bruket av vingar – IT-kommissionens råd, ITKledamöternas 

rapport" 63 . 

IT-kommissionen lades alltså ner 30 juni 2003. I oktober samma år annonserades att 

Näringsdepartementet tillsatt en strategigrupp med Christer Sturmark, IT-entreprenör, 

som ordförande och i december annonserades ledamöterna 64 . 

IT-politiken analyseras 

Analys av den svenska dataoch IT-politiken blev under 1990-talet inte bara en angelägenhet 

för de av oss som hade ett personligt intresse för området. Det blev nu också 

ett akademiskt forskningsområde. Magnus Johansson, TEMA-forskare, utkom med 

"Small, Fast and Beautiful" 65 , en teknikhistorisk avhandling "om datorns praktiska och 

retoriska plats i det svenska samhället från 1960-talet fram till 1990-talets mitt." Lars 

Ilshammar, historiker och själv ledamot av IT-kommissionen, publicerade sin länge 

emotsedda avhandling om datapolitik "Offentlighetens nya rum" 66 med fyra fallstudier 

kring teknikens påverkan på lagstiftningen kring offentlighet och tillgänglighet. Han 

behandlar också det politiska klimatskifte som genom de omfattande privatiseringarna 

förändrade den svenska tekniska och näringspolitiska arenan. Ytterligare akademiska 

avhandlingar kring den tidiga svenska datapolitiken torde vara att vänta. 

Ett särskilt intresse väcker en studie 67 av svensk IT-politik efter 1994 som utförts inom 

ett treårigt forskningsprojekt (med stöd av Vetenskapsrådet) av en grupp statsvetare vid 

Malmö Högskola 68 . Forskarna ställer sig frågan "Varför ser den svenska IT-politiken ut 

62 SOU 2002:51 

63 Rapportserien 69/2003 

64 Ordförande Christer Sturmark. Kanslichef Maria Häll. Ledamöter: Bo Dahlbom, professor, 

Kenneth Olausson, kompositör, VD för Interaktiva Institutet, Patrik Fältström, Internetexpert, 

Cisco Systems, Suss Forssman Thullberg, enhetschef, Myndigheten för skolutveckling, Stefan 

Hedin, kommunalråd Sandviken, Ylva Hambraeus Björling, VD IT-företagen, Shirin Laji, 3Gexpert, 

Ericsson, Nadja Lyberg, undersköterska, projektanställd vid LO med IT-frågor. 

65 Magnus Johansson, "Smart, Fast and Beautiful. On Rhetoric of Technology and Computing 

Discourse in Sweden 1955-1995". Linköping Studies in Arts and Science 164. Linköping 1997. 

66 Lars Ilshammar, Offentlighetens nya rum. Örebro 2002 

67 Patrik Hall, Karl Löfgren, Pauline Stoltz "Att skapa framtiden - styrningsdilemman 

inom svensk IT-politik" Nordisk Administrativt Tidskrift Nr 4, December 2002 

68 http://www.ts.mah.se/org/ital/svensk_it_politik/index.htm Februari 2004 

43

som den gör?" och anger några preliminära resultat. IT-politiken befinns vara koncentrerad 

kring utbildningsfrågor, kompetensutveckling och socialt ansvar, allt under stor 

politisk enighet. Man finner att det är experterna som har fått bestämma, med få inhopp 

från det parlamentariska systemet. 

Det är just den parlamentariska debatten inom området som tas upp i gruppens hittills 

publicerade resultat. I en studie görs en undersökning av den parlamentariska behandlingen 

av de båda IT-propositionerna 1996 och 2000. Det är en fascinerande och nedslående 

bild av den parlamentariska demokratin som framträder. Medias IT-hype återkommer 

helt enkelt i parlamentarisk dräkt. Från vänster till höger är man eniga om att 

IT kommer att innebära en oerhörd omdaning av samhället. 

Per Westerberg(m): 

Informationsteknologin, som för mig medför en revolution fullt i klass med den industriella 

revolutionen, ökar i många avseenden möjligheterna till att öka vår tekniska 

kompetens och vår utbildningsnivå samtidigt som den utgör ett betydande arbetsredskap 

och ett teknikområde som kan bringa fram ett betydande antal sysselsättningstillfällen 

i Sverige. ... Det är ingen tvekan om att informationsteknologin när det gäller 

regionalpolitik, utbildning, kommunikationer, underhållning och forskning och utveckling 

är helt central. 

Forskargruppen kommenterar: 

"Redan i detta citat från inledningen av en av de första riksdagsdebatterna om IT-politiken 

i Sverige, sätts ett mycket speciellt, upphetsat tonläge. Westerberg använder här 

alltså det mycket starka ordet ’revolution’ (även ’renässans’) för att karakterisera IT:s 

betydelse för det svenska samhället (i framtiden). Detta språkbruk används också av 

den centerpartistiska talaren, vilket ger vänsterpartisten i församlingen (Stig Sandström) 

anledning till glädje. Men Sandström konstaterar strax därefter att det verkligen 

är fråga om en revolution, han hävdar i smått övernaturliga ordalag att ’detta är en 

väldig kraft som vi har fått i vår hand’." 

Partierna enas om att IT kommer att innebära en oerhörd omdaning av samhället och 

att IT är en utbildnings- och kompetensfråga. Och IT ska vara allt gott: främja social 

utjämning, bildning och kultur, regional utveckling, jämställdhet mellan könen etc. 

Parallellt med de karakteristiska kopplingarna till resp. partis politiska agenda återfinner 

man hos nästan alla talare samma teknikdeterminism som i det Bildtska talet 1994. 

Således säger kommunikationsminister Uusmann att "hela samhällsekonomin och samhällsorganisationen 

behöver anpassas till det nya kunskapssamhället". Kunskaps- 

(ibland omväxlande med Informations-) samhället växer fram av sig själv drivet av den 

tekniska utvecklingen, en kraft som vi "fått i vår hand", men som vi inte kan påverka. 

Vårt val består i hur vi väljer att anpassa oss. Citatet från Uusmann kunde lika gärna ha 

kommit från en ministers programtal under rekordåren på 60-talet. 

44

Forskarna fann i debatten 1996 nästan inga partiskiljande frågor. En viss förskjutning 

noteras dock i debatten 2000 som i huvudsak gällde bredbandsutbyggnaden. Propositionen 

föreslår ett måttligt statligt engagemang i bredbandsutbyggnaden (8 miljarder) 

medan strukturen i övrigt ska bygga på aktörernas efterfrågan. Den borgerliga oppositionen 

(utom centerpartiet) vill ha en helt privat utbyggnad – marknaden kan lugnt 

anförtros uppgiften. Centern avviker från alla övriga genom att kräva att staten står för 

hela utbyggnaden av den digitala infrastrukturen och blir i debatten mycket riktigt 

kallade "bredbandssocialister". Regeringens förslag går igenom, men centerns uppfattning 

av IT-politik som i första hand en fråga om regionalpolitik får ett starkt gensvar. 

Kvar står hela tiden teknikdeterminismen, här vackert uttryckt i ett anförande av Monica 

Green (s): 

"Om inte vi som folkvalda ska ge folket chansen att komma med i den nya tiden, den 

nya ekonomin, vem ska göra det då? Det är vi som ska ta ansvar när inte marknaden 

räcker till. ... Statligt stöd ska kunna utgå till regionala nät och anslutning till bredband 

i glesbygd. Även här använder vi oss alltså av den svenska modellen. Stat, kommuner, 

regioner och privata intressen ska gemensamt se till att alla får chansen att 

komma med i IT-samhället, men staten har det övergripande ansvaret." 

Det gäller att "komma med" i den nya tiden, i den nya ekonomin, i IT-samhället. Utvecklingen, 

Tekniken, Historien rullar vidare med obeveklig kraft men är man på alerten 

kan man kanske hänga med. 

Den svenska IT-politiken har även analyserats i en omfattande studie av ITPS, Institutet 

för tillväxtpolitiska studier, med en rapport publicerad i november 2003. Det är en 

omfattande skrift 69 som dock präglas av att vara hopköpt av ett halvdussin 

underkonsulter. Inte heller den har lyckats frigöra sig från den dominerande IT-retoriken. 

Det blir helt enkelt inte mycket till kritisk granskning. 

I övrigt finns flera akademiska grupper som granskar eller berör IT-politiken. 

•En grupp statsvetare vid Örebro universitet under ledning av Lars Ilshammar har 

samlats i Democrit-projektet 70 för att studera hur demokratiska värden och maktförhållanden 

påverkas. 

•Vid SICS (Swedish Institute for Computer Science) bedrivs det s.k. SAITS-projektet 

(Skydd av Användare i IT-samhället) med deltagande av rättsinformatikern Peter Seipel 

och journalisten Anders R Olsson, som båda varit centrala i diskussionen om ITrättsfrågor 

och offentlighet. Man avser generera kunskap och debatt om integritetsfrå- 

69 Rapporten bär den egendomliga titeln "En lärande IT-politik". Vad som menas är antingen 

trivialt (all politik lär väl av erfarenheter och misstag?) eller obegripligt. Men kanske rör det sig 

bara om management- och konsultsvenska 

70 http://130.243.99.7/democrit/ Maj 2004 

45

gor i det framtida samhället, frågor som inte minst blivit aktuella i samband genom de 

många kontrollåtgärder som kommit till stånd efter den 11 september 2001. I projektet 

behandlas såväl juridiska som tekniska aspekter 71 . 

•NITA (Nationellt IT-användarcentrum) är en centrumbildning vid Uppsala universitet 

som fokuserar på användarfrågor, ett område som tidigare inte särskilt uppmärksammats 

inom IT-politiken, men som är centralt 72 . 

Reflexioner 

Sett i backspegeln förefaller det klart att IT-politiken kommit att leva kvar i den retoriska 

värld som det Bildtska talet 1994 målade upp. Med socialdemokratiskt regeringsinnehav 

var visserligen de specifikt liberala för att inte säga libertarianska dragen 

borta och ersatta av en gedigen folkhemsk utredning- och remissapparat. För en utomstående 

är det nästan bedövande att möta den mängd material som har framkommit 

genom IT-kommissionernas arbete. Intet mänskligt tycks ha lämnats åt sidan när det 

gällt förhållandet till IT. 

Frågan är då om någon tagit intryck av materialet, t.ex. i regeringskansliet. Det intryck 

man får är att i varje fall riksdagen och partierna har påverkats och i stor utsträckning 

övertagit den visionära retoriken, såsom påvisats i den refererade statsvetenskapliga 

studien. Samma retorik om än i avsevärt mera utspädd form förefaller ha spridits till de 

flesta opinionsbildare, till lokalpolitiker och till utbildningsväsendet. En intressant 

fråga är i vilken utsträckning retorikerna och visionärerna på denna nivå kan anses vara 

ansvariga för s.k. IT-bubblan, karakteriserad av överdrivna förhoppningar om IT-områdets 

lönsamhet och kapacitet till snabba samhällsförändringar. I post mortem-analyserna 

brukar det ju understrykas att IT-bubblan var baserad på förtjänstmöjligheter, på 

börsvinster etc. och inget annat. Men nog är det klart att den offentliga retoriken spelade 

en roll för att legitimera det finansiella spelet. 

Dock: regeringskansliet var passivt. Regeringen har inte vidtagit några kraftiga ITpolitiska 

åtgärder. Inom databranschen har man på senare år alltmer kritiserat regeringen. 

Också hos IT-kommissionen, kansliets rådgivande organ, kan man märka en 

stigande förtvivlan över att inte bli lyssnad till. Anmärkningsvärda tecken på detta är de 

båda skrivelser kommissionen sände till statsministern i juni resp. december 2002. Man 

vädjar om inrättandet av en samordnande instans på regeringsnivå för att verkställa 

åtgärder i den riktning man utpekat i breddtjänstutredningen. 

71 http://www.sics.se/privacy/ Maj 2004. 

72 http: //www.nita.uu.se Maj 2004 

46

Passiviteten på regeringsnivå är verkligen påfallande och man kan spekulera över orsaken. 

Bristande kapacitet på departementsnivå har nämnts som orsak och man har också 

pekat på den senaste IT-ansvarige ministerns, Björn Rosengrens, relativa ointresse för 

området. Databranschens kritik har ökat efter hand och blev till slut övermäktig för den 

nytillträdde ansvarige ministern, Ulrica Messing. Sålunda tillsattes en "strategigrupp" 

under ledning av Christer Sturmark. Valet av ordförande föranledde kritik, vilket inte 

kan förvåna: Sturmark kan jämte Jonas Birgersson och Johan Staël von Holstein ses 

som en ledande representant för den förra, nu något tilltufsade IT-visionära generationen. 

Valet av Sturmark skulle kunna tolkas som att den visionära IT-politiken till slut också 

nått regeringskansliet, vilket man ändå inte vill tro. Jag vill nog ge regeringspolitiken 

en annan tolkning. Regeringens passivitet kan vara ett uttryck för de praktiska politikernas 

skepsis inför det retoriska arvet från Carl Bildt, ett arv som omformades men 

som var fullt igenkännbart i IT-kommissionernas arbete. Och för att återanvända infrastrukturmetaforen: 

inte ens Gripenstedt och Posse ville täcka landet med järnvägar även 

om lokomotivtillverkare och järnvägsentusiaster ute i bygderna gärna hade sett detta. I 

stället skulle man kanske ta det lite lugnt och se vilka tekniska och ekonomiska möjligheter 

det fanns (vilken spårvidd, vilken bärighet, vilket trafikunderlag, vem ska betala 

vad?). 

Sen är det en annan sak att passiviteten inte kan fortgå i längden. Men man kan då 

förmoda att det är utsikterna till kostnadsbesparingar och rationalisering inom den 

offentliga sektorn som blir ledande. Det handlar om de stora statliga systemen t.ex. vad 

gäller socialförsäkringar, förvisso redan väl datoriserade men som skulle vinna mycket 

på att man bryter ner de gränser som finns mellan dem. Det handlar om vården, med 

primärkommunala, landstingsbaserade och statliga system alla nu uppdelade på olika 

aktörer. Större grepp här skulle kunna ge kostnads- och effektivitetsvinster, men är 

samtidigt krävande och riskfyllda. Det är åtgärder som kräver ny lagstiftning med en 

samordning på regeringsnivå som går på tvärs av traditionella departementsgränser och 

på tvärs över gränserna mellan stat och kommunalt självstyre. 

Jag har tidigare förutspått IT-politikens död ("Data-/IT-politiken upplöses och blir till 

allt eller intet" 73 ). Basen för den spådomen var att IT skulle bli så allmänt utbrett och 

integrerat i andra frågor att det inte skulle finnas anledning att skilja ut det som ett 

särområde. Men det var alltså en förhastad spådom. IT-politiken, eller i varje fall utredningar 

och undersökningar har ju blomstrat som aldrig förr. 

73 "Datapolitikens död och återkomst", ibid. 

47

I det analysschema av Lindkvist 74 jag tidigare använt, karakteriserades olika typer av 

politiska styrning på området enligt följande. 

Styrningsnivå Materiellt Immateriellt 

Utvecklingsstyrning FoU-anslag, lån, subventioner Utbildning inom specialområdet 

Spridningsstyrning Nationella projekt, infrastruktur Breddutbildning, information 

Konsekvensstyrning Arbetsliv, arbetsmarknad, register, Normer, Lagstiftning 

säkerhet/sårbarhet 

Huvudperioderna i svensk IT-politik kunde då klassificeras på följande sätt 

Period Huvudåtgärder Styrningsnivå 

1945-1959 FoU-stöd Utvecklingsstyrning 

1960-1969 Datatekniken tas systematiskt i bruk i förvaltningen Spridningsstyrning 

1970 -1982 Utredningsverksamhet, registerlagstiftning Konsekvensstyrning 

1983-1993 FoU-stöd, subventioner Utvecklingsstyrning 

1994- Nationella IT-åtaganden Spridningsstyrning 

Karakteriseringen kvarstår: det är spridning som har varit centralt för den statliga ITpolitiken 

under det gångna årtiondet. FoU-stödet har under den gångna perioden varit 

ytterst måttligt och lagstiftningen har handlat om anpassning till EU. Däremot har spridandet 

av datorer genom personaldatorerna varit en betydande insats, inte minst ekonomiskt 

från statsmaktens sida genom skattesubventioneringen. Det myckna utredandet 

har också till stor del handlat om att sprida IT. 

En gissning om framtiden blir att det cykliska mönstret ovan fortsätter och att det vi 

närmast får se är konsekvensstyrning. Anledningen är förstås det pågående massiva 

skiftet från papper och muntlig information till elektroniska former. Vad händer med 

tillgänglighet, privatlivets integritet, demokratin? Lagstiftningen är anpassad till äldre 

teknikformer och då behöver den förnyas. 

74 Kent Lindkvist, Datapolitiken i Sverige 1945-1982, Research Policy Studies no 70, Lund 

1984. 

48

IT-bubblans slut? 

Slutet på det korta nittiotalet i svensk IT-politik kom den 14 april 2000. Denna dag föll 

aktiekurserna på de nya företagen inom IT-området på Nasdaq-börsen i New York. 

Alla ville sälja, Nasdaq-indexet för teknologiaktier föll mer än någonsin tidigare. Ännu 

någon månad kunde den nya ekonomins ledande ikoner låta sig hyllas, men också i 

Sverige gick branschen snabbt ner. Mycket bidrog: det lukrativa Y2K-konsulteriet hade 

tagit slut, personaldatorförsäljningen mötte nu en delvis mättad marknad och på telesidan 

visade sig ett företag med erfarenhet av att sälja gummistövlar vara överlägset det 

inhemska när det gällde mobiltelefoner. 

När databranschens opinionsbildare har sett tillbaka på dessa år är det tydligt hur man 

velat distansera sig genom att säga att det var ingen teknikbubbla utan en fråga om 

aktiespekulationer och uppblåsta affärsförhoppningar. Visst, men databranschen spelade 

med. Och de entreprenörer som tagit till sig den grundläggande affärsidén från 

Silicon Valley ("Sälj tidigt och ofta") gick inte ekonomiskt lottlösa från det hela. 

Samma försök att markera distans finns på universitetssidan. Och här talar jag förstås i 

egen sak. Men visst är det påfallande i hur hög grad det tongivande IT-etablissemanget 

bestod av självlärda entusiaster. Jag talar då inte om allmän utbildningsnivå även om 

det förekom att människor gick direkt från tonårsrummet till hemsidesfabrikerna. Men 

det var påfallande hur klent det var med teknikkunniga i ledande skikten. Och jag mötte 

under dessa år inte någon lärare eller elev på de datavetenskapliga institutionerna, som 

inte skakade på huvudet över vad som sades i media och rapporterades på börssidorna. 

Vad vi på universitetssidan kan anklagas för är att vi inte yttrade oss, att vi bara höll 

tyst, och därmed mest är att betrakta som medskyldiga och nu efterkloka. 

Är då visionernas tid slut? Alls icke! Professor Bo Dahlbom 75 har sedan 1990-talets 

början haft stort inflytande i synen på IT i Sverige genom goda företagskontakter och 

aktivt deltagande i den offentliga debatten. I en nyligen utkommen bok, "Makten över 

framtiden" 76 , skriver han: 

Övergången från industrisamhälle till marknadssamhälle är en revolution, och den 

kommer vad än enstaka regeringar och förvaltningar väljer att göra. Dock finns det 

75 Chef för Svenska IT-institutet och professor vid IT-universitetet i Göteborg, ledamot av 

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, medlem av regeringens IT-politiska strategigrupp, 

medlem av styrelsen för the Swedish Institute of Computer Science, av styrelsen för 

Viktoriainstitutet och Santa Anna IT Research Institute, ordförande i IT-företagens råd för 

mobila tjänster, medlem av styrelsen i IT Pilot AB, medlem av styrelsen i Bozoka AB, medlem 

av Vectias akademiska råd. http://www.viktoria.se/~dahlbom. 2004-02-28 

76 Bo Dahlbom, Makten över framtiden, Liber 2003 

49

möjligheter för olika aktörer att underlätta övergången och därigenom minska de påfrestningar 

som samhälle och medborgare utsätts för vid revolutioner. 

… 

Marknadssamhället utformas efter konsumtionens krav och villkor snarare än efter 

produktionens. Handel, turism, rekreation, upplevelser, vårdbehov påverkar byggandet 

mer än något annat. Om 1900-talets samhälle byggdes som svar på industrins och 

industriarbetets krav, så kommer 2000-talets samhälle att utformas efter marknadens 

behov och önskemål. 

… 

Nu tror jag så klart att vi får ett nomadiskt samhälle, vare sig vi vill det eller inte. I ett 

samhälle som domineras av affärer, marknad, tjänsteutövning och möten, där spelar 

visserligen E-handel och virtuella möten en av huvudrollerna, men det är ändå de 

fysiska mötena som kommer att sätta sina prägel på samhället. Det är trots allt så du 

säljer dammsugare. 

Dahlbom beskriver samhällsutvecklingen i vad som förefaller vara marxistiskt inspirerade 

historiesvep, där dock utvecklingen inte slutar vid industrialismen utan går vidare 

till "marknadssamhället". Hans förutsägelser är omgärdade med uppmaningar att ta 

makten över teknologin och diskutera framtiden. Genren benämnes "framtidsarkeologi" 

och alternativa framtider är tänkbara. Författarens entusiasm för det marknadssamhälle 

han målar upp är dock omisskännlig. 

II. 

I detta andra avsnitt av uppsatsen tänker jag ta upp några punkter som i huvudsak hittills 

fallit utanför diskussioner om den statliga datapolitiken, men som i högsta grad kan 

ses som viktiga IT-politiska fenomen och möjligheter. 

Programvaruindustrins födelse 

Det IT-politiskt mest intressanta som har hänt de senaste tio åren är utvecklingen på 

programvaruområdet. Det är programmen som gör datorer intressanta och komplicerade, 

inte grejerna, elektroniken. Utan program är en dator värdelös – ingen enskild kan 

50

i dag på egen hand från en tom dator bygga upp ett generellt system. Tillgång till program, 

i huvudsak skrivna av andra, är avgörande. 

De tidigaste datorerna var närmast en sorts forskningsinstrument och prototyper, och de 

hade av nödvändighet var och en sina program. På 1950-talet kom datorer i serieproduktion 

och det blev möjligt att utväxla program mellan olika datorer av samma typ. 

Datortillverkarna levererade samtidigt med maskinvaran grundläggande programvara, 

bibliotek av nyttorutiner och i viss utsträckning även tillämpningsprogram. Samtidigt 

bildade datorbrukarna samarbetsorganisationer (IBM-användarnas SHARE är den mest 

kända) med årliga sammankomster och omfattande utbyte av program. 

Tillkomsten av programspråk som Algol 60 och Fortran gjorde det möjligt för tekniker 

och forskare att publicera program som omedelbart kunde användas på alla datorer med 

kompilatorer för språken. Den öppenhet som då fanns kring program skilde sig alltså 

inte på något sätt från den öppenhet som är den traditionella i den tekniskt-vetenskapliga 

världen och som alltid har betraktats som en förutsättning för framsteg. 

En viktig förändring skedde i samband med det antitruståtal mot IBM som den amerikanska 

regeringen påbörjade 1969. En av anklagelsepunkterna var att IBM genom att 

inte ha en separat prissättning för maskinvara och programvara hindrade uppkomsten 

av en programvarumarknad. IBM reagerade snabbt på denna punkt genom ett beslut 

om "unbundling", dvs. att man frikopplade programvaran från maskinvaran: de prissattes 

nu separat från varandra. Därmed var grunden lagd för en programvaruindustri. 

Det skapades en marknad som sedan dess livligt utvecklats och som karakteriseras av 

ett stort antal företag med inriktningar mot t.ex. CAD, processtyrning och affärssystem, 

alltså starkt specialiserade produkter. 

Med persondatorns tillkomst i början av 1980-talet uppkom emellertid också en massmarknad 

för program som kunde köpas direkt från butikshyllorna. Hundratals miljoner 

datorer spreds på kontor, skolor och hem, datorer som alla behövde i stort sett samma 

programvara: ett operativsystem för att administrera datorn och så tillämpningsprogram 

för att läsa, skriva och räkna. Det är väl bekant att det unga Microsoft genom ett väl 

genomtänkt affärskontrakt såg till att dess operativsystem, DOS och därefter Windows, 

kom att levereras med nästan alla PC-datorer. Vad gäller tillämpningsprogrammen 

uppstod en marknad med t.ex. dussintals olika program för ordbehandling. Men också 

på denna marknad tog samma aktör efter några år helt överhanden och förklaringen till 

detta finns i programvarans specifika egenskaper och ekonomi. 

Programvarans politiska ekonomi 

Att producera ett stort kvalificerat datorprogram är en uppgift som kräver ett flerårigt 

arbete med deltagande av ett stort antal människor och en betydande ekonomisk insats. 

51

Ett modernt operativsystem är byggt av storleksordningen 10 miljoner rader källkod 77 . 

Vad innebär det? Antag att det får plats 50 rader kod på en A4-sida och antag att 200 

sådana sidor ryms i en pärm. Då krävs 1000 sådana pärmar för att rymma systemet som 

består av en samling kompakta texter sammankopplade med hänvisningar till varandra 

på ett intrikat sätt. Ett sådant verk ska alltså planeras och konstrueras. Programmen 

kräver omfattande testning innan de alls kan användas och de kommer när de först tas i 

bruk att vara behäftade med ett antal fel som kräver korrektioner som i sin tur ger upphov 

till nya fel. Program av denna storleksordning kommer aldrig att vara helt felfria 

och kräver ett omfattande underhåll. Ett stort tillämpningsprogram är visserligen en 

faktor 10 mindre men också det är en komplicerad produkt och en stor investering. 

Om investeringskostnaden för ett program är hög är däremot marginalkostnaden för att 

producera och distribuera kopior av programmet nästan försumbar. Den som en gång 

blir marknadsledande kan därigenom genom ett lågt pris ytterligare förstärka sin ställning 

och helt ta över marknaden. Det är en situation som brukar karakteriseras med 

orden "winner-takes-all". 

Flera specifika faktorer inverkar nu också. Den s.k. nätverkseffekten (även kallad Metcalfes 

lag efter skaparen av Ethernet) handlar om att för vissa typer av teknik så ökar 

varje nytillkommen användare produktens värde för alla användare. Ett klassiskt exempel 

på nätverkseffekten är spridningen av faxutrustning. Den förste som köpte en fax 

hade ingen glädje av den, men för varje ny användare ökar användbarheten – man kan 

t.o.m. tala om en kvadratisk värdetillväxt därför att med N faxanvändare ökar antalet 

möjliga förbindelsepar som N2. Och med ökande antal köpare sker naturligtvis också 

en produktutveckling och en serietillverkning som gör att priset sjunker ytterligare. 

Till detta kommer så också det som brukar kallas inlåsningseffekten ("lock-in"). Här 

handlar det om att kostnaden för att byta till en (eventuellt billigare och bättre) konkurrerande 

produkt eller teknik blir alltför hög för att motivera ett byte. Det är inget som 

säger att den svenska standarden med 16 2/3 - periodig växelström för järnvägarnas 

eldrift är idealisk, men den finns där och är dyr att byta. Ett annat exempel: QWERTYtangentbordet 

har inga andra meriter än att vi är vana vid det. I programsammanhang är 

det framför allt människors kunskap om och skicklighet i att använda ett program som 

resulterar i ett fasthållande vid det gamla. Inlärnings-kostnaden vid ett byte blir för hög. 

Samtidigt är det viktigt att notera att det är inte säkert att det är pionjären eller den som 

är först på marknaden som når den monopolliknande ställningen. Vi kan se på fallet 

77 Det finns uppgifter som säger att Windows 98 består av 18 miljoner rader källkod, Windows 

2000 av 27 miljoner rader, Windows XP av 40 miljoner rader. Tillämpningspaketet Windows 

Office 97, som innehåller Word, Excel och Powerpoint, uppges omfatta 10 miljoner rader 

källkod. 

52

Microsoft. Microsoft var inte speciellt tidig med grafisk användarkontaktyta (Microsofts 

första kvalificerade fönstersystem Windows 3.0 kom 1990, att jämföra med Macintosh 

OS 1984), med webbläsare (Internet Explorer kom långt efter Mosaic och 

Netscape), med kalkylprogram (Excel är långt yngre än Visicalc och Lotus 1-2-3) 78 . 

Men när man har gått in på marknaden har man kunnat sopa mattan med konkurrenterna. 

Då har man nämligen kunnat utnyttja att man hade tillgång till operativsystemet 

för PC-datorer och därmed kunnat hålla dess detaljer och utveckling hemliga för konkurrenterna 

medan de egna tillämpningsprogrammen kunnat anpassas. Därutöver har 

man kunnat koppla samman tillämpningsprogram med operativsystemet och förinstallera 

dem tillsammans med detta. Webbläsaren Explorers utslagning av Netscape är det 

tydligaste exemplet på detta, vilket just androgs i samband med antitruståtalet mot 

Microsoft. Möjligheten att erbjuda paketlösningar som MS Office innebar att kalkylprogrammet 

Excel slog ut de tidigare ledande. Och på ordbehandlingssidan: borta är 

Word Star, Word Perfect och allt vad de hette. I dag finns inget program som på allvar 

konkurrerar med Microsoft Word. 

Finns det då inga positiva sidor? Jovisst, den stora marknaden innebär att kostnaden 

slås ut på många. Microsofts vinster kan därmed vara höga – man brukar räkna med att 

företaget ligger på den extrema vinstmarginalen 40% 79 . Och det är en fördel för alla att 

det etableras en standard, vilket garanterar goda möjligheter till utbyte. Microsoft har 

just koncentrerat sig på att sätta sina egna standarder. Netscape utvecklade Javascript 

som verktyg för presentation av webbsidor, men Microsoft gjorde en egen modifierad 

version. De har gett till resultat att sidor som utnyttjar Microsofts version inte återges 

korrekt med webbläsare av annat fabrikat. 

I sammanhanget kan det vara intressant att se på vad programvaran kostar 80 . En typisk 

stationär PC, säg från Dell eller HP, kostar exkl. skärm, tangentbord och arbetskostnader 

$437 för tillverkaren. Av dessa går 30 %, $134, till Intel för Pentiumprocessorn, 

$104 till skivminne och DVD-enhet, $54 till primärminnet och $100 till strömförsörjning, 

diverse kort och låda. Och till slut: $45 går till Microsoft för Windows. Billigt, 

förstås, för det som gör att datorn går att använda. Men det är oerhört vinstgivande: 

Microsoft har inte någon egen kostnad för leveransen! 

78 Det ska bli intressant att se om samma mönster kommer att upprepas vad gäller sökmaskiner. 

Google var nyskapande och dess framgångar och expansion in på nya områden är ett uppenbart 

kommersiellt hot mot Microsoft 

79 Richard E. Hawkins, The Economics of Free Software for a Competitive Firm. 

http://opensource.mit.edu/papers/hawkins.pdf Maj 2004. 

80 Lee Gomes, Do We Get Enough In Innovation for What We Give to Microsoft? 

The Wall Street Journal, 2004-03-04 

53

Finns det då inget som hotar vinnaren? Jo, de tidigare sålda gamla programmen! Programmet 

Word N är naturligtvis en livsfarlig konkurrent till Word N+1. Datorprogram 

slits ju inte ner och när de är rimligt användbara gäller också här inlåsningseffekten 

som talar mot ett byte. På min egen institution tillämpade vi i fem år ett moratorium 

och höll fast vid Word 5. Men utvecklingen tvingade oss att byta, universitetsförvaltningen 

gick över till senare versioner och skickade dokument vi hade svårighet att läsa 

och så fick vi bita i det sura äpplet och köpa Word 8. 

Programtillverkaren är alltså sin egen värste konkurrent. Metoden att få in friska pengar 

är att bygga ut och omforma redan väl fungerande och efter ett antal år rimligt felfria 

program. Resultatet är det som ibland kallas featuritis – man hänger på ständigt nya 

funktionaliteter varav många är av ytterst marginellt värde. Programmen växer orimligt 

i minneskrav och inte sällan sjunker deras användbarhet. Lite skämtsamt har det talats 

om en konspiration där programvarutillverkarna har en pakt med datortillverkarna om 

att ställa ständigt högre krav på minneskapacitet och processorhastighet. 

14000 

12000 

10 

10000 

9 

8000 

6000 

8 

4000 

6 

2000 

0 

1 

3 

4 

5 

1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 

År (versionsnr angivna) 

Minneskraven för MS Word på Macintosh under perioden 1985-2001. Med tanke på 

den till synes exponentiella tillväxten under perioden undrar man förstås hur det ska 

sluta. 

54

Lösningen för programvarutillverkaren här är givetvis att göra användandet av äldre 

program tidsbegränsat. Det sker enklast genom att programmen hyrs ut snarare än säljs 

– man kräver en förnyelse av licens efter en viss tid. Det är svårt att kräva av privatpersoner, 

men tillämpas nu av Microsoft för storanvändare som köper grupplicens. I sista 

hand är det naturligtvis också möjligt att göra program som stänger av sig själva efter 

en viss tid. 

Är då läget givet en gång för alla? Nej, men hoppet om en förändring av monopolsituationen 

på persondatormarknaden har kommit från ett oväntat håll: det öppna teknisk-vetenskapliga 

utbytets återkomst. 

Fri och öppen programvara 

Historien om tillkomsten av öppen programvara har berättats på många håll: hur MITprogrammeraren 

Richard Stallman fann att grundläggande verktyg för programmering 

inte längre skulle vara fritt tillgängliga sedan Unix hade kommersialiserats och hur han 

därför ställde sig i spetsen för en rad aktiviteter som syftade till att återupprätta öppenheten. 

Resultatet blev ett antal program av hög teknisk kvalitet som fått bred spridning (t.ex. 

Unixvarianten GNU, editorn EMACS, C-kompilatorn gcc). Källkoden är helt öppen och 

får fritt (och gratis) användas och modifieras under villkoret att program där den ingår 

ställs till fritt förfogande under samma villkor, den s.k. GPL-licensen (GNU General 

Public License). Stallman har grundat en stiftelse, Free Software Foundation, och utvecklat 

en ideologi kring programvarans frihet med starka idealistiska inslag som utan 

tvivel skrämt många. I slutet av 1980-talet såg det ut som om Stallmans initiativ skulle 

få en ganska begränsad roll. 

In på scenen trädde då 1990 den 21-årige datalogistuderanden Linus Torvalds vid Helsingfors 

universitet som hobbyartat hade börjat utveckla en Unixvariant för PC-datorer. 

Via Internet fick han kontakt med likasinnade och han kunde efter hand samla ett stort 

antal intresserade som på samma basis som han själv byggde upp kärnan i operativsystemet. 

Till ett operativsystem hör ett stort antal sidoordnade program och funktioner och dessa 

kunde man då få från Stallmans GNU och tillsammans bildade detta det operativsystem 

som kallas GNU-Linux och som i funktionalitet och stabilitet väl tävlar med Microsoft 

Windows. Den kunnige kan själv fritt och gratis ladda ner Linux, prova det, hitta fel, 

föreslå förbättringar och själv dra sitt strå till stacken med en programsnutt. Internet har 

här spelat en avgörande roll: utan det hade det inte varit möjligt att på kort tid samla 

och koordinera arbetet från hundra- eller kanske tusentals bidragsgivare och medarbetare. 

I praktiken köper man systemet billigt i en bekvämare form från en av de Linuxleverantörer 

som via en CD-skiva har gjort installationen enklare. 

55

Stallmans idéer om fri programvara har blivit omdiskuterade och en annan variant, 

öppen programvara, har förts fram, med en egen licensdefinition, Open Source Initiative 

81 . Sådan programvara erbjuder fortfarande öppen källkod och därmed 

modifieringsmöjligheter, men har inte längre kravet att produkter som bygger på den 

inte får vara rent kommersiella. OSI-licensen togs fram med explicita målet att göra 

öppen programvara acceptabel i kommersiella sammanhang och har blivit en stor 

framgång. Det rör sig här inte om marginella produkter utan program som spelar central 

roll i försörjningen av datorkraft världen över. Ett exempel är webbservern Apache 

som körs på de flesta av världens webbservrar. De senaste årens IT-komet Google med 

sitt system av uppskattningsvis 80 000 hopkopplade datorer bygger på Linux 82 . 

Inom rörelsen för fri programvara har man fört fram en mycket långt gående argumentation 

för att detta sätt att inte bara distribuera utan också producera och underhålla 

programvara är överlägset gängse metoder inom industrin. Ledande har här varit Eric 

Raymond, som liksom Stallman kallar sig hacker och ser det som en hederstitel. I sin 

essä "Katedralen och basaren" 83 liknar han det fria och öppna sättet att se på program 

som en basar, en till synes oorganiserad orientalisk marknad, medan det rigida och 

auktoritärt ledda programutvecklingsarbetet i storföretagen liknas vid katedralbyggande. 

Raymond menar att basaren helt enkelt är överlägsen katedralen vad gäller kostnadseffektivitet 

och kvalitet i produkten. Här kan man dock sätta frågetecken. Det är fullständigt 

klart att många ögon ser mer än några få och att storföretagen har mycket att lära 

av basaren när det gäller underhåll och innovation. Däremot är det svårt att tro att de 

grundläggande svårigheter som möter vid konstruktion av stora program utan vidare 

kan kringgås. Det visar sig också från erfarenheterna av Linux att det också där finns 

en hierarki av programarkitekter och beslutsfattare, och att Torvalds själv ofta har sista 

ordet. 

Öppen programvara för innovation och produktivitet! 

Däremot är det alldeles uppenbart att modellen öppen programvara i högsta grad främjar 

innovationer. Den gör det möjligt för datorkunniga att förstå hur programmen fungerar, 

korrigera brister och tillföra nya idéer. Och det är naturligtvis inget nytt eller 

oväntat med detta. Det finns ett stort antal analyser av hur det är möjligt att utveckla 

högvärdiga produkter på vad som närmast är ideell basis. Ekonomer talar t.ex. om 

81 Open Source Initiative har en definition för sin licens med tio grundregler som har legat till 

grund för ett stort antal liknande definitioner: IBM Public Licence, Mozilla Public Licence etc. 

http://www.opensource.org/licenses/ April 2004. 

82 http://www.tnl.net/blog/entry/How_many_Google_machines Maj 2004 

83 Eric S. Raymond, Katedralen och basaren. Nya Doxa 2001 

56

gåvoekonomier. Jo, de rena amatörerna spelar förvisso en stor roll och naturligtvis 

också universitet och forskningsinstitutioner, men viktiga bidrag ges också av programmerare 

vid företag som inom ramen för sitt arbete utvecklar öppen programvara 84 . 

Förklaringen till den öppna programvarans framgångar ligger i parallellen till vetenskapens 

öppenhet och det är också det uppenbara skälet till varför den bör stödjas 85 . 

Åtminstone sedan Bolognauniversitetets tillkomst på 1100-talet har vetenskapen utvecklats 

genom att man tillägnat sig andras kunskaper och resultat. Grundhållningen 

inom vetenskap är att man publicerar sina resultat så att andra fritt kan läsa, kritisera 

och bygga vidare på dem. På det personliga planet kan drivkraften kanske sägas vara 

prestige och önskan om att bli känd och uppskattad av kollegor, vilket i sin tur kan leda 

till ekonomiska fördelar. 

Men det handlar också om att öppenhet och kritik leder till bättre resultat. En högenergifysiker, 

säg från CERN i Genève, förväntas med berättelser om sin senaste försöksuppställning 

i portföljen turnera till Serphukov, Stanford och Brookhaven och hålla 

seminarier, visas runt till pågående experiment och återvända hem efter att ha tagit 

intryck av vad han hört och sett. Egna försöksdata läggs ut på webben för alternativa 

tolkningar liksom en preprint av nästa bidrag till Physical Review Letters. Ingen 

betvivlar betydelsen av det fria vetenskapliga utbytet. På mera tekniskt och kommersiellt 

viktiga områden är öppenheten mindre, men fortfarande är kunskapsutbytet viktigt. 

En datapolitik som vill främja innovation och framåtskridande bör alltså främja öppen 

programvara. Och här kan man också vara mycket konkret i sina åtgärder. Jag menar 

att det från regeringen skulle kunna utgå ett allmänt direktiv om användning av öppen 

programvara inom statsapparaten. Vidare skulle myndigheter som Vinnova och Nutek 

med uppdrag att stödja innovationer och tillväxt kraftfullt stödja utvecklandet av öppen 

programvara. Vad gäller all forskning är ett litet land som Sverige helt beroende av den 

forskning som görs på andra håll – jag tror man brukar säga att vi står för 2% av forskningen 

i världen medan 98 % görs av andra. Men vår lilla andel är en förutsättning för 

att vi ska kunna tillgodogöra oss resten. På samma sätt borde det vara en självklarhet 

att svenska universitet och forskningsinstitutioner uppmanas stödja rörelsen för öppen 

programvara på alla plan. Det är groteskt när skolor, universitet och hela statliga förvaltningar 

aningslöst bygger hela sin värld på Microsofts operativsystem. Jag talar då 

inte om hur mycket pengar man skulle kunna spara eller om de kvalitetshöjningar som 

84 Här saknas inte ironier: den tidigare dominerande monopolisten IBM är en ledande 

förespråkare och understödjare av Linux. 

85 Detta är ingen originell iakttagelse Se t.ex N. Bezroukov"Open Source Software Development 

as a Special Type of Academic Research (Critique of Vulgar Raymondism) First Monday, 

volume 4, number 10 (October 1999), 

http://firstmonday.org/issues/issue4_10/bezroukov/index.html. Webbtidskriften First Monday 

rymmer även i övrigt kvalificerade analyser kring Internet och öppen programvara. 

57

skulle kunna nås, och jag talar naturligtvis inte heller om en bojkott av ett visst företags 

produkter. Jag talar om en hållning till innovationer och framåtskridande som har visat 

sig fruktbar i många hundra år och som borde vara den naturliga också på detta område 

86 . 

I Sverige har Statskontoret tagit initiativ för att föra fram öppen programvara som ett 

alternativ inom den offentliga sektorn, genom en förstudie 2003. Man har nu en webbplats 

som är ägnad åt området, och det finns alltså en försiktig början till stöd 87 . Men 

det räcker inte, det skulle behövas ett regeringsdirektiv som underlag för spridningen 

inom statsapparaten. 

Det är väl känt att Microsoft är väl medvetet om vad som hotar företagets ställning – se 

t.ex. de läckta Halloweendokumenten 88 . Företagets argument har också blivit allt mer 

desperata: öppen programvara utmålas av ledande företrädare som oamerikansk 89 . Än 

tycks dock Microsofts styrka vara obruten – dess vinster slår ständigt nya rekord. Med 

en uppskattad kontantkassa på 60 miljarder dollar är företaget väl rustat för kommande 

strider. 

Vad är egentligen ett program? 

I kölvattnet på diskussionerna om den öppna programvaran har återigen diskuterats om 

hur man juridiskt ska se på datorprogram. 

Enligt det ena synsättet är program att jämställa med fysiska företeelser som elektroniska 

kretsar eller skräddarsydda molekyler i ett läkemedel. Det är också ett faktum att 

ett program skulle kunna realiseras i form av en krets på ett chip och det är sedan länge 

möjligt att ta ut patent på sådana chip. Det skulle därmed vara rimligt att använda patentlagstiftningen 

för program. 

Enligt ett annat synsätt handlar program om idéer som omsätts i ett skriftligt verk. I 

grunden finns fundamentala operationer som de fyra räknesätten, jämförelser och diverse 

manipulationer med data, operationer som sedan kan sättas samman till algoritmer 

t.ex. för sökning och sortering. Sådan algoritmer beskrivs i vetenskapliga uppsat- 

86 Fri programvara kan också användas som utvecklingspolitisk åtgärd, som i den spanska 

regionen Extremadura. 80,000 skoldatorer kör där en lokal Linuxvariant, småföretag gör 

detsamma och i en eftersatt region blomstrar nu IT-verksamheten. http://www.linex.org/ , Juni 

2004 

87 http://www.statskontoret.se/op/ April 2004 

88 http: //opensource.org/halloween/ April 2004 

89 Jim Allchin, chef för Windows-utvecklingen, i samband med lanseringen av en ny 

Windowsversion: ''I'm an American, I believe in the American Way. I worry if the government 

encourages open source, and I don't think we've done enough education of policy makers to 

understand the threat.'' Bloomberg News 14 februari 2001. 

58

ser och kan skrivas som program som kan exekveras på en dator. Större datorprogram 

innehåller ett stort antal sådana algoritmer hämtade från olika håll och har dessutom 

karakteristika vända mot användaren, t. ex. bilder på skärmen och mera allmänt en 

användarkontaktyta som kan (och bör) vara väl genomtänkt. Det är givet att dessa 

perspektiv leder till att datorprogram ska falla under upphovsrätten. 

Här står alltså striden. Programmerare står i regel på den senare linjen, medan storföretagen 

är förespråkare för patentlinjen. Den internationella Bernkonventionen om 

konstnärliga verk etc. skulle gälla också för program enligt den överenskommelse som 

ingicks 1971. Men i USA har det sedan länge varit möjligt att få patent på programteknik 

och så har också skett i en stor omfattning. Patent har beviljats för de mest 

självklara programmeringstekniska lösningar, som alltså därmed är förbehållna patenträttsinnehavaren. 

Efter hand har trycket från USA påverkat också Europa att börja 

bevilja patent på program, under förevändningen att de styr en fysiskt påtaglig apparatur. 

Ett förslag om att EU skulle lagstifta om en vidgad rättighet att ta patent på program 

röstades dock ner av EU-parlamentet hösten 2003 90 . 

Dock: storföretagen (framför allt IBM och Microsoft) återkom med kraft. EU:s kommissariat 

har under det irländska ordförandeskapet våren 2004 lätt modifierat det tidigare 

förslaget till patentlagstiftning och på nytt tagit upp det. De stora programvaruoch 

telekomföretagen står bakom, liksom de nationella patentverken som naturligtvis 

gärna ser sina domäner utvidgade. I mitten av maj 2004 beslöt EU:s ministerråd efter 

omröstning att anta förslaget. Flera länder lade ner sina röster, medan Sverige helhjärtat 

ställde upp bakom det irländska förslaget. Vad ska man säga om en svensk IT-politik 

som via EU stöder en sådan utveckling? 91 

Frågan återkommer nu till EU-parlamentet och parlamentet måste vara någorlunda 

enigt för att kunna stoppa kommissionens förslag. Man kan vara pessimistisk ifråga om 

parlamentets uthållighet i att stå emot industriintressena. Lobbygruppernas inflytande i 

Bryssel och Strasbourg är väl bekant och det är kanske mer än en tillfällighet att Microsoft 

varit en av sponsorerna bakom det irländska ordförandeskapet. 

Under tiden strömmar EU-patentansökningar på programvara in, under våren 2004 i en 

omfattning av så där två om dagen. Drygt 40 procent av ansökningarna har amerikanskt 

ursprung med Microsoft och IBM som ledande, medan ca 25 procent är japanska. Vad 

kommer en patenträtt att innebära? Ja, antag t.ex. att Microsoft beviljas ett patent på sitt 

90 De svenska EU-parlamentsrepresentanterna för (m) och (s) röstade för patent, de övriga mot. 

91 Inför risken att den svenska regeringen skulle ta intryck av EU-parlamentets avvisande 

hållning framförde svenska industrirepresentanter med Ericsson och ABB i spetsen en kraftfull 

begäran om stöd till patentlinjen. Regeringen, stödd av sina patentjurister, levererade det önskade 

och så kan alltså också IT-politik bedrivas. 

59

nästa format för textdokument. Det skulle innebära att det var enbart Microsofts egna 

program som skulle få lov att läsa och avkoda sådana textdokument. Microsoft skulle 

därmed få ytterligare ett sätt att befästa den egna monopolställningen. Konsumenternas 

valfrihet skulle däremot beskäras. 

Copyright och copyleft 

Med datateknikens allt viktigare roll som medium är det givet att fenomen på detta 

område får en smittoeffekt. Som sådan menar jag man kan räkna den allt intensivare 

debatten om upphovsrätt till musik, texter och bilder. Om det är så att program med 

författarnas samtycke kan spridas under icke-kommersiella licenser som GPL så borde 

väl också musik och texter kunna hanteras på liknande sätt. Och visst, så sker, under 

Open Publication License, sedermera omdöpt till Open Content License 92 . Återigen är 

det Richard Stallman som varit pionjär och myntat begreppet copyleft som ett alternativ 

till copyright. 

Copyleft innebär att man ger alla rätten att fritt använda, manipulera, omarbeta och 

vidaredistribuera ett arbete förutsatt att också den så modifierade produkten ställs till 

förfogande under samma licens. Open source har alltså följts av open content. Böcker, 

film, musik. bilder publiceras numera också enligt dessa regler. En typ av utvidgning är 

riktad mot tidskriftsförlagens profiterande på den offentligfinansierade vetenskapliga 

världen. Man syftar till att i stället ge forskarna rätten till sina egna texter. Den nya 

öppna publiceringen kallas open access: på webben finns i skrivande stund 1100 vetenskapliga 

tidskrifter fritt tillgängliga. Stöd åt verksamheten ges bl.a. av den märklige 

finansmannen George Soros som ytterligare generaliserat öppenhetsbegreppet och talar 

om Open society 93 . 

Men det som verkligen fått diskussionen att hetta till är de filbytarprogram som tagit 

fasta på Internets egenskaper och använt dem för utbyte av traditionellt copyrightskyddat 

material. Det handlar om att de enskilda deltagarna har musik som mp3-filer på sina 

datorer och gärna vill byta med likasinnade I Napster fanns det centrala servers där 

utbytet organiserades och det gjorde att det kunde stoppas med juridiska medel. I nyare 

varianter som Kazaa finns det överhuvud ingen central knutpunkt, allt sker mellan 

användarna, peer-to-peer. 

Återigen möter man här starka ekonomiska intressen, denna gång i musik- och filmindustrin, 

som varit vana vid stora vinster och som ser dem hotade. Branschorganisationerna 

har bildat gemensamma agenturer för att aggressivt bemöta enskilda filbytare. 

Naturligtvis har man lanserat sig själva som artisternas vän och upprätthållare av allmän 

anständighet gentemot hänsynslösa pirater. 

92 http://www.opencontent.org/opl.shtml Maj 2004 

93 http://www.soros.org/initiatives/information Juni 2004 

60

Men det finns förstås andra sätt att se på saken. Ska den som har köpt en skiva med 

musik inte få lova att byta musik med andra? Får man lov att byta böcker, de må vara 

tryckta eller i elektronisk form? Vid närmare undersökning visar det sig att medieindustrin 

försöker flytta fram sina positioner och kräva ekonomisk ersättning för sådant som 

tidigare varit fritt. Man kan i stället mycket väl hävda att den stränga copyrighttolkningen 

blivit allt mer irrelevant och att den bör förpassas till historiens sophög 94 . 

Den som framför allt har pekat på vikten att kämpa för traditionell öppenhet gentemot 

medieindustrins krav är den amerikanske juristprofessorn Lawrence Lessig som i några 

böcker har utvecklat begreppet "creative commons" 95 För att kunna utveckla nya idéer 

krävs fri tillgång till de gamla idéerna, texterna, bilderna. Kreativitet kräver en allmänning 

och hämmas av den allt snävare tolkningen av upphovsrätten. 

På en konferens i Berlin i juni 2004 96 utvecklade Lessig sitt resonemang. Texter får av 

tradition i rimlig utsträckning citeras, modifieras, parodieras. Men den som vill göra 

samma sak med bilder, film, musik måste skaffa upphovsägarens tillåtelse vilket vanligen 

är krångligt, tidsödande och kostsamt. Varför ska det vara en skillnad? Mediaföretagen 

har fritt kunnat hämta motiv ur den klassiska sago- och berättarskatten, som Disney 

Corp. ur Bröderna Grimm etc. men kräver i sin girighet licenspengar för den som 

vill gå vidare med motiven. Reklamvärlden hämtar ständigt idéer ur den konstnärliga 

och kulturella världen, men dess kommersiella uppdragsgivare medger inga återlån 

Det står klart att en förändring på detta område bara kan ske genom en ändrad internationell 

upphovsrätt. Under tiden, menade Lessig, kan man själv bidra genom att låta 

sina produkter var tillgängliga för allemansrätten. Idén är att skapa en kreativ allmänning 

där författare, artister etc medvetet ska placera sina texter 97 . Lessig har tagit 

initiativ till ensamling juridiska verktyg Creative Commons där man sätter samman sin 

egen grad av upphovsrätt: t.ex. fritt citerbart, men med krav på angivande av källa. 

"Some rights reserved" som man säger i sin slogan. Arbete pågår nu (iCommons) med 

att licenspaketet etableras och översättes i ett antal länder, däribland Sverige. 

94 Linus Walleij: Copyright finns inte, http://www.df.lth.se/~triad/book/, även tryckt, 

Copyright finns inte v3.0, Ljungby, Rootgear 2000 

95 Lawrence Lessig, Code: And Other Laws of Cyberspace (2000) 

Lawrence Lessig, The Future of Ideas, Random House USA, (2002) 

Lawrence Lessig, Free Culture: How Big Media Uses Technology and the Law to Lock Down 

Culture and Control Creativity. Penguin Books (2004), även fritt via http://www.freeculture.cc/freecontent/ 

96 Wizards of OS, 3. Berlin 13-16 juni 2004 

97 http://creativecommons.org/ Maj 2004 

61

Vad med innehållet? 

Technology is neither good nor bad; nor is it neutral 

Melvin Kranzberg, amerikansk teknikhistoriker 

Med ett nytt medium uppstår också diskussioner om vad det nya mediet förmedlar. Det 

har förvisso inte saknats alarmrapporter om vad Internet ställt till med. Farliga förförare 

härjar på chatsidorna och plumpa pornografer förråar den manliga ungdomen. 

Jo, nya medier påverkar samhället; ny teknik är nästan alltid en central del av samhällsförändringar. 

Men den är just en del av helheten och inte något som orsakar den eller 

som bara är ett resultat av förändringen. Och det går heller inte att oskyldigförklara 

den: teknik förändrar, den är inte neutral. 

Så man får alltså se i ögonen att pedofiler kan söka sina offer på ungdomssajten Lunarstorm. 

Jo, men kanske ska ändå moralpaniken hållas kort – fula gubbar är ju ingen 

nyhet; varför skulle inte gamla farligheter och elände återkomma i ny teknik? 

Och visst är det så att Internet är fullt av pornografi, ja i själva verket i betydande utsträckning 

bygger sin ekonomi på det. Pornografi är ofta kvinnoförnedrande och kan 

förvrida synen på kvinnor och sexualitet hos de vanligen manliga konsumenterna, vilket 

är en beklaglig effekt. Vad kan då göras? Låt oss ta exemplet Internetterminaler på 

folkbiblioteken, en ytterst viktig väg för medborgarna att få tillgång till information och 

kommunikation. 

I USA gjordes härom året ett försök att begränsa vad som får finnas på Internet. Det var 

lagförslaget "Communications Decency Act". "Oanständigt" material skulle inte få 

förekomma. Det stoppades av Högsta domstolen som sa att en sådan lag skulle innebära 

inskränkningar i yttranderätten. I stället har det kommit några andra lagar "Child 

On-Line Protection Act" och "Children's Internet Protection Act". Den senare säger att 

alla skolor och folkbibliotek som vill ha federala pengar måste installera filteranordingar. 

Den gäller nu sedan den prövats av Högsta domstolen. 

Vad ska man då säga om detta? Ja, när man möter en ny företeelse så hämtar man förstås 

stöd i hur man tidigare behandlat likartade. Kan vi hitta rimliga metaforer för Internet? 

Inget stämmer precis, men de två huvudkonkurrenterna är telefonen och TVn. 

Telefonen är ett ett-till-ett medium, man väljer vem man vill ha kontakt med/vilken 

information man vill ha och får inte allt i ett paket som i en tidning. Läsaren/kunden 

abonnenten är den som bestämmer hur omfattande kontakten ska bli – det är t.ex. därför 

reklamen på Internet misslyckas. Telefonen är interaktiv, alla kan vara både sändare 

och mottagare liksom på webben där vi både kan läsa andras material och bidra med 

eget. Tar man den metaforen så är det givet att man inte blandar sig i vad folk ska 

62

lyssna på eller säga. Å andra sidan är det inte givet att bibliotek ska tillhandahålla en fri 

telefonservice. 

Den andra huvudmetaforen är då TV och andra massmedia. Använder man den är det 

naturligt att ha synpunkter på innehållet – de flesta av oss vill att innehållet i massmedia 

ska vara bearbetat eller utvalt. Med den synen kan man vilja sätta stopp för innehåll 

som är stötande, t.ex. politiskt eller sexuellt. Men jag har förstått att problemen på 

svenska folkbibliotek inte i första hand är en omåttlig konsumtion av bilder på nakna 

damer. Det handlar i stället om begränsade resurser, folk (tonåringar) sitter och tar upp 

terminalplatser, de surfar, chattar och skriver e-post. 

Vad finns det då för möjligheter att införa begränsningar? Jag ser följande och ger 

samtidigt mina kommentarer: 

1. Svartlistning av sidor med oönskat innehåll med hjälp av filter. 

– Filterprogram arbetar ytterst mekaniskt. Amerikanerna med deras besatthet av sexualitet 

brukar försöka hindra ord som "bröst", men för man in det i filtret kan man varken 

läsa om bröstcancer eller recept på kycklingbröst. Vad sägs om svenska texter utan 

ordet "sex"? 

2. Svartlistning av vissa sajter som då inte kan nås genom filtret. 

– Man brukar räkna med att det tillkommer några tusen nya sajter per dag på webben. 

De växer som svampar ur jorden och kan inte hejdas. 

3. Svartlistning av vissa ämnen/områden 

– Som någon har sagt: om man räknar upp alla ämnen/områden som kan förmodas 

rymma olämpligt material blir resultatet en lista av allt som vi människor t.ex. i skönlitteraturen 

finner angeläget och berörande. Skulle det inte få förekomma på biblioteken? 

4. Vitlistning: man når bara de sajter/sidor som i förväg har godkänts eller anvisats. 

– Kanske kan man tänka sig något åt det hållet för barn, men för vuxna är det ett förmyndarskap 

som de flesta av oss anser oacceptabelt. 

5. Begränsning av vissa typer av service: t.ex. chat, nedladdning av långa filer etc. 

– Kan vara rimligt om det just är resursbristen som är problemet. Vi hade vid Lunds 

universitet för något år sedan en situation, där det visade sig att en tredjedel av den 

trafik som fanns på universitetets nät bestod av mp3-filer, dvs. musik. Vad man gjorde 

var att man stängde vissa portar helt för mp3-filer. Ytterst impopulärt bland studenterna 

förstås, men en enkel akt av prioritering. Man skulle t.ex. kunna stänga för rena chatprogram.. 

E-post av typ hotmail är besvärligare, men det borde vara möjligt att lägga 

begränsningar på mängden text man kan skicka. 

63

Man kan ha full respekt för de bibliotekarier som har upplevt problem kring Internetterminalerna. 

En del av de problemen kan säkert mildras med enkla former för social 

kontroll - t.ex. att terminalerna är någorlunda öppet placerade. Och det är väl helt OK 

att man vädjar till människor att inte blockera för bibliotekens huvuduppgifter. Sådant 

kan ytterligare stärkas genom tydligt annonserade regler. Men är det censur och filter vi 

behöver? Ett demokratisk samhälle kan väl bara nås genom öppenhet och fri tillgång 

till information? 

Och låt oss gå till mediahistorien. I mitten på 1700-talet blomstrade ett stort antal boktryckerier 

och bokförlag i den lilla schweiziska staden Neuchatel, några mil från gränsen 

till Frankrike. De ägnade sig åt att trycka och sälja böcker som smugglades till 

Frankrike undan censuren 98 . Vad var det då för böcker som var bästsäljare i Frankrike 

under åren före revolutionen? Jo, de var i huvudsak av tre sorter. Den första kategorin 

var biografier över kända mördare och tjuvar. Den andra var livfulla beskrivningar av 

sexuella utsvävningar, pornografi. Den tredje var skandalkrönikor om politiska intriger 

vid franska hovet. Det blomstrande, ganska nyligen masspridda mediet boken, sysslade 

alltså med våld, sex och politik. 

Man kan faktiskt lära sig av historien. Det är så vitt man kan förstå inget stort problem 

för våra bibliotek i dag att det står massor av böcker på hyllorna som handlar om våld, 

sex och politik. 

Slutord 

Jag har i denna uppsats uttryckt skepsis mot de IT-visioner som i så hög grad präglat 

IT-politik och IT-diskussion under de senaste tio åren. Likaså har jag varit kritisk mot 

den exceptionalism som ser fenomen på IT-området som fundamentalt nya och skilda 

från vad mänskligheten tidigare mött. Kanske blir kritiken extra hård därför att jag själv 

på 1960-talet på samma sätt var gripen av vilka möjligheter datorerna rymde och deras 

till synes unika egenskaper. Mötet med datorn som principiell möjlighet för vilken 

nästan inga gränser fanns var för mig som så många andra engagerande för livet. Hur 

svårt det är att realisera drömmarna, att faktiskt konstruera de modeller på vilka program 

och datoranvändning bygger och de sociala, organisatoriska och mänskliga sammanhangens 

avgörande roll är en insikt som har kommit senare. 

Jag samlade en gång in följande lista över slagord och beteckningar som lanserades 

under 1960-80 talen 

98 Darnton, Robert, Pornografi och revolution : förbjudna bästsäljare i det förrevolutionära 

Frankrike Stockholm : Ordfront 1996 

64

"datorrevolutionen" (Berkeley, 1962), 

"kunskapsindustrin" (Machlup, 1962), 

"det teknologiska samhället" (Ellul, 1964), 

"den globala byn" (McLuhan, 1964) 

"compunications" (Oettinger, 1971) 

"informationens tidsålder" (Helvey, 1971) 

"det postindustriella samhället" (Bell, 1973) 

"mikroelektronikrevolutionen " (Forester, 1980) 

"den tredje vågen" (Toffler, 1980) 

"telematiken" (Martin, 1981) 

"informationssamhället" (Martin, 1981) 

"kommunikationsrevolutionen" (Williams, 1982) 

etc. 

Det är termer som när de skapats ofta åtföljts av entusiastiska förutsägelser om den nya 

tidsålder som just står i begrepp att inledas tillsammans med varningar om de faror som 

hotar. 

Standardresonemanget är att saker just ska till att hända. Stora samhällsförändringar är 

på gång, ja revolutionen står för dörren "very soon now". Inget ord är mera missbrukat 

i databranschen än revolution – inom IT uppges revolutioner äga rum praktiskt taget 

årligen. Hela tiden rör det sig om en historieskrivning framåt i stället för att man undersöker 

vad som faktiskt har skett och hur. Som vetenskapshistorikern Michael Mahoney 

säger: "Var och en som är bekant med litteraturen inom dataområdet under de senaste 

fyrtio åren vet att området är fullt av löften men har klent med faktiska resultat. Litteraturen 

är fylld med revolutionära genombrott som har fått uppskjutas på grund av 

tekniska svårigheter." 99 Vad som främst åsyftas här är väl området artificiell intelligens 

som är notoriskt i detta avseende. Den som på 1980-talet hörde någon av områdets 

profeter tala om hur expertsystem snart skulle ersätta praktiskt taget alla mänskliga 

experter vet vad jag talar om. 

Det höjs nu faktiskt också röster som säger att det här med IT är inte längre en avgörande 

faktor. I en artikel 100 av en känd affärslivskommentator i prestigeorganet Har- 

99 Michael Mahoney: The Histories of Computing(s). Föreläsningsmanus vid King's College, 

London, Mars 2004. 

http://www.princeton.edu/~mike/articles/histories/kingscch.htm Maj 2004 

100 Nicholas G. Carr "IT Doesn't Matter". Harvard Business Review, May 2003. 

65

vard Business Review hävdar Nicholas Carr att "IT Doesn't Matter". Vad han menar är 

att IT uppnått en sorts mognadsnivå i meningen att tekniken och kunnandet inom området 

nu är tillgänglig för alla och inte längre en avgörande konkurrensfördel för några 

få. Han jämför med att biltillverkning med hjälp av det löpande bandet initierades i 

Fordfabrikerna och gav fördelar, men att tekniken mycket snabbt spred sig till andra 

biltillverkare och därmed inte längre var en avgörande faktor i konkurrensen. Det kan 

vara sant och visst är kunskapen om IT:s möjligheter är i dag väl spridd. Däremot tror 

jag nog att sättet att utnyttja IT ger utrymme för innovationer och därmed fortfarande är 

intressant. Och som företrädare för datavetenskapen vill jag naturligtvis hävda att vi 

bara står i början i vår förståelse och utnyttjande av datorn. 

Finns det då några tecken på nytänkande när det gäller synen på datorer och samhälle? 

På rak arm kan jag bara nämna engelskbaserade webbtidskriften Tangentium 101 som 

går till storms mot schablonuppfattningar och försöker betrakta IT med ett kritiskt 

politiskt öga. Till det kommer Free Software-rörelsen som i handling pekar på nya 

vägar. 

Men kanske är det inte nya grepp det handlar om, kanske är det angelägnaste att ITbranschen 

mera ser sig som företrädare för en rimligt bekant teknologi med en historia, 

(vanlig tillbakablickande och analyserande historia!), som rymmer både framgångar 

och bakslag. Och vad gäller IT-politiken så skulle den då om inte försvinna så i varje 

fall kunna övergå från det visionära till det vardagliga. 

101 http://www.tangentium.org/ 

66

3 Makten genom infrastrukturen – 

exemplet nätarkitektur 

av Philippe Charas 

3.1 Inledning 

Detta bidrag handlar om tele- och datanätens arkitektur. Telenät är ju i princip abstrakta 

ting, och osynliga för gemene man. Ändå finns det få områden utanför demokratins 

kontroll som har större inverkan på samhällsutvecklingen. I grunden skiljer sig egentligen 

inte telenätens arkitekturproblematik från annan arkitektur. Lika lite som gemene 

man har kunnat påverka den fysiska arkitekturen har han/hon kunnat påverka telenätens 

arkitektur. Ytligt sett kan man ju fråga sig om det spelar någon roll hur jag ringer, vem 

som driver nätet, hur jag betalar eller vem som tillhandahåller Internet- tjänsten. Arkitektur 

har alltid varit elitens spelplan, så är det än idag. Arkitekturen återspeglar maktens 

vilja. Detta gäller inte bara lantadelns slott och herresäten när odlingsbar jord var 

källan till rikedom, utan även Florens efter Bankirernas Medici, Amsterdam och Göteborg 

efter 1700-talets handelshus och Tensta - Rinkeby efter arbetarrörelsens maktövertagande. 

Arkitektur är alltid ändamålsenlig sett ur makthavarens perspektiv, och 

fyller som regel den funktion den är avsedd för. Arkitekten arbetar ju för makthavaren. 

Ufficigallerierna i Florens var Medici- familjens kontor -> Office -> Uffici. Kanalerna 

med de smala husen i Amsterdam var handelshusens kontor, omlastnings- och lagringsplats 

samt bostad. Tensta – Rinkeby blev den nya funktionalismens slutliga uttryck 

för anonymt boende i masskonsumtionens industrisamhälle. 

Spelar det någon roll att Bill Gates blivit vår tids Aldus Manutius 102 , 103 , att Nokia och 

Motorola med sina mobiltelefoner, så starkt påverkar vårt sätt att umgås, att mobilnäten 

med sina SIM kort och datanätens certifikat kan påverka vår integritet, våra fri- och 

rättigheter? 

Telekom- och IT- arkitektur berör idag nästan alla människor i vårt samhälle. Den 

berör oss, inte bara som enskilda medborgare, som privatpersoner, utan även som ar- 

102 In aedibus Aldi: the legacy of Aldus Manutius and his press. Paul J. Angerhofer, et al 1995, 

183 p. Ill. ISBN: 0-8425-2329 

103 Aldus Manutius och sonen Paulus (Aldus förlag) 1450-1550. Uppfann den moderna bokens 

format med standardiserade radavstånd, kapitelindelning, sidor numrering och läsbara romerska 

bokstäver ”italics”. 

67

etstagare, skattebetalare och konsumenter av allehanda privata och offentliga tjänster. 

Den nya tekniken tänjer på gränserna. Tjänsteutbudet som tidigare var lokalt har blivit 

alltmer globaliserat. Amazon.co.uk konkurrerar med den lokala bokhandeln, och Storbritannien 

med Sverige på skatteområdet. Utländska nättjänstbolag konkurrerar med 

finansiella tjänster, resor, försäkringar, ja även med kapitalvaror och läkemedel. 

Banker, försäkringsbolag, livsmedelskedjor, energileverantörer, skattemyndigheten, ja 

det finns i stort sett ingen större aktör som inte använder sig av IT/Telekom som strategiskt 

redskap och som inte i möjligaste mån strävar efter att äga konsumenten, där 

IT/Telekom ofta används i inlåsningssyfte. 

Införandet av samma digitala certifikat för både offentliga som privata transaktioner 

kommer att hota den privata integriteten. Vem äger min identitet? Äger jag mig själv? 

Vilken tillit, vilka resurser och information kopplas till och sätts i samband med min 

identitet? Vem har rätt att använda informationen? Vem äger mina röntgenplåtar, mitt 

skonummer och mina läkemedelsrecept, och hur kontrollerar jag dess användning? 

Vilken är statens och de statliga verkens roll i sammanhanget? Vilken är PTS roll? 

Vad säger näringsdepartementet, och justitiedepartementet? Vilket skydd erbjuder vår 

författning? 104 

Är det tekniken som styr utvecklingen? Finns det en lagbundenhet, en oundviklighet i 

utvecklingen som hotar att göra oss till fatalister, till resenärer på Harry Martinsons 

rymdskepp Aniara? 

Eller kan den tekniska utvecklingen ses som en integrerad del av samhällsutvecklingen, 

lika integrerad och påverkbar som sjukvården, stadsplaneringen, vägar och kommunikation 

mm? 

Teknik kan ses som ett resultat av forskning, medan arkitektur är resultatet av ett samspel 

mellan tekniska, affärsmässiga och framförallt politiska aktörer. 

Arkitektur skapar de gränssnitt och de rum som bestämmer olika spelares relation till 

varandra och deras manöverutrymme sinsemellan. Den tjänsteleverantör som, helt eller 

delvis, äger sin egen arkitektur har bättre förutsättningar att ta för sig i värdekedjan än 

den som inte har någon kontroll över arkitekturen alls. 

Med ovanstående sagt, kan vi fråga oss vem och vilka som skapar Telekom- och ITarkitekturer 

idag? Vilka är kravställarna, vilka syften har dessa, och hur påverkar det 

olika aktörer, framförallt slutanvändarna? 

104 Denna erbjuder som bekant en mycket svag åtskillnad mellan de lagstiftande, dömande och 

utförande makterna 

68

Vad kommer dagens arkitekturutveckling att innebära för morgondagens människor? 

Kommer dagens IT, Telekom och mediagiganter tillsammans med staten att skydda, 

(låsa in medborgaren), i ett begränsat antal affärsmodeller, som reducerar konsumenten 

till just inget annat än en konsument av deras specifika produkter och tjänster, eller får 

vi ett öppet system som gagnar individen och kreativiteten och inte låser fast den framtida 

samhällsutvecklingen, men som givetvis skapar nya problem, framförallt av juridisk 

och etisk karaktär? 

3.2 Drivkrafter som formar nätverkens arkitektur 

1990-talet har inneburit en teleteknisk revolution. Fram till 1990-talets början var taltrafik 

i realtidsuppkopplade (kretskopplade) nät den dominerande tjänsten. Mot 1990- 

talets slut dominerade datatrafiken, (paketkopplad) i så kallade best effort 105 (gsg "går 

det så går det") nät för Internet. Ett veritabelt paradigmskifte hade ägt rum på bara 10 

år, med avseende på nät, begrepp, referensramar och affärsmodeller. 

Tågade Internet in i våra hem och våra arbetsplatser av en tillfällighet, ett resultat av 

entreprenörers och innovatörers verk, eller var detta skeende ett resultat av ett antal 

samverkande faktorer, drivkrafter i vårt samhälle? 

Var Internets ankomst oundvikligt? Ja kanske var inte Internet som sådant den enda 

lösningen, men något var i görningen. En ny tid var i antågande. Välfärdsstatens och 

konsumismens barn, utbildade beresta och medvetna, levde i ett annat existentiellt 

paradigm med överflöd; som konsumenter av produkter, tjänster och värderingar. Man 

ville sköta sina angelägenheter utifrån egna värderingar och behov, utanför kyrkans och 

nationalstatens kontroll. Ett resultat av 150 års folkbildning, kyrkans avtagande inflytande 

och förbättrade kommunikationer. En fortsättning på den utveckling som en gång 

i tiden skapade frikyrkorna, socialismen och folkrörelserna. Detta ställde nya krav på 

affärsmodeller, tjänstearkitektur och ägande, den nya tidens begrepp. Monopol och 

slutenhet skulle ersättas av öppenhet och transparens. Detta skapade nya utmaningar 

och ett idévakuum som samhällets telenätarkitekter och dess uppdragsgivare, nationalstaten, 

inte tog riktigt på allvar eller ens förstod sig på. 

De viktigaste drivkrafter som påverkar telenätens arkitektur är sammanfattningsvis de 

tekniska, de politiska –och de sociala och ekonomiska, dessa leder därmed också till 

förändringar i de telepolitiska regelverken. 

105 Best effort kanaler erbjuder transport utan en garanterad max fördröjning 

69

Dessa drivkrafter är ofta sammanlänkade och återkopplade 106 invävda i varandra, 

ibland medverkande ibland motverkande. Positiv återkoppling kan innebära att trender 

som knappt varit märkbara, plötsligt blir självgenererande 107 och tar fart, exempelvis 

Internet, och negativ återkoppling kan leda till det motsatta. Dvs vissa visioner, som det 

investerats mycket i, materialiseras aldrig, exempelvis ISDN, det integrerade tele- och 

datatjänstnätet. 

3.2.1 Globaliseringen som drivkraft 

Den första och kanske viktigaste trend som detta avsnitt vill fånga är vårt samhälles 

återtåg från förra århundradets trygga ödesgemenskap, grundad i ideologier, i nationalstat 

och välfärdsstat. Nationalstatens återtåg fångar en megatrend som pågått i kanske 

50 år och accelererat de sista 10 åren, en utveckling som inneburit en turbulent resa för 

gamla etablerade spelare som Telia och Ericsson, från något tryggt och bekant in i 

något nytt och okänt. 

Den brytningstid som vi idag befinner oss i kan i mångt och mycket liknas vid renässansens. 

Enligt Piet Leupen 108 , Professor i Historia vid Amsterdams Universitet, finner 

vi den moderna nationalstatens ursprung i den medeltida statsbildningen. Då representerade 

Gud och kyrkan tryggheten, och var därmed den yttersta garantin för att människans 

existens ändå hade någon mening. Kyrkans symboler fick tolkningsföreträde på 

alla områden, inom historia, religion, astronomi etc. Enligt kyrkan var den messianska 

tiden kommen, jorden var upphöjd till paradis och därmed också universums medelpunkt. 

Rom blev det nya Jerusalem, med tempel (St Peterskyrkan), prästerskap (kardinaler) 

och överstepräst (Påven). 

Med renässansen var en ny tid i antågande. Oberoende själar som t.ex. Massaccio, 

Giordano Bruno, Dante och Galileo Galilei utmanade kyrkans makt, och den tolkning 

av verkligheten som denna representerade, genom ny teknik i konsten, förlagsverksamheten 

och astronomin och ett nytt existentiellt paradigm, ex paradiso med eget ansvar 

och tillhörande mänskligt lidande. Massaccio förnyade konstens symbolik, Dante den 

litterära, Giordano Bruno var predikant och folkbildare, och Galileo Galilei bevisade att 

jorden roterade runt solen, och alltså inte kunde vara universums medelpunkt. 

106 Peter M Senge The Fifth Discipline, Doubleday 1990 Sid 378 System archetypes, 

http://www.sol-ne.org/com/peo/psenge.html 

107 Ordning ur Kaos, Människans Dialog med Naturen Ilya Prigogine (Nobelpris Kemi 1977), 

Läs sid 150, 151 

108 Piet Leupen Keizer in Eigen Rijk, De Geboorte van de Nationaale Staat. 1998. Wereld 

Bibliotheek Amsterdam. Nationalstatens ursprung ur den senmedeltida statsbildningen. 

70

Då som nu infördes en ny symbolik. Då som nu berikades människan med nya dimensioner 

i sin tillvaro, stoff för hennes drömmar, fantasi och kreativitet. 

Massaccio, Adam and Eva fördrivs från paradiset. . Brancacci 

Kapellet Florens 1425. 

http://www.d.umn.edu/~aroos/HTML/slide20.html 

Denna fresk skapade ett uppror i det medeltida Italien. 

Konstverket visar en 3 dimensionell avbild av verkligheten, hur 

Adam och Eva utvisas från paradiset i hela sin existentiella 

nakenhet. 

En förnyelse av den religiösa symboltolkningen som 

förutspådde slutet på det medeltida paradiset, och början på en 

ny epok. 

Massaccio 23 år, flydde från Florens till Rom och försvann där 

tre år senare 1428 för alltid. M tolkade den grymma 

verkligheten såsom han upplevde den, och Dante beskrev den 

precis som van Gogh och Goya skulle åskådliggöra med sitt 

måleri 450 år senare. 

Det förlorade paradiset 

Återtåget från det medeltida paradiset gick från renässansen, via reformationen och 

upplysningstid, till den industriella revolutionen, till Balzacs och van Goghs ångestfyllda 

realism och Marx drömmar om en ny utopi. Det var inte förrän slutet på 1800- 

talet som uppfinnare och entreprenörer, som Bell, Ericsson, Marconi och Edison gjorde 

informationsteknik tillgänglig för massorna. Efter två till tre decennier av experimenterande 

med affärskoncept och teknik utkristalliserades ett mönster, telefonen, telegrafen 

och rundradion utvecklades till medel för att hålla ihop den spirande nationalstaten. 

Nationalstatens konsolidering och den nya teknikens utveckling gick hand i hand. 

Paradisets återkomst 

Systemarkitekturerna blev alltmer centraliserade och storskaliga och krävde stora 

mängder kapital. Den nya tekniken monopoliserades och lades under olika statliga 

verk. Entreprenörerna marginaliserades, ingenjörerna kapslades in i de nya byråkrati- 

71

erna. Nya oberoende teknikföretag som kunde växa av egen kraft lyste med sin frånvaro, 

det fanns vare sig marknad eller kapital för enskilda innovatörer och entreprenörer. 

Ericsson och Televerket levde i symbios, precis som Vattenfall och ASEA. Den nya 

treenigheten som skapades på 1930-talet mellan Staten (socialdemokratin), facket (LO) 

och näringslivet (Wallenberg) visade sig snart bli en ytterst ändamålsenlig konstruktion. 

Denna garanterade nytt friskt kapital till företagen och teknik till den expanderande 

nationalstaten, och därtill en lönsam exportindustri under neutralitetens beskydd. 

En korporativistisk samhällsmodell växte fram, som så småningom skulle få avgörande 

betydelse för storföretagens struktur och värderingar och för gemene mans och därmed 

även ingenjörens självbild. En konstruktion som effektivt uteslöt enskildas innovation 

och entreprenörskap på samhällets centrala områden. En konstruktion som skulle göra 

Sverige till ett av världens mest stabila och välmående länder. 

Den korporativistiska modellen stärktes ytterligare av det andra världskriget och mot 

slutet av 1950-talet hade nationalstaten blivit en starkt integrerad enhet som ägde och 

därmed kontrollerade samhällets centrala resurser, de som knöt samman nationalstaten. 

Standardiseringsorganisationer blev det forum där telesystemleverantörer och operatörer, 

under statens beskydd, kunde definiera sina affärsmodeller med tillhörande system 

och tjänsteutbud, utan något som helst konsumentdeltagande och utan större ekonomiska 

begränsningar. Ett slutet självfinansierande system, utan egentlig insyn, där 

parterna kunde reglera sin egen verksamhet. 

Den dominerande telenätarkitekturen präglades av ”end to end control”. Operatören 

kontrollerade allt mellan ändpunkterna (telefonerna). End to end control möjliggjordes 

av de internationellt standardiserade No 7 signaleringsprotokollen. Den som skapade 

protokollen skapade även implicit affärsmodeller och därmed maktstrukturer. Slutanvändarens 

roll visavi operatörer och tjänsteleverantörer definierades därmed. 

No 7 signaleringen krävde i sin tur ett separat komplext sk intelligent nät, vars enda 

uppgift var att hålla kontroll över, och garantera alla tjänster end to end i realtid. 

Ingen tjänst kunde införas i nätet utan nätoperatörens medgivande och utan att ett 

lämpligt tillägg i No 7 signaleringsprotokollet tagits fram. 

Antalet experter som verkligen förstod sig på No 7 signaleringen var få, och kunde i 

Sverige i varje fall, förmodligen räknas på ena handens fingrar. Den protokollära sammanblandningen 

av transport och tjänst tillsammans med den tröga marknadsanpassningen 

bromsade effektivt all tjänsteutveckling, något som snart skulle visa sig bli de 

gamla spelarnas akilleshäl i de nya tjänsternas tidevarv. 

Det fanns trots allt en viss logik i deras agerande, även om den egentligen baserades på 

en myt. Man utgick från att näten var kapacitetsbegränsade, och så skulle förbli vilket 

72

krävde att operatörerna behöll full kontroll över resursen och kunde optimera användandet 

av denna för allas bästa. Ett antagande som var giltigt så länge som all trafik 

förblev realtidstrafik, i en trång resurs, som ägdes av ett enda monopol. 

Nya tjänster skulle alltså införas uppifrån och ner i stället för nerifrån och upp. Man 

tänkte i termer av en toppstyrd, resursbegränsad verklighet, en slags Telekom-världens 

kommunism. Arkitekturen erbjöd inget utrymme för kreativitet underifrån. 

Det är då inte konstigt att ISDN, det integrerade digitala tjänstenätet, aldrig kunde 

leverera ett konkurrenskraftigt mångfacetterat tjänsteutbud. Först krävde det ofantliga 

investeringar i FoU, därefter utbyggnad av ett digitalt realtidsnät. Tänk! Sedan skulle 

dessa gamla centralstyrda resurs och teknikcentrerade organisationer även skapa tjänster 

109 . 

Medborgaren hade vid denna tid ännu inte avslutat sin metamorfos från passiv till aktiv 

konsument. Dessa förväntades konsumera det tjänsteutbud som monopolen erbjöd. 

Som om inte detta räckte fick konsumenten i avsaknad av tillit dessutom se sin identitet 

registrerad och kopplad till varje enskild transaktion, exempelvis telefonsamtal. Lika 

absurt som om posten skulle kräva legitimation och registrering varje gång man köper 

ett frimärke och postar ett brev. 

Allt detta ledde till en överdriven systemkomplexitet med realtidskontroll över alla 

processer end to end. Att detta skulle skapa onödiga kostnader i alla led var det då 

ingen som begrep eller brydde sig om. Något som senare skulle visa sig få fatala konsekvenser 

för aktörernas kultur, organisation, investeringar och framförallt kapitalbindning 

110 , och till slut när monopolen löstes upp för företagens lönsamhet, och därmed 

för AB Sverige. Onödig systemkomplexitet kan liknas vid en helig ko, omhuldad 

av byråkrater, omgärdad av mystik och svår att slakta. 

Val av arkitektur får sekundära konsekvenser. Det påverkar alltså kultur, organisation, 

rollfördelningen mellan olika aktörer, innovationsnivån, flexibilitet, tillit, lönsamhet 

och framtidssäkerhet. Arkitekturens hierarkiska struktur återspeglar även samhällets 

sociologi. 

Arkitekturen återspeglar de krav som samhället och dess aktörer ställer. Är kravställaren 

ett monopol, kommer arkitekturen att återspegla detta. Saknar operatörerna tillit, 

och inte litar på användarna, så återfinner vi även detta i arkitekturen. Spelar kostnaden 

109 Logiken kan i viss mån jämföras med dagens problem inom 3G, 

tredje generationens mobilnät. (Mer om detta i ett senare avsnitt) 

110 Kapitalbindning är ett mått på det kapital som binds fast i ett projekt och åtgår för en viss 

verksamhet. Dessutom är kapitalbindning ett mått på kvalitet. Ju sämre kvalitet, desto större 

kapitalbindning i onödigt arbete, kassation, kapitalförluster pga. förseningar mm. 

73

ingen roll, ja då får vi onödig komplexitet, med tillhörande organisatoriska fetma och 

kapitalbindning. 

Det var med detta kulturella och därmed även arkitekturella arv i bagaget som operatörer 

och teleindustri närmade sig slutet av det 20: e århundradet, en tid av globalisering, 

nätverksformering, europeisk integration och kommunismens kollaps. Företag som 

stöpts i en annan form, med andra värderingar och med en alldeles för stor kapitalbindning, 

vana vid en monopolistisk marknad, billigt kapital och aktieägare som nöjde sig 

med 0 % avkastning. 

Återtåget 

Även om återtåget från paradiset blev synligt för de flesta makthavare först i början på 

1990-talet, så började återtåget egentligen långt tidigare precis som en sjukdoms inkubationsperiod 

föregår sjukdomens utbrott 

Vad telearkitekturen anbelangar började efterkrigstidens barn kring 1968 visa sina 

muskler. Efter två världskrig och ett tredje kallt krig, gjorde ungdomen uppror mot de 

befintliga strukturerna. I Sverige kapslades den nya generationen in i välfärdsstatens 

byråkratier, vars uppgift var att föra in Sverige i en ny messiansk epok. I USA, där ”var 

och fick söka sin egen lycka,” 111 såg utvecklingen annorlunda ut. Många sökte sig till 

fria yrken, blev läkare, advokater, konstnärer och entreprenörer. Medan de svenska 

infrastrukturprojekten ägde rum i en kreativ zon inom storföretagen, skedde detta både 

innanför och utanför storföretagen i USA. 

Under mitten på 1960-talet började USA´s försvarsdepartement ifrågasätta tillförlitligheten 

i det amerikanska telenätets grundläggande arkitektur. Man hade goda skäl att 

anta att nätet skulle kollapsa vid ett kärnvapenanfall. AT&T som då innehade telemonopolet, 

motsatte sig all insyn och menade att det kretskopplade realtidsnätet var så 

tillförlitligt som något nät någonsin kunde bli. 

AT&T och DCA (Defence Communication Agency) förstod sig inte på den nya digitala 

teknikens paradigm och de möjligheter denna förde med sig. Det gjorde i stället 

forskarna på MIT 112 och Rand Corporation 113 , individer med nya visioner om nya 

nätarkitekturer, principer och begrepp, baserad på den nya digitala tekniken och den 

nya tidsandan. Man kan säga att det kalla krigets centralism paradoxalt nog visade sig 

111 “We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they 

are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are 

Life, Liberty and the pursuit of Happiness. Thomas Jeffersson 4 Juli 1776 

112 Lawrence Lessig: The Future of Ideas, Vintage Books/Random House 2002 

113 http://www.rand.org/publications/RM/baran.list.html 

74

li den kraft som släppte ut decentraliseringsanden ur flaskan, det som 30 år senare 

skulle bli liktydigt med begreppet Internet. 

Nya nätkoncept i kombination med digitalteknikens utveckling i Silicon Valley, och en 

god dos riskkapital, oppositionslusta och entreprenörskap började bära frukt, och detta 

utanför väggarna hos det gamla industriella etablissemanget som AT&T och IBM. En 

ny klass företag, med nya värderingar om hur teknisk utveckling skulle bedrivas, och 

hur marknadsföringen skulle ske, började se dagens ljus. 

Man utgick från en skiktad modell, det som sedermera blev OSI modellen 114 . 

Man definierade snitt mellan olika processer, de så kallade skikten, och lät företag 

konkurrera inom varje skikt. 

Man var noga med att alla gränssnitt hölls öppna och att alla skulle kunna konkurrera 

på liknande villkor. 

Det fysiska transport mediet (kablar mm) skildes från den mjukvara som skulle tilldela 

resurser i mediet (MAC lagret) och detta i sin tur skildes från näten och addresstilldelningen 

(routing) som i sin tur var oberoende av de tjänster som näten skulle transportera. 

Näten blev transparenta och tjänsteoberoende. Det var bara i ändpunkterna som 

tjänsterna producerades och konsumerades. I princip kunde vem som helst bli tjänsteleverantör. 

Arkitekturen blev per definition icke hierarkisk, och återspeglade i sin tur 

företagens nätverksbaserade sociologi. 

I stället för att låsa in kreativiteten i korporativa monokulturer så skapades en stor gemensam 

kreativ spelplan 115 . En kreativitetens ekologi som passade människor med nya 

idéer oavsett härstamning, ras eller religion. 

Nätarkitekturen som låg till grund för detta var inte bara skiktad och öppen, den var 

även enkel, flexibel och framtidssäker. Själva IP-protokollets struktur gjorde transport 

och tjänst oberoende av varandra, i motsats till No7 signaleringen i föregående avsnitt. 

Transport protokollen TCP och UDP 116 ansågs tillräckligt bra för nästan alla tjänster 

man kunde tänka sig. 

Att sära på transport och tjänst, och låta ändpunkterna (klienterna) bli tjänstebestämmande 

var ändå i princip ett politiskt beslut. Precis som inom diplomatin så var protokoll 

liktydigt med politik. På så sätt fråntogs ”vägverket” ansvaret för tjänsterna 117 . 

Dessa kunde utvecklas i periferin av alla de som behövde eller ville sälja tjänster utan 

att ta någon som helst hänsyn till operatörens investeringar, annat än att man utgick 

114 http:// www.naoe.hiroshima-u.ac.jp/staffs/hirata/pc-tcpip/ 

115 Det som Lessig kallar Creative Commons, Ibid. p9 

116 Internetworking Technologies Handbook, Macmillan, ISBN:1-57870-102-3 Kap 1 

117 http://www.ietf.org/rfc/rfc1958.txt 

75

ifrån att nätens kapacitet alltid skulle räcka till. Man avskaffade end to end Control och 

ersatte detta med bara end to end (e2e). 

Man utgick ifrån ett nät där trafiken var icke realtid (best effort) och att kapaciteten var 

överdimensionerad, vilket den oftast var. 

Genom att överdimensionera näten i kombination med end to end flyttades makten från 

operatören till konsumenten. Operatörens roll blev i princip att rulla ut asfalten och 

underhålla den, en föga glamorös och inte speciellt lönsam affär, om man inte förfogade 

över en reglerad och ransonerad resurs som radiospektra (mer om detta i senare 

avsnitt). När nu monopolen var avskaffade växte transportnäten i rekordfart. I stället 

för att monopolisera och kontrollera en trång resurs per använd minut blev transportnäten 

kraftigt överdimensionerade, man strävade efter minst 1,8-2ggr överdimensionering, 

ett krav som dikterades av TCP protokollets struktur 118 . 

I stället för att betala per minut, så betalade abonnenten för att hyra en IP-adress, och 

fick därmed tillgång till hela världen på ett bräde utan extra kostnad. Hade man en IPadress 

så kunde man vara både köpare och säljare av tjänster, som i flera kända peer-topeer, 

p2p tjänster, Napster, Kazaa, Gnutella mm. Att p2p befinner sig i kollision med 

Hollywood och skivetablissemanget och nu redan börjar kollidera med Teleoperatörerna 

(Skype) är inte underligt. Vi kommer att få uppleva många år av strider innan de 

gamla spelarna tvingats acceptera denna nya kreativa frizon som Internet givit mänskligheten. 

Teleoperatörernas stadiga grepp om teletjänstemiljön vreds dem successivt under 1990- 

talet ur händerna allteftersom värdet på tjänsterna försköts från näten till periferin, och 

nättransporternas överprissättning blev ett minne blott. Trots stora nätinvesteringar 

kom ISDN inte till användning, annat än marginellt som 64kbit/s internetuppkoppling. 

Striden om abonnenterna hade ännu inte börjat, men en ny tjänstearkitektur var etablerad. 

Standardiseringsinitiativ försköts mer och mer från internationella standardiserings 

organ mm till IETF (Internet Engineering Task Force 119 ), den nya skiktade arkitekturens 

forum. 

Mot slutet på 1980-talet hade i princip tre skilda världar börjat uppstå, se tabellen 

nedan 

118 För att inte skapa för mycket återsändningar av felaktiga paket. 

119 http://www.ietf.org 

76

Produktsegment Databehandling Data-transport Tal-transport 

Företag 

IBM, DEC, Unisys, 

Bull 

Sun, Apple,Cisco 

Novell, 3-Com 

Ericsson, AT&T, 

Siemens, Alcatel 

Marknadsstrategi Dominans Öppenhet Standardisering 

De nya nätverksbaserade företagen skapade ett nytt marknadsområde Datatransport 

och en ny marknadsparadigm Öppenhet. Detta har givetvis inte hindrat vissa företag 

från att dominera specifika skikt i ekosystemet, t.ex Microsoft, Oracle, Cisco, Sun etc. 

Här ser vi ändå de nya arkitekturernas affärsmässiga konsekvenser på marknadssegment 

och marknadsstrategi 120 . 

Sammanfattningsvis mot slutet på 1980-talet hade återtåget från de gamla paradigmen 

börjat ta fart. Två konkurrerande mönster hade uppstått, det kretskopplade och paketkopplade, 

och det fasta talbaserade nätet hade dessutom börjat få konkurrens från mobiltelefonin. 

Kreativiteten flödade nu nerifrån och upp i stället för uppifrån och ner. 

Den gamla affärsmodellen, starkt kopplad till nationalstaten, ersattes nu successivt. 

Konsumenten började uppträda som kunnig användare och köpare av fler och fler tele 

och IT tjänster. Makten förflyttades successivt till periferin, till konsumenten, till media 

och underhållningsbranschen. 

Kanske är det då inte så underligt att kommunismens kollaps och rivningen av berlinmuren 

sammanföll med genombrottet för Internet. Samhällets ändrade sociologi speglas 

som sagt i nätens nya arkitektur. 

3.2.2 Tekniken som drivkraft 

Den tekniska utvecklingens betydelse för arkitekturen står näst på tur. Man kan spekulera 

i vilken av drivkrafterna, samhällsutvecklingen eller tekniken, som är hönan och 

vilken som är ägget, men en sådan betraktelse tenderar bara att förenkla och polemisera. 

Sanningen är nog att den tekniska utvecklingen och samhällsutvecklingen har 

förstärkt varandra, vilket är utgångspunkten för detta avsnitts resonemang. 

Sociala förändringar som utbildning, formering av nätverk och ett större informationsinnehåll 

i var mans tillvaro har gett oss en annorlunda och mindre elitistisk syn på den 

tekniska utvecklingen, samtidigt som den tekniska utvecklingen i sig skapat förutsätt- 

120 I ovanstående sammanhang betraktas mobilkommunikationen som en del av 

telekombranschen. Vid 1980-talets slut hade GSM ännu inte haft sitt genombrott. Ur arkitektur 

och affärsmodellhänseende kan mobiloperatörerna anses vara del av telecombranschen. (mer om 

detta i ett senare avsnitt). 

77

ningar för en spontan decentralisering av makt, processer och aktiviteter. Om vi studerar 

vissa aspekter av den moderna datakommunikationsarkitekturen kommer detta att 

framstå tydligare. 

End to End e2e 

e2e begreppet, med en skiktad och öppen arkitektur har inneburit en förskjutning av 

funktionaliteten från hårdvara till mjukvara, vilket i sin tur drastiskt sänkt kapitalbindningen 

inom utvecklings- och tjänsteprocesserna och därmed möjliggjort för entreprenörer 

att bilda småföretag och ge sig in i leken på samma, ja ibland tom bättre villkor 

än de stora spelarna. Detta sätter successivt storföretagens utvecklings och produktledningsbyråkratier 

under mer och mer press. 

Client Server och Peer to Peer 

e2e har gett upphov till ett antal grundläggande konfigurationer, dator till server, s.k. 

Client-Server eller dator-dator, s.k. Peer to Peer (p2p). I båda dessa fall behövs ingen 

vetskap om transportnätets utseende för att utveckla tjänster. Tjänsteutvecklare och 

terminalutvecklare kan samarbeta geografiskt åtskilda, bara man följer den skiktade 

arkitekturens principer. Detta har möjliggjort för små och stora företag att produktutveckla 

i nätverk i stället för i hierarkier, vilket leder till mindre kapitalbindning. Produktutveckling 

i nätverk blir effektivare än produktutveckling i hierarkier. Kompetensen 

får en starkare koppling till marknadens verkliga behov och bäddas då inte in i en 

utvecklingsbyråkrati. Detta har i sin tur stimulerat kreativiteten på ett sätt som tidigare 

varit otänkbart, samtidigt som kvaliteten höjts. 

TCP/IP 

TCP/IP protokollet 121 tillåter, som tidigare påpekats, en rigorös åtskillnad mellan tjänst 

och transport vilket i sin tur erbjuder heterogena spelare att samarbeta på jämbördig 

nivå, och tillåter tillkomsten av skilda skalekonomier i transport och tjänstesfärerna. 

Tillit 

Den skiktade OSI stacken från det fysiska lagret, via transportlagret till tjänstelagret, 

som vi belyst tidigare, saknar en viktig ingrediens, och detta är vad man på engelska 

kallar Trust, motsvarande ord på svenska är nog Tillit. Tillit säger något om den integritet 

som associeras med ägaren eller användaren av en resurs. 

I den gamla vertikalintegrerade eran ägde operatören även abonnentens identitet, t.ex 

mobiloperatören ägde användarens SIM kort, och denna var hårt kopplad till en viss 

operatörs resurs exempelvis infrastruktur och licensierat spektrum. t ex i mobilnät, eller 

121 http://www.yale.edu/pclt/COMM/TCPIP.HTM 

78

i fallet med den fasta telefonin, en viss teleanslutning. Någon separat tillit fanns inte 

utan denna var så att säga inbakad i abonnemanget. Det är detta som avses när operatören 

”äger” användaren. Operatören kan alltså kartlägga användarens bruk av resursen 

in i minsta detalj, något som kan vara bra för brottsbekämpning, men som annars nog 

är tveksamt. Kontantkort inom mobiltelefonin blev ett steg framåt, men operatören äger 

fortfarande en unik nätverksadress som kopplas till användaren. 

När vi helt skiljer tillit från alla resurser, och låter användaren fritt associera denna med 

den valda resursen, exempelvis en tjänst i en server, eller ett telefonsamtal, eller rättigheten 

att hyra en IP adress, då har vi uppnått en större grad av självständighet för användaren 

visavi tjänsteleverantören. Ja, då kan inte operatören äga användaren. En 

tredje part måste alltså erbjuda tillit, d.v.s. erbjuda en entydig tillitsnivå som är kopplad 

till en viss person, och garantera betalningen visavi resursägaren. 

Om vi betraktar transport som en dimension och tjänst som den andra dimensionen, blir 

tillit den tredje och viktiga dimensionen som möjliggör en legal relation mellan användaren 

och en viss resursägare eller tjänsteleverantör. Denna relation kan som sagt skapas 

utan att användaren behöver avslöja sin identitet. Det är, tillitsleverantören (Trust 

Provider) som garanterar betalning mm utan att avslöja vem användaren är. En användare 

kan alltså helt anonymt förflytta sig mellan olika mobilnät, köpa tjänster på nätet, 

hyra en bil mm utan att avslöja något annat än sin tillitsnivå (level of trust), i stället för 

sin identitet. 

Enligt den japansk-amerikanske sociologen Francis Fukuyama är tillit i sig en av samhällets 

viktigaste ingredienser i den cocktail som skapar tillväxt och välfärd. Därmed 

blir regulativa frågor map tillit i IT- och Telekomsammanhang av stor betydelse. Mer 

om detta i det sista avsnittet 122 . 

Denna tredje dimension blir alltså en avgörande ingrediens i den utveckling som vi nu 

bara ser början av. En person kan alltså ha ett antal identiteter med olika tillits nivåer 

som används för olika ändamål, och det är bara tillitsleverantören (Trust Provider) som 

känner till kopplingen mellan individ och utfärdat certifikat. Kreditkorts industrin ,mm 

står alltså i en diametralt motsatsförhållande till den klassiska teleoperatören . 

Slaget om den grundläggande nätarkitekturen är avgjord. Kriget om vem som äger 

abonnenten har ännu inte börjat. Rent tekniskt så är problemen på väg att lösas, men 

kopplingen till nätarkitekturen är ännu inte solklar. Mer om detta finner läsaren ii ett 

senare avsnitt om Liberty Alliance, om affärsmodeller och arkitekturer. 

122 Francis Fukuyama: TRUST, Human Nature and the Reconstitution of Social Order, 

www.ml.com/woml/forum/fukuyama.htm 

79

Tillkomsten av tillit som begrepp och dess användning i nästa generations Internet 

arkitektur, kan ses som den avgörande pusselbiten som skiljer den gamla tiden från den 

nya. Den pusselbit som frigör människan från resursägaren eller monopolet 123 , ökar 

konkurrensen och stimulerar tillväxten. 

XML Web Services 

XML Web Services kan använda kända protokoll som http och FTP. XML är den 

grammatik 124 som ligger till grund för tjänsteleverantörernas språk på nätet. Olika 

typer av tjänsteleverantörer håller på att standardisera sina specifika dialekter, baserad 

på XML grammatiken. Det finns många exempel, finansvärlden, resebranschen, bilindustrin, 

hyrbilsindustrin datorindustrin, postorder osv. Det man kan säga är att olika 

industrigrenar håller på att webanpassa sina affärsprocesser och gemensamt skapa 

verktyg för sin branschspecifika version av XML. Kostnadsbesparingar i logistik och 

inköp kommer förmodligen att bli enorma. Exempelvis skall en resebyrå i Sverige 

kunna boka en bil och hotell åt en kund var som helst i världen utan att behöva tillhöra 

ett specifikt bokningsystem som AMADEUS. Ett företag skall kunna köpa in kompatibla 

datorprodukter från många olika leverantörer samtidigt till en och samma leverans 

etc. 

Utan att överdriva kan man säga att XML är det största som inträffat sedan Internet. 

Det är den egentliga bekräftelsen på Internets genomslag både för business to business 

(b2b) och business to customer (b2c). 

Figuren nedan visar schematiskt hur XML Web services är uppbyggd som ett skikt 

ovanför den sedvanliga OSI stacken. 

123 ... man's made outta muscle and blood Muscle and blood and skin and bones A mind that's a- 

weak and a back that's strong You load sixteen tons, what do you get? ... 

http://www.rootsweb.com/~wvcoal/sixteen.html 

124 http://www.w3.org/2002/ws/ - 24k - 25 nov 2003 

80

Här nämns några XML Web services specifika begrepp. 

XML: Extensible Markup Language. 

Ett strukturerat dokumentspråk. Varje bransch definierar sin egen dialekt 

SOAP: Simple Object Access Protocol 

XML web services basala meddelande format 

WSDL: Web Services Description Language 

SOAP och WDSL 

Används för processer som ligger ovanför kommunikationen 

SAML: Security Assertion Markup Language, 

Protokoll för kommunikation av tillit mellan säljare och köparens garant. 

För dataindustrin är XML Web services nästa stora grej, en ödesfråga för IBM och 

Microsoft, mer om detta senare. I och med XML Web services har det blivit uppenbart 

hur tjänstearkitekturen standardiserats ovanpå Internet. Man inser lätt hur svårt det 

kommer att bli att göra stora vinster på kommunikation, när värdet hamnar i utkanterna, 

e2e, b2b, b2c, p2p osv. 

Lagbundenhet 

Nedanstående påståenden är ingen vetenskap, men beskriver vissa industriella erfarenheter 

som visat sig ha betydelse för affärsmodeller och arkitektur. 

81

a) Moores Lag: allad efter Gordon Moore på Intel. Mängden information som kan 

lagras på en kiselplatta ökar med 1,8 gånger per år. 

b) Gates Lag: Uppkallad efter Microsofts Bill Gates. Mjukvarans effektivitet halveras 

var 18 månad. 

c) Brooks Lag: Uppkallad efter Fred Brook på IBM. Ökad komplexitet kräver fler ingenjörer. 

Samordningskostnaden är proportionell mot kvadraten på antalet ingenjörer. 

Stora projekt blir alltså dyrare än många små. 

d) Kostnaden för bandbredd dvs. transmission faller snabbare än kostnaden för omkoppling 

(switching). Detta får till följd att det är billigare att överdimensionera transportnätet 

än att investera i resursfördelning. Näten tenderar då att bli överdimensionerade, 

vilket dessutom minskar behovet av resursallokering. 

Sammanfattningsvis kan man dra ett antal slutsatser avseende arkitektur. 

a. Nätet blir dummare, och mer transparent, funktioner flyttar till terminaler och servrar. 

Det blir helt enkelt för dyrt med centrala lösningar i näten, och det är kostnadseffektivare 

med dessa i periferin. Lägg därtill stora organisationers samordningskostnader, 

så inser man lätt att de gamla spelarna har sin bästa tid bakom sig. 

b. Ökad kapacitet i transportnätet till lägre kostnad gör resursallokeringen i nätet enklare 

och billigare 125 . 

c. Värdet flyttar ut från nätet mot periferin. Det blir svårt att ta betalt för själva nät 

transporten, eller att differentiera denna map tjänstens värde eftersom operatören inte 

har någon vetskap om de enskilda tjänster som transporteras över nätet. 

d. Terminaler blir alltmer bärare av identiteter, profiler, varumärken och tillit. Telefonfunktionen 

och enkla datafunktioner tas då för givet. 

Ovanstående slutsatser kommer att diskuteras i ett senare avsnitt om affärsmodeller och 

arkitektur. 

3.2.3 Radiospektrums avreglering som drivkraft 

Inledning 

Vi har diskuterat globalisering och teknik och dess påverkan på arkitekturen. Avsnitten 

har inte gjort någon åtskillnad på transportmediet, om detta varit trådbundet eller tråd- 

125 Man behöver inte stå i kö och boka plats och bestämma sig om det är 1:a 2:a eller 3:e klass 

som gäller. Det är bara att hoppa på. 

82

löst. Detta har varit avsiktligt. Mobiltelefonin betraktas som en special variant av den 

fasta telefonin. Den härrör ur samma kultur och har i princip samma lösningar. GSM är 

i princip en tillämpning av ISDN. Den principiella skillnaden ligger i att abonnentens 

identifikator flyttats från det fasta linjekortet i telefonväxeln till mobiltelefonen (SIM 

kortet), samt införandet av radiospecifika lösningar på access, ”authenticering och 

authorisering”. 

I detta avsnitt diskuteras radiospektrum och krafter som driver denna mot en avreglering. 

Denna drivkraft är den som får minst uppmärksamhet, men kommer på sikt att få 

stort genomslag om och när avregleringen tar fart. 

Det argumenteras för en vidare avreglering av det elektromagnetiska spektrat. En i 

princip osynlig skatt på teletrafik måste så småningom synliggöras. En i många fall fet 

inkomstkälla kommer därmed att krympa till ingenting, beroende på hur olika aktörer 

kommer att agera, och vad den allmänna opinionen, på sikt, kan tänkas acceptera. 

Rent principiellt kan ifrågasättas med vilken rätt staten överhuvudtaget får sälja exploateringsrätt 

på elektromagnetiskt spektrum, och vilka principer som i grunden råder för 

dess exploatering. På samma sätt skulle staten kunna resonera att man äger vinden som 

får en vindkraftsanläggning att snurra, eller regnet som får vattenkraftsturbinerna att gå, 

eller solens strålar som får skogen att växa, eller nektarflödet från blommorna för biodlingen, 

till slut skulle staten även kunna ta över allemansrätten och licensiera ut bärplockningsrättigheter. 

Det kan låta befängt att diskutera frågan, men denna lyfts nu fram av många seriösa 

tänkare på andra sidan Atlanten 126 . Jochai Benkler på New York University är ett 

exempel. Frågan är som så mycket annat under solen inte ny utan besvarades redan av 

den nederländske juristen och teologen Hugo Grotius 1583-1645 127 . Grotius stadfäste 

principerna för det öppna havet. Grotius som upplevde sin tids stormakters förtryck av 

det fria Nederländerna och ensidiga exploatering av det öppna (transportmediet) havet, 

ansåg att öppenhet måste råda dels pga. religiösa principer, men även av praktiska. 

Havet var ju oändligt. 

I grunden är principerna desamma som för Internet. Den kreativa spelplan som transportmediet 

Internet nu har blivit, med ett stort öppet och globalt, i princip obegränsat 

nätverk av nätverk är kanske den största förändring som vår kultur upplevt sedan införandet 

av tryckpressen. Varför skulle då inte samma principer kunna råda för radiovågor? 

126 http://www.law.nyu.edu/benklery/agoraphobia.pdf 

127 http://www.cepa.newschool.edu/het/profiles/grotius.htm 

83

Precis som ny teknik och nya arkitekturprinciper skapade Internet, kommer ny radioteknik 

och nya arkitekter att bana nya vägar med avseende på exploatering av radiovågorna 

för kommunikation. 

Historik 

Fram till början på 1990-talet var nästan allt spektrum reglerat och licensierat per applikation. 

Detta betyder att det fanns separata band för TV, polis, räddningstjänst, mobiltelefoni, 

försvar osv. Dessa omfattade vertikala affärsmodeller, reglerat spektrum 

och monopol. Exempelvis inom mobiltelefonin fanns det ett direkt samband mellan 

abonnentens identifikator (SIM kortet), via operatören till det spektrum som staten 

licensierat till densamma. 

Successivt började en viss islossning kunna skönjas. Mot början av 2000 talet fanns 

MMDS 128 (Multichannel Multipoint Distribution System) i USA som liksom trådlöst 

LAN enligt IEEE 802.11 a,b och g, DECT (Digital European Cordless Telecommunications), 

Home RF och Bluetooth alla hade reserverats för användning i olicensierade 

band. I USA reglerades olicensierade tjänster av det sk part 15 villkoret. Detta stipulerade 

en viss tillåten maximal uteffekt, och krav på överspill i angränsande band samt 

dessutom några andra samexistensregler, den viktigaste, som även gäller i mänskliga 

sammanhang, är ”listen before talk”. 

Detta fick till följd att det nu produceras hundratals miljoner trådlösa telefoner och 

handy-talkies, så väl som W-LAN basstationer och instickskort till datorer per år. Radiotekniken 

förflyttade sig från statens mer exklusiva tillämpningar som telekommunikation, 

polis och militär, till att även omfatta företag och hemmets, lugna vrå. Sammankopplingen 

av telekommunikation, data och underhållning i hemmet visade sig bli 

allt viktigare och gjorde anspråk på mer spektrum. 

Framtida utveckling 

Olicensierade, billiga och självkonfigurerande radiofrekventa system sprider sig med 

en rasande fart, hemma, på företag och på allmän plats. Det handlar för det mesta om 

trådlösa LAN, Wi-Fi, enligt IEEE 802,11 a/b/g standarden, en radiostandard som gör 

det möjligt att ansluta sin bärbara eller fickdator i hastigheter upp till 54 Mbit/s. Eftersom 

det handlar om pakettrafik enl gsg (går det så går det), så är mediet inte alltid 

lämpligt för telefoni, men den låga investeringskostnaden Kr 1200: - för ett enkelt 

system och den låga kunskapströskeln gör att det finns få barriärer som hindrar spridning 

av systemet. Intels senaste processor, Centrino, är dessutom redan försedd med en 

anslutning till WLAN. 

128 MMDS var från början avsedd för licensierad användning, men släpps allt mer och mer fri. 

84

Vi befinner oss just nu i en experimentell fas, där olika tekniker och affärsmodeller 

testas och det är ännu inte klart om detta olicensierade radiomedium blir en lönsam 

affär i sig, eller om det kommer att ingå i de flesta framtida fastigheter som en naturlig 

del av infrastrukturen, eller om vi kommer att se hur WiFi bakas in i andra affärskoncept, 

eller blir någon slags franchise. Troligtvis blir det svårt att få lönsamhet. Det finns 

många frågetecken, men en sak är tydlig. De licensierade tjänsterna har inte längre 

monopol, och det olicensierade radiomediet är här för att stanna. 

En mer sofistikerad tjänstemiljö enligt liknande mönster som XML Web services kan 

leda till en vidareutveckling av både de licensierade och olicensierade radiomedierna 

som separata affärs concept. Eftersom standardiseringsparadigmen förblir skiktad, 

kommer den klassiska Telekom-standardiseringsmiljön, som skapade GSM och 3G att 

marginaliseras, och tvingas anpassa sig till den skiktade arkitekturen. Man kommer inte 

längre att kunna diktera sina ”roadmaps” dvs sin egen syn på framtiden. Man kommer 

inte heller att kunna försvara den höga komplexitetsnivåns kapitalbehov med monopol. 

Som nämnts tidigare har Internet-paradigmen, med ett överskott på transportkapacitet 

smittat av sig på synen på radiofrekvensernas regulativa miljö. Open Spectrum Movement 

i USA och New America Foundation, har lyckats påverka FCC (Federal Communications 

Commission) att engagera sig i frågan om nya regulativa principer. En het 

debatt pågår just nu om UWBs (Ultra Wideband), vars förespråkare vill att området 3- 

12 Gigahertz skall delas i sin helhet av ett stort antal användare utan dagens detaljerade 

krav på reglering. 

FCC vill tillåta UWB på prov som olicensierad tjänst enl part 15. Det kan givetvis ta tid 

innan ett dylikt paradigmskifte genomdrivits konsekvent, men att flytta ut samexistensproblemen 

från FCC till slutanvändaren innebär en radikal förändring av nuvarande 

praxis. 129 , 130 , men är i princip, rent konceptuellt, inte annorlunda än hur många användare 

delar på Internet. 

Det kan vara bra att sammanfatta huvudargumenten för ett regulativt paradigmskifte; 

argumenten emot är uppenbara, dagens aktörer har ju betalt för sina licenser och gjort 

stora investeringar i utrustning. Dessutom finns stora kundbaser som är beroende av 

sina tjänster. 

1. Det finns ingen brist på spektrum, istället är det dagens regulativa paradigm som 

leder till mycket låg utnyttjandegrad, och en upplevd brist. 

2. Genom att begränsa tillgången på spektrum kan staten behålla monopolet, skydda 

sina licenstagare och beskatta trafiken. 

129 http://www.reed.com/Papers/openspec.html 

130 http://www.law.nyu.edu/benklery/agoraphobia.pdf 

85

3. Det regulativa inslaget kan skötas av varje enskild anläggning. Den reglerande myndigheten 

kan ladda ner mjukvara i varje anläggning och på så vis garantera samexistens. 

En slags "PTS inside" i analogi med Intel Inside. 

4. Det är statens, och därmed den reglerande myndighetens plikt att maximera nyttan 

av det naturliga mediet (enligt Hugo Grotius grundsyn), inte begränsa dess användning 

och exploatera det för egen del. 

5. Om spektrum blir samma slags kreativa domän som Internet, kommer denna resurs 

att frigöras på ett bättre sätt. "Liberate don´t Regulate" 

3.2.4 Spelregler 

Nedanstående spelregler sammanfattar kortfattat de tidigare avsnittens slutsatser. 

Regel No 1: Nätarkitekturen återspeglar affärsmodeller och sociologi och är i grunden 

politik. 

Regel No 2: Obegränsade resurser (transportkapacitet och spektrum) saknar monetärt 

mer värde och behöver därför inte regleras. Dessa utgör i stället en kreativ domän och 

tillhör mänskligheten 

Regel No 3: Höga kostnader för samordning av utveckling, administration, drift och 

underhåll driver komplexiteten ut ur näten och gör dessa transparenta, under förutsättning 

att denna inte utgör en begränsad resurs. (Se regel 2) 

Regel No 4: Komplexiteten och mervärdet uppträder i nätens periferi, och det är där 

relationen producent-konsument uppstår. 

Regel No 5: Tillit blir en ny abstraktion, den tredje dimensionen i nätarkitekturen, skild 

från den fysiska transporten och tjänsterna. 

3.3 Utmaningar för Arkitektur, Affärsmodell och Människorätt 

3.3.1 Den mobila arkitekturens utmaningar 

Även om den mobila arkitekturen påverkats av utvecklingen på 1990-talet kan vi ändå 

konstatera att den i stort sett följt den utveckling som gäller för det fasta nätet. 

Det var i och med andra generationen, dvs. GSM som mobilteleleverantörerna, och i 

främsta rummet Ericsson kunde kapitalisera på sina investeringar i ISDN. I figuren 

nedan ser vi en ganska homogen, utveckling av taltjänster fram till början på 1990- 

86

talet, då andra generationens mobiltelefoni erbjuder digital telefoni över luften, med 

SIM kortet i telefonen som det egentliga konceptuella genombrottet. 

Telcos 

dominate 

2G 

Networking 

invades 

Telecom 

Wireless Evolution 

ISP´s 

emerge 

ISP´s->Telcos 

Telcos-> ISP´s 

3G, Impact of 3GPP? 

Data industry competes 

on network paradigm 

Traditional 

operator 

business models 

Technology Driven 

New Business 

Models 

compete with old 

ones 

Market Driven 

Governments 

sell spectrum 

End of Cold War 

Unlicensed 

spectrum 

invades regulated business 

1990 2000 2010 

Under 1990-talet (skuggade pilar) börjar förändringar äga rum på tre fronter samtidigt 

1. I början på 1990-talet dominerar taltjänster och mobiltelefonin är inget undantag. 

Vi har att göra med traditionella affärsmodeller. Staten licensierar ut spektrum, i praktiken 

får vi en ny skatt på radiokommunikation, samtidigt som operatörerna tycks 

kunna prissätta denna nya tjänst, i stort sett efter eget huvud. Efterfrågan är hur stor 

som helst. 

Verksamheten är teknikstyrd. Allt hänger på radioteknikens miniatyrisering, ny batteriteknik 

och massproduktion samt utveckling av radiohanteringsalgoritmer. 

2. I slutet på 1990-talet har nya Internet operatörer börjat konkurrera med en ny nätparadigm och 

nya affärsmodeller och utmanar de befintliga operatörerna. 

87

Mobilitet är inte längre förbehållet den mobila arkitekturen. Även IP näten kan kompletteras 

med både en större adressrymd, IPv6, och Mobile IP protokoll och en cellulär 

variant av IP baserad mobilitet. 131 

Olicensierade frekvenser med DECT (Digital European Cordless Telecommunications) 

gör sitt intåg. Trådlösa LAN och Bluetooth börjar förbinda datorer och telefoner. 

Mobiltelefonin blir mer marknadsdriven än teknikdriven. 3G, den nya generationen 

mobiltelefoni, försöker överbrygga klyftan mellan den kretskopplade och paketkopplade 

paradigmen, man försöker införa en tredje affärsparadigm Mobile Internet. och 

försöker standardisera en ny komplex arkitektur 3GPP 

Efter 2000 blir bilden mer otydlig, och mångfacetterad. Mobilindustrin lyckas inte få 

marknaden att förstå meningen med Mobile Internet, samtidigt byggs både det fasta 

bredbandsnätet och 3G nätet ut. Man trodde helt enkelt att Mobiltelefoni ggr Internet 

skulle ge något mycket större och annorlunda; båda växte ju så snabbt. Men var fanns 

ggr tecknet? Vad var egentligen Mobile Internet? Var inte Mobile Internet egentligen 

ett försök att överbrygga den utplaning av tillväxten som oundvikligen skulle komma 

när 2G´s infrastruktur var färdigutbyggd? Vilka nya behov rättfärdigade i så fall 3G 

investeringen? 

3G utmynnade i en nätarkitekts mardröm. Komplexiteten som krävdes för att åstadkomma 

denna integration av två olika transportmekanismer, och två olika kulturer med 

olika affärsmodeller, blev enorm. Kapitalbindningen blev oerhörd, med negativt kassaflöde 

som följd, och med facit i hand, vet vi att investeringen tömde Ericssons kassa 

och höga licensavgifter drev många operatörer till ruinens brant. 

Datorindustrin börjar nu utveckla trådlösa strategier via Wi-Fi utanför 3G. En tid av 

experimenterande under 2000-talets första decennium med olika integrerade radiomedier 

står för dörren, och gränsen mellan olika marknadssegment för transport av tal och 

data kommer att suddas ut. Vad är det egentligen som skiljer de fasta och mobila 

tjänsterna åt när vi till 80 % av tiden befinner oss inomhus? Måste då inte mobilindustrin 

kannibalisera på den fasta telefonin för att få upp volymerna och kommer inte 

mobila WiFi terminaler med SIM identitet kannibalisera på 3G? Vad blir slutligen 

skillnaden mellan fast och mobilt? Var tog Mobile Internet vägen? 

Den nästan statiska licensieringen av frekvenser kommer att behöva omprövas och bli 

mer flexibel och dynamisk och allteftersom licenstagare köps upp eller går i konkurs, 

kommer dörren att öppnas för nya licensieringsstrategier, som är mindre planekono- 

131 Gomez, J., Kim, S., Turanyi, Z., Wan, C-Y., Valko, A., and A. T. Campbell " Design, 

Implementation and Evaluation of Cellular IP", IEEE Personal Communications, Special Issue 

on IP-based Mobile Telecommunications Networks, Vol. 7 No. 4, pg. 42-49, August 2000. 

88

miska till sin karaktär, som ger mindre friktion och mer samhällsnytta. En spotmarknad 

för radiofrekvenser är därför inte otänkbar. 

Den tredje dimensionen, tillit, blir verklighet. En ny organisation har redan bildats, 

Liberty Alliance 132 , av Nokia och SUN, denna stöds av ett mycket stort antal företag. 

Liberty arbetar med standards för tillit, och förmedling av tillit mellan olika spelare. 

Tillit som abstraktion har alltså blivit en strategisk resurs, något olika företag kan dela 

på. Man gör det möjligt för företag att bilda en sk circle of trust. Exempelvis kan en 

kund hos Vodafone bli igenkänd hos Hertz för att få en hyrbil, för att senare kunna 

boka ett hotellrum på Hilton. Man erbjuder varandra tillit ur sina databaser, en förutsättning 

för XML Web services på business to customer, b2c, nivå. 133 

När man delar på tillit mellan olika företags och branschers kundregister, blir det i 

praktiken svårt att särskilja det fasta nätet från det mobila, eller en hyrbil från ett hotellrum. 

Det handlar helt enkelt om att på legal väg integrera de olika resurser som en 

gemensam ”circle of trust” kan erbjuda. Operatören som vi känner den idag reduceras 

till en resurs ägare, och det gäller för kunden/individen/användaren att vårda den tillit 

som är associerad till hans eller hennes identitet. Circle of trust kan utvecklas till ett 

starkt marknadskoncept som överbryggar många varumärken. 

3.3.2 Vägval 

Slutligen kommer några ord om vägval i arkitektur frågor utgående från spelreglerna i 

föregående avsnitt. Vi kan identifiera två framtida huvudscenarior: 

Det ena huvudscenariot innebär en fragmentering av Internet till en slags ”à la carte” 

där konsumenten, ensam eller med hjälp av stöd kan kombinera olika tjänster och 

transporter utgående från den oberoende tillit, han eller hon förfogar över. Denna ”à la 

carte” leder till största möjliga frihet för användaren, största möjliga konkurrens bland 

leverantörerna, lägsta priser och utrymme för stor kreativitet. Frikopplingen av tillit 

från resurserna begränsar i grunden resursägarens makt över användaren. 

Det andra huvudscenariot innebär en global uppdelning i stora vertikalintegrerade varumärken 

som via circle of trust kan äga och kontrollera en stor abonnentbas och själva 

avgöra vilket tjänstesortiment som får använda deras transportresurser, samt kontrollera 

tilldelningen av certifikat nätadresser och identiteter. 

132 http://www.projectliberty.org/ 

133 Det vore intressant att betrakta denna utveckling på samma sätt som Fukuyama 

89

Huvudscenario 1”À la carte” 

Nätet delas upp i de tre områdena transport, tjänst och tillit. Var och en för sig av dessa 

utsätts för konkurrens vilket leder till stora anpassningskrav hos spelarna. Varumärken 

blir viktigare än teknik. 

Transportnätet överdimensioneras, både det fasta och det mobila. Många tjänsteleverantörer 

tävlar med varandra, och kunderna kan välja och vraka mellan dessa. Betalning 

av tjänster kan ske på många olika sätt. Kunden kan alltid hitta minst en anslutning 

både för datatjänster och för telefoni. Priserna är låga och kontantbetalning vanlig. 

Ett antal tjänstearkitekturer tävlar med varandra. 

1) Den mobila världen har sin egen arkitektur, som nu när man har accepterat att världen 

inte ser ut som man tänkt sig accepterat öppenheten som princip. Eftersom mobilleverantörerna 

hamnat på efterkälken var man tvungen att försöka få ett antal olika 

standardiseringsfilosofier att passa ihop IETF, 3GPP, W3C, JCP, dvs Internetvärldens, 

GSM/3G världens World Wide Web och Java. Denna satsning kallas OMA 134 , Open 

Mobile Alliance och initierades av Nokia. 

I dess programförklaring sägs klart att resultatet skall vara oberoende av radio-bärare 

och oberoende av terminaloperativsystem! Detta tyder på att mobilindustrin nu inte 

bara accepterat öppenhet, utan tar ett samlat grepp över hela mobilvärlden.. Microsofts 

Windows är alltså (i princip) lika välkommen som Symbian, Nokias, Ericssons och 

Sony Ericssons terminaloperativsystem. Motorola har valt att samarbeta med Microsoft 

och dragit sig ur Symbian, vars ägande nu domineras av Nokia. 

Mobilvärlden efter 2004 är alltså inte längre den homogena slutna och välkontrollerade 

värld som skapades av GSM i början på 1990-talet. 

2) Microsoft har sin egen tjänstearkitektur kallad .net. Man var tidigt ute med ett samlat 

grepp som i princip omfattar tre delar, en tjänsteutvecklingsmiljö, en tjänstemiljö, och 

en tillitsmiljö. Den fjärde, transport miljön, saknas, annat än i rudimentär form. Microsoft 

försöker nu ge sig in i mobilvärlden, i frontalkollision med Nokia. Man baserar den 

på sina framgångar med sin Windows XP miljö i det fasta nätet och vill erbjuda en 

liknande ”look and feel” i den mobila miljön. Man har haft vissa framgångar när det 

gäller att få gehör från att antal operatörer, men lyckas OMA att hålla ihop och samla 

hela mobilindustrin kan det bli svårt för Microsoft att bryta in i mobilvärlden. Å andra 

sidan, kan OMA genom sin heterogenitet lätt fragmenteras. Just nu är det svårt att sia 

om Microsoft kommer att lyckas i sitt uppsåt. 

134 http://www.openmobilealliance.org/ 

90

Circles of Trust 

Mobilindustrin som av en slump uppfann den tredje dimensionen genom att införa 

SIM som identifierare har missat båten. SIM kortet kommer i princip bara att associeras 

med nättjänster. Konsumenten kan ha ett antal identiteter och associera sig till ett 

antal ”circles of trust” enligt Liberty alliance specifikation. Dessutom kommer konsumenten 

att kunna köpa tillgång till olika resurser utifrån en identitet som inte tillhör 

någon circle of trust, den sk kreditkortsmodellen. Denna frihet att inte bli bunden till en 

viss resurs innebär att kunden alltid kan välja billigaste, eller ändamålsenligaste alternativ. 

Huvudscenario 2 - De Stora Korporationerna 

Det finns tecken på att drömmen om Internet, som en öppen kreativ spelplan kan bli ett 

undantag i historien om Telekom och IT. 

Idag är Internet full med brandväggar NAT (adressöversättare mellan olika domäners 

adressmängd), som gör interoperabilitet mellan olika operatörers domäner till en arkitekts 

mardröm. Det finns starka intressen som vill återgå till den gamla ordningen. 

Enbart de spelare som äger och kontrollerar en viss arkitektur, innehållande adressering, 

namn och numrering samt abonnenter mm, d.v.s. en hel affärsdomän kan överleva 

i det kaos som förespråkarna av detta scenario påstår sig vilja undvika. 

Detta öppnar för de stora spelarna. Öppnar för en superkorporativ värld med Microsofts.net, 

Nokia, Vodafone, Orange, DoCoMo, AT&T, Verizon etc. Detta blir ett nytt 

Internet uppdelad i slutna affärsdomäner, med lite utrymme för små spelare.Ordning i 

stället för kaos, top down i stället för bottom up. 

Vi är då tillbaka igen vid ruta ett, anno 1980, bara denna gång sjufalt värre. Då blir 

frågor som tillit, och vem som garanterar tillit, om radiovågorna är fria eller delvis, om 

spelarna har adressmonopol eller ej, avgörande frågor för de medborgare som inte vill 

bli fångade i korporativismens paradis. Nationalstaten kan marginaliseras i detta sammanhang, 

men kommer ändå att behöva samarbeta med de stora spelarna i kampen mot 

kriminalitet, terrorism och ekonomisk brottslighet i deras media. 

De stora spelarna kommer att definiera sina gränssnitt mot varandra som dom finner 

bäst, bygga barriärer när det är opportunt, och riva barriärer när det passar dom. 

Man kommer att sträva efter regulativa begränsningar på tre nivåer. 

1. Kontrollera certifikatutgivning och tillit. Genom att kontrollera certifikatutgivning 

och tillit kontrollerar man de-fakto slutanvändarens val av tjänster, och därmed beteende, 

och den goodwill som konsumenten har på nätet. 

2. Kräva fortsatt monopol på radiovågorna. Genom licensmonopol och samarbete med 

nationalstaten begränsar man spektrum utrymmet för andra. I synnerhet om licensav- 

91

gifterna varit höga, har man köpt sig en barriär som kan vara svår för andra att ta sig 

över, samtidigt som staten gör stora förtjänster. 

3. Ett begränsat nät adressregister (IP adresser) innebär att operatören måste gömma 

sina kunder bakom en NAT (Network Adress Translator) och tilldela den begränsade 

mängden IP adresser till kunderna dynamiskt vid behov. Detta innebär att alla tjänsteleverantörer 

som vill nå en kund bakom NAT alltid blir beroende av transportören, 

eftersom nätadressen inte är publik egendom. 135 Bara kundens beteckning exempelvis 

kalle@operatörX.mob är känd. Transportören, eller operatören kan då, i teorin i varje 

fall, kräva tull av tjänsteleverantörerna eller den som vill nå kunden. Push tjänster utan 

transportörens medverkan blir en omöjlighet. 

Arkitektur, reglering och människorätt 

Om det framtida tele- och datanätets arkitektur blir öppet eller blir statens och storföretagens 

spelplan är förstås en demokratifråga och därmed i högsta grad en fråga om 

politik. Det är just avsikten med detta bidrag att medvetandegöra och väcka debatt 

kring frågan, som hänger intimt samman med det typ av samhälle vi vill ha i framtiden. 

Eftersom IT och Telekom kommer att bli en avgörande resurs i allt från utbildning, 

sjukvård, skattesystem, marknad, logistik, press mm och kommer att påverka medborgarnas 

relation till varandra och till statsmakten, kan en felaktig arkitektur skapa farliga 

strukturer, sett ur ett människorättsperspektiv. Statsmakten måste även kunna skydda 

medborgaren och samhället mot brottslighet utan att för den sakens skull inkräkta på 

individens integritet. Denna balansgång avgör arkitekturen. 

En felaktig arkitektur kan i händerna på manipulativa politiker eller stora globala spelare 

begränsa medborgarens frihet. 

Betrakta nätets tre huvudkomponenter, transport, tjänst och tillit. 

1) Om vi slår ihop de tre komponenterna och lägger dessa under samma förvaltning får 

vi en återgång till den gamla nationalstatsorienterade Telekomvärlden. 

2) Om vi behåller transportmonopolet med en begränsad addressrymd (adress space) 

blir det frestande för monopolet att ”filtrera” information, även om du själv hanterar 

din identitet och tillit. En utmärkt arkitektur för tyranner som vet vad som är bäst för 

medborgarna men ändå vill ge dig intryck av frihet. 

3) Om din identitet är kopplad till någon operatör eller en viss tjänsteleverantör, så blir 

din identitet en frestande handelsvara. 

135 Detta är detsamma som om bara postverket kände till och hade monopol på din bostadadress 

92

4) Vi kan alltid försöka slänga in jästen efter degen och hoppas att man kan rätta till en 

felaktig arkitektur med lagstiftning i efterhand. Det vore som att försöka lösa miljonprogrammens 

sociala problem med lagstiftning. Arkitekturen återspeglar som regel 

makthavarens intentioner. Det värsta är att det är nästan omöjligt att rätta till en felaktig 

arkitektur i efterhand när betongen en gång stelnat. 

Om vi låter dagens spelare, med 100 år av monopolerfarenhet i ryggmärgen fritt få 

samarbeta med varandra utan tillräcklig reglering, kan framtidens nätarkitektur bli 

sluten, hierarkisk och resursbegränsad till sin karaktär. Dessa företags interna slutna 

kultur kommer då via arkitekturen och människors beteende att sprida sig till det omgivande 

samhället. 

Därför vill jag avsluta detta bidrag med ett antal öppna frågor riktade till PTS och till 

läsaren 

Arbetar PTS med arkitekturfrågor och på vilket sätt är dessa kopplade till den demokratiska 

processen och till författningen? 

Vilken policy har staten när det gäller din elektroniska identitet? Finns det dolda avsikter 

när staten vill att du skall dela identitet med banken, skattemyndigheten osv. 

Eller är det ren skär aningslöshet? 

Hur kopplas individens identitet till certifikatet och vilka krav ställer lagstiftaren på 

integritet på den information som associerats till certifikatet? 

På vilket sätt erbjuds medborgaren möjlighet att läsa och påverka informationen i sin 

profil samt bestämma över dess användning? 

Vem synar statens reglering av den elektromagnetiska naturresursen och vilken policy 

styr denna reglering? 

Finns en strategi för ”numbering naming och addressing”? Är det fråga om begränsade 

eller obegränsade adressrymder och på vilket sätt är denna relaterad till individens 

rättigheter? 

Slutligen vill jag avsluta detta bidrag med, ett citat av den schweiziske dramatikern 

Friedrich Dürrenmatt (ur Die Physiker, Uruppförande: Zürich 21 februari, 1962) 

”Was alle angeht, können nur alle lösen” 

93

4 Internet – två framtider 

av Inga Hamngren och Jan Odhnoff 

Inledning 

Detta kapitel i antologin tar upp frågan hur Internet kan komma att utvecklas under de 

närmaste tio åren. Utifrån ett tekniskt perspektiv har Internet ofta liknats vid en allmänning, 

ett område öppet för nätverksbyggare som ges stor frihet att utveckla nätverket 

efter sina egna tankar men ändå underordna sig andra brukares gemensamma intresse 

att bibehålla öppenhet och fortsatt förnyelse. 

Efter en rekapitulation av vad idén bakom Internet innebär granskar vi vilka krafter i 

stort som idag förefaller att påverka Internets vidareutveckling. Vi skiljer mellan de 

mer renodlat teknikerdominerade krafterna, som hittills dominerat, och övriga pådrivande 

krafter, bl.a. enskilda brukares kollektiva påverkan, större företags inflytande på 

oligopolistiska marknader och politiska påtryckningar och regleringar. 

I ett försök till syntes grupperar vi våra slutsatser om hur dessa krafter i kombination 

kan resultera i skilda framtidsbilder på 10 – 15 års sikt. 

Idén bakom Internet 136 

Den bärande idén i utvecklingen av Internet är så ny och så ovanlig att den mött både 

oförstående och motstånd i traditionella tänkesätt såväl i politiska som i marknadsekonomiska 

kretsar. De första årtiondena av Internets historia är färgade av detta. Vi kan 

avläsa hur företrädarna för de nya idéerna får kämpa och argumentera för sin övertygelse. 

De når framgångar i stort och smått men de riskerar hela tiden att dras in i ett 

monopoliserande marknadstänkande, att politiska byråkratier i nitiskt oförstånd lägger 

ut snärjande regler, eller att deras motiv bli misstolkade. Många betraktare säger att 

historien är sig lik när nya idéer får sitt genombrott. Men det ovanliga med idén bakom 

Internet är dess relativt snabba genomslag, globalt och lokalt. 

Traditionella system för datorkommunikation byggde in intelligens och kontroll i själva 

systemet. Nätverken var utformade för folk som trodde att de exakt visste vad nätverket 

skulle användas för. Internet däremot föddes i en tid när ett annat tänkande formades 

136 Texten är i huvudsak hämtad från Inga Hamngren och Jan Odhnoff, De byggde Internet i 

Sverige, ISOC-SE 2003. 

95

land systemfolk, ett tänkande som satte ödmjukhet framför allvetande. De såg framför 

sig nätverksbyggare som inte hade en klar bild av hur nätverket skulle kunna användas. 

Deras råd var därför en design som byggde in så lite som möjligt i nätverket vilket gav 

öppningar för utveckling av önskade länkar till tillämpningar. 

Motiveringen var flexibilitet. Följden blev öppningar för innovationer. Innovatörerna 

behövde inga tillstånd från nätverksägaren för att lägga ut tillämpningar över nätet eller 

att utveckla nya sätt för sammanlänkningar. 

Internet kan tekniskt sätt betraktas som en samling datornät som är sammankopplade 

med hjälp av ett antal datorer (routrar), vilka tillåter dem att fungera som ett enda stort 

virtuellt nät. Trafiken i nätet förmedlas via noder (routrar) som vanligen är sammankopplade 

med fasta förbindelser. Trafikvalet i nätet sker med hjälp av det logiska routingsystemet 

(vägvalssystemet) som har till syfte att finna den bästa trafikvägen till en 

viss destination i nätet. Internet är ett paketförmedlande nät som använder IP-protokollet 

(Internet Protocol) för förmedling av trafiken. Eftersom nätverket inte är optimerat 

för en viss tillämpning eller service kom Internet att stå öppet för nya användningar 

och tjänster. 

Hemligheten bakom Internets snabba utveckling är alltså att tillväxten och förnyelsen 

kommer underifrån från användarna. Användarna var till att börja med specialister av 

olika slag. Men de var tillräckligt många och utnyttjade Internet för en mångfald ändamål, 

i synnerhet inom forskning och undervisning. Dessa användares innovationer 

berikade Internet och gjorde nätverket mer och mer tillgängligt. En avgörande insats i 

den vägen kom genom en fysiker vid det europeiska kärnforskningscentrumet CERN i 

Schweiz. Han gav grunden till de allmänt tillgängliga webbsidor för olika informationsuppslag 

i text och bilder som vi användare idag bläddrar oss fram genom. Detta 

breda genombrott brukar man datera till mitten av 1990-talet. 

Relativt sent kom kommersiella och politiska intressen in i bilden. Visserligen var det 

amerikanska försvarsdepartementet med och lade grunden till det forskarnätverk som 

var ursprunget till Internet. Men USA-regeringen överlät i två steg ansvaret på Internets 

upphovsmän bland forskarna och deras organisationer. Principen har varit att inte 

blanda in kommersiella intressen i Internets grundläggande öppna och decentraliserade 

struktur. 

Givetvis finns och fanns kommersiella intressen i den fysiska infrastrukturen för Internet, 

datorer och utrustning för datorkommunikation. Det är intressant att notera att 

världens ledande programvaruföretag, Microsoft, länge inte insåg kraften hos Internet 

utan försökte lansera ett eget kommunikationsnät för Microsoftanvändare vid sidan av 

Internet. Men när ett företag, Netscape, vann stora framgångare med sin webbläsare för 

Internet såg Microsoft sin dominans hotad och lanserade 1995 en med det egna operativsystemet 

integrerad webbläsare, varigenom marknaden för webbläsare näst intill 

96

försvann. Programvaror för Internet utvecklas både kommersiellt och icke-kommersiellt. 

Bland de senare finns det operativsystem, Linux, som Linus Torvalds i Helsingfors 

utvecklade 1991 och som sedan spritts fritt följande idén bakom Internet. Med alla 

förbättringar som sedan lagts till Linux efter samma princip är nu detta operativsystem 

ett av de ledande inom Internetanvändning och en allvarlig utmanare till Microsofts 

produkter och tänkande. 

Historien om Internet i Sverige handlar en hel del om motsättningarna mellan kommersiellt 

tänkande och Internetutvecklarnas tänkesätt om en öppen och tillgänglig ”allmänning”. 

Den handlar än mer om pionjärerna som stod för det senare tänkandet och vars 

motiv ofta blev tolkade i kommersiella termer. Det är ingen enkel historia i svart och 

vitt. Så t ex finns goda argument i båda tankeriktningarna för att just deras inriktning 

bäst främjar innovationer och tillväxt. Med i historien finns också frånvaron av en 

politisk förståelse för betydelsen av Internet för samhällsliv och ekonomi. 

Det har alltså varit vanligt bland Internets pionjärer att likna Internet vid en allmänning 

(a common), som är tillgänglig för alla. Varken politisk kontroll eller kommersiell 

inlåsning i oligopolliknande marknadsvillkor skulle få begränsa uppfinningsrikedom 

och rörlighet över gränser av alla de slag. Här skapades en mötesplats, som allteftersom 

utvidgats i nya dimensioner av tekniska, sociala och kulturella uppslag till kommunikation 

både i form och i innehåll. 

Men precis som i våra naturnära allmänningar kan denna allmänning bli en plats för 

inslag som leder till skador på människor och natur. Pornografiinslagen har i en första 

omgång blivit mycket uppmärksammade. Vi ser nu också att den organiserade brottsligheten 

ser allmänningen som ett spelrum för sina verksamheter. Allmänningen ger en 

känsla av anonymitet. Men det är en känsla som man kan lura sig på eftersom det finns 

vakande ögon nästan överallt. Internets allmänning är mycket mer komplex och omfattande 

än naturens allmänning men det mesta går att spåra för de vakter som vill 

värna om allmänningens öppenhet. 

Intrången genom virus, oönskade e-brev i form av s.k. spam och andra säkerhetshotande 

inslag tar upp mer och mer tid både för slutanvändare och för dem som ska vaka 

över säkerheten. Det här sätter spår i vad som efterfrågas i utbildningen. Det mer framåtblickande 

i tekniskt kunnande som exempelvis IP-telefoni och multicast får mindre 

utrymme i kursefterfrågan än det bevakande och uppstädande. 

Bilden av Internet som en allmänt tillgänglig allmänning är långt ifrån den verkliga bild 

vi möter idag. Internetbilden har med åren blivit alltmer anfrätt. Detta är en självklar 

process. Allteftersom Internet vuxit till har allmänningen kommit att breda ut sig på 

områden där kontroll kan hävdas av just de krafter som Internets pionjärer från början 

ville undkomma. Såväl politiska som traditionella storföretags krav och intressen gör 

sig gällande. 

97

Till skillnad från i USA där Internets vagga stod har i Sverige storföretag som Ericsson 

och Telia haft en mycket dominerande ställning. Så stor att föga nytt har kunnat spira 

under deras väl utbredda valv. Vad mera är: telekommunikationskulturen dominerade 

inte bara i dessa två koncerner utan också i utbildning och statsförvaltning. Historien 

bekräftar bilden att dessa två företags ledningar långt in på 1990-talet var okunniga om 

och fientliga till hela idén bakom Internet. De var länge kulturella bastioner som stod 

som hinder i vägen för Internets tillväxt här i landet. Frågan är i dessa tider av 3G-utbyggnad 

om inte telekommunikationstänkandet fortfarande gör sig starkt gällande på 

Internets bekostnad. Den utbyggnaden kräver oerhörda resurser utan att ge mycket nytt 

tillbaka i teknisk utveckling och verkliga nyttigheter för användarna. 

En av de tekniska nyheter i Internettänkandet som nu utmanar 3G-systemen kallas här i 

landet för WLAN men är mer känt internationellt under beteckningen Wi-Fi. Tekniken 

ger möjlighet att koppla upp den egna bärbara datorn till en lokal basstation (hot spot) 

och därigenom få en bredbandsuppkoppling till Internet. Utvecklingen av basstationerna 

är inte inlåst i några få storföretag med patent vilket betyder att de snabbt har 

sjunkit i pris och blivit tillgängliga för masskonsumtion. I Sverige och ute i världen 

används den lokalt på flygplatser och hotell. Och på sina ställen bland annat kring KTH 

i Kista finns det ett utvecklat nät av basstationer. I Ostasien har denna teknik fått en 

bredd, särskilt i Sydkorea där en av teleoperatörerna, KT, siktar till att ha 15 800 basstationer 

utplacerade till detta års slut. Länkade till operatörens fasta nät skapas ett 

lågkostnadsnät för snabb och högkvalitativ åtkomst till Internet som spås få en ljusare 

framtid än 3G 137 . 

Med tanke på hur liten plats Internets idé fick i det traditionella Sverige under 1980- 

talet och halva 1990-talet är det uppseendeväckande hur pass stort genomslag Internet 

fått hos svenska folket och inom företags- och utbildningsvärlden. Man har fått upp 

ögonen för de nya vyer som öppnat sig genom att ströva i denna växande allmänning, 

som förkortat avstånden mellan folk över alla gränser. Pionjärerna i Sverige var tidigt 

ute i en internationell jämförelse just för att de såg de internationella kopplingarna och 

hade nära till pionjärerna i USA. Detta gav dem en styrka som gjorde att de bokstavligen 

kunde skratta åt de svenska traditionalisternas motstånd. I gengäld fick de möta 

mycket liten förståelse och deras motiv och drivkrafter ifrågasattes. Men de var med 

och beredde vägen för en teknisk och kulturell revolution, som fortfarande av många 

människor i Sverige uppfattas som något som försvann i en bubbla. 

Bubblan som brast beror snarare på okunnigheten inom den finansiella världen som 

överskattade hur snabbt IT-revolutionen skulle dra fram över världen. Speciellt överskattades 

de svenska webbyråernas potential och fallet blev desto större när programva- 

137 Se t ex Far Eastern Economic Review den 27.2.03 

98

or kom fram som gjorde att gemene man kunde göra egna webbsidor och hämta hem 

spel och filmer direkt från Internet. Och konkurrerande företag som grävde ner bredband 

parallellt med varandra på marknaden grävde ibland sin egen grav när priserna 

sjönk. 

Olika undersökningar bekräftar att Sverige har varit väl framme i att använda Internet 

men sämre på att skapa den nya Internettekniken. Mycket av denna negativa del har sin 

förklaring i teleteknikens dominerande roll. Den har inte givit tillräckligt utrymme åt 

Internetteknikens utveckling och många svenska tekniska innovatörer och pionjärer 

inom Internet har fått bättre villkor i USA. 

1990-talets socialdemokratiska regeringar har närmast fått den positiva Internetutvecklingen 

till skänks. Trots att Sverige inte alltför länge sedan av tidningen Economist med 

flera utsetts till ”webbsmartast” i världen har Sverige hamnat efter Finland och länder i 

Ostasien som Sydkorea i en effektiv bredbandsutveckling. Den traditionella bindningen 

till telekommunikation har tyvärr blivit en black om foten. 

Krafter som påverkar Internets utveckling 

Drygt tio år kunde Internets utveckling styras av ett kollektiv av tekniker, flertalet sysselsatta 

i USA. Tidigt kom dock svenska tekniker med i en aktiv och öppen krets som 

formats inom IETF (Internet Engineering Task Force). Dess uppdrag var att samordna 

driften, ledningen och utvecklingen av Internet. Denna unika organisation byggdes upp 

som en offensivt avancerande styrka svårtillgänglig för politiska och kommersiella 

krafter som kunde hota Internets öppna och flexibla karaktär. 

Under mer än tjugo år har allt detta arbete tillsammans för en gemensam sak format ett 

sätt att tänka – en tankestil – som andra samhällskrafter har svårt att tackla utifrån sina 

sätt att tänka. I Sverige har detta blivit tydligt både i den politiska valhäntheten i frågor 

som gällt Internet och i den öppna fientligheten som ledningarna för storföretag som 

Ericsson och Telia visade långt in på 1990-talet. Till detta finns paralleller i så gott som 

alla andra länder. 

När det stod klart under andra hälften av 1990-talet vilka kommersiella (och politiska) 

potentialer Internet inrymde förskansade sig företrädarna för teknikerna bakom skilda 

murar. I Sverige skedde detta genom ett system av stiftelser och bolag, som skulle göra 

Internets kärna ointaglig för kommersiella intressen samtidigt som de skulle ge ett 

anständigt intryck inför en granskande statsmakt. Liknande konstruktioner kom till 

stånd i många andra länder. 

Kritiken mot konstruktionen har inte uteblivit. I ledningen sitter några av de gamla 

Internetpionjärerna. Misstankar frodas på många håll att de har egna, privata intressen 

att hålla andra utanför. Ledningen för tillsynsorganet PTS (Post- och telestyrelsen) 

99

efterlyser en transparens som borde vara given för dem som företräder en ”allmänning”. 

Även om kommersiella intressen har invaderat allmänningen, tagit vara på möjligheterna 

till affärer och fört med sig en nedskräpning i form av oönskad reklam (bl.a. 

spam), så har teknikernas dominans via IETF över just den tekniska sidan stått kvar. 

Det är genom IETF öppenheten och flexibiliteten försvaras och förs vidare med hjälp 

av uppfinningar utanför det kommersiella systemet. 

Frågan är hur denna balans kan leva vidare i en genomkommersialiserad värld. De sent 

vaknande politiska krafterna har dåligt hängt med i utvecklingen. De skulle ju annars 

som brukligt varit i marknadsekonomiernas värld ingripit och försvarat sådana grundläggande 

krav från de enskilda brukarna som säkerhet i utnyttjandet av Internet. 

De enskilda brukarna, antingen var för sig eller i grupp, bör ju också ha egen kraft, 

exempelvis genom bojkotter eller riktade krav på inflytande över vissa drag i utvecklingen. 

Vi skall i ett första steg granska dessa krafter som kan komma att forma Internets utveckling 

och därefter i en egen bedömning ställa dem emot varandra som en grund för 

konstruktionen av ett par scenarier för vad som komma kan på tio till femton års sikt. 

Som vi redan påpekat finns det en rad destruktiva och kriminella krafter som utnyttjar 

sig av Internets friheter. I hopp om att sådana krafter inte ska få för stort spelrum har vi 

avstått från att ta hänsyn till dem i det följande. 

Internetteknikernas kraftfält 

Det är inget tvivel om att det vi skulle kunna kalla Internetnetteknikernas tankestil har 

sitt centrum inom den innersta kretsen av aktiva vid adhoc-organet IETF. De som var 

med för några decennier sedan talar längtansfullt om en tid då endast 20-25 personer 

arbetade med denna utveckling. Nu är över 100 arbetsgrupper sysselsatta med 300 

protokoll i olika utvecklingsskeden vid IETF 138 . Svenskar som gör insatser vid IETF 

vill inte kalla arbetet byråkratiskt men understryker hur avgörande det är att vara väl 

förberedd för att kunna slå sig in, göra sig hörd och därmed komma med i utvecklingsarbetet. 

Det är ett Internetteknikernas kraftfält med global utbredning. Fortfarande dock 

med sitt geografiska centrum i USA. 

138 Se Peter Kirsteins föreläsning From Early UK Internet to Modern Global Nets hållen den 25 

juli 2003 vid University College London för att markera 30-års jubileet av den första 

internationella avlänkningen till Arpanet, föregångaren till internet. 

100

Vi ska belysa hur några nya Internettekniska idéer står och stampar för att komma ut i 

tillämpning. De får stå som genomgående exempel i vårt resonemang om de fyra krafterna. 

Exemplen handlar om IP-telefoni och multicast. IP-telefoni är en teknik för att telefonera 

via Internet. Multicast är ett nytt distributionssätt via Internet för radio och TV till 

ett (i princip) obegränsat antal mottagare och till fast kostnad. 

Båda teknikerna är formade för att utnyttja Internets allmänning och skulle vid en allmän 

tillämpning sänka kostnaderna för mediekunderna. Samtidigt skulle de öppna vida 

fält för nya tillämpningar genom sina länkar till Internet. Ett stort problem i utvecklingsarbetet 

är att få en tillfredsställande kvalitet på servicen, inte minst i det talade 

språket. 

Teknikerna har svårigheter att få ett brukarintresse för de nya produktidéerna i dagens 

läge. För närvarande efterfrågas i första hand utbildning om hur man ska få större säkerhet 

i Internettillämpningar och hur de så kallade spamflödena ska kunna stoppas. 

Även om alltså Internetteknikerna har ett kraftfullt och globalt utbrett tekniskt utvecklingsarbete 

är det kanske uppenbart av dessa exempel att de möter olika sorters hinder 

och trögheter när idéerna ska sjösättas i en värld där andra krafter råder. 

De etablerade företagsintressena 

Den främmande och nya tankestil som präglar Internet har varit ett hinder för att etablerade 

storföretag ska ta till sig fördelarna med den. I synnerhet gäller detta på ledningsnivå. 

Det fanns dock eldsjälar inom Ericsson och Telia som tog till sig det nya 

sättet att tänka. Men för övrigt återfinner vi samma hinder globalt. De etablerade teleoperatörerna 

och deras utrustningsleverantörer har tänkt i stora centraliserade system 

med inriktning på ljudöverföring med kvalitet i talet. Internets styrande tanke har haft 

en motstående riktning, nedifrån och upp. Kollisionen mellan tankestilarna är given. 

Storföretag inom Internetsfären har vuxit fram under tjugotals år. De finns huvudsakligen 

i USA. Helt ledande bland dem är Cisco, som har en tydligt uttalad ambition att 

inom datorkommunikation bli en motsvarighet i dominans till vad Microsoft är på 

mjukvarusidan. Men Cisco är också en utmanare till telesystemleverantörer som Ericsson. 

I takt med att bredband och andra nätverk för datorkommunikation byggs ut blir 

det mer och mer uppenbart att Internet har någonting mer att ge för användarna än vad 

traditionell talöverföring med telesystem har. 

De etablerade teleoperatörerna har svarat med att utveckla telesystemen i riktning mot 

Internettekniken. I den tredje generationens mobiltelesystem (3G) har man lämnat den 

traditionella kretskopplingstekniken och gått över till paketförmedling som inom IPprotokollet. 

Detta omtänkande har gått hand i hand med att initiativet för 3G-utvecklingen 

gradvis vandrat över till Ostasien (Japan, Sydkorea och Kina) från Nordeuropa. 

101

Begränsningen i 3G av vad som går att föra över av Internets möjligheter är emellertid 

uppenbar. Om 3G kan slå igenom på bred front, vilket fortfarande är även ett tekniskt 

frågetecken, blir användningsområdet rätt begränsat i förhållande till hela det spektrum 

Internet kommer att erbjuda inom datorkommunikation. 

Ser vi till våra två exempel på vad som är på gång i Internetteknikernas utveckling är 

bilden full av öppningar för skilda scenarier. IP-telefoni ligger fortfarande på experimentstadiet 

i ett bredare kommersiellt sammanhang. Vid sidan av TeliaSonera genom 

Infonet och Tele 2 leds detta arbete av små nystartade företag. Den stora kollisionen 

med traditionella affärsintressen är att vanlig telefoni idag bygger på taxor som beräknas 

på volym av talöverföring medan IP-telefoni tänks ske mot en fast kostnad. Redan 

idag går det att genomföra en sådan överföring med hjälp av datorer. 

Det andra exemplet, multicast, innehåller ännu fler öppningar mot skilda utvecklingsvägar 

i den närmaste framtiden. Men att en etablering kommersiellt av en sådan teknik 

betyder stora utmaningar mot traditionella företagsintressen är givet. Både radio och 

TV är på väg mot att dra nytta av digitalteknik och i samband med detta kommer multicast 

inom Internet att prövas på allvar. 

Reaktiv och proaktiv Internetpolitik 

I denna uppläggning utgår vi helt från svenska förhållanden. Senare ska vi vidga vyerna 

både till Europa och mer globalt. 

Historien om Internet i Sverige visar att långt in på 1990-talet var svensk regeringspolitik 

inriktad på att försvara den traditionella teleindustrins intressen 139 . Vi kallar det en 

reaktiv Internetpolitik. I praktiken tog sig detta uttryck i ett starkt stöd i skilda sammanhang 

till statsägda Telia men också till privatägda Ericsson. 

Ett tydligt exempel på prioriteringen av Telias intressen var behandlingen av bredband. 

Här fanns en uppenbar risk, som vi sett i föregående avsnitt, att Telias nätverk, både det 

nationella och det som direkt länkas till kunderna – accessnätet – skulle förlora i värde 

om bredband för datorkommunikation byggdes ut med en kapacitet som Telia inte 

kunde leverera i accessnätet. Som ägare till Telia och med avsikten att snarast sälja ut 

delar av ägandet är det givetvis förståeligt att Telias intressen fick gå före en framtidsinriktad 

satsning på ett kraftfullt bredbandsnät till hushållen. Här blev regeringens eget 

organ, IT-kommissionen, överkört. Kommissionens argumentering var troligen alltför 

starkt färgad av Internetteknikernas tankestil. 

Följden blev en utbyggnad av Internettrafiken i takt och kapacitet som passade Telia. 

Visserligen hette det att utbyggnaden skulle ske på marknadsmässiga villkor. Proble- 

139 Inga Hamngren och Jan Odhnoff, De byggde Internet i Sverige, ISOC-SE 2003 

102

met var emellertid att Telia hade – och har – en så dominerande ställning att man hade 

ett monopolistiskt försteg i förhållande till nykomlingar. 

Denna reaktiva Internetpolitik blir troligen ett hinder under en tid för en bred introduktion 

av IP-telefoni. 

Andra drag i den reaktiva Internetpolitiken var att man inte lyssnade på krav från Internethåll 

på regler och institutioner som krävdes för att garantera säkerheten på nätet. Det 

fanns helt enkelt inte kompetens inom regeringsdepartementen att avgöra hur viktiga 

sådana krav var för att säkra offentlig eller privat verksamhet över Internet. Det förefaller 

som få inom regeringskretsen förstod hur viktigt det var att Internet hade ett 

grundläggande skydd mot all slags kriminalitet och sabotage som kunde skada allmänna 

eller enskilda intressen. 

I slutet av 1990-talet kom de första tecknen på en proaktiv Internetpolitik. Då fick PTS 

(Post- och telestyrelsen) nya instruktioner och en ledning som erkänner Internetanvändarnas 

legitima intressen. Först 2003 kom en lag (”ekomlagen”) som reglerar elektronisk 

kommunikation och dess villkor. Frågan, vars möjliga svar vi senare ska granska 

mer ingående, är hur pass framåtsyftande denna lag är i olika möjliga kraftspel. 

En fråga som är oklar är i vilken utsträckning regeringens satsning på digital radio och 

TV bereder väg för en multicast lösning via Internet. Vi ska återkomma till detta i de 

avslutande scenarierna. 

Påverkan från brukare för att nyttiggöra Internet 

Vi ska här återknyta till tankar som utvecklats både i arbeten för aktiv konsumentpolitik 

och för att ge redskap för lokal facklig påverkan på teknikutformning. I utredningsarbete 

för ”En aktiv konsumentpolitik” på 1970-talet präglades termen producentpåverkan 

som en benämning på en politik som underlättar konsumentens val av en tekniskt 

väl anpassad produkt i förhållande till den användningssituation konsumenten 

hade att utgå ifrån. Ett varudeklarationssystem anpassat efter olika tänkbara användningar 

blev ett exempel på hur en sådan producentpåverkan kunde se ut. 

Under 1980-talet utvecklades tankarna om en facklig teknikpåverkan i flera projekt. I 

Utopiaprojektet vid KTH och dåvarande Arbetslivscentrum arbetade forskare tillsammans 

med grafiker för att utforma ny teknik så att den anpassades till grafikernas kompetens 

och möjligheter att ta vara på fördelar som den nya IT-tekniken kunde ge. Praktiskt 

togs detta tänkande till vara i ett annat projekt, TCO:s bildskärmstest, som bl a 

skulle pröva i vilken mån strålningen från skärmarna var oskadlig. TCO:s certifiering 

av ”godkända” skärmar har blivit en stor framgång och har påverkat utformningen av 

datorskärmar i hela världen. 

Ett liknande tänkande för att ta tillvara potentiella brukarkrafter i utvecklingen av Internet 

är en idé som vi kommer att reflektera vidare över i denna artikel. Många har 

103

slagits av att Internet används mest i kommersiella sammanhang med dominerande inslag 

som spel och musik, porr och tungt belastande gratisreklam i form av spam. World 

Internet Institute konstaterade nyligen att Sverige är nummer två i världen i tillgång till 

Internet hemifrån men ligger sämre till i användning av nätet 140 . Vi ska dock inte dyka 

djupare ned i denna aspekt – masskonsumtion av nätanvändning. Vårt perspektiv är hur 

brukare i någon form av samverkan kan utveckla Internet, även tekniskt, genom nya 

användningsområden. 

Vi ska ta upp några exempel på sådan påverkan både redan existerande och potentiella. 

I anknytning till ny Internetteknik såsom multicast kan vi tänka oss att utbildning med 

en utpräglad interaktiv profil kan utvecklas genom en bestämd brukarefterfrågan. Fördelen 

med multicast är att den till en fast kostnad skulle tillåta långa lärande dialoger 

mellan deltagarna. Möjligheter till lärande och reflekterande över det man lär och gemensamt 

kommer på skulle öppna helt nya vägar att göra distansundervisning effektiv. 

Ett sådant brukarkrav skulle innebära en påverkan på Internetteknisk utveckling som 

inte kommer fram utan vidare i masskonsumtionen. 

Ett annat tänkbart och pådrivande exempel är att finna effektiva vägar för en distribuerad 

hälsoklinik, som skulle minska trycket på vårdapparaten. Även här skulle potentiella 

brukare kunna gå ihop för att beställa en viss profil på inriktningen. 

Det är möjligt att sådana brukarkrafter är så svaga att de kommer bort vid sidan av 

massmarknadernas beställarkraft. Både i det konsumentpolitiska och i de fackliga exemplen 

som vi snuddade vid inledningsvis finns det en förstärkare i den politiska eller 

fackliga tyngden. I följande scenarier är utgångspunkten just kombinationen av olika 

krafter. 

Om tankestilar 141 

Vi kan lära oss av vetenskapsfilosofer som Ludwik Fleck, med en djup empirisk erfarenhet 

inom epidemiologi som grund för sin kunskapsteori, att nya tankestilar etableras 

socialt. Varje form av kunskapsbildning är, enligt Fleck, en funktion av tre komponenter: 

Det är en relation mellan den studerande individen, det studerade objektet och det 

”tankekollektiv” (Denkkollektiv), inom vilket individen ifråga agerar. Denna relation 

fungerar bara när en viss tankestil (Denkstil) med sin grund i kollektivet används. Fleck 

140 Se Sunetten nr 5 okt 2003. 

141 Fleck, Ludwik: Genesis and Development of a Scientific Fact. University of Chicago Press, 

1979. Flecks originalverk kom ut på tyska 1934. Thomas Kuhn skrev företalet till den engelska 

upplagan. 

104

visar att en tankestil bestämmer inte bara utvecklingen av komplexa idéer, problem och 

värderingar utan även det faktiska innehållet i och gränserna för en observation 142 . 

Beskrivningen av en tankestil kan som för Internetteknikerna vara i termer av idén om 

”allmänningen” och argumentet för en end-to-end arkitektur i Internet 143 . Den tankestilen 

kan ställas emot teleteknikernas argument för en arkitektur som optimeras för att ge 

bästa möjliga återgivning av den mänskliga rösten. Den senare resulterar i en centralt 

kontrollerad arkitektur medan den förra karakteriseras av decentralisering. 

En fullständig kartläggning av ett tankekollektiv med en bestämd tankestil är oftast 

omöjlig. Men ofta går det att urskilja vad som kan kallas en tankekrets (Denkkreis) som 

står för en viss tankestil. En inre tankekrets kan företräda en mer utrerad tankestil, 

exempelvis forskare inom telekommunikationsteknik eller en viss skola inom juridik 

eller medicin. Vi kan se gruppen av Internettekniker som ett tankekollektiv med en inre 

tankekrets knuten till IETF. En mer omfattande yttre krets kan bestå av alla som tagit 

till sig en utbildning i ämnet. Den företräder antagligen inte alla karakteristika i forskarvärldens 

tankestil. På så sätt kan det vara möjligt att beskriva en mer eller mindre 

stark knytning till en viss tankestils stiliserade tänkande. 

Fleck påpekar att man blir mer eller mindre känslomässigt engagerad i tänkesättet hos 

den sociala grupp som tankekretsen utgör, vilket kan ta sig uttryck i starka avståndstaganden 

till företrädare för andra tankestilar när dessa gör anspråk på att beskriva och 

tolka samma objekt. Att byta tankestil är en omskakande process att döma av kunskapens 

historia. Fleck menar att om lärande och utbildning i framtiden innehöll mer av 

jämförelser mellan skilda stilar skulle de studerande bli mer toleranta mot annorlunda 

stilar och vara förberedda på stilarnas ”samexistens”. 

Tendenser i tiden 

Som ett underlag för scenariebyggandet har vi samlat en rad tendenser idag som vi 

bedömt vara av betydelse för möjliga utvecklingsvägar. Vi har ordnat dem efter ett 

mönster som närmare ansluter till scenariernas form. 

1. Den etablerade industrins kamp för mjukvarupatent. I oktober 2003 föreslog EUparlamentet 

till EUs lagstiftare att innovationer på databehandlingsområdet inte ska gå 

att patentera. Trots detta beslutade EUs ministerråd i maj 2004 att tillåta patent på datorrelaterade 

uppfinningar. Motståndarna till patent på bl a datorprogram och algoritmer 

menar att sådana skulle motverka sitt syfte att stimulera till nya uppfinningar. 

142 Fleck, Ludwik: Crisis in Science, Discussion on Science in ”Science and Welfare”, Science, 

July 8 th , 1960. 

143 Lessig, Lawrence: The Future of Ideas, the Fate of the Commons in a Connected World. 

Vintage Books 2002. 

105

Industriföreträdare stödda av regeringsmedlemmar hävdar att industrin med sådan 

lagstiftning inte kommer att kunna skydda sina innovationer, som mer och mer består 

av kombinationer av hård- och mjukvara. I USA har ansökningar på mjukvara godkänts 

som enligt motståndarna täcker alldeles för triviala mekanismer som inte borde få patenteras. 

Bengt Nordström, professor i dataoch informationsteknik vid Chalmers tekniska 

högskola, hävdar att de föreslagna patentreglerna både är luddiga och har långtgående 

konsekvenser. – Jag brukar fråga vad det är som ska patenteras – är det hur 

programmet är skrivet, är det idén bakom, eller är det hur uppgiften är löst, eller är det 

själva uppgiften? Då får jag svaret att det vet man inte utan det får lösas i rätten, säger 

Bengt Nordström. 

Risken är alltså stor att den som har råd att hyra de bästa juristerna kan genomdriva sin 

tolkning. 

2. Massmedieindustrin till kamp mot nedladdningar från Internet. 

Nedladdning av musik blev Internets ”killer applikation”. Genom fildelningsprogram 

som svenskutvecklade Kazaa kunde musik spridas utanför musikindustrins kontroll. 

Fildelning blev pådrivande för ökad bandbredd och verksamheten växte lavinartat och 

dominerar nu trafiken i nätet, så till den grad att annan trafik störs där nätutbyggandet 

inte hängt med. 

Musiknedladdningen kan ses som ett utslag av en användarnas marknadsreaktion mot 

musikindustrins tendens att ta allt för mycket betalt för CD-skivor. När Apple lanserade 

sin musikbetaltjänst som innehöll ”stimpengar” var många villiga att betala 99 cent per 

låt om man slapp besväret med att ladda ner och hålla ordning på sina musikfiler. Konkurrenter 

tillkommer som lagligt säljer musik on-line billigare. Denna legala nedladdning 

av musik och DVD växer. 

På vad sätt musikindustrin drabbats och hur mycket försäljningen gått ner på grund av 

nedladdningen från Internet är omtvistat. Den etablerade musik- och filmindustrin i 

USA vände sig emellertid till lagstiftarna och fick gehör; de som laddade ner stora 

mängder musik och film från nätet kunde stämmas. I Sverige träder liknande lagstiftning 

i kraft (byggd på EU-direktiv) vid årsskiftet 2004/05. 

I sin senaste bok, ”Free Culture – How Big Media Uses Technology and the Law to 

Lock Down Culture and Control Creativity” 144 använder Lawrence Lessig, professor i 

juridik vid Stanforduniversitetet, slaget om musiken som lärdom om hur lagstiftarna 

inte bör gå fram. Fildelning, varnar han, kan mycket väl bli den applikation som driver 

fram krav på lagstiftning som dödar innovation på nätet. Lessig menar att vi står mitt i 

en radikal transformering av teknologi för att ta del av – och ta betalt för – innehåll på 

144 The Penguin Press, New York 2004 

106

nätet. En teknologi i förändring ska man inte reglera utan i stället stödja skapandet och 

utvecklandet av den mest effektiva teknologin. Temporärt ska ”stimpengar” betalas och 

musikindustrin ersättas i förhållande till den eventuella skada den kan påvisa att den 

drabbats av. I detta syfte arbetar Lessig för en alternativ copyrightlösning, Creative 

Commons licenser. Artister väljer hur de vill dela med sig av sina verk, om de vill få 

kredit för återanvändning, om de vill ha betalt för kommersiell användning eller om de 

accepterar förändringar av verket. I ett sextiotal länder, bl a Finland och Tyskland, har 

sådana licenser införts och Lessig räknar med att de ska finnas i alla EU-länder före år 

2005. 145 

3. Användarna träder in för att balansera skevheter i IT-användning och produktion. Vi 

har tidigare berört TCOs certifiering av bildskärmar för att driva på utveckling av bildskärmar 

för god synergonomi och låga elektriska och magnetiska fält genom en särskild 

certifiering, som fått ett globalt genomslag. LO har gått vidare i ett arbete för en 

”användaranpassad IT-utveckling” genom en verksamhet, Users Award, som bedrivs i 

bolagsform i samverkan med TCO och i samarbete med KTH, Uppsala universitet och 

Högskolan i Gävle. Users Award har kartlagt IT-användandet på 1 200 svenska arbetsplatser, 

på arbetsorganisation och arbetsmiljö, och funnit att resultatet av genomföringen 

av olika affärssystem är nedslående. I många fall ödslades miljarder på projekt 

som aldrig fullföljdes eller på system som inte gick att använda och det hände att en 

fungerande, flexibel arbetsorganisation slogs sönder. Man konstaterar att IT-satsningar 

i företag och förvaltning ofta slår fel på grund av att de inte anpassats till användarna. 

Den dominerande tankestilen har varit ekonomernas. Avsikten med Users Award är att 

premiera leverantörer som väljer att arbeta användarorienterat. Leverantörer och ITkonsulter 

kan få sina produkter och metoder användarcertifierade. Detta arbete sker i 

samverkan med KTH. 146 

4. Tilltagande användning av öppen programvara. Statskontoret har nyligen redovisat 

sina slutsatser om öppna standarder och format samt öppen programvara för användning 

i den offentliga förvaltningen. Man konstaterar att dessa komponenter i IT-användning 

är viktiga för att få ökad konkurrens, bättre interoperablititet och lägre kostnader. 

En slutsats av vikt för hur utvecklingen kan dana sig är att man menar att den 

öppna programvaran inte är en ”tillfällig företeelse, utan en fullvärdig och trovärdig 

konkurrent till existerande proprietära produkter och lösningar”. 

Att denna ”företeelse” kan komma att påverka de fyra krafternas spel är klart. Idag är 

Linux och andra öppna programvaror en stor utmaning mot de etablerade företagen, 

inte minst Microsoft. IBM och HP har tagit till sig Linux och dess grundläggande idéer. 

Dessa idéer är i själva verket mycket närliggande idéerna bakom Internet vilket Linus 

145 New copyright grants artists greater license, International Herald Tribune, June 14, 2004. 

146 Intervju med Torbjörn Lind, Users Award, 12.2.2004 

107

Torwalds själv klargör i sin bok ”Just for fun” 147 . Internetteknikerna använder och 

förordar ofta öppna programvaror. Men som Statskontoret påpekar ligger den svenska 

offentliga förvaltningen långt efter andra länder som exempelvis Tyskland i bruket av 

öppna programvaror. Sverige sägs vara det mest utpräglade av ”Microsoft countries” 

helt i linje med den reaktiva Internetpolitiken vi tidigare beskrivit. 

5. Lärande i virtuella miljöer. Detta sker i allt större utsträckning genom video, spel 

och virtuella världar. Sydkorea ligger före bland annat tack vare en stark satsning på en 

nationell bredbandsutbyggnad. Negativa effekter som social inlåsning har uppmärksammats. 

Å andra sidan kan online-spel vara socialt utvecklande, skärpa reaktionsförmågan 

och behöver erfarenhetsmässigt inte vara negativa för skolarbete och gymnastik. 

De virtuella miljöerna kan istället vara en ny och intressant väg för lärande. Spelutveckling 

driver dessutom på den tekniska utvecklingen inom Internet. Branschen har 

gett en öppning för många små och medelstora företag samtidigt som nya storföretag 

kommit till, exempelvis Electronic Art i USA och UBI Soft i Frankrike. Sony och 

andra traditionella elektronikföretag kastar sig givetvis in i denna starkt tillväxande 

bransch. 148 

6. E-handeln har svårigheter i portgången. Även om webbtjänsterna har etablerats 

inom och mellan många företag är det gott om rapporter som beskriver misslyckade 

satsningar på e-handel. Som exempel på ”vägbanare” i etablering av webbtjänster 

framhålls Amazon.com (silicon.com). Amazon Web Service ska stödja Amazon.com 

genom att föra den närmare utvecklare, webbsideägare och handel som den har relationer 

till. På det viset kan exempelvis prislistor, tillgång och produktbeskrivningar uppdateras 

samordnat. Amazon.com tycks på detta sätt bryta väg för många som annars 

kunde snubbla i portgången. Men Amazon bromsar för andra genom hänvisning till ett 

mjukvarupatent på en s k klickfunktion på hemsidan för att köpa en produkt. 

7. Brukarekonomi – att bygga egna Internetnät. Clay Shirky skriver på sin mailinglista 

149 att ekonomin i Internet talar för att brukarna av Internet kan bli byggare och 

ägare av nätets infrastruktur. Shirky pekar på att fax-nätverket var det första exemplet. 

WLAN-basstationer och IP-telefoni tillåter brukare att bygga vidare utan att fråga teleföretagen 

om hjälp eller tillåtelse. Att IP-telefoni permanent kommer att omvandla 

telefonindustrin var inget som Vint Cerf förutsåg 1973 när han skapade TCP/IP. IPtelefoni 

kommer att konkurrera ut de traditionella samtalen. Och de gamla telefonbolagen 

får enligt Cerf en tuff match för att skapa nya tjänster. Men det är enda chansen för 

dem att överleva. 

147 På svenska 2002 

148 Intervju med Ragnar Lönn, 13.2.2004 

149 ”Networks, Economics and Culture” 7 januari, 2003 

108

8. De nya webbtjänsterna – ett sätt att göra det lättare för systemanvändarna som får 

kommunikationen mellan användare och system att fungera enklare. TCP/IP visar 

återigen sin allsidighet – att det går att skapa kommunikation mellan sinsemellan inkompatibla 

system genom dessa webbtjänster. På webben skapas gränssnitt mellan 

olika system i företagen samt mot användarna som nu exempelvis kan göra bankaffärer 

och betala räkningar på Internet. Webbtjänsterna fungerar som behändiga ”stickkontakter” 

mellan olika verksamheter, som är lätta att byta. Ett metaspråk, XML, ger därtill 

nya förutsättningar för Internet såsom standard för att skapa ett språk som beskriver hur 

data struktureras till hjälp för effektiv dokumenthantering, elektronisk handel och annan 

avancerad webbtillämpning. 

9. Plentycast skapar möjligheter för distribution av media över Internet. Tekniken har 

utvecklats av Interaktiva Institutet och Svenska Centret för Internet Teknik (Scint). 

Den är en peer-to-peer lösning där Internet används för fildelning och som distributionskanal 

och den har fördelen framför multicast att den inte kräver särskild infrastruktur. 

På användarnivå är Plentycast ett verktyg som gör det möjligt att ”plentycasta” 

mediematerial till ett stort antal tittare på samma gång i realtid eller på begäran. 

Internet broadcast blir då lika lätt som e-post och webbsurfing. 150 

10. WiMAX överskuggar WLAN. 151 WiMAX står för en industrigrupp med bl a Intel 

och Nokia 152 . Denna utvecklar en trådlös bredbandsteknologi som är betydligt kraftfullare 

än WLAN (Wi-Fi) och med större räckvidd – upp till 50 kilometer. För bredbandsutbyggnaden 

kan denna teknologi lösa problemet med att nå fram de sista milen till 

gles bebyggelse. För 3G-operatörer kan teknologin bli både ett hot och en lockelse 

genom att investeringskostnaderna ligger på en betydligt lägre nivå än i 3G-näten. 

11. En generaliserad roaming, ett system designat för att en brukare ska kunna välja 

det affärsmässigt intressantaste accessystemet för honom eller henne. Frågan är om 

olika aktörer kan ha ett eget intresse av ett brett systemutbud. Att både vara egoistisk 

och altruistisk (osjälvisk) genom att operera ihop. Detta problem studeras i ett stort EUprojekt, 

Ambient Networks, i vilket alla berörda aktörer ingår tillsammans med forskare 

som Jens Zander, professor på KTH och föreståndare för Wireless Center. Han 

tänker sig att man som användare ska kunna utnyttja virtuella operatörer, utan nät, som 

tecknar avtal med reella operatörer, och som kan utnyttja sig av det stora utbudet av 

accessvägar och på det viset få en reell konkurrens. Det är ”egoistiska lösningar som 

med altruistiska knutpunkter formar en utveckling som fragmentiserar marknaden”. 153 

150 Intervju med Lars-Erik Eriksson, Scint, 26.3.2004. 

151 http://www.theinquirer.net, kolumn 9.7.2003 

152 Nokia har senare lämnat samarbetet bakom WiMAX 

153 Intervju med Jens Zander, 5.2.2004 

109

12.Internetutveckling kommer alltmer att ske i en tripolär värld. Vad vi nu ser är att 

Kina hävdar sig allt tydligare både ekonomiskt och teknologiskt. Nordamerika och 

Europa måste räkna med att användarstyrning från Ost- och Sydasien blir alltmer 

märkbar under de kommande tio åren. 

Två ytterlighetsscenarier 

Utifrån ”tendenser i tiden” bygger vi upp två bilder av framtiden över de närmaste tio 

åren i form av ett par ytterlighetsscenerier i skaran av möjliga och trovärdiga framtidsbilder. 

I fokus står idén om Internet, alltså att allmänningen för att frigöra nyskapande 

innovationer kan vara till nytta och glädje för Internetanvändare. 

Scenario nr 1 

Oligopolinlåsningar i de stora företagens kamp om kontroll 

De stora företagen definierar utvecklingsvägarna och viss masskonsumtion dominerar 

Internetanvändning. Internetpolitiken är till sin karaktär reaktiv, särskilt tydligt uttryckt 

i det politiska stödet till krav på patent- och varumärkesskydd från de etablerade företagen. 

Regeringarna i många länder var lyhörda för telekomföretagens krav på att stänga Internets 

öppna arkitektur till förmån för egna affärsmodeller. Peer-to-peer-trafiken utsattes 

för omfattande kontroll och ”missbrukare” och ”olagligheter” beivrades. 

Den form av prissättning som telekomindustrin använt sig av ledde till den omfattande 

telekomkrisen i början av seklet. Men man lärde sig inte av misstaget att prispolitiken 

var inkompatibel med Internetarkitekturen. 

Scenariebilden karakteriseras i mångt och mycket av användarnas låsning till och beroende 

av en viss oligopoliserad teknologi. ”Internetallmänningen” har fått allt mindre 

plats i framtidsdebatten. 

Cisco är ett av de storföretag som definierat utvecklingsvägarna och huvudvägen har 

blivit den globala utvecklingen av datorkommunikation. Datorkommunikations-företagen 

hade ju ett försteg till Internet historiskt sett. I någon mån kom detta att ätas upp 

när finansiärerna i början på seklet blev rädda för storsatsningar inom IT-sektorn. Men 

den starka efterfrågan som genererades av Kinas och andra asiatiska länders expansion 

stärkte den finansiella världens intresse för denna kommunikationsteknik. Gradvis 

kommer datorkommunikationsföretagen att visa sin överlägsenhet att hantera just kombinationen 

ljud-bild-data. 

Telekommunikation via bredband kom dock att ge en bättre konkurrens inom talad 

kommunikation. Diverse koalitioner med Cisco och andra företag inom datorkommunikation 

skapade ett gemensamt ”konvergensområde”. Men 3G blev en dyr återvänds- 

110

gränd, både för brukarna och för samhället i stort. Tekniken kom till att börja med att 

bromsa bättre telealternativ bl a på grund av finansiella bindningar hos operatörerna. 

Nya accessvägar som introducerades genom WLAN (Wi-Fi) blev en svår konkurrent 

till 3G i samband med datorkommunikationens segertåg. Särskilt sedan denna radioteknik 

kom att utvecklas till att sträcka sig över längre avstånd såsom genom WiMAX. 

Svårigheterna med skilda accessvägar och deras inlåsningar av brukarna blev uppenbara 

när EU-projektet Ambient Networks begränsades i sin inriktning särskilt av operatörer 

som inte ville se fördelarna med en öppen altruistisk organisation av accessvägarna. 

Bredband gav en bredare bas för användning av Internet än 3G. Om användningen 

främst hade stannat vid enklare spel och nyheter funkade 3G och kunde ha skapat 

masskonsumtion bland dem som var på rörlig fot. Men de mer intrikata spelen och allt 

som kunde levandegöras virtuellt krävde större kapacitet vilket ledde till utnyttjande av 

små bärbara datorer med teletjänster via Internet. I telekommunikationsföretagen 

forskningssatsning på ett 4G skedde dock en sen övergång till datorkommunikationens 

tankestil, vilket blev en räddning för de mer framåtblickande telejättarna. 

Utvecklingen i Sverige kom att förbli starkt färgad av att storföretag, offentliga organ 

och fackliga organisationer förlitade sig till etablerad multinationell kommersiell teknik 

framför frifräsare med uppstickarteknologi. Misslyckandet med Saabs datorer i matchen 

mot IBMs på 1960-talet hade satt sina tydliga spår. Vi ser över de kommande tio 

åren en fortsättning efter samma linjer för det Sverige av år 2004 som på sina håll 

identifierats som ett typiskt ”Microsoft country”. De svenske bävade exempelvis inför 

steget över till öppen kod och fri programvara även om det fick ett genomslag bland 

entusiasterna. I detta scenario-Sverige känner vi kort sagt igen en välbekant aversion 

mot nya tankestilar. 

I den globaliserade ekonomi som Sverige är integrerad i har landet kunnat hävda sig 

relativt väl men förlorat sin ledande ställning i förnyelse av teknik och användning 

inom dator- och telekommunikation. Teknisk forskning och utveckling kom under åren 

fram mot mitten av 2010-talet att allt mer förläggas utanför Sverige även när den emanerat 

utifrån svenska multinationella företag. 

Scenario nr 2 

Internetuppstickarna låser upp för nya användningsområden 

Vid sidan av storföretag och masskonsumtion växer det upp en stor sektor av brukarprofilerad 

användning som hämtar sin styrka dels genom starka kooperativ, dels genom 

en proaktiv Internetpolitik. 

111

Internetteknikerna får en mer framträdande roll än i scenario nr 1 genom att teknikbeställningarna 

blir mer varierade och sofistikerade. Öppen kod och fri programvara är en 

utvecklingsväg som är besläktad med idén bakom Internet. Detta har inneburit en 

breddning av Internetteknikernas tankekollektiv som givit detta en viktig inspiration till 

förnyelse och tro på sin tankestil och dess möjligheter att hävda sig mot all etablerad 

klokskap. 

Fri programvara handlar om en användares frihet att köra, kopiera, distribuera, studera, 

ändra och förbättra programvaran. 154 

Utvecklingen av masskonsumtionen kommer att hämta nya användningsidéer och tekniska 

möjligheter från denna sektor. Redan i början på seklet har storföretag som IBM 

och HP tagit till sig Linux som operativsystem i servrar. Detta kom att öppna ögonen 

på tvivlarna för den potential som det öppna tänkandet bär med sig. 

Utvecklingen i Sverige genomgår en rad omtänkanden. Finlands framgångar leder till 

en större politisk öppenhet att tillgodose tillväxtambitionerna genom en proaktiv marknadspolitik. 

En sådan kan innebära att staten genom information, utbildning och målinriktad 

forskning ”krattar manegen” för mer dynamik och kompetens på en viss marknadssektor, 

i detta fall för användningen av Internet. 

Trots krav på reglering av tekniker som hotade den traditionella telekomindustrins 

ambitioner att genom låst arkitektur försöka fånga in kunderna, motstod lagstiftarna 

sådana frestelser, i väntan på de mer långsiktiga vinsterna som skulle komma genom 

innovationer som utvecklade tekniken. Det innebar att Internets öppna arkitektur 

kunde överleva. 

IP-telefoni som hade det segt i portgången på grund av att de traditionella telefonbolagen 

visserligen sedan länge behärskade tekniken med inte lyckades skapa fungerande 

affärsmodeller. Uppstickare som svenskutvecklade Skype som erbjöd gratis peering 

bröt isen och oberoende IP-telefoniföretag började blomstra samtidigt som bredbandleverantörerna 

som bonus erbjöd ”gratis” telefoni över Internet till gagn för brukarna. 

Musikindustrin tog lärdom av att konsumenterna trots allt var villiga att betala ett rimligt 

pris för den musik de ville ha. Branschen insåg fördelarna med den vidgade mark- 

154 Mer precist så handlar det om fyra sorters friheter för användaren av programvaran: 

• Friheten att köra programmet, för ett godtyckligt syfte (frihet 0). 

• Friheten att studera hur programmet fungerar och att anpassa det för sina behov (frihet 

1). Tillgång till källkoden är ett villkor för detta. 

• Friheten att vidaredistribuera kopior så att användaren kan hjälpa sin nästa (frihet 2). 

• Friheten att förbättra programmet och att ge sina förbättringar till allmänheten så att 

hela samhället drar nytta (frihet 3). Tillgång till källkoden är ett villkor för detta. 

Ett program är fri programvara om en användare har all dessa friheter. 

112

nad som uppstått och började se Internet som ett sätt att marknadsföra konserter och T- 

tröjor där CD-skivorna kom i slutet av varukedjan. 

Peer-to-peer gick förbi de stora operatörerna direkt mellan brukarna, vilket innebar att 

konsumenterna också blev innehållsleverantörer. Enligt Clay Shirky åstadkom Internets 

öppna arkitektur den största överföringen av makt från organisationer till individer som 

världen skådat. Miljoner passiva konsumenter ersattes av miljoner enpersonsmediekanaler. 

Den svenska kostnadseffektiva multicastlösningen, Plentycast, blev därvid en 

stor framgång. 

Peer-to-peer tekniken utvecklades i takt med att användarna tröttnade på att hålla reda 

på sina egna omfattande mediebibliotek när nya affärsmodeller dök upp som gjorde det 

möjligt att komma åt ett önskat innehåll med ett enkelt kommando. De kunde gälla allt 

från musik, till utbildning eller matrecept. Det som började med gratiserbjudanden 

kunde leda till fortsatta tjänster som innehållsleverantörerna tog betalt för. Virtuella 

agenter och nya, säkrare betalfunktioner dök upp. 

Allt detta krävde ständig uppkoppling och ständigt större bandbredd, vilket blev operatörernas 

största inkomstkälla. 

När så Ambient Networks nådde framgång med sina öppna accessnät fick samverkan 

mellan kooperativen och traditionell kommersiell och offentlig service en skjuts som 

var avgörande för en bred acceptans av den proaktiva Internetpolitiken. 

Telekomindustrins grundläggande problem 155 : hur man skulle komma ifrån vertikalt 

integrerade ”service providers” – var och en med sin egen teknologi – fick en naturlig 

lösning. Det blev en heterogen blandning av olika accessmetoder, osynliga för användarna, 

men som kunde fungera tillsammans tack vare Internetprotokollet. Brukarna 

kunde välja önskade tjänster av många olika, specialiserade tjänsteleverantörer som 

konkurrerade med varandra. 

Internet dominerar nu hela samhället. Vilka var då de brukarprofilerade användningar 

som kom att slå igenom? Lärande på distans och vård i när- eller distansservice fick en 

blomstringstid när det blev uppenbart att den traditionella organisationen av utbildning 

och vård blev alldeles för politiskt och ekonomiskt betungande. Goda exempel fanns 

redan tidigare men för att de skulle få en vidare spridning behövdes det proaktiva politiska 

insatser för att entreprenörer skulle ge sig in på bred front. Inte minst bland de 

yrkeskunniga som kommit till Sverige under 2000-talet blev denna politik en framgång. 

155 Som det beskrivs av Andrew Odlyzko, Digital Technology Center, University of Minnesota, 

”Pricing and Architecture of the Internet”, reviderad webbversion March 21, 2004. 

113

Hur kunde då starka kooperativ formeras? Tolkat i termer av tankestilar kan man säga 

att slagkraften i en social grupps insatser förstärks om den har, eller strävar efter, en 

gemensam tankestil. Den proaktiva Internetpolitik, som utvecklades av den svenska 

regeringen efter 2006, uppmuntrade kretsar med ett gemensamt tänkande oavsett om de 

bott längre eller kortare tid i Sverige. När det fanns ett socialt och ekonomiskt livskraftigt 

program kunde de ta del av omstruktureringsvinsterna från den skattefinansierade 

sektorn. De tekniska möjligheterna att bygga egna Internetnät gav också kooperativen 

tekniska basmöjligheter för utformningen av sin verksamhet. 

Till skillnad mot i scenario nummer 1 fick verksamheter såsom Users Award flera 

efterföljare inte bara inom arbetslivets ram. Säkerhets- och miljömärkningar utgående 

från konsument- och brukarkrav som vuxit fram i forskarmedverkan kunde också 

hämta styrka och trovärdighet med en proaktiv Internetpolitik i ryggen. 

Den konvergens mellan dator- och telekommunikation som vi noterat i scenario 1 utvecklas 

också här men får betydligt fler uttryck i form av nya användarområden. Som 

vi kunnat erfara under 1900-talets första sextio år gav nya intressanta brukarkrav upphov 

till etablering av enheter för forskning och utveckling i Sverige inom multinationella 

företag. 

Regeringspolitiken understödde också ett klimat som gynnade innovationer. Men aktade 

sig för att kontrollera och reglera tekniker under utveckling som peer-to-peer vilket 

gjorde att svenska innovatörer på området fick stora framgångar. Regeringen insåg 

att tolkningarna av mjukvarupatent kunde bli kontraproduktiva. Därför verkade den för 

en ny typ av skyddsform för datorprogram som mer anslöt sig till Lawrence Lessigs 

tankar i början på seklet om alternativa copyrightlösningar. 

Sammanfattande jämförelser mellan scenarierna: 

Drivkrafter för en bredare utveckling av kunskapssamhället 

Den mest framträdande skillnaden mellan scenarierna är den medvetna samhällssatsningen 

på kunskapsbildning i det andra scenariet. Det skedde inte på traditionellt sätt 

genom en statlig utbildningspolitik. Istället kom satsningen att handla om att ge plats 

för ”kreativa allmänningar” (Creative Commons). Med Lawrence Lessig skulle man 

kunna säga att dessa karakteriseras av ”Free Culture”. Därmed står de i motsatsställning 

till det första scenariets typiska inlåsningar genom vilka de etablerade företagens 

slår vakt om uppnådda positioner i tjänsteförmedling. Helt avgörande är skillnaden i 

uppfattningen av användaren/brukaren; i det första scenariet är denne en passivt konsumerande 

varelse, i det andra är det fråga om en kreativ person som vidareutvecklar 

vad han/hon möter i Internetvärlden. Lessig citerar en undersökning av Pew Trust som 

114

visar att 44 procent av Internetanvändarna har givit Internet något tillbaka på ett kreativt 

sätt. 156 

Patent för att skydda eller uppmuntra innovationer? 

Det skydd för mjukvarupatent som storföretag och regeringar ställt sig bakom i scenario 

nummer 1 kom som vissa bedömare varnat för att leda till att utvecklingen av datorprogram 

avstannade. Patent av detta slag blev ett hinder i stället för att möjliggöra 

fortsatta framsteg inom IT- och Internetområdet. De kreativa allmänningarna med sin 

alternativa copyright möjlighet i scenario nummer 2 gav ett tillräckligt skydd samtidigt 

som de innehöll element av uppmuntran för dem som önskade att få stå fria från de 

stora företagens reglementen. Lärdom: ett gott innovationsklimat kan inte regleras 

fram. 

Hur kommer arbetsmarknaderna att utvecklas? 

Vad ekonomin i det andra scenariet möjligen förlorar genom att inte förbehållslöst 

acceptera de internationella marknadskrafternas fjärrstyrda spel kan det vinna genom 

mångfaldens riskspridning och eventuella vinstutfall där flera öppningar för jobb med 

god tillväxt av efterfrågan ges. Scenariet öppnar också för en arbetsmarknad där grupper, 

bland andra invandrare och ungdomar, får chansen att pröva sina krafter och kreativitet 

på ett intressant samhällsbyggande. 

Hur blev det med tillväxten? 

Svårigheten att uppskatta tillväxten i det första scenariets grundstruktur är att den är 

öppen för en kraftig utslagning av företag och jobb i den internationella strukturomvandlingen. 

Vi har emellertid utgått från att den svenska ekonomin åtminstone tio år 

framöver har en motståndskraft som bromsar alltför häftiga utslag. Men utsikterna ser 

ändå ganska mörka ut i jämförelse med det andra scenariet, som har den absoluta fördelen 

att den inte bara har en bättre riskspridning sett i ett strukturomvandlingsperspektiv 

utan också ger mer plats för teknisk forskning och utveckling inom landet. 

Dessutom ger den en bättre plats för en strukturomvandling inom hela den sociala sektorn, 

vilket positivt påverkar tillväxten. 

156 Lawrence Lessig Sees Public Domain Sinking in a Sea of Overregulation, UCLA 

International Institute, posted 5/3/2004. 

115

116

5 Skrämmande frihet 

av Lars-Erik Janlert 

Skeptiskt läge 

Bakgrunden till denna boks föregångare, Infrastruktur för informationssamhället, var 

en stämning av fantastiska genombrott och att man inte kunde asfaltera cyberrymden 

fort nog för att bringa välstånd och lycka. 157 Nu har denna nya infrastruktur till stora 

delar installerats, men folket jublar inte. Det råder en stämning av besvikelse och 

misstro. Om det då för tio år sedan var på sin plats att punktera ett antal gällande självklarheter 

om det fina med ”elektroniska motorvägar” så är det idag på sin plats att reflektera 

över denna nya infrastruktur som nu faktiskt är på plats eller just på väg att 

installeras. Är stämningen också denna gång ur fas med verkligheten? Hur ska det gå 

nu? 

Med ”den nya” infrastrukturen menar jag förstås ”IT”-baserad infrastruktur: infrastruktur 

som på ett eller annat sätt bygger på modern beräknings-, kommunikationsoch 

gränssnittsteknik. Inslaget av sådan ny infrastruktur växer märkbart hela tiden, 

också av den anledningen att äldre infrastruktur moderniseras. 

Till den senaste utvecklingen hör bland annat framsteg i mobil teknik, identifierings-, 

spårnings- och positionsbestämningsteknik, sensor-, presentations- och påverkningsteknik, 

och en snabbt ökande integrering av informationsteknik med annan teknik i 

våra ting och miljöer. Detta ackompanjeras av en rik och växande flora av nya beräknings- 

och interaktionsmodeller, såsom context-aware, affective, ubiquitous och wearable 

computing, swarm intelligence, tangible interfaces, situated action, distributed 

cognition och blogging, samt av allehanda infrastrukturella tillämpningar. 

Infrastruktur 

Infrastrukturens uppgift är att vara basen för vår verksamhet, en plattform av resurser 

och faciliteter som är grundläggande för verksamheten. Precis var infrastrukturen slutar 

och den ”egentliga” verksamheten börjar är en fråga om vilket perspektiv man för 

stunden väljer: i princip kan man på varje nivå i ett system med en (hierarkisk) mål– 

medel-struktur lägga ett snitt och säga att det som ligger under snittet är infrastruktur 

för det som ligger över. Den verksamhet som infrastrukturen i första hand anses betjäna 

157 B. Atlestam, red. Nutek 1995:1, Stockholm 1995. 

117

är den nyttooch produktionsinriktade verksamheten, men som en följd av denna och i 

andra hand tjänar infrastrukturen även den existensinriktade: fritid, nöjen, tillfredsställande 

av immateriella ”mänskliga behov”. Detta inkluderar även delar av den nyttooch 

produktionsinriktade verksamhetens insida: vad som behövs för att som människa, 

grupp, organisation medverka och fungera i produktionen (och därmed blir gränsen 

mellan produktion och existens ganska suddig). 

Om detta är infrastrukturens allmänt vedertagna huvuduppgift så har den även en andra 

uppgift som må vara mindre uppenbar och tydlig men som förmodligen har varit och 

fortfarande är lika viktig, nämligen att bringa viss ordning och stadga i vår tillvaro. Vad 

gör jag nu? Vad gör jag här? Infrastrukturen lotsar oss genom dagen och genom livet, 

den ger trygghet, den fattar många beslut åt oss genom att utgöra spelplan och spelregler 

för våra liv. Den ger begreppen vardag och normalitet innebörd. 

Industrisamhället har vant oss vid en i hög grad infrastrukturdriven tillvaro. Infrastrukturen 

bereder vägen, strukturerar och reglerar vårt agerande, vår vardag och våra 

liv, i arbetet såväl som på fritiden. Detta är ju vad man kan vänta sig av ett välordnat 

samhälle och skulle lika gärna kunna gälla om ett framgångsrikt och stabilt jordbrukssamhälle. 

158 Men begreppet infrastruktur är naturligtvis ett begrepp som uppstår just i 

industrisamhället 159 , och ingår i den industriella modellen för hur vi ska förhålla oss 

till världen och leva våra liv. Det går att applicera begreppet på ett jordbrukssamhälle, 

men resultatet är ett industriellt strukturerat perspektiv på detta samhälle. 

Detsamma kan sägas om informationssamhället. Att se informationssamhällets ”nya 

infrastruktur” som just infrastruktur är trots allt att behålla ett industriellt förhållningssätt. 

Kognitiv infrastruktur 

Medan industrisamhället i första hand tänker på infrastruktur i form av konkreta fysiska 

anläggningar som järnvägar, oljehamnar, elektriska nätverk, osv., sker en viss förskjutning 

och utveckling till att inkludera även icke-fysiska komponenter i och med informationsteknikens 

uppsving, redan från telegraf och radio och framåt: hårdvaran blir 

lättviktigare och ”mjukvaran” i vid mening spelar en huvudroll. Industrisamhällets 

158 Det finns naturligtvis skillnader mellan olika sorters jordbruk. Vattenbaserad risodling kan 

exempelvis kontrasteras mot landbaserad risodling. Vattenbaserad risodling (som den bedrivs i 

t.ex. Kina och Vietnam) är en komplicerad historia, som kräver avancerad vattenreglering och 

noggrant schemalagd skötsel av odlingarna. I gengäld ger den avkastning i proportion till det 

investerade arbetet. Landbaserad risodling (Afrika) är betydligt enklare, men ett produktionstak 

nås relativt snabbt, och det lönar sig inte att arbeta mera. 

159 Närmare bestämt med militära förtecken, som så ofta. Den militära organisationen är utmärkt 

både som förebild och som tillämpningsområde för den industriella modellen. 

118

administrativa apparat, t.ex., kan ses som en del av den totala infrastrukturen, och här 

är det förvisso inte kontorsbyggnaderna och pennvässarna som är viktigast, utan procedurerna, 

kommunikationerna och kompetensen. 

Man kan konstatera att infrastruktur allmänt innebär en avlastning av delar vårt tankearbete, 

vår kognitiva börda. När man inte måste börja varje dag med att fundera på hur 

man ska få tag på mat och vatten för att överleva dagen, får man spelrum att tänka på 

annat. 

Om vi definierar kognitiv infrastruktur som infrastruktur som är kognitiv, tankemässig, 

till sin natur, så finner vi strax att all infrastruktur i viss mån är kognitiv. En bilväg eller 

en telefonlinje är i sig oanvändbar och ointressant utan därtill hörande kunskaper, konventioner, 

erfarenheter, beslutsfattande, vanor: vart vägen leder, hur man kör en bil, 

trafikregler, vägmärkens innebörd, hur man beter sig när man ringer, telefonnummer, 

språk, osv. Infrastrukturen har både fysiska och kognitiva komponenter. 

Språk och aritmetik kan tjäna som exempel på mer renodlade kognitiva infrastrukturer. 

Språk är en kognitiv basresurs för avancerad kommunikation, koordination, planering, 

styrning, samarbete. Aritmetik är ett tankeinstrument för att lätt och snabbt lösa vad 

som tidigare varit svåra mätnings-, fördelnings-, dimensionerings- och planeringsproblem. 

Även sådana ”icke-fysiska” infrastrukturer (jämfört med en oljehamn, t.ex.) är 

beroende av materiella komponenter: papper och penna, kulram och räknedosa. Visst är 

mental aritmetik möjlig, men mycket svårare och besvärligare, och i grund och botten 

baserad på en kognitiv-fysisk aktivitet som man lyckats internalisera. 

Den industriella modellen 

Hegel framhöll som en viktig skillnad mellan människan och djuret, att djuret inte kan 

inskjuta något mellan sin drift och dess tillfredsställelse, medan människan kan hämma 

rörelsen och bryta dess omedelbarhet och naturlighet. Därmed differentieras vad som i 

djuret är sammanhängande och odelbart i två distinkta komponenter: en som vi kan 

kalla ”tanke” (som här också får stå för vilja, avsikt och mening) och en annan komponent 

som vi kan kalla ”handling” eller ”verkställande”. 

Utan en sådan separation av tanke från handling, och tanke från verkliga förhållanden 

och verkligt skeende, är det svårt att ens tala om tanke. Först när man kan tänka det 

som inte är och inte sker kan man tänka. Innan dess kan man på sin höjd spegla eller 

skugga ett skeende. 

Betoningen av denna distinktion och separation av tanke och agerande, och den åtföljande 

separationen mellan mening och materia är karakteristisk för den moderna tiden, 

den moderna vetenskapen och industrisamhället. Tänk först, handla sedan! Industrisamhällets 

karakteristiska verksamhetsform är projektet, som representerar höjdpunkten 

för det teoretiserande om tanke och handling och deras förhållande till varandra i 

119

elation till vår situation i världen som tar sin utgångspunkt i avsiktens och utförandets, 

föreställningens och materians, separation. 160 

Industrisamhällets infrastruktur har till uppgift att stödja verksamhet som förstås och 

bedrivs som projekt. Infrastrukturen är basen för många olika projektpyramider, somliga 

höga, somliga mer blygsamma, somliga långvariga, somliga poppar upp hastigt 

och försvinner strax igen, somliga engångsinsatser, somliga repeteras om och om igen. 

Vi har kunnat se hur projekten obevekligt sprider sig från fabrikerna till fritiden, från 

produktionen till existensen, de större och mindre livsprojekten. 

Projektet och dess brister 

Projektet kan alltså betraktas som industrisamhällets sätt att förhålla sig till världen, 

dess mönstermodell för hur man ska gå till väga. Formen för projektet, det ideala rationella 

projektet, är i grova drag: observera och kartlägga; sätta mål; resonera och kalkylera 

för att skapa en plan; och slutligen exekvera, dvs. genomföra planen. Savoir pour 

prévoir pour pouvoir. Tankemomentet är skilt från handlingsmomentet; tänkarna vanligen 

andra än verkställarna. 

Det har alltid funnits problem med denna industriella modell. Folk följer inte planen: 

de slarvar, fuskar, missförstår, omtolkar för att passa egna syften. Planen är å andra 

sidan egentligen aldrig så detaljerad och exakt att den skulle fungera om man följde 

den bokstavligt. Rationalitetsvillkoret är omöjligt att leva upp till: det ställer omåttliga 

krav på information och beräkning. De metoder man har tid och råd att använda håller 

inte måttet; det framstår paradoxalt nog som orimligt (irrationellt) att vara fullkomligt 

rationell. Projektet har en tendens att förutsätta en statisk och av projektet självt väsentligen 

oberoende omvärld. Projektet förutsätter för sitt rationella bedrivande arbetsdelning 

och specialisering, hierarkisering och central kontroll. Detta leder till närsynthet 

på alla nivåer, även den allra högsta: lokal optimering ger global suboptimering, 

och det finns inte ens någon som kan upptäcka det. Beklagligt är dessutom att projektorganisationen 

och det strikta planföljandet hindrar projektarbetarna från att utöva och 

utveckla sin individuella rationalitet (vilket tycks peka på en självmotsägelse i modellens 

rationella utgångspunkt). Människor får inte använda sin verkliga kapacitet och 

deformeras till att passa projektets robotideal. Projektet är suboptimalt också i termer 

av mänskliga resurser. 

160 Den dominerande utvecklingslinjen, vill säga. Det fanns och finns alternativa sätt att tänka, 

från ungefär samma utgångspunkt. Montaigne representerar ett sådant motexempel, vilket 

diskuteras av Stephen Toulmin i Cosmopolis, University of Chicago Press, Chicago 1990. 

120

Informationstekniken fullkomnar projektet 

Den nya informationstekniken demonstrerade hur glappet mellan planering och exekvering 

kunde elimineras: genom programmering. Därmed kan planen sättas i direkt 

kontakt med den omgivande världen. Som det är programmerat så blir det. Bakom 

denna framgång ligger långt och hårt arbete med att skapa språk för planer, metoder för 

att göra planer, och apparater för att tolka och exekvera planerna på ett entydigt sätt, 

liksom arbete med att sätta in de planföljande mekanismerna i världen så att de direkt 

kan följa och ingripa i världsliga skeenden på ett effektivt sätt. Detta arbete är på intet 

sätt avslutat; vi är i början av en utveckling vi idag inte kan föreställa oss ett slut på. 

När projekten förvandlas till program elimineras människans svagheter som regelföljare 

och suboptimeringshotet reduceras till ett planeringsproblem. Det är ju också förhållandevis 

lättare, trots allt, att förmå program att samarbeta än människor. Den rationella 

proceduren kan allt bättre approximeras med hjälp av den nya informationstekniken 

och dess enorma kapacitet att samla och bearbeta information och dess kapacitet att 

använda i princip obegränsat komplexa beräkningsmetoder. Kort sagt, det programmerade 

systemet kan mer eller mindre fullkomna den industriella modellen, vad industrisamhället 

hela tiden strävat efter men inte nått upp till. På köpet får människor, befriade 

ur projekten, möjlighet att utveckla sin egen rationalitet. 

Så varför inte låta oss nöja med detta? 

En källa till fortsatta bekymmer är att datoriseringen bara är partiellt genomförd. Ett 

projekt som delvis men inte helt programmerats kan för den kvarvarande projektpersonalen 

i praktiken innebära bara ännu striktare och mer detaljerade regler, ökade krav på 

pedantiskt följande av procedurerna. I ett vidare perspektiv handlar det om gränssnitten 

mellan tekniken och människorna. Projekten har också utsidor. Villkoren för de interna 

programgränssnitten är annorlunda än villkoren för gränssnitten mot omvärlden, och i 

synnerhet där de direkt möter människor (vilket har tagit lång tid att inse). Och gränssnittsproblemen 

bara växer i takt med att den nya informationsteknikens kapacitet tas i 

anspråk. 

Den nya informationstekniken har en tendens att öka komplexiteten i våra artefakter, 

vare sig det gäller små, personliga hjälpmedel eller jättelika system som fabriker eller 

trafikkontrollsystem. Denna ökade komplexitet är bra och önskvärd när den förbättrar 

säkerhet, ekonomi, effektivitet, uthållighet, följsamhet, sammanhangskänslighet och 

nyansrikedom. Obegränsad komplexitet är just något som den nya tekniken kan leverera 

som äldre tekniker inte kunde. En del av förklaringen till komplexitetsökningen 

ligger också i den närmast oundvikliga uppskalning som följer av den ökade sammanhangsgraden. 

Vad som brukade vara små, isolerade artefakter blir integrerade och aggregerade 

till större artefakter genom modern kommunikationsoch sensorteknik. 

Större, mer vidsträckta system kan utvecklas fritt utan ”naturliga” begränsningar. Sam- 

121

tidigt ställer denna utveckling ökade krav på de människor som måste hantera och leva 

med de komplexa artefakterna, särskilt när deras gränssnitt till sin mänskliga miljö som 

så ofta händer är illa utformade. Vi får informationsöverbelastning, beslutsöverbelastning, 

kommunikationsöverbelastning, vi har en mycket bristfällig överblick av våra 

system, vi vet inte riktigt vad som är på gång, vad som kommer att hända härnäst, vad 

vi borde göra, vad effekten kommer att bli, vad detta resultat, beteende, eller mätvärde 

egentligen betyder. Förvirring, stress, misslyckanden att leva upp till förväntningarna, 

och i enstaka fall panik och katastrof. 

Men det viktigaste skälet till att vi inte belåtet kan slå oss till ro är ett annat. 

Informationssamhället omvärderar värdena 

Framgången är paradoxal. Industrisamhället har premierat noggrannhet, standarder, 

normer, repeterbarhet, punktlighet, plikttrogenhet, förutsägbarhet, ordningsamhet. 

Förmågan att följa regler, instruktioner och planer, liksom lydnad (villigheten att följa 

dito) är uppenbarligen absolut nödvändiga i en projektekonomi. 161 Det är värden och 

egenskaper som är viktiga för att den industriella modellen ska fungera väl. Men just 

den nya informationsteknik som finslipar och oljar upp projektmaskineriet är starkt 

förknippad med en annan typ av samhälle: informationssamhället. I informationssamhället 

spelar informationstekniken samtidigt både en drivande och förebildlig roll, liknande 

den roll mekanisk, kemisk och elektrisk teknik har spelat i industrisamhället. 

Och informationssamhällets rangordning av värden ser annorlunda ut. 

Informationssamhället ställer allt större krav på eget, icke slentrianmässigt, agerande – 

tänk själv! agera fritt! kopiera inte! (om det inte är kreativ kopiering, såsom sampling 

eller postmodern arkitektur!) fall inte in i roller! (lek gärna, men fastna inte!) se upp för 

mönster! Det klassiska projektet passar inte alls ihop med denna självständighet, lekfullhet 

och originalitet, denna ganska hastigt uppkomna uppskattning av kreativitet. 

Förklaringen till omvärderingen av värdena är enkel. Den beror på informationssamhällets 

förskjutning av fokus, från materiella produkter och materiell produktion, till 

idéer och idéprodukter, och på det faktum att det är så billigt och enkelt att kopiera 

information, vare sig den har skepnaden av text, ljud, bilder, program, interaktiva multimediala 

upplevelser eller något annat. Existerande tankeprodukter finns tillgängliga 

161 Skolan, industrisamhällets skola, brukade ha särskilda betyg i ordning, vilket man kan tolka 

som förmåga att följa reglerna, passa tiderna, etc., och i uppförande, vilket kan tolkas som 

förmåga att hörsamma och utdela instruktioner och anhållanden under övliga former utifrån en 

förståelse av sin egen och andras relativa positioner i projektpyramiderna. 

122

snabbt och enkelt på vårt kommando. 162 ”Kopiering” och ”distribuering” sker så lätt 

och osynligt att begreppen förlorar sin mening. Medan i industrisamhället material, och 

transporter av material, framställning av nya kopior av materiella produkter, och transporter 

av färdiga produkter, står för en betydande del av ekonomin, ligger ekonomin i 

informationssamhällets idéprodukter helt och hållet i produktutvecklingen (och i marknadsföringen, 

vilket bara är ännu en form av idéproduktion). Kopierings- och repetitionsförmåga, 

regelföljande och förutsägbarhet faller kraftigt i kurs. Det enda sätt som 

man faktiskt kan göra ett genuint bidrag, tillföra värde, är genom att vara kreativ. Kreativitet 

är följaktligen ett värde i stark uppgång. 

Regelkunskap och regeltolkning förblir väl så viktigt – på det området har vi bara ökat 

vår förmåga, och framför allt när det gäller att skapa regler och planer, att leka med 

regler, att få saker och ting att bete sig som vi vill med hjälp av regler, med andra ord, 

genom programmering. Industrisamhällets alla gamla dygder har flyttats in i programmen. 

Men för vår egen del är regeltrogenhet inte lika heligt längre. Ortodoxi är förlegat, 

fundamentalism är både fel och farligt, stereotyper är dåliga. Regler och mönster är 

till för att brytas, men att brytas på ett intelligent och nyskapande sätt. Och, naturligtvis, 

för att kunna bryta reglerna måste det finnas några regler att bryta. 163 

Kreativitet 

Originalitet och kreativitet toppar informationssamhällets värdelista. Kreativitet bör här 

betraktas som en objektiv kvalitet hos en produkt eller ett resultat. Det viktigaste kriteriet 

är nyhet, därtill kommer (potentiellt) värde och svårighet (att komma på). 

Att tänka och agera självständigt och kreativt när strukturerna starkt begränsar våra 

rörelser är svårt. Men industrisamhället släpper gradvis på greppet. I takt med att infrastrukturen 

automatiseras befinner vi oss allt mindre inuti infrastrukturen utförande 

”infrastrukturellt arbete” och allt mera på infrastrukturen: vi har kämpat oss upp till 

ytan. Där på ytan av den allt glattare och osynligare infrastrukturen har vi allt vidlyftigare 

handlingsmöjligheter med allt fler frihetsgrader. 

I industrisamhället har kreativitet däremot betraktats med stor skepsis. Att kopiera 

duger gott och är snarare norm. Det gäller framför allt att följa förebilder, föreskrifter, 

162 Jag överdriver förstås lite. Dessutom når vi förr eller senare en punkt där det är lättare att 

återuppfinna hjulet än att lokalisera det i lagret, eller rättare sagt, då vi inte längre kan göra 

någon klar skillnad. 

163 ”Order must exist before it can be broken” som arkitekten Robert Venturi snusförnuftigt men 

samtidigt tänkvärt påpekar. Detta kan också ges ytterligare en, lika giltig och relevant tolkning, 

som kan illustreras med konstnären, författaren och kompositören John Cage’s välvilliga 

kommentar vid besök i Rio de Janeiro i slutet av 1960-talet: ”Advice to Brazilian anarchists: 

Improve telephone system. Without telephone, merely starting revolution’ll be impossible”. 

123

normer, standarder – annars kommer planerna inte att fungera. Kreativitet är acceptabelt 

bara i små doser under strikt kontrollerade former i ett fåtal omsorgsfullt isolerade 

forskningslaboratorier och ledningsrum. Kreativitet kan skapa kaos. Man kan inte låta 

fabriksarbetare springa omkring och hitta på nya sätt att göra saker, nya funktioner, nya 

produkter. Det skulle inte fungera. Kreativitet är möjligen något för författare och 

konstnärer av olika slag; verksamma inom områden där sådana frivoliteter inte kan 

vålla större samhällsskada. 164 

Vi kan se det spänningsförhållande som finns mellan rationalitet och kreativitet. Om 

det i en situation finns ett ”bästa” alternativ som man kan räkna ut med alltigenom 

rationella procedurer, så är förstås detta en utmaning för kreativitetsidealet. Vad ska 

man med kreativitet om man kan räkna ut vad som är bäst? Med kreativitet upphöjt 

som högsta värde uppstår dels en benägenhet att ifrågasätta att det är meningsfullt att 

det finns ett definitivt ”bästa” alternativ (dvs. man ifrågasätter industrimodellens utgångspunkter), 

dels en tendens att börja se nyhet som ett värde i sig. 

Nyhet som gift 

Det ligger ändå något i tanken att nyhet i starka doser kan vara skadlig – och nyhetsvärdet 

är det första kriteriet på kreativitet. En organism som hamnar i en miljö som är 

alltför annorlunda, alltför främmande för den, blir sjuk och dör. I informationssamhället 

vill vi ha och behöver vi kreativitet och därmed nyhet, men inte obegränsad: snarare 

vill vi ha ett visst mått av kreativitet. Ofta tycks det som om vi behöver innovation i 

noggrant uppmätta små portioner utspridda över en längre tidsperiod. Vi vill att vår 

favoritserie i morgontidningen ska vara ny varje dag, men inte alltför ny, inte så ny att 

vi inte känner igen figurerna. Detsamma kan sägas om en hel rad av de moderna produkterna. 

Alltför mycket nyhet gör oss nervösa. Alltför lite nyhet gör oss också olustiga och 

oroliga, och i växande grad. 

”Så långtråkigt, alltid skjortan först och byxorna ovanpå och till sängs på kvällen och 

upp igen på morgonen och alltid sätta den ena foten framför den andra; och ingen 

begriper hur det skall kunna bli annorlunda. Det är utomordentligt ledsamt, och att 

miljoner redan har betett sig så och att miljoner kommer att bete sig så på nytt.” (Georg 

Büchner: Danton i Dantons död, akt 2 scen 1) 

164 I denna industriella skepsis till kreativitet kan man också se en förklaring till den typiska 

stagnation som följer efter den framgångsrika etableringen av en ny industri: innovatörerna är 

inte de som bäst kan driva projekten, och när projektexperterna tar över lämpas kreativiteten över 

bord. Fortsättningsvis köper man nya idéer utifrån, och motivet kan därvid lika gärna vara att 

lägga locket på, som att förnya sig själv. 

124

Vi tycks bli allt mer rastlösa med tiden, begära en högre förändringstakt för att känna 

oss nöjda och glada. Det är ett beroendeframkallande gift. 

Förskjutning av det kreativa initiativet 

Man kan ana en förskjutning av de kreativa insatserna, från de stora institutionerna – 

där kreativitet måste begränsas och avskärmas för att inte störa den övriga verksamheten 

som är projektdriven – till individer, mindre grupper och småskalig verksamhet. 

Det kan i så fall få stor betydelse för teknikutvecklingen, samhället, och våra liv. 

Två faktorer verkar i en sådan riktning. Den ena är den allmänna uppvärdering av kreativitet 

som åtföljer informationssamhällets fokus på information, tankeprodukter och 

informationsteknologi – och den motsvarande inbyggda motsägelsen mellan traditionell 

industriverksamhet och kreativitet. Den andra faktorn är även den nära förknippad 

med det nya informationssamhället: steget från idé till genomförande och fullskalig 

”produktion” kan göras så mycket kortare och billigare när det gäller informationssamhällets 

karaktärsprodukter och -tjänster än för industrisamhällets karaktärsprodukter. 

Idéproduktionen kan starta i Svenssons vardagsrum. 

Kreativt stöd 

Om vår förmåga att tänka och agera självständigt på nya och meningsfulla sätt nu har 

blivit så viktig och högt uppskattad, vad kan och bör då göras för att inte bara undanröja 

hindren utan också stödja och utveckla denna förmåga? 165 

Lagom motstånd är viktigt. När strukturen är för stram och motståndet för stort kör vi 

fast, rör oss i cirklar, kommer tillbaka gång på gång till samma gamla idéer liksom 

dragna tillbaka av de etablerade tankarnas och principernas gravitationskraft. Vi sitter 

fast i ett konceptuellt fängelse. Allt har prövats. 

Men att tänka och agera självständigt och samtidigt kreativt och meningsfullt, i en 

strukturlös situation är också svårt, vilket människor i yrken som vi traditionellt förknippar 

med kreativitet gärna vittnar om. 166 Med alltför lite motstånd blir vi vilsna, vi 

165 Man kan ju tänka sig att det snart är dags att uppmärksamma de ”kreativt handikappade” som 

en hittills bortglömd och försummad grupp i samhället. Utan förhoppningar om några träffar 

gjorde jag en sökning efter ”creatively challenged” på webben i maj 2002. Jo, frasen var redan i 

bruk! I maj 2004 upprepade jag sökningen: 1820 träffar. 

166 Till exempel designern Charles Eames när han förklarar betydelsen av materialets strukturella 

begränsningar: “For an example of how limitation works in the creative process, consider a 

sculptor attacking granite with hand tools. Granite resists such attack violently: it is a hard 

material, so hard that it is difficult to do something bad in it. It is not easy to do something good, 

but is extremely difficult to do something bad. Plastilene, though, is a different matter. In this 

spineless material it is extraordinarily easy to do something bad—one can do any imaginable 

125

vet inte var vi ska börja. Allt tycks möjligt, vi befinner oss mitt i en skrämmande och 

ofattbar rymd av möjligheter. 167 Ingenting kommer för oss, eller varje tanke tycks så 

godtycklig att den är meningslös. Vi paralyseras, resignerar, eller grips av panik och 

producerar skräp i en strid ström i spelat hopp om att något ändå ska visa sig vara av 

värde. 

När vi har kört fast behöver vi hjälp att komma loss, när vi har gått vilse behöver vi 

något mer fast att stå på, att hålla sig i. Alla medel som kan hjälpa oss att styra en kurs 

mellan för lite och för mycket motstånd skulle vara intressanta i en infrastruktur för 

kreativitet. Detta är ett i stort sett outforskat område. 

Kreativ uthållighet 

En annan nyckelfaktor i en kreativitetsbaserad ekonomi är vad vi skulle kunna kalla 

kreativ uthållighet (eller på engelska, creative sustainability). Det kan vara mycket 

kreativt att skapa regler, planer, projekt och program – men det kan också hända att de 

system och artefakter som därmed skapas kraftigt beskär många människors möjligheter 

att utöva sin förmåga att tänka och agera självständigt, att utöva och utveckla sin 

kreativitet. Man behöver inte precis söka länge efter exempel. Rakt motsatt effekt har 

skapandet av artefakter som fungerar som verktyg för kreativt arbete, liksom skapandet 

av fruktbara begränsningar och regelsystem i en alltför formlös situation. Haikun och 

fugan kan tas som exempel på förträffliga resultat av sådan metakreativ verksamhet. 

Förlorad kontroll 

Den ökning i tempo, volym och sammanhangsgrad som den nya informationstekniken 

för med sig är ett problem. Hur kan man kontrollera processer som är så snabba, beror 

av så många faktorer och ska samverka med så många andra processer? Vad gör man 

när de traditionella metoderna inte kan leverera beslut av hög kvalitet i tid för att ge 

önskad effekt? 

Den uppenbara lösningen är att applicera informationsteknik på kontrollprocesserna 

själva: automatisera beslutsprocedurer, förvandla dem till planer och program. Där 

sitter vi då med allt mer komplicerade agenter som t.ex. gör affärer på elektricitetsbörsen 

och fattar köp- och säljbeslut på löpande band för vår räkning. Ju mer komplexa 

och självtillräckliga agenterna blir desto mer är vi hänvisade till vår tro att de utför vårt 

variety of bad without half trying. The material itself puts up no resistance, and whatever 

discipline there is the artist himself must be strong enough to provide”. 

167 Kompositören Roger Sessions förklarar problemet med nutida musik: “… it is not sufficient 

to have the whole world at one’s disposal – the very infinitude of possibilities cancels out 

possibilities, as it were, until limitations are discovered”. 

126

uppdrag, att agentens ändamål är vårt ändamål med agenten. Ju högre kvalitet på arbetet, 

ju mer krävande uppgiften är, i desto högre grad blir vi tvungna att acceptera att de 

kanske har egna syften som vi inte riktigt förstår och delar. 

Men trots allt är deras tjänster tillräckligt värdefulla för att betala priset av förlorad 

kontroll. Uppskattningen av strikt kontroll och förutsägbarhet är ändå fallande, medan 

uppskattningen av interaktion är stigande. 

Vad hände med meningen? 

När klyftan mellan plan och exekvering sluts i den programmerade aktiviteten, fångar 

en annan klyfta som vi inte alltid kunde se så tydligt förut vår uppmärksamhet – klyftan 

mellan ändamål och plan, vilken då i praktiken blir en klyfta mellan ändamål och 

handling. Då vi arbetar i ett projekt behöver vi ur projektledningens synpunkt inte veta 

eller vara medvetna om mål och ändamål för projektet. Vi behöver bara följa planen, 

eller snarare den specifika del av planen som vi behöver känna till för att kunna verkställa 

vår del. Vad vi gör, rörelserna vi går igenom, får inte någon mening för oss från 

denna överordnade mening, inte ens om vi råkar känna till projektets mål. Resultatet är 

att våra handlingar antingen är meningslösa för oss, eller att vi uppfinner en egen mening 

och försöker få den att passa in. 

Att betrakta ett program utifrån, å andra sidan, är ofta en frustrerande erfarenhet. Vi är 

osäkra om meningen med den plan som programmerarna har skapat, och vi förblir ofta 

osäkra om hur specifika handlingar och beteenden av programmet relaterar till denna 

mening även då denna är känd för oss. 

Även om informationssamhället lovar att befria oss från mycket av slitet i projekt av 

industriell modell med en hård, centraliserad kontroll av planer som ska utföras, kommer 

det att finnas många situationer med en liknande brist på relation mellan handling 

och mening – men omvänt: vi har en mening med det vi gör, men denna mening (eller 

dess finare detaljer och djupare signifikans) når inte ut till de punkter och aktörer där 

kunskap om denna mening och avsikt skulle behövas. 

Mening i exil 

Det är populärt att ge Descartes huvudansvaret för den skilsmässa mellan tanke och 

handling, ande och materia, mening och ting som dominerar moderniteten. Men det är 

ju egentligen en mycket längre historia, och frågan är om det är så mycket att kritisera. 

På det hela taget kan man så här i tillbakablick se det som en lärorik erfarenhet, till och 

med som en nödvändig övning. 

Att hålla den materiella världen åtskild från tankevärlden har ju skärpt vår förmåga att 

hantera materien. Det har också frigjort vårt tänkande, upphöjt vår förmåga att fantisera, 

att använda kraftfulla abstraktioner och andra intellektuella verktyg, så att vi kun- 

127

nat nå högre och högre nivåer på ett sätt som inte skulle ha varit möjlig i den traditionella 

världen där materien fortfarande satt som klistrad vid tanken och hämmade dess 

rörelser. 

Ekologiska historiker har lagt fram teorin att människor inte kunde börja dominera 

naturliga ekosystem förrän de migrerade till någon annan del av världen, någon annan 

miljö med vilken de inte var ko-adapterade, så att naturen plötsligt blev dem främmande. 

Vi kunde inte lära oss att dominera över naturen förrän vi fick uppleva oss 

separerade från den. 

På samma sätt, kan man argumentera, skulle vi inte ha kunnat göra sådana framsteg i 

att förstå och kontrollera den materiella världen utan att i tanken ta farväl av den, betrakta 

den på avstånd, från det eviga, objektiva, oengagerade perspektivet av en avskild, 

utomstående, utomvärldslig observatör. Det pris vi fick betala var att naturen och 

världen vissnade och dog inför vårt kalla, analytiska öga: magin var borta. 

Meningens återvändo till världen 

I det moderna perspektivet är den verkliga världen den fysiska världen, och föreställningen 

om vad som är verkligt i högsta grad baserad på naturvetenskap. Genom att 

kartlägga världen, genom att tänka noggrant och göra experiment har vi gjort framsteg i 

att förstå och kontrollera den materiella verkligheten. Medvetandet förstås som en 

spegel, våra idéer som symboler för objekt i världen. Att tänka är att manipulera sådana 

symboler i tanken. Den moderna världen blir i själva verket mer och mer besatt av 

symboler, mentala såväl som externa. Ändå finns ingen riktig plats för dem. Symboler 

är inte riktigt verkliga. Liksom Descartes’ tanke behåller de en utomvärldslig status, 

och vetenskapen insisterar på att den betraktar världen från en punkt utanför världen. I 

längden blir det omöjligt att fortsätta som om symbolerna inte är verkliga, när mer och 

mer av det som verkligen har betydelse äger rum i symbolvärlden. 

En av de utlösande faktorerna (av flera samverkande) till denna omvärdering av symbolerna 

är den kris som matematiken genomgår i åren omkring sekelskiftet 1900. För 

att få ordning på problemen beslutar sig David Hilbert och andra för att applicera matematiska 

metoder på de symboler, det språk och de procedurer som matematiken själv 

använder. De långsiktiga följdeffekterna blir minst sagt digra: datorn, datavetenskapen, 

kognitionsvetenskapen, och ett beräkningsmässigt och informationsbaserat synsätt på 

världen som blir inflytelserikt också på andra vetenskaper, inklusive naturvetenskaper 

som mikrobiologi. 

Informationssamhället och den nya informationstekniken är ett resultat av en ökad 

medvetenhet och utnyttjande av symboler som konkreta artefakter, som finns där i 

världen, ofta efemära men alltid till sist beroende av materia och energi för sin existens. 

128

I detta perspektiv skulle man kunna påstå att datavetenskapen är en vetenskap om materialiserade 

idéer. 

Och nu har vi ju för övrigt kommit till en punkt där det har blivit vardagsmat att världar 

inte bara representeras av symboler: de är gjorda av symboler. 

Meningens återvändo till verksamheten 

Begrunda en något ovanlig metod för att anlägga promenadvägar i en ny park. Öppna 

parken utan några promenadvägar och vänta några veckor. Då kommer stigar att ha 

uppstått. Bygg promenadvägarna längs dessa spår av mänskliga val. Metoden har sina 

begränsningar: kullar och träd lär inte försvinna i processen, det finns ett element av 

underkastelse för de givna villkoren, medan en mer explicit planeringsmetod kan skära 

ut en rät linje genom att spränga klippor och hugga ned träd. 

Å andra sidan kräver metoden inte någon nämnvärd extra ansträngning från fotgängarnas 

sida, och innehåller en mycket elegant urvalsmekanism för vilka som ska få vara 

med att bestämma (vilket ger begreppet gräsrotsdemokrati en ny innebörd). Metoden 

innehåller inslag av förslag, förhandling och kompromiss, i den mån som valet av väg 

påverkas av synliga märken från tidigare vandrare. Metoden har en tilltalande autenticitet: 

som du agerar så blir det (genom något slags viktad summa av de individuella 

handlingarna). 

Den nya informationstekniken öppnar möjligheter att använda liknande (och mer sofistikerade) 

ansatser. Som kontrollmetod skulle den fylla en ledig nisch mellan traditionella 

implicita (men dumma) kontrollmetoder som marknadsmekanismer, och explicita 

(men kostsamma) metoder som traditionell företagsledning och demokratiska processer. 

Vi kan rösta med våra fötter, genom våra faktiska handlingar. Vi kan handla och 

kommunicera våra intentioner samtidigt, utan att snubbla det minsta. 

Detta exemplifierar hur man kan föra mening och avsikt närmare våra faktiska handlingar 

och tillbaka till den fysiska världen omkring oss. I någon mening hörsammas 

avsikten med vår handling, inte bara dess omedelbara effekt. Att agera blir lika mycket 

att kommunicera (givet det viktiga förbehållet att vi har möjlighet att göra det vi vill): 

Så här vill jag att det ska vara. 

Det finns en moralisk aspekt av detta som inte är helt och hållet tilltalande. Man kan 

inte agera utan att i viss mening samtidigt uttrycka att man anser det rätt och riktigt att 

agera på detta sätt. Det är Kants kategoriska imperativ, med en knorr. Som jag gör 

borde man göra. När du överskrider hastighetsbegränsningen kan det samtidigt innebära 

att du röstar för en höjd hastighetsgräns. Varje steg du tar, varje handling kan i 

princip få en högst påtaglig moralisk mening och konsekvens. Se upp med vad du gör! 

129

Återförtrollad värld? 

Vad finns således för utsikter att återförena tänkande och agerande, mening och materia? 

I ökande utsträckning gör vi något konkret och artikulerar ett meddelande i en och 

samma handling, eller vi gör en (funktionell) artefakt och skapar en symbolisk mening 

i ett och samma objekt. Det är inte en alldeles ny situation. Men i en värld där nästan 

vilket som helst objekt, händelse och handling i princip kan spåras och observeras från 

vilken annan punkt som helst – tekniskt en inte alltför avlägsen möjlighet – blir varje 

handling potentiellt också ett meddelande och den som handlar måste ta det i beräkningen. 

För att vara framgångsrik i en sådan värld behöver man utforma sina handlingar 

lika mycket från symbolisk och kommunikativ synpunkt som från den fysiska 

synpunkten. 

I ökande utsträckning reifieras idéer och kommunikation, så att man samtidigt skapar 

”saker”, symboler, i kommunikationsprocessen. Dessutom är en betydande andel av 

vad som förvisso ser ut som meddelanden (avsända av människor) i själva verket 

”verkliga” handlingar (inte bara talhandlingar), eftersom de inte medieras av någon 

person. De slår verkligen på teven, slår av kemifabriken, eller får satelliten att vrida sig. 

Cheops byggde en pyramid. Kan man säga så? Inte med egna händer – tiotusentals 

arbetare verkställde förstås hans order – men i viss mening kan man ändå hävda att han 

byggde pyramiden. Hans uttalade tanke kan förstås som en handling som får pyramiden 

att bli till. 168 Detta är ordets gamla magi. Farao talar, vibrationer i luften som snabbt 

ebbar ut. Efter många år står pyramiden där. Fantastiskt! Vi tappade ju tron så småningom, 

ett ord är när allt kommer omkring bara luft, människor kan vägra att lyssna, 

då händer ingenting. Så magiskt var det väl heller inte att se alla dessa människor svettas 

och slita för att få det att fungera. 

Idag mer än någonsin har symboliska handlingar verkliga effekter. Magin fungerar 

verkligen, utan mänskliga mellanhänder eller ingripanden. Vi tänker nu så högt, vi 

menar så intensivt, att gränsen mellan att tänka och att agera är i upplösning. 

Nya möjligheter att projicera tanke och mening genom handling exemplifierades ovan. 

Uppfattningen att vi normalt tänker genom att agera, och att, möjligtvis, tänkande utan 

hjälp av handling och den yttre omgivningen knappast alls förekommer, växer i trovärdighet. 

Ekologisk psykologi, distribuerad kognition, svärmintelligens, situerad handling 

och aktivitetsteori är några av de tankeskolor som ger stöd åt en sådan uppfattning. 

168 För ”allt som framtvingas på befallning tillgodoräknas mycket mera den som befaller än den 

som utför det” (Valerius Maximus citerad av Montaigne, Essayer III: 9). 

130

Gränsen mellan det meningsfulla och det meningslösa är i upplösning, symboler och 

objekt smälter samman, vilket kan förväntas vålla en del förvirring. Världen blir återigen 

mer meningsfull, händelser ses som information, varsel, meddelanden. Kommer 

detta att ge oss magin tillbaka? Kommer det att försämra vår förmåga att tänka? 

Efter den industriella modellen – interaktion? 

Om projektet passar informationssamhällets värden dåligt, var finns då det nya alternativet, 

det nya modus operandi och modus vivendi som ska ersätta det industriella förhållningssättet 

till världen? Kan vi finna något annat sätt att organisera våra liv? John 

Cage föreslår djärvt att ”målet är att inte ha några mål”. Men frågan är om vi inte är så 

indoktrinerade av projektideologi, så drillade i passande projektbeteende att vi har 

glömt hur man kan ha mening utan ordentligt mål. 

För den industriella människan kan de nya förväntningarna på att agera självständigt 

och kreativt te sig som en skrämmande frihet: en frihet som lika mycket är ett nytt 

tvång (att agera fritt på eget ansvar utan skydd och stöd av direktiv och sedvanor), och 

en frihet som lika mycket är att vara utkastad i ett formlöst ingenting. 

Utan anspråk på att ens ha början till ett svar, betrakta interaktion. I allmänhet anses det 

när det gäller mänskliga mellanhavanden bättre att interagera än att vara isolerad. Det 

är också bättre att interagera än att vara i den mottagande änden av någon handling utan 

möjlighet att i handling komma åt källan, bättre också än att vara i den utdelande änden 

utan att få någon reaktion från den mottagande änden. Skulle interaktion kunna tänkas 

vara ett värde i sig, även frånsett vad interaktionen handlar om? Den vanliga uppfattningen 

att interaktion kan vara ett instrumentellt värde, dvs. vara värdefull genom att ha 

någon värdefull konsekvens, behöver knappast försvaras. Men som värde i sig? 

Det behöver knappast påpekas att det blir besvärligt att hävda existensen av några instrumentella 

värden, utan några värden i sig som yttersta garanter. Den industriella 

modellen syns vilja lämna dessa utanför bilden: de är fria parametrar där man lika 

gärna tycks kunna plugga in rasrenhet som hälsa och rättvisa, oavsett vilka värden som 

föresvävade de tidiga förespråkarna (typiskt: gentlemannalivet). Ett värde som hägrar 

långt i fjärran har den goda egenskapen att man aldrig behöver nå fram dit och upptäcka 

att man nog misstagit sig om värdet i sig – och under tiden har centrala instrumentella 

värden en tendens att åtminstone delvis omvandlas till värden i sig. För den 

industriella modellens del förslagsvis: kunskap, rationalitet, och måluppfyllelse. Särskilt 

de två första kan man hoppas att vi kommer att ta med oss in i den nya tiden. 

Ett förslag på ett generellt värde i sig med lång historia (från Herakleitos och framåt) 

som fortsätter att finna gehör, är organisk enhet eller ”enhet i mångfald”. Visst finns en 

släktlikhet med interaktion? Man skulle kunna undersöka interaktion eller interaktivitet 

131

som kandidat för ett värde i sig, alternativt som allmänt instrumentellt i att främja enhet 

i mångfald. 169 

Interaktion, när den är som bäst, är intressant, dialektisk – oförutsägbar utan att vara 

kaotisk. Man kan göra en jämförelse med försöken inom forskningsområdet artificiellt 

liv att identifiera liv med intressant beteende. Ett statiskt tillstånd, liksom ett starkt 

begränsat, repetitivt beteende är ”dåligt”, icke livsliknande, ointressant. I den andra 

extrempunkten, kaos eller ”vitt brus”, fullständigt slumpmässigt beteende är lika ”dåligt”, 

icke livsliknande, och likgiltigt. Mellan kristaller, urverk och gaser finns en klass 

av beteenden (klass IV i Stephen Wolframs taxonomi av cellulära automater) som är 

”intressanta” och liknar liv. 

Om man överför denna idé till interaktion kan vi få en något mer sofistikerad föreställning 

om vad som är ”bra” interaktion. För litet, liksom för mekaniskt begränsad, lätt 

förutsägbar interaktion är dåligt. Men att maximera frekvensen och oförutsägbarheten i 

interaktiva utbyten är likaså dåligt. Kaos är inte vad vi önskar oss. Irriterande interaktion 

och interaktion till leda är inte vad vi önskar oss. Vi önskar oss intressant, stimulerande 

interaktion, våghalsigt balanserande mellan kaos och ordning. 

Skulle interaktion kunna vara början till en mer tillfredsställande modell för att förhålla 

sig till den postindustriella världen? 

169 En modern analys och diskussion görs av Robert Nozick i Philosophical explanations. Oxford 

University Press, Oxford 1981. 

132

6 Smedja i mörker – om värdebildning, 

sviktande utvecklingstro 

och massmediers ansvar 

av Olof Hägerstrand 

Så här kunde man tänka sig: 

Kunskapen bryter in i ett mörkt inre landskap, lyser upp och värmer. Goda moraliska 

värden börjar gro. Ogrundade trossystem som tradition och lättja vidarebefordrat förflyktigas. 

Fördomar och vidskepelser dunstar. Vetenskap och rationalitet öppnar allt 

vidare räjonger för våra föreställningar, Synfältet vidgas. När processen har nått ett 

visst stadium, har vi som individer utvecklats till moraliskt reflekterande subjekt. Vårt 

tänkande har tränats. Vårt omdöme har mognat. Varseblivningen av den värld vi är 

satta att leva i har blivit skarpare. 

Ett otvetydigt samband mellan å ena sidan kunskaper och å andra sidan framträdandet 

av livsbefrämjande inre värden vore en dröm för varje pedagog och samhällsförbättrare. 

All den möda som undervisning och kunskapsförmedling kostar skulle i så fall 

resultera i något påvisbart gott. Samhällets moraliska status vore möjlig att hantera och 

forma. Äventyrliga och destruktiva influenser kunde på så vis stävjas och genom engagerad 

undervisning ledas in i konstruktiva banor. Likt Fredag kunde Dr Mabuse ställas 

under Robinson Crusoes lärorika och fostrande egid. 

Scenariot ovan utgår från 1700-talets utvecklingsoptimism – upplysningsseklets okuvliga 

tro på kunskapsförmedling och uppfostran som verktyg att bygga väg till en bättre 

framtid och en ny människa. Sambandet mellan upplysningsarbete och skapandet av 

livsfrämjande värden var odisputabel sanning för tidens filosofer. Också under ytan av 

upprördhet och cynism hos en Voltaire pulserade en övertygelse av det slaget. Världen 

var möjlig att skapa på nytt. Människan var formbar. Moraliska värden var den spännram 

som skulle snickras ihop för att det moderna projektet skulle kunna bli verkligt. 

Det hela verkar tilltalande. Men sanningen är nog snarast den, att de krafter som huserar 

i vårt inre uppstår på annat sätt än vad pedagoger och världsförbättrare tänker sig. 

Mörkret i vårt inre finns alltid. Där försiggår egendomliga skapelseprocesser. Dr 

Freuds undermedvetna lierar sig med professor Kants rationalism. Självrättfärdigande 

tekniker används för att skyla över osnygga handlingar i vår personliga historia lika väl 

som till att putsa över tankefel och hållningslösheter. Det absurda blandar sig med tri- 

133

vialiteter, tillfälliga nycker med eftergivenhet för tvivelaktiga auktoriteter. I detta mörker, 

ångande av främmande andedräkter, pågår en oavbruten alstringsprocess. Ett värdelandskap 

träder småningom fram. Detta är "jag" säger vi. Detta är "min ståndpunkt". 

Och låtsas samtidigt inte om, att vår individualitet tilldrager sig mot en fond av viskande 

röster och aldrig helt klargjorda impulser. De värden vi omfattar uppstår på 

osynlig ort och lever därefter sitt egenliv. Sedan detta konstaterats, återstår att fråga vad 

som kan göras. Är alla samtal meningslösa? Är skola och undervisning bara en fråga 

om förberedelse för det yttre livets krav – för yrkesverksamhet och medborgerliga 

insatser i det civila livet? 

Mörkret finns. Kanske är dess otillgänglighet en förutsättning för mänskligt skapande. 

Att överge tanken på att kunskap och bildning skulle vara fruktbärande vore defaitism. 

Även om inget direkt samband mellan kunskaper och moral kan mätas, vore en sådan 

ansvarsflykt farlig. Andra krafter än en vetenskaplig och förnuftsmässig motiverad 

undervisning – krafter som mer försåtligt kunde söka sig ned i vårt inre och där ockupera 

vårt undermedvetna och exploatera våra drömmar – skulle se sin chans. Mörkret 

är frambringandets medium. Det medvetna jaget famlar i skumrask. Rimligt tycks dock 

att utgå från, att i detta möte mellan två energier någonting även avsöndras från den 

rationellt kontrollerande parten. 

Förmedling av bildning och kunskap brukar tänkas som "upplysning". I betraktande av 

hur litet vi egentligen vet, utstrålar termen alltför mycket av självbelåtenhet och godtrogenhet. 

Mörker och dimma är också delaktiga i en skapandets process. Men det 

känns alltid tryggare att hålla tillbaka sin frusenhet vid en eld. 

Värden grundar karaktär. Värden konstituerar andan i ett kollektiv – utpekar vissa 

handlingsalternativ som otänkbara, anger omfattningen för gruppens ansvar mot individen, 

är bestämmande för hur kursen skall tagas ut inför en framtid. Ett samhälle utan 

värdeinsikt saknar instrument för att bestämma sin egen riktning. 

Sedan religionen förlorat sin tidigare ställning som odisputabel moralisk referens har 

vetenskap och framstegstanke under de senaste århundradena trätt in som ett fullgott 

substitut för människor som till varje pris måste ha något att tro på. Den franske samhällstänkaren 

Auguste Comte (1798–1857) delade in mänsklighetens historia i tre utvecklingsskeden. 

Efter att länge ha dvalts i de teologiska och metafysiska stadiernas 

skymningslandskap, hade människorna i Comtes egen tid passerat in i "det positiva 

stadiet". Den positiva metoden byggde på föreställningen, att all vetenskap i fortsättningen 

skulle utgå från empiriskt säkerställda data. Teologin och de metafysiska 

systemens tid var en gång för alla övervunnen. En för hela mänskligheten dugande 

vetenskaplig och tillämpbar filosofi hade i Comtes positivism sett dagens ljus. Comte 

introducerade till den änden en ny liturgi, där dyrkan av le Grand-Etre - identifierad 

som det goda hos mänskligheten – skulle äga rum. Många som dessförinnan tilltalats 

av Comtes ljusa vetenskapstro vände honom nu ryggen, sedan han återfallit i teologiska 

134

anor. Den slutsats man kan våga i samband med Comte är den, att han insett behovet 

av en högre sanktion för moraliska värden än den som enbart den mänskliga kan ge. 

Även om industrier och laboratorier under Comtes sekel växte fram som aldrig förr, 

exponerar hans vetenskapsteologiska projekt att det rationella livet aldrig till fullo kan 

motsvara samtliga medborgares andliga behov. Det skapande mörkret som talades om 

här ovan tarvade sin del av den andliga jordlotten i Comtes nya värld. 

Övertygelsen att naturvetenskap och teknik är rätta verktyg, med vilka en otillfredställd 

mänsklighet kan bana nya vägar, är idag inte lika fast rotad som tidigare. En uppsjö av 

postmodernistiska tänkare har under senaste årtionden dödförklarat "det moderna projektet". 

I skuggan av en rad tidigare obeaktade fenomen ter sig den obrutna tron på 

vetenskap och teknik som inskränkta och föråldrade. Miljöhot, resursförödelse, statsapparatens 

tillväxt, känslan av medborgarnas vanmakt inför de övergripande strukturer 

som vuxit fram medverkar till att modernitetsbegreppet av många idag betraktas med 

skepsis – något förljuget och naivt. Till det kommer det städse närvarande hotet från 

kärnvapenspridningen i världen. Det kalla kriget må vara slut, men det militärindustriella 

komplexet finns kvar hos kärnvapenmakterna, om än i nedbantat skick. 

"De stora berättelserna " är döda, förkunnade postmodernisten Jean-Francois Lyotard 

(1924–98). Vad som återstod var spillror och fragment av de stora metafysiska systemen 

och ideologierna. Framstegstanken och vetenskapsfascinationen utgjorde delar av 

dessa tankefält. Även om storartade ting inom vetenskapen ännu uträttas och även i 

fortsättningen kommer att frambringas, har möjligen den reservationslösa bejakelsen av 

verksamheter som dessa fått sig en knäck. De resultat som frambragts har i många fall 

visat sig svära mot de mänskliga värden som besinningsfulla människor anser vara 

oumbärliga i samhället och i trafiken med omvärlden. 

Hekatomber har skrivits om betydelsen av kommunikation. Massmedieforskningen har 

vuxit och blivit en egen disciplin. Vad kritiskt finns att anföra häremot? Inget! Det 

förefaller klokt att granska och utvärdera massmediernas funktion i samhället. För egen 

del skulle jag gärna se att man i högre grad än vad som sker idag beaktade masskommunikationens 

och massmediernas inverkan i frågan om värdebildningen hos de unga. 

I samband med att videoapparaten började bli en allemansartikel på 1980-talet utbröt 

indignerade diskusioner om denna uppfinnings inverkan på barn och ungdomar. Hur 

skulle de nu bli, när de kunde fylla sin fritid med passiverande konsumtion av enkel 

underhållning och råa våldsfilmer? Låg detta verkligen i demokratins intresse? Fanns 

inga möjligheter att begränsa tillgången på könsrollskonserverande och fördummande 

underhållning? Borde inte Statens biografbyrå förhandsgranska utbudet på samma sätt 

som skedde med den vanliga spelfilmen? När parabolantennen kom ut på marknaden 

under det följande decenniet hördes likartade alarmistiska tankegångar. Riksdagsledamoten 

Maj Britt Theorin ville rent av förbjuda sådana antenner, allt för att hålla 

svenska sinnen rena från farliga inflytelser utifrån. 

135

Det hela ter sig så här några år efteråt en smula patetiskt och löjligt. Visst, men den oro 

som Theorin och andra samhällsförbättrare uuttryckte speglar ändå en viktig aspekt – 

nämligen att den värdegrund som våra individuella liv utgår från allt starkare utsätts för 

angrepp och hot från massmedierna. En kort stunds granskning av utbudet på den dagliga 

tidningens programsida bär syn för sägen. Exemplifiering är onödig. Här fordras 

uppenbarligen överväganden av olika slag – moralfilosofiska, politiska, pedagogiska. 

Att en kontinuerlig påverkan ger återverkningar tycks ostridigt. Vi vill inte att skolans 

lärare skall tillåtas att utsätta våra barn för övertygelser och åsikter, som inte stämmer 

överens med grundläggande demokratiska och humanistiska värderingar. Men i det 

överväldigande flödet av sådant utbud finns mängder av försåtligt invävda eller öppet 

exponerade värdegods som vi varken som individer eller medborgare är betjänta av. Att 

sådan påverkan sker är självklart. Vad utfallet däremot blir tycks osäkert. Massmedieforskningen 

har här ett viktigt område att genomlysa. 

För egen del hoppas jag likafullt mest på det där mörkret jag tidigare talade om. Därinne 

i smedjan kan förnuftet och drömmen tillsammans hamra ut de väsentliga värdena. 

Om värme och ljus skulle behövas, får glöderna i ässjan räcka. Smidet är viktigast. 

136

7 I Smedjebacken 

går man på teater 

i London 

av Bertil Håkansson 

På 1890-talet började de första Folkets Hus att byggas i Sverige. De byggdes av människor 

som hade svårt att hyra eller få tag på samlingslokaler som de behövde för sin 

verksamhet. Genom att gå samman och utnyttja resurser på lokal nivå, sin egen arbetskraft 

och kompetens blev det möjligt för dem att tillgodose de behov som det stora 

samhället inte ville eller kunde ge dem. I de egna lokalerna blev de sedan möjligt att 

ordna studiecirklar och andra aktiviteter som vidgade möjligheterna och vyerna för allt 

fler människor. 

Det var en lösning som hade många fördelar. Kostnaderna blev förhållandevis låga. De 

som byggde lärde sig också att underhålla det de själva skapat. Och under planeringen 

och byggandet skapades ett forum för kunskapsutbyte, samvaro och kultur. Detta bidrog 

till att utveckla det demokratiska tänkandet lokalt och utgjorde också en förberedelse 

för nya kontakter med den stora världen. 

Idag finns det anledning att erinra om den kraft som människor på lokal nivå besitter. 

Den kraften behövs eftersom det stora samhället och de stora företagen inte har lösningar 

på många lokala problem. Inte heller kan marknadskrafterna tillgodose alla 

medborgares behov till rimliga kostnader. För människor i glesbygd är detta sedan 

länge en känd realitet. 

Glesbygdsproblemen breder ut sig 

Glesbygd kan idag omfatta ganska många människor. Det finns dessutom en hel del 

medborgare som inte lever i glesbygd men som ändå lider av glesbygdsproblem genom 

att allt mer av de lokala servicemöjligheterna försvinner eller flyttar till andra orter. 

Människor som berörs av dessa förändringar drabbas hårt genom att de får allt längre, 

dyrare och besvärligare resor till serviceställen, till kultur och till möten med allt det 

som det stora samhället erbjuder många andra människor. I den mån kontakterna ändå 

kan upprätthållas blir de ofta enkelriktade och helt bestämda av centralorterna, som 

tycks flytta allt längre bort. 

Denna utveckling betraktas av en del som en nödvändighet, om än beklaglig sådan. 

Visserligen väckte den framväxande IT-tekniken förhoppningar om att människor även 

137

i mindre orter åtminstone via modemuppkopplad Internet i någon mån skulle kunna få 

ett litet fönster mot den stora världen. En överföringshastighet på 64 kbit/sekund eller 

mindre ger dock ett mycket litet titthål med begränsade kommunikationsmöjligheter. 

Den spruckna IT-bubblan grusade säkert också mångas förhoppningar om större, framtida 

förbättringar inom rimlig tid. 

I verkligheten är det kanske precis tvärt om. Just på grund av den spruckna IT-bubblan 

finns det över hela Sverige nedgrävda fibrer som redan är avskrivna men vars stora 

kapacitet bara i mycket liten grad utnyttjas. 

Därtill finns det teknik som till stor del skulle kunna ge även glesbygd och regioner 

med glesbygdsproblem en utökad service och närhet till det stora samhället. Ja, den 

skulle t o m kunna skapa helt nya förutsättningar för det sociala mötet i stort och smått, 

vitalisera demokratin och ge de marginaliserade människorna och de ur service-synpunkt 

krympta regionerna ett nytt liv och bättre kontakt med det stora samhället. Samtidigt 

skulle det stora samhället också kunna få en bättre kontakt med det lilla samhället 

och dess människor. Vi talar här om en dubbelriktad kommunikation på bred front. 

Problemet, anser många, är att den teknik som måste användas är alldeles för dyr, kvaliteten 

på tekniken för att förverkliga en sådan vision alltför för låg och tröskeln för att 

använda tekniken alltför hög. 

Bredbandsteknik öppnar världen 

Det är sannolikt en felaktig slutsats. Sedan något år tillbaka pågår intressanta försök i 

Sverige som visat på möjligheten för mindre orter att med hjälp av kraftfull bredbandsteknik 

få direkt tillgång till exempelvis konsertföreställningar samtidigt som de 

går av stapeln någon annanstans. Ett verkligt exempel utgör David Bowies konsert från 

en studio i London sommaren 2003. Föreställningen kunde förmedlas ”live” till en 

handfull Folkets Hus biografer i landsorten med hjälp av digital teknik och projektion 

på 40 kvadratmeters filmduk. Ca 85 procent av dem som såg föreställning gav upplevelsen 

betyget ”fantastiskt” eller ”bra”! 

Några personer som var med då och som senare såg David Bowie vid en direkt-föreställning 

på Globen i Stockholm var överens om att de faktiskt upplevde, såg och hörde 

mera via den digital överföring på storbildsskärm än att fysiskt vara på plats i Globen. 

Kanske ger den digitala bredbandstekniken i sina olika tillämpningar helt nya dimensioner 

som vi ännu inte har insett. 

För att ta del av dessa nya möjligheter krävs det emellertid inte bara teknik. Lika väsentligt 

är det att människor lokalt är villiga att engagera sig och arbeta för att genomföra 

de förändringar som tekniken ger förutsättningar för. De försök som nu pågår 

bygger på kreativt utnyttjande av befintlig teknik i kombination med principen för 

folkets hus-rörelsen, om än i ny skepnad och med nytt namn: Community Network 

138

Community Network kan beskrivas som ett bysamfund eller en grupp människor som 

lokalt förenas för att gemensamt lösa vissa problem och vidga service- och kulturmöjligheterna 

i sitt område med hjälp av bredbandsteknik. De har entusiasm och ställer 

sina idéer och krafter till förfogade för att få det egna lilla samhället att fungera bättre 

och kunna utnyttja de resurser som det stora samhället har men inte förmår erbjuda 

dem. I detta ingår att de fullt ut utnyttjar modern teknik som ett medel att koppla upp 

sig och förena sig med den stora världen, men med den egna, lilla världen eller lokalsamhället 

som grund. 

Folkets Hus blir Folkets Hubb 

Den tekniska utrustning som behövs för möten och kontakter med den stora världen 

kan med fördel placeras i ortens bygdegård, församlingshem eller Folkets Hus. För att 

markera förändringen bör även lokalen byta namn och Folkets Hus får i fortsättningen 

heta Folkets Hubb. 

Med hubb menas den utrustning i ett datornät där olika dataanslutningar löper samman. 

Hubben är navet i det nätverk som sträcks ut i tid och rum med hjälp av i första hand 

optiska fibrer för överföring av stora mängder information. Nätverket kan kompletteras 

med satellitöverföring och annan radiokommunikation, t ex vid kontakter med andra 

länder, men då handlar det om smalband jämfört med de optiska fibrernas kapacitet. 

Folkets Hubb blir den plats dit människor i omgivningen kan gå för att i realtid se på 

teater, opera och konserter från hela Sverige eller från utlandet, dvs samtidigt som föreställningarna 

fysiskt äger rum i Stockholm, Göteborg, Malmö eller någon annan plats i 

någon annan del av världen. Dessutom kan skådespelarna och publiken från sina scener 

och sina platser också se och lyssna till de applåder och andra reaktioner som den lokala 

publiken genererar under eller efter en föreställning. Kommunikationen är alltså dubbelriktad. 

I samma byggnad, men i ett mindre men mer ombonat och intimare rum, skulle man 

också kunna skapa en annan typ av mötesplats. Dit skulle människor kunna bege sig för 

att tala med läkare, utföra bank- och postärenden, visa upp reservdelar de vill köpa eller 

utföra andra uppgifter, öga mot öga med andra människor. Att de människor som möts 

på dessa sätt befinner sig på helt olika platser är av mindre betydelse. Tekniken och 

överföringskapaciteten ska vara av så hög kvalitet och vara så enkel att använda att den 

i princip inte märks. 

Användningen och utnyttjandet av det lilla rummets möjligheter kan dessutom underlättas 

av att tidigare vaktmästaren i Folkets Hus omskolas eller ersätts med en Folkets 

Hubb-tekniker med social förmåga att hjälpa människor till rätta i denna nya värld. 

Folkets Hubb ska med andra ord möjliggöra det sociala mötet både i det stora rummet 

och lilla rummet. 

139

Det stora och lilla rummet 

I det stora rummet – upplevelserummet – samlas människor för att gå på bio, teater, 

konserter av olika slag, opera, teater, sport, revyer, kortfilmsfestivaler, dansuppvisningar 

och mycket mer tillsammans med andra människor och artister som befinner sig 

på helt andra platser. Den unga kvinnan och hennes kompisar i Smedjebacken kan t ex 

titta på och höra sina idoler som ger konsert på Globen i Stockholm. Och publiken och 

artisterna i Stockholm eller på andra håll kan se och höra sina fans i Smedjebacken, 

Grythyttan, Degerfors eller var de nu befinner sig. 

Digital projektion och bredbandsuppkoppling skapar också interaktiva möjligheter för 

studier, föreläsningar, konferenser och mycket annat. 

I det lilla rummet möter ortsbon sin läkare eller bankman, även om dessa befinner sig 

på en plats 30 mil därifrån. Avståndet spelar egentligen ingen roll. Det lokala rummet 

sträcks ut till andra geografiska platser och rum med motsvarande tekniska utrustning. 

Via var sitt fönster på var sitt håll får de berörda personerna möjlighet att tala med 

varandra, se på varandra, utväxla dokument och den information och känslor som man 

normalt utbyter vid varje socialt eller affärsmässigt möte. Det enda de inte kan göra är 

att ta på varandra, vilket möjligen kan vara ett problem vid ett läkarbesök. I viss mån 

kan man kompensera för detta genom att det på vissa tider finns en sjuksköterska till 

hands i det lilla rummet. 

Den minimiutrustning som krävs i det lilla rummet är kamera, bildskärm och två mikrofoner. 

För medicinska tillämpningar och undersökningar behöver man komplettera 

med extra kamerautrustning som gör det möjligt att se på nära hål, titta i öron, näsa hals 

etc. 

Oavsett vilket ärende man har så innebär konceptet att en person bara ska behöva förflytta 

sig en kort sträcka för att kommunicera en lång sträcka. Folkets Hubb ska fungera 

lika bra i ett litet samhälle som i en stadsdel. 

Visioner förverkligas 

Redan finns det i Sverige på försök ett antal Folkets Hubbar som visar att visionerna 

kan förverkligas, även om det återstår ytterligare utveckling. Minst lika viktigt är att 

tekniken och dess tillämpning sprids till många fler platser så att allt fler människor får 

möjlighet att uppleva dess fördelar. 

Ett omfattande nätverk binder idag samman de befintliga experimentområdena i 

Bergslagen, Norrbotten, vissa delar av Storstockholm samt Västra Götaland. Mindre 

orter som ingår i försöken och som har ordentliga bredbandsanslutningar är exempelvis 

Grangärde, Grythyttan, Smedjebacken, Klenshyttan m fl. Yxsjöberg/Nittkvarn är fortfarande 

föremål för diskussion och även andra orter diskuteras. 

140

Hittills har nätverken byggts upp med hjälp av donationer och lån av resurser från bl a 

Arctic Fibre, Ericsson, Stokab, Song, Telia, Transmode och Wavium. Företagen är 

också i olika grad engagerade i projektet. För att säkerställa fortsatt forskning och 

samtidigt förhindra att den utrustning som nu utnyttjas inte skingras för vinden har 

Stiftelsen Folkets Hubb bildats. 

Initiativtagare och ledare av Folkets Hubb och dess olika delprojekt är entusiastiska 

personer på och kring Labbet för Avancerad Medieteknologi, AMT, på Kungliga Tekniska 

Högskolan i Stockholm, KTH. Nyckelpersoner är mannen bakom grundidéerna 

Mats Erixon på AMT, Per O Andersson på Ericsson, Anders Rockström och Lasse 

Lindblad på TeliaSonera och Tomas Stephanson tidigare Ericsson Medialab och nu aktiv 

inom Stiftelsen Folkets Hubb. 

AMT är ett experimentlaboratorium underordnat NADA, en universitetsinstitution i 

Stockholm som företräder de fyra akademiska ämnena numerisk analys, datalogi, 

människa-datorinteraktion, samt medieteknik och grafisk produktion. Institutionen är 

gemensam på KTH och Stockholms universitet. 

Uppdraget för AMT har hittills varit att i nära relation till medieindustrin och med stor 

akademisk förankring bedriva utvecklingsprojekt, hålla i interna produktioner på KTH 

samt att agera som konsulter, lärare och stöd inom den medietekniska utbildningen och 

verksamheten på KTH. 

En stor del av arbetet utförs av entusiastiska lokalgrupper på de olika platser som berörs 

av försöken. Utan dessa människors insatser och engagemang hade experimenten 

inte blivit av i dessa samhällen. Idén med Folkets Hubb är att stödja den lokala 

processen, inte påtvinga grupperna en färdig lösning. 

Nätverken har byggts på platser där varken berörda kommuner eller teleoperatörer haft 

några planer på att bygga ut bredband, inte ens ADSL, i dess begränsade form med en 

bandbredd av endast 0,5 Mbit/sekund. 

ADSL 8 Mbit/sekund 

Nu råkar det vara så att den egentliga kapaciteten för ADSL är 8 Mbit/sekund, vilket 

några företag i Grangärde tog fasta på sedan de under flera år förgäves försökt förmå 

Telia och kommunen på orten att förse dem med bredband. 

Grangärde är ett samhälle ett par mil nordväst om Ludvika med omkring 3 500 

innevånare och inte mindre än ca 230 företag. Fyra av dessa, Lemont Maskin AB, 

Logmax AB, Elcon och T & F Data, bestämde sig för att själva investera 180 000 

kronor av de totalt 350 000 kronor, som det kostade att dra drygt 8 km optofiber till 

telestationen i Sunnansjö. Mellanskillnanden svarade sponsorer för. Sedan april 2003 

har dessa företag nu tillgång till ADSL bredband med 8 Mbit/sek ut och 1 Mbit/sek in. 

141

För ett par av företagen, med mellan 50–75 anställda i Grangärde och med verksamheter 

på andra orter både i Sverige och utomlands, var bredbandsanslutningen en förutsättning 

för att de skulle kunna vara kvar på orten. Lika viktigt var det för ett annat 

företag med 20-tal anställda som arbetar med avancerad databearbetning. Det fjärde 

företaget i fyrklövern består av endast en person som också i hög grad är beroende av 

bredband för att driva sin verksamhet. Nu kan för övrigt även privatpersoner i Grangärde 

få möjlighet att ansluta sig till ADSL-nätet. 

Detta privata initiativ har medfört att människor börjat flytta in i samhället och åtminstone 

ett företag är på väg att etablera sig där som en följd av bredbandssatsningen. 

Ytterligare ett tecken på att Grangärde blivit attraktivare är att huspriserna stiger. Ändå 

är den bandbred som erbjuds relativt begränsad, även om det finns stor grundkapacitet i 

de fibrer som dragits, nämligen 1 Gbit/sekund. Det ger förutsättningarna att gå vidare 

på liknande sätt som andra orter har gjort när det gäller Folkets Hubb. 

Gemenskap och undervisning 

I Gällivare planerar kommunen att med hjälp av Folkets Hubb-teknik försöka förbättra 

undervisningsvillkoren för en del barn på två mindre orter. I dagsläget tvingas barnen 

från de mindre orterna att åka buss till Gällivare fyra gånger i veckan för gemensam 

undervisning, medan de den femte dagen får undervisning i sina skolor på orten där de 

bor. 

Med den nya tekniken vill de skolansvariga försöka vända på detta förhållande. Fyra 

dagar i veckan ska barnen kunna sitta i sina lokala skolor och via rejäla fönster mot 

klassrummet i centralorten följa läraren och hans undervisning i Gällivare samtidigt 

som de kan se sina kamrater där och på den andra, lokala skolan. En gång i veckan åker 

de sedan med buss till Gällivare för gemensam undervisning. 

Ett annat försök att överbrygga avstånd görs på några skärgårdsöar i Stockholms skärgård. 

På Arholma, Sandhamn och Ornö har polisen i Stockholms län anmälningscentraler, 

där personal arbetar. Med samma teknik som nyss beskrivits utnyttjar polisen 

bredbandstekniken för att skapa gemenskap mellan personal på de berörda öarna. Via 

två skärmar på varje arbetsplats har de hela tiden möjlighet att se och höra sina 

arbetskamrater på de andra öarna från det att de kommer till sina arbetsplatser till dess 

att de går hem. När någon t ex på Arholma vill ha en diskussion med sin kollega på 

Ornö eller Sandhamn går han eller hon helt enkelt fram till fönstret, dvs skärmen, och 

startar diskussionen. 

I Folkets Hubb-konceptet ingår dels att överföringskapaciteten ska vara mycket hög, 

dels att man utnyttjar högpresterande lågpristeknik som behövs för den utrustning som 

ska anslutas till de optiska fibrerna. Här gäller med andra ord principen billigt och bra. 

142

Istället för dyra speciallösningar har de som byggt Folkets Hubb-näten valt färdiga tekniklösningar 

och produkter som i dag kan köpas över disk till låga priser. Särskilt viktigt 

är det att försöka begränsa de lokala teknikkostnaderna. 

I många fall har det varit möjligt att avstå från dyrbar komprimeringsutrustning och 

överföra även video okomprimerat, eftersom kapaciteten på fibrerna är mycket hög och 

bara utnyttjas marginellt. 

Omfattande stamnät 

Detta ”slösande” med fibrer är möjligt eftersom Sverige har ett omfattande stamnät av 

fibrer som täcker större delen av landet. Fibrerna utgör en stor slumrande resurs som, 

utöver telefoni och en del data, är praktiskt taget outnyttjad samtidigt som de gjorda investeringarna 

i stort kan sägas vara avskrivna. 

Även om överföringsresurserna är stora bör man ändå räkna med att komprimering blir 

nödvändig. Det gäller då att välja en teknik som är tillräckligt bra för att kunna överföra 

filmer, video och liveföreställningar utan störande fördröjningar. 

En inkörsport för visning av liveföreställningar utgör inköp av en digital filmprojektor. 

Sådan utrustning av god kvalitet kostar idag ca 1,5 miljoner kronor, men priserna 

sjunker och det finns digitala projektorer som kostar en tredjedel, även om deras kvalitet 

ännu inte nått toppnivå. 

Utöver en digital filmprojektor behövs bara ett ljudsystem, om man väljer att enbart 

arbeta med fiberförmedlade bioföreställningar och andra evenemang. 

Vill man ha den hittills förhärskande tekniken för experimentell digital bio behövs även 

en kraftfull datorserver. Där laddas den digitala filmen in från en utsänd datakassett eller 

möjligen från en bredbandsanslutning eller till och med via en parabol för satellitmottagning. 

Ett styrsystem för styrning av hela anläggningen från valfri plats i lokalen 

kan också vara bra att ha. 

Folkets Hus-föreningen i Sverige har blivit den första digitala biografkedjan i Europa 

som satsat på denna högkvalitativa teknik. En holländsk kedja har valt en något enklare 

utrustning, som dock bara används för dokumentärfilmer. 

I slutet av 2003 fanns det sju Folkets Hus i Sverige som erbjuder digital bio: Kiruna, 

Gällivare, Arvidsjaur, Skelleftehamn, Sandviken, Smedjebacken och Degerfors. En 

biograf i Stockholm har skaffat en liknande utrustning. Förhandlingar pågår med ytterligare 

ett antal biografer och intresset är stort. 

De digitala projektorerna ger en utmärkt bioupplevelserna om man inte sitter på de allra 

främsta bänkraderna. Digitala filmer är också lättare och billigare att förse med text, 

143

vilket kan utnyttjas i integrationssammanhang, för språkservice och till att ge döva 

bättre service. 

Omedelbara fördelar 

Den digitala biografen ger omedelbara fördelar jämfört med analoga spelfilmer. 

Vanliga spelfilmer produceras i ett begränsat antal kopior och når de mindre orterna 

kanske ett par månader efter premiären. De är då ofta slitna och repiga vilket leder till 

såväl försämrad ljud- som bildkvalitet. Vid det laget har en del presumtiva biobesökare 

kanske tröttnat på att vänta och åkt in till centralorten för att se filmen. Fördröjningen 

gör att publikunderlaget minskar kraftigt, vilket många biografägare runt om i landet 

kan bekräfta. 

Själva distributionen av vanliga 35 millimeters spelfilmer är ganska dyrbar och besvärlig. 

En normal spelfilm inspelad på celluloid består av 5–6 rullar film och väger ca 25 

kilo med emballage. Frakt och hantering inklusive försäkring av ett sådant paket uppgår 

till ca 500 kronor, vilket för en liten biograf kan äta upp hela förtjänsten. 

En digital spelfilm är billigare att massfabricera än en 35 millimeters analog film. 

Digitala filmer kan distribueras på databand som väger några hekto och kan skickas ut 

till biograferna i varuprovskuvert. Därmed kan även små biografer ute i landsorten 

snabbt få tillgång till nya filmer, i praktiken samtidigt som de visas i storstäderna. Det 

höjer publikintresset och därmed också antalet besökare väsentligt. Ungefär hälften av 

svenska filmer spelas numera in digitalt. 

Det återstår att se om de digitala filmerna i framtiden kommer att visas direkt från central 

server över fiber, laddas in från datakassetter, eller levereras över bredband eller 

satellit. Det som styr avgörandet är bl a ekonomi, säkerhet och flexibilitet. Hur får man 

t ex ett amerikanskt filmbolag att fullständigt lita på att filmer över fibrer inte kan 

stjälas i norrlandsskogarna? 

Det är inte bara filmer som kan visas med digital teknik. Redan har man på flera platser 

med digitalbio visat konserter, musikaler och teaterpjäser, antingen i realtid (live) eller 

som förinspelade föreställningar med högupplöst TV-kvalitet (HDTV) och surroundljud. 

I orter med digitalbio har också uthyrningen av lokalerna för företagskonferenser ökat 

dramatiskt. Man kan t ex koppla in en PC och visa Power Point presentationer etc direkt 

på 40 kvadratmeters duk. Vidare är det möjligt att göra distansuppkoppling via satellit 

till en annan ort och på så sätt ha interaktiva konferenser. 

144

Intäkterna ökar 

Enligt Folkets Hus i Stockholm har intäkterna från de digitala biograferna ökat med 25 

procent jämfört med när de enbart kunde visa celluloidfilmer. Användningen av lokaler 

för konferenser och liknande arrangemang har gått upp med 30 procent. 

Detta bekräftas av de försök som gjorts och görs i Smedjebacken i Dalarna. Orten ligger 

långt framme med sin satsning på såväl digital bio som bredband och det kan därför 

vara lämpligt att något skärskåda vilka resultat som hittills uppnåtts där och hur man 

resonerat. 

Smedjebacken räknas som en av Sveriges fem fattigaste kommuner med totalt omkring 

11 000 innevånare, varav ca 4 000 bor i själva Smedjebacken. 

I slutet av 1999 började människorna som drev Folkets Hus att fundera över hur framtiden 

skulle se ut för deras verksamhet. Bioföreställningarna drog i genomsnitt 40–45 

personer och det gav inte tillräckligt med inkomster för att man i längden skulle kunna 

fortsätta. Funderingar fanns att lägga ner biografverksamheten. 

Det var i den vevan som kunskapen om den digitala biotekniken började sprida sig. 

Samtidigt fick Folkets Hus i Smedjebacken kontakt med AMT på KTH, där man arbetar 

med visionen att få ut verklig bredbandsteknik till de små orterna och helst ända ut 

till varje medborgares hem. Personliga kontakter och nätverk etablerades och parades 

med entusiasm och ideella insatser av olika personer. 

Vid midsommartid år 2002 hade en digital projektor inköpts och installerats i Smedjebackens 

Folkets Hus. Parallellt hade föreningen bekostat dragning av optiska fibrer 

från den närbelägna telestationen fram till den nu digitala biografen. Därmed hade 

Smedjebackens Folkets Hus en bredbandskapacitet på 1 500 Mbit/sekund. 

I samband med utbyggnaden av den nya tekniken ansökte Folkets Hus också om EUpengar 

men fick avslag med motiveringen att ett bidrag för detta ändamål kunde vara 

konkurrensbegränsande. I norra Sverige har däremot EU-bidrag beviljats i fyra fall för 

samma typ av utbyggnad. 

Biobesökarna tredubblas 

I Smedjebacken kunde Folkets Hus finansiera investeringen på 1,7 miljoner med 

pengar från en tidigare försäljning av fastigheten till kommunen. Därtill tog föreningen 

ett lån på 600 000:- som beräknas vara återbetalat inom fem år. Satsningen har visat sig 

lyckosam med ökande inkomsterna som följd. 

Nu visas regelbundet moderna digitala filmer på den 5 x 8 meter stora filmduken i filmsalen 

som rymmer drygt 240 personer. Antalet besökare när digitala filmer visas ligger 

i genomsnitt på 150 personer, vilket alltså är tre gånger så många som tidigare. 

145

Via satellit har också visats en inspelad version av Les Misrables. Ca 240 personer kom 

och såg föreställningen som har upp till 250 personer på scenen. Även detta blir njutbart 

med högupplöst teknik och bred filmduk. Entréavgiften uppgick till 100 kronor. 

Det har även blivit klart att olika teaterföreställningar ska överföras live direkt från 

London till Smedjebacken. Man behöver således inte längre åka till London för att se 

på engelsk teater. Londons teatersalonger har sträckts ut ända till Dalarna. 

Lokalerna i Smedjebacken hyrs också ofta ut för konferenser och presen-tationer av 

olika slag. 

Med den nya tekniken blev det exempelvis möjligt att vid ett tillfälle locka koncernledningen 

för ett stort europeiskt företag att göra sin föredragning i Smedjebacken. Den 

finskägda företagsgruppen Rautaruukki har visserligen verksamhet på orten genom 

ståltillverkaren Fundia men koncernledningen sitter i Finland och de 3000 anställda 

finns utspridda över hela Europa. Ändå beslöt koncernchefen att till Smedjebacken bjuda 

in ett 20-tal svenska chefer eftersom han där kunde utnyttja den nya tekniken för att 

göra en övertygande föredragning och presentation, bl a med hjälp av den digitala presentationsteknik 

som erbjöds. På köpet fick deltagarna möjlighet till rekreation och naturupplevelser 

i Bergslagen. 

Såväl VD:n på Fundia som kommunens ordförande anser att den nya tekniken har 

vitaliserat hela orten. 

Demonstration gav mersmak 

Det var också till Smedjebacken som Folkets Hus i Stockholm hyrde en buss för att på 

ort och ställe kunna visa distributörerna av film att den nya tekniken skulle gynna dem. 

Innan dess var filmdistributörerna tämligen avvaktande om nyttan med den nya tekniken 

för filmbranschen. Efter besöket, när de fått se vad den nya tekniken kunde ge, bytte 

de åsikt. Därmed gick det också lättare att förhandla fram lösningar på frågan om 

upphovsrätt, som är väsentlig att klara ut antingen det gäller föreställningar som sänds i 

realtid eller om de är förinspelade. 

Vid förhandlingar om ersättning utgår man från vad som tidigare varit tillämpligt inom 

filmbranschen, dvs en intäktsfördelning med minimigaranti. I vissa fall betalas en 

klumpsumma utan mini-migaranti. Vanligtvis ingår också ett avtal om hur mycket 

biljetterna ska kosta, anting-en ett fast pris eller ett minimipris. 

Liknande utgångspunkt bör kunna gälla även vid sändning av liveföreställningar. Några 

större juridiska förändringar skulle därmed inte behövas, eftersom det är möjligt att 

utgå från de traditionella fördelningsprinciper som gäller för upphovsrätt idag. 

Däremot finns det mycket att klara ut vad det gäller visningsrätter av tidigare inspelat 

material som nu skulle kunna visas med ny teknik och genom nya distributionskanaler. 

146

BBC i England har under tio års tid haft en armé av jurister som klarerat rättigheter för 

allt tänkbart material de har i sina arkiv. Som en följd av detta har några av deras fantastiska 

naturprogram, som tidigare bara visats på små skärmar, kunnat presenteras på 

storbildsvideo, vilket har gett helt nya upplevelser och möjligheter. 

Kritisk massa behövs 

Det har också varit möjligt att i Sverige – trots begränsade resurser – visa att den 

Folkets Hubb- teknik vi här talar om utgör en framkomlig väg för stora förändringar i 

många orter och samhällen och för Sverige som helhet. 

Om denna utveckling inte ska stanna av måste emellertid många fler orter få tillgång 

till den nya tekniken. Det behövs en kritisk massa för att verksamheterna och tillämpningarna 

ska bli allmänt kända och kunna användas och upplevas av många människor. 

Då blir intresset och fördelarna större. Detta kommer i sin tur att generera fler tillämpningar, 

ekonomisk tillväxt, bättre kulturutbud och utökade servicemöjligheter. 

Hur denna kritiska massa ska uppnås kan diskuteras, men några utländska exempel, där 

stat eller kommun gjort bredare satsningar på ny teknik, kan föras in i diskussionen. 

Med hjälp av lotteripengar har exempelvis statliga British Film Council, BFC, i England 

tagit initiativet till en utomordentligt ambitiös satsning genom att erbjuda 250 biografer 

över hela landet digitala projektorer i toppklass mot löfte att få programmera 

dessa två gånger i veckan. Det innebär att BFC en kväll i veckan kan presentera t ex en 

fransk filmfestival och en annan kväll kanske en kortfilmsfestival. Under de övriga fem 

dagarna får biografägaren köra vilka filmer han vill och dessutom med utomordentligt 

hög teknisk kvalitet. 

Satsning på ny teknik över ett helt land ger en spridningseffekt som kan ha mycket stor 

betydelse för en vidareutveckling av olika digitala tillämpningar och möjligheter. 

I Norge har en kommunal biografkedja utrustat 100 lokaler med digitala projektorer, 

om än inte de dyraste. Satsningen finansieras med digital reklam på dessa biografer 

samtidigt som de får möjlighet att också visa andra filmer. 

Går vi tillbaka drygt tjugotal år i historien kan det vara värt att erinra om den framgångsrika 

satsning som gjordes i Frankrike, där allmänheten via telenätet och med hjälp 

av utdelade Minitel-terminaler erbjöds tjänster som innebar on-line åtkomst av telefonkatalog, 

väderinformation och biljettförsäljning. Idag låter detta primitivt, men då var 

det en stor händelse för många människor och det hade avsedd effekt genom att tekniken 

spreds och intresset för dess möjligheter ökade. 

Sådana satsningar borde kunna inspirera svenska staten och kommuner att inte bara erbjuda 

ett rikstäckande bredbandsnät, utan också stödja praktiska tillämpningar av bredbandsteknik, 

i synnerhet på de mindre orterna. En del av de pengar, säg 10 procent, 

147

som läggs på utbyggnad av den tekniska infrastrukturen, skulle kunna användas för utveckling 

och tillämpning av teknik, tjänster, service och kulturutbud med den tekniska 

strukturen som grund. 

Samordning av resurser 

Kanske är det nödvändigt med en omfördelning eller en förstärkning av resurserna som 

omfattar såväl teknikkostnader som kulturkostnader. Staten ger idag ganska stora bidrag 

till bl a operascener och institutionsteatrar. En satsning på tillämpad bredbandsteknik 

skulle ge fler människor tillgång till detta kulturutbud. 

Självfallet utgör den teknik som nu prövas en intressant industriell utmaning för såväl 

de företag som deltar i experimenten som för andra. 

Idén med Folkets Hubb berör många områden och borde därför engagera inte bara 

industridepartementet, utan också kulturdepartementet, socialdepartement och utbildningsdepartementet. 

Tillsammans skulle dessa fyra departement kunna göra satsningar 

som ger den nödvändiga kritiska massan, vilken skapar förutsättningar för en slags 

”självgenerering” av nya tjänster till fler människor. Dessa satsningar bör göras i nära 

samarbete med de lokala krafterna som vill engagera sig för bredband. 

Sverige har under mer än ett århundrade med stor framgång arbetat för gemensamma 

lösningar och gemensamma upplevelser, inte minst med hjälp av olika folkrörelser. Det 

är ett arv som bör tas tillvara när ny teknik nu ger möjligheter till förnyelse som kan få 

stor betydelse för många orter och för Sverige som helhet. Det skulle gynna industriell 

utveckling och ekonomisk tillväxt samt ge bättre service- och kulturmöjligheter för 

många människor. 

Människor i glesbygd, i landsorten och på andra platser med glesbygdsproblem skulle 

komma närmare det stora samhället och därmed få en större delaktighet i detta. I förlängningen 

handlar det också om rättvisa och tillämpad demokrati och större delaktighet 

för alla medborgare i samhället. 

148

VINNOVAs publikationer 

November 2004 

För mer info eller för att se tidigare utgivna publikationer se www.VINNOVA.se 

VINNOVA Analys 

VA 2004: 

01 The Swedish National Innovation System 

1970-2003 - a quantitative international 

benchmarking analysis 

02 Trämanufaktur - det systembrytande 

innovationssystemet 

03 Impacts of the Swedish Competence Centres 

Programme 1995-2003. För sammanfattning på 

engelska respektive svenska se VA 2004:05 och VA 

2004:06 

04 Telecom Dynamics - History and State of the 

Swedish Telecom Sectors and its Innovation 

System 1970-2003. Final Report. Finns endast 

som PDF 

05 Impacts of the Swedish Competence Centres 

Programme 1995-2003 - Summary Report. För 

fullversion se VA 2004:03, för sammanfattning på 

svenska se VA 2004:06 

06 Effekter av det svenska kompetenscentrumprogrammet 

1995-2003 - Sammanfattande 

rapport. För fullversion se VA 2004:03, för 

sammanfattning på engelska se VA 2004:05 

VA 2003: 

01 Innovationssystemanalys inom flygindustri och 

luftfart. Förstudie 

02 Swedish Biotecnology - scientific publications, 

patenting and industrial devlopment 

04 Svensk sjöfartsnärings innovationssystem - igår, 

idag och imorgon 

VINNOVA Forum 

VFI 2004: 

01 Informationssamhället - åter till framtiden 

(Innovationspolitik i fokus) 

VFI 2003: 

01 Commercialization of Academic Research 

Results (Innovationspolitik i Fokus) 

VFI 2002: 

01 Betydelsen av innovationssystem: 

utmaningar för samhället och för politiken 

(Innovationspolitik i Fokus) 

02 Innovationspolitik för Sverige: mål, skäl, 

problem och åtgärder (Innovationspolitik i 

Fokus) 

03 Teknikparkens roll i det svenska 

innovationssystemet - historien om 

kommersialisering av forskningsresultat 

(Innovationspolitik i Fokus) 

VINNOVA Information 

VI 2004: 

01 Årsredovisning 2003 

02 VINNOVA i korthet 

03 VINNOVAs activities within Biotechnology. 

04. VINN EXCELLENCE CENTER. För engelsk 

version se VI 2004:5 

05 VINN EXCELLENCE CENTRES. För 

svensk version se VI 2004:4 

VI 2003: 

01 Verksamhet inom Transporter 

02 Årsredovisning 2002 

04 The Competence Centres Programme. Third 

International Evaluation. Group 1 (8 Centres) 

05 The Concept of Innovation Journalism and a 

Programme for Developing it. Finns endast som 

PDF 

06 EUREKA 

VINNOVA Policy 

VP 2004: 

01 Nationell strategi för transportrelaterad FUD 

VP 2003: 

01 VINNFORSK - VINNOVAs förslag till 

förbättrad kommersialisering och ökad 

avkastning i tillväxt på forskningsinvesteringar 

vid högskolor. HUVUDTEXT. För bilagor se 

VP 2003:1.1 

01.1 VINNFORSK - VINNOVAs förslag till 

förbättrad kommersialisering och ökad 

avkastning i tillväxt på forskningsinvesteringar 

vid högskolor. BILAGOR. För huvudtext se VP 

2003:1 

02 Behovsmotiverad forskning och effektiva 

innovationssystem för hållbar tillväxt. 

VINNOVAs verksamhetsplanering 2003-2007. 

För engelsk version se VP 2002:4, för fördjupad 

svensk version se VP 2002:3 

03 VINNOVAs forskningsstrategi. Strategi för 

hållbar tillväxt 

04 Nationell Innovations- och forskningsstrategi 

för området Miljödriven teknikutveckling. 

Finns endast som PDF

VINNOVA Rapport 

VR 2004: 

01 Nya material och produkter från förnyelsebara 

råvaror. En framtidsbild och vägen dit. 

02 Nya material och produkter från förnyelsebara 

råvaror. Kortversion av VR 2004:1. 

03 Evaluation of the NUTEK-VINNOVA 

programme in Complex Technical Systems 

1997-2001. Utvärdering av ett FoU-program i 

Komplexa Tekniska System 1997-2001 

04 Förnuft och känsla - en narrativ studie om 

äldre kvinnors bilkörning. Finns endast som 

PDF 

05 Equipment for Rational Securing of Cargo 

on Railway Wagons. Utrustning för rationell 

säkring av last på järnvägsvagnar (jvgRASLA). 

Finns endast som PDF 

06 Innovationspolitik för ITS. En studie 

av aktörsnätverk kring Intelligenta 

TransportSystem. Finns endast som PDF 

07 Svensk forskning - rik på upplevelser. Finns 

endast som PDF 

08 Fånga Vinden! - en klokbok för tillväxt 

09 Utvärdering av det Nationella Flygtekniska 

Forskningsprogrammet 

10 Forskning och Innovation i Småföretag. SBIR 

- Small Business Innovation Research. Ett 

amerikanskt program för behovsmotiverad 

forskning utförd av mindre företag 

11 Arbetsgivarringar i Sverige - förekomst, 

funktion och nytta 

VR 2003: 

01 Fysisk planering i det digitala samhället. 

Telematik 2004 

02 Kina störst på mobiltelefoni - konsekvenser för 

omvärlden. Telematik 2006 

03 Framtidens fordon - mötet mellan två olika 

världar. Telematik 2006 

04 Efter 11 september 2001: - Kan Storebror 

hejdas? Telematik 2006 

06 Kunskapskultur och innovation. 

Innovationssystem kring energirelaterad 

vägtransportteknologi. Förstudie. Finns endast 

som PDF 

07 Förändrad finansiering av tranportforskningen. 

Finns endast som PDF 

08 Inledande laboratorieförsök - Projekt AIS 32. 

Delrapport 1. Finns endast som PDF 

09 Inledande fältförsök - Projekt AIS 32. 

Delrapport 2. Finns endast som PDF 

10 Hur går det till i verkligheten? 

Innovationsprocessen utifrån 18 fall 

11 Returlogistik - Utveckling av logistiksystem för 

returgodsflöden. Finns endast som PDF 

12 Genusperspektiv på innovationssystem - 

exemplet svensk musikindustri

För bara fem år sedan betraktades Informationsteknologin (IT) som den 

stora tillväxtmotorn i ekonomin. Börskurserna för IT-relaterade företag 

steg snabbt till oanade höjder. Många hade stora förväntningar, inte bara 

ekonomiskt, på ett framtida Informationssamhälle. Men vingarna bar inte 

riktigt – som Ikarus i den grekiska myten dök börskurserna och förvandlade 

allt till sin motsats. Men Informationssamhället som teknisk och 

social företeelse fascinerar fortfarande. Kan vi förvänta oss en återkomst 

av det stora intresset? En återkomst baserad på mer jordnära grunder? 

För den här antologin har vi bett ett antal författare att både blicka tillbaka 

och se framåt. Vilka trosföreställningar låg bakom den s k ”IT-bubblan”? 

Vilken roll spelade den nya ekonomin? Fanns/finns det en statlig 

IT-politik? Vad är/blir statens roll i globaliseringens tid? Är de strukturer 

som staten försöker upprätthålla och beskydda relevanta? Hur påverkas 

välfärdssystemen och säkerheten? Värderingar, integritet, språk, kultur? 

Vad händer med Internet? Vad gör vi när bredbanden är utbyggda? Hur 

hanterar vi friheten? Vilken teknik och samhällsform gör oss mest kreativa 

och innovativa? 

Detta är frågor som kommer att beröras. Ett flertal experter medverkar 

med bidrag utifrån sina olika perspektiv. 

VINNOVA är en statlig myndighet 

med uppgift att främja hållbar tillväxt 

genom utveckling av effektiva innovationssystem 

och finansiering av behovsmotiverad forskning. 

V E R K E T F Ö R I N N O V AT I O N S S Y S T E M – S W E D I S H A G E N C Y F O R I N N O V AT I O N S Y S T E M S 

VINNOVA, SE-101 58 Stockholm Besök/Office: Mäster Samuelsgatan 56 

Tel: +46 (0)8 473 30 00 Fax: +46 (0)8 473 30 05 VINNOVA@ VINNOVA.se www.VINNOVA.se

InformationssamhÃ¤llet - Ã¥ter till framtiden - Vinnova

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

InformationssamhÃ¤llet - Ã¥ter till framtiden - Vinnova

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?